Prop. 1990/91:90

En god livsmiljö

Regeringens proposition

1990/9lz90

En god livsmiljö Prop. 1990/91: 90

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för miljöde- partementet samt cheferna för kommunikations- och jordbruksdeparte- menten. tf. chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Åsbrink.

Stockholm den 7 februari 1991

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

' Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på miljöområ- det, mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitikcn samt hur de miljö- politiska ambitionerna förverkligas genom ett brett, integrerat och decen- traliserat arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att nå målen.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs i naturre- surslagen. miljöskyddslagen. vattenlagen samt i lagen om kommunal ener- giplanering.

Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet införs och tilldelas l3milj. kr. för budgetåret 1991/92. För den kommande treårspe- rioden ökas resursramen för miljöövervakning med totalt 75 milj. kr.

Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och hälsoskyddsutbildningcn utökas från 62 till 90 per år. Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker ge- nomförs under ytterligare tre år.

Två milj. kr. anvisas för ideella miljöorganisationers internationella verksamhet.

b.)

Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket tillförs 58,1 milj. kr. för en treårsperiod för försöks- och utvecklingsverksamhet samt information för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhantering.

Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket förstärks med 100 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas eller användas.

Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj. kr. Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj. kr.

Totalt 48 milj. kr. anslås för den slutliga restaureringen av Hornborga- sjön.

Bl. a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen:

- Skärpta regler om markavvattning, — ökade möjligheter att skydda små biotoper. -— förstärkt skydd för utrotningshotade arter.

Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70 % lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 50% ädla lövträd.

N_vafordon kommer fr. o. m. 1993 års modeller att indelas i miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel.

Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad resp. blvfri bensin.

Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs genom ett tillägg till miljö- skyddslagen.

Rcsursramen för kemika/ieinspektionens verksamhet höjs med 8,6 milj. kr för budgetåret 1991/92.

För att underlätta och påskynda genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990 införs nya bestämmelser i renhåll- ning51agen som ger kommunerna en vidgad rätt att differentiera avfalls- taxorna. .

Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö. Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj. kr.

Ytterligare 4 milj. kr. föreslås för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.

25 milj. kr. per år avsätts för att återställa miljöskadaa'e områden. Programmet skall utvärderas efter fem år.

R.,,us

?ÄÄQZWWQW ,,,???” ' '. &&”???3 j?e—$& käft, g,..ww ,, , proposrtionwshar skrivit fpå'? 'det" nya; sätt som' forstaagångenevå ,. , e » _ , ; e ? f,. ?, -. . vände ' Q' '? 989790 90, omåforsknmg ,. ,,,, _.

' n'yatutformmng nvands 'b'l

rs?"

't ' 'å' . % Proposrtionen aråskriite 'såj'åi'tté, - .. är; * ,, . » ,,,, .. ",t'ieh'a dlarsmtljggolitikån .m inriktping, insatsområge & we - åsna-=>: ,'me- ,,,-n,» L...—sn», ns ,.. in en ortfattadsredogorelse för förslagen., -. arefter: följer-' I kapitel;

'-.Äve%åa y'Me'V &?

"'rngång,'av,. regeringens forsla Yféga't- w - ,,,-&_ .,. '9— Å»- , &”

' ,. riksdagen .skall taestallmng till såterfinn's unde"

,,,/9:17.»ka

relidetftill. riksdagen, ,vtlketfsåledes m'o'tsva deneannars

'Mgréså Z.,,;.QI$Å.Mm—v å,,»cM'Å szw—k'äf Wågszg ...:s- .”,awåf,mw

vandaArubriken Hemställan Dai-efter följer proposrtion'enSwl ' ' " in har remitterats tiwll, lagrådet. s'amt' lagrå' et

qawä'ff' ,,,—as. %*; leasa-W”;

ttrandeWForslageni . , miljödepartementets kommunikations ,'..»w,,,g.,....xvv...,e

partemen'i ts', jordbruksdepartementet' tutbildnmgsde

W-awaevm.k.wsw” &;éwmår'? MN'A'

s. inch finansdep'art'ementetswerksamhe sområde

af,; : an>Hur mår.Sver1g . ,.g'it. ,.

Inledning .

1988 års miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88z85, .loU23, rskr. 383). En ny samlad miljöpo- litisk proposition har sedan dess planerats till år 1991. Som underlag härför har ett omfattande beslutsunderlag utarbetats.

Rapporten Hur mår Sverige?, en beskrivning av miljösituationen, har upprättats inom miljödepartementet och fogas till propositionen som bila- ga A.

Remitterade lagförslag fogas till propositionen som bilaga 5.1.—13.3. Lagrådets yttranden fogas till propositionen som bilaga C. ]. —C.2. Övriga bilagor som fogas till propositionen finns samlade i bilaga D i en särskild bilagedel.

Statens naturvårdsverk har i mars 1990 till regeringen kommit in med rapporten Hav 90 Aktionsprogram mot havsföroreningar. En sammanfatt- ning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.2. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

[ april 1990 inkom naturvårdsverket till regeringen med rapporten Luft 90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning. En sammanfatt- ning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.3. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.4. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket överlämnade rapporten Sötvatten 90 Aktionsprogram för god vattenkvalitct till regeringen i september 1990. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.5. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.6. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

[ oktober 1990 avgav utredaren Måns Lönnroth betänkandet (SOU 1990: 88) Sveriges internationella miljösamarbete Nya mål och nya möjlig- heter. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 5.1. En hearing anordnades den 19 november 1990. Dokumenta- tion i ärendet fmns tillgänglig i miljödepartementet.

En interdepartemental arbetsgrupp har överlämnat departementspro- memorian (Ds 1988: 35) Mark & Vatten år 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling. En sammanfattning av promemorian fogas till propositionen som bilaga 7.1. Promemorian har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till proposi- tionen som bilaga 7.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket överlämnade i september 1989 rapporten Regionala miljöanalyser till regeringen. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.3.

Statens lantmäteriverk, boverket, statskontoret, naturvårdsverket, ut- vecklingsrådet för landskapsinformation och Svenska kommunförbundet

har utarbetat ett handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data. En sammanfattning av programmet fogas till propositionen som bilaga 7.4. Delegationen för samordning av havsresursverksamheten. statens na- turvårdsverk och statens planverk har till regeringen överlämnat rappor- ten Fysisk planering av kustvatten och hav (l985:4). En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.5. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 7.6. En sammanställning av remissyttrande- . na finns tillgänglig i miljödepartementet.

Miljödelegationen Västra Skåne avgav i november 1990 betänkandet (SOU l990:93) Miljön i Västra Skåne. En sammanfattning av betänkan- det fogas till propositionen som bilaga 7. 7. En hearing anordnades den 12 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödeparte- mentet.

Delegationen för miljöprojekt Sundsvall — Timrå avlämnade i novem- ber 1990 betänkandet (SOU 1990: 102) Rent till 2000. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 7.8. En hearing anord- nades den 17 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.

I juni 1990 inkom naturvårdsverket och statens plan- och bostadsverk (numera boverket) med rapporten Miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssystemet. En sammanfattning av rapporten och ett lagförslag i rapporten fogas till propositionen som bilaga 8.1 resp. 8.2. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 8.3. En sammanställning Över remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Regeringen har den 17 januari 1991 beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag om lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B. 1. Lagrådet har avgett yttrande den 25 januari 1991 över det remitterade förslaget, se bilaga C.] till propositionen. Regeringen har beaktat lagrådets erinringar. Lagrådsremissen motsvaras i propositionen av kapitel 8 samt avsnitt 19.1. Av avsnitt l9.l framgår närmare hur lagrådets erinringar har beaktats.

Naturvårdsverket överlämnade i anslutning till sin fördjupade anslags- framställning för budgetåren 1991/92—1993/94 bl.a. följande särskilda rapporter Miljöövervakning inför 2000-talet, Sektorisering och decentrali- sering av miljövårdsarbetet. Kunskapsöverföring genom information. ut- bildning och biblioteksservice, Laboratorieverksamhet och Det internatio- nella arbetet. En sammanfattning av resp. rapport fogas till propositionen som bilaga 10.1. 10.3. 10.5. 10. 7resp. 10.9. Samtliga rapporter har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.2. 10.4. 10.6. 10.8 resp. 10.10. Sammanställ- ningar av remissyttrandena finns tillgängliga i miljödepartementet.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i samband med den fördjupa- dc anslagsframställningen för budgetåren l99l/92—1993/94 inkommit med rapporten Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljö- skydd. En sam-manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 10.11. Rap-porten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-

ser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.12. En samman- ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet. Miljöavgiftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU l990:59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.1. De författningsförslag som lagts fram i betänkandet fogas till propositio- nen som bilaga 13.2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning - över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljöde- partementet.

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har avlämnat rapporten Begränsningsuppdraget — Redovisning av ett regeringsuppdrag. En sam- manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.4. Rap- porten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Kemikalieinspektionen har i anslutning till sin fördjupade anslagsfram- ställning för budgetåren 1991/92—1993/94 avlämnat en särskild rapport om Kemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemi- ska produkter. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.6. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.7. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartemen- tet.

Kemikalieinspektionen har till regeringen i oktober 1989 lämnat ett förslag till förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. En sam- manfattning av kcmikalieinspektionens förslag fogas till propositionen som bilaga 13.8. Det författningsförslag som lagts fram av kemikalicinspektio- nen fogas till propositionen som bilaga 13.9. Förslaget har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.10. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Regeringen beslöt den 17 januari 1991 inhämta lagrådets yttrande över förslag om lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B. 2. Lag- rådet har i yttrande den 18 januari 1991 lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande fogas till protokollet som bilaga C . 2. Vissa redaktionel- la ändringar har gjorts i lagtexten. Lagrådsremissen motsvaras i proposi- tionen av avsnitt 13.3 i den allmänna motiveringen och 19.7 i specialmo— tiveringen.

Arbetarskyddsstyrelsen har inkommit med rapporten (1989:4) Minska- de risker med träskyddsmedel. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.11. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Återvinning och omhän- dertagande av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m.m.

En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.13. En hearing anordnades den 30 november 1989. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten 3 716 Åtgärder till skydd för ozonskiktet. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.14. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.15. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödeparte- mentet.

Ändringar i och tillägg till det s.k. Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet har gjorts. Den engelska texten till ändringarna och tilläggen och den bilaga som avser direktiven för den multilaterala fonden tillsammans med en översättning till svenska fogas till propositionen som bilaga 13.16.

Den engelska protokollstexten samt en översättning till svenska av Ba- selkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slut- ligt omhändertagande av farligt avfall fogas till propositionen som bilaga 13.17.

Förpackningsutredningcn har överlämnat delbetänkandet (SOU l990:85) Översyn av skatten på dryckesförpackningar. En sammanfatt- ning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.18. Betänkan- det har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.19. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i fmansdepartementet.

Vindkraftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft. En sammanfattning av betänkandet fogas till proposi- tionen som bilaga 14.1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 14.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljöde- partementet.

Naturvårdsverket och energiverket har överlämnat rapporten Ett miljö- anpassat energisystem. En sammanfattning av rapporten och remissin- stansernas synpunkter har redovisats i rapporten (Ds 1991 : 4) Energiutred- ningar åren 1989 och 1990.

Sjöfartsverket har överlämnat rapporten Sjöfartens miljöeffekter en inventering med förslag till åtgärder. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.1. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommu- nikationsdepartementet. .

Statens järnvägar har överlämnat rapporten Järnvägen och miljön —- Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete. Banverket har överlämnat rap- porten Program för miljövänligare tågtrafik. En sammanfattning av rap- porterna fogas till propositionen som bilaga 15.2. Rapporterna har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Vägverket har till regeringen avlämnat rapporterna Miljövänligare vägar '

och trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering. En sammanfattning av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.3. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fo— gas till propositionen som bilaga 1.5.6. En sammanställning över remissytt— randena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Luftfartsverket har överlämnat rapporten Flyget och miljön. En sam— manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.4. Ären— det har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Transportforskningsberedningen har inkommit till regeringen med rap- porten Ett miljöanpassat transportsystem. En sammanfattning av rappor— ten fogas till propositionen som bilaga 15.5. Ärendet har remissbehand— lats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Storstadstrafikkommittén har överlämnat betänkandet (SOU 1990: 16) Storstadstrafik 5. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositio— nen som bilaga 15. 7. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.8. En samman— ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdeparte- mentet.

Statens väg- och trafikinstitut har överlämnat rapporten Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.9. Ärendet har remissbehandlats. Doku- mentation i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Transportrådct har avgivit rapporterna Framtida trafik 1995—2000— 2020, Trafik. energi och koldioxid samt Trafik, miljö och kostnader. Sammanfattningar av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.10—15.11. En hearing anordnades den 9 november 1990. Dokumenta- tion i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten System för certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör. En sammanfattning av rap- porten fogas till propositionen som bilaga 15.12.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Natur 90 Aktionsprogram för naturvård. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 16.]. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartemen- tet.

Naturvårdslagsutredningen har i maj 1990 överlämnat betänkandet (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. En sammanfattning av betänkandet samt utredningens författningsförslag fogas till propositionen som bilaga 16.3 resp. 16.4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteck- ning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljöde- partementet.

Regeringen beslöt den 13 december 1990 att inhämta lagrådets yttrande

över förslag till vissa ändring i naturvårdslagen, m.m. Förslagen grunda- des på naturvårdslagsutredningens betänkande. De remitterade lagförsla- gen fogas till propositionen som bilaga B.3. Lagrådet har den 21 december 1990 yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till propositionen som bilaga C. 3.

1 det följande motsvarar avsnittet 16.5 samt avsnitten 19.11 15 Special- motivering protokollet från det sammanträde då regeringen beslöt inhämta lagrådets yttrande. Avsnittet 8 i lagrådsremissen har dock utgått och mot- svaras i propositionen av avsnittet 16.2. Vidare har det inledande avsnittet 7 2 i lagrådsremissen omarbetats.

Lagrådet har inte haft några principiella invändningar mot de remittera- de lagförslagen. I några fall har lagrådet föreslagit ändringar i lagtextens utformning. Lagrådets synpunkter tas upp i samband med att de enskilda paragrafer behandlas som berörs av yttrandet. Regeringen godtar i huvud- sak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade lagförslagen. Därutöver föreslås vissa redaktionella ändringar av lagtexten.

Lantbruksstyrelsen har till regeringen inkommit med rapporterna (1990:3) Grön mark Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark. (1990:4) Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen TYP 90 samt (1990: 2) Lagring och spridning av stallgödsel - Ytterligare restriktioner till skydd för miljön. Sammanfattningar av dessa rapporter fogas till proposi- tionen som bilaga 1 7.1. 17.2 resp. 17.3. Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 17.4.

Statens livsmedelsverk har till regeringen överlämnat rapporten Kartlägg- ning av dricksvattensituationen i Sverige. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 1 7.5.

Vidare har förslag och synpunkter till åtgärder förts fram i skrivelser från myndigheter. organisationer. företag och enskilda personer.

Hänvisningar till PS1

1. Den miljöpolitiska inriktningen

,.., .. - . . .. .. - .. .fi .? x & * &»... law

V31'3:'

En god livsmiljö. arbete åt alla. välfärd. social omsorg och rättvis fördel- ning är grundstenarna i regeringens politik. Ansvar för miljö och resurs- hushållning skall prägla samhällslivets alla områden. 1990-talets uppgift är att ställa om samhällets alla verksamheter i ekologisk riktning. I Sverige finns goda förutsättningar att förena god miljö med välstånd och full sysselsättning.

Erfarenheter och nya kunskaper visar att miljöskadorna går att hejda. De flesta av de miljöproblem som började bearbetas för 20—25 år sedan är

till stora delar-på väg att lösas. Flertalet av utsläppen från s.k. punktkällor. exempelvis från processindustrin och energisystcmet, är trots mång- dubblad produktion tillbaka på 1940- och 1950—talsnivåer. Även på trafik- området har insatta åtgärder börjat ge effekt.

Miljöproblemen har förändrats under de senaste 20—30 åren. Huvudde- len av belastningen på svensk miljö kommer nu från andra länder eller andra källor. Från att ha varit lokala och påtagliga har utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp från många små föroreningskällor, men med sammantaget stor volym. 1 Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad kopplade till fattigdom- sproblemen och exploateringen av naturresurser.

Människors verksamhet och användning av naturresurser har i alla tider inneburit miljöpåverkan. Inte någonstans är mark. luft och vatten längre opåverkade. Genom de insatser som gjorts hittills har dock föroreningar- nas effekter på folkhälsan kunnat begränsas. Föroreningar som påverkar människors hälsa är i första hand ett problem i våra tätorter.

Miljöpolitiken i dag och i framtiden handlar om att begränsa de miljö- skador som vårt sätt att leva och att utnyttja naturresurser och energi för med sig. Mot denna bakgrund räcker det inte med reningsinsatser i efter- hand.

Den förebyggande principen skall vara kännetecknet för det framtida miljöarbetet. Lika självklart som att det är bättre och billigare att göra rätt från början skall det vara att göra rent och resurssnålt från början. Om exempelvis framtida avfallsproblem skall kunna undvikas måste detta få genomslag redan i utformningen av produkterna.

Det gäller också att skapa miljöanpassade trafiksystem. en miljöanpas- sad energiförsörjning och avfallshantering samt att bedriva ett jord- och skogsbruk som hushållar med naturresurserna och bevarar mångfalden av arter och naturtyper. Samhällsbyggandet måste ske så att miljöproblemen förebyggs eller begränsas och att en långsiktigt god resurshushållning främ- jas.

Det svenska miljöskyddsarbetct har till stora delar varit framgångsrikt. De problem som har identifierats under senare tid kommer att delvis kräva nya metoder för att kunna bemästras. Miljöpolitikens uppgifter har utvidgats och dess medel behöver därför utvecklas och skärpas.

I regeringens proposition våren 1988 om miljöpolitiken inför 1990-talet lämnades för första gången en samlad redovisning av miljöpolitiken. Den- na godkändes i allt väsentligt av riksdagen. I propositionen lades bl. a. fram planer och åtgärdsförslag för att skydda ozonskiktet, begränsa långväga luft- föroreningar och skydda havsmiljön. Miljöskyddssystemets regelsystem och organisation stärktes. Baserat på propositionen har omfattande åtgär- der genomförts. I propositionen aviserades en uppföljning inom tre år. Re- geringen presenterar i denna proposition förslag till ytterligare åtgärder.

Enligt regeringens uppfattning skall den framtida miljöpolitikcn utveck- las längs följande huvudlinjer:

— Ökat internationellt samarbete för att begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. I detta ingår att stödja en miljöanpassad utveck- ling i trcdje världens länder och i Öst- och Centraleuropa. -— Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet för att få ett bra underlag för det förebyggande arbetet. . Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser liksom medverkan av myndighe- ter inom alla samhällssektorer. Arbetet med att utvärdera resultat av insatta medel ges ökad tyngd.

Ansvaret för att förbättra miljön vilar på oss alla. Principen att förorena- ren betalar gäller såväl företag och myndigheter som individer och omfat- tar samtliga aktiviteter. Tillämpningen av denna princip skall utvecklas ytterligare.

Genom åren har miljön försämrats eller allvarligt skadats i vissa områ- den. Även om huvudprincipen är att förorenaren betalar är det vårt gemensamma ansvar att återställa miljö som har skadats under tidigare decennier. Regeringen föreslår därför att de statliga insatserna för kalkning av försurat vatten byggs ut kraftigt och utökar programmet för återställning av skadade områden. Regeringen föreslår också ett nytt program för över— vakning av miljökvalitet med kraftigt förstärkta resurser.

De stora uppgifterna på 1990-talet för en god livsmiljö är följande:

(1) E n värld inför gemensamma problem och möjligheter

För att nå framgång i arbetet för en god livsmiljö krävs ett intensifierat internationellt samarbete. Den politiska utvecklingen i Öst- och Central- europa och integrationen i Västeuropa skapar sådana möjligheter.

Sverige skall aktivt medverka i en internationell strategi för en varaktigt. hållbar utveckling. De rika länderna utnyttjar merparten av naturresurser- na och orsakar direkt och indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställningsproeesserna skall därför bäras av dessa länder. Dessa måste också gå före när det gäller att utveckla ny teknik och ställa den till förfogande för mindre utvecklade länder. Fattiga länder i öst och syd måste ges nödvändigt stöd för att de skall få möjlighet att lyfta sig ur fattigdom och nöd utan ytterligare miljöförstöring. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling. Bistånds- politiken är därför sammankopplad med miljöpolitikcn.

Trots att Sverige är ett litet land har svensk miljöpolitik ett högt interna- tionellt förtroende. Sverige har också i hög grad bidragit till att driva på det internationella arbetet och tcknikutvecklingen.

Vårt land har ett utsatt läge för miljöförstöring. Jordarterna är exempelvis mer känsliga för försurning än vad som är fallet i många andra länder. Övergödning av havet är ett annat exempel. Regeringen ger därför särskild prioritet åt arbetet med regionala luftföroreningar och att återställa Öster- sjöns ekologiska balans. Nya internationella överenskommelser skall där så är möjligt utgå ifrån vad naturen tål.

Gemensamma regler och insatser på en hög ambitionsnivå är nödvän-

diga förutsättningar för att skapa en god livsmiljö. Genom internationella överenskommelser kan likvärdiga konkurrensvillkor skapas för svenska och utländska företag. Sverige kommer att driva på internationellt för renare varor och för bättre kunskap om deras hälso- och miljöfarlighet. Samarbetet EG-EFTA är i detta avseende av särskild betydelse. De internationella handelsreglerna bör utvecklas så att vi kan förbättra miljön och samtidigt undvika handelshinder.

Inför FNs miljökonferens år 1992 kommer Sverige att arbeta för ett klimatavtal och för överenskommelser om att bevara den biologiska mång- falden och ett ansvarsfullt utnyttjande och utveckling av världens skogar. Den klimatstrategi regeringen nu lägger fram skall ligga till grund för vårt nationella och internationella agerande. EG och EFTA bör så långt möjligt driva gemensamma krav på reduktioner av växthusgaser.

(2) Ekonomi och miljo"

Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra en långsiktig balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken. som används bl. a. för att mäta tillväxten. är så utformad att den belyser miljöpåverkan och resursanvändning. På rege- ringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991. Dessutom undersöks möjligheterna att återspegla kva- litativa förändringar i miljötillståndet med hjälp av ekologiska indikatorer.

Beslut och planering skall i ökad utsträckning ta hänsyn till vilka konsekvenserna blir för befolkningens hälsa. miljö och naturresurser. Även propositionerna om näringspolitik för tillväxt och energipolitiken till årets riksmöte präglas av detta synsätt. Regeringen föreslår också att miljökonsekvensbeskrivningar införs i planerings- och beslutssystemen för alla större projekt som påverkar miljön. De nationella miljömålen måste få ett tydligt genomslag i den kommunala och regionala samhällsplaneringen.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Utrymme skapas på så sätt för förnyelse av infrastrukturen i form av vägar. järnvägar m.m. Utgångs- punkten tör dessa investeringar är att de både skall bidra till en bättre miljö och till att förbättra näringslivets konkurrenskraft.

Regeringen anser att ekonomiska styrmedel i många fall är effektiva instrument för att förmå företag och konsumenter att beakta miljökostna- der i sina beslut. Vi har under de senaste åren lagt fiera förslag om nya miljöavgifter och miljöskatter. vilka förutses ge stor miljöeffekt. Sverige är internationellt sett redan ledande i detta arbete och regeringen föreslår nu att ytterligare miljöavgifter införs.

(3) M iljöbalk och skärpt miljölagstiftning

Miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall samord- nas. skärpas och samlas i en miljöbalk. Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för de problem som vi förutser under 1990—talet och bör- jan av nästa sekel.

(4) Rena industriprocesser

Utsläppen från industriprocesserna skall vid sekelskiftet ha nått ned till ofarliga nivåer. Då skall vi ha kommit till rätta med de problem som en gång var upprinnelsen till den moderna miljödebatten och miljöskyddsar- betet. Utsläpp av klorerade organiska ämnen, kolväten, svavel- och kväveoxider skall därför minskas kraftigt. Arbetet för rena industriproces- ser kopplas samman med arbetet för att skapa bättre arbetsmiljö. Tillsynen av anläggningar skall effektiviseras ytterligare.

(5) Rena varor

Samtliga de varor som används i vardagslivet — t. ex. bilar, kylskåp, batte- rier, lysrör. rengöringsmedel. mjölkförpaekningar och kosmetika — blir förr eller senare avfall eller går ut i avloppen. Reningsteknik och återvinnings- teknik som medel för att begränsa avfallets negativa effekter är därför inte tillräckliga. Miljöskador från varor kommer i framtiden att få relativt sett större betydelse. Metoder för att begränsa varornas hälso- och miljöpåver- kan i alla led skall därför utvecklas och åtgärder skall vidtas.

Regeringen anser att tillverkarens ansvar för produkterna gäller under hela deras livstid. Kemikaliekontrollen stärks ytterligare genom att för- handsanmälan införs för nya kemiska ämnen och genom att produktregist- ret byggs ut. Användningen av vissa tungmetaller. klorerade organiska lösningsmedel och tillsatsämnen i plaster avvecklas eller begränsas.

Den plan för avveckling av ozonnedbrytande ämnen som regeringen lade fram i den förra miljöpropositionen utvidgas.

(6) Bättreava/[shantering

Hårdare krav redan vid tillverkning av varor och avveckling av farliga äm- nen ger ett mindre miljöfarligt avfall. Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och återvinning samt minskad användning av engångsma- terial och emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som slut- ligen måste tas om hand.

För att underlätta en effektiv och miljöriktig avfallshantering skall allt avfall som uppkommer källsorteras. Kommunerna får en vidgad rätt att differentiera sina avfallstaxor. Införande av ytterligare ekonomiska styrme- del övervägs.

Flödet av miljöfarligt avfall skall minskas och omhändertagandet för- bättras. Reglerna för export av miljöfarligt avfall har skärpts.

(7) Rent trafiks_t-'steni

Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivet och möjligheterna till arbete och välfärd. Utsläppen från trafiksystemet måste minskas till vad hälsan och miljön tål.

Effekterna av redan fattade beslut blir allt tydligare. Blyutsläppen från bensin har minskat kraftigt och renare bilar ersätter nu de gamla i snabb takt. Trots detta minskar inte utsläppen tillräckligt.

Arbetet i de tre storstäderna prioriteras. Under 1990-talet skall omfat- tande investeringar göras i bl.a. modern kollektivtrafik för att skapa bekväma och lättillgängliga alternativ till dagens biltrafik. Regeringen har reserverat ett utrymme på 5,5 miljarder kronor inom ramen för infrastruk- turfondens 20 miljarder för åtgärder i det samlade trafiksystemet. för att förbättra miljösituationen och framkomligheten i storstadsregionerna. Mil- jöanpassade fordon behövs för distributions- och kollektivtrafiken i tätor- ter. I kombination med renare bränslen kan de kvarvarande hälsoriskerna därmed nedbringas väsentligt.

J ärnvägssystemet byggs ut mellan stora befolkningscentra. I dag växer ett livskraftigt järnvägsföretag fram som kan ta hand om allt större transport- volymer.

Avgaskraven skärps för personbilar, bussar och lastbilar. Ett system med ekonomiska styrmedel införs som bygger på att nya fordon indelas i miljöklasser. De nya avgaskraven får störst effekt för Sverige om de införs tidigt och samordnat i hela Europa. Regeringen avser därför att inom ramen för EES-processen aktivt verka för att avgaskraven skärps inom EFTA och EG senast år 1996 och att de kan införas i hela Europa.

(8) Rent energisystem

Målet är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete. Rikt- linjerna för detta kommer att återfinnas i regeringens proposition om ener- gipolitiken.

El- och värmeproduktionens utformning är en viktig del i regeringens strategi för att minska klimatpåverkan. Ytterligare insatser görs nu också i form av skärpta utsläppskrav. åtgärder mot utsläpp från småpannor och för lokalisering av vindkraft för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan.

(9) Uthålligt jordbruk och skogsbruk

Riksdagen beslutade år 1990 om en ny livsmedelspolitik som förenar konsumenternas krav på livsmedel av god kvalitet och till låga priser med ett miljövänligt, livskraftigt och rationellt jordbruk.

Användningen av bekämpningsmedel har halverats från 1985 fram till i dag och skall halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990- talet. Kväveläckaget skall halveras mellan åren 1985 och 1995. Detta skall

"16

ske genom jordbrukets omställning och genom skärpta krav på spridning och hantering av gödsel. Utsläppen av ammoniak skall minskas.

Det öppna landskapet skall hävdas och natur- och kulturmiljövården säkras genom stöd till landskapsvårdande åtgärder.

En av utgångspunkterna för skogsbruket är att skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga skall upprätthållas och att arter och naturtyper skyd- das. Det pågår en översyn av skogspolitikens mål och medel. vilken bl. a. syftar till att stärka miljöhänsynen.

Skyddet för fjällskogar och sumpskogar har successivt förstärkts. Regler- na för avvattning av skogsmark skärps nu för att slå vakt om naturtyper och hotade arter. .

Naturvårdcns mål är dels att långsiktigt hushålla med naturresurserna genom att bevara mångfalden av arter och naturtyper, dels att ge alla möjlighet till rekreation och friluftsliv i ett varierat landskap. Regeringen föreslår att naturvårdslagen skärps. bl. a. införs ett generellt biotopskydd. Anslagen till vård av naturreservat ökas och stödet för att skydda hotade arter byggs ut.

(10) Det personliga ansvaret

I ett läge där många små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan krävs att både företag, myndigheter och enskilda människor tar ansvar för skyddet av miljön. Det är summan av alla de små utsläppen och slöseriet i vår vardag som kan skapa stora risker för den framtida miljön.

Detta ställer ökade krav på var och en personligen. Tidigare var upp- märksamheten riktad mot de 1 000 största industrierna och deras utsläpp. Nu måste arbetet inriktas mot 100 OOO-tals varor som används i 100 OOO-tals verksamheter av 8.5 miljoner människor. För att ändra beteendet i miljö- vänlig riktning krävs väsentligt ökade kunskaper och förändrade attityder även i vardagslivet.

Det kommer att bli allt mer betydelsefullt att alla sorterar sopor. håller hastighetsbegränsningarna. åker mer kollektivt, inte slösar med energi eller skräpar ner. Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och kommande generationer påkallar sålunda nya konsumtionsmönster och en omläggning av livsstilen.

Regeringen föreslår att miljöfrågorna får en starkare ställning i utbild- ningssystemet. Miljöundervisningen skall byggas ut på samtliga nivåer och miljöaspekter skall integreras i all utbildning. Möjligheterna att försörja samhället med specialistkompetens förbättras genom en kraftig utbyggnad av antalet utbildningsplatser bl. a. inom miljö- och hälsoskyddslinjen.

Positiv miljömärkning håller redan på att införas. Den kommer att göra det lättare för konsumenterna att välja mindre miljöskadliga varor. Miljö- farlighetsmärkning utvecklas så att också de farligaste ämnena kan väljas bort.

Det kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir påtagliga. De senaste 20 årens framgångar med att minska olika utsläpp visar samti-

digt att naturen kan återhämta sig. Miljöarbetet måste därför drivas med styrka under lång tid. Med de förslag som regeringen redovisar i de miljö-. energi- och näringspolitiska propositionerna anges hur Sverige kan byggas starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global utveckling som förenar eko— nomisk tillväxt med rätten till arbete, välfärd och en god livsmiljö. Rege- ringen avser vidare att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på mil— jöområdet.

2. Miljöpolitikens mål och strategier

Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter påverkar bl.a. atmosfären. klimatet, naturen. sjöar och hav redovisas kortfattat i detta kapitel. I Sverige finns stora naturvärden och en lång tradition att skydda och bevara värdefulla miljöer.

I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås för att uppnå miljömålen redovisas senare i sammanfattning i kapitlen 3 och 4.

2.1. Atmosfären och klimatet

.*Regeringens forslag Somgriktlinjergfor där . .

. begränsa påverkan på atmosfären och klimatet ska '. '" f . "Uttunningenfav ozonskiktet hejdas så att manmskors hälsa och "de? ekologiska systemen inte skadas.Avvecklingsplanen f V ?CFCg för-åw . .eningar fullföljs samtidigt som den utvidgas till andra ämnen med? ”5

*: Regeringentforeslår en. samlad strategi ifö'rärn nskåd klimatpåver-se "' kan Utslappen av samtliga klimatpåverkande gaseråbegransas inom

.; . . .. > .

utstrac s . .. industriländer * =

.. ”*./':' W... .».

Hänvisningar till S2-1

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 20

2.1.1. Skydd av ozonskiktet

Ozonskiktet i atmosfären skyddar livet på jorden mot solens skadliga ultravioletta strålar. Huvuddelen av ozonet finns i stratosfären på 10—50 km höjd. Ozonskiktet kan påverkas och brytas ner av ämnen som har vissa kemiska egenskaper och som dessutom är tillräckligt beständiga för att kunna nå till stratosfären. Till de ämnen som påverkar ozonskiktet hör

klorerade och bromerade fluorkarboner (CFC och haloner). vissa klorera- de kolväten oeh dikväveoxid (lustgas). CFC säljs bl. a. under handelsnam- net freon. _

Under en följd av år har det stratosfäriska ozonskiktet tunnats ut kraf- tigt över Antarktis under de antarktiska vårmånaderna. Den viktigaste orsaken anses vara ökande halter av klor och brom i atmosfären. Även över Arktis har forskare uppmätt höga halter klor i s.k. aktiv form. Orsaken till de ökande halterna är utsläpp av klorfluorkarboner (CFC), haloner och andra klorerade eller bromerade ämnen.

När ozonskiktet tunnas ut ökar intensiteten hos en viss typ av ultravio- lett strålning (UV-B) vid jordytan. Denna strålning har skadliga effekter på människor. djur. växter och material. Den leder till fler fall av hudcancer och ögonsjukdomen grå starr.

Regeringen redovisade våren 1988 för riksdagen en plan för avveckling av CFC-användning. Riksdagen lämnade red0visningen utan erinran. CFC—användningen skall enligt planen avvecklas till år 1995. Planen var den första i sitt slag i världen. Genom tydligt angivna åtgärdskrav och ett effektivt arbete från såväl myndigheterna som näringslivet har ny teknik utvecklats och bidragit till att motsvarande planer har utarbetats i andra länder. Genom aktiva insatser från näringslivet följer den svenska avveck- lingen den fastställda planen. Användningen av CFC-föreningar vid rengö- ring. avfettning. sterilisering och som blås- och jäsmedel i mjuk och hård skumplast har därför i stort sett upphört från och med år 1990. Använd- ningen som köldmedium och kemtvättvätska har minskat med ca 25% räknat från 1988 års nivå. Totalt sett har de svenska utsläppen av CFC halverats, från 5 350 ton år 1986 till ca 2 700 ton år 1990.

Användningen av CFC kommer att begränsas kraftigt i världen genom de nationella och internationella beslut om avveckling som hittills har fattats. Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att helt och hållet hejda förstöringen av det skyddande ozonskiktet i stratosfären. För att hejda nedbrytningen måste användningen av CFC. haloner. 1.1.1-triklore- tan och koltetraklorid helt upphöra. Användningen av andra ozonnedbry- tande ämnen, t. ex. HCFC-föreningar måste också begränsas. Dessa åtgär- der måste vidtas i global skala. Åtgärder till skydd av ozonskiktet är exempel på ett snabbt internationellt agerande när kunskaper om miljöef- fekter väl finns tillgängliga.

Målet är att hejda uttunningen av ozonskiktet så att människors hälsa och de ekologiska systemen inte skadas. För att nå målet måste åtgärder vidtas både i Sverige och internationellt. '

Regeringen kommer i det följande att red0visa ytterligare åtgärder så att användningen av CFC kan avvecklas enligt tidigare fastlagd plan som också skärps på vissa områden. Avvecklingen utvidgas till att omfatta också andra klorerade och bromerade ämnen med liknande negativa effek- ter på ozonskiktet.

2.1.2. Internationellt samarbete

Ett stort antal länder. däribland Sverige. har förbundit sig att vidta åtgär- der som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har formaliserats genom Wien- konventionen för skydd av ozonskiktet från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år 1987. Enligt protokollet åtar sig parterna att halvera användningen av de kontrollerade CFC-föreningarna till år 1998. Vid ett möte i London år 1990 beslutade parterna om skärpningar i protokollet. Länderna åtog sig vid denna förhandling att. efter en stegvis nedtrappning. totalt avveckla användningen av CFC. haloner och koltet- raklorid till år 2000. För 1.1.1-trikloretan bestämdes att en avveckling skall ha skett till år 2005. Samtidigt uppmanades länderna att om möjligt gå fram i snabbare takt. Den industrialiserade världens ansvar för att göra det möjligt för u-länder att delta i protokollet har lagts fast och en fond för stöd till tekniköverföring har etablerats. Sverige bidrar till denna fond.

Sveriges agerande i det fortsatta internationella arbetet inriktas mot att ytterligare påskynda avvecklingstakten för samtliga ämnen, att begränsa den användning av haloner och HCFC som bedöms nödvändig till ett absolut minimum och att verka för att ny teknik och alternativ utan skadliga effekter på ozonskiktet eller på klimatet tas fram.

2.1.3. Minskad klimatpåverkan

Jordens atmosfär fungerar på ett liknande sätt som glaset i ett växthus. Den håller årsmedeltemperaturen vid jordytan kring 15 plusgrader. i stäl- let för de 18 minusgrader som skulle rått om jorden saknat atmosfär. Denna naturliga växthuseffekt förstärks nu av människans aktivitet. som ökar halten klimatpåverkande gaser (s.k. växthusgaser) i atmosfären och därmed bidrar till en ökad uppvärmning. En sådan förändring av det globala klimatet är ett av de mest allvarliga miljöhoten. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid. CFC. metan. ozon och dikväveoxider.

Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och centerpartiet, i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut om energipolitiken. Över- läggningarna slutfördes den 15januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken. ] överenskommelsen ingår förslag till en strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de i överens- kommelsen angivna riktlinjerna om minskad klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges i det följande:

"Inledning

Människans påverkan på klimatet genom utsläpp av s.k. växthusgaser är ett av de mest allvarliga miljöhoten. Enligt expertgruppen IPCC är risken stor för utbredd torka i vissa områden och översvämningar i andra. Hund- ratals miljoner människor kan behöva flytta. ekosystem förstöras och allvarliga sjukdomar spridas över vida områden. Utsläpp av koldioxid svarar för ungefär hälften av klimatpåverkan från svenska källor. Reste-

rande del utgörs huvudsakligen av freoner, metan och gaser med indirekt men betydande påverkan på klimatet (kväveoxider. kolväten m.fl.).

Jordbruksutskottet gjorde år 1988 ett uttalande om koldioxidutsläppen med följande lydelse:

”Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internatio- nell reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att vinna internationellt erkännande av problemet. Som ett led i ansträngningarna härför och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig utskottet till förslaget i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvänd- ningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag.”

Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande. Sedan år 1988 har ett stort antal utredningar genomförts om möjlighe- terna att minSka klimatpåverkan. Den internationella expertgruppen IPCC har lagt fram en rapport. som bl.a. pekar på att en strategi för minSkad klimatpåverkan bör behandla samtliga växthusgaser. Förhand- lingar om en klimatkonvention inleds i februari 1991. Flera ministerkonfe- renser med deltagande från ett stort antal länder har uttalat sig i frågan. Det västeuropeiska samarbetet har ökat och får en allt större betydelse. I Sverige har framför allt biltrafikens och flygets snabba ökning inneburit ökningar av koldioxidutsläppen.

Mot denna bakgrund bör riksdagen på nytt ta ställning till klimatfrågan. En samlad svensk strategi för att minska klimatpåverkan bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Därmed kan riksdagens begäran om ett program mot klimatförändringar tillgodoses. I det följande anges förslag till en sådan strategi.

Allmänt

Klimatfrågan intar en särställning i miljöarbetet. Utsläppen av klimatpåverkande gaser har samma effekt oavsett var de sker. Problemet är således globalt.

Det är också långsiktigt. Effekterna uppträder gradvis, men det är möj- ligt att de mest dramatiska effekterna uppstår först om 50—100 år. På grund av att den globala uppvärmningen fördelas ojämnt kommer utsatta regioner att kunna påverkas redan under första hälften av 2000-talet.

Trögheten i klimatsystemet innebär tidsfördröjningar mellan åtgärder och deras resultat. De utsläpp som sker i dag påverkar klimatet hundratals år framåt. Det finns visserligen fortfarande osäkerhet bland vetenskaps- männen om tidsskalan och den exakta storleken av de befarade klimatfö- rändringarna. liksom om effekterna i olika regioner. Försiktighetsprinci- pen (precautionary principle). som Sverige hävdat i en rad internationella sammanhang. innebär dock att åtgärder måste vidtas redan innan kunska- pen är fullständig. Det behövs därför ett aktivt arbete mot klimatföränd- ringar redan nu.

Internationellt arbete

Sverige bör aktivt delta i internationelladiskussioner om möjligheter och sätt att klara ett långsiktigt mål som innebär att klimatförändringarna begränsas till en för samhället och naturen hållbar nivå. Det fordrar

åtgärder för att såväl begränsa utsläppen av koldioxid och andra växthus- gaser som öka upptaget av kol i skog och annan växtlighet.

Industriländerna svarar för den dominerande delen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. Dessa länders utsläpp fram till i dag har redan skapat en stor risk för förändringar av det globala klimatet. Inget fram- gångsrikt arbete mot klimatförändringar kan bedrivas utan konkreta åtgär- der av dessa länder. Industriländerna har därför en särskild roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan. . Det internationella samarbetet för att uppnå globala mål för begräns- ningar av klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller mellan i-länder och u-länder men även inom den industrialise- rade världen. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen.

Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en gemensam EG/EFTA-linje inför de förhandlingar om en klimatkonvention som in- leds i februari. Det finns fördelar med att de västeuropeiska länderna enas om en strategi för minskad klimatpåverkan och driver den inom OECD. Strategin bör omfatta koldioxid och-andra klimatgaser. Ett gemensamt EG/EFTA-mål. som senare kan breddas till övriga Europa och OECD. bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrup- perna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en principöverenskommel- se med EG om att utarbeta en gemensam position vad gäller stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram bör fördelas kostnadsef- fektivt och rättvist mellan länderna. Förmerna för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG-EF'T A.

Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan även innehålla förslag till samordnade ekonomiska styrmedel. stöd till åtgärder i Östeuropa m.m. De insatser Sverige gör som stöd till omställningen i Östeuropa bidrar till en mer effektiv energianvändning och därmed till minskad klimatpåverkan. Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion sam- ordnas med övriga länder i Västeuropa. så långt detta är möjligt. Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna inkl. miljöpåverkan.

Utvecklingsländerna är särskilt utsatta för klimatförändringar och har en betydelsefull roll i det internationella arbetet. Åtgärder mot avskogning. ökenspridning och ineffektiv energianvändning i dessa länder är nödvän- diga för en långsiktigt hållbar utveckling. Ett ökat stöd från industriländer- na är viktigt för att skapa förutsättningar för en utveckling där sådana åtgärder inte ställs mot andra kortsiktiga behov. Sverige bör verka för att samtliga industriländer uppfyller FNs biståndsmål. Insatser för skogsvård och återbeskogning bör spela en viktig roll inom ramen för den svenska biståndspolitiken.

Nationellt arbete

Det nationella arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet. En svensk klimatstrategi måste vara åtgärdsinrik— tad. Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande gaser och samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar av utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på en internationell

marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter internationellt samarbete. I Sverige innebär den beslutade avvecklingen av freoner en snabbare och kraftigare minskning av den nuvarande klimatpåverkan än vad som regle- ras i internationella överenskommelser (Montrealprotokollet).

Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen. som haloner. måste upphöra. Detta innebär ytterligare minskningar av klimatpåverkan. Kol- dioxidutsläppcn måste begränsas och utsläppen av kväveoxider. kolväten och koloxid minska kraftigt. '

I det följande redovisas ett antal tänkbara åtgärder för att minska utsläppen av dessa växthusgaser. Rangordningen mellan åtgärderna bör bestämmas av deras effekt för att minska klimatpåverkan i förhållande till kostnaderna.

Om ett tillräckligt antal av de åtgärder som redovisas i det följande genomförs blir resultatet en kraftig minskning av klimatpåverkan från svenska källor till år 2000. jämfört med nuvarande nivå. Många åtgärder innebär även andra miljöfördelar än minskad klimatpåverkan. som mins- kad försurning. förbättrad tätortsmiljö och skydd av ozonskiktet.

Riksdagens beslut är 1988 innebar dels en begäran om ett program för att minska utsläppen av koldioxid. dels ett delmål om att de svenska koldioxidutsläppen inte bör öka utöver 1988 års nivå. Det senare målet har dock redan överskridits och torde med hänsyn till bl.a. en ökande trafik vara svårt att uppnå under de närmaste åren. Beträffande målet om ett program för minskning på längre sikt under 1988 års nivå bör här redovisade åtgärder utgöra en god grund. En rad faktorer — råoljepris. priskänslighet hos konsumenter, framtida energibehov etc — gör det svårt att ange i exakt vilken takt utsläppen kan minska.

För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en så låg nivå som möjligt, måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara, ener- gikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av förnybara . energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för minskad klimat- påverkan.

Åtgärder

Effektiv energianvändning är ett viktigt instrument för minskad klimat- påverkan. Energihushållningsarbetet måste. som här har föreslagits. för- stärkas. Nedsättningsreglerna för energiintensiv industri utreds för närva- rande bl.a. för att åstadkomma incitament för energihushållning och minskade koldioxidutsläpp.

Miljöanpassad energiproduktion med låg klimatpåverkan måste stimu- leras. Det är miljömässigt motiverat att stödja bl.a. vindkraft. solenergi och biobränslebaserad kraftvärme. Biobränslen är från klimatsynpunkt generellt sett bättre än fossila bränslen. I ett val mellan fossila bränslen bör naturgas användas hellre än'kol och olja. Kraftvärme bör gynnas framför kondenskraft.

Insatser för hushållning med energi och en satsning på miljöanpassad energiproduktion, tillsammans med den koldioxidskatt riksdagen beslutat införa, gör det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från bostäder, service och fjärrvärme så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000.

Det är angeläget att minska trafikens klimatpåverkan. Det kan ske t. ex. genom kollektivtrafik med låga koldioxidutsläpp. ökad bränsleeffektivitet hos nya personbilar, motoralkoholdrivna tätortsfordon och sänkta medel-

hastigheter på landsväg. Koldioxidutsläppen från flyg och sjöfart bör be- gränsas.

Denna typ av åtgärder kan göra det möjligt att begränsa koldioxidutsläp- pen från trafiken så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000. Med hänsyn till att trafiken även bidrar till utsläpp av andra växthusgaser innebär detta att sektorns samlade klimatpåverkan kan minskas. Resulta- tet av åtgärderna är beroende av den ekonomiska utvecklingen och av drivmedelspriserna. Höjda bensinpriser första halvåret 1990 som ett led i skattereformen bidrog till att koldioxidutsläppen från biltrafiken minska- de från att tidigare ha ökat med 4—5 % per år.

Ett bättre omhändertagande av avfall kan bidra till att minska klimat- påverkan. Ett exempel är energiåtervinning genom förbränning av metan från soptippar. Åtgärden minskar behövet av fossila bränslen och redu- cerar metanutsläppen. Metan är en kraftfull växthusgas. Åtgärder inom jordbruket har en stor betydelse i en klimatstrategi.

Freonavvecklingen kan breddas till andra ämnen med liknande effekt (haloner. koltetraklorid. HCFC etc). Utöver redan fattade beslut kan ett antal åtgärder vidtas. med hänsyn till bl.a. den internationella utveckling- en. Det kan gälla begränsningar av t.ex. HCFC (mjuka freoner). haloner. koltetraklorid och 1.1.l-trikloretan.

Åtgärder av detta slag kan innebära att utsläppen av klimatpåverkande gaser minskar kraftigt.

Även åtgärder mot flyktiga organiska ämnen (t. ex. vissa lösningsmedel) har betydelse för att minska klimatpåverkan.”

Partiöverenskommelsen Om energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. Regeringen före- slår i propositionen om energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.

Regeringen tar i denna proposition ställning till en rad åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller det bl. a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om näringspolitik för tillväxt. har regeringen föreslagit en kraftig satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen fö- reslår i propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.

I denna proposition redovisar regeringen också en breddad avvecklings- plan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler att krav skall infö- ras om återvinning och destruktion av CFC och haloner.

Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska avfallshante- ringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av det svenska jord- bruket bidrar till en minskad klimatpåverkan. Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall halveras till år 2000, räknat från 1988 års nivå.

Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska bidraget till klimatförändringarna.

Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för avsikt att ge naturvårdsver- ket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördju- pad analys av klimatfrågan som underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet avjanuari 1991

utsläppen av koldioxid för år 1988 och preliminärt för år 1989. Enligt redo- visningen var utsläppen i stort sett oförändrade mellan åren 1988 Och 1989 (62, 8 milj. ton koldioxid år 1988 62,2 milj. ton år 1989).

År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta illustrerar svårigheterna att vid normala temperaturförhållanden klara delmålet om att utsläppen inte bör överstiga 1988 års nivå. I partiöverenskornmelsen understryks att detta mål. bl.a. med hänsyn till trafikutvecklingen. torde vara svårt att klara under de närmaste åren.

2.2. Gränsöverskridande luftföroreningar

___”. &_,i, .vv'z'”? ; . __ ,... . ,... ett”

Regeringens försIag: Sem riktlinjer för det forsatta arbetet gäller att;;

.»:sv

nedfallet a'v svavel- 'o'eh' kvaveox1der"s_a_int av illyktig'a organiska, "; ';" " ämnen begransas til . "nivåer söm :inte skadar naturen eller männi-

;>... _ .. . _ &

$ ”skors hälsa.. .. . .. . .. . .Riksdagens uttalanden från år'1'988 innebär att de svenska svave gvv '_gst'” -. ';;Ne—x"

utsläppen ska11 minska med' 30% mellan åren.1980'o"'ch 2.000. T' ";gare uttalanden 'från' riksdagen innebär att kvaveoxidutslappen skäl;] minskå- med 30% till år 1995' räknat från 1980 års nivå:; Dessa

..;9V

""'... ”utslappsmål skäll. även i fortsattningen vara vagledanderfor arbet

av» ...ett ...-s

'». " Omfattande åt'garderabehovs 'för-= att. uppnå kvavemålet . "»

Ammoniakutslappen bör m'ii'iskå med;—25 D'/o"ti11'";å'r. "19.95 Möjlighei'

- w_'-3;t'er.na. a'tt'; halvera utsläppen." i s'ö'd'i'ä' och västra Gotatland till- sekelskif-

...av—

_ » tét': undersoks Utsläppen av flyktiga organiska ämnen; 'bör. minska" .i

_; ...M"'.,,.s

:. . 'r'n'ed 50% till'- å 2.000 räknat. från 1988 års _n'i'yå .. . ”* "; Z.? "

vw ” .— N..... .. 9

".f . » Sveriges insa se_._r r det internationella årbetet. 'dé' närmaste år'e'__

.,...s

”inriktas framst'på att. få ti1l s'tår'i'd skärpta bnavgaskrav ;i Europa

va,...» _.

'; " Nya internationella överenskommelser för. att minska gtslappen'av »; . » Jsi/åvel-Äoch kvaveoxider skal1 ';;ocks'åff prioriteras wUtgångspunkten '.skall' vara _'ritiska»belastningsgranser för miljön Sverige skall. verka - ==» för albert overenskommel " "om minskning av utsläppen av. flyktiga

organiska 'äin'n'e'n komm . 1" stånd

%$; "__>s..

us. .

2.2.1. Bakgrund

Markerna i södra Sverige har försurats i stor omfattning under de senaste decennierna. I Skåne. Halland och södra Småland har markförsurningen trängt ner till flera meters djup och påverkar grundvattnet. Försurningen har medfört att markens lättillgängliga förråd av bl. a. näringsämnena kalcium och magnesium minskat med 30— 70% i sydligaste Sverige. Sam- tidigt frigörs metaller. t.ex. aluminium. som under vissa omständigheter är giftiga för växter och djur.

Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör ett ökande hot mot miljön och skogarnas värde. Skogsmarken i delar av södra Sverige närmar sig s.k. kvävemättnad med markförsurning. kväveläckage och näringsoba-

Prop.

lans hos skogsträden och minskad tillväxt i skogen som följd. Betydande områden i Sydsverige kan bli kvävemättade inom 10—20 år om inte nedfallet av kväve minskas.

Försurningspåverkat grundvatten har rapporterats framför allt från de södra delarna av landet under hela 1980-talet. I områden med stort nedfall av försurande ämnen förekommer grundvatten med påtagligt förhöjda aluminiumhalter. Till följd av att ledningar korroderar är kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvatten från många enskilda brunnar i hela Sverige. Riskerna för att kopparhalterna i dricksvatten kommer att öka i takt med den tilltagande försurningen är uppenbara. Koppar och aluminium i dricksvattnet kan innebära hälsorisker. _

I början av 1980-talet var 16000 av Sveriges ca 85000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal eller försvunnit. 1 närmare 6000 av dessa sjöar har situationen för växt- och_ djurlivet förbättrats genom kalkning. Åtminstone en fjärdedel av sjöar och vattendrag nedströms de kalkade sjöarna skulle utan kalkning ha varit utan de allra flesta former av liv som en följd av försurningen. _

Försurningssitutationen i sjöar och vattendrag i Götaland. Svealand och Norrlands kusttrakter har i allmänhet inte förändrats i någon större om- fattning de senaste 25 åren. I fjällen och de fjällnära trakterna har försur- ningen däremot fortsatt att öka de senaste 10—15 åren.

En betydande del av den svenska skogen har nedsatt vitalitet. Ungefär var femte gran och var sjunde tall har förlorat mer än 20% av sina barr. Lövträden bok, ek och björk uppvisar mer omfattande skador i form av utglesning och förändrad tillväxt i kronan än tall och gran. Den tilltagande markförsurningen och den medföljande utarmningen av skogsmarken framstår på sikt som de största hoten mot den svenska skogen.

Ozon på hög höjd i atmosfären utgör ett livsnödvändigt skydd mot farlig ultraviolett strålning. Ozon som förekommer på marknivån kan däremot medföra skador på växtlighet och människors hälsa. Det marknära ozonet bildas genom inverkan av solljus när halten av vissa luftföroreningar blir för hög (fotokemisk smog).

Halterna av ozon vid markytan i södra Sverige ligger under sommar- halvåret nära eller över de halter som skadar hälsa och grödor. 1 västra Sverige beräknas de nuvarande ozonnivåcrna minska skördarna av vårve- te med ca 10%. Grödor som vall, havre och potatis påverkas också nega- tivt.

De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning. kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid. kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.

Svavelutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Både utsläppen från förbränning och från industriprocesser har begränsats. Utsläppen är i dag mindre än hälften av 1950 års nivå. Sedan år 1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 60 %.

Svavelnedfallet i Sverige överskrider dock i större delen av landet den s.k. kritiska belastningsgränsen. som är den gräns över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador på miljön uppstår. [ sydvästra

Sverige skulle nedfallet behöva minska med mer än 75 % räknat från 1980 års nivå. Modellberäkningar visar att svavelnedfallct under 1980-talet har minskat med mellan 15 och 25 % i hela landet. Utsläpp som kan hänföras till utländska källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 90% av svavelned- fallet i Sverige. År 1988 var svavelnedfallet från Polen och dåvarande Östtyskland lika stort som eller större än det svenska. Också i andra delar av Nordeuropa överskrids de kritiska belastningarna. För att minska ned- fallet till de kritiska belastningsgränserna krävs således långtgående åtgär- der i Europa. Ett stort antal länder i Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp. bl.a. i enlighet med överenskommelser inom ECE och EG. Den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen och Tjecko- slovakien kan komma att innebära kraftiga minskningar av utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu än vid tiden för [988 års miljöpolitiska proposition.

För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en svavelskatt och i energiskattelagen miljöklasser för oljor. Det senare innebär att svavelin- nehållet i dieselbränsle minskar kraftigt. Regeringen har i ett antal överkla- gade ärenden enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel. Regeringen har ändrat förordningen om svavelhaltigt bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.

Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika förbränningspro- cesser och växte snabbt i Sverige under 1950- och l960-talen. Under 1980- talet har de totala utsläppen i stort sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har ökat under 1980-talet.

Kvävenedfallet överskrider de kritiska belastningsgränserna, bl. a. i syd- västra Sverige. Nedfallet behöver minska med minst 50% i Götaland, mest i de kustnära områdena i sydväst. Luftburet kväve har också betydelse för kvävetillförseln till haven. Nedfallet består i Skåne och på västkusten till ungefär 60 % av kväve från kväveoxider och till ca 40% av kväve från ammoniak från jordbruket. Utländska källor svarar för 75—80 % av kvävenedfallet i sydvästra Sverige. En stor del av ammoniaknedfallet kommer från Danmark.

Riksdagen har beslutat om en avgift på kväveoxidutsläpp från större förbränningsanläggningar. Avgiften beräknas dels minska utsläppen med 3000—5000 ton per år. dels leda till att miljöförbättrande åtgärder ge- nomförs tidigare än som annars planerats. Riksdagen har på regeringens förslag också tagit ställning till avgaskraven för tunga fordon och beslutet om hållbarhetskrav för dessa fordon. Regeringen har ändrat bilavgasför- ordningen så att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar skärpts i enlig- het mcd vad som tidigare redovisats för riksdagen.

Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med kväve- oxider till bildningen av höga halter av fotokemiska oxidanter (främst ozon). Detta är ett storskaligt fenomen som beror på utsläpp över större geografiska regioner. Problemen är särskilt stora på kontinenten. i tri- angeln Hamburg-Paris-Miinchen. Ozonhalterna i Sverige påverkas främst av ozon från kontinenten. Ozon som bildas lokalt. framför allt över tätor-

ter. kan dock ge betydande tillskott till oxidanthalterna. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen, som klorerade lösnings- medel. ger också direkta effekter på hälsa och miljö. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen i Sverige uppgick till ca 460000 ton år 1988.

Regeringen har i samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november 1988 uttalat att begränsning av lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet på alla nivåer. Enligt denna pro- gramförklaring bör rekommenderade skyddsavstånd följas och möjlighe- terna att helt avveckla användningen av klorerade lösningsmedel undersö— kas.

2.2.2. Mål för gränsöverskridande luftföroreningar

Det övergripande målet för arbetet mot de regionala luftföroreningarna är att begränsa utsläppen till en sådan nivå att skador på naturen inte upp- kommer och att människors hälsa skyddas. Detta innebär att produktions- förmågan i ekosystemen skall upprätthållas och att antalet naturligt före- kommande arter inte skall påverkas märkbart. Mark och vatten skall kemiskt och biologiskt utgöra ett balanserat system. Djur och växter skall kunna utnyttjas som föda utan risk för människors och djurs hälsa.

Dessa mål innebär att svavelnedfallet behöver minska med 75% i syd- västra Sverige och med 50 % i Svealand räknat från 1980 års nivå. Kväve- nedfallet behöver minska med 50% i södra och västra Götaland. Bak- grundshalterna av ozon bör minska med 10—30% och de episodvis höga halterna med 50 % i södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga naturtyperna.

[ det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot luftföroreningar och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan åren 1980 och 1995. Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslu- tet år 1985 minska med 30% mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988 uttalat, med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition. att svavelutsläppen bör minska med 80 % mellan åren 1980 och 2000. samt att möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 50% mellan åren 1980 och 2000 bör utredas.

Regeringen gör den bedömningen att de beslut som redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska svavelutsläppen med 65 % till år 1995.. räknat från 1980 års nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår kommer utsläppen att kunna minska med 80 % till år 2000.

Utvecklingen vad gäller kväveoxider är mer problematisk. framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som beräknades år 1985 då målet lades fast. Nya bedömningar visar att utsläppen från sjöfart och arbetsfordon är betydligt större än vad som tidigare varit känt. En minsk- ning av utsläppen med 30% till år 1995 är därför en större utmaning än vad som stod klart när detta mål formulerades. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram för att nå målet. För att minska nedfallet till sådana nivåer

att människor och naturen inte skadas kommer Sverige att arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma åtgärder inom EFTA och EG. Endast därigenom kan nedfallen i Sverige bringas ned under de kritiska nivåerna.

Regeringen anser att det av riksdagen tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör vara vägledande för det fortsatta arbetet. Det finns tekniska möjligheter att kraftigt minska trafikens bidrag till försurning och övergödning till år 2010. De åtgärder som anges i denna proposition innebär att förutsättningarna skapas för en sådan utveckling. Regelsyste- men inom luft- och sjöfarten är internationellt förankrade och kräver samfällda åtaganden med andra länder. Även för arbetsfordon krävs ett internationellt arbete för att skärpa kraven. Angivande av ett mål för år 2000 bör därför enligt regeringens uppfattning anstå till dess att en minsk- ning med 30 % har säkrats. och acceptans har kunnat nås i de internatio- nella förhandlingarna.

Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att minska utsläppen av ammoniak. Målsättningen för det fortsatta arbetet är att ammoniakutsläp— pen i södra Sverige minskas med 25 % till år 1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet utreds.

Regeringen föreslår vidare ett nytt delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Dessa bör minska med 50% till år 2000. räknat från 1988 års nivå. Redan beslutade avgaskrav för fordon innebär ett betydan- de steg för att uppnå detta mål. Regeringen kommer i det följande att redovisa åtgärder för att begränsa användningen av lösningsmedel.

En stor del av nedfallet av svavel och kväve i Sverige kommer från utländska källor. Vidare sprids utsläpp från Sverige till andra länder. En strategi för att minska försurning och kvävemättnad måste därför förena utsläppsbegränsningar i Sverige med internationellt arbete för minskade utsläpp.

En rad åtgärder redovisas senare i denna proposition för att ytterligare minska svavelutsläppen, framför allt från industriprocesser och energian- läggningar och i bränslen. Regeringen bedömer att dessa åtgärder tillsam- mans leder till att de totala svenska svavelutsläppen minskar med mer än 80 % fram till år 2000. räknat från 1980 års nivå.

En effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen innebär ytterligare åtgärder inom trafiksektorn. Vidare behöver utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora förbränningsanläggningar. Regeringen redovisar sådana åtgärder i de följande avsnitten.

Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen nu föreslår beräknas leda till en minskning av kväveoxidutsläppen med omkring 30 %till år 1998.

Ammoniak sprids kortare sträckor än svavel och kväveoxider. Åtgärder i Sverige får därför relativt sett större betydelse för att minska nedfallet i vårt land än åtgärder mot utsläpp av svavel och kväveoxider.

För att hälso- och miljöeffekter av höga ozonhalter vid markytan skall begränsas behöver utsläppen av flyktiga organiska ämnen minst halveras i stora delar av Europa. Trafiken står för över 40% av utsläppen. De åtgärder som regeringen i det följande föreslår för trafiksektorn medför tillsammans med tidigare beslut om avgaskrav att utsläppen från denna sektor minskar med 70% till år 2000. Användningen av vissa lösningsme—

del inom industrin och i varor och produkter bör också begränsas kraftigt. Tillsammans beräknas dessa åtgärder vara tillräckliga för att nå målet att halvera utsläppen av flyktiga organiska ämnen till år 2000, räknat från 1988 års nivå.

Regeringen anser att användningen av hälsofarliga organiska lösnings- medel skall upphöra före den 1 januari år 1995. En avveckling av de klorerade lösningsmedel som används i större utsträckning genomförs därför. i första hand genom europeiskt samarbete.

Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön genom kalkning, som ett försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid. Försöksvcrksamheten med skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling fullföljs. Regeringen föreslår senare i denna proposition att kalkningspro- grammet byggs ut kraftigt.

2.2.3. Internationellt samarbete

Enligt regeringens uppfattning behöver utsläppen av de gränsöverskridan- de luftföroreningarna begränsas kraftigt i hela norra Europa. Internatio- nellt samarbete är därför nödvändigt. Det internationella arbetet bedrivs formellt i det europeiska samarbetet inom ramen för 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för Gene- vekonventionen från år 1979 finns bindande protokoll om minskning av svavel- och kväveutsläpp. som Sverige godkänt. Svavelprotokollet från år 1985 innebär att utsläppen av svavel skall minska med 30% mellan åren 1980 och 1993. Kväveprotokollet från år 1988 innebär att utsläppen av kväveoxider skall stabiliseras på 1987 års nivå senast år 1994. Ett stort antal västeuropeiska länder, däribland Sverige. har gjort betydligt mer långtgående åtaganden. Sverige har tillsammans med elva andra länder i en särskild deklaration, som antogs i anslutning till konventionens möte i Sofia år 1988, utfäst sig att minska utsläppen av kväveoxider med i Storleksordningen 30 % till år 1998 med valfritt basår 1980— 1985. Arbetet inom konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringarna måste baseras på kritiska belast- ningsgränser till skillnad från tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper av länder. Kraven kan därmed skilja mellan Nord- och Sydeuropa.

Svavelnedfallet i såväl södra Sverige som på kontinenten kan därigenom nå ned under de kritiska belastningsgränserna. Överslagsberäkningar visar att utsläppsnivåerna per capita motsvarande de som beräknas uppnås i Tysklands västra delar skulle vara tillräckliga för att nå detta mål. De mest långtgående minskningarna skulle krävas i östra delen av Tyskland och Polen. Dessa minskningar beräknas till stor del komma till stånd som följd av en ekonomisk förändring och avskaffade subventioner på inhemskt kol.

I Västeuropa är det främst Storbritannien som kommer att få vidta mer långtgående åtgärder än de som hittills planerats för att nå ned till de kritiska belastningsgränserna.

Regeringen avser att verka för att ett nytt avtal mellan de europeiska länderna om begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993. Sverige skall också verka för att ett avtal om flyktiga organiska ämnen undertecknas snarast.

För att begränsa kvävenedfallet behövs skärpta bilavgaskrav i hela Euro- pa. Regeringen avser att fortsätta att arbeta för att få till stånd överens- kommelser om detta. Sverige skall verka för att krav motsvarande de krav som införs federalt i USA för lätta och tunga fordon omkring år 1994 införs i EG och EFTA senast år 1996. Krav på utsläppsgränser, motsvara- de vad som kan erhållas genom katalytisk avgasrening, behöver införas i Östeuropa. Åtgärder vad gäller traktorer och dieseldriven järnväg behöver vidtas i hela Europa före år 2000. Inom ramen för internationella avtal bör åtgärder inom flyg— och sjöfarten också vidtas.

Hänvisningar till S2-2-3

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 5.6

2.3. Miljön i tätorterna

"”oev—xy.:..."9v9—”-azw.c.

sa»- x'V-V'v; ”w'**'*?v—z> 'l—vo..9..>.

—. Regeringens förslag: Som nktlmjen för: det forsatta 'arb'etet. gällerga

"s...... r-vazllöwlå'Q—ÅN:

luftkvaliteten.forbattras &? att de återstående r1skernafo marin

,.. åt?-:a :;

-€V'Äl£éo';g€g ihm .vv—és—eea

”gråa.;

- 7; » »Behove av grönör'r'lfåden ;1 tätorter- och tatortsnar " .. tillgodose 1den kommunala planeringen. » ; I? ::.; ;: . .

A- ooooooo * ww».

* . ÖZYidE år 2000. skall- halte'rn'ai av. koloxid. kväveoxid, wsva'vel'choiud'

***-x... :......WAW

'dersknda dé r1ktvarden som utarbetats; av."

”??...?

va,-%.;

.. 'sot ochi: pamklaräun

V'Qlfv—s-e.

..'acceptabel.n1vå & delmål-ar att halvera-(utslappen tillå . .

*?»aag

. ZBullerrtatorter' bör. mmskeaisgå att. det gkomänleårvatt l1gga..under* .. naturvårdsverkets nu'v'arande riktlinje'r'f ' ”' ** * .... e s 3. Ä. fi Z '; ”' '» %&'åt'ärtmeamy ' äääoa».. éåféäteasw...lqål

väns-..

2.3.1. Bakgrund

De luftföroreningar som bidrar till globala och regionala miljöproblem härstammar huvudsakligen från trafiken. industriprocesser och energian- läggningar. Genom att miljöstörande verksamhet har koncentrerats till tätorterna uppstår dessutom' 1 vissa fall lokala problem på grund av luftför- oreningar.

De svenska tätorterna har' 1 ett internationellt perspektiv en god miljö. Viktiga utsläpp med hälsoskadliga effekter har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet. bl. a. sot och svaveldioxid.

Arbetet med att minska utsläppen från stora fasta källor som energipro- duktion och industriell verksamhet har varit framgångsrikt. Införande av fjärrvärme och elvärme har härvid varit av stor betydelse. Detta förhållan- de. i kombination med att transporterna ökar. innebär att trafiken har blivit den största kvarvarande källan till föroreningar i tätorterna. Utsläp- pen per bil av framför allt kväveoxider och kolväten från personbilar har dock minskat kraftigt under de senaste åren som ett resultat av att stränga avgaskrav har införts.

Regeringens bedömning är att hittills beslutade åtgärder kommer att leda till att halterna av svaveldioxid. kväveoxider och koloxid i tätorterna kommer att minska ytterligare. Sothalterna är jämfört med riktvärdena låga i svenska tätorter. men bör minskas ytterligare med hänsyn till cancer- risken. .

Många människor i tätorter och då främst i storstadsområdena är utsat- ta för luftföroreningshalter som är högre än vad som kan betraktas som god miljö. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet för vissa förore- ningar överskrids vid trafikerade gator i tätorter där ett stort antal männi- skor bor och vistas. Riktvärdet för kväveoxider överskrids också för hela stadsdelar i t. ex. Göteborg och Sundsvall.

Den allvarligaste hälsorisken av luftföroreningar i tätorter är enligt nuvarande bedömningar den förhöjda cancerrisken. Naturvårdsverkets forskning om tätortsmiljön har bl.a. givit som resultat att i storleksord- ningen 1 000 cancerfall per år bedöms uppkomma på grund av luftförore- ningar.

Allergi och annan överkänslighet har ökat hos befolkningen de senaste årtiondena. Orsaken är oklar men olika miljöfaktorer har sannolikt bety- delse. Luftföroreningar är en av dessa miljöfaktorer.

Buller från olika källor kan störa arbete. sömn och vila och även ge upphov till psykosomatiska besvär. Medicinska undersökningar visar att buller bl. a. kan påverka hjärtat och kärlsystemet. Trafiken står för den helt övervägande delen av bullerstörningarna i tätorter.

Föroreningarna leder också till snabbare nedbrytning av många materi- al. som i sin tur leder till korrosion och andra skador på byggnader och anläggningar. Det innebär att kulturminnen och kulturföremål av sten. metall och glas hotas av förstörelse. Som exempel kan nämnas att flera av portalerna till våra medeltida kyrkor. liksom huvuddelen av utsmyckning- en till slott och privathus. under 1600-talet skulpterades i Gotlandssand- sten. Denna kalkbundna sandstenstyp är känsligare än de flesta bergarter för kemiska angrepp. Trots att halten svaveldioxid i svensk tätortsluft minskat kraftigt under 1980-talet är läget allvarligt i många tätorter.

Utbyggnaden av tätorterna kan i vissa fall medföra att det blir svårare för människor att nå olika rekreationsområden. God fysisk planering behövs därför för utbyggnad av bostäder.. serviceanläggningar och trans- portanordningar. samtidigt som värdefulla kulturmiljöer kan bevaras. Tillgången till parker. större sammanhängande grönområden och gröna korridorer mellan olika områden säkerställs också därigenom.

Större områden i närheten av tätorter med möjlighet till ostördhet. även i fråga om bullerstörningar. och höga naturkvaliteter skall så långt som

möjligt ges ett långsiktigt skydd i den kommunala och regionala planeringen.

Omsorgen om bebyggelsens estetiska, historiska och funktionella kvali- teter bör vara vägledande i den kommunala planeringen. Genom att förena dessa planeringens mer traditionella uppgifter med de nya och hårdare kraven på rena system kan en god livsmiljö skapas i våra tätorter.

2.3.2. Miljömål för tätorterna

De övergripande miljömålen för tätorterna är att skydda befolkningen mot skadliga hälsoeffekter på grund av t. ex. luftföroreningar och buller och att forma en god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö för alla människor. Den värdefulla kulturmiljön skall så långt som möjligt bevaras. Avfall skall kunna tas om hand på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

Regeringen anser att naturvårdsverkets riktlinjer för luftkvalitet efter sekelskiftet skall uppnås i alla tätorter. Som riktlinjer för det fortsatta arbetet bör gälla att utsläppen av cancerframkallandc ämnen som ett första steg halveras.

Kommunerna har ett stort ansvar för den lokala miljön. Naturvårdsver- kets riktlinjer för acceptabel luftkvalitet är ett viktigt planeringsinstrument som redan används. Tätorterna bör enligt regeringens uppfattning i framti- den planeras allt tydligare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god plane- ring kan bl. a. behovet av transporter minska. Industrier som kan påverka människors hälsa lokaliseras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till områden där människor bor och vistas. Områden för friluftsliv och rekrea- tion bör avsättas i tillräcklig omfattning. Den kommunala samhällsplane- ringen enligt bl. a. plan- och bygglagen har en grundläggande betydelse för vilken miljö som kan uppnås i tätorterna. Ökad fjärrvärmebaserad upp- värmning är ett effektivt sätt att minska halterna av svaveldioxid i tätorts- luften och har redan gett goda resultat.

Vägtrafiken har ökat kraftigt de senaste 10—20 åren. Skärpta avgaskrav och införandet av blyfri bensin innebär stora förbättringar inom vägtrafi- ken. Ett ökat trafikarbete kan motverka den förväntade miljöeffekten. Regeringen har därför tillsatt särskilda förhandlare för Stockholm, Göte- borg och Malmö för att få till stånd lösningar på trafikens miljö- och framkomlighetsproblem i dessa områden. Förhandlarna har presenterat förslag till överenskommelser med åtgärder som rör trafiksystemet och lokal trafikplanering. Förslagen behandlas i propositionen om näringspoli- tik för tillväxt. För att överenskommelserna skall få full effekt skall de följas upp med skärpta krav på fordon och bränslen. Regeringen föreslår därför att kraven på fordon och bränslen skall skärpas ytterligare i ett brett europeiskt samarbete.. dels generellt.. dels speciellt för tätortstrafik.

Regeringen föreslår att miljöklassindelningen av motorbrännolja ändras så att miljövänligare bränslen ytterligare stimuleras. Renare bränslen har störst betydelse i tätorterna. Ekonomiska styrmedel kommer också att införas för att ytterligare stimulera utvecklingen av ren teknik och renare fordon.

Buller är i första hand ett problem i bostadsområden där bullerstörning- ar från olika verksamhetcr har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder

vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är därför ofta kostnadseffektiva, men har nackdelarna att de får full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret från fordonen tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso- och miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen för befintliga resurser. Myndigheterna bör ha ett utökat sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebyg- ga och minimera bullerstörningar.

Partikelhalten i luften har minskat under senare år, men är fortfarande relativt hög i tätorter. De mätningar som finns visar att förekommande halter ligger i nivå med föreslagna riktvärden. Eftersom partiklar är bärare av cancerframkallandc ämnen och kan framkalla allergier är det väsentligt att ytterligare minska halterna i tätortsluft. Regeringen anser därför' att som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att utsläppen i ett första skede skall halveras till år 2005.

De åtgärder som regeringen nu föreslår för att förbättra tätortsmiljön kommer att få full effekt i slutet av 1990-talet och i böljan av 2000-talet. Vägtrafiken kommer att ha ett avgörande inflytande på luftkvaliteten i tätorter under de kommande 10—20 åren. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet (koloxid. kväveoxid, sot och partiklar) kommer sannolikt att kunna uppnås efter sekelskiftet genom de åtgärder som nu föreslås.

En kraftig minskning av partikelutsläppen är svårast att genomföra. Med ytterligare skärpta krav på såväl avgasrening som dieselbränsle kan dock en sådan reduktion nås. Ytterligare åtgärder är möjliga genom sam- hällsplanering, utbyggnad av kollektivtrafik och förbättrad trafikplane-

ring.

Avfallshanteringcn är ett särskilt problem i tätorterna. Genom de åtgär- der som regeringen tidigare har vidtagit har ett inventerings- och- plane- ringsarbete påbörjats på kommunal nivå, inte bara för hushållsavfall utan för alla typer av avfall. Målet är att senare utvidga det kommunala ansva- ret. Ytterligare åtgärder krävs i kommunema, framför allt för separering och insamling av olika slags avfall samt för återvinning och annat lämpligt omhändertagande av avfallet.

Ökad återanvändning och återvinning krävs för att uppnå en bättre resurshushållning och för att minska avfallsmängdcma. Avfallet innehåller också i vissa fall gifter som kan läcka ut i naturen med risk för allvarliga störningar i miljön som följd. Avfallsdeponeringen innebär dessutom i sig ett volymmässigt och estetiskt problem i landskapet och skapar ofta kon- flikter vid markanvändningen, främst kring tätorterna.

Tätorternas vattenmiljö har förbättrats under de senaste årtiondena. Så gott som alla städer i Sverige som ligger i närheten av sjöar och vattendrag eller vid kuster kan erbjuda friluftsbad av god eller mycket god kvalitet. Ytterligare krav på rening av avloppsvatten kan behövas i vissa områden.

2.4. Naturresurser och naturvård

Hänvisningar till S2-4

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 16.2

2.4.1. Bakgrund

Sverige är ett från många synpunkter rikt land, med bl. a. stora tillgångar på naturresurser. Skogen är en del av vår kultur och ger naturupplevelser som är betydelsefulla för en stor del av det svenska folket. Den formar landskapet genom att uppta hälften av Sveriges areal. Jordbruket står för produktionen av huvuddelen av våra livsmedel och bidrar till att göra kultur- och naturlandskapet varierat.

Landets välfärd är i hög grad beroende av de naturresurser som är knutna till marken. vattenkraften och den fysiska miljön i övrigt i form av t.ex. jordbruksmark, sjöar och vattendrag. Dessa resurser kan dessutom vara av intresse för turism.. rekreation och kulturmiljövård. Ett mångsidigt utnyttjande av dessa resurser skall så långt som möjligt eftersträvas. Be- stämmelser om hur avvägningar skall göras mellan bevarande- och exploa- teringsintressen finns i naturresurslagen.

En av de viktigaste naturresurserna är skogen. som utgör basen för en stor del av industriproduktionen och för vår export. Skogens långsiktiga produktionsförmåga hotas dock av försurning och övergödning. Skogs- och jordbruksproduktionen påverkar i sin tur ekosystemen i sjöar och vattendrag, t. ex. genom läckage av näringsämnen.

En internationellt antagen målsättning för hushållningen med världens naturresurser och naturvården är att bevara den biologiska mångfalden, bevara genetisk variation och att möjliggöra ett långsiktigt nyttjande av arter och ekosystem. Denna strategi har formulerats gemensamt av Inter- nationella naturvårdsunioncn. FNs miljöprogram och Världsnaturfonden.

Sambanden mellan naturvårdsarbetet och miljöskyddsarbetet har blivit

allt tydligare under de senaste åren i takt med att nya kunskaper har erhållits om ekosystemens känslighet för olika slags störningar. Ett stort antal fungerande ekosystem är förutsättningen för den mänskliga överlev- naden på sikt.

Det svenska landskapet är i stor utsträckning en produkt av människans sätt att hantera naturen genom seklerna. Genom odlingslandskapet inför- des en ökad variation i landskapet, vilket också lett till en ökad artrike- dom. De senaste årtiondenas utveckling inom jordbruket i riktning mot storskalighet och intensivare kemikalieanvändning har lett till att denna variation delvis gått förlorad och att små.. för den biologiska mångfalden värdefulla livsmiljöer (biotoper) försvunnit. Detta har medfört att många arter nu hotas av utrotning. Denna utveckling bryts genom den nya livsme- delspolitiken.

Ungefär 3 milj. hektar våtmarker i odlingslandskapet i södra och mellersta Sverige har torrlagts sedan början av 1800-talet. En stor del av de hotade djur- och växtarterna i Sverige är direkt beroende av våtmarker som livs- miljö. Torrläggningen av våtmarker är också en starkt bidragande orsak till läckage av kväve till havsområden och bidrar direkt till att många djur- och växtarters överlevnad är hotad. [ vissa landskap har ända upp till 90 % av våtmarkerna torrlagts. '

I enlighet med intentionerna i naturresurslagen skall större områden som är relativt opåverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i . miljön bevaras. De outbyggda älvarna åtnjuter särskilt skydd enligt denna lag.

För att garantera markens långsiktiga produktionsförmåga och en bibe- hållen biologisk mångfald krävs både att den externa påverkan från exem- pelvis föroreningar upphör och att miljöansvaret inom skogs- och jord- bruksproduktionen ökar. Metoder som medger en bättre anpassning till de ekologiska systemen samt till geologiska och andra lokala förhållanden måste utvecklas för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. En ökad återföring av näringsämnen och mineraler krävs för att jordbruks- marken inte på sikt skall utarmas.

Naturvårdsarbetct är en viktig uppgift för alla samhällssektorer för att uppnå en bättre anpassning till de ekologiska systemen. Omsorgen om landskapet och den biologiska mångfalden är inte bara en fråga om land- skapets skönhet eller kulturhistoriska värden utan även en faktor av bety- delse för bl.a. de areella näringarnas egna långsiktiga produktionsmål. Ett intensivt arbete har inletts för att åstadkomma en sådan utveckling. Som exempel kan nämnas de omfattande utbildningsinsatser som görs inom skogsbruket för att öka kunskaperna om de ekologiska sambanden och om natur- och kulturvärden i skogsbruket.

Naturvårdsarbetet i landskapet har ett nära samband med kultur- miljövården. Från bl.a. kostnadssynpunkt är det angeläget att insatserna för natur- och kulturmiljövård samordnas.

Tillgången till rent vatten har i Sverige hittills inte begränsats i någon avgörande omfattning av miljöstömingar. Sverige har, med några få un- dantag.. inga stora sammanhängande grundvattenmagasin. Magasinen är

ofta små, beroende på de geologiska förutsättningarna. Föroreningar får därför ofta en ganska begränsad utbredning.

Av Sveriges befolkning är ca 15 % beroende av enskild vattenförsörjning med vatten som ibland är av sämre kvalitet än kommunalt tillhandahållet vatten. Grundvattnet har generellt sett god kvalitet men problem har på senare år uppmärksammats till följd av bl. a. försurningen.

I vissa områden tränger saltvatten in i brunnsvattnet. Detta förekommer främst i bergborrade brunnar i kustområden. Orsaken är bl. a. att vattenut- vinningen bedrivs på ett felaktigt sätt t. ex. genom för stora vattenuttag och felaktig lokalisering av brunnar.

Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens förslag i 1988 års miljöpolitiska proposition om målen för det fortsatta naturvårdsarbe- tet. Enligt dessa bör representativa områden av alla förekommande natur- typer säkerställas, skyddet av naturtyper såsom urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap prioriteras samt mark för friluftsliv säkerställas, särskilt runt våra tätorter.

Ett samlat handlingsprogram för hotade arter har utarbetats av na- turvårdsverket. I dag är totalt 121 ryggradsdjur hotade eller särskilt hän- synskrävande, jämfört med 105 år 1980. 38 av landets 475 arter av rygg- radsdjur och 284 av ca 2000 arter av blom- och ormbunksväxter knutna till odlingslandskapet är hotade.

Under treårsperioden 1988— 1990 har betydande arealer särskilt skyddsvärda naturtyper. framför allt urskogar, säkerställts. Sammanlagt 75% av den areal urskog av högsta klass som finns kvar i Sverige är eller kommer inom kort att vara'skyddad med stöd av naturvårdslagen eller på annat sätt.

Totalt är ca 100000 hektar produktiv skogsmark skyddad nedanför skogsodlingsgränsen samt ytterligare ca 530000 hektar fjällnära produktiv skog. Dessutom är ytterligare minst 250000 hektar fjällnära skog av sådan karaktär att de inte kan få avverkas på grund av mycket stora föryngrings- problem.

2.4.2. Mål för naturvården och naturresurshushållningen

Arbetet med att hushålla med våra naturresurser måste bedrivas på flera olika nivåer. Den fysiska planeringen utgör ett centralt instrument för att påverka den långsiktiga användningen av mark och vatten. Införande av miljökonsekvensbeskrivningar, som regeringen föreslår i denna proposi- tion, kommer bl. a. att förbättra förutsättningama för naturvården och den allmänna naturresurshushållningen.

En varaktigt hållbar utveckling förutsätter att myndigheter och företag som är verksamma inom alla samhällssektorer ansvarar för och bekostar det nödvändiga miljövårdsarbetet som en naturlig del av verksamheten. Regeringen avser att förstärka sektorsmyndighetemas ansvar på dessa områden. Ett gemensamt mål bör i enlighet med intentionerna i naturre- surslagen vara att slå vakt om den biologiska mångfalden och nyttja naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt.

För att uppnå målsättningarna i naturvårdsarbetet krävs bl. a. att målen

konkretiseras för att säkra de hotade och sårbara arternas fortlevnad i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket är som central miljömyndighet ansvarig för att sådana mål utarbetas. Sektorsmyndighe- terna för jordbruk, skogsbruk och fiske är ansvariga för att utarbeta sek- torsvisa delmål och genomföra åtgärder.

Odlingslandskapet skall nyttjas och hävdas så att en rik variation i naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas. Den nya livsmedelspolitiken med avreglering och stärkt stöd för bl. a. naturvårdens behov har som mål bl. a. att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap och att bevara en biologisk mångfald.

Regeringen anser att bidrag till landskapsvård är ett ändamålsenligt medel som medverkar till att bevara de för samhället kollektiva värden som är förknippade med odlingslandskapet.

För områden i odlingslandskapet med särskilda natur- och kulturvärden som hotas av en förändrad markanvändning inom jord— och skogsbruket skall framför allt det ovan redovisade bidragssystemet användas. I enlighet med naturresurslagens intentioner bör även lokala värden som kommer till uttryck i de kommunala översiktsplanema tillvaratas genom ett kom- munalt engagemang.

Den parlamentariska kommittén för utvärdering och översyn av skogs- politiken har nyligen inlett sitt arbete och skall enligt sina direktiv lägga stor vikt vid miljöfrågorna. Det ingår således i kommitténs uppgifter att formulera ett miljömål för skogsbruket.

Inom fiskets område är målsättningen att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturliga reproducerande bestånd. Av de vattenlevande organismer i vårt land som kräver särskilda åtgärder för sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.

Täktverksamhet och gruvbrytning kan innebära stora belastningar på miljön och förstöra livsmiljöer för djur och växter. Tillgången till täktma- terial, såsom sorterat naturgrus och torv liksom tillgången på mineral är begränsad. Ändliga naturresurser skall utnyttjas försiktigt så att även fram- tida generationer får tillgång till råvaror. Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet. Grushushållningsplaner upprättas för områden med materialförsörjnings- problem eller markanvändningskonflikter. I sådana områden inriktas ma- terialförsörjningen i första hand mot bergtäkter och andra alternativa material till naturgrus.

I det arbete som pågår inom naturvårdsverket för att skydda hotade arter och naturtyper ingår bl.a. att förbättra kunskapsunderlaget genom inventeringar av olika naturtyper, investeringar i olika skyddsvärda områ- den samt vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.

Det är regeringens uppfattning att arbetet med att kartlägga hotade arter måste fortsätta och inventeringar av vissa värdefulla biotoper fullföljas. Kartläggningen skall utgöra underlag för att därefter bedöma behovet att säkerställa ytterligare områden med stöd av naturvårdslagen.

Regeringen föreslår i denna proposition att naturvårdslagen skärps med

bl. a. nya skyddsbestämmelser för vissa värdefulla småbiotoper och skärp- ta regler för markavvattning. Dessa regler kommer att utgöra en viktig del i det fortsatta naturvårdsarbetet.

De huvudsakliga insatserna i arbetet med att säkerställa skyddsvärda naturområden skall för den närmaste treårsperioden avse skogsområden., våtmarker och vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket redovisar att yt- terligare drygt 100000 hektar skogsbiotoper med särskilt höga värden bör skyddas. Därigenom kommer även betydande delar av de särskilt skydd- svärda våtmarksbiotoperna att skyddas. Med anledning av ökade kostnader för vård och förvaltning av naturreservat m.m. samt behov av förstärkta insatser i arbetet med hotade arter föreslår regeringen att resurserna för- stärks med 26 resp. 4 milj. kr. för nästa budgetår.

Mark- och vattenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekolo- giskt särskilt känsliga områden skall så långt som möjligt undantas från exploatering. Behovet av obebyggda områden för såväl människors som djurs och växters behov skall tillgodoses vid bl.a. tillämpningen av de lagar som är anknutna till naturresurslagen.

Regeringen utgår från att kommunerna utnyttjar möjligheten enligt plan- och bygglagen att göra översiktsplanen till ett strategiskt instrument för en kommunal utveckling som är förenlig med kraven på en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna. Länsstyrelserna har en uppgift att bevaka att regionalt viktiga naturvärden beaktas i kommunala översiktsplaner.

Den snabba utvecklingen av genteknik ökar behovet av samhällelig insyn, prövning och kontroll. En ingående analys av de ekologiska riskerna krävs i samband med att genetiskt förändrade organismer släpps fria i omgivningen. Kunskaperna om dessa risker är i dag mycket begränsade. Det är en grannlaga uppgift att formulera en etiskt godtagbar balans mellan ekologin och olika gentekniska tillämpningar inom exempelvis jordbruket och industrin. Regeringen tillsatte våren 1990 en parlamenta- risk beredning för frågor rörande användning av gentekniken. Översynen omfattar bl.a. kunskapsläget beträffande de ekologiska risker som är för- bundna med ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer., vilka etiska principer som skall gälla vid användning av genteknik och hur anmälningsplikt och prövning av sådan verksamhet skall organiseras.

Sedan den 1 april 1990 gäller att den som odlar gentekniskt förändrade växter i växthus eller utomhus skall ha tillstånd till verksamheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får innebära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfalden.

2.4.3. Internationellt samarbete

Sverige skall genom ett kraftfullt internationellt agerande verka för att den internationella målsättningen för naturvård och hushållning med naturre- surser uppfylls.

Ett intensifierat samarbete med de nordiska länderna inleds med syfte att arbeta fram ett nordiskt aktionsprogram för naturvård och hushållning

med naturresurser. Överenskommelser skall om möjligt ingås om arbets- fördelning mellan de nordiska länderna för att effektivisera arbetet.

Vidare skall samarbetet med Öst- och Centraleuropa inriktas mot att förhindra att den förväntade moderniseringen inom de areella näringarna ställer alltför höga krav på naturresursanvändningen eller sker på bekost- nad av de stora naturvärden som är knutna till t. ex. våtmarker, sjöar och vattendrag.. skogar eller det äldre kulturlandskapet i dessa länder. Samar- betet skall också medverka till att miljöanpassad teknik överförs.

Den europeiska naturskyddskonventionen (Bemkonventionen) syftar till att skydda europeiska arter av vilda djur och växter och deras levnads- områden. Särskild vikt läggs vid skyddet av arter som är hotade och sårbara. Konventionen om flyttande vilda djur (Bonnkonventionen) har som övergripande syfte att skydda de arter som regelbundet korsar natio- nella gränser. Konventionen om skydd av våtmarker av internationell betydelse (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker globalt, särskilt som levnadsområden för vattenlevande fåglar. Washington- konventionen reglerar den internationella handeln med utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan staterna. Uppbyggnaden av en svensk artdatabank är en viktig förutsättning för våra internationella åtaganden.

I förberedelserna inför FN-konfcrensen för miljö och utveckling, som kommer att hållas under år 1992. behandlas den övergripande frågan om bevarande av den biologiska mångfalden. Syftet med FN-arbetet i denna del är att nå legalt bindande globala överenskommelser om den biologiska mångfalden. Sverige deltar aktivt i detta arbete som ett led i att uppfylla målsättningen för det internationella naturvårdsarbetet.

2.5. Vatten och hav Prop. 1990/91:90

Regerrngens förslag Som. rrktlrr'ijer för. det fortsatta arbetet skall gälla 'att naturligt. förekommande arte'r i havs-. och avattenområden ; skall kunna bevarasrlrvskraftlga balanserade populationer Föror' ".-.1'iir'1'gar skall inte begränsa anvandnrngen av '.v'a'tten från*5joar och.-=" vattendrag 'samt. grundvatten som vattentäkt . " .: .» -- '

niska" ämnen skall begransas så att 'de till sekelskrftet nått. en. sådan ÄSnivå att 'miljön inte. tar 'skada, Åtgärder för. att minska ut'släp "ett avi-'- klorerade organrska ämnen från skogsrndustrrn pr1or1teras " " Utsläppen ay- kvrcksrlver kadmrum '.'och bly skall mrnskas ine'dfr —'.'—'70 % mellan åren 1985 och 19.95; Utsläppen av ovrrgawv1kt1ga metal- .. .i'ler skall halveras under samma tid'. ' - " . " ;

Anvandnmgen av miljoskadllga am'nensbegransas kraftige .. .

o. -. ...,-', av .. .».—

2.5.1. Bakgrund

Tidigt uppmärksammade miljöproblem i svenska sjöar och vattendrag var igenväxning, syrebrist och fiskdöd. orsakade av utsläpp av i första hand syreförbrukande ämnen och närsalter från industrier och samhällen. Ge- nom den stora satsningen på reningsverk för kommunala och industriella avloppsvatten och miljöanpassad processteknik har påtagliga förbättringar uppnåtts. Problem med övergödning av sjöar är i dag begränsade till vattensystem med stora tätbebyggda områden och en stor andel jordbruks- mark. Det är emellertid ofta i sådana områden som det finns vattentäkter och rekreationsområden som kan drabbas. Av störst betydelse för över- gödningen i sjöarna är fosfor. Kväve kan vara ett problem i vissa delar av Sydsverige, där nedfallet av kväveföreningar är omfattande samtidigt som avrinningen är stor från jord- och skogsbruksmark. Också transporter av humusämnen, slam och erosion utgör problem.

Grundvattnet påverkas också av föroreningar. Detta medför att möjlig- heten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten försämras. Kväveläckage från jordbruket kan ge upphov till förhöjda nitrathalter i grundvattnet i vissa jordbruksbygder. särskilt de med lätta jordar. På grund av den stora tidsfördröjning som sker innan vissa bekämpningsmedel når ner till grundvattnet, väntas sådana medel i grundvatten bli ett problem som kan öka. Ytterligare hot mot god eller bibehållen grundvattenkvalitet är t.ex. föroreningar från avfallsdeponier, förorenad mark och grustäkter samt 41

läckage från avloppsledningar, oljecisterner under mark, flygplatser samt förorenat dagvatten från tätorter.

Övergödningen i marin miljö har lett till en rad effekter som mass- utveckling av alger, syrebrist, utslagning av bottenfaunan, förekomst av giftalger och förstörda fiskodlingar. Detta har varit vanligt förekommande i lokala områden, t.ex. Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten. Särskilt allvarlig var situationen är 1988, när omfattande algblomning förekom, framför allt i Västerhavet.

Förhållandena längs Östersjökusten i de baltiska länderna, Polen och östra Tyskland är särskilt allvarliga. Tecken på övergödning finns också i de öppna havsområdena i Östersjön och Kattegatt. Utsläppen av kväve och fosfor är den dominerande orsaken till övergödning. Bakgrundshalten är 5 —— 10 gånger högre än vid seklets böljan. För att återställa den ekologi- ska balansen i Östersjön måste den totala kvävebelastningen minska ytter- ligare, kanske med 60—70 %.

Svåmedbrytbara, naturfrämmande ämnen, t.ex. DDT och PCB före- kommer i större eller mindre grad i alla vattenmiljöcr. Förekomsten i levande organismer har minskat sedan användningen förbjöds. En förhöjd nivå kan dock fonfarande konstateras i svenska vatten. Kunskapen om den totala spridningen av organiska miljögifter och deras effekter är ännu begränsad. Utsläppen av stabila organiska miljögifter måste på sikt upphö- ra helt.

Värdefulla natur- och rekreationsområden kan skadas för lång tid vid tillfällen med akut förorening av olja. Förmågan att bekämpa stora mäng- der olja har successivt förbättrats, bl.a. genom ett nära samarbete med övriga länder omkring Östersjön och Nordsjön. En fortsatt utveckling av metoder för bekämpning av olja under svåra förhållanden och av system för en effektiv flygövervakning' pågår. Bl.a. flygövervakning har redan medfört att de avsiktliga oljeutsläppen till havs har minskat betydligt i hela Nordeuropa.

De diffusa, kontinuerliga utsläppen tillför dock haven avsevärt större mängder olja och andra kolväten. Effekterna av sådana utsläpp är av en mer kronisk karaktär och uppstår först efter en långvarig påverkan och kan därigenom vara svåra att upptäcka. Den absolut största tillförseln till haven av olja och andra kolväten sker via floder och luftföroreningar. Exempel på stora punktkällor är bensinstationer, dagvattenledningar, kommunala reningsverk, fartyg och oljeborrplattformar. Även raffinaderi- er och annan industri tillför havet olja.

Utsläppen av näringsämnen och metaller har ökat sedan början av seklet till för bara ett par årtionden sedan. Metallutsläppcn har därefter minskat kraftigt under senare år. Sedan mitten av 1900—talet har vi haft samma utveckling för stabila organiska ämnen.

Sverige med omgivande hav tillförs också föroreningar från andra län- der. Dessa föroreningar kan med hjälp av atmosfären eller havsströmmar- na transporteras långa sträckor. Tillförseln från andra länder är i allmän- het betydligt större än den från Sverige.

Regeringen har i 1988 års miljöpolitiska proposition angivit inriktning- en för åtgärder mot havsföroreningar. Riksdagen lämnade redovisningen

utan erinran. ] första hand skall åtgärder vidtas för att begränsa övergöd- ningen samt upplagringen av svårnedbrytbara organiska ämnen, framför- allt klorerade sådana från skogsindustrin. Som mål lades fast att dels skall utsläppen av närsalter halveras i de mest påverkade områdena mellan åren 1985 och 1995.. dels skall utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt upphöra. För skogsindustrin, som är den dominerande källan för utsläpp av klorerade organiska ämnen.. angavs att åtgärder skall påbörjas före 1992 års utgång för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen med 60— 70 %. Dessutom angavs att utsläppen av metaller, i första hand kvick- silver och kadmium, skall halveras mellan åren 1985 och 1995.

Av den totala kvävebelastningen på haven från Sverige kommer ungefär . hälften från naturlig avrinning från marken och hälften från mänsklig verksamhet.

Jordbruket är en stor källa för närsaltsutsläpp. Åtgärder har vidtagits för att begränsa närsaltläckage från framför allt djurhållning och gödselsprid- ning.

Enligt regeringens proposition år 1988 om vissa miljöförbättrande åtgär— der i jordbruket, som riksdagen lämnade utan erinran, är målet att kväve- läckage till haven skall halveras före sekelskiftet i vissa områden. Närsalt- läckaget från mark är fortfarande betydande. De kommunala reningsver- ken ären annan källa till närsaltutsläpp. Kvävereduktion med upp till 50 % håller på att införas vid sådana reningsverk, som är lokaliserade vid särskilt påverkade kustavsnitt.

En stor del av det kväve som tillförs haven kommer via atmosfären. 1 södra Sverige har en övervägande del av kvävenedfallet sitt ursprung i jordbruket, genom att ammoniak avges vid hantering och lagring av stall- gödsel. Av den totala depositionen av kväve i Sverige kommer ca 60 % från kväveoxider och ca 40% från ammoniaken från jordbruket. Åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider har således också stor betydelse för att förbättra miljön i havet.

Stränga krav för utsläpp av klorerade organiska ämnen har lagts fast för samtliga fabriker som tillverkar klorblekt sulfatmassa i samband med prövning enligt miljöskyddslagen. Regeringen bedömer att utsläppen där- igenom begränsas till den nivå som beslutats av riksdagen. Med hänsyn till utsläppens miljöeffekter anser regeringen att de nu bör begränsas ytterliga- re genom de åtgärder som redovisas i det följande.

De åtgärder som vidtagits sedan miljöskyddslagens tillkomst för att minska utsläppen av metaller har varit effektiva. Regeringens bedömning är att de av riksdagen antagna riktlinjerna i stort sett kommer att uppnås genom hittills vidtagna åtgärder.

Ytterligare åtgärder måste emellertid vidtas om påverkan av metaller på miljön slutgiltigt skall kunna nedbringas till en acceptabel nivå. De metal- ler som i första hand bör begränsas är kvicksilver och kadmium, som har de allvarligaste hälso- och miljöeffekterna.

2.5.2. Miljömål för vatten och hav

Miljömålen för vatten och hav innebär att i havs- och vattenområden skall naturligt förekommande arter kunna bevaras i livskraftiga. balanserade populationer. För sjöar och vattendrag skall anges kvalitetsmål som grund för åtgärder och framtida planering inom tillrinningsområdet. De utsläpp som i första hand måste begränsas för att uppnå detta är närsalter, stabila organiska ämnen och tungmetaller, i första hand kvicksilver och kad- mium, samt försurande ämnen.

Regeringen föreslår att det mål om halvering av utsläppen av kväve som riksdagen tidigare beslutat om skall omfatta alla utsläpp till haven förorsa- kade av mänsklig verksamhet längs med hela väst- och sydkusten upp till och med Stockholms skärgård. Åtgärder som begränsar utsläppen till Ös- tersjön skall prioriteras.

För att begränsa kvävebelastningen redovisar regeringen i det följande dels åtgärder inom jordbruket, dels åtgärder för att begränsa kväveoxidut- släppen. Mål och strategier för att begränsa kväveoxidutsläppen har be- skrivits tidigare. För jordbruket kommer hittills beslutade åtgärder, till- sammans med den omställning av jordbruket som riksdagen beslutat om. att leda till att kväveläckaget minskar väsentligt. Ytterligare åtgärder kom- mer att redovisas i denna proposition. Våtmarker bidrar också till att dämpa kväveläckaget och skall därför i större utsträckning än tidigare återställas.

Även för de större kustbaserade reningsverken längs södra Sveriges kuster måste ambitionsnivån höjas.

Genom nu aktuella åtgärder bedömer regeringen att de vattenburna utsläppen av kväve till haven som beror på mänsklig verksamhet kan halveras till år 1995.

Genom de åtgärder, som hittills beslutats, beräknas utsläppen av giftiga stabila organiska ämnen att mer än halveras mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen från skogsindustrin kommer att begränsas med 60—70% under motsvarande period. Regeringen föreslår att ytterligare åtgärder nu vidtas för att begränsa utsläppen. Målet är att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt skall upphöra.

Regeringen gör den bedömningen att utsläppen av tungmetaller måste begränsas ytterligare för att nå för miljön ofarliga nivåer. Regeringen föreslår att kvicksilver, kadmium och bly prioriteras och begränsas med 70% mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller halveras under samma tidsperiod.

Kvicksilver och kadmium är de från hälso- och miljösynpunkt farligaste tungmetallerna. Regeringen anser att all användning, som kan medföra att de sprids till naturen.. på sikt skall avvecklas. Särskilda avvecklingsprogram för användning av kvicksilver, kadmium och även bly läggs fast.

De åtgärder som här har redovisats ger, enligt regeringens bedömning, tillsammans med en omprövning av villkoren för miljöfarlig verksamhet, goda möjligheter att uppfylla målen vad gäller metaller.

Åtgärder har vidtagits för att minska riskerna med sjöfart och oljeutvin- ning till havs. Det är angeläget att arbetet fortsätter. Sverige skall i interna-

tionella förhandlingar verka för att samma miljökrav för transporter och oljeutvinning, som i dag gäller i Östersjön.. också tillämpas i Nordsjön. Med utgångspunkt i de övergripande miljömålen har naturvårdsverket formulerat kvalitetsmål för sjöar och vattendrag. Naturvårdverket har också utarbetat bedömningsgrunder för sötvatten för de viktigaste metal- lerna. För att kunna uppnå och bibehålla en god vattenkvalitet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå som en del i länsstyrelsernas beslutsunderlag. Genom att bryta ner de nationella kvalitetsmålen till regionala och lokala mål för olika vattenavrinningsområden kan ett förebyggande och förbättrande åtgärdsarbete startas. Länsstyrelsernas regionala miljöanaly- . ser kommer därvid bl.a. att utgöra viktiga underlag för prioritering av åtgärder och för kommunernas planeringsarbete.

2.5.3. Internationellt samarbete

Det övergripande internationella arbetet för att skydda haven i Nordeuro- pa sker inom ramen för ett antal marina konventioner. Helsingforskon- ventionen reglerar skyddet i Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från landbaserade källor i Nordsjön och Nordostatlanten. medan Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall till havs i samma havsområde. Andra konventioner om bl.a. sjöfarten har också betydelse för miljön. Miljöministrama i länderna runt Nordsjön har dess- utom hållit tre särskilda s.k. Nordsjökonferenser och därvid enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen av Nordsjön. Dessutom finns en lång rad överenskommelser om mera avgränsade vat- tenområden, med i många fall stor betydelse för Östersjön och Nordsjön. Som exempel kan nämnas överenskommelser om Rhen, Elbe och Öre- sund.

1 september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska regerings- chefema en särskild konferens i Ronneby på regeringschefsnivå. Rege- ringscheferna enades om målet att återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på nationella program. Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitut deltar i detta arbete.

Genom internationella överenskommelser har Sverige även åtagit sig att minska utsläppen av närsalter, stabila organiska ämnen och vissa metaller med ca 50% mellan åren 1985 och 1995.

Vid den tredje Nordsjökonferensen höjdes ambitionsnivån jämfört med överenskommelsen från andra Nordsjökonferensen. De totala utsläppen till Nordsjön av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70% eller mer mellan åren 1985 och 1995. Tillförseln av ytterligare ca 30 ämnen skall halveras under samma period. Till dessa hör klorerade lösningsme- del.. metaller och deras föreningar samt tjugotalet olika bekämpningsme- del. Genom de åtgärder som hittills har vidtagits och nu föreslås kommer Sverige enligt regeringens bedömning att kunna leva upp till sina interna- tionella åtaganden.

Det fortsatta internationella arbetet bör inriktas på att genomföra nu beslutade program och att finna effektiva arbetsformer för att följa upp

arbetet. Ett utökat samarbete behövs också för att följa miljötillståndet i havet. Den viktigaste åtgärden blir att effektivt stödja arbetet i Östeuropa för att snarast få till stånd kraftiga utsläppsminskningar i Östersjön.

För närvarande pågår arbete med att revidera såväl Helsingforskonven- tionen som Paris— och Oslokonventionerna. Medlemsländerna överväger för närvarande möjligheten att slå samman Paris- och Oslokonventionerna till en gemensam konvention för Nordsjön och Nordostatlanten.

På inbjudan av FNs sjöfartsorganisation, lMO, hölls i november 1990 en internationell konferens i London beträffande åtgärder mot oljeförore- ningar ur ett globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en konventionstext om beredskap för samt insatser och samarbete vid förore- ning genom oljeutsläpp. Regeringen har beslutat att konventionen skall undertecknas. Regeringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkän- ner att Sverige ratificerar konventionen.

Marina miljöfrågor blir en viktig fråga på FNs konferens år 1992 om miljö och utveckling. Det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga havsområden behöver förstärkas på många håll. Frågan om att komplettera de globala konventioner som gäller endast vissa typer av utsläpp med en mer komplett global mekanism kommer därvid att be- handlas.

3. Miljöpolitikens medel och instrument

Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitikcn. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de medel och instrument som används ses över och göras så effektiva som möjligt. Samtidigt skall svens- ka reglcr anpassas till internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom underlättas det internationella samarbetet.

Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela allt större roll för att undvika framtida miljöproblem. Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningama för att underlätta en ansvarsfull hushåll- ning med naturresurserna.

De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel 2 relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.

3.1. Internationellt samarbete

De för Sverige svåraste miljöproblemen orsakas direkt eller indirekt av verksamhet i andra länder. Föroreningar transporteras genom luft och vatten över stora områden. Varor och kemiska produkter förs mellan olika länder genom den ökande internationella handeln. Klimatförändringar har betydelse för hela jorden. Andra globala miljöproblem t. ex. ökensprid- ning, avskogning och skydd av världshaven och färskvattentillgångarna har stor betydelse för utvecklingen i många länder. Det internationella samarbetet får därför allt större betydelse.

Sverige bör i så stor utsträckning som möjligt utnyttja sådana medel och instrument i miljöpolitikcn som underlättar en internationell samordning.

] takt med att miljöfrågorna fått ökad betydelse har det mellanstatliga samarbetet stärkts. De flesta etablerade mellanstatliga organisationer har numera miljöfrågor på sina arbetsprogram. Ett omfattande nätverk av konventioner och andra överenskommelser har förhandlats fram.

Sverige har tagit initiativet till FNs konferens om miljö och utveckling i' Brasilien i juni 1992 och har från början arbetat för att konferensen skall behandla miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Regeringen efter- strävar en handlingsinriktad konferens som fastställer konkreta åtgärds- program med precisa mål och tidtabeller samt finansieringsformer. Rege- ringen arbetar för att 1992 års konferens bl.a. skall anta legalt bindande konventioner om skogen. klimatförändringar och biologisk mångfald. Ett syfte med den senare konventionen är att samordna det arbete som sker i andra konventioner på naturvårdens område., t.ex. våtmarker., samt att förstärka det nationella naturvårdsarbetet bland världens länder.

Inom det övergripande målet för utvecklingsbiståndet, nämligen att höja de fattiga folkens levnadsnivå, kompletterar och förstärker miljömå- let dc övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. U-ländernas miljöproblem är förbundna med grundläggande utvecklingsproblem. Fat- tigdomen är i sig ett av de största miljöhoten i u-länderna. För att tillfreds- ställa behov av livsmedel och bränsle tvingas fattiga människor till en övercxploatering av de naturresurser som den framtida utvecklingen är beroende av.

För att kunna hantera den egna miljön och de egna naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt och dessutom vidta åtgärder som bidrar till globala miljöförbättringar är det nödvändigt att u-länderna får ett ökat tekniskt och finansiellt bistånd från i-länderna. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling.

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet på miljöområdet kommer FNs utvecklingsprogram. UNEP, och de internationella finansieringsor- ganen att få betydelsefulla roller. De finansiella institutionernas betydelse bottnar dels i deras omfattande finansiella överföringar, dels i den för- stärkta roll de fått som rådgivare inom miljöområdet.

De pågående förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område, EES., omfattar också miljöfrågorna. Inom EES ram kommer Sve- rige att få nya möjligheter att agera i miljösamarbetet i Västeuropa och därigenom uppnå positiva miljöeffekter. Sverige bör således tillsammans med övriga EFTA-länder och EG så långt som möjligt försöka utarbeta gemensamma planer och lösningar, särskilt på sådana områden som har betydelse för den internationella handeln. Mot bakgrund av Sveriges tidi- gare arbete på miljöområdet är det naturligt att Sverige skall ha en på- drivande roll i detta arbete.

Sverige har ett starkt intresse av miljösamarbete med länder med likar- tad social och ekonomisk utveckling. Arbetet i t.ex. OECDs miljökommit- té är i hög grad inriktat på att stödja medlemsländernas miljöpolitik genom erfarenhetsutbytc, påverkan och samordning. Sverige arbetar ak- tivt för att påverka andra länder att öka ansträngningarna i miljöpolitiken.

En framgång i detta arbete kan leda till att belastningen på den svenska miljön minskar. Ett annat motiv för att påverka andra länder har varit att deras industri inte skall få konkurrensfördelar genom att regeringarna i de länderna ställer mindre kostsamma krav än den svenska regeringen. Sveri- ges ekonomi är mycket utlandsberoende, och konkurrensfrågoma har där- för stor betydelse.

Det nordiska samarbetet har spelat en stor roll i Sveriges internationella miljöarbete. De nordiska länderna driver oftast gemensamma krav i olika internationella organ, vilket medfört en betydande genomslagskraft. Det ökande internationella arbetet innebär att de nordiska länderna i allt större utsträckning bör fördela insatserna mellan sig med utgångspunkt i en gemensam linje. Mot bakgrund av de stora politiska förändringarna i Europa är det även naturligt att det nordiska samarbetet sätts in i ett vidare europeiskt perspektiv.

För att utforma den svenska miljöpolitikcn och delta i det internationel- la miljösamarbetet blir det allt viktigare att noga följa hur miljöfrågorna behandlas i andra länder och i mellanstatliga organisationer. Bl.a. kom- mer två tjänster som miljöattache'er/råd att inrättas.

Det är vidare angeläget att förbättra informationen till utlandet om svensk miljöpolitik. Regeringen kommer därför att utarbeta ett särskilt informationsprogram.

Regeringen föreslår dessutom att 2 milj. kr. avsätts som stöd för ideella organisationers internationella verksamhet.

Hänvisningar till S3-1

3.2. Övervakning av tillståndet i miljön

. Programmet byggs 1nledn1ngsvrs ut' "för at't' motsvara nat1onella .. '_»"oc.'11'.1nternationella behov av. 1nformat1on 'om miljot1llståndet 'En

V.;anslutas 'till det nya overvaknmgssystemet

3.2.1. Inledning

En väl fungerande övervakning av tillståndet i miljön., liksom tillgång till bl.a. geologisk och annan landskapsinformation, är en viktig förutsättning för arbetet med att förbättra miljön. Den bidrar till att ge ett gott besluts- underlag för att lägga fast miljömål och för att ange nödvändiga nivåer på försiktighetsmått och åtgärder, liksom för att följa upp effekterna av dessa. Detta gäller både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Redan i dag bedrivs en omfattande övervakning av miljökvalitet och kontroll av miljösituationen i olika påverkade områden. Ett stort antal myndigheter.. institutioner och företag är inblandade. Naturvårdsverket svarar för programmet för övervakning av miljökvalitet, PMK. Program- met har sin tyngdpunkt i övervakning av miljöer utan lokal miljöpåver- kan. Programmet består av delar som är nationellt beslutade och delar som ingår i internationellt samarbete.

Som exempel på övervakningsinsatser av mer specifik karaktär kan nämnas naturvårdsverkets program för uppföljning av kalkningsverksam- heten, Sveriges geologiska undersöknings grundvattennät, lantbruksuni- versitetets ståndortskartering för skog och Skogsstyrelsens uppföljning av skogsskador. Hit hör även obscrvationsnätet hos statens meteorologiska och hydrologiska institut för klimat, hydrologi och oceanografi.

Övervakning av tillståndet i miljön bedrivs på länsnivå huvudsakligen i form av s.k. samordnad recipientkontroll för vatten och regional luftkvali- tetsövervakning. Dessa program bedrivs ofta genom vatten- och luftvårds- förbund där bl. a. myndigheter och industrier är representerade. Framför allt för vattenkontrollen styrs verksamheten i stor utsträckning genom tillämpning av miljöskyddslagens bestämmelser om kontroll av miljöstö- rande verksamheters verkningar i omgivningen. Länsstyrelserna spelar en aktiv roll vid utformningen av programmen och har i flera fall medverkat till en ändamålsenlig miljöövervakning på länsnivå. Många kommuner har efter hand utvecklat egna övervakningsprogram. I första hand är dessa inriktade på luftkvalitet i tätorter.

Samordningen mellan de olika programmen på nationell, regional och lokal nivå kan förbättras. 1 dag finns svårigheter att göra de övergripande utvärderingar av utvecklingen i miljön som får en ökande betydelse för ett framgångsrikt miljöarbete. Vidare är de resurser som avsätts för utvärde- ring ofta otillräckliga., samtidigt som stora administrativa insatser krävs för att få till stånd särskilt regionala övervakningsprogram.

3.2.2. Internationellt samarbete

Miljöövervakningen är en av grundstenarna i det internationella miljöar- betet. Av betydelse i detta sammanhang är bl. a. följande:

Olnom ramen för ECEs konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar bedrivs miljöövervakning som avser direkta mätningar av föroreningar i nederbörd och i atmosfären. Verksamheten omfattar också övervakning av skador på skogen, mark- och vattenförändringar samt korrosion och effekter av luftföroreningar på grödor. Sverige deltar aktivt i det löpande programmet och har ett särskilt ansvar för de delar av programmet som syftar till att bedöma effekterna i miljön av de åtgärder som vidtas inom ramen för konventionen. Programmet utgör en del av underlaget vid den förestående revideringen av protokollen om begränsningar av svavel- och kväveutsläpp. eftersom detta arbete kommer att utgå från kritiska belastningsgränser. . Inom ramen för Helsingforskonventionen till skydd av Östersjöområ-

dets marina miljö och Oslo— och Pariskonventionerna till skydd av miljön i Nordostatlanten och Nordsjön inkl. Skagerrak och Kattegatt bedrivs ett omfattande samarbete avseende utformning och genomfö- rande av övervakningsprogram för berörda havsområden. Dessutom görs vissa mätningar av luftföroreningar för att göra det möjligt att beräkna den totala depositionen av luftburna föroreningar i haven. . Inom ramen för Nordsjökonferensen skall bl.a. den vetenskapliga för- ståelsen av miljön i Nordsjön ökas genom forskning och övervakning. Miljöövervak'ningsprogrammet bedrivs inom en särskild arbetsgrupp som stiftats inom ramen för Oslo- och Pariskonventionerna gemensamt med Internationella havsforskningsrådet. . EGs miljöbyrå EEA beräknas under året inleda sin verksamhet. Byrån har inledningsvis som ett av sina främsta syften att få till stånd ett europeiskt miljöinformations- och observationsnätverk. EEA är öppen för samarbete med EFTA-länder och Östeuropa. Sverige har förklarat sin avsikt att delta i EEA, liksom övriga EFTA-länder. . Inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet pågår ett arbete att samordna övervakningen av miljön i Norden. Ministerrådet har initierat ett stort antal-olika projekt som tillsammans bildar en nordisk plan för övervakning av tillståndet i miljön. Till år 1992 skall en sam- ordnad redovisning ske av miljötillståndet i Norden. 0 En utveckling kan förväntas mot ökad användning av information från olika satelliter inom miljöövervakning och forskning. Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet för att tillgodose behoven inom miljöområdet.

3.2.3. Miljöövervakningens uppgift

Uppgiften för miljöövervakningen är att följa växlingama i miljöns till- stånd och visa på förändringar till följd av människans aktiviteter. Över- vakningen skall bilda underlag för att identifiera och visa på miljöproblem från den lokala till den globala skalan. Resultaten skall utnyttjas för att sätta mål för att miljöanpassa samhällsutvecklingen i Sverige och omvärl- den och för att prioritera och besluta om åtgärder samt för att följa upp effekterna av beslutade åtgärder. '

Det nuvarande programmet för miljöövervakning innehåller delpro- gram för luftkvalitet, landmiljö, sötvatten, havsvatten och miljögifter. Regeringens bedömning är att programmet behöver utvidgas till att även omfatta effekter av markanvändning och hälsoeffekter. Arbetet med fysisk planering och det fortsatta miljövårdsarbetet kommer att i ökande omfatt- ning baseras på mål för olika geografiska områden liksom för arter, bioto- per och olika ekosystem. Naturmiljön utsätts för kraftig påverkan, som måste kunna följas upp genom metodisk övervakning.

Behovet av samordning ökar i takt med den totala omfattningen av miljöövervakningsinsatserna. Regeringen arbetar för att få till stånd inter- nationell samordning på de områden där sådan saknas. En samordning kommer att innebära ett bättre resursutnyttjande och främja helhetssynen inom miljöområdet. En bättre integrering av miljöövervakningen ökar

förutsättningama att följa såväl effekter av föroreningsbelastningen som effekter av andra åtgärder som påverkar miljön, t. ex. förändrad markan- vändning. Därigenom ökar vår kunskap om samspelet mellan olika åtgär- der för att förhindra en utarmning av miljön.

Miljöövervakningen är till sin natur en långsiktig verksamhet. Den måste därför enligt regeringens mening ges tillräckliga resurser för att garantera kontinuitet och stadga och samtidigt vara så flexibel att den kan anpassas till förändringar med hänsyn till kunskapsläge och problembild.

Inom den samlade miljöövervakningen produceras redan i dag mycket stora datamängder, som emellertid inte kan utnyttjas i tillräcklig grad på grund av bristande samordning av de olika systemen. Behovet av samman- ställd och utvärderad information är samtidigt mycket stort hos beslutsfat- tare på alla nivåer i samhället. Regeringen anser att det är självklart att även allmänheten har rätt att kunna få bättre information om tillståndet i miljön.

Regeringen föreslår därför att de nuvarande programmen ersätts av ett system med mer ändamålsenlig struktur, samtidigt som samordningen förstärks. Den samordnade recipientkontrollen, PMK. och programmen för olika vatten- och luftvårdsförbund omformas därför och integreras i ett nytt samordnat övervakningsprogram. Den framtida miljöövervakningen får därvidlag en mer ändamålsenlig struktur och inriktning.

Som en gemensam bas kommer att finnas ett nationellt övervaknings- program som svarar mot behoven av nationell information och rapporte- ring till internationella organisationer. Programmet skall kunna ge under- lag för återkommande översikter över tillståndet i miljön. Skilda samhälls- sektorer har därvid ett ansvar för att följa utvecklingen i miljön. Regering- en föreslår vidarc att länsstyrelserna blir ansvariga för de regionala över- vakningsprogram som successivt byggs ut i varje län. Programmen skall ge de kunskaper som behövs om regionala miljöförhållanden och miljöför- ändringar och kan utgöra underlag för kommunal och regional planering samt för miljökonsekvensbedömningar. De regionala programmen sam- ordnas med det nationella programmet i så stor utsträckning som möjligt. Den nuvarande recipientkontrollen kring enskilda utsläppskällor bör, där så är möjligt, samordnas med den regionala övervakningen. För övervak- ning av luftkvalitet i tätorterna skall, där så är påkallat, finnas särskilda program, i huvudsak i enlighet med nuvarande struktur.

Särskilda centra för marin forskning har inrättats vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå. Regeringen anser att dessa centra skall utnyttjas även för övervakning av miljöförändringar i haven. Regeringen föreslår att länsstyrelserna i län med ett marint centrum får ett resurstill- skott för att effektivt kunna fullgöra informations- och andra insatser i samband med akuta hot mot havsmiljön såsom algblomning, kemikalieut- släpp rn. rn. Regeringen kommer vidare att inrätta en jourcentral hos SMHI för att underlätta miljöövervakningen.

Regeringen föreslår att det nya programmet för övervakning av tillstån- det i miljön finansieras med statliga medel. Resurserna för miljöövervak- ning föreslås därför förstärkas med 75 milj. kr. under en treårsperiod.

3.3. Ekonomiska styrmedel

3.3.1. Inledning

Ren luft och rent vatten är s.k. kollektiva nyttigheter. De är inte prissatta och det finns därför inga ekonomiska motiv för enskilda aktörer inom marknadsekonomin att ta hänsyn till de miljöskador som deras aktiviteter kan förorsaka.

En uppgift för miljöpolitikcn är att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika hand- lingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. Därmed undviks den felaktiga produktionsstruktur och resurshantering som upp- kommer om kostnaderna för miljöförstöring inte drabbar de företag eller de hushåll som ger upphov till olägenheterna.

Enligt den internationellt accepterade principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller miljöavgifter användas snarare än miljö- subventioner.

I vissa fall kan det dock vara motiverat med styrmedel som innehåller även komponenter av bidrag, t. ex. bidraget till installation av katalysato- rer i gamla bilar eller bidrag till investeringar i kollektivtrafik.

3.3.2. Kort historik

Miljöskyddslagen, som trädde i kraft i slutet av 1960-talet, var utformad för att reglera utsläppen från stora och relativt få punktkällor, vilka då var de dominerande utsläppskällorna. Individuell tillståndsprövning och till- syn enligt miljöskyddslagen har också varit hörnstenar i miljöstyrningen. Under 1970-talet kombinerades prövningen med subventioner till miljö- investeringar inom industrin och i kommunala reningsverk.

Miljöproblemen har emellertid ändrat karaktär. De diffusa utsläppen från ett stort antal små källor har ökat i betydelse. Det innebär ett ökat behov att kunna angripa problemen mer generellt.

Genom lagen om kemiska produkter finns möjligheter att ingripa mot kemiska ämnen och produkter, liksom mot varor som innehåller sådana produkter, om de bedöms vara hälso— eller miljöfarliga. PCB, kadmium, asbest, bly i bensin är exempel på ämnen som har reglerats med stöd av lagen om kemiska produkter.

Andra exempel på generell reglering för att minska miljöpåverkan är bilavgaslagen som innehåller krav på avgasrening för bilar samt svavel- lagen och förordningen om svavelhaltigt bränsle som anger högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja och dieselolja.

Dessa regleringar har i ökande utsträckning kombinerats med ekonomis- ka styrmedel, bl.a. inom energiområdet. Motivet för energiskatterna har bl. a. varit att ge incitament för att gå över till användning av mer miljövänliga energislag.

Ett annat exempel är den differentierade punktskatten på bensin. Skat- ten på blyfri bensin är lägre än på annan bensin och ger därmed kunden motiv dels till att gå över till blyfri bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att tidigare byta till bilar som drivs med blyfri bensin. Skatteskillnaden innebär således att de miljökostnader som uppkommer genom användning av blyad i stället för blyfri bensin åtminstone delvis får betalas av de personer som använder blyad bensin.

För att stimulera till en tidigare övergång till avgasrenade bilar minska- des bilaccisen för 1987 och 1988 års modeller om dessa uppfyllde de skärpta avgasregler som infördes från och med 1989 års modeller. Detta är ett exempel på hur en reglering kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av en subvention för att tidigarelägga och därmed förstär- ka effekten.

Sedan år 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik som utgår med 12kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bl.a. bidragit till att Linjellyg AB bytt brännkammare i Fokker F28-motorerna, vilket minskat kolväteutsläppen med ca 90 %.

Avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel är liksom förpack- ningsskatten andra exempel på miljöpolitiska ekonomiska styrmedel som leder till att användaren får betala åtminstone en del av de miljökostnader som medlen orsakar.

I takt med att miljöproblemen förändrar karaktär växer behovet att utforma och pröva nya styrmedel som kan komplettera eller ersätta de hittillsvarande.

3.3.3. Internationell utveckling

Många andra länder har också infört miljöavgifter. I allmänhet har de inte införts i styrande syfte utan för att finansiera någon viss typ av verksam- het. I vissa fall har avgifterna ändå fått en styrande effekt. Det gäller t. ex. miljöavgifterna på vattenföroreningar i Tyskland och i Nederländerna.

På senare tid har i vissa länder även introducerats avgifter och skatter med det uttalade syftet att ge en miljöstyrning. Nederländerna, Tyskland och Grekland har, med gott resultat, infört differentierade försäljnings- skatter för att styra mot köp av bilar med mindre utsläpp. Skattedifferen-

tiering mellan blyad och oblyad bensin tillämpas av ett stort antal länder och har bidragit till ökat utbud och försäljning av oblyad bensin. Andra exempel är en miljöavgift på CFC i Danmark och miljöavgift på icke biologiskt nedbrytbara plastpåsar i Italien.

System med överlåtbara utsläppskvoter har hittills tillämpats i USA. Överlåtbara utsläppskvoter innebär möjligheter att handla med områdesvis eller ämnesvis reglerade tillstånd. Möjligheten att införa sådana system måste studeras vidare innan de kan övervägas i Sverige. Ökad effektivitet i företagsledet måste vägas mot administrativa problem och rättvisekrav.

Möjligheten att använda ekonomiska styrmedel inom miljöpolitikcn har under senare år rönt stort internationellt intresse. Internationella organisa- tioner som FN och OECD har uttalat sig för en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitikcn.

Vid Bergenkonferensen ”Handling för vår gemensamma framtid” år 1990 uttalades i en resolution att skatter och avgifter bör användas i större utsträckning på miljöskadliga verksamheter och produkter liksom på ut- släpp. Samtidigt angavs att subventioner till resursintensiva och miljö- skadliga verksamheter bör minskas eller upphöra.

OECDs miljöministrar beslutade ijanuari 1991 att ekonomiska styrme- del bör användas i större utsträckning som ett komplement till eller ersätt- ning för andra styrmedel som regleringar. Miljöministrama antog också vissa riktlinjer för användningen av ekonomiska styrmedel.

EGs miljöministrar uttalade vid rådsmöte hösten 1990 att det, för att kunna uppnå en hållbar utveckling, är nödvändigt att överväga ekonomis- ka styrmedel i syfte att ge företag och konsumenter motiv att undvika slösaktiga, miljöförstörande processer och produkter genom att gynna teknologier och produktionsprocesser anpassade till ett resursbevarande. Kommissionen gavs i uppdrag att ta fram förslag till riktlinjer och konkre- ta tillämpningar av ekonomiska styrmedel inom miljöpolitikcn. Klimat- frågor, vattenföroreningar, avfall och jordbruksområdet utpekades som prioriterade områden.

EG-kommissionen har föreslagit att skatterna på tobak. alkohol och mi- neralolja skall harmoniseras. Förslaget innebär också att medlemsländerna för övriga varor har rätt att behålla eller införa nya skatter, särskilt om så sker av miljöskäl, under förutsättning att skatt inte debiteras vid import eller avlyfts vid export och inte ger upphov till gränskontroll.

Sverige förhandlar tillsammans med övriga EFTA-länder om en anknyt- ning till EG genom ett EES-avtal. Det är redan överenskommet att ett sådant avtal inte skall omfatta indirekta skatter. Efter riksdagens beslut i slutet av år 1990 är det sannolikt att Sverige kommer att ansöka om medlemskap i EG. Det är mot denna bakgrund angeläget att noga följa utvecklingen inom EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel. Nya skatter och styrmedel måste utformas så att de inte försvårar en integra- tion med EG.

3.3.4. Nya ekonomiska styrmedel i Sverige

I samband med 1988 års miljöpolitiska proposition aviserade regeringen en utredning om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Regeringen till- satte därefter miljöavgiftsutredningen. Utredningen har lämnat förslag till miljöavgifter som utgjort underlag för regeringens tidigare beslut och nu aktuella förslag.

Ett viktigt inslag i regeringens ekonomiska politik är att skattekvoten inte får öka utan att denna i stället skall minska på lång sikt. Höjda miljö- skatter och avgifter måste därför finansiera andra skattesänkningar och ger således inget utrymme för ökade offentliga utgifter.

Genom reformeringen av skattesystemet flyttas totalt ca 18 miljarder kr. från skatten på arbetsinkomster till olika typer av energi- och miljöskatter. Denna överflyttning av skatteuttaget är väsentlig ur energi- och miljöpoli- tisk synvinkel, eftersom den på ett varaktigt sätt bidrar till lägre energi- förbrukning och en bättre miljö. Betydelsefulla inslag är att koldioxidskatt och svavelskatt införs varvid en viss sänkning av punktskatterna genomförs.

Samtidigt beslutades om en differentiering av oljeskatten i syfte att framför allt stimulera användningen av från miljösynpunkt bättre diesel- kvaliteter. Miljöskattema infördes i huvudsak den 1 januari år 1991. Riksdagen har också år 1990 på regeringens förslag beslutat om en miljö- avgift på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsanläggningar från den 1 januari 1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har styrande effekter genom att miljökostnader beaktas vid företagens och hushållens ekonomiska val.

Koldioxidskatten tas ut på olja, kol. naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid. En motsvarande avgift på koldioxid har integererats i miljöskatten på inrikes flyg.

Svavelskatten motsvarar 30 kr. per kg utsläppt svavel och tas ut på kol, torv och olja.

Omläggningen och ökningen av den totala energibeskattningen förstär- ker motivet för olika typer av energisparande och stimulerar i ökad ut- sträckning till användning av förnybara bränslen som innebär mindre miljökostnader. Koldioxidskatten ger stimulans till att gå över till energi- slag mcd låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten innebär en 'övergång från högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag liksom till reningsåtgärder. Sedan förslaget om svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det nu också finns tjockolja med mycket låga svavelhalter.

Den avgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som in- förs från år 1992 blir den första avgift i Sverige som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är avgiften begränsad till de totalt ca 200 anläggningar som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmar per år. Avgiften upp- går till 40 kr. per kg utsläpp räknat som kvävedioxid.

För att inte snedvrida konkurrensen i förhållande till företag som står utanför systemet och för att stimulera till en effektivare energiproduktion

återförs intäkterna från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga efter producerad energimängd. .

Därmed missgynnas inte de stora anläggningarna, vilka från miljösyn- punkt oftast är att föredra då de är mer energieffektiva och klarar högre reningskrav.

De beslutade miljöskattema/avgifterna beräknas leda till att de årliga svavelutsläppen minskar med 10000—25000 ton till slutet av 1990-talet, att koldioxidutsläppen blir 5— 10 milj. ton lägre per år vid 1990-talets slut än de annars skulle ha blivit samt att de årliga kväveoxidutsläppen mins- kar med 3 000 — 5 000 ton.

Regeringen avser att kraftigt höja miljöavgiften på slutna nickel/kad- miumbatterier fr.o.m. år 1992. För att stimulera till återlämning av förbru- kade nickel/kadiumbatterier skall återlämningspremier lämnas. Även fast monterade batterier omfattas av systemet.

Miljöklasser skall införas på nya fordon fr.o.m. 1993 års' modeller i kombination med ekonomiska styrmedel. Skattedifferensen mellan blyfri och annan bensin höjs.

Avgifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel bör konstrueras om i samband med att prisregleringsavgifterna avvecklas. En miljöskatt på kad- mium i handelsgödsel bör också övervägas i detta sammanhang. En miljö- skatt på krom och arsenik i träskyddsmedel kommer att övervägas som komplement till de föreskrifter som nyligen utfärdats av kemikalieinspek- tionen för det fall att föreskrifterna ensamma inte ger avsedd styreffekt. Vidare föreslås en ökad möjlighet för kommunerna att differentiera av- fallstaxor i syfte att stimulera källsortering och minska avfallsmängden.

Genom de miljöavgifter/skatter som beslutades av riksdagen i juni 1990 och som nu delvis införts och genom de miljöavgifter/skatter som regering- en föreslår i denna proposition tas väsentliga steg mot en förnyelse och effektivisering av styrmedlen inom miljöpolitikcn.

De ekonomiska styrmedlen måste anpassas till förändringarna i miljösi- tuationen. Nya styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.

Ekonomiska styrmedel inom miljöpolitikcn bör utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ, allmänt ekonomisk- politisk och internationell synvinkel. När dessa krav kan uppfyllas utgör ekonomiska styrmedel ett ofta lämpligt alternativ eller komplement till andra miljöpolitiska åtgärder. Vidare bör beaktas att om miljöskadan i Sverige uppkommer som en följd av konsum- tion av miljöskadliga varor i Sverige och det av administrativa eller andra skäl endast är möjligt attbeskatta produktion i Sverige så kan miljöskatter /avgifter vara mindre lämpliga om de i huvudsak innebär att produktionen flyttas från Sverige till andra länder. Sådana pålagor på produktionen i Sverige är mera lämpliga om miljöskadan i Sverige bestäms av produktio- nen i Sverige även om sådana pålagor kan leda till viss utflyttning av pro- duktion. Andra länder har i sådana fall motsvarande möjligheter att'införa miljöskatter/miljöavgifter för miljöskadlig produktion i det egna landet.

Ekonomiska styrmedel har många fördelar genom att de ger motiv till utsläppsminskningar och därmed starka motiv för en fortgående teknisk utveckling. De ger också en flexibilitet för förorenaren att välja hur förore- ningen skall begränsas och en möjlighet att välja den metod där utsläppen begränsas till minsta möjliga kostnad. Vidare tenderar ekonomiska styr- medel att bli allt mera verkningsfulla över tiden efter hand som de påver- kar valet mellan olika produkter samt tcknikutvecklingen. Jämfört med bl.a. kvantitativa regleringar är ekonomiska styrmedel ofta att föredra ur handelspolitisk synvinkel.

Mot denna bakgrund anser regeringen att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning inom miljöpolitiken samtidigt som de måste uppfylla högt ställda krav i olika avseenden för att kunna utgöra ett framgångsrikt och varaktigt inslag i den svenska miljöpolitikcn.

Svenska erfarenheter kan vara vägledande i det internationella samarbe- tet på detta område i framtiden.

3.4. En ny miljöbalk

'. Sammanfattning a'v' avsnittet-' En parlamentarrsk kommitte t1llsattes, -.

' -' '. 1 maj. 19.89: för .att' se över. miljölagsnftnmgen Kommrttens fortsatta. ' " arbete skall ta sikte på. att samla m1ljolagarna-b'1: a'.naturresurslage' m1ljoskyddslagen lagen om. kemrska produkter och naturvårdslagen, _ '..i'.e.n m1ljobalk " . ' ' ' ' I.- " ' Omsorgen o'rr'i' manniskors hälsa och. "miljön skall bilda 'utgå'n'gs-'

' ;"."lpunkten för miljölagstrftnmgen Lagstrftmngen 'skall- också omfatta-... ." .: '.'.':- bestammelser omen ansvarsfull hushållmng med gemensamma re-'.' ":.-"Stu's'c'rf . . . ... .. .. ' T1llåtl1ghetsreglema skall skarpa . '. .Reglerrngen 'av', trafikens

" mrljofrågor skall harmonrseras med a'nri'an' miljolagstrftnrng Förhål-' "landet mellan sveriges 1nternationella åtaganden och. .den. 'svenska ;mrljolagstrftnmgen skäll utredas sarskilt ' ' ' "

Hänvisningar till S3-4

3.4.1. Inledning

Miljöskyddslagen, som trädde i kraft 1969, utformades efter de då aktuella förutsättningarna. Den syftar till att reglera miljöstömingar som uppkom- mer från fasta anläggningar. Miljöskyddslagen har varit förutsättningen för arbetet att kraftigt begränsa utsläppen från industrier och andra punkt- källor. Flera olika lagar som har stor betydelse för miljöarbetet har tillkom- mit efter miljöskyddslagen, bl.a. lagen om kemiska produkter. Samtliga lagar har, var och en inom sitt område, anpassats till utvecklingen och till de specifika problem som de var avsedda till att lösa. Regeringen kan konstatera att arbetet i mycket har varit framgångsrikt, men att det nu är befogat att göra en samlad genomgång både av miljölagstiftningen och myndigheternas verksamheter inom miljöområdet.

Det var bl. a. mot denna bakgrund som regeringen i maj 1989 tillsatte en

kommitté med parlamentarisk sammansättning för att se över miljölag— stiftningen. Ändamålet med utredningen är att utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssek- torer. Detta skall bl. a. åstadkommas genom att samordna lagstiftningen.

Kommittén har nu lämnat sitt principbetänkande. Regeringen anser att det fortsatta arbetet bör löpa enligt de ursprungliga direktiven. Vidare bör följande utgångspunkter gälla för kommitténs fortsatta arbete.

3.4.2. Samordning av miljölagstiftningen

Det är lagstiftningens uppgift att säkerställa de miljöpolitiska målen.

En framtida miljölagstiftning måste utformas med utgångspunkt i de miljöproblem som är kända i dag. De måste också ha en nära anknytning till hur problemen konkret skall angripas. Alla lagar som avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa ett hänsynsfullt tillvarata- gande av naturresurserna skall därför samlas i en miljöbalk.

Föreskrifter som motsvarar naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i lagen behandlade verksamheterna. Härigenom får man också en naturlig kopp- ling mellan de olika intressen som kan stå mot varandra i fråga om miljöhänsyn och exploatering. Denna intressemotsättning har alltid fun- nits som en bakgrund i all lagstiftning som syftat till att värna miljön.

Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagcn är alla lagar av skyddskaraktär. Lagarna sammanfaller i fråga om skyddsområden och till stor del när det gäller tillämpande myn- digheter. Även lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen om svavelhaltigt bränsle och lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark har samma skyddssfar. Om dessa lagar tillsammans med andra miljölagar av mer begränsad omfattning sammanförs i en miljöbalk kan betydande samordningsvinster uppnås. Kravnivåema skulle kunna höjas och eventuella motsägelser i lagarna skulle kunna undanröjas.

Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till miljövårdens intressen. Även här bör det alltså vara befogat att föra in lagen i en samlad miljöbalk. Detta blir ytterligare förtydligat genom de förstärkningar av miljövårdens intressen som föreslås i denna proposition genom ändringar i naturvårdslagen. De ändringar som nu föreslås i na- turvårdslagen skall inte ses som ett hinder för framtida samordning.

Regeringen gör den bedömningen att lagen om kemiska produkter bör ingå i en miljöbalk. Detta är av fundamental betydelse när det gäller att betona hur viktigt det är att produkterna redan vid tillverkningen anpassas till miljön. Regeringen anser att den s.k. substitutionsprincipen, dvs. principen att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre hälso- och miljöfarlig när en sådan finns på marknaden, måste få ökad genomslags- kraft. I princip måste ett sådant system bygga på att produktens miljöfar- lighet klassificeras på samma sätt som i dag sker i fråga om hälsofarlighe- ten.

Tratiklagstiftningen skall anpassas till övrig miljölagstiftning. Förutsätt-

ningarna att öka det lokala inflytandet på trafikmiljön skall utredas av kommittén.

3.4.3. Skärpta miljökrav

Tillåtlighetsreglerna bör skärpas i den nya miljölagstiftningen, så att det klart och tydligt framgår att all verksamhet som riskerar att påverka omgivningen skall bedömas mot människors hälsa och förhållandena i miljön. Miljöhänsynen skall ha ökad tyngd. Frågan om hur kriterier för miljökvalitet skall vägas in i lagstiftningen skall ingå i översynsarbetet.

Omprövningsreglerna bör, som all tillståndsprövning, utformas med den utgångspunkten att utsläppen från industrier och andra större verk- samheter skall nedbringas till sådana nivåer att människor och miljö inte tar skada. Kommittén skall studera om omprövningsreglema behöver ändras.

Möjlighet att meddela föreskrifter med generell räckvidd finns i dag i mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är den- na lagstiftningsteknik utmärkande för lagen om kemiska produkter och anslutande andra lagar och förordningar inom kemikalielagstiftningcn, liksom också för arbetsmiljölagstiftningen. Regeringen gör den bedöm- ningen att i en ny, samlad miljöbalk bör ett betydligt vidare utrymme ges åt generella föreskrifter. Generella föreskrifter kan vara ändamålsenliga, särskilt för sådana verksamheter som finns i stort antal och har likartad teknisk utformning.

Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter skall emellertid finnas kvar. Där är det motiverat att ta hänsyn till lokala förhållanden. Endast härigenom tillförsäkras också enskilda intressen möj- ligheter att påverka utgången i ett ärende.

Generella föreskrifter om skyddsåtgärder bör i huvudsak komma till användning för sådana verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt. De generella föreskrifterna utgör minimikrav som i det enskilda fallet skall kunna skärpas i samband med tillståndsprövning. ] vissa speciella fall skall det vara möjligt att meddela generella föreskrifter även för tillståndspröva- de verksamheter.

Hänvisningar till S3-4-3

3.4.4. Internationell samordning

Genom det ökande internationella samarbetet och olika internationella överenskommelser har behovet av samordning av lagstiftningsregler blivit alltmer uppenbart. Vid utformningen av förslag till en miljöbalk skall särskilt beaktas hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen i andra länder och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.

I vissa länder utgör ett internationellt avtal automatiskt en del av den interna rättsordningcn så snart det har trätt i kraft. För Sverige och de andra nordiska länderna tillämpas en annan ordning. som förutsätter en nationell rättsakt, varigenom avtalets regler införlivas med den interna rättsordningen för att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. Detta

gäller också på miljöpolitikcns område. I samband med översynen av lagstiftningen måste en kartläggning ske i vad mån den svenska lagstift- ningen täcker innehållet i de konventioner på miljörättens område som Sverige har anslutit sig till eller om det krävs komplettering.

Förhållandet mellan svensk miljölagstiftning och internationella åtagan- den aktualiseras också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG. Även om nivån i miljökraven behålls intakt kan en viss teknisk anpassning av lagstiftningen bli nödvändig.

Från rättslig synpunkt kräver en EG-anpassning samma arbete som övrig anpassning till internationella åtaganden. Lagstiftningsarbetet görs därför i ett sammanhang och ligger inte naturligt inom miljöskyddskom- mitténs arbetsområde. Kommittén bör därför befrias från detta arbete.

3.5. Samhällsbyggande för en god miljö

. -ISammanfatlmng .a'v" avsnittet.. Regeringen föreslår att m1ljokon-"'-".- . .:". sekvensbesknvmngar 1nfors 1' planermgs— och] beslutssystemet ' '

- beslutssystemet M1ljohansyn skall ges ""öka'd tyngd 1 det kommunala " " .'"-_"planarbetet ... . ... .' —.." .'.." .. . Rattsfrågor om'. "'.utta'g; och .'för'delnin' av grundvatten 'f'ör' ensk1ld' '_'-;"- vattenforsorjning utredsÅ ' "' ' ' ' ' .. . . - . _. . '.. Omstallnmgen av energlforsorjmnge understods av en utvecklad-.. '.'k'ommuna'l och. regional energ1planer1ng, som särskilt. uppmarksam ".:.iha'i den ökande. betydelsen av: biobränslen ö'c'h v1ndkraft ' ..I.' Buller söm .ett växande. problem skall uppmarksammas av 'Iberor-g... " -. . 'da myndigheter Hänsyn tas till- .b'u'ller' och". andra. miljöstommgar vid...-.'- ' ';...fp1arie1ing. av bl.. a. trafikleder 1ndustr1områden och bostadsområ-rf .

3.5.1. Inledning

I den process då planer eller beslut växer fram om hur marken och vattnet och den fysiska miljön i övrigt får användas kan det uppstå konflikter mellan dem som vill värna om det pågående utnyttjandet av naturresurser— na och dem som har önskemål om förändringar. Statsmakterna har sedan lång tid ställt upp regler för hur olika intressen och önskemål skall vägas mot varandra i sådana situationer. Bestämmelser om detta finns i naturre- surslagen och i en rad andra lagar. Hushållningsbestämmelsema i naturre- surslagen ger en för olika lagar gemensam grund för att avgöra konkur- rensfrågor i samband med beslut om användning av mark— och vattenre- surserna. Hittills tyder dock erfarenheterna på att naturresurslagens hus- hållningsbestämmelser inte tillämpats i den omfattning som avsågs vid lagens tillkomst.

Ansvaret för många av de nödvändiga besluten för att genomföra miljö- politikcn har delegerats till länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna

har lämnat en redogörelse för de viktigaste miljöproblemen i varje län i de regionala miljöanalyserna. Kommunerna håller på att färdigställa kom- muntäckande översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. En fungerande planeringsprocess är betydelsefull för det decentraliserade miljöarbetet. Dessutom krävs en återföring av kunskap om hur tillståndet i miljön förändras. Detta kommer att bli möjligt genom den effektivisering av arbetet med miljöövervakning som tidigare nämnts.

3.5.2. Miljökonsekvensbeskrivningar

Som ett led i arbetet med att värna om miljön, hushålla med naturresurser- na och att komma till rätta med den pågående miljöförstöringen skall en miljöanpassad beslutsteknik utvecklas och tillämpas i ökad utsträckning. Det innebär att besluten skall grundas på en genomlysning av miljökon- sekvenserna av den aktuella åtgärden. Detta gäller beslut om åtgärder som var för sig eller sammantagna med andra åtgärder har en stor betydelse för miljön.. hälsan och hushållningen med naturresurser.

En mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar kan medverka till att främja en användning av mark och vatten samt en hushållning med naturresurser som ligger i linje med de grundläggande välfärdspolitiska målen. Införandet av miljökonsekvensbeskrivningar ut- gör också en anpassning till situationen i EG.

Regeringen föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svens- ka planerings- och beslutssystemet, att metoderna utvecklas för de regiona- la miljöanalyserna och att naturresurs- och miljöaspekterna ges ökad tyngd i den fysiska planeringen.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar förs in i naturresurs- lagen. Miljöskyddslagcns och vattenlagens bestämmelser om vad en till- ståndsansökan skall innehålla utvidgas med krav på miljökonsekvensbe- skrivning. Detsamma gäller lagen om kommunal energiplanering. Rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att det i ett ärende enligt någon av de lagar som är anknutna till naturresurslagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall göra det möjligt att få en samlad bedömning av inverkan på miljön av en planerad anläggning, verksamhet eller åtgärd. Även konsekvenserna för hushållningen med naturresurser skall kunna bedömas.

3.5.3. Planering för en bättre miljö

Naturresurslagens regler för hushållning med mark och vatten har stor betydelse i det förebyggande miljöarbetet. Reglerna skall tillämpas vid prövning av exploateringsfrågor enligt plan- och bygglagen och en rad andra lagar, t.ex. väglagen och miljöskyddslagen. Den kommunala över- siktsplanen är ett viktigt medel för att konkretisera naturresurslagens syften. Myndigheter som skall fatta beslut om ändrad användning av mark och vatten skall hämta information från översiktsplanen.

Under första halvåret 1991 kommer de flesta av landets kommuner att ha antagit en kommunomfattande Översiktsplan. Planen skall redovisa de

allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden och om bebyggelseutvecklingen, samt hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen.

Regeringen anser att den fysiska planeringen skall inrikta markanvänd- ningen och samhällsbyggandet så att statsmakternas mål avseende miljö- och resurshushållning samt ekonomisk tillväxt beaktas. Kommunerna har med plan- och bygglagen fått självständigt ansvar för den fortsatta utveck- lingen av den lokala miljön. De statliga myndigheternas ansvar begränsas i huvudsak till att bevaka riksintressen, mellankommunala intressen och olika hälso- och säkerhetsfrågor. Samverkan mellan stat och kommun är ofta viktig i planeringen av utbyggnad av infrastrukturer. [ regel behöver sådana frågor belysas i ett regionalt perspektiv. Länsstyrelsernas arbete inom den fysiska planeringen skall därför inriktas mot sådana frågor.

Regeringen anser att kopplingen mellan nationella miljömål och regio- nala och lokala beslut skall bli tydligare. De regionala miljöanalyserna utgör därvid ett värdefullt underlag för kommuner och länsstyrelser såväl i det förebyggande miljövårdsarbetet som för beslut om enskilda åtgärder. Utvecklingsarbetet bör ske i nära samverkan med centrala myndigheter. De åtgärdsförslag som redovisats av de särskilt tillsatta miljödelegationer- na bör följas upp av berörda länsstyrelser i det fortsatta miljöarbetet.

[ och med den nyligen införda naturresurslagen och plan- och bygglagen har länsstyrelserna delvis fått en ny roll där de långsiktiga planeringsfrå- gorna framhävs. En ökad decentralisering till kommunerna och ett vidgat ansvar för sektorsmyndigheterna att i sin egen verksamhet beakta miljö- och hushållningsintressen är viktiga inslag i detta förändrade system. En viktig uppgift för bl. a. boverket och naturvårdsverket är att stärka naturre- surs- och miljöfrågornas roll i den fysiska planeringen genom erfarenhets- återföring. metodutveckling och utbildningsinsatser. Även riksantikvarie- ämbetct och andra berörda myndigheter bör delta i detta arbete.

Hänvisningar till S3-5-3

3.5.4. Bebyggelse och trafik m.m.

Sambanden mellan bebyggelse och trafik har fått ökad betydelse för kom- munernas och de statliga myndigheternas arbete för en god miljö. Genom att utveckla kunskaperna om dessa samband skapas en grund för de åtgärder som behövs för en samhällsutveckling som minskar behovet av transporter. Det gäller således att vända den utveckling som inneburit ett kraftigt ökat transportarbete, bl.a. till följd av att stora småhusområden byggts i perifera lägen. Detaljhandelns utveckling mot externa, storskaliga köpcentra och koncentrationen av arbetsområden har också påtagligt ökat bilresandet.

De planer på investeringar i järnvägar., vägar och flygplatser som nu aktualiseras kommer att ställa stora krav på samordning mellan uppbygg- nad av infrastruktur och övrig planering. Regeringen föreslår i propositio- nen om näringspolitik för tillväxt att investeringar i järnvägar, vägar och storstäder skall fördubblas under 1990-talet. bl.a. med syfte att minska miljöproblemen. Boverket har regeringens uppdrag att senast i september

l99l redovisa vilka konsekvenser trafikinvesteringar får på hushållningen med naturresurser och på bebyggelseutvecklingen.

När det gäller lokalisering av bebyggelse i närheten av miljöstörande verksamheter bör särskild hänsyn tas till risken för lokala störningar föror- sakade av buller, luftföroreningar m.m. Härvid är avståndet till bostäder ofta av stor betydelse. Statens naturvårdsverk. f.d. statens planverk och socialstyrelsen har utarbetat rekommendationer för skyddsavstånd till oli- ka typer av industrianläggningar. Regeringen anser att dessa rekommenda- tioner bör tillmätas stor vikt i kommunernas planeringsarbete och normalt tillämpas vid prövning enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöskydds- lagen. Kommunerna m.fl. bör således tillämpa rekommenderade skydds- avstånd och undvika att bebyggelse tillåts komma närmare etablerade industriområden samt undvika att miljöstörande verksamheter tillåts komma närmare etablerade bostadsområden.

3.5.5. Vattenresursernas nyttjande och skydd

De regionala miljöanalyserna ger kommunerna stöd för hur vattenfrågor- na skall hanteras. De av naturvårdsverket utarbetade nationella miljömå- len för sötvatten bör utvecklas till regionala mål som kan vägleda det kommunala arbetet för vattenresursernas nyttjande och skydd. Kommu- nen bör vidare i översiktsplanen kunna redovisa sin inställning till hur en god vattenkvalitet skall kunna behållas både i yt- och grundvatten.

Det är en uppgift för länsstyrelserna att i ett regionalt perspektiv belysa hur en god vattenkvalitet skall kunna nås och bibehållas. Kommunerna bör vid planeringen av bebyggelse, infrastruktur m.m. ta hänsyn till vat- tenförsörjningen och möjligheterna till miljöanpassade lösningar av av- loppsfrågan.

Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av vårt lands specifika klimat- och markförhållanden är emellertid en stor del av landets yt- och grundvatten känsligt för påverkan från miljöstörande verksamheter.

Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör sam- ordnas. Formerna för en sådan samordning bör gemensamt övervägas av berörda myndigheter.

Kvaliteten på grundvattnet försämras i bl. a. vissa kustområden till följd av att saltvatten tränger in. vilket i sin tur beror på för stora vattenuttag och felaktigt lokaliserade brunnar. Den enskilde fastighetsägaren har rätt att ta upp grundvatten för husbehov, dock med de begränsningar som följer av bl.a. vattenlagens allmänna aktsamhetsregler. För att säkra till- gången på grundvatten av god kvalitet kan det i vissa fall krävas en bättre reglering än vad som i dag är möjlig med gällande lagstiftning. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågor om hur rätten till rent grundvatten skall kunna säkras bl. a. genom lagreglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. Utredaren skall också se över myndig- hetsansvaret i detta sammanhang.

3.5.6. Energi

De förnybara energikällorna kommer i framtiden att spela en större roll inte minst för elproduktionen. Kännetecknande för t.ex. vindkraft och biobränsle är att de är arealkrävande och att förutsättningama för energi- utvinning varierar regionalt. Den fysiska planeringen bör utformas så att dessa energikällor skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk. Kommunernas över- siktsplaner får stor betydelse för att uppnå dessa mål.

På regional nivå är det en uppgift för länsstyrelserna att stödja kommu- nerna och kraftföretagen när det gäller att utnyttja de regionala energitill- gångarna på ett från miljö- och hushållningssynpunkt riktigt sätt.

3.5.7. Buller

Buller utgör en påtaglig miljöstöming som drabbar ett stort antal männi- skor i vårt land. Många utsätts för buller såväl på arbetsplatser som i bostäder och dess omgivningar. Ofta förekommer buller av olika slag även i våra rekreationsområden.

I de regionala miljöanalyserna uppger samtliga länsstyrelser att buller är ett betydande miljöproblem. Allt fler människor i vårt samhälle lider av bullerstörningar i en sådan omfattning att deras hälsa riskerar att påver- kas. Bullerstörningar orsakas framför allt av vägtrafik, flygtrafik och in- dustrianläggningar. Lokalt kan även skjutbanor och motorsportbanor upp- fattas som störande.

Trafikverken har i sina miljöanalyser redovisat sin syn på bullerproble- men och utifrån sina målsättningar föreslagit vissa åtgärder. Det är en uppgift för de berörda myndigheterna att ansvara för att bullerbegränsan- de åtgärder vidtas. De mest utsatta boendemiljöema och arbetsplatserna åtgärdas först.

Kommuner bör på motsvarande sätt behandla bullerfrågorna i den översiktliga planeringen och i program för hälso— och miljöskyddsarbetet.

Det fortsatta arbetet bör inriktas på att nå ned till de bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet.

Ett problem som skall uppmärksammas särskilt är behovet av helt bullerfria miljöer, t.ex. i fjäll- och i skärgårdsområdena. Regeringen kom- mer därför att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med boverket lämna förslag till åtgärder mot buller i sådana områden. Målet är att det även i framtiden skall vara möjligt att uppleva tystnaden i vissa natur- miljöer.

3.6. Miljövårdsorganisationen

;— & - s % x 7. vs ;. 'x % ä * & ; x- & "% av. ;. 5.

Sammanfattning av. avsnittet .1. det fortsatta miljöarbetet kommer:-.i. " ' sektorsmyndighetemas miljöansvar att vara 'av stör betydelse De'-"'” »I: I... centralisering av arbetet” inom miljomyndighetema här' inletts '.ocl'1 .. fortsatter» Kommunernas 'röll.1-- miljöarbetet ökar successwt .. .. 1,5". " De miljömål söm formulerats skall. överföras.till sektorsmål och "* åtgardsprögram av sektorsmyndigheterna för' olika. samhällssektorer 'De nationella målen bryts 11er. forvölika geografiska områden Häri-

' ”genom '.ökar möjligheterna att' prioritera: och genomföra de åtgärder

z"

. , ,Miljomyndighetemas ar'b'ete effektiwseras Naturvårdsverkets ör-."" " ganisation ses över,. liksom soc1alstyrelsens.röll vad: galler halso— . .

band med att lansstyrelsema omorganiseras

"vt .. _ » &...» 'N.

3.6.1 Inledning

[ arbetet med bl.a. planering, prövning och tillsyn enligt olika miljölagar har länsstyrelserna och kommunerna en framträdande roll. Redan i sam- band med 1988 års miljöpolitiska proposition genomfördes en decentrali- sering i miljöskyddsarbetet. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommu- nerna fick ett obligatoriskt tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen. Kom- munerna har också fått ökat ansvar på avfallsområdet. Länsstyrelserna fick ett större ansvar för prövning av miljöstörande verksamheter och ökade resurser. Samtidigt fastställdes att alla samhällssektorer har ett miljöansvar inom sitt verksamhetsområde. Såväl länsstyrelserna som mil- jö- och hälsoskyddsnämnderna har sedan år 1973 haft ett omfattande tillsynsansvar enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor resp. lagen om kemiska produkter.

Verksamheten inom så gott som alla samhällssektorer påverkar tillstån- det i miljön. Genom att tydligare miljömål nu formuleras ökar förutsätt- ningarna för olika sektorer att omforma generella miljömål till sektorsmål för sina resp. verksamhetsområden. Därigenom stärks sektorsansvaret ytterligare, samtidigt som förutsättningama för att genomföra miljöpoliti- ken förbättras.

På samma sätt måste miljömålen också brytas ned till konkreta mål och åtgärdsplaner för olika geografiska områden, vilket ger en grund för de regionala och lokala myndigheternas arbete.

3.6.2 Sektorsansvar och decentralisering

Inom vissa områden finns förvaltningsmyndigheter, som är inriktade på tillämpning av lagstiftning, utredningsverksamhet och främjande av forsk- ning och utveckling. lnom andra områden finns företrädesvis affärsdrivan-

de verk, som närmast kan ses som utövare av en viss verksamhet. Flera statliga myndigheter har i uppgift både att driva vissa verksamheter och att svara för myndighetsutövning.

Ett sektorsansvar för miljön och för vården av naturresurserna innebär ett ansvar för såväl näringsidkare som myndigheter som driver verksamhe- ter att anpassa sig till de fastlagda miljömålen.

Trafiken är ett exempel på ett område där ett tydligt uttalat sektorsan- svar har börjat införas. Samtliga trafikverk har på regeringens uppdrag redovisat miljöanalyser för verksamheten och för de utbyggnadsplaner som finns för de olika trafikslagen. Miljöanalyserna kommer att utgöra en viktig del av beslutsunderlaget för den framtida tralikplaneringen. Sektors- ansvaret blir också tydligt bl. a. genom de fortsatta åtgärder för sjöfarten, fiyget och vägtrafiken som nu genomförs. Ett annat exempel på sektorsans- var finns hos lantbruksstyrelsen, som sedan den 1 juli 1989 ansvarar för att utfärda föreskrifter om hur gödselhantering m. m. skall ske för att begränsa störningama i den yttre miljön. Regeringen avser nu att förstärka sektors- myndighetemas miljöansvar ytterligare genom att detta ansvar skrivs in i instruktionen för bl.a. trafikverken, de centrala fiskeri- och jordbruks- myndigheterna och skogsvårdsorganisationen. Till sektorsansvaret hör också att ta hänsyn till kulturvården i de miljöer som berörs av sektorsor- ganens verksamhet. [ sektorsansvaret bör ingå att utarbeta sektorsplaner och åtgärdsprogram med preciserade mål för miljövärden och naturskyd- det som omsätter nationellt fastlagda mål på det mest kostnadseffektiva sättet. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har som centrala myndigheter på miljöområdet ett ansvar att tillhandahålla kunskap och vara pådrivande och bör därför delta i arbetet att utforma och följa upp sektorsplanerna.

För att förstärka miljöarbetet inleddes ett arbete med ökad decentralise- ring av ansvar och arbetsuppgifter för miljömyndighetema i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition. Samtidigt tillfördes myndigheterna ökade resurser för tillsynsarbetet. '

Tillsynsverksamheten har därigenom ökat kraftigt. Länsstyrelserna ge- nomförde år 1986 ca 3 600 besök eller inspektioner. En undersökning har genomförts av naturvårdsverket, som visar att under andra halvåret 1989 genomfördes eller initierades ca 2700 besiktningar eller inspektioner av länsstyrelserna.. vilket på årsbasis motsvarar 5400 besiktningar eller in- spektioner. Antalet handläggare hos länsstyrelserna som arbetar med pröv- ning och tillsyn har ökat under den senaste treårsperioden. Ökningen av antalet handläggare är dock större i de kommunala miljö- och hälsoskydds- nämnderna, som sedan år 1989 byggt upp sin verksamhet med tillsyn enligt hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen.

Det är ännu för tidigt att utvärdera resultatet av denna förändring. Prövnings— och tillsynsverksamheten är viktiga delar i det kommande arbetet med att begränsa utsläppen från industrin och andra punktkällor till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Regeringen bedömer förutsätt- ningama för att genomföra den planerade omprövningen av prioriterade verksamheter som mycket goda.

Regeringen anser att arbetet med att förbättra den yttre miljön skall ske i

samverkan med strävandena att förbättra arbetsmiljön. Regeringen kom- mer därför att ge arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalie- inspektionen i uppdrag att utreda förutsättningama för en ökad samver- kan i tillsynsverksamheten.

3.6.3 De centrala miljömyndigheterna

En förutsättning för att sektorsansvaret och decentraliseringen skall leda till ett gott miljöskyddsarbete är också att de centrala miljömyndigheterna samordnar verksamheten genom att ta fram kunskapssammanställningar som underlag för olika beslut och genom att utarbeta allmänna råd och föreskrifter för olika verksamheter.

Statens naturvårdsverk är den centrala myndigheten på miljöområdet. Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd utgör tillsammans med länsstyrelserna och kommunerna kär- nan i miljövårdsorganisationen. Det finns också en rad andra myndigheter som har viktiga uppgifter med anknytning till hälso- och miljövård. Bover- ket har ett särskilt ansvar när det gäller att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Regeringen hari 1988 års kompletteringsproposition redovisat riktlinjer för en övergång till en mera långsiktig styrning av den statliga verksamhe- ten. Avsikten med den nya budgetprocessen är att åstadkomma en mer resultatorienterad styrning och budgetdialog inom staten, bl. a. genom att myndigheter och verksamheter skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år.

Statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och koncessionsnämn- den för miljöskydd har redovisat fördjupade anslagsframställningar den 1 september 1990.

Statens naturvårdsverks roll i miljöarbetet har förändrats under senare tid, Naturvårdsverkets roll som central miljömyndighet kräver en stor kontaktyta med de andra organ som har betydelse i miljöarbetet. Na- turvårdsverket skall samordna arbetet för ett miljöanpassat samhälle — nationellt och internationellt. Naturvårdsverket har ett centralt ansvar för att på olika sätt stödja länsstyrelser och kommuner i deras arbete med miljöfrågorna.

Regeringen underströk i propositionen om miljöpolitikcn inför 1990- talet naturvårdsverkets centrala roll i miljöarbetet. Som särskilt viktiga uppgifter framhölls att utforma strategier, handlingsprogram samt råd och riktlinjer inom miljöområdet.

Den förändrade ansvarsfördelningen och förändringen i inriktningen av miljöarbetet har lett till en rad organisatoriska översyner av naturvårds- verket. Den nuvarande organisationen är enligt regeringsbeslut tidsbegrän- sad till den 30juni 1991.

Regeringen beslöt den 1 november 1990 att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation. Ut- gångspunkter för arbetet är att naturvårdsverkets centrala roll i det samla- de miljövårdsarbctet skall stärkas och att verkets organisation anpassas till

en mål- och resultatorienterad styrning, en utökad decentralisering samt integrering av miljöarbetet i olika sektorer. .

Kemikalieinspektianen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso— och miljörisker med kemiska ämnen och produkter. Kemikaliein- spektionen har ett övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produk- ter.

Kemikalieinspektionens mål och inrikting bygger på tre grundläggande förutsättningar. Den första förutsättningen är att tillverkare och importö- rer har huvudansvaret för de kemiska produkter de levererar.. vilket inne- bär att de bl.a. har ansvaret att utreda kemikaliernas egenskaper och informera om skaderisker och förebyggande åtgärder av betydelse ur häl- so- och miljöskyddssynpunkt. Den andra förutsättningen är att internatio- nell samverkan är nödvändig och strategiskt viktig för kemikaliekontrollen och den tredje förutsättningen är att även användarna av kemiska produk- ter.. dvs. både företag.. offentliga organ och enskilda konsumenter, har ett ansvar och en uppgift i kemikaliekontrollen.

Kemikalieinspektionen skall se till att den som tillverkar, importerar eller levererar en kemisk produkt tar sitt ansvar och vet vilka effekter produkten har på hälsa och miljö. För att förbättra kunskapen om kemiska produkter kommer ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen att införas samt produktregistret att byggas ut. Kemikalieinspektionen har i samarbete med statens naturvårdsverk inlett ett arbete med en systema— tisk genomgång av kemikalier som kan påverka miljön negativt i syfte att få till stånd en avveckling av användningen av sådana ämnen.

Regeringen föreslår nu att kemikalieinspektionen förstärks med 8,6 milj. kr. för att kunna utvidga sitt arbete, framför allt med förhandsan- mälan av nya kemiska ämnen och fortsatt uppbyggnad av produktregistret samt systematisk genomgång av miljöfarliga kemikalier.. och för ökat inter— nationellt samarbete.

Koncessionsnämndens verksamhet bestäms i sin helhet av nämndens uppgifter enligt miljöskyddslagen. Den pågående översynen av miljölag- stiftningen kan leda till förändrade uppgifter på sikt. Verksamheten förut— sätts bli oförändrad under treårsperioden.

3.6.4 Det regionala och lokala miljöarbetet

Genom den nya länsstyrelseorganisatiön som träder i kraft den 1 juli 1991 samlas kompetens och resurser på regional nivå till länsstyrelserna. Detta skapar ytterligare förutsättningar för ett samlat miljöarbete. Länsstyrelsen får härmed ansvaret för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med en god miljö och en långsiktig hushållning med naturre- surserna.

Länsstyrelsen har dels genomförandeuppgifter, dels samordningsansva- ret för det samlade miljöarbetet i länet. Länsstyrelsernas verksamhet och organisation ses nu över för att skapa en samordnad länsförvaltning.

Översynen av naturvårdsverkets uppgifter och organisation har också beröringspunkter med verksamheten vid länsstyrelserna. En av utgångs- punkterna för utredningen är att miljöarbetet skall decentraliseras. Detta

ställer särskilda krav på de regionala myndigheternas arbete med miljövård och naturresurshushållning. Om en decentralisering skall vara möjlig måste således dessa myndigheter och kommuner ta ett ökat ansvar för dessa frågor.

I 1988 års miljöpolitiska proposition betonades bl. a. vikten av regionala bedömningar i miljöarbetet. Uppdraget om de regionala miljöanalyserna är ett'exempel på detta. Tillsättande av vissa regionala miljödelegationer är ett annat.

Delegationemas uppgift har varit att initiera åtgärder för att göra regio- nerna väsentligt renare på tio år. Delegationer har tillsatts för följande områden: Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall-Timrå. Samtli- ga delegationer utom den för Dalälven har avlämnat sina slutrapporter. Delegationemas förslag berör alla nivåer i samhället.

Regeringen konstaterar att erfarenheterna av delegationemas arbete är goda. De har visat att det genom en stor satsning under en begränsad tid är möjligt att få fram sektorsövergripande förslag, vinna en bred förankring hos allmänheten, företag, forskningsinstitutioner och lokala och regionala organ samt att initiera åtgärder. Resultatet av delegationemas arbete utgör ett underlag för vissa av förslagen i denna proposition. Merparten av delegationemas förslag utgör grund för regionala och lokala beslut.

Kommunerna har tilldelats en mer aktiv roll i miljöarbetet bl.a. genom att miljö- och hälsoskyddsnämnderna sedan den 1 juli 1989 har övertagit tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Härigenom tillförs miljöskyddsarbetet en betydande resurs. Kommunernas kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsar- betet har gett ökade förutsättningar för en kommunal miljövårdsplanering. Kommunernas tillsynsarbete befinner sig fortfarande i många kommuner i ett uppbyggnadsskede. I samband med 1990 års budgetproposition beslu- tade riksdagen om ökat kommunalt ansvar på avfallsområdet. I flertalet av landets kommuner har ambitionerna på miljöområdet ökat. Detta rör bl. a. trafikplanering och förebyggande åtgärder i den egna verksamheten. En förutsättning för att denna verksamhet snabbt skall kunna byggas ut är att det finns tillgång till kompetent personal.

3.7 Miljömedvetande och utbildning

. '-'Sammanfattmng av- avsnittet Utbildning är 'en av förutsattmngama'. '; .'fö'r. att miljöfrågorna- skall kunna genomsyra 'alla. verksamheter; "' . . Miljöfrågorna skall integreras i grundutbildningeri på alla nivåer ' -Miljoutbildningir'1fö'r's"i laroplanema för- grundskolan och gymnasr- let.. Regeringen. 't'i'llkallaf' .e'n laroplanskömmitte med uppgift att .se . "över hur miljoutbildningen "skall. utformas... . . . Miljöfrågoma g'es. också ökad viktj' 1 all. grundlaggande hogskoleut- "bildning.. Särskilda .m'e'del' avsatts 'för" lararfortbildning och 'ut'veck'; 'I ' ."'ling'sarbete.' UniverSitets- '.oeh' högskoleambetet får i uppdr'ag- '.'att'"-"..'.' .' tillkalla en särskild referensgrupp "för att initiera ”gen) följa. detta ar—..'—'-.'- .'.'..bete.." . . . ' " .Köp'pling'en mellan arbetsmiljooch yttre" mi . .börbehandla'sibl. "a'. ;. ; "" skyddsombudsutbildningen .. .. . .. . . . . " .'.Re'geringe'n '.fö'reslåf nu' .'att antalet antagningsplatser 'p'å miljo- och" hälsoskyddslinjen vid' univerSitetet 'i '.Um'eå. utökas. från '62.' till. 9.0'. . .fr-' o. m.. budgetåret 1991/92. Regeringen föreslår. också att den. 'ett-. ".- år'ig'a' kompletteringsutbildningen för. naturvetare och. tekniker ge-'-."".'. nomförs under ytterligare. tre. år. fr. 'o.. m". budgetåret 1991/9.2" .'med.'.'.-"".' ' " sammanlagt 90 antagningsplatser per år".. ' '

3.7.1 Inledning

Att genomdriva en i grunden miljöanpassad och långsiktigt hållbar utveck- ling är en stor utmaning. Trender måste brytas och vanor måste ändras. Detta kommer att ställa stora krav på oss alla personligen. Som kollektiv och som individer måste vi ta ansvar för de negativa miljöeffekter som utvecklingen också medför.

Utbildning är en grundläggande förutsättning för att varaktigt kunna förändra attityder och handlingssätt. Alla måste få de grundläggande kun- skaperna och förståelsen för kretslopp, orsakssamband och miljökon- sekvenser.

Miljöproblemen har i stor utsträckning flyttat närmare individen och har blivit svårare att lösa. En förändrad problembild kräver nya lösningar. För att rätt kunna bedöma olika valmöjligheter och påverka utvecklingen i rätt riktning är tillgången till korrekt information om miljöförhållanden och miljöpåverkan nödvändig. Positiv miljömärkning, som nu införs på nordisk bas, miljödeklarerade produkter och miljöfarlighetsmärkning är hörnstenar i kunskapsuppbyggnaden. Tillverkare och importörer har ansvar för att kunskap om olika varors miljöegenskaper finns tillgängliga. För kon- struktörer och produktutvecklare skall det vara naturligt att värdera olika komponenters miljöfarlighet redan på konstruktionsstadiet.

En särskild satsning i syfte att höja den allmänna kunskapsnivån på mil- jöområdet kommer att genomföras i Skåne under år 1991, i enlighet med miljödelegationen för västra Skånes förslag.

Kunskaperna om hur olika verksamheter påverkar miljön ökar genom

forskningen. I 1990 års proposition om forskning förstärktes såväl den grundläggande miljöforskningen som den sektorsinriktade miljöforskning- en. Båda syftar till att underlätta en omställning till ett mera miljöanpassat jord- och skogsbruk, ett avfallssnålt- samhälle och miljöanpassade trans- port- och energilösningar. ] propositionen slogs också fast att miljöfrågor- na bör inta en central roll i all forskning och att miljökonsekvenser skall analyseras och redovisas.

3.7.2 Utbildning

Alla medborgare skall erbjudas grundläggande kunskaper i miljöfrågor. Skolan måste förmedla den grundläggande förståelsen för sambanden mel- lan människan och hennes omgivning. Det innebär att förskolan och grundskolan skall ge en allmänbildning om miljön. Därutöver krävs sär- skilda utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier som har viktiga roller i produktions- och produktutvecklingen. Denna utbildning skall ges av gymnasium och högskola. Olika yrkesgrupper, t.ex. ekonomer. jurister, ingenjörer. naturvetare och miljö- och hälsoskyddsinspektörer kommer att ha centrala roller i miljöarbetet, men miljöaspekterna måste föras in även i andra utbildningar än dessa.

Inom skolväsendet pågår ett omfattande reformarbete. Utöver ändrade regelsystem för användning av resurser kommer läroplanerna att föränd- ras. Utgångspunktema för de mål som skall uttryckas i läroplanerna finns i 1 kap. 25 skollagen: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överens- stämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar i Skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”

För skolan innebär detta bl. a. att miljöfrågorna inte längre skall ses som skilda från annan verksamhet utan integreras i skolans hela arbete. Miljö- frågoma kommer att få en framträdande roll i den reformerade gymnasie- skolan och inom vuxenutbildningen. Denna förändring av skolans verk- samhet kommer att ställa stora krav på såväl grundutbildningen av lärare som fortbildningen.

Också inom den grundläggande högskoleutbildningen ges miljöfrågorna ökad vikt. Regeringen anser att särskilda fortbildnings- och utbildningsin- satser för lärare inom högskolan skall genomföras. En särskild referensgrupp med uppgift att aktivt följa det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer att tillkallas.

Speciell utbildning är också nödvändig inom avfallsområdet. Avfalls- och återvinningsfrågoma utgör en del av de samlade miljöproblemen. Det är särskilt viktigt att avfalls- och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska högskoleutbildningen både i fråga om konstruk- tion och produktion.

Den ökan'de efterfrågan under de senaste åren på miljöutbildad specia- listpersonal — inte minst från industrins sida har lett till en brist på främst kommunala miljö— och hälsoskyddsinspektörer. Antalet utbild- ningsplatser på miljö— och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas därför från 62 till 90 fr. o. m budgetåret 1991/92.

Regeringen föreslår att den ettåriga påbyggnadsutbildning av naturveta- re som har startat i Kalmar, Stockholm och Göteborg fortsätter och ut- vecklas till ett alternativ för naturvetare och tekniker. Den ettåriga kom- pletteringsutbildningen genomförs under ytterligare tre år fr.o.m. budget- året 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.

I det fria och frivilliga folkbildningsarbetet finns speciellt goda möjlighe- ter att nå ut med kunskaper till mycket breda folkgrupper. Samtliga elva studieförbund och ett trettiotal av landets folkhögskolor anordnar korta och/eller längre kurser med miljöstudier utifrån olika perspektiv.

3.7.3 Miljöfrågorna i arbetslivet

Arbetet med att främja säkerhet och hälsa i arbetsmiljön är en viktig del i politiken för en god livsmiljö. De anställdas medverkan liksom de fackliga organisationemas engagemang har varit centrala inslag i detta arbete, som har varit mycket framgångrikt.

Enligt regeringens mening finns det skäl att öka samverkan i arbetet för att förbättra arbetsmiljön och den yttre miljön bl. a. mot bakgrund av det gemensamma målet att skydda människors hälsa och öka deras välbefin- nande. Internationella arbetsorganisationen, ILO, antog i juni 1990 en resolution som uppmanar medlemsländernas regeringar att i samarbete med arbetsmarknadens organisationer formulera och genomföra en inte- grerad politik för god hälsa och miljö.

Det är enligt regeringens uppfattning av stor vikt att arbetstagarna och deras fackliga organisationer får möjlighet att delta aktivt i arbetet med att bl.a. nedbringa industrins utsläpp och avveckla användningen av farliga kemikalier. Härigenom skapas också bättre förutsättningar för att samtidigt lösa både miljö- och arbetsmiljöproblcm.

På arbetsmiljöområdet bedrivs en omfattande utbildningsverksamhet riktad till skyddsombud, arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att utforma arbetsmiljön. Arbetsmiljöfonden stöder sådan utbildning genom att ge bidrag till arbetsmarknadens organisationer, branschförbund och andra sammanslutningar av företag.

Utbildningens innehåll utformas närmare av de organisationer som bedriver utbildningen, vilket medger en anpassning till de specifika arbets- miljöproblem som finns i olika delar av näringslivet. De fackliga organisa- tionemas utbildning lägger stor vikt vid det förebyggande arbetsmiljöarbe- tet t.ex. sådana insatser som kan göras i samband med planering och beslutsfattande på arbetsplatserna. Under senare år har arbetsmiljöaspek- tema i samband med teknisk utveckling och datorisering blivit ett natur- ligt inslag i många fackliga organisationers skyddsombudsutbildning. Övergången till lösningsmedelsfria lacker och färger, som är motiverad både från miljö- och hälsosynpunkt, har också underlättats genom särskil- da utbildningsinsatser från de fackliga organisationemas och branschorga- nisationernas sida.

Enligt regeringens uppfattning är det värdefullt att kopplingen mellan arbetsmiljö och yttre miljö behandlas i skyddsombudsutbildningen och i andra arbetsmiljöutbildningar.

Arbetsmiljöinstitutet ansvarar för vidareutbildningen av företagshälso- vårdens personalgrupper, bl.a. företagsläkare, företagssköterskor och skyddsingenjörer. Företagshälsovården har en betydelsefull roll som stöd för arbetsgivare och anställda vid t. ex. planering och förändring av verk- samheter samt vid val av olika produkter. Hos företagshälsovården samlas också kunskap om hur olika produkter och ämnen påverkar människors hälsa.

Frågor om yttre miljö tas upp i samtliga av institutets vidareutbildning- ar i företagshälsovård. Därutöver ger institutet Särskilda kurser i bl.a. kemisk produktkontroll och bekämpningsmedelshantering.

Regeringen anser att den kompetens som företagshälsovården på detta sätt byggt upp i miljömedicinska och miljötekniska frågor bör tas till vara.

4. Åtgärder inom olika områden 4.1 Miljö och ekonomisk utveckling

Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar i det svenska samhällsbyggandet. De sociala trygghetssystemen har kunnat byggas ut och den materiella välfärden har ökat i takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är centralt för en ekonomisk politik med sikte på ökad välfärd, social trygghet och en god miljö.

Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem som miljöproblem.

Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. Tillväxt inne- bär ökad kapacitet att tillverka varor och tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd utveckling-i ett välfärdssamhälle.

En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt eftersom resurser förbrukas och kost- naderna för att återställa och bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.

För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi vårda samhäl- lets tillgångar, inklusive naturresurserna. En hållbar utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida generationer får ta över en natio- nalförmögenhet som är minst lika stor som i dag.

Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt med må- let om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts. Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten skapat.

Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med ny produktions— eller reningsteknik och industriproduktionen har kunnat öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis miljöanpassad produktions-, energi-

eller transportteknik som behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett miljövänligare samhälle.

Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God miljö- och resurshushållning måste tillgodoses i alla led från råvara till slutligt avfall. Detta blir allt mer tydligt ju bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kom- mer, som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.

Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att förutsättningama för ekono- misk tillväxt säkerställs genom att olika insatser görs för att främja främst en utveckling och förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propo- sitionen om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan ut- veckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet., förutsägbarhet och omställ- ningstid väsentliga i detta sammanhang.

För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå behöver indu- strin och andra aktörer erforderlig tid för att genomföra nödvändiga inves- teringar och utveckla nya miljöanpassade tekniker. processer eller produk- ter. Längre omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljö- krav. Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1 , att ambitionerna för miljöpolitikcn undviker handelspolitiska svårigheter samt står i sam- klang med strävan mot en internationell harmonisering av miljökraven.

Ett långsiktigt mål är att all produktion skall vara ren från början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl. a. vid energiproduktion, behövas satsningar på efterhandsrening. I det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt vid att reningskraven riktas mot de områden där reningskostnaderna är lägst.

En god ekonomisk tillväxt förutsätter en anpassning av ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar. lneffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa enskilda företag eller bran- scher för anpassning och strukturell omställning till miljöanpassade verk- samheter. Ambitionen måste därför vara att minimera dessa kostnader.

Vårt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk tillväxt efter förändringar i bruttonationalprodukten. bör vidareutvecklas. Välfärdsbe- greppet bör representera mer av helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte utan vidare kan uttryckas i traditionella ekonomiska termer.

För att kunna använda oss av det vidare begreppet nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till förändringar i miljön samt exploateringen av naturre- surserna. Mot denna bakgrund har regeringen under år l990 tillsatt en särskild utredare, med uppgift att utreda frågan om hur nationalräkenska-

perna skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska bedöm- ningar. Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resulta- ten av sitt arbete senast den I april 1991.

Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer, samtidigt som förutsättningar skall skapas för en långsiktigt uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 15.2.5

4.2. Jordbruket och skogsbruket

..'.'-.—'Sammanfattmng ai": avsnittet Riksdagen beslutade 'vå'1'e11'. 1990-om1'3 ."- 1- en ny livsmedelspolitik Prisregleringen och exportstodet avskaffas.. - '-"-."Ett" av.. syftena med reformen. är. 'att '..få'. en'. bättre [miljö..' Mi'ljömålet i' .. .'.".".'..'den" nya- livsmedelspolitiken är. .'att. .slå' .'v'a'k't. om.- ett rikt och. yårierätg'... odlingslandskap och att.. bevara 'den biologiska mångfalden.; "Vä1de-'.' .'.. '.-."..-.fu'l.l.a.'i.ia't'u..r..- -o.e.l1kulturmiljovarden.'skall.'...beVaras'.'-Ett. '.nyt't 5595-111.

-. "."treårsperiod . . . . . . .

. '.' 'Lä'cka'g'et'. a'v narsalter 'f1å'11' jordbruket "s'k'a'll' halveras mellan åren. .' 1985 och 1995; Ammoniakavgången begränsas." i' 'ett' första: steg." med " ,-.'.'25 % till' år 1995.'-.E'.11".'ra'd åtgärder.. har. redan. genomförts Komplett ' .-'.'.'.'rande åtgärder'fö1es'låsnu 'så att '1n'ål'e11 kan uppfy1las'.'- ' _. Kadmiuminnehållet i handelsgodselmedel måste begransas .—'.-E.1i".'.-'.. ','...—'- särskild utredare.. tillkallas för. _att bl; .a utreda behovet av. ett .'a.v'.g.i..f.'t.s-' ..'-s'ys'ten'i'. ffö1 kadmium i. handelsgodsel ' ' . Anvandmngen av.. bekämpningsmedel 'l'.ia'1' halverats under,-.. .en' ....

'-.'..-"'s'enaste'.' femårsperrodenoeh .'skali. ytterligare halveras till.-' s'tr'a'x. efft'er'. ."'.-..'1'nit'te.n'av1990-talet.." _ . . '...'- .-." ' ' ' - .." .-' . ... ' ' . .. .'E'n' ..öv'er's'y'n av' skogspolitiken 'li.ar'- inletts.'1' översynen ingår .at'ft'i' precisera ett' miljömål for skogsb1uket. ". . . . . Regeringen. föreslår 'nu "att ett reservationsanslag på. '58,' 1 milj kr.- "..""a.nvisa's' för. miljöskyddande åtgärde1'i jotdbtfuke't' Regeringen föt" .. .' ;.slårvidare"att'e1'i..miljöavgift införs "på'- flytande ammoniak skärpta-. "'. ."".....1-e'gl.e1 om' markavvattning 1nfors .i. naturvårdslagen

4.2.1. Inledning

Livsmedelspolitikens inriktning ändrades genom beslut i riksdagen våren 1990, i huvudsak i överensstämmelse med regeringens proposition om livsmedelspolitiken. Riksdagsbeslutet hade föregåtts av ett intensivt utred- ningsarbete som bl.a. syftade till att få en livsmedelspolitik som förenar den moderna konsumentens krav på hälsosamma och billiga livsmedel med ett miljöanpassat och rationellt lantbruk. Riksdagens beslut innebär i korthet tre viktiga saker. Prisreglering och exportstöd avvecklas med bör-

jan från den 1 juli 1991. Gränsskyddet sänks i enlighet med ett framtida GATT-avtal. Genom åtgärder riktade direkt till enskilda lantbrukare kom- mer vissa allmänna mål att kunna uppfyllas och tillgodoses på en fri marknad. Detta gäller miljöhänsyn.. beredskapsfrågor och regional sprid- ning av livsmedelsproduktionen. Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den genetiska variationen och biologiska mångfalden och att minimera växtnä- ringsläckage och användningen av bekämpningsmedel. Ett rikt och vari- erat odlingslandskap är av central betydelse för flora och fauna. Miljö- och landskapsvärden har därför fått stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. Det öppna landskapet skall där detta anses väsentligt från kultur- och naturvårdssynpunkt, hävdas med landskapsvårdande stöd.

Jordbruket i Sverige har genom seklerna bidragit till att utforma en levande landsbygd och ett öppet landskap. Jordbruket har bidragit till att artrikedomen i Sverige har förändrats och i vissa fall ökat. Under de senaste decennierna har emellertid det mekaniserade och kemikalieinten- siva jordbruket fört med sig en rad negativa miljöeffekter. Användningen av bekämpningsmedel utgör t.ex. ett hot mot djur och växter i odlings- landskapet. Genom de åtgärder som regeringen tidigare vidtagit minskar nu användningen av bekämpningsmedel. Användningen av handelsgödsel och stallgödsel har lett till ökande läckage av'närsalter till vattendragen och avgång av ammoniak till luften. En ökad stordrift och utdikning av våt- marker leder till en utarmning av biotoper.

Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens proposition om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket m.m. bl.a. om åtgärder för att minska närsaltläckage från jordbruket. Dessa åtgärder avsåg huvudsak- ligen krav på ökad lagringskapacitet på stallgödsel, skärpta regler för spridning av gödsel på åkrarna, regler för odling av fånggröda samt höjda miljöavgifter på handelsgödsel för att stimulera till minskad användning. De skärpta reglerna infördes i första hand i kustområden vid de mest påverkade havsområdena. Målet var att uppnå en halvering av närsaltläc- kaget i belastade områden till år 2000. Ytterligare åtgärder behövs emeller- tid för att nå detta mål och för att begränsa påverkan på haven. Målet har i internationella överenskommelser skärpts till att halvera närsaltläckaget från jordbruket till år 1995 för att det skall vara möjligt att uppnå den halvering av den totala tillförseln av närsalter till haven genom mänsklig påverkan.

Regeringen har tidigare angivit att målet är att hälso- och miljöriskerna vid användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall minska. Som första steg har en halverad användning i princip uppnåtts mellan åren 1985 och 1990. Enligt riksdagens beslut i enlighet med den livsmedelpoliti- ska propositionen år 1990 skall användningen av bekämpningsmedel hal- veras ännu en gång till strax efter mitten av 1990-talet.

Regeringen bedömer att den livsmedelspolitiska reformen ytterligare kommer att begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan. Reformen ger utrymme för ett framtida miljöanpassat jordbruk.

] samband med reformen kommer det att ske en omläggning av jordbru- kets växtproduktion. Regeringen har beslutat om stödåtgärder för åker-

mark som ställs om till annan varaktig användning än livsmedelsproduk- tion, t.ex. plantering av energiskog eller lövskog eller anläggning av våt- marker.

Regeringen har givit naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lant- bruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet följa och utvärdera miljöeffek- terna av den nya livsmedelspolitiken. [ uppdraget skall även effektema, behovet, och omfattningen av samt formerna för landskapsvårdsersätt- ningen utvärderas, liksom tillämpningen av vissa delar av lagen om skötsel av jordbruksmark.

Odling av biobränslen i slättbygder och anläggning av våtmarker bidrar till att närsaltläckaget från jordbruksmark minskar. Det s.k. anläggnings- stödet kan erhållas för plantering av löv- och energiskog. Stödet till odling av biobränslen i slättbygder minskar jordbrukets närsaltläckage och natur- och kulturvärden i landskapet bibehålls.

4.2.2 Närsalter m. 111.

För den svenska belastningen av närsalter på havs-, yt- och grundvatten utgör jordbruket fortfarande en betydande källa. För vissa jordbruksinten- siva områden kan det t.o.m. vara den dominerande källan.

De regler för lagring och spridning av stallgödsel som tidigare införts, samt höjningen av miljöavgiften för handelsgödsel har redan börjat ge effekt. Det är emellertid inte tillräckligt för att uppnå en halvering av kväveutsläppen. Den omställning av jordbruket som den livsmedelspoliti- ska reformen leder till beräknas också kraftigt bidra till minskat närsaltläc- kage.

Regeringen anser att föreskrifter skall utfärdas avseende krav på utökad andel höst- och vinterbevuxen mark. Detta är en av de mest kostnadseffek- tiva åtgärderna för att minska närsaltläckaget. Regeringen föreslår att medel anvisas för information och försöksverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark.

En annan viktig källa till kvävebelastningen är ammoniakavgången. Dessa utsläpp är i första hand ett nationellt problem eftersom ammoniak sprids över betydligt kortare avstånd än t.ex. kväveoxiderna. Ca 40 % av nedfallet av ammoniak kommer från svenska källor och då främst från jordbruket i samband med hantering av stallgödsel. Åtgärder kan vidtas för att begränsa ammoniakavgången till luften från gödselhanteringen. Genom teknisk utveckling av gödselspridare kan ammoniakavgången minskas ytterligare. Målet är att i första hand begränsa ammoniakavgång- en med 25% till år 1995, räknat från dagens nivå. Möjligheterna att begränsa utsläppen med 50 % till sekelskiftet utreds.

Ett kompletterande åtgärdsprogram för att minska kväveutsläppen till mark, vatten och luft från jordbruksföretag, utarbetas av lantbruksstyrel- sen i samråd med naturvårdsverket. Regeringen föreslår att sammanlagt 58,1 milj. kr. anvisas för miljöskyddande åtgärder i jordbruket. I detta ingår bl.a. försök och utveckling främst med avseende på hantering av stallgödsel och utsläpp av ammoniak. Utveckling av metodik för typgod- kännande och serieprovning av gödselspridare ingår också.

Ytterligare ett led i att minska kväveläckaget kan vara att utnyttja ekonomiska styrmedel så att användningen av handelsgödsel minskar. Den totala användningen av gödselmedel i jordbruket har minskat med 12% under den senaste femårsperioden. Regeringen föreslår nu att en miljöavgift tas ut på flytande ammoniak i likhet med vad som gäller övriga handelsgödselmedel. I samband med att prisregleringsavgiften på handels- gödsel avskaffas kommer regeringen att överväga om en miljöskatt är en kostnadseffektiv åtgärd för att få till stånd ytterligare begränsningar av närsaltläckage från för stor användning av handelsgödsel.

Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utredare tillkallas för att utreda behovet av ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. l uppdraget ingår också att redovisa ett förslag till högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.

4.2.3. Landskapsvård

För att skydda det svenska odlingslandskapet har en rad åtgärder genom- förts. Ett särskilt stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, det s.k. NOLA-bidraget, infördes år 1986. Riksantikvarieämbetet tilldelades år 1987 vissa medel för kulturbevarande åtgärder. Genom det livsmedelspo- litiska beslutet år 1990 har ett nytt stöd för landskapsvårdande åtgärder införts som under en treårsperiod beräknas uppgå till 550 milj. kr.

I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den får tas ur produktion. I de fall sådan areal är av väsentligt intresse för kultur— eller naturmiljön kan samhället avtala med brukaren att han mot viss ersättning fortsätter med jordbruk- sproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkring- liggande mark när länsstyrelsen bedömer att marken är betydelsefull för att skapa den helhetsbild av landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Grunden för att landskapsvärden skall fungera är att det finns eko- nomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. För sådana naturvårdsåtgärder dis- ponerar myndigheterna särskilda medel. Genom ersättningarna för land— skapsvård, i kombination med de möjligheter som naturvårdslagen ger och frivilliga åtgärder från bl. a. kommunerna, finns det goda möjligheter att för framtiden säkerställa värdefulla områden i odlingslandskapet.

4.2.4. Bekämpningsmedel

Regeringen föreslår att miljöavgiften för bekämpningsmedel konstrueras om i samband med att prisregleringsavgiften inom jordbruket omvandlas till miljöavgifter. Den bör anpassas till prisregleringsavgiftcns nuvarande utformning, dvs. en omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift som relateras till medlens risker.

Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att undersöka möjligheten att infö- ra differentierade avgifter efter bekämpningsmedlens farlighet och risken med deras användning. Därmed skapas bättre förutsättningar för att kun- na styra mot miljömålen, dels genom övergång till bekämpningsmedel med mindre risker, dels genom minskad användning av bekämpningsme-

del. Syftet är att åstadkomma den beslutade halveringen av bekämpnings- medelsanvändningen från år 1990 till strax efter mitten av 1990-talet.

För närvarande råder förbud mot att använda stråförkortningsmcdel. Förbudet gäller inte rågodling. Användningen av stråförkortningsmedel ger möjlighet att öka kvävegivan utan att risker för liggsäd ökar. Detta medför risk för ökat växtnäringsläckage och förorening av vattensystem. För närvarande finns inte rågsortcr som ger acceptabel avkastning och kvalitet utan att stråförkortningsmcdel används. Undantaget för rågodling kommer därför att förlängas.

Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande or- ganismer pågår i viss utsträckning i Sverige men är än så länge mycket begränsad. Bl. a. har konkurrensen från de väletablerade och relativt sett billiga kemiska medlen hämmat introduktionen av biologiska bekämp- ningsmedel. Under de senaste åren har bilden dock förändrats bl.a. som en följd av en kritisk inställning till kemiska medel och på grund av utvecklingen av genteknik. I den mån de biologiska bekämpningsmedlen erbjuder fördelar från hälso— och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen. Introduktion av biologiska bekämp- ningsmedel kan dock medföra risker för miljön. Ett system införs därför för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.

4.2.5. Jordbrukets bevattningsbehov

Vid en omläggning av växtproduktionen och odling av energigrödor är det särskilt angeläget att beakta tillgången på vatten, då energigrödorna kan vara mer vattenkrävande än den nu odlade grödan. Redan i dag är jord- bruket den tredje största vattenförbrukaren i landet. Under de senaste årens torra somrar har det förekommit konkurrens om vattnet inom ett flertal områden i Sverige. I många fall har konflikterna och problemen skärpts bl. a. till följd av mindre vattentillgång under sommarhalvåret och ökade behov under de senaste åren. I de jordbruksintensiva områdena ökar nu behovet av att anpassa grödorna med hänsyn till befintlig vatten- tillgång samt att tillförsäkra sig att det finns vatten genom att ordna för uppsamling och lagring.

Mot denna bakgrund avser regeringen att ge lantbruksstyrelsen i upp- drag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden samt redovisa lösningar för hur vattenbehovet kan täckas.

4.2.6. Skogsbruket

Nuvarande skogspolitik beslutades år 1979. I den betonas bl.a. behovet av hänsyn till naturvårdens intressen. Förutsättningarna för skogsnäringen har sedan dess förändrats i flera olika avseenden, t.ex. i fråga om dess betydelse för landets ekonomi och energiförsörjning samt i fråga om för- hållandena internationellt. Samtidigt hotas våra skogar på olika sätt av luftföroreningar, bl.a. svavel- och kväveoxider. Dessutom har insikten ökat om behovet av att bevara en biologisk mångfald i naturen och av ett skogsbruk som bygger på de naturgivna förutsättningarna. Regeringen har

mot denna bakgrund tillkallat en kommitté med parlamentarisk samman- sättning för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som behövs. Kommittén skall bl. a. precisera ett miljömål för skogsbruket.

4.2.7. Dikning av våtmarker

Ett särskilt problem som uppmärksammas inom såväl jordbruket "som skogsbruket gäller skyddet av våtmarkerna. Våtmarker bidrar effektivt till att förhindra avrinningen av kväve och utgör samtidigt livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter, av vilka många är hotade. Totalt sett har ungefär en tredjedel av landets våtmarker dikats ut sedan början av l800- talet, varav ca 25 % för skogsbruksändamål. I vissa jordbruksområden har 90% av våtmarkerna försvunnit. Årligen markavvattnas i skogsbruket ca l5 000 hektar och skyddsdikas ytterligare ungefär 30000 hektar. '

Utvecklingen måste hejdas eftersom våtmarker tillhör de viktigaste bio- toperna i landskapet och är av stor betydelse för att minska näringsläcka- get till havet. Det är viktigt att återskapa våtmarker både för naturvården och för ett minskat växtnäringsläckage. Regeringen föreslår att naturvårds- lagen ändras och att en möjlighet införs att föreskriva om förbud mot markavvattning i områden där det från naturvårdssynpunkt är särskilt angeläget att bevara våtmarker. Skyddsdikning skall enligt förslaget anmä- las till skogsvårdsstyrelsen. Det av riksdagen beslutade anläggningsstödet kan utnyttjas för att återskapa våtmarker i jordbrukslandskapet.

4.3. Trafiken

. Sammanfattmngavavsnittet I-Iälsofarl'iga effekterbegränsas' kraftigt '

till början av 2000-talet. Trafikens miljöstörande effekter skall kraft- ' igt begränsas. Regeringen bedömer att miljöeffekter förorsakade av. ' . den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till 'år. 2010. Trafi- -

' kens klimatpåverkande effekter skall 'begräns'as' 'i enlighet med .st'ra-I' "tegin för minskad klimatpåve'rkan. ' . ' - "

.. Trafikens kostn'ads'ansvar ses över. .Investeringar'i infra'StrUktu'ren'. . '. '. skall öka' för att minska miljöskadorna Och' för att öka tillgänglighe--':

. ten. Ett program för att minska trafikens miljöeffekter och förbättra

framkomligheten genomförs' 1 tre storstäder. , Regeringen är beredd att avsätta 5 500 milj ".kr s'o'rn .'b'idrag' till?." ' finansieringen av åtgärder 1 Storstadsområdena.'. . "-..' Det. internationella samarbetet. intensif'ieras. Regeringen avser att' - ." inom ramen för EES-processen verka för "att avgaskraven för per-' '

' sonbil'a'r, lätta lastbilar och bässar skärps snarast' men senast fr; .o. m'.

. år 1996. Regeringens ambition är att. genom ett .b'r'ett: nordiskt .sa'm- --"arbete införa skärpta regler för svavelhalt 1 bränslen som. används' 1.. färjor och andra fartyg. Internationella avgaskrav. bör införas.. för.-'."

"flyget . . . . ... . . ' Utsläppen från enskilda fordon skall minska-'s ytterligare,- ..bl'. a...

'.."'gcnom att miljöklasser införs för 'att ge. ekonomisk Stimulans till.. ' miljövanhga fordon. Miljöklasser' kommer att införas för .pe'rsoribié'” 'lar, bussar. och lastbilar fr. o. m. 1993 års modeller.. M'iljöklassindfel- .'

ningen skärps för dieselbränsle; ' '. ' . ."

. V'id" projektering av' nya spårsystem skall miljökonsekvensbeskrrv-' '.

ningar upprättas. Inom- vägplaneringen. introduceras miljökonsek-

- ' vensbeskrrvnrngar'redan'1'pla'neringen. ' ' .

. Regeringen föreslår i propositionen. 'oin energipolitiken. 'att '3'('). '. -' .milj' kr.' om året- avsätts under fyra.. år- för Intvecklin'gsl 'och. 'de-'.'

.' monstrationsprojekt rörande användning av motoral'koholer'. '

4.3.1. Inledning

Möjligheter till transporter och kommunikationer har i alla tider varit en grundpelare för samhällsutvecklingen. Det är genom kommunikation mel- lan människor och orter som samhällen bildas, fortlever och utvecklas. Utvecklingen av transporter har också genom hela historien gått hand i hand med samhällsutvecklingen i övrigt. De tekniska och ekonomiska förutsättningar som i olika utvecklingsskeden begränsat transportmöjlig— heterna har samtidigt satt bestämda gränser för vad som kunnat åstadkom- mas på andra samhällsområden och starkt påverkat möjligheterna att tillgodose olika materiella, sociala och kulturella behov. Transportpolitikens övergripande mål är att landets medborgare och näringslivet i landets alla delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker

och hälso- och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällseko- nomiska kostnad. Ett av de viktiga delmålen för trafikpolitiken är således att bidra till en god miljö. Inriktningen skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet.

Det kan finnas motsättningar mellan miljömålet och övriga trafikpoliti- ska mål. När kostnaderna för att resa ökar, minskar människors möjlighet att resa och därmed t. ex. tillgängligheten till arbetsplatser.

Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en av- vägning mellan behovet av att utveckla transportsektorn för att möta 1990-talets transportbehov och behovet av att kraftigt minska sektorns miljöpåverkan.

Trafikens kostnadsansvar är i det här sammanhanget en viktig utgångs- punkt. Det innebär att samtliga trafikslag och samtliga fordon skall bära sina samhällsekonomiska kostnader. Som ett steg i denna riktning beslöt riksdagen med anledning av regeringens trafikpolitiska proposition år 1988 om vissa höjningar av bensinskatten liksom av kilometerskatten. Miljöskatter har bl. a. i samband med skattereformen införts för vägtrafik och luftfart. För närvarande genomförs en översyn av kostnadsansvaret.

Hittills har miljömotiverade åtgärder som beslutades på l970- och l980— talen i mycket hög grad koncentrerats till det enskilda fordonet. Men även andra åtgärder. såsom sänkt hastighetsgräns på vissa vägar samt ökade krav på miljöhänsyn i investeringsplaneringcn, har genomförts. Dessa åtgärder har nu börjat ge resultat. Blyutsläppen från vägtrafiken har mins- kat radikalt. De åtgärder som vidtagits för att begränsa främst personbilar- nas, men i någon mån även lastbils- och busstrafikens utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolmonoxid och kolväten börjar också ge resultat. För att nå de långsiktiga målen föreslår regeringen ytterligare åtgärder.

Samtidigt har andra problem fått ökad uppmärksamhet. Det gäller främst transportsektorns koldioxidutsläpp, vars betydelse bara för några år sedan inte hade uppmärksammats, men som i dag ägnas stor uppmärk- samhet. Ett annat exempel är sjöfartens utsläpp av bl.a. svavel- och kväveoxider, som är väsentligt större än vad som tidigare beräknats. Storstadstrafikutredningen har samtidigt kastat nytt ljus över de problem som storstadstrafiken ger upphov till. De skador som uppstår på männi- skors hälsa på grund av trafikens utsläpp är särskilt viktiga i sammanhang- et.

Stora insatser krävs för att lösa problemen och för att uppnå redan fastlagda mål. Insatser krävs inom transportsektorn, liksom inom andra sektorer. Regeringen föreslår därför att följande eftersträvas vad gäller trafi ksektorns miljöarbete: . Hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Härvid krävs åtgärder i de större städerna och för att begränsa i första hand partikelutsläppen från dieseldrivna fordon och skärpta avgaskrav för andra fordon. OTrafikens miljöstörande effekter skall kraftigt begränsas. Regeringen bedömer att effekter som försurning och övergödning förorsakade av den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010. De svenska utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från trafi-

ken kan minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. OTrafikens bidrag till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med

klimatstrategin.

Åtgärdsbehovet är således stort. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna. Regeringen anser att arbetet bör inriktas på åtgärder beträffan- de storstadstrafiken, investeringar i järnvägen samt skärpta krav på fordon och bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet till en sådan samlad insats.

4.3.2. Internationellt samarbete

Sverige har lagt ner ett betydelsefullt arbete inom den s.k. Stockholms- gruppen som kom till på svenskt initiativ år 1985. I gruppen ingår alla EFTA-länder utom Island samt Danmark, Tyskland. Nederländerna och Kanada. Genom detta samarbete har överenskommelser utarbetats röran- de bilavgasföreskrifter, vilka fungerar som utgångspunkt för de nationella regler som Iändema inför.

Det internationella intresset för arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan ökar nu kraftigt. I november 1989 antog t.ex. den perma- nenta europeiska transportministerkonferensen, CEMT, en särskild trafik- och miljöresolution. Resolutionen pekar på behoven av att vidta ytterliga- re åtgärder för att förbättra energianvändningen och miljöanpassningen i trafiken. En särskild internationell hearing med bil- och bränslcindustrin i världen anordnades hösten 1990. På svenskt initiativ behandlades trafik- och miljöfrågorna vid det miljöministermöte som hölls gemensamt för EG-EFTA i november 1990. Avgörande för framgången på detta område är att Europas regeringar samfällt medverkar till skärpta krav för alla utsläpp av skadliga ämnen. Inom EG finns förslag om att skärpta avgas- krav skall införas på personbilar år 1993.

Regeringen anser att Sverige i framtiden i ökad utsträckning skall agera för att uppnå internationella överenskommelser på detta område. Förut- sättningarna att nå framgångar i ett sådant arbete förbättras genom det närmare västeuropeiska samarbete som nu håller på att växa fram. Nya möjligheter erbjuds att driva på i miljöarbetet och ger därmed förbättrade möjligheter att motverka de storregionala och globala miljöproblem som transportsektorn bidrar till. De krav på gemensamt handlande tillsam- mans med övriga EFTA-länder och med EG, som detta innebär, kan och skall utvecklas för att förbättra miljön.

4.3.3. Storstads- och tätortsfrågor

Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljön och hälsan och allt sämre framkomlighet på vägar och gator framför allt i storstadsregionerna. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöstör- ningar. Värst är luftföroreningarna och de lokalt höga bullernivåerna utmed trafikleder och hårt trafikerade gator.

Regeringen har tillsatt särskilda förhandlare för de tre storstadsområde-

na. Deras uppgift har varit att tillsammans med lokala och regionala aktörer förhandla fram åtgärdspaket för att komma tillrätta med miljö- och framkomlighetsproblemen i resp. region. Regeringen är beredd att avsätta 5500 milj. kr. som ett bidrag till finansieringen av åtgärder som storstadsförhandlarna kan träffa överenskommelse om. Förslaget redovi- sas i propositionen om näringspolitik för tillväxt.

De särskilda miljöprojekt för Göteborg, Sundsvall-Timrå och västra Skåne, som regeringen tidigare tillsatt, har samtliga redovisat behov av kraftfulla insatser för att begränsa hälso— och miljöproblemen från trafiken i dessa regioner. Det material som projekten utarbetat kommer att utgöra underlag för det fortsatta åtgärdsarbetet inom resp. region. En särskild sam- ordnare för Sundsvall-Timråregionen kommer att tillkallas för att arbeta vidare med förslagen om regionens kommunikationsnät.

Det står klart att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att komma till rätta med trafik-, miljö- och hälsoproblemen i främst storstadsområdena. Regeringen anser att rekommendationen om låg-emitterande tunga tät- ortsfordon, LETT-rekommendationen, som utarbetats som vägledning för köpare av sådana fordon. bör följas i största möjliga utsträckning. Na- turvårdsverket och trafiksäkerhetsverket bör i samarbete med kommers- kollegium, och med hänsyn till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket låga utsläpp av avgaser och buller. Bullerstörningar från trafik i tätorter skall uppmärk- sammas i ökad utsträckning.

Framkomligheten för kollektivtrafiken och distributionstrafiken skall förbättras genom de åtgärder som genomförs med anledning av storstads- förhandlarnas förslag. Regeringen bedömer att 40 miljarder kr. kommer att investeras i storstädernas trafiksystem under 1990-talet. Detta innebär bl. a. investeringari moderna kollektivtrafiksystem, rena fordon och förbi- farter. Förslagen behandlas i regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt.

Den kommunala och regionala planeringen bör ta till vara möjligheterna att förbättra trafikunderlaget för kollektivtrafiken. Planhandlingar bör redovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön. Kommunerna skall ges legala möjligheter att begränsa miljöstöran- de trafik i stadskärnorna.

4.3.4. Fordon och bränsle

Åtgärder i alla typer av fordon och bränslen inom alla trafikslag skall framöver vara den viktigaste komponenten i strategin för att uppnå ett miljöanpassat transportsystem.

Riktlinjerna för att minska utsläppen från motorfordon lades fast genom 1988 års miljöpolitiska beslut. Avgaskraven skärptes för personbilar fr.o.m. 1989 års modell. För lätta lastbilar och bussar gäller de skärpta kraven obligatoriskt fr.o.m. 1992 års modell. De nya kraven infördes på frivillig väg och med ekonomiskt stöd redan fr.o.m. 1990 års modell. Kraven för tunga lastbilar och bussar skärps fr.o.m. 1993 års modell.

Principiellt kan man påverka bränslets egenskaper, förbränningen. av-

gasreningen eller fordonets rull- och luftmotstånd på ett sådant sätt att utsläppen från fordonet minskar. Utvecklingen hittills visar attjämförelse- vis Iite gjorts vad gäller bränslets egenskaper. Successiva förbättringar har gjorts i fråga om förbränningsteknik, liksom rull- och luftmotstånd. De mest betydelsefulla förbättringarna har under senare är emellertid skett genom direkta reningsåtgärder, som t. ex. trevägskatalysatom.

Strävan skall även fortsättningsvis vara att de miljökrav som ställs på fordon är teknik- och konkurrensneutrala. Miljökraven skall således inte ange vilka tekniker som skall användas, eller hur utvecklingsinsatserna skall fördelas mellan åtgärder på bränsle, förbränning, rening eller annat. Kraven skall i stället ange acceptabla utsläppsnivåer. För bränsle finns dock skäl att införa vissa krav som anger en lägsta godtagbar kvalitetsnivå.

Utvecklingen mot ökad användning av blyfri bensin är ett exempel på en positiv utveckling inom området. Regeringen ser dock skäl att driva på utvecklingen ytterligare och föreslår därför att skatten på blyfri bensin sänks, medan en höjning sker för annan bensin.

Genom att använda mer miljövänliga dieselbränslen kan de hälsovådli- ga utsläppen begränsas väsentligt. Regeringen föreslår därför att miljöklas- serna för dieselbränsle förändras så att dieselkvaliteterna i klass I och 2 blir renare. Därutöver bör, samordnat med EG, högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle sänkas.

Miljövinster kan också uppnås om traditionella bränslen, dvs. främst bensin och diesel, ersätts med alternativa drivmedel. Det kan gälla motor- alkoholer, gas och el. För att driva på utvecklingen av alternativa drivme- del kommer regeringen inom kort, i propositionen om energipolitiken, att föreslå att 30 milj. kr. per år anvisas under fyra år som stöd till utvecklings- och demonstrationsinsatser rörande användningen av motoralkoholer.

Flera färjerederier har, till följd av frivilliga överenskommelser, gått över till Iågsvavlig, mer miljöanpassad bunkerolja. Generellt sett innehål- ler dock sjöfartens bränsle stora mängder svavel och andra föroreningar. Detta orsakar förbränningstekniska problem och ger upphov till stora utsläpp av luftföroreningar. Sverige skall därför inom International Mari- time Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska sub- stanser som är skadliga för miljön. Det är regeringens bestämda ambition att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för högsta tillåtna svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska ham- nar, dvs. i huvudsak den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inom- nordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. Även utsläppen av kväveoxider från sjöfarten bör minska. För- slag till åtgärder bör utarbetas av berörda myndigheter redan under år 1991.

Beträffande bilarnas utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolväten och kol- monoxid, klarar befmtlig teknik mer än vad dagens utsläppskrav anger. Det framgår av tester av befintliga fordon, liksom det faktum att man på andra håll i världen, särskilt i Kalifornien, ställer högre krav på fordonen.

Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuro- pa skärpa avgaskraven för personbilar och lätta lastbilar och bussar snarast men senast fr.o.m. år 1996 till den nivå som införs federalt i USA med

början från 1994 års modeller. Miljöeffekten blir störst om sådana krav införs tidigare och samordnat med övriga länder i Västeuropa. Regeringen avser därför att aktivt inom ramen för EES-processen verka för att kraven inom EFTA och EG skärps till denna nivå snarast men senast fr.o.m. år 1996.

Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuro- pa skärpa avgas- och bullerkraven för tunga fordon fr.o.m. år 1996 så att de ungefär motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen bedömer att det finns goda möjligheter att genomföra detta samordnat med EFTA och EG.

För att påskynda introduktionen av mer miljöanpassade fordon kom- mer regeringen att föreslå att ett system med miljöklassning av nya fordon införs fr.o.m. 1993 års modeller. Genom ett sådant system kommer introduktion av fordon med goda miljöegenskaper att stödjas.

Inom luftfarten har vissa förbränningstekniska förbättringar skett till följd av de miljöskatter som infördes i samband med 1988 års trafikpoliti- ska beslut. Utvecklingen av flygmotorer har ännu inte kommit så långt att utsläppskrav kan ställas för ett ikraftträdande i början av 1990—talet. Men flygmotorindustrin är för närvarande inne i ett intressant utvecklingsarbe- te. Sannolikt kommer teknik att finnas tillgänglig i slutet av 1990-talet som ger avsevärda utsläppsminskningar av framför allt kväveoxider. Sverige agerar för att skärpta avgaskrav införs på flygplan senast mot slutet av 1990-talet.

Avgaskrav för dieseldrivna järnvägsfordon utformas i samband med ut- vecklingen av nya lätta motorvagnar. i första hand för persontrafik på järn- väg. Regeringens ambition är att införa dessa krav tillsammans med andra länder i Europa.

Tidigare har inga krav ställts på utsläppen från arbetsfordon. De har visat sig bidra med relativt stora utsläpp av bl. a. kväveoxider. Naturvårds- verket skall därför utarbeta förslag i samråd med andra berörda myndighe- ter till avgaskrav på arbetsfordon. Regeringen avser att verka för att samordnade krav för traktorer och arbetsmaskiner införs inom EFTA och EG fr.o.m. år 1995. Miljöklasser bör prövas även för denna typ av fordon.

Ambitionen att begränsa utsläppen av koldioxid kräver åtgärder även inom transportsektorn, som svarar för drygt en tredjedel av dessa utsläpp. Det ankommer på naturvårdsverket i samarbete med kommerskollegium, konsumentverket samt andra berörda myndigheter och med hänsyn till utvecklingen inom EG att utreda möjligheten att införa gränsvärden för koldioxidutsläpp från vägfordon.

4.3.5. Infrastruktur

Samtliga transportslag och trafiksystem är förknippade med utsläpp av luftföroreningar och andra miljöstömingar. Påverkan sker dels i form av miljöeffekter vid byggande, drift och underhåll av trafiksystemen, dels genom att dessa påverkar trafiken och transporternas fördelning mellan olika trafikslag.

Järnvägssystemet skall byggas ut för att kunna utgöra ett konkurrens-

kraftigt 'alternativ inom såväl person- som godstrafiken. Även vägsystemet måste successivt anpassas i miljövänlig riktning. Regeringen har redan föreslagit riksdagen att anslagen över statsbudgeten för investeringar i järnvägstrafik under den kommande tioårsperioden höjs från 10 miljarder kr. till 15 miljarder kr. En särskild infrastrukturfond inrättas som tillförs sammanlagt 20 miljarder kr. under 1990-talet. Medlen skall användas för samfinansiering av järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Reg- eringen bedömer att 30 miljarder kr. kommer att investeras i järnvägar under 1990-talet.

Vid projektering av nya spårsystem, liksom vid väsentliga ombyggna- der, skall miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen kommer miljökonsekvensbeskrivningar att introduceras redan i planering- en. Luftfartsverket bör ta fram planer för miljöåtgärder för de större flyg- platser som verket ansvarar för.

4. 4 Energiförsörjning.

.. :.» ”. ,.....__ vn ,, ,, .. » .. %

Sammanfattning av avsnittet Mrljomålet är ett energrsystem utan? »» "fk'ärnkra'ft darr sektorns bidrag till. forsurmng .o"ch klimatpåverkan» ".— m1nskar kraftigt öch "där. de' 'örörda älvarna inte byggs ut. . -" 7? .. ”",,— " » Mrljopåverkan från el- och varmeproduktronen har rtiir'is'kät' kräf- » ftigt sedanrl970-talets mitt 'gerio'iti. bl. a:- Successivt skärpta utslapps- ' ...—'kräv. Genom .de ekonomiska styrmedel som redan 'har beslutats -

»

Rrktlmjema för svavel- och kvaveoxrdutslapp från. .r't'y'a "stora för- brannmgsanlaggnmgar skarps » ?” .. -

V ( ze oc

4.4.1 Inledning

Betydande steg har tagits i riktning mot ett miljöanpassat energisystem. Miljöpåverkan från el- och värrneproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med ca 70% och kväveoxidutsläppen med ca 35% sedan år 1980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 35%. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet. Ytterligare åtgärder behövs dock för att minska el- och värmeproduktio- nens miljöpåverkan. Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel fossila bränslen, kärnkraft eller tredje världens an- vändning av vedbränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av värl- dens energisystem kommer att kräva stora insatser och industriländerna måste vara föregångare. Den fortsatta omställningen och miljöanpassning- en av det svenska energisystemet skall ses mot denna bakgrund. Miljömå- len är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning

och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete.

Regeringen har tidigare (avsnitt 2.1.3) redovisat en samlad strategi för att minska klimatpåverkan. El- och värmeproduktionens utformning har stor betydelse för att denna strategi blir framgångsrik. Regeringen avser att inom kort lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. I det följande redovisar regeringen sin syn på skärpta utsläppskrav, åtgärder mot utsläpp från småpannor och lokalisering av vindkraft.

4.4.2 Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion

Luftkvaliteten i tätorterna har förbättrats bl. a. genom utbyggnad av fjärr- värme och genom övergång till lågsvavligt bränsle och mer effektiva för- bränningsanläggningar. I Stockholm har halterna av svaveldioxid minskat med omkring 80 % sedan år 1970. Sothalterna i Göteborg och Stockhom har halverats under samma tidsperiod. Förbränning i villapannor, särskilt äldre vedpannor utan modern förbränningsteknik, kan dock lokalt bidra till ut- släpp av hälsoskadliga föroreningar. Eldning med olämpliga material, som impregnerat virke, kan ge utsläpp av starkt cancerframkallande ämnen.

Utsläppen av svavel kommer att minska ytterligare genom de skärpta utsläppskraven och svavelskatten. Enbart genom den svavelskatt som infördes den 1 januari i år beräknas utsläppen från denna sektor till år 2000 minska med ytterligare 10000—25 000 ton svavel per årjämfört med vad som annars skulle vara fallet.

Kväveoxidutsläppen från denna sektor har också minskat. Den kväveoxidavgift som införs den 1 januari 1992 beräknas minska utsläppen med ytterligare 3000— 5 000 ton per år.

Utsläppen av koldioxid från el- och värmeproduktionen har minskat med en dryg tredjedel sedan år 1980 och med nära 60% sedan år 1970. Huvudorsakerna är förbättrad energihushållning, ökad användning av förnybara bränslen och användning av el baserad på vatten- och kärnkraft för att ersätta fossila bränslen i värmeförsörjningen. Den koldioxidskatt som infördes vid årsskiftet bedöms få stor betydelse för att begränsa koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.

4.4.3 Åtgärder för minskad miljöpåverkan

Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att ändra förordningen om svavelhaltigt bränsle så att utsläppskraven skärps med början i storstads- länen och sydligaste Sverige år 1993. Förändringen skall vara genomförd i hela Sverige senast år 1997. Det innebär en tidigareläggning med två år jämfört med tidigare planer. De nya kraven innebär att årsmedelvärden för utsläpp av svavel från större anläggningar blir 50 mg svavel per me- gajoule tillfört bränsle och för mindre anläggningar 100 mg svavel per megajoule tillfört bränsle. Utsläppsvärdena tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ett fjärrvärmenät eller en kraftstation eller för flera pannenhcter inom en industri.

I samband med prövning enligt naturresurslagen och miljöskyddslagen

har det på senare tid framkommit att utsläppen av svavel från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinjer för pröv- ningen enligt miljöskyddslagen anges därför nu, att utsläppen från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt får uppgå till högst 30 mg svavel per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.

Utsläppen av kväveoxider från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt bör inte överstiga 30 mg per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.

Kraven för utsläpp av svavel och kväveoxider skall baseras på bästa tillgängliga teknik. Det kan, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, innebära att kraven i vissa fall sätts lägre än de riktvärden som angivits.

Buller från energiproduktionsanläggningar skall inte överstiga de nivåer som anges för nyetablering av industri i naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller.

För avfall från förbränning av olja och fasta bränslen gäller att mängden restprodukter som måste deponeras skall begränsas. Restprodukter som inte kan nyttiggöras skall deponeras på ett sådant sätt att utlakningen av föroreningar minimeras. Askan från förbränning av biobränslen bör han- teras på ett ekologiskt hållbart sätt.

Det fortsatta arbetet för att minska el- och värmeproduktionens miljö- påverkan, utöver dc åtgärder regeringen i dag redovisar, inriktas i första hand på att begränsa klimatpåverkan och på att minska utsläppen från småpannor. Regeringen fäster stor vikt vid naturvårdsverkets arbete med information och utbildning om småskalig vedeldning. Det är viktigt att undersöka förutsättningama för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärk- ning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande, system med ut- släppsdeklarationer och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att efter samråd med berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.

Det är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft som finnsi vårt land. De närmare förutsättningama för lokalisering av storskalig vindkraft för bedömas i kommunernas fysiska planering.

4.5 Industrin m.m.

sew—kli: .,. -szf'sé--1&'v*é;å,. åsa-w., :€?.&=ä4ese'wsssi'

; »Sammanfaztmng. ..a.v. -f'a'vsn.i'tt'et.. ;,iEtt fprögramåär; .ögrersyng av;.ut-Q .,. . . , . ,. s. . s v 3, . slappsvrllkgsen för miljöstorande verksamheter genomförs ge'no'in', % .. .. omprövning enligt miljöskyddslagen Målete ar att- till' år?/2000 be-

Aseas.» >*»t”s—f

gränsa. industrins utsläpp till en sådan n'ivå att, miljön inte tar "ska'd

tv..-5

'.' ff 'Åtgärder' inom. skogsmdustnn 'är. särskilt angelägna Utsläppen av_

a..— f**k'x—pk-g»

j'jklönera'd'e' organiska' ämnen begransas ytterl1gare" så att'de' t'ill' sekel- ..

grass... '"t'zr

. 'i'skiftet; nått en 'nivådar rti'iljö'nf, inte markbart påverkas. , ?.i ;: f."

'.s'ax

'i.

» » . Utsläppen: av, svavel och. kvaveoxider från industrm begransasi

»wwsa

kraftigt. . ' Kloralkalirndustrrer skall 1; samband med omprövning av Villkor/= » . ,. enl1gt miljöskyddslagen lägga fast en plan"for övergång till kvick _

ww'x»:

ws1lverfrrtekn1k lei-3.3.2. '; ;fjfii.,"'”f" ......,..',.. Saééä-Zi. 35%2.»- Ifö)», (ättartaa-

;;3_s'oz-.-.'- "=-5.*5'9)'3..'-;"Vo'€'3£9*o'x'

Elonmedm1nst50% ...SZWW'W

:.....,',_ "*ä—å-vå-QC.S»VVÄ'$WW.'A'

Regermgen föreslår att m1ljoskyddslageneandras .'så." att det klart"

ge.—sa,”, ”fys—aa»;-

framgår—gatt utövaren a'v eri miljöfarlig. verksamhet är skyldig att .'taå ;

'vtvszze "vagga, '"fica—z

”* f..ra'm det underlag söm behövs vid en omprovnmg a_v. vrtlkoren

-wa»»._

4.5.1 Inledning

Svensk industri är basen för det materiella välståndet i landet. På grund av exportberoendet måste svensk industri i hög grad ta hänsyn till den inter- nationella marknadens krav. Bättre miljöegenskaper hos en produkt kan numera i många fall vara en konkurrensfördel — men det har inte alltid varit så.

På sikt kommer ingen gren av det svenska näringslivet att förbli opåver- kad av de ökande miljökraven. Den strukturomvandling som skedde un- der 1970- och 1980-talen förenades med höga miljöskyddsambitioner. Även i framtiden förVäntas omfattande förändringar som kan påverka nuvarande produktion och sysselsättning. Samtidigt kommer många nya avsättningsmöjligheter att uppstå. En långsiktigt hållbar produktion kom- mer också att visa sig vara företagsekonomiskt fördelaktig.

Den industriella produktionen i Sverige leder fortfarande till betydande störningar i de ekologiska systemen. Ändå har ett omfattande och fram- gångsrikt miljöarbete lett till att utsläppen av föroreningar från de stora punktkälloma industri, förbränningsanläggningar och reningsverk — minskat mycket kraftigt. Orsakerna till detta ligger dels i miljöskyddsla- gens tillkomst år 1969 och de miljökrav som därefter har kunnat ställas med lagens hjälp, dels i en strukturomvandling som har inneburit att äldre anläggningar har lagts ned. Det företagsintema arbetet med processför- bättringar och övergång till energi- och resurssnålare processer har haft stor betydelse för förbättringar i miljön. I många industrier har produktio- nen kunnat öka, samtidigt som råvaruåtgången och utsläppen har minskat. Exempel på detta är att produktionen av blekt pappersmassa har ökat,

medan användningen av klor i blekningsprocesserna drastiskt har mins- kat.

Arbetet med att begränsa den svenska processindustrins utsläpp måste fortsätta så att utsläppen kommer ned till nivåer som inte ger upphov till en märkbar påverkan på miljö och hälsa. Det innebär att ett program för omprövning av gällande utsläppsvillkör skall upprättas. Dessutom skall miljöpåverkan från användningen av varor och uppkomsten av avfall begränsas till en nivå som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär att miljökonsekvenserna skall beaktas redan på utvecklings- stadiet i produktionen och att miljöpåverkan från en varas hela livscykel skall vägas in från början.

4.5.2 Miljöskyddsarbetet

Kvaliteten och ambitionerna i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan enskilda anläggningar. Många företag arbetar aktivt med utbild- ning av personal och teknisk utveckling för att minska utsläppen och undvika villkorsöverträdelser. Andra har inte samma framförhållning och saknar kunskapen om produktionens miljöeffekter.

Miljöskyddslagens regler med individuell prövning kan i vissa fall leda till att likartade s.k. miljöstörande verksamheter har tillstånd med olika krav på skyddsåtgärder. Skillnaderna kan bero på vid vilken tidpunkt verksamheten har prövats. En kompetent och rättvis myndighetsprövning är en viktig del av arbetet med att nå de framtida miljömålen. Därutöver behövs ett kontrollprogram för verksamheten som är så utformat att det blir ett stöd såväl för företagen som för tillsynsmyndigheterna.

Den som ansöker om tillstånd till miljöfarlig verksamhet är skyldig att ge in den utredning som behövs för att ansökan skall kunna bedömas. l miljöskyddslagen saknas dock uttryckliga bestämmelser om utrednings- skyldighet vid omprövning av villkor. Regeringen anser att miljöskydds- lagen bör kompletteras så att det klart framgår att utredningsskyldighctcn också vid omprövning åligger utövaren av verksamheten.

Regeringen kommer att uppdra åt naturvårdsverket att upprätta ett tioårigt program för en översyn av utsläppsvillkoren för miljöstörande verksamheter genom omprövning. Syftet är att systematiskt införa sådana villkor som måste uppfyllas för att de nationella och internationella miljö- målen skall kunna uppfyllas och de regionala miljöproblemen kunna un— danröjas. Vid översynen av en viss bransch bör anläggningar som har stora utsläpp prioriteras, särskilt sådana där tydliga miljömål finns, och sådana som har utsläpp till känsliga recipienter. Länsstyrelsernas regionala miljö- analyser kan användas som underlag vid prioriteringarna av behov och åtgärder. I programmet bör förutom industrier även ingå andra viktiga punktkällor som t. ex. energianläggningar och kommunala reningsverk.

Den som utövar miljöfarlig verksamhet och som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är skyldig att lämna en årlig miljörapport till tillsyns— myndigheten. Det är utövarens ansvar att miljörapporterna är korrekta och fullständiga. De bör vara möjliga att utnyttja som underlag för priori— tering av omprövningsinsatser.

I det löpande uppföljningsarbetet är det viktigt att både de som utövar miljöfarlig verksamhet och myndigheterna arbetar på ett effektivt sätt så att utsläppen fortsättningsvis kan hållas på en låg nivå. Detta kräver en väl utbyggd egenkontroll hos utövaren i kombination med en effektiv extern tillsyn från myndigheternas sida. Det arbete med intern miljörevision som har påbörjats inom industrin är ett steg i rätt riktning.

4.5.3 Begränsning av utsläpp

Den dominerande källan till stabila organiska föreningar är skogsindustri- ernas utsläpp av klorerad organisk substans. Riktlinjerna för att minska dessa utsläpp angavs i 1988 års miljöpolitiska proposition. Genom de åtgärder som nu genomförs kommer utsläppen att begränsas med 60— 70% från 1985 års nivå. Utsläppen kommer därefter att uppgå till 1,5—2 kg organiskt bunden klor, räknat per ton producerad blekt sulfatmassa. Med den process- och reningsteknik som finns tillgänglig i dag kan utsläp- pen minskas ytterligare, till 0,5 1 kg organiskt bunden klor per ton massa. Skogsindustrierna bör därför prioriteras i naturvårdsverkets omprövnings- plan. Vid omprövningen bör villkoren fastställas med hänsyn till bästa tillgängliga teknik. Vid den individuella prövningen måste hänsyn samti- digt tas till det enskilda företagets produktion och dess förutsättningar att minska utsläppen.

] samband med prövningen av pappersmassafabrikerna skall även andra utsläpp av miljöfarliga ämnen från tillverkning av såväl blekt som oblekt massa behandlas. Målet är att skogsindustrins utsläpp minskas till böijan av 2000-talet till en sådan nivå att miljön inte märkbart påverkas. Vad detta innebär i fråga om storleken på utsläppen måste klarläggas genom fortsatt forskning och miljöövervakning.

Utsläppen av stabila organiska ämnen bör begränsas också från andra branscher. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen bör fortsätta sitt arbete med att identifiera nya källor och initiera åtgärder mot utsläppen därifrån.

Industriella utsläpp av flyktiga organiska ämnen kommer framför allt från raffinaderier, organisk kemisk industri och ytbehandlingsanläggning- ar. Här har utsläppen minskat först under senare år. Utsläppen från processindustrier begränsas bl.a. genom byte till tätare utrustning och bättre övervakning avseende läcksökning och utsläpp till omgivningen. Utsläpp av lösningsmedel m. m. skall också begränsas, i första hand genom övergång till lösningsmedelsfria processer där så är möjligt.

Den stora källan för utsläpp till vatten av olika metaller är gamla gruvavfallsupplag. Även utsläpp från pågående gruvbrytning och från vis- sa industrier är betydande. Diffusa utsläpp från bl. a. avfallsdeponier är en annan källa vars betydelse kan öka.

Utsläppen av metaller har minskat kraftigt sedan l970-talets början. För att nå utsläppsmålen för metaller måste dock ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen till framför allt luft, som är helt dominerande. En rad åtgärder har redan vidtagits, och genom det fortlöpande arbetet med

prövning och tillsyn bör det vara möjligt att halvera utsläppen av de viktigaste metallerna under perioden 1985 — 1995.

För att minimera utsläppen av kvicksilver skall bl. a. åtgärder vidtas vid de kloralkalifabrikcr som använder sig av kvicksilverceller. Kvicksilverfri teknik finns tillgänglig och tillämpas redan av två fabriker. Redan i 1988 års miljöpolitiska proposition angavs att kvicksilverfri teknik bör införas på sikt. Regeringen anser nu att en plan skall läggas fast i samband med omprövning av kloralkalifabrikema för att införa kvicksilverfri teknik vid samtliga fabriker. Även kvicksilverutsläppen från andra branscher, t.ex. järn-, stål- och metallverk, minskas genom villkor vid prövning enligt miljöskyddslagen. En avvecklingsplan för användningen av kvicksilver redovisas i det följande. Regeringen bedömer att dessa åtgärder samman- taget minskar utsläppen av kvicksilver med 70% mellan åren 1985 och l995.

lndustriprocesser svarar för en betydande del av de svenska utsläppen av försurande ämnen även om utsläppen totalt sett har minskat kraftigt under senare år. Ungefär 40 % av svavelutsläppen kommer från industrin. Andelen kommer att öka när den beslutade svavelskatten minskar utsläp- pen inom andra sektorer.

lndustriprocessemas utsläpp av svavel och kväveoxider måste minska ytterligare för att uppfylla de miljömål som riksdagen formulerat. Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av dessa utsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider. Därmed ställs samma krav på industriprocesserna som på övriga samhällssektorer.

Utsläppen av närsalter bör begränsas från vissa industrier och framför allt från kommunala reningsverk. Många av de kommunala verken har i dag både biologisk och kemisk rening. Fortfarande saknar de flesta dock en fullgod kvävereduktion. Regeringen anser att som riktlinje vi'd prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att en reduktion av kvävet med minst 50% införs för de större reningsverken. I första hand åtgärdas de renings- verk som är lokaliserade vid eller nära kusten vid de mest påverkade havsområdena. Hit räknas hela väst- och sydkusten samt Östersjökusten upp till och med Stockholms skärgård. ] vissa kraftigt påverkade områden, som Laholmsbukten, Skälderviken, Öresund och Hanöbukten, eftersträ— vas en högre reningsgrad.

Många kommuner har omoderna och ålderstigna avloppsledningssys— tem. Det får till följd att grundvatten i stora mängder läcker in i systemen och förorsakar problem, såsom bräddning och störning av reningsproces- ser. I många fall kan också avloppsvattnet läcka ut och förorena grundvatt- net. Allt dctta innebär att utbyte och renovering av ledningssystemen i många av landets kommuner måste påskyndas. Detta är ett kommunalt investeringsansvar.

Innehållet av metaller i det slam som uppstår vid kommunala renings- verk har minskat under senare år. Halterna av metaller och stabila organi- ska föreningar kan dock för vissa anläggningar fortfarande vara så höga att slammet inte kan användas som jordförbättringsmedcl utan särskilda vill-

kor. Genom olika åtgärder som för närvarande vidtas skall slammet senast år l995 åter kunna användas mer allmänt.

Utsläpp av kväve och fosfor från enskilda avloppsanläggningar och små reningsverk i glesbygd och fritidshusområden behöver också uppmärk- sammas. En infomationskampanj för övergång till fosfatfria tvättmedel kan bidra till att minska fosforutsläppen.

4.6 Varor och kemiska produkter

".a

formningen av ä'l'l'a'. 'de'. vaför... och produkter .vi'_. anvander 1 samhallet Inom kemikaliekontrollen ökas insatserna ,'fö'r. att minska tillfö '

&'

biologiska bekämpningsmedel» .

Avvecklrngsplanerna för'. ozonnedbrytande amnen utvrdgas ".R'e'j' .

"tokolletom ozonnedbrytande äm'n'er'i' ' . . .. .. _ """. avvecklingsplaner faststalls f.ö._ ari... andning av. klorerade lös—. ".

teriavgiften för' slutna»nickel/kadmiumbatterier ' .

'> ..o; »- Äg.-" ,....ff”(.,'»?".

4.6.1 Inledning

Produktionen av en vara innebär alltid att naturresurser utnyttjas. Miljö- påverkan kan uppstå vid utvinning av råvaror, transport av insatsvaror och varor, i produktionsledet, under konsumtionen och senare, när varan efter användningen blir avfall. En mycket stor mängd ämnen och kemika- lier används i olika varor. En rad av dessa ämnen kan orsaka skada om de sprids okontrollerat i naturen.

Som tidigare framhållits blir det därför allt viktigare att skärpa kraven på olika varor och kemiska produkter för att uppnå de miljöpolitiska mål som lagts fast. Genom att utforma varorna på ett miljöanpassat sätt kan miljöproblemen inom alla samhällssektorer minskas. Fordon med mindre och renare avgaser minskar föroreningarna från transportsektorn. Genom att ta bort t.ex. asbest ur bromsbelägg och kvicksilver ur strömbrytare undviks utsläpp under produktionen och när bilarna skrotas. Användning- en av allt mindre farliga bekämpningsmedel och handelsgödsel med lägre

kadmiumhalt begränsar jordbrukets negativa miljöpåverkan. Genom tvättmedel, färger och limmer där skadliga ämnen bytts ut slipper yrkes- mässiga användare och privata konsumenter att utsättas för hälsorisker (allergier. nervskador) under användningen och de diffusa utsläppen av skadliga ämnen till miljön via avloppssystem och soptippar minskar. Arbetsmiljön förbättras för dem som tillverkar dessa produkter och för dem som använder dem i industriell tillverkning av andra varor.

Regeringen anser att en strategi skall utvecklas för att utforma en miljö- anpassad varuproduktion. dvs. en varuproduktion där miljöhänsyn och miljöpåverkan vägs in i alla faser av varans livscykel från råvaru- till avfalls- och återvinningsled. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att utforma en sådan strategi.

Vad avser åtgärder mot problemen med användning av byggmaterial, som innehåller flyktiga kemiska ämnen, avser regeringen att senare i år förelägga riksdagen en proposition. Denna behandlar olika åtgärder för en bättre inomhusmiljö.

Det är särskilt angeläget att begränsa användningen av miljö- och hälso- farliga kemiska ämnen. Det årliga inflödet av miljöfarliga ämnen i varor och i fasta anläggningar överstiger flerfaldigt de nuvarande utsläppen till naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd miljöfarliga ämnen som förr eller senare via avfallsdeponier eller på annat sätt riskerar att läcka ut i miljön. Det innebär ett stort potentiellt miljöhot i framtiden.

Insatser krävs från ett stort antal aktörer för att arbetet för en miljöan- passad varuproduktion skall bli framgångsrikt. Genom substitutionsprin- cipen i lagen om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga.

Medvetna konsumenter och yrkesmässiga användare som får god infor- mation inför sina produktval och sin hantering av kemikalier är liksom en utvecklad kemikaliekontroll viktiga faktorer för att ansvaret att byta ut farliga ämnen och produkter i praktiken verkligen skall avkrävas produ- center och leverantörer.

Systemet med frivillig positiv miljömärkning är ett steg att förbättra konsumentens möjligheter att påverka. Den positiva miljömärkningen samordnas mellan de nordiska länderna och syftar till att genom samma märkning, en svan, stimulera försäljningen av produkter som är bättre från miljösynpunkt.

Bättre utbildning. särskilt av yrkesmässiga användare. och fortsatt arbe- te med obligatorisk klassificering och märkning av hälso- och miljöfarliga produkter är andra sätt att förbättra konsumentens och den yrkesmässige användarens möjligheter att påverka produktutvecklingen.

Ett viktigt steg är att införa obligatorisk miljöfarlighetsmärkning av kemiska produkter. Klassificering, märkning och registrering av kemikali- er har hittills huvudsakligen avsett hälsofarlighet. [ nordiskt samarbete har tagits fram kriterier även för miljöfarlighet. EG har utvecklat kriterier som i huvudsak överensstämmer med de nordiska. Inom Norden har även ett system för klassificering och märkning av miljöfarliga kemiska ämnen och

produkter utarbetats, baserat på de nya kriterierna för miljöfarlighet. Diskussioner med EG pågår för att uppnå en harmonisering av kraven.

4.6.2 Kemikaliekontrollen

Kemikaliekontrollen stärks genom viss utbyggnad av kemikalieinspek- tionen. Förhandsanmälan med krav på god dokumentation av nya kcmi- ska ämnen införs och produktregistret byggs ut. Bättre kontroll och uppgif- ter över kemiska ämnen och produkter är grunden för en förbättrad kemikaliekontroll vilket i sin tur är en förutsättning för att kunna förebyg- ga miljö- och hälsoproblem genom att begränsa eller avveckla skadliga ämnen och produkter.

Förhandsanmälan innebär en skyldighet för tillverkare och importörer att anmäla nya kemiska ämnen innan de börjar saluföras i Sverige. Anmä- lan skall åtföljas av en dokumentation om ämnets hälso- och miljöeffekter. Systemet är i princip det samma som redan finns inom EG. Regeringen bemyndigar kemikalieinspektionen att utarbeta de föreskrifter som krävs för att systemet skall kunna införas.

Kemikalieinspektionens produktregister utvidgas genom bl.a. krav på särskilda uppgifter om miljöfarliga ämnen, bättre information om cancer- och allergiframkallande ämnen och uppgifter om produktens samtliga huvudkomponenter.

Sverige har i olika internationella sammanhang drivit krav på mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige har också arbetat för begränsningar av farliga ämnen. Inom ramen för OECDs kemikaliearbete har stora framgångar uppnåtts. För sammanlagt 147 ämnen skall före utgången av år 1993 kunskap ha tagits fram om bl.a. ämnenas egenskaper och miljö-och hälsoeffekter. En långt driven arbetsfördelning mellan länderna gör det möjligt att på rela- tivt kort tid få fram omfattande dokumentation och samtidigt öka förut- sättningama för enighet om bedömning av ämnenas hälso- och miljöfarlig- het, vilket har stor betydelse om och när skyddsåtgärder skall vidtas.

De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid reglerats genom ett system för förhandsgranskning och godkännande. Regeringen föreslår nu att de biologiska bekämpningsmedlen förhandsgranskas och kontrolleras på samma sätt som de kemiska bekämpningsmedlen. En ny lag föreslås som skall vara tillämplig på biologiska bekämpningsmedel. För saluföring och användning av biologiskt bekämpningsmedel skall krävas godkännan- de från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Godkännandet sker efter för- handsgranskning av kemikalieinspektionen. Inspektionen bemyndigas meddela de föreskrifter och försiktighetsmått som behövs för framställ- ning och användning av biologiska bekämpningsmedel.

Även den övriga tillsynen i fråga om de biologiska bekämpningsmedlen föreslås handhas av samma myndigheter som för de kemiska medlen. Kostnader för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel före- slås täckas genom avgiftcr enligt samma principer som för de kemiska bekämpningsmedlen.

4.6.3 Avvecklingsplaner

Arbetet med att avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen går nu in i ett intensivare skede.

Användningen av ozonnedbrytande ämnen måste upphöra. Globala avvecklingsplaner för ozonnedbrytande ämnen har utarbetats inom det s.k. Montrealprotokollet. Drygt 60 stater har skrivit under protokollet, som fastställer minimikrav för avveckling men samtidigt uppmuntrar enskilda länder att gå fram snabbare.

Redan genom 1988 års miljöpolitiska beslut införde Sverige som första land en fullständig avvecklingsplan för CFC. Därmed stimulerades ut- vecklingen av alternativa tekniker vilket varit positivt i det internationella arbetet. Regeringen föreslår nu att avvecklingsplanen utvidgas så att an- vändningen av samtliga ämnen som bryter ned ozonskiktet avvecklas eller kraftigt begränsas.

Regeringen kommer att införa ett system för att ta hand om CFC ur kasserade kyl- och frysskåp. Kommunerna görs ansvariga för omhänder- tagandet av CFC-innehållet. Kommunernas ökade kostnader finansieras genom renhållningstaxan.

Regeringen avser att införa ett förbud mot halon i portabla brandsläcka- re och i fasta installationer från den 1 juli 1991. Sverige har notifierat GATT och EFTA om denna åtgärd. Den yrkesmässiga användningen av halon i befintliga installationer skall ha upphört senast år 1998. Krav på insamling och återvinning eller destruktion av halon införs också. Använd- ningen av HCFC-föreningar begränsas från år 1994.

Klorerade lösningsmedel har mycket god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är grunden till att ämnena fått en omfattande användning de senaste decennierna. De viktigaste användningsområdena är för avfettning och färgborttagning inom verkstadsindustrin, för rengöring inom elektronikindustrin, inom läkemedelsindustri och kemisk industri samt för klotterborttagning och i kemtvättar.

Klorerade lösningsmedel är cancerframkallandc och påverkar det cen- trala nervsystemet. De misstänks vidare ge direkta skador på växtligheten. Vissa nedbrytningsprodukter är stabila och lagras upp i organismer. '

Regeringen anser därför att användningen av klorerade lösningsmedel skall avvecklas. Som ett första steg bör förbud införas mot försäljning av konsumentprodukter som innehåller hälso- och miljöskadliga klorerade lösningsmedel från den I januari 1993. Användningen av dessa lösnings- medel skall med något undantag upphöra helt till år 1995.

Användningen av vissa hälso- och miljöskadliga tillsatsmedel i plaster, bl.a. klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel, ftalater och organiska tennföreningar, bör också kraftigt begränsas. Målet är att användningen av sådana tillsatsämnen som har en negativ påverkan på hälsan och miljön skall avvecklas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med att ta fram ett samlat förslag om begränsningar av vissa tillsatsämnen. Arbetet inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga för miljön. Även användningen av nonylfenoletoxylater bör avvecklas.

Det finns anledning att se särskilt allvarligt på tungmetallerna kvicksil- ver, kadmium och bly. Regeringen lägger nu fast den avvecklingsplan för kvicksilver som naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har föresla- git. Till år 1995 skall 25 % av den nuvarande användningen vara avvecklad och till år 2010 skall 75% ha upphört. Slutmålet är att användningen upphör helt. En rad åtgärder genomförs. Sedan den I februari 1990 är det förbjudet att sälja batterier med högre kvicksilver- och kadmiumhalt än 0,025 viktprocent. Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från år 1992. Övriga termometrar med kvicksilver liksom kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument och industriella mätinstrument bör förbjudas från år 1993. Kvicksilver i lysrör och lampor skall på sikt inte förekomma. Användningen-av kvicksilver i laboratorier begränsas genom information. Utsläppen av kvicksilver från punktkällor reduceras kraftigt genom nya villkor efter omprövningar enligt miljöskyddslagen. Socialsty- relsen får i uppdrag att utreda en avveckling av amalgam inom tandvår- den. .

Också användningen av bly bör på sikt avvecklas. Som tidigare redovi- sats införs en större skattedifferens mellan bensin med resp. utan blytill- sats. All läggning av blymantlad jordkabel skall ha upphört till år 1995. Övergång från blyhagel förjakt till hagel som är bättre från miljösynpunkt skall med stöd av informationskampanjer och frivilliga åtaganden kunna vara helt genomförd i början av 2000-talet. Myndigheterna genomför åtgärder för minskad användning av bly i olika konsumentprodukter m.m.

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om ett åtgärdspro- gram mot blybatterier. Enligt programmet skall alternativa batterityper och startsystem utvecklas för att ersätta blybatterierna. Insamlingen av blybatterier permanentas och riksomfattande informationskampanjer ge— nomförs. Programmet finansieras med en avgift, som betalas av tillverkare och importörer av blybatterier.

Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kcmikalieinspektionens föreskrifter beträffande trä- skyddsmedel inte ger en tillräcklig minskning kommer regeringen att över- väga en miljöskatt för att minska användningen av dessa ämnen. .

Även användningen av kadmium bör på sikt upphöra. Sverige har tidigt infört begränsningar för stora användningsområden. De största använd- ningsområdena är nu i batterier. I fosforgödselmedel förekommer kad- mium som förorening. Möjligheterna att begränsa kadmiuminnehållet i gödselmedel skall, som tidigare redovisats, utredas.

Kadmium i laddningsbara nickel/kadmiumbatterier svarar för över hälften av kadmiumanvändningen i Sverige och ökar dessutom mycket snabbt. Ett system för omhändertagande av sådana batterier införs för att förhindra att de sprids i naturen. En återlämningspremie införs för att stimulera till återlämning av förbrukade batterier. Regeringen avser att höja batteriavgiften för nickel/kadmiumbatterier fr. o. m. år 1992 till 0,30 kr. per g batterivikt. Fast monterade batterier beläggs också med avgift. Avgiften skall finansiera insamling, omhändertagande, informationskampanjer och återlämningspremier. Fr. o. m. år 1994 förbjuds fast monterade nickel/kad-

miumbatterier. Då införs motsvarande förbud inom EG.

Internationell samordning är en viktig del av begränsningsarbetet. Rege- ringen avser att driva frågan om avveckling av de aktuella ämnena interna- tionellt. Myndigheterna skall systematiskt fortsätta sitt arbete med att identifiera ämnen som bör begränsas. Myndigheterna skall också vidta de åtgärder som behövs för att begränsningarna skall genomföras i praktiken. Regeringen avser att utvidga kemikalieinspektionens och naturvårds- verkets bemyndigande enligt lagen om kemiska produkter till att meddela förbud enligt denna lag.

Inom OECD har på svenskt initativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen vilkas användning starkt bör begränsas eller avvecklas helt. Fem ämnen är hittills utpekade för överväganden om riskreduceran- de åtgärder, nämligen kvicksilver, bly, kadmium, metylenklorid och bro- merade flamskyddsmedel.

Överenskommelser har också träffats vid bl. a. den tredje Nordsjökonfe- rensen för att begränsa användningen och utsläppen av de ämnen som redan nu har utpekats som så skadliga att de bör avvecklas.

4.7 Avfall

Hänvisningar till PS3

Sammanfattning av avsnittet. Ekonomiska styrmedel kan användas , för att: stimulera till källsprtering. Därför' ans'er regeringen bl. a. 'att - kommunerna skall få ökad rätt' att differentiera avfallstaxorna för att ' ' stimulera källs'ortering av avfall. ' - ' . Programmet att minska avfallets volym ooh farlighet, öka källsors' tering, återtagning 'o'ch återvinning enligt riksdagens beslut håller på? _ att genomföras Kommunerna har fått' ett vidgat ansvar för avfalls- '- hanteringen. . - ' . '. ' ' Regeringen föreslår också att riksdagen godkänner att Sverige" ratificerar Baselkon'ventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt Omhändertagande av farligt avfall;

4.7.1 Inledning

Riksdagen godkände i maj 1990 regeringens förslag till avfallsprogram. Övergripande mål i programmet är att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer måste förbättras. Uppkomsten av miljöskadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av skadliga ämnen i produkter och varor minskas. Gen'om förebyggande åtgärder kan problemen lösas effektivt.

Tillverkare och importörer av varor och produkter har det yttersta ansvaret för den miljöpåverkan och misshushållning med resurserna som kan bli följden av såväl tillverkning och användning som slutbehandling i avfalls— och återvinningsledet. Under 1980-talet har det blivit alltmer uppenbart att reningsteknik eller återvinningsteknik som främsta medel

för att begränsa avfallets negativa effekter inte är tillräcklig. Det behövs åtgärder som tar sikte på att förebygga uppkomsten av avfall och förore- ningar. Den högsta prioriteten måste ges till sådana produkt- och process- ändringar som ger miljöanpassade varor i alla hanteringsled och som gör det möjligt att dels minimera uppkomsten av avfall, dels minska avfallets innehåll av skadliga ämnen. Den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen.

Mängden avfall utgör ett ökande problem i det moderna samhället. Riksdagen har tidigare beslutat om ett treårigt program med en samman- lagd ram om 87 milj. kr. för stöd till forskning för ett avfallssnålt samhälle. Forskningen skall avse dels miljöanpassad produktutveckling, dels avfalls- hantering. Regeringen har inrättat en ny myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle, som skall fördela medel till en miljöanpassad produktutveckling.

Avfallsprogrammet innebär att kommunerna får ett vidgat ansvar för avfallshantering och planering av denna. Alla som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs för avfallsplaneringen. Detta skall ge en bättre överblick och kunskap samt möjlighet att styra avfallshanteringen till de mest lämpliga behandlingsmetoderna. ,

Källsortering utvecklas med sikte på att allt avfall fr.o.m. år 1994 skall gå till en sådan slutbehandling, som möjliggör ett från miljö- och resurs- hushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande. Målet är att förbrän- ning och deponering av osorterat avfall skall ha upphört vid slutet av år 1993. Programmet innebär vidare att kommunerna redan från den 1 januari 1991 har rätt att med lagstöd föreskriva om källsortering. Samti- digt har statens naturvårdsverk fått rollen som central tillsynsmyndighet enligt rehållningslagcn. Därmed skall kommunerna kunna få stöd i sitt arbete och en samordning kan ske på nationell nivå.

Regeringen bedömer emellertid att avfallsprogrammet behöver kom- pletteras med ekonomiska styrmedel. Enligt regeringens mening bör det göras helt klart att kommunerna har rätt att differentiera avfallstaxan i syfte att styra mot källsortering av avfall. Ytterligare styrmedel övervägs.

4.7.2 Miljöfarligt avfall

Vid sidan av arbetet med att begränsa de farliga ämnena i produkter och varor måste arbetet fortsätta med att reducera och ta hand om det miljö- farliga avfallet. Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att bl. a. visa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under 1990-talet vid _

olika förutsättningar. Utredningen skall också klarlägga olika möjligheter och kostnader för att ta hand om sådant avfall. Arbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.

Genom insamling av miljöfarliga batterier har årligen ca fyra ton kvick- silver och drygt tre ton kadmium hindrats från att tillföras naturen.

Under hösten 1990 skärpte regeringen reglerna för export av miljöfarligt avfall. Ändringarna innebär att naturvårdsverket skall begära in uppgifter om hur miljöfarligt avfall som exporteras från Sverige slutligt tas om hand

i det mottagande landet och kontrollera att avfallet tas om hand på det sätt som överenskommits. Samtidigt slås fast att miljöfarligt avfall bara får föras ut ur landet om det kan visas att avfallet slutligt kommer att tas om hand på ett sätt som är godtagbart från miljö- och hälsosynpunkt i Sverige. Hädanefter måste alla, inkl. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) ansöka hos naturvårdsverket för att få föra miljöfarligt avfall ur landet.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall som därefter skall ratificeras av Sverige. Konventionen innehåller bl. a. bestämmelser som syftar till att skydda utvecklingsländer mot giftdumpning. Sverige kommer även att vara pådrivande så att fler länder följer efter med en ratifikation. Det är dessutom viktigt att konven- tionen efterlevs och stärks. Konventionen behöver särskilt stärkas avseen- de uppföljning av destruktionsåtgärder utomlands.

4.7.3 Förpackningar in. in.

För att komma till rätta med de miljöproblem som uppkommer inorn förpackningsområdet har regeringen tillsatt en kommitté med uppdrag att föreslå bl.a. åtgärder som kan främja retursystem. Utredningen skall läm- na sin slutrapport senast den 1 september 1991. Regeringen har för avsikt att uppdra till utredningen att utarbeta ett principförslag om ett fullstän- digt ansvar för tillverkare, handel och distributörer vad gäller returhante— ring och återvinning av förpackningar.

Ett förslag till lag om återanvändning av vissa dryckesförpackningar behandlas för närvarande i riksdagen. Förslaget innebär att flaskor som är tillverkade av PET-plast och som innehåller konsumtionsfärdig dryck fr.o.m. den 1 juni 1991 får säljas endast om de ingårictt retursystem.

Glas används inom många olika områden. Några viktiga produktkatego- rier är emballageglas, planglas, glasfiber och glasull. Försök med kommu- nal glasinsamling påbörjades år 1970. Antalet kommuner som bedriver insamling samt mängden insamlat glas har ökat under senare år. Kommu- nerna svarar för investeringar i insamlingsbehållare, tömning och mellan— lagring. Motiven för glasåtervinning är att medverka till en bättre hushåll- ning med samhällets energi- och råvaruresurser. Dessutom bidrar den till minskad nedskräpning och till minskade avfallsvolymer, minskade skade- risker för renhållningspersonal samt lägre slitage i maskinutrustning och mindre slag i avfallsförbränningsanläggningarna. Glaset i avfallshante- ringen medför betydande kostnader.

Regeringen anser att återtagningsverksamheten är viktig och bör utökas. Det bör åligga producenterna att ta ett ökat ansvar för återvinning av glas och att utforma system som kan bli ekonomiskt lönsamma.

Intresset för återvinning av returpapper har ökat markant i Västeuropa under de senaste 15—20 åren. Likaså har returpapper blivit en alltmer betydelsefull råvara för svenska pappersbruk. Av det papper som konsu- meras i Sverige återvinns ca 44%. Förbrukningen av returpapper har sedan början av 1970-talet ökat trefaldigt. För år 1990 beräknas 1 miljon ton returpapper komma att användas inom pappersmassaindustrin och

prognosen för de närmaste fem åren pekar på en fortsatt kraftig ökning, särskilt för tidningar och liknande. Ökningen i returpappersanvändningen har möjliggjorts genom att pappersmassaindustrin har investerat i retur- pappersanläggningar samtidigt som returpappersinsamlingen har utveck- lats positivt.

För både returglas och returpapper gäller att möjligheterna till avsätt- ning skiftar. Det är viktigt att de system som finns för källsortering och därpå följande insamling för återanvändning eller återvinning kan fortsät- ta att fungera.

4.8 Återställningsåtgärder

Sainmanfattning av avsnittet' Regeringen föreslår att ytterligare me- del avsätts för kalkning av sjöar och vattendrag. För nästa budgetår utökas programmet med '40 milj. kr. - '

' 4 milj. kr. tillförs ytterligare för att skydda och återställa värde-

fulla kulturminnen som skadas av luftföroreningar.

25 milj. kr. per år avsätts för att sanera och återställa miljöskada- ' de områden. Programmet är femårigt och skall utVärderas mot slutet av programperioden."

4.8.1 Åtgärder i miljön

Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön, bl.a. kalk- ning, som ett uppehållande försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid.

De beslut som hittills fattats i Europa om att begränsa de försurande utsläppen är inte tillräckliga för att komma ner till de kritiska belastnings- gränserna för nedfall av försurande ämnen i de känsliga delarna av Skandi- navien. Även om Iändema i Europa lyckas begränsa utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningama slår igenom i mark- och vattensystemen. Kalkning kommer därför att behöva fortsätta i flera år, framför allt i sjöar och vattendrag.

Erfarenheterna av kalkning av sjöar och vattendrag är omfattande och visar att insatserna är positiva och effektiva. Statsbidrag har hittills läm- nats för kalkning av ca 5 500 sjöar och ett hundratal vattendrag.

Regeringen föreslår nu att kalkningsinsatsema förstärks. Huvuddragen bör vara att klara alla omkalkningar och att öka kalkningsinsatsema i Norr- lands inland och fjälltrakter. Dessutom bör ombyggnaden av reningsverk till kalkfällning fortsätta. Genom utökade kalkningsinsatser kan också cesium- halten i fisk komma att minska.

Det är främst i Norrlands inland som kalkningsbehovet är eftersatt. Det

är vattendrag och fjällsjöar, flera klassade som riksintressanta för veten- skaplig naturvård, som är försurade.

Vid sidan av kalkningen av sjöar och vattendrag behövs insatser mot luftföroreningamas effekter på kulturminnen och kulturföremål. Den ned- brytning som i dag sker av särskilt äldre byggnadsdetaljer i sandsten och kalksten i de äldre stadskärnorna måste hejdas. Även andra materialgrup- per såsom hällristningar, runstenar, medeltidskyrkornas stenskulpturer m.fl. utsätts i dag för en snabb förstörelse. För att långsiktigt komma till rätta med den nedbrytning som sker krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningar minskar.

Det krävs också direkta skydds- och konserveringsarbeten på de vikti- gaste grupperna av värdefulla kulturminnen för att effekterna av nedbryt- ningen inte skall bli alltför omfattande. Regeringen föreslår att ytterligare medel avsätts för skydd och restaurering av kulturminnen.

Försöksvcrksamheten med kalkning och vitaliseringsgödsling av för- surad skogsmark fullföljs. Den skogspolitiska kommittén har till uppgift att närmare granska denna fråga.

4.8.2 Sanering och återställning av miljöskadade områden

På ett stort antal platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa områden utgör ett hot mot människors hälsa och mot miljön, eftersom risken för att farliga ämnen skall lakas ut och spridas i miljön på många platser är mycket stor.

Särskilda medel avsattes i statsbudgeten för tre år sedan för åtgärder mot miljöskador. Medlen skulle användas för sådana återställningsåtgärder där det inte fanns någon i övrigt som var ansvarig för att genomföra sådana åtgärder. Huvudregeln är annars att den som skadar miljön också skall svara för återställning. Konkreta återställningsåtgärder har påbörjats bl. a. beträffande gruvavfall, fiberbankar och gamla impregneringsanläggningar. Särskilda medel har också avsatts för liknande insatser i Dalälvens tillrin- ningsområde. De viktigaste åtgärderna i detta område är att begränsa metallutlakning från gamla gruvavfallsupplag. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas till gammalt gruvav- fall i Dalälvens tillrinningsområde.

I den kommunala planeringen är det viktigt att uppmärksamma behovet av återställningsåtgärder inom och i nära anslutning till tätortsområden med tanke på möjligheter att utnyttja marken för nya lämpliga ändamål i samhällsbyggandet.

Regeringen anser att det arbete med att åtgärda gamla miljöskador som nu påbörjas bör fortsätta. Regeringen föreslår därför att ytterligare medel anvisas för återställningsarbetet. Det ingår i naturvårdsverkets uppgifter att ansvara för prioritering och genomförande av återställningsprojekten i samverkan med berörda kommuner och industrier.

5. Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet

Regeringens ställningslaganden i korthet:

Sverige bör engagera sig starkt i det internationella miljösamarbe- tet och fortsätta att vara pådrivande.

Sverige måste, tillsammans med andra länder, göra betydande insatser för att en varaktigt hållbar utveckling skall uppnås över hela världen.

De övergripande målen för den svenska miljöpolitiken är också giltiga för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, skyddet av människors hälsa, bevarandet av den biologiska mångfalden, hushållningen med naturresurserna samt bevarandet av natur- och kulturlandskapen är också riktlinjer i vårt internationella arbete. '

5.1. Inledning

Sverige har traditionellt spelat en pådrivande roll i det internationella miljösamarbetet. För att intensifiera det internationella arbetet och föra in utvecklingen i en varaktigt hållbar riktning har Sverige tagit initiativ till en FN-konferens om miljö och utveckling, vilken kommer att äga rum år 1992 i Brasilien. En första FN-konferens om miljön ägde rum i Stockholm år 1972. Konferensen ledde till ett genombrott för det internationella miljösamarbetet.

Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, JoU 1987/88:23, rskr. 373) inrättades Stockholms internationella miljöinstitut (Stockholm Envi- ronment Institute, SEI) för att främja ny teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling. SEI har etablerat sig som en internationellt erkänd kraft på miljöområdet. På klimatområdet har SEI gjort uppmärksammade insatser. På bioteknikområdet har institutet bl. a. upprättat en panel som bistår u-länderna i arbetet att använda ny teknik på ett miljöanpassat sätt. SEI har också etablerat ett fast samarbete med FN- sekretariatet för förberedelserna inför 1992 års konferens om miljö och utveckling. Institutet kommer bl. a. att utarbeta underlags- och bakgrunds- . dokument för konferensen.

Det finns två huvudskäl till att Sverige skall engagera sig i det internatio- nella miljösamarbetet.

Vi har ett med andra länder gemensamt ansvar för den globala miljön. Ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet är ett sätt att värna också om vår egen miljö.

Exempel på det första är att Sverige aktivt medverkar i en internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De rika Iändema utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar direkt eller indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställnings-

Prop. 1990/91: 90

processerna skall därför bäras av dessa länder. Andra exempel på globala miljöfrågor är arbetet för att uppnå ett klimatavtal och överenskommelser för att bevara den biologiska mångfalden och att skydda världens skogar.

Vad gäller skyddet av den svenska miljön är de viktigaste problemen från andra länder försurningen resp. övergödningen av mark och vatten. I takt med att de svenska utsläppen fortsätter att minska kommer en allt större andel av den totala belastningen på svensk miljö från utsläpp i andra länder. Dessa problem delar vi med övriga länder i norra Europa, dvs Europa norr om Alperna och Karpaterna.

En varaktig återhämtning av svensk miljö kan endast ske i takt med en motsvarande återhämtning i norra Europa i sin helhet. Detta gäller såväl länder i Väst- som i Öst- och Centraleuropa.

Dessutom spelar kemikalier och varor i internationell handel som an- vänds i Sverige en viktig roll för belastningen på svensk miljö.

Det internationella miljösamarbetet har utvecklats starkt sedan 1972 års FN-konferens. Särskilt under senare år har en lång rad viktiga internatio- nella överenskommelser slutits. Sverige deltar för närvarande i ett stort antal mellanstatliga miljöinstitutioner eller grupperingar. De flesta etable- rade internationella organisationerna har nu miljöfrågor på sitt program. Den positiva utvecklingen kan ses som en spegel av miljöfrågornas ökade betydelse inom de olika deltagande Iändema.

I bilaga A Hur mår Sverige beskrivs det internationella miljösamarbetets organisation.

För det fortsatta internationella miljöarbetet kommer följande faktorer att ha särskild stor betydelse för svensk del.

De omvälvande politiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har också blottat vidden av de omfattande miljöproblem som också till en del belastar Sverige. Det förändrade politiska klimatet ökar emellertid också förutsättningama för ett konkret miljösamarbete.

Allt fler länder i Västeuropa driver nu en aktiv miljöpolitik. Det närma- re EG-EFTA samarbetet som växer fram ger Sverige nya möjligheter att agera och uppnå positiva miljöeffekter. Möjligheten att skapa en bred europeisk front mot miljöproblemen har därför ökat markant.

Regeringen avser även framdeles driva en ambitiös miljöpolitik och tillsammans med andra i miljösammanhang framträdande nationer vara pådrivande internationellt. Sverige har genom sina erfarenheter goda möj- ligheter att påverka andra länder att föra en radikal miljöpolitik. Åtgärder mot luftföroreningar liksom avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen samt förbud mot vissa typer av batterier är exempel där svenska initiativ har påskyndat internationella överenskommelser.

Den ökade intemationaliseringen kommer att avsätta spår också i vårt inhemska arbete. Det blir nödvändigt att på ett tidigt stadium få interna- tionell förståelse för de nya åtgärder till skydd för miljö och hälsa som vi vill föreslå.

Utsläppsmål, t. ex. 30 % svavelreduktion, har varit det naturliga arbets- sättet i ett tidigt skede av det internationella miljösamarbetet. Det är dock uppenbart att t. ex. procentuella nedskärningar lika för ett stort antal länder är ett alltför oprecist och ineffektivt instrument. Länder har hunnit

olika långt i sina nationella åtgärdsprogram och den ekologiska situationen och tåligheten mot miljöbelastning skiljer sig mellan de olika Iändema. Det är inte längre troligt att ett medelhavsland, ett öst- eller centraleurope- iskt land och Sverige bör minska sina svavelutsläpp med samma procent- sats utifrån dagens utsläppsnivåer. En successiv övergång bör därför ske till belastningsmål och miljömål.

Arbetet med s.k. kritiska belastningsgränser har vunnit internationellt gehör. Sverige bör som ett första steg driva att sådana tillämpas i ett nytt protokoll om svavel och kväve.

Regeringen tillkallade den 15 februari 1990 en särskild utredare. Utre- daren fick i uppdrag att värdera det svenska deltagandet i det internatio- nella miljösamarbetet och ta fram underlag för beslut om inriktningen av och formerna för Sveriges deltagande i det fortsatta miljösamarbetet. I oktober 1990 överlämnade utredaren sin rapport (SOU 1990:88) om Sve- riges internationella miljösamarbete: Nya mål och nya möjligheter. Till rapporten fogades två underlagsrapporter, Vem förorenar Sverige? samt Globalt samarbete om miljö och naturresurser.

En hearing om utredningens förslag ägde rum den 19 november 1990. Regeringen anger i det följande mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet. Vidare beskriver vi vissa organisations- och informa- tionsfrågor. Först behandlas miljösamarbetet med olika ländergrupper och därefter miljöfrågornas anknytning till säkerhet, folkrätt, bistånd och han- del. Förslag till konkreta åtgärder tar vi upp längre fram i propositionen vid behandlingen av resp. sakfråga.

De internationella miljöfrågorna faller under såväl miljödepartementets som utrikesdepaitementets verksamhetsområde.

Hänvisningar till S5-1

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 21.3

5.2. Miljösamarbete inom FN

Regeringens ställningstaganden: Sverige skall verka för att FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992 behandlar miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Samtidigt efter- strävar vi en handlingsinriktad konferens som på olika områden fastställer konkreta åtgärdsprogram med precisa mål, kostnader och tidtabeller för att uppnå målen. 1992 års konferens bör bl.a. anta bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och skogsfrågor. Övriga åtgärdsprogram bör gälla andra stora miljöproblem och politiken inom olika ekonomiska sektorer, fram- för allt energi och transporter. Konferensen bör också medverka till att bryta den onda cirkeln kring fattigdom och miljöförstöring i u- ländema. U-ländernas behov av finansiella resurser och miljövänlig teknik blir därmed mycket centrala frågor för konferensen och för dess slutliga resultat.

FNs framtida arbete i fråga om miljö och utveckling bör vägledas av följande principer: ' . Miljöfrågomas globala karaktär och deras betydelse för utveck- ling och säkerhet motiverar en förstärkning av FN-systemets ar- bete med dessa frågor. Arbetet bör syfta till att främja en varak- tigt hållbar utveckling. 0 Miljöproblem måste förebyggas genom att miljöhänsyn byggs in i politiken på skilda områden. Därför måste alla FN-organ ta an- svar för miljöfrågorna inom sina resp. ansvarsområden. . Miljöfrågor inom olika sektorer och FN-organ har nära inbördes samband. Det behövs därför en förstärkt samordning mellan FN- organen för att nå bästa resultat. ' OFNs verksamhet för att mäta miljöförändringar, värdera miljö- risker och fatta vägledande beslut för nationellt och mellanstatligt miljöarbete bör stärkas ytterligare. OFN bör i lämpliga former fortsätta att understödja alla länders och särskilt u-ländemas miljöarbete.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Utred- ningen påpekar att Sveriges position i det globala miljösamarbetet kan komma att förändras till följd av att andra länder prioriterar miljöfrågor allt högre både nationellt och internationellt samt att samarbetet ställer krav på allt större resurser inte minst i form av vetenskapligt underlag och kompe- tent personal.

Utredningen framhåller vidare att FN-konferensen 1992 kring miljö och utveckling torde innebära att intresset för miljöfrågor ökar såväl i de olika staterna som i de mellanstatliga organisationerna. Förberedelserna inför konferensen får dock inte innebära att det långsiktiga regionala eller bilate- rala samarbetet ställs åt sidan.

Regeringens överväganden: FNs miljökonferens år 1972 var epokgöran- de och ökade påtagligt medvetenheten om miljöfrågornas betydelse. Den

antog en deklaration som har varit vägledande för förhållandet mellan stater i miljöfrågor och beträffande utnyttjande av naturresurser. Den blev startsignalen för ett omfattande mellanstatligt miljösamarbete.

Den kanske viktigaste principen i deklarationen är den som slår fast dels staternas suveräna rätt att utnyttja sina naturresurser, dels staternas an- svar för att se till att verksamheter inom det egna territoriet inte förorsakar skador på miljö- och naturresurser i andra länder eller inom områden som ligger utanför nationell jurisdiktion, t. ex. de öppna haven.

Ett av de viktigare besluten från konferensen gällde inrättandet av ett nytt FN-organ, United Nations Environment Programme, UNEP. UNEP skapades för att fungera som katalysator, samordnare och initiativtagare inom FN-systemet, för att upprätta och samordna internationella pro- gram, för att mäta miljöförändringar och för att bistå u-länderna att upprätta miljöadministrationer m.m. Inom UNEPs ram har också på senare år ett antal viktiga miljökonventioner förhandlats fram och anta- gits.

1972 års konferens underströk starkt sambandet mellan miljö och ut- veckling. Detta samband fick emellertid sitt mellanstatliga genombrott först efter rapporten från Världskommissionen för miljö och utveckling (Brundtlandrapporten). Rapporten förespråkade en varaktigt hållbar ut- veckling dvs. en utveckling som tillfredsställer dagens ekonomiska och sociala behov samtidigt som framtida generationer ges möjlighet att till- fredsställa sina behov. I december 1989 beslöt FNs generalförsamling att år 1992 sammankalla en konferens om miljö och utveckling (Rio de Janeiro, Brasilien, den 1—12juni 1992).

I generalförsamlingens beslut år 1989 framhålls att den pågående miljö- förstöringen hotar jordens livsuppehållande system och om denna tillåts fortsätta kan den leda till en ekologisk katastrof.

I beslutet identifieras följande stora problemkomplex: atmosfären, (kli- matförändringar, uttunning av ozonskiktet och gränsöverskridande luft- föroreningar), färskvattenresurser, den marina miljön och kustområdena, markresurser (ökenspridning, torka och avskogning), den biologiska mångfalden och miljöriktigt utnyttjande av bioteknik, avfallsproblem och giftiga kemikalier samt fattiga människors livs- och arbetsmiljö.

Konferensens övergripande mål är att utforma strategier och åtgärder för att hejda miljöförstöringen och främja en varaktigt hållbar utveckling. Konferensen skall särskilt uppmärksamma möjligheterna att integrera miljöhänsyn i utvecklingsprocessen och i sektorspolitiken. Konferensen skall även behandla överföring av finansiella resurser och miljövänlig teknik samt institutionella arrangemang för att hantera miljöfrågorna na- tionellt, regionalt och globalt.

En mellanstatlig förberedande kommitté har inrättats. Sverige har ord- förandeskapet i den arbetsgrupp under kommittén. i vilken bl.a. klimat- frågorna behandlas.

Vid sidan av den förberedande kommittén kommer flertalet FN-organ, och då särskilt UNEP, liksom en mängd icke statliga organisationer, att aktivt bidra till förberedelseproeessen. För att uppnå ett gott konferensre- sultat och för att säkerställa en effektiv uppföljning kommer berörda FN-

organ i stor utsträckning att engageras i det mellanstatliga förhandlingsar- bete som skall leda fram till konferensbesluten. Samtidigt har den förbere- dande kommitte'n för konferensen stor betydelse för att leda konferensförberedelsema och fatta beslut om vilka förslag som skall under- ställas konferensen.

En särskild kommitté, nationalkommittén för förberedelser inför 1992 års FN-konferens, har tillkallats för att medverka i det svenska förberedel- searbetet (Dir. 1990: 3). I nationalkommittén ingår bl. a. representanter för riksdagspartierna. En huvuduppgift för nationalkommittén är att medver- ka i utarbetande av en svensk nationalrapport till konferensen.

Konferensen utgör en unik möjlighet att kraftfullt stärka FN och FN- systemets roll och ansvar för en varaktigt hållbar utveckling i alla länder. Konferensen är ett uttryck för världssamfundets erkännande av miljöns och resurshushållningens betydelse för utvecklingen. Resultaten av konfe- rensen blir beroende av regeringamas vilja och beredskap till ibland krävande åtaganden om förändringar i nuvarande samhällssystem och strukturer. Resultaten kommer framför allt att betingas av de industriali- serade ländernas förmåga att uttrycka solidaritet med u-ländernas utvecklingsansträngningar i form av ökade resursflöden, finansiellt och teknologiskt, för en varaktigt hållbar utveckling.

Som ett led i förberedelserna inför konferensen kommer det i juni i år att hållas en internationell konferens i Sundsvall med temat hälsofrämjande miljöer.

Det svenska förberedelsearbetet bedrivs med sikte på att kraftfullt med- verka till att konferensen blir en framgång för det multilaterala miljösama- rbetet inom FNs ram i linje med övergripande mål för den svenska miljö- och utrikespolitiken.

5.3. Polarområdena

Regeringens ställningstagande: Regeringen verkar för förstärkta miljöregler inom Antarktisfördraget och för ett utvidgat samarbete till skydd för miljön i Arktis.

Regeringens överväganden: Polarområdenas betydelse har vuxit avse- värt under senare år. Arktis och Antarktis ligger i skärningspunkten för globala miljöintressen, industriella exploateringsönskemål samt säkerhets- politiska intressen. Polamriljön, som ännu till stora delar är opåverkad av mänsklig verksamhet, är särskilt känslig för störningar, samtidigt som den utgör ett referenssystem för övervakning av människans globala miljö- påverkan.

Sverige har anslutit sig till de länder som verkar för ett förstärkt skydd för den antarktiska miljön. All verksamhet i Antarktis skall bedrivas med största försiktighet och all miljöpåverkan skall minimeras. Inom ramen för Antarktisfördraget, som utgör grunden för det fredliga samarbetet inom Antarktisområdet, har förhandlingar inletts om ett särskilt legalt instru- ment med allomfattande miljöskyddsregler.

Sedan hösten 1989 pågår överläggningar mellan de åtta arktiska staterna (Canada, USA, Sovjetunionen och de fem nordiska Iändema) i syfte att åstadkomma en överenskommelse om mer organiserat och kontinuerligt miljöskyddssamarbete för det arktiska området. Genom gemensamt age- rande skall effektiva åtgärder sättas in för att förebygga och motverka olika miljöhot mot den arktiska befolkningen och naturen.

5.4. Miljösamarbete inom ramen för den västeuropeiska integrationen

Regeringens ställningstaganden: Integrationen i Västeuropa skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete. Avsikten är att ett avtal om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ge oss ökade möjligheter att aktivt delta i utformningen av miljöpolitikcn i Västeuropa. Avtalet kommer även att få konsekven- ser för den svenska miljöpolitikcn och kommer att innebära krav på ökad samordning av särskilt de handelsrelaterade miljöreglema.

På det miljöpolitiska området avser regeringen inom ramen för ett EES-avtal att: . verka för skärpta miljöregler som kan ge en bättre miljö i Västeu-

ropa, . verka för att stärka det miljöpolitiska samarbetet i Västeuropa, . aktivt delta i gemensamma forskningsprogram och andra miljö- aktiviteter, såsom den europeiska miljöbyrån (EEA), . bidra till att stärka och samordna samarbetet med Öst- och Cen- traleuropa, samt

. bidra till att stärka det internationella miljösamarbetet.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Över- ensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden.

Regeringens överväganden: Miljösamarbete mellan västeuropeiska län- der sker i flera olika former, bilateralt, inom en grupp av länder såsom t.ex. Rhenkommissionen, inom EFTA eller EG eller mellan EFTA och EG. I detta avsnitt berörs EGs miljöpolitik och det miljösamarbete som kommer att bli en del av det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

EGs miljöpolitik

Liksom i Sverige har miljöpolitiska hänsyn blivit allt viktigare bland EGs medlemsländer. Successivt har en gemensam miljöpolitik vuxit sig allt starkare. Ett alltmer omfattande och ambitiöst regelverk med för med- lemsländerna bindande föreskrifter har upprättats. De gemensamma reg- lerna rör frågor som naturskydd, kemikaliehantering, utsläpp till luft och vatten, strålskydd samt avfallshantering. EG har vidare fått en roll vad gäller genomförande av åtaganden som medlemsländerna gjort gemensamt

inom ramen för andra internationella organisationer såsom Montrealpro- tokollet och Nordsjökonferensen.

Miljöpolitiken i EG är en förhållandevis ny företeelse. Även om särskil- da handlingsplaner för miljöområdet lagts fast sedan år 1975 var det först genom enhetsakten från år 1987 som miljöhänsyn uttryckligt blev en del av EGs verksamhet. Sedan dess har en lång rad gemensamma åtgärder beslutats på miljöområdet.

Flertalet av de gemensamma miljöbesluten inom EG fattas med enhäl- lighet och är av minimikaraktär. Detta innebär att medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler än de gemensamt överen- skomna. Exemplen på detta är också många, bl.a. de tyska vattenkvali- tetskraven och luftutsläppsreglema.

När EGs inre marknad genomförs år 1993, skall återstående tekniska handelshinder vara avvecklade mellan medlemsländerna. Detta medför ett omfattande arbete med bl.a. harmonisering av olika krav på varor. Exempel på detta är bilavgaser och vissa kemikalier. Inte minst viktigt i detta sammanhang är att tillgodose berättigade miljöskyddskrav. Kom- missionen skall i sina förslag till harrnoniseringsåtgärder utgå från en hög skyddsnivå såvitt gäller miljöskydd. Beslut fattas i de flesta fall med kvalificerad majoritet enligt en vägd röstskala. I princip innebär sådana harmoniserade regler att enskilda medlemsländer inte kan tillämpa mer långtgående regler. Under vissa mycket begränsade förutsättningar ges dock medlemsstater möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de ge- mensamma även när det gäller handelsrelaterade regler. Den möjligheten har dock aldrig prövats i EG-domstolen. .

Där gemensamma normer saknas, är huvudregeln inom EG att en vara som lagligen saluförs i ett medlemsland får saluföras i alla medlemsländer. Medlemsstaterna har dock viss rätt att göra undantag för att skydda människors hälsa, djur eller växter. EG-domstolens praxis har klargjort att den rätten under vissa förutsättningar innefattar miljöpolitiska åtgärder. En förutsättning är att åtgärden i fråga verkligen syftar till att uppfylla legitima miljöskyddsbehov och att miljöintresset står i proportion till den handelshindrande effekten. I ett uppmärksammat fall från år 1987 gav EG- domstolen Danmark rätt att av miljöskäl under vissa villkor förbjuda försäljningen av dryckeri engångsglas.

Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet

Vid ett gemensamt miljöministermöte mellan EFTA- och EG-länderna i Nederländerna hösten 1987 lades grunden till ett förstärkt samarbete på miljöområdet.

Ett andra möte mellan EGs och EFTAs miljöministrar ägde rum den 5 november 1990 i Schweiz. Vid mötet enades ministrarna på svenskt förslag om att utarbeta en gemensam västeuropeisk miljöstrategi vad gäller stabilisering och minskning av utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Vidare enades ministermötet om att öka samarbetet på sådana områden som ekonomiska styrmedel, miljömärkning samt miljö och transporter.

Sverige befinner sig tillsammans med övriga EFTA-länder i förhandling- ar med EG om ett långtgående västeuropeiskt ekonomiskt samarbete, de s.k. EES-förhandlingama. Avsikten är att ett EES-avtal skall kunna träffas under första halvåret 1991 och träda i kraft den 1 januari 1993.

För Sverige öppnar EES nya möjligheter att uppnå positiva miljöeffek- ter. Sverige kommer i detta arbete att slå vakt om att framtida gemensam- ma miljöregler sätts på högsta möjliga skyddsnivå.

EGs regler om utsläpp till luft och vatten från stationära anläggningar, avfallshantering samt stärkandet av den biologiska mångfalden m.m. är av s.k. minimikaraktär, dvs. medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler. Till övervägande del har Sverige, liksom flertalet EFTA-länder, redan likvärdiga eller mer långtgående regler än dessa EG- regler. Några problem att acceptera EGs regler på dessa områden föreligger alltså inte. Regeringen avser att verka för att dessa minimiregler skärps i syfte att förbättra miljön i EES—området. .

En annan viktig miljöpolitisk aspekt i ett EES utgör harmoniseringsarbe- tet på varuOmrådet. Den avveckling av tekniska handelshinder som pågår inom EG kömmer i sin helhet genom EES att omfatta också Sverige och de övriga EFTA-länderna. Sverige kommer i detta arbete att i de olika samar- betsorganen inom EES aktivt verka för att miljöskyddskraven sätts på högsta möjliga nivå.

Generellt sett bör harmoniserade regler på hög skyddsnivå eftersträvas. På områden som inte är harmoniserade finns möjligheter att införa natio- nella regler till skydd för miljön. Det kan t.ex. visa sig nödvändigt att länder inför enskilda förbud inom vissa användningsområden i olika takt. EES-avtalet förutsätts ge utrymme för sådana åtgärder under förutsättning att miljöintresset står i proportion till den handelsrelaterade effekten.

Vidarc förutsätts att Sverige liksom övriga EFTA-länder skall ha samma möjligheter som EGs medlemsländer att tillämpa strängare miljökrav än de som gemensamt har överenskommits.

Vissa harmoniserade EG-regler på miljöområdet motsvaras av längre gående regler i Sverige och andra EFTA-länder. Regeringen kommer i EES-avtalet att slå vakt om dessa miljöskyddsåtgärder.

EES kommer att leda till ett omfattande samordningsarbete. En förut- sättning är emellertid att Sverige liksom övriga EFTA-länder uppnår ett tillfredsställande deltagande och medinflytande i den framtida beslutspro- cessen. Särskilt viktigt är att vi kan delta i de av EG-kommissionen tillsatta expertgrupperna där grunden för kommande EES-regler i hög grad kom- mer att behandlas.

Mot bakgrund av våra åtaganden inom EES-avtalet kommer den svens— ka miljölagstiftningen att ses över. Regeringen återkommer till denna fråga i kapitel 6.

Intemationaliseringen av miljöarbetet kommer att få återverkningar på det svenska miljöarbetet. Kunskapsbehovet om andra EES-länders miljö- politik, liksom om de planer för ny lagstiftning som föreligger kommer att öka. Svenska initiativ och förslag till skärpta regler måste förankras hos andra EES-länder på ett annat sätt än tidigare.

Regeringen strävar även fortsättningsvis efter att stora och viktiga frågor

tas fram i ett nära internationellt samarbete även utanför EES i olika organ där EG och EFTA-länderna deltar, t.ex. Nordsjökonferensema. Inom OECD har t. ex. på svenskt initiativ ett projekt satts igång för att identifi- era ämnen som bör begränsas eller avvecklas samt ta fram förslag till riskbegränsande åtgärder. EG deltar i detta projekt och har lett arbetet för ett av fem utvalda ämnen.

För åtgärder med handelspolitiska effekter har vi sedan tidigare åtagit oss att i förväg via GATT och EFTA underrätta våra avtalsparter om planerade nya handelsrelaterade miljöregler. Detta notifikationssystem syftar till att i möjligaste mån hindra uppkomsten av tekniska handelshin- der genom att ge våra handelspartners möjlighet att lämna synpunkter på förslagen till åtgärder.

Sedan den 1 november 1990 har EFTAs notifikationsprocedur knutits samman med EGs. Detta innebär att våra notifikationer direkt tillställs EG och att våra kommentarer till motsvarande förslag från EG-länderna kommer att överlämnas som gemensamma EFTA-kommentarer. Försla- gen kan inte genomföras förrän notifikationsperioden på tre till sex måna- der gått till ända.

Notifikationstidens längd kan komma att ändras genom ett EES avtal. Internt inom EG gäller att medlemsstater eller kommissionen kan utlösa en förlängd period på tre månader utöver de ursprungliga tre månaderna. Om kommissionen har för avsikt att föreslå en harmonisering på området kan den i stället påkalla en stilleståndsperiod på nio månader. I EG har processen att införa begränsningar inom kemikalieområdet i regel kommit i gång genom att ett enskilt EG-land notifierat ett förslag.

EEA den europeiska miljöbyrån

EGs miljöministrar beslöt under år 1990 att tillskapa en europeisk miljö- byrå (EEA) öppen för deltagande även för europeiska länder utanför EG. Miljöbyrån skall förse EG och medlemsländerna med objektiva, tillförlitli- ga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhållanden för att ge dem underlag för nödvändiga åtgärder för att skydda miljön. liksom att utvärdera effekter av åtgärder samt att se till att allmänheten är informe- rad om miljöförhållandena.

Den svenska regeringen har, tillsammans med de övriga EFTA-länder- na, begärt förhandlingar om deltagande i EEA.

För svensk del har vi anmält att vi är intresserade av ett samspel mellan EEA och det svenska nationella övervakningssystemet.

Hänvisningar till S5-4

5.5. Miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa

Regeringens ställningstaganden: Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa baseras på två roller, den stödjande och den kravstäl- lande. Dessa roller skiljs så långt möjligt åt.

Stödjarrollen utgår från det mottagande landets prioriteringar och samordnas med landets egna insatser. Stödinsatsema organiseras företrädesvis på multilateral bas. Bilaterala stödinsatser samordnas så långt det över huvud taget är möjligt med andra länders och multilaterala organisationers stöd.

Kravställarrollen måste utgå från våra egna prioriteringar.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Över- ensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden.

Regeringens överväganden: Miljösituationen i Öst- och Centraleuropa är mycket allvarlig med i vissa områden stora skador på naturmiljön och allvarliga effekter på människornas hälsa.

Utsläpp från Öst- och Centraleuropa påverkar kraftigt den svenska miljön trots att den andel av Öst- och Centraleuropas utsläpp som faller ned i Sverige är förhållandevis liten. De Öst- och Centraleuropeiska län- dernas bidrag till försurningen i framför allt södra och sydöstra Sverige är mycket stort. Detta gäller i synnerhet utsläpp från Sovjetunionen, Polen och de östra delarna av Tyskland. Den nya öppenheten i Öst- och Central- europa har avslöjat mångåriga försummelser. Behovet av insatser för att skydda miljön är oerhört stort.

En förbättrad miljö i Öst- och Centraleuropa förutsätter en genomgri- pande ekonomisk omstrukturering. För att underlätta denna ges ett omfat- tande stöd från OECD-länderna. Stödet samordnas inom den s.k. G-24 gruppen av EG-kommissionen och lämnas också till en rad miljöinsatser. Miljöstödet består av både multilaterala och bilaterala insatser. De multi- laterala insatserna sker framför allt genom Världsbanken och genom den nyligen tillskapade Europeiska utvecklingsbanken. De bilaterala insatser- na består av en lång rad projekt. som på olika sätt uttrycker de stödjande ländernas olika prioriteringar.

Parallellt med dessa stödinsatser för öst- och centraleuropeisk miljö fortgår samarbetet inom de olika konventionerna för miljöskydd, främst Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande luft— föroreningar. Här ställer Sverige — och andra västeuropeiska länder _ krav på att alla deltagande länder skall skära ned sina utsläpp för att inte skada andra länders miljö.

Myndighetsanknutet bilateralt miljösamarbete mellan Sverige och Öst- och Centraleuropa inleddes under 1970-talet. Samarbetet har i regel be- stått av erfarenhetsutbyte och forskningssamarbete i form av tvååriga samarbetsprogram.

Regeringen vill, inför de nya samarbetsmöjligheter som nu har öppnat sig, klargöra sin principiella syn på det framtida miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa. Detta samarbete måste utgå från två olika roller: Dels

Sveriges rätt att skydda sin egen miljö och därvid ställa krav på att andra länder minskar de utsläpp som påverkar Sverige, dels Sveriges skyldighet att i solidaritet lämna stöd till länder som av olika skäl har svårigheter att skydda sin egen miljö. I båda fallen är syftet att utsläppen i de stödda landet skall minska. I det förra fallet prioriteras de utsläpp som är viktigast utifrån svensk miljö och i det senare fallet skall de utsläpp prioriteras som är viktigast för' det stödda landets miljö. Många gånger, men långt ifrån alla, kan prioriteringarna sammanfalla. Det är viktigt att de olika rollerna hålls klart åtskilda. Det är vidare en fördel om stödet kan kanaliseras multilateralt. Under alla omständigheter skall en samordning av olika givares stöd eftersträvas. För att underlätta detta skall bilateralt stöd vara tydligt inordnat i en i det mottagande landet nationellt utarbetad och förankrad plan. De multilaterala insatserna spelar en central roll för att skapa sådana planer.

Våren 1990 beslutade riksdagen att en miljard kronor skall användas för samarbete med Öst- och Centraleuropa under treårsperioden 1990/91- 1992/93 varav 900 milj. kr. finansieras över biståndsanslaget. Omkring 400 milj. kr. beräknas gå till miljösamarbete av olika slag.

För samarbetet med Polen har för treårsperioden totalt 300 milj. kr. avsatts. Större delen beräknas gå till miljöinsatser och därmed relaterad kunskapsutveckling. En rad projekt har påbörjats och intensiva förberedel- ser pågår för andra. Beredningen för ekonomiskt-tekniskt samarbete (BITS), i samarbete med statens naturvårdsverk, handlägger huvuddelen av stödet till Polen.

Miljöfrågoma prioriteras även i det biståndsfinansierade samarbetet med övriga Öst- och Centraleuropa. Lägst 45 milj. kr. av totalt 150 milj. kr. har avsatts för sådana insatser under en treårsperiod.

Stödet genom folkrörelserna, som spelar en viktig roll i samarbetet med Öst- och Centraleuropa, handläggs via SIDA. Flera miljöorganisationer har ansökt och fått stöd.

De nordiska miljöministrarna föreslog under år 1989 att ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag skulle bildas för Öst- och Centraleuropa. Rege- ringen har till riksdagen i oktober 1990 föreslagit etablerandet av ett sådant bolag. Riksdagen har senare godkänt förslaget. Bolaget, Nordic Environment Finance Corporation (NEFCO), skall med aktiekapital eller lån delta i finansering av samriskföretag, som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Östeuropa. NEFCO startade sin verk- . samhet den 1 november år 1990.

Ytterligare ett exempel på det omfattande internationella samarbete. som vuxit fram som en följd av omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa är konferensen om Östersjöns miljö, som ägde rum i Ronneby i september 1990. Vid mötet deltog även finansieringsorgan som Världsbanken, Euro- peiska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och den Nor- diska investeringsbanken. Mötet följs upp av en arbetsgrupp, i vilken bankerna medverkar, med uppgift att ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive sådana större investeringar som förutsätts bli nödvändi-

ga. Som ett led i den nationella svenska miljöpolitikens strävan att ned-

bringa belastningen på den svenska miljön bör ett riktat myndighetssamar- bete ske med Öst- och Centraleuropa. Av olika geografiska och meteorolo- giska skäl kommer detta samarbete koncentreras till vatten- och luftförore- ningar i Polen, vattenföroreningar i de baltiska republikerna och Lenin— gradområdet samt luftföroreningar i Tjeckoslovakien.

Detta samarbete bör administreras gemensamt av Sverige och resp. land och vara konkret och myndighetsanknutet samt bygga på det under 1970- - talet inledda miljösamarbetet. Vidare bör samarbetet i möjligaste mån knytas till arbetet inom Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar samt till de aktionsplaner som beslu- tades vid regeringschefskonferensen i Ronneby. Regeringen avser förstär- ka det myndighetsanknutna miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa. (Se kapitel 21, anslag B 8. posten 7).

5.6. Övrigt miljösamarbete

Regeringens ställningstagande: Sverige skall verka för att konferen- sen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK) fortsatt aktivt be- handlar miljöfrågorna och ger impulser till det internationella miljö- samarbetet.

Sverige avser spela en fortsatt pådrivande roll i OECDs miljöar- bete.

Inom det europeiska regionala miljösamarbetet läggs särskilt stor vikt vid samarbetet kring Östersjön och gränsöverskridande luftför- oreningar.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Utred- ningen har översiktligt behandlat miljösamarbetet inom ECE och OECD.

Beträffande det europeiska luftvårdssamarbetet och det regionala arbe- tet med att skydda den marina miljön anser utredningen att arbetet med Östersjön bör ges högsta prioritet, liksom arbetet med att reducera utsläp- pen av kväveoxider och svavel.

Regeringens överväganden: En stor och växande del av den svenska miljöbelastningen härrör från källor utanför Sveriges gränser. Det är där- för nödvändigt att intensifiera ansträngningarna att påverka aktuella län- der att nedbringa de gränsöverskridande föroreningarna. Detta gäller även miljöfarliga ämnen i varor som tillverkas utanför Sverige, men som an- vänds och omhändertas här.

I ett europeiskt perspektiv har det hittillsvarande miljösamarbetet bl.a. haft som sidoeffekt att förbättra relationerna mellan öst och väst. Inom ramen för Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK) och FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE) etablerades tidigt ett miljösamarbete som kunde fortsätta att förstärkas även under perioder av stark spänning mellan öst och väst och därmed bidra till framväxten av förnyad politisk avspänning i Europa.

Denna politiska avspänning skapar bättre förutsättningar för ett intensi-

fierat samarbete inom ESK-kretsen. ESKs toppmöte i Paris i november 1990 gav uttryck för en stark vilja till sådant samarbete. Miljöfrågoma utgör ett viktigt område för fortsatt och fördjupat samarbete. Regeringen kommer att sätta miljön högt på ESKs dagordning.

ESK bör ge impulser och rekommendationer till nya aktiviteter i form av uppdrag i första hand till existerande internationella organisationer.

Inom ramen för ECE undertecknades år 1979 en konvention mot gräns- överskridande luftföroreningar. Till konventionen hör två åtgärdsproto- koll, ett om begränsning av svavelutsläpp (30 %-klubben) och ett protokoll om kontroll av kväveoxider. Arbete pågår med ett protokoll för begräns- ning av flyktiga organiska ämnen (som tillsammans med bl. a. kväveoxider bildar ozon). I avsnitt 2.2.3 redovisas dels det pågående arbetet inom luft- vårdskonventionen, dels de svenska initiativ som tagits.

OECD inledde sitt arbete på miljöområdet redan år 1970 med tonvikten på de ekonomisk-politiska aspekterna av miljöpolitikcn. Redan år 1973 antogs den s.k. Polluter-Pays-Principle (PPP) vilken spelat en betydelse- full roll i nationell och internationell miljöpolitik. Principen lägger fast att det är förorenaren som har ansvar för miljökostnadema. OECD har däref- ter fortsatt att utreda för medlemsländerna gemensamma problem och på flera viktiga områden anta rekommendationer och beslut som direkt på- verkar miljöpolitikcn i medlemsländerna. Regeringen avser att delta aktivt även i fortsättningen i OECDs miljöarbete. Ytterligare ett skäl härtill är att OECD är ett samarbetsorgan för de rika industriländerna, vilka har ett stort ansvar för världens miljöproblem. Dessa länder har också de tekniska och ekonomiska möjligheterna att gå före i miljöarbetet, nationellt och internationellt.

Inom ramen för det nordiska samarbetet har ett intensivt samarbete byggts upp som bl.a. resulterat i gemensamma nordiska handlingsplaner och program för luftföroreningar, havsföroreningar och renare teknologi, kemikalieavfall och återanvändning. Liknande arbete pågår för närvaran- de med ett nordiskt rniljökvalitctsövervakningsprogram.

Det omfattande nordiska samarbetet är ett viktigt inslag i det internatio- nella miljösamarbetet. Samarbetet utgör bl.a. en viktig plattform för att förbereda gemensamma ställningstaganden.

] januari 1991 lämnade Nordiska ministerrådet ett förslag till Nordiska rådet om ett nordiskt miljöforskningsprogram. Programmet inriktas bl. a. på samarbete med de östeuropeiska Iändema kring Östersjön.

Vid sidan av det miljösamarbete inom Norden samt inom ESK, ECE och OECD, som berör hela eller en stor del av Europa, bedrivs viktigt miljösamarbete inom andra miljöfora.

Detta samarbete behandlas mer i detalj i andra avsnitt. Här skall endast erinras om en del av det marina miljöskyddsarbetet.

Vid Ronnebykonferensen om Östersjöns miljö fastställde de deltagande länderna målet att återställa Östersjöns ekologi. Konferensens uppföljning innebär en kraftig stimulans till arbetet att skydda Östersjöområdets mari- na miljö inom Helsingforskonventionen. Under de närmaste åren avser regeringen att lägga mycket stor vikt vid arbetet att återställa Östersjöns miljö.

Den fjärde Nordsjökonferensen, liksom revideringen och den samman- slagning av Oslo— och Pariskonventionerna som sannolikt kommer att ske vid kommissionsmötet 1992, effektiviserar på ett motsvarande sätt det marina miljöskyddsarbetet kring Nordsjön. Riksdagen har våren 1988 förordat (JoU 1987/88:23, rskr. 373) att regeringen arbetar för tillskapan- det av en Nordsjökommission.

Genom Nordsjökonferensema har Nordsjöns miljöproblem fått en ökad uppmärksamhet. Detta gäller också arbetet inom Oslo— och Pariskommis- sionerna, vilkas geografiska utbredning är sådan att även Nordsjön täcks. Vid Oslo- och Pariskommissionernas gemensamma sekretariat finns idag särskilt avdelad personal som arbetar enbart med Nordsjöfrågor och som bekostas från sekretariatets särskilda Nordsjöbudget.

Fortsatta Nordsjökonferenser i kombination med en sammanslagning och effektivisering av Oslo- och Pariskonventionerna gör att Nordsjöfrå- gorna i det fortsatta arbetet kommer att vara väl tillgodosedda. Regeringen anser därför att det för närvarande inte föreligger ett behov av att tillskapa en separat Nordsjökommission.

Hänvisningar till S5-6

5.7. Miljö och säkerhet

Regeringens ställningstaganden: Regeringen verkar för ett kraftfullt mellanstatligt samarbete främst inom FNs ram för att motverka de miljöproblem som hotar säkerheten, globalt eller regionalt. FN bör vidare stärka sina möjligheter att motverka och lösa miljökonflikter samt studera möjligheterna att använda militära resurser för civilt miljöskydd. Miljöfrågoma utgör ett viktigt område för det intensifi- erade samarbetet inom ESK-kretsen.

Regeringens överväganden: Sedan länge har kämvapenkriget upplevts som ett allvarligt hot inte bara mot säkerheten utan också mot miljön. Hotet fick ökad åskådlighet genom vetenskapliga bedömningar av miljöef- fekterna av kärnvapen bl.a. omfattande och långvariga temperatursänk- ningar (atomvintem). Också den moderna konventionella krigföringens miljöeffekter analyserades. Kuwaitkrisen har åter aktualiserat miljöeffek- terna av krig.

Ökad kunskap om globala och regionala miljöhot med rötter i männi- skans vardagliga fredliga aktiviteter har emellertid i förening med den ' politiska avspänningen mellan öst och väst, lett till en förändring i synen på samband mellan miljö och säkerhet.

Riskerna för allvarliga försämringar av den globala miljön upplevs i sig själva som ett allvarligt hot mot nationell och internationell säkerhet.

I vissa fall kan vidare den pågående miljöförstöringen leda till politisk oro eller förstärkta konflikter mellan stater. Även dessa samband har studerats vetenskapligt.

Användningen av naturresurser, som delas av två eller flera stater har under historiens lopp inte sällan negativt påverkat relationerna mellan

berörda stater. Detta har i synnerhet gällt delade floder där problem kan förväntas växa om den nuvarande utvecklingen mot en allt större knapphet på sötvattenstillgångar i stora delar av världen fortsätter.

Ett annat konflikthot skapas av en växande migration från områden som inte förmår föda sin befolkning. Jorderosion, avskogning och i extrema fall föroreningar kan så utarma naturens produktionsförmåga att människor där inte längre kan erhålla sin bärgning. Denna migration kan leda till social oro och nationella konflikter. I en del fall rör den sig över gränserna till andra stater med risker för mellanstatliga konflikter som följd.

Ett exempel på mellanstatligt samarbete för att motverka miljöproblem som hotar säkerheten gäller klimatfrågan där Sverige varit en av initiativ- tagarna till de konventionsförhandlingar som nu inleds. Ett annat exempel gäller en rad förhandlade eller planerade vattenkonventioner mellan stater som delar ett flodområde. Sverige var vidare initiativtagare till ett beslut i FNs generalförsamling om en FN-studie för att kartlägga hur militära resurser skulle kunna användas för civila miljöändamål.

Miljösamarbetet har hela tiden varit en viktig del av ESK-processen. Detta har bidragit till att stärka det europeiska miljösamarbetet samtidigt som det gett ett konstruktivt bidrag till avspänningen genom att en dialog fortgått på ett viktigt område. Den politiska avspänningen i Europa under det senaste åren har i sin tur möjliggjort en ytterligare intensifiering av miljösamarbetet inom ESK.

5.8. Miljö och folkrätt

Regeringens ställningstaganden: En fortsatt utveckling av folkrätten på miljöns område är angelägen. Bindande konventioner är den mest långtgående formen av internationella åtaganden och kan vara nödvändiga för att komma tillrätta med vissa miljöproblem. Valet mellan globala och regionala konventioner avgörs av problemets karaktär.

Utredningen om Sveriges internationella miljösamarbete: Utredningen anför att globala konventioner bör användas med urskiljning och utifrån tydligt formulerade kriterier och att överenskommelser i en region eller arbete inom olika mellanstatliga organisationer i många fall är att föredra.

Regeringens överväganden: I det internationella miljösamarbetet spelar de rättsliga frågorna en viktig roll. Inom folkrätten är miljörätten den del som utvecklats snabbast under de senaste åren. Sedan FN-konferensen år 1972 har ett åttiotal konventioner, protokoll eller liknande inom miljöom- rådet förhandlats fram.

De internationella miljökonventionerna kan vara globala, regionala eller bilaterala. De kan avse skyddet av vissa områden t. ex. havet och atmosfä- ren eller regler för vissa särskilt farliga aktiviteter, t. ex. transport av farliga ämnen.

Miljöproblem som berör flertalet länder regleras bäst i en global över-

enskommelse medan en regional eller bilateral lösning framstår som lämp- ligast för att reglera samarbetet mellan stater med likartade miljöproblem och jämförbara ekonomiska och politiska förhållanden. Det är ofta lättare att nå enighet mellan ett begränsat antal länder och mål och åtaganden kan sättas högre. Utvecklingen tycks därför gå i riktning mot regionala över- enskommelser.

Processen vid en global konventions tillkomst är ofta långdragen. Det kan ta många år efter undertecknandet innan erforderligt antal ratifika- tioner erhålls för att konventionen skall kunna träda i kraft. Likaså ratifi- ceras de globala överenskommelserna tyvärr ofta av alltför få stater för att vara i verklig mening globala. Betydelsen av globala överenskommelser ska dock inte underskattas. Vissa miljöproblem måste angripas globalt. Även i andra fall kan ett globalt perspektiv vara av värde, bl.a. för utvecklingen av enhetliga internationella miljöregler.

5.9. Miljö och bistånd

Regeringens ställningstaganden: Det överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självstän- dighet, en demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hus- hållning med naturresurser och omsorg om miljön. Miljömålet spe- lar sålunda en kompletterande och förstärkande roll i förhållande till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Utred- ningens slutsatser överensstämmer i stort med regeringens ställningstagan- den.

Regeringens överväganden: I det internationella miljöarbetet har i-län- der och u-länder ett gemensamt intresse av att värna om den globala miljön. Genom att huvuddelen av källorna till sådana globala miljöprob- lem som uttunning av ozonlagret och tillskott till växthuseffekten finns i i- länderna har emellertid dessa länder ett särskilt ansvar för att lösa pro- blemen.

! u-länderna är de stora hoten mot miljön och naturresursbasen oftast fattigdomsrelaterade. Människor tvingas till ett kortsiktigt utnyttjande av naturresurser för att tillfredsställa akuta behov av livsmedel, brännved etc. Dessutom pågår i många u-länder en kommersiell överexploatering. Den- na rovdrift riskerar att slå undan grunden för den framtida utvecklingen.

På samma sätt som i-ländemas utsläpp av ozonnedbrytande substanser och växthusgaser leder till negativa effekter på den globala miljön hotar sammanbrott i naturresurshanteringen och miljön i u-ländema att leda till dramatiska konsekvenser inte bara regionalt utan även globalt.

Det är därför ett globalt intresse att u-ländema ges ökade möjligheter att hantera sin miljö och sina naturresurser på ett långsiktigt hållbart sätt. -

Prop. 1990/91: 90

Regeringen anser att en ökad resurs- och tekniköverföring måste ske från i-länderna till u-länderna för att dessa skall kunna vidta verkningsful- la åtgärder för en hållbar utveckling. Sverige verkar därför aktivt i interna- tionella fora för att även övriga OECD-länder skall uppnå det av FN uppsatta biståndsmålet om 0,7 % av BNP.

Miljöbiståndet bör lämnas utifrån ett helhetsperspektiv, så att resurser- na kan sättas in på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling. Miljöinsatsema måste vara en integrerad del av utvecklingspolitiken. Sär- skilda fonder eller biståndsinsatser för miljö utan detta helhetsperspektiv riskerar att leda till ineffektivt resursutnyttjande från såväl miljö- som biståndssynpunkt.

Miljöaspektema integreras därför alltmer i utvecklingssamarbetet. Det- ta gäller inte minst det landprogrammerade biståndet. Ett komplement härtill utgör anslagspostema för särskilda miljöinsatser, som för budget- året 1991/92 föreslagits till sammanlagt 360 milj. kr.

För att u-länderna själva effektivt skall kunna planera och genomföra miljöinsatser måste deras egen miljö- och naturresursförvaltning stärkas. Satsningar krävs dessutom inom forskning och utbildning.

Miljöinsatsema inom det bilaterala samarbetet med u-länderna kon- centreras i första hand till områden med svenskt kunnande. Hittills har det bilaterala samarbetet genom SIDA haft särskild inriktning mot markvård, byskogsbruk, ökenspridning och vattenvård. Samarbetet håller dock nu på att breddas till nya sektorer som hör hemma i ett modernt samhälle t. ex. industriell avloppsrening, spilloljehantering och freonutfasning. Insatser inom den marina miljövården och skyddet av biologisk mångfald är andra angelägna områden.

I det bilaterala forskningssamarbetet med u-länderna har Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) en central roll. Här utgör kopplingen till miljön ett grundtema. En av huvudkomponenterna i SARECs insatser på miljö- området har varit det särskilda programmet för forskning om skog och miljö till vilket regeringen sedan år 1986 anvisat totalt 100 milj. kr. I stödet till u-landsforskning i Sverige ges miljöfrågor hög prioritet. Tre högre forskartjänster inom detta område tillsattes under budgetåret 1989/90.

Inom FN-systemets operativa verksamhet på biståndsområdet har UNDP en naturligt central roll. Vissa av fackorganen, t.ex. FAO, har också viktiga uppgifter. Totalt kanaliseras cirka 4,2 miljarder dollar per år i biståndsutbetalningar via FN-organen.

F N-systemet har emellertid under lång tid åderlåtits på både kompetens och ekonomiska resurser. Detta beror bl.a. på att flera av de potentiellt stora givarna till FN skurit ned sina bidrag. Samtidigt har FN-systemets tjänster i allt högre grad kommit att efterfrågas. FN-organisationerna måste därför förstärkas betydligt.

Regeringen avser att aktivt verka för att få till stånd ökade resursöverfö- ringar genom FN-systemet och för att effektivisera FNs arbete på miljö- och utvecklingsområdet.

De internationella finansinstitutionema — Världsbanken och de regio- nala utvecklingsbankema har under de senaste tio åren kommit att spela en allt viktigare roll. När det gäller resursöverföringamas storlek

Prop. 1990/91: 90

överskuggar de FN-organisationen. Det är dock viktigt att erinra om att överföringarna huvudsakligen sker i form av lån, om än på mycket gynn- samma villkor. För närvarande har institutionerna en utlåningsvolym på drygt 28 miljarder dollar per år.

Världsbankens miljöarbete sker längs tre linjer. För det första har miljö- insatser i allt högre grad kommit att integreras i bankens reguljära projekt- långivning. Nära 50% av bankens alla projektlån och krediter innehöll budgetåret 1989/90 speciella miljökomponenter.

Den andra kanalen för bankens miljöinriktade aktiviteter består i ut- vecklandet av övergripande miljöstrategier för enskilda länder. Miljöpla- nema utarbetas i nära samarbete mellan respektive land, bilaterala bi- ståndsorgan, enskilda organisationer och Världsbankens miljöexpertis. Planerna, som ges hög priortet inom banken, har stor betydelse när det gäller att lägga en grund för en bärkraftig ekonomisk och ekologisk politik i mottagarländema.

Det tredje ledet i bankens miljöarbete utgörs av forskning och internt policyskapande. Mycket arbete läggs ned på att utarbeta metoder för integrering av miljöhänsyn i ekonomisk politik och ekonomiska kalkyler. Banken publicerade år 1990 för första gången en årsrapport om miljön.

Även de regionala bankerna bygger för närvarande upp en betydande kapacitet för att systematiskt integrera miljöhänsyn i sin verksamhet.

Värlsbanken har tillsammans med UNEP och UNDP utarbetat ett för- slag om en särskild miljöfond, den s.k. Global Environment Facility för att finansiera åtgärder i u-länderna mot globala miljöproblem. Fonden kommer under en första treårsperiod troligen att omfatta ca 850 milj. dollar. Det svenska bidraget kommer sannolikt att uppgå till ungefär 50 milj. kr. per år.

Regeringen ser positivt på Världsbankens förslag och verkar för att beslut om den slutgiltiga utformningen av miljöfonden kan fattas snarast.

Efter internationella förhandlingar inom ramen för Montrealprotokollet (se avsnitt 13.8.1) har en särskild fond upprättats i samarbete mellan Världsbanken, UNEP och UNDP för att finansiera avveckling av ozon- nedbrytande substanser i u-ländema. Fonden kommer att uppgå till mel- lan 160 och 240 milj. dollar under en treårsperiod. Det svenska bidraget, som kommer att utgå via biståndsanslaget. blir för budgetåret 1991/92 motsvarande drygt 4 milj. kr.

Mot bakgrund av de finansiella institutionernas betydelsefulla operativa roll i u—ländema bör Sverige agera för att dessa organisationers verksamhet präglas av en sund miljö- och utvecklingspolitik.

Hänvisningar till S5-9

5.10. Miljö och handel

Regeringens ställningstaganden: Varor i internationell handel spelar en allt större roll för belastningen på svensk miljö. För ett litet . internationellt beroende land med höga miljöambitioner som Sveri- ge utgör fasta och väl fungerande regler en grund på vilken vi kan bygga en aktiv miljöpolitik. Genom att vara pådrivande och tillsam- mans med andra länder verka för att de internationella reglerna ut- vecklas kan vi på ett gynnsamt sätt förbättra miljön samtidigt som vi undviker handelstvister. Vårt syfte bör vara att så långt möjligt nå fram till gemensamma uppfattningar om risker, behov av åtgärder och slag av åtgärder till fördel för miljön.

En samsyn på en så hög miljöskyddsnivå som möjligt bör därför eftersträvas.

För Sverige kommer inte minst EES-samarbetet att vara av stor betydelse i detta avseende.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Över- ensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden.

Regeringens överväganden: Miljöpolitiken syftar till att uppnå en god livsmiljö för alla. Handelspolitiken utgår från behovet av stabila och förutsägbara regler för det internationella ekonomiska utbytet, och från principen om frihandel som flätar samman nationella ekonomier och ökar välfärden.

En ökande del av miljöproblemen kommer från produktionshantering och avfallshantering av varor. Åtgärder riktade mot varor, t. ex. kemiska produkter, kan påverka handeln. En handelspolitisk dimension kan också skönjas vid rent nationella åtgärder som t.ex. syftar till att minska miljö- skadliga utsläpp från en industrianläggning. Krav på produktionsproces- serna kan leda till ökade kostnader och därmed till en försämrad konkur- renssituation. Vidare kan ökad handel medföra ökad miljöbelastning ge- nom transportsystemet.

Miljö- och handelsintressen kan komma i konflikt till följd av olika länders skilda geografiska, socioekonomiska och politiska förutsättningar. Det är därför angeläget att söka överbrygga dessa skillnader och uppnå internationell samsyn i fråga om t. ex. värdering av risker i samband med en viss vara eller substans. Detta är ett sätt att uppnå våra miljömål och samtidigt minska risken för tvister. Sverige bör i detta sammanhang verka för att åtgärder skall kunna vidtas vid hot om miljöskada även om det inte föreligger total vetenskaplig visshet.

Åtgärder som negativt påverkar handeln kan ibland vara nödvändiga för att uppnå en bättre miljö. De internationella reglerna ger därför enskilda länder viss möjlighet att införa eller bibehålla sådana. GATT-avtalet och EGs regler ger möjlighet att under vissa förutsättningar vidta åtgärder med handelsbegränsande effekter, när berättigade miljöskyddshänsyn förelig- ger.

Även direkt miljörelaterade överenskommelser kan innehålla skyldighet

att reglera handel på bestämt sätt under bestämda förutsättningar. Exem- pel på detta är Montrealprotokollet till skydd för ozonlagret samt Basel- konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall.

GATT-reglerna

GATT-avtalet är en bindande överenskommelse mellan regeringar, till vilken Sverige anslutit sig. Varje regering har rätt att vidta åtgärder som påverkar handeln som ett led i den egna politiken, med de inskränkningar som GATT-avtalet anger. Centrala regler i GATT är t. ex. att importvaror skall behandlas lika oavsett ursprungsland, samt att de ej skall diskrimine- ras i förhållande till inhemska varor. Vidare får andra handelsrestriktioner än tullar bara förekomma undantagsvis. Inom ramen för GATT har tullar och kvantitativa handelsrestriktioner successivt trappats ned och världs- handeln därmed liberaliserats i motsvarande mån. Förutom GATT gäller också folkrättsliga principer om att ensidiga handelsåtgärder som syftar till att påverka förhållanden eller politik i ett annat land skall undvikas.

De undantag som GATT-avtalet medger för miljöpolitiska syften anges i artiklarna XX:b och g. Under förutsättning att sådana åtgärder är icke- diskriminerande får de avtalsslutande staterna enligt dessa artiklar vidta åtgärder för att skydda människors. djurs eller växters liv eller hälsa, respektive för att bevara icke-fömyelsebara naturresurser.

En bred acceptans torde föreligga för synsättet att dessa bestämmelser omfattar även miljöpolitiska åtgärder. Som ett exempel kan nämnas den s.k. TBT-koden, överenskommelsen om tekniska handelshinder som in- gicks år 1979 inom ramen för GATT. Tekniska handelshinder är en sammanfattande benämning för direkta krav på varors egenskaper. I TBT- koden har de största handelsnationema förbundit sig att söka minska skillnaderna mellan sina varukrav. Miljöhänsyn infördes uttryckligen i koden, som ett förtydligande av de normala undantagen i artikel XX.

GATT är med avsikt flexibelt och utgör ytterst ett grovmaskigt regelverk som åberopas främst när ett annat lands handelsintressen har skadats. Beslut i GATT om reglernas tillämpning eller utveckling fordrar enhällig- het.

Mycket få fall med miljöpolitisk anknytning har hittills prövats i GATT, så det finns knappast någon praxis för en uttolkning av bestämmelserna. Frånvaron av exempel kan tolkas som att undantagsmöjlighetema för det mesta ansetts täcka hittillsvarande miljöregler.

Sverige och övriga EFTA-länder har föreslagit att GATT skall diskutera huruvida de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt kan hantera den snabba utvecklingen på det miljöpolitiska området. För att förbereda sådana överläggningar har Sverige tagit initiativet till en analys av frågan i OECD. Analysarbetet, och den värdefulla dialog mellan de industrialisera- de ländema som ingår, avses bli slutförda förhoppningsvis under år 1991.

Inom ramen för EG har ett fördjupat samarbete utvecklats, som även omfattar de handelspolitiska aspekterna av miljöpolitiken (se avsnitt 5.4).

5.1 1 Organisations- och informationsfrågor

Regeringens ställningstaganden: Regeringen förstärker samordning- en av det internationella miljösamarbetet i miljödepartementet. UDs miljöambassadör kommer att på försöksbasis placeras på miljödepartementet. Två miljöattachétjänster inrättas, varav en snarast vid den svens- ka EG-delegationen i Bryssel. En översyn av informationen om svensk miljöpolitik till utlandet görs. Regeringens förslag: 2 milj. kr. föreslås som stöd till svenska miljöorganisationers internationella arbete.

Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Över- ensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden och förslag.

Regeringens överväganden: Regeringen avser förstärka det intemationel- la arbetet i miljödepartementet i syfte att förbättra samordningen av det svenska arbetet med de internationella miljöfrågorna samt stärka insatser- na vad gäller miljöfrågomas hantering inom EES, Östeuropas miljö samt de globala miljöfrågorna.

Det övergripande ansvaret för arbetet med internationellt miljösamar- bete vilar på miljödepartementet i nära samarbete med utrikesdeparte- mentet. 1 olika sakfrågor ansvarar resp. fackdepartement för frågornas miljöaspekter i nära samarbete med miljö- och utrikesdepartementen.

Miljöambassadören, som nu finns inom utrikesdepartementet, placeras på miljödepartementet med speciellt ansvar för de globala miljöfrågorna.

Arbetsfördelningen vad gäller internationella frågor mellan regeringen å ena sidan och naturvårdsverket och kemikalieinspektionen å den andra kommer att göras tydligare. De övergripande frågorna är ett ansvar för regeringskansliet medan expertarbetet i hög grad måste ligga på myndighe- terna. Frågan tas upp i översynen av naturvårdsverkets organisation (Dir. 1990: 67) som för närvarande pågår.

Regeringen avser att förstärka bevakningen av miljöfrågorna i Europa genom att inrätta två tjänster som miljöattachéer, varav en vid den svens- ka EG-delegationen i Bryssel. Miljöattachén i Bryssel, som kommer att tillsättas redan under våren 1991, kommer att vara ansvarig för den miljöpolitiska bevakningen vid den svenska EG-delegationen.

Den andra miljöattachétjänsten kommer att inrättas senare och bör enligt utredningen om Sveriges internationella miljösamarbete tillsättas i första hand i Tyskland. Miljöattachéerna kommer att ha nära samarbete med de tekniska attachéerna som har ett ansvar för den miljötekniska bevakningen.

Regeringen avser göra en översyn av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet.

Regeringen föreslår i det följande (kapitel 21) en förstärkning av miljö— departementets resurser för utbildningsinsatser i språk, förhandlingskun-

nande, EG-kunskap och FN-kunskap inför det ökande internationella samarbetet.

Behovet av information på miljöområdet har blivit allt större de senaste åren. Inte minst märks detta på ett ökande antal förfrågningar från utlan- det till svenska myndigheter.

Till detta kommer att det blir alltmer angeläget att översätta viktigare svenska miljödokument som ett led i erfarenhetsutbyte med andra länder främst i Västeuropa. Erfarenheten visar att sådan information är ett verk- ningsfullt sätt att påverka andra länder i att att skärpa sina miljöbestäm- melser. Erfarenheterna visar nämligen att det finns stort intresse bland inte minst i EES-länderna av att ta del av våra erfarenheter av det konkreta miljöarbetet.

[ syfte att förbättra informationen på miljöområdet avser regeringen att snarast göra en översyn av informationen till utlandet om svensk miljöpo- litik.

En arbetsgrupp bestående av representanter från regeringskansliet, na- turvårdsverket, boverket, kemikalieinspektionen och Svenska institutet skall i första hand inventera det material som finns om miljön på utländs- ka språk, utarbeta en lista över det informationsbehov som föreligger samt utforma en informationsstrategi för området.

Regeringen anser att den kunskapsuppbyggnad och informationssprid- ning som sker genom de ideella miljöorganisationerna är värdefull. För att ytterligare stärka detta arbete föreslår regeringen att stöd skall kunna ges till de svenska ideella miljöorganisationernas internationella arbete främst i Öst- och Västeuropa. 1 det följande (kapitel 21, anslaget B 8. posten 12) beräknar vi 2 milj. kr. för detta stöd.

Hänvisningar till S5-10

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 13.1

6. Miljölagstiftningen i framtiden

Regeringens ställningstaganden [ korthet: . Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att sam- la miljölagarna i en miljöbalk . Tillåtlighetsreglerna skall skärpas . Kommittén skall studera om de nuvarande omprövningsreglema behöver ändras . Regleringen av trafikens miljöfrågor skall harmonieras med an-

nan miljölagstiftning OFrågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande i miljö- skyddsprövningen skall övervägas av kommittén . Utrymmet för ekonomiska sanktioner i miljölagstiftningen skall utvidgas . Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden och den svenska miljölagstiftningen skall utredas särskilt

6.1. Inledning

När miljöskyddslagen (1969: 387) utformades under senare delen av 1960- talet var det främsta syftet med den nya lagen att komma till rätta med de då massiva utsläppen av vatten- och luftföroreningar från stora punkt- källor. Miljöskyddslagcns tillåtlighetsregler utformades därför med ut- gångspunkt i behovet av att komma till rätta med dessa förhållanden. Lagen har också visat sig vara ändamålsenlig på många sätt. Sålunda har de stora utsläppen av miljöstörande ämnen som tungmetaller och svavel från olika punktkällor successivt kunnat nedbringas med mellan 60 % och 90% jämfört med 1960-talets utsläppsnivåer. Därmed har uppmärksam- heten förskjutits mot andra problem, som ofta orsakas av mer komplexa förhållanden än under 1960-talet. Särskilt kan nämnas de föroreningar som når oss från andra länder. Även inhemska verksamheter som exem- pelvis energiproduktionsanläggningar och den ökade biltrafiken bidrar i hög grad till att föroreningarna inte har kunnat nedbringas till acceptabla nivåer.

Den angivna utvecklingen med en ökad import av föroreningar och många små och mer diffusa utsläpp har lett till att problemen i dag framstår som annorlunda än vid tiden för miljöskyddslagens tillkomst. Behovet av skyddsåtgärder får därför ses med delvis andra utgångspunkter än de som var aktuella år 1969.

Härtill kommer att de senaste tjugo årens successiva lagstiftningsarbete om människors hälsa och miljön ofta har skett i syfte att motverka akuta problem. Regeringen kan konstatera att arbetet i mycket har varit fram- gångsrikt, men att det nu framstår som befogat att göra en samlad, genom- gripande genomgång både av miljölagstiftningen och myndigheternas verksamheter inom miljöområdet.

Det var bl.a. möt den nu redovisade bakgrunden som regeringen i maj

Prop. 1990/91 : 90

1989 beslöt att tillsätta en kommitté med parlamentarisk sammansättning för att se över miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har antagit namnet miljöskyddskommittén.

Miljöskyddskommittén skall utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Som fram- går av kommitténs direktiv (Dir. 1989232) skall detta åstadkommas bl.a. genom samordning av lagar och andra föreskrifter så att nya miljöproblem kan förebyggas och gamla avhjälpas effektivare. l direktiven ingår också ett uppdrag för kommittén att redovisa hur skärpta miljökrav skall återspeg- las i lagstiftningen.

Det är lagstiftningens uppgift att säkerställa de miljöpolitiska målen. Miljöskyddslagen utformades på sin tid efter de då aktuella miljöproble- men. Eftersom miljöproblemen delvis har ändrat karaktär måste också lagstiftningen ändras. En framtida miljölagstiftning måste utformas med utgångspunkt i de miljöproblem som i dag är kända och ha en nära anknytning till hur problemen konkret skall angripas. Även om många miljölagar var och en inom sitt område har anpassats till utvecklingen, är det, för att vinna en ökad effektivitet, utomordentligt viktigt att lagarna, trots de skilda, komplicerade sammanhang för vilka de är avsedda att verka, kan föras över till en mer sammanhållen lagstiftning. Det är därvid angeläget att samordna lagstiftningen i fråga om både kravnivåema och de lagtekniska lösningarna så att lagstiftningen kan bidra till att miljöhän- synen genomsyrar alla samhällssektorer. _

Miljöskyddskommittén har den 29 januari 1991 i enlighet med direkti- ven avlämnat ett principbetänkande, Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4).

Som också uttryckts i direktiven kommer regeringen nu att överväga hur det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas.

Regeringen konstaterar att principbetänkandet är väl ägnat att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att reformera miljölagstiftningen. I det följande tas några särskilda frågor upp, där det finns anledning att förtydli- ga eller ändra i vad som skall tjäna som utgångspunkt för kommitténs fortsatta överväganden. I övrigt gäller de ursprungliga kommittédirek- tiven.

Med hänsyn till det intresse som riksdagen tidigare visat för miljölag- stiftningen (se bl.a. JoU 1989/90: 5) anmäls regeringens överväganden med anledning av miljöskyddskommitténs principbetänkande härigenom för riksdagens kännedom. Regeringen har därvid valt att redovisa huvud- dragen av kommitténs överväganden i detta avsnitt och inte i en särskild bilaga.

6.2. Samordning

Regeringens ställningstagande: Kommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att miljölagarna skall samlas i en miljöbalk för att underlät- ta överblicken och tillämpningen både för myndigheter, verksam- hetsutövare och allmänheten. Naturresurslagen och naturvårds- lagen bör ingå i miljöbalken.

Miljöskyddskommitténs överväganden: Om den önskade överskådlighe- ten skall vinnas, kan enligt kommittén inte alltför omfattande lagar sammanföras till en enhetlig miljölag. En samordning bör främst avse vad som kan betecknas som skyddslagstiftning nämligen miljöskyddslagen (1969:387), hälsoskyddslagen (1982: 1080), lagen (1985:426) om kemiska produkter, renhållningslagcn (l979z596), lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle och lagen (l983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Även sådana regler i lagen (1979: 425) om skötsel av jordbruks- mark som rör miljöhänsynen bör infogas i en miljölag.

I fråga om lagen om kemiska produkter har kommittén särskilt beaktat att denna övergripande reglerar kemikaliekontrollen inte bara till skydd för den yttre miljön utan också till skydd för arbetsmiljön och för konsu- menterna. Beträffande alla tre sektorerna reglerar lagen inte endast an- vändningen av kemiska produkter utan också tillverkningen och mark- nadsföringen.

Såvitt gäller de risker för den yttre miljön som är förenade med använd- ningen av kemiska produkter föreligger ett behov att skärpa den nuvaran- de miljöskyddslagen. Under alla förhållanden bör i en ny, samlad miljölag föras in bestämmelser av det slag som finns i lagen om kemiska produkter. Det gäller t. ex. den allmänna aktsamhetsprincipen med ett ansvar för alla som använder kemikalier att ordna användningen så att skada på miljön kan undvikas. Det gäller även möjligheter att utfärda föreskrifter med generell räckvidd rörande kemiska produkter och rätt för miljömyndighe- terna att utöva tillsyn med alla de befogenheter man nu har enligt lagen om kemiska produkter. Genom sådana ändringar som nu förordats kommer en ny, samlad miljölag att i inte oväsentlig utsträckning hämta sitt innehåll från den nuvarande lagen om kemiska produkter. Kommitténs slutsats är alltså att en samordning mellan lagen om kemiska produkter och annan hälso— och miljölagstiftning bör komma till stånd. Samtidigt måste självfal- let beaktas att kcmikalieregleringen är av grundläggande betydelse även för arbetsmiljöskyddet och konsumentskyddet och att den nya lagen måste utformas så att den i likhet med lagen om kemiska produkter tillvaratar även dessa skyddsintressen. Endast om detta låter sig göra på ett fullt tillfredsställande sätt, bör en total samordning av kemikalielagstiftningen och övrig hälso- och miljölagstiftning komma till stånd.

I fråga om plan- och bygglagen och vattenlagen konstaterar kommittén att det är fråga om omfattande lagverk som nyligen tillkommit efter mycket tidsödande lagstiftningsarbete. Att på nytt ta upp frågan om den

tekniska utformningen av dessa regleringar skulle enligt kommittén med- föra ytterligare arbete som inte är motiverat. Det anförda talar för att de nyss nämnda lagarna inte skall föras över till en ny samlad miljölag. Detsamma gäller i fråga om minerallagen. [ samband med införandet av en ny, samlad miljölag måste emellertid sakliga ändringar göras om be- stämmelser om miljöskydd i andra lagar. Särskilt kan vattenlagen behöva ändras för att få en bättre överensstämmelse med aktsamhetsreglema i den nya miljölagen anser kommittén.

När det gäller lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m., naturresurslagen, redovisar kommittén att lagen innehåller ett par grund- läggande hushållningsbestämmelser i 2 kap. 2 och 355 som avser skydd mot ingrepp i miljön i områden som har särskilt skyddsvärde. Också 4 kap. som behandlar regeringens prövning av stora industrianläggningar hör nära samman med miljöskyddets intressen. Det bör dock beaktas att hushållningsbestämmelsema i lagen inte i första hand tar sikte på att tillgodose miljöskyddsintressena. Bestämmelserna tillgodoser i minst lika hög grad exploateringsintressen och andra intressen som med fog kan sägas vara motstående till miljöskyddsintressena. En utbrytning av viktiga delar ur lagen skulle rycka sönder helheten och försvåra bl.a. kommunernas planering. Bestämmelserna i naturresurslagen bör därför inte till någon del föras över till en ny, samlad miljölag. Kommittén har dock framhållit att man inte ser några stora tekniska svårigheter att arbeta in de delar av naturresurslagen som anknyter till miljöskyddet i en samlad miljölag.

Vissa bestämmelser i naturvårdslagen (1964: 822) om tillståndsplikt vid täktverksamhet och markavvattning samt samrådsplikt beträffande vissa andra arbetsföretag hör till skyddet för naturmiljön. Gemensamt är att det är fråga om verksamheter som påverkar naturmiljön och att skyddsbe- stämmelserna har stora likheter med miljöskyddslagens regler om tillstånd och anmälan. Detta talar för att bestämmelserna bör föras över till en ny, samlad miljölag. Övriga bestämmelser i lagen om områdesskydd m.m. hör mera samman med den fysiska planeringen och bör därför inte ingå i den nya lagen.

Kommittén framhåller vidare att om en ny, samlad miljölag får ett brett innehåll talar goda skäl för att till den föra över även miljöskadelagen (1986z225), lämpligen som en särskild avdelning av den nya lagen. Visser- ligen bröts ersättningsreglerna år 1986 ut ur miljöskyddslagen och sammanfördes med jordabalkens regler om skadestånd i grannelagsförhål- landen till miljöskadelagen under hänvisning bl.a. till svårigheten att anpassa de nya skadeståndsreglema till begreppet ”miljöfarlig verksam- het” och andra bestämmelser i miljöskyddslagen. Vid en allmän översyn av miljölagstiftningen finns det emellertid anledning att utforma såväl miljölagen som skadeståndsreglema så att de passar samman; att skade- ståndsreglema omfattar även vissa grannelagsrättsliga förhållanden synes ej utgöra något avgörande hinder. Eftersom anknytningen till fast egen- dom inte längre bör vara vägledande för miljölagen, faller därmed också skälen för att begränsa skadeståndsreglema till att avse verksamheter på fast egendom. Detta är i och för sig en fördel.

I det fortsatta utredningsarbetet får enligt kommittén övervägas om

ytterligare lagar, exempelvis strålskyddslagen, skall samordnas med miljö- skyddslagstiftningen i övrigt.

Det torde inte föreligga några problem att samordna tillsyns—, besvärs- och sanktionsbestämmelserna i de lagar som har föreslagits ingå i en miljölag enligt kommitténs bedömning. En samordning får emellertid inte leda till att miljöskyddsarbetet i något hänseende försvagas.

I en ny lag skulle enligt kommitténs förslag vissa övergripande aktsam- hetsregler föras in, i betydande omfattning efter mönster från lagen om kemiska produkter. Därefter bör följa särskilda kapitel för vissa ämnesom- råden som behöver särregleras. Gemensamma bestämmelser om tillsyn, sanktioner m. m. bör följa härefter.

Om den önskade översiktligheten skall vinnas, torde det enligt kommit- téns mening krävas, att den nya lagen i viss utsträckning får karaktär av ramlag. Genom bemyndiganden i lagen får regeringen och myndigheterna - i enlighet med riksdagens riktlinjer meddela de närmare föreskrifter som behövs. Fördelen med ett sådant system är att riksdagen kan dra upp de övergripande riktlinjerna medan detaljerna överlämnas till myndigheter- na. Lagstiftningen bör dock utformas så att den ger klar ledning för rättstillämpningen på de olika områden som kommer i fråga.

Regeringens överväganden: Ambitionen för kommitténs arbete bör vara att inordna den centrala miljölagstiftningen i en samlad lag, en miljöbalk. Regeringen konstaterar att den nuvarande miljöskyddslagen har som främsta syfte att skydda mot farliga utsläpp från vissa punktkällor. Miljö- problemen är dock betydligt mer komplexa än så. Detta visar sig också i att miljöproblem behandlas i ett betydande antal lagar. Med tiden har detta medfört en brist i samordningen mellan de olika lagarna och konsekvensen härav har blivit en reducering av styrkan i vissa lagar. De olika lagarna kan i vissa fall komma att motverka varandras syften helt i strid med vad som . var avsikten när de kom till. Regeringen anser att det nu är dags att överväga förutsättningama för att samordna lagstiftningen för att göra den till ett effektivare redskap i miljöpolitikens tjänst. För att åstadkomma detta behövs dock en god planering och ett mer samlat grepp än vad kommittén har föreslagit. Alla lagar som i första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushåll- ning med naturresurserna bör därför samlas i en miljöbalk. Ett sådant syn- sätt är också naturligt i ett internationellt sammanhang. Som annan lagstift- ning av övergripande slag bör en ny miljöbalk innehålla avdelningar av dels gemensamt slag. dels specialregler för olika miljörättsliga frågor.

En miljöbalk bör sålunda delas upp i kapitel och eventuellt i skilda avdelningar. Balken bör inledningsvis behandla övergripande frågor, sär- skilt med inriktning på hushållning och hänsyn till natur- och kulturmiljön i planeringsprocessen. Därefter kan i olika kapitel följa de särskilda verk- samheterna var för sig. Miljöbalken kan i de avslutande delarna innehålla samordnade kapitel i fråga om tillsyn, ansvar m.m. Det bör dock stå kom- mittén fritt att själv utforma en miljöbalk indelad i den ordning med kapitel och om det gagnar ändamålet — avdelningar som behövs för att vinna

tydlighet, begriplighet och enhetlighet.

Föreskrifter motsvarande naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i miljöbal- ken särskilt behandlade verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en naturlig koppling mellan de olika intressen i fråga om miljöhänsyn och exploatering som kan stå mot varandra. Denna intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning med sikte på att värna miljövårdens intressen. .

Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret på myn- dighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och bygglagen och naturresurs- lagen bör ligga på samma myndighet.

Regeringen redovisar i kapitlet om miljökonsekvensbeskrivningar (kap. 8) skälen för att infoga föreskrifter om sådana beskrivningar i naturresurs- lagen. Regeringen har också i samma avsnitt redovisat hur samordningen med viss annan lagstiftning därigenom kommer att underlättas. Genom samråd och annan planering kan många konflikter förebyggas. Naturre- surslagens karaktär av miljölagstiftning har genom den föreslagna lagtekni- ska lösningen förstärkts. Genom naturresurslagen får alltså en framtida miljölagstiftning en räckvidd som täcker alla de lagar som är anknutna till naturresurslagen. Naturresurslagen bör därför i sin helhet ingå i en framti- da miljöbalk. Genom att inordna föreskrifter motsvarande naturresursla- gens i miljöbalken skärps kraven på att samhällsplaneringen sker på ett miljömedvetet sätt. Detta innebär bl. a. att skapa en god miljö både i fråga om bostäder och arbetsplatser och i den omgivande miljön. Tillståndsfrå- gor för olika exploateringsföretag skall prövas mot dessa betingelser och i ett långsiktigt perspektiv. Endast härigenom kan miljöfrågorna få en ga- ranterad, central plats i den fysiska planeringen och vid utnyttjandet av gemensamma resurser.

Samordning med annan miljölagstiftning behövs också för att underlät- ta överblicken och tillämpningen av det system med lagar och andra författningar som byggts upp vid olika tillfällen för att avhjälpa problem av olika karaktär. En sådan samordning måste omfatta, förutom skydds- lagstiftning i dess snävare bemärkelse, även vissa frågor om utnyttjande av mark och vatten när miljöns intressen hotas.

Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagcn är alla lagar av skyddskaraktär. Lagarna sammanfaller i fråga om skyddsområden och till stor del också när det gäller tillämpande myndigheter. Även lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen om svavelhaltigt bränsle och lagen om spridning av bekämpningsme- del över skogsmark har samma skyddssfär. Om de nu uppräknade lagarna anpassas och inordnas i en miljöbalk skulle avsevärda vinster i fråga om effektivitet kunna uppnås. Kravnivåema skulle kunna samordnas och eventuella motsägelser lagarna emellan undanröjas. Det bör stå kommit- tén fritt att i sitt fortsatta arbete överväga om ytterligare lagar eller delar därav skall infogas i en ny miljölag. Särskilt bör därvid uppmärksammas hur miljöfrågorna behandlas i vattenlagen i de delar lagen direkt berör

132 o

miljövårdens intressen och skyddet för vattenförsörjningen och hur miljö- skyddsfrågorna regleras för jordbrukets vidkommande.

Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till miljövårdens intressen. Lagen inleds sålunda med ett konstaterande att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Redan härav följer att det framstår som befogat att föra naturvårdslagen samman med övriga nyss angivna lagar som skall ingå i en miljöbalk. För en sådan ordning talar också de förstärkningar av miljövårdens intressen som de på annat ställe i propositionen (avsnitt 16.5) föreslagna ändringarna i na- turvårdslagen innebär. Regeringen vill i detta sammanhang betona att de i denna proposition föreslagna ändringarna i naturvårdslagen inte skall uppfattas av kommittén som ett hinder i arbetet med att samordna miljö- lagstiftningen. Det står alltså kommittén fritt att i förslaget till miljöbalk lägga fram förslag till ändringar i naturvårdslagstiftningen som berör de nu föreslagna ändringarna. Kommittén bör även överväga om ytterligare ändringar i naturvårdslagen är befogade i syfte att skärpa miljökraven i lagstiftningen. Det nu sagda gäller även i fråga om de andra lagförslag som redovisas i denna proposition.

Naturvårdslagen har, som utredningen påpekat, också regler om mark- användning och områdesskydd. Härvid finns en koppling till plan- och bygglagen. I rättstillämpningen har praktiska svårigheter framkommit när lagarna griper in i varandra utan att de rättsliga frågorna har varit föremål för särskild ananlys, t. ex. när en kommun skall fastställa en plan, utan att frågan om upphävande av eller ändring i strandskyddsreglema dessförin- nan har prövats. Sådana och andra kopplingar mellan naturvårdslagen och plan- och bygglagen skall uppmärksammas särskilt i det fortsatta utred- ningsarbetet. Frågor om markanvändning och hävdandet av miljövårdens intressen bör i större utsträckning kunna lösas utan onödiga administrati- va konflikter.

Vad särskilt gäller lagen om kemiska produkter skulle det inte vara till gagn för miljöpolitikcn i allmänhet och kemikaliekontrollen i synnerhet att dela upp kemikaliefrågoma i olika lagar. Att knyta en produktlagstiftning som lagen om kemiska produkter direkt till en miljöbalk är tvärtom av fundamental betydelse när det gäller att betona hur viktigt det är att produkterna redan vid tillverkningen anpassas till miljön. Det finns inget motsatsförhållande mellan miljöhänsyn och ett beaktande av konsumen- ternas intressen. Av direktiven framgår att kommittén skall utreda förhål- landet mellan kemikalielagstiftningen och arbetsmiljölagstifmingen. Detta gäller även när kemikalielagstiftningen inordnas i en samlad miljölagstift- ning. _

Det är regeringens uppfattning att den s.k. substitutionsprincipen, dvs. principen att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre farlig när en sådan finns på marknaden, måste få en ökad genomslagskraft. Tillämp- ningen av substitutionsprincipen måste bygga på att produktens miljöfar- lighet klassificeras på motsvarande sätt som sker i fråga om hälsofarlighe- ten. Genom en särskild klassificering eller gradering i fråga om miljöfarlig- het bör tillsynsmyndigheterna kunna hämta direkt ledning för att ålägga den som hanterar produkten att byta ut den mot en mindre farlig. Det bör

vara möjligt för kommittén att efter samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket utforma förslag till hur substitutionsprincipen lag- tekniSkt skall preciseras med ett system enligt de principer som nu har skisserats.

Vad som krävs är inte bara en samordning av det rättsliga systemet från lagteknisk synpunkt. Givetvis måste även materiella samordningsvinster eftersträvas. Detta syfte underlättas om man kan undvika att flera lagar reglerar samma fråga. I dag fungerar det ofta så att för komplexa miljöstö- rande anläggningar kan olika lagar med skilda kravnivåer tillämpas på verksamheten. En sådan ordning är otillfredsställande både för företaget och för tillsynsmyndighetema. Tillståndsprövningen bör exempelvis kun- na omfatta inte bara utsläppen från verksamheten utan också de produkter som används i framställningsprocessen. Substitutionsprincipen skall där- vid kunna tillämpas av tillståndsmyndigheterna vid deras prövning.

Om en ny, samlad miljölag får ett brett innehåll, uppkommer frågan om den också bör innehålla civilrättsliga regler om ersättning för miljöskador. Sådana regler finns nu i miljöskadelagen och i speciallagar på skilda områden Vid bedömningen av den frågan kan konstateras att civilrättsli- ga regler om ersättning för skador ofta är åtskilda från de regler som i övrigt behandlar sakfrågan, t.ex. regler om förebyggande åtgärder, till- stånd och kontroll. Att ha skadeståndsregler i särskilda lagar markerar också dessa reglers särskilda karaktär. Mot denna bakgrund framstår det som tveksamt om miljöskadelagens regler bör inordnas i en miljöbalk. För att föra in dem i balken talar dock att denna därigenom skulle komma att ge en mera fullständig bild av miljörätten. Frågan bör övervägas av kom- mitte'n.

Vid en allmän översyn av miljölagstiftningen finns anledning att beakta behovet av samordning mellan miljörättens olika delar. Eftersom anknyt- ningen till fast egendom inte längre bör vara vägledande för den framtida miljölagstiftningen, uppkommer frågan om även skadeståndsreglema i miljöskadelagen bör kopplas loss från den begränsningen. I och för sig skulle det vara en fördel att ha samma lösning i olika föreskrifter. Om skadeståndsreglema frikopplas från begränsningen, kan det emellertid inte uteslutas att det leder till komplikationer i förhållande till andra ersätt- ningssystem, bl. a. för skador till följd av trafik med s.k. rörliga störnings- källor (bilar, båtar och flygplan). Det måste också undersökas vilka effekter en sådan frikoppling skulle få för de skadelidande. Det bör ankomma på kommittén att överväga dessa frågor. '

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 10.2

6.3. Utsläppsgränser och tillåtlighet

Regeringens ställningstagande: Utsläppen av föroreningar bör ned- bringas till ofarliga nivåer. Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. Miljö- skyddskommittén bör studera om de nuvarande omprövningsreg- lerna behöver ändras.

Miljöskyddskommitténs överväganden: Kommittén har uttalat sig för att

införa miljökvalitetsnormer. Kommittén har därvid bl.a. gjort följande överväganden.

Kvalitetsnormer måste bygga på ingående kunskaper om dels vad natu- ren tål, dels vilka effekter för människors hälsa och naturen som en viss verksamhet får. För att skapa kunskaper om vad som kan accepteras krävs såväl grundläggande forskning som utredningar med direkt praktisk till- lämpbarhet, utförda exempelvis av de statliga sektorsmyndigheterna.

En tilltalande modell för miljöskyddsarbetet skulle i och för sig vara att kvalitetsnormer intogs i lagar eller andra författningar så att de fick rätts- ligt bindande verkan och sedan direkt kunde läggas till grund för de tillämpande myndigheternas beslut. Ett konsekvent användande av lagfäs- ta kvalitetsnorrner är emellertid av vissa anledningar svårt att genomföra, bl. a. beror detta till viss del på kunskapsbrist i fråga om många ämnens hälso- och miljöfarlighet.

Även om det enligt kommittén kan vara förenat med praktiska svårighe- ter att införa ett system med kvalitetsnormer, beroende på bl.a. den kunskapsbrist som alltjämt finns i fråga om hur ett system med miljökvali- tetsnormer skulle kunna anpassas till en individuell prövning och till- ståndsgivning, skulle ett system med miljökvalitetsnormer kunna tjäna som komplement till andra styrsystem. I första hand synes systemet kunna vara användbart för särskilda områden av landet. Det skulle också kunna ge i vart fall vägledning vid prövning av enskilda ärenden. Miljökvalitets- normer skulle i vissa fall kunna göras rättsligt bindande, t.ex. i fråga om trafik i storstädernas kärnor när ett i författning angivet gränsvärde för luftkvaliten överskrids.

Det finns enligt kommittén ett behov av att i ökad omfattning använda miljökvalitetsnormer. Ett ytterligare incitament att göra så ligger i den pågående anpassningen till EG. Denna organisation arbetar i stor utsträck- ning med direktiv om gränsvärden för olika ämnen och även andra former av kvalitetsnormer. Ett införande av mer rättsligt bindande kvalitetsnor- mer beträffande vissa typer av föroreningar eller för vissa geografiska om råden måste emellertid bli föremål för ytterligare överväganden.

Miljökvalitetsnorrnerna kan främst bli tillämpbara i ett begränsat områ- de till skillnad från föreskrifter med generell räckvidd.

Möjlighet att meddela jöreskrrjier med generell räckvidd finns nu bara i mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är den- na lagstiftningsteknik typisk för lagen om kemiska produkter och anslutan- de andra lagar och förordningar inom ramen för kemikalielagstiftningen. I en ny, samlad miljölag måste enligt kommittén ett betydligt vidare utrym- me ges åt generella föreskrifter. En sådan lag måste därför i vissa grundläg- gande hänseenden bygga på mönster hämtade från lagen om kemiska produkter. I vissa fall bör de normer som skall gälla beslutas direkt av riksdagen och sålunda iklädas lagform medan de i andra fall bör ges i form av föreskrifter beslutade av regeringen eller annan myndighet på grund av riksdagens bemyndigande. Avgränsningen mellan materiella lagregler och bemyndiganderegler bör övervägas noga under det fortsatta lagstiftnings- arbetet. .

Den individuella prövningen av större miljöfarliga anläggningar bör

emellertid finnas kvar enligt kommittén. Endast härigenom tillförsäkras enskilda intressen möjligheter att påverka utgången i ett ärende. Den individuella prövningen skapar också förutsättningar för en så kostnadsef- fektiv utformning av miljöskyddsåtgärdema som möjligt. De prövade anläggningarna är regelmässigt så stora att riskerna för miljöstömingar måste analyseras för var och en av dem.

Föreskrifter skulle emellertid enligt kommitténs uppfattning kunna ut- göra ett lämpligt komplement till den individuella tillståndsprövningen. Detta skulle också innebära att miljöskyddslagens regelsystem mer anpas- sades till lagen om kemiska produkter. Föreskrifter bör kunna meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen utser.

Enligt kommitténs uppfattning bör möjligheten att meddela föreskrifter omfatta såväl förbud mot att utöva viss miljöfarlig verksamhet som skyl- dighet att vidta vissa skyddsåtgärder.

Förbud bör givetvis endast utnyttjas i mycket speciella fall. Enligt kom- mitténs uppfattning bör förbud endast kunna meddelas för verksamheter som inte varit föremål för tillståndsprövning. TillståndSprövningen omfat- tar ju i sig en prövning av om verksamheten i fråga skall få utövas eller ej. Förbud bör vidare förbehållas sådana verksamheter som för sig eller tillsammans kan ge upphov till så stora miljöstömingar att de med hänsyn till nyttan framstår som oacceptabla. Ett exempel på sådan verk- samhet kan vara kabelbränning. En okontrollerad bränning av kabel har visat sig kunna ge upphov till en betydande avgång av tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen.

Föreskrifter om skyddsåtgärder bör enligt kommitténs uppfattning ock- så i huvudsak komma till användning för verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt. Inom många mindre verksamheter torde behovet av skyddsåtgärder inte skilja sig särskilt mycket från anläggning till anlägg- ning. En individuell prövning skulle i dessa sammanhang te sig såväl ineffektiv som resurskrävande. Som exempel kan nämnas att krav på att förse alla landets bensinstationer med muffar, för att fånga in bensinångor- na. skulle med nuvarande regler medföra att ett föreläggande måste riktas mot varje bensinstationsägare. De generella föreskrifterna bör i dessa fall ses som minimikrav som i det enskilda fallet skall kunna skärpas i sam- band med att en tillståndsprövning kommer till stånd. En sådan ordning gäller redan i dag för sådana miljöföreskrifter som meddelats med stöd av lagen om skötsel av jordbruksmark. Sådana föreskrifter hindrar inte att längre gående skyddskrav i det enskilda fallet kan ställas med stöd av miljöskyddslagens bestämmelser.

Enligt kommitténs uppfattning bör föreskrifter i speciella fall också kunna omfatta verksamheter som tillståndsprövats enligt miljöskydds- lagen. Förutsättningen bör då vara att det är nödvändigt att skärpa villkori visst eller vissa avseenden på grund av att nya kunskaper framkommit om ett ämnes miljöfarlighet eller att förhållandena avsevärt förändrats samt att en villkorsändring skulle vara svår att snabbt genomföra vid en indivi- duell omprövning. De nya kunskaper som framkommit om havets eutrofi- ering och kvävets roll i sammanhanget skulle exempelvis kunna utgöra skäl för skärpta krav på skyddsåtgärder vid kommunala reningsverk. Detta

skulle i dag kräva en omprövning av varje enskilt beslut. Enligt kommit- téns uppfattning borde det i ett fall som detta vara möjligt att skärpa kraven genom generella föreskrifter.

Vissa typer av föreskrifter kan beröra ämnesområden där det kan finnas behov att medge undantag med hänsyn till omständigheterna i det enskil- da fallet. Om den myndighet som meddelar föreskrifterna, i första hand regeringen, finner att ett sådant behov kan föreligga, får föreskrifterna utformas så att det finns möjlighet att ge dispens helt eller delvis eller för viss tid. Ibland kan det i så fall vara motiverat att låta föreskrifterna innehålla att dispens får meddelas inom ramen för en tillståndsprövning.

De möjligheter som redan i dag finns att meddela särskilda föreskrifter inom s.k. miljöskyddsområden bör enligt kommitténs uppfattning finnas kvar i en ny lag. Bestämmelserna i ämnet behöver dock sannolikt bli föremål för en viss omarbetning. Bl.a. bör möjligheterna att i dessa sam- manhang tillämpa miljökvalitetsnormer och genomförandeplaner bli före- mål för närmare överväganden.

I det fortsatta utredningsarbetet bör också behandlas frågan om vidgade möjligheter för kommunerna att meddela föreskrifter till skydd för hälsa och miljö. Som exempel på vad lokala miljöskyddsföreskrifter borde kun- na avse kan nämnas förbud mot halmbränning, gödselhantering och av- fallshantering som inte regleras på annat sätt. . Kommunernas möjligheter att meddela föreskrifter till skydd för hälsa och miljön, t. ex i fråga om gödselhantering, halmbränning m.m., bör övervä- gas i det fortsatta utredningsarbetet.

Tillåtlighet

Tillståndsmyndighetema bör enligt kommittén vid prövningen även beak- ta storskaliga miljöproblem t.ex dioxiner och freoner, ämnen som många gånger inte ger upphov till några nämnvärda lokala föroreningsproblem. Avfallsfrågoma bör uppmärksammas vid tillståndsgivningen i en vidare bemärkelse än vad som sker för närvarande. I dag beaktas dessa frågor bara i den mån utsläpp från produktionen kan påverka omgivningen.

En skyldighet att ställa säkerhet för återställning eller annan efterbe- handling motsvarande den som finns i naturvårdslagen bör tas in i en ny, samlad miljölag.

Gränsen för tillåtligheten i 65 andra stycket miljöskyddslagen bör flyttas så att den där beskrivna dispensmöjligheten försvinner i de fall ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer. I fråga om såda- na överväganden som följer på de verksamheter som avses i 65 första stycket, dvs. verksamheter som kan befaras föranleda olägenheter av vä- sentlig betydelse, bör prövningen av tillåtligheten ankomma på regeringen. För att tillstånd skall lämnas i ett sådant fall bör det föreligga synnerliga skäl.

Omprövning

Omprövning av villkor enligt miljöskyddslagen har skett i förhållandevis begränsad utsträckning. Rätten att begära omprövning enligt miljöskydds- lagen bör därför enligt kommittén tillkomma även länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna i den mån de efter delegation har tagit över tillsynsansvaret. Tillsynsmyndigheterna bör med rimliga mellanrum gå igenom de verksamheter för vilka de har tillsyn för att bedöma behovet av omprövning. Utredningsskyldigheten skall åvila tillståndshavaren.

Regeringens överväganden: Regeringen, som i allt väsentligt instämmer i kommitténs överväganden, anser i detta sammanhang att några frågor bör framhållas särskilt.

Kommittén bör i sitt fortsatta arbete ytterligare överväga frågorna om kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till hur s.k. miljökvalitets- normer skulle kunna utformas och lämna förslag till sådana normer eller riktlinjer.

Regeringen finner att kommittén utförligt har redovisat hur föreskrifter med generell räckvidd skulle kunna fungera i framtiden. Kommitténs förslag om sådana föreskrifter bör innebära möjligheter både för skärpta regler där det behövs och samtidigt kunna bidra till ett effektivare miljö- skyddsarbete. Kommittén bör i sitt fortsatta arbete närmare redovisa exempel på i vilka fall och hur generella föreskrifter kan utformas.

Tillåtlighet

När tillåtlighetsreglema utformades i miljöskyddslagen var fråga om att väga skilda intressen mot varandra. Tillåtlighetsreglerna får sägas ha fun- gerat bra med beaktande av att de utformades med utgångspunkt i att utsläppen från väl kända punktkällor skulle regleras. Storskaliga miljö- problem ställer emellertid andra krav också i fråga om tillåtligheten. Av tillåtlighetsreglema måste därför klart framgå att all miljöfarlig verksam- het skall bedömas mot människors hälsa och miljön och vid en sådan prövning skall omsorgen om hälsa och miljö stå i centrum. Den närmare lagtekniska utformningen av skärpta tillåtlighetskrav får ankomma på kommittén. Ett sätt att markera en skärpning av tillåtlighetsreglema kan vara att vid utformningen av föreskrifter motsvarande 55 i den nuvarande miljöskyddslagen, särskilt i fråga om tredje stycket, tydligt ange att miljö- hänsynen skall ha ökad tyngd och anpassa lagtexten till detta.

Kommittén bör presentera förslag till hur föreskifter om ställande av säkerhet för efterbehandling bör utformas.

Omprövning

I dag gäller som huvudregel att villkor kan omprövas efter tio år. Även dessförinnan kan villkor omprövas, nämligen om det föreligger i miljö- skyddslagen särskilt angivna förutsättningar för omprövning. Omprövningsreglerna måste som all tillståndsprövning utformas med

den utgångspunkten att industriutsläppen skall nedbringas till ofarliga nivåer. Kommittén bör närmare studera om de nuvarande omprövnings- reglema behöver ändras för att uppnå detta mål. Därvid är det viktigt att belysa de rättsliga konsekvenserna, t.ex. av ändrade intervaller för om- prövning ,och i detta sammanhang beakta rättssäkerhetsaspektema.

När det gäller Utredningsskyldigheten vid omprövningsärenden finns i denna proposition förslag till ändringar i miljöskyddslagen, se avsnitt 12.2.

Hänvisningar till S6-3

6.4. Transportområdet

Regeringens ställningstagande: Regleringen av trafikens miljöfrågor harmoniseras med annan miljölagstiftning.

Miljöskyddskommitténs överväganden: Trafiklagstiftningen kräver sär- skilda överväganden. Föreskrifter om fordon och lokala trafikföreskrifter meddelas i första hand av hänsyn till framkomlighet och trafiksäkerhetsin- tressen. Det finns därför ingen anledning att överföra bestämmelserna om sådana föreskrifter från trafiklagstiftningen till miljölagstiftningen. I den mån det skulle visa sig föreligga ett permanent behov för kommunerna att kunna förbjuda motortrafik vid tillfälliga luftföroreningstoppar bör där- emot bestämmelser motsvarande den nya lagen om tillfälliga bilförbud föras in i en ny, samlad miljölag.

Regeringens överväganden: Enligt direktiven skall kommittén utreda om den nuvarande miljöskyddslagstiftningen är en lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med trafikens miljöproblem eller om andra lagtek- niska lösningar bör komma till användning.

Det är angeläget att harmonisera miljölagstiftningen inom skilda sam- hällssektorer så att likartade utgångspunkter i synen på miljöfrågorna finns för de olika sektorerna. Det är en viktig uppgift för kommittén att lägga fram förslag till hur trafikens miljöproblem skall få sin lagtekniska lösning och vilka befogenheter på lokal nivå som skall finnas att meddela föreskrif- ter som syftar till att förbättra miljöförhållandena.

6.5. Miljövårdens organisation m.m.

.Regeringens ställningstagande: Miljöskyddskommittén bör ytterlig-

are överväga frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsfrågoma.

Miljöskyddskommitténs överväganden: Kommittén har inte funnit att några omständigheter som påverkar bedömningen av frågan om miljöor- ganisationernas talerätt har tillkommit efter riksdagens beslut vid 1987/88

års riksmöte. Kommittén lägger därför inte fram något förslag om utvid- gad talerätt.

Vad angår frågan Om miljöombudsman anser kommittén att betydande komplikationer skulle inträda om en sådan gavs talerätt i miljöfrågor vid sidan av naturvårdsverket. Någon talerätt bör därför i vart fall inte tiller- kännas en miljöombudsman. De återstående uppgifterna för en miljöom- budsman kan skötas av naturvårdsverket och riksdagens ombudsmän, JO, som redan i dag behandlar klagomål över handläggningen av miljöskydds- ärenden. Det skulle därför innebära ett betydande mått av överorganisa- tion att inrätta ett särskilt miljöombudsmannaämbete.

Regeringens överväganden: Kommittén bör med tanke på miljöfrågor- nas stora betydelse även fortsättningsvis överväga frågan om allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsärenden kan vidgas och forrner- na för detta.

Den särskilde utredaren om naturvårdsverkets uppgifter och organisa- tion (Dir. 1990:67) Skall överväga om den centrala tillsynsverksamheten enligt miljöskyddslagen bör samlas hos ett särskilt organ med möjlighet att koncentrera sig på denna uppgift och andra uppgifter som skulle framstå som naturliga för en eventuell miljöombudsman.

Huruvida det skall tillskapas ett organ med särskilda tillsynsuppgifter eller andra särskilda myndighetsuppgifter utreds således redan. Mot den bakgrunden finns det inte anledning för kommittén att ytterligare övervä- ga frågan om en särskild miljöombudsman. Däremot bör kommittén lägga fram de förslag till organisationsförändringar som föranleds av kommit- téns förslag i övrigt. En fråga som här särskilt bör beaktas är hur en samlad miljölagstiftning påverkar miljövårdens organisation.

Genom att miljölagStiftningen skall bli enhctligare och lättare att tilläm- pa bör samtidigt vissa vinster i organisationen kunna uppnås. Det bör ankomma på kommittén att rcd0visa hur effektiviteten påverkas av en samlad miljölagstiftning och särskilt ange de besparingar som kan åstad- kommas med en sådan lagstiftning.

6.6. Sanktionssystemet

Regeringens ställningstagande: Möjligheten att använda ekonomis- ka sanktioner mot enskilda och andra som inte följer föreskrifter och villkor för verksamheten skall utvidgas.

Miljöskyddskommitténs överväganden: Ifråga om sanktioner mot över- trädelser av miljölagstiftningen framhåller kommittén att straffsanktioner bör användas vid allvarligare och framför allt vid uppsåtliga och klart oaktsamma överträdelser av enskilda. Ekonomiska sanktioner kan vara motiverade vid överträdelser av företag och vid sådana överträdelser av enskilda som inte motiverar straffsanktion. Straffbestämmelserna bör för- delas mellan brottsbalken, där de allvarligaste miljöbrotten bör behandlas,

och en ny, samlad miljölag. Sanktionsavgifter kan vara ett bra alternativ eller komplement till straffsanktioner. l åtskilliga fall kan man tänka sig att en sådan avgift fastställs i taxa.

Regeringens överväganden: De straffrättsliga reglerna i miljöskyddslagen har ändrats och utvidgats vid flera tillfällen sedan miljöskyddslagen till- kommit senast i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition. Det bör dock stå kommittén fritt att utforma förslag till miljöbalkens straff- rättsliga regler på det sätt som kommittén finner lämpligt.

Även om den nuvarande miljöskyddsavgiftens effektivitet visserligen kan ifrågasättas vill regeringen dock understryka att ekonomiska sank- tioner har en given plats vid sidan av gängse straffrättsliga sanktioner i en miljöbalk. Det bör ankomma på kommittén att lämna förslag till hur föreskrifter om ekonomiska sanktionsformer skall utformas så att ett sy- stem med avgifter i framtiden kan fungera som en verksam del av sank- tionssystemet.

6.7. Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden

Regeringens ställningstagande: Förhållandet mellan Sveriges inter- nationella åtaganden, EGs rättssystem inbegripet, och den svenska miljölagstiftningen övervägs särskilt.

Regeringens överväganden: Enligt utredningsdirektiven bör kommittén kartlägga de internationella avtal och åtaganden som finns på miljöområ- det och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa. Även andra internationella förpliktelser, t.ex. på handelns område, bör enligt direkti-

ven beaktas i arbetet. Kommittén skall också i den utsträckning det behövs med hänsyn till utredningsuppdraget i övrigt inhämta kunskaper om och redogöra för innehållet i andra länders lagstiftning. Vid utformningen av förslag till ny lagstiftning bör kommittén enligt direktiven också beakta hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.

Jordbruksutskottet fann hösten 1989 (.loU 1989/90:5) att något särskilt uttalande inte syntes påkallat om att fördragsslutande länder självfallet bör respektera förpliktelser enligt ingångna avtal. När det gäller ingripanden mot överträdelser av enskilda konventioner förordar utskottet förhand- lingar inom ramen för de olika konventionerna.

Kommittén har i en bilaga till principbetänkandet lämnat en redogörelse för det internationella miljösamarbetet. Denna kartläggning är ett värde- fullt bidrag till det fortsatta arbetet. Kommittén har ännu inte gjort några egna bedömningar i sammanhanget.

I kapitel 5 i denna proposition finns en redogörelse för det intemationel- la miljösamarbetet och för de viktigaste miljökonventionerna. När det

gäller frågan om förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och landets internationella åtaganden gör regeringen följande bedömning.

På senare tid har vid några tillfällen ifrågasatts om den svenska miljö- lagstiftningen innehåller bestämmelser av den arten att det säkert kan hävdas att landet uppfyller sina internationella åtaganden.

Regeringen är av den uppfattningen att den svenska miljölagstiftningen är tillfredsställande utformad med hänsyn till landets internationella åta- ganden. Den svenska lagstiftningen har vid behov anpassats så att konven- tionsåtaganden har omsatts i lagstiftningen. --

Som exempel på svensk anpassning till det internationella miljösamar- betet kan nämnas förslagen i denna proposition att riksdagen skall godkän- na Baselkonventionen och tillägget till Montrealprotokollet (avsnitt 13.8.] och 2). Förslaget om miljökonsekvensbeskrivningar (kapitel 8) innebär bl.a. en harmonisering i förhållande till EG. De i denna proposition (avsnitt 16.5.4) föreslagna reglerna om biotopskydd i naturvårdslagen innebär en förstärkning av vår lagstiftning i förhållande till den s.k. Bemkonventionen. Vidare beslutar regeringen i dag en proposition om en lagstiftning om exportregler, bl. a. om farliga kemiska produkter.

Det är en annan sak att det av lagstiftningen inte med tydlighet framgår . hur Sverige fullgör sina internationella åtaganden. Detta hänger samman med den teknik för att införa de internationella åtagandena i lagstiftningen som Sverige tillämpar.

[ vissa länder utgör ett internationellt avtal automatiskt en del av den interna rättsordningcn så snart det har trätt i kraft. Folkrättsligt tillämpar sådana länder det s.k. monistiska systemet.

För Sverige och bl.a. de andra nordiska länderna, vilka har en dualistisk rättsordning, krävs däremot en nationell—rättsakt varigenom avtalets regler införlivas med den interna rättsordningcn för att reglerna skall bli tillämp- liga på nationell nivå. När en överenskommelse skall införlivas med den nationella rätten kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommel- sens bestämmelser kan införlivas med den nationella rätten antingen ge- nom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporering. Vid transforma- tion omarbetas i Sverige de delar av den internationella överenskommel- sen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige och följaktligen skall tillämpas av enskilda och/eller myndigheter. I Sverige har transforma- tionsmetoden hittills varit det huvudsakliga sättet att införliva internatio- nella avtal med svensk rätt. Detta gäller också på miljöpolitikens område. Som ett exempel på tillämpningen av inkorporeringsmetoden i svensk miljölagstiftning kan nämnas lagen (19741268) med anledning av miljö— skyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige och delvis -— förordningen (1975: 542) om till- ämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.

Ett fall som har uppmärksammats särskilt av bl. a. konstitutionsutskot- tet gäller våtmarkskonventionen (SÖ 1975z76) i samband med fråga om småbåtshamn och anläggning av väg i Vellinge kommun.

Enligt våtmarkskonventionens artikel 2 skall fördragsslutande part utse lämpliga våtmarker inom sitt territorium, vilka skall tas upp på en lista över våtmarker av internationell betydelse. På den svenska listan finns för närvarande upptagna 30 våtmarksområden.

Enligt konventionens artikel 2 punkt 4 skall varje fördragsslutande stat utse minst ett våtmarksområde för införande på den internationella våt- markslistan. Som krav på nationella åtgärder föreskrivs i våtmarkskon- ventionen att de fördragsslutande parterna skall utarbeta och genomföra sin planering så att de främjar bevarandet av de våtmarker som har införts på listan och så långt det är möjligt ett rationellt nyttjande av våtmarkerna inom sitt territorium.

Enligt artikel 4 i våtmarkskonventionen skall varje fördragsslutande part främja bevarandet av våtmarker och våtmarksfåglar genom att tillska- pa naturreservat inom våtmarksområden — vare sig dessa är uppförda på listan eller ej samt genom att ordna med lämplig tillsyn.

Totalt sett är 52 länder anslutna till konventionen. 421 våtmarksområ- den har utpekats som internationellt värdefulla. När det gäller de svenska våtmarksområdena är samtliga utpekade som riksobjekt enligt naturre- surslagens bestämmelser. Med stöd av naturvårdslagen har hittills drygt 60% av den berörda arealen på närmare 4000 km skyddats i form av nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde. Flera områden är dock inte föremål för några särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen.

Vid sin bedömning av det nyss nämnda ärendet i Vellinge kommun uttalade konstitutionsutskottet (KU 1989/90:30) att det är en grundläg- gande princip att regeringen och myndigheterna skall känna till förekoms- ten av och innehållet i de regler de har att tillämpa. Detta gäller enligt utskottet även de konventioner och andra internationella åtaganden som har betydelse för handläggningen. Därför borde enligt utskottet i det aktuella planärendet frågan om intrång i det med konventionen avsedda våtmarksområdet ha uppmärksammats under ärendets behandling. Vid utskottsbehandlingen är det alltså snarare handläggningen av ärendet än innehållet i den relevanta svenska lagstiftningen som har kritiserats.

Det är också regeringens uppfattning att den svenska lagstiftning som finns är tillfyllest när det gäller förpliktelserna enligt våtmarkskonven- tionen. Det glapp som kan finnas mellan behov att bilda ytterligare natur- reservat inom våtmarksområdena och gällande förordnanden om sådana förklaras främst av en resursbrist.

Våtmarkskonvcntionen är det exempel där den svenska lagstiftningen främst har ifrågasatts. Någon kritik mot lagstiftningen som sådan finns det alltså inte skäl att framföra. Däremot är det anförda ett exempel på den otydlighet som kan bli en följd av att Sverige folkrättsligt tillämpar trans- formationsprincipen. Det är inte möjligt att omedelbart i svensk lagstift- ning identifiera de bestämmelser som innebär att våtmarkskonventionens åtaganden uppfylls. Motsvarande kan sägas om Bernkonventionen den 19 september 1979 om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (SÖ l983:30) och Bonnkonvcntionen den 23juni 1979 om skydd av flyttande vilda djur (SÖ l983:37). Regeringen anser inte att det finns skäl att överväga något annat system för implementering av de

internationella åtagandena på det miljöpolitiska området. Transforma- tionsprincipen kan dock ibland leda till svårigheter att känna igen de internationella åtagandena i den svenska lagstiftningen.

Förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och internationella åtaganden aktualiseras också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG.

En kartläggning måste ske av vilka konventioner och EG-regler som innehåller artiklar som kräver lagstiftning och i vad mån den svenska lagstiftningen täcker innehållet i dessa artiklar eller om det krävs komplet— terande svensk lagstiftning.

En viss anpassning av det svenska lagstiftningsarbetet på miljöområdet kommer att bli nödvändig. En sådan lagstiftning skall i stor omfattning träda i kraft den 1 januari 1993.

Från rättslig synpunkt kräver en EG-anpassning samma lagstiftningstek- niska arbete som övrig anpassning till internationella åtaganden. Arbetet bör därför utföras i ett sammanhang.

Det här ifrågavarande arbetet avser primärt inte en nyordning av den svenska lagstiftningen utan i första hand en genomgång av rådande förhål- landen. Därav kommande lagförslag kan förväntas bli av en tämligen ringa omfattning.

Den genomgång som skall göras bör remissbehandlas. Med hänSyn till den arbetsbelastning i övrigt som ligger på kommittén kan det vara lämpligt att befria den från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår miljölagstiftning. Detta arbete bör i stället utföras inom regeringskansliet och samordnas med de lagstiftningsfrågor som blir en konsekvens av harmoniseringen med EGs regler. Däremot bör kommittén naturligtvis, i enlighet med direktiven, beakta de internationella aspekterna på de förslag den själv lägger fram till ändringar i den svenska lagstiftningen.

Hänvisningar till S6-7

6.8. Tidsplan m.m.

Regeringens ställningstagande: Det fortsatta utredningsarbetet skall redovisas i ett slutbetänkande senast den 1 april 1993. Kommittén bör dock redan dessförinnan lämna förslag i särskilda frågor i den mån det påkallas av omständigheterna.

7. Samhällsbyggande för en god miljö Prop. 1990/91: 90

Regeringens ställningstaganden i korthet: En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en god ekonomisk utveckling. Natur- och kulturmiljön skall värnas ge- nom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs.

De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala planeringen. Den fysiska planeringen skall användas som ett viktigt instrument i det förebyggande miljöarbetet.

Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på främst naturvårdsverket och bo- verket att ge råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelser- nas arbete för att förverkliga miljömålen.

För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör erfarenheter från myndigheternas och företagens arbete med miljökonsekvensbeskriv- ningar tillvaratas.

Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i na- turvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkva- litet som föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.

Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör gemensamt överväga formerna för en sådan samordning. En sär- skild utredare tillkallas för att utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl. a. genom reglering i vissa fall av vattenuttaget ur en- skilda brunnar.

Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektor att be- vaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar. Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar.

De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt miljöskyddslagen.

Berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med beredskap mot kemikal ieolyckor och för säkerhet vid transporter av farligt gods.

De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall —Timrå har lagt grunden för handlingsprogram på miljöområdet i berörda regioner. Det ankommer på länsstyrel- serna att följa upp åtgärdsförslagen bl. a. inom ramen för de regionala miljöanalyserna.

Ett effektivt ADB-stöd är ett värdefullt hjälpmedel i arbetet med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En nära sam- verkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen av lägesbestämda data för planering och miljövård.

7.1. Naturresurslagens tillämpning m.m.

7.1.1. Kommunernas och länsstyrelsernas arbete

Regeringens ställningstagande: En ansvarsfull hushållning med na- turresurserna är ett villkor för en god ekonomisk utveckling. Natur- och kulturmiljön skall värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs.

De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala planering- en. Den fysiska planeringen skall användas som ett viktigt instru- ment i det förebyggande miljöarbetet.

För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör erfarenhe- ter från myndigheternas och företagens arbete med miljökon- sekvensbeskrivningar tillvaratas.

Regeringens överväganden: Naturresurslagen är ett viktigt instrument i miljöpolitikcn. Bestämmelserna i lagen uttrycker samhällets synsätt när det gäller vad som är en god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Lagens grundläggande syfte är att främja en an- vändning av naturresurserna som är förnuftig vid en allsidig, samlad bedömning, både i ett långsiktigt och ett kortsiktigt perspektiv. Hushåll- ningsbestämmelsema ger en gemensam grund för statliga och kommunala myndigheters prövning av konkurrensfrågor om mark- och vattenanvänd- ningen.

Under våren 1991 kommer nästan alla kommuneri landet att ha antagit sin första översiktsplan enligt plan- och bygglagen (1987:10). I översikts- planerna anges ramarna för kommunernas arbete med markanvändnings- och samhällsbyggnadsfrågor de närmaste åren. Planerna skall vara vägle- dande för statliga och kommunala myndigheters prövning av ärenden enligt de olika lagar som är knutna till naturresurslagen.

Kommunerna redovisar i sina översiktsplaner bl.a. hur de avser att förverkliga naturresurslagens intentioner. Regeringen vill understryka att översiktsplanen utgör en plattform för politiska överväganden om sam- hällsbyggandet som kan ta tillvara människornas ökade medvetenhet om framtidsfrågor vad gäller bl. a. markanvändning och miljö.

Tillämpningen av naturresurslagen har belysts i ett treårigt erfarenhets-

projekt som genomförts av boverket, statens lantmäterivcrk och Svenska kommunförbundet. De övergripande syftena med lagstiftningen — enkel- het, lokalt självbestämmande, tydlighet etc. — anges vara allmänt accepte- rade. Den fysiska riksplaneringen har lagreglerats. Kravet på hushållning har fått en ny och bredare innebörd genom naturresurslagen och dess koppling till andra lagar.

I rapporteringen av erfarenhetsprojektet konstateras dock att naturre- surslagens hushållningsbestämmelser inte kommit att tillämpas på det sätt som avsågs i förarbetena till lagen. Bestämmelserna har således inte fått avsett genomslag vid bedömning av frågor om ändrad markanvändning enligt de lagar som är anknutna till naturresurslagen. Kommunerna har inte heller ännu i alla avseenden uppfattat sitt ansvar för tillämpningen. Uppfattningen att naturresurslagen främst handlar om riksintressen i fråga om markanvändningen är vanlig. Kunskaper och metoder för att enkelt kunna ta hänsyn till hushållningskrav i fråga om t. ex. ekologiskt känsliga områden och om vattenhushållning saknas i stor utsträckning. Ett genom- slag för naturresurslagens allmänt hållna bestämmelser förutsätter att dessa konkretiseras i kommunernas översiktsplaner.

Boverket har tagit initiativ till utvärdering av översiktsplanerna. Arbetet sker dels i samverkan med statliga myndigheter med sektorsansvar dels i samverkan med länsstyrelserna. Boverket avser att lämna en samlad redo- visning av erfarenheter och ev. förslag med anledning av utvärderingen under våren 1992.

Det är en uppgift för boverket att löpande samordna arbetet med ut- veckling av praktiska metoder för tillämpning av lagens bestämmelser i den löpande planeringen och vid tillståndsbeslut. l boverkets anslags- framställning för 1991/92 redovisar verket överväganden och förslag om hur ett sådant arbete bör läggas upp med sikte på hur ändrade anspråk på markanvändning och miljö skall kunna hanteras i den fysiska planeringen. Omställningen av energisystemet och av det svenska jordbruket, investe- ringsplanerna för järnvägs— och vägnäten och de ökade kraven på avfalls- hanteringen leder till förändringar i mark- och vattenanvändningen med inverkan på bl. a. natur- och kulturlandskapet samt bebyggelseutveckling- en.

Den kommunala planeringens betydelse för miljöns utformning fram- hålls i många remissyttranden över rapporten MARK och VATTEN år 2010 -— Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds 1988:55). Rapporten består av ett tiotal uppsatser om kulturlandskapets framtida utveckling samt en analys av de krafter som format kulturland- skapet sedan l800-talets början.

Kommunernas möjligheter att påverka utvecklingen av markanvänd- ning och miljö uppfattas av remissinstanserna emellertid som begränsade. Nationella beslut inom olika politikområden har inte sällan avgörande betydelse för utvecklingen också av den lokala miljön. Bl.a. flera kommu- ner framhåller att ansvaret för beslut i miljö- och planeringsfrågor av vidare räckvidd även i fortsättningen måste vila på statliga myndigheter på regional eller nationell nivå.

Regeringen anser att det är en viktig uppgift för länsstyrelserna att verka

för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med kraven på en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresur- serna. Länsstyrelserna har mot denna bakgrund givits viktiga uppgifter i fråga om kunskapsförsörjning och samordning av de statliga myndigheter- nas arbete i förhållande till den fysiska planeringen i kommunerna. Läns- styrelserna får också ett betydande ansvar för tillämpningen av de bestäm- melser om miljökonsekvensbeskrivningar som regeringen i kapitel 8 före- slår bli införda i naturresurslagen och i viss annan lagstiftning.

Länsstyrelserna bör utveckla en aktiv och pådrivande roll i det förebyg- gande miljövårdsarbetet. Arbetet med fysisk planering, resurshushållning, miljövård och övriga frågor av betydelse för den regionala utvecklingen bör därvid samordnas så långt möjligt. Formerna för samverkan med kommunerna i 90—talets decentraliserade förvaltning innebär nya möjlig- heter att utveckla länsstyrelsernas arbete. Regeringen anser att detta arbete i ökad utsträckning bör inriktas mot att finna konstruktiva lösningar i frågor av nationell och regional räckvidd, medan ansvaret för avvägningar i lokala miljöfrågor bör vila på kommunerna. Regeringen kommer mot den här bakgrunden att särskilt följa upp hur länsstyrelserna i sitt arbete för regional utveckling och i sin myndighetsutövning tillvaratar riksintres- sen och slår vakt om kraven på en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Regeringen anser att det är ett viktigt led i boverkets uppgifter när det gäller naturresurslagens tillämpning att samordna utarbetandet av ett ut- bildningsprogram. Syftet bör vara att stödja erfarenhetsåterföring, metod- utveckling och utbildning av tjänstemän och politiker som är engagerade i arbetet inom kommuner och länssstyrelser och andra statliga myndigheter för att därmed stärka miljöfrågornas ställning i den fysiska planeringen. I programmet bör även beaktas behovet av kompetensutveckling för använd- ning av miljökonsekvensbeskrivningar i planerings- och beslutssamman- hang. I arbetet med programmet bör boverket samverka med främst natur- vårdsverket. riksantikvarieämbetet, företrädare för länsstyrelserna och med Svenska kommunförbundet.

7.1.2. Vattenresursernas nyttjande och skydd

Regeringens ställningstagande: Vattenresursernas nyttjande och skydd skall Övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrel-

scr. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.

Naturvårdsverkets och havsresursdelegationens rapporter: Överensstäm- mer i tillämpliga delar med regeringens ställningstaganden.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över Sötvatten 90 är positiva till de föreslagna riktlinjerna för god vattenkvali- tet. Motsvarande synpunktcr framförs beträffande de föreslagna miljömå-

len i l-lav 90. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att en nedbrytning till regionala miljömål är angelägen. Remissinstansema har genomgående positiva omdömen om havsresursdelegationens rapport Fysisk planering av kustvatten och hav.

Regeringens överväganden: De miljömål som föreslås i rapporten Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i Sötvatten 90 skall beaktas i arbetet med fysisk planering för vattenresursemas nyttjande och skydd.

Inom ramen för länsstyrelsernas arbete med regionala miljöanalyser bör de övergripande miljömålen konkretiseras till kvalitetsmål som kan vägle- da det kommunala planeringsarbetet för vattenresursemas nyttjande och skydd. Länsstyrelserna bör i samarbete med kommunerna utarbeta regio- nalt anpassade belastningsmål och åtgärdsplaner samt särskilda genomfö- randeprogram. Regeringen anser det angeläget att kommunerna tar upp vattenfrågor i sina översiktsplaner. Dessa bör därmed kunna tjäna som vägledning dels i det kommunala miljövårdsarbetet och i den kommunala planering som rör vattenfrågor, dels som vägledning vid prövning av tillstånd för utnyttjande och skydd av vattenresurserna. '

Konkurrensen mellan olika anspråk har ökat i takt-med att intresset vuxit för att nyttja kust- och havsområdenas resurser för olika ändamål. Havsresursdelegationen har redovisat slutsatser av en försöksverksamhet som bedrivits i syfte att belysa hur frågor om havets utnyttjande och skydd kan behandlas i kommunernas fysiska planering.

I delegationens förslag till Övergripande program för svensk havsre- sursverksamhet på 90-talet föreslås att boverket och naturvårdsverket tar ansvar för att fortsatt utveckling av fysisk översiktsplanering i kust- och havsområdena kommer-till stånd. Havsresursdelegationen har vidare år 1989 till regeringen överlämnat rapporten Översiktlig kustvattenplanering - —- erfarenheter från Örnsköldsviks, Gävle och Lysekils kommuner.

Sedan havsresursdelegationen upphört som myndighet ligger det inom boverkets ansvarsområde att fullfölja delegationens utvecklingsarbete i de delar de berör fysisk planering i landets kust- och havsområden. Det ankommersåledes i fortsättningen på boverket att i samråd med naturvårds- verket och andra berörda organ utveckla mctoder för hur skilda anspråk på kust- och havsområdenas resurser skall vägas mot varandra.

Med anledning av en av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram- förd begäran om särskilda medel för bl. a. rensning av Bohusläns stränder , m.m. konstaterar regeringen att vissa medel från pantsystemet för dryc- kesförpackningar av aluminium, kan disponeras för insatser i akuta ned- skräpningssituationer.

7.1.3. Behovet av mark för friluftsliv och naturvård

Regeringens ställningstagande: 'Kommunema bör i sin fysiska pla- nering slå vakt om mark- och vattenområden av betydelse för fri- luftsliv och naturvård.

Regeringens överväganden: Som naturvårdsverket påpekar i rapporten Natur 90 har skogar, skärgårdar, ängs- och hagmarker rn. fl. områden som skyddas utifrån vetenskapliga och andra motiv oftast också stor betydelse för friluftslivet. Nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden är i många fall av stor vikt för friluftslivet. Även kommunerna kan sedan år 1987 inrätta naturreservat och naturvårdsområden. Av stor betydelse är vidare naturvårdslagens regler om strandskydd.

Sveriges turistråd, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har behandlat frågor av betydelse för friluftslivet i det gemensamma di- skussionsunderlaget För en rikare fritid. Att ordna för rekreation i när- miljön är enligt de tre organisationerna kommunens ansvar. Den kanske viktigaste insatsen är att bevara grönområden, friluftsområden och Strövområden i närheten av bostadsområdena. Naturmiljön kring tätorter- na behöver tas tillvara och vårdas för att uppfylla de närboendes förvänt- ningar och krav.

l 2 kap. 65 naturresurslagen stadgas att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Vidare sägs att behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Vid expansion av större tätorter är konflikter om markanvändningen ofrånkomliga. Det gäller inte minst när mark för grönområden sätts i fråga för bebyggelse eller annan exploatering. Regeringen anser att kommunerna bör skärpa tillämpningen av naturresurslagens bestämmelser till skydd för friluftslivets intressen i närheten av tätorter. Det gäller både i fråga om större sammanhängande områden i nära anslutning till tätorterna och sådana mindre, gröna områden i tätorternas ytterområden som fyller motsvarande funktion som parkerna i städerna.

Regeringen anser det angeläget att kommunerna i sin fysiska planering slå vakt om mark- och vattenområden av betydelse för friluftsliv och naturvård.

Hänvisningar till S7-1-3

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 16.1

7.2. Vården av kulturmiljön

Regeringens förslag: Bestämmelser till skydd för kulturhistoriskt värdefulla miljöer införs i naturvårdslagen (se även avsnitt 16.5).

Regeringen föreslår att ökade resurser anslås för att motverka luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturminnen och kulturfö- remål (se även avsnitt 10.2).

Regeringens överväganden: Ett flertal åtgärder på miljöpolitikcns områ- den har ett nära samband med vården av kulturarvet. Frågor som berör vården av kulturmiljön behandlas därför i skilda delar av denna proposi- tion. I detta avsnitt ger regeringen en översikt över de åtgärder som föreslås i syfte att främja kulturmiljön.

Grundläggande bestämmelser om skyddet för kulturminnen finns i

lagen (1988:950) om kulturminnen. I plan- och bygglagen samt i naturre- surslagen understryks bl.a. de hänsyn som skall tas till kulturmiljön vid fysisk planering och vid utformning av exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön.

Regler om hänsyn till kulturmiljön finns också i olika speciallagar. Viktiga i detta sammanhang är bestämmelserna i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark och i skogsvårdslagen (1979: 429).

Den statliga kulturmiljövården har i flera omgångar tillförts ökade resur- ser. Bidragen till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ökade se- nast i enlighet med 1990 års budgetproposition.

Kulturrniljövårdens regionala organisation bygger på en samverkan mel- lan länsstyrelserna och länsmuseerna. Stödet till länsmuseema utökades år 1990 främst mot bakgrund av deras uppgifter inom kulturmiljövården och behovet av att bygga upp kompetens inom natur- och miljövård. Också länsstyrelsernas kulturrniljöenheter har fått förstärkningar. Sedan år 1985 har resurser för totalt tolv tjänster tillförts länsstyrelserna. I årets budget- proposition föreslår chefen för civildepartementet att medel för ytterligare tjänster anvisas till länsstyrelserna i Västmanlands resp. Gävleborgs län (prop. 1990/91: 100 bil. 15).

Riksantikvarieämbetets resurser för verksamhetsforskning har ökat med sammanlagt 10 milj. kr. under den innevarande treårsperioden genom förslag i 1990 års forskningspolitiska proposition.

Det bör även framhållas att tillsammans med annan kulturverksamhet har kulturmiljövården pekats ut såsom ett område för länsstyrelsernas insatser i 'syfte att främja en regional utveckling (prop. 1989/90:76 s. 144148, AU 13, rskr. 346).

Vården av odlingslandskapet

Odlingslandskapets kulturvärden har påverkats starkt av det intensiva utnyttjande av jordbruksmarken som efterkrigstidens jordbrukspolitik sti- mulerat. Till följd av rationaliseringar har odlings- och bebyggelsehistori- ska lämningar i landskapet tagits bort. Äldre tiders mångsidiga sätt att utnyttja marken har ofta kommit att gå förlorad genom den ökade speciali- seringen inom jordbruket.

Efter mönster från naturvårdsarbetet kan riksantikvarieämbetet sedan år 1987 träffa avtal med lantbrukare om hävden av kulturhistoriskt värde- fulla lokaler i landskapet som annars hotas av att växa igen. Det s.k. NOLA-stödet kan utnyttjas till att ta till vara också landskapets kulturvär- den (prop. 1987/88:100 bil. 15 s. 36).

Riksdagens beslut med anledning av propositionen om livsmedelspoliti- ken (prop. 1989/90: 146, J oU 25, rskr. 327) innebär bl. a. att för de närmaste tre budgetåren har 100, 200 resp. 250 milj.kr. avsatts för landskapsvårdande åtgärder.

Den nya livsmedelspolitiken syftar bl.a. till att minska incitamenten till överutnyttjande av åkermarken. Ett mer extensivt nyttjande lämnar ett större utrymme för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla inslag i land- skapet. Å andra sidan accelererar de problem som följer av att viss jord-

bruksmark tas ur produktion. Det är för att möta följderna för landskapet av den processen som riksdagen har beslutat om programmet för land- skapsvård. Resultatet av regionalpolitiken har också stor betydelse för kulturmiljövården eftersom denna är grundad på en vidmakthållen bebyg- gelsestruktur på landsbygden med kontinuerlig användning av mark, bygg- nader och anläggningar.

Kulturmiljövåra'en i den fysiska planeringen

Regeringen kommer senare (avsnitt 16.5) att föreslå att skyddet i lag för kulturhistoriskt värdefulla miljöer kompletteras med en bestämmelse i naturvårdslagen som anger tillämpligheten av den lagens skyddsinstitut på kulturpräglade miljöer. Det innebär ett förtydligande av möjligheterna att bilda t. ex. naturreservat till skydd för kulturhistoriska värden i odlingsland- skapet. _

Det finns många exempel på hur kulturmiljöintressen har fått stå tillba- ka därför att de uppmärksammats alltför sent i planeringsprocessen eller därför att det alltför sent blivit uppenbart att de hotats av en tänkt åtgärd. I en miljökonsekvensbeskrivning, enligt det förslag som regeringen åter- kommer till i kapitel 8. blir det möjligt att behandla kulturrniljöns intres- sen i ett tidigt skede i planeringen och projekteringen av exploateringsföre- tag och andra ingrepp i miljön.

Insatser mot skador av luftföroreningar

Regeringen kommer senare, i anslutning till den samlade redovisningen av insatser mot luftföroreningarna (avsnitt 10.2) att föreslå ökade insatser mot luftföroreningarnas skador på kulturminnen och kulturföremål.

Regeringen föreslår i det följande (kapitel "21 anslaget B 2), för budget- året 1991/92 en utveckling av riksantikvarieämbetets handlingsprogram för insatser mot luftföroreningarnas skadeverkningar. Ytterligare 4milj. kr. föreslås för verksamheten, som därmed skulle få en budget av totalt drygt 14,5 milj. kr.

Sambanden mellan förstörelsen av kulturminnen och föroreningar i tätortsmiljöema har blivit allt tydligare. Kulturmiljö'vårdens behov av reducerade utsläpp är ytterligare ett skäl för att minska bl.a. utsläppen från biltrafiken.

Det är nu möjligt att ange de typer av material och föremål där kon- serveringsinsatser är mest angelägna. I det fortsatta arbetet där de direkta skydds- och restaureringsarbetena står i förgrunden — skall åtgär- der avseende hällristningar, runstenar, medeltida portaler samt vissa me- tallskulpturer prioriteras inom ramen för de medel som anslås till riksanti- kvarieämbetet. Det är emellertid också nödvändigt att vidta åtgärder rörande utsmyckningama på den bebyggelse som uppförts från storrnakts- tiden och framåt. Tätorternas stenbyggnader i den känsliga gotlandssand- stenen utgör här ett särskilt problem.

När det gäller frågor om skydd och restaurering av bebyggelse har riksantikvarieämbetet och samverkande institutioner inom bl.a. forsk-

Prop. 1990/91 : 90

ningsområdet ett särskilt ansvar för metodutveckling och kunskapsupp- byggnad. Den statliga kulturmiljövården kan också ge statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För restaureringsarbeten i övrigt måste byggnadsvårdens generella förutsättningar gälla, dvs. varje fastig- hetsägare har ett eget ansvar för de kulturvärden han förvaltar. Regeringen vill särskilt erinra om kommunernas ansvar för bevarandet av bebyggel- sens kulturvärden.

Hänvisningar till S7-2

7.3. Grundvatten

7.3.l Långsiktigt skydd av grundvatten som naturresurs

Regeringens ställningstagande: Myndigheternas arbete för långsik- tigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör i samråd med övriga berörda myndigheter överväga formerna för en sådan samordning.

Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i aktionsprogrammet för god vattenkvalitet, Sötvatten 90. föreslagit att skyddet av allmänna och enskilda vattentäkter förbättras samt att skyddet av grundvattnet i den fysiska planeringen förstärks.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl. a boverket, Sveriges geologiska undersökning, överstyrelsen för civil beredskap, Svenska kom- munförbundet och Svenska vatten och avloppsverksf'öreningen stöder försla- get.

Regeringens överväganden: Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på sötvatten. På grund av vårt lands specifika klimat- och markförhållanden är en stor del av såväl ytvatten som grundvatten käns- ligt för påverkan från miljöstörande verksamheter. Andra sötvattenan- knutna miljöproblem har samband med försurning, övergödning samt påverkan av miljögifter och metaller. Kvaliteten på grundvattnet är i allmänhet god men det förekommer allvarliga lokala problem till följd av försurning, påverkan av föroreningar och saltvatteninträngning.

Grundvattnets kvalitet har stor betydelse för dricksvattenförsörjningen. Ett långsiktigt skydd av grundvattnet är ett betydelsefullt led i den samlade naturresurspolitiken. Flera myndigheters verksamhetsområden berörs av arbetet med kunskapsförsörjning, planering och åtgärder för långsiktigt skydd av grundvattnet som naturresurs. När det gäller kunskaper om grundvattentillgångamas omfattning och riskerna för påverkan från skilda verksamheter gör främst naturvårdsverket och Sveriges geologiska under- sökning viktiga insatser.

Kunskaperna är i dag bristfälliga om hur föroreningar transporteras i mark och grundvatten samt om hur grundvatten påverkas av miljöfarliga verksamheter på landsbygden och i tätorter. Brister finns också när det gäller kännedom om vattentäkters läge och jordlagrens skydd mot förore- ningar. Regeringen anser det vara väsentligt att kunskaperna förbättras om

grundvattnet och om förutsättningar och restriktioner för dess utnyttjan- de.

För att effektivare bevaka grundvattenfrågorna och ge ett bättre stöd för länsstyrelsernas och kommunernas arbete med planering och åtgärder som rör nyttjande och skydd av grundvattnet, bör naturvårdsverket och Sveri- ges geologiska undersökning gemensamt överväga lämplig ansvarsfördel- ning mellan myndigheterna. Övervägandena bör ske i samråd med övriga berörda myndigheter.

7.3.2. Reglering och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning

Regeringens ställningstagande: En särskild utredare tillkallas för att utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl. a. genom regle- ringi vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens ställnings- tagande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt naturvårds- verkets förslag.

Regeringens överväganden: Ett problem som alltmer uppmärksammas är saltvatteninträngning i enskilda brunnar. Det förekommer i områden som tidigare har varit täckta av havsvatten. I kustnära områden är det inte ovanligt att havsvatten tränger in i grundvattnet då uttagen grundvatten— mängd överstiger nybildningen av grundvatten. Enligt gällande bestäm— melser i bl.a. vattenlagen har den enskilde fastighetsägaren rätt att för husbehov ta upp grundvatten från den egna fastigheten utan andra be- gränsningar än vattenlagens allmänna aktsamhetsregler. Ett annat pro- blem som är förenat med fastighetsägarens rätt att ta upp grundvatten är att infiltrationsanläggningar för avlopp kan förorena brunnsvattnet för grannfastigheter.

Inom regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag till förändring i 3 kap. plan- och bygglagen, som innebär att även fritidshus med högst två bostäder skall underkastas de bestämmelser om hushållning med bl.a. vatten som gäller för andra byggnader. Vidare bereds ett förslag till änd- ring i plan- och bygglagen som ger kommunerna möjlighet att, genom detaljplan eller områdesbestämmelser, införa bygglovsplikt för den som vill anordna eller väsentligt ändra anläggningar för vattenförsörjning ge- nom grundvattentäkt, som inte kräver tillstånd enligt vattenlagen. Dessa förslag till åtgärder är emellertid alltför begränsade för att lösa alla de grundvattenproblem som kan uppstå i vissa områden.

Frågan om att styra fastighetsägarens uttag av vatten behöver därför ges en bredare belysning. När det gäller att skapa regler för att styra den enskildes vattenuttag berörs ett stort antal lagar. Lagar som kan bli aktu- ella för överväganden är vattenlagen. hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen, plan- och bygglagen, anläggningslagen (1973: 149), jordabalken, livsmedels- lagen, (197l:511) och fastighetsbildningslagen (1970:988). I detta sam- manhang är det även angeläget att myndighetsansvaret klarläggs.

Mot den redovisade bakgrunden avser regeringen att uppdra åt en särskild utredare att belysa frågor om hur rätten till rent grundvatten kan säkras genom lagreglering, eventuellt kombinerat med andra åtgärder, i vissa fall av vattenuttag ur enskilda brunnar.

7.4. Buller

Regeringens ställningstagande: Bullerstörningarna i samhället skall begränsas. Det ankommer på myndigheterna inom respektive sek- tor att bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar. Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar.

Regeringens överväganden: Riksdagen beslutade i november 1990 att ge regeringen till känna att ett handlingsprogram mot buller bör utarbetas (l990/9lzJoU 17, rskr. 27).

Regeringen anser att det bör åvila resp. sektor i samhället att inom sina verksamhetsområden ansvara för att bullerbegränsande åtgärder vidtas. Regeringen lämnar i det följande en samlad översikt över arbetsläget när det gäller åtgärder till skydd mot buller.

Vad som bör anses som en god miljökvalitet med avseende på buller har kommit till uttryck i olika sammanhang såväl internationellt som natio- nellt. OECDs miljökommitté anser att 30—36 dBA ekvivalent ljudnivå (ett medelvärde på buller under viss tid) kan betecknas som god miljökva- litet i bostäder medan 45 dBA anges som maximal ljudnivå för sovrum.

Riksdagen har vid behandlingen av budgetpropositionen 1980/81:100 pekat på behovet att minska bullret från vägtrafiken. För planering av områden med bostäder nära trafikleder anges ekvivalentnivåerna 55 dBA utomhus och 30 dBA inomhus som riktvärden. Dessutom anges vissa ramar och nivåer som skall eftersträvas vid ny och väsentlig ombyggnad av enstaka bostadsfastigheter intill befintliga trafikleder och vid väsentlig ombyggnad av trafikleder i områden med befintlig bebyggelse.

Riksdagen har vid behandlingen av trafikutskottets betänkande TU 1981/82128 på motsvarande sätt tagit ställning till att ekvivalentnivån 55 dBA utomhus är ett lämpligt riktvärde för flygbuller vid lokalisering av nya flygplatser eller planering av bostäder i flygplatsers omgivning.

Riksdagen har inte tagit ställning till riktvärden för maximala ljudnivå- er. Naturvårdsverket har beträffande vägtrafikbuller föreslagit att maxi- malnivån 45 dBA inte bör överskridas i sovrum nattetid. För flygbuller anger verket 70 dBA maximal ljudnivå utomhus som riktvärde. Detta motsvarar vid normal ljudisolering en inomhusnivå på 45 dBA.

För buller från industrier samt motorsport- och skjutbanor finns sedan länge av naturvårdsverket angivna riktvärden.

Trafiken svarar för de helt dominerande bullerstörningama i samhället. Utomhusbuller från vägar och järnvägar kan skärmas av på olika sätt, till

skillnad från t. ex. flygbuller där avståndet till flygplatsen är helt avgöran- de. Även när det gäller vissa industrier samt motorsport- och skjutbanor är tillräckliga avstånd det skydd som främst kan utnyttjas. Genom en förutse- ende fysisk planering kan nya områden för bostäder utan oskäliga kostna- der utformas så att de av riksdagen antagna riktvärdena för buller från väg- och flygtrafik inte överskrids. Denna målsättning uppnås också normalt vid planering av ny bebyggelse.

De största problemen återfinns i befintliga miljöer med bostäder nära bullerkällor. Kombinationer av skyddsåtgärder är där nödvändiga för att uppnå acceptabla förhållanden. Emissionsbegränsande åtgärder på for- don, tåg och flygplan är ofta kostnadseffektiva, men har nackdelarna att de får full effekt först efter lång tid. Kostnaden för en sänkning av gränsvärde- na för motorbuller med ytterligare 5 dBA från 1991 års kravnivå 77 dBA för personbilar och 84 dBA för lastbilar till 75 resp. 80 dBA beräknas kosta i Storleksordningen 2—3% av tillverkningskostnaden för personbilar och tunga fordon.

Det är med dagens teknik inte möjligt att reducera bullret från fordonen tillräckligt mycket för att uppnå god miljökvalitet. Ytterligare åtgärder för att undvika bullerstörningar i bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Vallar, skärmar och fasadisolering är de möjligheter som vid sidan av trafikregleringar står till buds. Vägverket beräknarkostnaderna för bullerskydd vid gator och vägar i hela landet till 5,5 miljarder kr. vid en ambitionsnivå som innebär att bostäder med ekvivalentnivåer över 40 dBA inomhus åtgärdas så att bullernivån sänks till högst 30 dBA. Denna ambitionsnivå innebär att åtgärder vidtas i 100000 lägenheter.

Banverkets målsättning att åtgärda bebyggelse där maximalnivån över- skrider 60 dBA i sovrum nattetid eller den dygnsekvivalenta utomhus- nivån 75 dBA beräknas kosta ca 200 milj. kr.

Kostnaderna för att isolera mot flygbuller kan variera mellan 50000 och 250000 kr. per lägenhet i småhus och 10000— 100000 kr. per lägenhet i flerfamiljshus.

Regeringen anser att åtgärder mot buller skall utgå från varje samhälls- sektors eget ansvar för sin miljöpåverkan. Det gäller inte minst inom transportområdet. Genom naturvårdsverkets arbete med riktvärden för acceptabla bullernivåer har kunskaper och erfarenheter erhållits som enligt regeringens uppfattning bör vara värdefullt stöd för myndigheternas arbe- te med att begränsa bullerstörningama. Målet för åtgärderna bör vara att på alla områden nå ned till bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet, dvs. som motsvarar de riktlinjer som tillämpas vid planering av nya områden för bostäder, kommunikationsanläggningar och andra verksamheter.

Trafikverken har i miljöanalyser red0visat sin syn bl.a. på bullerproble- men och utifrån sina målsättningar föreslagit vissa åtgärder. Regeringen anser att genomförandet av åtgärderna bör konkretiseras och delas in i operativa delmål, som medger ett stegvis genomförande där de mest utsatta boendemiljöema åtgärdas först. Genomförandet kan därigenom

successivt anpassas till det ekonomiska läget under- genomförandetidens olika perioder.

Regeringen anser det angeläget att bullerproblemen belyses i kommu- nernas översiktliga planering och konkretiseras i åtgärdsprogram på miljö- området. '

Enligt regeringens uppfattning ankommer det på vägverket och banver- ket att föreslå allmänna råd för åtgärder till skydd mot buller från resp. trafikslag. Verkens arbete bör ske i samråd med naturvårdsverket, bover- ket och socialstyrelsen.

Regeringen anser vidare att det ankommer på luftfartsverket att i sam- råd med naturvårdsverket, boverket och socialstyrelsen planera åtgärder för att uppnå de miljömål som luftfartsverket har redovisat i sin miljöana- lys.

Möjligheterna att införa skärpta krav på tävlingsfordon bör undersökas och erforderliga förslag utarbetas. Frågan om normer för snöskotrar, ut- ombordsmotorer, gräsklippare och andra bullerkällor som ofta orsakar störningar i och rekreationsmiljöer bör övervägas och relateras till motsva- rande normer inom EG och EFTA.

En alltmer omfattande användning av flygplan, helikoptrar och terräng- fordon i fjällområdena och ett ökat antal motorbåtar i skärgårdsområdena har medfört bullerproblem i områden där tystnaden borde vara en viktig kvalitet. Regeringen avser att uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med boverket belysa möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i sådana områden och lämna förslag till åtgärder.

7.5. Skyddsavstånd för miljöstörande verksamhet

Regeringens ställningstagande: De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt miljöskyddslagen.

Det ankommer på boverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen att följa hur riktlinjerna tillämpas och vid behov se över skyddsav- stånden.

Regeringens överväganden: När det gäller industrins miljöproblem är åtgärder för att minska utsläpp och buller vid källan av grundläggande betydelse. Det program för översyn av industrins utsläppsvillkor som redovisas i avsnitt 12.2 skall ses i detta perspektiv.

Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs planeringsåtgärder för att skydda närmiljön. För att ge trygghet och säkerhet för såväl industrin som de boende är det angeläget att tillräckliga skyddsavstånd mellan bostäder och miljö- och hälsostörande verksamhet upprätthålls.

Efter ett omfattande arbete föreslog socialstyrelsen, naturvårdsverket och dåvarande planverket år 1982 riktlinjer för sådana skyddsavstånd. Riktlinjerna publicerades i rapporten Plats för arbete — omgivningspåver- kan.

Enligt regeringens uppfattning tillämpas inte dessa riktlinjer i den ut- sträckning som är motiverad för att skydda människors hälsa och ge industrin stabila planeringsförutsättningar. Detta gäller såväl i fråga om bostadsbyggande i närheten av befintlig miljöstörande industri som vid lokalisering av ny industri.

Regeringen har i ett antal överklagade ärenden enligt miljöskyddslagen sagt nej till olämpliga lokaliseringar med hänvisning till riktlinjerna i Plats för arbete. Regeringen har i en särskild programförklaring bl. a. uttalat att rekommenderade skyddsavstånd kommer att tillämpas strikt vid prövning av nya anläggningar där det finns risk för utsläpp av lösningsmedel och att ny bebyggelse ej bör lokaliseras närmare utsläppskällor än rekommendera- de skyddsavstånd. Regeringen uttalade vidare att utsläppen från befintlig verksamhet som är olämpligt lokaliserad, måste reduceras till acceptabla nivåer. Om detta inte visar sig möjligt måste berörda verksamheter omlo- kaliseras. Regeringen har även i ärenden enligt plan- och bygglagen (PBL) upphävt planbeslut därför att bebyggelsen skulle bli olämplig med hänsyn till hälsa och säkerhet.

Enligt PBL skall hänsyn till hälsa och säkerhet prägla planeringsövervä- ganden. Det ankommer på kommunerna att beakta hälsa och säkerhet i planer och beslut enligt PBL. Länsstyrelsen har rätt att ingripa mot planer som inte uppfyller kraven i tillräcklig omfattning. Regeringen har erfarit att boverket påbörjat ett brett arbete i samverkan med bl.a. räddningsver- ket och andra centrala myndigheter med ansvar inom området för att ge kommunerna vägledning i dessa frågor.

Det är regeringens uppfattning att skyddsavstånd generellt bör tillmätas stor betydelse i den fysiska planeringen och i miljöskyddsarbetet. De riktlinjer för lokalisering som anges i rapporten Plats för arbete bör nor- malt följas i ärenden enligt plan- och bygglagen och miljöskyddslagen inom ramen för den individuella prövningen. Riktlinjerna bör även följas då det gäller skyddsavstånd mellan industri och sjukhus, skolor. daghem och liknande.

Riktlinjerna i Plats för arbete utgår från de riskvärderingar och de tekniska möjligheter som förelåg i början av 1980-talet. Sedan dess har kunskaperna om olika ämnens hälsorisker liksom metoder för risk- och säkerhetsanalyser utvecklats betydligt, synen på vilka hälsorisker som är acceptabla har skärpts väsentligt och tekniken för att begränsa utsläpp har gått framåt. Regeringen bedömer att huvuddragen i Plats för arbete fortfa- rande är giltiga. Det kan dock finnas behov av att se över vissa av rekommendationerna.

Det ankommer på boverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen att följa hur riktlinjerna tillämpas och vid behov se över skyddsavstånden.

Hänvisningar till S7-5

7.6. Miljöskador till följd av olyckshändelser

Regeringens ställningstagande: Det ankommer på berörda myndig- heter att ge hög prioritet åt arbetet med förebyggande av och bered- skap mot kemikalieolyckor och för säkerhet vid transporter av far- ligt gods.

Regeringens överväganden: Allvarliga miljöskador kan uppkomma till följd av olyckshändelser vid tillverkning, förrådshållning och transport av kemikalier eller farligt gods. Exemplen på sådana olyckshändelser är talri- ka. Ett omfattande arbete pågår både i Sverige och internationellt för att förebygga sådana olyckshändelser men också för att bygga upp en ända- målsenlig beredskap och få en effektiv räddningstjänstinsats om en olycka inträffar. Det internationella samarbetet genomförs inom Nordiska minis— terrådet, OECD och Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE). De myndigheter i Sverige som i första hand arbetar med dessa frågor är arbetarskyddsstyrelsen och statens räddningsverk.

Sverige tar aktiv del i det internationella samarbetet för att förebygga och minimera de s.k. miljöolyckoma. Genom utbyte av erfarenheter och resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser kan vi få kunskap för att så långt möjligt förhindra olyckor och begränsa konsekvenserna. Samarbetet bör också kunna leda till ökade möjligheter att få nödvändigt bistånd från andra länder i en olyckssituation.

Genom plan- och bygglagens bestämmelser har kraven på hänsynstagan- de till hälso- och säkerhetsaspekter skärpts och ansvarsfördelningen mel- lan stat och kommun preciserats. På så sätt skärps kraven på att samhälls- planeringen förebygger att olyckor får svårartade konsevenser. Boverket har tagit initiativ till att samordna de statliga myndigheternas arbete inom området.

Arbetarskyddsstyrelsen och räddningsverket har i samarbete utfärdat föreskrifter och allmänna råd för förebyggande av och beredskap mot olyckor vid anläggningar. Inom räddningsverket pågår ett omfattande arbete med den långsiktiga inriktningen av beredskapen mot kemikalieo- lyckor. Räddningsverket och boverket samverkar om studier som skall ge underlag för en grundsyn om hur transporter av farligt gods skall behandlas i det förebyggande miljövårdsarbetet. Räddningsverket arbetar särskilt med att öka säkerheten i samband med transporter av farligt gods när det gäller t. ex. vägvalsstyrning, tillsyn och kontroll av transporterna, uppbyggnad av beredskap för olyckshändelser samt information och utbildning.

Regeringen anser att berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med förebyggande av och beredskap mot kemikalieolyckor och för säker- het vid transporter av farligt gods.

Prop. 1990/91: 90

7.7. Regionala miljöanalyser

Regeringens ställningstagande: Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för plane- rings- och miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på främst naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljö- målen. De regionala miljöanalyserna är ett viktigt led i detta arbete.

Länsstyrelserna och naturvårdsverket: Länsstyrelserna fick år 1988 i uppdrag av regeringen att beskriva miljösituationen i resp. län. I en skri- velse den 12 september 1989 till regeringen, som innehåller en samman- ställning och bedömning av länsstyrelsernas arbete, föreslår naturvårdsver- ket att regionala miljöanalyser genomförs som en rullande process med tre till sex års mellanrum. I ett samrådsyttrande framhåller boverket vikten av att miljöanalyserna anpassas till arbetsmetodema för fysisk planering och att de inordnas i länsstyrelsernas regionala underlagsmaterial för kommu- nernas översiktsplanering.

Regeringens överväganden: Regeringen anser att länsstyrelserna har lagt ned ett omfattande och engagerat arbete på att beskriva miljöförhållande- na och hoten mot miljön i länen. Några länsstyrelser har också redovisat program med förslag till konkreta åtgärder för att komma till rätta med aktuella miljöproblem.

Regeringen anser att det är viktigt att de nationella miljömålen konkreti- seras i kommunernas och länsstyrelsernas fortsatta planerings- och miljövårdsarbete. Det är härvid en uppgift för i första hand naturvårdsver- ket och boverkct att ge kommunerna och länsstyrelserna råd och vägled- ning för arbetet med att förverkliga miljömålen. Det är regeringens upp- fattning att de regionala miljöanalyserna ger bra utgångspunkter för såväl kommunernas och länsstyrelsernas som de centrala myndigheternas hand- läggning av frågor som rör miljön i de olika länen. Regeringen vill under- stryka att arbetet med miljöanalyserna bör bedrivas i nära samverkan mellan kommuner och länsstyrelser.

Kunskaper om miljöns tillstånd och känslighet blir en allt viktigare förutsättning för det åtgärdsinriktade miljöarbetet. Regeringen föreslår, som redovisas närmare i kapitel 9, att miljöövervakningen tillförs ytterli- gare 75 milj. kr. för den närmaste treårsperioden. Miljöövervakningen ger underlag för analyser inom länen av miljöförhållanden och bedömning av åtgärdsbehov samtidigt som arbetet med de regionala miljöanalyserna kan ge vägledning om hur miljöövervakningen i stort bör inriktas. Det arbete som bedrivs inom främst statistiska centralbyrån, naturvårdsverket, boverket och länsstyrelserna med att utveckla metoder för samordnande redovisningar av miljötillstånd och hushållningen med naturresurser bör utnyttjas i arbetet med såväl miljöövervakning som regionala miljöanaly- ser.

7.8. Regionala miljöprojekt

Regeringens ställningstagande: De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall—Timrå har lagt grunden för handlingsprogram för åtgärder på miljöområdet i berör- da regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärds- förslagen bl.a. inom ramen för de regionala miljöanalyserna.

Regeringen har utsett en fristående förhandlare för Dalälvsre- gionen. Förhandlarens uppdrag avser en uppgörelse mellan myndig- heter, berörda företag och markägare om genomförande av den av delegationen föreslagna åtgärdsplanen.

Delegationen för Miljöprojekt västra Skåne får i uppgift att för- ankra de förslag som avser regional och lokal verksamhet hos berör- da länsorgan, kommuner, kommunalförbund och företag samt att följa ett särskilt utbildningsprojekt.

En särskild samordnare för Sundsvall—Timråregionen kommer att tillkallas för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag när det gäller regionens kommunikationsnät och de interregionala sam- banden.

Regeringens överväganden: I 1988 års miljöpolitiska proposition anges att det både lokalt och regionalt sker ett omfattande arbete med att kartlägga miljöproblem och att föreslå lämpliga åtgärder. Vidare sägs att det är mycket angeläget att ta till vara detta engagemang. De speciella miljödelegationerna har haft regeringens uppdrag att finna lösningar på problem i vissa särskilt miljöbelastade regioner. Sådana delegationer har tillkallats för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall—Timråre- gionen.

Delegationerna har haft i uppgift att föreslå åtgärder som inom en tioårsperiod väsentligt kan förbättra miljön i regionen. Delegationerna har såväl självständigt som i samarbete med olika myndigheter, organisatio- ner, företag m.fl., undersökt och analyserat sin regions miljöproblem.

Genom att avdela en särskild grupp för att arbeta fram samlade och framåtsyftande förslag till lösningar har berörda organ — länsstyrelser, kommuner, organisationer och företag — tillsammans kunnat koncentrera sig på övergripande och ofta gemensamma frågeställningar av strategisk karaktär. Samtidigt har den formella ansvarsfördelningen legat kvar orub- bad. Arbetssättet innebär i princip inte någon skillnad mot den ordning som tillämpas på central nivå när en särskild kommitté bildas för att utreda frågeställningar som berör flera sektorsmyndigheter eller myndig- hetsnivåer.

Regeringen konstaterar att erfarenheterna från delegationemas arbete är positiva. Delegationerna har dels redovisat väl genomarbetade rapporter med konkreta åtgärdsförslag, dels lagt grunden för ett mer samlat synsätt på de övergripande regionala miljöfrågor som kommer att aktualiseras i det fortsatta miljöarbetet.

Miljöprojekt Göteborg

Regeringen har i en skrivelse (skr l990/91:6, JoU 16, rskr 78) till riksdagen redovisat sin syn på hur förslagen från delegationen för miljöprojekt Göteborg bör följas upp. Flera förslag har på olika sätt redan tagits om hand av regeringen och berörda myndigheter. Vissa av de problem som delega- tionen pekar på behandlas i denna proposition. Berörda myndigheter och företag fortsätter det utrednings- och åtgärdsarbete som delegationen ini- tierat. _

I enlighet med miljöprojektets förslag pågår en omprövning av ut- släppsvillkoren från stora punktkällor. En plan för avveckling av särskilt miljöstörande ämnen redovisas i avsnitt 12.2.

Regeringen har tillkallat tre förhandlare en för Stockholmsregionen. en för Göteborgsregionen och en för Malmöregionen — med uppdrag att medverka till att långsiktiga överenskommelser om åtgärder och finansi- ering av transportsystem kommer till stånd. De förslag som delegationen för Miljöprojekt Göteborg lagt fram har enligt regeringens uppfattning varit av stort värde som grund för det förslag för Göteborgsregionen som parterna har enats om.

M iljöprojekz Dalälven

Dalälvsdelegationens huvuduppgift är att ta fram ett program för att rena Dalälven inom tio år. Delegationen har hittills initierat en rad ompröv- ningar och skärpningar av gamla tillstånd och naturvårdsverket har ge- nomfört en tillsynskampanj i kommunerna längs Dalälven. Delegationen har vidare deltagit i bildandet av ett samordnat recipientkontrollprogram och ett vattenvårdsförbund. Dessutom deltar delegationen i flera projekt beträffande jordbrukets läckage av närsalter samt kväveläckage från skogs- marker till Dalälven.

Delegationen har också genomfört ett stort projekt beträffande återställ- ningen av gamla gruvavfallsupplag. Detta projekt ligger till grund för de åtgärder som planeras för att minska läckaget av metaller från gruvavfalls- upplagen. I första hand föreslås åtgärder i Falun och Garpenberg där insatser bedöms som mest kostnadseffektiva. I förhållande till de utsläpp som skedde i mitten på 1980—talet beräknas utsläppen inom tio år ha minskat med ca 90 %.

Miljöprojekt Västra Skåne

Bland delegationens förslag kan här nämnas: Utsläppsgränser för luft och vatten, åtgärder mot kväveläckage, skydd mot hotade biotoper, minskad våtmarksdikning, avsättande av naturreservat omfattande miljöutbild- ning, en biobränslesatsning, en stor översyn av hela trafiksystemet med en satsning på spårbunden trafik, åtgärder mot kvicksilverutsläpp, styrande avfallstaxor, åtgärdsprogram mot gamla tippar och utvidgad prövnings- möjlighet enligt miljöskyddslagen samt bildande av två skånska regionalor- gan och ett kommunalförbund.

Delegationens förslag berör många olika sektorer och nivåer. När det gäller de förslag som främst avser åtgärder i regionen och dess kommuner får delegationen i uppgift att föra sitt arbete vidare i syfte att förankra förslagen i berörda lokala och regionala organ samt att följa upp miljöut- bildningsprogrammet.

Miljöprojekt Sundsvall — Timrå

Förslagen berör utsläpp från tidigare industriella verksamheter, utsläpp från dagens stora industrier i regionen, transportsystemets avgas- och miljöpåverkan, alternativa energisystem samt naturvårdshänsyn i skogs- bruket. .

När det gäller frågan om regionens kommunikationsnät och interregio- nala samband tillkallas en. särskild samordnare för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag.

För att komma tillrätta med de problem som nuvarande sträckning av väg E 4 vid passagen av Sundsvall har förslag väckts om en 17 km lång förbifart som motorväg av väg E 4. Objektet inkluderar även en bro över Sundsvallsfjärden.

Regeringen anser att vägverket bör fortsätta planeringsarbetet för en ny genomfart i Sundsvall. En av utgångspunkterna bör vara att delar av inve- steringskostnaden bör finansieras genom avgifter från trafikanterna. Därtill bör projektets finansiering diskuteras med lokala intressenter samt prövas av infrastrukturfonden.

Betr. järnvägstrafiken bör möjligheterna till en snabbtågsanpassning för sträckan mellan Stockholm och Sundsvall prövas av delegationen för infra- strukturinvesteringar.

Hänvisningar till S7-8

7.9. Geografiska informationssystem för planering och miljövård

Regeringens ställningstagande: Ett effektivt ADB-stöd är ett värde- fullt hjälpmedel i arbetet med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En nära samverkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen av lägesbestämda data för planering och miljövård.

Handlingsprogrammet från statskontoret m.fl. samt naturvårdsverkets program: Som resultat av ett uppdrag år 1988 från regeringen har statens lantmäteriverk, boverket, statskontoret och naturvårdsverket samt Ut- vecklingsrådet för landskapsinformation och Svenska kommunförbundet, gemensamt föreslagit ett nationellt handlingsprogram för hur lägesbestäm- da data i ADB-form skall kunna hanteras på ett mer effektivt sätt. Vidare har naturvårdsverket som en del av sin fördjupade anslagsframställning

utarbetat ett program för ett geografiskt informationssystem för natur- vårdsarbetet.

Regeringens överväganden: Allt fler statliga myndigheter, kommuner och företag börjar nu använda ADB-baserade geografiska informationssystem (GIS). Med GIS kan uppgifter knutna till en plats eller ett område hanteras både i grafisk form och i textform. Den största nyttan vid GIS-användning uppnås genom att lägesbestämda data registreras och ajourhålls på ett ställe och kan göras tillgängliga för flera användare.

Regeringen anser att handlingsprogrammen från såväl naturvårdsverket som de nämnda myndigheterna och organisationerna är värdefulla ut- gångspunkter för att effektivisera arbetet med naturresurshushållning, fysisk planering och hantering av miljöfrågor i övrigt. En ökad samverkan mellan olika intressenter vid hanteringen av lägesbestämda data minskar dubbelarbete och ökar tillgängligheten av information, vilket främjar ett effektivt arbete inom berörda myndigheter och företag på olika nivåer i samhället. Samhällets kostnader för datainsamling, ajourhållning och be- arbetning av lägesbestämda data kan härmed sänkas. Kostnaderna mins- kar ju fler intressenter som medverkar, samtidigt som ny information får en effektiv spridning. De största ekonomiska vinsterna uppnås genom samverkan kring de kostsammaste momenten datainsamling och ajour- hållning.

För att underlätta ett ökat datautbyte mellan olika intressenter bör såväl den tekniska utrustningen som databasemas innehåll i möjligaste mån standardiseras. Det är angeläget att statliga myndigheter och kommuner bygger upp geografiska informationssystem efter gemensamma standar- der. Vidare bör berörda myndigheter fortsätta arbetet med standardisering av datainnehållet och av metoder för klassificering och överföring av data. En anslutning till en internationellt accepterad överföringsstandard bör eftersträvas.

De nya möjligheter som ADB-tekniken ger i hanteringen av lägesbe- stämda data innebär vissa problem vad gäller säkerhet och sårbarhet. Sammanställningar av data från olika databaser är särskilt känsliga. Stats- kontoret bör utarbeta rekommendationer för hanteringen av sådana säker- hetsfrågor i samråd med Svenska kommunförbundet och andra berörda myndigheter och organisationer. Innehållet i databaserna kan vara käns- ligt från sekretessynpunkt. Utredningen om tillträdesskydd (Fö l982:03) har nyligen i betänkandet Sekretess för landskapsinformation (SOU 1990: 71) lämnat förslag bl.a. om hur sekretessfrågor i samband med geo- grafiska databaser skall hanteras.

För hanteringen av geografiska data med utgångspunkt i fysisk plane- ring, naturresurshushållning och miljöfrågor i övrigt är det angeläget att det utvecklas en katalog över databaser med lägesbestämda data och ett söksystem för sådana data. Det är en uppgift för lantmäteriverket att i nära samarbete med andra berörda myndigheter utveckla en sådan katalog över databaser. Boverket och naturvårdsverket bör aktivt delta i försöken med söksystem för lägesbestämda data.

Ett stadigvarande utbyte av lägesbestämd information måste bygga på samverkan mellan statliga myndigheter. kommuner och företag. En fastare

regional samverkan när det gäller geografiska informationssystem ligger väl i linje med de verksamheter som nyligen har startats eller föreslagits i olika län. Finansieringen av verksamheten ankommer på intressenterna.

En samverkan mellan berörda centrala organ behövs för erfarenhetsut- byte, förmedling av gemensamma standarder, utbildning m.m. En organi- serad samverkan på nationell nivå är också nödvändig för att fånga upp de centrala myndigheternas behov och förmedla deras standarder, normer och riktlinjer. Regeringen anser det vara angeläget att, så som föreslås i det nationella handlingsprogrammet, samverkan på central nivå fullföljs i fråga om utvecklingen av geografiska informationssystem. Statskontoret bör medverka aktivt i det fortsatta arbetet. Företrädare för länsstyrelserna bör beredas tillfälle att delta i utvecklingsarbetet. De intressenter som utvecklar geografiska informationssystem bör vidta åtgärder för att tillva- rata samordningsvinster vid uppbyggandet av miljöövervakningen på een- tral och regional nivå.

Naturvårdsverkets utvecklingsarbete i fråga om geografiska informa- tionssystem och hantering av lägesbestämda data bör också i övrigt bygga vidare på intentionerna i det föreslagna nationella handlingsprogrammet.

8. Miljökonsekvensbeskrivningar

Regeringens förslag i korthet: . En ansökan om tillstånd enligt naturresurslagen skall alltid inne- hålla en miljökonsekvensbeskrivning. . Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. 0Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad be-

dömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresur- ser.

. Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansva- rar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga. . Miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om kommunal energipla- nering kompletteras med krav på miljökonsekvensbeskrivningar.

8.1. Bakgrund

Som ett led i arbetet att värna om miljön och hushållningen med naturre- surserna och att komma till rätta med den pågående miljöförstöringen är det viktigt att i större utsträckning utveckla och använda en miljöanpassad beslutsteknik. En sådan beslutsteknik innebär att beslut om åtgärder som var för sig eller som sammantagna med andra åtgärder har en stor betydel- se för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser skall grundas på en genomlysning av aktuella besluts miljökonsekvenser.

' 165

Internationellt har miljökonsekvensbeskrivningar börjat tillämpas allt- mer. Flera länder har infört bestämmelser om detta, bl. a. USA, Canada, Holland och Norge. EG har år 1985 antagit ett direktiv (85/337) om miljökonsekvensbeskrivningar. Medlemsländerna skulle ha anpassat sin lagstiftning till direktivet senast till mitten av år 1988. Inom FNs ekono— miska kommission för Europa (ECE) pågår sedan år 1987 ett arbete med att utforma en konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om gränsöverskridande miljöstömingar. Konventionen färdigställdes i sep- tember 1990 och avses bli undertecknad i februari 1991. Även inom Nordiska ministerrådet utarbetas för närvarande ett program för samarbe— te om miljökonsekvensbeskrivningar.

Gemensamma åtgärder på internationell basis är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete för att uppnå målet om god miljö och en långsiktigt hållbar utveckling på såväl global som nationell och lokal nivå. Även som ett led i dessa ansträngningar är det viktigt att myndigheter och företag i Sverige i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet analyserar miljökonsekvenserna av olika beslut innan dessa fattas.

En tillståndsprövande myndighet har givetvis möjligheter att ställa de krav på beslutsunderlag som erfordras för prövning av en tillståndsan- sökan. I den nuvarande lagstiftningen finns därutöver flera exempel på uttryckliga krav på en belysning av konsekvenserna för miljön. 1 miljö- skyddslagen (1969:387) infördes år 1981 föreskrifter om att en ansökan om tillstånd skall innehålla en beskrivning av miljöeffekterna av de stör- ningar som verksamheten kan medföra. I väglagen (1971:948) infördes år 1987 föreskrifter om att en arbetsplan för byggande av väg skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Någon uttrycklig bestämmelse om vad en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. lagen (1987212) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall innehålla finns inte i den lagen. Enligt den praxis som tillämpas med stöd av lagens förarbeten krävs emellertid att konsekvenserna för miljön framgår av ansökan när den prövas. De myn- digheter som skall tillämpa NRL vid prövning av mål och ärenden enligt de lagar som är anknutna till NRL skall se till att planer enligt plan- och bygglagen (1987: 10, PBL) och sådant planeringsunderlag som belyser hus- hållningsfrågan finns tillgängliga. I PBL stadgas bl. a. att av kommunernas detaljplaner och områdesbestämmelser skall framgå hur de reglerar mark- användning och miljö. Eftersom planläggningen skall främja en från all- män synpunkt lämplig utveckling och ge förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö ligger det i sakens natur att även konsekvenserna för miljön bör vägas in i de lämplighetsbe- dömningar som görS. Exakt vilket underlag som skall finnas för detta är dock inte föreskrivet.

Att beskriva och väga in konsekvenser för miljön av olika åtgärder eller - verksamheter i samband med offentliga beslut avseende fysisk planering, tillstånds- och villkorsprövning av olika exploateringsföretag och av annan miljöpåverkande verksamhet är alltså i denna allmänna betydelse inte något nytt i Sverige. Bl.a. de möjligheter att inhämta underlag för pröv- ning som här har nämnts samt den svenska offentlighetsprincipen som den kommer till uttryck i de förfaranderegler för insyn och samråd som är

knutna till de flesta tillståndsbeslut, har hittills ansetts tillräckliga som grund för att i olika beslutssituationer ställa krav på belysning av konse- kvenserna för miljön och hushållningen med naturresurser av prövade åtgärder.

Nuvarande regelsystem präglas av en viss oklarhet när det gäller i vilken utsträckning och i vilka situationer som en mer utvecklad beskrivning av miljökonsekvenserna skall ingå i beslutsunderlaget samt hur beskrivning- en i sådana frågor skall utföras. Ett flertal lagar saknar dessutom helt regler om miljökonsekvensbeskrivningar. Detta innebär att det finns risk för att en tillräcklig genomlysning av miljökonsekvenserna inte alltid görs i sam- band med planering och i andra beslutsärenden där en sådan genomgång är befogad.

Det finns därför skäl att införa tydligare regler om miljökonsekvens- beskrivningar för de planerings- och beslutsprocesser som regleras i lag- stiftningen. I prop. 1989/90: 126 om ändring i NRL har tidigare sagts att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till ansökan i varje ärende där verksamheten har sådan betydelse att prövning enligt 4 kap. NRL skall ske. Med tanke på de möjligheter som regeringen självklart har att föran- stalta om en tillfredsställande utredning och då frågor om miljökon- sekvensbeskrivningar redan var föremål för berörda myndigheters övervä- gande, fann miljö- och energiministem att miljökonsekvensbeskrivningar skulle regleras i lag men först när myndigheternas tidigare nämnda upp- drag hade redovisats. Bostadsutskottet (BoU 1989/90:20) hänvisade till vad som anförts i propositionen och uttalade att det fick anses välbetänkt att avvakta resultatet av den pågående översynen.

De förslag om miljökonsekvensbeskrivningar som regeringen nu lägger fram innebär en skärpning när det gäller kraven på redovisning av miljö- konsekvenserna av olika verksamheter. Dessa nya åligganden är av sådan karaktär att de enligt 8 kap. 38 regeringsformen kräver lagform. Enligt 8 kap. 75 regeringsformen kan riksdagen genom bemyndigande i lag över- lämna åt regeringen att meddela föreskrifter om miljökonsekvensbeskriv— ningar. Som lagrådet anfört är det också angeläget att riksdagen genom lag ställer sig bakom ett krav på en standardhöjning i fråga om beslutsunderla- get i de ärenden det gäller.

8.2. Allmänna överväganden

8.2.1. Behovet av miljökonsekvensbeskrivningar

"För att uppnå ett ökat hänsynstagande till miljön, hälsan och hushållning- en med naturresurser behövs bättre metoder för att utreda de miljökon- sekvenser som olika beslut kan väntas leda till. Det gäller såväl i fråga om övergripande politiska beslut och olika beslut om planer och program som beslut om tillstånd till olika typer av anläggningar eller andra åtgärder. Syftet bör vara att skapa tillgång till beslutsunderlag som möjliggör en ökad miljöhänsyn och som leder fram till bättre beslut från miljösynpunkt. Det är viktigt att en bedömning av miljökonsekvenserna kommer in i ett tidigt planeringsskede, parallellt med tekniska och ekonomiska frågor,

innan beslut fattas om en viss plan, åtgärd eller ett projekt. Miljökon- sekvensbeskrivningar bör integreras i samhällets beslutsprocesser. En ökad systematik vid framtagande av underlag för beslut, som kan antas få betydande verkningar på miljön, hälsan och hushållningen med naturre- surser har många fördelar. Det innebär ett ökat tryck på myndigheter och företag att beakta miljö- och hushållningsintressen i samband med olika beslut. Det bör också öka möjligheterna för enskilda medborgare att påver- ka myndigheter och företag i samband med olika beslut som har stor betydelse för miljön, hälsan, hushållningen med naturresurser och kultur- miljön. Införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar kan därför bidra till att främja ett mer miljöinriktat beslutsfattande i samhället.

8.2.2. MKB-rapporten och allmänt om remissutfallet

Boverket och naturvårdsverket föreslår i rapporten Miljökonsekvensbe- skrivningar (MKB) i det svenska planerings— och beslutssystemet att en särskild MKB-lag skall införas där det föreskrivs att i samband med verksamhet eller åtgärd, som kan få väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser, skall verksamhetens eller åtgärdens kon- sekvenser övervägas och redovisas. Regeringen föreslås få bemyndigande att föreskriva att det vid tillämpningen av viss av regeringen särskilt angiven lag eller annan författning skall föreligga en miljökonsekvensbe- skrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser.

I det följande tar regeringen upp specifika lagstiftningsfrågor i samband med miljökonsekvenSbeSkrivningar. I MKB-rapporten tas också upp för- slag som närmast gäller hänsyn till miljöaspekteri samband med allmänna beslutsprocesser i samhället. De är inte av sådan beskaffenhet att de faller inom ramen för denna proposition.

De flesta remissinstanserna tillstyrker att krav på miljökonsekvensbe- skrivningar införs i större utsträckning i Sverige. En majoritet av remissin- stanserna är emellertid kritisk till de lagförslag som finns i rapporten. Vissa remissinstanser ifrågasätter behovet av lagstiftning innan man har sett om befintlig lagstiftning, särskilt NRL och PBL är tillräcklig.

Många remissinstanser förordar att regler om miljökonsekvensbeskriv- ningar införs i den befintliga lagstiftningen, varvid vissa bedömer det lämpligt att sådana regler införs i NRL. medan andra förordar att MKB- regler införs i de olika lagar där behov föreligger.

Lagrådet, som i princip tillstyrkt lagrådsremissen, påpekar bl.a. att förslagen syftar till att konsekvenserna för miljön och naturresurserna av olika slags företag och verksamheter skall bli bättre klarlagda än för närva- rande i ärenden enligt naturresurslagen och anknutna lagar. Lagrådet anför vidare att beslutsmyndigheterna enligt förvaltningsförfarandets all- männa principer redan har ett ansvar för att ärendena blir tillfredsställan- de utredda. Den föreslagna ordningen får emellertid enligt lagrådet den effekten att miljökonsekvenserna bli utredda och därmed också beaktade

av intressenten redan innan myndighetsprövningen tar vid och förhopp— Prop. 1990/91: 90 ningsvis redan innan hans handlingsfrihet begränsats genom nedlagda projekteringskostnader och allehanda låsningar.

8.3 Föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar 8.3.1 Lagteknisk lösning Regeringens förslag: I naturresurslagen införs krav på att en ansö-

kan om tillstånd enligt 4 kap. NRL skall innehålla en miljökon- sekvensbeskrivning. Regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer bemyndigas att föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 25 NRL skall upprättas en miljökon- sekvensbeskrivning. Dessa bestämmelser införs i NRL i ett nytt 5 kap. om miljökonsekvensbeskrivningar.

Förslaget i MKB-rapporten: En särskild MKB-lag skall införas med bemyndigande för regeringen att föreskriva att det vid tillämpningen av en viss av regeringen särskilt angiven lag skall föreligga en miljökonsekvens- beskrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslaget att lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar bör införas men en ma- joritet avstyrker förslaget att införa en särskild MKB-lag. Kammarrätten i Göteborg tillstyrker att en särskild MKB-lag införs. LO delar uppfattning- en att bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar bör föras in i en övergripande särskild lag, för att undvika de problem som följer av separa- ta MKB-regler i varje miljöanknuten lag. Vägverket har inget att invända mot syfte och innehåll i den föreslagna MKB-lagen men anser att generella regler om miljökonsekvensbeskrivningar skulle naturligt kunna kopplas till andra lagar såsom NRL. Om nya lagregler skall övervägas, förordar hovrätten för Övre Norrland regler om MKB i N RL. Länsstyrelsen i Stock- holms län anser att intentionerna med miljökonsekvensbeskrivningar kan förverkligas genom ändringar och tillägg i befintlig lagstiftning. huvudsak- ligen i 1 kap. och 5 kap. NRL. Flera remissinstanser anser att lagförslaget är för vagt utformat.

Regeringens överväganden: I MKB-rapporten har diskuterats olika lag- stiftningsaltemativ. Som skäl för förslaget om en särskild MKB-lag framför föreskrifter i NRL eller i de olika berörda lagarna anges bl. a. att den före- slagna MKB-lagen är en ramlag vars regler successivt kan preciseras när- mare genom att särskilda föreskrifter utfärdas med stöd av lagen.

Regeringen finner att övervägande skäl talar för en annan lösning. NRL, som trädde i kraft den ljuli 1987 (prop. 1985/86:3, BoU 1986/87:3, rskr. 34), syftar till att vid fysisk planering och vid prövning av mål och ärenden enligt de olika lagar som är knutna till lagen främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med 169

marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt (1 kap. 1 5). Lagen innehål- ler grundläggande hushållningsbestämmelser avseende mark och vatten (2 kap). Vidare definieras vissa riksintressen och föreskrivs att områden som innehåller sådana intressen skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. Särskilda hushållningsbestämmelser föreskrivs för sådana geo- grafiskt angivna områden i landet som med hänsyn till sina natur- och kulturvärden i sin helhet är av riksintresse (3 kap.). Lagen ger alltså anvisningar om hur och var riksintressen skall prioriteras i förhållande till andra intressen och i vissa fall inbördes. Till NRL har dessutom förts regler om tillståndsprövning av industrianläggningar m.m. (4 kap.) från tidigare 136 a5 byggnadslagen (l947:385). Planer enligt PBL och sådant planeringsunderlag som belyser hushållningsfrågan skall finnas tillgängliga vid tillämpningen av NRL (5 kap. 1 5). NRL är anknuten till nio olika lagar genom att det i 1 kap. 25 föreskrivs att bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i PBL, vattenlagen (19831291), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964: 822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter (torvlagen), väglagen (1971:948), lagen (1902: 71 s. 1 ), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar (ellagen), lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörlednings- lagen) och luftfartslagen (1957z297). Dessutom har riksdagen den 5 de- cember 1990 beslutat anta en minerallag (199lz45) som träder i kraft den 1 juli 1992 och som ersätter gruvlagen (1974: 342), lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m.(prop. 1988/89:92, 1990/91:NU7, rskr. 67). Den nya lagen är enligt riksdagsbeslutet anknuten till NRL. Riksdagen beslutade även att lagen (1966:314) om kontinentalsockeln skall anknytas till NRL från nämnda datum.

Detta innebär att de allra flesta lagar vid vars tillämpning det kan finnas behov av miljökonsekvensbeskrivningar är eller kommer att bli anknutna till NRL. Grundläggande regler i NRL om miljökonsekvensbeskrivningar skulle på ett lämpligt sätt kunna föra in krav på sådana beskrivningar i det gällande regelsystemet.

Ett skäl som talar för att MKB-lagstiftningen bör införas i NRL är de föreskrifter om tillståndsprövning av industrianläggningar m.m. som re- dan finns i lagens 4 kap. Som framhölls i propositionen om den kommuna- la vetorätten (prop. 1989/90:126, BoU 20, rskr. 306) ligger det i sakens natur att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till ansökan i varje ärende där verksamheten har sådan betydelse att NRL-prövning skall ske. Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar när det gäller ärenden enligt 4 kap. NRL bör regleras i den lagen. Därför föreslår regeringen en bestäm- melse om att en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. NRL alltid skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör dessut- om få bemyndigande att föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som är anknutna till NRL och som anges i 1 kap. 25 skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Därigenom ges regeringen och ansvariga myndigheter möjlighet att successivt införa krav på miljökonsekvensbe- skrivning om behov föreligger. De ärenden som behandlas enligt dessa

lagar och för vilka miljökonsekvensbeskrivningar kan behövas är exploate- ringsföretag och liknande verksamhet som kan antas få en påtaglig inver- kan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser. Frågan om hur de enligt 1 kap. 25 NRL-anknutna lagarna bör omfattas av krav på miljökonsekvensbeskrivning återkommer regeringen till i avsnitt 8.3.2.

Med den lagtekniska lösning som regeringen nu har förordat kommer några från miljösynpunkt betydelsefulla lagar som reglerar verksamhet där det kan föreligga behov av miljökonsekvensbeskrivningar och som inte är anknutna till NRL inte att innefattas av kravet på sådana beskrivningar. Dessa är i första hand skogsvårdslagen (1979z429), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen), lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) och lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. I rapporten nämns även lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Regeringen återkommer i .nästa avsnitt till hur dessa lagar bör behandlas när det gäller miljökon- sekvensbeskrivningar.

Internationell jämförelse

Den typ av anläggningar vars tillåtlighet obligatoriskt skall prövas av regeringen enligt 4 kap. 15 NRL eller som regeringen med stöd av 4 kap. 25 kan besluta att pröva tillhör vid en internationell jämförelse den typ av anläggningar som i de länder som har lagstiftning om miljökonsekvens- beskrivningar brukar omfattas av krav på MKB. Även det EG-direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar som beslutades 1985 (85/337) upptar bl. a. denna typ av anläggningar i en förteckning (bilaga 1) över projekt för vilka skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt artikel 4 punkt 1 i direktivet.

Bland uppräknade projekt i EG-direktivet finns även sådana anlägg- ningar som inte obligatoriskt skall prövas i Sverige enligt 4 kap. 1 5 NRL. Det är till att börja med motorvägar, motortrafikleder, järnvägslinjer för fjärrtrafik samt flygplatser med en banlängd över 2 100 m. Vidare upptar bilaga 1 hamnar samt inre vattenvägar och insjöhamnar som tillåter trafik med fartyg på mer än 1350 ton. Även för anläggningar för förbränning, kemisk behandling eller deponering av giftigt och farligt avfall skall miljö- konsekvensbeskrivning upprättas. Enligt artikel 2 punkt 3 får medlems- staterna endast i undantagsfall undanta ett projekt helt eller delvis från direktivets tillämplighet. I dessa fall måste medlemsstaterna överväga om annan typ av bedömning är lämplig och informera allmänheten varför ett undantag har gjorts samt innan tillstånd meddelas för projektet informera kommissionen om skälen för undantaget.

Enligt artikel 4 punkt 2 skall miljökonsekvensbeskrivningar upprättas även för verksamheter som anges i bilaga 2 till direktivet när medlemssta- terna anser att verksamhetens karaktär kräver detta. Denna bilaga omfat— tar ett stort antal verksamheter inom jordbruk, utvinningsindustri (där- ibland utvinning av torv, malm och råolja), anläggningar för energipro- duktion, bearbetning av metaller, glastillverkning, kemisk industri (som ej omfattas av bilaga 1), livsmedelsindustri (bl.a. bryggerier, mejerier och

slakterier), textil-, läder-, trä- och pappersindustri, gummiindustri, infra- strukturprojekt (bl. a. vägar, hamnar och flygfält som ej omfattas av bilaga 1 och rörledningar för gas och olja) samt andra verksamheter (bl. a. avlopps- reningsverk).

Den lagstiftning som regeringen nu föreslår innebär att Sveriges lagregle- ring kommer att överensstämma med de krav på miljökonsekvensbeskriv- ningar som EGs direktiv uppställer.

Hänvisningar till S8-2-2

8.3.2. MKB-lagarna

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 25 NRL skall upprättas en miljökon- sekvensbeskrivning. 1 miljöskyddslagen och vattenlagen utvidgas de bestämmelser som anger vad en ansökan om tillstånd skall innehålla till att även omfatta en miljökonsekvensbeskrivning. l samman- hanget föreslås att farledslagen skall anknytas till NRL. I lagen om kommunal energiplanering införs krav på att en miljökonsekvens- beskrivning skall upprättas till den kommunala energiplanen.

Förslaget i MKB-rapporten: Enligt den särskilda MKB-lagen får rege- ringen föreskriva att det vid tillämpningen av en viss av regeringen särskilt angiven lag eller annan författning skall föreligga en miljökonsekvensbe- skrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser. Vilka lagar som skall omfattas har inte angivits utan skall bestämmas successivt.

Remissinstanserna: De har i allmänhet inte gjort några erinringar. Regeringens överväganden: De flesta av de lagar, som på grund av NRL- anknytningen kommer att omfattas av bestämmelser om miljökonsekvens- beskrivningar, gäller verksamheter som är tillståndspliktiga. Beslut enligt dessa lagar påverkar miljön och naturresurshushållningen och bör omfat- tas av krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Att, som föreslås i rappor- ten, begränsa användningsområdet för miljökonsekvensbeskrivningar till beslut som kan antas ha väsentlig inverkan på miljön eller naturresurshus- hållningen finner regeringen inte vara lämpligt. Frågan om en inverkan är väsentlig kan i många fall besvaras först efter det att en miljökonsekvens- beskrivning har upprättats. För vissa typer av verksamheter finns det därför skäl att införa mer allmänt hållna föreskrifter om detta.

Regeringen kommer nu att redovisa vilken roll miljökonsekvensbeskriv- ningar bör'få för var och en av de ifrågavarande lagarna.

8. 3. 2. I Plan- och bygglagen

Kommunerna har genom PBL fått en stark ställning i frågor som rör användningen av mark och vatten. De skall upprätta en översiktsplan för

hela kommunen samt i vissa fall detaljplaner och för begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall NRL tillämpas (2 kap. 25 PBL).

Miljökonsekvensbeskrivningar som en del av beslutsunderlaget vid ar- betet med den fysiska planeringen bör kunna ge ett bra stöd för bedömning av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och anläggningar som har väsentlig omgivningspåverkan eller som berör särskilt värdefulla områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede av plane- ringsprocessen och innefatta de konsekvenser för miljön som behandlade lokaliseringsaltemativ kan bedömas föra med sig med hänsyn till miljö- förutsättningama i berörda mark- och vattenområden.

Av flera remissvar, bl. a. från Svenska kommunförbundet, framgår ock- så att många kommuner redan tillämpar detta arbetssätt. Kommunförbun- det anser att miljökonsekvensbeskrivningar måste betraktas som ett myc- ket värdefullt komplement till övrigt beslutsunderlag och nyttjas i en rad olika beslutsfunktioner som ett led i ett mera miljöinriktat beslutsfattande. Förbundet anser det dock direkt olämpligt att i detta dynamiska utveck- lingsskede införa en lag som gör miljökonsekvensbeskrivningar till ett obligatorium. Det står enligt förbundet klart att kommunerna ännu inte har getts tillräcklig tid för att utveckla sina översiktsplaner så att planerna blir de instrument för en god naturresurshushållning och för förebyggande miljövård som de har förutsättningar att bli. Förbundet stöder däremot tanken på en successiv utveckling av ett svenskt MKB-system, på grundval av erfarenheter från ett intensifierat planerings-, utvecklings— och informa- tionsarbete. Som formellt stöd för denna utveckling anser kommunförbun- det att det t.ex. kan räcka med förtydliganden genom allmänna råd för tillämpningen av reglerna i NRL.

Regeringen kan till stora delar instämma i vad kommunförbundet an- fört. Det bör därför inte nu vara nödvändigt med någon ändring i PBL eller därtill hörande författning eftersom kommunerna redan i många fall arbetar med miljökonsekvensbeskrivningar som underlag till sin planlägg- ning.

Vikten av att miljökonsekvensbeskrivningar används som underlag i den kommunala planeringen har även betonats av de delegationer för regionala miljöprojekt som nyligen presenterat sina arbeten i betänkande- na (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne och (SOU 1990:102) Miljö- projekt Sundsvall-Timrå, Rent till 2000.

Om tillstånd söks till ett exploateringsföretag eller annat ingrepp i mil- jön för vilket detaljplanläggning enligt PBL inte erfordras men ärendet skall prövas enligt någon annan NRL-anknuten lag kan förutsättas att yttrande alltid inhämtas från den berörda kommunen. Då bör kommunen kunna framföra önskemål om att en miljökonsekvensbeskrivning upprät- tas som belyser inverkan på allmänna intressen som anges i översiktspla- nen. Tillståndsmyndigheten i det aktuella ärendet har att ta hänsyn till detta och kan kräva av sökanden att en miljökonsekvensbeskrivning upp- rättas som belyser de av kommunen angivna frågorna. Den i samband med prövningen upprättade miljökonsekvensbeskrivningen kan då även ut-

nyttjas som planeringsunderlag vid eventuell detaljplanläggning enligt PBL.

Regeringen betonar i detta sammanhang länsstyrelsens viktiga roll i den fysiska planeringen. Kommunen skall samråda med länsstyrelsen när för- slag till översiktsplan och detaljplan upprättas och länsstyrelsen skall ge råd och bl. a. ta till vara statens intresse. Länsstyrelserna har sakkunskap på såväl planområdet som miljöområdet samtidigt som de har kunskap om regionala och även vissa lokala förhållanden.

En kommuns beslut om detaljplan eller områdesbestämmelser kan över- klagas genom förvaltningsbesvär till länsstyrelsen och länsstyrelsen skall överpröva ett beslut om detaljplan eller områdesbestämmelser i vissa fall enligt 12 kap 1 5 PBL. Överprövning skall ske bl. a. när beslutet kan befaras innebära att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses eller att en bebyg- gelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Ett beslut om antagande av översiktsplan kan endast överklagas genom kommunalbesvär till kammarrätten och en översiktsplan kan länsstyrelsen inte överpröva.

Regeringen finner med hänsyn till det anförda att det är självklart att länsstyrelsen, om den anser att det kan befaras att ett beslut kommer att behöva överprövas enligt 12 kap. 15 PBL, ser till att erforderligt plane- ringsunderlag finns tillgängligt. Det är väsentligt att länsstyrelsen anför skälen för detta redan i ett tidigt skede i planprocessen vid det samråd som skall ske enligt PBL. Att länsstyrelsen framför sådana synpunkter kan bli aktuellt beträffande exempelvis områden där miljöstörande industri skall etableras eller stora projekt som en flygplats eller en hamn skall byggas och överprövning enligt 12 kap. 1 5 PBL kan komma i fråga.

Med hänsyn till det goda samarbetet mellan kommunerna och länssty- relserna utgår regeringen från att kommunerna" kommer att få stor nytta av länsstyrelsernas synpunkter i dessa frågor.

8. 3. 2. 2 M i ljöskyddslagen

Enligt 4 a 5 miljöskyddslagen skall vid prövning av miljöfarlig verksamhet NRL tillämpas. Enligt 135 skall en ansökan om tillstånd innehålla en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra. Denna bestämmelse infördes år 1981 (prop. 1980/81:92, JoU 21, rskr. 273). l specialmotiveringen uttalades att sökanden är skyldig att beskriva miljöeffekterna av verksam- heten samt lämna förslag till hur störningama bör motverkas. Självfallet skall även samverkande och sammanlagda effekter beaktas och beskrivas. Hur omfattande beskrivningar som behöver göras beror naturligtvis på stömingamas art och omfattning samt karaktären på den omgivning som kan påverkas. En miljöeffektbeskrivning skall inte bara ge koncessions- nämnden en fullständig och rättvisande bild av de störningar verksamhe- ten kan medföra och hur dessa skall förebyggas eller mildras utan skall

även kunna ligga till grund för ställningstaganden till och synpunkter på verksamheten från andra berörda myndigheter och från sakägare och allmänheten.

Koncessionsnämnden anser i sitt remissvar att det är viktigt att miljö- konsekvensbeskrivningar i större utsträckning ingår i underlaget för beslut enligt olika lagar. Nämnden anser i likhet med flera andra remissinstanser att resultatet av den pågåenden översynen av miljöskyddslagstiftningen bör avvaktas innan ställning tas till frågan om eventuella ändringar i miljöskyddslagen.

En beskrivning av miljöeffekterna i en tillståndsansökan skall avse de störningar på omgivningen som verksamheten i sig kan medföra. Rege- ringen finner det därutöver viktigt att samtliga betydelsefulla konsekven- ser för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser som verksam- heten kan antas medföra utöver de direkta omgivningsstörningama fram- går av ansökan.

Det kan gälla den påverkan på miljön som uppkommer genom att verksamheten för med sig t.ex. ytterligare biltrafik i det område där verksamheten skall etableras. Eftersom den nuvarande lagstiftningen inte klart omfattar krav på redovisning av effekter av detta slag, föreslår rege- ringen att krav införs på att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas som en del i en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. I miljö- skyddslagen föreskrivs redan i detalj vad en ansökan skall innehålla. Därför bör även de nya föreskrifterna om miljökonsekvensbeskrivningar i miljöskyddsärenden lagregleras och tas in i 135 miljöskyddslagen för att därigenom hållas samman i lagen.

Regeringens förslag innebär att en ansökan om tillstånd i fortsättningen även skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning som kan'möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åt- gärds inverkan på miljön, hälsan samt hushållningen med naturresurser.

8. 3.2.3 Vattenlagen

Enligt vattenlagen krävs tillstånd för vattenföretag om det inte är uppen- bart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Vattenmål prövas av vattendomstolen. Regeringen prövar dock tillåtligheten av större vattenföretag. Ett vattenfö- retag får inte komma till stånd, om det med hänsyn till val av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.

Vid tillståndsprövningcn skall NRL tillämpas (3 kap. 1 5 vattenlagen). Stockholms tingsrätt anför i sitt remissyttrande att i vattenmål tillämpas redan nu det förfarande som åsyftas med förslagen i rapporten. Därför finns det enligt tingsrätten inte något behov av att införa regler om miljö- konsekvensbeskrivningar i vattenlagen.

1 13 kap. 195 vattenlagen föreskrivs att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar samt även innehålla uppgifter om möjlig alternativ lokalisering m.m. Om vattendomstolen anser att handlingarna är ofullständiga skall sökanden

föreläggas att avhjälpa bristen. Dessutom innehåller vattenlagen bestäm- melser om offentlighet och möjlighet för myndigheter och berörda att framföra synpunkter på ett planerat projekt.

Den reglering som finns i vattenlagen kan möjligen redan nu tolkas så att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas. Detta stadgande är dock inte tillräckligt tydligt i fråga om krav på miljökonsekvensbeskrivning i ansökningar i vattenmål. Därför föreslår regeringen att 13 kap. 195 vatten- lagen kompletteras med en bestämmelse om att en ansökan skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall möjliggöra en samlad be- dömning av företagets påverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Motiveringen till att ändringen görs i vattenlagen är den- samma som beträffande ändringen i miljöskyddslagen.

8. 3.2.4 Naturvårdslagen

Enligt naturvårdslagen skall vid prövning av frågor som rör naturvård tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall NRL tillämpas (3 5).

I 255 naturvårdsförordningen (1976z484) är föreskrivet att en ansökan till länsstyrelsen om tillstånd enligt naturvårdslagen till bl.a. täktverksam- het och markavvattningsföretag skall alltefter omständigheterna i det sär- skilda fallet vara åtföljd av karta, skiss eller ritning samt den ytterligare utredning som behövs för att företagets eller åtgärdens inverkan på det skyddade intresset skall kunna bedömas. Naturvårdslagsutredningen anser i sitt betänkande (SOU l990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. att dessa krav på underlag utgör en form av miljökonsekvensbeskrivningar, i vart fall om man med detta menar en beskrivning av effekterna på natur- miljön av ett arbetsföretag inom ett visst begränsat område. Utredningen anser att med den utgångspunkten utgör ett införande av miljökonsekvens- beskrivningar i naturvårdslagen närrnast en komplettering av existerande regler. Utredningen anser det därför inte nödvändigt att införa ytterligare och mer detaljerade krav på miljökonsekvensbeskrivningar men att be- stämmelsen i 255 förordningen bör flyttas till naturvårdslagen och tas in i en ny paragraf, 41 a 5, för att ge mer eftertryck åt det utredningskrav som ställs på sökanden i naturvårdsärenden.

Som naturvårdslagsutredningen angett kan bestämmelsen i 255 na- turvårdsförordningen tolkas så att den innebär ett krav på en typ av miljökonsekvensbeskrivning. Det finns emellertid inte något skäl att föra över bestämmelsen från förordningen till lagen. Eftersom naturvårdslagen är anknuten till NRL finns det genom den ändring som nu föreslås i NRL möjlighet att föreskriva om miljökonsekvensbcskrivning när behov före- ligger vid tillämpningen av naturvårdslagen.

De ingrepp i naturen som naturvårdslagen reglerar är mycket varieran- dc. Vissa åtgärder har en liten inverkan medan andra kan ha mycket långtgående konsekvenser. Det finns därför skäl att i den förordning till NRL, som regeringen kommer att besluta om, ge länsstyrelsen bemyndi- gande att i det enskilda fallet föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas och vad den skall innehålla.

8. 3. 2.5 Väglagen m. m

M iljökonsekvensbeskri vni ngar

Vid prövning av ärenden enligt väglagen skall NRL tillämpas (3 a 5). I 155 väglagen infördes år 1987 föreskrifter om att en arbetsplan för byggande av väg skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffektema samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Enligt vägkungörelsen (1971:954) får vägverket meddela närmare föreskrifter om arbetsplanens miljökonsekvensbeskrivning efter samråd med na- turvårdsverket. Enligt väglagen skall en arbetsplan fastställas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om dessa myndigheter har olika uppfatt- ning hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

Enligt MKB-rapporten bör, särskilt i kontroversiella situationer, en separat myndighet eller annat oberoende organ bistå vid fokusering av innehåll och vid bedömning av om miljökonsekvensbeskrivningen kan anses tillräcklig. Annars kan en miljökonsekvensbeskrivning inte bli ett fristående beslutsunderlag.

Vägverket anför i sitt remissyttrande att boverket och naturvårdsverket i rapporten förbiser länsstyrelsernas roll i beslutsprocessen inom vägsek- tom. Vägverket fastställer arbetsplaner efter begäran av länsstyrelsen och kan inte besluta i strid mot länsstyrelsen. Många vägprojekt behandlas även i den kommunala översiktsplaneringen. Länsstyrelsen beslutar om flerårsplan för byggande av länstrafikanläggningar. Vägverket har bedömt att länsstyrelsernas miljövårdsenheter och kommunala miljö- och hälso- skyddsnämnder (tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen för vägtrafik) är lämpliga samråds- och kontrollorgan vad gäller miljökonsekvensbesk- rivningar i fråga om kvalitet, uppläggning och innehåll.

Av den utvärdering från maj 1990 som vägverket gjort i samråd med kommunförbundet och naturvårdsverket framgår att vägverket anser att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i väglagen inneburit att miljöfrå- gorna blivit mer ingående penctrerade och att större miljöhänsyn tagits vid val av vägsträckningar och vid beslut om åtgärder för att minimera stör- ningar. Beskrivningarna har därvid bidragit till att miljöhänsynen fått ökad betydelse i både planering och projektering. Miljökonsekvensbe- skrivningama har också bidragit till en sakligare miljödiskussion med markägare och berörda intressenter. Intresset från allmänheten har dock inte ökat i och med införandet av miljökonsekvensbeskrivningar.

Regeringen delar den åsikt som framförts i MKB-rapporten om det lämpliga i att en annan myndighet än vägverket bedömer om en miljökon- sekvensbeskrivning är tillräcklig. Länsstyrelsen är lämplig som samråds- och kontrollorgan. Därför finns det skäl att uttryckligen ge länsstyrelsen bemyndigande att, i likhet med vad regeringen anför även beträffande vissa andra lagar, pröva om en miljökonsekvensbeskrivning enligt väg- lagen är tillräcklig eller om den behöver kompletteras.

Koncessionsprövning

Miljöskyddslagen är tillämplig på bl.a. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant om stömingen är ej helt tillfällig. Sådan användning är exempel på miljöfarlig verksamhet enligt lagen. Detta innebär att fasta trafikanläggningar i princip faller in under kategorin miljöfarlig verksamhet.

Den som utövar miljöfarlig verksamhet skall enligt 5 5 miljöskyddslagen vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Vissa miljöfarliga verksamheter får inte bedrivas innan förprövning har skett. Regeringen bestämmer för vilka verksamheter obligatorisk förpröv- ning skall ske. Någon skyldighet att låta pröva trafikanläggningar föreligger inte.

Enligt 65 första stycket miljöskyddslagen får miljöfarlig verksamhet som befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighets- mått företagits, utövas endast om särskilda skäl föreligger. Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhål- landen väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårds- synpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller annars från allmän synpunkt. Enligt 65 tredje stycket andra meningen skall dock detta inte hindra att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål. Dessa kan alltså inte förbjudas även om förhållanden som anges i första och andra styckena föreligger. Bl. a. vägar är därigenom undantagna från vad som gäller annan miljöfarlig verksamhet. För att en väganläggning skall prövas enligt miljöskyddslagen krävs för närvarande en frivillig ansökan enligt 95 samma lag. Miljöskyddslagens tillsynsregler är i princip tillämpli- ga på väganläggningar. Naturvårdsverket kan med stöd av 415 miljö- skyddslagen yrka att koncessionsnämnden meddelar föreskrifter om skyddsåtgärder.

Miljöskyddsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU l983z20) Bättre miljöskydd 11 att möjligheter till obligatorisk prövning av en allmän väg eller gata skulle införas genom ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att dels nyanläggning som kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, dels ombyggnad eller trafikreglerande åtgärder som kan medföra att olägenhet i väsentlig grad ökar i omfattning inte får utföras utan att koncessionsnäm nden för miljöskydd lämnat tillstånd enligt miljöskydds- lagen. Regeringen skulle göra denna prövning efter en särskild framställning från statens naturvårdsverk. Utredningen föreslog även att 6 5 tredje stycket andra meningen miljöskyddslagen skulle upphävas eftersom bestämmelsen i praktiken har inneburit att en prövning enligt lagen av ett väg-, flygplats- eller järnvägsföretag måste inskränkas till frågor om skyddsanordningar och andra försiktighetsmått. Ett annat förslag av utredningen var att

väghållaren skulle vara skyldig enligt väglagen att upprätta en miljökonsek- vensbeskrivning vid byggande av allmän väg.

I anledning av utredningens förslag infördes krav på miljökonsekvens- beskrivningar i väglagen. Något system för obligatorisk förprövning av vägar enligt miljöskyddslagen infördes emellertid inte och 65 tredje styc- ket andra meningen ändrades inte heller (prop. 1986/87: 135, JoU 25, rskr. 319). Vid riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen 1988 ansåg jordbruksutskottet (JoU 1987/88:23) i anledning av en motion angående prövning av vägar enligt miljöskyddslagen att de överväganden som gjordes av miljöskyddsutredningen om önskvärdheten av konces- sionsprövning av vägprojekt har mycken fog för sig. Utskottet ansåg dock att det fanns anledning att avvakta erfarenheterna som vinns av reglerna om obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar som infördes i väglagen ett år tidigare. Utskottet framhöll att möjligheten till frivillig prövning liksom naturvårdsverkets rätt att begära prövning enligt 41 5 miljöskydds- lagen kvarstår men att den nya ordningen för miljöfrågornas behandling vid vägbyggen borde utvärderas och ställning därefter tas till frågan om koncessionsprövning. .

I den nyss nämnda utvärderingen görs också en jämförelse med pröv- ning enligt miljöskyddslagen. Slutsatsen i utvärderingen är att vägar inte bör göras förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen eftersom detta inte skulle ge en ytterligare förbättrad miljöhänsyn. I rapporten föreslås emel- lertid vissa ändringar i förordningen (198811015) om riksvägplan och planer för länstrafikanläggningar för att större miljöhänsyn skall tas tidigt i projekteringen. Bl.a. skall i flerårsplan endast få redovisas vägbyggnadsfö- retag som genomgått en förstudie som innehåller en miljökonsekvensbe- skrivning.

Med en förprövning av vägar enligt miljöskyddslagen kan man få en prövningsmyndighet som ser tillåtlighets-, lokaliserings- och skyddsåt- gärdsfrågoma från olika synpunkter. Det är viktigt att en noggrann och allsidig miljöprövning görs av vägprojekt som har en betydande inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Den miljökonsekvens- beskrivning som vägverket gör enligt väglagen skulle då vara en viktig del av beslutsunderlaget.

Att länsstyrelsen, som regeringen nyss förordat, får ett väsentligt infly- tande på miljökonsekvensbeskrivningar i vägärenden innebär ett ökat opartiskt inflytande på vägbyggnadsfrågor och att som vägverket föreslagit krav införs på att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas innan en väg får tas upp i en flerårsplan innebär ett ökat hänsynstagande till miljö- aspekter. Med hänsyn till detta och till att regeringen har tillsatt en utred- ning med uppgift att se över miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989: 32) och att överväga även denna fråga finner regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå att en obligatorisk prövning av vägar enligt miljö- skyddslagen införs. Det bör i stället ankomma på kommittén att överväga frågan.

8. 3. 2.6 Torvlagen

För bearbetning av torvfyndigheter fordras koncession som prövas av länsstyrelsen. Vid koncessionsprövningen skall NRL tillämpas (75). Enligt förordningen (1985:626) om vissa torvfyndigheter skall en ansökan om koncession innehålla bl.a. en karta, täktplan och utredning som belyser behovet av den tillämnade verksamheten och dess inverkan på allmänna och enskilda intressen samt utredning i övrigt som sökanden vill åberopa för att styrka i ansökan lämnade uppgifter. Om ansökan uppfyller kraven kungörs den och meddelande skickas bl.a. till berörda fastighetsägare. Innan beslut fattas infordras yttrande från bl. a. berörda kommuner. Läns- styrelsens beslut får överklagas till regeringen. Även naturvårdsverket har rätt att överklaga.

Med hänsyn till den inverkan denna typ av verksamhet har på miljön och hushållningen med naturresurser bör en miljökonsekvensbeskrivning bifogas en ansökan om koncession enligt torvlagen. Eftersom de bestäm- melser som finns i lagen och förordningen inte är tillräckliga finner rege- ringen att detta bör föreskrivas i förordningen till NRL samt att länsstyrel- sen som tillståndsmyndighet får föreskriva vad denna miljökonsekvens- beskrivning bör innehålla. '

8. 3. 2. 7 Ellagen

Enligt ellagen får elektriska starkströmsledningar inte dras fram eller be- gagnas utan koncession. Koncession meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt elförordningen (1982: 548) får statens energiverk meddela koncession. Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall NRL tillämpas (25).

En ansökan om linjekoncession skall enligt förordningen innehålla bl. a. uppgifter om överföringsbehov och alternativa ledningssträckningar som undersökts och resultatet av det samråd som föregått ansökningen. Till ansökan skall fogas en karta över ledningens föreslagna sträckning och beskrivning av den mark som behöver tas i anspråk.

En ansökan om områdeskoncession skall innehålla bl.a. en karta med sökandens ledningar med spänning över 250 volt samt stationer.

Om en ansökan om koncession inte omedelbart avslås skall yttrande inhämtas från bl. a. länsstyrelsen, kommuner och fastighetsägare som be- rörs.

Med hänsyn till den inverkan på miljön som elledningar och andra elanläggningar har finner regeringen att en ansökan om koncession som regel bör innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Detta bör föreskrivas i förordningen till NRL. Energiverket bör i egenskap av tillståndsmyndighet bedöma om beskrivningen är tillräcklig. Eftersom länsstyrelsen skall avge yttrande och även deltar i samrådsförfarandet innan ansökan görs till energiverket bör länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig över miljökon- sekvensbeskrivningen.

8. 3.2.8 Rörledningslagen

Enligt rörledningslagen krävs koncession för framdragning och använd- ning av rörledning för transport av fjärrvärme, råolja eller naturgas om rörledningen är längre än 20 km.

Koncession meddelas av regeringen men ansökan skall ges in till och beredas av statens energiverk. Vid koncessionsprövning skall NRL tilläm- pas (45). Enligt förordningen (19783164) om vissa rörledningar skall en ansökan om koncession innehålla bl.a. uppgift om markanvändning och planförhållanden i berörda områden, den inverkan på allmänna och en- skilda intressen som den tillämnade verksamheten kan bedömas få samt de åtgärder 'sökanden anser behövliga för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Om ansökan uppfyller kraven skall den kungöras och meddelande skickas till sakägarna för erinringar. Yttrande skall inhämtas från kommunen, länsstyrelsen och koncessionsnämnden för miljöskydd. Energiverket överlämnar sedan ärendet till regeringen med ett utlåtande.

Byggande av rörledningar kan ha en viss påverkan på miljön och även inverka på annan verksamhet inom området. Även i denna typ av till- ståndsärenden bör därför en miljökonsekvensbeskrivning normalt upprät- tas av sökanden. Det bör ankomma på regeringen att föreskriva om detta i förordningen till NRL. Energiverket bör vid sin befattning med ansökan ta ställning till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen. Även länsstyrel- sen får i sitt yttrande tillfälle att bedöma beskrivningen. Regeringen har som prövningsmyndighet ytterst att avgöra om miljökonsekvensbeskriv- ningen är tillräcklig.

8. 3. 2. 9 Luftfartslagen

Enligt luftfartslagen får flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller om en allmän flygplats byggs om eller driften ändras, om en sådan åtgärd inte är av ringa betydelse. Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmän- na. Vid tillståndsprövningen skall hänsyn tas till bl. a. markförhållandena och till störningar som kan uppkomma för omgivningen och NRL skall tillämpas (6 kap. 55 luftfartslagen). Enligt luftfartsförordningen (1986:171) prövar luftfartsverket frågor om tillstånd att inrätta och driva allmänna flygplatser samt fastställer villkor för tillståndet.

Inrättande av flygplatser för allmänt bruk eller utökning av flygverksam- heten på sådana flygplatser kan i de flesta fall antas innebära stor påverkan på miljön. Därför bör alltid en miljökonsekvensbeskrivning upprättas vid tillståndsärenden enligt 6 kap. 55 luftfartslagen som avser tillstånd att inrätta en allmän flygplats eller att bygga om eller ändra driften vid en sådan flygplats om ombyggnaden eller driftsändringen medför en utökning av flygverksamheten som inte är av ringa betydelse. En föreskrift om detta bör finnas i förordningen till NRL. Luftfartsverket har som tillståndsmyn- dighet att bedöma om den beskrivning som upprättats är tillräcklig. Det kan förutsättas att luftfartsverket inhämtar yttrande i ärendet från länssty-

relsen som då givetvis skall få tillfälle att yttra sig även över miljökon- sekvensbeskrivningen.

8. 3. 2. 10 Farledslagen

Lagen reglerar inrättande och utvidgningar av allmänna hamnar och all- männa farleder. Beslut om detta meddelas enligt lagen av regeringen eller, om regeringen bestämmer det sjöfartsverket. Genom förordningen (1983:814) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn har regeringen föreskrivit att sjöfartsverket skall meddela beslut om detta. Enligt farledslagen kan föreskrifter som meddelas i ett beslut inte avse miljöhänsyn. Ifrågavarande typ av anläggningar och åtgär- der innebär i undantagsfall sådana ingrepp i miljön att tillåtligheten kan behöva prövas av regeringen enligt 4 kap. 25 NRL. Under alla omständig- heter bör ingreppen bedömas mot de hushållningsintressen som anges i NRL. Beträffande farledslagen finns således starka skäl som talar för att den bör anknytas till NRL. Regeringen föreslår därför att farledslagen, i likhet med andra speciallagar som reglerar verksamheter som tar naturre- surser i anspråk, skall anknytas till NRL. Det innebär, med den lagtekni- ska lösning som regeringen har valt beträffande reglerna om miljökon- sekvensbeskrivningar. att även farledslagen kommer att omfattas av den lagstiftningen.

Sjöfartsverket har i sitt remissvar ansett att någon miljökonsekvensbe— skrivning inte är nödvändig vid tillämpningen av farledslagen utan att det är helt tillfyllest att en sådan görs i vattenmål. Regeringen kan inte dela denna uppfattning. Med hänsyn till den stora miljöpåverkan som tillstånd enligt farledslagen i vissa fall kan medförafinner regeringen att en miljö- konsekvensbeskrivning normalt bör upprättas i samband med en ansökan. Detta bör föreskrivas i förordningen till NRL. Sjöfartsverket har som tillståndsmyndighet att bedöma om den upprättade miljökonsekvensbe- skrivningen är tillräcklig. Verket bör då även ge länsstyrelsen tillfälle att yttra sig över beskrivningen.

8.3.2.]1 Kulturminneslagen

Lagen om kulturminnen m.m. har beröringspunkter med NRL främst därigenom att NRL reglerar hur hänsyn skall tas till kulturminnesvårdens intressen vid prövning av frågor om ändrad användning av mark- och vattenområden. Lagen är emellertid i första hand en bevarandelagstiftning för vilken det inte finns skäl att införa regler om miljökonsekvensbeskriv- ningar. Inte heller påfordras av andra skäl en anknytning av kulturminnes- lagen till NRL. Det är emellertid viktigt att kulturrniljövårdens intressen beaktas såväl vid upprättande av rniljökonsekvensbeskrivningar som i efterföljande beslut när exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön prövas i enlighet med bestämmelserna i NRL.

8. 3.2. 12 Skogsvårdslagen och skötsellagen

Frågan om skogsvårdslagen och skötsellagen bör anknytas till NRL berör- des i propositionen till NRL där det uttalades att det då inte fanns skäl att koppla samman lagarna. I MKB-rapporten anförs beträffande de areella näringarna att de åtgärder som kan övervägas för att möjliggöra en till- ämpning av miljökonsekvensbeskrivningar inom dessa är följande. — Införande av bestämmelser om att Skogsstyrelsen och lantbruksstyrel- sen skall åläggas att göra samlade miljökonsekvensbeskrivningar av skogsbrukets resp. jordbrukets utveckling inom ramen för sin treårspla- nering. ' — Införande av bestämmelser om att Skogsstyrelsens och lantbruksstyrel- sens instruktioner skall ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut om bl.a. utfärdande av olika föreskrifter och allmänna råd. — Införande av krav på att varje skogsvårdsdistrikt eller varje skogsvårds- styrelse skall redovisa en samlad miljökonsekvensbeskrivning av skogsbruksplanerna och storskogsbrukets planer inom sitt område. Skogsstyrelsen delar i sitt remissvar åsikten i rapporten att miljökon- sekvensbeskrivningar med lämplig utformning även bör införas i de areel- la näringarna men anser att enskilda åtgärder på enskilda objekt i skogs- bruket aldrig skall behöva föregås av en särskild miljökonsekvensbeskriv- ning. Om däremot nya metoder eller driftsformer tas i bruk som kan befaras få en väsentlig inverkan på miljön eller hushållningen med naturre- surser bör konsekvenserna av dessa först belysas. Domänverket har fram- fört liknande synpunkter. Lantbruksstyrelsen ser positivt på en mer syste- matisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut där åtgärderna får en väsentlig inverkan på miljöförhållandena eller hushållningen med naturresurser. I de mer övergripande och generellt verkande besluten ankommer det på vederbörande myndigheter att ansva- ra för att miljökonsekvenserna beskrivs. I enskilda ärenden anser lant- bruksstyrelsen att krav på miljökonsekvensbeskrivningar endast kan stäl- las på sökanden vid större arbetsföretag, dvs. de som har mera omfattande inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Lantbrukarnas och skogsägamas riksförbund anser att miljökonsekvensbeskrivningar kan vara motiverade vid införandet av nya föreskrifter och allmänna råd och i samhällsplanering och vid anslagsframställning. Däremot avvisar förbun- den en generell styrning av branschemas metoder och anser att införande av krav på MKB-beslut på det enskilda lantbruksföretaget vore ett ödesdi- gert beslut. 1 den biologiska metodutvecklingen kan en miljökonsekvens- beskrivning undantagsvis vara motiverad.

Med hänsyn till att de areella näringarnas verksamhet fått en allt större inverkan på miljön under senare år finner regeringen att det är viktigt att förutsättningar införs för att kunna ställa krav på miljökonsekvensbeskriv- ningar när behov föreligger. Regeringen delar Skogsstyrelsens och domän- verkets uppfattning att ett sådant behov kan föreligga i samband med att någon ny åtgärd skall vidtas, t. ex. att en ny metod eller driftsform skall tas i bruk, som kan antas få en väsentlig inverkan på miljön eller hushållning-

en med naturresurser. Nya metoder eller driftsformer införs i många fall genom att Skogsstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen utfärdar föreskrif- ter och allmänna råd. Dessa bör som föreslås i rapporten föregås av en miljökonsekvensbeskrivning.

Den nyligen tillsatta utredningen om utvärdering och översyn av skogs- politiken (Dir. 1990: 47) kommer även att behandla frågan om systemati- ska miljökonsekvensbeskrivningar inom skogspolitiken och skogsbruket med beaktande av bl. a. MKB-rapporten.

I princip bör den som avser att genomföra en miljöpåverkande åtgärd inom de arella näringarna vara skyldig att redovisa konsekvenserna av åtgärden. Regeringen finner dock med hänvisning till 'det nyss anförda att det inte finns tillräckligt underlag för att nu införa några krav i skogsvårds- lagen eller i skötsellagen på att enskilda fastighetsägare skall upprätta miljökonsekvensbeskrivningar vid enskilda arbetsföretag. Förslag i denna fråga bör beträffande skogsbruket utformas av den skogspolitiska utred- ningen. Beträffande frågan om skyldighet för jordbrukare att göra miljö- konsekvensbeskrivningar bör motsvarande överväganden göras av statens jordbruksverk.

8. 3. 2. [3 Lagen om kommunal energiplanering

Enligt lagen om kommunal energiplanering skall det i varje kommun- finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. .

Kommunerna spelar en viktig roll för att åstadkomma ett-miljöanpassat energisystem. Statsmakterna anger förutsättningama för aktörerna på energimarknaden, bl.a. genom energibeskattningen och tillståndsgivning enligt 4 kap. NRL. Den kommunala energiplaneringen har stor betydelse för hur energiförsörjningen utformas inom dessa ramar. Det är därför viktigt att planeringen tar hänsyn till det kommunala energisystemets miljöpåverkan. Det gäller inte bara lokala miljöstömingar, utan också regionala och globala miljöhot.

l MKB-rapporten pekas på vikten av miljökonsekvensbeskrivningar som underlag i den kommunala energiplaneringen. Statens energiverk anser i sitt remissvar att det är viktigt att man även på lokal nivå har en miljöanpassad energiplanering. Verket analyserar f.n. hur miljöfrågorna kan inkluderas i arbetet enligt lagen om kommunal energiplanering.

Regeringen delar uppfattningen att miljökonsekvensbeskrivningar bör användas i planeringen enligt lagen om kommunal energiplanering. Be- skrivningarna bör bl.a. belysa hur lokala miljöförhållanden påverkas ge- nom lokal produktion av värme och kraft och genom val av uppvärm- ningsformer — t. ex. fjärrvärmeanslutning och alternativ vid ersättning av elvärme. I detta sammanhang bör beskrivningarna även belysa elåtgången i större värmeåtervinningsanläggningar och gruppbebyggelse. Vidare bör redovisas hur alternativa åtgärder påverkar utsläppen av ämnen som ger upphov till regionala och globala miljöstömingar. Det gäller t. ex. utsläpp av svavel- och kväveoxider, kolväten, koldioxid och ozonnedbrytande gaser.

En kommunal energiplanering där miljökonsekvensbeskrivningar ingår som ett underlag ger kommuninnevånare, kommunledning och myndighe- ter möjligheter att bedöma hur olika åtgärder på energiområdet i kommu- nerna bidrar till att minska miljöstömingama.

Regeringen finner mot denna bakgrund att krav på miljökonsekvens- beskrivningar bör införas i den kommunala energiplaneringen. Lagen om kommunal energiplanering är inte anknuten till NRL. Därför bör en bestämmelse införas i lagen om kommunal energiplanering att till den energiplan som skall finnas skall höra en miljökonsekvensbeskrivning.

8. 3. 2. 14 Kontinentalsockellagen

Som framgått av vad regeringen tidigare anfört har riksdagen beslutat att kontinentalsockellagen skall anknytas till NRL från den 1 juli 1992. Enligt kontinentalsockellagen tillkommer rätten att utforska och utvinna konti- nentalsockelns naturtillgångar staten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för annan än staten att utfor- ska eller utvinna naturtillgångar på kontinentalsockeln. Enligt kontinental- sockelförordningen ( 1966: 3 l 5) får Sveriges geologiska undersökning med- dela tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde i vissa fall. I övrigt ger regeringen tillstånd. Enligt förordningen skall ansö- kan innehålla bl.a. uppgift om de åtgärder sökanden anser erforderliga för att förebygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske samt andra allmänna och enskilda intressen.

Även vid tillståndsärenden innefattande rätt till borrning eller utvinning enligt kontinentalsockellagen bör enligt regeringens mening normalt upp- rättas en miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen bör föreskriva om detta när ändringen i lagen träder i kraft. Naturvårdsverket och boverket som kan förutsättas yttra sig över dessa tillståndsärenden bör även beredas tillfälle att yttra sig över den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen eftersom de får anses ha en bättre överblick över de geografiska områden som berörs i dessa ärenden än vad de enskilda länsstyrelserna har.

8. 3. 2. 15 Den nya minerallagen

Enligt den av riksdagen beslutade minerallagen som träder i kraft den 1 juli 1992 skall vid beviljande av bearbetningskoncession för mineral NRL tillämpas (4 kap. 25). Ärenden om koncession skall prövas av bergmästa- ren i det distrikt där koncessionsområdet ligger. Vid tillämpningen av NRL skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen. Ärenden om konces- sion skall hänskjutas till regeringen om bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän synpunkt eller om berg- mästaren vid tillämpningen av NRL finner skäl att frångå vad länsstyrel- sen har föreslagit.

Bearbetning av mineral medför vanligtvis en stor påverkan på miljön. Därför finner regeringen att en miljökonsekvensbeskrivning bör bifogas en ansökan om bearbetningskoncession. Eftersom länsstyrelsen skall ge råd till bergmästaren vid tillämpningen av NRL bör länsstyrelsen även få

bedöma om miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig eller om den be- Prop. 1990/91: 90 höver kompletteras. Föreskrifter om detta bör ges i förordningen till NRL sedan minerallagen trätt i kraft.

8.3.3 Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning m. m.

Regeringens förslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla underlag för en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan samt hus- hållningen med naturresurser, utformad med hänsyn till behovet i det enskilda fallet.

Förslag till alternativa lägen och utformningar bör finnas. Veder- börande prövningsmyndighet skall bedöma om en miljökon- sekvensbeskrivning är tillräcklig eller behöver kompletteras. Läns- styrelserna får en viktig roll i sammanhanget även i de fall de inte är prövningsmyndighet.

Förslaget i MKB-rapporten: Överensstämmer i stort sett med mitt för- slag.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen är kritisk mot att hälsoaspekten inte har beaktats i förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen understryker vikten av att beslutsunderlaget inte enSidigt speglar konsekvenserna för miljön utan att även eventuell påverkan i arbetsmiljön beaktas. Statens väg- och trafikin- stitut anser att det är viktigt med en kvalitetskontroll av hur MKB genom- förs och föreslår att denna kontroll får utföras av myndigheter med miljö- ansvar, som länsstyrelsernas miljövårdsenheter. Lunds universitet anser att en MKB alltid skall redovisa olika alternativ (inklusive noll-altemati- vet) till den planerade verksamheten eller åtgärden.

Regeringens överväganden: Enligt rapporten bör miljökonsekvensbesk- rivningen hållas samman i ett dokument, som under prövningsprocessen relateras till övrigt beslutsunderlag. Innehållet i en sådan beskrivning bör i normalfallet byggas upp enligt den praxis som utvecklats internationellt och i tillämpliga delar bestå av:

en beskrivning av berörda områdens egenskaper och förutsättningar, — en beskrivning av företaget, inklusive alternativa lägen och utformning- ar, — en beskrivning av varje altemativs väsentliga konsekvenser för miljön och hushållningen med naturresurser, — förslag till åtgärdsprogram för att undvika eller begränsa angivna nega- tiva konsekvenser.

I de fall företaget tillkommer för att ersätta eller komplettera en befintlig funktion, t. ex. en ny trafikanläggning, bör enligt rapporten förslaget också jämföras med ett noll-alternativ dvs. ingen förändring alls. I vissa fall behövs ett noll-altemativ för att motivera förändringen över huvud taget.

Slutsatsen i rapporten är att innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning får bestämmas med hänsyn till de verksamheter, åtgärder och geografiska 186

områden som är berörda, samt vad som i övrigt kan bedömas som rimligt och befogat i sådana ärenden som skall omfattas av regler om MKB.

Enligt EG-direktivet från 1985, artikel 3, skall en miljökonsekvensbe- skrivning i varje enskilt fall på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta verkningarna av ett projekt beträffande följande faktorer:

— människor, fauna och flora, — mark, vatten, luft, klimat och landskap, — samspelet mellan faktorerna i första och andra strecksatsen, — materiella tillgångar och kulturarvet.

Socialstyrelsen anser att rapporten inte är förenlig med Europeiska stadgan om miljö och hälsa som antagits 1989 av miljö- och hälsominist- rarna i WHOs Europaregion och som styrelsen har bifogat till sitt re- missvar. Av denna stadga framgår under rubriken strategiska faktorer bl.a. följande: Miljön bör förvaltas som en positiv resurs för människors hälsa och välbefinnande. Administrativa och ekonomiska styrmedel, in- klusive beskattning, liksom fysisk planering är viktiga instrument för att främja miljöförhållanden som kan leda till god hälsa och välbefinnande och bör användas för detta syfte. Vid en bedömning av inverkan på miljön bör hälsoaspektema ges större betydelse.

Regeringen delar socialstyrelsens uppfattning att konsekvenserna för människors hälsa givetvis skall ingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Lagtexten har också utformats så att detta klart framgår.

Det är självklart att en miljökonsekvensbeskrivning även skall omfatta de kulturvärden i den yttre miljön som berörs. Som regeringen tidigare erinrat om (avsnitt 8.3.l) inbegrips kulturvärdena i det hushållningsbe- grepp som NRL utgår från. Därför behöver detta inte särskilt anges i lagtexten.

Regeringen finner att det inte är lämpligt att i lagtexten i detalj ange vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Regeringen har därför valt att i stället ange vad som skall uppnås med en sådan beskrivning, nämligen att möjliggöra en samlad bedömning av inverkan på miljön och hälsan samt hushållningen med naturresurser. Vad som exakt bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning får avgöras från fall till fall beroende på arten och omfattningen av verksamheten i fråga. Vid denna bedömning bör bl. a. följande beaktas.

Syftet är att en miljökonsekvensbeskrivning jämfört med dagsläget skall ge ett bättre underlag för beslut samt påverka de avvägningar och förhand- lingar som föregår ett avgörande i en viss fråga så att miljöhänsynen beaktas i större utsträckning. Miljökonsekvensbeskrivningama skall också medverka till en ökad kunskap och medvetenhet om miljö- och naturre- sursfrågor i samhället. Kraven på innehållet i en miljökonsekvensbeskriv- ning kan mot den bakgrunden ställas mycket höga. Lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar får emellertid inte leda till ett tungrott och krångligt system med onödiga kostnader och förseningar till följd. Det är också viktigt att undvika att beslutsunderlaget blir oöverskådligt och där- med inte fyller den funktion som är avsedd. Som riksdagens jordbruksut- skott uttalat bör omfattningen av miljökonsekvensbedömningen stå i rim-

ligt förhållande till vad beslutet avser. Ett minimikrav måste enligt utskot- tet vara att miljökonsekvenserna av ett beslut redovisas på samma sätt som sker för de ekonomiska konsekvenserna. Miljökonsekvensbe- skrivningens omfattning och innehåll bör bero av den aktuella verksamhe- tens art och omfattning samt begränsas till de för denna verksamhet relevanta frågorna. Helt avgörande är enligt regeringens uppfattning att beskrivningen av miljökonsekvenserna blir en integrerad del i beslutspro- ceSSema enligt berörda lagar från .det att dessa processer påbörjas. I en miljökonsekvensbeskrivning skall redovisas vilka realistiska alternativ som kan övervägas när det gäller lokalisering eller utformning. För att olika alternativ från miljösynpunkt skall kunna vägas mot varandra är det i normalfallet väsentligt att redovisa ett noll-altemativ, dvs. vad det skulle innebära att inte genomföra det som åsyftas. Miljökonsekvensbeskrivningen bör presenteras på ett överskådligt och lättbegripligt sätt. Omfånget bör begränsas eftersom målsättningen är att"

allmänheten skall kunna ta del av beskrivningen och kunna föra fram -

synpunkter med hänvisning till den.

Flera remissinstanser har betonat vikten av att någon myndighet kvali- tetskontrollerar de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas. Detta tillgodoses i regeringens förslag genom att miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå som en del i ett beslutsunderlag. Beslutsunderlagets kvalitet skall bedömas av den myndighet som har att besluta i det ärende där en beskrivning har upprättats men det är givetvis sökanden som ansvarar för och bekostar att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och att den uppfyller kraven.

] och med att en miljökonsekvensbeskrivning ingåri beslutsunderlaget, skall ett tillstånd eller en annan sökt åtgärd naturligtvis inte beviljas om miljökonsekvensbeskrivningen inte är tillfredsställande. Någon ytterligare sanktion för den som underlåter att upprätta en miljökonsekvensbeskriv- ning behövs inte.

Som framgår av genomgången av lagar i avsnitt 8.3.2, ankommer pröv- ningen på länsstyrelsen beträffande tillstånd enligt naturvårdslagen och torvlagen. Med hänsyn till den roll länsstyrelsen har i ärenden enligt väglagen och ellagen bör länsstyrelsen även i ärenden enligt dessa lagar bedöma den miljökonsekvensbeskrivning som har upprättats. Detta gäller även tillstånd enligt den nya minerallagen.

Även i ärenden enligt luftfartslagen och farledslagen bör länsstyrelsen få tillfälle att till den beslutande myndigheten yttra sig över miljökonsekvens- beskrivningen.

I ärenden enligt miljöskyddslagen blir koncessionsnämnden eller läns- styrelsen den myndighet som har att bedöma om den miljökonsekvens- beskrivning som upprättats är tillräcklig och i vattenmål har vattendom- stolen att bedöma detta.

[ tillståndsärenden enligt 4 kap. NRL och enligt rörledningslagen är det regeringen som beslutar och som därmed ytterst har att bedöma den miljökonsekvensbeskrivning som föreligger.

Regeringen förutsätter att de yttranden som infordras från länsstyrelsen, bl. a. av vattendomstolen i vattenmål, av regeringen i ärenden enligt 4 kap.

NRL, av koncessionsnämnden i miljöskyddsärenden och av energiverket i ärenden enligt rörledningslagen kommer att innehålla en bedömning av den miljökonsekvensbeskrivning som föreligger i respektive ärende.

] de fall där länsstyrelsen anser att en miljökonsekvensbeskrivning bör kompletteras från miljö—, hälso— eller naturresurssynpunkt får länsstyrel- sen, i de fall tillståndsprövningen ligger på en annan myndighet och länsstyrelsen är remissorgan, hos denna myndighet begära att sökanden kompletterar sin miljökonsekvensbeskrivning.

De viktiga uppgifter som regeringen avser att lägga på länsstyrelserna när det gäller arbetet inom länen med miljökonsekvensbeskrivningar mo- tiveras dels av länsstyrelsens sakkunskap på plan- och miljöområdet samt länsstyrelsernas kännedom om regionala och vissa lokala förhållanden men även av att länsstyrelserna har tillsyn i länen över hushållningen med naturresurser (5 kap. 3 & NRL). I propositionen till NRL angavs att detta är naturligt bl.a. med hänsyn till de viktiga uppgifter som ankommer på länsstyrelsen enligt flera av de författningar vid vilkas tillämpning NRLs bestämmelser avses få betydelse. Länsstyrelsen ansvarar också för tillsy- nen och efterlevnaden av vad som föreskrivs eller beslutas med stöd av 4 kap. NRL. Motiveringen för detta är att länsstyrelsen i regel har tillsynen över sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd av koncessions- nämnden. Länsstyrelsen hade alltså när NRL infördes redan tillsynsupp- gifter beträffande flertalet anläggningar som skall prövas enligt 4 kap. NRL.

Boverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet kommer också att spela en viktig roll genom de råd och riktlinjer som bör utarbetas till stöd för arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. De bör till ledning för detta arbete följa utvecklingen och inhämta praktiska erfarenheter från de tillståndsprövande myndigheterna.

Ett syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är en offentlig redovisning av inverkan av den åsyftade anläggningen, verksamheten eller åtgärden på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser och vilka motiv och avvägningar som ligger till grund för en ansökan. Genom att allmänheten, miljöorganisationer m.fl. får ta del av detta ökar deras möjligheter att påverka myndigheter och företag att ta större hänsyn till miljö- och natur- hushållningsintressen.

I flertalet av de lagar som är anknutna till NRL finns särskilda bestäm- melser om offentliggörande.

Enligt PBL skall översiktsplaner och detaljplaner ställas ut för allmänhe- ten, de förstnämnda under minst två månader och de senare under minst tre veckor. Utställningstiden skall kungöras. Innan planerna utarbetas skall också samråd äga rum. Enligt vattenlagen skall bl.a. eri ansökan om tillstånd till vattenföretag kungöras.

Enligt miljöskyddslagen skall koncessionsnämnden sörja för fullständig utredning av ett ärende som prövas bl.a. genom att bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig. Enligt väglagen skall en arbetsplan, som skall innehålla en miljökonsekvensbe- skrivning, vanligtvis ställas ut för granskning.

] ärenden enligt torvlagen skall en ansökan om koncession kungöras och

fastighetsägare m.fl. underrättas. Enligt elförordningen skall vid handlägg- ning av en ansökan om koncession för elanläggning yttrande inhämtas från bl.a. fastighetsägare och andra sakägare. Enligt rörledningslagen skall en ansökan om koncession kungöras och sakägare underrättas.

När lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar har trätt i kraft bör, i samband med dessa kungöranden och meddelanden, upplysas om att en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats och om hur det går att få ta del av den. När utställning sker bör miljökonsekvensbeskrivningen samtidigt hållas tillgänglig och slutsatser och synpunkter som inhämtats över denna redcwisas på ett åskådligt sätt.

[ naturvårdslagen, luftfartslagen och farledslagen finns inga föreskrifter om offentliggörande. Vissa ärenden enligt dessa lagar kan antas få en stor miljöpåverkan. Beträffande dessa finns det skäl att överväga att införa ett offentliggörande i någon form. Bestämmelser om detta bör meddelas i den särskilda förordning om miljökonsekvensbeskrivningar som regeringen avser att besluta om.

Att allmänheten får information om och tillgång till tillståndsansökning— ar, miljökonsekvensbeskrivningar samt det beslut som ansvarig myndighet fattar på grundval av detta är också krav som ställs i det tidigare nämnda EG-direktivet, artikel 6 och 9.

I de fall ett projekt har betydande effekter på miljön i ett annat land bör information ges även till detta land vilket även krävs i EG-direktivet, artikel 7. Denna fråga behandlas även i den konvention om miljökon- sekvensbeskrivningar i fråga om gränsöverskridande miljöstömingar som utarbetats inom ECE och som nämnts i inledningen till detta kapitel.

I vissa ärenden skall en prövning ske enligt flera olika lagar, exempelvis först en prövning av regeringen om tillstånd enligt 4 kap. NRL och därefter en prövning av koncessionsnämnden om tillstånd enligt miljöskyddslagen. ] dessa fall bör givetvis samma miljökonsekvensbeskrivning kunna använ- das vid de olika prövningarna. Den kan emellertid behöva kompletteras för att anpassas till vad som krävs i skilda fall.

Som framgått är det alltså inte möjligt att generellt ange vad en miljö- konsekvensbeskrivning skall innehålla. De exemplifieringar som har gjorts i rapporten och i EG-direktivet samt de uttalanden regeringen har gjort här bör vara grundläggande för de avvägningar som får göras i det praktiska arbetet med utformandet av miljökonsekvensbeskrivningar.

Hänvisningar till S8-3-2

9. Övervakning av tillståndet i miljön

Regeringens ställningstagande: Det nationella miljöövervaknings- programmet byggs ut i syfte att förbättra insamling och beskrivning av såväl nationell som internationell information.

Enhetliga regionala miljöövervakningsprogram införs successivt i varje län för att ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhål- landen och som underlag för regional och kommunal planering. Regeringens förslag: Regeringen föreslår att miljöövervakningen ' tillförs totalt 75 milj. kr. den kommande treårsperioden.

Naturvårdsverkets förslag i rapporten Miljöövervakningen inför 2000— talet: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Naturvår- dsverket föreslår att ett nytt nationellt övervakningsprogram införs genom att programmet för övervakning av miljökontroll utvidgas till att omfatta ytterligare delprogram såsom hälsa och naturresurser och att vissa befint- liga stationer läggs ned. På regional nivå ersätts den samlade recipient- kontrollen och de olika luft- och vattenvårdsförbundens miljöövervakning med mer enhetliga och heltäckande regionala program som ger en helhets- bild över hela landet. Tidigare erfarenheter på regional nivå tas tillvara. Lokala program utformas individuellt för utsläpp av mer speciell karaktär. Det övergripande ansvaret för den förstärkta miljöövervakningen bör enligt förslaget ligga på naturvårdsverket. I detta ingår arbete med budget, planering, administration och resultatred0visning. På regional nivå bör motsvarande ansvar enligt naturvårdsverket läggas på länsstyrelserna. En successiv utbyggnad av det nya systemet föreslås under en tre-årsperiod.

Remissinstanserna: Naturvårdsverkets rapport Miljöövervakningen in- för 2000-talet har i allt väsentligt mottagits positivt av remissinstanserna. Statskontoret saknar dock en utvärdering av den hittillsvarande miljö- kontrollen. När det gäller organisationen av miljöövervakningen anser Skogsstyrelsen att sektorsmyndigheter och regionala organ bör medverka vid utformningen av programmen. Flera instanser anser att de bör bli representerade i det organ som avses ersätta PMK-rådet (PMK=program för miljökontroll). Svenska Kommunförbundet anser att den nationella övervakningen skall samordnas med den regionala och att tyngdpunkten i verksamheten bör ligga på regional nivå.

De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag att miljö- övervakningen skall finansieras över statsbudgeten via avräkning mot förekommande miljöavgifter. Sveriges industriförbund anser att interna- tionella och nationella övervakningsprogram bör bekostas av staten utan avräkning mot miljöavgifter och att regionala program bör bekostas av dem som påverkar miljön i regionen.

En sammanställning av remissinstanserna återfinnes i bilaga 10.2. Regeringens överväganden: Regeringen bedömer att betydelsefulla ut- vecklingslinjer i den framtida miljöpolitiken är ökat internationellt samar- bete, förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet samt ökad decentralisering och vidgat sektorsansvar i det nationella arbe-

tet. En viktig förutsättning i det fortsatta arbetet för en god livsmiljö är att kunskaperna om miljötillståndet ökas. Med hjälp av forskning och miljö- övervakning regionalt, nationellt och intemationellt kan de miljöpolitiska insatserna stämmas av i förhållande till satta mål och vidare eventuella nya problem identifieras.

Miljöövervakningen i Sverige är internationellt väl utvecklad, vilket har inneburit att Sverige före många andra länder kunnat studera utvecklingen av försurningen och andra allvarliga miljöproblem.

Det finns i dag en omfattande men relativt splittrad verksamhet med miljöövervakning på olika nivåer i samhället. På den nationella nivån bedriver naturvårdsverket sedan år 1978 programmet för övervakning av miljökvalitet PMK som huvudsakligen täcker sådana områden som inte är påverkade av direkta utsläpp. Naturvårdsverket redovisar resultaten av miljöövervakningen bl.a. i årsboksserien Monitor. Även andra centrala myndigheter ansvarar för viss miljöövervakning som behövs som underlag för beslut inom sina ansvarsområden.

Miljöövervakningen på den regionala nivån omfattar sådana områden som är påverkade av föroreningar och bedrivs huvudsakligen i form av samordnad recipientkontroll för vissa vattenområden och genom regional luftkvalitetsövervakning. Särskilda luft- och vattenvårdsförbund har spe- lat en viktig roll för tillkomsten av dessa övervakningsprogram. I samband med den förstärkning som nu bör göras skall dessa erfarenheter och den organisation som kan finnas regionalt tas till vara.

Lokal miljöövervakning förekommer även på kommunal nivå genom framförallt luftövervakning i tätorter och genom övervakning av enskilda utsläpp. Även de kommunala erfarenheterna bör tas till vara vid den fortsatta utvecklingen av miljöövervakningen.

Åtskilliga miljöproblem är gränsöverskridande och många har global räckvidd. Det krävs därför internationell samverkan om miljöövervak- ningen och miljöövervakningen på nationell nivå är en viktig förutsättning för det internationella arbetet. Stor hänsyn till den internationella utveck- lingen bör därför tas inför den fortsatta uppbyggnaden av miljöövervak- ningen. Det är angeläget att svenska resultat i möjligaste män kan stämmas av i internationell samverkan. De viktigaste internationella inslagen i detta sammanhang är konventionen om gränsöverskridande luftförore- ningar, Helsingforskommissionen, Pariskommissionen och Nordsjökonfe- rensen.

EG beslutade nyligen att inrätta en särskild myndighet, European Envi- ronmental Agency (EEA), för miljöfrågor. Miljöövervakning är inled— nigsvis myndighetens främsta uppgift. Som vi tidigare framhållit i kapitel 5 bör Sverige så snart som möjligt ansöka om medlemskap i EEA.

PMK-nätet fungerar i dag inte helt tillfredställande. Det krävs stora insatser för att få till stånd ändamålsenlig miljöövervakning. Arbetet med samordnade recipientkontrollprogram och olika regionala övervaknings- program har ofta försvårats av förhandlingar och diskussioner om hur finansieringen skall lösas. Detta har inneburit att samordnade recipient- kontrollprogram fortfarande saknas i delar av landet. Samma sak gäller också för övervakning av vissa slag av utsläpp och förekomst av giftiga

ämnen. Detta har dessutom inneburit att det i regel är svårt att garantera nödvändig kontinuitet i övervakningen. En annan brist är att systemet för miljöövervakning består av flera olika slag av mätprogram, vilket innebär att insamlade data inte kan bearbetas i den utsträckning som är önskvärd.

Behovet av sammanställd och utvärderad information är stort hos olika intressenter — från det internationella till det lokala planet. Både datahan- tering och analys— och resultatutvärdering inom miljöövervakningen måste utgå från likartade principer och stärkas i det fortsatta arbetet.

Regeringen anser att miljöövervakningen utgör ett grundläggande in- strument i miljövården — för kunskapsförsörjningen, för beslut om miljö- mål och om väl avvägda åtgärder liksom för att följa upp effekterna av miljöarbetet. Detta gäller både i ett nationellt och ett internationellt per- spektiv. Miljöövervakning är vidare en förutsättning för att kunna gå över från utsläppsmål till miljömål.

Tillståndet i miljön bör vara utgångspunkt för de beslut som måste fattas av skilda organ på olika nivåer i samhället. En effektivare miljöövervak- ning är ett av de instrument som ger underlag för en mer förfinad analys och för utformningen av kostnadseffektiva åtgärdsprogram. Den kan där- igenom leda till att stora kostnader för samhället kan sparas. Miljööver- vakningen kommer enligt regeringens mening att vara en av grundstenama i det framtida miljöarbetet. Den bör också fungera som säkerhetsnät och larmklocka där förebyggande åtgärder inte haft tillräcklig verkan.

Regeringen anser att målen för en effektiv miljöövervakning ställer krav på att det skall vara möjligt att . beskriva tillståndet i miljön, . bedöma hotbilder, . analysera olika utsläppskällors nationella och internationella påverkan på miljön, . lämna underlag för åtgärder och . följa upp beslutade åtgärder.

För att uppfylla dessa mål föreslår regeringen ett nytt ändamålsenligt miljöövervakningsprogram.

Naturvårdsverket har föreslagit en kraftig utbyggnad av både den natio- nella och den regionala miljöövervakningen. Regeringen delar naturvårds- verkets uppfattning om att miljöövervakningen på sikt även bör omfatta exempelvis befolkningens hälsotillstånd och spridningen av miljögifter

Regeringen anser emellertid att kostnaderna och omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem bör preciseras närmare i det utrednings- arbete som pågår inom verket. Den medelsram som regeringen nu anger innebär en kraftig förstärkning av den nationella miljöövervakningen och att ett regionalt system kan börja byggas ut. Det är också angeläget att undersöka om redan existerande informationssystem om t. ex. befolkning- ens hälsotillstånd kan utnyttjas i detta sammanhang.

De olika sektorsmyndigheterna har en betydelsefull roll i miljöövervak- ningen. Dessa myndigheter bör enligt regeringens bedömning löpande följa och dokumentera miljöskadliga effekter av skilda slag från verksam- heter inom respektive sektor. Vidare bör de ha ansvar för att utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att begränsa de skadliga effekterna.

Erfarenheter som vunnits inom tidigare regionalt övervakningsarbete tas till vara. De regionala programmen bör utformas så enhetligt som möjligt så att jämförelser mellan mätdata m.m. inom och utom regionen kan göras. Länsstyrelserna skall ha ansvar för den regionalt utformade miljöövervakningen. Samtidigt bör utrymme finnas för industrier och andra förorenare att delta i arbetet med miljöövervakningen på regional nivå. Regeringen anser att sektorsorganen på regional nivå också har en viktig roll. Ett nära samarbete mellan naturvårdsverket, länsstyrelserna och sektorsorganen är betydelsefullt både på nationell och regional nivå. Det är angeläget att också kommunerna vid behov utvecklar övervak- ningsprogram eller motsvarande.

Regeringen anser att höga kvalitetskrav bör ställas inom miljöövervak- ningen. De laboratorier som utför provning och analyser bör därför vara ackrediterade enligt lagen (1989: 164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

I naturvårdsverkets övergripande ansvar för miljöövervakningen skall ingå budgetansvar, planering, administration och resultatred0visning av- seende den nationella verksamheten.

Händelserna i Västerhavet år 1988 med giftalgblomning, säldöd och en mycket omfattande syrebristsituation aktualiserade på ett påtagligt sätt behovet av en ökad beredskap inför akuta miljöhot mot våra havsområ- den. För att tidigt kunna slå larm om akuta miljöhot i omgivande havsom- råden krävs en fortlöpande övervakning. En jour-central inrättas därför vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Larm om akuta förändringar i havet inrapporteras till denna och vidarebefordras till berörda. Redan i dagsläget har SMHI en fungerande dygnetruntverksam- het.

Möjligheten att använda en flygburen scanner alternativt den existeran- de utrustningen för satellitdatabearbetning vid SMHI för att uppnå en effektivare, översiktlig havsövervakning ska utvärderas.

Regeringen anser vidare att länsstyrelsernas möjligheter till snabba och effektiva informationsinsatser i samband med akuta miljöhot bör förstär- kas. Av denna anledningtillförs länsstyrelserna i län med marina forsknings- centra extra resurser.

Bland annat mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden inrättade regeringen genom beslut den 1 juni 1989 särskilda marina centra för forsk- ning kring den marina miljön knutna till universiteten i Stockholm, Göte- borg och Umeå. De har till uppgift att förutom att bedriva forskning och utbildning gällande den marina miljön även delta i miljöövervakande verk- samhet. De har under hösten 1990 diskuterat sin framtida roll inom mil- jöövervakningen med företrädare för regeringen och myndigheterna, bl.a. naturvårdsverket. Erfarenheter av hittillsvarande uppbyggnadsarbete och förda diskussioner visar på betydelsen av att marina forskningscentra kan erbjuda myndigheter och forskare fullgoda resurser inom havsmiljöområ- det. Naturvårdsverket har en central roll för att samordna arbetet med den marina havsmiljöövervakningen. Geologisk information och kunskap är också av grundläggande betydelse för miljövården.

Regeringen anser att PMK-rådet vid naturvårdsverket skall ersättas med

ett nytt organ som skall biträda verket i planering av och medelstilldelning- en till den samlade miljöövervakningen. Skälet till förändringen är att PMK-rådet har haft ett begränsat inflytande över verksamheten inom PMK. Beslut om medelstilldelning m.m. har fattats i administrativ ord- ning inom naturvårdsverket. Det nya organet bör ha större beslutsbefogen- heter och ges en bred representation med ledamöter från centrala, regiona- la och lokala myndigheter och organisationer samt från forskningen.

Övervakningen på nationell nivå har hittills belastat statsbudgeten me- dan övervakningen på regional nivå huvudsakligen har finansierats på frivillig väg. För att åstakomma en bättre tillförlitlighet och högre effekti- vitet måste finansieringen ges en fastare struktur.

Regeringen föreslår att den nationella miljöövervakningen även i fort- sättningen finansieras över statsbudgeten. Sammantaget bör miljööver- vakningen totalt tillföras 75 milj. kr. utöver befintliga resurser för treårspe- rioden 1991/92—1993/94.

För budgetåret 1991/92 föreslår regeringen en ram på 40 milj. kr. för nationell miljöövervakning och 9 milj. kr. för regional övervakning i enlighet med våra förslag i avsnitt 20, anslagen B 1 och B 2.

Som ett bidrag till täckningen av det ökade medelsbehovet avser rege- ringen att höja avgiften för myndigheternas verksamhet enligt miljö- skyddslagen.

I enlighet med naturvårdsverkets uppgifter bör det ankomma på verket att utreda och lämna förslag till hur finansieringsfrågan långsiktigt kan lösas. Ett nytt system bör gälla från och med budgetåret 1992/93. Upp- byggnad och utveckling av det nya systemet för miljöövervakning i sin helhet bör ske stegvis så att mesta möjliga erfarenheter av tidigare program kan tillvaratas.

Hänvisningar till S9

10. Återställning av miljöskadade områden

Regeringens förslag i korthet: . Medel anvisas till förstärkt övervakning av skogsskador och markförändringar, fortsatt försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning, utökad kalkning av försurade sjöar och vat- tendrag, utökad verksamhet för skydd och restaurering av kultur- minnen samt förstärkning av åtgärder för skydd av brunnar. Kalkningsbidraget höjs vad avser omkalkningar i hela landet och nykalkningar i försurade sjöar och vattendrag i Norrlands inland och fjälltrakter. Kalkningsbidraget bör även användas för att sänka kvicksilver- och cesiumhalterna i försurade sjöar. . Ett femårigt program för sanering och återställning av miljöska- dade områden genomförs. 25 milj. kr per år "avsätts för ändamålet med början budgetåret 1991/92. Programmet utvärderas mot slutet av femårsperioden.

10.1. Bakgrund

Försurningen av svenska sjöar och vattendrag är en process som naturligt sker långsamt. Men på grund av luftföroreningar har försurningsprocessen ökat i hastighet med mellan 200 och 300 gånger under vårt århundrade. Vattenkemiska och biologiska analyser visar att de flesta svenska sjöar och vattendrag är påverkade av försurning. I början av 1980-talet var 16000 av Sveriges ca 85000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter kraftigt minskat i antal eller försvunnit. I syfte att återställa sjöar som påverkats av försurningen inleddes år 1976 ett program med att tillföra sjöarna kalk. Kalkningen har därefter under femton år successivt byggts ut. [ närmare 6000 sjöar har förhållandena för växt- och djurlivet förbättrats påtagligt genom kalkning. Försurningssituationen för svenska vattendrag är mindre väl känd. De uppskattningar som har gjorts tyder på att åtmins- tone en fjärdedel av den totala sträckningen av vattendragen — utan kalkning — skulle ha varit allvarligt försurningsskadad.

Värst utsatt för ytvattenförsurning är Blekinge och Kronobergs län samt Hallands. Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län. I dessa län är mellan 50 och 75% av alla sjöar och vattendrag allvarligt försurade. Större områden med omfattande försurningsskador finns även i stora delar av Svealand, södra Norrland och i Norrlands kustland.

I fjällen och de fjällnära trakterna har försurningssituationcn förvärrats under de senaste 10—15 åren. De medelstora och större sjöarna och vattendragen i området har i allmänhet inte drabbats av vattenkemiska förändringar under 1980-talet. 1 mindre vattendrag i den södra fjäll- och fjällnära regionen har dock försurningsskadorna ökat betydligt under 1980-talet. På grund av bl.a. försurningen har järn, aluminium och mangan fällts ut i ökad omfattning. Fisk och många bottenlevande smådjur har minskat i antal.

Kvicksilverhalterna i fisk i försurade sjöar och vattendrag är ofta så höga att fisken anses vara otjänlig som människoföda ( >1 mg kvicksilver/kg fiskkött). Skador på djur och växter på grund av höga aluminiumhalter är ett annat karaktäristiskt drag för försurade vatten.

Halterna av cesium är i vissa försurade sjöar och vattendrag mycket höga inom de områden som drabbades av kraftigt nedfall dagarna efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl våren 1986. Cesiumhalterna kommer att under lång tid vara fortsatt höga om inte särskilda åtgärder vidtas. De åtgärder som kan minska kvicksilverhalterna i fisk mest effektivt, bedömer naturvårdsverket också vara effektiva för att minska cesiumhalterna. Kalkningsåtgärder som minskar halterna av kvicksilver och cesium i försu- rade sjöar bör rymmas inom kalkningsprogrammet.

En försöksverksamhet med statsbidrag för åtgärder mot surt grundvat- ten bedrevs under åren 1985—1988 och omfattade 25 milj. kr. Medlen användes för åtgärder i enskilda vattentäkter för permanentboende. Stats- bidrag lämnades för åtgärder som syftade till att höja vattnets pH och alkalinitet eller enbart vattnets pH. Dessutom lämnades bidrag för att som alternativ etablera en ny vattentäkt. Livsmedelsverket har efter denna försöksverksamhet fått medel för att utveckla metodik för testning och produktkontroll av avsyrningsutrustningar, i fält testa installerade filters effektivitet, teknisk utveckling av filter samt att sprida information till allmänhet och kommuner i frågor rörande åtgärder mot surt brunnsvatten.

Det försurande nedfallet påverkar också skogsmarken. Ju mer marken utarmas desto kraftigare och långvarigare kommer vår naturmiljö att påverkas. Vid minskad syrabelastning kommer en återhämtning i sjöar, vattendrag, grundvatten samt för växt- och djurliv att fördröjas av att marken är försurad. Under den treårsperiod som inleddes under budget- året 1990/91 bedriver Skogsstyrelsen en försöksverksamhet med skogs-. markskalkning och vitaliseringsgödsling. Det ingår i den skogspolitiska kommitténs uppdrag att närmare granska frågan om skogsmarkens försur- ning.

Olika former av miljöfarlig verksamhet har på många håll orsakat bestå— ende skador på mark- och vattenområden. På ett antal platser föreligger sådana problem med verkningar från tidigare aktiviteter att saneringsåt- gärder ter sig ofrånkomliga. Inventeringar som har gjorts visar att det på lOOO—tals platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markom- råden och förorenade bottensediment. Exempel är tungmetalläckage från gruvavfall, läckage från förorenad mark vid gamla träimpregneringsan- läggningar samt kvicksilverläckage från fiberbankar.

Merparten har orsakats av verksamheter som startades, och många gånger också avslutades, innan miljöskyddslagen (1969:387) kom till. För den som efter lagens ikraftträdande utövat miljöfarlig verksamhet gäller enligt miljöskyddslagen skyldighet att avhjälpa olägenhet även efter det att .

verksamheten har upphört. . . .

Successivt framkommer också på andra sätt, t.ex. vid markundersök- ningar i samband med nybebyggelse m.m., att det finns föroreningspro- blem. Sannolikt finns ytterligare många områden både på land, under

vatten och i bottensediment som är skadade genom föroreningar och behöver återställas.

10.2. Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning

Regeringens förslag: Regeringen föreslår att medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning höjs med 44 milj. kr. till 176,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Som ytterliga- re stöd för dessa åtgärder bedrivs forskning, övervakning m.m. Medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning bör användas till förstärkt övervakning av skogsska- dor och markförändringar samt pågående försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning. Vidare bör medlen användas till ut- ökad kalkning av försurade sjöar och vattendrag, utökad verksam- het för skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar. Det höjda kalkningsbidraget bör användas för omkalkningar så att tidigare återställning kan säker- ställas och för nykalkningar i försurade sjöar och vattendrag i Norr- lands inland och fjälltrakter. Kalkningsbidraget bör även användas för att sänka kvicksilver— och cesiumhalterna i försurade sjöar.

Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i rapporten Luft 90 behandlat frågan om behovet av åtgärder och föreslagit en utbyggnad av kalkningsverksamheten som överensstämmer med regeringens förslag.

Delegationen för Miljöprojektet Sundsvall-Timrå: Delegationen har i sitt betänkande (SOU 1990: 10) Rent till 2000 gjort en analys av kvicksilver och cesiumföroreningar i försurade sjöar samt lämnat förslag på åtgärder.

Remissinstanserna: Inga erinringar har framförts mot naturvårdsverkets förslag.

Regeringens överväganden: Försurningen och kvävemättnaden har förvärrats. Detta redovisas i Luft 90 och gäller särskilt markförsurningen som hotar skogens långsiktiga produktionsförmåga (1987/88:85, JoU23, mom. 89 a).

Genomförda och beslutade krav förväntas minska de svenska svavelut- släppen med ca 70% till år 2000, räknat från 1980 års nivå. Målet att minska utsläppen med 65% till år 1995 uppnås sannolikt med redan beslutade åtgärder. De förslag om minimering av svavelutsläpp som rege- ringen redovisar senare i denna proposition bör leda till 80-procentig minskning av dessa utsläpp. " "

Utvecklingen vad gäller kVäveoxider är mer bekymmersam. En kraftiga- re tillväxt inom delar av transportsektorn samt nya bedömningar av ut- släpp från sjöfart och arbetsfordon visar att 'en minskning med 30% till år - 1995 är en större utmaning än vad'som stod klart när detta mål formulera- des. Nya siffror visar att arbetsfordon svarar för ungefär 20 % av utsläppen och sjöfarten för ungefär 10%. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram

för att nå målet. Osäkerheterna i prognoserna måste också tas i beaktande. För att minska nedfallet till sådana nivåer att människor och natur inte kommer till skada kommer Sverige att arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma åtgärder för EFTA och EG. Inom FNs ekonomiska kommis- sion för Europa, ECE, pågår arbete med ett protokoll för begränsning av flyktiga organiska ämnen, samt revidering av protokollen för svavel- och kväveoxider grundade på kritiska belastningsgränser. Därigenom blir den samlade effekten större än om ensidiga åtgärder vidtas i Sverige. Insatserna för att minska svavelutsläppen i Europa har successivt skärpts. Detta gäller särskilt för de länder i Västeuropa som har stor betydelse för nedfallet i Sverige. Hittills är dock de beslut som fattats i Europa om att begränsa de försurande utsläppen inte tillräckliga för att de kritiska belastningsgränserna för försurande nedfall skall klaras i de känsli- ga delarna av Skandinavien. Fortsatta åtgärder är alltså nödvändiga. Även om länderna i Europa lyckas begränsa utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläpps- begränsningama slår igenom i mark- och vattensystemen. Enligt regering— ens bedömning kommer kalkning av framför allt sjöar och vattendrag därför att behöva fortsätta i ett flertal år. Syftet med kalkningenär att bevara biologiska system, så att de när belastningen och tillförseln av försurande ämnen har begränsats, kan fortleva och utvecklas naturligt. Kalkningsinsatsens beständighet är beroende av flera faktorer. Sjöns omsättningstid, dvs. den tid det tar att förnya sjöns vatten via tillrinning- en, har störst betydelse för hur ofta kalkningsinsatsema behöver göras. Men även kalkdos, kalkningsmetoden och vattenkvaliteten har betydelse. Omsättningstiden är inte absolut för en sjö utan .varierar ofta år från år bl. a. på grund av väderlek. Resultat från uppföljande vattenkemiska prov- tagningar bör därför avgöra när det är tid för en förnyad kalkningsinsats. Försurning av sjöar och vattendrag förändrar växt- och djurlivet först måttligt och senare mer dramatiskt. Aluminium och andra metaller- fälls ut. Kalkningen neutraliserar vattnet, förbättrar livsvillkoren för växt- och djurlivet samt binder de frigjorda metallerna. Om tidigare kalkningsinsat- ser inte följs upp genom omkalkningar hotas växt- och djurlivets existens.- De återbundna metallerna löses ut igen. Efter varje tidigare kalkning har metaller bundits i vattnets bottenslam. Ansamlingen där ökar successivt. Den s.k. bumerangeffekten vid utebliven omkalkning innebär att en stor mängd metaller, som har lösts ut från marken i tillrinningsområdet och som länge bundits och ansamlats i bottenslammet. på kort tid löses ut i vattnet. Resultatet blir en kraftig gifteffekt för växt- och djurlivet.

Regeringen anser därför att omkalkningar bör ha hög prioritet. Detta bl.a. för att inte onyttiggöra tidigare gjorda insatser. För kommande budgetår beräknar regeringen i enlighet med naturvårdsverkets Luft 90 kostnaderna för omkalkningsprojekt till 140 milj. kr .

Nya kalkningsprojekt aktualiseras fortlöpande, dels beroende på det fortsatta sura nedfallet, dels beroende på att den hittillsvarande kalknings- verksamheten är ojämnt fördelad över landet. I vissa län kalkas upp till 90 % av de försurade vattnen, medan i andra ger staten bidrag till kalkning av endast en procent av de försurade vattnen. En förklaring till detta är att

försumingsskadoma upptäcktes tidigt i särskilt utsatta delar av landet, medan kalkningsbehovet klargjordes mycket senare i andra delar av lan- det, där försurningsprocessen gått långsammare.

Det är främst i Norrlands inland som nya kalkningsinsatser är angeläg- na. Det är vattendrag och fjällsjöar, flera klassade som riksintressen för vetenskaplig naturvård, som är försurade.

När utsläppen och därmed nedfallet inte minskar i den omfattning som krävs för att försurningen skall hejdas, är kalkningen den enda åtgärd som återstår för att det biologiska livet inte helt skall slås ut. Erfarenheterna av kalkning av sjöar och vattendrag är omfattande och visar att insatserna är positiva och effektiva.

Naturvårdsverkets projekt Kalkning-kvicksilver-cesium, som redovisas i rapporten Luft 90, visar att kalkningsinsatsema ger en betydande sänk- ning av kvicksilverhalterna. Samma projekt visar vidare att kalkning i dag är den metod som mest effektivt sänker cesiumhalterna i insjöfisk.

Regeringen förordar en försiktig uppbyggnad av kalkningsinsatsema i Norrlands inland och fjälltrakter. Kalkningsinsatsema kommer att bli omfattande och kräva delvis ny teknik för att möta den speciella proble- matiken med s.k. surstötar eller stötvis kraftig tillförsel av försurande ämnen i samband med omfattande snösmältning.- Det totala behovet av kalkning är omfattande men verksamheten behöver utvecklas successivt så att man kan återföra erfarenheter från de tidiga projekten.

Vid sidan av kalkningen av sjöar och vattendrag utgör insatser mot luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål ett områ- de för förstärkta insatser. Det är angeläget att hejda den nedbrytning som i dag sker särskilt av äldre byggnadsdetaljer i sandsten och kalksten i de äldre stadskärnorna. Även andra materialgrupper såsom hällristningar, runstenar, medeltidskyrkornas stenskulpturer m.fl. utsätts i dag för en snabb förstörelse. För att komma till rätta med denna snabba nedbrytning krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningarna minskar.

Det krävs också direkta skydds- och konserveringsarbeten på de vikti- gaste grupperna av värdefulla kulturminnen för att effekterna av nedbryt- ningen inte skall bli alltför omfattande. De medel som över naturvårds- verkets budget anvisas till riksantikvarieämbetet bör därför förstärkas. Regeringen föreslår därför att den del av anslaget för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar som används för skydd och restau- rering av kulturminnen höjs med 4 milj. kr. Därmed förfogar riksantikva- rieämbetet över sammanlagt drygt 14,5 milj. kr. för åtgärder enligt ämbe- tets handlingsprogram för luftföroreningsinsatser under budgetåret 1991/92.

Regeringen har tidigare (avsnitt 6.2) sammanfattat de miljöpolitiska insatserna inom kulturmiljövårdens område. I det sammanhanget har också behovet av insatser mot luftföroreningarnas effekter belysts.

Medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar höjs med 44 milj. kr. till 176,5 milj. kr. nästa budgetår enligt regeringens anslagsberäkningar som vi återkommer till i det följande (kapitel 21, anslagen Bl och BZ).

Prop. 1990/91 : 90

Hänvisningar till S10-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 7.2

10.3. Sanering och återställning av miljöskadade områden

Regeringens förslag: Ett femårigt program för sanering och återställ- ning av miljöskadade områden genomförs. 25 milj. kr. per år avsätts för detta ändamål med början budgetåret 1991/92. Programmet utvärderas mot slutet av femårsperioden.

Naturvårdsverkets förslag: Förslaget i naturvårdsverkets fördjupade an- slagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.

Regeringens överväganden: På lOOO-tals platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa miljöskadade områden utgör ett hot mot hälsa och miljö, eftersom risken för utlakning av farliga ämnen på många platser är avsevärd. Fram- tida problem kan förväntas särskilt vad gäller metaller, stabila eller svår- nedbrytbara samt ackumulerbara och toxiska föroreningar, om inte sane- rings- och återställningsåtgärder vidtas.

För att belysa problemet kan nämnas att den metallutlakning, som sker inom Dalälvsorådet från gruvavfall i Falun och Garpenberg, kan härledas till de ca 15 milj. ton avfall som lagrats i området under hundratals år av gruvdrift. På andra håll i landet har under de senaste 50 åren lagrats minst 200 milj. ton avfall av liknande slag och varje år tillkommer minst 15 milj. ton.

Andra föroreningar som kan ge påverkan av betydelse på vattenmiljön regionalt är fiberbankar i anslutning till skogsindustriema. Dessa innehål- ler kvicksilver och i vissa fall PCB. Utlakningen av föroreningar från miljöskadade områden utgör dessutom i många fall en allvarlig belastning på de lokala yt- och grundvattensystemen och innebär en begränsning av möjligheterna att utnyttja mark för t. ex. bostadsbebyggelse.

Statens naturvårdsverk har sedan mitten av 1970-talet arbetat med frågor om sanering och återställning av miljöskadade områden. Antalet konkreta åtgärder är hittills förhållandevis litet, beroende bl.a. på att kunskapen om problemens art och omfattning liksom om lämpliga meto- der för återställning behövt byggas upp successivt. Med undantag för gruvavfallssidan är kunskapen fortfarande otillräcklig.

Genom att särskilda medel budgetåret 1988/89 ställdes till förfogande för åtgärder mot miljöskador har naturvårdsverket påbörjat ett mer syste- matiskt och långsiktigt arbete med återställningsfrågorna. Parallellt här- med har verket satt i gång konkreta återställningsåtgärder bl. a. beträffande gruvavfall, fiberbankar och gamla impregneringsanläggningar. Som exem- pel på sådana åtgärder kan nämnas efterbehandling av metallinnehållande sandmagasin vid Saxberget, Ludvika. Hittills anvisade medel är därmed i huvudsak intecknade. ,.

Naturvårdsverket har i anslutning till sin fördjupade anslagsframställ- ning för budgetåren 1991/92—1993/94 i en promemoria redovisat verkets pågående och planerade arbete med att åtgärda miljöskadade områden. Verket föreslår att ytterligare 150 milj. kr. anvisas för budgetåren

1991/92—1993/94 för dels nödvändig planering av ett långsiktigt åtgärds- program, dels fullföljande av påbörjade projekt och inledning av nya.

Samtidigt sker för Dalälvens avrinningsområde särskilda insatser. Rege- ringen har tillsatt en särskild delegation, Dalälvsdelegationen (ME l987:02), för att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska förore- ningarna till Dalälven. Delegationen har slagit fast att åtgärder som be- gränsar utsläppen av tungmetaller från upplag med gruvavfall bör ha högsta prioritet. Delegationen har också genomfört ett stort projekt beträf- fande återställningen av gamla gruvavfallsupplag. Detta projekt ligger till grund för de åtgärder som planeras för att minska metalläckaget från gruvavfallsupplagen. En fristående förhandlare har nyligen utsetts för att tillsammans med myndigheter och berörda företag/fastighetsägare arbeta för att nå en överenskommelse om hur åtgärderna på bästa sätt skall genomföras.

Gruvavfall utgör den största enskilda källan för läckage av metaller till svenska vatten. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas från gammalt gruvavfall i Dalälvens tillrinnings- område. Åtgärder här måste därför även fortsättningsvis ha hög prioritet. Även i naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar framhålls sär- skilt behovet av att åtgärda gruvavfallsupplagen. Naturvårdsverkets arbete med gruvavfallsprojekt förutsätts ske samordnat med delegationens.

Miljöprojekt Sundsvall-Timrå har i sitt betänkande (SOU 1990:102) Rent till 2 000, beskrivit problemen samt redovisat förslag till åtgärder för gamla industriområden och fiberbankar. Bl.a. föreslås att efterbehand- lingsfrågor i större utsträckning skall tas upp i samband med tillstånds- prövningar enligt miljöskyddslagen. Miljöprojekt Västra Skåne har i sitt betänkande (SOU 1990: 93) Miljön i Västra Skåne, redovisat förslag till åtgärder för gamla avfallsupplag,

Regeringens bedömning är att arbetet i övrigt med sanering och åter- ställning måste fortsätta i huvudsak enligt naturvårdsverkets förslag. Arbe- tet bör samordnas med länsstyrelsernas arbete med utveckling av de regio- nala miljöanalyserna. Det är angeläget att påbörjade återställningsprojekt fullföljs samt att ytterligare insatser initieras i samråd med länsstyrelser och kommuner beträffande de skadade områden där det finns tillräcklig kunskap om behovet av åtgärder och lämpliga återställningsmetoder. Det- ta får ske parallellt med att planeringen för det mer långsiktiga arbetet bedrivs. Eftersom fel teknik eller olämpliga metoder kan ge nya skador i miljön är det nödvändigt med en uppbyggnad av kompetens och kunskap om hur och till vilka kostnader undersökningar och åtgärder kan genomfö- ras. .

I den kommunala planeringen bör särskilt uppmärksammas behovet av återställningsåtgärder inom resp. invid tätortsområden med tanke på framtida möjligheter att utnyttja gamla industriområden i samhällsbyg- gandet. Det bör i sammanhanget framhållas att i de fall där någon önskar exploatera ett miljöskadat område kan utövaren åläggas att bekosta nödvändiga återställningsåtgärder. Även då förutsätts dock att kunskap om lämplig metod och teknik finns tillgänglig och att rätt-åtgärder väljs. I detta sammanhang får regeringen erinra om att kommunemalgenom sin

allmänna skyldighet att ansvara för en heltäckande avfallsplanering också är skyldiga att inventera gamla avfallsdeponier samt vidta de åtgärder som behövs för att förhindra förorening av omgivningen.

Erfarenheter och rekommendationer från andra industriländer bör i möjligaste mån utnyttjas i det svenska återställningsarbetet. Regeringen har erfarit att naturvårdsverket har inlett ett samarbete bl. a. med Kanada beträffande gruvavfall och att några svenska återställningsprojekt också fått internationell uppmärksamhet. '

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att naturvårdsverket för de närmaste fem budgetåren anvisas 25 milj. kr. per år för att planera och genomföra sanering och återställning av miljöskadade områden. En fort- sättning av programmet härefter bör föregås av en utvärdering.

Regeringen återkommer i det följande (kapitel 21, anslaget Bl3) med förslag om medel för nästa budgetår. -

11. Miljömedvetande och utbildning

Regeringensställningstaganden: Miljöundervisningen igrundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall radikalt förstärkas. Inom gymnasieutbildningens program som i dag kallas linjer -— skall miljöundervisningen vävas in i programmens karaktärsämnen. I det kommande läroplansarbetet kommer bl. a. miljöutbildningens utformning att ses över och ägnas särskild uppmärksamhet.

Miljöfrågoma ges också en ökad vikt i all grundläggande högsko- leutbildning. Vid den påbörjade översynen av linjestrukturen inom civilingenjörsutbildningen beaktas miljöfrågornas betydelse sär- skilt.

Avfalls— och återvinningsfrågorna utgör en del av den samlade miljöproblematiken och bör behandlas i sammanhang med denna. Det är viktigt att avfalls— och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska högskoleutbildningen, såväl den konstruk- tions- som den produktionsinriktade.

Frågan om inrättande av miljöinriktningar inom den matematisk- naturvetenskapliga linjen prövas lokalt.

Regeringens förslag i korthet: OSärskilda fortbildnings- och utvecklingsinsatser för lärare inom högskolan genomförs, med syfte att integrera miljöfrågorna i den - ordinarie utbildningen. Arbetet med dessa frågor följs aktivt ge— nom en referensgrupp. . Antalet antagningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas från 62 till 90 fr.o.m. budgetåret 1991/92.

0 Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker genomförs under ytterligare tre år fr.o.m. bud- getåret 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.

11.1. Inledning

I den svenska skolan pågår stora förändringar. Riksdagen beslutade nyli- gen (prop. 1990/91: 18, UbU 4, rskr. 76) att ansvaret för skolverksamheten förs över till kommunerna.

Regeringen kommer senare i en för gymnasieskolan och vuxenutbild- ningen gemensam proposition att föreslå att miljöundervisningen radikalt förstärks. Inom gymnasieutbildningens olika program — som i dag kallas linjer kommer miljöundervisningen att vävas in i programmens karak- tärsämnen.

Under några år har, genom länsskolnämnderna, en satsning gjorts på miljöundervisningen i grundskolan med hjälp av regionalt placerade miljöresurspersoner. Dessa har haft till uppgift att vägleda och inspirera undervisningen i miljöfrågor och har spelat en stor roll i utvecklandet av

olika projekt, bl.a. genom viktiga bidrag till metodutvecklingen. Länsskol- nämnderna har också haft resurser för inköp av tjänster från miljöorgani- sationer och för stöd till utvecklingsprojekt inom miljöundervisningen. Genom detta arbete och genom material från såväl skolöverstyrelsen och naturvårdsverket som olika ideella miljöorganisationer finns relativt god tillgång till både läromedel och metodstöd för lärarna.

Arbetet med att stärka miljöfrågornas ställning i högskoleutbildningen har vid olika tillfällen redovisats i de senaste årens budgetpropositioner. Den vikt regeringen lägger vid dessa frågor har därvid betonats (t. ex. prop. 1987/88:100bil. 10 s. 67 f., prop. 1988/89:100bil. 10 s. 162 f.).

År 1989 uppdrog regeringen åt universitets— och högskoleämbetet (UHÄ) att göra en översyn av utbildningen inom miljöskyddsområdet. Genom ett särskilt beslut uppdrog regeringen vidare samma år åt UHÄ att utreda och lämna förslag till hur utbildningsinsatsema inom avfallsområ- det kan ökas.

För genomförandet av uppdragen tillsatte UHÄ en särskild utrednings- man vars rapport (Nils Ahlgren: Utbildning inom miljöområdet nuva- rande utbildningar, framtida behov, UHÄ-rapport 199026) remissbehand- lats av ämbetet. Därefter har UHÄ redovisat sina förslag till regeringen. Förslagen, liksom den framlagda rapporten, har givits en inriktning på såväl frågor som rör högskoleutbildningen i allmänhet som frågor om specialistutbildning inom området.

1 1.2 Miljöundervisningen i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen

11.2.1 Grundskolan Regeringens ställningstagande: Miljöundervisningen i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall radikalt förstärkas. Inom gymnasieutbildningens program — som i dag kallas linjer — skall miljöundervisningen vävas in i programmens karaktärsämnen. I det kommande läroplansarbetet kommer bl. a. miljöutbildningens utformning att ses över och ägnas särskild uppmärksamhet.

Den nu gällande läroplanen för grundskolan (Lgr 80) anger som mål för undervisningen följande:

"Med utgångspunkt i barnens vardagliga erfarenheter måste skolan ge eleverna insikt i de stora överlevnadsproblem som världen står inför. Alla måste bli medvetna om vikten av att hushålla med jordens resurser av energi, vatten, skog och odlingsbar mark liksom om de kriser som kan hota världssamhället genom överbefolkning, arbetslöshet och vidgade klyftor mellan rika och fattiga länder. Genom ett historiskt perspektiv bör elever- na få kunskap om naturvetenskapens roll för utveckling av vårt nuvarande samhälle och vår levnadsstandard liksom de faror som är förknippade med användning av tekniken.”

Inom grundskolan skall miljöfrågorna främst behandlas inom den natur- och samhällsorienterade undervisningen. Grunderna i miljökunskap ges inom ramen för den ordinarie undervisningen. Miljöfrågoma bör behand- las från ett humanistiskt perspektiv och är förknippade med etiska och moraliska frågor. Det är vanligt att hela skolan arbetar med miljöfrågorna tillsammans under några temadagar varje termin. I enskilda skolor har man tagit initiativ till projekt av miljökaraktär som löper under längre tid, t.ex. sådana som tar sikte på reella förändringar i lokalsamhället. Många skolor ansluter sig också till olika regionala eller internationella nätverks- projekt såsom Baltic Sea Projekt. På många håll samarbetar skolorna med andra myndigheter i exempelvis försumingsprojekt. I en del kommuner finns s.k. Naturskolor, ofta mindre institutioner, med nära tillgång till allsidiga naturområden och med goda resurser för miljö- och naturstudier. Dessa används såväl för reguljär undervisning som för fortbildning av lärare.

11.2.2. Gymnasiet och vuxenutbildningen

Målsättningen är att ingen elev skall lämna den framtida gymnasieskolan utan att ha lärt sig att se underliggande samband i utvecklingen av miljö och natur och utan att ha lärt sig analysera konsekvenser i tid och rum av egna och andras handlingar. För att detta skall vara möjligt behövs också en lärarfortbildning som inte bara innehållsmässigt utan också tidsmässigt är knuten till den kommande läroplansförändringen.

Miljöfrågoma kommer att ha en central roll i det läroplansarbete som nu skall starta. Frågan om hur kunskap väljs ut och organiseras i miljökun- skap får en central roll.

Det är självklart så att miljöfrågorna skall ha en framträdande plats i ämnet naturkunskap och i de naturvetenskapliga ämnena fysik, kemi och biologi.

Väsentliga miljöförändringar uppkommer när de många yrkesarbetama ändrar sin inställning och sina rutiner. Inom yrkesutbildningen är det önskvärt att en direkt knytning mellan de tekniska och naturvetenskapliga miljöperspektiven och yrkesämnena sker. De relevanta yrkesmiljöfrågorna berör både arbetsmiljön och den yttre miljön. Allt fler kommer att behöva ta allt större ansvar för den yttre miljön också i den dagliga yrkesverksam- heten.

På de estetiska linjerna hör de naturvetenskapliga/tekniska miljöper- spektiven naturligt hemma i karaktärsämnena — i materialvalet och meto- derna i slöjden, i hörselproblematiken för aktiva musiker, i konstens och dramats inspirationskällor med knytning till miljö och natur etc.

I den kommunala utbildningen för vuxna deltar de studerande i utbild- ningar som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan samt i vissa sär- skilt yrkesinriktade kurser speciellt för vuxenstuderandc. Särskilda kurs- planer har utarbetats för kurserna i komvux. Utbildningen skall vara likvärdig med den utbildning som ges i grundskola och gymnasieskola men anpassas efter vuxnas behov och förutsättningar. Vuxnas erfarenheter från arbetsliv och samhällsliv skall tas tillvara i undervisningen. Inom vuxenut-

bildningen är det viktigt att miljökunskap förs in i undervisningen på ett mer aktivt sätt än tidigare.

För vuxna bör miljöundervisningen i stor utsträckning bygga på den kunskap dessa har med sig från sina arbetsplatser. Den bör leda till att de vuxna i sin fortsatta yrkesverksamhet är bättre rustade att beakta faktorer som har betydelse för miljön.

11.2.3. Folkbildning

1 det fria och frivilliga folkbildningsarbetet finns goda möjligheter att nå ut med kunskaper till breda folkgrupper. Inom den verksamhet som bedrivs av studieförbund och av folkhögskolor förekommer också, på många håll i landet, kurser som syftar till att ge deltagarna ökade kunskaper och engage- mang i miljöfrågor.

Samtliga studieförbund anordnar studiecirklar med inriktning mot miljöfrågor och ett trettiotal av landets 128 folkhögskolor anordnar korta- re eller längre kurser med miljöstudier utifrån olika perspektiv. Med en utvidgad samhällsdebatt och en ökad fokusering på miljöfrågor i vid bemärkelse kommer folkbildningen med stor sannolikhet att ytterligare förstärka sitt utbud inom miljöområdet.

11.3. Miljöfrågoma i den grundläggande högskole- utbildningen 11.3.1 Allmänt

Regeringens ställningstaganden och förslag: Miljöfrågoma ges en ökad vikt i all grundläggande högskoleutbildning. Särskilda fortbild- nings- och utvecklingsinsatser för lärare inom högskolan genomförs. Det fortsatta arbetet följs aktivt genom en särskild referensgrupp. Vid den påbörjade översynen av linjestrukturen inom civilingen- jörsutbildningcn beaktas miljöfrågornas betydelse särskilt.

UHÄs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. UHÄ har föreslagit dels att högskolelagens andra paragraf om högskoleutbild- ningens mål -— skall kompletteras med föreskriften att all högskoleutbild- ning skall ”främja miljömedvetandet och förståelsen för människans roll i det globala ekologiska systemet”, dels att orienterande miljöutbildning bör ges till alla högskolestuderande, dels att miljöinriktningar bör ges på den matematisk-naturvetenskapliga linjen på fem orter i landet och dels att fortbildning och vidareutbildning av olika lärarkategorier och speciella yrkeskategorier ökas till omfattning och nationell spridning. UHÄ har särskilt redovisat förslag till orienterande utbildning samt fortbildning och vidareutbildning vad gäller avfallsområdet.

Regeringens överväganden: Åtskilliga insatser har gjorts på skilda håll inom högskolan under de senaste åren för att stärka miljöfrågornas ställ-

ning i utbildningen, både organisatoriskt och innehållsligt. Samtidigt som det är angeläget att framhålla detta är det regeringens uppfattning att strävan måste vara att komma längre än vad som hittills skett.

Regeringen har inte funnit skäl att föreslå en förändring av högskole- lagen. Målet bör dock vara att miljöfrågorna behandlas i samtliga högsko- leutbildningar, samt att detta för varje enskild utbildning sker i sådan omfattning och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildningen förbereder för.

Den närmare utformningen av detta ankommer inte på riksdag eller regering att bestämma om. Frågor om utbildningens mera konkreta inne- håll avgörs inom de enskilda högskolorna genom de lokala utbildningspla- nerna. UHÄ har i sitt förslag förutsatt att de ansvariga för varje enskild utbildningslinje beaktar behovet av grundläggande miljöutbildning med en miniminivå motsvarande 3—5 poäng. Enligt vad UHÄ samtidigt redo— visat är för närvarande omfattningen av miljöinslag i de naturvetenskapli- ga utbildningarna oftast långt mer än 5 poäng, medan civilingenjörsutbild- ningen närmar sig detta mål och miljöutbildningen inom det ekonomiska och administrativa området betecknas som oftast mycket svag.

UHÄs uppfattning att en omfattning av miljöstoffet svarande mot 3 5 poäng för all utbildning bör uppnås kan enligt regeringens mening vara en rimlig minsta ambitionsnivå vid högskolornas fortsatta arbete. En forrnu- lering av målet i poäng på detta sätt får dock inte innebära att miljöfrågor- na behandlas som något avskilt från det övriga innehållet, utan miljöstoffet måste — som också UHÄ betonat — integreras i den ordinarie utbildning- en. 1 stor utsträckning bör detta innebära att insikten om och hänsynen till miljöförutsättningar och miljökonsekvenser av olika slag tillförs själva de grundläggande aspekterna av respektive ämnesområde.

Att åstadkomma detta är en betydligt mera krävande uppgift för högsko— lan än att behandla miljöfrågorna som fristående. isolerade moment som enkelt kan fogas till redan existerande utbildningar. Om denna uppgift skall kunna genomföras behövs ett kraftfullt stöd till breda lärargrupper inom högskolan, genom fortbildning och genom möjligheter till utveck- lingsarbete, utveckling av läromedel osv. Regeringen föreslår (kapitel 21) att medel för att stimulera till sådana åtgärder med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 10 ställs till UHÄs förfogande som en särskild anslagspost under åttonde huvudtitelns anslag D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. För detta ändamål beräknas 4 milj. kr. för vartdera budgetåret 1991/92 och 1992/93 genom dels en omfördelning inom anslagets ram om 2 milj. kr., dels en motsvarande minskning om 2 milj. kr. av anslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken. Frågan om medelsbehov för tiden efter 1992/93 får tas upp i budgetarbetet inför perioden 1993/94 1995/96.

För att aktivt följa det fortsatta arbetet med dessa frågor avser regering- en att uppdra åt UHÄ att tillkalla en särskild referensgrupp. Denna grupp bör då också bidra till bedömningen av vilka åtgärder som i första hand bör prioriteras. UHÄ har för sin del frainhållit att behovet att utveckla kurser och kursmoment är störst inom de ekonomiska och administrativa utbildningarna, de tekniska utbildningarna och lärarutbildningama.

När översyn under de närmaste åren sker av högskoleutbildning på olika områden bör de miljösynpunkter regeringen här tagit upp beaktas. I enlig- het med vad utbildningsministern anfört i föregående års budgetproposi- tion (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 225) kommer detta att ske vid den pågående översynen av linjestrukturen inom civilingenjörsutbildningen.

1 1 .3.2 Utbildnings- och forskningsinsatser inom avfallsområdet

Regeringens ställningstagande: Avfalls- och återvinningsfrågorna utgör en del av den samlade miljöproblematiken och och bör be- handlas i sammanhang med denna. Det är särskilt viktigt att avfalls- och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska högskoleutbildningen, såväl den konstruktions- som den produk- tionsinriktade.

UHÄs förslag: Överensstämmer vad gäller perspektivet på utbildningen med regeringens ställningstagande. UHÄ föreslår därutöver en förstärk- ning av resurserna för miljöforskning och forskarutbildning fr.o.m. bud- getåret 1991/92 med 4 milj. kr.

Regeringens överväganden: Ökade utbildningsinsatser behövs för att åstadkomma en bättre hantering av avfalls- och återvinningsfrågorna. Även om t. ex. källsortering och saneringsinsatser är nödvändiga räcker de endast till för att ta hand om en ökande avfallsmängd. Om avfallsfrågoma i längden skall bemästras måste avfallsmängden reduceras och miljöfarlig- heten hos avfallet minskas. Detta kan endast ske genom att avfallsproble- matiken effektivt kommer in redan vid den tekniska och ekonomiska produkt- och processutvecklingen. För att detta skall bli möjligt måste avfalls- och återvinningsfrågorna bli ett naturligt, grundläggande inslag i framför allt den samlade tekniska utbildningen. Stöd till en sådan utveck- ling bör ges inom ramen för desärskilda insatser regeringen nyss föreslagit.

Efter förslag i 1990 års forskningsproposition har riksdagen beslutat om resurser till forskning för ett avfallssnålt samhälle med sammanlagt 87 milj. kr. under en treårsperiod fr.o.m. budgetåret 1990/91. Forskning- en skall avse dels miljövänlig produktutveckling, dels avfallshantering. Ett särskilt programråd som skall hantera stödet har inrättats. Frågan om formerna för det fortsatta stödet till sådan forskning kommer att beredas i budgetarbetet inför perioden 1993/94— 1995/96.

11.3.3. Miljö— oeh hälsoskyddslinjen

Regeringens förslag: Antalet antagningsplatser på miljö- och hälso- skyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas från 62 till 90 fr.o.m. budgetåret 1991/92.

UHÄs förslag: Antalet antagningsplatser på linjen utökas till 92 och linjen förlängs från tre till fyra år fr.o.m. budgetåret 1991/92.

14 Riktdagen 1990/91. [saml. Nr 90

Regeringens överväganden: Den ökande efterfrågan under de senaste åren på miljöutbildad specialistpersonal — inte minst en i och för sig glädjande ökning av efterfrågan från industrins sida -— har lett till en tidvis påtaglig brist på bl.a. miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Genom beslut av regeringen har medel anvisats för anordnande av särskilda kompletterings- kurser inom miljö- och hälsoskyddsområdet under budgetåren 1989/90 och 1990/91. Beslut bör nu tas om miljö- och hälsoskyddslinjens mera långsiktiga dimensionering.

Genom UHÄs utredning har ett omfattande underlag för bedömningen av miljö- och hälsoskyddslinjens dimensionering redovisats. Regeringen ansluter sig till UHÄs bedömning och föreslår att antalet antagningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas till 90 fr.o.m. budgetåret 1991/92. Medel för denna utökning bör ställas till förfogande genom omprioritering av givna resurser. Med hänsyn till de särskilda förstärkningar av utbildningsutbudet vid universitetet i Umeå som genomförts under de senaste åren, bedömer regeringen att detta kan ske inom de ramar som står till universitetets förfogande. Regeringen föreslår (kapitel 21), med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91: 100 bil. 10. att anslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken tillförs ytterligare medel för detta ändamål för budgetåret 1991/92 (+ 1 120000 kr.). Samtidigt beräknas under anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser en motsvarande minskning av de medel som- beräknats för universitetet i Umeå.

UHÄ har vidare föreslagit att utbildningstiden för linjen förlängs från tre till fyra år. Som skäl för förslaget har UHÄ hänvisat till de ökade behov som följer av lagstiftningens utveckling inom området och av den snabba tekniska utvecklingen, samt önskan att förstärka utbildningens naturve- tenskapliga grund. En utökning av platsantalet på linjen måste dock enligt regeringens mening för närvarande prioriteras högre än en förlängning av utbildningen, som regeringen därför inte är beredd att föreslå.

1 1.3.4 Miljöinriktningar på den matematisk-naturvetenskapliga linjen

Regeringens ställningstagande: Frågan om inrättande av miljöin- riktningar inom den matematisk-naturvetenskapliga linjen prövas lokalt.

UHÄs förslag: Miljöinriktningar på matematisk-naturvetenskaplig linje bör inrättas vid alla universitet utom Umeå universitet (med hänsyn till att miljö- och hälsoskyddslinjen redan ges där). Förslag till utbildning med miljöprofil har tidigare utarbetats för agronom-. hortonom- och jägmästar- linjerna vid lantbruksuniversitetet. Enligt UHÄs mening bör även den matematisk-naturvetenskapliga linjen ges en miljöinriktning, så att arbets- marknadens framtida behov av miljökompetent personal med en bred naturvetenskaplig utbildningsbakgrund kan tillgodoses bättre. Särskilda stimulansmedel bör anvisas för initiering och utveckling av dessa inrikt- ningar.

Regeringens överväganden: Frågan om särskilda miljöinriktningar inom matematisk-naturvetcnskapliga linjen skall enligt nu gällande ordning av- göras lokalt och bör därför prövas av de berörda högskolemyndigheterna inom ramen för tillgängliga resurser. Regeringen har i proposition om en samlad näringspolitik för ökad tillväxt föreslagit att antalet nybörjarplat- scr på linjen utökas med 15 vid varje universitet, vilket kommer att ge dessa utökade möjligheter att även pröva frågan om särskilda miljöinrikt- ningar.

11.3.5. Kompletteringsutbildning

Regeringens förslag: Den ettåriga kompletteringsutbildningen för

naturvetare och tekniker genomförs under yttterligare tre år fr. o. m. budgetåret 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.

UHÄs förslag: Efter utvärdering av den hittills bedrivna kompletterings- utbildningen övervägs att ge utbildningen under ytterligare något eller några år.

Regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning finns det fortfa- rande behov av särskilda åtgärder för att stärka rekryteringen till miljöom- rådet. Med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 10 föreslår regeringen (kapitel 21) medel för detta ändamål för budgetåret 1991/92 (+ 4230 000 kr.). Medlen bör ställas till UHÄs förfogande under anslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken, genom omprioritering av givna resurser. Därför beräknas samtidigt en motsvarande minskning av de medel som i prop. 1990/91: 100 bil. 10 föreslagits under anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

12. Industrin och andra enskilda utsläppskällor 12.1 Inledning

De lokala effekterna av industrins utsläpp har länge varit uppenbara. Under senare år har en omvärdering av miljöproblemen börjat ske. Detta har till stor del Sin förklaring i industrins miljöarbete, som lett till kraftigt minskade utsläpp av föroreningar till luft och vatten. Från att tidigare ha orsakats av lokala störningskällor har miljöproblemen numera ofta sitt ursprung i mer storskalig och komplex verksamhet; jord- och skogsbruk, energi- och trafiksystem samt samhällets varuströmmar i en vidare me- ning.

Genom ett i många stycken framgångsrikt arbete har utsläppen av för- orenande ämnen från stora enskilda industrianläggningar, kommunala reningsverk och energianläggningar,de s.k. punktkälloma, fått minskad betydelse i jämförelse med andra samhällssektorers utsläpp. Ytterligare åtgärder krävs dock innan miljöproblemen kan sägas vara lösta.

Det fortsatta arbetet med industrins miljöproblem följer två huvud-

linjer. Den ena är att fullfölja arbetet med att begränsa utsläppen från tillverkningsprocessema till en nivå som inte ger upphov till påvisbar påverkan på hälsa och miljö. Den andra linjens mål är att begränsa och eliminera miljöpåverkan från användning av varor -— inklusive den slutli- ga hanteringen i avfallsledet.

Det övergripande målet för det fortsatta arbetet med utsläppen från industrins processer är att minska utsläppen till sådana nivåer att miljön ej tar skada och att hälsan inte påverkas. En sådan nivå bör vara möjlig att uppnå till sekelskiftet, åtminstone för de utsläpp vi idag känner till storlek och miljöeffekt. För detta arbete är miljöskyddslagen ett betydelsefullt instrument.

Naturvårdsverket har i sina aktionsprogram Hav 90, Luft 90 och Sötvat- ten 90 bl.a. redogjort för åtgärder som hittills vidtagits och hur utsläppen till miljön minskat.

Skogsindustrin har på senare år minskat sina utsläpp av klorerad orga- nisk substans. Dessa utsläppsminskningar har i första hand uppnåtts ge- nom förändringar i blekningsprocessen. Huvudsakligen är det använd- ningen av blekkemikalier och då främst klorgas som minskat.

För ett tiotal år sedan uppgick skogsindustrins utsläpp av klorerad organisk substans, mätt som totalt organiskt bunden klor (TOCl) till ca 3,5—5 kg per ton producerad massa. Till slutet av 1980-talet minskades utsläppen till ca 1,5—3 kg per ton producerad massa. År 1988 uppgick utsläppen sammanlagt till ca 11000 ton TOCl.

I den föregående miljöpolitiska propositionen (1987/1988:85) angav regeringen som mål att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt måste upphöra. För att begränsa utsläppen till Storleksordningen 1,5 kg organiskt bunden klor per ton producerad massa skulle åtgärder vara påbörjade före utgången av år 1992 vid alla fabriker som tillverkar blekt kemisk pappers- massa. Vid de efterföljande prövningarna i koncessionsnämnden för mil- jöskydd, och vid överklaganden till regeringen, har villkor med denna innebörd föreskrivits. Sju fabriker har dessutom ålagts att utreda möjlighe- ten att minska utsläppen ned till 0,5 kg TOCl per ton massa.

Industrins satsning på teknisk utveckling har gjort det möjligt att be- gränsa utsläppen av klorerad organisk substans mer än vad som förutsågs vid tiden för 1988 års miljöpolitiska proposition. I stort sett alla sulfatfab- riker kommer att ha begränsat utsläppen till 1,5 kg TOCl per ton massa redan till utgången av år 1992. För sulfitfabrikerna kommer utsläppen att vara ca 1,0 kg TOCl per ton massa. Beräknat på 1988 års produktion motsvarar detta ett sammanlagt utsläpp på ca 6300 ton TOCl. Flera industrier har dessutom lyckats begränsa utsläppen ytterligare.

Naturvårdsverket har sedan år 1987 arbetat med ett handlingsprogram för att begränsa utsläppen av klorerade dioxiner och furaner. Genom olika åtgärder har utsläppen från flera källor minskat markant. Av aktionspro- grammen framgår att skogsindustrins utsläpp har minskat med ca 80% medan utsläppen från avfallsförbränningsanläggningarna minskat med ca 90 %.

Av aktionsprogrammen framgår vidare att utsläppen av metaller har minskat kraftigt. Utsläppen av kvicksilver har totalt sett minskat från ca

15 ton per år i början av 1970-talet till nuvarande 3 ton per år. Motsvaran- de siffror för de industriella utsläppen av kvicksilver är ca 10 ton per år i början av 1970-talet till nuvarande 1,4 ton per år. Utsläppen av kvicksilver från sopförbränning beräknas minska från 3,3 ton år 1985 till 0,4 kg år 1992. Utsläppen av arsenik från industrin har under slutet av 1980-talet minskat med 80%.

Från Rönnskärsverken har utsläppen av metaller minskat med upptill 70 % mellan år 1985 och år 1988 och från tre av totalt 13 stålverk under- skrider stoftutsläppen 0,1 kg per ton producerat stål. Naturvårdsverket gör i Hav 90 uppskattningen att utsläppen från samtliga stålverk skall underskrida 0,1 kg per ton producerat stål före år 1995.

De svenska svavelutsläppen har totalt sett minskat med ungefär 60% sedan år 1980. Utsläppen från el- och värmeproduktion har under denna tid minskat med drygt 70 %, medan utsläppen från industriprocesser mins- kat med ca 45 %.

Genom att omfattande åtgärder vidtagits vid energianläggningar svarar industriprocesserna för en ökande del av de kvarvarande svenska utsläp- pen av försurande ämnen. Detta trots att också industriutsläppen minskat. Ungefär 40 % av svavelutsläppen kommer från industrin.

De kommunala reningsverken byggdes ut kraftigt under 1960— och 1970- talen för att i första hand komma till rätta med lokala övergödningspro- blem.

Merparten av reningsverken har i dag både biologisk och kemisk rening. Nästan alla verk med kemisk rening uppnår en 90 — 95 %-ig fosforreduktion. De åtgärder som hittills genomförts har enligt naturvårdsverket minskat de årliga fosforutsläppen med ca 6 000 ton från slutet av 1960-talet till år 1980 och med ytterligare något 100—tal ton fram till år 1987.

Fortfarande saknar många reningsverk fullgod kvävereduktion. Den kväveavskiljning som uppstår vid biologisk rening uppgår normalt till ca 20%. Försök med ytterligare kvävereduktion pågår vid ett drygt 50—tal reningsverk och en utbyggnad har även påbörjats .vid några av dem.

Såsom redovisas i bilaga A, Hur mår Sverige?, kvarstår många miljöpro- Iblem. Påtagliga exempel' är försurningen av sjöar och vattendrag, övergöd- ningen av Östersjön samt de ökande halterna av stabila organiska ämnen i miljön. Vidare har kunskaperna om utsläppens påverkan och effekter ökat och vi vet i dag att utsläppen till miljön fortfarande ofta överskrider naturens toleransgränser och förorsakar ohälsa.

Föroreningar som har sitt ursprung utanför Sveriges gränser har också fått en ökande betydelse för miljösituationen i vårt land. Av den totala belastningen på Sverige kommer i många fall huvudparten från utlandet. Sverige bör därför i internationella sammanhang verka pådrivande för att få övriga länders industrier att minska sina utsläpp. Detta kan bl. a. ske genom framtagning, utveckling och demonstration av ny miljöteknik. Sverige har i internationella sammanhang åtagit sig att minska utsläppen av bl.a. kloror- ganiska föreningar, kväve, fosfor, kadmium och kvicksilver. Ett internatio- nellt pådrivande arbete mot minskade utsläpp är viktigt för att den svenska industrins konkurrenskraft inte skall försvagas.

12.2. Åtgärder för att minska utsläppen från industrier

Omprövning enligt miljöskyddslagen av miljöfarlig verksamhet

Regeringens förslag: Miljöskyddslagen förtydligas och kompletteras så att det klart framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är ansvarig för att ta fram det underlag som behövs i ett omprövnings- ärende.

Regeringens ställningstagande: Naturvårdsverket ges i uppdrag att upprätta och genomföra ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att till år 2000 minska utsläppen ned till sådana nivåer att miljön inte tar skada.

Naturvårdsverkets förslag: Av naturvårdsverkets aktionsprogram fram- går att det finns behov av en utökad omprövning.

De åtgärder som nu föreslås bör enligt verket genomföras inom ramen för pågående prövnings— och tillsynsarbete enligt miljöskyddslagen.

Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen har i sitt slut- betänkande förordat en mer frekvent prövning och en ökad omprövning av tillstånd enligt miljöskyddslagen som ett medel för att minska utsläppen av svavel och kväveoxider.

Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som yttrat sig över miljöavgiftsutredningens förslag och naturvårdsverkets aktionsprogram har pekat på behovet av en ökad takt i omprövningsarbetet.

Regeringens överväganden: Uppdraget

Kvaliteten och ambitionerna i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan dem som utövar den miljöfarliga verksamheten. Likartade anlägg- ningar kan idag ha olika villkor beroende på om deras verksamhet har prövats enligt miljöskyddslagen och i så fall när den prövats. Det visar sig också att myndigheternas bedömningar kan variera i olika delar av landet. Kunskaperna om miljöskydd och medvetenheten om att verksamheten påverkar miljön varierar bland utövarna.

Statistik som upprättats av naturvårdsverket visar att det finns 2300 tillståndspliktiga anläggningar som inte har tillståndsprövats enligt miljö- skyddslagen. Huvuddelen av dessa utgörs emellertid av mindre verksam- heter och sådana anläggningstyper som blev prövningspliktiga först efter införande av den nya miljöskyddsförordningen år 1989. Dessutom finns det ca. 500 anläggningar med tillstånd där villkoren för verksamheten inte har omprövats på 10 år.

En av miljöskyddslagens huvudprinciper är att utövaren av miljöfarlig verksamhet har eget ansvar både för sin verksamhet och för kontrollen av den. Tillsynsmyndighetemas arbete att utvärdera och bedöma företagens rapporter från egenkontrollen är av största vikt för en effektiv tillsyn.

För att nå målet, en ren processindustri till sekelskiftet, måste all verk-

samhet omprövas utifrån de senaste kunskaperna och modernaste meto- derna. Detta bör göras under perioden år 1991 2000. En samlad bransch- vis genomgång med utgångspunkt ide föroreningar som i denna proposition utpekats som de viktigaste bör ge störst effekt.

Regeringen avser att ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta ett program för att inom en tioårsperiod ompröva villkoren enligt miljö- skyddslagen för alla stora punktkällor. Programmet skall upprättas efter samråd med statens industri verk samt länsstyrelserna och bl. a. grundas på de regionala miljöanalyserna. Vidare bör överläggningar ske med represen- tanter för de aktuella branscherna och de berörda kommunerna när planen utarbetas. De ur miljösynpunkt viktigaste, liksom de mest eftersatta, bran- scherna och anläggningarna skall om möjligt vara avklarade före år 1995. Ansvaret för genomförandet av programmet bör så långt som möjligt de- centraliseras.

I samband med en sådan genomgång bör fördelningen mellan företags- intema åtgärder, t.ex. miljörevision och egenkontroll, och myndigheter- nas uppgifter göras klarare. Branschvisa studier skulle också göra det lättare att stämma av villkoren mot EGs krav.

Målet för programmet skall enligt regeringens uppfattning vara att varje miljöstörande anläggning skall ha moderna och ändamålsenliga villkor och att utsläppen till början av 2 OOO-talet skall ha nått sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas. För att klarlägga vid vilken nivå miljön inte påverkas krävs i många fall ytterligare forskning.

Vid översynen av en viss bransch skall enligt regeringens uppfattning stor vikt läggas vid de företag som har: OStora utsläpp av föroreningar särskilt sådana där tydliga miljömål satts upp; . utsläpp till känsliga recipienter; . gamla tillstånd eller villkor.

I vissa fall kan ny teknik för mätning av en förorening, eller annan störning medföra att verksamheter kan kontrolleras bättre. Det är angelä- get att omprövning av villkoren sker också i sådana fall.

Vid prövning skall de lokala miljöförhållandena och företagens produk- tionsförhållanden beaktas. Ännu inte genomförda produktionsåtgärder m.m. som ett företag fattat beslut om skall också beaktas. Vidare skall hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Den svenska integrerade miljöskyddsmodellen för tillstånd och tillsyn ger goda möjligheter till återkoppling och information. Enligt förslag i 1988 års miljöpolitika proposition har företagens egenkontroll förstärkts för att underlätta ett mer effektivt myndighetsarbete. Den årliga miljörap- porten som de tillståndspliktiga företagen måste avlämna kan ge förbätt- ringar i det interna miljöarbetet. Miljörevision är ett verktyg som företa- gen kan använda för att få bättre kontroll över sin miljöfarliga verksamhet. Ansvarsfördelningen mellan den yttre myndighetstillsynen och den inter- na miljörevisionen måste dock vara helt klar.

Det är också viktigt att såväl tillståndsgivningen som tillsynen fungerar rättvist. så att resultatet av ett ambitiösare miljöskyddsarbete inte blir hårdare pålagor, med risk att det ur företagens synvinkel blir fördelaktiga-

re att inte gå under villkorsgränsema. En balans mellan villkor, tillsyn, egenkontroll, utsläppstyp och recipientens tillstånd måste eftersträvas för största ”miljöeffektivitet”. Ett samlat program för rena svenska industriprocesser ger enligt rege- ringens mening flera fördelar: ONödvändiga miljöförbättringar i enlighet med de miljömål som har formulerats av riksdagen; ' 0 större möjlighet för företagen till framförhållning, och ett ur rättvisesyn- punkt bättre läge mellan företag och branscher när alla verksamheter prövats;

Oeffektivt resursutnyttjande, dvs. samordningsvinster på både myndig- hets— och industrisidan, med en bättre organiserad tillsynsverksamhet och större ansvar för länsstyrelserna;

. större möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt nå internationellt över- enskomna miljömål; . större kostnadseffektivitet på myndighetssidan de flesta större åtgär- der bör gå att åstadkomma i huvudsak utan tillskott av nya medel i samband med aviserade omorganisationer.

Lagförslaget

En framställning om omprövning enligt miljöskyddslagen kräver för na- turvårdsverkets del en avsevärd arbetsinsats jämfört med att ta ställning till en ansökan som lämnats in av den som utövar den miljöfarliga verk- samheten. Detta beror till viss del på att det i miljöskyddslagen saknas närmare bestämmelser om förfarandet vid omprövning enligt dessa para- grafer. Verket behöver också ha ökande resurser på juristsidan som ett led i en intensifierad omprövningsverksamhet.

Omprövning enligt 23—25 55 miljöskyddslagen sker enligt 26 & på fram- ställning av naturvårdsverket eller i förekommande fall på initiativ av länsstyrelsen. Då ärendet anhängiggörs måste myndigheten ange vissa grundläggande fakta som behövs för prövningen såsom uppgifter om gäl- lande tillstånd, eventuella villkor och föreskrifter av betydelse samt den rättsliga grunden för frågan om omprövning. Vidare måste självfallet föreliggande faktiska omständigheter av betydelse anges i den utsträckning det behövs för att myndigheten skall kunna ta ställning till behovet av omprövning. Naturvårdsverket måste i ett preciserat yrkande ange vad koncessionsnämnden skall pröva.

Omfattningen av det grundläggande materialet som ges in av natur- vårdsverket varierar naturligtvis efter sakens beskaffenhet. När tio år förflutit från tillståndsbeslutet är det självklart att omprövning kan ske. I andra fall bör större krav ställas på verket att visa att förutsättningar finns för att ändra villkoren för en tillståndsgiven verksamhet.

Enligt 14 (5 miljöskyddslagen skall koncessionsnämnden för miljöskydd när en framställning har kommit in sörja för fullständig utredning av ärendet. Det är därför koncessionsnämnden som skall se till att den utred- ning som behövs för nämndens ställningstagande utförs och ges in.

I rättstillämpningen råder en viss oklarhet i frågan om hos vem utred-

Prop. 1990/91: 90

ningsskyldigheten ligger i ett anhängiggjort omprövningsärende. Denna oklarhet bör undanröjas. Innebörden av miljöskyddslagen är som framgår av proposition 1969:28 s. 210 att den som vill släppa ut ett otillräckligt känt ämne som man har grundad anledning anta är skadligt måste kunna visa att olägenhet inte behöver befaras.

Utredningsskyldigheten ligger följaktligen i detta hänseende direkt på den som bedriver den miljöfarliga verksamheten. Detta förhållande bör uttryckas klarare i lagtexten också då det gäller omprövning. Därför bör ett förtydligande införas i miljöskyddslagen så att det av lagen framgår hur tillståndshavaren är skyldig att medverka i utredningen. Förtydligandet bör lämpligen tas in i en ny paragraf, 13 a &.

Därutöver bör koncessionsnämnden ges möjlighet att förelägga vite för att förmå tillståndshavaren att fullgöra sin utredningsskyldighet. 145 miljöskyddslagen bör kompletteras med en bestämmelse om detta.

En motsvarande ändring bör göras såvitt avser bestämmelserna i 275 om att villkor kan omprövas på ansökan av tillståndshavaren.

Stabila organiska ämnen

Regeringens ställningstagande: Eftersom skogsindustrin är den helt dominerande utsläppSkällan av stabila organiska ämnen är fortsatta åtgärder inom denna bransch särskilt angelägna. Utsläppen från skogsindustrin av stabila organiska ämnen skall till år 2000 begrän- sas till en sådan nivå att miljön ej tar skada.

Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i Hav 90 redovisat de tekniska förutsättningama för att begränsa massaindustrins utsläpp av klorerad organisk substans samt det arbete som pågår inom andra bran- scher för att minska utsläppen av stabila organiska ämnen.

Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen har i sitt del- betänkande ”Sätt värde på miljön” föreslagit att en avgift skall tas ut på utsläpp av klorerad organisk substans. I sitt slutbetänkande har utredning- en vidare föreslagit att utsläpp under 0,5 kg adsorberbart organiskt bundet klor (AOX) per ton producerad massa skall vara avgiftsbefriade.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i naturvårds- verkets redovisning.

Många framhåller det angelägna i att utsläppen från skogsindustrin minskas kraftigt.

Några remissinstanser, bl. a. Skogsindustrierna, ifrågasätter behovet av åtgärder och menar att ytterligare åtgärder endast skulle innebära en ekonomisk belastning utan att några positiva effekter uppnås. Skogsindu- strierna är också oroliga för att kostnaderna för ytterligare åtgärder skulle påverka den svenska skogsindustrins konkurrenssituation negativt.

SMHI. jiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Hallands och Kristianstads län m.fl. anser att de tidsramar som har angetts för minskningen av utsläppen kan och bör skärpas.

De flesta remissinstanser som yttrat sig över miljöavgiftsutredningens förslag beträffande en avgift på utsläpp av klorerad organisk substans är avvaktande och flera ifrågasätter behovet av den föreslagna avgiften.

Regeringens överväganden: Regeringen erinrar om att den målsättning och strategi för utsläpp av stabila organiska ämnen som lades fast genom 1988 års miljöpolitiska beslut fortfarande i huvudsak skall gälla. Så länge stabila organiska ämnen släpps ut i miljön kommer ett långsiktigt miljöhot att kvarstå. Enligt regeringens uppfattning måste dessa utsläpp på sikt upp- höra och ansträngningarna i första hand inriktas mot de stabila ämnen som kan ackumuleras i näringskedjan och som är giftiga.

Den dominerande källan för utsläpp av stabila organiska ämnen är skogsindustrins utsläpp av klorerad organisk substans. Av naturvårdsver- kets redovisning framgår att det med idag tillgänglig process- och renings- teknik är möjligt att halvera utsläppen, jämfört med vad som för närvaran- de är föreskrivet. Naturvårdsverket bedömer vidare att det efter viss ytter- ligare teknikutveckling finns möjlighet att halvera utsläppen ytterligare en gång. Möjligheten att genomföra utsläppsbegränsningar varierar dock mel- lan olika anläggningar.

De åtgärder som i dag används för att begränsa utsläppen från skogsin- dustrin är i första hand förändrad processteknik och därmed minskad användning av blekningskemikalier och då i första hand klorgas. I vissa fall kan blekning ske helt utan användning av klorgas. Av naturvårdsver- kets redovisning framgår att det med dagens teknik är svårt att producera en pappersmassa med högsta ljushet utan användning av klor. I många produkter kan dock en massa med lägre ljushet användas. Redan idag märks i Sverige en övergång från blekt till oblekt massa i många produkter.

Naturvårdsverket bedömer det också som troligt att det inom ett par år går att tillverka även massa med hög ljushet på ett betydligt mer miljöan- passat sätt än vad som i dag är möjligt.

Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning att det är möjligt att minska utsläppen från skogsindustrin ytterligare. På grund av utsläppens storlek och miljöpåverkan bör skogsindustrin vara en av de branscher som prioriteras vid kommande omprövningar, vad avser utsläppen av stabi- la organiska ämnen. Vid prövningarna skall enligt regeringens uppfattning eftersträvas att genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik minska utsläppen till sådana nivåer att miljön ej tar skada, i enlighet med de avvägningar som föreskrivs i miljöskyddslagen. Detta mål bör enligt rege- ringens uppfattning kunna nås till år 2 000.

Omfattande forskning pågår för närvarande med att närmare kartlägga effekterna av massaindustrins utsläpp och de enskilda föroreningamas miljöegenskaper. Regeringen anser det angeläget att denna forskning fort- sätter och att den inriktas mot att öka kunskaperna om utsläppens innehåll av stabila organiska ämnen. Vidare måste klarläggas vid vilken nivå ut- släppen av klorerade organiska föreningar från skogsindustrin inte längre påverkar miljön. Det är också angeläget att utveckla en mätmetod som bättre visar ett utsläpps innehåll av miljöfarliga ämnen, och därmed dess miljöpåverkan, än vad AOX-metoden gör.

Ett sätt att påskynda arbetet med att vidta åtgärder för att minska

skogsindustrins utsläpp skulle vara att belägga utsläppen med en miljöav- gift.

För att en sådan avgift skall verka styrande mot lägre utsläpp måste den dock sättas så högt att det inte kan uteslutas att den skulle kunna försvaga branschens lönsamhet och konkurrensförmåga.

Utvecklingen beträffande begränsningar av utsläppen av klorerad orga- nisk substans har också varit gynnsam. Regeringen anser det därför inte nödvändigt att föreslå en sådan avgift. Frågan om nivån på utsläppen är självfallet ett centralt inslag när villkor omprövas. Regeringen avser dock att noga följa den framtida utvecklingen för att förvissa sig om att utsläp- pen fortsätter att minska på önskvärt sätt.

Vid internationella förhandlingar har Sverige åtagit sig långtgående reduktion av utsläppen av stabila organiska ämnen. För anläggningar som berör Nordsjön dvs. på västkusten och vid Vänern gäller, inom ramen för Paris konventionen, att utsläppen av organiskt bundet klor, mätt som AOX, från massaindustrin fr.o.m. år 1995 inte får överstiga 1,0 kg AOX per ton producerad massa. Regeringen anser att det finns goda möjligheter för Sverige att uppfylla överenskommelsen. I vissa viktiga konkurrentländer är dock utsläppskraven lägre. Därför kommer regeringen att aktivt verka för internationell harmonisering.

Även om skogsindustrin är den helt dominerande källan till utsläpp av stabila organiska ämnen är det viktigt att åtgärder för att begränsa utsläp- pen av sådana ämnen omfattar samtliga branscher.

Naturvårdsverket har i sina aktionsprogram redovisat en rad åtgärder inom andra branscher för att minska belastningen på miljön av stabila organiska ämnen. Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning att det finns möjligheter att minska utsläppen av stabila organiska ämnen och förutsätter att verket kommer att arbeta vidare i enlighet med vad man framfört i aktionsprogrammen. Detta gäller t.ex. det arbete som pågår med att kartlägga utsläppen av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin samt de branschgenomgångar och flödesstudier som genomförts med avseende på vissa kemikalier.

Riksdagen har hösten 1989 (1989/90:JoU6, rskr. 42) behandlat frågan om påverkan på, och arbetet med miljösituationen i, de svensk-norska gränsvattnen.

Sverige har ett nära samarbete med Norge om miljöstörande verksamhet som påverkar områdena ifråga.

Enligt gällande överenskommelser kan Sverige och Norge delta i be- handlingen av tillståndsansökningar beträffande miljöfarlig verksamhet i de resp. grannländerna (Nordiska Miljöskyddskonventionen). Ett ärende där Sverige, genom naturvårdsverket, yttrat sig är utsläppen från Saug- brugsföreningens pappersmassafabrik i Halden. Genom beslut av norska statens förorensningstillsyn och norska regeringen har Saugbrugsförening— en ålagts att minska sina utsläpp. Föreningen har också åtagit sig att ersätta fabriken med en ny modern fabrik med låga utsläpp till miljön. Bl.a. skall utsläppen av klorerad organisk substans helt upphöra.

Ursprungligen planerade Föreningen att lägga ned den gamla fabriken år 1992. Enligt uppgift från Norge kommer detta nu att ske redan innevaran-

de år. Därmed kommer miljösituationen i de svensk-norska gränsvattnen att kraftigt förbättras.

Sverige har bl. a. genom nordiska ministerrådets ämbetsmannakommit- te' för miljöfrågor ett gott samarbete på detta område med de övriga nordiska Iändema. Speciella arbetsgrupper finns för både havs- och vat- tenfrågor. Detta omfattar bl. a. miljöövervakning. Genom arbetet i gräns- kommittén för Östfold-Bohuslän förkommer även ett lokalt samarbete.

Metaller

Regeringens ställningstagande: Kvicksilverfri "teknik skall införas vid kloralkaliindustrier.

Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till den föreslagna övergången till kvicksilverfri teknik vid kloralkaliindustri. Mot bakgrund av att tekniken redan finns anser några remissinstanser, bl.a. Åtgärdsgrupp Nord och Göteborgs kommun, att anläggningarna omedel- bart bör övergå till sådan teknik.

Regeringens överväganden: Utsläppen av metaller kan utgöra ett hot mot såväl miljön som hälsa varför dessa utsläpp måste begränsas ned till nivåer där sådan påverkan ej sker. Särskilt prioriteras åtgärder mot kvicksilver, kadmium och bly.

Regeringen kommer senare i denna proposition att redogöra för de miljöproblem som tillförsel av tungmetaller till miljön kan ge upphov till.

Vad som är acceptabla utsläpp för övriga metaller behöver belysas ytterligare genom forskning och miljöövervakning. De gränser som före- slås av naturvårdsverket i Hav 90, maximalt 50—2000/0 påslag på bak- grundsvärdet beroende på vilken metall som avses och till vilket område utsläppet sker, kan tills vidare gälla som utgångspunkt för strävandena att minska utsläppen.

En viktig enskild utsläppskälla av kvicksilver är kloralkalifabrikcr som använder kvicksilverbaserad processteknik. Kvicksilverfri teknik finns emellertid tillgänglig. I den miljöpolitiska propositionen (1987/88:85) framhöll regeringen behovet av en övergång till kvicksilverfri teknik. I Sverige tillämpar redan två anläggningar av fem sådan teknik.

Vid internationella överläggningar har frågan diskuterats. Såväl Nord- sjökonferensen som Pariskommissionen har tagit beslut om att kvick- silverfri teknik skall vara införd vid kloralkaliindustrier senast år 2010.

På grund av utsläppens storlek samt påverkan på miljö och hälsa gör regeringen bedömningen att kloralkaliindustrin bör vara en av de bran- scher som prioriteras vid kommande omprövningar vad avser utsläppen av metaller. I samband med omprövning av kloralkaliindustrin bör en- tidsplan för övergång till kvicksilverfri teknik läggas fast. Härvid bör utvecklingen i EG på motsvarande område beaktas.

I sina aktionsprogram redovisar naturvårdsverket de stora punktkällor- na för metallutsläpp och föreslår åtgärder för att minska utsläppen. Som exempel på betydelsefulla källor kan nämnas järn- och stålverk, me- tallverk, gruvor, ytbehandlingsanläggningar samt förorenade markområ- den och gruvavfallsupplag. Regeringen delar naturvårdsverkets bedöm- ning att det finns möjligheter att minska utsläppen av metaller och förut- sätter att verket kommer att arbeta vidare i enlighet med vad som framförts i aktionsprogrammen.

Sva vel och kväveoxider

Regeringens ställningstagande: Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av industriella processutsläpp skall gälla att åtgär-

der vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider.

Naturvårdsverkets förslag i Luft 90: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande. Naturvårdsverket föreslår därutöver en högre ambitionsnivå för skogsindustrins utsläpp.

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig biträder naturvårdsverkets förslag till riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider. Skogsindustrierna anser att de kostnader som föreslås är för höga. Några remissinstanser bl.a. Svenska Naturskyddsjöreningen och Sveriges fiskevattenägares förbund — anser att ambitionsnivån för minsk- ning av svavelutsläppen är för låg.

Regeringens överväganden: Riksdagen har på regeringens förslag fattat beslut (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr. 357) om en svavelskatt på 30 kr. per kg svavel. Skatten infördes den 1 januari 1991 (SFS 1990:587). Riks- dagen har vidare på regeringens förslag beslutat (prop. 1989/90: 141, JoU24, rskr. 349) införa en kväveoxidavgift på 40 kr. per kg kväveoxider. Avgiften införs den 1 januari 1992 (SFS 1990:613). Genom dessa ekono- miska styrmedel begränsas utsläppen av svavel och kväveoxider från el- och värmeproduktionen kraftigt. Svavelskatten och kväveoxidavgiften omfattar dock inte industriella processer.

Naturvårdsverket konstaterar att höjda ambitioner för begränsning av svavel- och kväveutsläppen även från industriprocesserna är nödvändiga för att klara de utsläppsmål som riksdagen ställt upp.

Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning. En av de viktigaste åtgärderna vad gäller svavelutsläppen i Sverige är att ytterligare minska utsläppen från industriprocesserna. Ambitionema behöver också höjas för att minska kväveoxidutsläppen.

För att nå uppsatta miljömål krävs enligt naturvårdsverket att åtgärder genomförs upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider. Regeringens bedömning är att detta är en rimlig ambitions- nivå med hänsyn till den allvarliga miljösituationen och mot bakgrund av att denna nivå anses skälig inom övriga samhällssektorer.

Svavelutsläppen bör därigenom till år 2000 kunna minskas med ytterli- gare ungefär 12000 ton svavel per år. Detta skapar, tillsammans med de åtgärder som tidigare vidtagits och övriga åtgärder som regeringen föror- dar och föreslår i denna proposition, goda förutsättningar för att klara en minskning av svavelutsläppen med 80 % till år 2000 jämfört med 1980 års nivå.

Miljöavgiftsutredningen har i betänkandet (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön analyserat möjligheterna att utvidga svavelskatten och kväveoxid- avgiften så att de även omfattar utsläpp från industriprocesser. Utredning- en konstaterar att det inte föreligger några principiella hinder mot att använda miljöavgifter eller andra ekonomiska styrmedel för industripro- cesserna. Utredningen anser dock att miljöavgifter av denna storlek inne- bär kännbara konsekvenser för de branscher som har stora processutsläpp. I stället förordar utredningen skärpta krav vid prövningen enligt miljö- skyddslagen.

Regeringen delar miljöavgiftsutredningens bedömning om val av styr- medel. Som riktlinjer för prövningen av industriprocesser enligt miljö- skyddslagen bör därför gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider.

Åtgärder till en högre kostnad kan i vissa fall vara motiverade, bl.a. om åtgärden leder till att även andra miljöstömingar begränsas. Detta bör liksom tidigare avgöras i prövningen av de enskilda ärendena enligt miljö- skyddslagen.

Riksdagens jordbruksutskott (1990/91: JoU16) har konstaterat att ett uttalande om rättstillämpningen inte ändrar det grundläggande förhållan- det att prövningsmyndigheterna gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar självfallet denna bedömning. Regeringen anser dock att riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange statsmakter- nas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.

Hänvisningar till S12-2

12.3. Åtgärder för att minska utsläpp från kommunala avloppsreningsverk

Regeringens ställningstagande: För alla kustbaserade reningsverk, från gränsen mot Norge t.o.m. Stockholms skärgård, vilka är di- mensionerade för att hantera avloppsvatten från mer än 10000 personer skall 50% kvävereduktion vara riktlinje vid prövning en- ligt miljöskyddslagen.

Motsvarande reningsgrad skall också gälla reningsverk med ut- släpp i vattendrag belägna mindre än tre mil från kusten, förutsatt att inga större sjöar ligger mellan utsläppspunkten och havet.

För särskilt föroreningskänsliga områden såsom Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten skall en högre kvävereduktion efter- strävas.

Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med vårt ställ- ningstagande.

Remissinstanserna: Beträffande naturvårdsverkets förslag till åtgärder vid kommunala reningsverk är remissinstansemas synpunkter något dela- de. Svenska kommunförbundet ifrågasätter den föreslagna takten i utbygg- naden av kvävereduktion och menar liksom Svenska vatten- och av- Ioppsverkstöreningen att mera forskning avseende teknik och effekter i recipienten behövs innan man vidtar ytterligare åtgärder. Andra är positi- va till de föreslagna åtgärderna.

Svenska kommunförbundet ifrågasätter också kostnadseffektiviteten av föreslagna åtgärder.

Några remissinstanser som t. ex. koncessionsnämnden för miljöskydd och Stockholms kommun understryker behovet av en snabbare renovering av ledningssystemen och framhåller att utsläpp från ledningsnätet bör tas upp i samband med prövning av utsläppen från reningsverken.

Göteborgs kommun pekar på behovet av att förbättra reningen av av- loppsvattnet från de många fastigheter i glesbygd som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet. Vidare framhåller Göteborgs kommun beho- vet av att att införa tvättmedel med lågt eller inget innehåll av fosfor för de områden där effektiv fosforrening av avloppsvatten saknas.

Högskolan i Kalmar anser att alla kommuner bör göra en inventering av närsaltinnehåll och övrigt föroreningsinnehåll i dagvattnet.

Regeringens överväganden: Kväve är det näringsämne som styr primär- produktionen framför allt i de öppna haven. Kväveutsläppen från renings— ' verken svarar för 10—20% av den svenska antropogena kvävetillförseln till våra havs- och vattenområden.

Av förslagen i regeringens miljöpolitiska proposition (1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) framgår att reningsverkens andel av utsläppt kväve bör minskas med 50% i särskilt påverkade områden före utgången av år 1992. Vidare påpekas att ambitionsnivån bör vara 50% kvävereduktion för övriga kustavsnitt från gränsen mot Norge upp t.o.m. Stockholms skär- gård före år 1995.

Regeringen anser det angeläget att kvävereduktion införs på de större reningsverken med direktutsläpp i havet eller till vattendrag upp till tre mil in i landet.

Omprövningen av de kustnära reningsverken bör fortsätta med målsätt- ningen att samtliga reningsverk som är dimensionerade för mer än 10000 personer om möjligt skall vara omprövade före utgången av år 1995. Reningsverken längs norrlandskusten kan dock undantas från generella krav på kvävereduktion. Behovet av kvävereduktion får avgöras från fall till fall med utgångspunkt från miljövinsten i jämförelse med kostnaden för åtgärden.

Inom några särskilt föroreningskänsliga områden såsom Laholmsbuk- ten, Skälderviken och Hanöbukten måste en högre kvävereduktion efter- strävas om en ekologisk balans skall kunna återställas.

De största reningsverken finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bl.a. här pågår försök med kvävereduktion och planer på en utbyggnad finns redan för några av verken.

Fosfor får större betydelse för primärproduktionen i Östersjön ju längre norrut man kommer. Längst upp i Bottniska viken är fosfor utan tvekan den styrande faktorn. De flesta större svenska reningsverken har i dag en väl fungerande fosforreduktion (90—950/0 ), men en förbättring kan fortfa- rande vara aktuell vid några verk. I samband med prövning enligt miljö- skyddslagen skall därför enligt regeringens mening ställas fortsatt höga krav i fråga om utsläpp av fosfor.

Många kommuner har i dag omoderna och ålderstigna avloppslednings- system. Det får till följd att grundvatten i stora mängder läcker in i systemen och förosakar problem med reningsprocesserna och ibland också bräddningar då orenat avloppsvatten rinner ut i vattendragen. I många fall kan också avloppsvattnet läcka ut och därmed förorena grundvattnet. Regeringen anser att utbyte och renovering av ledningssystemen, vilket är ett kommunalt investeringsansvar, i många av landets kommuner behöver påskyndas.

För att belysa förutsättningama för detta anser regeringen det angeläget att naturvårdsverket efter samråd med boverket och Svenska kommunför— bundet närmare studerar hur en ombyggnad kan påskyndas. De regionala miljöanalyserna bör vara utgångspunkt för prioriteringar av insatser.

Ledningssystemen utgör en integrerad del av de kommunala reningsver— ken. Detta innebär att det vid prövning enligt miljöskyddslagen av verk- samheten vid ett reningsverk kan ställas krav på att ledningssystemen skall vara så beskaffade att miljöolägenhet inte uppkommer. l praxis har som villkor för tillstånd till sådan verksamhet föreskrivits att avloppslednings— nätet fortlöpande skall ses över i syfte att bl. a. förhindra utsläpp av obehandlat eller otillräckligt behandlat bräddvatten. Det har vidare före- skrivits att tillståndshavaren skall inge en saneringsplan för ledningsnätet till tillsynsmyndigheten. Regeringen anser att sådana villkor skall utnyttjas i större utsträckning. .

Dagvattnets sammansättning är dåligt känd. Det gäller t. ex. dess inne— håll av metaller, olja och närsalter. Naturvårdsverket bör därför ytterligare

utreda problemets omfattning. Regeringen utgår ifrån att de resultat som framkommer kommer att ligga till grund för lämpliga åtgärder.

Det är redan känt att utsläppen av olja från bilvårdsanläggningar kan vara betydande och påverka såväl dagvatten som reningsverk. Tillsynen av bensinstationer och andra anläggningar med sådana installationer måste därför intensifieras. I detta sammanhang kan nämnas regeringens skrivelse till riksdagen om Miljöprojekt Göteborg (skr. l990/9l:6, JoU 16, rskr. 78), där det förutsätts att naturvårdsverket utfärdar allmänna råd, före— skrifter eller branschfaktablad för bl. a. bensinstationer.

Utsläpp av fosfor från enskilda avloppsanläggningar i glesbygd och fritidshusområden kan utgöra ett problem när de inte är anslutna till reningsverk med fullgod fosforrening. Det är därför nödvändigt att åtgär— der genomförs också för små reningsverk och enskilda anläggningar. Såle- des är det regeringens uppfattning att tillsynen över dessa anläggningar måste intensifieras.

En annan åtgärd som kan förbättra situationen i glesbygdsområden är enligt regeringens uppfattning en övergång till fosfatfria tvättmedel. Kon- sumentansvaret har tidigare understrukits i olika sammanhang. En infor- mationskampanj för övergång till fosfatfria tvättmedel bör enligt regering- ens uppfattning genomföras. Berörda kommuner bör efter samråd med naturvårdsverket informera bl.a. konsumenterna om behov och möjlighe- ter att övergå till fosfatfria tvättmedel. En sådan information kan, om den får effekt, minska fosforutsläppen från små och enskilda anläggningar på ett kostnadseffektivt sätt. Alternativet är i många fall att bygga ytterligare reningssteg i reningsverken.

13. Varornas miljöpåverkan ' Prop. 1990/91:90

— från råvara till avfall

Regeringens ställningstaganden i korthet: . Kemikaliekontrollen utvecklas genom förhandsanmälan av nya kemiska ämnen — utbyggnad av produktregistret - vidare arbete med kriterier för och föreskrifter om klassificering och märkning efter miljöfarlighet -— utvidgat bemyndigande till kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att förbjuda skadliga ämnen och produkter enligt lagen om kemiska produkter. . Användningen av tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly bör upphöra. Även användningen av arsenik och krom bör starkt begränsas. Avvecklingen inleds genom åtgärdsprogram mot -— användningen av kvicksilver genom bl.a. förbud mot kvicksilvertermometrar, instrument och strömbrytare med kvicksilver från den 1 januari 1992 resp. den 1 januari 1993

— användningen av bly genom framför allt överenskommelser om frivillig avveckling användningen av kadmium genom miljöavgifter och återläm- ningspremier för nickel/kadmiumbatterier från och med år 1992 och en utredning om gränsvärde och miljöskatt på kadmium i handelsgödsel - arsenik och krom i träskyddsmedel genom de föreskrifter som kemikalieinspektionen utfärdat; miljöskatter övervägs som komplement till föreskrifterna. . Användningen av klorerade organiska lösningmedel avvecklas ge- nom förbud att sälja trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen i

konsumentprodukter från den 1 januari 1993 förbud att använda trikloretylen och metylenklorid från år 1995. . Användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel. klorparaffineroch nonylfenoletoxylater skall be- gränsas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar vi- dare med hur begränsningarna skall genomföras. . Avvecklingsplanerna för ozonnedbrytande ämnen utvidgas genom att — avvecklingsplanen för CFC-föreningar breddas - CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt — användningen av haloner avvecklas till år 1998 användningen av HCFC begränsas från år 1994 — användningen av l,l,l-trikloretan och koltetraklorid avvecklas till år 1995 resp. år 1998. . Ekonomiska styrmedel kan användas för att nå målen på avfalls- området. Ytterligarc styrmedel övervägs. 226

Regeringens förslag i korthet: . Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel införs. . Kommunerna får vidgad rätt att differentiera avfallstaxoma för att stimulera till källsortering av avfall. . Sverige godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. . Sverige godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöver- skridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt av- fall.

13.1. Inledning

Omsättningen av varor har ökat. Materialen har blivit mer komplexa. Antalet använda kemikalier växer. Så länge stabila organiska ämnen och tungmetaller finns i produkter och varor kommer de också att finnas i avfallet eller bildas vid avfallshanteringen. De förekommer i avloppsvat- ten som behandlas i kommunala reningsverk och påverkar därigenom större vattenområden och rötslammets sammansättning och användbarhet som jordförbättringsmedcl.

Det årliga inflödet av miljöskadliga ämnen i varor och anläggningar är flerfaldigt större än de nuvarande årliga utsläppen till naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd stabila miljö- och hälsoskadliga ämnen i varor, byggnader osv. Oftast utgör detta inget hot mot miljön under användningen. Problemen uppkommer när varorna kasseras. Så småning- om — ofta med stor fördröjning — kan ämnena spridas i mark och vatten genom läckage från avfallsdeponier eller på annat sätt. De fulla effekterna av den ackumulation av ämnen i varor som skett under de senaste decen- nierna har ännu inte blivit synliga. Eftersom varuomsättningen fortsätter att öka är det risk för långsiktiga problem, som i dag inte kan överblickas.

Den ökade varuomsättningen innebär också att avfallsmängdema växer. Det är i dag svårt att hitta platser för nya avfallsdeponier. Framför allt är detta ett problem för tättbefolkade, högindustrialiseradc länder. Proble- met har emellertid blivit kännbart på vissa håll även i det mer glest befolkade Sverige.

Det har således blivit uppenbart att det är nödvändigt att anlägga ett helhetsperspektiv — ”från vaggan till graven” på varuproduktionen och varuhanteringen inklusive avfallsledet. Industrins miljöarbete måste inrik- tas på att redan från början använda insatsvaror och produktionsmetoder som inte ger skadliga effekter på hälsa och miljö i något led. Produkterna skall vara rena från början. Miljöaspektema måste beaktas på utvecklings- stadiet när nya produkter tas fram. Varans hela omloppscykcl måste då bedömas från miljösynpunkt ända fram till avfallsledet. På så vis kan också kostnader undvikas för investeringar i reningsutrustning eller i av- fallsanläggningar.

För att en bärkraftig utveckling skall kunna komma hela jordens befolk- ning till del och för att kommande generationers tillgång till naturresurser

inte skall utarmas krävs att produktionen sker på ett resurshushållande sätt. Det är således angeläget med en utveckling mot en mer resurssnål teknik och mot resursåtervinning.

Varomas innehåll och utformning har betydelse för hälso— och miljö- problemen inom alla samhällssektorer. Fordon med mindre och renare avgaser minskar föroreningarna från transportsektorn. Genom att ta bort asbest ur bromsbelägg, kvicksilver ur strömbrytare m.m. undviks utsläpp under produktionen och när bilarna skrotas. Användningen av allt mindre farliga bekämpningsmedel och handelsgödsel med lägre kadmiumhalt begränsar gradvis jordbrukets miljöpåverkan. Genom t.ex. nya tvättme- del. färger och limmer där skadliga ämnen bytts ut slipper yrkesmässiga användare och privata konsumenter utsättas för hälsorisker (allergier, nervskador) under användningen och de diffusa utsläppen av skadliga ämnen till miljön via avloppssystem och soptippar minskar. Arbetsmiljön kan förbättras för dem som tillverkar dessa produkter och för dem som använder dem i industriell tillverkning av andra varor.

Det moderna samhället har i hög grad gjort sig beroende av kemiska ämnen och produkter. Det rör sig om 10000 — 20000 ämnen och mellan 50000 och 60000 produkter bara på den svenska marknaden. Trots att kunskaperna om kemikaliernas effekter på hälsa och miljö hela tiden förbättras är de fortfarande i viktiga stycken otillräckliga. Det är angeläget att rensa i floran av kemiska ämnen så att de framtida riskerna för miljö och hälsa minimeras. Samtidigt är det emellertid angeläget att inte ersätta skadliga ämnen med andra som kan vara skadliga på annat sätt. Kunska- per behövs därför också om konsekvenserna av att ersätta farliga ämnen.

Ett stort arbete förestår innan varuproduktion och konsumtion anpas- sats så att skador på hälsan eller miljön inte riskeras. Det är viktigt att detta arbete bedrivs med en god strategi och i effektiv internationell samverkan. Regeringen bedömer att vissa ämnen och produkter är så skadliga att användningen av dem måste avvecklas helt. I andra fall kan krävas vissa begränsningar, system för återvinning eller särskilda åtgärder för en säker hantering. I budgetpropositionen år 1990 (prop. 1989/90: 100 bil. 16) framhölls t.ex. beträffande avfallsfrågor att innehållet av miljö- skadliga ämnen såväl i avfallet som i produkter och varor måste bli radikalt mindre än i dag, att återanvändning och återvinning måste öka för att minska avfallsmängderna och att det beträffande det avfall som ändå slutligen måste tas om hand skall finnas teknik och system för en miljörik- tig hantering. Riksdagen hade inget att erinra mot detta program (JoU 16, rskr. 241).

Det är angeläget att en samlad och långsiktig strategi nu utvecklas för hur arbetet bör bedrivas för att begränsa varornas miljöpåverkan i alla led. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att ta fram en sådan strategi.

Insatser krävs från ett stort antal aktörer för att arbetet för en miljöan- passad varuproduktion skall bli framgångsrikt. Genom substitutionsprin- cipen enligt lagen om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga. Det åligger också tillver-

kare och leverantörer av kemiska produkter att se till att produkterna är väl utredda till sina effekter och att de förses med hanteringsföreskrifter.

Medvetna konsumenter och yrkesmässiga användare som får god infor- mation inför sina produktval och sin hantering av kemikalier är, liksom en utvecklad myndighetstillsyn viktiga faktorer för att ansvaret att byta ut eller upphöra med användningen av farliga ämnen och produkter i prakti- ken verkligen skall avkrävas tillverkare och importörer.

Produktsäkerhetslagen som infördes år 1980 och den nya produktska- delag som avses införas innebär ett förstärkt konsumentskydd och ett incitament för producenterna att utveckla säkra produkter. Systemet med frivillig positiv miljömärkning förbättrar konsumentens möjligheter att välja miljöanpassade varor. Den positiva miljömärkningen — en grön svan samordnas mellan de nordiska Iändema och syftar till att stimulera ut- vecklingen och marknadsföringen av produkter som är bättre från miljö- synpunkt. Konsumentverket och de kommunala konsumentvägledarna ger i ökande utsträckning information om miljöaspekter. Konsumentverket har fått direktiv från regeringen att visa hur miljöaspekterna ytterligare kan beaktas i konsumentpolitiken.

Bättre utbildning, särskilt av yrkesmässiga användare, och vidareut- veckling av kraven på klassificering och obligatorisk märkning av hälso- och miljöfarliga produkter är ytterligare steg för att förbättra konsumen- tens och den yrkesmässige användarens möjligheter att påverka produkt- utvecklingen. Arbetstagarna och de fackliga organisationerna har sedan länge spelat en viktig roll för att bevaka hälsoaspektema av företagens kemikalieanvändning. Det system för information om miljöfarlighet som nu utvecklas kommer att ge ökade möjligheter för arbetstagarna att ta hänsyn också till kemikalieanvändningens inverkan på miljön.

Tillsynsmyndigheterna på lokal, regional och central nivå har viktiga funktioner att fylla för att se till att företagen tar sitt ansvar. Kemikalie- kontrollen bör förstärkas genom en utbyggnad av kemikalieinspektionen, förhandsanmälan av nya ämnen och utbyggt produktregister (se vidare avsnitt 13.2 och kapitel 21).

Internationell sam verkan

Många ämnen är långlivade och sprids med vatten och vind över stora områden. Åtgärder i enskilda länder blir då otillräckliga. Det visas också av att ämnen som vi i Sverige sedan länge förbjudit eller begränsat kraftigt — t.ex. DDT och PCB fortfarande förekommer i vår miljö.

Mängden ämnen och de stora kunskapsluckor som fortfarande finns talar för ett internationellt samarbete.

Kemikalieindustrin är i hög grad internationell. De kemikalier som används i Sverige är i stor utsträckning tillverkade utanför landets gränser. Ett särskilt problem utgör härvid skadliga ämnen och produkter som ingår i varor.

Behovet av internationellt samarbete är stort också därför att åtgärder mot varor och kemiska produkter kan påverka handeln. Nationell politik måste beakta de överenskommelser som gäller enligt t.ex. GATT-avtalet

(se vidare avsnitt 5.10). Enligt dessa finns dock möjlighet att, förutsatt att import och inhemska produkter likabehandlas, vidta åtgärder med han- delsbegränsande effekter, när berättigade miljöskyddshänsyn föreligger.

Ett kommande EES-avtal öppnar nya möjligheter för Sverige att påverka utvecklingen och uppnå positiva miljöeffekter. Ett gemensamt angrepps- sätt från EFTA—ländema och EG ger större samlad effekt än om enskilda länder vidtar sinsemellan okoordinerade åtgärder. Avtalet kommer emel- lertid också att begränsa Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med EGs gemensamma regelverk (se avsnitt 5.4).

Ett internationellt samarbete är således av största vikt för att miljöpro- blemen på grund av kemikalier, varor och avfall skall kunna angripas effektivt. Samverkan krävs i första hand mellan industriländerna. Det är här som merparten av de nya kemiska ämnena tas fram och varorna produceras. Sverige har sedan många år i olika internationella samman- hang drivit krav på mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige har också argumenterat för be- gränsning eller avveckling av användningen av farliga ämnen.

Även det globala samarbetet inom FNs ram på kemikalieområdet behö- ver utvidgas i framtiden. Kemikalieexporten från länder utanför OECD ökar snabbt och det är därför viktigt att allt fler länder dras in i samarbete som ökar tillförlitligheten i lämnade uppgifter och begränsar riskerna. U- länder har ofta betydande svårigheter att hantera kemikalieimporten. Lon- don-riktlinjerna för handel med kemikalier behöver utvecklas ytterligare och andra åtgärder vidtas för att hjälpa u-länderna på kemikalieområdet.

Vid Bergenkonferensen år 1990 förband sig deltagarländerna att aktivt verka för att ersätta farliga kemikalier med mindre farliga eller med sådana som kan hanteras på ett säkert sätt. Den s.k. förebyggande principen erkändes. Den innebär att miljöinsatser skall förekomma, förhindra och angripa orsakerna till miljöförstöringen. Vid hot om allvarliga och oåter- kalleliga skador får inte avsaknaden av vetenskapliga bevis användas som skäl för att uppskjuta åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

Internationella överenskommelser har också träffats för att begränsa användningen och utsläppen av de ämnen som vi redan nu vet är så skadliga att de inte bör komma ut i naturen.

[juni år 1990 reviderades Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Kraftigt skärpta avvecklingsplaner antogs för CFC och halon. Protokollet utvidgades till att omfatta ytterligare ett antal ämnen. Tilläggen till protokollet redovisas i avsnitt 13.8.

Enligt överenskommelse inom ramen för Helsingforskonventionen (HELCOM) skall metallutsläppen till Östersjön minska med 50 % mellan åren 1987 och 1995. Den tredje Nordsjökonferensen våren 1990 innebär åtaganden om kraftiga begränsningar av utsläppen av vissa ämnen till Nord- sjön. Den totala tillförseln (via alla tillförselvägar) till Nordsjön av kvick- silver, kadmium, bly och dioxiner skall reduceras med 70 % eller mer mellan åren 1985 och 1995, förutsatt att det är tekniskt möjligt. Tillförseln av ytterligare ca 30 ämnen skall halveras under samma period. Till dessa hör klorerade lösningsmedel, flera metaller och deras föreningar samt tjugutalet

olika bekämpningsmedel. På en s.k. referenslista finns ytterligare 170 äm- nen vilka skall gås igenom internationellt för att få fram vilka ytterligare ämnen som bör omfattas av halveringsmålet. Pariskommissionen (PARCOM) har fastställt krav för utsläpp av stabila organiska ämnen från skogsindustrin.

Inom OECD har på svenskt initiativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen för vilka användningen bör starkt begränsas eller av- vecklas helt. Fem ämnen har hittills utpekats för överväganden om riskre- ducerandc åtgärder.

Dessa fem ämnen finns också med bland de tretton ämnen som kemika- lieinspektionen och naturvårdsverket tillsammans enligt uppdrag från re- geringen utpekat för avveckling eller begränsningar. Förslagen redovisas i rapporten Begränsningsuppdraget — redovisning av ett regeringsuppdrag.

Det kan finnas olika skäl för att införa begränsningar för kemikalier. Viktigt att beakta är ämnenas inneboende egenskaper såsom giftighet för människa och ekosystem liksom vissa fysikaliskt-kemiska egenskaper som t.ex. flyktighet. Ett ämnes bioackumulerbarhet, dvs. dess benägenhet att byggas upp och öka i koncentration i näringskedjan, liksom dess stabilitet, dvs. förmåga att brytas ned i naturen, är andra viktiga faktorer att ta hänsyn till i bedömningen. Spridningen i samhället och i miljön har givetvis också betydelse när behovet av begränsningar skall bedömas.

De tretton ämnen/ämnesgrupper som myndigheterna nu har identifierat för begränsande åtgärder har valts ut utgående från de nämnda faktorerna. De utgör ämnen för vilka det redan finns tillräckliga kunskaper, eller allvarlig misstanke, om skadeverkningar av sådan art att det är motiverat att vidta eller överväga åtgärder. Detta innebär dock inte att de utgör de skadligastc av alla ämnen som används i samhället. En sådan bedömning är i dag inte möjlig att göra.

Enligt förslagen i rapporten bör användningen av de utpekade ämnena begränsas genom ett antal parallella eller successiva åtgärder. I vissa fall kan resultat nås genom överenskommelser med industrin om avveckling. I andra fall behövs redovisningar från industrin som grund för fortsatta överväganden om begränsningar. Omprövningar med nya villkor enligt miljöskyddslagen kan aktualiseras för ämnen som ingår i större punktut- släpp. Ekonomiska styrmedel föreslås för vissa användningsområden. För andra användningsområden föreslås förbud för import, tillverkning, an— vändning eller försäljning. I samtliga fall betonas vikten av ett parallellt aktivt arbete för internationell samverkan och internationella överens- kommelser. Förslagen behandlas i det följande under avsnitten 13.4 och 13.5. Under avsnitt 13.6 redovisas den uppföljning av avvecklingsplaner- na för ozonnedbrytande ämnen som aviserades redan i 1988 års miljöpoli- tiska beslut.

I avsnitt 13.8 redovisas den internationella överenskommelse om kon- troll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall som träffats genom Baselkonventionen. Avfallsfrågor i övrigt behandlas i avsnitt 13.7.

1 kapitlet behandlas också vissa av miljöavgiftsutredningens förslag till miljöavgifter i slutbetänkandet (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön!

Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. Prop. 1990/91: 90 I detta kapitel ges korta bakgrundsbeskrivningar av miljöeffekterna av

de olika ämnena liksom av hur användning och utsläpp utvecklats. En mer utförlig faktaredovisning återfinns i bilaga A Hur mår Sverige?

Hänvisningar till S13-1

13.2. Kemikaliekontrollen

Hänvisningar till S13-2

13.2.1. Utgångspunkter och inriktning

Kemikaliekontrollen i Sverige

Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på männi- skor och miljö av kemiska ämnen och produkter.

En utgångspunkt för kemikaliekontrollen i vårt land är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar. Det innebär att de bl. a. är skyldiga att utreda kemikalier- nas egenskaper och informera om skaderisker och om förebyggande åtgär- der av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta hindrar emel- lertid inte att även användarna av kemiska produkter, dvs. både företag, offentliga organ och enskilda konsumenter, har en viktig roll i kemikalie— hanteringen. Genom att efterfråga varor och produkter som är mindre skadliga från hälso— och miljösynpunkt kan användarna påverka produkt- utveckling och utbud. Myndigheternas uppgift inom kemikaliekontrollen är att se till att företagen gör vad som behövs för att undanröja miljö- och hälsorisker. För arbetet med kemikaliekontrollen finns tre övergripande mål.

Kunskapsmålet innebär att kemiska ämnen och produkter skall vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren, importören eller leverantören. .

Produktmålet innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall använ- das. Skadliga ämnen och produkter skall så långt det är möjligt ersättas med mindre skadliga och helst helt ofarliga sådana (substitutionsprinci- pen). Den som tillverkar eller importerar produkter skall välja en ur hälso- och miljösynpunkt-så bra produktsammansättning som möjligt. Hälso- och miljöaspekterna måste beaktas vid såväl utveckling som inköp av kemiska produkter. Genom substitutionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk pro- dukt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga. '

Initiativ till och genomförande av produktutbyte på frivillig väg bland tillverkare och importörer har hittills inte skett i någon större utsträckning. Miljöprogram som på senare tid antagits av branschorganisationer och enskilda företag tyder dock på att tanken om substitution numera har anammats i större utsträckning av industrin. Det är viktigt att såväl användande företag som leverantörer tar ett aktivt ansvar för att byta ut hälso- eller miljöfarliga produkter.

Regeringen har erfarit att substitutionsprincipen i framtiden kommer att tillämpas i ökad utsträckning i myndigheternas tillsynsarbete. Kemika- lieinspektionen har påbörjat arbetet med föreskrifter om klassificering och 232

märkning även av miljöfarliga ämnen och produkter samt givit ut ett all- mänt råd om miljöfarlighetsinformation i varuinfonnationsblad. Företagen kommer successivt att föreläggas att byta ut farliga produkter mot mindre farliga alternativ.

Hanteringsmålet innebär att hälso- och miljörisker skall undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter. En förutsättning för detta är att både konsumenter och yrkesmässiga användare får god information från leverantören om hanteringen av produkterna.

Flera centrala myndigheter har viktiga uppgifter inom kemikaliekon- trollen. Kemikalieinspektionen har tillsynsansvar över tillverkare, impor- törer och andra leverantörer vad gäller kemiska produkter. Kemikaliein- spektionen har också en samordnande roll i kemikaliekontrollen. Rege- ringens förslag till inriktning av kemikalieinspektionens verksamhet be- skrivs närmare i kapitel 21 under anslaget B 11. Statens naturvårdsverk ansvarar för skyddet av den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. För arbetsmiljöfrågor i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter ansvarar arbetarskyddsstyrelsen och när det gäller tillsyn över kemiska produkter som marknadsförs som hygienis- ka eller kosmetiska produkter har läkemedelsverket ansvaret.

Under senare år har flera viktiga steg tagits av myndigheterna i det svenska arbetet för att förbättra kunskaperna om kemikalier, för att ta fram underlag för att begränsa användningen av de mest hälso- och miljö- skadliga ämnena och produkterna samt för att åstadkomma en säker han- tering av kemikalier överlag.

Ungefär 75% av antalet registrerade kemiska produkter i Sverige an- vänds inom industrin. För att förbättra kunskaperna om industrins kemi- kaliehantering genomför statens naturvårdsverk sedan några år tillbaka branschinventeringar inom kemikalieintensiva branscher.

Kemikalieinspektionen bedriver i samarbete med statistiska centralby- rån ett arbete med att utveckla kemikaliestatistik. Syftet är att få en överblick över förekomsten av kemiska ämnen i produkter och varor.

Kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk har tillsammans in- lett ett arbete med flödesstudier av kemikalier där ämnet följs ”från vaggan till graven”. Det ger bl.a. underlag för att bedöma var ett visst ämne kan leda till utsläpps- eller avfallsproblem. Hittills har sådana stu- dier utförts för några särskilt prioriterade ämnesgrupper, bl. a. för klorera- de lösningsmedel, ftalater och bromerade flamskyddsmedel.

Kemikalieinspektionen har gett ut en exempellista över miljöfarliga ämnen, den s.k. 40-listan. Listan utgör en vägledning till olika kemikalie- användare. För varje ämne finns vetenskaplig dokumentation om ämnets egenskaper m.m. Inspektionen och naturvårdsverket har också på rege- ringens uppdrag gemensamt identifierat 13 ämnen vilkas användning bör avvecklas eller starkt begränsas.

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämndcr samt länsstyrelserna har en viktig roll i kemikaliekontrollen. Kemikaliekontrollen har inte lika lång tradition som miljöskyddstillsynen i det lokala och regionala arbetet. Lagen (l985:426) om kemiska produkter används exempelvis inte i den utsträckning som är möjlig. Det är angeläget att en ytterligare uppbyggnad

sker av kunskap och kompetens på lokal och regional nivå så att kontroll och tillsyn kan fungera väl över hela landet. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar löpande med att utforma verkställighetsföre- skrifter och allmänna råd som stöd till de lokala och regionala tillsynsor- ganen. Olika former av stödjande insatser för att få en förbättrad lokal och regional kemikalietillsyn bör därför prioriteras av de centrala myndighe- terna.

Regeringen avser att ge kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket i uppdrag att undersöka möjligheterna till ökad samverkan mellan länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och hälso- skyddsnämnderna vad gäller kemikalietillsynen.

Internationellt kemikaliearbete

Det finns totalt cirka 8 miljoner kemiska ämnen i världen. Av dessa används omkring 100000 kommersiellt.

Den omfattande internationella handeln med kemiska produkter gör att kemikaliekontrollen inte kan bedrivas effektivt enbart på nationell nivå. Det internationella samarbetet är av avgörande betydelse för att få en effektiv kemikaliekontroll.

Sverige har i olika internationella sammanhang drivit krav på och fått gehör för mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumen- tation om kemikalier. Sverige har också aktivt drivit och fått gehör för frågan om att begränsa användningen av farliga ämnen.

Inom ramen för OECDs kemikaliearbete har framgångar uppnåtts. Nu finns t.ex. internationellt erkända regler för god laboratoriesed (Good Laboratory Practice) vid provning av kemikalier. För att se till att de internationella kraven uppfylls har styrelsen för teknisk ackreditering ut- setts till Svensk kontrollmyndighet för kemisidan.

Ett antal OECD-länder har tillsammans också identifierat de mest an- vända 1 400 ämnena i världen. Dessa högvolymkemikalier står sammanta— get för mer än 95% av den totala kemikalieanvändningen. För 10% av dem saknas grundläggande uppgifter helt, för andra är bedömningsunder- laget otillräckligt. Länderna har tillsammans med industrin påbörjat arbe- tet med att ta fram de kunskaper som saknas. För sammanlagt 147 ämnen skall grundläggande data samt uppgifter om miljö- och hälsoeffekter ha inhämtats till utgången av år 1993.

Inom OECD har på svenskt initiativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen vilkas användning bör begränsas eller avvecklas samt för att ta fram förslag till riskbegränsande åtgärder. Fem ämnen/ämnes- grupper har hittills utpekats; kvicksilver, bly, kadmium, metylenklorid och bromerade flamskyddsmedel. OECDs miljöministrar har nyligen beslutat om att länderna skall inrätta program för riskbegränsning.

Dessutom arbetar OECD sedan länge med att sammanställa den kun- skap som redan finns om kemiska ämnen och det arbete som pågår inom olika länder samt att göra den befintliga kunskapen tillgänglig. Kemikalie- inspektionen deltar i detta arbete och förmedlar bl.a. databasen EXICHEM som ger information om i vilka länder arbete pågår kring

enskilda ämnen.

Klassificering, märkning och registrering av kemikalier har hittills huvudsakligen omfattat endast hälsofarlighet. I nordiskt samarbete har nu kriterier tagits fram även för miljöfarlighet. Inom EG har kriterier utarbe- tats som väsentligen överensstämmer med dem som har tagits fram i det nordiska samarbetet. Inom Norden har även ett system för klassificering och märkning utarbetats där kriterierna för miljöfarlighet används. Dis- kussioner med EG har påbörjats för att få fram ett harmoniserat system.

Inom EF TA/EG-samarbetet har en expertgrupp för kemikalier etable- rats.

Även FN-organet International Programme on Chemical Safety, IPCS, har med bl.a. kemikalieinspektionens medverkan under de senaste åren genomfört en rad utvärderingar av olika kemiska ämnen.

13.2.2. Förstärkt kemikaliekontroll

Regeringens ställningstagande: För att förbättra informationen om kemiska ämnen och produkter införs ett system med förhandsan- mälan av nya kemiska ämnen, och kcmikalieinspektionens produkt- register byggs ut.

Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege- ringens ställningstagande.

Kemikalieinspektionen har inhämtat yttranden över förslaget till utbygg- nad av produktregistret från berörda myndigheter och organisationer. De har i allmänhet ställt sig positiva till inspektionens förslag. Branschorgani- sationema har dock, med hänvisning till en skrivelse till regeringen från Företagens Uppgiftslämnardelegation (FU D), yrkat på dels en särskild pro- duktregisterlag, dels att uppgifterna i produktregistret skall omfattas av 9 kap. 5 & sekretesslagen (1980: 100) i stället för som i dag 8 kap. 6 5 samt att produktregisteruppgiftemas rättsliga status utreds. Kemikalieinspektionen har också notifierat förslaget till EFTA. EG och GATT. Några invändningar har inte lämnats.

Regeringens överväganden: Bättre uppgifter om kemiska ämnen och produkter är en förutsättning för en effektiv kemikaliekontroll. En sådan kontroll är i sin tur nödvändig om det skall bli möjligt att förebygga miljö- och hälsoproblem genom att ingripa mot användningen av hälso— och miljöskadliga ämnen och produkter.

Ett viktigt led i utvecklingen av kemikaliekontrollen är att se till att god information finns om kemiska ämnen och produkter när de introduceras på marknaden. Ett system som innebär obligatorisk förhandsanmälan av nya kemiska ämnen bör införas och kcmikalieinspektionens produktregis- ter bör byggas ut.

Systemet med förhandsanmälan innebär att tillverkare och importörer blir skyldiga att förhandsanmäla helt nya kemiska ämnen innan de börjar saluföras i Sverige. Anmälan skall åtföljas av en dokumentation om äm-

nets hälso— och miljöeffekter. Systemet är i princip detsamma som det system för förhandsanmälan som redan finns inom EG. En anknytning till E05 register över anmälda ämnen förutsätts ske.

Regeringen kommer, genom ändring i förordningen (19852835) om kemiska produkter, att bemyndiga kemikalieinspektionen att utarbeta de föreskrifter som krävs för systemet med förhandsanmälan.

Dessutom kommer kcmikalieinspektionens nuvarande produktregister att byggas ut. Anmälningsplikten till registret utvidgas genom bl. a. krav på uppgifter om miljöskadliga produkter och bättre information om cancer- och allergiframkallande ämnen samt omedelbar anmälningsskyldighet för företag som tillverkar eller importerar kemiska produkter. Vidare skall alla huvudkomponenter i en produkt anges. Därigenom kan information även fås om de s.k. Sverigenya ämnena, dvs. ämnen som är nya i Sverige men redan säljs i andra länder och därför inte omfattas av den förhandsan- mälan som nu införs. Även kvaliteten på uppgifterna i produktregistret kommer att förbättras genom att mängd- och haltuppgifter skall preciseras ytterligare och att informationen om särskilt skadliga produkter utvidgas.

För produktregistrets utbyggnad krävs vissa ändringar i förordningen (1985:835) om kemiska produkter samt i kcmikalieinspektionens.före- skrifter (KIFS 198622) om anmälan till produktregistret.

Med hänvisning till de av branschorganisationerna framförda synpunk- terna bör frågan om sekretessbestämmelsema för produktregistret utredas. Enligt vad regeringen har erfarit har några konkreta problem hittills inte förevarit i fråga om sekretesskyddet för uppgifter i produktregistret. Nä- ringslivets intresse av att öka sekretessen måste vägas mot allmänhetens intresse av att uppgifter om hälso- och miljöskadliga ämnen och produkter inte undanhålls.

Regeringen återkommer i det följande (kapitel 21, anslaget B 1 1) med de beräknade resursbehoven för att genomföra de nu föreslagna förbättringar- na i kemikaliekontrollen.

Hänvisningar till S13-2-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 21.3

13.2.3. Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och naturvårdsverket

Regeringens ställningstagande: Kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk bemyndigas att meddela förbud för hantering eller import av en kemisk produkt enligt 12 5 lagen (l985:426) om kemiska produkter. Samråd med kommerskollegium skall ske om det finns risk för handelshindrande verkningar. Samråd skall också ske med den av regeringen föreslagna nya näringspolitiska myndig- heten om det finns risk för större industriella konsekvenser.

Regeringens överväganden: Kemikalieinspektionen och statens natur- vårdsverk har redan bemyndigats att föreskriva om särskilda villkor eller tillståndskrav enligt 11 5 lagen (1985:426) om kemiska produkter. Förbud enligt 12 & meddelas i dag enbart av regeringen.

I det framtida miljöarbetet blir det allt viktigare att kunna förebygga miljöproblem genom att avveckla eller begränsa användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen. Erfarenheten av tidigare delegering till de ansvari- ga myndigheterna av beslut om särskilda villkor eller tillståndskrav för hantering eller import av en kemisk produkt är god. Det finns skäl att utvidga myndigheternas beslutanderätt till att även omfatta beslut om förbud av hantering eller import "av kemiska produkter om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Regeringen anser att det är rationellt att delegera till berörda myndighe- ter att besluta om erforderliga föreskrifter, inklusive eventuella förbud, inom ramen för de strategier som regeringen anger för arbetet med hälso- och miljöskadliga ämnen.

Regeringen avser att bemyndiga kemikalieinspektionen att meddela för- bud för hantering eller import av en kemisk produkt enligt 12 5 lagen (l985:426) om kemiska produkter. Statens naturvårdsverk bemyndigas att, efter samråd med kemikalieinspektionen, meddela förbud för hante- ring av en kemisk produkt om det föreligger skäl med hänsyn särskilt till skyddet av den yttre miljön. Beslut som kemikalieinspektionen eller natur- vårdsverket meddelar med stöd av bemyndigandet får överklagas till rege- ringen.

Beslut om begränsningar i import och hantering skall även fortsättnings- vis fattas i nära samråd och kontakt med andra berörda myndigheter, t. ex. kommerskollegium, arbetarskyddsstyrelsen och den nya näringspolitiska myndighet som föreslås i propositionen (prop. 1990/91:87) om näringspo- litik för tillväxt, samt med berörda branschorganisationer.

I detta sammanhang skall vederbörlig hänsyn tas till olika nationella regler, t.ex. begränsningsförordningen (1987: 1 347), och internationella regler och överenskommelser på handelsområdet, t.ex. förordningen (1990:986) om tekniska regler (notifikationsförordningen). GATT-regler, EFTA-konventionen och ett framtida EES-avtal är internationella över- enskommelser som är särskilt viktiga att beakta.

13.3. Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel 13.3.1 Bakgrund

Biologisk bekämpning av växtskadegörare med utnyttjande av naturligt förekommande organismer förekommer i viss utsträckning i Sverige, men användningen av biologiska bekämpningsmedel är än så länge av begrän- sad omfattning. Främst sker användningen av biologiska bekämpningsme- del inom trädgårdsnäringen. Under de senaste åren har emellertid intres- set ökat för de biologiska bekämpningsmedlen bl. a. som följd av en ökad miljömedvetenhet hos allmänheten och på grund av utvecklingen av gen- teknik.

Biologiska bekämpningsmedel kan vara virus, bakterier, protozoer (ur- djur), mikrosvampar, nematoder (rundmaskar) och insekter som används för att kontrollera skadegörare. Biologisk bekämpning sker typiskt genom

varaktig etablering eller upprepad behandling. Metoderna kan närmare beskrivas på följande sätt.

[. Varaktig etablering: En organism introduceras, eventuellt i massivt överskott, i en miljö där den inte har funnits tidigare. Vid lämpliga förhållanden förökar sig organismen, sprider sig och bidrar till en varaktig effekt. På detta sätt kan en skadeorganism under längre tid undertryckas.

2. Upprepad behandling. Biologiska bekämpningsmedel kan användas på samma sätt som kemiska bekämpningsmedel. Mikroorganismerna ap- pliceras vid upprepade tillfällen när det är nödvändigt eftersom de inte överlever i tillräcklig mängd för att ge en varaktig bekämpningseffekt. Det vidare begreppet biologisk kontroll kan också omnämnas i detta sammanhang. Naturlig biologisk kontroll kan utnyttjas genom att främja förhållanden som gör att en identifierad naturligt förekommande orga- nism kontrollerar skadeorganismen.

13.3.2 Riskbedömning m.m. .

Biologisk bekämpning av växtskadegörare sker för närvarande endast i liten omfattning. Utvecklingen av gentekniken håller emellertid snabbt på att förändra bilden. Med användning av sådan teknik kan det bli möjligt att utveckla stammar med kraftigare verkan än de naturligt förekomman- de. Patent kan dessutom meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.

Regeringen tillsatte genom beslut den 29 mars 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av gentekniken (dir. 1990: 16). I direktiven anförs bl. a. att den snabba utvecklingen ökar behovet av sam- hällelig insyn, prövning och kontroll. Exempelvis förutsätter ett frisläp- pande av genetiskt förändrade organismer en ingående analys av ekologi- ska risker. Kunskaperna om dessa är i dag mycket begränsade. Vidare är det enligt direktiven en grannlaga uppgift att formulera en etiskt godtagbar balans mellan genetisk integritet, ekologi och olika tillämpningar inom medicin, jordbruk, industri, osv. Översynen bör enligt direktiven omfatta kunskapsläget beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer, principer för ekologisk riskvärdering samt behovet av forskning kring de ekologiska riskerna.

I direktiven betonas att tillsättandet av beredningen givetvis inte får utgöra något hinder för regeringen att fatta de beslut och vidta de åtgärder inom bioteknikens område som kan visa sig vara påkallade under arbetets gång.

Introduktion av biologiska bekämpningsmedel medför potentiella ris- ker. Ekologiska ncgativa sidoeffekter av biologiska bekämpningsmedel är kända främst efter introduktion av exotiska arter. En avsaknad av naturli- ga ficnder kan t. ex. leda till en överetablering. Mikroorganismer och andra levande organismer kan dessutom vara svåra att begränsa till ett visst geografiskt område. Från risksynpunkt är det därför viktigt att känna till överlevnaden av de biologiska bekämpningsmedlens aktiva organismer i miljön och deras inverkan på den ekologiska balansen.

En annan riskfaktor är att användning av biologiska bekämpningsmedel

kan orsaka negativa hälsoeffekter på människan. Exponering för mikroor- ganismeri bl. a. arbetsmiljön kan t. ex. orsaka luftvägsallergier eller infek- tioner, om det rör sig om patogena organismer.

De olika typer av risker som är förenade med användningen av biologis- ka bekämpningsmedel gör det nödvändigt att omgärda spridningen med krav på försiktighetsmått. Regeringen återkommer i den fortsatta redogö- relsen till hur sådana försiktighetsmått bör utformas.

Hänvisningar till S13-3

13.3.3. Internationella förhållanden

I Danmark, Finland, Norge, Schweiz och Österrike finns i dag lagstiftning som gäller förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.

1 Tyskland förhandsgranskas för närvarande växtskyddsmedel beståen- de av mikroorganismer, virus eller feromoner på samma sätt som kemiska bekämpningsmedel. Dokumentationskrav finns publicerade för virus och huvuddragen i dessa tillämpas också på mikroorganismer som bakterier, svampar och protozoer. Något enhetligt system inom EG för förhandsgranskning av bekämp- ningsmedel finns ännu inte. Ett förslag till direktiv för kontroll av växt- skyddsmedel omfattar också sådana biologiska medel som utgörs av mik- roorganismer. Mikrobiologiska bekämpningsmedel skall enligt förslaget underkastas samma prövning som kemiska. De får inte marknadsföras utan att vara godkända. Förslaget omfattar emellertid inte gentekniskt modifierade organismer. Dessa regleras i särskild ordning genom ett direk- tiv som innebär förhandsgranskning i resp. medlemsland. Om en gentek- niskt modifierad organism godkänns för introduktion på marknaden blir godkännandet gällande även inom övriga medlemsländer. Ett sådant god- kännande föregås därför av information till övriga medlemsländer. Vid eventuell oenighet mellan medlemsländerna finns regler om tvistlösning inom EG. I USA och Canada förhandsgranskas biologiska bekämpningsmedel på samma sätt som kemiska medel. Särskilda krav gäller för andra än inhem- ska organismer. I Australien förhandsgranskas biologiska och kemiska bekämpningsmedel av samma myndighet.

13.3.4. Förhållandena i Sverige

I Sverige ökar användningen av biologiska bekämpningsmedel både i växthus och utomhus. Den totala växthusarealen uppgår till ca 350 ha och uppskattningsvis används biologisk bekämpning på en tredjedel av ytan.

Här i landet bedrivs numera också en ökad forskning om biologiska bekämpningsmedel. Vid universiteten bedrivs grundforskning. Vid Sveri- ges lantbruksuniversitet är forskningen dock även inriktad på områden med närmare praktisk tillämpning.

Användningen av bekämpningsmedel regleras främst genom kemikalie- lagstiftningen och arbetsmiljölagstiftningen. Senare i framställningen följer en närmare redogörelse för den rättsliga regleringen. Det kan i detta sammanhang dock tilläggas att vissa biologiska bekämpningsmedel på

grund av verkningsmekanism och beredningsform har kunnat regleras med stöd av kemikalielagstiftningen. Särskilda dokumentationskrav har fastställts för sådana medel och ett medel är godkänt med stöd av lagen om kemiska produkter.

13.3.5. Tillstånd och kontroll av biologiska bekämpningsmedel

Regeringens förslag: Innan ett biologiskt bekämpningsmedel får

saluhållas eller användas skall medlet granskas och godkännas.

Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer med regeringens för- slag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt kemikalie- inspektionens förslag.

Regeringens överväganden: De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid varit underkastade en offentlig kontroll. En motsvarande kontroll för hanteringen av de biologiska bekämpningsmedlen är nu, som framgår av vår bakgrundsredogörelse, påkallad.

Med biologiska bekämpningsmedel avses i detta sammanhang mikroor- ganismer som bakterier. protozoer och mikrosvampar samt virus, nemato- der och insekter som används för att bekämpa skadegörare.

Intresset för att använda biologisk bekämpning har ökat. Inte minst beror detta på att hälso— och miljöproblem kan uppkomma som en följd av svårnedbrytbara rester av kemiska bekämpningsmedel. Många kemiska bekämpningsmedel kan vara allergi- eller cancerframkallandc. I den mån de biologiska bekämpningsmedlen erbjuder fördelar från hälso— och miljö- synpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen.

Introduktion av biologiska bekämpningsmedel medför dock som nyss nämnts potentiella risker i form av ekologisk obalans och andra oönskade effekter. De biologiska bekämpningsmedlen används i samma syfte som de kemiska bekämpningsmedlen, dvs. i syfte att påverka levande organis- mer. I fråga om de biologiska medlen tillkommer dock andra faktorer som från hälso- och miljösynpunkt är angelägna att beakta. En del organismer kan sålunda vara svåra att begränsa till ett visst geografiskt område eller ha en stor förökningskapacitet. Även om biologiska bekämpningsmetoder erbjuder intressanta alternativ till andra bekämpningsmetoder har de allt- så egenskaper som kräver särskilda åtgärder och försiktighetsmått.

Det finns mot den nu beskrivna bakgrunden och med beaktande av de nya tekniker som håller på att utvecklas ett starkt behov av att de biologis- ka bekämpningsmedlen före användningen underkastas en noggrann granskning. Regeringen föreslår att förhandsgranskning införs för biologis- ka bekämpningsmedel. Ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara god- känt innan det får saluhållas eller användas. Saluhållning och användning bör stå under tillsyn på motsvarande sätt som gäller för kemiska bekämp- ningsmedel. I dag föreligger brist på kunskap och stor osäkerhet råder om de risker som är förenade med att i naturen släppa ut gentekniskt modifie-

rade mikroorganismer. Det finns därför anledning att inta ett restriktivt synsätt vid prövning av en ansökan om godkännande.

13.3.6. Organisation och finansiering

Regeringens ställningstaganden: Kemikalieinspektionen blir den myndighet som prövar frågorna om godkännande av biologiska bekämpningsmedel.

Tillsynen över användningen av de biologiska bekämpningsmed- len skall utövas av samma myndigheter som för de kemiska medlen.

Kemikalieinspektionen bemyndigas att meddela de föreskrifter om försiktighetsmått som behövs vid framställning, saluhållande och användning av biologiska bekämpningsmedel.

Regeringens förslag: Kostnader för förhandsgranskning av biolo- giska bekämpningsmedel skall täckas genom avgifter enligt samma principer som gäller för kemiska bekämpningsmedel.

Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt försla- get.

Regeringens överväganden: Kemikalieinspektionen har en central roll i frågor om utnyttjande av kemiska medel för bekämpning. Genom att det administrativa arbetet, de grundläggande dokumentationskraven och de bedömningar som behöver göras till största delen blir likartade när det gäller biologiska bekämpningsmedel framstår kemikalieinspektionen som den lämpligaste prövningsmyndigheten.

Avsikten är alltså att ge kemikalieinspektionen ett bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs i fråga om försiktighetsmått när det gäller tillverkning, saluhållande och användning. Sådana föreskrifter kan också innefatta regler om märkning och annan produktinformation till förebyggande av skada. Kemikalieinspektionen bör också ha rätt att mer i detalj fastställa formerna för prövningen och de dokumentationskrav som är nödvändiga. Som flera remissinstanser framhållit är det i detta sam- manhang angeläget att de olikheter som finns mellan kemiska och biologis- ka bekämpningsmedel samt mellan olika biologiska bekämpningsmedel beaktas vid utformandet av dokumentationskrav, tillämpningsföreskrifter m.m. I den mån ett biologiskt bekämpningsmedel från miljösynpunkt är att föredra framför ett kemiskt bekämpningsmedel bör detta framgå av myndighetens ställningstaganden.

Liksom gäller beträffande kemiska bekämpningsmedel bör myndighets- kontrollen vara avgiftsfinansierad. Myndigheten bör kunna inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. En motsvarande ändring i lagen (1985: 426) om kemiska produkter bör göras.

13.3.7. Den lagtekniska lösningen

Regeringens förslag: Biologiska bekämpningsmedel regleras i en särskild lag.

Kemikalieinspektionens förslag: Kemikalieinspektionen har föreslagit att lagen (l985:426) om kemiska produkter utvidgas till att omfatta även biologiska bekämpningsmedel.

Regeringens överväganden: Lagen om kemiska produkter, LKP, är till- lämplig på import och hantering av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). LKPs syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Förordningen (1985: 836) om bekämpningsmedel har tillkommit med stöd av LKP. Kemiska bekämpningsmedel får inte importeras, saluhållas, över- låtas eller användas utan att vara godkända av kemikalieinspektionen. Inspektionen får godkänna ett bekämpningsmedel endast om det är god- tagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och medlet behövs för be- kämpningsändamål. Vissa biologiska bekämpningsmedel har på grund av verkningsmekanism, beredningsformer m.m. ansetts falla under LKP. De förhandsgranskas alltså på samma sätt som kemiska bekämpningsmedel.

Kemikalieinspektionen har föreslagit att l & LKP komletteras så att lagen i sin helhet också blir tillämplig på biologiska bekämpningsmedel. Remissinstansema har inte haft några särskilda synpunkter i fråga om den lagtekniska lösningen.

Vid LKPs tillkomst var särskilt frågan om lagens tillämpningsområde föremål för ingående överväganden (prop. 1984/85:118 s. 16, 39 f., 57). Avsikten med LKP är att förebygga skador som kan orsakas av ett kemiskt ämnes inneboende egenskaper. Med hänsyn till att LKP är utformad som en ramlag för kemikalier och kemiska hälso- och miljörisker och att de förordningar som är knutna till lagen mera i detalj skall reglera olika kemiska produktslag och tydligt anknyter till resp. produkts kemiska risk- egenskaper, är det olämpligt att, som kemikalieinspektionen föreslagit. utvidga lagen till att omfatta annat än kemikalier.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att frågor om biologiska be- kämpningsmedel regleras i en ny lag.

En särskild fråga i detta sammanhang rör gränsdragningen mellan de olika typerna av bekämpningsmedel. Några remissinstanser har sålunda pekat på att det kan vara svårt att dra en klar gräns mellan vad som skall räknas som ett kemiskt resp. ett biologiskt bekämpningsmedel. I motiven (prop. 1984/85:118 s. 39) till LKP definieras vad som faller inom ramen för begreppet kemisk produkt. Hit räknas kemiska ämnen som grund- ämnen och kemiska föreningar och beredningar som t.ex. lösningar och emulsioner. Även vissa naturprodukter som i droger använda växtdelar anges kunna innefattas i begreppet. Att mot bakgrund av en sådan defini- tion dra en skarp gräns mellan en kemisk och en biologisk produkt är knappast möjligt. För att den nya lagens tillämpningsområde skall bli

entydigt bör i lagen som reglerar biologiska bekämpningsmedel klart anges vilka organismer som omfattas av lagen.

När detär fråga om att sprida döda organismer t. ex. i form av avdödade bakterier är avsikten att åstadkomma en kemiskt toxisk effekt. En bered- ning med avdödade bakterier är en kemisk beredning och faller inom ramen för LKP. Den nya lagen blir därför inte tillämplig i ett sådant fall. Detta synsätt överensstämmer också med den prövning som har skett av bekämpningsmedel där vissa bakterier har framkallat kemiska reaktioner.

När det gäller avgränsningen till övrig lagstiftning är det i första hand växtskyddslagen (1972: 318) med tillhörande författningar som är aktuell.

Växtskyddslagen innehåller bestämmelser för att skydda växter mot växtskadegörare. Med växtskadegörare avses i lagen alla organismer ur växt- eller djurriket som kan förorsaka sjukdomar eller andra skador på växter. Bekämpning får ske av sådana växtskadegörare som regeringen föreskrivit och som allvarligt kan skada bl. a. växtodling. För att bekämpa växtskadegörare kan t. ex. införsel, sådd och plantering av växter förbjudas och föreskrifter meddelas om odling och skörd av växter. I växtskydds- lagen finns sedan den 1 juli 1989 bemyndigande för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för användningen av gentekniskt modifierade organismer vid växtodling. Bemyndigandet har utformats så att det också omfattar gentekniskt modifierade organismer som används i bekämpningssyfte. Utanför växtskyddslagens tillämpningsområde faller dock användningen av naturligt förekommande mikroorganismer och insekter. I motiven (prop. 1988/89: 140) redovisade chefen för jordbruksdepartementet kemi- kalieinspektionens arbete på området. Han gjorde därvid den bedömning- en att inom ramen för beredningen av kcmikalieinspektionens förslag, kan en slutlig bedömning göras i fråga om en lämplig reglering av användning- en av biologiska bekämpningsmedel med hänsyn till miljöskyddets intres- sen.

I regeringens förslag kommer biologisk och kemisk bekämpning av skadegörare att regleras i princip på samma sätt låt vara med olika doku— mentationskrav när detta erfordras. Den nya lagen omfattar medel för att motverka sanitär olägenhet och skydd för alla slags egendom. Växtskydds- lagen gäller däremot bara växter och innehåller endast ett bemyndigande att utfärda föreskrifter. Ett sådant bemyndigande kan begränsas till att utnyttjas som komplement i de fall miljövårdsaspektema inte gör sig gällande. Prövningen enligt den nya lagen skall också ske inte bara med beaktande av miljöeffekter utan också med hänsyn bl.a. till människors hälsa. Regeringens förslag påkallar därför inte någon ändring i växtskydds- lagen.

I Sverige regleras frågan om införsel av de nu aktuella biologiska orga- nismerna i viktiga delar genom förordningen (1975:994) om införsel av växter m.m. I förordningen föreskrivs sålunda förbud mot införsel av bl. a. levande nematoder samt kulturer av virus, bakterier eller svampar som skall användas för bekämpning. Med hänsyn till den reglering som redan finns och den existerande lagstiftningen i flera EG-länder utgör den före- slagna lagstiftningen inte ett tekniskt handelshinder.

Arbetsmiljölagen (1977:1160) är övergripande när det gäller skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetet. Lagen täcker i princip även områden med speciallagstiftning. Samordningen med arbetsmiljölagen bör ske på samma sätt som gäller för kemiska bekämpningsmedel. Någon ytterligare lagstiftning inom arbetsmiljöområdet blir inte aktuell på grund av det nu framställda förslaget.

Den utredning som för närvarande pågår om en översyn av miljöskydds- lagstiftningen (Dir. 1989: 32) bör få till uppgift att samordna den nya lagen om biologiska bekämpningsmedel med annan miljölagstiftning.

13.4. Tungmetaller 13.4.1 Bakgrund

Varje metall kan förekomma i koncentrationer som är giftiga för organis- mer. Det gäller även sådana metaller som betecknas som essentiella och som deltar i uppbyggnaden av organismerna eller i deras ämnesomsätt- ning, som t.ex. järn, mangan, zink, koppar och kobolt. De behövs i små mängder men blir giftiga över en viss koncentration.

Det går således inte att bortse från någon metall som förekommer i överskott i mark eller hav. Om en metall förekommer i mycket större mängd i varor och anläggningar i samhället än i biosfären är det också ett observandum eftersom den förr eller senare riskerar att läcka ut såvida den inte kan återvinnas, destrueras eller i övrigt tas om hand på ett säkert sätt.

Det långsiktiga målet är att tillförseln av tungmetaller till mark och vatten inte får överstiga den naturliga halten i miljön med mer än vissa procenttal. Dessa procenttal kan variera för olika metaller och för olika geografiska områden beroende på miljöns känslighet. För tillförseln till hav ligger, enligt naturvårdsverket, den förhöjning som normalt kan tillåtas i intervallet 50 — 200%.

Vissa prioriteringar vad gäller behovet att åtgärda utsläpp av metaller kan göras utifrån kunskaper om förekomst och giftighet. De metaller som visar betydande överskott i de öppna havsområdenas sediment eller vat- tenmassor, i sjöar och vattendrag eller i mark och som är dokumenterat giftiga och tydligt visar sig tas upp i organismer, t. ex. djurplankton, kan ge allvarliga och storskaliga effekter. Kvicksilver, bly och kadmium visar genomgående i samtliga havsbassänger den högsta belastningen i förhål- lande till bakgrundshalten.

13.4.2. Kvicksilver Prop. 1990/91:90

Regeringens ställningstagande: Användningen av kvicksilver bör på sikt avvecklas.

. Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från den 1 janu- ari 1992. 0 Övriga kvicksilvertermometrar bör förbjudas från den 1 januari 1993. . Kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument, mätin- strument m.m. bör förbjudas från den 1 januari 1993. Överens- kommelse sökes med bilbranschen om frivillig avveckling av kvicksilverhaltiga strömbrytare i bilar från 1992 års modeller. . Kvicksilver i lysrör, lampor m.m. avvecklas på lång sikt. På kort sikt bör ett system för omhändertagande och obligatorisk märk- ning övervägas. . Kvicksilveroxidbatterier avvecklas så snart möjligt och senast till år 2000 i första hand genom information och överenskommelser med branschen.

. Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningama att av- veckla amalgam som fyllnadsmaterial inom tandvården. . Kvicksilver i laboratorieverksamhet avvecklas med hjälp av in- formation. Viss användning kan behöva vara kvar av forsknings- skäl. 0 Kvicksilverbaserad teknik inom kloralkaliindustrin avvecklas och kvicksilverutsläppen inom industrin för övrigt begränsas ge- nom omprövningar av villkoren enligt miljöskyddslagen. Utsläpp även från andra punktkällor bör begränsas. OÅtertagning och deponering av kvicksilverhaltiga produkter för- bättras. . Frågan om avveckling av kvicksilver drivs vidare internationellt i bl.a. OECD.

Förslagen i Luft 90 och Hav 90 samt i Begränsningsuppdraget och i Miljön i Västra Skåne: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden.

Remissinstanserna: Remissinstansema tillstyrker i allmänhet förslagen i utredningarna. Vissa remissinstanser anser dock att avvecklingen bör gå snabbare på vissa områden. Styrelsen för teknisk utveckling och länsstyrel- sen i Västernorrlands Iän anser att kvicksilveroxidbatterier bör kunna avvecklas snabbare. Den senare remissinstansen anser också liksom Åt- gårdsgrupp Nord att mer långtgående krav bör kunna ställas på kloralkali- industrin. Även Svenska Kommunförbundet anser att avvecklingen på vissa områden kunde ske snabbare. Kommerskollegium anser däremot att förslagen att förbjuda försäljning av termometrar med kvicksilver och användning av kvicksilver i strömbrytare i bilar är alltför drastiska.

Regeringens överväganden: Kvicksilver kan omvandlas till den mycket giftiga föreningen metylkvicksilver. Den tas effektivt upp i organismer och 245

ökari såväl mängd som andel genom hela näringskedjan från plankton till människa.

l ungefär 10000 svenska sjöar har fisken ett kvicksilverinnehåll som överskrider det svenska gränsvärdet på 1 mg/kg.

Kvicksilvernedfallet i Sverige skulle behöva minska med ca 80% för att den kritiska belastningsnivån inte skall överskridas. En stor del av nedfal- let härrör från källor utanför landet. Det är sannolikt att utsläpp i Polen och förutvarande DDR spelar en stor roll. Dessa utsläpp kommer troligen att minska som följd av västtyska miljökrav i förutvarande DDR samt nedläggning av gamla anläggningar. Det är nödvändigt att arbeta för långtgående internationella åtaganden.

Sverige har verkat aktivt för internationella överenskommelser för att begränsa tillförseln till haven och användningen av kvicksilver. Enligt Nordsjökonferensens beslut skall den totala tillförseln till Nordsjön genom alla tillförselvägar begränsas med minst 70% mellan åren 1985 och 1995 förutsatt att det är tekniskt möjligt. Kvicksilver finns också med bland de fem ämnen som hittills utpekats inom OECDs projekt för riskreduktion.

Sverige kommer att driva ett fortsatt intensivt arbete i olika organ PARCOM, HELCOM, OECD m.fl. samt inom EFTA och ett framtida EES — för att åstadkomma begränsningar av kvicksilverutsläppen och an- vändningen i andra länder.

Andra länder har också infört eller överväger att införa begränsningar av användningen av kvicksilver. Schweiz har med vissa undantag sedan år 1987 ett förbud mot tillverkning och import av produkter med kvicksilver och sedan år 1989 ett förbud mot användning av kvicksilver och kvick- silverföreningar. Danmark har till GATT och EG notifierat en avveck- lingsplan för kvicksilver och avser att i början av år 1991 ta beslut om att genomföra avvecklingen. '

De svenska utsläppen till vatten och luft har successivt minskat från ca 50 ton kvicksilver per år under perioden 1940— 1970 till ca 15 ton i början av 1970-talet och till ca 3 ton i dag. Denna minskning har huvudsakligen åstadkommits genom villkor vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen för kloralkalifabrikcr, metallverk och sulfitfabriker.

Tillförseln av kvicksilver via olika varor uppgick år 1988 till ca 14 ton. Den årliga tillförseln var störst för batterier (ca 6 ton), tandvård (3 5 ton), apparater och instrument (2—2,5 ton), termometrar (ca 1,5 ton) samt lysrör och kvicksilverlampor (ca 0,3 ton). Tandvården och kvicksilverter- mometrarna ger också upphov till diffusa direkta utsläpp vilka beräknats till totalt ca 0,8 ton för år 1988. Hälften av kvicksilvret i termometrarna beräknas läcka ut diffust.

Eftersom tillförseln via varor är så stor är det viktigt att begränsa användningen av kvicksilver. Kvicksilvret i varorna riskerar annars förr eller senare att läcka ut i naturen och omintetgöra de vinster som skett genom begränsningar av punktutsläppen.

Det största användningsområdet för kvicksilver är, som nyss framgått, i batterier. Riksdagen aviserade år 1986 (prop. 1986/87: 55, JoU 8, rskr. 70) krav på den märkning av miljöfarliga batterier som genomförts från år 1989. Regeringen har från februari 1990 förbjudit försäljning av de vanli-

gaste sorterna av alkaliska batterier med mer än sammanlagt 0,025 vikt— procent kvicksilver och kadmium genom ändring i förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier. Användningen av kvicksilver i batte— rier har också minskat markant under senare år, från 6 ton år 1988 till 7— 2,5 ton år 1990.

Regeringen anser att försäljning avfebertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från den 1 januari 1992. Det finns i dag fullgoda alternativ till sådana febertermometrar. Digitala (elektroniska) termometrar är dyrare men också mer hållbara. Dessutom utvecklas och marknadsförs nya digita- la modeller till priser som är väsentligt lägre än för tidigare digitala modeller, även om de fortfarande ligger över priserna för kvicksilverter— mometrar.

Febertermometrar svarar för ca 75 % av användningen av kvicksilverter- mometrar och därmed för en förhållandevis stor del av kvicksilveranvänd- ningen. Eftersom mycket av kvicksilvret släpps ut diffust när termometrar- na går sönder eller kasseras, är förmodligen de direkta utsläppen till luft av kvicksilver från termometrar större än de branschvisa utsläppen från stora punktkällor som järn- och stålverk eller energianläggningar.

Övriga termometrar med ki'ic/crilver bör förbjudas från den 1 januari 1993. Även industriterrnometrar kan ersättas med digitala termometrar. Inom vissa användningsområden finns också andra alternativ, t. ex. väts- kefyllda termometrar.

Apparater. instrument och vissa strömbrytare med kvicksilver bör förbju- das från den 1 januari 1993. Vissa undantag och dispenser kan komma att krävas. Ytterligare underlag behövs innan ställning kan tas i denna fråga. Regeringen avser uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med kemikalie- inspektionen ta fram det erforderliga underlaget med sikte på att förbudet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Inom detta produktområde tillförs, enligt naturvårdsverkets beräkningar, årligen 2—2,5 ton kvicksil- ver. Området är heterogent. Användningen av kvicksilver har inom flerta- let delområden minskat genom att ny teknik utvecklats. Det finns dock vissa områden där användningen av kvicksilver ökar, t.ex. i nivåmätare till pumpar och i strömbrytare. Beträffande strömbrytare i bilar har rege- ringen dock erfarit att svenska tillverkare av bilar avser att i nya bilar införa kvicksilverfria alternativ och att statens naturvårdsverk avser att träffa en överenskommelse med branschen om en sådan avveckling.

Samtliga nu aviserade förbud kommer inom kort att notifieras till EFTA/EG och GATT. Beslut om förbud kommer att fattas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter notifikationstidens ut- gång och med beaktande av eventuella kommentarer.

Kvicksilver bör på sikt avvecklas också inom övriga användningsområ- den, som t.ex. i lysrör och lampor och i kvicksilveroxidbatterier. För närvarande finns ingen teknik att tillverka lysrör utan kvicksilver. Lysrörs- lampor och kompaktlysrör väntas öka i försäljning eftersom de minskar energiåtgången med 80% jämfört med belysning med glödlampor och eftersom livslängden för ett lysrör är åtta gånger glödlampans. En jämfö- relse mellan å ena sidan det hypotetiska fallet att alla glödlampor byttes mot lysrör och å andra sidan fallet att man enbart använder glödlampor

och förbränner kol för den ökade elåtgången visar att utsläppen av kvick- silver blir ungefär lika stora.

Förbrukade lysrör och kvicksilverlampor har hittills upparbetats endast i mycket begränsad omfattning. Flera kommuner har dock startat insam- ling av lysrör. En anläggning för återvinning av kvicksilver ur lysrör har också nyligen uppförts. Det är angeläget att alla möjligheter utnyttjas att samla in och ta hand om kvicksilver. Regeringen avser att uppdra åt statens naturvårdsverk att i samråd med kemikalieinspektionen överväga vilka åtgärder som krävs för att på ett miljöriktigt sätt ta hand om kvick- silvret i produkter med kvieksilverinnehåll, såsom lysrör och lysrörslam- por. termometrar m.fl. Samtidigt bör behovet av ett obligatoriskt märk- ningssystem för lysrör och lysrörslampor övervägas. Regeringen har erfarit att naturvårdsverket avser att efter samråd med branschen och berörda myndigheter utarbeta regler för hanteringen av kvicksilver inom tandvår- den så att kvicksilver inte tillförs avloppsvattnet och så att kvicksilverav- fallet kan samlas in.

Riksdagen lämnade utan erinran vad som i 1990 års budgetproposition anförts om att källsortering bör utvecklas så att allt avfall som lämnas till slutbehandling fr.o.m. år 1994 sorteras i kategorier som möjliggör lämplig behandling (prop. 1989/90:100 bil. 16, .IoU 16, rskr. 241). Genom ökad källsortering kan det bli möjligt att i högre grad separera såväl kvicksilver- haltiga som andra miljöskadliga produkter ur avfallet (se vidare avsnitt 13.7). Det ankommer på naturvårdsverket att, som tillsynsmyndighet enligt renhållningslagen, ge råd och anvisningar om sådan källsortering.

Från februari 1990 är, som nämnts, försäljning av alkaliska batterier med en kvicksilver- och kadmiumhalt över 0,0250/0 förbjuden. Förbudet gäller inte kvicksilveroxidbatterier av knappcelltyp, t. ex. för hörapparater. Dessa samlas dock in i hög grad, eftersom de i stor utsträckning byts i affärerna. Även användningen av kvicksilveroxidbatterier bör så snart som möjligt och senast till år 2000 ersättas med andra alternativ. Om en sådan övergång inte sker frivilligt bör förbud övervägas.

Fortfarande medför användningen av kvicksilver (amalgam) inom tandvården relativt stora diffusa utsläpp, bl. a. i avloppsvatten. Nya tand- fyllnadsmaterial börjar finnas tillgängliga. Regeringen avser att ge social- styrelsen i uppdrag att utreda förutsättningama att avveckla användningen av amalgam som tandersättningsmaterial.

Regeringen har erfarit att naturvårdsverket avser att genom informa- tionsinsatser åstadkomma begränsningar av användningen av kvicksilver i laboratorier, så att endast sådan användning som oundgängligen behövs av forskningsskäl återstår.

Kvicksilverutsläppenfrån industrin kan begränsas genom omprövningar inom ramen för miljöskyddslagen. Åtgärder för att begränsa punktutsläp- pen har redovisats i kapitel 12.

De högsta kvicksilverhalterna i fisk finns i de mest försurade sjöarna. Kalkning av sjöar kan bidra till att minska kvicksilverhalten i fisk. Som framgått av kapitel 10 kommer sjökalkning att vara en fortsatt högt priori- terad åtgärd.

Det ankommer på statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen att

följa att avvecklingen av kvicksilver sker som förväntat och att t.ex. överenskommelser om frivilliga åtgärder och informationsinsatser ger av- sedd effekt. Regeringen avser att uppdra åt myndigheterna att senast den 1 juni 1993 redovisa hur avvecklingen fortskrider och vilka ytterligare åtgär- der som kan krävas.

Kostnaderna för det nu aviserade begränsningsprogrammet bedöms bli relativt små eftersom berörda aktörer ges god tid att genomföra nödvändi- ga omställningar. Genom att användningen av kvicksilver i produkter avvecklas kan också punktutsläppen av kvicksilver — från jäm- och stålverk med skrot som insatsvara, från avfallsförbränning och från kre- matorier — på sikt minska.

Programmets miljöeffekter bedöms bli att 25% av den nuvarande an- vändningen av kvicksilver avvecklas till år 1995 och att 75 % avvecklas till år 2010. Utsläppen från punktkällor beräknas kunna reduceras med en tredjedel till mitten av 1990-talet.

Hänvisningar till S13-4-2

13.4.3. Bly

Regeringens ställningstaganden: Användningen av bly bör på sikt avvecklas. Avvecklingen genomförs i huvudsak genom frivilliga åtgärder.

Förslagen i Begränsningsuppdraget: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden. Dessutom föreslås att blyhagel och blyha- gelpatroner inte får tillverkas, importeras eller saluhållas efter den 1 janua- ri 1996. '

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget att avveck- la blyanvändningen. Några branschorganisationer, bl. a. Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, framhåller att medlemsföretagen genom egenåtgär- der arbetar med produktutbyten samt att användningen av bly bör begrän- sas i den takt som godtagbara alternativ finns. Länsstyrelsen i Västernorr- lands län menar att den mer avgörande insatsen för miljön finns i avveck- ling av blyad bensin. De instanser som företräder jägar— och skytteorgani— sationema avstyrker förslaget om förbud för blyhagel. De vill i stället ha en frivillig övergång till jämhagel. Sveriges Ornitologiska Förening vill att ett förbud för blyhagel tidigareläggs samt att blyhagel omedelbart förbjuds i vissa känsliga områden.

Regeringens överväganden: Dagens blyanvändning medför en spridning till alla miljömedia. Bly bioackumuleras och är mycket toxiskt. Bly i höga koncentrationer kan ge upphov till en rad negativa hälsoeffekter. Metal- liskt bly kan omvandlas i mark och upptas av organismer och växter. Användningen av bly ger upphov till ett blyhaltigt avfall som förr eller senare får spridning i naturen. '

De samlade blyutsläppen till luft från industri, energi och trafik har minskat från 1500 ton år 1977/78 till 720 ton år 1987/88. Av utsläppen år 1988 stod biltrafiken för 80%.

Bly och blyföreningar förekommer i en mängd olika varor och kemiska produkter. Den totala årliga blyanvändningen i Sverige är ca 30000 ton. därav enbart till blyackumulatorer 22 000 ton. Stora mängder bly används också vid plasttillverkning, glastillverkning, kabelmantling, som hagelpa- troner och som tillsats i motorbensin. '

Sverige har, som tidigare nämnts, genom internationella överenskom- melser åtagit sig att genomföra långtgående begränsningar av blyutsläppen såväl till Östersjön som till Nordsjön.

Internationellt finns bestämmelser som reglerar blyanvändning, t.ex i glasyr, hagelammunition och bensin. I USA diskuteras ett omfattande program för att minska användningen av blyinnehållande färger. Canada har förbjudit försäljning av blyad bensin för motorfordon från och med år 1990. . Betydande minskningar av blyutsläppen till luft har i Sverige erhållits genom införandet av blyfri bensin enligt förordningen (l985z838) om motorbensin. Bilavgasema beräknas emellertid år 1995 fortfarande vara en stor källa till blyutsläpp om inte blyet i bensinen ersätts. Regeringen föreslår en ökad skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin för att skapa incitament att köra även icke katalysatorrenade bilar på blyfri bensin. Förslaget presenteras i kapitel 15."

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag (prop. 1990/91:36, JoU15, rskr.77) om åtgärder mot miljöfarliga blybatterier. I propositionen redovisas ett åtgärdsprogram mot föroreningar i miljön från blybatterier. Därigenom bedöms 21 000 ton bly om året kunna tas om hand. I proposi- tionen aviseras att regeringen senare kommer att tillsätta en utredning för att följa upp och utvärdera teknikutvecklingen för alternativa batterityper och startsystem för bilar, båtar etc. Därmed vidtas åtgärder mot det största användningsområdet för bly.

En betydande källa till blyspridning i miljön är blyhagel. 100 ton bly sprids årligen vid jakt och 400—500 ton vid skjutbanor. I Danmark och i vissa delstater i USA har förbud införts för användning av blyhagel i särskilt känsliga våtmarksområden och vissa andra betydelsefulla fågelom- råden.

Efter det att förslag lagts fram om förbud mot blyhagel har jakt- och skytteorganisationer förklarat att de avser att ta initiativ till frivillig över- gång till användning av jämhagel. Landets båda jägarorganisationer avser att genom olika informationsinsatser propagera för en sådan övergång. De bedömer att det är möjligt att på frivillig väg helt upphöra med blyhagelan- vändningen inom vissa känsliga våtmarksområden.

Enligt regeringens mening bör möjligheten prövas att genom överens- kommelser nå en frivillig övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga. Regeringen förutsätter att överenskommelser om frivillig av- veckling av blyhagel kan träffas i samråd mellan jägarintressen och natur- vårdsintressen. Övergången bör ske inom de närmaste åren vad gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden. En fullständigövergång från blyhagel kräver bl. a. att huvuddelen av hagelvapnen byts ut. Övergångs- tiden måste därför vara tämligen lång. Övergången bör kunna vara genom- förd i början av 2000-talet. Om en avveckling av blyhagelanvändningen

då inte har åstadkommits bör förbud övervägas. Det ankommer på kemi- kalieinspektionen att följa hur avvecklingen genomförs.

Ett annat användningsområde med betydande blyanvändning är sport- fisket. Bly används här till tyngder (sänken). Särskilt vanlig är denna användning i starkt strömmande vatten. Det finns ingen säker siffra på hur mycket bly som används inom det svenska sportfisket. En grov uppskatt- ning visar på en försäljning av minSt 200 ton bly/år i detaljhandeln. Till detta kommer en sannolikt omfattande hemtillverkning av blysänken.

Sportfisket har uppmärksammat problemet med blyspridning till vat- tendrag, och lokalt har bl.a. i stora och frekventerade fiskevatten som Mörrumsån och Älvkarleby (Dalälven) införts frivilliga restriktioner mot användning av blysänken. Enbart i Älvkarleby har blyspridningen upp- skattats till 4 — 6 ton/år.

Det finns i dag prisvärda alternativ till blysänken. Sportfiskarnas för- bund rekommenderar sina medlemmar att använda blyfria sänken. Rege- ringen utgår från att kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk följer avvecklingen av sportfiskets blyanvändning inom ramen för myn- digheternas fortsatta arbete för att nå minskad blyanvändning.

Regeringen har erfarit att statens livsmedelsverk för närvarande arbetar med olika åtgärder som är avsedda att minska intaget av bly med födan. Bl.a. förbereds en sänkning av gränsvärdet för bly i olika livsmedel och i t. ex. plåtburkskonserver. Vidare har ett förslag om avveckling av använd- ningen av blyhaltiga kapsyler till vinflaskor nyligen notifierats enligt inter- nationella handelsregler. Bly till lödning av plåtkonserver och till kapsyler förekommer inte längre i Sverige utan sådan blyförekomst är knuten till importerade varor. Livsmedelsverket arbetar internationellt för att få be— gränsningar till stånd vad gäller bl.a. blyanvändningen i plåtburkar och kapsyler. Motsvarande arbete pågår inom EG och i USA.

Blymantlad kabel används främst för undervattensbruk men förekom— mer också i jordkabel. Användningen av blymantlad jordkabel minskar i Sverige till förmån för andra material. Användningen av blymantlad jord— kabel vid nyanläggning bedöms kunna vara avvecklad senast till år 1995 utan att någon särskild åtgärd vidtas från regeringens eller myndigheternas sida.

I sjökabel saknas bra alternativ till blymantling enligt kabeltillverkarna. Statens naturvårdsverk har anmält att verket avser återkomma till rege- ringen med förslag till tidpunkt för avveckling av sådan blyanvändning.

Även på andra områden pågår inom de berörda myndigheterna förbere- delser för flera olika åtgärder för att begränsa eller avveckla användningen av bly. Kemikalieinspektionen följer således upp övergången till blyfria pigment och torkmedel inom svensk färgtillverkning. Som ett led i sin ordinarie tillsynsverksamhet följer kemikalieinspektionen och naturvårds- verket tillverkares och importörers arbete med att byta ut bly. Myndighe- terna agerar även internationellt för att förhindra nya användningsområ- den för bly.

Med de redovisade åtgärderna bedömer regeringen att det bör vara möjligt att få ner de totala blyutsläppen med ca 70% räknat från år 1985 till år 1995.

Bly används inom många ytterligare användningsområden, t.ex. som Prop. 1990/91:90 strålskydd, fönsterinfattningar, balanseringsvikter och för legeringar. För vissa av dessa användningsområden saknas för närvarande alternativ. Arbetet med att utveckla alternativ till bly bör intensifieras inom alla användningsområden.

Det ankommer på kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk att noga följa utvecklingen samt ta initiativ till de frivilliga åtgärder som behövs för att uppnå en avveckling av blyanvändningen.

Regeringen avser att uppdra åt kemikalieinspektionen och naturvårds- verket att senast den 1 juni 1993 redovisa hur avvecklingen av blyanvänd- ningen fortskrider och vilka ytterligare åtgärder som kan krävas.

13.4.4. Kadmium

Regeringens ställningstagande: Användningen av kadmium måste minskas kraftigt. Ett växande användningsområde är i slutna nickel- /kadmiumbatterier. För att stimulera till återlämning av förbrukade batterier införs återlämningspremier. Detta skall avgiftsfinansieras. Även batterier som är fast monterade i apparater bör omfattas av systemet. Regeringen återkommer med förslag till behövlig lagstift- ning.

Miljöavgiftsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med re- geringens ställningstagande, frånsett att avgiften för nickel/kadmiumbatte- rier föreslås inledningsvis vara 50 öre per gram batterivikt och höjas till 1 krona år 1995.

Remissinstanserna: Remissinstansema är övervägande positiva till miljöavgiftsutredningens förslag.

Regeringens överväganden: Kadmium har ingen känd positiv funktion för något levande. Sannolikt gäller inget tröskelvärde, utan varje ökning av exponeringen ger negativa effekter.

Den kadmiummängd. som hittills ackumulerats inom samhället, är så stor att redan en liten del därav kommer att orsaka mycket allvarlig förorening, när och om den når den yttre miljön. Och den ackumulerade mängden växer oavbrutet.

Kadmium får sedan år 1982 inte användas i Sverige för ytbehandling, till färgämne eller som stabilisator i plast. Yrkesmässig import får inte heller ske av varor som ytbehandlats med kadmiumämne eller som inne- håller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne. Detta regleras i förordningen (1985:839) om kadmium. Statens naturvårdsverk har med stöd av denna förordning meddelat avsteg från kadmiumförbudet. Sådana avsteg har bl.a. givits för glaserade keramiska plattor för golv m. m.. PVC- produkter avsedda att användas utomhus t.ex. fönsterbågar, järnplåt be- lagda med PVC för utomhusändamål t.ex. fasadbeklädnad och stuprör. Dessa avsteg gäller till år 1992. För vissa andra varuslag gäller avsteg tills vidare. 252

Genom kadmiumförbudet beräknas användningen av kadmium som färgämne, som stabilisator och för ytbehandling ha minskat från 100 ton/år omkring år 1980 till nuvarande 20 ton/år. Samtidigt har kadmium- användningen ökat drastiskt på batteriområdet, från 15 ton år 1980 till numera 60—90 ton/år.

Det ytterligare område där kadmium i dag förekommer i större mängd är i handelsgödsel. Användningen av fosforgödselmedel ökar successivt kadmiumhalterna i åkermarken med påföljd att kommande generationers hälsa äventyras. Genom en övergång till i stort sett kadmiumfria fosfor- gödselmedel är det möjligt att halvera tillförseln av kadmium till åkermar- ken. Regeringen återkommer i avsnitt 17.6.4 till sina överväganden och åtgärder för att minska kadmiuminnehållet i handelsgödsel.

Sverige har som tidigare nämnts i internationella sammanhang förbun- dit sig att kraftigt minska bl.a. kadmiumutsläppen.

Ett stort och hastigt växande användningsområde för kadmium är som nämnts laddningsbara nickel/kadmiumbatterier (NiCd-batterier). De an- vänds framför allt i olika slag av bärbara apparater. Nettotillförseln av kadmium till Sverige med slutna batterier är 60— 90 ton kadmium/år samt med öppna batterier 20 ton/år. Kadmium i laddningsbara batterier svarar numer för över hälften av kadmiumanvändningen i världen.

Enligt regeringens proposition och jordbruksutskottets betänkande om kemikaliekontroll (prop. 1984/85: 1 18, JoU 30) gäller bl. a. att utsläppen i Sverige av kadmium (och kvicksilver) från batterier i en första etapp bör minskas till 25 % av 1984 års utsläpp. I propositionen betonas att ansvaret för att de uppsatta målen på detta område nås i första hand måste ligga hos de företag som yrkesmässigt producerar, importerar, eljest levererar eller använder kemiska produkter.

Regeringen vill understryka att de företag som inte ombesörjer att miljöfarliga ämnen avlägsnas från produkterna eller på annat sätt vidtar åtgärder för att minska miljöfarliga utsläpp, måste vara beredda att betala samhällets kostnader för sådana åtgärder. Detta innebär såvitt gäller batte- rier att ett direkt kostnadsansvar har lagts på batteribranschen.

Därefter har riksdagen (prop. 1986/87:55, JoU 8. rskr. 70) i fråga om miljöfarliga batterier konstaterat bl.a. att målet inte kommer att uppnås utan särskilda åtgärder från samhällets sida. Ett program för att öka insamlingsgraden med hjälp av märkning av miljöfarliga batterier samt en informationskampanj pågår.

Hanteringen av kasserade batterier regleras i dag genom förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier. Med miljöfarliga batterier avses slutna torrbatterier med mer än sammanlagt 0,025 viktprocent kvicksilver och kadmium samt blybatterier. I förordningen föreskrivs bl.a. att de vanligaste sorterna av alkaliska batterier inte får säljas om viktprocenten överskrids. Övriga miljöfarliga batterier utom blybatterier skall vara märkta för att få överlåtas.

Förbrukade batterier får inte ingå i hushållsavfall utan skall samlas in för särskilt omhändertagande. Sedan den 1 januari 1987 gäller skyldighet för tillverkare och importörer att till statens naturvårdsverk deklarera försålda mängder av slutna NiCd-batterier, som inte är fast monterade

eller avsedda för fast montering. På basis av lämnade uppgifter debiteras tillverkare och importörer en avgift. Avgiften kan enligt lagen (1990: 1 332) om avgifter för miljöfarliga batterier tas ut för att täcka samhällets kostna- der för att samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade eller som inte längre används. Avgiften uppgår för närvarande till 1,3 öre per gram batterivikt. Betalningen uppbärs och redovisas av naturvårdsverket. Med- len placeras i batterifonden. Fast monterade batterier är undantagna från avgift.

Resultatet av insamlingsprogrammet och informationskampanjen är vad gäller NiCd-batterier inte tillfredställande. Naturvårdsverket bedömer att insamlingsgraden för fjärde kvartalet 1987 (senast tillgängliga statistik) upp- gick till endast 30 % för lösa slutna batterier. Insamlingsgraden blir ännu lägre om man beaktar att redovisningen inte omfattar alla de NiCdbatterier som säljs i olika apparater. Uppskattningsvis är det alltså endast en mycket liten andel kanske 10% — av försålda slutna batterier som samlas in.

Enligt regeringens mening har således de försök som hittills gjorts att öka insamlingsgraden för slutna NiCd-batterier visat sig otillräckliga. Kraftigare styrmedel behövs. Insamlingsgraden måste öka markant. Målet skall vara att minst 90% av batterierna återtas. Detta mål kan uppnås genom ett system med återtagningspremier för förbrukade NiCd-batterier. Premierna bör finansieras genom en höjning av avgifterna på NiCd-batte- rier. Även fast monterade batterier bör i fortsättningen beläggas med avgift.

Vid bedömning av lämplig premienivå bör beaktas att batteriemas tekniska livslängd är många år och att antalet uttjänta batterier eller apparater per år och konsument kommer att vara litet. Batteriåterlämning— en kan därför inte bli en rutin som kan jämföras med återlämningen av tomglas. aluminiumburkar etc. En nödvändig förutsättning för en höggra- dig återlämning är därför att premien sätts så högt att konsumenten bryr sig om att hålla reda på och lämna tillbaka uttjänta NiCd—batterier och apparater med sådana batterier i. Premien får å andra sidan inte sättas så högt att det blir lönsamt att tillverka NiCd-batterier enbart för premiens skull.

Redan i dag är den som yrkesmässigt saluför NiCd-batterier skyldig att återta dem när de är förbrukade. I fortsättningen bör denna skyldighet även inkludera apparater med fast monterade sådana batterier. Återläm- ningspremien bör uppgå till 10 kr. för batterier och 50 kr. för kassetter och varor med fast monterade batterier. I fråga om äldre batterier resp. appa- rater kan det emellertid vara svårt att avgöra att batteriet just är ett NiCd- batteri. Skyldigheten bör därför endast gälla för batterier som klart kan identifieras som NiCd-batterier. Premieutbetalningama bör begränsas till högst 200 kr. vid varje enskilt tillfälle.

För att minska miljöstörningarna och hälsoriskerna från uttjänta NiCd- batterier skall avgiften även kunna finansiera insamlingen av de batterier som redan finns ute i samhället. En sådan "återlämningspremie” bör alltså utgå även för batterier som sålts tidigare, utan att tillverkaren eller impor- tören erlagt någon avgift alls. Premien bör betalas för såväl lösa batterier som för apparater med fast monterade batterier.

Regeringen avser att från den 1 januari 1992 höja batteriavgiften till en nivå motsvarande 30 öre per gram, räknat på batterivikten. Denna nivå är anpassad efter de beräknade utgifterna för återlämningspremier. Avgiften skall även i fortsättningen tas ut av yrkesmässiga tillverkare och importö- rer och baseras på den sammanlagda vikten försålda batterier.

Den som betalar ut återlämningspremier bör i sin tur ges möjlighet till ersättning ur batterifonden. Regeringen avser att efter överläggningar med bl.a. företrädare för branschen återkomma till riksdagen med förslag till villkor för ekonomisk ersättning för premieutbetalningar och lagstiftning som kan behövas för att genomföra de angivna åtgärderna.

Ett särskilt problem utgör de NiCd-batterier som säljs fast monterade i apparater. Problemet har också uppmärksammats inom EG som i ett direktiv från år 1990 anger att batterier inte får monteras i apparater om de inte lätt kan avlägsnas av konsumenten när apparaten tjänat ut. Denna bestämmelse träder i kraft den 1 januari 1994. Regeringen avser att införa motsvarande bestämmelse i Sverige.

Hänvisningar till S13-4-4

13.4.5. Arsenik och krom

Regeringens ställningstagande: Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kemi- kalieinspektionens föreskrifter beträffande träskyddsmedel inte le- der till detta överväger regeringen att återkomma till riksdagen med förslag att en-miljöskatt på träskyddsmedel som innehåller dessa föreningar införs.

Förslagen i miljöavgiftsutredningen, rapporten Minskade risker med trä- skyddsmedel samt Begränsningsuppdraget: Miljöavgiftsutredningen före- slår införande av miljöavgifter på arsenik- och krommedel från den 1 januari 1992. I rapporten Minskade risker med träskyddsmedel föreslås bl.a. ökad satsning på forskning och utveckling beträffande träskydd. I Begränsningsuppdraget föreslås åtgärder som medför begränsning av arse- nikanvändningen. Där nämns också pågående arbeten för att begränsa användningen av kreosot i träskyddsmedel.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningarnas förslag. Lantbrukarnas Riksförbund anser att impregnerat virke används på ett alltför schablonartat sätt. En minskad användning av träimpregne- rat virke bör ske genom regler för vad virke av olika träimpregneringsklas— scr får användas till. Svenska Sågverks— och Trävaruexportföreningen och Sveriges Lantbruksunivemitet avstyrker miljöavgiftsutredningens förslag.

Regeringens överväganden: Arsenik och krom har allvarliga hälso- och miljöeffekter. Ämnena är bl. a. cancerframkallande. Användning av arse- nik och krom innebär risk för diffus spridning i samtliga media. Arsenik- halter i fosfatfattiga svenska sjöar är ofta lika höga eller högre än de halter som har konstaterats ge effekter på växtalger. Varje påspädning kan där- med leda till utslagning av växtalger som är viktiga i näringskedjan.

Arsenik och arsenikföreningar samt krom används framför allt för trä- impregnering. En stor framtida risk utgörs av de betydande mängder virke som har impregnerats med sådana medel. Virket blir så småningom avfall som kan förorena miljön genom de rester av träskyddsmedel som finns kvar. Medlen lakas successivt ur och kommer ut i mark och vattendrag.

Arsenik används också vid bl.a. glastillverkning och framställning av blyhagel. Flera av de åtgärder som innebär begränsning av användningen av bly kommer samtidigt att medföra en begränsning av arsenikanvänd- ningen.

Sverige har i internationella överenskommelser förbundit sig att genom- föra långtgående begränsningar av utsläppen till hav och luft av bl.a. arsenik och krom. Vid Nordsjökonferensen år 1990 överenskoms således om en minskning av utsläppen till Nordsjön av dessa ämnen med minst 50% under perioden 1985—1995. Utsläppen till luft skall enligt samma överenskommelse halveras till år 1995 eller senast år 1999 med hjälp av bästa tillgängliga teknik.

Regeringen uppdrog hösten 1988 åt arbetarskyddsstyrelsen, kemikalie- inspektionen, lantbruksstyrelsen och statens naturvårdsverk att utreda och lämna förslag om åtgärder för att minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Den övervägande delen av bekämpningsmedlen an- vänds för träskydd. Den totala mängden använda träskyddsmedel i Sveri- ge år 1989, räknat som aktiv substans, uppgick till ca 8000 ton. Jordbru- kets förbrukning av bekämpningsmedel uppgick till 2500 ton odlingssä- songen 1988/89.

Forsknings— och utvecklingsarbete på träskyddsområdet pågår inom en rad områden. I Sverige bedrivs forskning för att bl.a. få fram nya, effekti- vare och mindre farliga blånads— och mögelskyddsmedel. Internationellt bedrivs forskning med impregneringsteknik, provningsmetoder, nya be- kämpningsmedel och biologisk bekämpning. Det behövs enligt regeringens mening svensk forskning som tar sikte på hur trä i framtiden skall kunna skyddas utan användning av bekämpningsmedel. Härvid bör prioriteras den forskning som tar sikte på hur de naturliga egenskaperna hos trä bättre skall utnyttjas och hur det konstruktiva träskyddet kan utvecklas. Vidare bör forsknings- och utvecklingsarbetet inriktas på att väl definiera under vilka omständigheter impregnering av virke är nödvändigt samt klarlägga vilken behandling som hör samman med specifika användningsområden. Det faller sig naturligt att arbete med sådan inriktning bedrivs där det i dag pågår väl utvecklad forskning och utveckling inom träskyddet. Sådan forskning pågår t. ex. vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Det är viktigt att impregnerat virke kan omhändertas på ett från miljö- och hälsosynpunkt bra sätt när det blir avfall. Regeringen har erfarit att statens naturvårdsverk planerar att ge ut en informationsskrift beträffande insamling och slutligt omhändertagande av impregnerat virkesavfall, rik- tad till bl.a. kommuner och allmänhet.

Med hänsyn till arsenik- och krommedlens farlighet för miljö och hälsa och den stora mängd medel som redan har tillförts teknosfären måste användningen av dem minska kraftigt. Det är också viktigt av arbetsmiljö-

skäl med en minskad användning av sådana medel. Arsenik- och kromme- del måste dock tills vidare användas i vissa sammanhang.

Regeringen har nyligen beslutat om ändring i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel så att särskilda kunskapskrav skall kunna ställas på personal som använder bekämpningsmedel i ldass 2 för träskydd.

Regeringen har erfarit att myndigheterna avser att genomföra flera åtgärder för att minska användningen av arsenik och krom, främst vad gäller träskyddsmedel. Således gör kemikalieinspektionen för närvarande en fördjupad genomgång av dokumentationen för träskyddsmedel inför eventuellt beslut om fortsatt godkännande under år 1993. Vidare har kemi- kalieinspektionen nyligen fastställt föreskrifter om träskyddsbehandlat virke (KIFS 1990: 10). Enligt dessa föreskrifter, som överklagats, får arsenik- och kromimpregnerat virke endast användas för markförlagda trä- konstruktioner, i bryggor och andra marina anläggningar samt i vissa säker- hetskonstruktioner. Föreskrifterna omfattar också användningen av kreo- sot. Impregnerat virke som överlåts yrkesmässigt måste vara märkt bl.a. med verksamma beståndsdelari träskyddsmedlet, vilken bearbetning virket är lämpligt resp. olämpligt för, hälsorisker etc. vid bearbetning och åtgärder för omhändertagande av avfall från virket. Föreskrifterna gäller även im- porterat träskyddsbehandlat virke.

Om kemikalieinspektionens föreskrifter får fullt genomslag beräknas användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel att mins- ka med ca 80% av nuvarande användning. Användningen av kreosot kommer också att minska. Ett problem när det gäller arsenik och krom är emellertid att efterlevnaden är svår att kontrollera eftersom användningen av impregnerade trävaror är spridd och svår att överblicka. Regeringen anser därför att en miljöskatt kan komma att behövas som ett komplement till föreskrifterna för att en begränsning av användningen verkligen skall nås i önskvärd omfattning.

Miljöavgiftsutredningen har föreslagit att arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel beläggs med miljöavgifter om 200 kr./kg arsenik resp. 100 kr./kg krom. Motsvarande avgifter föreslås läggas på importerat virke som impregnerats med arsenik och krom. Virke som exporteras föreslås befrias från avgift. Importen av träskyddsbehandlat virke är i dag obetydlig. Den kan dock komma att öka om EFTA-länderna via ett EES-avtal knyts till EG.

En miljöskatt får stor styreffekt i tillverkarledet eftersom den ger en kraftig prishöjning på arsenik- och krommedlen. Priset på impregnerat trä påverkas emellertid endast marginellt. En miljöskatt är således främst ett incitament för de företag som impregnerar att utveckla och gå över till andra, mindre farliga medel.

Om det visar sig att den beräknade minskningen inte nås genom de skärpta föreskrifter som nyss redovisats, överväger regeringen att återkom- ma till riksdagen med förslag om att införa en särskild miljöskatt på träskyddsmedel med arsenik- och kromföreningar. För att skatten inte skall få konkurrenssnedvridande effekter bör den i så fall också tas ut på impor- terat sådant virke, medan exporterat virke bör vara skattebefriat.

Regeringen avser att uppdra åt kemikalieinspektionen att redovisa effek- terna av föreskrifterna senast den 15 november 1992.

Minskad användning av krom- och arsenikmedel samt kreosot får inte leda till ökad användning av andra från miljö- och hälsosynpunkt farliga preparat. Åtgärder måste vidtas för att totalt sett minska användningsbe- hovet av och riskerna med kemiska träskyddsmedel. Det ankommer på kemikalieinspektionen att följa utvecklingen av användningen av alla trä- skyddsmedel och till regeringen redovisa eventuellt behov av åtgärder.

13.5. Skadliga organiska ämnen 13.5.1 Bakgrund

Organiska ämnen som inte bryts ned i miljön eller som bryts ned mycket långsamt kan lagras upp i djur, växter och sediment och förorsaka skada under lång tid. Det långsiktiga målet måste därför vara att av människan framställda stabila organiska och miljöskadliga ämnen inte skall få före- komma i miljön.

Även andra grupper av organiska ämnen än de stabila kan behöva begränsas av olika skäl. Ett ämnes inneboende egenskaper såsom giftighet för människa och ekosystem, vissa fysikaliskt-kemiska egenskaper såsom flyktighet samt ämnets spridning i samhället och miljön, är exempel på faktorer som ligger till grund för bedömningen av behovet att begränsa användningen. Motivet för att de klorerade organiska lösningsmedlen bör avvecklas är deras giftighet och flyktighet samt stora spridning. För ftala- terna är det framförallt de stora utsläppen i luften, vilka leder till en hög, skadlig förekomst av ftalater i miljön, som utgör den huvudsakliga grunden för behovet av begränsningsåtgärder.

För sådana skadliga organiska ämnen som har negativ effekt på männi- skans hälsa och på miljön och där andra, mindre hälso— och miljöfarliga alternativ finns, bör användningen kraftigt begränsas och om möjligt avvecklas helt.

1352. Klorerade organiska lösningsmedel

Regeringens ställningstagande: OMetylenklorid, trikloretylen och perkloretylen bör förbjudas i konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Användningen av metylenklorid och trikloretylen bör avvecklas helt senast till ut- gången av år 1995. Regeringen kommer att driva dessa frågor

internationellt. . Regeringen kommer att internationellt driva frågan om att hitta en ersättning för perkloretylen. Om detta inte ger resultat kommer regeringen att överväga att införa miljöskatt för att få önskad styr- ning.

Förslagen i miljöavgiftsutredningen och Begränsningsuppdraget: Efter den I januari år 1992 får trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen ej överlåtas i konsumentförpackningar i detaljhandeln. Förslaget överens- stämmer i huvudsak med regeringens frånsett tidpunkten för införandet.

Trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen beläggs med en miljöav- gift från och med den ljanuari 1993.

Remissinstanserna: Av de som yttrat sig är en majoritet för miljöavgifts- utredningens förslag. De som avvisar förslaget hänvisar bl.a. till att en begränsning redan uppnåtts, att miljöskyddslagens bestämmelser är en bättre väg att minska användningen eller att förslaget kommer att drabba såväl verkstadsindustri som färg- och tvätteribranschen.

Regeringens överväganden: Klorerade lösningsmedel har god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är grunden till att ämnena fått en omfattande användning under de senaste decennierna.

Klorerade organiska lösningsmedel är hälsoskadliga. Vissa är dessutom ozonnedbrytande.

År 1988 förbrukades i Sverige ca 13 000 ton klorerade lösningsmedel. De tre hälsoskadliga lösningsmedlen metylenklorid, trikloretylen och perklor- etylen utgjorde merparten av den förbrukade mängden, ca 10000 ton. Användningen sker till största delen vid avfettning/rengöring inom verk- stadsindustrin och vid kemtvätt. De ozonnedbrytande klorerade lösnings- medlen är koltetraklorid och l,l,l-trikloretan. Dessa beskrivs närmare i avsnitt 13.6.5.

De hälsoskadliga klorerade lösningsmedlen är cancerframkallandc och lättflyktiga. Perkloretylen och trikloretylen har också nedbrytningsproduk- ter som är miljöfarliga, då de är svårnedbrytbara och medeltoxiska i vatten- miljö. Detta är viktiga skäl att begränsa användningen av ämnena.

De klorerade organiska lösningsmedlen används på likartat sätt och kan ersätta varandra. Detta gäller dock inte för koltetraklorid vid användning som kemisk råvara.

Eftersom de olika typerna av lösningsmedel kan ersätta varandra finns det starka skäl att vidta gemensamma åtgärder mot hela gruppen av klorerade lösningsmedel. Åtgärder mot gruppen klorerade lösningsmedel bör därför enligt regeringens uppfattning samordnas i tiden med avveck- lingsplanema för ozonnedbrytande ämnen så att inte dessa ersätts med hälsoskadliga klorerade lösningsmedel. Som framgår i avsnitt 13.6 föreslås att användningen av det ozonnedbrytande klorerade lösningsmedlet 1,1,1— trikloretan avvecklas i samma takt som CFC dvs. till den ljanuari 1995.

I USA har flera myndigheter bl. a. EPA (Environmental Protection Agency) ett synsätt som i stort motsvarar det svenska när det gäller riskerna och behovet av åtgärder mot de klorerade lösningsmedlen. ] EG har två av lösningsmedlen klassificerats som cancerframkallande och för det tredje diskuteras just nu en sådan klassificering. Vissa förbud finns redan; i t. ex. Schweiz finns förbud mot användningen av de tre klorerade lösningsmedlen i tvättmedel och rengöringsmedel sedan år 1987. Österri- ke har notifierat ett förslag om förbud mot användningen av klorerade lös- ningsmedel i färger, lacker. och lim.

I de flesta fall finns i dag alternativ till användning av klorerade lös- ningsmedel för avfettning. Huvudaltcrnativet för användare med stor och medelstor förbrukning är alkalisk avfettning. För små användare kan alternativet vara alkoholtvätt. kolväten eller mikroemulsioner.

Några reella alternativ till perkloretylen och CFC för kemtvätt finns däremot ännu inte. Perkloretylen är den vanligaste kemtvättvätskan både för industrins kemtvätt och för garderobstvätt. CFC förekommer fortfa- rande i kemtvätt men från år 1995 är användningen av CFC som kemtvättvätska förbjuden. På industritvättsidan pågår en övergång till vattenburen emulsionstvätt.

Regeringens bedömning är att användningen av metylenklorid och tri- kloretylen bör förbjudas helt senast till utgången av år 1995. Undantag kommer att behövas för en mindre del av användningen inom ett fåtal företag. främst vid framställning av läkemedelssubstanser och sjukvårds- artiklar. Likaså behövs undantag då metylenklorid föreskrivs i internatio- nellt fastlagda analysmetoder. Om särskilda skäl föreligger bör dispens kunna ges även inom andra områden. Denna avvecklingstakt, vilken är snabbare än vad utredningarna föreslagit, är både tekniskt möjlig och miljö-och hälsomässigt motiverad. Härigenom kan en snabb riskminsk- ning åstadkommas och ett starkare incitament ges till utveckling av alter- nativ teknik. Det är också, som redan nämnts, angeläget att åtgärder vidtas samtidigt mot hela gruppen klorerade lösningsmedel.

Eftersom det i dag inte finns några godtagbara alternativ till perklorety- len är regeringen inte beredd att bestämma tidpunkten för en avveckling av perkloretylen. Regeringen anser det angeläget att alternativ utvecklas och kommer att följa utvecklingen och driva frågan om att hitta ersätt- ningar internationellt. Om inte detta ger resultat kommer regeringen över- väga att införa en miljöskatt för att få önskad styrning.

Användningen av trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen i kon- sumentprodukter bör förbjudas från den 1 januari 1993. Det innebär en något längre tid för omställningen än den som föreslagits i Begränsnings- uppdraget.

Regeringen avser att aktivt driva dessa förslag inom EFTA/EG. Samtliga nämnda förbud kommer att inom kort notifieras till EFTA/EG och GATT. Beslut om förbud kommer att fattas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer efter notifikationstidens utgång och med beaktande av eventuella kommentarer.

13.5.3 Plastadditiv m. fl. ämnen

Regeringens ställningstagande: Användningen av organiska tenn- föreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klorparafliner skall begränsas. Målet är en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga.

Förslagen i Begränsningsuppdraget: Överensstämmer i huvudsak med vårt ställningstagande.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ansluter sig till förslagen i Begränsningsuppdraget. Kemisk-Tekniska Leverantöfdrbundet (KTF) m.fl. framför dock att egenåtgärder i vissa branscher redan har påbörjats för vissa av ämnena och att det inte är meningsfullt med egna svenska åtgärder om det inte sker i internationellt samarbete. KTF m.fl. anser därför att ämnena inte bör föras upp på svenska listor över ämnen som skall begränsas förrän internationella organ kommit fram till gemensam- ma överenskommelser. Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar bl. a. att användningen av ämnena i vissa fall bör avvecklas snabbare än vad som föreslagits och på ett mer kraftfullt sätt, t. ex. genom förbud. Svenska Naturskydds/öreningen anser bl. a. att konkreta avvecklingsplaner bör pre- senteras för ämnena under åren 1991 och 1992.

Regeringens överväganden: Molivjö'r avveckling

Klorparajff ner används huvudsakligen som flamskyddsmedellmjukgörare i PVC-plast, fogmassor, lim, färg och verkstadsoljor. Sverige använder un- gefar 4 500 ton klorparafliner årligen.

Klorparaflincma är stabila, svårnedbrytbara och motståndskraftiga mot oxidation. Bioackumulering av klorerade paraffiner har konstaterats. För många användningar av klorparaffiner finns mindre miljöskadliga alterna- tiv. Regeringen anser att målsättningen bör vara att användningen av klorparaffiner skall ha upphört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klorparaffmema bör vara avvecklade till senast år 1994.

Miljöriskema med klorparaffiner har även uppmärksammats internatio- nellt. De fmns bl.a. med inom Nordsjökonferensens arbete vad gäller undersökning av ämnets skadliga effekter i den marina miljön.

Ftalater är en ämnesgrupp som används huvudsakligen som mjukgörare i PVC, men även i viss mån i lim, färg, tätningsmedel, fogmassa m.m.

Under 1980-talet har ftalaters förekomst och påverkan på miljön under— sökts. I flera länder. bl.a. USA och Canada, har miljömyndigheterna prioriterat ftalaterna för testning och utvärdering av deras miljöeffekter.

] Sverige användes ca 24000 ton ftalater år 1989. Utsläppen till miljön från 1989 års produktion av mjuk PVC kan uppskattas vara flera hundra ton. Ftalater belastar miljön framförallt genom stora utsläpp i luften. De har också långsamma nedbrytningshastigheter. Ftalaternas egenskaper le- dcr till att luftburna ftalater kan transporteras långa sträckor i atmosfären. Nedfallet, som kan ske långt från utsläppsplatscn, sker med hjälp av nederbörden eller med kondensation vid svalare temperaturer.

Spridningen till miljön kan ske vid framställning och distribution av ftalater, vid tillverkningen av plastvaror innehållande mjuk PVC, vid användning av dessa varor samt slutligen vid omhändertagande av avfall som innehåller dessa varor. Negativa miljöeffekter har dokumenterats i fråga om ftalater.

Regeringen anser att målet skall vara att tillförseln av ftalater till miljön skall minska. Det finns i dag andra mjukgörare som kan utgöra komple- ment eller alternativ till ftalater.

Bromerade flamskyddsmedel används inom konstruktionsplaster, lätt- plaster (isoleringsmaterial), kretskort, textilier m.m. Bromerade flam- skyddsmedel tillsätts materialen för att förändra deras brandegenskaper. Sverige har ingen egen tillverkning av bromerade flamskyddsmedel. Sveri- ges totala import var år 1988 1 400— 2 000 ton. Cirka 500 ton exporterades som komponenter i varor.

Bromerade flamskyddsmedel är biotillgängliga och bioackumulerbara. Undersökningar som gjorts i Sverige har visat att polybromerade difenyl- etrar är spridda i miljön och att halterna i allmänhet tycks ha ökat sedan 1970—talet. Regeringen anser därför att målet bör vara att användningen av bromerade flamskyddsmedel skall avvecklas.

] internationella sammanhang, inom bl.a. EG och OECD, har arbetet med att bedöma behovet av och föreslå lämpliga åtgärder för begränsning av bromerade flamskyddsmedel hög prioritet. Nederländerna har föresla- git förbud för ett antal bromerade flamskyddsmedel. Ett förslag om be- gränsning av användningen av vissa bromerade flamskyddsmedel är under utarbetande inom EG.

Organiska tennföreningar har en mycket spridd användning. De största mängderna av de organiska tennföreningarna används som stabilisatorer vid PVC-tillverkning. Den övriga användningen är i bekämpningssyfte och ger upphov till en omedelbar miljöpåverkan, t. ex. från term i skepps- bottenfärger och i kylvattenkcmikalier.

De organiska tennföreningarna har en hög toxicitet och flera negativa hälso- och miljöeffekter. De ger skador på olika vattenlevande organismer och är också bioackumulerbara. Regeringen anser att det är angeläget att de arbeten som redan pågår för att begränsa användningen av de organiska tennföreningarna drivs aktivt så att den miljöskadliga användningenav organiska tennföreningar avvecklas så snabbt som möjligt.

Det internationella arbetet är även på detta område av avgörande bety- delse. Användningen av tenninnehållande skeppsbottenfärger har reglerats i många länder, däribland i Sverige, Norge, EG-länderna m.fl. IMO (Inter- national Maritime Organization) arbetar också med förslag till internatio- nella överenskommelser om åtgärder mot användningen av organiska tennföreningar.

Vid Nordsjökonferensen år 1990 överenskoms att utsläppen till Nordsjön av vissa organiska tennföreningar skall minska. Nordsjökonferensens mål är en halvering av utsläppen till år 1995 beräknat på 1985 års nivå.

Tillvägagångssät!

För de nu aktuella ämnena ger begränsningar, som enbart är riktade mot svenska tillverkare och importörer, inte ett tillräckligt genomslag på den samlade tillförseln till den svenska miljön. Det internationella samarbetet är därför av särskilt stor betydelse och begränsningsåtgärder måste drivas ak- tivt i olika sammanhang, såsom inom OECD, i samarbete med EFTA och EG, mellan de nordiska länderna samt genom de olika havskonventionerna.

Det internationella samarbetet är också viktigt för att ge bättre kunska-

per om olika miljöskadliga tillsatsämnen i plast, om olika ämnens använd- ning, miljöeffekter och lämpliga substitut.

Enligt regeringens bedömning är det naturligtvis bäst om användningen av ftalater, bromerade flamskyddsmedel, klorparaffiner och organiska tennföreningar kan avvecklas genom egenåtgärder inom berörda bran- scher. För att påverka utvecklingen i denna riktning anser regeringen att kcmikalieinspektionens och naturvårdsverkets pågående arbete med att på olika sätt bearbeta importörer och användande branscher och informera dem om ämnenas miljöfarlighet och om substitutionsmöjligheter är bety- delsefullt.

Det är också angeläget att myndigheterna. mot bakgrund av bl.a. vad som uppnås genom industrins egna åtgärder, gör en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan krävas för att säkra en begränsning av an- vändningen av ämnena. Regeringen har erfarit att ett samlat förslag om begränsningar för plastadditiv kommer att utarbetas av kemikalieinspek- tionen och naturvårdsverket gemensamt. Myndigheternas arbete inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen som är mest skadliga för miljön. För tennorganiska föreningar och bromerade flamskyddsmedel bedöms även det eventuella behovet av statliga åtgärder för att begränsa deras använd- ning i andra material än plast.

]3.5.4 Nonylfenoletoxylater

Regeringens ställningstagande: Minst 90 % av användningen i Sveri- ge av nonylfenoletoxylater bör ha upphört till år 2000. Detta bör kunna ske genom frivilliga åtgärder inom berörda branscher.

Förslagen i Begränsningsuppdraget: Överenstämmer med vårt ställ- ningstagande.

Remissinstanserna: Övervägande antalet instanser har tillstyrkt förslaget till begränsningsåtgärder. De branschanknutna instanserna har inte ifråga- satt behovet av avveckling men några har haft synpunkter på förslagen till hur avveckling skall genomföras. Kemisk-Tekniska Leverantörfb'rbundet m.fl. anser att användningen av nonylfenol kommer att successivt begrän- sas och på sikt minimeras genom företagens egna åtgärder samt att det räcker med att myndigheterna följer detta avvecklingsarbete. Svenska Naturskyddsföreningen har påpekat att nonylfenoletoxylater kan förekom- ma som papperskemikalie och att även denna användning bör minskas.

Regeringens överväganden: Sverige har egen produktion av nonylfenol- etoxylater (NFE). Totalt produceras 10000— 13 000 ton NFE per år varav ca [0000 ton exporteras. Den svenska importen av NFE uppgår till unge- fär 1 000 ton per år.

Cirka 3000—3 500 ton NFE används årligen i Sverige som tvättmedel, vätmedel, emulgatorer och dispergeringsmedel. Den största användningen sker inom industriell och institutionell rengöring med en förbrukning på sammantaget ca 2 400 ton per år.

NFE är förhållandevis lätt nedbrytbart i miljön. Både NFE och dess nedbrytningsprodukter har dokumenterat negativa egenskaper för miljön. NFE har hittats i olika typer av avlopps- och recipientvatten, i kommunalt och industriellt reningsverksslam, i jord efter slamspridning och i biologiskt material såsom grödor och musslor. Miljöprojekt Göteborg har pekat på problemet i sitt slutbetänkande.

Italien och Schweiz har generella förbud mot användning av NFE i konsumentprodukter och i institutionella rengöringsmedel. I Nederländer- na och i Storbritannien pågår arbete för att kraftigt minska användningen av NFE. I Tyskland är NFE i konsumentprodukter utbytt sedan 1986.

För rengöringsändamål finns i dag möjlighet att ersätta NF E med andra mindre miljöskadliga substanser. Tillverkningsbranschen har efter över- läggningar åtagit sig att inom ett par år minska användningen av NFE i institutionella rengöringsmedel med 90 %.

Halterna av NFE och dess nedbrytningsprodukter i det kommunala avloppsslammet har den senaste tiden minskat. Detta tyder på att använd- ningen av NFE även i hushållsprodukter är på väg att reduceras.

För den industriella användningen i avfettnings-, emulgerings- och dis- pergeringsmedel bedöms utsikterna goda att inom några år hitta lämpliga ersättningsmedel.

NFE ingår också som verksam beståndsdel i vissa kemikalier som an- vänds inom massa- och pappersindustrin. Då alternativa produkter finns bör användning av dessa NFE-produkter kunna upphöra tämligen omgå- ende.

Det ankommer på naturvårdsverket och kemikalieinspektionen att font- löpande följa och redovisa användningen av NFE i Sverige och vid behov vidta eller förslå åtgärder för att användningen skall kunna minskas med 90 % till år 2 000.

Den användning som därefter återstår får enligt regeringens uppfattning endast ske om risken för spridning i miljön är mycket liten. På sikt bör all användning upphöra och NFE ersättas med mindre miljöskadliga alterna- tiv.

Sverige bör verka för intemationella överenskommelser om att kraftigt minska användningen av NFE.

Hänvisningar till S1352

13.6. Ozonnedbrytande ämnen

Hänvisningar till S13-6

13.6.1. Bakgrund

Fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, CFC, är stabila ämnen som inte existerar naturligt i miljön. De uppfanns på 1930-talet och har visat sig vara mycket användbara för ett stort antal industriella ändamål, från rengöring till användning som köldmedia. CFC-föreningar säljs under en rad handelsnamn, bl.a. namnet Freon. Det har dock visat sig att CFC- föreningama på grund av sin långa livslängd och sitt innehåll av klor bidrar till att bryta ned det skyddande ozonskiktet i stratosfären, 15—50 km ovanför jordytan. Dessa föreningar bidrar även till den s.k. växthusef- fekten och påverkan på vått klimat. Andra långlivade, klorerade eller

Prop. 1990/91: 90

bromerade ämnen med liknande skadliga miljöeffekter är haloner, koltet- raklorid, l,l,l-trikloretan och de ofullständigt halogenerade klorfluorkar- bonerna, de s.k. HC FC-föreningarna.

Frågan om åtgärder till skydd för ozonskiktet har varit uppmärksam- mad under 1980-talet såväl nationellt som internationellt. Internationella överenskommelser har träffats för att begränsa utsläppen av ozonnedbry- tande ämnen. Hittills har 72 resp. 63 stater och EG ratificerat Wien- konventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Sverige ratificerade Wienkonven- tionen år 1986 och Montrealprotokollet år 1988. Genom Montrealproto- kollet, som trädde i kraft den 1 januari 1989, beslutade parterna om avvecklingsplaner för CFC och halon. En redogörelse för Montrealproto- kollet har lämnats i 1988 års miljöpolitiska proposition (prop. 1987/88: 85).

Regeringen redovisade i nyss nämnda proposition en nationell avveck- lingsplan för CFC med en betydligt högre ambitionsnivå än den internatio- nella. Riksdagen lämnade utan erinran vad som anförts i propositionen om en sådan avvecklingsplan (JoU23, rskr. 373). Enligt den svenska avveck- lingsplanen skall utsläppen av CFC ha halverats till utgången av år 1990, räknat från 1986 års nivå, och i princip ha upphört till år 1995. Syftet med denna plan är bl. a. att påverka den internationella utvecklingen genom att visa på möjligheten att använda alternativa ämnen och CFC-fri teknik.

Regeringen har under hösten 1990 beslutat om importförbud i enlighet med naturvårdsverkets förslag i rapporten Importreglering av vissa pro- dukter tillverkade med hjälp av CFC. Beslutet. som trädde i kraft samtidigt som förbudet mot inhemsk tillverkning den I januari 1991, omfattar vissa typer av skumplast samt varor som innehåller sådan skumplast.

En avveckling av CFC får inte leda till ökad användning av andra ozonnedbrytande ämnen eller ämnen som på annat sätt är miljö- eller hälsofarliga. Regeringens mål är därför att även avveckla användningen av halon, l,l,l-trikloretan och koltetraklorid samt att i övrigt begränsa an- vändningen av ämnen som påverkar det stratosfäriska ozonskiktet.

I ljuset av nya vetenskapliga rön har allt fler länder anslutit sig till uppfattningen att en fullständig och global avveckling av samtliga ozon- nedbrytande ämnen är nödvändig. Vid det andra mötet mellan parterna till Montrealprotokollet, som ägde rum i London i juni 1990, beslutades om skärpningar avseende utsläppen av CFC och halon. Vidare utökades antalet reglerade ämnen med koltetraklorid och l,l,l-trikloretan. Rikt- linjer för användningen av HCFC-föreningar antogs av parterna. De indu- strialiserade Iändema har genom sina stora utsläpp av ozonnedbrytande ämnen huvudansvaret för att lösa det globala miljöproblemet som ned- brytningen av ozonskiktet innebär. För att göra det möjligt för utvecklings- länder att ansluta sig till protokollet fattades beslut om inrättandet av en multilateral fond. Frågan om riksdagens godkännande av tilläggen till protokollet behandlas i avsnitt 13.8.1.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av 1988 års plan för CFC-avveckling och utarbetat förslag om tillägg. Verket har också utarbetat förslag till avvecklingsplaner för halon, koltetraklorid och l,l,l-trikloretan, de två senare tillsammans med kemikalieinspektionen.

Naturvårdsverket föreslår också begränsningar av användningen av HCFC—föreningar. Förslagen redovisas i naturvårdsverkets rapport Åtgär- dertill skydd för ozonskiktet. Med naturvårdsverkets förslag i det följande avses förslag givna i den rapporten, om inte annat anges. Vid remissbe- handlingen har de flesta remissinstanserna ställt sig positiva till de före- slagna åtgärderna till skydd för ozonskiktet. Flera remissinstanser har fram- hållit betydelsen av att Sverige agerar för motsvarande åtgärder på det in- ternationella planet samt att de krav som ställs på den svenska produktionen också bör gälla för importen.

I det följande lämnas. som information till riksdagen, en redogörelse för regeringens ställningstaganden med anledning av naturvårdsverkets för- slag. Åtgärderna kräver inte riksdagens medverkan utan kan genomföras genom förordningsändringar, främst genom ändringar i förordningen (19882716) om CFC och halon m.m.

De konkreta åtgärder som redovisas kommer inom kort att notifieras enligt gällande överenskommelser inom GATT och EFTA/EG. Regeringen avser att fatta beslut efter notifikationstidens utgång efter beaktande av eventuella synpunkter.

Statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen har en fortsatt viktig uppgift med att tillhandahålla råd och information i arbetet med att genomföra åtgärder till skydd för ozonskiktet. Kunskaperna om miljösi- tuationen kommer att öka och utvecklingen på det internationella området går snabbt. Det är därför viktigt att de föreslagna avvecklingsplancrna följs upp av berörda myndigheter. Det ankommer på naturvårdsverket att bevaka avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen och att i samråd med andra berörda myndigheter vidta de åtgärder som kan behövas.

Hänvisningar till S13-6-1

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 13.8.1

13.6.2. CFC

Åtgärder mot CFC-an vändningen

Regeringens ställningstaganden: . Avvecklingsplanen för C FC-föreningar skärps enligt följande: Tillverkning av fjärrvärmerör med hjälp av CFC och import av sådana rör förbjuds från den I juli 1991.

— Användningen av sådana CFC-föreningar som i dag inte är regle- rade bör förbjudas från och med den 1 januari 1993. 0 Frågan om skärpningar av CFC-avvecklingen drivs internationellt. . Naturvårdsverket får utvidgat bemyndigande att utfärda före- skrifter för att begränsa utsläppen av HFC-föreningar.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig positivt om av- vecklingsplanen och om de föreslagna åtgärderna till skydd för ozonskik- tet. Värmeverks/öreningen m.fl. anser att en tidigareläggning av förbudet mot fjärrvärmerörstillverkning med CFC inte är rimlig av energieffektivi-

tetsskäl. Andra pekar på att teknikutvecklingen i fråga om fjärrvärmerör har gått snabbt och att CFC-fria rör redan i dag kan tillverkas kommer- siellt.

Regeringens överväganden: Den branschvisa avvecklingsplanen för CFC som antogs år 1988 byggde på de förutsättningar som då var aktuella avseende alternativ teknik, alternativa produkter och på vad som då var känt om miljösituationen. Den översyn av avvecklingsplanen som nu har gjorts av naturvårdsverket visar på att de bedömningar som gjordes år 1988 i fråga om möjligheten att minska CFC-användningen var riktiga. Den svenska användningen av de kontrollerade CFC-föreningama har minskat med 50% sedan år 1986 som en följd av de hittills vidtagna avvecklingsåtgärderna.

Det finns nu en internationell samsyn om att risken för skador på ozonskiktet är så stor att samtliga ozonnedbrytande ämnen måste avveck- las. Flera länder har antagit eller planerar anta planer för snabbare avveck- ling än vad som anges som minimikrav enligt Montrealprotokollet. Det gäller t. ex. EG-länderna. De tekniska svårigheterna har på flertalet områ- den lösts på ett tillfredsställande sätt.

I fråga om _äärrvärmerörstillverkning har tekniken utvecklats, så att en övergång till tillverkning av rörisolering med koldioxid eller HCFC kan ske redan under år 1991. Produkterna uppfyller de krav som ställs av Värmeverksföreningen och gällande standard. Koldioxidblåsta rör med liknande isoleringsförmåga beräknas för närvarande kosta 20—300/0 mer än CFC-blåsta rör. En övergång till att tillverka fjärrvärmerör utan CFC innebär att användningen av CFC i Sverige minskar med ca 200 ton per år.

Den svenska importen av fjärrvärmerör från Danmark är betydande. Även där tillverkas i dag fjärrvärmerör utan CFC. Internationellt gäller vidare att Norge har förbjudit användning av CFC vid tillverkning av produkter med hård skumplast, t.ex. fjärrvärmerör, liksom import av sådana produkter från den I juli 1991. Schweiz och Tyskland har liknande planer, avsedda att träda i kraft under år 1991 resp. den I januari 1992.

Regeringen avser mot den bakgrunden att förbjuda tillverkning av fjärr- värmerör med hjälp av CFC och importen av sådana rör från den 1 juli 1991. Det innebär en tidigareläggning av den delen av avvecklingsplanen med tre och ett halvt år.

Förutom de CFC-föreningar som omfattas av den gällande avvecklings- planen finns ett antal oreglerade CF ('i/öreningar, vilkas ozonnedbrytande potential är av samma storleksordning som de tidigare reglerade förening- arnas.

De hittills inte reglerade CFC-föreningarna har i dag en begränsad användning både i Sverige och internationellt. Inom Montrealprotokollets ram har beslut fattats om en avveckling av dessa ämnen i samma takt som de tidigare reglerade. Tyskland har utökat sin lista över reglerade ämnen och avser- införa ett förbud under år 1991.

Inga betydande utvecklings- eller omställningssvårigheter föreligger för en snabb avveckling av de oreglerade C F C-föreningarna. Regeringen avser mot den bakgrunden att, efter internationellt notifikationsförfarande, be- sluta om förbud mot användningen av samtliga i dag ej reglerade CFC-

föreningar senast den I januari 1993, i enlighet med naturvårdsverkets förslag.

För att begränsa utsläppen av CFC och HCFC från kylanläggningar och värmepumpar har naturvårdsverket efter regeringens bemyndigande utfär- dat föreskrifter om försiktighetsmått för att förhindra utsläpp vid hante- ring, service och drift av anläggning som innehåller CFC eller HCFC. HFC föreningar bryts ned innan de når ozonskiktet och de innehåller inget klor. Därför har de ingen ozonnedbrytande potential. De har dock förmå- gan att bidra till den s.k. växthuseffekten och påverka klimatet. HFC- föreningar är inte akut giftiga, men kunskapen om långtidseffektema är otillräcklig. Via nedbrytningsprodukter, eller eventuella samverkande ef- fekter med andra ämnen i atmosfären eller på marken, kan HFC i framti- den visa sig ha andra oönskade effekter. HFC-föreningar är enligt vad vi vet i dag mindre farliga för miljön än CFC eller HCFC, men de bör alla användas med försiktighet så att utsläppen minimeras. Regeringen avser därför att utvidga naturvårdsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för CFC och HC FC till att även omfatta HFC—föreningar.

Enligt avvecklingsplanen för CFC kan undantag från förbudet mot CFC i medicinska spray/örpackningar från den 1 januari 1989 medges av läke- medelsverket om produkten är avsedd för medicinskt ändamål. Vid pröv- ningen av dispenser bör stor vikt läggas vid bedömning av alternativa drivgaser eller metoder. Regeringen avser därför att ändra i förordningen om CFC och halon'm. m. så att det framgår att läkemedelsverket i sin pröv- ning skall samråda med naturvårdsverket.

M iljöriktigt omhändertagande av kyl— och frysskåp

Regeringens ställningstagande: Kommunerna skall ombesörja att CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett mil- jöriktigt sätt senast från den 1 januari 1995.

Naturvårdsverkets förslag i rapporten angående återvinning och omhän- dertagande av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m.m.: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.

Remissinstanserna: Berörda parter är eniga om att förslaget är genom- förbart. Kommunförbundet ifrågasätter exaktheten i den kostnadsupp— skattning som gjorts. speciellt med hänsyn till kraven på aktsam transport, men stödjer förslaget i stort. Tillverkare och importörer anser att ett system där kyl- och frysskåpstillverkarna ombesörjer omhändertagandet skulle leda till en dyr administration samt påverka marknaden negativt. Svensk Av/allskonvertering AB (SAKAB) påpekar att dess kapacitet inte förväntas bli tillräcklig före år 1994 och att alternativet fram tills dess blir lagring eller export.

Regeringens överväganden: Kyl- och frysskåp innehåller C FC-föreningar både i isoleringen och i kylsystcmcn. I Sverige kasseras årligen ca 440000 kyl- och frysskåp. De innehåller sammanlagt ca 275 ton CFC i isoleringen

och ca 62 ton CFC i kylsystemen.

Riksdagen har (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) anfört att en återvinningsplan bör utarbetas och resurser satsas på omhändertagande av CFC.

Enligt den gällande avvecklingsplanen för CFC kommer kyl- och frys- skåp att tillverkas utan CFC-föreningar efter utgången av år 1994. Sverige har varit ledande i utvecklingen av CFC-fria enheter och CFC-fria altema- tiv beräknas komma ut på marknaden före år 1995. Redan i dag har kylskåpstillverkarna kunnat minska användningen av CFC med 50 %.

Eftersom kyl- och frysskåp är produkter som används under en relativt lång tid kommer problemet med utsläpp av CFC från kasserade skåp att finnas kvar i ca 15 år efter det att de nya skåpen gjorts CFC-fria. Därefter beror behov av system för omhändertagandet av kasserade kyl- och frys- skåp på val av alternativ till CFC.

För att minska utsläppen av CFC till atmosfären anser regeringen att ett ordnat omhändertagande av CFC ur kasserade skåp bör etableras från den 1 januari 1995. Med denna åtgärd begränsas utsläppen av CFC med sammanlagt ca 4200 ton från år 1995 till och med år 2010.

Åtgärden innebär förutom minskade utsläpp av ozonnedbrytande ämnen även minskade utsläpp av kraftigt klimatpåverkande gaser. Det är betydligt mer kostnadseffektivt att begränsa utsläppen av CFC än att minska utsläppen av koldioxid, som också är en växthusgas. Återanvänd- ning av material är också en miljövinst. Kasserade kyl- och frysskåp ger upphov till ca 25000 ton avfall per år, varav metallfraktionerna utgör säljbart skrot.

Regeringens bedömning är att centrala anläggningar behöver etableras för att ta hand om både tömning av kylsystemen och fragmentering av isoleringen. Ca 70 % av CFC-innehållet beräknas då kunna tas om hand till en sammanlagd kostnad av ca 140 milj. kr. per år. Regeringen har erfarit att det finns företag i Sverige som är intresserade av att bygga upp anlägg- ningar för att ta hand om kasserade kyl- och frysskåp.

En förutsättning för att erforderlig kapacitet skall etableras är att en någorlunda kontinuerlig tillförsel av skåp är säkrad. Det lämpligaste sättet att ordna detta är enligt regeringens mening att kommunernas skyldighet att samla in skåpen som hushållsavfall, utvidgas till att omfatta även en skyldighet att tillse att CFC-innehållet omhändertas på det för miljön bästa sättet.

Regeringen avser därför att ålägga kommunerna att senast från den 1 januari 1995 ta om hand kasserade kyl- och frysskåp på ett sådant sätt att CFC återvinns. Detta skall även omfatta omhändertagande av kyl- och frysskåp som inte ingår i hushållsavfallct. Regeringen avser att inom kort föreskriva om detta genom ändringar i renhållningsförordningen och för- ordningen om CFC och halon m.m.

Kommunerna skall redan i dag ta hand om kyl- och frysskåp som en del av hushållsavfallet. Omhändertagande av CFC-innehållet innebär ett ut- vidgat ansvar. vilket kan motivera avgiftshöjningar. Kostnaden beräknas bli ca 40 kr. per hushåll och år. I vissa fall kan kostnaderna dock tänkas bli alltför höga. främst i glesbygdskommuner. Det bör därför finnas möjlighet

för kommunerna att söka dispens hos naturvårdsverket från skyldigheten att ta hand om kyl- och frysskåp.

Utveckling av teknik för att omhänderta och destruera CFC ingår i det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet. Kyl- och frysskåp kom- mer för lång tid framåt att vid kasserandet ge stora CFC-utsläpp från de flesta industrialiserade länder. Överväganden om omhändertagande pågår i flera europeiska länder. Det finns för närvarande inte någon kapacitet i Sverige för att destruera den CFC som återvinns. Destruktionskapacitet bör på sikt etableras i Sverige eller utomlands. Regeringen avser att följa utvecklingen och vid behov vidta de åtgärder som krävs för att en erforder- lig destruktionskapacitet skall-etableras.

13.6.3. Haloner

Regeringens ställningstaganden: Användningen av halon 121 1, 1301 och 2402 avvecklas genom följande åtgärder; Tillverkning, import och försäljning av portabla halonbrandsläc- kare och installation av fast brandsläckningsanordning samt full- skaletestning med halon förbjuds från den I juli 1991.

— Användningen av halon som brandsläckningsmedel i befintliga anläggningar skall ha upphört senast den 1 januari 1998. Den som yrkesmässigt innehar brandsläckningsanläggningar med mer än 20 kg halon åläggs att ansvara för att halonet tas om hand och levereras för destruktion eller återvinning. — Naturvårdsverket får det övergripande ansvaret för att följa upp

att insamling och omhändertagande sker och bemyndigas att utarbeta föreskrifter för hanteringen av halon.

— Frågan om avveckling av halon drivs internationellt.

Naturvårdsverkets förslag: Statens naturvårdsverk föreslår förbud mot all användning av halon i fasta installationer från den 1 januari 1995. Kravet på revisionsbesiktning av tryckkärl med halon föreslås ändras från vart femte till vart tionde år. Naturvårdsverket föreslår vidare en årlig avgift för innehav av mer än 20 kg halon samt registrering och årlig rapportering av innehav. Ansvar för registrering, rapportering, uppbörd av avgifter och destruktion föreslås läggas på Svensk Avfallskonvertering AB.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till en avveckling av halonanvändningen. Vikten av att personsäkerheten inte eftersätts understryks. Televerket anser att naturvårdsverkets förslag om halondestruktion innebär en onödigt tungrodd och byråkratisk kontrollap- parat. Arbetarskyddsstyrelsen föredrar föreskrifter om försiktighetsmått vid revision av tryckkärl med halon i stället för en ändring av revisionsin- tervallet. Flera instanser t. ex. Värmeverksföreningen anser att ett avgifts- system bör utredas närmare innan beslut fattas. Svensk A vfallskonvertering AB (SAKAB) avvisar förslaget om en särskild insamlingsverksamhet i SAKABs regi men har ingen erinran mot att destruera insamlade haloner.

Enligt SAKAB är en samordning av nordisk destruktionskapacitet motive- rad. Svenska brandförsvamföreningen anser "att insamlad halon ej bör de- strueras utan i stället återanvändas.

Regeringens överväganden: Haloner är benämningen på ett antal gasfor— miga ämnen som används framför allt som ett effektivt brandsläcknings- medel. De haloner som används i dag benämns halon 1211, 1301 och 2402. De används främst för att skydda känslig och dyrbar elektrisk och elektronisk utrustning mot brand. Halon utgör vid de koncentrationer och tidsramar som är aktuella vid släckning inget hot mot människor som befinner sig i det utrymme där de används. Däremot har de mycket allvarliga effekter på ozonskiktet. Den i Sverige mest förekommande ha- lonföreningen är ca tio gånger mer aggressiv mot ozonskiktet än CFC.

Ca 150 ton halon nyinstallerades under år 1986. Antalet nyinstallationer har sedan dess kraftigt minskat. Ca 50 ton släpptes år 1986 ut vid brand, felutlösningar, läckage samt vid tester. Den totala mängden halon som finns installerad i släcksystem och i handbrandsläckare i Sverige uppgår till 1 000— I 500 ton. Ca 70 ton finns i portabla brandsläckare.

Enligt det reviderade Montrealprotokollet skall produktion och förbruk- ning av halon minska med 50 % till år 1995 och avvecklas till år 2000, med undantag för vad parterna gemensamt bedömer som oersättlig använd- ning. Bland EFTA-länderna har enligt vad regeringen erfarit Norge mål- sättningen att förbrukningen av halon skall avvecklas inte senare än om- kring år 1995.

Det finns i dag fullgoda alternativ till halon i portabla brandsläckare och [ brandsläckningsanläggningar, där halon används som punktskydd eller rumsskydd i fasta installationer. De enda undantagen gäller speciella an- vändningsområden i utrymmen där verksamheten av säkerhetsskäl måste fortgå även vid brand. Exempel på detta är användning i flygplan, ubåtar och för vissa militära ändamål.

Regeringen kommer därför att förbjuda tillverkning och import av handbrandsläckare samt installation av fasta anläggningar med halon från den 1 juli 1991 med undantag för nyss nämnda användningsområden. Regeringen kommer att bemyndiga statens räddningsverk att medge ytter- ligare undantag från förbudet i de fall halon bedöms nödvändigt för att inte personsäkerheten skall eftersättas. Motsvarande bemyndigande kom- mer att ges till sjöfartsverket vad avser undantag inom sjöfartens område. Undantag skall endast medges efter samråd med naturvårdsverket.

Förbudet mot installation av halon som brandsläckningsmedel kommer att gälla såväl nya anläggningar som befintliga installationer, vilka vid om- byggnader och annan ändring av byggnader måste bytas ut.

Utsläpp av halon i samband med fullskaleprov kan undvikas genom att använda andra metoder för att pröva anläggningen varför förbud mot prov som medför utsläpp av halon kommer att införas samtidigt.

Regeringens bedömning är att dessa åtgärder kommer att leda till att förbrukningen av halon minskar med ca 95% till år 1995, räknat från 1986 års nivå. Regeringen kommer att bemyndiga naturvårdsverket att utfärda de närmare föreskrifter som behövs för att motverka utsläpp av halon från brandsläckningsanläggningar. Användning av återvunnen halon bör inte

räknas som förbrukning.

Utsläppen av halon i samband med distribution och försäljning kan minskas genom ökad återvinning och försiktighetsåtgärder vid hantering- en. Vid provtryckning av kärl med halongas kan förlusterna minskas både genom åtgärder vid provtryckningen och genom ändrade intervaller för kontrollbesiktning. Det åligger arbetarskyddstyrelsen att efter samråd med naturvårdsverket vidta de åtgärder som behövs för att minska utsläppen i samband med kontrollbesiktning.

Den yrkesmässiga användningen av halon som släckmedel skall ha upp- hört i befintliga brandsläckningsanläggningar senast den 1 januari 1998. För att personsäkerheten inte skall eftersättas bör undantag från förbudet mot användning av halon i befintliga anläggningar kunna ges av statens rädd- ningsverk eller av sjöfartsverket, efter samråd med naturvårdsverket. Öv- riga undantag av andra skäl än hänsyn till personskydd, bör om särskilda skäl föreligger kunna lämnas av naturvårdsverket.

Den upplagrade mängden halon i främst fasta brandsläckningsanord- ningar är stor, både i Sverige och globalt. Det är därför angeläget att haloner samlas in för att återvinnas eller destrueras. Omotiverade utsläpp av halon måste förhindras. För Sveriges del skulle utsläpp av hela den inhemskt upplagrade mängden på ca 1000—1 500 ton halon innebära att halon motsvarande 3—4 års förbrukning av CFC (1990 års nivå) släpps ut i atmosfären. Varje kg halon motsvarar ca 10 kg CFC i ozonnedbrytande förmåga.

För att förhindra onödiga utsläpp av halon avser regeringen att besluta om krav på att den som yrkesmässigt innehar en eller flera brandsläck- ningsanläggningar med sammanlagt mer än 20 kg halon skall se till att halon, i samband med borttagande eller utbyte av anläggning, tas om hand och levereras för destruktion eller återanvändning. Detta krav skall gälla från den ljanuari 1992.

Uttag av en årlig avgift för destruktion av halon enligt naturvårdsverkets förslag skulle medföra vissa praktiska problem, vilket påpekats av flera remissinstanser. Avgiften skulle tas ut i förväg och behöva fonderas i avvaktan på att ett behov av avgiftsmedlen uppkom. Ett sådant system är olämpligt främst med hänsyn till att det är svårt att på förhand fastställa vad den verkliga kostnaden för destruktion blir. Regeringen anser i stället att företagen skall debiteras kostnaden efter utförd tjänst.

Detta förutsätter en viss myndighetskontroll och registrering av befint- liga anläggningar som innehåller mer än 20 kg halon. Knappt 2 000 anlägg- ningar i Sverige berörs. Det regionala ansvaret för kontroll och registrering bör åvila länsstyrelserna med naturvårdsverket som central tillsynsmyn- dighet. Regeringen kommer att bemyndiga naturvårdsverket att utfärda de närmare föreskrifter som behövs.

Det är möjligt att destruera haloner med tillgänglig teknik. men någon anläggning för att destruera halon finns för närvarande inte i Norden. En sådan anläggning bör vara specialutformad för destruktion av halon och CFC och kan vara lokaliserad i Sverige eller utomlands. Regeringen anser att utveckling av teknik för destruktion av halon och CFC är viktigt i det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet. Regeringen avser att föl-

jer utvecklingen och vid behov vidta de åtgärder som krävs för att erforderlig destruktionskapacitet skall etableras. I avvaktan på att kapacitet etableras bör halon som tagits emot för destruktion lagras på ett säkert och miljömäs- sigt riktigt sätt.

13.6.4. HCFC

Regeringens ställningstaganden: Användningen av samtliga HC FC- föreningar skall begränsas till de områden, där de under en övergångs- period behövs för att snabbt kunna ersätta CFC-föreningar. Använd- ningen även inom dessa områden bör avvecklas så snart som möjligt.

Användningen av HCFC 22 bör förbjudas från den 1 januari 1994 med undantag för användning som köldmedium och vid tillverkning av hård skumplast för isoleringsändamål.

Användningen av samtliga övriga HCFC-föreningar bör förbjudas i enlighet med HCFC 22, i samråd med EFTA och EG.

Samtidigt bör import av vissa produkter som innehåller eller har tillverkats med HCFC förbjudas.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden. Verket förordar en miljöavgift på HCFC.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser pekar på behovet av HCFC som ersättning för CFC men instämmer i att en permanent övergång till HCFC bör undvikas. Behovet av en internationell samordning av bestäm— melserna påtalas av flera remissinstanser. lndustriförbundet noterar med tillfredsställelse prioriteringen av användningsområden för HCFC.

Regeringens överväganden: Som tidigare framhållits bör all användning av ämnen som bryter ned ozonskiktet begränsas kraftigt. I första hand krävs att utsläppen av CFC och haloner upphör. Men även användningen av andra ämnen som bidrar till nedbrytningen av ozonskiktet måste mini— meras.

För att kunna genomföra en snabb avveckling av CFC behövs ersätt- ningsprodukter. Inom vissa användningsområden är det aktuellt med en övergång till HCFC-föreningar för att ersätta CFC. Användningen av HCFC-föreningar är för närvarande relativt begränsad. Samtliga medför en fortsatt nedbrytning av ozonskiktet, om än i mindre omfattning än CFC-föreningarna. HCFC bidrar även till växthuseffekten. HCFC 22 har förekommit inom kylsektorn i flera år, bl. a. i vissa värmepumpar och för luftkonditionering. En förening med beteckningen HCFC l42b finns också på marknaden om än i relativt små mängder. Övriga HCFC-föreningar används för närvarande enbart på försöksstadiet.

Miljöavgiftsutredningen redovisar i sitt slutbetänkande (SOU l990:59) Sätt värde på miljön! hur ett system för ekonomiska styrmedel kan utfor- mas för att utjämna den ekonomiska fördelen av att använda HCFC- föreningar bl.a. som köldmedium och isolergas. Utredningen lägger dock inte fram något förslag utan anser att frågan om ekonomiska styrmedel bör

aktualiseras efter revideringen av Montrealprotokollet om ozonnedbrytan- de substanser ijuni 1990.

Flera av remissinstanserna anser liksom miljöavgiftsutredningen att den internationella utvecklingen bör avvaktas innan beslut om åtgärder mot HCFC fattas. Enligt det reviderade Montrealprotokollet utgör HC FC- föreningarna övergångssubstanser, dvs. ämnen som behövs för att avveckla CFC. Det betonades dock vid det andra mötet mellan parterna till Mon- trealprotokollet att HCFC endast skall användas under en begränsad tid inom områden där miljömässigt bättre alternativ inte finns. Alla HCFC- föreningar bör ha ersatts med bättre alternativ senast år 2040 och om möjligt före år 2020. Utsläppen bör minimeras och föreningarna bör återvinnas och destrueras. Att begränsa användningen av HCFC ligger således i linje med det internationella arbetet. Internationellt avser regeringen att verka för att HCFC-föreningarna Skall regleras i Montrealprotokollet.

Schweiziska myndigheter avser att förbjuda användningen av samtliga HCFC-föreningari aerosolförpackningar och som lösningsmedel till den 1 januari 1993. Datum för avveckling av användningen för tillverkning av isoleringsmaterial diskuteras.

Ekonomiska styrmedel kan vara en väg för att påskynda utvecklingen av miljömässigt bättre alternativ. Denna fråga avser regeringen att driva nordiskt och vidare internationellt. Regeringen är dock för närvarande inte beredd att föreslå införande av ekonomiska styrmedel på HCFC .

Regeringens bedömning är att användningen av HCFC-föreningar i första hand bör begränsas till isoleringsändamål och som köldmedium samt så snart som möjligt helt ersättas med miljömässigt bättre alternativ.

Som första steg bör användningen av den i dag mest använda HCFC- föreningen, med beteckningen HCFC 22 förbjudas från den ljanuari 1994 med undantag för användning som köldmedium och vid tillverkning av hård skumplast för isoleringsändamål. Det innebär att HCFC 22 inte får användas i sprayförpackningar (med undantag för medicinska produkter), i förpackningsmaterial, i mjuk skumplast, för sterilisering, som konstruk- tionsmaterial för hård skumplast eller vid användning för rengöring och avfettning. Åtgärden överensstämmer med planerade tyska åtgärder.

Regeringen avser att, i samråd med övriga EFTA-länder och EG, förbju- da användningen av samtliga HCFC-föreningar, med nyss nämnda undan- tag. från den ljanuari 1994.

Samtidigt med de inhemska förbuden mot användningen av HCFC bör importförbud införas för aerosolförpackningar, förpackningsmaterial och produkter av skumplast, för annat än isoleringsändamål, vilka innehåller eller har tillverkats med hjälp av HCFC-föreningar. De alternativa kemi- kalier som kan bli aktuella inom de användningsområden som förbjuds är i regel inte dyrare än HCFC och i vissa fall avsevärt billigare.

Det kan finnas behov av att under en övergångsperiod medge vissa begränsade undantag från förbuden. Undantag för aerosoler eller förpack- ningsmaterial kan bli aktuella i enstaka fall. För vissa speciella använd- ningsområden bör naturvårdsverket kunna ge generella undantag. Exem- pel på områdcn inom vilka detta kan bli aktuellt är användning för kemtvätt och i sprayförpackningar för elektronisk utrustning. Regeringen

avser att bemyndiga läkemedelsverket att efter samråd med naturvårds- verket bevilja undantag från förbudet för HCF C i aerosolförpackningar för medicinska ändamål.

13.6.5. Ozonnedbrytande lösningsmedel

Regeringens ställningstaganden: — Användningen av koltetraklorid skall minska med 50% till den 1 januari 1993, med 85% till den 1 januari 1995 och skall vara helt

avvecklad till senast den 1 januari 1998. — Tillverkning, import och användning av l,l,l-trikloretan förbjuds från den ljanuari 1995.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande. I fråga om koltetraklorid föreslår verket att användning- en och exporten av koltetraklorid, som ren substans och som ingående ämne eller förorening i halter över 0,1 %, förbjuds från den 1 januari 1992.

Remissinstanserna: Flertalet instanser anser att det från miljösynpunkt är motiverat att avveckla användningen av dessa ämnen och att en avveck- ling är positiv från hälsosynpunkt. Länsstyrelsen i Östergötlands län fram- håller att en tidsmässig samordning mellan avvecklingsplanema för CFC och l,l,l-trikloretan är viktig för att ämnena inte skall ersätta varandra samt att en riksomfattande informationskampanj behövs. Grossistfdrbun- det Svensk Handel och Plast- och Kemika/ieleverantärers Förening påtalar att från arbetsmiljösynpunkt kan alternativa ämnen ha annorlunda inver- kan på hälsan än l,l,l-trikloretan. Sveriges industriförbund anser att av- vecklingstakten bör följa internationella överenskommelser. Tidpunkten för att avveckla användningen av kolteraklorid i Sverige bör flyttas till den 1 januari 1993. Sveriges Färg/äbrikanters Förening anser att minst 1% koltetraklorid bör tillåtas.

Regeringens överväganden: Genom det reviderade Montrealprotokollet har bl.a. avvecklingsplaner för koltetraklorid och l,l,l-trikloretan fast- ställts.

Koltetraklorid används i Sverige i relativt liten omfattning och inom få användningsområden, t.ex för tillverkning av vissa plastpolymerer. Den ozonnedbrytande förmågan är större än C FC-föreningarnas. Koltetraklo— rid är kraftigt cancerogent och hälsovådligt även i övrigt, varför en avveck- ling av användningen av ämnet har påbörjats internationellt. Som råvara importerades ca 210 ton koltetraklorid till Sverige år 1988, samtidigt som 50— 100 ton exporterades.

Regeringen har av remissvar erfarit att, med den utveckling som pågår. kommer i huvudsak all användning av koltetraklorid inom den svenska industrin att ha upphört senast år 1993. Export av koltetraklorid har i praktiken upphört.

Regeringen kommer att fatta beslut som innebär att användningen av koltetraklorid skall avvecklas i enlighet med EGs aviserade tidtabell. Detta

innebär i nuläget en 50—procentig minskning av användningen till den 1 januari 1993, en 85—procentig reduktion till den 1 januari 1995 samt en avveckling av all användning av koltetraklorid senast den 1 januari 1998. Avvecklingstakten blir därmed snabbare än den som gäller enligt det reviderade Montrealprotokollet. De ekonomiska konsekvenserna av att ersätta koltetraklorid med andra ämnen och tekniker bedöms vara små.

Regeringen har erfarit att Schweiz planerar att förbjuda användningen av koltetraklorid som lösningsmedel från den 1 januari 1993 och att de tyska planerna innebär en i stort fullständig avveckling senast år 1995.

Naturvårdsverket har föreslagit att avvecklingen av koltetraklorid skall omfatta produkter med mer än 0,1 % koltetraklorid. Råvaror för till- verkning av vissa produkter innehåller koltetraklorid. En sänkning av halten av koltetraklorid i dessa råvaror är under utveckling internationellt och ersättningsprodukter bör bli kommersiellt tillgängliga inom några år. Regeringen anser därför att de åtgärder som vidtas inte bör begränsas till produkter som innehåller mer än 0,1 % koltetraklorid.

Ca 2200 ton 1.1, I-trikloretan importerades som råvara till Sverige år 1988. Regeringen anser att det är angeläget att avveckla användningen av l,l,l-trikloretan. Inom vissa användningsområden kan CFC-föreningarna och l,l,l-trikloretan ersätta varandra, varför det är viktigt att tidpunkten för avveckling samordnas.

I Schweiz har vissa konsumentprodukter med l,l,l-trikloretan varit förbjudna sedan den 1 september 1987. Ytterligare förbud planeras från den 1 januari 1993. Tyskland planerar förbjuda i stort sett all användning av l.l,l-trikloretan som rengörings— och lösningsmedel före år 1995.

Regeringen avser att efter notifiering och beaktande av eventuella syn- pukter. förbjuda användningen av l,l,l-trikloretan från den ljanuari 1995. Alternativ produktion och alternativa produkter finns eller är under utveck- ling.

Den totala kostnaden för avvecklingen av l,l,l-trikloretan uppskattas till 20-30 milj. kr. De största användarna finns inom metall- och verk- stadsindustri samt kemisk industri.

Tids- och mängdbegränsade undantag för användning av 1, 1 , l-triklore- tan bör kunna meddelas av statens naturvårdsverk då alternativa metoder eller ersättningsmedel saknas. Regeringen förutsätter att arbetet för att sprida information om avvecklingsplanen för l,l,l-trikloretan prioriteras av olika berörda myndigheter.

Hänvisningar till S13-6-5

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 1352

13.7. Avfall 13.7.1 Bakgrund

Den övergripande målsättningen är att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen i produkter och varor min- skas. Regeringen har i det föregående (se avsnitt 13.2) tagit upp en rad frågor som berör detta.

Riksdagsbeslutet våren 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 16. JoUl6, rskr. 241) innebär bl. a. att kommunerna får ett ökat ansvar för avfallshantering och avfallsplanering och att kommunerna i fortsättningen skall få in de uppgifter, som behövs som underlag för denna planering, från bl.a. indu- strin. Vidare innebär beslutet att riksdagen bekräftat målet att system och metoder för källsortering skall utvecklas med sikte på att allt avfall, som går till slutbehandling, från och med år 1994 sorteras i kategorier som möjliggör ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt lämpligt omhän- dertagande. Målet är att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993.

Efter riksdagsbeslutet har en rad åtgärder vidtagits som syftar till att genomföra avfallsprogrammet.

Statens naturvårdsverk har utsetts att vara central tillsynsmyndighet enligt renhållningslagen (l979z596). Verket håller nu på att ta fram råd och riktlinjer för den heltäckande avfallsplanering och inventering som landets samtliga kommuner från och med år 1991 är skyldiga att genomfö- ra.

Parallellt härmed har FoU-insatsema intensifierats. Enligt riksdagsbe- slut med anledning av regeringens proposition (1989/90:90, JoU17, NU40, rskr. 336, rskr. 337) om forskning. har medel anvisats för forskning om avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. De nya med- len. sammanlagt 87 milj. kr. för tre år, utgör en komplettering till de insatser som sker inom exempelvis stiftelsen Reforsk samt hos berörda myndigheter, främst naturvårdsverket och styrelsen för teknisk utveckling.

I syfte att bl.a. belysa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under 1990-talet samt att klarlägga olika möjligheter för omhän- dertagande av sådant avfall har en särskild utredare tillkallats (dir. l990:45). Arbetet skall resultera i en redovisning vid årsskiftet 1991—- 1992.

Sverige deltar också aktivt i arbetet med internationella regler om och kontroll av miljöfarligt avfall. Utgångspunkten är att varje land måste ta ansvar för sitt avfall. Regeringen föreslår (se avsnitt 13.8.2) att riksdagen godkänner den s.k. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. I sammanhang- et kan nämnas att regeringen nyligen har skärpt reglerna för export av miljöfarligt avfall samt beslutat att ingå ett intentionsavtal med Norges regering om utvidgat samarbete för omhändertagande av sådant avfall. (Se vidare avsnitt 13.7.3)

Regeringen har även tillsatt en utredning (dir. 1990: 39) om åtgärder och styrmedel för att påverka tillverkning, distribution, användning och kvittblivning av förpackningar. Utredaren har lämnat ett delbetänkande (SOU 1990:85). Slutbetänkande skall överlämnas senast den 1 september 1991. (Se vidare avsnitt 13.7.4)

Vidare kan nämnas att regeringen i december 1990 lagt förslag till riksdagen (prop. 1990/91:71) om lag om vissa dryckesförpackningar. I propositionen föreslås att s.k. PET-flaskor skall få försäljas bara om flas- korna ingår i ett retursystem. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1991. Förslaget innebär att ett tillstånd för försäljning kommer att krävas av

regeringen och att engångsflaskan av PET ersätts av en återfyllnadsbar PET—flaska.

En överenskommelse mellan företrädare för den svenska förpacknings- industrin och för miljödepartementet har lett fram till en avveckling av PVC-plast i svensktillverkade förpackningar. Dessa svarar för ca 70% av PVC-plastförpackningarna på marknaden. Arbete kring den fortsatta av- vecklingen av PVC som förpackningsmaterial pågår. Det gäller de 30% som främst utgörs av import. Bl.a. har i det nordiska samarbetet bildats en förpackningsgrupp för att de nordiska länderna gemensamt skall kunna driva frågan om PVC-avveckling internationellt.

Genom de beskrivna åtgärderna räknar regeringen med att flera steg tas i den av riksdagen angivna riktningen när det gäller avfallshanteringen.

Inom ramen för de stimulansåtgärder som regeringen presenterar i pro- positionen (l990/9lz88) om energipolitiken, mot bakgrund av partiöve- renskommelsen om energipolitiken, överväger regeringen att öka stödet till investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränsle. Även förbränningsanläggningar avsedda för sorterat avfall skall därvid kunna ges statligt stöd.

Regeringen bedömer emellertid att de redovisade åtgärderna behöver kompletteras med ekonomiska styrmedel, speciellt för att nå de mål som satts upp beträffande källsortering.

Hänvisningar till S13-7

13.7.2. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet

Regeringens ställningstagande: Regeringen anser att ekonomiska styrmedel kan användas för att stimulera till källsortering i syfte att nå miljömålen inom avfallsområdet.

Regeringens förslag: Regeringen föreslår därför att kommunerna får differentiera avfallstaxoma för att stimulera till källsortering av avfall.

Miljöavgiftsutredningens förslag till avfallsavgifter har mött prak- tiska och principiella invändningar. Regeringen avser att ytterligare överväga om ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet kan utfor- mas på ett sådant sätt att dessa invändningar kan undanrö- jas.

Miljöavgiftsutredningens förslag: Förslaget om kommunernas rätt att differentiera avfallstaxoma överensstämmer med regeringens.

En avfallsavgift för icke miljöfarligt avfall införs den 1 januari 1992. Avgiften skall inledningsvis uppgå till 50 kr. per ton och höjas år 1994. Avdrag medges för bl. a. vissa sorterade fraktioner. Inkomsterna tillförs en särskild fond för att stödja insater som leder till ökad återvinning och förbättrad avfallshantering.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av dem som yttrat sig i fråga om differentierade avfallstaxor är positiv till förslaget.

Flera remissinstanser tillstyrker helt eller delvis utredningens förslag till

avfallsavgifter, men andra framför invändningar. Bl.a. anser flera remiss- instanser att förslaget inte är tillräckligt underbyggt för att utgöra underlag till konkreta åtgärder. Statens naturvårdsverk, Svenska Kommunförbundet. Sveriges Industriförbund och Svenska Renhållningsverks-Föreningen m.fl. hyser oro över att det ännu så länge inte finns en marknad för avsättning av källsorterat avfall. _

Regeringens överväganden: Det finns fortfarande många brister när det gäller hur avfallet tas om hand och på vilket sätt det utnyttjas. Ekonomiska styrmedel för exempelvis industriavfallet skulle kunna medföra ett avse- värt effektivare utnyttjande av de resurser som detta slags avfall kan innehålla. Genom sortering av industriavfallet kan t.ex. brännbart mate- rial av typ byggavfall o.d. separeras och ge ett tillskott till landets energi- försörjning. Organiskt hushållsavfall, som i dag ofta går till förbränning och där kan ge upphov till besvärande miljöstömingar, skulle kunna ersättas med ett sorterat industriavfall av lämplig sammansättning, med högre energivärde, renare rökgaser och en lägre askhalt. Det organiska hus- hållsavfallet skulle kunna föras till kompostering och nyttig användning i stället för att brännas.

Det finns emellertid flera omständigheter som motverkar utvecklingen mot ökad källsortering. En sådan omständighet är att prisnivån för att lämna obehandlat, ofta blandat, avfall till slutbehandling är sådan att den inte stimulerar till sortering av avfallet. Avfallslämnarens möjligheter till besparingar genom en mera resurssnål hantering av avfallet blir därmed helt marginella och ekonomiskt ointressanta för honom. Detta i synnerhet som ett system för bättre utnyttjande av avfallet ofta medför ett visst besvär och tar utrymme i anspråk. Mycket tyder dock på att det finns en relativt stor potential för ytterligare källsortering och återvinning, speciellt inom industrin, men att detta begränsas bl.a. av svårigheterna att avsätta det utsorterade materialet till ett rimligt pris.

Ekonomiska styrmedel kan ge hushållen, och särskilt industrin, incita- ment till att begränsa mängden avfall och separera olika avfallsslag. En utgångspunkt är att sådana styrmedel bör ses som komplement till andra åtgärder för att nå uppsatta mål och driva på utvecklings— och forsknings- arbetet för att främja ny, avfallssnål och ren teknik och minska använd- ningen av miljöskadliga ämnen och produkter.

Frågan om en ökad differentiering av de kommunala renhållningstaxor- na har diskuterats i olika sammanhang, senast i samband med riksdagens behandling av 1990 års budgetproposition. Differentierade taxor kan med- verka till ökad rättvisa, t.ex. när det gäller att fördela kostnadsbördan mellan olika hushåll och styra avfallsvolymerna i miljöanpassad riktning (jfr prop. 1989/90:100 bil. 16 s. 67).

En kommun är inte fri att bestämma priset på en vara eller en tjänst. Enligt den s.k. självkostnadsprincipen får taxor m.m. inte bestämmas till så höga belopp, att de tillför kommunen en vinst. Vidare är det inte tillåtet för en kommun, enligt den s.k. likställighetsprincipen, att särbehandla vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar på annat än objektiv grund. Självkostnads— och likställighetsprinciperna gäller för sådan verksamhet som kommunerna bedriver med stöd av bl.a. renhåll-

ningslagen. Detta innebär att många kommuner har ansett att utrymmet för att införa differentierade avfallstaxor har varit begränsat.

Enligt regeringens mening bör det göras helt klart att kommunen har rätt att differentiera avfallstaxan inom ramen för den kommunala avfallshan- teringen, i styrande syfte.

Differentierade avfallstaxor stimulerar till ökad källsortering av avfall vilket i sin tur ger bättre förutsättningar för att öka återanvändning och återvinning samt ta hand om avfall'på ett från miljö- och resurshushåll- ningssynpunkt bättre sätt.

Ökade möjligheter att differentiera avfallstaxoma ger flexibilitet och möjligheter att. lokalt anpassa avfallsinsamlingen till de varierande förut- sättningar som finns i olika kommuner och mellan regioner för att omhän- derta avfalls- och materialströmmar.

För att säkerställa kommunernas möjligheter att i detta syfte differentie- ra avfallstaxorna föreslår regeringen att renhållningslagcns avgiftsbestäm- melser kompletteras. Självkostnadsprincipen bör dock fortfarande gälla för den totala avfallshanteringen, dvs. någon vinst får inte uppkomma totalt sett.

En förutsättning för att en avfallsavgift enligt miljöavgiftsutredningens förslag skall få avsedd effekt vad gäller både avfallsvolymer och ökad källsortering är att det finns system för att ta hand om sorterade fraktioner för materialåtervinning samt metoder för effektivare utnyttjande av de resurser som kan finnas i avfallet. Detta finns redan på många håll, och andra kommer att etableras bl.a. som ett resultat av större satsningar på avfallsplanering i företag och kommuner. På sikt kan det därför finnas möjligheter att med avgifter styra avfallsströmmarna till en ur miljö- och resurshushållningssynpunkt riktig avfallshantering.

Flera remissinstanser anser att miljöavgiftsutredningens förslag till av- fallsavgifter inte är tillräckligt underbyggt för att utgöra underlag till ett konkret förslag. Ytterligare insatser kommer också att behövas för att få återvinningsmarknaderna att fungera bättre än hittills.

Regeringen anser att ekonomiska styrmedel kan användas för att stimu- lera åtgärder som leder till att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt upphör. Avfallsprogrammet, i kombination med ökad differentiering av de kommunala avfallstaxoma, kommer att bidra till att nå målen på avfallsområdet.

Åtgärderna kan emellertid behöva kompletteras med ytterligare styrme- del. Regeringen avser därför att överväga hur sådana styrmedel kan utfor- mas. Detta inkluderar även överväganden om åtgärder inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Hänvisningar till S13-7-2

13.7.3. Miljöfarligt avfall

Sverige deltar aktivt i arbetet med internationella regler och kontroll av miljöfarligt avfall (se vidare avsnitt 13.8.2). Utgångspunkten är att varje land måste ta ett eget ansvar för sådant avfall.

Inom ramen för den principen har beslut träffats att ingå ett intentions- avtal med Norges regering om utvidgat samarbete för omhändertagande

Prop. 1990/91: 90

av miljöfarligt avfall. Genom samarbete med ett land som tillämpar sam- ma ansvarsfulla krav som Sverige bidrar vi till att miljöfarligt avfall tas om hand på ett miljöriktigt sätt i båda länderna.

1 intentionsavtalet utfäster sig Norges och Sveriges regeringar att gemen- samt verka för att i de båda länderna minimera mängderna av miljöfarligt avfall, uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljöfarligt avfall, inkl. anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall, samt organisera omhändertagandet, inkl. transporterna, av miljöfarligt avfall på ett miljöriktigt och kostnadseffektivt sätt.

De båda regeringarna har gjort den bedömningen att även om målet är att minimera uppkomsten av miljöfarligt avfall, så måste under överskåd- lig tid betydande kapacitet för omhändertagande finnas tillgänglig. I både Norge och Sverige har konstaterats att kapaciteten för miljöfarligt avfall är otillräcklig i förhållande till behoven. En utbyggnad av behandlingskapaci- teten är ofrånkomlig.

De båda regeringarna har därför beslutat att verka för att ett gemensamt norskt-svenskt aktiebolag bildas. För närvarande pågår förhandling mellan parterna om de konkreta samarbetsformerna. I avtalet stadgas att förslag härom skall föreläggas resp. regering inom fyra månader från underteck- nandet. Vidare framgår av avtalet att parterna är ense om att en samhälle- lig kontroll av verksamheten skall säkras genom att det allmänna i Sverige och Norge tillsammans skall tillförsäkras kontrollen över bolaget. Kan en överenskommelse nås i förhandlingarna avser regeringen att under våren 1991 presentera förslag i frågan till riksdagen.

För att åstadkomma en skärpning nationellt har regeringen i oktober 1990 beslutat om vissa ändringar i reglerna om export av miljöfarligt avfall i förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Kontrollen skärps bl. a. genom kravet att naturvårdsverket i framtiden också skall hämta in uppgift i efterhand om hur miljöfarligt avfall som exporterats från Sverige slutligt tas om hand. Vidare upphävs det generella exporttillstånd, som hittills gällt för Svensk Avfallskonvertering AB, SAKAB, från den 1 april l99l. I framtiden måste alla företag som vill exportera miljöfarligt avfall ha ett särskilt tillstånd av naturvårdsverket. Tillstånd ges bara om det kan visas att avfallet slutligt kommer att omhändertas på ett sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt hade varit godtagbart om avfallet slutligt hade omhändertagits i Sverige.

Regeringens avfallsprogram utgår från att varor och processer skall vara rena från början. Detta innebär att det miljöfarliga avfallet kommer att förändras. Det gäller såväl innehåll som volym. Särskilt miljöskadliga ämnen skall begränsas eller avvecklas helt. Hur mycket miljöfarligt avfall som kommer att behöva tas om hand, vad det innehåller och vilka möjlig- heter det finns att ta hand om det på ett riktigt sätt är viktiga frågeställ- ningar för framtiden. Regeringen gav därför i juni 1990 en särskild utred- ningsman i uppdrag (dir. l990:45) att utreda vissa frågor beträffande det miljöfarliga avfallet. Utredaren skall bl.a. visa hur utvecklingen av ren teknik och andra faktorer kommer att påverka mängden miljöfarligt avfall och dettas innehåll. Definitioner och klassificeringssystem för miljöfarligt avfall Skall ses över och eventuella förändringar i graden av farlighet skall

analyseras. Hur mycket av det miljöfarliga avfallet som kommer från industrin resp. hushållen, importerade resp. inhemska varor och hur avfal- let fördelas geografiskt skall belysas. Utredaren skall också bl.a. kartlägga olika företags kapacitet att ta hand om och behandla olika slag av miljöfar- ligt avfall och samhällets kostnader för detta. Arbetet skall bedrivas med sikte på att vara avslutat före utgången av år 1991.

För att klarlägga möjligheterna till erfarenhetsutbyte mellan hantering av radioaktivt avfall och hantering av kemiskt avfall och därigenom ut- veckla metoderna för hantering och slutbehandling av farligt avfall har bl.a. följande initiativ tagits.

I juni 1988 arrangerade statens strålskyddsinstitut på uppdrag av dåva- rande miljö- och energidepartementet ett internationellt seminarium om slutförvaring av radioaktivt och annat farligt avfall. Syftet var att klara ut om samma grundläggande filosofi som används vid slutförvaring av radio- aktivt avfall kan användas även vid bedömning av hur annat farligt avfall skall tas om hand. Mötet resulterade i ett antal rekommendationer där områden för framtida forskning och internationellt samarbete identifiera- des.

1 oktober 1988 arrangerade strålskyddsinstitutet och kemikalieinspek- tionen ett internationellt symposium om hantering av risker från genotoxi- ska substanser i miljön. Möjligheterna till samsyn när det gäller kriterierna för bedömning av genotoxiskt avfall diskuterades vid detta tillfälle.

För att fullfölja det arbete som påbörjats för ökad kunskap inom dessa områden arrangerar strålskyddsinstitutet, i samarbete med naturvårdsver- ket och kemikalieinspektionen, ett internationellt symposium i Stockholm våren 1991. Arbetet sker på uppdrag av miljödepartementet. Mötet syftar bl.a. till att på vetenskaplig basis diskutera kriterier och standard för en säker slutförvaring av avfall, utvärdera redovisade miljöeffekter, överväga olika tröskeleffekter, rapportera om de metodstudier som gjorts på skilda håll och bedöma olika långtidseffekter.

Hänvisningar till S13-7-3

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 13.7

13.7.4. Förpackningar

Regeringens ställningstagande: Regeringen har för avsikt att uppdra till förpackningsutredningen att i särskild ordning utarbeta ett prin- cipförslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återvinning av förpack- ningar.

Regeringens överväganden: Den pågående förpackningsutredningen har till uppgift att se över hela förpackningsområdet med syfte att främja olika typer av retursystem. Utredningen har avgett ett delbetänkande (SOU 1990:85) med förslag till ökad differentiering av nuvarande skatt på dryc- kesförpackningar. Delbetänkandet har remissbehandlats. I flera av remiss- yttrandena över utredningsförslaget framförs att ändringen av skatten på dryckesförpackningar bör anstå i avvaktan på den totala översynen av hela

förpackningsområdet och samordnas med de förslag som kommer att läggas i slutbetänkadet.

Under de senaste månaderna har en intensifierad debatt förts i Europa med anledning av att ett långtgående förslag rörande återtagning av använ- da förpackningar har aktualiserats i Tyskland. Inom EG—kommissionen är också ett förslag till direktiv rörande förpackningsavfall under utarbetan- de. Kommissionens arbete med detta direktivförslag baseras i stor ut- sträckning på den tyska förordningen där en av de grundläggande princi- perna är att tillverkare, distributörer och handel görs ansvariga för insam— ling och återvinning av förpackningsavfall. Exempel på en sådan inriktning finns också i vårt land, t. ex. avseende aluminiumburkar. En diskussion har också tagits upp angående glasåtervinningen där intressenterna i branschen har uttalat sin avsikt att ta på sig ett ansvar för att få till stånd ett återtag- ningssystem för glasförpackningar. Mot denna bakgrund anser regeringen att den framtida utformningen av dryckesförpackningsskatten bör övervä- gas i ett vidare sammanhang.

Med anledning av den beskrivna utvecklingen har regeringen för avsikt att ge förpackningsutredningen tilläggsdirektiv som innebär att utredning- en särskilt skall belysa konsekvenserna av ett väsentligt utökat ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och åter- vinning av förpackningar. Utredningen skall utarbeta ett principförslag med denna inriktning. I enlighet med gällande direktiv skall emellertid även andra medel att uppnå önskvärd styrning utredas varvid särskild uppmärk- samhet bör ägnas åt ekonomiska styrmedel i första hand i form av obliga- toriska panter. Utredningens principförslag bör vara så utformat att det står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden och det före- stående EG-direktivet. Förslaget bör så långt möjligt undvika att medföra kostnadsfördyringar för konsumenterna.

Den beskrivna inriktningen av utredningsarbetet innebär en betoning av att de ekonomiska intressenterna i en viss verksamhet ges ett full- ständigt ansvar. inkl. ett ekonomiskt ansvar, för att uppnå uppställda miljömål. Detta är ocksa i linje med regeringens avfallsprogram som har godkänts av riksdagen. I detta program betonas att den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen.

Hänvisningar till S13-7-4

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 13.7

13.8. Vissa internationella överenskommelser

Hänvisningar till S13-8

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 13.1, 6.7

13.8.1. Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner tilläggen till Montreal-

protokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Regeringens överväganden: Vid det möte mellan parterna till Montreal- protokollet som ägde rum i London i juni 1990 beslutades om ändringar och tillägg till protokollet (se bilaga 13.16).

De beslut som fattades vid mötet har översiktligt redovisats i avsnitt 13.6.1. Ändringarna i protokollet. som innebär skärpningar i avvecklings—

planerna för de ämnen som redan omfattas av protokollets bestämmelser. är direkt bindande för parterna. Tilläggen till protokollet träder dock i kraft först efter ratificering. Innan ratificering sker bör tilläggen understäl- las riksdagens godkännande.

Frågan om Sveriges bidrag till den multilaterala fonden till stöd för utvecklingsländers deltagande har behandlats i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91: 100 bil. 5, del 2, avsnittet om miljö och utveckling).

Det reviderade Montrealprotokollets huvudsakliga innehåll

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet består av en inledning och 20 artiklar. I inledningen slås fast att det slutliga målet med protokollets bestämmelser är att eliminera utsläppen av ämnen som bryter ned ozonskiktet.

De ämnen som efter besluten om ändringar och tillägg regleras genom protokollet framgår av bilaga A och B. De kontrollerade ämnena utgörs av samtliga CFC-föreningar, haloner, koltetraklorid och l,l,l-trikloretan. I artikel 1 punkt 5 klargörs att kontrollerade ämnen som används som råmaterial vid tillverkning av andra kemikalier inte skall omfattas av protokollet. .

I bilaga C anges HCFC-föreningar, vilka klassificeras som övergångs- ämnen. Användningen av dessa ämnen har inte begränsats genom proto- kollet. Ett särskilt beslut om riktlinjer för användningen fattades dock vid mötet mellan parterna. Enligt det beslutet skall användningen av HCFC- föreningar i princip begränsas till de områden där de ersätter kontrollerade ämnen och där från miljösynpunkt mer lämpade alternativ inte finns tillgängliga. Utsläppen skall kontrolleras och återvinning skall i största möjliga omfattning tillämpas för att minimera utsläppen.

HCFC-föreningamas användning och bidrag till ozonnedbrytningen och växthuseffekten samt möjligheterna att "använda andra produkter eller tekniker skall ses över regelbundet. För närvarande är målsättningen att användningen bör upphöra om möjligt år 2020 eller senast år 2040. Bestämmelserna om uppgiftsrapportering i artikel 7 och om forskning och information rn. m. i artikel 9 har utvidgats till att omfatta HCFC-förening- arna.

Skärpningar av de gällande åtagandena avseende CFC och halon fram- går av artikel 2A och 2B. För CFC-föreningarna skall förbrukning och produktion ha minskat med 50 % till år 1995 och med 85 % till år 1997 samt helt ha upphört senast år 2000.

Avvecklingsplanen för halon innebär att användning och produktion skall minska med 50% till år 1995 och, med undantag av oersättlig an- vändning, helt avvecklas till år 2000. Vilka undantag som skall godtas skall övervägas vidare vid kommande möten och beslut skall fattas senast den 1 januari 1993. Utvecklingen av alternativ går snabbt och antalet acceptera- de undantag förväntas bli få.

Den nya artikel 2C avser tidigare ej kontrollerade CF C-föreningar, vilka skall avvecklas i samma takt som de föreningar som avses i artikel 2A. Basåret sätts till år 1989.

Artikel ZD innehåller avvecklingsplanen för koltetraklorid. Den är upp- delad i två steg. Förbrukning och produktion skall ha minskat med 85 % senast år 1995 samt ha avvecklats senast år 2000.

Avvecklingsplanen för l.l,l-trikloretan är uppdelad i fyra steg och fram- går av artikel ZE. Förbrukning och produktion skall senast år 1993 begrän- sas till 1989 års nivå och skall därefter minska med 30 % år 1995 samt med 70% år 2000. All förbrukning och produktion skall ha upphört år 2005. En snabbare avveckling skall övervägas av parterna under år 1992.

I protokollet anges inte på vilket sätt minskningarna skall uppnås, utan det ankommer på varje part att utforma erforderliga styrmedel. Av artikel 2 punkt 11 framgår att det står varje part fritt att genomföra snabbare avveckling än vad som krävs enligt protokollet.

Utvecklingsländernas särskilda situation beaktas liksom tidigare i arti- kel 5. Den tioåriga respittiden ligger fast och utsträcks till samtliga nu reglerade ämnen. Vissa justeringar och preciseringar när det gäller åliggan- den för part som är utvecklingsland har gjorts i artikeln.

Artikel 10, som behandlar den finansiella mekanismen för att möjliggöra utvecklingsländernas deltagande i protokollet, har omarbetats helt. lndu- strialiserade parter till protokollet skall ge dessa länder ekonomiskt och tekniskt stöd. En exempellista på vilka kategorier av ökade kostnader som kan komma att bekostas via denna mekanism har antagits av parterna.

Den finansiella mekanismen omfattar en multilateral fond men innefat- tar även andra former av multilateralt, bilateralt och regionalt samarbete. Direktiven för den multilaterala fonden finns i en särskild bilaga. Mot bakgrund av studier som genomförts i vissa utvecklingsländer har fondens storlek fastställts till 160 miljoner USD för perioden 1991 — 1993. Den kan öka med 80 miljoner USD om ytterligare utvecklingsländer som Kina och Indien blir parter till protokollet.

Fördelningen mellan bidragsländema baseras på FNs bidragsskala. För Sverige innebär detta 1,42 % av den totala fonden eller 759 454 USD per år under perioden 1991 till 1993. Bilateralt och i vissa fall regionalt samarbe- te kan räknas som bidrag till fonden. Detta får högst uppgå till 20% av det nationella bidraget.

Enligt den nya artikel 1 OA skall parterna vidta de åtgärder som är praktiskt möjliga för att överföra miljöanpassade substitut och tekniker till de utvecklingsländer som är parter till protokollet.

Godkännande av tilläggen till Montrealprotokollet

Ett starkt internationellt avtal är avgörande för att hejda nedbrytningen av ozonskiktet. Det är därför glädjande att parterna till Montrealprotokollet kunnat enas om de skärpningar i åtagandena som redovisats i det föregå- ende. Det är angeläget att Sverige snarast ratificerar tilläggen till protokol- let. Regeringen föreslår att tilläggen dessförinnan godkänns av riksdagen. I Sverige vidtogs konkreta åtgärder för att minska utsläpppen av CFC redan i slutet av 1970-talet. Sveriges förbrukning av CFC var år 1988 ca 0,5 % av världens totala förbrukning på ca 1,1 milj. ton per år. I stället för att endast uppfylla Montrealprotokollets minimiförpliktelser antogs en

avvecklingsplan för CFC utifrån de ersättningsalternativ och förutsätt- ningar som då var aktuella. Syftet var bl.a. att påverka den internationella utvecklingen. En uppföljning av avvecklingsplanen har visat på att de bedömningar man då gjorde var riktiga och att ytterligare inhemska skärp- ningar är möjliga.

Regeringen har i avsnitt 13.6 redovisat skärpningar i de nuvarande svenska bestämmelserna och nya avvecklingsplaner för halon, koltetraklo- rid och 1,1,l-trikloretan. Bestämmelserna i det reviderade Montrealproto- kollet medför mot den bakgrunden inte några problem när det gäller förhållandet till svensk rätt.

Regeringen anser att tidsplanerna för den globala avvecklingen av ozon- nedbrytande ämnen kan skärpas betydligt. Sverige kommer att arbeta för sådana skärpningar i det fortgående arbetet inom ramen för Montrealpro- tokollet.

Utvecklingsländerna svarar i dag för ca 10% av världsförbrukningen av CFC. Det finns risk för en kraftig ökning av samtliga ozonnedbrytande ämnen om utvecklingsländerna inte får tillgång till icke ozonnedbrytande alternativ och teknik. Utvecklingsländemas deltagande är därför avgöran- de för att få till stånd en effektiv avveckling. Etablerandet av den multilate- rala fonden är ett viktigt steg på vägen mot en lösning av detta globala miljöproblem.

Inrättandet av den multilaterala fonden kan väntas medföra att fler utvecklingsländer än hittills blir parter till protokollet. Samtidigt är det viktigt att teknik för produktion och användning av de kontrollerade ämnena inte sprids till länder som inte är parter. En sådan spridning skall enligt protokollets artikel 4 motverkas i största möjliga utsträckning. Om det i framtiden visar sig att svenska företag överväger export av miljöskad- lig teknik som strider mot protokollets åtaganden är regeringen beredd att vidta åtgärder, som kan bestå i begränsningar i möjligheten till exportkrc— diter eller införande av ett särskilt licensförfarande för exporten.

Hänvisningar till S13-8-1

13.8.2. Godkännande av Baselkonventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhänderta- gande av farligt avfall. Detta medför en följdändring i renhållningslagen (1979: 596).

Regeringens överväganden: Inom Förenta Nationernas miljövårdspro— gram, UNEP, har en särskild arbetsgrupp utarbetat ett förslag till en konvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Regeringen beslöt den 9 mars 1989 att Sverige skulle underteckna konventionen, med förbehåll för ratifikation. Vid undertecknandet i Basel avgavs en förklaring att Sverige kommer att tillämpa konventionen interimistiskt. '

Konventionen träder i kraft först efter det att tjugo stater eller organisa-

tioner ratificerat eller godkänt den. Innan ratificering sker bör konventio- nen underställas riksdagen för godkännandc. Denna fråga behandlas i det följande.

Base/konventionens huvudsakliga innehåll

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall består av en inledning och 29 artiklar samt sex bilagor (se bilaga 13.17).

I inledningen anges bl. a. att parterna är medvetna om den risk för skada på människors hälsa och miljön som farligt avfall och annat avfall samt gränsöverskridande transporter av detsamma innebär. Parterna inser att det effektivaste sättet att skydda människors hälsa och miljön från de faror som sådant avfall utgör är att reducera produktionen av detsamma till ett minimum både vad gäller kvantiteter och riskpotential. Parterna påpekar vidare att staterna bör tillse att producenterna transporterar och slutligt omhändertar avfall på ett sätt som är förenligt med skyddet av miljön oav- sett platsen för slutligt omhändertagande. Parterna är övertygade om att avfall bör. så långt detta är förenligt med ur miljövårdshänseendc riktig och effektiv hantering, slutligt omhändertas inom den stat där det producerats. Parterna är fast beslutna att genom sträng övervakning skydda människors hälsa och miljö mot skadliga effekter som kan uppstå till följd av produk- tionen och hanteringen av avfall.

Konventionens omfattning framgår av artikel 1. Som ”farligt avfall” skall med angivna undantag anses avfall som är föremål för gränsöverskri- dande transport och som tillhör någon kategori som finns upptagen i bilaga I till konventionen, eller annat avfall som enligt den exporterande. importerande eller transiterande partens egen lagstiftning anses som farligt avfall. Hushållsavfall och restprodukter som uppstår vid förbränning av hushållsavfall och som är föremål för gränsöverskridande transport anses enligt konventionen som ”annat avfall". Radioaktivt avfall eller sådant avfall från normal drift av fartyg som täcks av andra internationella instrument, omfattas inte av konventionen.

Artikel 2 innehåller definitioner. Enligt artikel 3 skall bl. a. varje nybli- ven part inom sex månader informera konventionens sekretariat om annat avfall än det som är upptaget i bilaga I och II betraktas som farligt enligt partens egen lagstiftning.

Parternas allmänna skyldigheter framgår av artikel 4. Enligt artikelns punkt 1 skall bl. a. parter som utövar sin rätt att förbjuda införsel av farligt eller annat avfall för slutligt omhändertagande informera de andra parter- na om sitt beslut i enlighet med artikel 13.

Enligt p 2 skall bl.a. varje part vidta lämpliga åtgärder för att tillse att produktionen av avfall inom dess område nedbringas till ett minimum med hänsyn till samhälleliga, teknologiska och ekonomiska aspekter. Vi- darc skall part tillse att adekvata anläggningar för slutligt omhändertagan- de av avfall på ett miljöriktigt sätt finns att tillgå oavsett platsen för det slutliga omhändertagandet och att dessa anläggningar så långt möjligt förläggs inom dess eget område. Parterna skall också se till att gränsöver-

Prop. 1990/91: 90

skridande transporter av avfall begränsas till det minimum som står i överensstämmelse med en miljöriktig och effektiv hantering av sådant avfall och sköts på ett sätt som skyddar mänsklig hälsa och miljön mot de skadliga verkningar som kan bli en följd av sådana transporter.

En part får inte tillåta export av avfall till länder, speciellt utvecklings- länder, vilka i sin lagstiftning har förbjudit sådan import. Export skall heller inte tillåtas om det finns anledning anta att avfallet inte kommer att hanteras miljöriktigt. En part skall kräva att information om en föreslagen gränsö- verskridande transport av avfall skall lämnas till berörda stater enligt bilaga V A till konventionen för att klargöra den föreslagna transportens verk- ningar på människors hälsa och miljön.

Enligt p 5 skall part inte tillåta att avfall exporteras till eller importeras från icke-part. Varje part skall vidare enligt p 7 bl. a. förbjuda alla personer som står under dess nationella jurisdiktion att transportera eller slutligt omhänderta avfall såvida dessa personer inte är auktoriserade eller tillåtna att utföra denna typ av verksamhet.

Parterna skall enligt p 13 åta sig att regelbundet granska möjligheterna att reducera mängden av och/eller föroreningspotentialen hos det avfall som exporteras till andra stater, särskilt till utvecklingsländerna.

Enligt artikel 5 skall parterna för att underlätta genomförandet av kon- ventionen utse eller inrätta en eller flera behöriga myndigheter och en samordnande myndighet samt informera sekretariatet om detta inom tre månader efter det att konventionen trätt i kraft för dem.

Artikel 6 behandlar gränsöverskridande transporter mellan parter. Sammanfattningsvis skall exporterande stat, enligt bilaga V A till konven- tionen, underrätta berörda stater om varje gränsöverskridande transport av farligt eller annat avfall på ett språk som kan godtas av den importerande staten. Denna stat skall skriftligen svara avsändaren genom att ge sitt med- givande till transporten med eller utan villkor, vägra tillstånd eller begära ytterligare information. (Denna bestämmelse skall gälla även för gränsöver- skridande transport genom en stat eller stater som inte är parter, artikel 7). Den exporterande staten skall inte tillåta att den gränsöverskridande trans- porten påbörjas förrän skriftligt medgivande erhållits från dcn importe- rande staten och bekräftelse erhållits på att kontrakt, som specificerar en miljöriktig hantering av avfallet i fråga, föreligger mellan cxportören och avfallsmottagaren.

Varje transiterande stat som är part skall ofördröjligen lämna bekräftel- se på mottagandet av underrättelsen till avsändaren. Den transiterande staten kan senare inom 60 dagar skriftligen svara genom att lämna sitt medgivande till transporten med eller utan villkor, vägra tillstånd eller begära ytterligare information. Den exporterande staten skall inte tillåta att den gränsöverskridande transporten påbörjas förrän skriftligt medgi- vande erhållits från den transiterande staten. Om en part emellertid beslu- tar att inte fordra skriftligt förhandsmedgivande, skall den informera övriga parter om detta och om den exporterande staten i detta fall inte erhållit svar inom 60 dagar kan staten tillåta exporten genom den transite- rande staten.

Varje gränsövcrskridande transport av avfall skall täckas av försäkring,

borgen eller annan garanti som kan krävas av importerande eller transite- rande stat som är part i konventionen.

När en gränsöverskridande transport av avfall till vilken medgivande lämnats inte kan slutföras enligt kontraktet, skall den exporterande staten ansvara för att avfallet i fråga återförs till den staten om alternativa åtgärder för slutligt omhändertagande på ett miljöriktigt sätt inte kan vidtas inom 90 dagar (artikel 8).

Artikel 9 behandlar illegal trafik. Varje gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall som sker utan underrättelse eller medgivande enligt konventionen eller som resulterar i slutligt omhändertagande (t. ex. dumpning) som avsiktligt sker i strid mot konventionen och mot allmänna principer i internationell rätt anses vara illegal trafik. Varje part skall införa lämpliga lagar för att förhindra och straffa illegal trafik. Parterna skall sam- verka i syfte att uppnå målen för denna artikel.

Parterna skall samarbeta med varandra om bl. a. utvecklande av miljö- anpassad och avfallssnål teknik (artikel 10). '

Enligt artikel 11 får parterna ingå bilaterala, multilaterala eller regionala avtal eller andra uppgörelser om gränsöverskridande transporter av avfall med parter eller icke-parter som stipulerar åtgärder som inte är mindre miljöanpassade än vad som föreskrivs i konventionen.

Parterna skall samarbeta i avsikt att anta ett protokoll om regler och förfarande inom området ansvar och ersättning för skada som uppkommit genom gränsöverskridande transport och slutligt omhändertagande av av- fall (artikel 12).

Artikel 13 behandlar vidarebefordran av information. Parterna skall

bl.a. informera berörda stater om en olycka inträffar under en gränsöver-

skridande transport.

Enligt artikel 14 som behandlar ekonomiska aspekter skall parterna bl. a. överväga införandet av en stående kassa för bistånd på interimsbasis i händelse av en krissituation för att minimera skador som uppstår på grund av olyckshändelser i samband med transporter av avfall.

Parterna skall upprätta en samarbetskonferens som skall sammankallas till ett första möte inom ett år efter konventionens ikraftträdande. Däref— ter skall möten hållas med jämna mellanrum. Tre år efter konventionens ikraftträdande och därefter minst vart sjätte år skall parternas samarbets- konferens utvärdera hur verkningsfull konventionen är och, om det be- döms nödvändigt överväga införandet av ett totalt eller partiellt förbud mot gränsöverskridande transporter av farligt avfall och annat avfall (artikel 15). Ändringar av konventionen regleras i artikel 17 och 18. Varje avtals— slutande part i konventionen skall ha en röst. med undantag för att organi- sationer för politisk och/eller ekonomisk integration skall i angelägenheter- inom sina kompetensområden utöva sin rätt att rösta med ett antal röster som motsvarar antalet medlemsstater i vederbörande organisation, vilka är parter i konventionen eller i relevant protokoll (artikel 24).

Enligt artikel 16 skall ett sekretariat upprättas som bl.a. skall samman- ställa och vidarebefordra den information som erhållits i enlighet med konventionen.

Part som har anledning tro att annan part åsidosatt sina förpliktelser

enligt konventionen skall underrätta sekretariatet och den part mot vilken anklagelserna riktas (artikel 19).

Eventuella tvister skall parterna eftersträva att bilägga genom förhand- lingar. Om detta inte uppnås skall tvisten. om parterna i densamma går med på det. hänskjutas till Internationella domstolen eller till skiljedom på de villkor som anges i bilaga Vl till konventionen (artikel 20).

Protokollet innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om underteck- nande, ratifikation, anslutning och ikraftträdande m.m. (artiklarna 21— .23.25 och 28—29). Ingen reservation får göras med avseende på konven- tionen (artikel 26). Slutligen finns en regel om frånträdande (artikel 27).

Godkännande av Baselkonventionen

lnom avfallsområdet är det viktigt att såväl volym som farlighet minskar, samtidigt som behandlingen av det avfall som ändå uppkommer förbätt- ras. Detta gäller både nationellt och internationellt. Under senare år har uppmärksamheten riktats mot ökade internationella transporter av miljö- farligt avfall till utvecklingsländer och andra länder med små möjligheter att ta hand om det på ett bra sätt. Detta är ett resultat av att industriländer- na inte har hanterat sina avfallsfrågor på ett ansvarsfullt sätt. I vårt land är. som tidigare nämnts, utgångspunkten att vi själva skall ta hand om vårt eget avfall. När det är lämpligt skall vi självfallet samarbeta med andra länder för att nå den för miljön bästa möjliga hanteringen.

För att komma till rätta med detta växande internationella problem och effektivt kunna minimera och kontrollera de gränsöverskridande transpor- terna och slutliga omhändertagandet av avfall krävs ett starkt internatio- nellt avtal. Det är mycket tillfredsställande att så många länder inom UNEPS ram kunnat enas om denna konvention. Det är viktigt att Sverige snarast ratificerar konventionen.

Lagstiftningsjrågor m. m.

Konventionen innehåller krav på parternas lagstiftning i fråga om införsel och utförsel av farligt avfall och annat avfall. Det är viktigt att den svenska lagstiftningen är så utformad att det tydligt framgår att Sverige är berett att uppfylla sina internationella åtaganden på området. Med stöd av lagen (1975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får föreskrifter meddelas om det är påkallat bl.a. av hänsyn till miljövården. Regeringen har hittills tillämpat den lagen på miljöområdet för import och export av miljöfarligt avfall.

Med hänsyn till de alltmer omfattande åtagandena på främst kemikalie- kontrollens område ger dock 1975 års lag inte ett tillräckligt uttryck för Sveriges beredskap att uppfylla de internationella åtagandena på området. Regeringen beslutar därför denna dag också om en proposition med förslag till ändringar i bl.a. lagen (l985:426) om kemiska produkter. Propositio- nen,_som har utarbetats gemensamt inom miljö- och civildepartementen, innebär att regeringen får möjlighet att med stöd av lagen om kemiska produkter förbjuda eller kräva tillstånd i fråga om kemikalieexport. En

kemikalieexportör föreslås också bli skyldig att efter föreskrifter lämna de uppgifter som är nödvändiga från hälso- eller miljösynpunkt. Exportregle- randc föreskrifter om miljöfarligt avfall och andra farliga kemikalier kom- mer därefter att beslutas med stöd av lagen om kemiska produkter.

Som framgår av propositionen är ett viktigt syfte att möta de krav på lagstiftningen som följer av London Guidelines för utbyte av information om kemikalier som är föremål för internationell handel. Det följer av redogörelsen för innehållet i Baselkonventionen att de föreslagna ändring- arna i lagen om kemiska produkter behövs också med hänsyn till åtagande- na i denna konvention.

Baselkonventionen omfattar emellertid utöver miljöfarligt avfall sådant avfall som det finns föreskrifter om i renhållningslagcn (l979z596). I den lagen finns inga bestämmelser om införsel till och utförsel ur landet. Renhållningslagen bör därför kompletteras med en bestämmelse att rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att hushållsavfall och annat avfall inte får föras in till eller föras ut ur riket utan särskilt tillstånd. Den som bryter mot en sådan föreskrift kan dömas för brott mot lagen (1960:4l8) om straff för varusmuggling. Detta gäller även utan någon särskild regel i renhållningslagen.

Regeringen bedömer att det för närvarande inte finns behov av att göra någon ytterligare lagändring utöver detta i anledning av godkännandet av Baselkonventionen.

Regeringen vill för sin del betona att Baselkonventionen måste ses som ett första steg mot målet att komma till rätta med det internationella avfallsproblemet. Konventionen kommer att behöva förstärkas med bl. a. regler om hur övervakning och kontroll av omhändertagandet av avfallet i importlandet skall ordnas. Det är också viktigt att konventionen komplet- teras med en reglering av ansvars- och ersättningsfrågor. Sverige kommer att fortsätta att driva dessa frågor internationellt.

Inom OECD har sedan ett par år pågått arbete på en konvention för att reglera kontrollen över internationella transporter med avfall som kan hota människors hälsa och miljön. Detta resulterade i att OECDs miljömi- nistrar vid sitt möte i januari 1991 enades om en rekommendation till medlemsländerna om begränsning av gränsöverskridande transporter av avfall. Rekommendationen, som är industriländernas uppföljning och vi- dareutveckling av de bestämmelser som gäller enligt Baselkonventionen, innebär bl. a. att avfall som inte är föremål för återvinning och återanvänd- ning i största möjliga mån bör omhändertas i det land där det uppstår, att medlemsländerna skall inventera mängder och arter av sådant avfall som inte kan omhändertas inom landet samt att de skall bygga upp en infrastruk- tur som möjliggör omhändertagande av avfallet inom landet.

Hänvisningar till S13-8-2

14. El- och värmeproduktion Prop. 1990/91:90

Regeringens ställningstaganden i korthet: Utsläppskraven för svavel skärps generellt med början är 1993 i storstäderna och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela landet senast år 1997. Ut- släppen från nya stora förbränningsanläggningar bör ligga betydligt under de generella kraven.

Riktlinjerna för kväveoxidutsläpp från nya stora förbränningsan- läggningar skärps kraftigt.

Det är viktigt att undersöka förutsättningama för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjlighe- terna att införa positiv miljömärkning. överväga system för obliga- toriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration och åtgär- der som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom na- turvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.

Det är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft som finns i vårt land. De närmare förutsättningama för lokalisering av storskalig vindkraft bör bedömas i kommunernas fysiska plane- ring.

14.1. Inledning

Miljöpåverkan från el- och värmeproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under l970- och 1980-talen. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med drygt 70 % och kväveoxidutsläppen med ca 35% sedan år 1980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 35%. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätoner. minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet. I bilaga A Hur mår Sverige? beskrivs el- och värmeproduktionens miljöpåverkan närmare. Ytterligare åtgärder behövs dock för att minska energisystemets miljö- påverkan. Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel — fossila bränslen. kärnkraft eller tredje världens utnytt- jande av vcdbränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av världens energisystem kommer att kräva stora insatser och industriländerna måste vara föregångare. Den fortsatta omställningen och miljöanpassningen av det svenska energisystemet skall ses mot denna bakgrund. Miljömålen är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete. Regeringen har tidigare (avsnitt 2.1.3) redovisat en samlad strategi för att minska klimatpåverkan. El- och värmeproduktionens utformning har stor betydelse för att denna strategi blir framgångsrik. Regeringen kommer att föreslå riktlinjer för energipolitiken i en proposition till årets riksmöte. Miljökonsekvensbeskrivningar bör användas i ökad utsträckning i den kommunala energiplaneringen. Förslag om detta lämnas i kapitel 8.

IQ © IQ

Hänvisningar till S14-1

14.2. Skärpta svavelkrav

Regeringens ställningstagande: Utsläppskraven för svavel skärps generellt med början år 1993 i storstäderna och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela landet senast år 1997.

Som riktlinje för prövningen enligt miljöskyddslagen skall gälla att svavelutsläppen från nya stora förbränningsanläggningar inte bör överskrida 30 mg/MJ tillfört bränsle.

N aturvårdsverkets förslag i rapporten Luft 90: Överensstämmer i huvud- sak med regeringens ställningstagande. Verket föreslår dock inte skärpta riktlinjer för prövningen enligt miljöskyddslagen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva till de skärpta svavelkraven. Några remissinstanser — bl. a. Svenska Natur- skyddsj/öreningen — anser att ambitionerna är för låga. Kemikontoret menar att aktionsprogrammet borde ha tagit upp utnyttjande av återstods- oljor från raffinaderier och åtgärder om tillgången på lågsvavliga råoljor begränsas. Skogsindustrierna konstaterar att de fastställda gränserna förut- sätter att lågsvavliga bränslen är tillgängliga. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det saknas skäl för en regional differentiering av ikraftträdan- det av de skärpta kraven.

Regeringens överväganden: Utsläppen av svavel från el- och värmepro- duktionen har minskat kraftigt de senaste 20 åren. Sedan år 1980 har utsläppen minskat med drygt 70%. Den svavelskatt som infördes den 1 januari 1991 genom lagen (19901587) om svavelskatt innebär ytterligare minskningar. För att minska nedfallet till långsiktigt hållbara nivåer be- hövs dock vissa kompletterande åtgärder i Sverige och utsläppsminskning- ar i hela Nordeuropa.

Regeringen har tidigare (prop. 1987/88: 85) redovisat sin avsikt att änd- ra förordningen (l976:1055) om svavelhaltigt bränsle så att utsläpps- kraven skärps med början i storstadslänen och sydligaste Sverige från år 1993. Riksdagen hade inget att erinra mot vad regeringen anförde i denna fråga utom vad gäller utsläpp från nya koleldade anläggningar (JoU 1987/88: 23, rskr. 373). Regeringen gör bedömningen att de nya kraven bör vara genomförda i hela Sverige senast år 1997. vilket innebär en tidigare- läggning med två årjämfört med tidigare planer. De nya kraven innebär att årsmedelvärdena för utsläpp av svavel från större anläggningar blir 50 mg svavel per megajoule (MJ) tillfört bränsle och för mindre anläggningar 100 mg svavel per MJ bränsle. Utsläppsvärdena bör i princip tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ett fjärrvärmenät eller en kraftstation eller för flera pannenhcter inom en industri. Regeringen avseratt införa dessa krav genom en ändringi förordningen om svavelhaltigt bränsle. Kraven för nya koleldade anläggningar har redan skärpts (SFS 1988: 1084) till 50 mg svavel per MJ bränsle, oavsett storlek.

Prövningen enligt naturresurs- och miljöskyddslagen har på senare tid visat att utsläppen från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinje för den fortsatta prövningen enligt miljöskyddsla-

gen bör därför nu anges, att utsläppen av svavel från nya förbränningsan- läggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt (MW) får uppgå till högst 30 mg/MJ tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde. Den lagstadgade gräns som tidigare aviserats för riksdagen är 50 mg/MJ. Genom utnyttjande av bästa tillgängliga teknik och en fortlöpande teknikutveckling bör utsläp— pen kunna nedbringas ytterligare. Det kan innebära att de i vissa fall kan sättas lägre än 30 mg,/MJ vid den individuella prövningen enligt miljö- skyddslagen.

Riksdagens jordbruksutskott (1990/91:JOU16) har konstaterat att ett uttalande om rättstillämpningen inte ändrar det grundläggande förhållan- det att prövningsmyndigheterna gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar självfallet denna bedömning. Regeringen anser dock att riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange statsmakter- nas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.

14.3. Skärpta riktlinjer för kväveoxidutsläpp

Regeringens ställningstagande: Som riktlinje för prövningen enligt miljöskyddslagen skall gälla att kväveoxidutsläppen från nya stora förbränningsanläggningar inte bör överstiga 30 mg/MJ tillfört bränsle.

Regeringens överväganden: Utsläppen av kväveoxider har inte minskat i samma takt som svavelutsläppen. De totala kväveoxidutsläppen har hit- tills endast minskat med ca 5% sedan år 1980. Utsläppen från el- och värmesektorn har minskat med omkring 35 % under samma tid. Ytterliga- re minskningar är nödvändiga för att utsläppen skall nå ned till långsiktigt hållbara nivåer.

Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) uttalat sig om riktlinjer för kväveoxidutsläpp vid tillämpningen av miljöskyddslagen. Prövning enligt denna lag och enligt naturresurslagen har på senare tid visat att utsläppen från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinje för prövningen av nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt (MW) bör därför anges att kväveoxidutsläppen inte bör överstiga 30 mg/megajoule (MJ) tillfört bränsle. Nuvarande riktlinje för denna typ av anläggningar är 50— 100 mg/MJ. Kraven bör baseras på bästa tillgängliga teknik. Det kan innebära att de i vissa fall kan sättas lägre än 30 mg/MJ vid den individuella prövningen enligt miljöskyddslagen.

Vid tillämpningen av 1988 års riktlinjer för kväveoxidutsläpp har frågan uppkommit om dessa även är tillämpliga för anläggningar som inte är förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen, dvs. anläggningar med en tillförd effekt under 10 MW. Detta är särskilt aktuellt för stationära motorer för olja och gas. där kväveoxidutsläppen utan rening kan uppgå till 500— 1 500 mg/MJ. Regeringens uppfattning är att även anläggningar

med en tillförd effekt under 10 MW bör omfattas av riktlinjerna. Det innebär att intervallet 100—200 mg/MJ bör gälla som riktlinje även för dessa anläggningar vid tillsyn. anmälningsärenden enligt miljöskyddslagen och i andra sammanhang där krav på utsläppen kan ställas. Det finns enligt regeringens bedömning inte behov av någon undre gräns för riktlin- jerna då små pannor oberoende av bränsle har utsläppsvärden som är betydligt lägre. Riktlinjerna bör dock lämpligen inte tillämpas för motorer under 500 kilowatt (kW) som tagits i drift första halvåret 1991 eller tidigare om detta innebär betydande svårigheter eller kostnader.

Regeringens ställningstagande och tidigare ställningstagande av riksda- gen innebär att följande riktlinjer för utsläpp av kväveoxider (NO,) bör gälla för prövningen enligt miljöskyddslagen:

N yanläggningar i hela landet

— anläggningar över 500 MW 30 mg NOK/MJ — övriga koleldade anläggningar 50 mg NOx/MJ — övriga anläggningar med ett

utsläpp över 300 ton NO,/år 50— 100 mg NO,/MJ — övriga anläggningar 100— 200 mg NO,/MJ Be/intliga anläggningar med Fr. 0. m. den undantag av anläggningar i S. U. W, 1 januari 1995 Y, Z, AC och BD län

— anläggningar med utsläpp över 600 ton NOx/år 50— 100 mg NOx/MJ -— övriga anläggningar 100—200 mg NO,/MJ

14.4. Åtgärder mot utsläpp från mindre anläggningar

Regeringens ställningstagande: Regeringen faster stor vikt vid na- turvårdsverkets arbete med information och utbildning om småska- lig vedeldning i enlighet med förslagen i rapporten Luft 90.

Det är viktigt att undersöka förutsättningama för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl. a. att analysera möjlighe- terna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obliga- toriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration och åtgär- der som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom na- turvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.

Naturvårdsverkets förslag i rapporten Luft 90: Miljömärkning införs för villapannor som eldas med olja och gas. Vidare föreslås åtgärder för lägre utsläpp från småskalig vedeldning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva till naturvårdsverkets förslag. Statens energi verk finner förslaget om enbart miljömärkning mindre välunderbyggt och anser att även andra styrmedel bör utredas. Svenska Naturskyda'sj/öreningen anser att lagstiftning är att föredra framför miljömärkning för mindre pannor.

Regeringens överväganden: Genom övergången från individuell eldning till fjärrvärme i de flesta större tätorter har betydande förbättringar av tätortsluften uppnåtts. ! dag används ved och andra fasta bränslen i relativt liten utsträckning i villapannor och andra fasta anläggningar i större tätorter. På landsbygden utnyttjar dock många hushåll ved eller flis. Dessa bränslen används också ofta i enskilda hus i mindre tätorter, särskilt i norra Sverige. Vid småskalig vedeldning kan förhållandevis stora utsläpp av cancerframkallandc ämnen ske. Olämplig förbränning kan även innebä- ra obehag för närboende med lukt och rök. Med modern teknik kan dessa störningar reduceras betydligt. Det är angeläget att naturvårdsverket till- sammans med andra berörda myndigheter fortsätter arbetet med informa- tion och utbildning om småskalig vedeldning i enlighet med förslagen i aktionsprogrammet.

Det är viktigt att undersöka förutsättningama för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning. överväga system för obligatoriskt typgodkännan- de, system med utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete. Rege- ringen har erfarit att naturvårdsverket redan påbörjat ett ambitiöst arbete för att minska utsläppen från mindre förbränningsanläggningar.

14.5. Vindkraftverk: energipotential och lokalisering

Regeringens ställningstaganden: Det är angeläget att de goda förut- sättningar för vindkraft som finns i vårt land utnyttjas. Regeringen kommer att föreslå åtgärder för att främja elproduktion i vindkraft- verk i en proposition till årets riksmöte.

De närmare förutsättningama för lokalisering av storskalig vind- kraft i landet bör bedömas i kommunernas fysiska planering.

Det ankommer på berörda myndigheter — närmast boverket, statens energiverk och statens naturvårdsverk — att utarbeta före- skrifter och råd och ge vägledning beträffande buller, "skyddsavstånd och övriga frågor som kan bli aktuella vid planering och bygglovs- prövning för vindkraftverk av olika storlek.

Vindkraftsutredningen: Utredningens redovisning och förslag överens- stämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden och övervägan- den vad avser stora vindkraftverk. Utredningen har inte behandlat små och medelstora verk.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att utredningens me- tod att successivt begränsa de områden som visat sig ha naturliga förutsätt- ningar för vindkraftverk till lämpliga utbyggnadsområden för stora vind- kraftverk givit ctt acceptabelt resultat. I stort accepteras utredningens bedömningar av omfattningen av lämpliga utbyggnadsområden och att den största utbyggnadsmöjligheten finns i havsområden. Fiskets företräda-

re anser dock att utbyggnad till havs är oacceptabel i föreslagen omfatt- ning. Några remissinstanser anser att det inte är möjligt att ta ställning till annat än föreslagna försöksområden och att en ny utvärdering behöver göras efter försöksverksamheten.

Remissinstansema delar i stort utredningens bedömningar beträffande skyddsavstånd med hänsyn till bl. a. buller. Från bl. a. vindkraftsindustrin framhålls behovet av föreskrifter och råd beträffande anläggningarnas utformning med hänsyn till skydds- och säkerhetsaspekter, buller. skydds- områden m. m.

Några kommuner uttalar sin avsikt att i översiktsplanearbetet närmare pröva frågan om lämplig lokalisering av vindkraftverk. Kraftbolagen anser att de områden som har identifierats av vindkraftsutredningen bör beaktas i den kommunala planeringen och reserveras för stora aggregat. Bl.a. Vattenfall anser att de av utredningen utpekade områdena torde vara att betrakta som riksintressanta för energiproduktion.

Regeringens överväganden: Regeringen konstaterar att vindkraften inte ger upphov till föroreningar eller allvarliga miljöstömingar. Den ökar uthålligheten och diversifieringen i energisystemet.

Vindförhållandcna i Sverige är gynnsamma för elproduktion med vind- kraftverk. Elproduktionen från vindkraftverk blir normalt störst under vinterhalvåret då behovet av elenergi också är som störst. Det svenska elproduktionssystemet är väl lämpat att inrymma en relativt omfattande elproduktion baserad på vindkraft. Den stora andelen vattenkraft i elpro- duktionen gör — genom vattenkraftens reglerbarhet och magasinerings- möjligheter av vatten — att de problem som hänger samman med vind- kraftens variation i tiden kan bemästras på ett bra sätt.

Om vindkraften skall ge ett betydande tillskott till landets elenergiför- sörjning bör utbyggnaden ske i huvudsak med stora vindkraftverk (större än 1 MW). En omfattande elproduktion i enbart små och medelstora vindkraftverk skulle kräva att ett mycket stort antal, flera tiotusental. verk skulle behöva uppföras. Medelstora och mindre verk kan emellertid ge ett värdefullt tillskott till lokal och regional elförsörjning.

Energiutbytet från ett område som utnyttjas för vindkraftverk är starkt beroende av tornens höjd och aggregatcns storlek. En gruppanläggning med stora verk kan därför ge minst tre gånger större energiutbyte än om samma område utnyttjas för betydligt mindre verk (200 kW).

Stora vindkraftverk kan bli svåra att hantera från miljösynpunkt på grund av den påtagliga påverkan på bl. a. landskapsbilden. Anpassning och avvägning måste också ske mot andra intressen. Buller är ett problem som måste bemästras om en stor utbyggnad på land skall komma till stånd.

Tekniken för små och medelstora vindkraftverk är väl utvecklad och beprövad medan ytterligare teknisk utveckling krävs för stora verk. Med anläggningarna i Näsudden på Gotland och Maglarp i Skåne (2 resp. 3 MW) har konstruktion och drift av stora vindkraftverk demonstrerats i Sverige. Verket i Näsudden kommer att ersättas med en modernare kon- struktion under år 1992.

Beträffande stora verk genomför Vattenfall en studie för lokalisering av vindkraftverk med en sammanlagd effekt om 300 MW. Vattenfall har —

utifrån vindkraftsutredningens urval av områden — närmare analyserat förutsättningama inom olika lägen på land och därvid bedömt vindförhål- landen. behov av kringutrustning, gruppering m.m. Studien omfattar även ekonomiska aspekter med avseende på fasta och rörliga kostnader.

Vid Nogersund i Blekinge finns sedan sommaren 1990 ett medelstort verk (180 kW) som ett första försök med havslokalisering av vindkraftverk i Sverige. Detta verk ingår som ett led i det s.k. Blekingeprojektet som syftar till att klarlägga tekniska. ekonomiska och industriella förutsättning- ar för byggande av havsbaserad storskalig vindkraft.

Vindkraftsutredningen och remissbehandlingen har visat att åtskilliga frågor om hur vindkraften påverkar andra intressen behöver klarläggas närmare. Det gäller t.ex. buller, telestörningar, påverkan av fågelliv och fiskeintressen. Det är angeläget att dessa frågor belyses i forsknings— och utvecklingsarbeten i anslutning till planering och utbyggnad av de första gruppstationerna.

Hänsyn till andra anspråk på användningen av mark och vatten begrän- sar de områden som är lämpliga för stora vindkraftverk till endast en liten andel av de områden som har goda naturgivna förutsättningar för vind- kraft. De intressen som i första hand konkurrerar med en storskalig vind- kraftsutbyggnad om användningen av mark och vatten är bebyggelse, naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv samt försvar, flyg, sjöfart och fiske. Övriga berörda intressen är jordbruk, telekommunikationer, vägar, järnvägar och råvaruförekomster.

Regeringen bedömer att de största möjligheterna för en vindkraftsut- byggnad på land finns i södra Bohuslän. i Hallands, Malmöhus, Kristian- stads och Blekinge län samt på Gotland. Till havs finns goda förutsättning- ar för utbyggnad i Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län samt kring Öland och Gotland. En viss potential finns vidare i Gävlebuk- ten.

Med hänsyn till motstående intressen och konsekvenser för närboende torde större förutsättningar finnas för en storskalig vindkraftsutbyggnad till havs än på land. Dessutom ger de bättre vindförhållandena till havs högre energiproduktion per aggregat. De tekniska och ekonomiska oklar- heterna för utbyggnad till havs är emellertid betydande.

Den möjliga elproduktionen från stora landbaserade vindkraftverk tor- de uppgå till 2—5 terawattimmar (TWh) per år. För en produktion om 5 TWh per år beräknas den berörda arealen uppgå till 100—200 kvadratki- lometer, vilket endast utgör ca 2% av den bruttoareal till lands som enligt vindkraftsutredningen har goda vindförhållanden. På den berörda arealen bedöms mellan 300 och 800 vindkraftaggregat om 3 MW kunna inrymmas.

Enligt regeringens bedömning finns utrymme för en utbyggnad av havs- baserade vindkraftverk för en energiproduktion om ZOTWh per år under förutsättning att verksamheten kan samordnas i första hand med fiskets intressen. Den berörda arealen uppgår därvid till drygt 1 000 kvadratkilo- meter. vilket utgör ca 7% av den bruttoareal till havs med lämpligt vat- tendjup som enligt vindkraftsutredningen har goda vindförhållanden. Inom en areal av denna storlek bedöms teoretiskt ca 2 500 vindkraftverk om 3 MW kunna inrymmas.

Regeringen anser att det kunskapsmaterial som vindkraftsutredningen redovisat bör kunna vara till nytta vid lokalisering även av mindre verk trots att det inte varit utredningens uppgift att studera förutsättningama för sådana verk. Små och medelstora verk uppförs nu på skilda håll. Det visar sig också att goda förutsättningar för lokalisering av sådana verk kan förekomma i en större del av landet. Regeringen ser ett betydande värde i att små och medelstora verk kan ägas av en stor krets av intressenter, bl. a. med lokal anknytning.

Försöksgruppstationer av stora vindkraftverk bör byggas för att vinna tekniska erfarenheter och öka kunskapen om påverkan på miljön. Det arbete som inletts av bl.a. de stora kraftbolagen syftar till att närmare klargöra lämpliga lägen för sådana gruppstationer.

När det gäller de områden som vindkraftsutredningen utpekat som lämpliga för utbyggnad anser regeringen det vara angeläget att berörda kommuner i sin översiktliga planering bedömer de närmare förutsättning- arna för lokalisering och byggande av stora vindkraftverk.

Enligt plan- och bygglagen (1987: 10) har kommunerna ett starkt infly- tande över markanvändningen. I den kommuntäckande översiktsplanen gör kommunen överväganden för olika mark- och vattenområden om allmänna intressen som skall beaktas vid prövning av bebyggelse och andra exploateringsföretag. Behövs bindande bestämmelser kan sådana meddelas i områdesbestämmelser eller detaljplan. Områden som är sär- skilt lämpade för vindkraftsproduktion kan ges skydd enligt bestämmel- serna i 2 kap. Bä naturresurslagen (1987: 12).

I samråd med berörda kraftföretag och med länsstyrelserna bör det klarläggas vilka intressen som berörs och i vilken utsträckning ny bebyggel- se och annan ändrad markanvändning kan tillåtas.

Regeringen har från boverkets pågående uppföljning av kommunernas översiktsplaner erfarit att hittills har mycket få kommuner behandlat lokalisering av vindkraftverk.

Sedan vindkraftsutredningen redovisat sina överväganden har bestäm- melserna i 4 kap. 1 ;" naturresurslagen ändrats (l990:442) så att från den 1 juli 1990 får gruppstationer med tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd effekt av minst 10 MW inte utföras utan tillstånd av regering- en. Samtidigt ändrades bestämmelserna i 3 kap. 45 naturresurslagen så att bl.a. vindkraftsanläggningar undantas från nyetableringsförbudet inom de högexploaterade kustområdena. Från den 1 juli 1989 skall vindkraftverk med en effekt större än ] MW även prövas enligt miljöskyddslagen.

Boverket, statens energiverk och statens naturvårdsverk kommer under år 1991 att utarbeta föreskrifter och råd om uppförande av små och medelstora vindkraftverk. Tonvikten i arbetet ligger på frågor om gällande lagstiftning, skydds- och säkerhetsavstånd. krav på fundament och torn, typgodkännande av aggregat, master och torn. bullerfrågor. kringutrust— ning, installation och besiktning samt drift och underhåll. Myndigheterna skall också utforma riktlinjer för typgodkännande av små och medelstora verk samt funktions- och driftskrav beträffande stora verk. I detta sam- man hang behandlas även frågor om riktlinjer beträffande buller och storle- ken av skyddsområden.

15. Trafik

I de följande avsnitten 15.2, 15.3. och 15.4 anger regeringen hur 1988 års trafik- och miljöpolitiska beslut bör utvecklas vad gäller trafik och miljö.

Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en av- vägning mellan behovet av att utveckla transportsektorn för att möta 2000-talets transportbehov och nödvändigheten av att reducera sektorns negativa miljöpåverkan.

I avsnitt 15.2 redovisas utgångspunkterna för miljöarbetet inom trans- portsektorn och kommunikationsdepartementets område. En samlad strate- gi läggs fram med förslag till hur de olika trafikslagens miljöpåverkan bör begränsas. I avsnittet redovisas även frågan om trafikens kostnadsansvar, förslag om hur miljöarbetet i storstäderna kan stärkas samt hur det inter- nationella arbetet bör inriktas.

I avsnitt 15.3 redovisas miljödepartementets område. vilket omfattar regeringens förslag till förändrade och skärpta krav på fordon och bräns- len.

I avsnitt 15.4 presenteras finansdepartementets område med regeringens förslag till ekonomiska styrmedel på trafikområdet.

Hänvisningar till S15

15.1. Inledning

Sett i ett historiskt perspektiv har trafikens miljöpåverkan uppmärksam- mats relativt sent. Det är under de senaste 20 åren som åtgärder vidtagits. främst mot buller och luftföroreningar.

Krav på avgasrening för personbilar infördes i Sverige fr.o.m. 1971 års modeller. Kraven har sedan successivt skärpts. Fr.o.m. 1989 års modeller gäller nya långtgående krav för personbilar. För reglerade ämnen innebär kravskärpningarna att utsläppen för nya bilar reduceras med i genomsnitt 70 till 80%.

Skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar har beslutats. De införs fr.o.m. 1992 års modeller. För tunga lastbilar och bussar först fr.o.m. 1993 års modeller.

Sverige har byggt upp ett system med olika metoder för avgaskontroll vid introduktion av nya bilmodeller och vid den årliga fordonsbesiktning- en. En bil som vid efterkontroll inte uppfyller kraven kan få körförbud. Om bilen är av 1989 års modell eller senare kan tillverkaren åläggas att vidta åtgärder.

Regler har också införts om blyfri bensin. Reglerna innebär att i stort sett alla bensinstationer måste tillhandahålla sådan bensin. Blyhalten i blyad bensin har successivt sänkts. Skatten är lägre på blyfri bensin än på blyad. För närvarande är ungefär 50% av den bensin som säljs blyfri. Andelen ökar snabbt. Utsläppen av bly är i dag nere på l950-års nivå.

Fr.o.m. den I juli 1987 skall arbetsplaner för nya vägar enligt väglagen innehålla en beskrivning av miljöeffekter. För anläggande och byggande av flygplatser krävs fr.o.m. den I juli 1989 tillstånd enligt miljöskyddslagen.

Riksdagen beslutade år 1988. som en del i det trafikpolitiska beslutet. att varje trafikgren skall bära sina samhällsekonomiska kostnader, inkl. miljö-

kostnader. Som en följd därav höjdes kilometerskatten för tunga fordon liksom skatten på bensin. Vidare infördes en särskild miljöskatt på inri- kesflyget.

Riksdagen fattade under år 1990 ytterligare beslut om att använda ekonomiska styrmedel avseende svavel. kväveoxider och koldioxid bl.a. inom trafikområdet. Särskilda miljöskatter har för vägtrafiken därför in- förts på såväl bensin som dieselolja. Även inom flyget har motsvarande miljöskatter införts.

I syfte att uppnå bättre bränslekvalitet har riksdagen på regeringens förslag fattat beslut om att införa miljöklasser för kvaliteten på dieselolja. Tre kvalitetsklasser har införts. Skattereduktion ges för de två bästa klas- serna.

Beträffande fordonsbuller har en ändring i fordonskungörelscn genom- förts fr.o.m. den 1 juli 1989. Fr. om 1991 års personbilsmodeller sänks bullergränsen från 80 dBA till 77 dBA. För lastbilar med en totalvikt över 3.5 ton sänks gränsen fr.o.m. samma årsmodell från 88 till 84 dBA och för tyngre motorcyklar till 82 dBA.

Vägverket, luftfartsverket, sjöfartsverket. SJ och banverket har samt- liga inom sina resp. områden förstärkt sitt miljöarbete både nationellt och internationellt.

Riksdagen beslutade hösten 1990 att ge regeringen förutsättningar att ge bl.a. Göteborgs kommun möjlighet att förbjuda biltrafik vid särskilt svåra luftföroreningssituationer (vid inversion).

15.2. Kommunikationsdepartementets område

15.2.I Strategi för ett miljöanpassat transportsystem

Regeringens ställningstaganden: I arbetet med trafikfrågorna skall följande eftersträvas: . hälsofarlig påverkan bör begränsas kraftigt . miljöstörande effekter från den svenska trafiken skall kraftigt be- gränsas . . klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med den tidigare redovi- sade klimatstrategin. (1.1.2) Principen om kostnadsansvar skall som tidigare utgöra en grund för ett miljöanpassat transportsystem. Strategin för att miljöanpassa transportsektorn skall omfatta följande: . Ökat internationellt arbete

. Skärpta krav på fordon och bränsle . Miljöinriktade åtgärder i trafik- och investeringsplaneringen . Aktiv samhällsplanering . Miljöinsatser i storstäderna . Forskning och utveckling för en bättre miljö . Miljöansvar för trafikverken.

Må/för trajikpoli tiken

I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop 1987/88:50, TU 1987/88:13, rskr. 159) antogs ett övergripande mål för trafikpolitiken:

Att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en till- fredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.

Detta innebar att miljö- och hälsofrågan betonades starkare. Målet vidareutvecklades i fem delmål. Nämligen att transportsystemet skall: —- Utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande tran- sportbehov kan tillgodoses, utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet, — utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerheten i trafiken, utvecklas så att en god miljö och hushållning med naturresurser främ- jas. — byggas upp så att det bidrar till regional balans.

Strategi för ett miljöanpassat transportsystem

Regeringens överväganden: Det fortsatta arbetet med trafikens miljöan- passning baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transpor— terna för att möta 2000—talets transportbehov och på nödvändigheten av att miljöanpassa trafiken. Vårt transportsystem är resultatet av en mycket lång utveckling. Delar av dagens bärande strukturer är gamla och kon- struerades i ett samhälle som i vitala delar skiljer sig från dagens. Vi står nu inför uppgiften att utveckla transportsystemet för 2000-talet. En grund- läggande uppgift är att förändra systemet så att det klarar de krav som resenärer och transportköpare ställer, samtidigt som miljö- och hälsopro- blemen bemästras.

Med begreppet ett miljöanpassat transportsystem avses ett sätt att orga- nisera och genomföra transporter av personer och gods inom de ramar som uppställs av vad människor och natur tål. Begreppsdefinitionen anknyter till det resonemang som förts av Världskommissionen för miljö och ut- veckling avseende en hållbar utveckling. Med en hållbar utveckling menas en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra komman- de generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Vilka krav som bör ställas på ett miljöanpassat transportsystem bör successivt ändras i takt med att kunskapen om olika miljö- och hälsoeffek- ter förbättras. De krav som i dag ställs beträffande trafikens miljöeffekter kommer därför successivt att skärpas i ett internationellt samarbete.

Ett första steg i en strategi bör vara att förtydliga målen. Som ett led i detta arbete läggs här fast vissa nya riktlinjer som skall eftersträvas: —- Hälsofarlig påverkan bör kraftigt begränsas. Härvid krävs åtgärder i de större städerna för att begränsa i första hand partikelutsläppen från dieseldrivna fordon samt skärpta avgaskrav från andra fordon. Miljöstörande effekter från den svenska trafiken skall kraftigt begränsas. Regeringen bedömer att effekter som försurning och övergödning föror-

sakade av den svenska trafiken kommer att undanröjas till år 2010. Trafikens bidrag'till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med den

strategi för minskad klimatpåverkan som har presenterats tidigare (av— snitt 1.1.2). Dessa riktlinjer skall enligt regeringens mening ligga till grund för en offensiv satsning för att utveckla transportsektorn i enlighet med det Övergripande trafikpolitiska målet.

Ett grundläggande syfte med en miljöstrategi inom transportsektorn är att skapa förutsättningar för att fordonstekniken skall utvecklas. Det fram- står som möjligt att. med i dag känd teknik, till stor del lösa flera luft- miljöproblem. Utsläppen av kväveoxider, kolväten och kolmonoxid kan därmed skäras ned till ofarliga nivåer. Genom ytterligare utveckling av fordonsteknik och av traditionella fordonsbränslen. bensin och dieselolja, är det möjligt att även komma till rätta med utsläppen av bl. a. svaveldiox- id och partiklar.

En begränsning av utsläppen av koldioxid, i enlighet med klimatmålet, kan till en del uppnås genom bättre energieffektivitet. Redan i den trafik- politiska propositionen år 1988 framfördes också bedömningen att alter- nativa drivmedel bör introduceras på sikt.

När regelverk utformas för att styra utvecklingen mot de fastslagna målen har regering och riksdag hittills formulerat fordonskrav i form av gränsvärden. Denna princip skall även tillämpas i framtiden. Således skall det inte anges vilken teknik som skall användas, utan vilka krav som fordon och bränsle skall uppfyllas.

De prognoser för trafiktillväxten som redovisas längre fram visar på fortsatt trafiktillväxt. Transportmönstren och trafiktillväxten skall styras genom principen om trafikens kostnadsansvar. I vissa delar av storstäder- na (t. ex. stadskärnorna) kan det däremot inte uteslutas att trafiken behö- ver begränsas.

K a.s'tnadxa ns var och ekonomiska styrmedel

Grundprincipen om trafikens kostnadsansvar lades fast i det trafikpoliti- ska beslutet (prop. 1987/88:50. TU 13. rskr. 159). Den innebär att de avgifter som tas ut av trafiken skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov till. Även externa kostnader för miljö, hälsa, olyckor, trängsel, m.m. omfattas.

Kostnadsansvaret skall utkrävas så nära marknaden som möjligt, dvs. helst av de enskilda transportköparna. Det skall ske i form av fasta och rörliga trafikavgifter. De rörliga avgifterna skall motsvara de kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna. medan de fasta avgifterna skall motsvara mellanskillnaden mellan marginalkostnaderna och trafi- kens totala samhällsekonomiska kostnader. Skatter och avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade skall utformas på samma sätt för olika tran- sponalternativ.

Grundtanken med denna prissättning är att den enskilde resenären eller transportköparen skall ges möjlighet att beakta samhällets kostnadsbild

och därigenom agera i enlighet med samhällets intresse, så att samhälls- ekonomisk effektivitet uppnås.

I det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastslogs att kostnaderna för trafi- kens miljö- och hälsoeffekter skall beaktas när de rörliga avgifterna fast- ställs. Samtidigt uttalade föredraganden att det. med hänsyn till det osäkra bedömningsunderlaget, bör iakttas viss försiktighet när trafikens miljö- kostnader beräknas.

De brister i kunskapsundcrlagct som då konstaterades har i viss mån korrigerats med kompletterande studier av bl.a. miljöavgiftsutredningen. Alltjämt finns det kunskapsbrister. Tillämpningen av kostnadsansvaret bör därför ses över. Inom regeringskansliet pågår en sådan översyn. Den planeras vara klar år 1992.

Ekonomiska styrmedel är viktiga instrument för att förmå transport- marknadens alla aktörer att även beakta transporters miljö- och hälsokost- nader.

Internationellt arbete

Det internationella arbetet är en viktig del av strategin för ett miljöan- passat transportsystem.

Miljöproblemens internationella karaktär kan illustreras av att utländs- ka källor spelar en dominerande roll för både svavel- och kvävenedfallet i Sverige. En stor del av de svenska utsläppen vållar samtidigt miljöskador i andra länder. För de klimatpåverkande s. k. växthusgaserna är de interna- tionella kopplingarna än mer uppenbara. En minskning av koldioxidut- släppen har lika stor positiv effekt för Sverige oavsett var i världen den sker.

Det står klart att åtgärder krävs utomlands för att de kritiska belast- '

ningsgränse'rna inte skall överskridas i Sverige. Det är därför nödvändigt att Sverige verkar för att internationella handlingsprogram avseende trafik och miljö antas.

Samordning av teknikkrav skapar möjligheter för produktion av längre serier, vilket har ekonomiska fördelar och kan bidra till att begränsa de samlade kostnaderna för en miljöanpassning. Även handelspolitiska skäl talar för samordning.

Åtgärder påfordon och bränsle

Åtgärder på fordon och bränsle framstår i dag som avgörande för att transportsektorn skall kunna miljöanpassas. Möjligheterna till förbättring- ar måstc bedömas som goda. Transportforskningsbercdningen konstaterar i sin rapport om ett miljöanpassat transportsystem att det finns väsentligt bättre fordonstekniska lösningar att tillgå än de som för närvarande an- vänds.

Inom luft- och sjöfart har arbetet med att utveckla teknik med bättre miljöegenskaper inte kommit lika långt som inom vägtrafiken. Den redo- visning som luftfartsverket och sjöfartsverket lämnat visar dock att möjlig-

heter finns. Det gäller inte minst inom sjöfarten, där det redovisats goda möjligheter att uppnå förbättringar.

Åtgärder på fordon och bränsle, ges en central plats i strategin för ett miljöanpassat transportsystem.

Transportsektorns energianvändning

I 1988 års trafikpolitiska beslut framhölls att nya fordons energianvänd- ning successivt bör minska. liksom att den långsiktiga utvecklingen av transportsystemet bör syfta till en minskning av cnergiförbrukningen. ett minskat oljeberoende och en övergång till alternativa drivmedel och driv- system, som på längre sikt kan baseras på inhemska förnyelsebara energi- källor. I den energipolitiska propositionen läggs grunden för nya initiativ.

Trafkplanering

Miljöförbättringar kan också uppnås genom åtgärder i trafikplaneringen. Det handlar främst om att utveckla infrastruktur samt att ge andra motiv att utveckla sin trafikplanering. Företagen kan utifrån detta förändra sina transportsystem. En bättre infrastruktur ger möjlighet till jämnare körrytm i trafiken och/eller, att trafiken finner närmare vägar. Åtgärder av dessa slag medför- samtidigt att transportsystemets effektivitet och att tillgängligheten förbätt- ras. Förändringar av dessa slag kan exempelvis åstadkommas genom mod- erna system för signalreglering och bättre information till trafikanter.

Trafikplaneringen kan också användas för att begränsa trafikvolymcrna och/eller begränsa hastigheterna i särskilt hårt belastade områden. Sådana åtgärder medför också andra positiva effekter såsom minskad trängsel och minskade olycksrisker.

Inom samhällsplaneringen är det bl. a. inom den fysiska planeringen som verkningsfulla åtgärder kan vidtas. Tillkommande bebyggelse bör lokaliseras till områden med goda förutsättningar för kollektivtrafikförsörj-

ning.

Storstäderna

Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljö och hälsa och allt sämre framkomlighet på vägar och gator främst i de tre storstadsregionerna, samtidigt som utsläpp från andra källor minskat kraf- tigt. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöförstöring i storstä- derna. Storstadstrafikkommittén framhåller i sitt betänkande att miljö- och hälsosituationen i storstäderna måste bekämpas och att ett stort antal samverkande åtgärder krävs.

Regeringen har tillsatt s.k. storstadsförhandlare för de tre storstadsom- rådena. Deras uppgift har varit att tillsammans med lokala och regionala aktörer förhandla fram åtgärdspaket för att komma till rätta med miljö-, hälso— och framkomlighetsproblemen i resp. region. Medel för åtgärder inom detta område har reserverats i propositionen om en näringspolitik

för tillväxt. I den kommande energipolitiska propositionen avser regering- en redovisa förslag om försök med alkoholdrivna bussar.

Fördelning mellan tra/ikslagen

Transporter kan styras i riktning mot mer miljövänliga transportalterna- tiv. Det kan ske genom restriktioner. t.ex. i form av avgaskrav eller miljöavgifter, på mer störande alternativ.

Infrastrukturen påverkar resmönstren och därmed transportsektorns miljöbelastning. Genom konsekvent hänsynstagande till miljö- och hälso- aspekter vid beslut om investeringar i infrastruktur kan dessa aspekter beaktas av samhället.

Det är angeläget att utveckla transportsystemets infrastruktur i en miljövänlig riktning. Lösningar med mindre miljöpåverkan skall ges ökad prioritet genom att kraven på miljöeffektredovisningar skärps och att högre miljökrav kan ställas vid byggande. underhåll och drift av infra- struktur. Flera satsningar som regeringen aviserat i propositionen om en näringspolitik för tillväxt är viktiga led i detta arbete. Det gäller satsningar på miljöanpassad kollektivtrafik och avlastande trafikleder.

Forskning och utveckling

Forskning är av strategisk betydelse för att ett miljöanpassat transportsy- stem på bästa sätt skall kunna utvecklas. Därigenom förbättras möjlighe- terna för transportsektorn att bidra till att de nationella miljömålen upp- nås. samtidigt som landets medborgares och näringslivets behov av effekti- va transporter tillfredställs.

De förslag till långsiktiga mål och kravnivåer som regeringen lägger fram i denna proposition innebär att ansträngningar successivt måste göras för att produktionsanpassa och utveckla ny teknik. Enligt regeringens uppfatt- ning innebär detta att utvecklingen av ny teknik inom transportområdet är en fråga för fordons- och bränsleindustrin. Regeringen ser positivt på det arbete som pågår såväl i Sverige som utomlands.

Sverige deltar i de europeiska projekten Drive och Prometheus, som omfattar FoU-samarbete rörande teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg. I propositionen om en näringspolitik för tillväxt föreslår regeringen fortsatt statligt engagemang i dessa projekt.

Transportforskningsbcredningen har hösten 1990 inlämnat en lägesre- dovisning till regeringen. Inom ramen för det svenska Försöksområde Västsverige kommer vägverket och transportforskningsberedningen att pröva tillämpningen av ny teknologi.

Trall/(verkens arbete

Miljö- och hälsoproblemen är i dag så stora och komplexa att ett fram- gångsrikt arbete kräver förstärkta insatser från verk och myndigheter. Arbetet inom transportsektorn skall i ökad utsträckning bedrivas av de trafikvcrk som är ansvariga för resp. trafikslag. De miljörapporter som

verken lämnat till regeringen är en god utgångspunkt för detta arbete. Trots skillnaderna mellan de problem som olika verk- står inför finns vinster att uppnå genom samarbete mellan dem.

Trafikverkens miljöarbete bör i större utsträckning följas upp och utvär- deras. Utvärderingen skall beskriva vilka åtgärder som vidtagits och om gällande mål har eller beräknas uppnås, liksom vilka behov av ytterligare åtgärder som finns.

l5.2.2 Trafikens miljöpåverkan Inledning

Trafikens miljöpåverkan redovisas i bilagan ”Hur mår Sverige?". I detta avsnitt kompletteras de beskrivningarna.

Vid en återblick på utvecklingen av transportsektorns miljö- och hälso- påverkan märks positiva förändringar. Som exempel kan nämnas att pro- blemen med blyutsläpp från biltrafik har minskat kraftigt samtidigt som de fordonskrav som ställts har inneburit att utsläppen av bl. a. kväveoxider börjat minska. Under resten av 1990-talet kommer dessa utsläpp att mins- ka kraftigt till följd av vidtagna åtgärder. En liknande utveckling märks för flera av vägtrafikens utsläpp. Samtidigt kan vi dock konstatera att ny kunskap tillkommit. I dag vet vi exempelvis att sjöfartens kväveoxidutsläpp är omfattande. Problemen med koldioxidutsläpp och dess klimatrisker har också aktualiserats. Den nya problembilden kräver nya åtgärder, delvis inom nya områden. För att transportsektorn skall kunna bidra till minskade koldioxidutsläpp utan att begränsa transporterna krävs på sikt minskad användning av fossil energi.

Beräkningar av utsläppens omfattning, liksom bedömningar av dess effekter är förknippade med osäkerheter. Det gäller såväl trafikens omfatt- ning som olika fordonstypers miljöpåverkan. bl.a. deras genomsnittliga utsläpp av luftföroreningar. En strävan måste vara att minimera dessa osäkerheter.

Tra fi kut veck! i ngen åren 1 990 — 3020

Kunskap om trafikutvecklingen är viktig vid bedömning av transportsek- torns framtida påverkan på miljö och hälsa. Regeringen har därför uppdra- git åt transportrådet att utarbeta en aktuell trafikprognos. vilken har redo- visats i transportrådets rapport 1990:10. Prognosen kan i korthet sam- manfattas på följande sätt.

Det totala persontransportarbetet Ökar enligt prognosen med 16% från år 1989 till år 2000. vilket motsvarar en årlig ökning på knappt l.4%. Perioden inleds dock med en nedgång av det totala resandet till följd av det kraftigt höjda bensinpriset under år 1990. För perioden är 2000 till år 2020 ökar sedan det totala transponarbetet med drygt 20%. eller ca 1 % per år. Sett i ett längre perspektiv innebär prognosresultatet en fortsatt dämpad tillväxt av persontransportarbetet. Fördelningen mellan olika färdmedel förändras inte nämnvärt under perioden.

Prop. 1990/91 : 90

1 det längre tidsperspektivet förväntas en förskjutning ske mot längre resor. Antalet regionala resor ökar jämfört med de lokala resorna samtidigt som det interregionala resandet förväntas öka jämfört med det regionala resandet.

Det totala godstransportarbetet förväntas öka från 73 miljarder tonkilo- meter år 1987 till ca 82 och 114 miljarder tonkilometer år 2000 resp. år 2020. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på inte fullt 1 % mellan år 1987 och år 2000 och knappt 1,6% mellan åren 2000 och 2020.

Av det långväga godstransportarbetet utgjordes år 1987 ca 44 % av sjöfart, medan lastbil resp. järnväg svarade för ca 28% var. Varken till år 2000 eller till år 2020 väntas några påtagliga förändringar av marknadsan- delarna.

"Transportsektorns framtida miljöpåverkan

Som en utgångspunkt för redovisningen av åtgärder mot luftföroreningar krävs en bild av hur den framtida utvecklingen kan väntas se ut om inga ytterligare åtgärder vidtas. Underlag till en sådan beskrivning har hämtats från transportforSkningsberedningens rapport om ett miljöanpassat trans- portsystem och från naturvårdsverkets Luft 90. Bägge dessa rapporter har remissbehandlats. Remissammanställningar finns tillgängliga på kommu- nikations- resp. miljödepartementet.

Vägtrafikens utsläpp av kväveoxider uppgår till ca 180000 ton per år. Naturvårdsverket bedömer att utsläppen kommer att minska till knappt 100000 ton år 2000 som en följd av de beslut som fattats avseende skärpta emissionskrav, detta trots att trafiken samtidigt ökar. På längre sikt mins- kar utsläppen ytterligare.

Den svenska sjöfartens utsläpp av kväveoxider har beräknats till ca 33000 ton år 1988 och förutsätts därefter öka under perioden fram till år 2015. Dessa utsläppsvärden omfattar utsläppen från all inrikes sjöfart, hälften av färjetrafikens utsläpp och 10% av utsläppen från de fartyg i utrikes trafik som angör minst en svensk hamn. Utsläppen från den civila luftfarten redovisas för närvarande till ca 7 500 ton per år. men bedöms öka markant fram till år 2015.

Transportsektorns samlade kväveoxidutsläpp bedöms, enligt Luft 90, minska med ca 4% mellan år 1980 och år 1995. Med de åtgärder som nu föreslås skapas förutsättningar för en snabbare utsläppsreduktion.

TRANSPORTSEKTORNS KVÄVEOX I DUTSLÄPP

260000 240000 220000 200000 100000 150000 140000 120000 .*IDDDDD

00000

80000

,.... _

1900 1990 2000 2010 Figur 15.1. Transportsektorns kväveoxidutsläpp år 1980 till år 2015. Beräkningarna avser utsläpp givet de beslut om fordonskrav m.m. som fattats t.o.m. våren 1990. (Källa: TFB.)

Utsläppen av koldioxid bedöms däremot öka. Den svenska vägtrafikens koldioxidutsläpp är för närvarande drygt 17 milj. ton per år. Till skillnad från utvecklingen avseende kväveoxider kommer inte koldioxidutsläppen att påverkas av de beslutade skärpta emissionskraven för vägfordon. Ut- släppen stiger därmed i stort sett i takt med trafiktillväxten. Ökningen väntas till en del motverkas av att fordonsparken blir mer energieffektiv. Sjöfartens emissioner av koldioxid ligger enligt de beräkningar som redo- visas i transportforskningsbercdningens rapport på knappt 1 milj. ton per år och väntas stiga fram till år 2015. Beräkningar av luftfartens utsläpp av koldioxid indikerar att den civila luftfartens utsläpp av koldioxid för närvarande är ca 2 milj. ton per år och kring år 2010 kan komma att ha vuxit till ca 3,7 milj. ton. En minskad energianvändning bidrar till att begränsa koldioxidutsläppen.

KOLDIOXIDUTSLÄPP . Fm oun TRAFIKSLAG, 1900 - 2015

24000

22000

20000

180420

15000

14000

12000

1 0000

8000

1mO-TÅLS TDJ MDIOXID

0000

4000

20012

D 1980 1990 2000 2010

Figur 15.2. Koldioxidutsläpp från olika trafikslag 1980 till 2015. Beräkningarna avser att??? givet de beslut om fordonskrav m.m. som fattats t.o.m. våren 1990. (Källa:

Transportsektorns utsläpp av kolväten och kolmonoxid framstår som mindre problematiska. Utsläppen beräknas minska kraftigt till följd av de beslut som fattats om skärpta fordonskrav. Kontroll och uppföljning av att avgaskraven följs förutsätts.

Statens väg— och trafikinstitut har granskat olika bedömningar om per- sonbilars framtida emissioner. Vad gäller utsläppen från nya bilar är samstämmigheten mellan olika bedömare relativt stor. Däremot skiljer sig bedömningarna åt vad gäller katalysatorns försämringstakt. Bilindustriför- eningen menar att katalysatorernas livslängd är lång och att tekniken successivt kommer att utvecklas och förfinas. AB Svensk Bilprovning och naturvårdsverket bedömer att försämringen kan gå snabbare och ser en risk att biltillverkare kommer att anpassa avgasreningen efter kravnivåer- na. För närvarande föreligger relativt stora osäkerhctsmarginaler mellan gränsvärden och faktiska utsläpp. Stabilare teknik möjliggör en sänkning av marginalerna. Någon spontan förbättring av tekniken skulle då inte vara att vänta. Väg- och trafikinstitutet gör ingen bedömning av vilken utveckling som är mest trolig. Man slår dock fast att det finns en större miljöpotential hos katalysatortekniken än den som definierats genom da- gens svenska avgasbestämmelser. Regeringens bedömning är att dessa möjligheter måste tas till vara.

Hänvisningar till S15-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 15

15.2.3. Trafikpolitiska avvägningar för miljöarbetet inom transportsektorn

Inledning

Trafikpolitiken har som sitt yttersta syfte att bidra till att välfärden bibc- hålls och utvecklas. Goda transporter är av grundläggande betydelse för

detta. En fortsatt välståndsutveckling förutsätter att transportsystemet förbättras. I takt med att transportsektorns andel av de skadliga utsläppen stigit ställs emellertid ökade krav på att transportsektorn måste uppfylla de grundläggande hälso- och miljökrav som kampen mot olika slags förore- ningar ställer. Transportsektorn skall bidra till att miljömålen uppnås.

A vvägningarjör miljt'iarbetct inom transportsektorn

När åtgärder inom transportsektorn avvägs är det av stor vikt att upp- märksamma de intressekonflikter som kan uppstå mot olika delmål. Avgö- rande för motsättningarnas omfattning är många gånger vilka styrmedel som väljs och hur de dimensioneras. Enligt regeringens mening handlar det om att välja de medel som på bästa sätt gör det möjligt för trafikpolitiken att uppnå de trafikpolitiska målsättningarna.

Strävan efter samhällsekonomisk elli'ktivitet innebär att transportsyste- met skall utformas så att en samhällsekonomiskt optimal infrastruktur och ett optimalt kollektivtrafiksystem byggs ut. Det innebär att även prissätt- ningen skall vara optimal, dvs. priset för att använda systemen skall i princip vara lika med den samhällsekonomiska marginalkostnaden. Priset skall således även inkludera bl. a. miljö-, hälso— och olyckskostnader.

Övriga delmål kan betraktas som bivillkor eller restriktioner. De skall uppfyllas även om det inte har visats att de fullt ut är förenliga med samhällsekonomisk effektivitet. Effektivitetsmålet kräver dock att dessa delmål uppfylls genom åtgärder som är förknippade med lägsta samhälls- ekonomiska kostnad. Effektivitetsmålet innebär också att det skall ställas likartade krav på alla trafikslag eller sektorer. Åtgärder bör vidtas där de samhällsekonomiska kostnaderna är lägst. Det innebär att bl.a. reduk- tionen av skilda luftföroreningar bör kunna variera mellan olika fordons- kategorier. transportslag och sektorer.

Motsättningar kan finnas även mellan miljömålet och .s'äkerhctsmålct. Exempelvis kan en utveckling mot mindre och mer energisnåla fordon medföra att skadeutfallet vid olyckor förvärras. Antalet dödade och skada- de kan öka. Men det finns exempel på åtgärder som främjar såväl säkerhet som miljö och hälsa. Om resande med kollektivtrafik ökar, eller om biltrafiken minskar. så minskar också miljö- och hälsopåverkan. liksom olycksfrekvensen. Många trafiktekniska åtgärder, såsom bättre flygtrafik- ledning. sänkta hastigheter på vägarna och utvecklad signalreglering har normalt också positiva effekter på såväl säkerheten som på miljön.

En koppling finns även mellan säkerhet till sjöss och risker för miljöska- dor. Särskilt tydligt är detta vad gäller oljctransporter. En förbättrad säkerhet till sjöss innebär normalt att riskerna för oljeutsläpp minskar.

Som exempel på miljöåtgärder som innebär att tillgänglighctsmålet mot- verkas kan miljöavgifter på drivmedel nämnas. Åtgärder som innebär att transportkostnaderna stiger minskar tillgängligheten. Med tillgänglighet avses därvid inte bara huruvida res- och transportmöjligheter finns, utan även den uppoffring transporter kräver i andra avseenden, såsom i tid och pengar. En sådan motsättning märks mellan vissa åtgärder som syftar till

att begränsa flygets miljöpåverkan och behovet av att upprätthålla en god flygtrafikförsörjning.

Sveriges geografiska läge gör att transportkostnaderna är av särskild vikt för svenskt näringsliv. Direkta regleringar för att styra transporter kan innebära fördyrad produktion. högre priser och minskad konkurrenskraft. Det är därför viktigt att valet av transportsätt överlämnas till näringslivet. Samhällets styrning. bör som tidigare framhållits. ske genom att de olika trafikslagen belastas med de samhällsekonomiska kostnader som de ger upphov till.

Dclmålet om tillgänglighet är nära knutet till delmålet att transportsyste- met skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. I glesbygden är många resenärer främst hänvisade till bilen. Där trafikunderlaget är litet är emellertid också bilen normalt det bästa färdmedlet även från miljö- och hälsosynpunkt.

Denna genomgång av några situationer där intressekonflikter finns illu- strerar att trafikpolitiska beslut som primärt fattas i andra syften många gånger också har betydelse för transportsektorns miljö- och hälsopåverkan. Vetskapen om detta motiverar att trafikpolitiska beslut som fattas av riksdag, regering och myndigheter regelmässigt väger in dessa effekter.

15.2.4. Internationellt arbete

Regeringens ställningstaganden: Det svenska engagemanget i inter- nationellt arbete med trafik och miljö skall ytterligare intensifieras. Sverige skall verka för att internationella handlingsprogram antas.

Sverige skall inom trafikområdet verka för ett samfällt nordiskt agerande i internationella organisationer. Tillsammans med andra länder bör Sverige arbeta för införande av ekonomiska styrmedel för internationell trafik.

Inledning

Ett utökat internationellt samarbete kring trafikens miljöfrågor växer suc- cessivt fram.

Miljöproblemens gränsöverskridande och handelsrelaterade karaktär, gör att internationella lösningar krävs, samtidigt som forskning och ut- veckling av teknik ofta är förenad med stordriftsfördelar som gagnas av samverkan. Det senare innebär att anpassningen kan göras mindre kost- sam om internationell samordning kommer till stånd. Dessutom talar solidaritetsskäl för internationellt engagemang.

Internationell tra/ikutveckling

Den snabba ekonomiska tillväxten efter andra världskriget har inneburit en successivt ökad efterfrågan på transporter i framför allt Västeuropa, USA och Japan. Den genomsnittliga ökningen av transportarbetet har uppgått till ett par procent årligen.

Vägtrafikens omfattning i världen har ökat mer eller mindre kontinuer- ligt. I dag förutspås en fortsatt expansion. Antalet personbilari världen var enligt beräkningar år 1972 ca 220 milj. Antalet år 1990 har beräknats till ca 420 milj., vilket motsvarar en ökning med ca 90 %.

Biltätheten varierar mycket kraftigt i världen. I USA beräknades den år 1990 till ca 580 bilar per 1 000 invånare och i Västeuropa ca 380. Världsge- nomsnittet låg på ca 80. Vissa länder hade mycket låg biltäthet. I Indien var den ca 2 bilar per 1000 invånare medan den i Kina torde vara så låg som ca 0,002.

Det har konstaterats att ca 65% av OECD-ländernas personbilsförsälj- ning i dag utgörs av fordon som är utrustade med någon form av katalysa- tor. Inom EG säljs dock fortfarande en större mängd bilar utan katalysa- torrening. Av de ca 10— 15 milj. fordon som säljs i u-länderna har endast ett litet antal någon avgasrening.

Utvecklingen i Östeuropa torde innebära att efterfrågan på transporter ökar även där. Dessa länder har i regel ännu inte infört obligatoriska krav på rening av fordon.

Omfattningen av världens järnvägstransporter har ökat mer eller mindre kontinuerligt mellan år 1960 och år 1985. Ökningen är särskilt markant för godstrafiken. År 1960 uppgick dessa transporter till ca 3300 miljarder tonkilometer för att år 1985 ha ökat till ca 7300 miljarder tonkilometer. Omfattningen har således mer än fördubblats under denna 20-års period. Den relativa tillväxten av järnvägstransporter har varit särskilt kraftig i utvecklingsländerna och i Öststaterna. Världens persontransporter på järnväg har mellan åren 1975 och 1985 ökat med ca 25 %.

Luft/arten karaktäriseras även internationellt av en mycket kraftig till- växt. Världens flygresande beräknades för år 1988 motsvara ca 1,5 miljard personkilometer. Detta kan jämföras med knappt 0,5 miljard personkilo- meter år 1972. Under dessa 16 år har således flygresandet mer än tredubb- lats. Flygets bränsleförbrukning har emellertid inte ökat i samma omfatt- ning. Ökningen av bränsleförbrukningen ligger på endast ca 50%. Orsaken till detta är att flygplanen gjorts allt mer energieffektiva och att kapaciteten i dem utnyttjas bättre. En uppgift från ICAO anger att den genomsnittliga lastfaktorn mellan åren 1972 och 1988 har stigit med 10 procentenheter, från 50 till 60 %.

Den internationella sjå/artens utveckling samvarierar i mycket stor ut- sträckning med handeln. Under 1970-talet präglades sjöfarten av betydan- de expansion, medan 1980-talet snarare innebar viss stagnation. År 1972 hade världens fartygsflotta en lastkapacitet motsvarande en dödvikt på totalt drygt 400 milj. ton (dwt.), medan den under början av 1980-talet hade vuxit till ca 700 milj. dwt. År 1988 har den beräknats vara nere i ca 640 milj. dwt.

Det globala systemet för persontransporter är i dag uppbyggt helt kring luftfarten. För godstransporter är däremot sjöfarten volymmässigt mest betydelsefull. Flygf rakt har dock kommit att spela en allt större roll.

I ett europeiskt perspektiv har även sjöfart och järnväg viss betydelse för persontransporter. På den europeiska godstransportmarknaden har också järnvägen en betydelsefull roll. Andelen godstrafik på järnväg är dock

större i Sverige än i de flesta västeuropeiska länder. I takt med att kapaci- tetsproblemen i det europeiska vägnätet blir allt större har ökat intresse åter kommit att visas järnväg och sjöfart. I dag satsas också avsevärda resurser på att bygga upp ett väl fungerande europeiskt järnvägssystem. Det är väsentligt att Sverige knyts samman med detta. En fast Öresunds- förbindelse är ett viktigt led i en sådan utveckling.

Internationella bedömningar

I Nordisk handlingsplan mot luftföroreningar har bl. a. redovisats miljöbe- dömningar i allmänhet och särskilt effekter från trafiken i Norden. Pro- blembeskrivningen visar att samtliga länder i Norden har behov av att minska utsläpp och miljöpåverkan.

Medlemsstaterna inom OECD har funnit att trafikens miljöpåverkan är så stor att större hänsyn måste tas till miljösituationen än tidigare. Arbetet inom OECD präglas starkt av insikten om att de industrialiserade stater- nas ekonomier endast kan utvecklas positivt om behoven av energi och transporter kan förenas med kraven på en god miljö. Även IEA (Interna- tional Energy Agency), OECDs energiorgan. har gjort bedömningen att det finns ett starkt behov av att utveckla såväl motorer som bränslen i syfte att minska klimatriskerna.

Kjimatfrågorna har studerats under flera år av en expertpanel — be- nämnd IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change. För transport- sektorn krävs enligt IPCCs bedömningar minskad användning av bensin och dieselolja. De globala riskerna med fortsatt användning i nuvarande omfattning är betydande.

Vid ECEs (Economic Commission of Europe) konferens i Bergen i maj 1990 påvisades behovet av fortsatta och förstärkta miljöåtgärder inom bl.a. trafiken.

De östeuropeiska transportministrarna presenterade vid den europeiska transportministerkonferensen (CEMT), den 1 oktober 1990 i Stockholm, bedömningar för Östeuropas utveckling inom området trafik- och miljö under åren framöver. Behovet av miljöåtgärder är enligt deras uppfattning stort i hela Östeuropa.

I Kaliforniens luftvårdsplan är arbetet bl.a. inriktat på fordon med bättre miljöegenskaper, drivna med alternativa drivmedel. liksom på om- fattande åtgärdcr för att styra och begränsa trafikens omfattning.

Internationella organ

Inom Nordiska Ministerrådet samverkar de nordiska regeringarna i arbe- tet med trafikens miljöfrågor. Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT). Nordiska ämbetsmannakommittén för miljöfrågor (ÄK-M) och Nordiska ämbetsmannakommittén för energifrågor arbetar alla med ämnesområdet. Under de senaste åren har en rad program och medlemsförslag behandlats som avser trafik och miljö. Samarbetet omfat-

tar främst policyfrågor och hur ett gemensamt nordiskt agerande i interna- tionella fora bör utformas. Samarbetet berör också forskningsverksamhet inom området.

Under senare år har OECD engagerat sig i energi-. miljö- och trafikfrå- gor. Sverige har använt sitt medlemsskap i OECD för att främja denna utveckling. Vidare har organisationens samarbete med CEMT stärkts.

CEMT. den permanenta europeiska transportministerkonferensen, är ett samverkansorgan för OECD-länderna för frågor som rör landtranspor- ter. Sverige har under år 1990 innehaft ordförandeskapet i organisationen. På senare tid har flera öststatsländer erhållit status som observatörer i CEMT. Sedan år 1989 har samverkan i miljöfrågor formaliserats genom att en särskild grupp inrättats för att behandla trafikens miljöfrågor.

EGs regelverk inom området trafik och miljö har stor betydelse. EGs arbete för en gemensam transportmarknad fr.o.m. år 1992 berör också Sverige.

Inom ramen för EES-förhandlingarna pågår överväganden om att utfor- ma handlingsprogram om arbetet inom området trahk- och miljö.

IEA engagerar sig också i arbetet med trafik och miljö. De gäller särskilt frågor med koppling till energianvändningen. Ett forskningssamarbete sker sedan flera år tillbaka beträffande alternativa drivmedel, främst mo- toralkoholer.

Ett viktigt forum för trafikens miljöfrågor är FNs regionala organ för Europa. ECE. ECE behandlar trafik- och avgasfrågor som ett prioriterat område. Man arbetar huvudsakligen med fordonsregler såsom normer för t.ex. fordons miljöprestanda. men har under senare tid även bedrivit informationsarbete om bl.a. trafik och klimatrisker. ECE är också det forum där de internationella överenskommelserna om reduktion av svavel- och kväveoxidutsläppen förhandlats fram. Sverige medverkar i EC Es olika expertgrupper.

A rbetets inriktning

Regeringens överväganden: Det svenska engagemanget i det internationella arbetet med trafik- och miljöfrågor skall ytterligare intensifieras. Av sär- skilt stor betydelse är det att verka för att särskilda handlingsprogram för trafik- och miljöarbetet antas.

I de pågående EES-förhandlingarna, men även i andra relevanta euro- peiska sammanhang bör Sverige, med bibehållen miljöambition, verka för en samordning av trafikpolitiken i Europa i synnerhet beträffande frågor som rör trafik och miljö.

Ett genombrott för miljöarbetet inom trafiksektorn kom i november 1989. Då antog CEMTs medlemsländer en särskild trafik- och miljöresolu- tion. vilken lägger grunden för ett samlat europeiskt miljöarbete.

Resolutionen behandlar ett flertal olika aspekter av trafikens miljöpro- blem. Den rekommcnderar medlemsländerna att aktivt arbeta med miljö— förbättringar. bl. a. effektivare avgasrening och renare bränsle. användning av ekonomiska styrmedel, infrastruktursatsningar och förbättrad trafik- planering särskilt i storstadsområdena.

Av stor vikt för ett vidgat samarbete i Europa är att gemensamma fordons- och bränslekrav kan utvecklas. För att diskutera förutsättningar- na för detta arrangerade CEMT, under svenskt ordförandeskap. en sär- skild hearing i november 1990 kring dessa frågor. Företrädare för världens bil- och bränsleindustri medverkade i denna utfrågning.

Den dialog som har inletts är viktig att fullfölja. Avgörande för framgång inom detta område är att Europas regeringar medverkar till skärpta krav vad gäller utsläpp av skadliga ämnen.

I ett breddat europeiskt arbete med att skapa ett miljöanpassat trans- portsystem bör samma miljökrav ställas på fordonen oberoende av i vilket land de tillverkas eller används. Gemensamma krav för avgas- och buller- emissioner. för bränslekvalitet och på bränsleeffektivitet bör därför formu- leras för så stora marknader som möjligt. genom gemensamma beslut i Europa. Sverige skall verka för att sådana initiativ tas, inte bara gällande vägtrafikfordon. utan också för järnvägsfordon samt inom luft- och sjö- fart.

Förutom att verka för gemensamt skärpta kravnivåer bör Sverige i relevanta europeiska organ aktualisera införandet av gemensamma ekono— miska styrmedel för trafiken. Ett införande av motsvarigheter till svenska miljöklasser även i andra länder skulle innebära att introduktionen av renare fordon kan ske snabbare.

I takt med att EG skapar sin inre marknad, EG och EFTA finner samverkansformer och att de östeuropeiska länderna inordnas i det euro- peiska samarbetet ökar möjligheterna för en gemensam europeisk och utvidgad internationell politik även'avseende trafik och miljö. Genom ett närmare europeiskt samarbete får Sverige förutsättningar att agera. Vi står inför nya möjligheter att driva på i det internationella miljösamarbetet. Det skapar förutsättningar för större framgång i arbetet med att begränsa de storregionala och globala miljöproblemen. Samtidigt innebär detta att vi ålägger oss att agera gemensamt. Vi bör verka för att, tillsammans med övriga EFTA-länder och EG, utarbeta gemensamma handlingsprogram. Mot bakgrund av Sveriges tidigare arbete inom miljöområdet är det natur- ligt att Sverige intar en pådrivande roll i arbetet.

Nordiskt samarbete kring trafikens miljöarbete blir samtidigt allt vikti- gare. De nordiska miljö- och trafikministrarnas arbete i NÄT syftar till att bredda och fördjupa kunskapsbasen för trafikens miljöarbete nationellt och i de nordiska länderna. Regeringen prioriterar inledningsvis en nor- disk strategi för att begränsa miljöeffekterna från sjö- och luftfarten.

NÄTs och ÄK-Ms arbete bör enligt regeringens mening användas som en plattform för att initiera och driva förslag i andra internationella sammanhang. Samordningsarbetet under år 1991 kommer att inriktas på att formulera nordiska ståndpunkter som kan framföras inför FNs miljö- konferens samt inom CEMT. IMO och ICAO.

Förutsättningarna för ett ytterligare breddat internationellt arbete skiljer sig dock avsevärt från de som kommer att gälla för ett vidgat europeiskt arbete. Den viktigaste skillnaden är att levnadsnivån i världens länder är så olika. Som på de flesta andra områden kommer industriländer och utvecklingsländer att mötas på mycket olika villkor.

Redan under det tidiga förberedelsearbetet inför FNs miljökonferens år 1992 har relationerna mellan industriländer och utvecklingsländer kom- mit i fokus. Utvecklingsländerna hävdar att ett bredare engagemang i miljöarbetet måste ske med ett omfattande stöd från industriländerna. Konkret handlar det inom transportområdet om att stödja utvecklingslän- dernas strävanden att utveckla trafiksystem med goda miljöegenskaper.

Inom ramen för arbetet med FNs miljökonferens. och i pågående kli- matförhandlingar, skall Sverige verka för att handlingsprogram avseende trafik och miljö antas.

15.2.5. Åtgärder som rör storstädernas och kommunernas trafik och miljö

Regeringens ställningstaganden och förslag i korthet: Storstadsför- handlarnas förslag till överenskommelser utgör en god grund för det fortsatta arbetet med att förbättra miljösituationen, öka tillgänglig- heten samt skapa bättre förutsättningar för utvecklingen i storstads- regionerna. 30 milj. kr. per år under fyra år anslås för stöd till utveck- lings och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralko- holer. Kollektivtrafiken bör byggas ut genom nya bansystem. miljövänliga bussar och genom upprustning och komplettering av befintliga banor. Avlastande trafikleder bör byggas för att minska miljö- och framkomlighetsproblemen i storstadsregionerna. Kom- munerna får legala möjligheter att begränsa den tunga dieseldrivna trafiken i miljökänsliga delar av stadskärnorna . Anställda i kommu- nala trafikföretag skall kunna förordnas som parkeringsvakter. Plan- handlingar bör redovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avse- ende på trafiken och miljön.

Inledning

I maj 1988 tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartemen- tet med stöd av regeringens bemyndigande en särskild kommitte' med uppdrag att ta fram ett samlat underlag för begränsning av trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena (Dir. 1988:20). Uppdraget utforma- des mot bakgrund av de bedömningar som gjordes i den trafikpolitiska propositionen år 1988 (prop. 1987/88:50 5.79).

I september 1988 utvidgades utredningsuppdraget och kommittén fick till uppgift att med förtur utreda vilka lagändringar som behövs för att kommunerna skall kunna fatta beslut om åtgärder som förbjuder eller inskränker biltrafiken vid speciellt svåra luftföroreningssituationer (Dir. 1988z55).

Förslagen i storstadstrafikkommitténs (STORKs) första delbetänkande har behandlats i regeringens prop. 1989/90:143 om tillfälliga förbud mot biltrafik. Lagförslagen i propositionen har antagits av riksdagen (TU 1990/91:4, rskr. 20).

Vi avser nu att på grundval av förslagen i storstadstrafikkommitténs slutbetänkande ta upp kommitténs samlade underlag till behandling. Det sker dels genom de förslag vi nu behandlar i föreliggande proposition om en god livsmiljö. dels i propositionen om näringspolitik för tillväxt. I denna sistnämnda proposition tar vi också upp förslag från de överens- kommelser om trafik och miljö i storstadsregionerna som de s.k. storstads- förhandlarna träffat (Dir. l990z21). Deras förslag på miljöområdet redo- visas emellertid även i nu föreliggande proposition.

Vi vill också framhålla att flera av storstadstrafikkommitténs många förslag till åtgärder har en anknytning till förslag som redovisas i betänkan— det (SOU l990:36) Storstadsliv, rika möjligheter — hårda villkor, avgivet av storstadsutredningcn. Denna sistnämnda utrednings förslag på trafik— området tar vi därför också upp till behandling.

En sammanfattning av innehållet i slutbetänkandet Storstadstrafik 5 och i avsnittet Bygg ut infrastrukturen i betänkandet Storstadsliv. rika möjlig- heter — hårda villkor finns att tillgå på kommunikationsdepartementet, liksom också en sammanfattning över remissyttrandena över betänkandet Storstadstrafik 5. En sammanfattning över remissyttrandena över betän- kandet Storstadsliv, rika möjligheter hårda villkor finns att tillgå på statsrådsbcredningen.

Längre fram behandlas frågor som rör den kommunala parkeringsöver- vakningen.

Där tas upp ett förslag att kommunerna skall ges möjlighet att till parkeringsvakter utse arbetstagare hos kommunala trafikaktiebolag.

Där behandlas också en framställning från Föreningen Sveriges privata parkeringsövervakningsföretag den 10 januari 1990 att även arbetstagare hos privata parkeringsbolag skall ges denna möjlighet. Föreningens fram- ställning har remitterats för yttrande till femton myndigheter och organisa- tioner. Deras remissvar finns tillgängliga i civildepartementcts ärende (RÄ 52/90).

Slorxtaa'xmnråde/tas Ira/ik- och rnil/Öprohlwn

Regeringens ställningstagande: Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljön och hälsan och allt sämre fram- komlighet på vägarna och gatorna i storstadsregionerna. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöstömingar. Värst är luftförore- ningarna och de lokalt höga bullernivåerna utmed trafikleder och hårdtrafikerade gator.

Storstadstrafikkommitténs bedömning: Överensstämmer med vår. Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna ansluter sig till STORKs problembeskrivningar. Ett mindre antal re- missinstanser såsom Svenska Buss!rq/ik/[irbuna'eh Grossist/öratnde! S rem/r Handel och .:t/olormännens Riksförbund (M) är kritiska eller myc- ket kritiska till STORKs problembeskrivningar.

Regeringens överväganden: I de tre storstäderna bor eller arbetar nära 100000 människor utmed gator där avgashalterna överskrider Världshäl— soorganisationcns (WHOs) bedömningsgrunder för vilka gränsvärden som bör gälla för koloxid och/eller kvävedioxid.

Hälsoproblemen till följd av storstadstrafiken orsakas till stor del av den tunga trafiken. Dieselmotorerna i de tunga fordonen sprider föroreningar som har såväl caneerogena och mutagena som allergiframkallande effekter. De tunga fordonen orsakar också besvärande buller- och trafiksäkerhets— problem. För närvarande sker dock en snabb övergång till mer miljövänli— ga motorer med bättre kvalitet på dieseloljan i kollektivtrafikens busspark till följd av samordnat agerande från kollektivtrafikens huvudmän vid upphandling av nya bussar. Vidare pågår i Stockholm en försöksverksam— het med användning av etanol i bussar. De nya krav på utsläpp för tung trafik som träder i kraft för 1993 års modeller och framåt innebär att utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen minskar. Behovet av ytterliga— re åtgärder kvarstår dock, t.ex. för att komma till rätta med de problem som partikelutsläppen förorsakar.

Sett i ett regionalt perspektiv är i alla tre storstadsregionerna nedfallet av försurande luftföroreningar nu större än vad som bedömts vara de kritiska belastningsgränserna. Värst är situationen i Syd- och Västsverige.

Trafikolyckornas starka ökning i städerna får tillskrivas den allt tätare biltrafiken. En annan effekt härav är att framkomligheten i trafiken sjunkit i betydande utsträckning.

.'t/lå/jör trafiken och miljön i.s'torxladsområde/ia

Regeringens ställningstagande: Trafik-, miljö- och hälsoproblemen i storstadsområdena är så allvarliga att särskilda åtgärder behöver vid- tas i dessa områden.

Storstadstrafikkommitténs bedömning och förslag: Överensstämmer med vår bedömning och vårt förslag.

Remissinstanserna: Kommitténs övergripande mål om att luftförore- ningarna. bullerstörningarna och trängselproblemen skall minska kom— menteras bara av ett begränsat antal remissinstanser. I flertalet yttranden går man mera direkt på förslagen till åtgärder.

Regeringens överväganden: Målen för trafiken och miljön i storstadsom— rådena bör ses mot bakgrund dels av de nationella mål som gäller för trafikpolitiken i stort, dels med hänsyn till den strategi för ett miljöan— passat tranSportsystem som vi tidigare behandlat (avsnitt 4). Jämfört med utformningen av det trafikpolitiska målet enligt 1979 års riksdagsbeslut innebär 1988 års beslut att en ökad tyngd lagts vid miljöaspekten och trafiksäkerheten.

Den kraftiga trafikökningen inom storstadsregionerna — tillsammans med att trafiken är koncentrerad till en jämförelsevis begränsad geografisk yta medför att skärpta åtgärder behöver vidtas i dessa regioner utöver

vad som följer av de nationella målen.

Storstadstrafikens särskilda problem har, vad avser trafikens kostnads- ansvar, redan behandlats i kommitténs delbetänkande (SOU 1989:43) Storstadstrafik 3 — Bilavgifter. Det konstateras där att när man i 1988 års trafikpolitiska beslut jämförde vägtrafikens samhällsekonomiska kostna- der med de skatter och avgifter som denna trafik bör betala, gällde detta trafik på landsbygden. I tätorternas centrala delar är däremot de samhälls- ekonomiska kostnaderna för väg- och gatutrafiken väsentligt högre. STORK anser att dessa kostnader för trafik i Stockholms innerstad är i Storleksordningen tio gånger högre än vad som gäller generellt för lands- bygdstrafiken. Även med viss reservation för exaktheten i de bakomliggan- de bcräkningarna visar de ändå med all tydlighet att särskilda åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med storstadsregionernas trafik- och miljöproblem.

Målet att minska trängsel och att prioritera kollektivtrafik och nyttotra- fik kan inte uppfyllas i inncrstäderna om inte biltrafiken begränsas. Pro- blemet får dock inte lösas genom att motsvarande problem flyttas till områdena närmast utanför inncrstäderna. En ökad trängsel på det övergri- pande vägnätet kan således leda till överströmningar av trafik till bostads- områden med åtföljande hälsorisker och miljöstömingar.

Allt för dålig framkomlighet på det övergripande vägnätet medför också ett dåligt fungerande och ineffektivt transportsystem. Målet att uppnå minskad trängsel bör därför också omfatta färre trafikstockningar och därmed ökade reshastigheter på det övergripande regionala vägnätet i storstadsområdena.

Förbättrad kollektivtrafik

Regeringens ställningstaganden: Kollektivtrafiken i de tre storstads- regionerna skall förbättras och byggas ut genom nya bansystem och genom upprustning och komplettering av befintliga banor. Fram- komligheten i gatunätet för kollektivtrafiken skall förbättras. Sam- ordningen mellan olika kollektivtrafiksystem bör förbättras. Infarts- parkeringar bör i ökad utsträckning komma till användning. Vid tra- fikhuvudmännens upphandling av busstrafik i länen bör beaktas möjligheten av att upphandla trafik med rena och tysta bussar. Ut- gångspunkt för det fortsatta förbättringsarbetet skall vara de överens- kommelser som nyligen har träffats av de s.k. storstadsförhandlarna om trafiken och miljön i storstadsregionerna. Fortsatta beredningsar- beten återstår dock. 30 milj. kr. per år under fyra år skall anslås för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.

Storstadstrafikkommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med vårt. Remissinstanserna: STORK föreslår att kollektivtrafiken bör byggas ut

och förbättras väsentligt. För att en sådan utbyggnad skall ge både attrak- tiv och miljövänlig kollektivtrafik bör den i första hand ske i form av Spårtrafik och trådbusstrafik. alternativt lågemitterande diesel-, etanol- eller naturgasbusstrafik i egna avgränsade gatuutrymmen med hög fram- komlighet.

Att kollektivtrafikens attraktivitet bör förstärkas tillstyrks — mer eller mindre oreserverat — av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.

Överenskommelserna i storstadsregionerna vad avser kollektivtrafiken:

a) Stockholmsregionen: Järnvägstra/iken förutsätts utvecklas i Mälardalen med regionaltåg. På pendeltågen möjliggörs 15-minuterstrafik. Vid regional— och fjärrtågens stationer, utom i Stockholmsområdets inre delar, byggs infartsparkeringar. Omstigningsmöjligheter till lokal kollektivtrafik i både radicll och tväran- de riktning underlättas.

Tunnelbanan moderniseras. Den förlängs från Hjulsta till Barkarby och från Mörby till Dalkarlsängen. Frågan om en förlängning från Dalkarls- ängen till Täby centrum prövas vid en kontrollstation år 1996.

I Stockholms innerstad etableras ett stomnät/ör kollektivtrafik på gatu- nätet. Nuvarande bussar byts successivt ut till miljövänligare fordon.

En snabbspårväg byggs Gu1lmarsplan-Liljeholmen-Alvik. Snabbspår- vägen binder samman det radiella spårsystemet och förbättrar kollektiv- trafikförsörjningen i stadsdelarna närmast söder om tullarna. Spårvägen förlängs etappvis runt Stockholms innerstad i takt med att ny bebyggelse kommer till och erforderlig finansiering står till förfogande.

Ett .s'nabbusxyxte/n byggs ut i tvärled.

b) Göteborgsregionen:

Kollektivtrafiksystemet i Göteborg: Upprustning och utbyggnad av spårvägen. nytt system för trafikstyr- ning. förbättrade bytesterminaler.

— Infartsparkeringar och busskörfält.

— Järnvägen: Dubbelspår Kungsbacka-Varberg (Västkustbanan). förbättring av Bergslagsbanan. Boråsbanan och Bohusbanan. ny järnvägsbro till Hi- singen.

— Regionaltåg i Västsverige: Mellan Göteborg och Uddevalla. Göteborg och Trollhättan-Väners- borg, Göteborg och Borås samt mellan Göteborg och Varberg. Trafik- huvudmännen i Älvsborgs. Hallands och Göteborgs och Bohus län samt Göteborgsregionens Lokaltrafik AB avser avtala om samarbete. — Miljövänlig trafik: Utvecklingsprojekt för spårvägssystem. bl.a. förarlösa tåg. naturgas- drivna tunga fordon. elfordon. godstrafik m.m. Samarbete mellan Gö- teborgs kommun och ABB. Volvo och Vattenfall.

c) Malmöregionen:

Överenskommelsen innebär att det bör skapas en gemensam huvudman för kollektivtrafiken i Malmöhus län och att denna huvudman skall ansva- ra för att planera åtgärder i trafiksystemet. Huvudmannen tillskapas fr.o.m. den 1 januari 1992 genom att Malmö kommun och Malmöhus läns landsting bildar ett gemensamt kommunalförbund. En samarbetskommit- te' skall följa upp överenskommelsen till dess kommunalförbundet bildats.

Ett program för den inomregionala kollektivtrafiken skall utarbetas. I överenskommelsen redovisas åtgärder avseende Järnvägen Malmö-Ystad-Sturup:

Elektrifiering. nya stationer, banförbättring. rullande materiel m.m. samt eventuell anslutning till Sturup.

Västkustbanan: Dubbelspår Malmö-Lund—(Landskrona)-Helsingborg och vidare till Göteborg samt kapacitetsförbättring Malmö-Trelleborg.

— Södra stambanan:

Utbyggnad av ett tredje spår Malmö-Lund och planskild korsning mel- lan Västkustbanan och södra stambanan i Lund. Järnvägstunnel under Malmö city:

Anslutning av eventuell Öresundsbro till Malmö central genom ny tunnel med stationer under Malmö city. — Regionaltågi Sydsverige:

Tåg mellan Malmö/Lund och övriga större orter i Skåne och Blekinge samt Köpenhamn. Regeringens överväganden: En väl fungerande kollektivtrafik har en vä- sentlig betydelse för de människor som lever och verkar i storstadsregio- nerna. Den behövs för att göra det möjligt för alla invånare att ta sig till arbete och skolor, serviceställen och rekreationsområden. Sett över hela landet är det fortfarande så att en tredjedel av den vuxna befolkningen står utanför bilsamhället i den bemärkelsen att de inte har körkort eller inte har egen bil i hushållet. Eftersom antalet bilar per invånare är mindre i stor- stadsregionerna än riksgenomsnittet, inses vilken särskild betydelse kol- lektivtrafiken har för just dessa regioner. En väl utbyggd kollektivtrafik är därför en viktig fördelningspolitisk fråga och då inte minst i storstadsregi- onerna.

Kollektivtrafiken behövs emellertid också för att göra trafikens påver- kan på miljön så liten som möjligt och för att främja en god hushållning med naturresurserna. Härtill kommer att en väl utbyggd kollektivtrafik befrämjar trafiksäkerheten.

För att förbättra miljön, säkerheten och framkomligheten och minska hälsoriskerna i inncrstäderna behöver stat och kommun kunna påverka färdmedelsvalet. Hur kollektivtrafiken och biltrafiken skall samordnas, vilka trafikuppgifter kollektivtrafiken skall lösa och med vilken standard detta skall ske är således centrala frågor i storstadsregionernas trafikplane- ring.

Detta gäller samtliga tre storstadsregioner. Att bilresandet påverkas genom stora satsningar på kollektivtrafiken visar effekterna av utbyggna-

derna av tunnelbanan och pendeltågen i Stockholmsregionen. l Stock- holmsregionen gör varje invånare i genomsnitt 310 kollektivtrafikresor per år och kollektivtrafikandelen i resandet är 42 % (till innerstaden 53%). ] Göteborgsregionen och Malmöregionen gör varje invånare 180 resp. 130 kollektivtrafikresor per år och kollektivtrafikandelarna är ca 25% resp. ca 15%.

Kollektivtrafikens attraktivitet är emellertid inte bara en fråga om de ambitioner man har lokalt och regionalt när det gäller planering. utbygg- nad och ekonomiskt stöd till trafiken. Den har också samband med be- skattningen av bilismen.

Vad beträffar frågan om värderingen at'jri bil har denna i all korthet berörts av STORK som allmänt sett framhåller behovet av ändrade regler.

Värderingen av förmån av fri bil behandlades ingående inom ramen för skattereformen (prop. 1989/902110). Nya skärpta värderingsregler gäller fr.o.m. innevarande år. Frågan var också föremål för prövning från riks- dagens sida så sent som i december 1990 (1990/91:SkU10 s. 170 f.). Med hänvisning till att riksdagen helt nyligen tagit ställning i frågan kan det nu inte bli aktuellt att ompröva reglerna. Vid den utvärdering av skatterefor- men som redan påbörjats (Dir. 1990144) skall reformens effekter när det gäller valet mellan olika transportmedel tas upp. Det kan i det samman- hanget bli aktuellt att även belysa effekterna av bilförmånsreglerna från en sådan utgångspunkt.

Kommitténs bedömning är att kollektivtrafiken måste byggas ut och förbättras väsentligt. Vi delar denna bedömning och vill tillägga att för att en sådan utbyggnad skall ge både attraktiv och miljövänlig kollektivtrafik bör den i första hand ske i form av Spårtrafik och trådbusstra/lk. alternativt [tigern/[terande diesel-. etanol— eller natungasbusstrajik i egna avgränsade gatuutrymmen med hög framkomlighet.

Riksdagen fattade våren 1990 beslut om den fortsatta transportforsk- ningen inom kommunikations— och industridepartementens ansvarsområ- den (prop. 1989/90190. TU 26. NU40, rskr. 335, 337). Härvid anslogs 40 milj.kr. till TFB för forskning inom transportområdet. Inriktningen av TFBs verksamhet innebär en ökad satsning på miljö- och energiforskning. trafiksäkerhetsforskning, forskning kring infrastrukturens betydelse, per- sontransporter (inte minst kollektivtrafik) samt internationellt forsknings- arbete.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet beslutade riksdagen sam- tidigt (NU 40. rskr. 337) att anslå 32 milj. kr. budgetåret 1990/91 uppdelat på 22 milj. kr. för FoU rörande motorer och drivsystem (STU), 4 milj. kr. för alternativa drivmedel (STEV) samt 6 milj. kr. för energirelaterad trans- portsystemforskning (TFB).

Enligt riksdagens beslut skall TFB ha ett samordnande ansvar för insat- serna inom ramen för energiforskningsprogrammet. Samverkan sker vida- re med STEVs program för allmänna energisystemstudier. TFB har i december 1990 redovisat pågående insatser till regeringen.

Med hjälp av stöd från energiforskningsprogrammet genomförs för när- varande ett etanolbussprojekt i Stockholm, med totalt 32 bussar. Projektet genomförs av AB Storstockholms Lokaltrafik och Saab-Scania med stöd

från STEV. STU och TFB. Försöksvcrksamhet med naturgasdrivna bussar förbereds för närvarande i Göteborg och Malmö.

Inom ramen för storstadsförhandlingarna i Göteborg har Göteborgs kommun. ABB, Volvo och Vattenfall träffat en överenskommelse om bl. a. utveckling av naturgasdrift i tunga fordon och utveckling av elbilar. Göte- borgs kommun planerar att fram till år 1995 skaffa 80 naturgasbussar. En infrastruktur för naturgasförsörjning av 300 tunga fordon skall byggas upp till år 1995. Beträffande elbilar är målet att det år 1995 skall rulla 1000 elbilari Göteborg.

I överenskommelsen med ABB. Volvo och Vattenfall ligger också andra utvecklingsprojekt såsom modernisering och effektivisering av det befint- liga spårvägssystemet i Göteborg och utveckling av ett nytt förarlöst spår- system. Godstrafiken skall också utvecklas i Göteborgsregionen samt i Trollhättan och Vänersborg.

Vi ser det som viktigt att målmedveten forskning av det här slaget bedrivs i syfte att utveckla teknik som kan medverka till en omställning av transportsektorns energianvändning. På kortare sikt bör arbetet gå vidare med att successivt utvidga pågående fordonsförsök med etanolbussar m. m_ Enligt vad vi har erfarit är intresset stort för fortsatt försöksverksam- het i många län och kommuner. Det är samtidigt viktigt att de erfarenheter som successivt vinns genom fiottförsök kan tas till vara och utnyttjas i nya projekt.

Regeringen föreslår därför i kommande energipolitiska proposition att 30 milj. kr. per år under fyra år skall anslås ur energiteknikfonden för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av mo- toralkoholer. Vi vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att berörd industri tar en aktiv del i försöksverksamheten, liksom i finansie— ringen av denna.

Fortsatt forskning och utveckling bör bedrivas för att utveckla nya och bättre motorer och drivsystem. På längre sikt bör arbetet med att demon- strera alternativ som el- och vätgasbilar drivas vidare. Det samarbete som sker bl.a. inom ramen för OECDs energiorgan, IEA och Nordiska Minis- terrådet är härvid av stor betydelse. Det bör ankomma på ansvariga myndigheter att noga pröva behovet av. och förutsättningama för, att ytterligare fördjupa samverkan på dessa områden.

Enligt rik5dagens beslut skall TFB hålla samman programmet för forsk- ning inom transportområdet och att utarbeta en plan för att successivt utveckla fordonsförsök. Detta arbete bör ske i samverkan med bl.a. STU och statens naturvårdsverk. TFB skall också svara för att pågående och genomförda projekt utvärderas så att erfarenheterna kan tas till vara. _

Vi vill också hänvisa till de olika möjligheter till att jär/Jättra kollektiv— trafiken som föreslås av STORK. Det gäller bl.a. olika åtgärder som syftar till att öka framkomligheten för kollektivtrafiken i gatunätet. nya principer för busslinjcnätets uppbyggnad. förbättrad samordning mellan olika kollek- tivtrafiksystem. ökad användning av infartsparkeringar samt allmänt stan- dardhöjande åtgärder. Allt detta bör kunna verkställas direkt genom den kommunala och regionala planeringen. De organisatoriska problem som kan finnas till följd av splittrade ansvarsförhållanden inom resp. region har

det ankommit på storstadsförhandlarna (Dir. 1990: 2 l ) att söka lösa. Rege- ringens ställningstaganden med anknytning till förslag som red0visats av förhandlarna lämnas i propositionen om en näringspolitik för tillväxt.

Vid val mellan olika slag av transportsystem bör så långt möjligt efter- strävas att miljövänlig teknik kommer till användning. [ det sammanhang- et vill vi hänvisa till de möjligheter som finns för trafikhuvudmännen i resp. län att vid upphandling av busstrafik kunna lägga miljöaspekter vid valet mellan olika entreprenörer som lagt anbud på trafiken.

För att begränsa busstrafikens miljöpåverkan i framför allt tätorterna är det likaledes angeläget att trafikhuvudmännen och andra trafikföretag i större tätorter följer den s.k. LETT-rekommendationen (avsnitt 15.3.2). (LETT=lågemitterande tunga tätortsforden).

I STORK 5 påvisas de stora behov som finns i alla tre storstadsregioner- na av upprustning och komplettering också av [Je/inlliga .ypårbanor.

Kostnaderna för dessa upprustningar är mycket höga. liksom för nyinvesteringar i nya bansystem och busstrafiklösningar som vi tidigare nämnt. Det har närmast ankommit på de s.k. storstadsförhandlarna att bedöma och prioritera behoven samt att förhandla fram förutsättningar för finansieringen.

Som framgår av våra förslag i propositionen om en näringspolitik för tillväxt har förhandlarna tagit fram en lång rad konkreta förslag i syfte att förbättra miljösituationen. öka tillgängligheten samt att skapa bättre förut- sättningar för regionernas utveckling. Finansieringslösningar har också angivits som i väsentlig mån bör kunna påskynda utbyggnadstakten.

Investeringar i infrastrukturen är nödvändiga för att landet skall kunna behålla sin struktur med tre storstäder och vidmakthålla den strategiska rollen för export- och importfunktionen och andra internationella kontak- ter.

Utvecklade trafikstrukturer i storstadsområdena är också nödvändiga av miljöskäl. En långsiktigt uthållig tillväxt måste ske på miljömässigt acceptabla villkor. Samtidigt är en god tillväxt i ekonomin en förutsättning för att nödvändiga miljöinsatser skall kunna genomföras.

A vlastande trafikleder

Regeringens ställningstaganden: Avlastande trafikleder bör byggas för att minska miljö-. hälso och framkomlighetsproblemen i region- erna. De förslag till avlastande trafikleder och andra miljö- och fram- komlighetsförbättringar som lämnats av storstadsförhandlarna bör beaktas i den kommunala och regionala planeringen.

Storstadstrafikkommitténs bedömning: Överensstämmer i allt väsentligt med vår bedömning. med beaktande av att vår bedömning också bygger på bedömningar från storstadsförhandlarna.

Remissinstanserna: Förslaget att det befintliga vägnätet bör komplette- ras med sådana avlastande trafikleder som löser lokala miljöproblem

tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. I ett begränsat antal yttranden framförs viss tveksamth till att nya trafik- leder löser lokala miljöproblem. Det gäller bl.a. statens väg— och trafik/listi- tut ( l""['1). boverket. kommunerna Göteborg, Partille. Solna och Södertälje samt Miljödelegatfarten Västra Skåne. Längst i avståndstagande går Svens- ka Naturskyddsfi'ireningen som närmast avråder från att man bör bygga större trafikleder.

Regeringens överväganden: Det befintliga vägnätet måste kompletteras med sådana avlastande trafikleder som löser både lokala och regionala miljöproblem. Kommitténs räkneexempel visar att en del trafikledsut- byggnadcr kan minska trafiken i inncrstäderna. Sammantaget kan detta vara positivt om trafiken flyttar över till nya trafikleder belägna i mindre miljökänsliga områden och under förutsättning att hänsyn tas till övrig markanvändning och till bebyggelseplaneringen. Det gatuutrymme som frigörs kan användas till att prioritera kollektivtrafikens framkomlighet. ge nyttotrafiken bättre förhållanden och förbättra för gång— och cykeltrafiken.

Som kommittén har påvisat finns det emellertid en risk med att nybe- byggelse tillkommer utmed en ny trafikled. t. ex. arbetsplatser med krav på god tillgänglighet till vägnätet. Den nya trafikleden kan då ganska snart bli överbelastad med krav på nya kringfarter osv. Vid planeringen av större trafikleder bör således beaktas att sådana leder kan bedömas bli avlastande i den meningen att de även på längre sikt förbättrar miljön, sett i ett regionalt perspektiv och främjar långsiktigt god hushållning vad avser marken. vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

De s.k. storstadsförhandlarna har inventerat behovet av avlastande trafikleder. Ett exempel på en avlastande trafikled som kan medföra positiva miljöeffekter är förslaget från överenskommelserna i Göteborgsre- gionen med en utbyggnad av en ny sträckning för väg E6 öster om Göte- borg samt förstärkning av ringleden i övrigt. Härigenom blir det enligt överenskommelserna möjligt att skapa en s.k. miljözon innanför denna ringled i vilken kollektivtrafiken skall prioriteras och väginvesteringarna begränsas. Avsikten är också att kommunerna skall kunna meddela re- striktioner eller förbud mot en miljöstörande fordonstrafik i denna zon. Regeringens ställningstaganden till överenskommelserna redovisas som tidigare nämnts i propositionen om en näringspolitik för tillväxt.

Begränsning av den tunga dieseldrivna trafiken i miljökänsliga delar av stadskärnorna

Regeringens ställningstaganden: Vägtrafikkungörelsen (1972z603) skall ändras så att det blir möjligt att föreskriva att endast sådana

tunga dieseldrivna bussar och lastbilar som möter särskilt hårda av- gaskrav skall tillåtas att trafikera miljökänsliga delar av stadskär- norna.

Storstadstraäkkommitténs förslag: Överensstämmer med vårt. dock är

dess förslag till förordning inriktat mot alla slag av vägtrafikfordon. såle- des inte enbart mot tunga fordon, vilket vi föreslår.

Remissinstanserna: Förslaget om att det skall vara möjligt för kommu- nerna att ställa miljökrav på fordonen och att därvid begränsa fordon med dåliga miljöegenskaper från att trafikera stadskärnorna tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Hovrätten i Övre Norrland delar kommitténs uppfattning att begränsningar kan ge- nomföras med hjälp av lokala trafikföreskrifter men menar att det redan nu finns möjligheter att förbjuda trafik med fordon av visst slag. Riksåkla- garen hänvisar till olägenheterna med att polisens resurser tas i anspråk för nya uppgifter. Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget men framför, liksom trafiksäker/tetsverket. tekniskt betonade kommentarer. 'Handelskamrarna i Stockholm. Göteborg. och Malmö, avstyrker förslaget, liksom också Motor- männens Helnykterhetsjfö'rbund (MHF) och Kungsbacka kommun.

Regeringens överväganden: På vissa särskilt hårt belastade gator och inom särskilt miljökänsliga områden i storstadsområdena kan det vara befogat att, i varje fall under vissa tider på dygnet, införa förbud mot trafik med fordon som har särskilt besvärande avgasutsläpp. Det gäller framför allt tunga dieseldrivna fordon för vilka det ännu återstår en del tekniska problem när det gäller att minska de hälsofarliga utsläppen. Ett generellt trafikeringsförbud för personbilar bedömer vi däremot inte vara befogat. Personbilar har ju i allt större utsträckning katalysatorer. Äldre tunga lastbilar och bussar har däremot betydligt sämre miljöegenskaper en tid framöver. Det talar för att trafikeringsförbud inriktas enbart mot dessa slag av fordon.

Förbuden bör kunna meddelas genom lokala trafikföreskrifter enligt 147 & vägtrafikkungörelsen (l972:603). Det är därvid viktigt att bestämda kriterier med avseende på fordonets miljöegenskaper kan fastställas. Efter- som överträdelser av det tänkta förbudet kommer att vara straffbelagda måste definitionen vara klar inför kommunens ställningstagande.

Den lagstiftning som är tydligast på denna punkt är den som föreslagits av miljöavgiftsutredningen rörande miljöklassning av fordon och som tas upp i avsnitt 15.3.1 i denna proposition såsom ett förslag till riksdagen. Miljöavgiftsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU l989:43) föreslagit en ändringi bilavgaslagen (1986: 1386). Ändringen innebär att motordriv- na fordon. som omfattas av krav på avgasgodkännande, skall delas in i ett antal miljöklasser. Närmare föreskrifter för klassindelningen skall kunna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna klassning kan då användas när lokala trafikföreskrifter enligt vägtrafikkungörelsen (VTK) meddelas av en kommun. VTK bör därför ändras så att detta blir möjligt.

Reglernas efterlevnad kräver övervakning. Vi föreslår att en särskild miljömärkning införs för tunga dieseldrivna fordon. Metoderna för märk- ningen måste vara administrativt enkla. Det som ligger närmast till hands är att utnyttja den information som finns hos bilregistret.

Verksamheten hos bilregistret regleras främst av bilregisterkungörelsen (1972z599). Av denna kungörelse framgår vad som skall finnas registrerat beträffande olika slags fordon. Det är därvid att märka att det för närva-

rande inte finns föreskrivet någon skyldighet att i bilregistret uppta vilken standard som fordonet uppfyller i avgasreningshänseende. Sådan informa- tion finns ändå lagrad hos registret. Det är möjligt att med hjälp av den informationen konstatera vilka krav som varje fordon uppfyller.

Själva märkningen bör vara någorlunda förfalskningssäker och den skall vara lätt att avläsa. Det är också önskvärt att den ansluter till någon befintlig märkning, exempelvis till utformningen av registreringsskyltarna.

På skylten skall exempelvis genom en särskild symbol anges att fordonet tillhör en viss miljöklass. Föreskrifter om detta skall införas i bilregister- kungörelsen. Härigenom har kommunen möjlighet att införa förbud att trafikera vissa gatori kommunen, i första hand då miljökänsliga delar av stadskärnorna.

l"elparkeringsavgifternas stor/ek

Regeringens ställningstagande: Någon ytterligare höjning av felpar- keringsavgiften utöver den som nyligen genomförts är inte befogad.

Storstadstrafikkommitténs förslag: Huvudförslaget är att kommunerna får rätt att utan av regeringen givna begränsningar själva bestämma felparke- ringsavgiften. Som ett andra alternativ föreslås en höjning av de maximi- belopp som regeringen får fastställa.

Remissinstanserna: STORKs förslag att den övre gränsen för felparke- ringsavgiften bör tas bort och att kommunerna själva får rätt att bestämma den högsta felparkeringsavgiften tillstyrks av det övervägande antalet re- missinstanser som yttrat sig i frågan. däribland ett stort antal kommuner samt Svenska kommun/örbundet. Kammarrätten i Jönköping. riksåklaga— ren och hovrätten i Övre Norrland avstyrker förslaget om att kommunerna fritt skall få bestämma beloppet. En viss höjning av beloppsgränserna tillstyrks dock.

Regeringens överväganden: Med hänsyn till att förordningarna (1976: I 128) om felparkeringsavgift. resp. (l982z210) om felparkeringsav- gift i vissa fall nyligen har ändrats, innebärande en icke oväsentlig höjning av beloppen, finner vi det inte nu befogat att lämna förslag i enlighet med vad STORK har framfört.

3 8

Kommunal parkeringsövervakning

3. A rbetstagare hos trafikföretag som parkeringsvakter

Regeringens ställningstagande: Kommunerna skall ges möjlighet att till parkeringsvakter förordna arbetstagare hos sådana kommunala och landstingskommunala kollektivtrafikaktiebolag som inom kom- munen bedriver linjetrafik enligt yrkestraliklagcn (1988: 263). Denna ordning genomförs genom att 6 älagen (1987: 24) om kommunal par- keringsövervakning ändras.

Storstadstrafikkommitte'ns förslag: Överensstämmer med vårt. Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till kommit— te'ns förslag, däribland riksåklagaren. några kommuner och AB Storstock— holms Lokaltrafik. Bl. a. Svenska kommunförlmndet. som anser att parke- ringsvakternas oberoende och objektivitet kan komma att sättas i fråga, avstyrker förslaget.

Regeringens överväganden: l kraftigt belastade cityområden, i synnerhet i storstäderna. kan det tidvis råda mycket begränsad framkomlighet för kollektivtrafiken. Uppställning av fordon i strid mot reglerna om förbud att stanna och om förbud att parkera i körfält för kollektivtrafiken och på hållplatsområden medverkar till att försvåra förhållandena för denna nyt- totrafik. Det kan antas att efterlevnaden av bestämmelserna skulle förbätt- ras om risken för att drabbas av felparkeringsavgift på grund av överträ- delse av förbuden var större. I dag är det en uppgift för polisen eller kommunala parkeringsvakter att ingripa mot dessa överträdelser.

Enligt 65 lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning (änd- rad senast 1989z482) skall parkeringsvakter förordnas av kommunen. Av bestämmelsen framgår vidare att det bara är arbetstagare hos kommunen, hos andra kommuner. hos kommunala parkeringsaktiebolag eller sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974: 191) om bevakningsföre- tag som får utses. Begränsningen av kretsen arbetstagare har sin grund i att kommunal parkeringsövervakning är myndighetsutövning (prop. 1987/88: 51 s. 7).

Enligt lagen gäller också ett krav på att parkeringsvakter skall ha fått en lämplig utbildning. Rikspolisstyrelsen bestämmer efter samråd med trafik- säkerhetsverket hur utbildningen skall utformas. Vidare gäller enligt 35 förordningen (1987:26) om parkeringsvakter i kommuner att parkerings- vakter när de tjänstgör skall bära uniform med särskilt tjänsteemblem, som visar att de är parkeringsvakter.

Redan enligt nuvarande lag är det tillåtet för en kommun att till parke- ringsvakter förordna arbetstagare hos en av kommunen i förvaltningsform bedriven kollektivtrafikverksamhet. Sedan kraven på utbildning och uni- formering är uppfyllda kan således t.ex. personal med trafikledningsupp- gifter hos kommunen fullgöra också parkeringsvaktssysslor.

Som vi ser det. bör det också vara tillåtet för primärkommunen att till parkeringsvakter utse arbetstagare hos kollektivtrafikföretag som drivs i aktiebolagsforrn och som i likhet med vad som gäller för de kommunala

parkeringsbolagen i detta sammanhang är helägda av samhället. dvs. kom- munala kollektivtrafikaktiebolag. Med ”kommunala" avses också lands- tingskommunala. Uttalandena i prop. 1988/89: 101 (s. 5) om de kommu- nala parkeringsbolagen i detta avseende och i fråga om samhällets insyn i och kontroll av verksamheten är enligt vår mening i lika hög grad tillämpli- ga på de åsyftade trafikföretagen.

Det ligger i sakens natur att trafikföretagen skall vara verksamma inom den kommun som önskar förordna företagens arbetstagare till parkerings- vakter.

Av praktiska skäl är det bara de som har trafikledningsuppgifter. alltså trafikbefälen m.fl. som bör komma i fråga för uppgiften. alltså t.ex. inte bussförarna.

Vetskapen hos andra trafikanter att trafikbefälen har parkeringsvakts- förordnande och att de har radiokommunikation med förare av bussar kan å andra sidan förväntas medföra en bättre efterlevnad av förbuden mot parkering och uppställning i kollektivkörfält och på hållplatsområden.

Några remissinstanser har pekat på risken för att trafikpersonal med parkeringsvaktsförordnande kan blanda samman sina olika funktioner och att allmänhetens förtroende för parkeringsövervakningen därigenom kan rubbas. Den av regeringen föreslagna avgränsningen av den personkrets som skall kunna komma i fråga för förordnande torde bidra till att hos allmänheten skapa förtroende för dessa parkeringsvakters oberoende och objektivitet i myndighetsutövningen.

l linje med hur lagstiftningen tidigare är uppbyggd bör möjligheten till förordnande författningsmässigt inte vara förbehållen någon särskild kate- gori arbetstagare hos trafikföretagen. Regeringen erinrar dock om att de nyss nämnda skälen talar för att endast viss personal bör förordnas.

Det ligger i sakens natur att den trafikledningspcrsonal som förordnas enligt den föreslagna bestämmelsen bör begränsa sin verksamhet enligt förordnandet till sådan otillåten parkering och uppställning av fordon som hindrar kollektivtrafiken.

Givetvis skall kraven på utbildning och uniformering gälla även för parkeringsvakter som är arbetstagare hos trafikföretag.

Vi återkommer i specialmotiveringen till de olika förutsättningar som ställs upp i den föreslagna bestämmelsen.

b. A rbetstagare hos privata parkeringsbolag som parkeringsvakter

Regeringens ställningstagande: Kretsen arbetstagare som kan anlitas för kommunal parkeringsövervakning bör inte utvidgas till att om- fatta även arbetstagare hos privata parkeringsbolag.

Förslag från Föreningen Sveriges privata parkeringsövervakningsföretag: Lagen om kommunal parkeringsövervakning bör ändras så, att till parke- ringsvakter i fortsättningen får förordnas också arbetstagare hos sådana privata bolag som bedriver parkeringsövervakning med stöd av lagen (1984: 3 l 8) om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna bl. a. rikspolis- styrelsen. riksåklagaren och Svenska kommun/örlmndet — avstyrker för- eningens förslag eller anser det i varje fall inte godtagbart från rättssäker- hetssynpunkt.

Regeringens överväganden: l motiven till lagen om kommunal parke- ringsövervakning och till den senaste ändringen uttalas att avgränsningen av den personkrets som får anlitas som parkeringsvakter har skett med hänsyn till rättssäkerheten och till intresset av offentlig insyn och kontroll (prop. 1987/88:51 5.7, 1988/892101 s.5).

Föreningen har som huvudsakligt skäl för sitt förslag anfört att lagen har konkurrensbegränsande effekter.

Regeringen anser för sin del att den föreslagna utvidgningen är oförenlig med nyssnämnda grundläggande hänsyn och intressen.

Kommunal och regional planering

Regeringens ställningstaganden: Kommunala planhandlingar bör re- dovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön. Det ankommer på boverket att klarlägga hur sådana be- skrivningar skall kunna anknytas till den fysiska planeringen. bl.a. inom projektet TRÅD.

Det ankommer på boverket att i den pågående utvärderingen av den första generationens Översiktsplaner studera om det behövs för- ändringari plan- och bygglagen (1987: 10) i syfte att främja en bebyg- gelseutveckling med ett minskat resbehov och en förbättrad kollek- tivtrafikförsörjning.

Storstadstrafikkommitténs bedömning och förslag: Överensstämmer i allt Väsentligt med vår bedömning och vårt förslag.

Remissinstanserna: Med något enstaka undantag tillstyrker remissin- stanserna att den kommunala och regionala planeringen bör förstärkas. Förslaget om att ett planförslag bör innehålla konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön tillstyrks av praktiskt taget samtliga instanser som yttrat sig i frågan. Det är endast Grossist/örhundet Svensk Handel som anmäler misstro mot förslaget. Sveriges Industriförbund ställer sig också tveksamt. De Handikappades Riksförbund (DHR) påtalar att kon- sekvensbeskrivningarna också måste innefatta handikappades resesitua- tion.

Regeringens överväganden: Vi anser att trafik- och miljöproblemen i. storstadsområdena måste lösas genom ett stort antal samverkande åtgär- der. Det finns ingen åtgärd som ensam löser problemen. Den samverkan som måste ske behöver emellertid förstärkas inom ramen för den kommu- nala och den regionala planeringen. På vad sätt detta kan ske finns det många exempel på i STORKs slutbetänkande.

Att de mellankommunala frågorna hanteras och löses är naturligtvis särskilt viktigt i storstadsregionerna. Detta är förutsatt i PBL-systemet som erbjuder ett särskilt planinstitut för att hantera dem: regionplaner.

Enligt PBL är det regeringen som bestämmer regionplaneorganets upp- gifter. l förarbetena framhålls särskilt att motiven för detta är behovet av samfällda lösningar i en region, vilket i synnerhet gäller planeringen av traliksystemens utveckling i storstadsområdena.

Genom PBL finns det formella förutsättningar för att de mellankommu- nala frågorna kan bevakas i storstadsregionerna. Översiktsplaner upprät- tas således i alla kommuner. lnterkommunala samverkansorgan finns också i de tre regionerna. Vi vill därför i stort ansluta oss till STORKs bedömning att det ännu är för tidigt att föreslå förändringar av PBLs planinstitut. Vi vill också hänvisa till de förslag till organisation av trafik- planeringen i Göteborgs- och Malmöregionerna som lämnats av storstads- förhandlarna för dessa båda regioner.

Det finns dock anledning att närmare söka precisera regionplaneorga- nens uppgifter. Regeringen ansluter sig således till STORKs förslag att den första generationens översiktsplaner bör utvärderas med avseende på hur sambandet bebyggelseutveckling och trafiksystem har lösts med beaktande av de regionala sambanden. Det ankommer därför på boverket att i samband med den pågående uppföljningen av översiktsplanerna särskilt studera om det behövs förändringar i PBL som rör regionplancringen i de tre storstadsområdena. Det bör också studeras vilka svårigheter som är förenade med att Malmöregionen till skillnad från Stockholms- och Göte- borgsregionerna nu inte planeras inom ramen för ett regionplaneförbund i plan- och bygglagens mening.

Enligt vår bedömning pekar erfarenheterna redan nu mot att regionpla- nerna bäst kompletterar kommunernas översiktsplaner om de tar fasta på de kommunövergripande strukturfrågorna och sambandet mellan bebyg- gelseutveckling, trafiksystem och miljö.

Tillkommande bostadsbcbyggelse bör således så långt möjligt förläggas så att den kan utnyttja och understödja den kollektiva trafikens huvudsy- stem. Det innebär att banornas kapacitet om möjligt bör utnyttjas innan bebyggelse tillkommer som kräver nyinvesteringar i nätet. Om man från bostaden har direktförbindelse med stadskärnan eller de nya knutpunktcr- na har kollektivtrafiken möjlighet att konkurrera med bilen på rimliga villkor.

I STORK finns en belysande redovisning för Stockholmsregionen av vilka marginella kostnader kollektivtrafikförsörjningen av nya bostäder medför. beroende på läge i regionen. lnom gångavstånd från tunnelbanans stationer och i de busslörsörjda delarna av kärnområdet kan ny bostadsbe- byggelse tillkomma utan kostnad för ökad kollektivtrafik. Förstärkning av matarbusstrafik vid tunnelbanans yttre delar kan uppskattas kosta ca 1 000 kr. per lägenhet och år. Behövs ny kollektivtrafik stiger kostnaderna vä- sentligt.

Om t. ex. 10000 lägenheter per år lokaliseras "fel” blir merkostnaderna åtskilliga lO-tals miljoner varje år. samtidigt som befolkningen får långa restider och besvärande byten mellan olika trafikmedel. Härtill kommer ökade avgasutsläpp och höjd energiförbrukning.

Samordningen mellan kollektivtrafik och bostadsbebyggelse har således stor ekonomisk betydelse. En bättre samordning ger förutsättningar för ett

ökat kollektivtrafikresande och därmed ett minskat bilberoende och bilre- sande.

Beträffande vikten av en bättre samordning mellan kollektivtrafik och bostadsbebyggelse vill vi ta fasta på ett förslag av STORK att alla planför- slag och planhandlingar bör innehålla tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön.

Målet med beskrivningen av tralikkonsekvenserna bör vara att: — Beskriva hur det planerade objektet påverkar den befintliga trafiksitua- tionen.

— Beskriva de trafikförhållanden som kommer att möta dem som kom- mer att nyttja det planerade objektet. — Redovisa förslag till åtgärder för att uppnå tillfredsställande trafikför- hållanden. — Kvantiliera trafikens konsekvenser för miljön och hälsan i olika hänse- enden.

Som exempel på de redovisningar som bör göras vill vi nämna lokala och regionala miljöeffekter (buller. avgaser. vibrationer) samt konsekvenserna för trafiksäkerheten. Vidare bör belysas hur tillgängligheten för olika res— ändamål och med olika trafikmedel förändras, liksom hur varudistribu- tionen påverkas.

Konsekvensbeskrivningar kan bli ett sätt att lyfta fram kollektivtrafik- frågorna i den fysiska planeringens olika skeden. Det bör t. ex. anges hur kollektivtrafiken kommer att ordnas och vad kostnaderna för denna blir. Dessa bedömningar bör naturligtvis göras tillsammans med trafikhuvud- mannen.

Dessa frågor är självfallet inte nya utan har under årens lopp behandlats mer eller mindre systematiskt i olika planförslag. Mycket tyder också på att STORKS förslag med konsekvensbeskrivningar har en anknytning till det föreskriftsarbete som redan utförs inom boverket och tidigare av planverket. Flertalet frågor med tyngdpunkt i trafikmiljön behandlas såle- des av boverket tillsammans med vägverket. trafiksäkerhetsverket, na- turvårdsverket och Svenska kommunförbundet i ett projekt benämnt TRÅD: Allmänna råd för planering av stadens trafiknät. De publikationer projektet utarbetar och löpande reviderar innehåller råd angående trafik- nätens och bebyggelsens utformning så att bättre förutsättningar skapas för bl. a. den kollektiva trafiken.

Det bör därför närmare undersökas hur STORKS förslag med trafikkon- sekvensbeskrivningar kan inlemmas i projektet TRÅD.

Vad slutligen gäller de olika förslag som lämnats av storsladsj/i'irhandlar- nu i syfte att genom den kommunala planeringen förbättra framkomlighe- ten och miljön i storstadsregionerna vill vi som tidigare nämnts hänvisa till våra förslag i propositionen om en näringspolitik för tillväxt.

En utgångspunkt för förhandlingsarbetct har varit förslaget i årets li- nansplan att avsätta totalt 5,5 miljarder kronor för delfinansiering av överenskomna åtgärder i storstadsregionerna. Det hänvisas i propositio- nen också till den delfinansiering som i överenskommelserna förutsätts ske med primärkommunala och landstingskommunala medel och med väg- och bilavgifter. i syfte att genom en förstärkt kommunal och regional

planering förbättra trafikförsörjningen och minska miljöproblemen.

De regioner som behandlas i den propositionen är Stockholms-. Göte- borgs— ocli Malmöregionema. Delegationen för Miljöprojekt Sundsvall- Timrå har föreslagit att regeringen skulle utse en statlig företrädare för att snabbt söka långsiktiga och miljömässigt fördelaktiga överenskommelser om trafikinvesteringar i Sundsvall och Timrå.

Som närmast framgår av propositionen om en näringspolitik för tillväxt skall en särskild samordnare tillkallas vad gäller frågan om regionens kom- munikationsnät och de interregionala sambanden.

I propositionen behandlas också trafiken på väg E4 genom Sundsvall. Nuvarande sträckning passerar tätt intill Sundsvalls centrum och genom bebyggda områden längs den södra infarten. Detta medför avsevärda miljöbelastningar, dålig trafiksäkerhet samt låg framkomlighet. För att komma till rätta med dessa problem har förslag väckts om en 17 kilometer lång utbyggnad till motorväg av väg E4. Objektet inkluderar även en bro över Sundsvallsfjärden.

Regeringen anser att vägverket bör fortsätta planeringsarbetet för en ny genomfart i Sundsvall. En av utgångspunkterna bör vara att delar av inve- steringskostnaden bör finansieras genom trafikantavgifter. Därtill bör pro- jektets finansiering diskuteras med lokala intressenter och prövas av dele- gationen för infrastrukturinvcsteringar.

Beträffande järnvägstrafiken bör möjligheterna till en snabbtågsanpass- ning lör sträckan mellan Sundsvall och Stockholm prövas av infrastruktur- fonden.

Hänvisningar till S15-2-5

15.2.6. Miljöanpassad vägtrafik

Regeringens ställningstaganden: Vägtrafiken kommer även i framti- den att ha en dominerande roll i det svenska transportsystemet och en stor betydelse för den svenska välfärdsutvccklingen. Miljö- och häl— soeffekterna skall mer systematiskt vägas in i vägplaneringen. En fortsatt satsning på hastighetsövervakning skall ske. [ vägverkets sek— . torsansvar skall ingå att begränsa. vägtrafikens negativa miljöeffekter.

Inledning

Vägarna och vägtrafiken är en viktig del av transportsystemet. framför allt därför att de är en förutsättning för att de fiesta andra transportmedel skall kunna fylla sina uppgifter. 1 dag sker drygt 85% av allt resande. uttryckt i personkilometer, på vägarna. Transportsystemet är en förutsättning för tillgänglighet och är av stor betydelse för den regionala balansen. En väl fungerande infrastruktur som medger effektiva och miljövänliga transport- system. skapar förutsättningar för samhällets långsiktiga tillväxt. Närings- livet måste, för att hävda sig i internationell konkurrens. ha tillgång till en väl fungerande infrastruktur.

När det gäller infrastrukturens utformning från miljösynpunkt ställs numera krav på hur nya vägar och trafikanläggningar skall utformas. Vägverket har bl.a. infört krav på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i vägplaneringen.

l väglagen (1971:948) finns regler för hur mark får tas i anspråk för byggande av allmänna vägar. För byggande och drift av väg finns i 4 5 en allmän bestämmelse med innebörden att tillbörlig hänsyn skall tas till såväl enskilda intressen som allmänna intressen såsom trafiksäkerhet, miljöskydd. hälsoskydd. naturvård och kulturmiljövård. 1 15 och 16 åå finns ytterligare bestämmelser för byggande av väg. 1 155 sägs att för byggande av väg skall det upprättas en arbetsplan. En arbetsplan skall enligt vägverkets föreskrifter bl.a. ange den mark som behöver tas i an- språk samt innehålla en MKB. Denna skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller and- ra olägenheter från trafiken. Vid utarbetandet av en arbetsplan skall enligt 16 & samråd ske med bl. a. de naturvårdsmyndigheter som berörs. Vägver- ket får enligt 38 5 vägkungörelsen (1971:954) meddela närmare föreskrif- ter om arbetsplanens MKB efter samråd med statens naturvårdsverk (SNV).

Under år 1990 har vägverket redovisat två regeringsuppdrag. ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering samt miljövänligare vägar och trafik. Vägverket har utarbetat rapporterna i samråd med naturvårds- verket och Svenska kommunförbundet.

Bu/lerstörningarjrån vägtrafiken

Regeringens ställningstagande: Bullret från vägtrafiken skall minskas genom målmedvetet, långsiktigt och samordnat arbete.

Vägverkets förslag: 1 vägverkets miljörapporter beskrivs verkets förslag till bulleråtgärder.

Vägverket är berett att aktivt stödja utvecklingen av bullerdämpande beläggningar och utvecklingen av bättre mätmetoder av däck/vägbanebul- ler. Vägverket har under år 1990 genomfört ett utvecklingsarbete av en modell för bullerberäkning. Modellen utvecklas som en del av projekte- ringslijälpmedlet Digital Road Design (DRD), vilket underlättar att hän- syn till buller kan tas i projekteringsprocessen.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna anser att vägverket har behandlat bullerproblemen och åtgärder för att minska buller från trafiken i allt för liten omfattning.

Regeringens överväganden: Buller från vägtrafiken kan minskas. dels vid källan de ljud som alstras av fordonen eller som uppstår genom kontak- ten mellan däck och vägbana dels genom avskärmning av ljudet mellan källan och mottagaren så att störningseflekten minskar.

Genom att förändra sammansättningen av vägbeläggningen kan frik-

tionsljudet mellan vägbana och däck dämpas. Genom olika åtgärder i bl. a. terrängen eller på byggnader är det möjligt att avskärma och därmed reducera effekten av bullerstörningama. Bullereffekterna kan också mins- kas eller elimineras genom samhällsplaneringsåtgärder som exempelvis omläggning av vägar. reglering av trafik och en framsynt planläggning i kommunerna.

Det beslut om riktvärden för buller. som finns. grundar sig på trafikbul- lerutredningens förslag från år 1974. Den har delvis legat till grund för det beslut riksdagen fattade år 1981 (prop. 1980/81:100 TU 23, rskr. 257) beträffande riktvärden i vissa fall.

Det fortsatta arbetet bör inriktas på att nå ned till de bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet.

M i liökonsekvensbeskri vningar (MKB)

Regeringens ställningstagande: Vägverket skall vid vägplaneringen beakta effekterna av vägbyggande med avseende på inverkan på mil- jön, hushållningen med naturresurser och bebyggelseplaneringen.

Vägverkets förslag: Vägverkets bedömningar och förslag överensstäm- mer i stort med regeringens.

Remissinstanserna: Statens naturvårdsverk liksom fiera andra remissin- stanser. delar vägverkets bedömning att MKB bör genomföras på ett tidigt skede i vägplaneringen. Naturvårdsverket anser dock att man i viss ut- sträckning bör genomföra miljöprövningar med stöd av miljöskyddslagen. ML (1969:387). Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att prövning enligt ML ger allmänheten ökade möjligheter att medverka och påverka beslutsprocessen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att MKB borde innehålla krav på beskrivning av åtgärder för att minska miljöpåver- kan. Kon(.'essionsnämnden_för miljöskvdd anser att tills ytterligare erfaren- heter vunnits av användningen av MKB bör vid behov miljöskyddslagens regler om frivillig prövning och tillsyn tillämpas. Från några remissinstan- ser framförs kritik mot att kostnader för miljöåtgärdernas genomförande inte har redovisats.

Regeringens överväganden: Utifrån riksdagens trafik- och miljöpolitiska beslut planerar och projekterar vägverket nya vägsträckningar. l väg- projekteringen anges utformningen av vägarna. Den genomförs i två steg: förprojektering och detaljprojektering. 1 dag skall en MKB upprättas i enlighet med vägverkets föreskrifter (VVFS l987:2). Denna MKB görs i samband med upprättandet av arbetsplanen i detaljprojekteringen.

Redan i dag gör vägverket även en MKB i förprojekteringsskedet vid större vägbyggnadsobjekt. En MKB skall enligt verkets föreskrifter omfat- ta följande delområden: naturmiljö, rekreation. landskapsbild/stadsbild. kulturminnesvård, buller. luftföroreningar. vattenföroreningar och slutli- gen vibrationer och andra konsekvenser för bebyggelseplaneringen.

Den nuvarande vägplaneringsprocessen innebär att arbetet med väg-

planer i förprojekteringsstadiet samordnas med övrig fysisk planering som t.ex. kommunernas översikts- och detaljplanering. Miljöredovisningar från länsstyrelser och kommuner är en del av underlagsmaterialet till vägprojekteringen. Föredragningar om ett aktuellt vägobjekt sker regel- bundet i samrådsgruppen för trafik- och vägplanering i länet. Samråd sker även med statliga sektorsmyndigheter. Vid större vägobjekt hålls vanligt- vis informationsmöten där bl.a. miljöfrågor tas upp. När lokaliserings- planen är klar skickas den på remiss till berörda myndigheter.

l detaljprojekteringen sker samordning med övrig fysisk planering på samma sätt som vid förprojekteringen, dvs. i första hand med länsstyrelse och kommun. Markägarsammanträde är obligatoriskt i arbetsplaneskedet. När arbetsplanen är klar ställer länsstyrelsen ut planen för granskning. Länsstyrelsen översänder därefter planen med inkomna erinringar och eget yttrande till vägverket centralt för fastställelseprövning. Fastställelse- beslutet kan överklagas till regeringen av naturvårdsverket, länsväg- nämnd. kommun och sakägare.

Vad gäller den ekonomiskalplaneringen har den hittills skett genom upprättande av tioåriga investeringsplaner för riksvägar resp. länstrafikan- läggningar. Planeringsprocessen har ifrågasatts, varför regeringen. genom beslut den 18 oktober 1990 har gett vägverket i uppdrag att belysa konse- kvenserna av en förändrad planeringsprocess.

Regeringen föreglog i en lagrådsremiss den l7januari 1991 att MKB mer systematiskt införs i den svenska planerings— och beslutsprocessen.

Regeringen anser att vägverket skall ta en ökad miljöhänsyn vid framti- da investeringar och verka för att MKB för enskilda vägbyggnadsobjekt i ett tidigt skede kommer in i vägplanering och vägprojektering. Den tidiga- re nämnda lagrådsremissen är ett uttryck för detta. lnnan vägbyggnads- objekt tas med i investeringsplanerna bör de ha genomgått en förstudie. Denna bör innehålla en översiktlig MKB. Vid vägbyggnadsobjekt där miljöpåverkan är ringa bör en förenklad MKB kunna göras. På detta sätt frigörs resurser som kan användas till att göra mer utförliga beskrivningar vid stora vägbyggnadsobjekt.

Några år före beräknad byggstart av större vägbyggnadsobjekt bör en förprojektering vara utförd. Den skall innefatta en MKB. i den mån förstudien anger detta. MKB i detaljprojekteringen skall ges karaktär av komplettering till MKB som utförts i tidigare planeringsstadier.

ll'liljöanpassade hastigheter

Regeringens ställningstagande: En fortsatt satsning på hastighetsö- vervakning skall ske.

'l'rafiksäkerhetsverkets förslag: Regeringen uppdrog den 1 juni 1989 åt trafiksäkerhetsverket (TSV) att redovisa olika kriterier för att fastställa hastighetsgränsema för andra vägar än tätortsvägar. Trafiksäkerhetsverket föreslår i sin rapport att ett nytt hastighetsbegränsningssystem införs. Den

generella hastighetsbegränsningen inom tätort föreslås vara 50 km/tim. 80 km/tim utanför tätort och på motorväg 100 kni/tim. Trafiksäkerhetsverket föreslår att de tre generella hastighetsgränsema kompletteras med lokala hastighetsbegränsningar. innebärande sänkningar av generellt gällande hastighetsgränser. och särskilda hastighetsbegränsningar som innebär höj- ningar av de generella reglerna. Trafiksäkerhetsverket föreslår också ett nytt utmärkningssystem för hastighetsbegränsningar. I detta system ut- märks inte de generellt gällande hastighetsgränsema utan trafikanterna förutsätts känna till dessa och de gäller om inte vägmärken anger annat.

Regeringens överväganden: Enligt trafiksäkerhetsverkets beräkningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna samt trafiksäkerhetseffekten av det föreslagna grundsystemet. utan hänsyn till vare sig lokala begränsning- ar eller särskilda hastighetsbegränsningar, ger förslaget en samhällsekono- misk vinst i Storleksordningen 140 milj. kr. per år. Förslaget bedöms av trafiksäkerhetsverket även medföra en minskning med strax under 100 dödade och ca 800 skadade personer per år. Trafiksäkerhetsverkets beräk- ningar visar också att ett nytt hastighetssystem enligt förslaget totalt sett ger en relativt liten minskning av avgasutsläppen. I områden med mycket trafik och där samtidigt föroreningarna från andra källor är betydande. har dock även en relativt liten minskning av hastigheterna betydelse.

Trafiksäkerhetsverket arbetar för närvarande med att vidareutveckla sitt förslag till nytt hastighetsbegränsningssystem. detta med hänsyn till bl.a. de samhällsekonomiska aspekterna. Förslag till regeringen skall lämnas i mars 1991.

Under sommaren 1989 sänktes den tillåtna hastigheten på alla motor- vägar. från 110 till 90 km/tim, av miljö— och trafiksäkerhetsskäl. Efter sommaren 1989 behölls den lägre hastighetsgränsen på motorvägar runt storstäderna av miljöskäl. Sommaren 1990 sänktes den tillåtna hastigheten inte generellt utan endast på vissa vägar från 110 till 90 km/tim.

Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har utvärderat hastighetssänkning— en sommaren 1989. På motorvägar. där hastigheten sänktes från 1 10 till 90 km/tim. minskade medianhastigheten för personbilar med 14.4 km/tim och med 11 km/tim på tvåfältiga vägar som sänktes motsvarande. På vägar med 90 och 70 km/tim, som inte berördes av hastighetssänkningen, note- rades en sänkning av hastigheten med ca 2 km/tim.

Det är klarlagt att hastigheten har betydelse för omfattningen på utsläp- pen av kväveoxider och koldioxid. Betydelsen minskar dock vad gäller kväveoxider i takt med införandet av katalytisk avgasrening. Det krävs därför ytterligare underlag för att utreda sambandet mellan hastighet och övriga avgasutsläpp.

Sänkta hastigheter leder till minskade utsläppsmängder och dessutom- till en ökad trafiksäkerhet. Redan en sänkning av medelhastigheten med några få km/tim skulle medföra betydande säkerhetsvinster. något som styrks av ett flertal undersökningar av bl. a. statens väg- och trafikinstitut, trafiksäkerhetsverket och vägverket.

Respekten för hastighetsgränsema har minskat under 1980—talet. Detta har medfört att medelhastigheterna blivit allt högre. Det är regeringens uppfattning att det krävs breda och samordnade insatser mot för höga

hastigheter. För att dessa insatser skall ha avsedd verkan samt medföra en ökad efterlevnad av hastighetsbcstämmelserna bör de förankras hos trafi- kanterna. Dctta bör ske med hjälp av bl.a. information och utbildning så att förståelse skapas för att farten har avgörande betydelse för trafiksäker- heten och för vår miljö.

Regeringen har beslutat att en översyn av trafiksäkerhetsarbetets inrikt- ning och organisation skall göras. En särskild utredare hartillsatts som skall redovisa sitt uppdrag under hösten 1991. I utredningsmannens uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag till prioriteringar bland de traliksäkerhetsinsat- ser som görs, för att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande.

] 1989 års budgetproposition föreslogs att 5 milj. kr. skulle avsättas till inköp av utrustning till automatisk hastighetsövervakning under en för- söksperiod om två år. [ riksdagens beslut om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 bil. 2. TU 27, rskr. 325) anvisadcs också 5 milj. kr. till elektronisk hastighetsövervakning. Regeringen har även i 1991 års budget- proposition (1990/91:100 bil. 8). föreslagit att 5 milj. kr. anvisas för detta ändamål.

Transportrådet stöder i sin rapport. Trafik. Miljö. Kostnader (199018). en utökning av den elektroniska hastighetsövervakningen.

Genom att köra på ett miljövänligare sätt kan bilisterna även bidra till att minska utsläppsmängderna.

Det finns i dag teknisk utrustning som underlättar ett miljövänligt körsätt. Som exempel kan nämnas mätare som anger bensinförbrukningen under körning. Kraven på ny teknisk utrustning bör drivas inom Econo- mic Commission of Europe (ECE). där standardiseringen av fordon i dag sker.

Vägverkets framtida miljöarbete

Regeringens ställningstagande: Vägverkets arbete med att begränsa de negativa miljöeffekterna inom verkets verksamhetsområde bör fortsätta och verket bör förverkliga de förslag som verket lägger fram i sin rapport.

Vägverkets förslag: Vägverket har på uppdrag av regeringen samman- ställt ett program för att uppnå miljövänligare vägar och trafik.

Vägverket avser att upprätta en handlingsplan som bl. a. skall samordna utveckling och inköp av fordon som drivs med alternativa bränslen. el eller fordon av hybridtyp. Under år 1990 skall en plan för utbyte och restaurering av verkets lastbilar upprättas. Vid nyförvärv av tunga fordon kommer vägverket att fr.o.m. år 1992 tillämpa de kravnivåer som föresla- gits för år 1993. Försök pågår på vägverkets vagnpark med katalysatorer och panikelfällor. Vägverket samarbetar med tillverkare för att få renare motorer i arbetsmaskiner och färjor.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tagit upp de avsnitt i vägverkets program som ligger utanför vägverkets beslutskompetens.

Regeringens överväganden: Vägverket har sedan år 1988 satsat medvetet på miljöåtgärder. Verket har inrättat ett miljösekrctariat som bl.a. har genomfört intern utbildning i miljöfrågor. Uppföljningar av ett stort antal arbetsplaner som vägverket och naturvårdsverket har gjort visar att miljö- konsekvensbeskrivningar liksom övrig miljöhänsyn i vägplaneringen och vägprojekteringen successivt blir allt bättre.

För att nå målet om en miljövänligare vägtrafik i framtiden behövs bl. a. fortsatt forskning inom vägverkets verksamhetsområde.

Vägverkets arbete med att begränsa de negativa miljöeffekterna inom verkets verksamhetsområde bör fortsätta och verket bör förverkliga de förslag som verket lägger fram i sin rapport.

Hänvisningar till S15-2-6

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 19.10

15.2.7. Miljöanpassadjärnvägstrafik

Regeringens ställningstaganden: Järnvägen har en strategisk bety- delse i ett miljöanpassat transportsystem. Arbetet med att skapa för- utsättningar för effektiva och konkurrenskraftiga person- och gods- transporter på järnväg bör därför fortgå. Järnvägssystemet byggs ut där det har förutsättningar att utgöra ett konkurrenskraftigt alterna-

tiv inom såväl person- som godstransportområdet. En ökning av kombitrafiken i syfte att minska den långväga. tunga lastbilstrafiken är angelägen från miljösynpunkt. Miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas vid banverkets projektering av nya spårsystem samt vid väsentlig ombyggnad. I banverkets sektorsansvar skall ingå att begränsajärnvägens negativa miljöeffekter.

Banverkets och SJs förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt. Regeringens överväganden: l988 års trafikpolitiska beslut har lagt en grund för en utveckling av järnvägssystemet. Ansvaret för att utveckla och underhållajärnvägsnätet åvilar numera banverket medan SJ svarar förjärn- vägstrafik m.m. SJ har genom det trafikpolitiska beslutet givits förutsätt- ningar att agera kund- och marknadsorienterat. Effektiviseringcn och om- struktureringen av SJ pågår nu i ett första steg till och med år 1992. Därefter skall resultatet föreläggas riksdagen och nya riktlinjer läggas fast fr. o. m. den ljuli 1993 med inriktningen att SJ skall uppnå marknadsmässig avkastning.

Järnvägstrafikens konkurrenskraft påverkas i hög grad av bannätets fysiska standard och tillgänglig kapacitet. Spårsystemet behöver, där per- son- och godstransporter har förutsättningar att utgöra alternativ till andra transportmedel. byggas ut.

Under 1990-talet kommer därför investeringsnivån inom järnvägssek- torn att höjas avsevärt. Det gäller dels investeringar i moderna lok och vagnar inom ramen för SJs förnyelse, dels satsningar i järnvägens infra- struktur via banverkets anslag och infrastrukturfonden som regeringen föreslår i proposition om näringspolitik för tillväxt.

En förstärkning av järnvägens infrastruktur, på det sätt som vi här

angett, kommer att stärka järnvägens konkurrenskraft och utvecklingsmöj- ligheter inför 2000-talet. Regeringen bedömer att totalt 30 miljarder kr. kommer att investeras i järnvägen under 1990-talet.

Miljöfrågoma tenderar att komma alltmer i fokus i de europeiska län- derna, inte minst till följd av en förväntad tillväxt av transporter inom den gemensamma europeiska marknaden. Därmed har järnvägssystcmets kon- kurrenskraft och utvecklingspotential när det gäller person- och godstran- sporter kommit i fokus också i f'lera europeiska länder. ] EG-kommissionens förslag till riktlinjer för en gemensam järnvägspolitik lyfts vikten av ett stärkt europeiskt järnvägsnät särskilt fram. Enligt kommissionens förslag till ministerrådet för knappt ett år sedan måste utbyggnaden av snabbtåg i gemenskapens länder samordnas till ett integrerat europeiskt snabbtågsnät. Kommissionen föreslår också tekniska och administrativa åtgärder för att utveckla kombitrafi ken och göra den konkurrenskraftig. Enligt vad vi erfarit förbereds även ett beslut om upprättande av en fond för stöd till infrastruk- turprojekt på transportområdet av s.k. gemenskapsintresse.

Järnvägsföretagen i Europa samarbetar bl.a. inom ramen för UIC, dvs. den internationella järnvägsunionen. Det åvilar närmast järnvägsförvalt- ningarna i Europa att få till stånd ett ökat faktautbyte länderna emellan och gemensamma riktlinjer för bl. a. miljöarbetet inomjärnvägssystemen.

Utveckling av kombi trafiken

Enligt regeringens bedömning är en ökning av kombitrafiken angelägen från miljösynpunkt. Störst total miljöeffekt uppnås i samband med att tunga långväga lastbilstransportcr överförs till järnväg. En ny kombivagn är under utveckling i Europa. Vagnen är utformad så att den kan fungera både som landsvägs- och järnvägsfordon. Förutom låg vikt har konstruk- tionen fördelen att bytet mellan väg och räls kan ske utan de stora och dyrbara anläggningar som i dag krävs vid terminalerna. Utvecklingen av en ny och internationellt accepterad kombivagn bör påskyndas.

SJ effektiviserar och stärker för närvarande kombitrafiken. Målet i riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 att kombitrafikens andel av SJs godstransporter skall öka, ligger fast. Under budgetåret 1990/91 får SJ 445 milj.kr. i bidrag från staten för att utveckla godstrafiken med särskild tonvikt på kombitrafik.

SJ har genom en mängd åtgärder kunnat påskynda godstrafikens utveck- ling. Under budgetåret 1989/90 har bl. a. följande gjorts: _ kampanjprissättning av kombitrafiken

_ utveckling av kombivagnar

_ kombiterminalutveckling

_ direkta godståg till kontinenten med låg beläggning i introduktionsfasen _ ombyggnad av systemvagnar

_ ombyggnad av terminallok

Med anslagen innevarande budgetår inräknade har SJ sedan år 1988 totalt fått drygt 1,1 miljard kronor för godstrafikens utveckling. Ett flertal av de vidtagna åtgärderna är engångsinsatser som dock kan förväntas ge positiva effekter på godstrafikens långsiktiga utveckling.

fifi/jäkonxek verts/Jerk" vningar inom järn vägerektorn

Investerings- och ombyggnadsverksamheten inom järnvägssektorn förvän- tas öka under den närmaste tioårsperioden. Det är därmed befogat att formalisera miljöprövningen av kommande åtgärder på motsvarande sätt som i dag gäller inom t. ex. vägsektorn. Som följd av att regeringen beslutat avge den tidigare nämnda lagrådsremissen med förslag om en mer syste- matisk tillämpning av MKB i den svenska planeringsprocessen bör det åvila banverket att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar i samband med nyinvesteringar samt vid väsentliga ombyggnader. Detta innebär också att järnvägsprojekten skall vara förankrade i kommunernas fysiska planering.

För närvarande saknas bullernormer för järnvägstrafik. Längs kraftigt trafikerade banor i vissa områden kan emellertid järnvägstrafiken orsaka oacceptabla bullerstörningar.

Banverkets miljöprogram innehåller bl. a. ett förslag till åtgärdsprogram för bullerdämpning av järnvägstrafik. Förslaget innebär att banverket skall upprätta bullerskydd där så behövs samt att åtgärderna skall finansieras av banverket. exploatörer och fastighetsägare. Normer för acceptabla buller- nivåer skall enligt förslaget utformas i samråd med bl. a. naturvårdsverket och berörda kommuner.

A vgaskrai'jör nya dieseldrivna motorfordon

Som ett led i moderniseringen och omstruktureringen av SJ har vagnpar- kcn setts över. Lok och vagnar byts ut i den takt som är möjlig med hänsyn till SJs investeringsutrymme.

På det icke elektrifierade järnvägsnätet kommer i allt väsentligt Yl- vagnen att dominera den dieseldrivna persontrafiken under den närmaste tioårsperioden. Enligt transportforskningsberedningen kan utsläppen minskas med ca 75—80% genom ombyggnader av befintliga fordon. För närvarande finns medel reserverade i ett län under anslaget för länstrafik- anläggningar för ombyggnad av dieseldrivna motorvagnar. Inom ramen för fördelningen av LTA-anslaget bör motsvarande möjlighet för flera län prövas.

När det gäller nya dieseldrivna motorvagnar i persontrafik på järnväg föreslår vi att avgaskrav utformas samordnat med EG.

S ektorsans var

Banverkets arbete med att begränsa de negativa miljöeffekterna inom verkets område skall fortsätta. De framlagda förslagen bör successivt förverkligas. Miljöfrågoma är en integrerad del i SJs långsiktiga strategi. Utgångspunkten är att en hög medvetenhet om miljöaspekterna och resurssnålhet utgör grunden för sund företagsekonomi.

15.2.8. Miljöanpassad flygtrafik

Regeringens ställningstaganden: Flyget spelar en allt viktigare roll i såväl den nationella som den internationella transportförsörjningen. Flygtrafiken måste anpassas till strängare miljökrav. Ytterligare emissionskrav bör införas för flygplansmotorer. Sverige bör tillsam- mans med EG och EFTA utarbeta förslag till internationella krav för avgascmissioner. Ekonomiska styrmedel bör vidareutvecklas för att stimulera reduktionen av utsläpp av kväveoxid. kolmonoxid. kolvä- ten. koldioxid samt buller. l luftfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa luftfartens negativa miljöeffekter. Luftfartsverket skall ge det internationella miljöarbetet ökad prioritet. Luftfartsverket bör verka för att forskningen inriktas på renare, tystare och bränslesnå- lare flygplan. Luftfartsverket bör ta fram miljöplaner för de större flygplatser som verket ansvarar för.

Inledning

Flyget spelar en viktig roll för det övergripande trafikpolitiska målet att erbjuda näringslivet och medborgarna i landets olika delar en tillfredsstäl- lande. säker och miljövänlig trafikförsörjning.

Snabba och tillförlitliga flygförbindelser är för ett land med Sveriges geografiska utseende oeh läge nödvändiga för att näringslivet skall kunna nå sina marknader inom och utom landet. 1 ett alltmer integrerat Europa och i en värld där snabba förbindelser får ökad betydelse blir flyget allt viktigare.

Ett väl fungerande inrikesflyg är en förutsättning för att den regionala balansen skall kunna upprätthållas. Tillgång till flyg gör det möjligt att ha kontaktkrävande verksamheter på orter som utan flyg skulle varit omöjliga alternativ. lnrikesflyget utgör en integrerad del av det internationella flyg- systemet. som genom transittrafiken bygger på en samverkan mellan kor- tare och längre sträckor.

Under de senaste 25 åren har flyget varit det transportmedel som ökat snabbast i Sverige, med i genomsnitt över 10% per år. Speciellt kraftig har ökningen varit under 1980-talet. Även om flygplanen ur miljösynpunkt förbättrats under denna tidsperiod, har den starka trafikökningen innebu- rit att utsläppen ökat i absoluta tal. Detta gäller inte minst koldioxid- och kväveoxidutsläppen. Prognoser pekar på att flygets andel av transportsek- torns totala utsläpp under de närmaste åren kommer att öka. Detta beror dels på att utsläppen ökar i absoluta tal, dels på att utsläppen från främst landsvägstrafiken. där tekniska landvinningar såsom katalysatorrening nu börjar slå igenom, minskar. Flygets roll har därför blivit alltmer uppmärk- sammad. Det finns all anledning att beakta att ett av de trafikpolitiska delmålen från det trafikpolitiska beslutet år 1988 är att transportsystemet skall främja god miljö och hushållning med naturresurser. Flyget måste ta ansvar för att minska sina vatten- och luftföroreningar samt bullerstör- ningar.

A vgasem issioner frå n flygtrafiken

Regeringens ställningstaganden: För att stimulera utvecklingen av miljövänliga flygplan bör luftfartsverket inom Europeiska civila luft- fartskonferensen (ECAC) och Internationella civila luftfartsorgani- sationen (ICAO) i nordiskt samarbete verka för utarbetandet av in- ternationella emissions- och bränsleförbrukningskrav. Luftfartsver- ket skall utreda och lämna förslag till ekonomiska styrmedel beträffande inrikesflyget. Luftfartsverket skall inom ramen för sitt sektorsansvar verka för att forskningen på att utveckla en renare. tystare och mera bränslesnål flygmotor intensifieras. Luftfartsverket bör även inom ECAC och ICAO i nordiskt samarbete driva frågan om att kunna införa ekonomiska styrmedel även för utrikcsflyget.

Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverket har på regeringens uppdrag i samråd med statens naturvårdsverk utrett och föreslagit åtgärder som syftar till att minska flygets miljöpåverkan och presenterat dessa i rappor- ten Flyget och miljön.

I rapporten formulerar luftfartsverket ett antal mål beträffande luftför- oreningar, buller och vattenföroreningar. Luftfartsverket föreslår som övergripande miljömål för flygsektorn att koldioxid- och kväveoxidutsläp- pen inte skall vara större år 2010 än år 1990.

Luftfartsverket föreslår vidare att landningsavgifter som är differentie- rade efter avgasutsläpp och buller skall införas och ersätta den nuvarande avgasskatten. De avgasrelaterade landningsavgifterna bör baseras på flyg- plansmotorernas certifieringsdata. Avgifterna avser att gälla både inrikes- och utrikestrafik.

Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen vidareutveck- lar det system med miljörelaterade landningsavgifter som luftfartsverket föreslår. Utgångspunkten är att systemet bör gälla såväl inrikes- som utri- kestrafik, men på grund av de internationella överenskommelserna utfor— mas systemet så att det inte innebär någon nettobeskattning av utrikestra- fiken. Den del av intäkterna av miljöavgifterna som inte används för att minska bullerstörningar avser man utnyttja för att sänka de ”konventionel- la” landningsavgifterna. Det sägs även att ytterligare analyser kan behöva göras av de begränsningar som internationella avtal innebär innan förslaget genomförs.

Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår i rapporten Luft 90 att ett system med landningsavgifter baserade på buller och bränsleeffekti- vitet samt kväveoxid- och kolväteutsläpp skall tillämpas såväl för inrikes som internationell trafik.

Transportrådets rapport (I990:8) Trafik, miljö, kostnader: Transporträ- det anför att miljörelaterade landningsavgifter skall ses som en del i införandet av samhällsekonomisk prissättning i transportsystemet och att dessa kommer att gynna miljövänligare flygplanstyper.

Remissinstanserna: (Luftfartsverkets rapport) Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om miljörelaterade landningsavgifter. Några remissin-

stanser redovisar invändningar mot detta. Statens energiverk föreslår att man i fall då internationella överenskommelser föreskriver att flygplatshu- vudmannen inte kan öka sina intäkter genom miljöavgifter bör premiera miljövänliga flygplan med nedsatta landningsavgifter. Energiverket föreslår ett internationellt agerande för att miljöavgifter skall ses som betalning för kostnader relaterade till flygplatsens verksamhet. Därmed kan landningsav- gifternas nivå höjas, vilket garanterar en styrande effekt på lång sikt. Kom- memkollegium varnar för att konstruktionen med differentierade landnings- avgifter kan framstå som konkurrenssnedvridande och handelshindrande. Kommerskollegium gör en jämförelse med avgifter på varor. vilka är för- enliga med våra GATT-. EFTA- och EG-förpliktelser endast om de motsva- ras av lika stora avgifter på inhemska varor. SAS betonar starkt att stora pålagor på flyget kan leda till en försvagad ekonomisk situation för bolagen så att planerat utbyte av flygplan inte kan genomföras. SAS framhåller vi- dare att varken skatter eller avgifter har någon märkbart styrande effekt eftersom flygverksamheten är beroende av den internationella utveck- lingen.

Remissinstanserna: (MiIjöavgiftsutredningens slutbetänkande) Flertalet remissinstanser är positiva till att införa miljörelaterade landningsavgifter. Svenska .4rbetsgivare/öreningen. Svenska lokaltrafik/öreningen, länsstyrel- sen i Västernorrlandv län, Lantbrukarnas riksförbund och statskontoret stöder utredningens förslag. Luftfartsverket stöder principiellt förslaget men anser att verket skall utarbeta detaljförslagen. Transportrådet anser att underlagsmaterialet är för begränsat att ta ställning till. Näringsfrihets— ombudsmannen menar att landningsavgiften om den genomförs ensidigt av Sverige kan snedvrida konkurrensförutsättningarna mellan svenska och utländska transportföretag. Svenska kommunförbundet påpekar att land- ningsavgifterna inte skall konstrueras så att de mest olönsamma flygplat- serna drabbas oproportionerligt hårt. Styrelsen/ör teknisk utveckling anser att de skall omarbetas för att få nationell och internationell acceptans. Industri/örlnmdet avvisar förslaget och SAS avstyrker förslaget beträffande den internationella trafiken.

Regeringens överväganden: För att minska luftfartens avgasemissioner bör mycket höga krav ställas på flygplanen vad gäller avgasemissioner och bränsleförbrukning. Regeringen anser att strängare emissionskrav på flygplansmotorer bör införas. Detta bör ske i ett internationellt samarbete.

Det är därför positivt att luftfartsverket redan inom ECAC och ICAO aktivt driver krav på miljövänligare motorer. Luftfartsverket har inom IC AOs arbetsgrupp för avgasemissioner varit pådrivande för nya skärpta kväveoxidkrav. Luftfartsverket har även tagit kontakt direkt med flygmo-. tor- och flygplanstillverkare utomlands.

Det internationella miljöarbetet har hittills huvudsakligen koncentrerats på flygets bullerproblem. De krav som ICAO ställde på motorerna beträf- fande buller samt militära krav på rökfria motorer påskyndade utveckling- en mot miljövänligare motorer för flygets del. Från år 1986 har ICAO även fastställt vissa avgasemissionskrav för flygplansmotorer.

Motortillverkarna bedriver ett intensivt utvecklingsarbete, vilket bl.a. är inriktat på miljövänliga lösningar. Förutom en satsning på förbättrad

förbränning. som innebär minskade utsläpp av främst koldioxid. inriktar tillverkarna sig på att minska kväveoxidutsläppen. Enligt den grupp av europeiska motortillverkare som samverkar för att utveckla lågemitteran- de flygplansmotorer. skall kväveoxidutsläppen stegvis kunna reduceras med 90% till år 2010.

Den internationella civila luftfarten regleras av den s.k. Chicagokonven- tionen från år 1944. varigenom ICAO etablerades. De flesta av världens stater har undertecknat konventionen. Bl.a. stadgas där angående land- ningsaniftcr att sådana enbart får tas ut för tjänster som utnyttjats. ICAO lämnar dock numera en viss möjlighet att ta ut bulleravgiftcr via land- ningsavgifterna. vilket alltså inte gäller avgasemissioner. Undantaget för bulleravgiftcr gäller under förutsättning att avgifterna endast används för att täcka k05tnader som uppstår vid åtgärdandet av bullerproblem på utsatta flygplatser. Chicagokonventionen liksom bilaterala avtal förhind- rar för närvarande stater att beskatta andra staters luftfartyg. De av luft- farISVerket föreslagna miljöavgifterna är en skatt.

I Sverige infördes den I mars 1989 en skatt på inrikesflygets utsläpp av kolväten och kväveoxider. Riksdagen har i enlighet med miljöavgiftsutred- ningens förslag beslutat om en utökning med en koldioxidskatt. vilken började tas ut den 1 januari 1991. Avgasskatten utgår efter flygplanens totala utsläppsmängd efter en antagen genomsnittlig flygsträcka i inrikes- trafiken.

Avgasskatten har lett till en noggrann analys av flygprocedurcr och avgasemissiOner. Genom sin konstruktion har den gjort det lönsamt för Linjeflyg att byta brännkammare i sina Fokker F28-motorcr. varigenom ungefär 90% av kolväteutsläppen och nästan 75% av kolmonoxidutsläp- pen eliminerades.

Såväl Linjeflyg som SAS har påbörjat ett utbyte av sina flygplansflottor till plan med större bränsleeffektivitet och lägre emissionstal. Här innebär exempelvis Linjeflygs utbyte av Fokker F28 mot Boeing 737—500 att kväveoxidutsläppen vid start minskar från 50 till 32 gram/minut/ton me- dan kolväteutsläppen minskat från 23 till I gram/minut/ton. Utbytet innebär förutom minskade emissioner även bullcrminskning och minskad energiförbrukning.

Sverige bör även internationellt på andra sätt än genom tekniska krav verka för att få fram miljövänligare motorer. Ett alternativ är att använda ekonomiska styrmedel relaterade till rnotorernas utsläpp av koldioxid. kväveoxid och kolväten. Det internationella regelverket medger för närva- rande intc att ekonomiska styrmedel används. Det finns emellertid en internationell acceptans för avgifter relaterade till buller. Sverige bör där- för aktivt driva frågan om motsvarande synsätt beträffande avgasemis- sioner. Häri anser vi att även koldioxidemissioncrna bör inkluderas.

Nordiska ministerrådet hari november 1990 gett den nordiska ämbets- mannakommittén för transportfrågor (NÄT) i uppdrag att upprätta en arbetsgrupp med uppgift att undersöka möjligheterna till miljöförbättran— de åtgärder inom luftfarten. I denna arbetsgrupp bör Sverige verka för att forsknings- och utvecklingsarbetet på flygplansmotorer intensifieras och arbeta för att få fram internationella standarder för avgasutsläpp och bräns-

leförbrukning. Sverige bör verka för att gruppen får tilläggsmandat att ta fram en åtgärdsinriktad rapport till de nordiska länderna före utgången av år 1992. Kraven bör aktivt drivas av Sverige gemensamt med övriga nordiska ländcri ECAC och ICAO. Vi anser att luftfartsverket i samråd med natur- vårdsverket skall driva detta arbete från svensk sida.

Miljöavgiftsutredningens förslag gäller även inrikes miljöavgifter. Nuva- rande avgasskatt är anpassad efter genomsnittliga flygsträckor i svensk inrikestrafik för t.ex. en DC-9 eller F-28. Genom den utveckling som påbörjats med mer avreglerade former kan emellertid en situation upp- komma med flera aktörer på marknaden. Detta kan förväntas medföra ett ändrat flygmönster som gör det nödvändigt att med bibehållen miljöambi- tion utveckla ett mer förfinat avgiftssystem än dagens.

Vi anser därför att de framlagda förslagen bör ses över i ett bredare perspektiv och att det krävs ytterligare utredning av ett nationellt system av ekonomiska styrmedel (beträffande avgasemissioner och buller) som kan ersätta det nuvarande. Härvid bör ett så enkelt system som möjligt efter- strävas. Vi föreslår att de ekonomiska styrmedlen behandlas i den allmänna översynen av avgiftssystemet som pågår inom luftfartsverket. Därvid bör samråd ske med naturvårdsverket.

Buller

Regeringens ställningstaganden: Senast den 31 mars år 2002 skall flygplan certifierade enligt kapitel 2 inte tillåtas operera inom svenskt territorium, med de undantag som anges i ICAOs generalförsamlings- resolution av oktober 1990. Luftfartsverkets arbete med att begränsa bullerstörningama på flygplatserna skall fortsätta.

Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverket vill införa landningsavgifter dif- ferentierade efter avgasutsläpp och buller för både inrikes- och utrikestra- fik. Vad gäller buller skall lägre landningsavgifter tillämpas för flygplan certifierade efter ICAOs kapitel 3-bestämmelser än för mera bullrande plan.

Vidare föreslår luftfartsverket att flygplatshållare och kommuner genom förhandling skall upprätta överenskommelser om bebyggelseplanering vid flygplatser med användande av långsiktiga prognoser. Vägledande för överenskommelserna bör vara samhällets önskemål beträffande flygtrans- porternas framtida omfattning. Nybyggnation av bostäder och annan bul- lerkänslig bebyggelse bör inte tillåtas inom områden som omfattas av den beräknade maximala ljudnivån 70 dBA vid flygplatser med minst 70 starter per dygn. Även fortsättningsvis bör ekvivalensnivån FBN 55 dBA i princip användas som planeringsunderlag i sådana fall. I planeringsproces— sen måste förutsättas att kapitel 2-flygplan under 90—talet kommer att finnas kvar.

Luftfartsverket föreslår även att bullerstörningama skall minskas genom bullerreducerande flygprocedurcr och justering av ut- och inflygningsvä-

garna.

Luftfartsverket avser att i samarbete med naturvårdsverket ta fram ett program för begränsning av buller från allmänflyget.

Luftfartsverket föreslår slutligen att ett sanktionssystem införs för flyg- bolags överträdelser av t. ex. bullervillkor eller påbjudna flygvägar.

Miljöavgiftsutredningens förslag: I de landningsavgifter som utredning- en föreslår ingår även en bulleravgift. Avgiften bör fastställas på grundval av de certifieringsdata som finns i flygplanens miljövärdighetsbevis.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen iStoek/zolms län vill att olika tekniska åtgärder vidtas för att minska bullerstörningama. Därför måste ett mo- dernt flygledningssystem (MLS) införas. Statens väg— och trafikinstitut till- styrker förslaget om att införa sanktioner och anser att förslaget bör utredas ytterligare.

Regeringens överväganden: Buller från civil luftfart i närheten av flyg- platser utgör ett allvarligt problem för dem som drabbas.

Sedan länge har ICAO bedrivit arbete för att förbjuda de mest bullrande flygplanen. I annex 16 till Chicagokonventionen delas flygplanen in i skilda kategorier alltefter bullernivå. Helt kort kan sägas att plan certifiera- de enligt kapitel 2 bullrar mera än plan certifierade enligt kapitel 3. De åtgärder som vidtagits med anledning av ICAOs regler gäller dels förbud mot nyregistrering, dels användningsförbud.

Den 27 juli 1990 utfärdade ECAC en rekommendation som innebär, att tungajetplan med minst 19 sätens passagerarkapacitet som inte uppfyller kraven i ICAOs ovannämnda kapitel 3 i annex 16. inte skall tillåtas operera i ECACs medlemsländer om flygplanet registrerats efter den 1 november 1990. Regeringen anser det viktigt att stödja detta förslag. Rekommendationen kommer därför i Sverige att göras tillämplig genom av luftfartsverket utfärdade föreskrifter.

Frågan om användningsförbud har kommit-upp inom ICAO. De nordis- ka miljöministrarna i Nordiska Ministerrådet enades om att kapitel 2- flygplan skall förbjudas helt fr.o.m. år 2000. Detta är också den linje de nordiska länderna drivit inom ICAO. ECAC och EG (EG endast för Danmarks del). Andra länder har emellertid velat fastställa en senare tidpunkt. Inom ECAC har enighet nåtts om en kompromiss som innebär att kapitel Z—planen skall förbjudas från år 2002. Vid ICAOs generalför- samling i Montreal i oktober 1990 antogs enhälligt en resolution att inte börja fasa ut kapitel 2-plan förrän tidigast från den 1 april 1995 och att inte förbjuda användning av sådana före den 31 mars 2002. Undantagna är bl. a. flygplan som den 1 april 1995 är yngre än 25 år och bredare flygplans- typer. s.k. wide-body-plan, och plan som försetts med vissa typer av nya motorer. Detta innebär att Sverige kan påbörja utfasningen år 1995 och att ett totalförbud att använda kapitel 2-llygplan kan införas från den 1 april 2002.

I Sverige har SAS och Linjeflyg beslutat att påskynda utbytet av kapitel 2-planen så att de kommer att vara helt utfasade till år 1996.

I en arbetsgrupp inom ICAO, i vars arbete svenska luftfartsverket aktivt deltar, diskuteras nu ännu strängare bullerkrav än kapitel 3. Även om ännu tystare flygplan kan tillverkas. kommer det dock sannolikt att dröja mer än 20 år innan de börjar användas i större antal.

Störningarna från flygbuller är störst vid flygplatserna. Flygbullrets kon- sekvenser för kommuners markanvändnings-, bebyggelse- och bostadsför- sörjningsplanering är väsentliga. Regeringen anser det viktigt att luftfarts- verkets arbete på denna punkt prioriteras.

Luftfartsverket har föreslagit att det skall skapas möjligheter för flyg- platshållaren att ingripa med sanktioner mot dem som exempelvis bryter mot bullervillkor eller avviker från reglerade flygvägar. De föreskrifter som luftfartsverket utfärdar är redan i dag straffsanktioneradc. Luftfarts- verket har med stöd av luftfartslagen 8 kap. 1 5 och luftfartsförordningen 92 5 av regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om vad som skall iakttagas vid luftfärder för att undvika olyckor och andra olägenheter. I 945 luftfartsförordningen har luftfartsverket bemyndigats att meddela föreskrifter om vad som skall iakttas för att skador genom buller och liknande störningar från luftfartyg skall undvikas.

Enligt 8 kap. 2 5 har luftfartsverket bemyndigats att meddela föreskrifter om flygvägar. Med stöd av detta lagrum har regeringen i luftfartsförord- ningen 95 å bemyndigat luftfartsverket att — om det krävs av säkerhets- skäl eller av hänsyn till allmän ordning meddela föreskrifter om att luftfartyg vid flygning inom svenskt område skall följa vissa flygvägar eller framföras inom vissa områden.

Enligt 13 kap. 2 5 p. 12 luftfartslagen kan den som bryter mot trafikfö- reskrifter som har meddelats med stöd av luftfartslagen 8 kap. 1 eller 25 dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Luftfartsförordningen 135 & p. 14 och 15 stadgar att den som bryter mot föreskrifter meddelade enligt luftfartsförordningen 92 och 94 55 kan dömas till böter. Följaktligen finns det redan nu tillräckliga möjligheter till sanktioner.

If'atten/öroreningar

Regeringens ställningstagande: Luftfartsverkets arbete med att be- gränsa vattenföroreningarna på flygplatserna skall fortsätta.

Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverket presenterar ett åtgärdsprogram som är avsett att leda till att påverkan från avisningskemikalier i stort sett kommer att upphöra under 1990-talet. De kemikalier som används vid flygplans- och banavisning, brandövningar och övrig flygplatsverksamhet skall tas tillvara. Vid flygplatser där avisning av flygplan ofta förekommer skall det finnas utrustning för uppsamling av avisningskemikalier. Utrust- ningen måste uppfylla vissa, av luftfartsverket närmare utarbetade. krav på effektivitet.

Vid flygplatser där medelårsförbrukningen av urea för avisning av rull- banor överstiger 10 ton skall system för omhändertagande av förorenat dagvatten finnas. Bl.a. skall nya rullbanor förses med system för uppsam- ling av förorenat dagvatten och äldre rullbanor åtgärdas under 1990-talet. Vid flygplatser med orenat dagvattenavlopp som går ut i havet och som har en förbrukning av minst 10 ton banavisningskemikalier per år är urea

inte tillåtet. Föroreningarna skall behandlas i lokalt anpassade nedbryt- ningsanläggningar. En utredning om biogasanläggningar skall tillsättas. Brandövningsplatser måste konstrueras som slutna system för kemikalie- hanteringen. Samtliga brandövningsplatser i Sverige måste vara åtgärdade vid utgången av år 1992.

Vad beträffar övrig flygplatsverksamhet. som verksamheten vid bränsle- och oljehantering. verkstäder och hangarer avser luftfartsverket att göra en allmän översyn av beslutsprocessen och ansvarsfördelningen i miljöfrågor inom resp. flygplats.

Remissinstanserna: SMHI anser att luftfartsverkets förslag angående vattenföroreningar bör lösa en stor del av nuvarande problem, t. ex. upp- samlingssystem för glykol och urea. Länsstyrelsen iStock/iolms län anser att luftfartsverkets mål att omhänderta 50 % av banornas urea är otillräckligt.

Regeringens överväganden: För den lokala miljön kring flygplatserna och i synnerhet vattenmiljön innebär de kemikalier som släpps ut ett hot. Då användandet av avisningskemikalierna glykol och urea är en flygsäker- hetsfråga och det i ett klimat som vårt är svårt att ersätta dem eller minska användningen återstår möjligheten att omhänderta kemikalierna. Man studerar nu vid flygplatserna möjligheten att utnyttja redan befintliga rörsystem vid banorna för att samla upp dagvattnet. Det bedrivs även försök att därefter t. ex. filtrera dagvattnet eller eliminera glykol och urea genom biologisk rening. Vid Visby flygplats finns en testanläggning för ureabehandling. Luftfartsverket studerar även miljövänligare alternativ till urean. såsom acetatlösning och glykol. Glykolen kommer förmodligen i framtiden att kunna användas för framställning av biogas. Vi anser det vara nödvändigt att utsläppen av kemikalier begränsas. Därför är det mycket viktigt att luftfartsverkets försöksverksamheter fortsätter och ut- vecklas och att verket och de enskilda flygplatshållarna stimuleras till ytterligare initiativ. Vid prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen bör höga krav på begränsning av vattenföroreningar ställas.

Lu/ifartsverkets framtida miljöarbete

Regeringens ställningstaganden: I luftfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa luftfartens negativa miljöeffekter. Luftfartsverket skall utarbeta miljöplaner för de flygplatser med mer än 20 000 starter per år som verket självt ansvarar för. Luftfartsverket skall ge det internationella miljöarbetet ökad prioritet.

Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverkets förslag gäller främst markan- vändning. flygprocedurer och vattenföroreningar. Luftfartsverket anser att man genom att vid planeringen av nya och existerande flygplatser efter- sträva minimalt antal fordonsrörelser kan minska flygets bidrag till miljö- störningar.

Remissinstanserna: Konsumentverket efterlyser en utvärdering av den verksamhet som bl.a. omfattar lastning och lossning av flygplan, mark-

transporter. underhåll och reparationer av flygplan. med hänsyn till att denna verksamhet inte är direkt kopplad till flygtrafiken. inkl. transporter- na till och från flygplatserna.

Regeringens överväganden: Det framtida miljöarbetet inom luftfartssek- torn bör i ökad utsträckning bedrivas av luftfartsverket. Naturvårdsverket kommer även fortsättningsvis att ha en samlande och pådrivande roll för det nationella miljövårdsarbetet. Naturvårdsverket skall vara ett värde- fullt stöd för trafikverken då dessa intensifierar sitt miljöarbete.

Vid landets mera trafikerade flygplatser bör flygplatshållaren upprätta en miljöplan. Denna bör redogöra för de problem som finns på flygplatsen. Luftfartsverkets miljörapport är härvid en god utgångspunkt när det gäller att konstatera problemen. Miljöplanen bör även innefatta ett handlings- program inriktat på den enskilda flygplatsens problem.

Flygplans landningar och starter medför ett antal fordonsrörelser för bogsering, tankning m. rn. De föroreningar detta medför kan angripas på olika sätt. Vid nya anläggningar. som t.ex. vid Arlandas inrikesterminal. kan man genom underjordiska ledningar för tankning m.m. minimera antalet fordonsrörelser.

Luftfartsverket har hittills aktivt drivit miljökrav i de internationella organisationerna och gentemot motortillverkare. Framtiden kommer att ställa fortsatt stora krav på insatser från verket.

15.2.9. Miljöanpassad sjöfart Prop. 1990/91:90

Regeringens ställningstaganden: Sjöfarten har en viktig roll i det svenska transportsystemet främst genom de internationella sjötrans- porterna.

En miljöanpassad sjöfart kan endast förverkligas fullt ut genom ett internationellt samarbete. I samarbete med de nordiska och övriga europeiska länderna skall Sverige aktivt verka för att internationella miljökrav för sjöfarten antas. Huvudstrategin för att minimera sjö- fartens luftföroreningar skall vara att ställa höga krav på utsläppsre- duktion på fartygen genom åtgärder vid källan och krav på kraftigt förbättrad bränslekvalite'.

Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden förtillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg. Förslag till åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen från sjöfarten skall utarbetas under år 1991.

Sverige skall inom International Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga mot miljön. Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prio- ritet åt det internationella miljöarbetet.

Sjöfartsverket skall tillsammans med naturvårdsverket arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten i vilken sjöfartsverkets miljörapport skall följas upp. I sjöfansverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa sjö- fartens negativa miljöeffekter.

Inledning

Historiskt sett har det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten både nationellt och internationellt varit inriktat på att minska vattenförorening- ar förorsakade av utsläpp av olja och andra miljöfarliga ämnen.

Kunskaperna om sjöfartens miljöpåverkan har fördjupats och i dag vet vi att vi även måste uppmärksamma bl.a. sjöfartens luftföroreningar.

I dag utarbetas internationella bestämmelser rörande sjöfarten och mil- jön inom främst två organisationer; International Maritime Organization (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM).

De betydelsefullaste konventionerna som gäller havsföroreningar är MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen.

I MARPOL 73/78 har hittills fem problemområden inringats för vilka regler har utarbetats. De är:

_ Olja — Skadliga flytande ämnen i bulk — Skadliga ämnen i förpackad form _ Toalettavfall

— Fast avfall (köksavfall m.m.)

Ytterligare ett område är under utarbetande. det behandlar fasta bulk- lastcr, t. ex. gödningsämnen, arsenikmalm m.m.

I Sverige har MARPOL 73/78 tillämpats innan den trätt i kraft globalt. 352

genom att Sverige tillsammans med övriga östersjöstater inom Helsing- forskommissionen ratificerat Helsingforskonventionen att gälla från den 18 mars 1974. '

Helsingforskonventionen innehåller förutom de tekniska regler som ba- seras på MARPOL 73/78 också regler om samarbete i gemensamma frågor samt samarbete vid överträdelser i fråga om olagliga utsläpp.

I den nationella lagstiftningen finner vi bl.a.: Lag (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (SJÖFS 198332) samt förordning (l980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Med stöd av den senare har sjöfartsverket gett ut Sjöfartsverkets kungö- relse om åtgärder mot Vattenförorening från fartyg (SJÖFS 1985: 19) som i stort sett innehåller de tekniska krav som finns i MARPOL 73/78.

Utanför dessa regelsystem finns FNs havsrättskonvention som innehål- ler bestämmelser om vilka åtgärder enskilda länderfår vidta inom sjöfarts- området. Havsrättskonventionen innehåller bl.a. bestämmelser om skydd för den marina miljön. Enligt konventionen skall länderna var för sig eller tillsammans vidta alla åtgärder som behövs för att skydda den marina miljön. Åtgärderna omfattar såväl land- som vattenbaserade förore- ningskällor. Giftiga, skadliga substanser och särskilt långlivade ämnen från landbaserade källor Skall förhindras att nå havsmiljön genom sprid- ning från atmosfären eller i samband mcd dumpning enligt konventionen. Länderna uppmanas också att införa bestämmelser som förhindrar att föroreningar sprids från flygplan via atmosfären till havsmiljön.

Havsrättskonventionen förbinder enskilda länder att i god tid notifiera andra länder och internationella organ om regler som planeras inom konventionens tillämpningsområde.

Dessa internationella regelverk medför att utrymmet för svenska särlös- ningar för sjöfarten begränsas.

Den europeiska utvecklingen ställer allt större krav på utbyggda trans- porter. De landbaserade transporterna — vägnätet och järnvägarna men också trafiken i luftrummen är ansträngda och utnyttjade till bristnings- gränsen. Möjligheterna att bygga ut dessa för att svara mot den ökande efterfrågan är begränsade och förenade med stora investeringar i infra- struktur. Vår bedömning är att sjötransporterna har en betydande tillväxt- potential.

Kraven på sjöfartens miljöanpassning ökar. En satsning på sjöfart krä— verjämförelsevis små investeringar. Behovet av investeringari infrastruk- tur är marginella ijämförelse med övriga transportslag. Satsningar behövs främst på fartygen. '

Sjöfarten svarar för den alldeles övervägande delen av transporterna till och från utlandet. 80% av Sveriges import (ton) år 1988 skedde på lastfar- tyg som anlöpte svenska hamnar. Om man även räknar in det färjegods som på järnväg eller lastbil inkommer till Sverige blir andelen 93%. Av den totala exporten år 1988 skeppades 53% på lastfartyg från svenska hamnar. Inräknas färjegods stiger andelen till 68%. Medtas dessutom malmskeppningarna över Narvik uppgick den helt eller delvis med fartyg transporterade delen av Sveriges export till 92 %.

År 1989 ökade den svenska handelsflottan med 26 fartyg och 0,4 milj. bruttoton. Det var första gången sedan år 1975 som handelsflottan ökade. Den positiva utvecklingen avspeglas dock främst i den stora volymen be- ställningar på nya fartyg som svenska redare har gjort. Trenden att huvud- delen av det tonnage som kontrolleras av svenska redare registreras utom- lands väntas dock fortsätta.

Sjöfart på Sverige utgörs i dag. när det gäller lastfartyg. till 80% av utländska fartyg.

Detta förhållande har betydelse när det gäller vilka åtgärder som är möjliga för statsmakterna att vidta för att minimera sjöfartens negativa miljöpåverkan. I ett längre tidsperspektiv är det dock fullt möjligt att vidta långtgående åtgärder som avser den internationella sjöfarten.

Sjöfartens luftföroreningar m. m.

Regeringens ställningstaganden: Sjöfartens luftföroreningar skall minimeras genom att höga krav ställs på utsläppsreduktion på farty- gen (åtgärder vid källan) och att krav ställs på förbättrad bränslekva- lite'.

Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar. dvs. i huvudsak i den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskom- melser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. En utgångspunkt i arbetet bör vara att svavelhalten fr.o.m. år 1993 be- gränsas till 0,5 viktprocent för fartyg vars huvudmaskineri konstrue- rats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer samt för enheter för värme- och kraftproduk- tion i fartyg.

Sverige skall inom IMO verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga mot miljön.

Sjöfartsverket skall tillsammans med naturvårdsverket arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten i vilken sjöfartsverkets miljörapport skall följas upp. Förslag till åtgärder för att minska kväveoxidutsläpp från sjöfarten bör utarbetas redan under år 1991.

Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket har haft regeringens uppdrag att tillsammans med statens naturvårdsverk kartlägga sjöfartens miljöeffekter och utarbeta förslag till åtgärder för att minska sjöfartens miljöförorening- ar. Sjöfartsverket har till regeringen redovisat rapporten Sjöfartens miljö- effekter — en inventering med förslag till åtgärder.

1 sin rapport redovisar verket en brett upplagd inventering av sjöfartens miljöföroreningar. Alltifrån störningseffekter från fritidsbåtar till haloner i släcksystem och kvalitén på bunkeroljor avhandlas.

Sjöfartsverket tar upp frågan om ekonomiska styrmedel och redovisar

bedömningen att ett införande av miljöavgifter för sjöfarten är behäftat med flera svagheter. Sverige är beroende av tillgång till befintligt tonnage för att säkerställa transportbehoven för svensk utrikeshandel. Nationella bestämmelser i ett litet land som Sverige har små utsikter att påverka världshandelsflottans utveckling. Större handelsländer måste vara delakti- ga i en sådan utveckling om ett genomslag skall uppnås.

Sjöfartsverket anser också att svårigheter uppstår då miljöavgifter skall administreras och kontrolleras liksom när avgiftsunderlaget skall definie- ras.

Sjöfartsverket ifrågasätter om ett system med miljöavgifter kan beteck- nas som verkningsfullt, korrekt och rättvist. Verket menar att stor risk föreligger för att det endast medverkar till ökade kontrollinsatser och ökade kostnader för svensk import och export.

Verket förordar i stället en begränsning av svavelhalten i fartygsbränslet. För fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för tjockoljedrift menar verket att svavelinnehållet bör begränsas till maximalt 0.5 viktprocent. För fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer. vare sig dessa är fiske- fartyg, fritidsbåtar eller andra fartyg. samt för enheter för värme- och kraftproduktion i fartyg begränsas svavelhalten till maximalt 0.1 viktpro- cent.

Verket föreslår också en mängd tekniska åtgärder som många gånger måste föregås av beslut inom IMO för att få den nödvändiga internationel- la acceptansen. I rapporten avstår verket från att prioritera mellan de olika förslagen till åtgärder.

Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna har uttryckt tillfreds- ställelse med att sjöfartsverket så grundligt gått igenom hela spektrumet av sjöfartens miljöeffekter. Några större invändningar mot verkets redogörel- se har inte uttryckts. Naturskyddsföreningen m. fl. saknar dock en plan från verket om hur det fortsatta arbetet bör bedrivas. vilka prioriteringar som bör göras.

Statens naturvårdsverk föreslår en 3-gradig prioritering där bunkeroljor. rökgaser, fartygstrafik i tätbebyggda områden. kolväten, oljeutsläpp. ha- loner. köldmedier. sopor och avfallshantering, spolvätska och förorenade ballastrestcr från oljetankfartyg samt rengöringsvätskor från kemikalie- tankfartyg ingår i den första, mest angelägna åtgärdsgruppen.

Miljöavgiftsutredningen och naturvårdsverkets aktionsprogram mot luft- föroreningar och försurning, Luft 90: Den statliga miljöavgiftsutredningen (SOU 1990:59) och även naturvårdsverkets aktionsprogram Luft 90 har föreslagit införandet av ett avgiftssystem för sjöfarten som syftar till att minska svavelutsläppen i Sveriges närområde. Enligt förslaget skall både inrikes och utrikes sjöfart omfattas. Utredningen menar också att avgifts- systernet snarast möjligt skall utvidgas till att omfatta också kväveoxider. Avsikten är att statliga avgifter. relaterade till fartygens miljösäkerhet. skall belasta hamnägaren som i sin tur skall föra kravet vidare till det berörda fartyget.

Remissinstanserna: Svenska Arbetsgivare/öreningen. statens naturvårds- verk, Svenska lokaltrafik/öreningen. Svenska kommunförbundet, länsstyrel- serna i Stockho/ms och Västernorrlands län, Lantbrukarnas riksförbund och

statens järn vägarär positiva till förslaget. Tveksamma är transportforskning— sberedningen och Sveriges redarejörening. Statskontoret pekar på de admi- nistrativa problem som är förknippade med beslutet och sjöfartsverket delar ej miljöavgiftsutredningens syn på ekonomiska styrmedel beträffande sjö— farten.

”I'ransportrådet, statens naturvårdsverk. statens energiverk. riksskattever— ket, styrelsen/ör teknisk utveckling. Svenska kommunförbundet och statens väg— och trafikinstitut är i huvudsak positiva till ett system med miljöavgif- ter för sjöfarten. Styrelsenjör teknisk utveckling anser dock att det vore en enklare åtgärd att införa en reglering. Sjöfartsverket. naturskvddsförening- en och Landsorganisationen förordar en reglering av svavelhalten i stället för miljöavgifter. Industri/örbimdet anser att det vore enklare att begränsa svavelhalten genom överenskommelser med grannländerna. Redareför- eningen vill att frågan utreds ytterligare.

Regeringens överväganden: För att åtgärda sjöfartens påverkan på luften och därmed även på den marina miljön måste framtida fartyg uppfylla mycket högt ställda emissionskrav. Olika åtgärder kan vidtas för att dessa skall uppnås. Detta kan endast uppnås genom internationellt erkända lösningar och överenskommelser samtidigt som större miljövinster därvid också uppnås.

Emissionerna kan begränsas genom en kombination av en förbättrad bränslekvalité och motorkonstruktion tillsammans med rökgasrening.

Den allvarligaste miljöpåverkan som sker från fartyg till luften och den marina miljön sker främst genom utsläpp av svavel. kväveoxid och kol- dioxid. Sjöfartens utsläpp av luftföroreningar är i dag helt oreglerade. I regel används bunkeroljor med relativt höga svavelhalter (2—2.5%) och kväveoxidutsläppen renas inte. Sjöfarten svarar i dag för knappt 10% av svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen i Sverige. I absoluta tal rör det sig om 17000 ton svaveldioxid och 33000 ton kväveoxid per år (1988 års siffror).

Kvalitén på de bunkeroljor som normalt tillhandahålls på den interna- tionella marknaden har i takt med utvecklingen av raffinaderitekniken gradvis försämrats. Tillgången på lågsvavliga oljor i världen är tillräcklig för att försörja sjöfarten i dag. men distributionsnät saknas.

Denna utveckling är enligt regeringens uppfattning i högsta grad önsk- värd att bryta.

De motortekniska åtgärder som är möjliga att genomföra påverkar i första hand utsläppen av kväveoxider och bedöms kunna minska utsläp- pen med uppemot 30 %. _

Främst är det katalytisk avgasrening som diskuteras. I fasta förbrän- ningsanläggningar kan man uppnå uppemot 90 % reduktion av kväveoxid- utsläppen med sådan rening. Det är ännu osäkert vilken reningsgrad som kan uppnås på fartyg där motorernas belastning _ till skillnad från land- anläggningarnas varierar kraftigt. Den typ av katalysatorer som an- vänds vid kraftverk och liknande anläggningar i land är skrymmande. Om liknande teknik skall användas på fartyg måste maskinrummcn anpassas för att rymma sådan utrustning. '

Också tekniken med icke katalytisk avgasrening av rökgaserna skulle

kunna bli aktuell för fartyg. Denna teknik är betydligt billigare än kataly- tisk rening och kan lättare tillämpas på existerande fartyg.

Regeringen delar sjöfartsverkets bedömning att en begränsning av sva- velutsläppen åstadkoms mer effektivt genom regler för högsta tillåtna svavelhalt än genom ekonomiska styrmedel.

Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbe- te införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i huvudsak i den nordiska färjetra- fiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av över- enskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. En utgångspunkt i arbetet bör vara att svavelhalten fr.o.m. år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktpro- cent för fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer samt för enheter för värme och kraftproduktion i fartyg.

Den svenska regeringen har för avsikt att under våren 1991 ta initiativ till överläggningar i denna fråga på nordisk nivå.

De nordiska länderna bör inom ramen för hamnstatskontrollarbetet gemensamt besluta om ömsesidig inspektion och kontroll för att säkerstäl- la att svavelbegränsningen efterlevs.

Ett av de miljöproblem man arbetat länge med inom sjöfarten är oljeut- släpp. Detta är sammanlänkat med den tekniska säkerhetsnivån. Lika viktigt i sammanhanget är hur frågor om fartygets bemanning, utbildning och övning sköts. Ett internationellt utvecklingsarbete pågår i avsikt att höja den tekniska säkerhetsnivån i tankfartygen.

Sveriges insatser bör i första hand bestå i att verka för en prioritering av det förebyggande arbetet. Ett antal tekniska förbättringar kan och bör åstadkommas för att tankfartygen skall bli säkrare.

Ett annat exempel på sjöfartens miljöpåverkan är det inte oväsentliga tillskottet av avloppsreningsvatten från passagerarfartygens avloppsre- ningsanläggningar. Olika slag av sancringsvätskor tillsätts för att förhindra uppkomst av lukt. Dessa har ofta en skadlig inverkan på marina organis- mer. Miljöpåverkan från den totala fritidsbåtsvcrksamheten sker också ofta i en marinekologiskt känslig miljö.

Vi bedömer i övrigt att sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsver- ket besitter den nödvändiga kompetensen för att kunna lägga upp en strategi inför det angelägna och nödvändiga arbetet med att minimera sjöfartens miljöeffekter. Sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöeffekter utgör en mycket god utgångspunkt för detta arbete.

Regeringen anser att sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsverket skall arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av sjöfartsverket redovisade områden där sjöfarten påverkar vår miljö. Bl.a. skall fritidsbåtstrafikcns negativa miljöeffekter behandlas.

Vi anser också att förslag till åtgärder för att särskilt minska kväveoxid- utsläppen från sjöfarten bör utarbetas av sjöfaitsverket och statens natur- vårdsverk redan under år l99l.

Internationellt arbete

Regeringens ställningstaganden: En miljöanpassad sjöfart kan endast förverkligas fullt ut genom ett internationellt samarbete. I samarbete med de nordiska och europeiska länderna skall Sverige aktivt verka för att internationella miljökrav för sjöfarten antas.

Regeringens överväganden: Sjöfarten är internationell. Det är otvivelak- tigt så att om en varaktigt hållbar utveckling av sjöfarten mot ett mer miljöanpassat transportsätt skall uppnås måste en stor del av inriktningen av det svenska miljöarbetet läggas på det internationella fältet.

Mot bakgrund av det internationella regelverk för sjöfarten som vi tidigare redovisat anser vi att Sverige i samarbete med de nordiska och europeiska länderna aktivt skall verka för att internationella miljökrav för sjöfarten skall antas.

Sjöfartsverkets framtida miljöarbete

Regeringens ställningstaganden: I sjöfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa sjöfartens negativa miljöeffekter. Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prioritet åt det internationella miljöarbetet.

Regeringens överväganden: Av vad vi tidigare anfört framgår att sjöfarts- verkets framtida miljöarbete inom IMO och HELCOM är av största vikt. Ett annat viktigt internationellt arbete är det arbete som sker inom ramen för hamnstatskontrollen. I många avseenden är de överenskommelser. avtal och konventioner som produceras inom ramen för dessa internatio- nella organ bättre alternativ för svensk sjöfart än svenska nationella regle- ringar.

En av sjöfartsverkets främsta uppgifter inom dessa organ är därför att verka för internationella miljökrav för sjöfart så snart som möjligt införes.

En annan prioriterad åtgärd är att verka för snabbast möjliga avveckling av haloner i både nya och gamla fartyg. Sjöfartsverket skall inom IMO också föra fram krav på förbud mot tillsatser av kemiska substanser i bränslet som är skadliga mot miljön.

Föreskrifter avseende sjöfartens luftföroreningar samt tillsyn och kon- troll över nämnda förhållanden är för närvarande ålagt statens naturvårds- verk. Tidigare förda resonemang om sjöfartens sektorsansvar kan innebä- ra att detta bemyndigande bör överföras till sjöfartsverket. Regeringen avser att återkomma i denna fråga när statens naturvårdsverks uppgifter och organisation är klarlagda.

15.3. Miljödepartementets verksamhetsområde

Hänvisningar till S15-3

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 15

15.3.1. Miljöklasser för nya bilar

Regeringens ställningstagande: Ett miljöklassystem skall införas för nya bilari huvudsak enligt miljöavgiftsutredningens förslag. Nya bilar indelas i samband med avgasgodkännande i miljöklasser. Miljöklassindelningen kombineras med ett system för ekonomiska styrmedel som är statsfinansiellt neutralt. Miljöklassindelningen genomförs fr.o.m. 1993 års modeller.

Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen föreslår ett system med tre miljöklasser baserade på federala och delstatliga krav i USA samt med särskild hänsyn till tätortsmiljön.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig om för- slaget är positiva till principen om en indelning av fordon i miljöklasser. Förslaget om miljöklassindelning tillstyrks bl. a. av naturvårdsverket, väg- verket, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska kommunförbundet, Stock- holms stad, Svenska Busstrafikförbundet och Svenska Åkeriförbundet.

Regeringens överväganden: Regeringen anser att ett miljöklassystem i kombination med ekonomiska styrmedel av det slag som utredningen föreslår erbjuder avsevärda fördelar och därför bör genomföras. Genom ett sådant system kan introduktionen på den svenska marknaden av bilar med goda miljöegenskaper stödjas. För närvarande är det i USA, särskilt i delstaten Kalifornien, som de mest långtgående kraven finns. Miljöklass- indelningen bör anknyta till det system som används i dag för godkännan- de och kontroll av nya fordons avgasreningsanordningar. Biltillverkaren kan välja att få bilen avgasgodkänd i valfri miljöklass. Därigenom kan bilavgaslagens regler för certifiering och kontroll utnyttjas och kostnader- na för att administrera systemet hållas på en låg nivå. Till gränsvärdena i miljöklasserna bör knytas hållbarhetskrav. som bl. a. innebär att tillverka- ren ansvarar för att gränsvärdena inte överskrids under en bestämd tid och/eller körsträcka, som varierar mellan olika fordonstyper. De ekono- miska styrmedlen bör utformas så att de ger tillräckliga incitament för tillverkarna att tillhandahålla fordon i de bästa miljöklasserna. Systemet med ekonomiska styrmedel bör vara statsfinansiellt neutralt.

Det är inte möjligt att skärpa de avgasreningskrav som gäller enligt bil- avgaslagstiftningen utan att ge alla biltillverkare tid att anpassa sin produk- tion till de strängare bestämmelserna. Bilindustrins ledtider för att utveckla motorer och avgasreningssystem som medför lägre utsläpp samt för att lägga om sin produktion kan uppgå till fyra till fem år eller mer. Hittills har ändringar av de lagstadgade kraven föregåtts av att gemensamma regler utarbetats tillsammans med andra länder. Det är även i fortsättningen an- geläget att avgaskrav utarbetas i internationellt samarbete, inte minst med beaktande av EES—avtalet. Regeringen återkommer till den frågan i det följande avsnittet. Införandet av nya kravnivåer kan således ske först efter en relativt komplicerad och tidsödande process.

Miljöklassystemet bör införas fr.o.m. 1993 års modeller för personbilar. lastbilar och bussar. Regeringen avser att till lagrådet remittera ett förslag till de lagändringar som behövs för att införa miljöklassystemet. Förslaget kommer tillsammans med en mera utförlig redovisning i fråga om indel- ningen av fordonen m. m. att föreläggas riksdagen så att det kan behandlas under innevarande riksmöte.

Vad gäller stöd för inköp av motoralkoholbussar hänvisar vi till den energipolitiska proposition som regeringen kommer att presentera inom kort. Regeringen har tagit del av den skrivelse där riksdagen har tillkänna- givit för regeringen att riktlinjer för det fortsatta arbetet med att introduce- ra alternativa drivmedel bör utarbetas (JoU 1987/88:23, rskr. 373).

Hänvisningar till S15-3-1

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 15.2.5

15.3.2. F ordonskrav

Regeringens ställningstaganden:

. Regeringen avser att aktivt inom ramen för EES—processen verka för att avgaskraven för personbilar, lätta lastbilar och bussar skärps. Denna skärpning skall ske snarast men senast år 1996 till den nivå som införs federalt i USA med början från 1994 års modeller. . Avgas- och bullerkrav för tunga fordon skärps fr.o.m. år 1996, så att avgaskraven motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen avser att genomföra detta samordnat med såväl EFTA som EG. Naturvårdsverket utarbetar. i samråd med berörda myndigheter, förslag till regler med hänsyn till utveckling- en inom EG. . Naturvårdsverket skall. i samarbete med kommerskollegium och andra berörda myndigheter. utarbeta förslag till gränsvärde för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon. Stor vikt skall fästas vid förslag som kommer fram inom EG. . Regeringen avser att införa avgaskrav för traktorer och arbetsma- skiner samordnat med EFTA och EG fr.o.m. år 1995. Natur- vårdsverket skall, i samråd med berörda myndigheter, utarbeta förslag till sådana krav. En indelning i miljöklasser kan övervägas även för denna typ av fordon. .Naturvårdsvcrket skall, i samråd med berörda myndigheter och med hänsyn tagen till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon. med mycket låga emissioner av avgaser och buller. . Regeringen anser att den av naturvårdsverket utarbetade LETT- rekommendationen, (LETT = lågemitterande tunga tätortsfor- don). skall väljas i största möjliga utsträckning vid inköp av nya fordon framförallt av trafikhuvudmän och andra trafikföretag i större tätorter.

Naturvårdsverkets förslag: I rapporten Luft 90 föreslås att skärpta avgas- krav för lätta bilar och bussar införs stegvis fr.o.m. 1994. 1995 och 1996

års modeller så att de i stort motsvarar de krav som införs federalt i USA vid samma tid.

Förslagen om skärpta avgas— och bullerkrav på tunga fordon. speciella krav på tätortsfordon samt om att införa avgaskrav på arbetsfordon över- ensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har uttalat sig positivt om naturvårdsverkets förslag om skärpta avgaskrav på lätta och tunga bilar och bussar.

Bilindustri/öreningen anser att det svenska regelsystemet bör anpassas och omarbetas med sikte på en fullständig harmonisering med EG.

AB Svensk Bilprovning framhåller att erfarenheterna av nuvarande certi- fieringssystem är utomordentligt goda. Systemet är resurssnålt och innebär förhållandevis lite byråkrati. samtidigt som det genom möjligheten till efterkontroll mycket effektivt identifierar motorfamiljer med kvalitets- och hållbarhetsproblem. Bolaget noterar därför med tillfredsställelse att naturvårdsverkets förslag förutsätter likartade certifieringssystem.

Lantbrukarnas Riks/örbund tillstyrker att avgaskrav införs för nya trak- torer och arbetsmaskiner samt att kraven blir obligatoriska från år 1995. Förbundet anser vidare att till de äldre maskinerna bör ett bidrag erbjudas för att stimulera ett frivilligt åtagande.

Regeringens överväganden: Regeringen bedömer att den positiva miljö- effekten blir störst om skärpta avgaskrav införs snarast av ett stort antal länder i Västeuropa. Regeringen avser därför att aktivt verka för att avgaskraven inom ramen för EES skärps snarast men senast fr.o.m. år 1996 för lätta och tunga fordon samt fr. o. m är 1995 för traktorer och ar- betsmaskiner. Genom det system med miljöklasser för nya bilar fr.o.m. 1993 års modeller som regeringen redovisat kan en stor del av de potentiella miljövinsterna tas tillvara redan innan de nya kraven införs obligatoriskt.

Vi bedömer att utsläppen från tunga fordon kan reduceras till låga nivåer. För tunga fordon skall ett rullande schema tillämpas, där skärpta avgaskrav kombineras med ändrade kravnivåer vid miljöklassindelning- en. Vi bedömer att tre—fyra år är ett lämpligt intervall mellan kravskärp- ningarna.

Skärpta avgaskrav infördes för merpartcn av de lätta bilarna fr.o.m. 1989 års modell. Kraven gäller för personbilar och vissa andra lätta bilar. För resten av de lätta bilarna träder motsvarande krav i kraft fr.o.m. l992 års modeller. Införandet av skärpta avgaskrav föregicks av en tvåårig period då bilar som tidigare uppfyllde kommande krav introducerades på marknaden med hjälp av ekonomiska styrmedel. Mer än 900000 person- bilar som klarar de nuvarande kraven på rening har sålts i Sverige sedan 1986. De utgör ca 25% av hela pcrsonbilsparken. Eftersom de nya bilarna körs mer än äldre svarar de för närmare en tredjedel av trafikarbetet.

Nuvarande avgaskrav för personbilar inom EG är betydligt lindrigare än gällande svenska krav. Inom EG har en principövcrenskommelse träffats om att skärpa kraven fr.o.m. 1993 års modeller. Ett förslag med denna inriktning har lagts fram av EG-kommissionen och omarbetats efter syn- punkter från bl. a. EG-parlamentet. Beslut om förslaget väntas inom kort.

EG-kommissionen arbetar med ett förslag till avgaskrav för lätta last—

bilar och bussar. Något förslag har vad regeringen erfarit ännu inte presen- terats.

EG-kommissionen har presenterat ett förslag om avgaskrav för tunga fordon. Enligt förslaget skall avgaskraven införas i två steg. åren 1993 och 1996— 1997. Gränsvärden och mätmetod år l993 motsvarar i stort de krav som införs i Sverige fr. o. m. 1993 års modeller. De svenska kraven är dock mer långtgående när det gäller utsläppen av partiklar från bl.a. distribu- tionsfordon. EG-förslaget för år 1996 motsvarar vad gäller gränsvärden och mätmetod i stort de federala kraven i USA för [994 års modeller. I EG-förslaget anges ett intervall för gränsvärden för partiklar år 1996, där det lägsta värdet i intervallet i stort överensstämmer med naturvårdsver- kets förslag. EGs system saknar en motsvarighet till det svenska tillverkar- ansvaret och kontrollen av tunga fordon.

I de pågående EES-förhandlingarna diskuteras möjliga lösningar på bilavgasområdet för att underlätta handeln med bilar utan att miljöambi- tionerna sänks. Regeringen kommer i särskild ordning att redovisa utfallet av förhandlingarna. En förutsättning för förhandlingsarbetct är att Sverige inte skall sänka utan höja ambitionerna på miljövårdsområdet. Detta har understrukits av utrikesutskottet (UU l988/89:19).

AB Svensk Bilprovning har vid kontroll av nya personbilar av 1989 och 1990 års modeller konstaterat att med de bästa avgasreningssystemen som finns på marknaden kan väsentligt lägre utsläpp uppnås än vad som krävs enligt bilavgaslagstiftningen. Nya skärpta krav kan mot den bakgrunden leda till en generell användning av de miljömässigt bästa koncepten.

En skärpning av avgaskraven _lör lätta bilar kan alltså mötas med en utveckling av konventionell avgasreningstcknik. För bilar med bcnsindrift kommer det, enligt bilindustrin att handla om system där katalysatorn fortfarande är en central del, men där bl. a. styrningen av bränsletillförsel och förbränning sker noggrannare. Skärpta krav kan dessutom förväntas ge en förbättrad kvalitetskontroll i samband med biltillverkningen, då marginalerna blir mindre och kraven på god hållbarhet ökas. Dessutom innebär användningen av inbyggda felsöknings- och diagnossystem möjlig- heter till bättre underhåll och därmed lägre utsläpp från bilar i trafik.

I den s.k. Stockholmsgruppen (där bl.a. flertalet EFTA-länder ingår) beslöts hösten 1989 att gruppen skall arbeta för att ta fram gemensamma avgasreglerjör tunga fordon som kan införas i medlemsländerna under 1990—talets andra hälft. Motsvarande diskussioner har påbörjats inom EG. Enligt regeringens bedömning kommer Sverige att lättare kunna skärpa kraven om andra länder i Europa samtidigt ansluter till den aktuella kravnivån. Därför kommer regeringen inom EES att driva frågan om skärpta avgaskrav. Det ligger även miljöfördelar i att flera länder samtidigt enas kring införandet av en gemensam kravnivå. Sverige är beroende av att åtgärder vidtas i flera andra länder i Europa eftersom transporterna av luftföroreningarna är gränsöverskridande. Ett europeiskt samarbete har stor betydelse för arbetet med att minska förekomsten av luftföroreningar.

Regeringens uppfattning är att avgaskrav skall baseras på bästa tillgäng— liga teknik. Detta motsvarar vad gäller kväveoxider och partiklar åtmins- tone det krav som skall införas i USA år 1994. Nivåerna vad gäller koloxid

och kolväten kan troligen skärpas jämfört med USA-kravet. År 1996 bör vara en lämplig införandetidpunkt, tre år efter införandet av de första kraven.

Speciella skärpta krav för dieseldrivna tätortsfordon som kan föregås av en rekommendation till köpare av tunga tätortsfordon, kommer att bidra till att minska utsläppen av caneerogena, mutagena samt allergiframkal- lande föroreningar från den tunga trafiken i tätorter.

Miljöprojekt Sundsvall-Timrå redovisar i rapporten (SOU 1990: 102) att skärpta krav på tunga fordon och speciella krav för tunga tätortsfordon har avgörande betydelse i arbetet för en bättre luftkvalitet i tätorter.

Enligt de svenska reglerna för bilavgaskontroll läggs huvudvikten på att avgaskraven uppfylls för bilar i trafik. Därför finns regler om att utrust- ningen måste vara funktionsduglig och hållbar. Det är också därför som tillverkaren har ett utsträckt ansvar för bilarnas miljöegenskaper även efter försäljningen. Regeringens uppfattning är att denna inriktning på reglerna är mycket väsentlig för miljöeffekten och bör gälla även fortsätt- ningsvis.

Skärpta avgaskrav av hittills tillämpat slag medför att utsläppen av kväveoxider och kolväten bringas ner på en låg nivå. Utsläpp av koldioxid påverkas däremot inte.

Miljöprojekt Västra Skåne föreslår i sin rapport (SOU 1990:93) att ett gränsvärde för högsta tillåtna bränsleförbrukning för personbilar införs.

Flera länder har försökt begränsa fordonens bränsleförbrukning genom överenskommelser med tillverkarna. Så har skett i Frankrike, Italien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Några länder tilllämpar liksom Sve- rige och USA ett system med uppgifter till köparna om bilarnas bränsleför- brukning.

Inom EG studeras möjligheten att införa krav om högsta tillåtna utsläpp av koldioxid från personbilar till 250 gram koldioxid per km. Det motsva- rar en bensinförbrukning på ca 1,05 liter per mil. Naturvårdsverket skall, i samarbete med kommerskollegium och andra berörda myndigheter, utar- beta förslag till gränsvärde för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon. Förslag, som kommer fram inom EG, bör ligga till grund för naturvårds- verkets förslag.

Internationellt sett har utsläppen från arbets/ordan hittills ägnats lite intresse. För Sverige innebär detta att det i dagsläget inte finns några internationella avgaskrav för motorer till arbetsfordon att direkt bygga vidare på. Regeringen kommer att verka för att samordnade krav för traktorer och andra arbetsmaskiner införs inom EFTA och EG.

Med arbetsfordon avses motordrivna fordon inom jordbruk, skogsbruk. bygg- och anläggningsbransehen, lasthantering m.m. som inte måste regi- streras som lastbil eller buss enligt fordonskungörelscn (1972: 595).

Totalt omfattas ungefär 600000 fordon. Majoriteten av dessa är diesel- drivna. Antalet bensindrivna arbetsfordon uppgår till ungefär 200000. Utsläppen från de bensin- och fotogcndrivna arbetsfordonen har vad gäller kväveoxider och partiklar betydligt mindre betydelse för den totala ut- släppsbildcn. Arbetet bör därför koncentreras på att utvärdera möjlighe- terna till utsläppsbegränsningar för de dieseldrivna fordonen.

Arbetet med att utforma ett effektivt system för att upprätthålla att fordon uppfyller uppställda avgaskrav bör fortsätta. Bl.a. är det viktigt att de reservdelar som används vid reparation och utbyte av avgasrelaterade komponenter är godtagbara. Garantier för detta bör skapas. samtidigt som konkurrensbegränsningar på reservdelsmarknaden bör undvikas. Na- turvårdsverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till ett system för certifiering av avgasrelaterade reservdelar. Förslaget. som bygger på mot- svarande amerikanska certifieringsregler. har mött kritik från reservdels- tillverkarna. som anser det kan leda till konkurrensbegränsningar. Samti- digt föreligger vissa oklarheter. bl. a. när det gäller frågan om tillverkarnas ansvar för fordon som försetts med reservdelar från oberoende leverantö- rer. Verkets förslag bereds därför vidare inom regeringskansliet.

Genom bilskrotningslagen (19751343), som tillkom år l975, skapades ett varaktigt system till skydd mot nedskräpning i naturen. Riksdagen har hösten 1990 tillkännagivit för regeringen att en höjning av bilskrotnings- prcmicn bör övervägas (1989/90:TU9, rskr. 74). Regeringen har övervägt om detta system kan användas som styrmedel för att komma till rätta med biltrafikens utsläppsproblem. Utskrotning av äldre bilar är ett sätt att minska kväveoxidutsläppen. Kostnaden för åtgärden räknat på per kilo minskade kväveoxidutsläpp är drygt 400 kr. Detta kan jämföras med kost- naden för att installera effektivare reningsutrustning i nya lätta bilar som naturvårdsverket har beräknat till ca 5 kr. per kilo minskade kväveoxidut- släpp.

Vi anser att våra förslag om att införa miljöklasser för nya bilar samt skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är mer kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider än en höjning av bilskrotnings- premien. Det är vidare osäkert om en förhöjd premie stimulerar till ökad Utskrotning när premien i förhållande till nybilspriset kommer att vara mycket liten. Bilskrotningsprcmien måste dock kontinuerligt ses över så att inte fordonen ställs i naturen.

Utsläppen från tunga fordon ger framför allt problem med lokala hälso- effekter. Skärpta krav på avgasrening enligt regeringens ställningstagande kommer med stor sannolikhet att leda till att WHOs och naturvårdsver- kets riktvärden för luftkvalitet (Luft 90) inte kommer att överskridas efter sekelskiftet. Mcd skärpta krav på avgasrening i kombination med skärpta krav på dieselbränsle kan en kraftig reduktion av partikelutsläppen ske. ungefär 50%.

En motor i enlighet med LETT-rekommendationen har betydligt lägre utsläpp än en genomsnittsmotor av kväveoxider, kolväten och partiklar. Den genomsnittliga utsläppsreduktionen kan uppskattas till en halvering av kväveoxid- och kolväteutsläppen samt en reduktion med 80 % av parti- kelutsläppen.

Särskilda krav på tätortsfordon kan innebära att bullerproblemen i tätorter kan komma att avsevärt minskas.

Genom skärpta avgaskrav för arbetsfordon fr.o.m. år 1995 kan utsläp- pen av kväveoxider komma att minska med ca 10000 ton år 2000. Full effekt av krav som införs för arbetsfordon år l995 erhålls inte förrän efter mellan 15 och 20 år. Införandet av miljöklasser för nya arbetsfordon kan

stimulera en tidigare introduktion av fordon som klarar kommande krav. Detta ger en tidigare miljöeffekt.

Regeringen kommer att verka för att skärpta avgaskrav på lätta bilar införs år 1996 motsvarande den nivå som införs federalt i USA med början från 1994 års modeller. Detta kommer att ge en full utsläppsminskning först mellan åren 2010 och 2 015. År 2 015 kommer utsläpp från lätta bilar av kväveoxider och kolväten att ha minskat med 80% räknat från 1988. De skärpta kraven medför en stor reduktion framför allt för utsläppen av kväveoxider.

När hela bilparkcn omkring år 2015 bytts ut till fordon som klarar de skärpta avgaskraven kan utsläppen ha minskat med 32000 ton kväve- oxider per år och 11000 ton kolväten per år, jämfört med en tillämpning av nu gällande avgasreningskrav. Av dessa minskningar står de bensind- rivna personbilarna för 85 % av kväveoxiderna och 95 % av kolvätena. Det är alltså åtgärder på den stora personbilsparken som minskar utsläppen. Den stora miljöeffekten fås genom de skärpta kraven i fråga om kväveox- ider och kolväten. Skärpta partikelkrav kan för dieselmotordrivna bilar medföra mellan 40 och 60% lägre utsläpp från lätta bilar år 2015 än vad som uppnås med nuvarande krav.

Den slutliga miljöeffekten påverkas givetsvis också av hur mycket väg- trafikarbetet kommer att öka. Den ovan beräknade miljöeffekten baseras på transportrådets prognos hösten 1990.

Den sammantagna effekten av införandet av miljöklasser i kombination med skärpta avgaskrav på bilar. bussar och arbetsfordon blir en reduktion av kväveoxidutsläppen med ungefär 30000 ton till år 2000. Full effekt av införandet av skärpta krav uppnås först mellan år 2010 och 2 015.

Hänvisningar till S15-3-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 15.2.5

15.3.3. Internationell samverkan

Sverige har lagt ner ett stort arbete på att driva bilavgasfrågor internatio- nellt. Viktiga internationella överenskommelser har träffats för att begrän- sa utsläpp. Ett betydelsefullt arbetc har utförts inom den s.k. Stockholms- gruppen som på svenskt initiativ tillkom år 1985. I gruppen ingår flertalet EFTA-länder. Genom detta samarbete har överenskommlser utarbetats rörande bilavgasföreskrifter, vilka fungerar som underlag för de nationella regler som länderna inför.

Internationellt sker en utveckling i riktning mot strängare avgasrenings- krav. I USA förbereds federala krav som sträcker sig utöver vad som gäller i Sverige. Det är framför allt i delstaten Kalifornien som de mest långtgå- ende kraven finns.

Beslut om skärpta krav har också fattats inom EG. Besluten innebär att kravnivåema inom EG närmar sig de nuvarande svenska avgasrenings- kraven när det gäller personbilar och tunga fordon. Vissa skillnader kvar- står dock. EG-reglerna saknar de hållbarhetskrav och det kontrollsystem som ingår i de svenska kraven.

Ett kommande EES-avtal innebär särskilda åtaganden som begränsar Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med EGs regelverk. Samordning av

kommande obligatoriska avgaskrav bör ske i första hand med EFTA- ländcrna och med EG.

15.4. Finansdepartementets verksamhetsområde

15.4.] Ändringar i beskattningen av bensin

15.4.].1 Inledning I kcmikalieinspektionens och naturvårdsverkets rapport Begränsnings- uppdraget fastställdes bl.a. målet att all användning av bly på sikt skall upphöra. För att påskynda utvecklingen och användningen av bensin utan blytillsatser föreslogs en större skattedifferens mellan blyad och blyfri bensin. Differensen bör vara så stor att blyfri bensin alltid blir klart billigare än motsvarande blyad kvalitet i användarledet. Det innebär att även blyfri 98-oktanig bensin i användarledet skall vara klart billigare än blyad premiumbensin. Den nuvarande Skattedifferensen bör enligt försla- get därför ökas så mycket att detta säkerställs.

15.4. 1.2 Gällande bestämmelser Skatt på bensin tas ut enligt lagen (1961:372) om bensinskatt och är differentierad så att skatten fr.o.m. den 1 januari 1991 är 2:40 kr. per liter för blyfri bensin och 2:64 kr. per liter för annan bensin. Bensin anses som blyfri om blyhalten är högst 0013 gram per liter vid 15 ”C.

Fr. o. m den 1 januari 1991 tas också en koldioxidskatt ut på bensin med 58 öre per liter enligt lagen (l990:582) om koldioxidskatt. Vidare har mervärdeskatt införts den 1 mars 1990 på bl. a. bensin.

15. 4. 1.3 Ökad dilierentiering av bensinskatten

Regeringens förslag: Bensinskatten sänks den 1 juli 1991 med 3 öre per liter för blyfri bensin och höjs med 4 öre per liter för annan bensin.

Förslaget i begränsningsuppdraget: Överensstämmer i principiellt avse- ende med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget om en av- veckling av blyanvändningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på att den mer avgörande insatsen för miljön finns i avveckling av blyad bensin.

Regeringens överväganden: I blyfri bensin är den maximalt tillåtna hal- ten bly 0,013 gram per liter. Enligt förordningen (1985: 838) om motorben- sin får sådan motorbensin som inte är blyfri, eller som innehåller mer än 5 volymprocent bensen inte tillverkas. importeras eller överlåtas för yrkes- mässigt bruk inom landet. Enligt övergångsbestämmelscrna till förord- ningen får bensin med oktantalet 98 importeras, tillverkas och överlåtas om blyhalten inte överstiger 0,15 gram per liter. I äldre bilar som inte kan

köras på blyfri bensin är blyets funktion att höja oktantalet och motverka knackning. Blyets funktion är också att smörja ventilerna.

Alternativ till bly i bensin med smörjandc och oktanhöjande egenskaper finns att tillgå. Sedan en tid saluförs blyfri bensin med oktantalet 98. Oktantalet har höjts utan att halten aromater ökats. Den blyfria 98-oktani- ga bensinen kan användas till bilar som kräver högre oktantal än 95 men vilkas ventiler inte kräver smörjning. Blyets smörjandc effekt kan uppnås med andra tillsatser (additiv). Flera sådana finns framtagna. Kostnaderna för ett additiv med smörjeffekt är endast några öre per liter bensin.

Framställning av blyfri 98-oktanig bensin. utan att höja aroniathalten är förhållandevis kostsam. I dag är skillnaden i bensinskatt mellan blyfri och blyad bensin 24 öre per liter. Skillnaden förstärks genom att mervärdeskatt numera tillkommer på bensinpriset och uppgår till totalt 30 öre. I använ- darledet är den blyfria 98-oktaniga bensinen trots detta ca 7 öre dyrare än den blyade 98-oktaniga bensinen. För att den differentierade bensinskatt- en skall ge önskad effekt på försäljningen av blyfri bensin och därmed påskynda utvecklingen och användningen av sådan bensin fordras att differentieringen slår igenom även i prissättningen på bensin. Det är därför motiverat att ytterligare differentiera skatten mellan blyfri och blyad ben- sin åtminstone med det belopp som motsvarar skillnaden i produktkostna- der, dvs. 7 öre per liter.

Denna ytterligare differentiering av bensinskatten bör träda i kraft den 1 juli 1991. Den bör genomföras så att en lägre skatt införs för den blyfria bensinen. medan skatten för övrig bensin höjs så att förslaget blir statsfi- nansiellt neutralt. Skatten bör sänkas med 3 öre för blyfri bensin och höjas med 4 öre för annan bensin. Regeringen föreslår att detta sker genom ändringar i 2 5 bensinskattelagen så att skattesatsen sänks till 2:37 kr. per liter för blyfri bensin och höjs till 2:68 kr. per liter för annan bensin. Förslaget innebär. när också mervärdeskatt tas ut på bensinen. att den sammanlagda Skatteskillnaden mellan blyfri och annan bensin ökar från 30 öre till ca 39 öre. Skulle det visa sig att konsumtionen av den blyfria bensinen förändras kraftigt kan detta få återverkningar på statsinkomsterna. Skattenivån kan då behöva omprövas. För närvarande är inemot hälften av all bensin som säljs i Sverige blyfri. På längre sikt, när den blyfria bensinen kommer att utgöra en dominerande del av den svenska bensinförsäljningen, bör frågan om behovet av en skattedifferentiering tas under förnyat övervägande.

Hänvisningar till S15-4

15.4.2. Miljöklassindelningen av oljor 15.4.2.I Inledning

Naturvårdsverket har i rapporten Luft 90 Aktionsprogram mot luftförore- ningar och försurning lämnat ett förslag till kvalitetsklasser på dieselbräns- len. Förslaget, som ansluter till den nuvarande miljöklassindelningen av oljor enligt lagen (1957:262) om allmän cnergiskatt, innebär i huvudsak att gränsvärdet för tillåten svavelhalt i miljöklass 2 skärps och att gränsvär- den införs för tre nya parametrar i miljöklass 1 och 2 nämligen halt av polycykliska aromatiska kolväten, densitet och cetanindcx.

Under ärendets beredning har diskussioner förts med företrädare för AB Svensk Bilprovning, riksskattcverket, statens provningsanstalt och Svens- ka Petroleum Institutet. Under hösten 1990 har även en hearing genom- förts på miljödepartementet med anledning av naturvårdsverkets förslag. Deltagare har varit företrädare för Svenska Petroleum Institutet. Bilindu- striföreningen, Svenska Lokaltrafikföreningen. transportforskningsbered- ningen, Ecotraffic samt naturvårdsverket.

I5 . 4. 2. .? Gällande bestämmelser

Allmän energiskatt tas fr.o.m. den 1 januari 1991 ut enligt lagen om allmän energiskatt för i princip alla oljeprodukter som inte uttryckligen undantas. De energiskattepliktiga oljeprodukterna är i dag indelade i tre miljöklasser beroende på innehållet av svavel och aromatiska kolväten samt kokintervall (destillationsintervall). Standarddicsel och vanlig villa- olja hänförs normalt till miljöklass 3. I denna klass är skatten 540 kr. per kubikmeter. I miljöklass 1 och 2 är den allmänna energiskatten reducerad till 190 resp. 390 kr. per kubikmeter.

En koldioxidskatt enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt har också införts den 1 januari 1991 på nämnda oljeprodukter och tas ut med 720 kr. per kubikmeter. Någon differentiering av koldioxidskatten i miljöklasser görs inte.

Vidare har en skatt på svavel i kol, torv och olja införts den 1 januari 1991. Enligt lagen (l 990:587) om svavelskatt skall svavelskatt betalas med 27 kr. per kubikmeter för varje tiondels viktprocent svavel i motorbränn- olja och cldningsolja. För olja som har en svavelhalt som är högst 0,1 viktprocent utgår inte någon skatt.

Fr.o m. den 1 mars 1990 utgår dessutom skatt enligt lagen (19681430) om mervärdeskatt på energi med undantag för bl.a. tlygfotogen och flyg- bensin.

I 5 .4.2.3 Ändrad miljöklassindelning av oljor

Regeringens förslag: Indelningen i miljöklasser för oljor ändras dels så att svavelkravet skärps i miljöklass 2. dels så att också bränslets halt av polycykliska aromatiska kolväten, cctanindex (mått på na- turlig tändvillighet) och densitet skall beaktas vid miljöklassindel- ningen av klasserna ] och 2. Vidare ändras kravet avseende destilla-

tionsintervallct i dessa klasser så att maximala värdet skall avse temperaturen vid 95% destillat i stället för slutkokpunkten. Samti- digt höjs det maximala värdet i klass 2jämfört med klass 1. Skatte- satserna för klass 1 och 2 sänks med 100 kr. i resp. klass och bestäms till 90 kr. per kubikmeter i miljöklass 1 och 290 kr. per kubikmeteri miljöklass 2. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag dock att naturvårdsverket inte uttalat sig beträffande skattesatserna.

Remissinstanserna: Enligt Bilindustri/öreningen är det viktigt att till- gängligheten av klass 2 blir så god att detta bränsle får en bred användning. Kommerskollegium och Svenska Petroleum Institutet pekar på arbetet inom den Europeiska standardiseringskommissionen (CEN) som Sverige deltar i och att man inte bör antecipera en kommande europeisk standard.

Kem[kalieinspektionen Svenska åkeriförbundet, länsstyrelserna i Kristi- anstads och Västernorrlands län, Bilindustri/öreningen. transportrådet och Svenska Lokaltrafik/öreningen tillstyrker en sänkning av svavelhalten i dieselbränslet. Kem[kalieinspektionen anser att åtgärder måste vidtas för att få till stånd en snabbare utveckling och övergång till andra drivmedel eller alternativ teknik.

Regeringens överväganden: Tunga dieselfordon bidrar i tätorterna till hälsoproblem vad gäller luftvägarna och ökad cancerrisk samt till rök, lukt, försurning och korrosion. De bidrar stort till utsläpp av framför allt partiklar och svaveldioxid samt till utsläpp av kvävedioxid. Från hälsosyn- punkt är kvävedioxiden och svaveldioxiden kännbara främst för astmati- ker och personer med känsliga luftvägar. Vid livligt trafikerade gator kan upp till 30—40% av svaveldioxidhalten i luften härröra från svavlet i dieselbränsle.

Regeringen avser att samordnat med EG- och EFTA- Iändema snarast skärpa kravet på högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle till 0,05 viktpro- cent.

Internationellt har problemen med dieselbränslen uppmärksammats så- väl i Europa som i USA.

Beslut om en gemensam europeisk standard för dieselbränsle kommer att fattas av CENs tekniska kommitté före slutet av år l99l. Arbetet har bedrivits genom en arbetsgrupp med representanter från EG- och EFTA- länderna. För Sveriges del har deltagit representanter för bilindustrin, statens provningsanstalt och naturvårdsverket.

Staten Kalifornien har beslutat om sänkt aromathalt i dieselbränsle fr.o.m. den 1 oktober 1993. För svavelhalten gäller maximalt 0.05 vikt- procent.

Sverige införde så sent som den 1 januari 1991 en miljöklassindelning av oljor. Klassindelningen syftar till en ökad användning av miljövänligare drivmedel (prop. 1989/90:11 l, SkU31, rskr.357). Beslutet togs av riksda- gen ijuni 1990 och byggde på ett förslag som miljöavgiftsutredningen lagt fram hösten 1989 (SOU l989c83). I propositionen till nämnda lagstiftning anfördes att de krav som ställs på bränslena i de skattemässigt gynnade miljöklasserna kan behöva ändras i framtiden som en följd av den snabba utveckling som pågår för att ta fram från miljösynpunkt bättre bränslekva- liteter (prop. l989/90: I II s.16l).

Under hösten 1990 antog riksdagen ett förslag om att allmän energiskatt och koldioxidskatt skall tas ut för i princip alla oljeprodukter som inte uttryckligen undantagits (prop. 1990/91: 19. SkU2, rskr.40). Samtidigt tillkännagavs på begäran av skatteutskottet att regeringen bör analysera konsekvenserna av miljöklasserna för oljor och snarast återkom ma med en redovisning och eventuella förslag.

Trots att den nya klassindelningen endast varit i kraft sedan den 1

januari 1991 är det viktigt med hänsyn till behovet av en skälig anpass- ningstid att redan nu skärpa kraven i enlighet med de förslag som na- turvårdsverket lagt fram. Skälen härtill är följande.

De nu gällande miljöklasserna innehåller gränsvärden för parametrarna svavelhalt. aromathalt och destillationsintervall. Däremot finns inga gränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten, tändvillighet (cetantal) och densitet.

Bränslets kvalitet är en faktor av stor betydelse när det gäller emissioner från dieseldrivna motorfordon. Det har visat sig att de från emissionssyn— punkt viktigaste parametrarna för ett dieselbränsle är svavelhalt. aromat- halt (inkl. polycykliska aromatiska kolväten). destillationsintervall. cetan- tal och densitet. Det finns mer eller mindre direkta samband mellan dessa parametrar. men krav på en enstaka parameter är inte tillräckligt styrande för de övriga. Därför bör krav uppställas på i princip alla dessa parametrar i en bränslespecifikation.

Naturvårdsverket föreslår en ändrad högsta gräns för svavelhalt från 0.02 till 0,005 viktprocent i miljöklass 2. Det nya gränsvärdet har bestämts med hänsyn till att vissa av de s.k. LETT-fordonen (lågemitterande tunga tätortsfordon) som redan finns i produktion kräver ett bränsle med en maximal halt om 0.005 viktprocent svavel för att kunna upprätthålla ställda krav på partikelutsläpp. Introduktionen av dessa fordon bromsas Om det inte finns tillgång till lämpligt bränsle. LETT-normcr för diesel- drivna tätortsfordon, tunga lastbilar och bussar innebär en reduktion av kolväte— och kväveoxidutsläppen med ca 50% och en partikelreduktion med 80% jämfört med ett medelfordon i dagens tunga dieseldrivna bil- park.

Regeringen föreslår därför att svavelkravet skärps i miljöklass 2 på det sätt naturvårdsverket föreslagit.

För att snarast få ett bättre bränsle bör i likhet med vad naturvårdsver- ket föreslår gränsvärden införas för parametrarna polycykliska aromatiska kolväten. cetanindex och densitet. Beträffande dessa parametrar kan föl- jande sägas.

Kolväten kan delas in i flera kategorier beroende på kemisk struktur. En av dessa kategorier eller klasser är de aromatiska kolvätena. Dessa delas i sin tur in i undergrupper. t ex mono—, di- och s.k. polyaromatcr. Aroma- tiska kolväten tillhörande den senare gruppen är vad som i det följande avses under beteckningen polycykliska aromatiska kolväten. Utsläpp av polycykliska aromatiska kolväten bidrar i våra tätorter till fotokemisk smog. nedsatt sikt och luktolägenheter. Inom denna grupp finns föreningar som är mutagena och caneerogena.

Cctantalet är ett mått på bränslets tändvillighet och har primär betydelse för utsläpp och körbarhet särskilt i samband med kallstart och körning under uppvärmningsperiodcn. Cetanindcx. som är ett mått på den naturli- ga tändvilligheten är enklare att bestämma än cetantalet och utgör en garanti för att den föreskrivna tändvilligheten erhålls utan cetantalshöjan- de tillsatser (additiv) vilkas effekter på hälsa och miljö inte är tillräckligt utredda.

Densiteten anger vikten av en volymenhet bränsle. Densiteten är tempe-

raturberoendc — den stiger med sjunkande temperatur. Därför måste temperaturen anges tillsammans med densiteten. Det är viktigt att detta intervall hålls snävt. Har bränslet för hög densitet leder detta till ökade emissioner och risk för påfrestning på motorn. Användning av bränsle med alltför låg densitet kan visserligen leda till bättre emissionsbild men det sker på bekostnad av sjunkande motoreffektsuttag vilket kan orsaka dålig körbarhet exempelvis för tunga fordon i uppförsbackar. I extrema fall kan låg densitet även leda till motorskador.

Gränsvärdena bör lämpligen bestämmas på det sätt naturvårdsverket föreslagit. Detta innebär att densiteten skall ligga i intervallet 800 till 820 kilogram per kubikmeter vid 15 (:C för miljöklasserna f och 2. Vidare får oljor tillhöriga klass 1 inte innehålla några klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och cetanindex får i denna klass inte understiga 50. I miljöklass 2 får halten polycykliska aromatiska kolväten inte överstiga 0,1 volymprocent och cetanindex får inte understiga 47.

Regeringen föreslår vidare. efter samråd med Svenska Petroleum Insti- tutet och naturvårdsverket. att destillationsintervallets maximala värden i klasserna [ och 2 skall anges för en storhet som är mättekniskt enklare att bestämma och som ger mer tillförlitligt resultat än vad som gäller i dag. Det betyder att det maximala värdet skall avse temperaturen vid 95 % destillat i stället för slutkokpunkten. Det maximala värdet vid 95 % destil- lat skall bestämmas till 285 o(? i miljöklass ] och 295 ”C i miljöklass 2. Det högre värdet i klass 2 motiveras av att det bl.a. bidrar till att branschen skall kunna ta fram större volymer.

Beträffande mätmetoderna för parameterbcstämningen bör standardise- rade mätmetoder gälla. För närvarande föreligger det inte någon definie- rad och utprovad metod för bestämning av polycykliska aromatiska kolvä- ten. Regeringen erfar dock att naturvårdsverket. statens provningsanstalt och Svenska Petroleum Institutet samt Stockholms universitet påbörjat ett arbete för att ta fram en sådan metod. Arbetet beräknas vara klart vid årsskiftet 1991/92.

Den ändrade miljöklassindelningen kommer att innebära klara förbätt- ringar vad gäller mutagena och cancerogena effekter. Detta gäller framför allt dieselbränslen i klass 1. I klass 2 sänks svaveldioxid- och partikelut— släppen kraftigt. Vidare bör effekten bli en viss minskning av kväveoxidut- släppen i tätorterna vilket tillsammans mcd svaveldioxidreduktionen bi- drar till förbättrade hälsoeffekter och minskad korrosion.

Bränsle i miljöklass ! är avsett för kommande tätortsfordon som alter- nativ till biobränslen och inom tätorter för befintlig bilpark. Svavelhalten är nära nollnivån vilket minSkar partikelutsläppen och ytterligare under- lättar de tekniska möjligheterna till effektiv avgasrening hos tätortsfordon med stränga utsläppskrav. För att få fram större tillgång till lägsta kostnad krävs det investeringar i raffinaderier i form av s.k. hydrokrackers som tål tryck upp till 150 bar. Tillverkning i större skala kan förväntas inom den närmaste femårsperioden.

Lättdiesel tillhör i dag miljöklass 2 men kommer genom förslaget att höra till klass 3. Bränslen i miljöklass 2 bör betraktas som alternativ till lättdiesel. De är mer högkokande. har motsvarande aromathalt och betyd-

ligt lägre svavelhalt än dagens lättdiesel. Kvaliteten är mer attraktiv från körbarhetsynpunkt — bl.a. för kommuner med backig terräng och leder även till minskad luktolägenhet. De som nu använder lättdieselbränslen får således genom den aktuella ändringen av miljöklass 2 tillgång till ett bättre definierat bränsle än lättdieselbränslet. Produktion i mindre skala kräver i stort sett inga ledtider på de flesta raffinaderier.

Regeringen anser att Skattedifferensen gentemot miljöklass 3 bör vara så stor att den kan utgöra en pådrivande faktor för de skattskyldiga bolagen att inrikta produktionen mot bättre bränslen och att säkerställa tillgången på tillräckliga mängder av oljor i framför allt miljöklass 2. De nuvarande skat- tesatserna för klass I och 2 bör lämpligen sänkas med 100 kr. i resp. klass och bestämmas till 90 kr. per kubikmeter i miljöklass f och 290 kr. per kubik- meter i klass 2.

De nu föreslagna ändringarna i miljöklasserna 1 och 2 innebär ändringar i [05 lagen om allmän energiskatt och i bilagan till denna lag.

Under år 1989 levererade den totala svenska dieselmarknaden 2,9 milj. kubikmeter dieselbränsle. Av denna mängd utgjorde 8 l0% lättdiesel. Detta innebär att ungefär 30 milj. kr. av dagens skattesubvention inte kommer att utnyttjas. Såvitt nu är känt torde förslaget inte komma att medföra några större ekonomiska konsekvenser under de första åren efter- som då endast små kvantiteter av bränslen i miljöklass ] och 2 kommer att finnas tillgängliga. Branschens bedömning är att kvantiteterna för de olika klasserna fram t.o.m. år 1992 blir 100000— 150000 kubikmeter av bräns- len i klass 2 och endast små kvantiteter av bränslen i klass 1. Detta innebär att kostnaden för skattesubventionen för miljöklass 2 blir 25—37,5 milj. kr.

Regeringen har under hösten erfarit att det på marknaden finns bränslen som har en från miljösynpunkt fördelaktig sammansättning men som ändå kan komma att tillhöra miljöklass 3. Dessa bränslen finns ännu så länge bara i små kvantiteter. Vissa av dessa bränslen har ett lägre energiinnehåll än vanliga bränslen. Detta kan få till följd att motoreffekten blir för låg och att körbarheten försämras. För att få bättre motoreffekt måste oljepumpen justeras vilket i sin tur leder till icke önskvärda miljöeffekter i form av ökade emissioner. Regeringens bedömning är därför att dessa bränslen ännu inte är mogna för placering i en skattemässigt gynnad miljöklass.

Regeringen följer utvecklingen på marknaden och utesluter inte att den nu förslagna miljöklassindelningen i framtiden kan behöva omprövas med hänsyn till miljöegenskapema hos nya oljor.

De aktuella ändringarna i energiskattelagen bör för att ge de berörda en skälig anpassningstid träda i kraft den 1 januari 1992. Vid denna tidpunkt bör också en tillförlitlig metod för mätning av halten polycykliska aroma- tiska kolväten finnas tillgänglig.

Hänvisningar till S15-4-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 18, 20

16. Naturvård

Regeringens stå/Iningstaganden i korthet: Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall ett systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet utarbetas. Arbetet skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndigheter- na för skogsbruk, jordbruk och fiske. Regeringensjörslag !" korthet: Resurserna för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj. kr.

Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj. kr. Resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks med 100 milj. kr.

Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs i naturvårdslagen. Regeringen får föreskriva om förbud mot nydikning i vissa områ- den i landet.

Reglerna om samrådsförfarande i 20 & naturvårdslagen skärps. Länsstyrelsen ges en möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare plats för ett arbetsföretag.

Förtydligande bestämmelser avseende kulturmiljövården införs i naturvårdslagen.

Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite och rättel— se vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.

Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70% lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 50% ädla lövträd.

16.1. Bakgrund

I regeringens proposition (prop. 1987/88:85) om miljöpolitiken inför 1990-talet, lades riktlinjer fast för det samlade naturvårdsarbetet i landet. Viktiga utgångspunkter var att ett hänsynstagande till naturmiljön -bör ingå som ett led i jord- och skogsbruket. Vidare bör representativa och skyddsvärda områden av alla förekommande naturtyper säkerställas var- vid urskogar, våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet skall prioriteras. Ett samlat handlingsprogram för hotade arter och en översyn av hanteringen av medlen för vård och förvaltning av naturreservat samt en översyn av alla naturvårdsobjekt aviserades. Vidare lades fast att en skötselplan är ett obligatoriskt dokument för alla naturreservat och na- turvårdsområdcn.

Riksdagen ställde sig i allt väsentligt bakom dessa utgångspunkter (JoU 23, rskr. 373). Arbetet har successivt utvecklats och förstärkts.

Ett målmedvetet arbete med att öka naturvårdshänsynen bedrivs inom skogs- och jordbruket. Som exempel kan nämnas det omfattande utbild- ningsprogram för enskilda skogsägare, Rikare skog, som drivs av skogsvår-

dande myndigheter, ofta i samarbete med lokala naturvårdsorganisa- tioner.

Riksdagen har beslutat om nya riktlinjer för skogsbruket i fjällnära skog (prop 1990/9113, JoU 13, rskr. 70). Riktlinjerna innebär bl.a. att svårför- yngrade områden där avverkning inte får ske skall klarläggas och avverk- ning i fjällnära skog Skall inte tillåtas som är oförenlig med väsentliga natur- och kulturmiljöintressen.

På jordbrukets område har ett bidragssystem för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet byggts upp. Enskilda jordbruksföretag som upprätthål- ler hävd av miljöer i odlingslandsskapet med stora natur- och kulturvärden av riksintresse kan ges ekonomiskt stöd. I den livsmedelspolitiska refor- men ingår att stöd kan ges till landskapsvårdande åtgärder. Även detta system bygger på avtal med enskilda brukare om fortsatt hävd av områden där en förändrad markanvändning hotar väsentliga natur- och kultur- miljövärden.

Med stöd av naturresurslagen har regeringen fattat ett antal viktiga beslut som stärker skyddet för naturmiljön. En ansökan om brytning av blymalm under sjön Laisan i Arjeplogs kommun har av regeringen be- dömts som oförenlig med bestämmelserna i naturresurslagen. Genom överledning av vattnet i Vindelälvens vattenområde skulle 4 km av sjön ha torrlagts. Vindelälven är skyddad i naturresurslagen mot exploateringsfö- retag som påtagligt kan skada områdets natur- och kulturvärden. Inom det s.k. Emå-projcktet har markavvattningsföretagcn genom regeringens be- slut begränsats kraftigt då dessa hotade malens levnadsmiljö. Regeringen har även avslagit en ansökan om överledning av Ammeråns vatten till Indalsälven för ökad kraftproduktion. Överledningen skulle ha skadat de betydande naturvärden som Ammerån besitter.

Arbetet med att säkerställa skyddsvärda naturområden har intensifi- erats. Betydande arealer skyddsvärd mark, framför allt urskog, har kunnat säkerställas.

Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas landsomfattande inventeringar av våtmarker och grustillgångar pågår. Tidigare genomförda inventeringar av naturvärdena i fjällområdena samt urskogsinventeringcn ligger till grund för det fortsatta arbetet med att inrätta naturreservat och national- parker. Vidare har Skogsstyrelsen inlett inventeringar av sumpskogar (våt- marksskogar) och vissa småbiotoper i skogslandskapet.

En komplettering av besluten om områden av riksintresse för naturvår- den och friluftslivet pågår för närvarande.

En effektivisering av organisationen för vård och förvaltning av na- turvårdsobjekt bedrivs. Förenklade rutiner för hantering av medel och en samordning av förvaltningsorganisationen ute i länen har genomförts, liksom en prioritering av de värdefullaste objekten. Vidare har en invente- ring genomförts för att klarlägga vilka fastigheter och byggnader som kan avyttras samt en översyn och komplettering gjorts av förvaltningsupp— dragen. Information och skyltning har förbättrats. En intensifierad utbild- ning har ökat kompetensen hos förvaltningspersonalen.

Arbetet med att upprätta skötselplaner. inkl. ekonomiska planer för vårdkostnadcr har ännu inte kunnat slutföras helt.

Markområden som avsätts av naturvårdsskäl kan i de allra flesta fall även utnyttjas av det rörliga friluftslivet. Åtgärder för att främja det rörliga friluftslivet tillhör naturvårdens uppgifter. Att tillgodose behovet av mark för närrekreation är framförallt en kommunal uppgift. Frågor rörande mark för friluftslivet har behandlats tidigare (se avsnitt 7.1.3).

För närvarande finns i landet 22 nationalparker, ] 366 naturreservat, 88 naturvårdsområden. 1 310 naturminnen och 854 djurskyddsområden om- fattande en areal av ca 2,74 milj. hektar. Det innebär en ökning sedan 1988 med ca 400000 hektar, varav 350000 hektar har tillkommit det senaste året genom urskogsreservat.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna har på regeringens uppdrag även genomfört en översyn av samtliga naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. Av översynen framgår att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt. framför allt äldre, saknades motiv för att de skall kvarstå som naturvårdsobjekt. Vidare visade genomgången att det i vissa fall fanns behov att revidera reservatsbeslut och skötselplaner.

Naturvårdsverket har år 1989 redovisat en nationalparksplan för Sveri- gc. I planen redovisas förslag till sammanlagt tjugo nya nationalparker i syfte att samtliga landskapstyper i landet skall vara representerade bland nationalparkerna.

Riksdagen har på regeringens förslag hösten 1990 medgivit att två av förslagen i planen, Björnlandct i Västerbotten och Djurö skärgård i Vä- nern, avsätts som nationalparker (prop. 1990/91:31, JoU 14, rskr.7l). Dessa har idag avsatts efter beslut av regeringen.

Naturvårdslagsutredningen redovisade i april 1990 sitt betänkande (SOU l990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. Betänkandet har re- missbehandlats. Regeringens förslag till lagändringar med anledning av betänkandet behandlas i avsnitt 16.5.

Regeringen gav den 21 december 1989 naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta en aktionsplan för naturvård. Naturvårdsverket redovisade den I september 1990 ett aktionsprogram för naturvård Natur 90.

Vissa av de förslag som redovisas i Natur 90 behandlas i detta kapitel. Delar av Natur 90 behandlas även i kapitel 7. Samhällsbyggande för en god miljö.

Hänvisningar till S16-1

16.2. Mål och medel för naturvårdsarbetet

Regeringens ställningstagande: Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall ett systematiskt underlag med mätbara kvalitets- mål för naturvårdsarbetet utarbetas. Arbetet skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och fiske.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna skall fortsätta ett aktivt ar- bete för ett vidgat sektorsansvar och en ökad decentralisering i syfte att göra skyddet av naturmiljön till varje samhällssektors ansvar.

Naturvårdsverkets förslag i rapporten Natur 90: Överensstämmer huvud- sakligen med regeringens ställningstagande.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser instämmer i pro- blembeskrivningen och ställer sig bakom de av naturvårdsverket formule- rade övergripandc målen. Meningarna om vägar och medel att nå målen går dock isär. .

Skogsindustrierna anser att förslagen i aktionsprogrammet leder till en ytterligare förflyttning av skogsbruket in i ett tungrott byråkratiskt system som innebär att skogsbrukarnas motivation att engagera sig i naturvårds- frågor minskar. Enligt vattenöverdomstolen präglas rapporten av en allt för stark tilltro till lagstiftningsåtgärder. Skogsstyrelsen. lantbruksstyrelsen. Lantbrukarnas Riks/örbunä'. Skogsägarnas Riks/örbund, (lomänverket och Skogsindustrierna framhåller att rapporten inte på ett tillfredsställande sätt visar hur sektoransvarct för miljön och naturvårdsverkets stödjande och rådgivande roll skall förstärkas. Skogsstyrelsen menar att andra medel än lagstiftning borde ha behandlats utförligare medan övriga starkt ifrågasätter föreslagna lagstiftningsåtgärder som gäller de areella näringarna.

De flesta remissinstanser stöder förslaget att utarbeta mätbara kvalitets- mål. Föreningenför ekologi och planering liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det tveksamt att uttrycka kvalitetsmål i kvantitativa termer.

Regeringens överväganden: Regeringens förslag till övergripande mål för naturvården och hushållningen med naturresurser har presenterats tidiga- re (se avsnitt 2.4). .

Regeringens bedömning är att Natur 90 utgör en värdefull analys av naturvårdsarbetet. Programmet bygger på en bred genomgång av naturvår- den och hushållningcn med naturresurser. Enligt regeringens mening bör Natur 90 ingå i underlaget för berörda myndigheters fortsatta arbete med naturvård och naturresurshushållning.

Regeringen anser att med utgångspunkt i denna breda ansats bör nästa steg vara att precisera och konkretisera naturvårdsarbetet.

I detta sammanhang bör också erinras om den skogspolitiska kommitténs uppgift att precisera miljömål för skogsbruket. Detta arbete skall vara slut- fört år 1992.

Skyddet av arter och biotoper med stöd av naturvårdslagen utgör en av hörnpelarna i naturvårdsarbetet och är en förutsättning för att den biolo-

giska mångfalden skall kunna bevaras. Ett betydande antal arter och natur- typer tål endast liten eller ingen mänsklig påverkan eller är beroende av en viss typ av hävd för att kunna fortleva. Säkerställande av biotoper som behövs för dessa arters och deras livsmiljöers skydd sker med stöd av naturvårdslagen. Inrättandet av reservat och andra skyddsområden är dock förenat med stora kostnader för staten. regionala stiftelser och kom- muner, varför det är angeläget att snarast planlägga omfattningen av dessa behov.

Bildandet av nationalparker, naturreservat, m.m., kan emellertid en- samt aldrig uppfylla den övergripande målsättningen för naturvården. Utifrån en analys av hur långt man kan nå med hjälp av naturvårdslagens regler blir det särskilt angeläget att bedöma betydelsen av ett ökat ansvar för den biologiska mångfalden i vardagslandskapet. Naturvårdshänsyn och ekologisk anpassning av samhällsverksamheter som påverkar den biologiska mångfalden är därför av avgörande betydelse för måluppfyllel- sen.

Regeringen anser sålunda att det är nödvändigt att ytterligare konkreti- sera naturvårdsarbetet. Den övergripande målsättningen för naturvården bör omsättas i mätbara kvalitetsmål. Det är därför nödvändigt att utveckla mätmetoder. En av de viktigaste indikatorerna är antalet hotade arter och biotoper.

Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall verket därför utar- beta ett systematiskt underlag med kvalitetsmål för bevarande av biologisk mångfald. Utvecklingsarbetet skall ske i nära samråd med sektorsmyndig- heterna för jordbruket, skogsbruket och fisket. Inom ramen för sektors— myndigheternas verksamhet skall delmål och de åtgärder som föranleds av arbetet utformas av dessa myndigheter. Naturvårdsverket skall bl.a. ange beräkningar av omfattningen av Säkerställande med stöd av naturvårds- lagen för de viktigaste naturtyperna. Myndigheterna skall även söka ange etappvisa tidsmål för när fortlevnaden för de arter som nu är klassificerade som mest hotade skall vara säkrad med utgångspunkt i den målsättning som satts upp i naturvårdsverkets handlingsprogram för hotade arter.

Regeringen anser att naturvårdsverket skall fortsätta att aktivt arbeta för att ansvaret för och genomförandet av det praktiska naturvårdsarbetet i ökad utsträckning förs över till respektive samhällssektor. Naturvårdsver- kets roll i naturvårdsarbetet skall framförallt vara stödjande. rådgivande och policyskapande.

Enligt regeringens mening är ett intensifierat samarbete mellan länssty- relser och kommuner i det lokala och regionala naturvårdsarbetet en förutsättning för att nå de övergripande målen för naturvård och hushåll- ning med naturresurser. I takt med kommunernas ökande kompetens på området bör de ges ett större ansvar för naturvårdsarbetet.

Hänvisningar till S16-2

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 16.3.3

16.3. Inriktning och åtgärder i naturvårdsarbetet 16.3.1 Inriktning

Regeringens ställningstagande: Naturvårdsarbetct skall indelas i tre insatsnivåer som bör styra prioriteringar, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet.

Naturvårdsverkets förslag i Natur 90: Överensstämmer med regeringens ställningstagande.

Remissinstanserna: Överensstämmeri stort med vårt ställningstagande. Ett flertal remissinstanser framhåller att vardagslandskapet utgör den vik- tigaste delen av naturmiljön. Alla verksamheter som påverkar vardags- landskapet bör präglas av god hushållning och hänsynstagande till na- turvården.

Regeringens överväganden: Naturvårdsarbetct och hushållningen med naturresurserna i vidaste bemärkelse handlar om att bevara grunden för allt levande. Den biologiska mångfalden är av grundläggande betydelse för livsprocesserna i naturen.

Skyddet av de enskilda arterna inom ekosystemen kan inte skiljas från skyddet av livsprocesserna. Den biologiska mångfalden utgör på detta sätt grunden för människans överlevnad.

Regeringen anser att målsättningen för naturvården skall uppnås inte minst genom ett intensifierat arbete med utvecklade naturvårdshänsyn och en ekologisk anpassning av olika samhällsverksamheter samt bevaran- de av arter och biotoper med stöd av naturvårdslagen. Dessa åtgärder måste ses som kompletterande och av lika stor vikt för att uppnå den övergripande målsättningen att bevara den biologiska mångfalden och naturresursernas funktion.

Liksom inom andra delar av miljöarbetet måste naturvården främst bedrivas genom förebyggande åtgärder. Att återställa skador är inte bara kostsamt och negativt för samhällsekonomin utan är för naturvårdens del ofta en omöjlighet. Förlorade arter går inte att återskapa. Det är därför nödvändigt att intensifiera insatserna på fältet genom en ökad decentrali- sering och sektorisering. Regeringen kommer att införa ett vidgat sektors- ansvar för naturvårdsarbetet hos vissa myndigheter. Frågan behandlas i kapitel 17.

Det är av central betydelse att naturvården förstärker metoderna för prioriteringar och insatsbedömningar. Ett planmässigt naturvårdsarbete är en förutsättning för detta.

Naturvårdsarbetet bör bedrivas enligt en modell där tre insatsnivåer kan identifieras. Dessa tre nivåer bör styra prioriteringar. kostnadsfördelning och ansvar för arbetet.

Den första nivån är den grundläggande och långsiktigt viktigaste och kan betecknas som vardagslaru/skapet. Här ligger ansvar och kostnader främst på näringsutövare inom de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina verksamheter. En utökad hänsyn till naturvården krävs och

en långsiktig målsättning är att så långt möjligt anpassa verksamheterna till de ekologiska förutsättningama för att garantera arters och biotopers fortlevnad och bevarandet av väsentliga ekologiska processer. Här är be- stämmelser om naturvårdshänsyn liksom konsekvensanalyser av bruk- ningsmetoder viktiga verktyg i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden.

Den andra nivån omfattas av områden med högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs för att uppfylla målsättningar- na. Åtgärderna på denna nivå kännetecknas av olika grader av skydd genom ekonomiska stödinsatser. exempelvis resurser avsatta för land- skapsvårdande åtgärder. eller tillämpning av lagstiftning om ett generellt art- eller biotopskydd. Ansvar och kostnader på denna nivå är delade mellan stat. kommun och berörda samhällsverksamheter. I avsnitt 16.5 finns förslag till nya och skärpta bestämmelser i naturvårdslagen som lägger ett större naturvårdsansvar på verksamheter som påverkar natur- miljön. Vidare bör förstärkta resurser för landskapsvårdande åtgärder anvisas i enlighet med riksdagens beslut (prop. l989/90: 146, JoU 25, rskr. 327).

Den tredje nivån utgörs av särskilt värdef/itl/a områden. Denna nivå omfattar bl.a. de naturtyper och arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen. Här inryms också behovet av skydd för naturtyper som referensområden för den vetenskapliga naturvården och för bedömning av resultatet av det samlade naturvårdsarbetet. Ansvar och kostnader på denna nivå åvilar främst staten och utövas genom de naturvårdande myndigheterna tillsammans med kommunerna. Regeringen föreslår i det följande förstärkta resurser för vård av naturreservat och arbetet med hotade arter (se kapitel 21).

16.3.2 Hotade arter

Regeringens förslag: Resurserna för arbetet med hotade arter för- stärks med sammanlagt 4 milj. kr.

Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i enlighet med miljö- propositionen l988 redovisat ett samlat handlingsprogram för hotade arter (Naturvårdsverket informerar, l990).

I programmet föreslås målsättningar och riktlinjer för arbetet med hotade växt- och djurarter. Handlingsprogrammets målsättning inom ramen för det övergripande målet att bevara den biologiska mångfalden är att alla i landet förekommande arter skall kunna fortleva i livskraftiga bestånd. Vidare framhålls att artbevarandemålct måste vara integrerat i alla politiska beslut och i anslutningtill styrmedel som rör användningen av naturresurser, mark och vatten. Vidare bör artbevarandet även i fortsättningen vara en angelä- genhet för jordbruket. skogsbruket och fisket och inte ses som en separat naturvårdsfråga.

Handlingsprogrammet visar att det omfattande arbete som under senare år har bedrivits inom naturvården och inom de areella näringarna för att bevara växt- och djurarter och deras livsmiljöer inte har gett önskat resul- tat.

Handlingsprogrammet för hotade arter ingår som underlag för Natur 90. Med anledning av motionerna 1989/90: 796 och 970 har riksdagen an- fört (JoU ll, rskr. 108) att skyddet av hotade djur- och växtarter bör utformas så att det verkar förebyggande och att reglerna bör göras mer generella. Vidare anfördes att flora- och faunavårdskommitteerna vid Sveriges lantbruksuniversitet bör ges ökade resurser för informations- spridning.

Remissinstanserna: Överensstämmer med regeringens ställningtagande. Regeringens överväganden: Naturvårdsverkets arbete med hotade arter utgör tillsammans med inventeringar av vissa naturtyper grunden för en samlad bedömning av hur insatserna i naturvårdsarbetet skall prioriteras och är av avgörande betydelse för att kunna följa upp resultatet av arbetet.

Naturvårdsverket har sedan år 1984 bedrivit försöksverksamhet med en databank för hotade arter i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet.

Databankens uppgift är att insamla. utvärdera, lagra och tillhandahålla aktuella kunskaper om de hotade arterna och bedöma deras status och hotsituation samt att för ett urval av arter utarbeta förslag till åtgärdspro- gram. Resultaten från databankcn ligger till grund för det konkreta arbetet med bevarande av hotade arter, kunskapsförmedling, forskning, m.m. Databanken är viktig för Sveriges deltagande i internationellt naturvårds- arbete bl.a. inom ramen för olika konventioner.

Resurserna för arbetet med hotade arter behöver förstärkas. Speciellt bör ett ökat engagemang i artdatabanken och ett centrum för hotade arter övervägas.

Skyddet av hotade arter har behandlats av naturvårdslagsutredningen. Med anledning härav förslår regeringen att det bör förtydligas att fridlys- ningsbestämmelsema i 145 naturvårdslagen även kan tillämpas när det inte föreligger ett akut utrotningshot (se avsnitt 16.5). [ fråga om generella fridlysningsbestämmelser vill regeringen framhålla att alla däggdjur och fåglar i landet är fridlysta genom jaktlagstiftningen. Vidare föreslår rege- ringen att ett nytt skyddsinstitut införs i naturvårdslagen för biotoper som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Detta skyddsinstitut bör på ett effektivt sätt kunna förbättra skyddet för de djur och växter vars fortlevnad är hotad i olika delar av landet. Enligt regeringens bedömning skulle generella fridlysningsbestäm- melser för de arter som idag inte omfattas av generella bestämmelser leda till praktiska problem. För att fridlysning inte skall framstå som omotive- rad krävs i många fall en regional anpassning av bestämmelserna.

Resurserna för arbetet med hotade arter bör förstärkas med sammanlagt 4milj. kr. budgetåret 1991/92 (sc kapitel 21).

Hänvisningar till S16-3

16.3.3. Investeringar på miljöområdet

Regeringens ställningstagande: Säkerställandearbetet bör under de närmaste åren alltjämt koncentreras till urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap.

Naturvårdsverkets förslag i Natur 90: Naturvårdsverket redovisar priori- teringar och insatsbehov för säkerställande av naturtyper med stöd av naturvårdslagen. Enligt verket bör bl.a. urskogar, naturliga betes- och slåttermarker, ädellövskogar. sumpskogar, m.fi. naturtyper prioriteras i det fortsatta säkerställandearbetet.

Mer preciserade arealberäkningar och kostnadskalkyler för säkerställan- dct har presenterats för skogar. Naturvårdsverket anger skyddsbehoven till ca 100000 ha skogsbiotoper till en kostnad av ca 750 milj. kr. under en period upp till tio år.

Naturvårdsverket har för budgetåret 1991/92 angivit resursbehovet till 140 milj. kr.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig bakom målsätt- ningarna för säkerställandearbetet. Skogsindustrierna har avsevärda in- vändningar mot bl. a. växande områdeskrav och kräver effektivare meka- nismer för prioriteringar.

Regeringens överväganden: Som regeringen tidigare redogjort för kom- mer även fortsättningsvis skyddsvärd natur behöva säkerställas med stöd av naturvårdslagen. framför allt för att säkra överlevnaden för de djur- och växtarter som endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan.

Regeringen anser att för den närmaste treårsperioden bör säkerställan- dearbetet alltjämt prioritera urskogar, våtmarker och vissa odlingsland- skap. Naturvårdsverket bör som en del av arbetet med att ta fram mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet (se avsnitt 16.2) så snart som möjligt ta fram en första preliminär beräkning av investeringsbehoven för skydd av de viktigaste naturtyperna med stöd av naturvårdslagen.

Det föreslagna generella biotopskyddet (se avsnitt 16.5) kan komma att innebära vissa krav på ersättning enligt reglerna i naturvårdslagen. Rege- ringen bedömer doek att kostnaderna för ersättningar kommer att bli begränsade varför inga ytterligare resurser för detta torde krävas.

Anslaget för inköp av naturreservat m.m. ökades budgetåret 1989/90 från 40 milj. till lOOmilj. kr. Mot bakgrund av behovet att minska de statliga utgifterna, vilket vi har belyst i regeringens skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgif- terna (skr. 1990/9lz50), kommer vi senare att föreslå att medlen för dessa ändamål tillfälligt minskas med 20 milj. kr. för budgetåret 1991/92.

Anslagsfrågorna i denna del tas upp under kapitel 21.

Hänvisningar till S16-3-3

16.3.4. Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt

Regeringens förslag: Resurserna för vård och förvaltning av naturre- servat m.m. förstärks med 26 milj. kr.

Naturvårdsverkets förslag i Natur 90: Överensstämmer i stort med rege- ringens ställningstagandc. Naturvårdsverket beräknar resursbehovet till sammanlagt 119mi1j. kr. för budgetåret 1991/92. _

Remissinstanserna: De fiesta remissinstanser ställer sig bakom behovet av ökade resurser för vård och förvaltning av naturreservat m.m.

Regeringens överväganden: Ett breddat finansieringssätt för vård och förvaltning av naturreservat m.m. kan komma att bli ett viktigt komple- ment till det statliga engagemanget. Regeringen vill framhålla att det är önskvärt att stöd till vård av naturreservat och andra skyddsvärda områ- den från företag och allmänhet i olika former bör utvecklas av de länssty- relser som har möjligheter och kunskaper.

Arbetet med att effektivisera och förenkla vårdarbetet skall fortsätta i enlighet med de riktlinjer som beslutades med anledning av 1988 års miljöpolitiska proposition.

Resurserna för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt förstärktes för budgetåret 1990/91 med 7 milj. kr. Ytterligare förstärkning av resurserna är dock nödvändig på grund av ökad areal skyddad mark och ökade vårdkostnadcr. Resurserna för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt bör förstärkas med 26 milj. kr. för budgetåret 1991/92 (se kapitel 21).

Hänvisningar till S16-3-4

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 21.3

16.3.5. Hornborgasjön

Regeringens förslag: För slutförande av projektet Hornborgasjöns restaurering anvisas 48 milj. kr.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmeri princip med regeringens. Regeringens överväganden: Projektet Hornborgasjöns restaurering är an- geläget då sjön utgör en av Sveriges och Europas främsta fågellokaler och även är upptagen som ett av objekten på Sveriges lista över våtmarker av internationell betydelse under den s.k. våtmarkskonventionen. I septem- ber 1990 förklarade regeringen att det nya restaureringsalternativ som presenterats av naturvårdsverket år 1985, utan vallar och med en lägre vattenståndshöjning, är tillåtligt enligt vattenlagen. I beslutet överlämnade regeringen åt vattendomstolen att bestämma särskilda villkor för företa- get. Vattendomstolens dom med igångsättningstillstånd kan förväntas un- der år 1991.

Resterande medel av den totala kostnaden för projektet. 48 milj. kr., bör anvisas som ett engångs reservationsanslag för budgetåret 1991/92. Resul- tatet av projektet bör redovisas till regeringen då det slutförts (se kapitel 21 ).

16.3.6. Landskapsvårdande åtgärder

Regeringens förslag: Resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks för budgetåret 1991/92 med sammanlagt lOOmilj. kr. i enlighet med riksdagens beslut våren 1990.

Regeringens överväganden: I regeringens proposition (1989/90:146) om en ny livsmedelspolitik anges att syftena med reformen är bl.a. att få en bättre miljö. ett mer varierat odlingslandskap, en ökad genetisk mångfald och ett bevarande av landskapets kulturvärden. Miljömålen i den nya livsmedelspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläc- kage och användning av bekämpningsmedel. Jordbruket skall således be- akta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med naturre- surserna.

En betydande del av Sveriges växtarter och majoriteten av de hotade arterna är knutna till det gamla odlingslandskapet. Därför är kontinuitet i markanvändningen en förutsättning för att de naturvärden som är knutna till det gamla odlingslandskapet kan bevaras. Även kulturmiljövården kräver kontinuitet och en vidmakthållen bebyggelscstruktur på landsbyg- den med fortgående användning av mark, byggnader och anläggningar.

Den nya livsmedelspolitiken bör leda till ett mer extensivt nyttjande av åkermarken och lämna ett större utrymme för bevarande av områden värdefulla för natur- och kulturmiljövården. För att möta följderna för landskapet av en förändrad markanvändning har riksdagen beslutat om inrättande av ett stöd för landskapsvårdande åtgärder.

Regeringen har även givit naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen i uppdrag att kontinuerligt följa och utvärdera miljöef- fekterna av den nya livsmedelspolitiken. Bl.a. länsstyrelserna i Småland har också uppmärksammat behovet av att analysera reformens effekter för de sydsvenska skogs- och odlingslandskapet. Regeringen finner en sådan analys angelägen. Berörda länsstyrelser och myndigheter är för närvarande i färd med att bilda en projektgrupp för ändamålet.

Stödet för landskapsvårdande åtgärder som beslutats av riksdagen (prop. 1989/90:146. JoU 25. rskr. 327) anvisas över anslaget B 12. Land- skapsvårdande åtgärder och fördelas på budgetåren 1990/91 med 100 milj. kr. (anvisade medel). 1991/92 med 200 milj. kr. och 1992/93 med 250 milj. kr.

Regeringen föreslår att resurserna för landskapsvårdande åtgärder för-. stärks med 100 milj. kr. i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (se kapitel 21).

16.4. Internationellt arbete

Regeringens överväganden: Naturresurs- och naturvårdsfrågorna är av cen- tral betydelse i det internationella arbetet. Art- och biotopförstörelsen

pågår i oförminskad och ökande takt i hela världen. Att tillämpa en långsiktig hushållning med resurserna och att bevara livet på jorden kräver därför ett internationellt samarbete både globalt och regionalt.

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) tillsammans med FNs miljövårdsprogram (UNEP) och Världsnaturfonden (WWF) har nyligen antagit en reviderad världsstrategi för naturvård.

Förberedelserna inför FNs konferens om miljö och utveckling som skall hållas år 1992 pågår. På naturvårdsområdet förhandlas om en global kon- vention om bevarande av den biologiska mångfalden. Syftet med konven- tionen är framför allt att utveckla en gemensam syn på miljö- och natur- vårdsarbetet, förstärka det nationella naturvårdsarbetet bland världens län- der och effektivisera redan existerande arbete på naturvårdsområdet inom olika konventioner och internationella överenskommelser.

Enligt regeringens mening bör den viktigaste målsättningen i denna konvention vara att genom praktiskt arbete konkretisera kopplingen mel- lan bevarande och nyttjande av biologisk mångfald. Konventionen bör ha ' till syfte att stödja forskning på detta område, att samla och sprida kunska- per och att verka för ett konkret hänsynstagande och en ekologisk anpass- ning av olika verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden. Regeringen anser därför att konventionen bör ta sin utgångspunkt i natio- nella aktionsplaner för naturvård som på regelbunden basis redovisas till konventionens parter för granskning. Målsättningen är att avsluta för- handlingsarbetet till år 1992.

Europarådet har nyligen antagit en Europeisk naturvårdsstrategi utarbe- tad inom ramen för Bernkonventionens arbete. Sverige har genom natur- vårdsverket aktivt deltagit i utformningen av strategin. Den uppvisar därför stora likheter med det svenska aktionsprogrammet för naturvård.

Sverige har genom att ansluta sig till ett antal konventioner på natur- vårdsområdet förbundit sig att skydda djur- och växtarter och deras livs- miljöer. Sverige bedriver ett aktivt arbete inom dessa konventioner. Som exempel kan nämnas konventionen om våtmarker av internationell bety- delse i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar (Ramsarkonventionen) där Sverige nyligen utökat det antal områden som ingår som skyddsområden under konventionen. Den svenska arealen omfattar nu 382 750 hektar för- delat på 30 områden.

16.5. Ändringar i naturvårdslagen, m.m. Prop. 1990/91:90

Regeringens förslag i korthet: . Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs.

Regeringen får föreskriva om förbud mot markavvattning i vissa delar av landet. Anmälningsplikt för Skyddsdikning inom skogsbru- kct införs.

Täkttillstånd enligt naturvårdslagen får vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd. Säkerhet skall ställas innan tillstånd meddelas.

Samrådsförfarandet enligt 20 & naturvårdslagen utvidgas. Läns- styrelsen ges möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare plats för ett arbetsföretag.

Tillträdesförbud till växtplatser kan meddelas genom beslut enligt naturvårdslagen.

En förtydligande bestämmelse avseende kulturmiljövården införs i naturvårdslagen.

Beviljad strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen tidsbegrän- sas. En möjlighet till undantag från kravet på dispens införs för bl. a. komplementbyggnader till befmtlig bebyggelse.

Nationalparker jämställs med naturreservat i fråga om möjlighe- ten att föreskriva om inskränkningar i enskildas rättigheter. bl.a. sådana som tillkommer samerna.

Särskilda naturvårdsvaktcr utses för tillsyn över naturvårdsobjekt och terrängkörningen.

Delegationsmöjligheter till kommun införs för ärenden enligt na- turvårdslagen om naturminnen och vissa samrådsärenden.

Överklagande av fridlysningsärenden samt ärenden om vilthägn och biotopskydd skall ske till kammarrätten.

Straffsatscn för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite och rättel- sc vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.

Ädellövskogslagen ändras. så att skogsbestånd i hela landet med mer än 70 % lövskog skall anses som ädellövskog om den innehåller minst 50 % ädla lövträd.

Hänvisningar till S16-5

16.5.1. Allmänna utgångspunkter

Naturvårdslagen (NLV) trädde i kraft den 1 januari 1965. Under 'den tid som lagen har funnits har viktiga ändringar ägt rum när det gäller samhäl- lcts syn på miljö- och naturvårdspolitiken. Insikten har ökat om att en långsiktigt god hushållning med marken. vattnet och den fysiska miljön i övrigt förutsätter att samhällets inflytande över utnyttjandet av våra na- turresurser stärks och att naturvårdsintresset ges en större tyngd. Den traditionella naturvården avsåg ett skydd av djur- och växtarter samt särskilt värdefulla naturområden. Det har blivit alltmer uppenbart att det ofta finns ett starkt samband mellan en sådan naturvård och 385

skyddet av den yttre miljön i stort. Exempelvis kan ett skydd av våtmarker vara motiverat inte bara för att bevara växter och djur utan också för att motverka försurningsskador och övergödning av kringliggande vattenom- råden. Bevarandet av den biologiska mångfalden genom skyddet av djur— och växtarter har en mycket stor betydelse för framtida växtodling, medi- cinframställning samt för olika industriella verksamheter.

En snabb utveckling inom de verksamheter som utnyttjar naturmiljön har delvis förändrat de förutsättningar som fanns då NVL tillkom. Jord- brukets rationalisering har inneburit stora förändringar i odlingslandska- pet. Det rationella och mekaniserade svenska skogsbruket har också med- fört stora förändringar i naturmiljön.

Denna utveckling har lett till att NVL har ändrats flera gånger. Viktiga ändringar skedde år 1974. då bl.a. reglerna om strandskyddet fick en generell omfattning och skyddsformen naturvårdsområde infördes (prop 1974: 166, JoU 52, rskr. 405). Bestämmelserna om täkttillstånd har skärpts såväl vid det tillfället som genom lagstiftning år 1982 (prop. 1981/821220. JoU 1982/8324, rskr. 38). En tillståndsplikt för markavvattningsföretag infördes år 1986 (prop. 1985/86:159, .loU 21, rskr. 249). Tillkomsten av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurs- lagen) samt plan- och bygglagen (1987: 10) har också lett till betydelsefulla förändringar i NVL (prop. 1985/86:90. BoU 1986/8724. rskr. 126). I sammanhanget bör också nämnas de regler om naturvårdshänsyn som införts i lagen om skötsel av jordbruksmark, skötsellagen, och i skogs- vårdslagen.

Trots dessa ändringar behöver NVL utvecklas vidare. Det har bl.a. framförts, att de regler som gäller i fråga om naturvårdshänsyn vid arbets- företag är otillräckliga och att det finns behov av ytterligare samordning mellan NVL och den nya naturresurslagens bestämmelser.

Naturvårdslagsutredningen har haft till uppgift att utföra en samlad översyn av naturvårdslagen. Utredningen har lämnat förslag till ett stort antal ändringar i den lagen och i angränsande lagstiftning.

Vid remissbehandlingen har flertalet av utredningens förslag fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser har dock invänt mot att utred- ningen har begränsats till att avse en lagteknisk översyn. I några fall anser man att ny utredning bör tillsättas med uppgift att behandla naturvården i ett vidare perspektiv och lämna förslag till hur hänsynskraven skall utfor- mas för att ge uttryck för ett långsiktigt ekologiskt synsätt. Sådana mer övergripande frågor har behandlats i kapitel 6 om miljölagstiftningen i framtiden och i avsnitten 16.2 och 16.3.

Miljödclegationcn Västra Skåne har i sin slutrapport (SOU 1990:93) anslutit sig till flera av de förslag som utredningen har lagt fram.

Ett förslag till komplettering av l & NVL har vid remissbehandlingen av utredningens betänkande framförts av bl. a. naturvårdsverket. Enligt ver- ket bör den ekologiska grundsyn som skall tillämpas i naturvårdsarbetet tydligare komma till uttryck i lagens inledande paragraf. Den utveckling som har ägt rum sedan NVL tillkom har nyss berörts. Synen på bevaran- defrågorna har förändrats och insikten har vuxit sig allt starkare om behovet av hushållning med marken och vattnet som resurs för samhällets

långsiktiga utveckling. Framför allt har detta kommit till uttryck i naturre- surslagen. I 15 NVL anges bl.a. att naturen är en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Vidare sägs att envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen och att de åtgärder som behövs för att motverka eller begränsa skada skall vidtas. om vid ett arbetsföretag eller eljest skada å naturen inte kan undvikas. l & NVL uttrycker som den nu är utformad väl en ekologisk grundsyn. Det finns därför inte skäl att ändra bestämmelsen.

Utredningen har även föreslagit att den bestämmelse om utrednings- skyldighet som finnsi 255 naturvårdsförordningen flyttas till lagen för att ges större tyngd. Frågan har behandlats i kapitel 8 om miljökonsekvens- beskrivningar.

Den pågående genomgripandc översynen av miljöskyddslagstiftningen. som har behandlats i kapitel 6, kommer att få konsekvenser även på naturvårdslagstiftningcns område. De förslag som regeringen lämnar i detta sammanhang skall därför endast ses som en etapp i den pågående översynen av lagstiftningen på miljöområdet.

De förslag till lagändringar på naturvårdsområdet som lämnas i proposi- tionen innebär ändå relativt omfattande ändringar i det gällande regelsys- temet. På flera punkter föreslås nyheter som innebär en förstärkning av skyddet för naturmiljön mot utarmning. Regeringen vill speciellt hänvisa till förslagen om ett särskilt biotopskydd och det förstärkta skyddet för våtmarkerna. De nya reglerna bör avsevärt förbättra möjligheterna att effektivt fullfölja det pågående arbetet i enlighet med de riktlinjer för naturvården som antagits av riksdagen.

16.5.2. Skyddet för kulturpräglade miljöer

Regeringens förslag: I NVL införs en förtydligande föreskrift om att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av lagens tillämpningsområde.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är eniga om att tillämpningsområdct för NVL även omfattar kulturpräglade mil- jöer. När det gäller behovet av ett förtydligande och valet av lagteknisk lösning är uppfattningarna delade.

Regeringens överväganden: Det svenska landskapet är i hög grad ett av människan format landskap, ctt kulturlandskap. Det bör inte råda någon tvekan om att det kulturpräglade landskapet omfattas av NVLs skyddsreg- ler. Redan vid lagens tillkomst underströks att naturvården har att tillgo- dose alla samhällslivets behov inom området, oavsett om de rubriceras som kulturella. vetenskapliga, estetiska eller sociala (prop. 1964: 148 s. 37 f). Liknande-uttalanden gjordes i samband med de ändringari NVL som genomfördes år 1974 (prop. 1974: 166 s. 98).

Naturvårdslagsutredningen delar den uppfattningen men anser ändå att det finns skäl för ett förtydligande. Utredningen påpekar bl. a. att kultur- miljöfrågorna blir alltmer betydelsefulla inom naturvårdsarbetet, främst med hänsyn till utvecklingen inom jordbruket. Regeringen finner att det i NVL tydligare bör uttryckas att kulturmiljöfrågorna skall beaktas vid tillämpningen av lagen. Den avgränsning som gjordes i motiven till 1964 års proposition utformades bl.a. mot bakgrund av tillämpningsområdet för den nu upphävda byggnadslagen. I sammanhanget kan hänvisas till de uttalanden som gjordes av chefen för utbildningsdepartementet i samband med tillkomsten av lagen (19881950) om kulturminnen m.m. (prop. 1987/88:104 s. 130). l naturresurslagen, som tillkom år 1987, talas i 2 kap. 6ä både om natur- och om kulturmiljön. Vid tillämpningen av NVL skall dock, som nyss nämnts, begreppet naturmiljö även omfatta kultur- och odlingslandskapet. Det finns även mot den bakgrunden skäl för ett förtyd- ligande. så att det klart framgår att tillämpningsområdet för NVL även omfattar kulturvärden i den yttre miljön.

När det gäller förslaget om ett tillägg till 2 _ö finns bland remissinstanser- na vissa invändningar mot den lagtekniska utformningen. Bl.a. påpekas att begreppet kulturmiljöer inte bör användas eftersom det innefattar objekt som skyddas genom lagen om kulturminnen m.m. Vidare påpekas att ett förtydligande inte bör införas i 25. som behandlar naturvårdens organisation.

Med hänsyn till dessa påpekanden och med beaktande av lagrådets synpunkter. som behandlas i specialmotiveringen, föreslår regeringen att förtydligandet i stället införs i 3aä.

Utredningen har vidare föreslagit att 7 & NVL kompletteras. så att det framgår att ett område i odlingslandskapet kan avsättas som naturreservat. om det är av väsentlig betydelse för landskapsbilden. Regeringen finner att en sådan ändring är onödig, om 3aå ändras på det sätt som föreslås. Det kan då inte råda någon tvekan om att kulturmiljövården kan ha en avgö- rande betydelse vid bedömningen av om ett markområde bör avsättas som naturreservat.

Förslaget innebär således att NVLs betydelse som ett redskap för att tillvarata kulturmiljövårdens intressen markeras. Därav följer också ett ansvar för riksantikvarieämbetet, som central myndighet för kultur- miljövård. att följa lagens tillämpning i aktuella hänseenden. En särskild reglering av detta ansvar i NVL är obehövlig. Däremot bör det i natur- vårdsförordningen anges, att naturvårdsverket skall samråda med riksanti- kvarieämbetet i frågor av vikt för vården av kulturmiljöer i landskapet. Ett" sådant samråd kan vara motiverat bl. a. i överklagandefrågor.

16.5.3. Myndigheternas ansvar för naturvården

Regeringens förslag: Länsstyrelsen får möjlighet att efter regeringens bemyndigande överlåta beslutanderätten i samrådsärcnden och ärenden om naturminnen till kommun.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av bl.a. boverket, domän verket, Skaga/idas!rir'rna och/lenak)! läns.s'l_)-'rul.tcr. Flera länsstyrel- ser och kommuner anser att ytterligare ärendekategorier bör kunna delege- ras till kommunerna. Många remissinstanser anser att ytterligare åtgärder krävs för att öka kommunernas ansvar för naturvården.

Flertalet länsstyrelser och kommuner anser att delegationen till kommu- nerna av samrådsärcnden bör avse grupper av ärenden och inte bara enskilda fall. De remissinstanser som företräder jord- och skogsbruksin- tresscna har motsatt uppfattning.

Regeringens överväganden: Enligt 25 NVL är naturvården en såväl stat- lig som kommunal angelägenhet. Det regionala ansvaret vilar på länssty- relserna medan naturvårdsverket har det centrala myndighetsansvaret. Paragrafen har i sak inte ändrats sedan NVL kom till. Det kommunala engagemanget inom naturvården har dock ökat kraftigt, främst som en följd av det vidgade kommunala ansvaret för den fysiska riksplaneringen. Genom 1974 års lagstiftning öppnades möjligheten att från länsstyrelse till kommun delegera bl.a. rätten att medge undantag från strandskyddet. Möjligheterna till delegation av beslutanderätten i olika ärenden till kom- munerna utvidgades ytterligare i samband mcd att naturresurslagen och plan- och bygglagen tillkom år 1987. Bl.a. infördes då möjligheten att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden. Bestämmelser- na om delegation i 439" NVL innehåller också en skyldighet för länsstyrel- sen att samråda med kommunen innan beslut fattas om naturreservat eller naturvårdsområde eller annat naturvårdsärende av vikt avgörs.

Det kommunala ansvaret för översiktsplaneringcn enligt plan- och bygg- lagen, varvid naturresurslagen skall tillämpas, medför att kommunerna i större omfattning än tidigare behöver avsätta resurser för hanteringen av naturvårdsfrågor. I många kommuner är intresset för naturvårdsfrågor också mycket stort. [ flera fall har särskilda s.k. komrnunckologtjänster tillskapats. En ytterligare utveckling av den kommunala kompetensen på området är dock angelägen. Det är viktigt att de möjligheter som finns att utvidga kommunernas verksamhet inom området tillvaratas. t.ex. genom att länsstyrelserna och kommunerna gemensamt går igenom om det finns outnyttjade möjligheter att delegera beslutskompetens. Det är också vik- tigt att kommunerna så effektivt som möjligt bereds tillfälle att dra nytta av de kunskaper i naturvårdsfrågor som har byggts upp hos länsstyrelserna och naturvårdsverket.

Naturvårdslagsutredningen anser att vissa ytterligare möjligheter till delegation till kommun bör införas. Regeringen finneri likhet med utred- ningen att de kommuner som så önskar bör kunna få befogenheten att

besluta i frågor som rör naturminnen. Förslaget om en delegationsmöjlig— het när det gäller samrådsärcnden enligt 205 NVL har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Länsstyrelserna och kommunerna till- styrker förslaget och anser att praktiska skäl talar för att delegationsmöjlig- heten bör kunna omfatta inte bara enstaka ärenden utan även ärendegrup- per. Företrädare för jord- och skogsbruket anser emellertid att en delega— tion av samrådsärcnden, annat än i enstaka fall. skulle strida mot de ställningstaganden som gjordes när naturresurslagen tillkom och som inne— bär att det kommunala inflytandet när det gäller användningen av jord- bruks- och skogsmark skall utövas genom översiktsplaneringen.

Regeringen finner att en delegationsmöjlighet när det gäller vissa sam- rådsärcnden är ett naturligt komplement till möjligheten att delegera be- slutanderätten beträffande ärenden om naturreservat och naturvårdsom— råden. Delegationsmöjligheten bör inte begränsas till enskilda ärenden. Kommunerna bör kunna ges möjlighet att besluta i samrådsärcnden som exempelvis rör vissa angivna områden av intresse för friluftslivet i kom- munen. Däremot bör inte en generell delegation till kommunen kunna förekomma. En sådan begränsning bör framgå av naturvårdsförordningen.

När det gäller de invändningar som framförs av några remissinstanser bör det understrykas att kommunen givetvis har samma skyldighet som länsstyrelsen att vid prövningen av samrådsärcndena beakta exempelvis skogsbrukets intressen. Dessutom föreslås att länsstyrelsen, liksom i fråga om naturreservat och naturvårdsområden, skall behålla sin beslutskompe- tens i de delegerade ärendena. I fråga om skogsbruket har det sedan länge varit en strävan att förenkla markägarnas kontakt med myndigheterna i naturvårdsfrågor. Enligt 23 å andra stycket naturvårdsförordningen skall en anmälan till skogsvårdsstyrelsen om avverkning av skog anses som en anmälan om samråd enligt 20 & NVL. En anmälan om samråd beträffande hyggesplöjning skall ges in till skogsvårdsstyrelsen. I linje med det ökade sektoransvaret för naturvården anges i direktiven till den nyligen tillsatta skogspolitiska kommittén (dir. l990:47) att en markägares kontaktbehov i fråga om skötseln av skogen skall kunna tillgodoses av en myndighet. Frågan om samrådet med skogsbruket utreds alltså vidare.

Remissinstansema har föreslagit flera områden, där en delegation av beslutanderätten enligt NVL till kommunerna bör vara möjlig. Om man bortser från möjligheten att meddela dispens i strandskyddsärenden har dock delegationsmöjlighetcrna enligt 435 NVL hittills utnyttjats bara i begränsad omfattning. Regeringen finner därför att det finns skäl att avvakta med att fatta beslut om en ytterligare delegering av beslutskompe- tensen enligt NVL.

Hänvisningar till S16-5-3

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 16.5.6

16.5.4. Biotopskydd

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får besluta att arbetsföretag som kan skada natur- miljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområ- den (biotoper) som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.

Markägare eller annan med särskild rätt till fastigheten kan få ersättning om ett beslut om biotopskydd innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna anser att ett biotopskydd enligt den modell som utredningen föreslår är angeläget. Förslaget tillstyrks utan närmare kommentarer av bl.a. riksåklagaren, kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Gotlands. Södermanlands och Värmlands län. TCO. LO. Svenska Turistjöreningen. Riksförbundet för Hembygdsvård samt flera kommuner.

Naturvårdsverket anser att länsstyrelserna skall ges en lagstadgad rätt att vidta åtgärder för att vårda och skydda biotoperna.

Skogsindustrierna anser att förslaget om ett nytt skyddsinstitut är alltför tidigt väckt. Flera andra remissinstanser påpekar att det inte går att bedö- ma förslagets konsekvenser innan biotopernas omfattning har preciserats. Många understryker att kostnaderna i form av ersättning till markägare kan bli större än vad utredningen förutser samt att hanteringen med särskilda beslut om avgränsning som skall delges markägare kan bli admi- nistrativt tung.

Regeringens överväganden: Påverkan på naturmiljön genom mänskliga aktiviteter har ökat kraftigt under de senaste decennierna. En långt driven rationalisering inom jord- och skogsbruket, exploatering för andra ända- mål och förorening av luft och vatten har medfört att tidigare vanliga naturtyper blivit alltmer sällsynta. Det gäller både kulturpräglade natur- miljöer. exempelvis hagmarker, och av människan mer opåverkade natur- typer som urskogar. Många djur- och växtarter, som är anpassade till särskilda livsmiljöer, hotas av denna utveckling. Utarmningen av jordens biologiska resurser genom utrotning av växt- och djurarter innebär ett mycket allvarligt och ofta underskattat miljöproblem. Den nya jordbruks- politiken syftar bl. a. till förändringar som innebär en bättre miljö, ett mer varierat odlingslandskap och en ökad genetisk mångfald. En motsvarande utveckling pågår inom skogsbruket.

I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut framhölls (prop. 1987/88:85 s. 58) att ett mål för det fortsatta naturvårdsarbetet bör vara att säkerställa alla förekommande naturtyper, såväl naturliga som kultur- präglade. i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehåll.

Ett sådant Säkerställande kan ske på flera sätt. Naturresurslagen innehål-

ler bl.a. bestämmelser om skydd för mark- och vattenområden som är ekologiskt känsliga eller som har betydelse från allmän synpunkt på grund av naturvärden eller kulturvärden. För vissa angivna områden av riksin- tresse är kravet på skydd särskilt starkt. Naturresurslagen verkar dels genom en styrning av den kommunala planeringen, dels genom att lagens hushållningsbestämmelser skall beaktas vid den prövning av olika åtgärder som skall ske enligt bl.a. plan- och bygglagen, vattenlagen. miljöskydds- lagen och NVL. Beträffande åtgärder som utgör ett led i pågående markan- vändning inom jordbruket eller skogsbruket är visserligen naturresurs- lagen inte direkt tillämplig. Den är dock av betydelse även i sådana fall när den kommunala planeringen anger allmänna intressen som skall beaktas vid beslut i markanvändningsfrågor.

Enligt NVL kan mark avsättas som naturreservat eller natrrrvårdsområ- de. Möjlighet finns också att fridlysa hotade växt- eller djurarter. En samrådsskyldighet gäller för arbetsföretag som kan väsentligt ändra natur- miljön. För täktverksamhet och markavvattningsföretag gäller tillstånds- plikt. I sammanhanget bör också nämnas dc'bcstämmelser i skötsellagen och skogsvårdslagen som reglerar hänsynen till naturvårdens intressen i jordbruk och skogsbruk.

Nu gällande lagstiftning innehåller således flera olika former för skydd av utsatta mark- och vattenområden. På senare tid har dock den uppfatt- ningen ofta framförts att de möjligheter till områdesskydd som finns i NVL inte är tillräckliga. särskilt med hänsyn till den snabba utvecklingen inom jord- och skogsbruket. Kritiken har bl. a. inriktats på att det finns ett behov av en ny form av områdesskydd. För sådana ofta små områden som behöver bevaras är det ofta alltför ingripande att bilda naturreservat. Å andra sidan har såväl reglerna om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen och skötsellagen som bestämmelserna i NVL om naturvårdsområde och frid- lysning ofta visat sig otillräckliga.

Naturvårdslagsutredningen föreslår mot den bakgrunden att en ny skyddsform införs i NVL för värdefulla småbiotoper. Exempel på sådana biotoper är åkcrholmar. våtmarker och mindre ytvatten i jordbruksland- skapet, naturliga betes- och slåttermarker, källor och källkärr. klibbalskog och öppna rikkärr. Enligt utredningen gäller beträffande vissa av dessa biotoper att deras innebörd är så klar att skyddet för dem direkt kan anges genom bestämmelser i naturvårdsförordningen. I andra fall krävs en av- gränsning av det skyddade området genom ett särskilt myndighetsbeslut. Utredningen föreslår att skyddet för de skogliga biotoperna skall hanteras av skogsvårdsstyrelserna och att länsstyrelserna skall ansvara för biotop- skyddet i övrigt.

Regeringen delar uppfattningen att det i naturvårdslagstiftningen bör införas regler om ett generellt skydd för vissa särskilt angivna naturtyper. Ett sådant skydd har med framgång tillämpats i Danmark. Jämfört med utredningsförslaget är dock det danska systemet i viktiga avseenden utfor- mat på ett annorlunda sätt. Skyddet avser där särskilt angivna naturtyper som överstiger en viss storlek och som inte får exploateras utan tillstånd. De danska reglerna uppvisar vissa likheter med exempelvis strandskydds-

bestämmelserna i NVL eller skyddet för våtmarker genom kravet på tillstånd till markavvattning.

Vad som skall skyddas enligt utredningens förslag är främst små mark- och vattenområden, som kan bevaras utan stora ekonomiska uppoffringar för markägaren. Detta innebär att värdefulla naturtyper. som riskerar att försvinna till följd av en långtgående exploatering av naturmiljön, kan skyddas på ett enkelt och effektivt sätt.

Regeringen delar också i huvudsak utredningens uppfattning när det gäller den lagtekniska utformningen av biotopskyddet. Således föreslår regeringen att det i NVL införs en ny paragraf. 215, i vilken det anges att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom särskilt skyddsvärda mindre mark- eller vattenområden (biotoper).

Några remissinstanser har ifrågasatt användningen av begreppet ”bio- top” i detta sammanhang. De anser bl.a. att det är'oklart om med biotop avses endast en viss speciell naturtyp eller om ett markområde utan särskiljande drag kan omfattas av skyddet enbart på den grunden att området utgör hemvist för en hotad art. Dessutom påpekas att ett biotop- skydd inte undanröjer del hot mot vissa arter som beror på de bruknings- metoder som tillämpas inom jord- eller skogsbruket. Exempelvis medför skogsbruket att träden avverkas när de har uppnått en viss ålder. Gammal död eller döende ved, som är den viktigaste enskilda existensfaktorn för flera arter, blir därmed en bristvara. Hotet mot dessa arter kan enligt dessa remissinstanser inte undanröjas genom det föreslagna skyddet.

Med biotop avses i allmänhet en typ av livsmiljö som erbjuder gynnsam- ma levnadsvillkor för vissa djur eller växter. Regeringen finner det lämp- ligt att använda ordet biotop som en sammanfattande benämning på objektet för den nya skyddsformen.

Med den definition av biotopbegreppet som utredningen föreslår kan det inte råda någon oklarhet om att livsmiljöer för hotade djur— eller växtarter omfattas, även om det mark- eller vattenområde som skyddas i sig inte har några unika egenskaper. Det bör dock understrykas att den nya skyddsformen bara skall tillämpas i de fall då ett generellt skydd är önsk- värt och då det är möjligt att klart avgränsa skyddsobjektet. Som påpekas av Skogsstyrelsen måste det därför krävas att biotoperna fyller vissa krav på ekologisk stabilitet. Sådana naturvårdsproblem som mera allmänt be- ror på tillämpade brukningsmetoder inom jord- eller skogsbruket bör i första hand lösas med tillämpning av bestämmelserna om naturvårdshän- syn i skogsvårdslagen och skötsellagen.

Biotopskyddet bör även kunna användas för att säkerställa kulturvärden inom de skyddade områdena. Detta följer av vad som nyss anförts om NVLs tillämpning när det gäller kulturpräglade delar av naturmiljön.

De områden som bör omfattas av biotopskyddet kan givetvis vara av varierande storlek. 1 lagtexten bör anges att skyddet skall avse mindre områden. Om större markområden behöver skyddas bör de i stället avsät- tas som naturreservat eller, om mindre ingripande inskränkningar i förfo- ganderätten till marken är tillräckliga, som naturvårdsområden.

I lagtexten bör tas in en bestämmelse om att den ansvariga myndigheten får vidta åtgärder för att biotoperna skall vårdas. Regeringen föreslår att

en sådan bestämmelse införs som ett tredje stycke i den nya 21 &. Behov av vård finns särskilt för de kulturpräglade biotoperna i odlingslandskapet, som ofta måste hävdas för att bibehållas i ursprungligt skick. Bestämmel- ser av motsvarande slag finns sedan tidigare för naturreservat (9 € NVL) och för vård av fornlämningar (7 5 lagen om kulturminnen m.m.).

Det nya områdesskyddet för biotoper kan i några fall komma att innebä- ra att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Främst gäller detta jord- och skogsbrukets markanvändning. En möjlighet för markägare eller annan med särskild rätt till fastigheten att få ersättning från staten i sådana fall bör, som utredningen föreslår, införas i 26ä NVL.

Föreskrifter om den närmare utformningen av biotopskyddet bör som nyss nämnts meddelas av regeringen. Genomförandet av skyddet kommer att ta viss tid och förutsätter en del ytterligare analysarbete. Regeringen redogör i det följande för de riktlinjer som bör gälla för det fortsatta arbetet. En utgångspunkt bör, som utredningen angett, vara att en femårs— period är tillräcklig för att förordningsvägen avgränsa de biotoper som skall skyddas och fatta de beslut som behövs i de enskilda fallen. Behovet av utvidgningar eller ändringar av skyddet bör fortlöpande övervägas.

De biotoper som skall omfattas och den närmare definitionen av dem bör anges i naturvårdsförordningen. En ordning som innebär att beslut i dessa frågor fattas på regional eller lokal nivå skulle vara olämplig. Där- emot bör det vara möjligt att i förordningen geografiskt begränsa omfatt- ningen av skyddet, så att en viss biotop åtnjuter skydd bara i en viss del av landet.

Utredningen redovisar ett underlag från naturvårdsverket om det pågå- ende arbetet avseende hotade biotoper. Detta arbete bör fullföljas. Na- turvårdsverket bör i samråd med andra berörda myndigheter lämna för- slag om vilka biotoper som skall omfattas av skyddet. Arbetet bör utföras så snabbt som möjligt. Regeringen kan därefter besluta om de ändringar i naturvårdsförordningen som krävs.

Enligt utredningen bör det för flera biotoper vara möjligt att komma fram till en så exakt definition att det inte krävs beslut i varje enskilt fall om skyddets omfattning. Skyddet för sådana biotoper bör framgå direkt av naturvårdsförordningen. En sådan lösning skulle ha flera praktiska för- delar. Det kan dock vara svårt att nu överblicka konsekvenserna av en sådan ordning, särskilt mot bakgrund av att skyddet skall kunna leda till ersättningsrätt för sakägare. Regeringen föreslår därför att skyddet för en viss biotop inträder efter beslut i det enskilda fallet eller som en följd av generella föreskrifter. Möjligheten att skydda biotoper genom generella föreskrifter bör främst utnyttjas när det klarlagts med vilken exakthet biotoperna kan definieras och när erfarenheter har vunnits genom ett antal enskilda beslut.

Genomförandet av biotopskyddet kräver insatser från de naturvårdande myndigheternas sida. Beslut av myndigheter krävs i de fall en särskild avgränsning av de skyddade områdena skall göras. I vissa fall kan det bli aktuellt att besluta om ersättningar till markägare eller innehavare av särskild rätt till fastigheten. Inventeringar för att fastställa förekomsten av olika biotoper måste genomföras. Inte minst viktigt är att en utförlig

information lämnas om skyddet till markägare och till allmänheten i övrigt.

Utredningen har föreslagit att ansvaret för de skogliga biotoperna skall ligga hos skogsvårdsstyrelserna medan länsstyrelserna skall ha ansvaret i övriga fall. Bland remissinstanserna finns olika uppfattningar om denna ansvarsfördelning är lämplig. Företrädare för skogliga intressen tillstyrker utredningens förslag, medan naturvårdsintressenterna anser att länsstyrel- serna bör ha det övergripande ansvaret. Bland länsstyrelserna är mening- arna delade.

Hittills har den regionala och lokala tillämpningen av NVL i första hand ankommit på länsstyrelserna och kommunerna. Givetvis finns det redan i dag ett långtgående samarbete mellan länsstyrelserna och skogsvårdsmyn- digheterna när det gäller naturvårdsfrågor med anknytning till skogsbruket. I arbetet med det nya skyddet av skogliga biotoper måste också skogsvårds- myndigheterna under alla förhållanden spela en viktig roll. Skogsvårdssty- relserna har en ingående kännedom om de skogliga miljöerna och en nära kontakt med markägarna. Dessutom omfattas de skogliga biotoper som bör skyddas redan till en del av de föreskrifter om naturvårdshänsyn som med- delats med stöd av 21 & skogsvårdslagen. Övervägande skäl talar för att skogsvårdsstyrelserna får uppgiften att när så behövs fatta beslut i de en- skilda fallen om biotopskyddets omfattning i fråga om skogsmark. Bestäm- melser om detta bör införas i naturvårdsförordningen.

När det gäller biotoper i jordbrukslandskapet bör motsvarande uppgifter ankomma på de nya länsstyrelserna, där ju lantbruksnämnderna kommer att vara integrerade.

Utredningen gör bedömningen att antalet fall då ersättning till markäga- ren skall betalas ut kommer att bli få, främst med hänsyn till att ett flertal av de aktuella biotoperna redan omfattas av skötsellagarnas hänsynsregler. Utredningens slutsatser har ifrågasatts av flera remissinstanser. Särskilt påpekas att ersättningfall kommer att bli aktuella för vissa skyddsvärda skogsbiotoper.

Regeringens bedömning är att de ersättningar som kommer att betalas till markägare och innehavare av särskild rätt till fastigheten troligen blir begränsade. Vid beslut i det enskilda fallet om avgränsningen av en viss biotOp kan det givetvis beaktas, i vilken utsträckning den pågående mark- användningen försvåras.

Hänvisningar till S16-5-4

16.5.5. Fridlysning av djur- och växtarter m.m.

Regeringens förslag: Fridlysning av arter skall kunna ske även när det inte finns något akut utrotningshot. En möjlighet införs att meddela föreskrifter om tillträdesförbud till område som innehåller en växtart som behöver särskilt skydd. Föreskrifter skall också kun- na meddelas som inskränker rätten till fiske inom ett fridlyst områ- de.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks i allmänhet av de remissinstanser som behandlar förslagen. Bl.a. lanthruksstyrelswr, skogs- styrelsen. länsstyrelsen [ Skaralmrgv län. Lantbrukarnas riks/örbtmd. Skagsägarnas riks/örbtmd och Nordiska förbundet för kulturlandvkap av- styrker eller uttrycker tveksamhet inför förslaget att markägarens rätt att uppehålla sig inom ett område som innehåller fridlysta växtarter skall kunna begränsas.

Naturvårdsverket anser att ett skydd enligt 14 & även skall kunna avse växtarter som kan förväxlas med sådana arter som behöver skyddas. Verket anser vidare att undantaget för djurarter som omfattas av bestäm- melser om fiske skall tas bort. Fiskeristyrelsen. som tillstyrker utred- ningens förslag. har motsatt uppfattning i den senare frågan.

Regeringens överväganden: Med stöd av 14 & NVL kan länsstyrelserna eller naturvårdsverket besluta om fridlysning av djur- eller växtarter. Fridlysning av djurart enligt bestämmelsen kan dock bara ske för arter som inte omfattas av bestämmelserna i jakt- eller fiskclagstiftningen. Enligt paragrafens tredje stycke kan till skydd för djurlivet för vissa områden meddelas inskränkningar i rätten till jakt eller rätten att uppehålla sig inom området. Föreskrifter om sådana inskränkningar meddelas enligt [Sä naturvårdsförordningen av länsstyrelserna. De två första styckena i 145 har i stort sett inte ändrats sedan NVL tillkom. Det tredje stycket tillkom genom lagstiftning år 1974 men har sin motsvarighet i äldre bestämmelser.

Utredningen föreslår ett förtydligande i paragrafens första och andra stycke för att det inte skall råda något tvivel om att fridlysning kan beslutas i förebyggande syfte. dvs. innan risken för utrotning av en art har blivit akut. Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som särskilt har kom- menterat det. Regeringen förordar att paragrafen ändras på det sätt utred- ningen föreslår.

lnom ett naturreservat cllcr naturvårdsområde finns möjlighet att med- dela föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt till tillträde. Därigenom kan exempelvis häckningsplatser för fåglar eller växtlokalcr som hyser utrotningshotade artcr skyddas. Den möjlighet att förbjuda tillträde till ett område som finns enligt l4å tredje stycket NVL kan dock. som nyss nämnts. bara tillämpas till skydd för djurlivet.

Utredningen anser att det i många fall är ett onödigt långtgående ingrepp att bilda ett reservat för att införa ett tillträdesförbud till skydd för växt- livet. Därför föreslås att det områdesskydd som finns i 145 tredje stycket utvidgas till att omfatta växter. Vidare föreslås att rätten till fiske inom ett sådant område skall kunna inskränkas, liksom nu gäller beträffande rätten tilljakt.

I princip tillstyrks ändringsförslagen genomgående av remissinstanser- na. Regeringen finner att det kan finnas fall då ett särskilt, långtgående skydd för växtlokaler behövs. men då ett förordnande om exempelvis naturreservat framstår som en onödigt ingripande åtgärd. Det biotop- skydd som nyss föreslagits innefattar inte möjligheten att besluta om tillträdesförbud. Utredningens förslag bör mot den bakgrunden genomfö- ras. Det bör dock understrykas att ett tillträdesförbud innebär en inskränk-

ning av allemansrätten. Det bör bara tillgripas för små områden och när det framstår som nödvändigt. Normalt bör det vara tillräckligt att kanali- sera besökande runt en aktuell växtplats. Regeringen föreslår också att 145 NVL kompletteras med en föreskrift som gör det möjligt att inskränka rätten till fiske inom skyddade områden.

Flera remissinstanser påpekar att föreskrifter om tillträdesförbud till en växtlokal inte bör gälla gentemot markägaren. Regeringen delar den den uppfattningen. För de hotade arter som finns i kulturpräglade miljöer finns det ett behov av vård. som ofta sker genom markägarens försorg. Enligt [Sä andra stycket naturskyddsförordningen gäller för djurskydds- områden att tillträdesförbud i normalfallet inte skall gälla gentemot mark- ägaren. Detsamma bör enligt förordningen gälla för områden som omfat— tas av föreskrifter till skydd för växtlivet.

Naturvårdsverket föreslår i sitt remissvar att skydd av fisk och andra vattenlevande djur. såsom vissa kräftdjur samt flodpärlmussla. skall kun- na regleras genom NVL. Verket anför att man i dag inte kan freda bestånd av tisk annat än genom fiskelagstiftningen. även om önskemålet om fred- ning avser arter som är ointressanta från kommersiell synpunkt eller för sportfisket. Regeringen finner att det inte finns tillräckliga skäl att avvika från den hittills tillämpade principen. att djur vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske inte skall omfattas av bestämmelserna om fridlysning. Fredning av sådana djur regleras i jakt- och fiskelagstift- ningen. Det är däremot angeläget att naturvårdsverket och fiskeristyrelsen gemensamt verkar för att undanröja eventuella oklarheter om gränsdrag- ningen mellan fiskelagstiftningen och NVL när det gäller skyddet av vat- tenlevande arter. Principen är enligt 26é lagen (1950: 596) om rätt till fiske att den lagen inte skall tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen. Genom den föreslagna änd- ringen i l4å' tredje stycket öppnas en möjlighet att för vissa områden med stöd av NVL meddela föreskrifter som inskränker rätten till fiske. varmed även avses fångst av flodpärlmusslor och andra skaldjur.

Naturvårdsverket påpekar också att det ibland kan vara svårt att utan goda biologiska kunskaper skilja mellan fridlysta arter och sådana som är nära släkt med de fridlysta. Så kan exempelvis vara fallet beträffande vissa orkidéer. Verket föreslår därför att det i 14å första stycket införs en möjlighet att fridlysa växter och djur som är förväxlingsbara med de hotade arter som behöver skyddas. Regeringen finner dock att det skulle föra för långt att generellt fridlysa arter endast på grund av förväxlings- risken. För sällsynta arter som är svåra att identifiera framstår föreskrifter enligt 145 tredje stycket eller någon annan form av områdesskydd som lämpligare.

16.5.6. Samrådsskyldigheten och markägarens rätt till ersättning

Regeringens förslag: Ett arbetsföretag som är föremål för samråd enligt 205 NVL skall kunna förbjudas. om andra åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt. Ett för- bud enligt paragrafen skall kunna medföra rätt till ersättning om det med för att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Samma som regeringens. Utred- ningen föreslår också att regeringen eller en myndighet skall kunna medde- la föreskrifter om att samråd skall ske beträffande alla slag av arbetsföretag som kan skada naturmiljön inom särskilt skyddsvärda områden.

Remissinstanserna: Förslagen till ändringar tillstyrks av flertalet länssty- relser. riksantikvarieämbetet. boverket och statskontoret. Ändringarna av- styrks av Lantbrukarnas Riksförbund. Skogsägarnas Riksförbund, Skogsin- dustrierna och Sveriges Jordägare/örbund.

Skogsstyrelsen anser att utvidgningen av samrådsskyldigheten inom sär- skilt skyddsvärda områden bör tillämpas restriktivt. Förslaget att införa en möjlighet att meddela förbud mot ett arbetsföretag avstyrks. Styrelsen påpekar att även ett krav på flyttning av ett arbetsföretag till en annan plats innebär ett stort ingrepp i den enskildes rätt. Liknande synpunkter framförs av bl. a. damänverket. Flera remissinstanser anser att det är onaturligt att ett samrådsförfarande skall kunna mynna ut i förbud.

Naturvårdsverket anser att 205 bör ha samma lydelse som i dag. dock med tillägget att ett arbetsföretag skall kunna förbjudas om förbudet inte medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Koneessions— nämnden för miljöskydd anser att det bör övervägas att ersätta samråds- skyldigheten för främst stora skogsavverkningar och hyggesplöjningar med en tillståndsplikt enligt NVL.

Flera remissinstanser tar upp frågan om ersättning till markägaren i de fall ett förbud enligt 205 meddelas och påpekar att förbudsmöjligheten får begränsad effekt om ersättningar ti11 markägaren måste betalas. Natur- skyda'sjöreningen anser att reglerna om restriktioner för naturvård måste återgå till det rättsliga läget före år 1987, då intrånget i pågående markan- vändning relaterades till brukningsenheten och inte till den berörda delen av fastigheten.

Lantbruksstyrelsen anser att skogsplantering på såväl åker- och kultive- rad betesmark som naturbetesmarker utgör ett led i pågående markan- vändning. Styrelsen tar avstånd från utredningens uppfattning att skogs- plantering på jordbruksmark är en samrådspliktig åtgärd enligt ZOÖNVL. Andra remissinstanser. bl. a. naturvårdsverket ochflera länsstyrelser. anser att åtminstone energiskogodling på jordbruksmark utgör en ändring av den pågående markanvändningen.

Regeringens överväganden: Enligt 205 NVL skall den som avser att utföra ett arbetsföretag. som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, i förväg samråda med länsstyrelsen. För markberedning genom hygges- plöjning har regeringen med stöd av 205 NVL i 235 naturvårdsförordning-

en'föreskrivit att anmälan för samråd alltid skall göras. Länsstyrelsen kan enligt 205 förordningen meddela motsvarande föreskrifter för andra typer av arbetsföretag.

Samrådsförfarandet kan enligt 205 andra stycket NVL utmynna i att företagaren av länsstyrelsen föreläggs att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Däremot kan länsstyrel- sen inte med stöd av paragrafen förbjuda att arbetsföretaget utförs. Ett föreläggande kan inte heller innebära så långtgående inskränkningar i markanvändningen att markägaren skulle ha blivit berättigad till ersätt- ning för intrång i pågående markanvändning. om motsvarande föreskrifter hade meddelats med stöd av andra bestämmelser i NVL.

Naturvårdslagsutredningen anser att det är en brist i lagstiftningen att möjlighet saknas att i undantagsfall meddela förbud mot vissa arbetsföre- tag.

Regeringen gör följande bedömning. Bestämmelserna om samråd i 205 skärptes genom de lagstiftningsåtgärder som genomfördes år 1974. En ytterligare skärpning av bestämmelserna är emellertid motiverad. Länssty- relserna. som har att tillämpa paragrafen. har i sina remissvar nästan enhälligt understrukit behovet av en möjlighet att meddela beslut som sträcker sig längre än vad som nu är möjligt. Framför allt anser man att en möjlighet bör finnas att anvisa en lämpligare plats för arbetsföretaget än den som föreslås av den samrådsskyldige.

Det bör finnas en möjlighet att i undantagsfall besluta om förbud mot arbetsföretag som omfattas av samrådsskyldighet. Ett sådant förbud kan förenas med att länsstyrelsen anvisar en lämpligare plats för arbetsföreta- get. om alternativ finns. Regeringen föreslår därför att utredningens för- slag genomförs. Det bör dock understrykas att förbudsmöjlighcten bara bör utnyttjas i fråga om områden som är särskilt skyddsvärda och när ett områdesskydd enligt andra bestämmelser i NVL inte framstår som lämpli- gare. För sådana biotoper som enligt regeringens förslag skall omfattas av ett särskilt skydd enligt 215 blir samrådsbestämmclscn över huvud taget inte aktuell. eftersom arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom de skyddade områdena.

Enligt utredningens förslag skall föreläggande eller förbud enligt 205 NVL kunna meddelas även i de fall föreskriften innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. vilket medför rätt till ersättning för markägaren. Flera remissinstanser har tagit upp frågan om vilka principer som skall gälla för samhällets skyldighet att ersätta markägaren för in- skränkningar i hans förfoganderätt till mark.

Regeringen finner inte att det finns skäl att i detta sammanhang om- pröva de principer som tillämpas när det gäller ersättning till markägare m.fl. och som bl.a. framgår av 265 NVL. Bestämmelserna i NVL är utformade på samma sätt som motsvarande regler i annan lagstiftning med anknytning till markanvändningen. Utformningen av reglerna om ersätt- ningsskyldighet övervägdes noga i samband tillkomsten av bl. a. plan- och bygglagen och naturresurslagen år 1987.

Frågan om åtgärder enligt 205 NVL skall kunna vara så ingripande att de medför ersättningsskyldighet är främst av betydelse för markanvänd-

ningen inom de areella näringarna. Av särskilt intresse i sammanhanget är konsekvenserna av den nya jordbrukspolitik som nyligen har beslutats av riksdagen (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) och som kan innebära nedläggning avjordbruksproduktionen på stora arealer. Brukningsplikten i skötsellagen har genom beslutet avskaffats och ersatts med en skyldighet att enligt 45 första stycket skötsellagen åtta månader i förväg anmäla att jordbruksmark skall tas ur produktion. Anmälan görs till länsstyrelsen. Om det finns särskilda skäl från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt. kan denna tid enligt paragrafens andra stycke förlängas till tolv månader. En anmälan skall enligt 235 tredje stycket naturvårdsförordningen anses som en anmälan om samråd enligt 205 första stycket NVL beträffande sådant arbetsföretag för vilket marken tas i anspråk.

Anmälningsskyldigheten syftar till att ge samhället en möjlighet att reagera. om natur- eller kulturmiljövården hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t. ex. plantera skog på marken. Avtal kan då träffas med brukaren om att ersättning skall betalas för att jordbruksdriften på fastig- heten skall fortsätta. Särskilda medel för sådana landskapsvårdande åtgär- der har avsatts genom det livsmedelspolitiska beslutet. För en utförligare redogörelse hänvisas till jordbruksministerns föredragning i propositionen om den nya livsmedelspolitiken.

Av det nu anförda följer att tillämpningen av 205 NVL kommer att ha betydelse i samband med den omstrukturering som är på väg inom jord- bruket. Normalt bör i nedläggningsfallen behovet av skydd för naturmiljön kunna beaktas genom att brukaren och länsstyrelsen som en följd av samrådet kommer överens om vilka naturvårdshänsyn som skall tas och om en eventuell ersättning för fortsatt brukande. Det kan dock hända att en överenskommelse inte kan näs och det framstår som nödvändigt att förhindra t. ex. en skogsplantering. Det krävs då att det finns en möjlighet att förbjuda arbetsföretaget. Bestämmelserna om naturreservat i NVL är inte anpassade för en sådan situation. Enligt naturvårdslagsutredningen bör ett förbud mot skogsplantering i princip medföra rätt till ekonomisk ersättning (SOU 1990:38 s. 95).

Regeringen finner att ett förbud enligt 205 NVL bör kunna meddelas. även om det medför att den pågående markanvändningen avsevärt försvå- ras och markägaren således blir berättigad till ersättning. En bestämmelse om det bör införas i 265 NVL. Rätten till ersättning bör prövas enligt samma principer som gäller i övriga fall, då förfoganderättcn till en fastig- het inskränks.

Som nyss påpekats kommer möjligheten att meddela förbud sällan att behöva utnyttjas. Detta gäller även för åtgärder inom skogsbruket. där det av regeringen föreslagna biotopskyddet i förening med hänsynskravet i skogsvårdslagen medför en avsevärd förstärkning av naturvårdens möjlig- heter.

När det gäller förelägganden som meddelas enligt 205 andra stycket finner regeringen inte skäl att införa en motsarande ersättningsrätt. För sådana förelägganden kommer därför liksom tidigare att gälla att de inte får innebära så långtgående inskränkningar att den pågående markanvänd- ningen avsevärt försvåras.

Förslagen till ändringar i NVL innebär utökade möjligheter för länssty- relserna att i fråga om odlingslandskapet bevaka natur- och kultur- miljövårdens intressen. Bl.a. mot den bakgrunden är det möjligt att för- enkla bestämmelserna i skötsellagen om anmälningsskyldighet när jord- bruksmark tas ur produktion. Den särskilda bestämmelsen i 45 andra stycket skötsellagen, enligt vilken anmälan i vissa fall skall göras tolv månader i förväg, bör därför upphävas. Därefter kvarstår att en anmälan om att ta jordbruksmark ur produktion skall göras till länsstyrelsen åtta månader innan marken avses tas ur produktion.

Utredningen har vidare föreslagit en ändring i 205 andra stycket NVL som innebär att föreskrifter skall kunna meddelas om obligatorisk sam- rådsskyldighet för alla slag av arbetsföretag som kan skada naturmiljön inom särskilt skyddsvärda områden. Härmed avses främst sådana ekolo- giskt särskilt känsliga områden som avses i 2 kap. 35 naturresurslagen och som skall ingå i de kommunala översiktsplanerna. Givetvis är behovet av samråd särskilt stort inom sådana områden. Som påpekas av naturvårds- verket skulle dock bestämmelsen kunna leda till svårigheter vid tillämp- ningen. Gränsdragningen mellan arbetsföretag som väsentligt ändrar na- turmiljön. som är utgångspunkten för den nuvarande samrådsskyldighe- ten. och företag som kan skada naturmiljön kan framstå som svårfattlig för den enskilde. I stället bör den existerande möjligheten utnyttjas att enligt 205 första stycket naturvårdsförordningen föreskriva om samråd i fråga om vissa slag av arbetsföretag. Det finns ett särskilt behov av att meddela sådana föreskrifter för områden som i den kommunala planeringen be-- döms som känsliga från ekologisk synpunkt. Möjligheten till delegation av samrådsärcnden till kommun har behand- lats i avsnitt 16.5.3.

Hänvisningar till S16-5-6

16.5.7. Täktverksamhet

Regeringens förslag: Täkttillstånd får vägras den som inte har full- gjort sina skyldigheter enligt ett tidigare tillstånd. Säkerhet för full- görande av villkor enligt ett tillstånd skall ställas innan tillstånd meddelas.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Utredningens förslag till ändringar tillstyrks av re- missinstanserna med något enstaka undantag.

Flera remissinstanser tar upp frågan om tillståndsplikt för husbehovs- täkter. Naturvårdsverket anser att husbehovstäkter bör omfattas av till- ståndsplikt om de är belägna i områden som länsstyrelserna till följd av grusinventeringar bedömer vara klass l-områden från naturvårdssyn- punkt. Liknande synpunkter framförs bl.a. av länsstyrelserna i Gävleborgs. Göteborgs och Bohus. Värmlands och Västerbottens län. Länsstyrelserna [ Norrbottens och Älvsborgs lätt samt domänverket delar utredningens upp- fattning att en tillståndsplikt för husbehovstäkter inte bör införas.

Statskontoret ifrågasätter tillståndsprövningen enligt NVL av matjords- täkter. Länsstyrelsen i Gävleborgs lätt anser att det är tillräckligt om sådana täkter omfattas av en anmälningsplikt. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är oklart om hänsyn vid tillståndsprövningen kan tas till resursfrågor. så att en ansökan om tillstånd exempelvis kan avslås på den grunden att det finns ett begränsat behov av det material som utvinns.

Flera remissinstanser anser att det leder till praktiska problem att täkter skall prövas både enligt NVL och miljöskyddslagen. särskilt i de fall den senare prövningen sker hos miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Regeringens överväganden: Naturvårdslagsutredningen gör bedömning- en att den reglering av täktverksamhet som finns i NVL och andra författ- ningar i huvudsak är utformad på ett tillfredställande sätt. Utredningen föreslår att det i 185 NVL införs en möjlighet att vägra täkttillstånd i de fall sökanden inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd och att det i paragrafen anges att länsstyrelsen kan kräva att säkerhet ställs för de villkor som skall gälla redan innan tillståndet meddelas. Ändrings- förslagen har tillstyrkts av en så gott som enig rcmissopinion. Regeringen föreslår att förslagen genomförs.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om en tillståndsplikt för större husbehovstäkter. Naturvårdsverket anser bl.a. att det är stötande att en icke tillståndspliktig husbehovstäkt kan betyda ett avsevärt större ingrepp i landskapet än en mindre kommersiell täkt som kräver tillstånd.

För närvarande gäller att det bara är täkter för andra ändamål än markinnehavarens husbehov som är tillståndspliktiga. Naturvårdslagsut- redningen anser att det skulle föra för långt att införa en tillståndsplikt för husbehovstäkter och hänvisar till den möjlighet att med stöd av 205 NVL förbjuda arbetsföretag som föreslås av utredningen.

Frågan om tillståndsplikt för husbehovstäkter diskuterades i samband med de ändringar i NVL som genomfördes år 1974. Chefen förjordbruks- departementet fann då inte skäl att införa tillståndsplikt. även om han ansåg att husbehovstäkter i många fall kan innebära olämpliga ingrepp i landskapet. Bl.a. ansågs det vanskligt att i lag fastställa en för hela landet tillämplig kvantitetsgräns ovanför vilken husbehovstäkt alltid skulle vara underkastad tillståndstvång Vid riksdagsbehandlingen instämde jord- bruksutskottet i denna bedömning (prop. 1974:166 5. lOl. JoU 52, rskr. 405). Enligt regeringens bedömning finns det inte underlag för att nu inta en annan ståndpunkt när det gäller frågan om husbehovstäkterna skall vara tillståndspliktiga. De skyddsformer som NVL i övrigt erbjuder bör, kunna användas för att motverka skadeverkningar i samband med sådana täkter. Regeringen vill särskilt hänvisa till de skärpta bestämmelser om samrådsskyldighet (20 5) som nyss har föreslagits. För områden som t. ex. vid grusinventeringar visar sig särskilt skyddsvärda finns det möjlighet att med stöd av den sistnämnda paragrafen föreskriva om obligatorisk sam- rådsskyldighet för husbehovstäkter.

] bilagan till miljöskyddeörordningen (1989z364) anges att vissa större täkter skall tillståndsprövas enligt miljöskyddslagen av länsstyrelsen. För övriga täkter som omfattas av 185 NVL gäller att en anmälan skall göras till miljö- och hälsoskyddsnämnden. som enligt 405 miljöskyddslagen kan

meddela sådana förelägganden eller förbud som behövs från miljöskydds- synpunkt. Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har den synpunkten framförts. att det leder till praktiska problem att en prövning av täkter kan ske både enligt NVL och miljöskyddslagen. särskilt i de fall prövningen enligt den senare lagen sker i miljö— och hälsoskyddsnämnden.

Regeringen instämmer i att en dubbelprövning enligt olika lagar kan medföra vissa praktiska problem. Det bör dock understrykas att prövning- en enligt lagarna sker från olika utgångspunkter. Enligt NVL skall arbetsfö- retagets inverkan på naturmiljön bedömas. medan prövningen enligt miljöskyddslagen främst rör störningar på omgivningen från verksamhe- ten i form av t. ex. damm eller buller. Regeringen finner att det därför inte är möjligt att åstadkomma en förenkling av hanteringen genom att utesluta möjligheten till prövning enligt någon av lagarna. Det finns inte heller tillräckliga skäl att undanta täktområdcn från tillståndsplikten enligt skogsvårdslagen vid avverkning av svårföryngrad skog och skyddsskog. vilket föreslås av utredningen. Prövningen enligt skogsvårdslagen avser frågan om skydd mot att fjällgränsen flyttas ner och frågan om skydd mot sand- cllcrjordflykt. Samma bedömning bör göras beträffande den särskil- da prövning av matjordstäktcr som skall ske enligt skötsellagen och som görs av lantbruksnämnden.

Detta utesluter dock inte vissa förenklingar när det gäller hanteringen av täktärendena. Den samordnade länsförvaltning som kommer att införas den 1 juli 1991 medför att att lantbruksnämnderna kommer att inordnasi länsstyrelserna. Prövningen enligt naturvårdslagen och skötsellagen kom- mer därigenom att kunna utföras i ett sammanhang. Detsamma gäller för de täkter som skall tillståndsprövas av länsstyrelserna enligt miljöskydds— lagen. I fråga om de täkter som är anmälningspliktiga enligt miljöskydds- förordningen utgår regeringen från att länsstyrelserna och miljö- och hälso- skyddsnämnderna bemödar sig om att utnyttja de möjligheter som finns till samordning och att informera allmänheten på bästa sätt om de bestäm- melser som gäller.

16.5.8. Markavvattning

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att beträffande områ— den. där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. förbjuda markavvattning. Prövningen enligt NVL av ett markavvattnings- företag skall även omfatta vattenföroreningar. 1 ett tillstånd till markavvattning skall anges när åtgärderna senast skall vara utförda.

Genom ändringar i skogsvårdslagen införs anmälningsplikt för s.k. skyddsdikningar och anges att föreskrifter om hänsyn till natur- vårdsintressen vid skötseln av skog kan omfatta bl.a. sådana dik- ningar.

Naturvårdslagsutredningens förslag: För vissa delar av landet skall före- skrifter meddelas om vilka särskilda skäl som skall föreligga för tillstånd

till markavvattning. 1 övrigt överensstämmer utredningens förslag i hu- vudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Förslaget om en anmälningsplikt för skyddsdik- ningsföretag och om en tidsbegränsning av tillstånden för markavvattning tillstyrks genomgående av remissinstanserna. Svenska Naturskydds/b'r— eningen anser att Skyddsdikning bör vara tillståndspliktig.

När det gäller förslaget om att föreskrifter skall kunna meddelas om särskilda skäl för tillstånd inom vissa delar av landet är meningarna delade. Förslaget avstyrks av Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägar- nas riksförbund, som anser att utredningen inte har redovisat tillräckligt starka skäl för den skärpning som föreslås. Förslaget avstyrks också av Lantbrulcsstyrelsen, Skogsindustrierna och Sveriges Jordägarejörbund.

Övriga remissinstanser delar utredningens uppfattning att en skärpning av tillståndprövningen är nödvändig. Utredningsförslaget tillstyrks av bl.a. boverket. flertalet länsstyrelser samt av LO. Naturvårdsverket anser att den indelning av våtmarker i två olika kategorier som skulle bli en följd av utredningens förslag är olämplig. Följden skulle enligt verket kunna bli att de våtmarker som inte omfattas av den nya regeln skulle betraktas som mindre värdefulla. Verket förordar i stället en konstruktion liknande den som tillämpas för strandskyddet, med ett generellt förbud mot markav- vattning. Ett generellt förbud med vissa undantagsmöjligheter förespråkas också av länsstyrelserna i Blekinge. Kopparbergs och Skaraborgs län, Ud- devalla kommun. Sveriges Fiskares Riksförbund och Sveriges Ornitologiska Förening. Svenska Naturskyddsföreningen anser att den av utredningen föreslagna 18 d 5 bör tillämpas för Norrlandslänen. medan markav- vattning i övrigt i princip bör vara förbjuden.

Regeringens överväganden: Genom 1988 års miljöpolitiska beslut har fastslagits att våtmarker hör till de naturtyper som bör ägnas särskild uppmärksamhet i säkerställandearbetet. 1 1988 års miljöpolitiska proposi- tion anfördes att det är viktigt att bevara så många våtmarker som möjligt. eftersom de har en stor betydelse för vattenhushållningen och för bibehål- landet av ett levande landskap. Särskilt underströks behovet att bevara våtmarkerna i sydligaste Sverige. främst nära kusterna och på Öland och Gotland. Denna uppfattning delades av riksdagen (prop. 1987/88:85. JoU 23, rskr. 373).

Bestämmelsen i 18c5 NVL om en tillståndsplikt för markavvattningsfö- retag. som trädde i kraft den 1 juli 1986. är ett viktigt rättsligt instrument till skydd för våtmarkerna. Det är av stor betydelse att 18 c5 används på ett så effektivt sätt som möjligt.

Naturvårdslagsutredningen har bl. a. genomfört en enkät till länsstyrel- serna för att klarlägga hur bestämmelsen tillämpas i praktiken. Utredning- en anser att 18 c5 i några avseenden har medfört tillämpningsproblem och att den i många fall inte har varit effektiv för att skydda våtmarkerna. Utredningen pekar på att antalet ansökningar om tillstånd som avslås av länsstyrelserna är mycket litet och att dessa har begränsade resurser för tillsynen av markavvattningsföretagen. Därför föreslår utredningen en ny bestämmelse i NVL enligt vilken regeringen. för delar av landet där det är

särskilt angeläget att bevara våtmarkerna, får föreskriva vilka särskilda skäl som skall föreligga för att tillstånd till markavvattning skall medges.

Behovet av en skärpt tillämpning vid tillståndsprövningen ifrågasätts av några av de remissinstanser som företräder jord- och skogsbruksnäringar- na. I allmänhet instämmer dock remissinstanserna i den problembeskriv- ning som utredningen redovisat. Länsstyrelserna framhäver att bestäm- melsen är svårtillämpad och att det är svårt att avslå ansökningar om tillstånd annat än i fråga om dikning av våtmarker som uppenbart skall skyddas, exempelvis sådana som vid våtmarksinventeringarna åsatts högs- ta skyddsvärde. Bristen på resurser understryks också.

Regeringen finner att naturvårdsintresset behöver kunna hävdas bättre än hittills i fråga om våtmarkerna. Detta gäller särskilt inom de delar av Syd- och Mellansverige där antalet kvarvarande våtmarker är mycket litet. En skärpning av tillståndsprövningen enligt 18 cl; är motiverad.

Utredningens förslag innebär att en skiljelinje dras mellan de delar av landet där en viss dikningsverksamhet inom främst skogsbruket bör kunna tillåtas och övriga delar, där behovet att bevara kvarvarande våtmarker är särskilt stort. Inom de senare områdena. som anges av regeringen, skall nydikning förjord- eller skogsbruksändamål i princip vara förbjuden. Den lagtekniska lösning som utredningen har valt tillstyrks av flertalet remiss- instanser. Naturvårdsverket anser dock att en sådan lösning kan medföra att skyddet för våtmarkerna försvagas inom de delar av landet som inte omfattas av de skärpta kraven. Verket anser därför, i likhet med flera remissinstanser som företräder naturvårdsintresset, att markavvattning generellt bör vara förbjuden. Från förbudet bör undantag kunna medges om särskilda skäl föreligger, varvid hänsyn kan tas till lokala och regionala skillnader i skyddsbehovet.

Det är en fördel om den skillnad i skyddsbehov som finns inom olika områden också kommer till uttryck i författningstextcn. Regeringen finner att bestämmelsen bör tillämpas för begränsade områden, där antalet kvar- varande våtmarker är litet och där behovet av att bevara våtmarkerna är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. För sådana särskilt angivna områ— den bör huvudregeln vara att åtgärder i syfte att dika ut ny mark förjord- eller skogsbruksändamål inte skall vara tillåtna.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen kommer tydligare till uttryck i lagtexten om den formuleras som ett bemyndigande för regering- en att meddela förbud mot markavvattning. Därför föreslås att det i en ny 18dä anges att åtgärder för att avvattna mark inte får vidtas inom vissa områden, vilka bestäms av regeringen. Undantag från ett sådant förbud bör i princip kunna medges i de fall då enligt utredningens förslag särskilda skäl för tillstånd skulle ha varit för handen. Frågan om undantag behand- las närmare i specialmotiveringen.

Det bör understrykas att syftet med regleringen givetvis inte är att sänka skyddsnivån för de områden, som inte kommer att omfattas av den nya bestämmelsen. Om en sådan effekt skulle uppstå vid tillämpningen är regeringen beredd att ompröva sitt ställningstagande.

Regeringen kommer att besluta om de områden som skall omfattas av den nya bestämmelsen efter att ha hört naturvårdsverket. Skogsstyrelsen.

lantbruksstyrelsen. länsstyrelserna, kommunerna och övriga berörda myn- digheter.

Utredningen har vidare föreslagit att det i lagtexten skall anges att ett tillstånd till markavvattning skall vara tidsbegränsat. En sådan ordning överensstämmer med vad som gäller för andra typer av tillståndsbeslut. Förslaget har genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Regeringen finner att det bör genomföras.

Frågan om miljöskyddslagens tillämpning när det gäller markavvatt- ningsföretagcn diskuteras ingående av utredningen, som konstaterar att de miljöskadliga effekterna i form av vattenföroreningar som ett sådant före- tag kan leda till inte omfattas av tillståndsprövningen enligt NVL. Sådana effekter skall i stället beaktas vid en prövning av företaget enligt vatten- lagen (1983:291). Utredningen anser att detta är otillfredställande, efter- som exempelvis skogsdikningar sällan prövas enligt vattenlagen. Enligt utredningen bör problemet lösas antingen genom att större markavvatt- ningsföretag görs tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen eller genom att naturvårdslagens tillämpningsområde i detta fall utvidgas till att omfatta vattenföroreningar. Koneessionsnämnden för miljöskydd framhåller att det finns starka skäl som talar för en tillståndsprövning enligt miljöskydds- lagen av åtminstone större markavvattningsföretag. Nämnden anser inte att tillämpningsområdet för naturvårdslagen bör utvidgas.

Regeringen finner att det är otillfredställande att de effekter i form av vattenföroreningar som ett markavvattningsföretag kan leda till i prakti- ken ofta inte kommer att prövas av någon myndighet. En ändring av det förhållandet är angelägen.

En nära till hands liggande lösning är att införa en tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen för större företag och en anmälningsskyldighet för de mindre. i likhet med vad som gäller för täkterna. En sådan lösning skulle dock leda till vissa svårigheter när det gäller markavvattningsföretagen. Prövningen enligt NVL avser skyddet för naturmiljön. Som framhållits av flera remissinstanser kan det ifrågasättas om inte skyddet för naturmiljön omfattar även effekter genom vattenföroreningar på växt- och djurlivet i anslutning till det avvattnade området. Samtidigt är skyddet mot vatten- föroreningar ett intresse som regleras i miljöskyddslagen. För att undvika gränsdragningsproblem är lämpligast att miljöskydds- och naturvårdsas- pekterna i detta fall bedöms i ett sammanhang. Lämpligen sker detta vid den prövning enligt NVL av markavvattningsföretag som länsstyrelsen gör. Regeringen föreslår därför att det i 18 cä anges att det vid prövningen skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar. För att undvika tolkningsproblem bör samtidigt 3 aä ändras redaktionellt.

Med s.k. Skyddsdikningar avses åtgärder som vidtas för att hindra grundvattnet att stiga efter en skogsavverkning och som därmed under- lättar återväxten. Skyddsdikningar är mycket vanliga inom skogsbruket. särskilt i norra Sverige. En Skyddsdikning innefattas inte i begreppet markavvattning som det definieras i 18c5 NVL och är därmed inte till- ståndspliktig enligt den paragrafen. Om en sådan dikning kan komma att väsentligt ändra naturmiljön är den dock samrådspliktig enligt 205 NVL.

Utredningen konstaterar att den svåra gränsdragningen mellan skydds-

dikningar och tillståndspliktiga markavvattningsföretag har lett till av- sevärda tillämpningssvårigheter. För att förstärka samhällets kontroll över skyddsdikningarna föreslås därför att en anmälningsplikt till skogsvårds- styrelserna av Sådana dikningar införs och att en möjlighet att meddela föreskrifter om dem tas in i 21 & skogsvårdslagen. Förslaget tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser.

Regeringen finner att det är nödvändigt att förstärka kontrollen över skyddsdikningarna. Det kan befaras att många dikningar har bedömts som Skyddsdikningar och därmed inte prövats enligt 18c5 NVL. trots att det i själva verket varit fråga om tillståndspliktiga företag. En lämplig åtgärd är att införa en anmälningsskydlighet för Skyddsdikningar i samma ordning som avverkningsanmälan enligt 175 skogsvårdslagen. En tillståndsplikt för sådana dikningar. vilket föreslås av några remissinstanser, skulle föra för långt. Regeringen finner också att det i 215 skogsvårdslagen tydligare bör anges att de föreskrifter om naturvårdshänsyn som kan meddelas med stöd av paragrafen även kan omfatta Skyddsdikningar. Genom en sådan ändring fastslås skogsvårdens ansvar för att hänsyn tas till naturvårdens intressen även i de fall en dikningsåtgärd inte är tillståndspliktig enligt NVL.

l framställningar till regeringen, som behandlats av utredningen, har bl.a. Skogsstyrelsen begärt att 1805 NVL ändras, så att dikningar som syftar till att dränera ett vägområde (vägdiken) undantas från tillstånds- plikt. Utredningen har gjort bedömningen att tillstånd endast krävs i de fall då vägdikcna medför att vattennivån i omkringliggande mark påverkas och att något undantag därför inte bör göras från kravet på tillståndspröv- ning. Regeringen finner inte att det finns skäl att ändra tillämpningsområ- det för paragrafen.

Några länsstyrelser har i sina remissyttranden anfört att tillämpnings- problem kan uppkomma när det gäller att bedöma vad som utgör rens- ningar för att bibehålla vattnets djup. eller läge. Sådana åtgärder är enligt 18c5 andra stycket inte tillståndspliktiga. Ett motsvarande undantag finns i 4 kap. 3 & vattenlagen. När det gäller innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till de uttalanden som gjordes av jordbruksutskottet i samband med vattenlagens tillkomst och som riksdagen ställde sig bakom (JoU 1982/83:30 s. 27. rskr. 274). Uttalandena bör ge en tillräcklig ledning för rättstillämpningen.

l6.5.9 Samernas rättigheteri nationalparker m. m.

Regeringens förslag: Nationalparkema likställs med naturreserva- ten i fråga om möjligheten att meddela föreskrifter som innebär inskränkningar i bl.a. sådana rättigheter som tillkommer samerna

enligt rennäringslagen. Om föreskrifterna innebär avsevärt försvårande av pågående markanvändning skall ersättning utgå.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege- ringens.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av naturvårdsverket, länsstyrelsen i Jämtlands län och länsstyrelser: i Norrbottens län. Länssty- relsen i Västerbottens län förordar i stället ett obligatoriskt samrådsförfa- rande. Förslaget avstyrks av Svenska Samernas Riksförbund. Lantbruks- styrelsen och boverket understryker behovet av fördjupade analyser av rennäringens markanvändning och utvecklingsplaner.

Regeringens överväganden: Enligt 65 första stycket NVL gäller beträffan- de nationalpark att föreskrifter inte får innebära inskränkning i redan uppkommen enskild rätt. I paragrafens andra stycke anges att föreskrifter- na inte heller får föranleda inskränkning i rättigheter som tillkommer samerna enligt rennäringslagen till bete. skogsfång, fiske eller jakt (med vissa undantag) eller innebära hinder för samerna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakning av renhjordar.

Utredningen gör bedömningen att de befogenheter som tillkommer sa- merna enligt 65 andra stycket NVL inte är inskränktajämfört med med de befogenheter som ingår i renskötselrätten enligt rennäringslagen (1971 :437), med undantag för begränsningarna ijakträtten. Det är därför enligt utredningen inte möjligt att i föreskrifter som meddelas med stöd av 55 NVL inskränka renskötande samers rättigheter enligt rennäringslagen att exempelvis bygga broar eller utföra andra anläggningar eller färdas med motorcykel på barmark. Detta framstår enligt utredningens mening som inkonsekvent, eftersom sådana inskränkningar kan meddelas enligt 85 NVL beträffande mark som avsatts som naturreservat. Utredningen på- pekar vidare att det är möjligt att enligt 265 rennäringslagen för visst markområde upphäva renskötselrätten eller begränsa vissa i renskötselrät- ten ingående befogenheter, om expropriationsskäl föreligger. Denna be- stämmelse. som inte innehåller något undantag för nationalparker. står i strid mot 65 andra stycket NVL som inte medger motsvarande inskränk- ningar.

Utredningen anser mot den angivna bakgrunden att 65 andra stycket NVL bör ersättas med en bestämmelse enligt vilken föreskrifter får medde- las som inskränker renskötselrätten i nationalparkerna, om det är av väsentlig betydelse från naturvårdssynpunkt. Samtidigt föreslås att N VLs ersättningsbestämmelser kompletteras, så att ersättning kan utgå när na- tionalparksförcskrifterna medför skada eller olägenhet för renskötseln.

Därigenom kommer samma regler att gälla för nationalparker som för exempelvis naturreservat. Förslaget har fått ett blandat mottagande från remissinstanserna.

Regeringen gör följande bedömning. Frågan om en ändring i 65 NVL motsvarande den som nu föreslås av utredningen togs upp av bl.a. na- turvårdsverket i samband med beredningen av de ändringar i NVL som beslutades år 1974. Föredragande departementschefcn ansåg dock att det inte var möjligt att lägga fram ett sådant förslag utan föregående utredning och remissförfarande.

Som påpekats i utredningens direktiv har olika myndigheter haft olika uppfattningar om tolkningen av den aktuella bestämmelsen. En oklarhet har funnits när det gäller frågan om samerna har rätt att uppföra anlägg- ningar för renskötseln, exempelvis broar, inom en nationalpark. Använd- ningen av motorcyklar och andra motordrivna fordon i nationalparkerna har också ifrågasatts.

Regeringen finner att utredningen har påvisat att bestämmelsen, som i stort sett har kvarstått oförändrad sedan 1909 års lag om nationalparker, i praktiken har förlorat sin betydelse genom den utveckling som skett på andra områden, främst genom tillkomsten av rennäringslagen år 1971. Övervägande skäl talar för att bestämmelsen i 65 andra stycket upphävs. Samtidigt bör införas en rätt till ersättning, om föreskrifter enligt bl. a. 55 andra stycket medför att utövandet av renskötselrätten väsentligt försvå— ras. Enligt 26 5 första stycket rennäringslagen får renskötselrätten upphä- vas för ett visst markområde om området behövs för ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972z7l9), dvs. bl.a. för att bevara områden som nationalpark. Ersättning skall därvid utgå för skada eller olägenhet för renskötseln eller för sådan rätt till jakt eller fiske som anges i 255 i lagen. Motsvarande ersättningsbestämmelser bör införas i 26 och 31 55 NVL.

Utredningen har föreslagit en ny bestämmelse i 6 5, i vilken det anges att föreskrifter enligt 55 inte får inskränka samernas rättigheter enligt rennä— ringslagen i andra fall än när det är av väsentlig betydelse från naturvårds- synpunkt. Regeringen finner en sådan bestämmelse obehövlig. Av 55 andra stycket framgår att föreskrifter bara får meddelas om de behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.

Enligt 65 första stycket NVL får nationalparksföreskrifter inte leda till inskränkning i redan uppkommen enskild rätt. Det saknas skäl att för nationalparker tillämpa en annan ordning när det gäller möjligheten till inskränkningar i en nyttjanderätt än den som gäller för exempelvis natur,- reservat. Det kan i undantagsfall inträffa att det utöver renskötselrätten finns särskilda rättigheter, exempelvis servitut eller nyttjanderätter, som belastar en nationalparksfastighet. Om föreskrifter meddelas som inskrän- ker en sådan rättighet, bör ersättning kunna utgå. Regeringen föreslår därför att även 65 första stycket upphävs.

Med anledning av de invändningar som framförts av bl.a. Svenska Samernas Riksförbund bör det understrykas att de föreslagna ändringarna inte innebär en försvagning av samernas rättigheter inom nationalparker- na.

Utredningen föreslår att den del av 65 andra stycket som möjliggör

inskränkningar i samernas jakträtt inom en nationalpark bör flyttas till nationalparksförordningen. Rregeringcn finner att bestämmelsen även fortsättningsvis bör finnas i NVL. Den har ett naturligt samband med de ersättningsbestämmelser vid inskränkningar i renskötselrätten som före- slås och bör därför ingå i 26 5.

Utredningen har också föreslagit att en bestämmelse om naturvårdshän- syn i samband med renskötsel skall tas in i rennäringslagen. Det förslaget bör behandlas i ett annat sammanhang.

Hänvisningar till S16-5-8

16.5.10. Strandskydd

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att föreskriva om un- dantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde beträffan- de bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse. Ett beslut om dispens från strandskyddet skall tidsbegränsas.

Naturvärdslagsutredningens förslag: Byggnadsförbud inorn strand- skyddsområde skall inte gälla för bl.a. komplementbyggander. 1 övrigt överensstämmer förslaget med regeringens.

Remissinstanserna: Förslaget att byggnadsförbud enligt strandskydds- rcglerna inte skall gälla för komplementbyggnader till befintlig bebyggelse tillstyrks av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget möjliggör en kraftigt ökad exploatering inom exempelvis skärgårdsområden, genom att små fiskestugor. som tidvis används för bostadsändamål, helt utan myndighetsprövning görs om till fritidshus med gäststugor och uthusbyggnadcr av olika slag, till men för allemansrätten. Byggnadsförbudct bör därför bara upphävas för områden som utpekas av en länsstyrelse. Liknande synpunkter framförs av Uppsala kommun.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att beslut om dispens från strandskyddet skall tidsbegränsas.

Flera remissinstanser anser att strandskyddets omfattning inom detalj- planelagt område skall beslutas av kommunen. Den åsikten framförs av bl. a. boverket. kornmun/örbundet samt ett antal länsstywelser och kommu- ner. Naturvårdsverket har motsatt uppfattning.

Regeringens överväganden: De nu gällande bestämmelserna i 15-— 1755 NVL om generellt strandskydd fick huvudsakligen sin utformning genom 1974 års lagstiftning. Syftet med bestämmelserna är att så långt det är möjligt bevara allmänhetens möjligheter till bad och annat friluftsliv ge- nom att inskränka rätten till bebyggelse inom strandområdena. Utred- ningen anscr att strandskyddsbestämmelserna som de nu är utformade i huvudsak tillgodoser det avsedda syftet och föreslår inte några genomgri- pande förändringar i regelsystemet.

Boverket och statens lantmäteriverk har i anslutning till en utvärdering av den nya byggnadslagstiftningen utarbetat en promemoria med förslag till ändringar i plan- och bygglagen och NVL. De förslag i promemorian som berör strand5kyddet har behandlats av naturvårdslagsutredningen.

[ promemorian föreslås bl. a. en ändring i NVL som innebär att kommu- nerna erhåller rätt att när en detaljplan antas besluta om strandskyddets omfattning och meddela undantag i särskilda fall från strandskyddsbe- stämmelserna. Ett viktigt motiv för förslaget är att den nuvarande ord- ningen medför en tungrodd hantering. Om strandskyddet skall upphävas inom ett område som skall ingå i en detaljplan eller omfattas av områdes- bestämmelser. måste länsstyrelsen fatta ett särskilt beslut om upphävande enligt 155 tredje stycket NVL. Beslutet fattas i allmänhet innan planen eller områdesbestämmelserna antas och villkoras av att planen eller områ- desbestämmelserna inte ändras eller upphävs. Detta medför ett dubbelar- bete. eftersom länsstyrelsens beslut måste kungöras och delges i särskild ordning. parallellt med det förfarande som tillämpas i planärendet enligt 5 kap. plan- och bygglagen.

Flera remissinstanser är positiva till promemorians förslag. Utredning- en anser däremot. med hänsyn bl. a. till vikten av att upprätthålla strand- skyddets styrka, att förslaget inte bör genomföras. I stället föreslås en ändring av 21 5 naturvårdsförordningen, så att länsstyrelsens kungörelse- förfarande kan samordnas med motsvarande förfarande i planärendet.

Regeringen gör följande bedömning. Vid föredragningen av förslaget till plan— och bygglag anförde bostadsministern (prop. 1985/86: 1 s. 104) att övervägande skäl talar för att strandskyddet skall vara kvar i NVL och att länsstyrelsen i princip skall fatta beslut i strandskyddsfrågor. Vidare påpe- kades att allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om och att länsstyrelserna på det stora hela har skött denna uppgift mycket bra. Denna uppfattning delades av riksdagen (BoU 1986/87:1, rskr. 27). Som en följd av införandet av plan- och bygglagen gjordes en följdändring i 15 5 tredje stycket NVL. som behandlar länssty- relsens möjlighet att upphäva strandskyddet i samband med planänd- ringar. Därvid underströks att det är angeläget att strandskyddet så långt möjligt upprätthålls även inom planlagt område (prop. 1985/86:90, BoU 1986/87z4, rskr. 126).

Regeringen finner inte skäl att ompröva ställningstagandet, att beslut om strandskyddets omfattning skall fattas av länsstyrelsen även i de fall beslutet har samband med det kommunala planarbetet. Däremot bör en möjlighet införas att samordna de kungörelseförfaranden som tillämpas i planärendet och i strandskyddsärendet. Även när det gäller kravet på delgivning till sakägare av beslutet om upphävande av strandskydd bör en samordning kunna ske. så att det förfarande med underrättelse till sakäga- re som gäller enligt plan- och bygglagen även kan tillämpas i strandskydds- ärendet. En sådan samordning sker enklast genom en ändring av 215 naturvårdsförordningen. Regeringen kommer kommer att besluta om den förordningsändring som behövs. I detta sammanhang bör erinras om att frågan om upphävande av strandskyddet i erforderlig utsträckning bör prövas av länsstyrelsen innan kommunen antar planen (prop. 1985/86:90 s. 111).

Vid införandet av det generella strandskyddet år 1974 undantogs i en övergångsbestämmelse sådana strandområden som vid utgången av juni 1975 ingick i fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. Bak-

grunden till undantaget var att det fanns ett behov av att under tiden fram till den 1 juli 1975 överväga i vilka fall det skulle särskilt förordnas om strandskydd beträffande de områden som ingick i planerna.

De äldre stads— och byggnadsplanerna skall enligt övergångsbestämmel- serna till plan- och bygglagen gälla som detaljplaner. 1 den nyssnämnda promemorian från boverket och lantmäteriverket konstateras. att om en detaljplan som ersatt en sådan äldre plan upphävs och ett särskilt förord- nande om strandskydd inte föreligger, omfattas planområdet inte av skyd- det enligt 155 NVL. Ett sådant upphävande av en detaljplan kan vara aktuellt om man exempelvis vill bevara oexploaterade delar av planerna obebyggda. [ promemorian föreslås därför en särskild bestämmelse i NVL. enligt vilken strandskydd skall inträda automatiskt i sådana fall.

Naturvårdslagsutredningen konstaterar att det inte har framkommit att den beskrivna situationen medför sådana olägenheter att en lagändring krävs. Utredningen påpekar att det finns en möjlighet för länsstyrelserna att i de aktuella fallen särskilt förordna om strandskydd om det bedöms som nödvändigt.

Regeringen finner att det för närvarande inte finns behov av en lagänd- ring. Om det i framtiden skulle visa sig att problem uppstår genom att länsstyrelserna i ett stort antal fall behöver meddela förordnanden om strandskydd bör behovet "av en lagreglering övervägas på nytt.

Utredningen föreslår att undantag från strandskyddet inte skall krävas för byggnad eller anordning på en tomtplats som utgör komplement till befintlig bebyggelse på tomtplatsen och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. Förslaget. som i något avvikande form lades fram i den tidigare nämnda promemorian från boverket och lantmäteriverket, har med några undantag tillstyrkts av remissinstanserna. Regeringen finner att en särskild prövning enligt strandskyddsbestämmelserna många gånger kan vara onödig när det gäller gäller små byggnader och andra anordningar som uppförs i anslutning till befintlig bebyggelse inom en tomtplats. För känsliga områden med en viss typ av bebyggelse kan det dock, som påpekas av bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län. finnas ett behov av att behålla den gällande ordningen för att motverka att allemansrätten inskränks. Det är därför inte lämpligt att beträffande de angivna byggnads- åtgärdcrna införa ett generellt undantag från dispenskravet. För sådana områden med särskild bebyggelse bör liksom nu en prövning i varje enskilt fall ske. Regeringen föreslår därför ett bemyndigande i NVL att i de angivna fallen meddela föreskrifter om undantag från kravet på dispens. Utformningen av bemyndigandet behandlas närmare i specialmotive- ringen.

Det bör uttryckligen anges i NVL att beslut om undantag från strand- skyddsbestämmelserna skall tidsbegränsas. Regeringen föreslår att det i NVL införs en bestämmelse med den innebörden. utformad på samma sätt som 8 kap. 335 plan- och bygglagen.

Remissinstansema har tagit upp andra frågor som rör strandskyddsreg— lernas tillämpning och möjligheten till dispens. Flera länsstyrelser och kommuner i Norrland har anfört att det finns ett behov av att vid tillämp- ningen av dispensmöjligheten beakta regionala skillnader. [ det inre av

Norrland finns stor tillgång till oexploaterade strandområden. För sådana områden bör enligt dessa remissinstanser en mindre restriktiv praxis kun- na tillämpas när det gäller möjligheten till undantag från strandskyddet. Länsstyrelsen i Jämtlands län har i en skrivelse till regeringen den 17 december 1990 föreslagit att NVL ändras så att regionala skillnader kan beaktas.

Regeringen kan i viss mån instämma i att behovet av att upprätthålla strandskyddet är olika stort i olika delar av landet. Å andra sidan bör det understrykas att bevarandet av strandområdena måste ses i ett långsiktigt perspektiv. Att ett område nu är av mindre intresse för friluftslivet behö- ver inte innebära att så kommer att vara fallet för all framtid. Som påpekats av utredningen har regionala skillnader beaktats genom de av- gränsningar av strandskyddsområdena som beslutats av länsstyrelserna och som inarbetats i den kommunala planeringen. Vidare finns enligt 155 andra stycket NVL en möjlighet för länsstyrelserna att förordna att områ- den som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av strandskydd. Det är inte lämpligt att i lagtexten införa regler om en regional differentiering av strandskyddets styrka.

Hänvisningar till S16-5-10

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 19.10

16.5.11. Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen av terrängkörningslagen m. m.

Regeringens förslag: Särskilda naturvårdsvaktcr förordnas för kon- troll av efterlevnaden av föreskrifterna för naturvårdsobjekten och terrängkörningen.

Den som medgetts undantag från en föreskrift för naturvårds- objekt eller ett förbud enligt terrängkörningslagen skall vara skyldig att uppvisa beslutet när han vistas inom det område där föreskriften eller förbudet gäller.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege- ringens.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flertalet remissin- stanser. Lantbruks'styrelsen. länsstyrelsen i Västerbottens län och Sorsele kommun avstyrker förslaget och anser att den ifrågavarande tillsynen bör ankomma på polisen.

Naturvårdrverket anser att tillsynsmännens verksamhetsområden såvitt gäller terrängkörningen bör omfatta hela kalfjällsområdet samt områden i anslutning till det statliga ledsystemet. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län.

Regeringens överväganden: För nationalparker, naturreservat och andra områden som omfattas av NVLs regler om områdesskydd kan sådana förbud eller föreskrifter meddelas som krävs för att trygga ändamålet med skyddet. Bestämmelserna kan t.ex. avse begränsningar i allemansrätten genom tillträdesförbud till ett område eller förbud att plocka blommor eller att tälta. Det är också vanligt att föreskrifter meddelas som inskränker

rätten till körning i terräng med motordrivna fordon inom de skyddade områdena.

Rätten till körning i terräng med motordrivna fordon regleras i övrigt genom terrängkörningslagen (1975: 1 313) och terrängkörningsförordning- en (1978: 594). Körning på barmark och på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog är förbjuden enligt terrängkörningslagstiftningen. om den inte sker som ett led i näringsutövning eller för vissa andra ändamål. lnom tolv fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands. Västerbottens och Norrbot- tens län gällcr förbud mot terrängkörning även på snötäckt mark. Område- na omfattar 29000 kvadratkilometer.

En redovisning för tillämpningen av terrängkörningslagen lämnades till riksdagen år 1985 (skr. 1984/85:203). Härefter har lagen skärpts (prop. 1988/89: 128, JoU 19, rskr. 290) genom att tillämpningsområdet utvidgats till att omfatta samtliga motordrivna fordon. dvs. även traktorer och motorredskap. 1 de sammanhangen har dock inte frågor om tillsyn och bevakning av lagens efterlevnad behandlats.

Behovet av tillsynsmän med särskilda befogenheter för övervakningen av naturvårdsobjekten har tidigare påpekats av naturvårdsverket. Na- turvårdslagstredningen konstaterar att polisens resurser inte är tillräckliga för att kontrollera efterlevnaden av gällande föreskrifter inom områden som skyddas med stöd av naturvårdslagen. Detsamma gäller kontrollen av terrängkörningen. Särskilt stora är övervakningsproblemen i de vidsträck- ta markområdena i norra Sverige. Anställda vid olika myndigheter som vistas i dessa områden har inte större befogenheter än andra att ingripa mot överträdelser mot de nyssnämnda föreskrifterna. Exempel på sådana befattningshavare är tullens gränsbevakningspersonal. jakt- och fisketill- synsmän samt personal som är anställd för tillsynen av naturvårdsobjek- ten.

Bevakningen av att förbuden mot terrängkörning och föreskrifterna för naturvårdsobjekten inte överträds är givetvis i första hand är en polisiär uppgift. Som konstaterats av utredningen är dock polisens resurser otill- räckliga för detta ändamål. För övervakningen av lagstiftningen om jakt och fiske utses tillsynsmän med särskilda befogenheter. Det finns ett behov av en motsvarande reglering när det gäller naturvårdsobjekten och terrängkörningen. Regeringen föreslår därför att utredningens förslag ge- nomförs. En lämplig och mera tidsenlig benämning för tillsynsmännen är naturvårdsvakter.

När det gäller övervakningen av terrängkörningen bör möjligheten att utse naturvårdsvakter begränsas till områden där behovet av en förstärk- ning av tillsynen är stort samtidigt som de polisiära resurserna är särskilt begränsade. Naturvårdsverket anför i sitt remissvar att behovet av tillsyns- .män gäller för hela kalfjällsområdet och för områden i anslutning till det statliga ledsystemet. Regeringen finner dock att bemyndigandet i terräng- körningslagen åtminstone inledningsvis bör begränsas till de nyss nämnda s.k. skoterförbudsområdena. En utvidgning av tillämpningsområdet bör övervägas först när erfarenheter vunnits av den praktiska tillämpningen inom skoterförbudsområdena.

Naturvårdsvakter enligt NVL bör ha rätt att avvisa den som inte har rätt

att vistas inom området och att beslagta jakt- och fångstredskap. fortskaff- ningsmedcl och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brott. Dessa befogenheter motsvarar de som gäller för jakt- och fisketill- synsmännen. När det gäller naturvårdsvaktcr enligt terrängkörningslagen bör möjligheten att avvisa den som bryter mot ett terrängkörningsförbud vara tillräcklig.

Närmare bestämmelser om förordnande av naturvårdsvakter bör infö- ras i naturvårdsförordningen resp. terrängkörningsförordningen. Vakterna bör utses av länsstyrelsen. En förutsättning för förordnande bör vara att den som skall utses genomgår en särskild utbildning. Föreskrifter för naturvårdsvakterna bör meddelas av naturvårdsverket efter samråd med rikspolisstyrelsen. Som naturvårdsvakter bör i första hand utses länsstyrel- sens fältpersonal, personal vid skogsvårdsstyrelserna eller domänverket. personer som är anställda för vård av naturvårdsobjekten och tullens gränsbevakningspersonal. Kostnaderna för utbildning m.m. av tillsyns- männen kan inte antas uppgå till stora belopp och bör kunna bestridas av befintliga medel.

För att möjliggöra kontroll och en förbättrad efterlevnad av lagstiftning- en bör den som medgetts undantag från en föreskrift för ett naturvårds- objekt, t.ex. ett förbud mot körning med motordrivna fordon, medföra beslutet om undantag när han vistas i området och på begäran uppvisa det för en naturvårdsvakt eller en polis. Detsamma bör gälla den som medgetts undantag beträffande körning inom skoterförbudsområdena. Bestämmel- ser om en sådan skyldighet bör föras in i NVL och terrängkörningsförord- ningen.

Utredningen föreslår att den skall dömas till böter. som underlåter att medföra beslut om undantag från terrängkörningsförbud eller föreskrifter avseende naturvårdsobjekt vid vistelse inom ett område där beslutet gäl- ler. Några remissinstanser ifrågasätter om en sådan straffregel bör gälla även för markägaren och om den över huvud taget är nödvändig. Rege- ringen finner att det finns behov av en sanktionsmöjlighet i de angivna fallen för att en effektiv tillsyn skall kunna upprätthållas. Utredningens förslag till straffbestämmelse i NVL bör dock modifieras något. Böter bör inte kunna utdömas. om den som medgetts ett undantag från de angivna föreskrifterna genast kan styrka detta på annat sätt än genom att visa upp beslutet. När det gäller regleringen i terrängkörningslagstiftningen bör detsamma gälla. Den bestämmelse i terrängkörningsförordningen. i vilken skyldigheten slås fast att uppvisa ett beslut om undantag. bör utformas så att böter enligt 4 5 terrängkörningslagen inte skall utdömas i sådana fall.

Hänvisningar till S16-5-11

16.5.12. Påföljder och tvångsmedel

Regeringens förslag: För grova brott mot NVLs skyddsbestämmel- ser som begås med uppsåt skall kunna dömas till fängelse i högst två år. Underlåtenhet att rätta sig efter förbud som meddelats enligt samrådsbestämmelserna i 205 straffbeläggs, liksom brott mot förbu- det mot att utföra arbetsföretag inom områden som omfattas av det nya biotopskyddet. Motsvarande skall gälla brott mot markavvatt- ningsförbud.

En möjlighet införs att vid vite förelägga den som påbörjat ett samrådspliktigt arbetsföretag innan samrådet slutförts att upphöra med verksamheten.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Förslaget om en höjning av straffmaximum vid brott mot NVL tillstyrks av bl.a. riksan”kvarieämbetet", skagsstyrelsen, rikspolisstyrelsen. flertalet länsstyrelser, LO och Svenska Naturskyddsför— eningen. Förslaget avstyrks av bl.a. Lantbrukarnas Riksförbund, Skogs- ägarnas Riksförbund och Skogsindustrierna. Riksåklagaren och karmnar- rätten i Sundsvall är tveksamma och förordar att straffbestämmelsen görs gradindelad, så att straffskalan med fängelse i högst två år reserveras för gärningar som bedöms som grova.

Regeringens överväganden: Inledningsvis har berörts den ändrade syn på naturvården som växt fram under de senaste decennierna. Insikten har ökat om att en fortgående exploatering av naturmiljön ofta medför att omistliga värden går förlorade. Naturvårdshänsyn krävs vid alla former av ingrepp som kan påverka hotade naturtyper. arter och resterna av det tidigare kulturlandskapet. NVL har därför genomgått stora förändringar i materiellt hänseende sedan lagens tillkomst. Bestämmelserna i lagen har skärpts i flera avseenden. Den gällande straffskalan i 37 5 NVL har där- emot varit oförändrad sedan år 1971.

Regeringen delar mot den bakgrunden den åsikt som framförts av utred- ningen och en majoritet av remissinstanserna, att en skärpning av straff— skalan i vissa fall är befogad. För närvarande gäller att överträdelse av sådana förbud eller föreskrifter som finns angivna i paragrafen straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Regeringen finner att straffmaximum bör höjas till två år, vilket motsvarar vad som gäller enligt miljöskyddslagen. och att straffskalan bör göras gradindelad. Påföljden fängelse i högst två år bör reserveras för grova brott som begåtts med uppsåt. Den strängare påföljden bör bara kunna utdömas för överträdelser som anges i 375 första stycket 1 och 4, dvs. brott mot bestämmelserna om områdesskydd i NVL. otillåtna täkt- eller markavvattningsåtgärder och, enligt vad som föreslås i det följande. överträdelser av förbud enligt 205 andra stycket. Överträdelse av en föreskrift för strandskyddsområde enligt 165 andra stycket bör dock inte omfattas. De överträdelser av annat slag

som anges i paragrafen är inte heller av den karaktären att en motsvarande skärpning är motiverad.

Överträdelser av förbud som avser det nya biotopskyddet i 215 bör omfattas av ansvarsbestämmelserna i 375. Utredningen har dessutom föreslagit att underlåtenhet att göra anmälan för samråd enligt 205 första stycket NVL alltid skall medföra straffansvar. Ett sådant ansvar gäller f.n. bara för sådana särskilda slag av arbetsföretag som avses i 205 första stycket andra punkten. Flera remissinstanser ifrågasätter ändringen och påpekar att det är svårt för den enskilde att avgöra om ett arbetsföretag kan komma att väsentligt ändra naturmiljön och därför är anmälningsplik- tigt. Med hänsyn till dessa invändningar bör utredningens förslag inte genomföras i den delen. Däremot bör överträdelse av ett sådant förbud som meddelas enligt 20 å andra stycket i den föreslagna nya lydelsen kunna medföra straffansvar. Motsvarande bör gälla en överträdelse av ett förbud enligt den nya 18d5,

Enligt 39 5 första stycket NVL kan den som överträtt vissa beslut eller föreskrifter som omfattas av 375 första stycket vid vite föreläggas att vidta rättelse. Det är dock en allmän princip att både straff och vite inte skall tillämpas för samma förfarande. Regeringen föreslår därför att det i 375 anges att om ett vitesföreläggande har överträtts får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

Det finns också skäl att införa en bestämmelse för de fall konkurrens föreligger mellan en bestämmelse i 375 och ett straffbud i brottsbalken. 375 bör inte tillämpas om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Utredningen föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om vite och handräckning i 395 NVL. Ändringarna är främst en konsekvens av den skärpning av samrådsplikten enligt 205 NVL som föreslås. Utredningen föreslår att såväl vite som handräckning skall kunna användas vid överträ- delser av förbud eller förelägganden som avses i 205 andra stycket. För närvarande gäller enligt 395 andra stycket endast att ett föreläggande som meddelas enligt ZOQ andra stycket får förenas med vite. Vidare föreslås en bestämmelse enligt vilken länsstyrelsen vid vite får förbjuda fortsatt utför- ande av ett arbetsföretag, som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, innan anmälan om samråd har skett och de villkor som skall gälla för ar- betsföretaget har bestämts. Förslagen har lämnats utan erinran av remiss- instanserna. Regeringen föreslår att de i huvudsak genomförs. Den närmare utformningen av paragrafen behandlas i specialmotiveringen.

16.5.13. Överklagande m. m.

Regeringens förslag: Beslut i ärenden om vilthägn och skyddet av djur- och växtarter enligt 145 tredje stycket NVL skall överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen. Beslut som avser det nya biotopskyddet skall också överklagas till kammarrätten.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom när det gäller överklagande av beslut om biotopskydd.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av de remissinstanser som tagit upp överklagandefrågorna. Några instanser anser att fler typer av ärenden bör kunna överprövas av förvaltningsdomstol och att kretsen av personer som får överklaga beslut enligt NVL bör utvidgas.

Regeringens överväganden: Enligt 405 NVL gäller att flertalet av de beslut som fattas av statliga myndigheter enligt lagen överklagas till rege- ringen. 1 Sverige har dock i många år pågått en utveckling mot att förvalt- ningsärenden överprövas av domstolar i stället för av regeringen. Enligt de riktlinjer som antogs av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/842120, KU 23. rskr. 250) gäller bl.a. att en systematisk översyn skall göras i syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen.

Utredningen har mot denna bakgrund gjort en genomgång av de be- svärsärenden enligt NVL som nu överprövas av regeringen för att se i vilken utsträckning en överflyttning av prövningen till förvaltningsdom- stol är möjlig. Regeringen finner i likhet med utredningen att ärenden om skydd för djur- eller växtarter enligt 145 tredje stycket och ärenden om vilthägn enligt 24a5 bör överklagas till kammarrätten. Ärenden om frid- lysning av arter enligt 145 första och andra styckena bör dock alltjämt överklagas till regeringen. Regeringen föreslår att även ärenden enligt den nya bestämmelsen i 21 5 om biotopskydd skall överprövas av kammarrät- ten.

När det gäller ärenden om naturreservat och naturvårdsområden samt täktärenden och markavvattningsärenden finner regeringen att den gällan- de ordningen för närvarande inte bör ändras. Det finns skäl som talar för att ärenden om dispens i enskilda fall från strandskyddsbestämmclserna skall överklagas till kammarrätten. Som påpekas av utredningen är det dock en praktisk fördel, om dessa ärenden överklagas i samma ordning som ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen. Bestämmelserna om överklagande av bygglov i den lagen är så utformade att prövningen i sista instans i allmänhet sker hos regeringen. om det är fråga om en åtgärd utom detaljplanelagt område. Det är oftast i sådana fall som en dispens från strandskyddsbestämmelserna krävs. Dispenser från strandskyddsbestäm- melserna bör därför även i fortsättningen överprövas av regeringen.

Den särskilde utredare som skall se över naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation skall granska näraliggande frågor (dir. 1990:67). Utredaren skall bl. a. analysera kompetensfördelningen vad gäl- ler överklaganden och överprövning av skilda ärendegrupper och upp-

märksamma de möjligheter som kan finnas att låta verket ta över vissa ärenden som i dag prövas av regeringen.

16.5.14. Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen

Regeringens förslag: Ädellövskogslagens tillämpningsområde görs enhetligt för hela landet. Lagen skall även i södra Sverige tillämpas på skogsbestånd som innehåller minst 70 % lövträd. minst 50% ädla

lövträd och vilkas areal uppgår till minst ett halvt hektar. Bestäm- melserna i lagen skall även gälla trädbestånd på kultiverade betes- marker.

Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissistanserna: Förslaget om en ändrad definition tillstyrks av bover- ket, naturvårdsverket och länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Malmöhus och Västmanlands län. Förslaget avstyrks av domänverket, länsstyrelsen i Kristianstads län, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund samt Skogsindustrierna. Skogsstyrelsen är tveksam till förslaget.

Flera remissinstanser anser att lagens tillämpningsområde även bör omfatta kultiverad betesmark. Naturvårdsverket och några länsstyrelser föreslår att det genom en lagändring klargörs, att vitesföreläggande kan tillämpas när ädellövskog har avverkats i strid mot lagens bestämmelser.

Regeringens överväganden: Syftet med ädellövskogslagen (1984: 119) är att bevara de kvarvarande ädellövskogarna i landet för framtiden. Detta skall ske genom ett aktivt skogsbruk. Således anges i 55 första stycket i lagen bl.a. att ny ädellövskog skall anläggas. när slutavverkning skett i ett bestånd av sådan skog.

När ädellövskogslagen infördes år 1984 övertogs definitionen av begrep- pet ädellövskog från den äldre s.k. bokskogslagen. Ädellövskog definieras för de sydliga länen som skogsbestånd som utgörs av ädla lövträd till minst 70% och vars areal är minst ett halvt hektar. Definitionen överensstäm- mer med den som tillämpas för rena skogsbestånd bl.a. i riksskogstax- eringen. Med ädla lövträd avses enligt 25 alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. För bestånd utanför bokskogens huvudsakliga utbredningsområde konstaterades dock att denna definition var otillräck- lig, eftersom bestånden av ädellövskog där var betydligt mer splittrade och heterogena än i de sydliga länen. För att lagens syfte skall kunna tillgodoses för sådana bestånd anges i 35 första stycket 2 i lagen att skogsbestånd utanför Blekinge. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län skall omfat- tas av lagen, om andelen lövträd uppgår till 70 % och andelen ädla lövträd till 50 %.

Det har lett till vissa problem. att begreppet ädellövskog definieras på olika sätt i olika delar av landet. Som exempel kan nämnas att det i Hallands län finns både enhetliga ädellövskogar av sydsvensk typ och mer varierande skogsbestånd i de höglänta delarna. Skogsområden av likartat

slag kan därför med de tillämpade definitionerna komma att betraktas som ädellövskog i t.ex. Kronobergs län men inte i Hallands. En sådan ordning är givetvis inte tillfredställande. Regeringen finner att det för att undvika gränsdragningsproblem och förbättra skyddet för ädellövskogar- na behövs en enhetlig definition i lagen. 35 i lagen bör ändras så att den definition som anges i 35 första stycket 2 blir tillämplig i hela landet.

Ändringen medför en ökning av den areal som inom de sydliga länen kommer att omfattas av lagens bestämmelser. Skogsstyrelsen anger i sitt remissyttrande att ca 10000 hektar privatägd mark kan komma att omfat- tas. som nu inte betraktas som ädellövskog. Detta kan jämföras med de 73000 hektar som enligt äldre beräkningar utgör den totala arealen ädel- lövskog i de aktuella länen. Flera av de remissinstanser som företräder skogsbrukets intressen avstyrker av det skälet den föreslagna ändringen. Dessa invändningar bör dock inte hindra att utredningens förslag genom- förs. Skogsstyrelsen uttrycker tveksamhet inför förändringen då de till- kommande arealema ofta utgörs av för ädellövskogsbruk mindre lämpliga ståndorter. [ sådana fall bör den möjlighet till undantag från kravet på nyplantering av ädla lövträd efter avverkning som finns i 55 andra stycket utnyttjas. Föredragande departementschefcn påpekade i samband med lagens tillkomst att den bestämmelsen kan tillämpas när skog som enligt 35 betraktas som ädellövskog växer på en för sådan skog olämplig mark (prop. l983/84z94 s. 16).

Ädellövskogslagen gäller även ädellövhagmarker, dvs. marker som inte utgör skogsmark i skogsvårdslagens mening. Lagen är däremot inte tillämplig på sådan jordbruksmark som är att anse som kultiverad betes- mark. Flera remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen och naturvårdsverket, påpekar att det inte längre finns skäl att göra skillnad mellan kultiverad och naturlig betesmark. Begreppen har utmönstrats ur skötsellagen och ur jordbruksstatistiken. Några jordbrukspolitiska skäl finns inte som motiverar att lövträdbestånd på kultiverad betesmark skall ha ett sämre skydd än sådana bestånd på naturlig betesmark. Regeringen föreslår därför att undantaget från lagens tillämpningsområde för kultive- rad betesmark tas bort.

Ädellövskogslagen är inriktad på ett bevara ädellövskog genom ett aktivt skogsbruk. Naturvårdcns intressen tillgodoses av lagen dels genom att den möjliggör bevarandet av lövskogarna, dels genom bestämmelserna om naturvårdshänsyn i 21 5 skogsvårdslagen. Om så ingripande åtgärder krävs att ett rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras, får i stället NVL tillämpas. Skogsstyrelsen framhåller dock att naturvårdshänsyn vid ädel- lövskogsbruk bättre och mer samlat bör komma till uttryck i föreskrifter och allmänna råd till 21 5 skogsvårdslagen. Bestämmelserna om stöd till ädellövskogsskötseln bör vidare enligt styrelsen utformas på samma sätt som de övriga statliga stödbestämmelserna i vad avser hänsyn till natur- och kulturminnesvård och aktiva insatser för att gynna dessa intressen. Regeringen kommer att besluta om de förordningsändringar som kan behövas i detta sammanhang.

Av 75 andra stycket bör framgå att föreläggande om nyanläggning av Prop. 1990/91: 90 ädellövskog kan meddelas även om avverkning skett utan medgivande enligt första stycket. Av 75 tredje stycket följer att sådana förelägganden får förenas med vite och att skogsvårdsstyrelsen får förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad, om föreläggandet inte följs.

Hänvisningar till S16-5-14

17. Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket

Regeringens förslag i korthet: . Lantbruksstyrelsen anvisas 20 milj. kr. för att ta fram den teknik och metodik som är nödvändig för ett framtida typgodkännande av handels- och stallgödselspridare. . För information samt försöks- och utvecklingsverksamhet röran- dc höst- och vinterbevuxen mark anvisas 14,8 milj. kr. 0 Ytterligare 15 milj. kr. anvisas för försöks— och utvecklingsverk- samhet rörande metoder som är väsentliga för att minska jordbru- kets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhan- teringen och ammoniakavgången. . Miljöavgift på flytande ammoniak tas ut på samma sätt som mil- jöavgifter tas ut på övriga handelsgödselmedel. . För att förbättra tillsynen enligt skötsellagen anvisas 3 milj. kr. 0 För att genomföra serieprovningar av stall- och konstgödselspri- dare och serieprovning av konstgödsel och vegetabliska oljor anvi- sas 3,3 milj. kr. . Inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall till ett belopp av 110 milj. kr. bekosta de program för forsk- ning m.m. som riksdagen beslutade om våren 1986. Regeringens ställningstagande i korthet: . För de myndigheter som har ansvar för de areella näringarna bör sektorsansvaret för miljöfrågor läggas fast. . Nuvarande program för en utbyggd lagringskapacitet för stallgöd- sel bör fullföljas med oförändrad omfattning.

. Krav på att 60% av åkermarken skall hållas bevuxen höst- och vintertid bör gälla i K. L. M och N län. I E, F, G, H, I, O, P och R län bör andelen vara minst 50 %.

. Naturvårdsverket bör följa utvecklingen avseende läckaget av fos- for från mjölkrum. . Ammoniakavgången från jordbruket skall minska med 25 % till år 1995 i södra och västra Götaland. Åtgärdsprogram för att uppnå detta mål utarbetas av lantbruksstyrelsen. Myndigheten skall även utreda möjligheter till och konsekvenser av en 50-procentig minsk- ning av ammoniakavgången till år 2000.

. Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att pröva möjligheten att införa differentierade miljöavgifter på bekämpningsmedel i för- hållande till medlens farlighet och risken med deras användning. En omläggning av miljöavgiften på bekämpningsmedel från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften omvandlas till miljöavgifter. oFörbudet att använda tillväxthämmande medel i stråsäd skall vara kvar. Nuvarande undantag från förbudet för tillväxthäm- mande medel i rågodling bör förlängas ytterligare fem år. .En särskild utredare tillkallas för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör sättas så att den styr mot en kadmi- umhalt i handelsgödsel som är mindre än 5 g per ton fosfor. I uppdraget ingår även att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. . Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden samt lämna förslag till hur vatten- behovet kan täckas. oFrån anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör 100 milj. kr. av odisponerade medel tillföras statsbudgeten. För att nå upp till det beslutade målet om en halvering av bekämpningsme- delsanvändningen bör kvarstående medel på anslaget disponeras för arbete med en minskning av bekämpningsmedelsanvänd- ningen.

17.1. Allmänt

Regeringens ställningstagande: För de myndigheter som har ansvar för de areella näringarna skall även sektorsansvaret för miljöfrågor läggas fast.

Jordbruk och skogsbruk bedrivs på ca 60% av vår landareal. Fiske bedrivs i sjöar och vattendrag liksom i allt hav som omger vårt land. Dessa näringar påverkas av de miljöproblem som berör mark, vatten och luft. De ställningstaganden som har gjorts i det föregående om åtgärder mot förore- ningar är mot denna bakgrund viktiga för att vi skall kunna fortsätta att aktivt utnyttja mark och vatten för vår försörjning.

Jordbruk, skogsbruk och fiske måste bygga på principen om en god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Denna princip präglar också sedan länge de grundläggande politiska beslut som styr näringarna. De regler som gäller för dem och de metoder som utnyttjas måste utformas med detta som utgångspunkt. Ett stort ansvar vilar sålunda på de centrala och regionala sektorsmyndigheterna som på olika sätt verkställer stats- makternas beslut. Sektorsansvaret för miljöfrågorna slogs fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. Detta ansvar bör uttryckas tydligare än hittills. Där-

för kommer regeringen senare att besluta att instruktionerna för de myn- digheter som har de areella näringarna som ansvarsområde ändras så att myndigheternas ansvar för miljöfrågorna läggs fast.

Givetvis räcker det inte med en instruktionsändring för att effektivt främja myndigheternas arbete med miljöfrågorna. En fortsatt kompetens- utveckling hos de anställda är dessutom nödvändig. Genom att i vardags— arbetet naturligt föra in uppmärksamheten på behovet av miljöomsorg skapas förutsättningar för smidiga dagliga rutiner och minskad byråkrati kring miljöfrågorna. Dessutom förbättras möjligheterna att föra ut kun- skaper om miljöfrågor till dem som har sin verksamhet inom de areella näringarna.

Globalt sett är jordbruk, skogsbruk och fiske av stor betydelse för miljön. Sverige verkar därför för att dessa frågor tas upp inom förberedel- searbetet för FNs konferens om miljö och utveckling år 1992. Målet är att uppnå ett varaktigt hållbart utnyttjande av dessa naturtillgångar och sam- tidigt tillgodose deras betydelse för bl.a. biologisk mångfald, markvård och klimat.

17.2. Skogsbruket

Skogsnäringens betydelse för sysselsättning och försörjning i vårt land har länge varit stor. De senaste åren har näringens roll för tillväxten i vår ekonomi vuxit. En viktig förutsättning härför är ett skogsbruk baserat på en långsiktig hushållning. Genom lagstiftning om skogsvård och avverk- ning har vi sedan början av detta århundrade försäkrat oss om en varaktig avkastning från skogen genom krav på återbeskogning efter avverkning och ransonering av äldre och medelålders skog.

Det ligger i sakens natur att ett långsiktigt skogsbruk av detta slag inte kan bedrivas på ett sätt som strider mot de förutsättningar som naturen ger. Mot den bakgrunden infördes år 1975 särskilda bestämmelser i skogsvårdslagen med krav på hänsyn till naturvårdens intressen och på anmälan till myndighet av planerade avverkningar. Vidare skärptes regler- na kring användning av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket i sådan utsträckning att den nära nog har upphört. Bestämmelserna om natur- vårdshänsyn har efter hand utvecklats. För tillämpningen av dessa har skogsvårdsorganisationen bedrivit en omfattande rådgivning, baserad på särskilt utarbetat informationsmaterial och grundläggande personalutbild- ning.

1970-talets hänsynstagande till naturvårdens intressen präglades huvud- sakligen av omsorgen om landskapet. Särskilt de senaste åren har behovet av att värna om biologisk mångfald och av att i det mindre perspektivet utgå från de naturgivna förutsättningama kommit att betonas alltmer. Det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket har lyfts fram. Skogsvårdsorganisa- tionen utbildar landets skogsägare i ekologi och naturvård. Skogsvårdssty- relsema har erhållit särskilda resurser för inventering av sumpskogar och skyddsvärda nyckelbiotoper. Särskilda medel har anslagits för naturvårds- åtgärder i skogsbruket. I årets budgetproposition föreslås ytterligare för- stärkningar på dessa områden (prop. 1990/91: 100 bil. 1 1). Skogsstyrelsen

har sedan mitten av 1970-talet ett särskilt ansvar för att bevara det genetis- ka arvct hos våra skogsträd.

Inom skogsforskningen pågår sedan år 1986 ett särskilt sammanhållet tvärvetenskapligt forskningsprogram med särskild bäring på miljöfrågor. I skogsforskningen betonas allmänt behovet av miljörelatering.

Utvecklingen på detta område har sålunda gått mycket snabbt. Rege- ringen har bl. a. av den anledningen ansett att det är angeläget att skogspo- litiken utvärderas och att miljöfrågorna i det sammanhanget uppmärksam- mas. 1990 års skogspolitiska kommitté som utför detta arbete skall lämna sina förslag om en ny skogspolitik senast sommaren 1992. Kommittén _skall lämna förslag om bl. a. en bättre integrering av miljöfrågorna i skogs- politiken och dess medel.

Många av de förslag som har lagts fram och som utgör underlag för denna proposition är av den karaktären att de naturligt kommer in i kommitténs arbete. Detta har särskilt påpekats i kommitténs direktiv. Några förslag har tagits upp i det föregående, främst sådana som rör naturvårdslagstiftningen. såsom skärpta bestämmelser om markavvatt- ning och skydd av värdefulla skogsbiotoper. En fråga som även kommittén skall behandla rör sektorsansvaret för miljöfrågorna, särskilt önskemålet om att skogsägarna i fråga om skötseln av sin skog skall behöva ha kontakter med endast en myndighet.

Givetvis är inte avsikten att helt avstå från förändringar inom skogspoli- tiken innan kommittén har lämnat sina förslag. Ett exempel härpå är de åtgärder till skydd för fjällskogama som riksdagen efter förslag av regering- en beslutade om förra året (prop. l990/9l:3, JoU 13, rskr. 70) och som innebär skydd av omfattande arealer fjällskog och anpassning av skogsbru- ket i övriga delar av den fjällnära skogen. Ett annat exempel rör reglerna för statsbidrag till skogsplantering. I syfte att stärka möjligheterna att ta hänsyn till naturvårdens intressen har regeringen för avsikt att senare i år föreskriva att ansökan om sådana bidrag skall göras innan slutavverkning har skett. På så sätt blir det möjligt för skogsvårdsstyrelsen att i bidrags- ärendet väga in naturvårdsintressena på ett tidigt stadium.

17.3. Fisket

Långsiktig hushållning är som nämnts i det föregående en bärande princip i fiskeripolitiken. Fisket är därför särskilt reglerat. Genom bestämmelser om minimimått, redskapsbegränsningar, fredningszoner och fredningsti-- der begränsas möjligheterna till fiske så att fisken kan fortleva i livskraftiga bestånd.

Av de havsrättsliga förändringar som skedde under 1970-talet följde bl.a. att strandstaterna utökade sina fiskezoner. De har härigenom fått ett uttalat ansvar för fiskbestånden. Sverige bedriver varje år internationella förhandlingar om fisket. Utgångspunkten för dessa förhandlingar är bl. a. beståndsuppskattningar och uppskattningar av möjliga fångstuttag som fortlöpande görs av resp. lands myndigheter och det internationella havs-

forskningsrådet. Bland de fiskarteri vårt land som dessutom kräver särskilda åtgärder för

sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.

Lckbestånden av lax i de outbyggda älvarna har minskat kraftigt, särskilt i fråga om den vilda Östersjölaxen. Insatserna för att vidmakthålla lax- fisket i Östersjön genom odling och utsättning har varit framgångsrika. Det ökade fisket som följd härav har emellertid lett till en ökad belastning på naturbestånden. En stor del av beskattningen av Östersjölax sker nämli- gen på uppväxtområdena till havs, där de olika bestånden blandas och där fiske, dimensionerat efter de olika beståndens bärighet, inte är möjligt. Också vid mynningarna till de outbyggda älvarna sker ett betydande fiske efter naturligt reproducerad lax. _

Det är av flera skäl angeläget att bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Förlusten av en enskild stam innebär att vissa varianter av enskilda gener försvinner och därmed minskar den genetiska variationen. Genetisk variationsrikedom är det reservkapital som har möjliggjort upp- komsten av de välanpassade arter som finns i dag.

Regeringen och fiskeristyrelsen arbetar sedan flera år med åtgärder för att skydda den naturligt reproducerade laxen. Sverige har genom fiskeri- kommissionen för Östersjön verkat för begränsningar av havslaxfisket i Östersjön, vilket under förhandlingarna hösten 1990 ledde till enighet om ett högsta totaluttag för lax under år 1991. Sedan år 1985 har fiskeristyrel- sen skärpt regleringen av laxfisket. Laxfisket måste utformas så att det inte hotar de naturligt reproducerade laxstammarna och så att deras genetiska mångfald bevaras. Det är ett gemensamt ansvar för alla fiskande att medverka till detta.

Malen är sedan några år tillbaka uppförd på den svenska listan över akut hotade arter. Malbeståndet i Emån räknas som det mest livskraftiga i landet. Det är angeläget att naturvårdsverket och fiskeristyrelsen arbetar vidare för att skydda malen.

Kräftpesten har sedan den drabbade vårt land i början av detta sekel slagit ut ca 90% av det svenska flodkräftbeståndet. Flodkräftan kan nu betraktas som utrotningshotad i södra Sverige. Det finns en omfattande erfarenhet av restaurering som emellertid visar att det endast undantagsvis har lyckats att få tillbaka ett bestånd som på längre sikt gett en normal avkastning.

Sedan slutet av 1960-talet har amerikanska signalkräftor planterats in i över tusen svenska vatten med goda eller lovande resultat. Signalkräftan är dock bärare av kräftpesten, varför den får planteras in först efter tillstånd av fiskeristyrelsen. Inplantering är inte tillåten i vattenområden på Öland, Gotland eller norr om Dalälven.

Det är angeläget att ta till vara de möjligheter som kan finnas att åter öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. Givetvis är det då viktigt att också ta hänsyn till om aktuella vatten rymmer skyddsvärda djurarter som inte kan leva tillsammans med kräftan. Regeringen har för avsikt att uppdra åt den centrala fiskcmyndigheten att arbeta med denna fråga. Genom den sam- ordnade fiskeriforskning som numera bedrivs ökar förutsättningama för ett lyckat resultat.

17.4. Dricksvattensituationen

Dricksvattnet är ett av våra viktigaste livsmedel. Det är en självklarhet att dricksvattnet skall hålla en god kvalitet. Sverige har, i ett internationellt perspektiv, hittills varit gynnat av en god vattensituation. Under de senas- te årtiondena har vi kunnat se att omvärldens vattenproblem accentuerats. Även om vi inte har lika omfattande problem måste vi se på dessa med allvar.

Regeringens målsättning är att vårt dricksvatten även i framtiden skall vara ett livsmedel av god kvalitet och att vi inte, vilket redan i dag är fallet i flera industriländer, av rädsla för hygieniska och andra hälsomässiga risker skall behöva köpa vårt 'viktigaste livsmedel på flaska.

17.4.1. Hoten mot dricksvattenkvaliteten

Kvaliteten på det dricksvatten som når konsumenten är främst beroende av råvattnets kvalitet. på beredningen som sker i vattenverken och på transporten genom ledningsnäten.

I Sverige används lika mycket grundvatten som ytvatten från sjöar och vattendrag för att tillfredsställa behovet av råvatten för allmän vattenför- sörjning. Drygt 1 miljon permanentbostäder och lika många fritidshus försörjs med vatten från enskilda brunnar eller mindre anläggningar utan offentlig tillsyn eller kontroll.

Regeringens bedömning är att det framför allt är två faktorer som kommer att få avgörande betydelse för om vi skall kunna- behålla en god dricksvattenkvalitet.

Den första faktorn — råvattnets kvalitet — har ett klart miljöperspektiv. Ökad belastning genom föroreningar via luft och mark ger miljöföränd- ringar som radikalt kan påverka möjligheten att använda vissa råvatten- täkter nu och i framtiden.

Dessutom kan industriella och kommunala avlopp ge upphov till kon- stant eller periodisk förorening av vattentäkter som i flera fall betjänar stora tätorter. Ökat vattenuttag i kustnära områden har givit upphov till inträngning av saltvatten i brunnar, vilka troligen har förstörts för lång framtid. Jordbrukets inverkan kan bl. a. ge förhöjda halter av kväveförore— ningar och i vissa fall förekomst av bekämpningsmedel. Naturligt före- kommer på vissa platser radon, arsenik och fluorid i berggrunden. I vissa områden är förekomsten av yt- och grundvatten begränsad, vilket gör vattentäkterna särskilt känsliga för ytterligare hot.

Människor i glesbygd och andra som är beroende av vatten från egen

brunn använder oftast grundvatten som inte undergår någon beredning eller offentlig kontroll.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det är väsentligt att vårt grundvatten långsiktigt skyddas och bevaras. Flera myndigheter har inom ramen för sina myndighetsuppgifter kunskap och kompetens inom grundvattenområdet. Dessa myndigheters arbete bör samordnas och koor- dineras. ' '

Den andra faktorn som påverkar dricksvattnets kvalitet, positivt eller negativt, är hantering och distribution.

Principiellt kan sägas att ju bättre råvatten desto mindre behov av beredning. Ett kraftigt förorenat råvatten kräver betydande insatser, me- kaniska och kemiska, för att kunna beredas till ett bra dricksvatten. För att säkerställa att dricksvattnet inte innehåller hälsovådliga mikroorganismer avslutas beredningen i allmänhet med en desinfektion, vanligtvis klore- ring.

Ledningsnätet som distribuerar dricksvatten till konsumenterna påver- kas utifrån, dels mekaniskt genom tryck och stötar, dels genom yttre korrosion. Genom olämplig kombination av vattenkvalitet och rörmate- rial kan också inre korrosion ge upphov till t.ex. frätning och rostbild- ning.

Det största hotet mot konsumenternas hälsa är utan tvekan om vattnet innehåller sjukdomsframkallande mikroorganismer som bakterier eller virus. Ett flertal stora vattenburna sjukdomsutbrott visar på detta. Vatten som endast är färgat. grumligt eller luktar och smakar illa på grund av föroreningar kan innebära viss hälsorisk, men är främst ett estetiskt pro- blem.

17.4.2. Beredskap inför framtiden

Regeringen gav under år 1989, förutom ett uppdrag till naturvårdsverket om att ta fram en nationell strategi för god vattenkvalitet i sjöar, vatten- drag och grundvatten, även ett uppdrag till livsmedelsverket om en kart- läggning av Sveriges dricksvattensituation. Syftet var att få ett beslutsun- derlag för långsiktiga bedömningar av hur vattenkvaliteten skall kunna bevaras. Redovisningarna skulle också bidra till att styra inriktningen på det framtida arbetet.

Naturvårdsverkets arbete resulterade i rapporten Sötvatten 90. Denna har också legat till grund för vad som i det föregående har sagts avseende skyddet av grundvattentillgångarna. Det är viktigt att framhålla att ett långsiktigt skydd av grundvattnet är nödvändigt för att säkra tillgången på dricksvatten av god kvalitet. Den utredning, avseende vissa rättsfrågor om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning, som regeringen tidigare i dag har aviserat, är ur denna aspekt angelägen. Utred- ningen kommer också att behandla myndighetsansvaret för enskild vatten- försörjning.

Livsmedelsverkets kartläggning ger vid handen att dagens dricksvatten- situation i stort kan betraktas som tillfredsställande. Verket pekar dock på vissa områden där effektiva åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter, underhåll av dricksvattenledningar och kunskap om samban- " det mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i vattnet och dessas effekter Då hälsan. I en tidigare utredning av livsmedelsverket finns underlag för bedömning och prioritering av forsknings-, utvecklings— och utbildningsbehovet inom dricksvattenområdet.

Intensifierade utbildningsinsatser krävs inom flera områden. För en betryggande hantering och distribution av dricksvatten är det av stor betydelse att de som är ansvariga för konstruktion, drift och underhåll av

vattenverk och distributionsanläggningar har tillräcklig utbildning och kompetens inom området.

Dricksvattenkungörelsen som trädde i kraft den 1 januari 1990 ger kommuner och andra dricksvattenproducenter liksom de lokala tillsynsor- ganen föreskrifter och allmänna råd som syftar till att garantera att konsu- menterna får dricksvatten av god kvalitet. Kungörelsen behandlar såväl hantering som kontroll av dricksvattnet. Som en direkt effekt av kungörel- sen kommer ett antal åtgärder att bli aktuella för producenterna, bl.a. att upprätta beskrivningar över vattenverk och distributionsanläggningar och installera utrustning som varnar när vissa viktiga processer inte fungerar tillfredsställande. Vidare finns regler om utformning av egenkontrollpro— gram, analysmetoder och riktlinjer för bedömning av dricksvattnets kvali- tet. I laboratoriekungörelsen från april 1990 anges de krav som ställs på laboratorier som får användas för offentlig kontroll och egenkontroll av dricksvatten. '

Dricksvattenkungörelsens bestämmelser omfattar inte enskilda vatten- täkter. Dock har vissa normer och riktlinjer utformats så att de kan användas även vid bedömning av brunnsvatten. I såväl naturvårdsverkets som livsmedelsverkets rapport påpekas att vatten från enskilda brunnar ofta har sämre kvalitet än vatten från allmän anläggning.

Livsmedelsverkets kartläggning är också en utgångspunkt för det fortsat- ta kontinuerliga arbete som verket bedriver inom vattenområdet. I detta arbete är det ytterst viktigt att kompetensen från fler berörda myndigheter kan utnyttjas och samordnas. För att klara målet att upprätthålla kvalitets- nivån är det nödvändigt att ha en bred syn på dricksvattenfrågan, som också omfattar sådana delområden som inte direkt ligger inom livsmedels- verkets kompetens och ansvar.

För att få en beredskap för effekterna av miljöns och hanteringcns inverkan på rå- resp. dricksvattenkvalitet är det angeläget att bl.a. följa utvecklingen vad gäller effekter av föroreningar med avseende på yt- och grundvattentäkter och i fråga om försurningseffekter i form av ökad mobi- lisering av metaller, t.ex. aluminium, från marken och ökad korrosion av koppar i fastighetsinstallationer.

I enlighet med riksdagens beslut om livsmedelskontrollen (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263) kommer ett rapporteringssystem att infö- ras. Denna rapportering skall vara ett stöd för tillsynsmyndigheten, t. ex. i fråga om utarbetandet av föreskrifter. Även vattenverken kommer som föremål för tillsyn att omfattas av ett sådant system. Det är naturligt att livsmedelsverket vid utformningen av rapporteringssystemet tar hänsyn till behovet av att följa kvalitetsutvecklingen i enlighet med vad som ovan framförts. '

Utöver ett antal kontrollpunkter avseende det beredda vattnet som kan följas genom ett sådant rapporteringssystem är det angeläget med en beredskap inför sådana miljöförändringar som kan ha en negativ inverkan på dricksvattnets hygieniska kvalitet. Kunskapen om sådana förändringar finns främst hos andra myndigheter än livsmedelsverket, t.ex. hos na- turvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning som ansvarar för

brunnsregistret. Det ankommer på livsmedelsverket att ta initiativ till ett samarbete i vilket denna kunskap utnyttjas.

17.5. Jordbruket

17.5.1 Den nya livsmedelspolitiken — strukturförändring

Sedan lång tid tillbaka har vi i Sverige erkänt jordbrukets positiva bidrag till miljön. Det aktiva jordbruket bidrar till ett varierat och levande kultur- landskap och till variationsrikedom hos växt- och djurarter. Under de senaste decennierna har dock det moderna jordbrukets negativa effekter på miljön uppmärksammats. Användning av tunga maskiner bidrar till packningsskador som långsiktigt kan påverka produktionsförutsättningar- na. Behovet av att öka produktionen på en given areal leder till att åkerholmar tas bort och öppna diken läggs igen. Viktiga biotoper försvin- ner därmed ur vårt landskap och åkerlandskapet trivialiseras. En ökad användning av kemikalier. tillsammans med brukningsformer där marken under vintertid är obevuxen, har bidragit till att läckage av växtnärings- ämnen och bekämpningsmedelsrester runnit ut i havsområden. vattendrag och grundvatten. Det intensiva jordbruket har inneburit att avkastningen kunnat öka per arealenhet men det har också fört med sig miljöproblem. Både i Sverige och internationellt har sambandet mellan prisstödspoliti- ken och den ökade intensiteten i odlingen uppmärksammats. Jordbruks- ' politiken hari Sverige, liksom i flertalet industrialiserade länder, bedrivits huvudsakligen med hjälp av ett medel, nämligen prisstödet. Det svenska prisstödet har bestått av två olika delar, nämligen ett gränsskydd och en intern marknadsreglering. Syftet med prisstödet är att söka upprätthålla administrativt satta priser inom landet. Gränsskyddet skall skydda den inhemska produktionen från priskonkurrens från och prissvängningar på världsmarknaden. Den interna marknadsregleringen skall förhindra att överskott pressar marknadsprisema. Marknadsregleringen innebär i prak- tiken att avsättningen är garanterad och att överskott kan säljas till världs- marknadspriser som understiger produktionskostnaden i Sverige. Prisstödet leder till en ensidig satsning på kvantitet. Eftersom avsätt- ningen är garanterad, är det lönsamt för bonden att producera så mycket som möjligt genom att öka intensiteten i odlingen. Genom prisstödet kommer lönsamheten i produktionen inte längre att spegla markens natur- liga avkastningsnivå, utan denna nivå plus stödet vilket för Sveriges del uppgår till närmare 40% av produktionsvärdet. När prisstödet därmed driver upp markpriserna, påverkas produktionen i riktning mot högre intensitet, eftersom produktionsfaktorn mark blir relativt sett dyrare jäm- fört med utsäde, kemikalier och maskiner. Prisstödet driver upp produk- tionen per arealenhet. Detta bidrar i sin tur till högre markpriser, vilka i sin tur driver upp intensiteten. Det är uppenbart att prisstödet förstärker koncentrationen av produktionen till större enheter och till en högre grad av utnyttjande av kemikalier och maskiner i jordbruket. Denna slutsats har bidragit till att såväl riksdagen (prop. 1989/90: 146, JoU 25, rskr. 327) som en rad internationella organisationer, bl. a. FAO, uttalat sig för en mer

avreglerad livsmedelspolitik som ett medel att minska jordbrukets nega- tiva påverkan på miljön.

Den livsmedelspolitiska reformen innebär att den interna prisreglering- en, inkl. exportstödet, avvecklas under en femårig övergångsperiod fr.o.m. den 1 juli 1991. Den interna marknadsregleringen för spannmål avskaffas, utom vad avser inlösensystemet, den 1 juli 1991. Inlösensyste- met avvecklas stegvis fram till den 1 juli 1994. Inlösenpriset för spannmål (vete) skall enligt riksdagens beslut uppgå till 1,30 kr. per kg under regle- ringsåret 1990/91. Under de tre följande åren löser staten in spannmål till följande priser, 1,15 kr. per kg 1991/92, 1,00 kr. per kg 1992/93 och 0,90 kr. per kg 1993/94. Marknadspriserna kommer därmed att sjunka.

Lägre priser på spannmål och andra grödor kommer i allmänhet att verka i riktning mot en lägre intensitet och kommer tillsammans med de miljöförbättrande åtgärder som redovisas i det följande att medverka till ett minskat läckage av näringsämnen och till minskade negativa effekter på grund av kemisk bekämpning. Enskilda företag påverkas mycket olika — initialt -— beroende på var de ligger i landet samt hur snabbt de kan tillgodogöra sig det prisfall på mark som följer av ett lägre prisstöd. Reformens effekt kommer på längre sikt att bli störst i de mer produktiva områdena (slättbygderna) där bortfallet av prisstödet får störst betydelse. Företag som arrenderar en stor andel av sin åkermark och snabbt ges möjlighet att ändra arrendevillkoren kommer också snabbare att kunna anpassa sig till den nya situationen än de företag som har en större andel av arealen bunden. Genom att ca 50 % av.den odlade arealen är arrenderad finns goda möjligheter att efter avregleringen snabbt anpassa markpriserna till avkastningen och därmed få en snabb effekt på intensiteten i odlingen.

17.5.2. Miljöfrågor

Den tidigare jordbrukspolitiken och jordbruksstödets utformning har in- neburit en utarmning av den biologiska mångfalden, en minskad genetisk variation och en betydande påverkan på miljön till följd av växtnärings- läckage och bekämpningsmedelsanvändning. Genom rationaliseringsåt- gärder i kulturlandskapet och genom att prisstödet indirekt har stimulerat till en hög avkastningsnivå har landskapet blivit fattigare på kulturvärden och antalet hotade arter har ökat.

Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den biologiska mångfalden och minimera växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövården bevaras. Särskilt i de södra delarna av Sverige och i andra områden, där man praktiserar inten- siva brukningsmetoder, har det skett en utarmning av flora och fauna. I dessa delar av landet vidtas därför särskilda åtgärder för att minska miljöproblemen. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central bety- delse för flora, fauna och för att stärka och vidmakthålla den biologiska mångfalden. Jordbruket skall därför beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med resurserna. En livsmedelspolitik som inte ensi-

digt främjar överskottsproduktion stimulerar till användning av marken för annan odling.

Den nya livsmedelspolitiken innebär att man ersätter prisstöd med åtgärder som riktas direkt till enskilda producenter. I de fall nationellt intressanta natur- eller kulturmiljövården i odlingslandskapet hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t. ex. plantera skog på mark, finns det möjlighet för samhället att avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. Ersättning betalas till brukaren för markvård och bestäms i civilrättsliga avtal mellan brukaren och länsstyrel- serna.

Det är viktigt att noga följa miljöeffekterna av den nya livsmedelspoliti- ken. Regeringen gav den 20 december 1990 naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet genomföra en sådan utvärdering. Uppdraget skall redovisas den 30 juni 1992 och däref- ter skall en fortlöpande utvärdering göras årligen. I uppdraget ingår även att myndigheterna skall utvärdera effekterna och behovet av landskaps- vårdsersättningen. Storleken på bidrag efter budgetåret 1992/93 får bedö- mas när närmare erfarenheter vunnits.

För plantering av lövträd samt för anläggning av våtmark och energi- skog kan ett s.k. anläggningsstöd utgå. Det innebär att det i fortsättningen skapas möjligheter att åstadkomma ett mer varierat och rikt odlingsland- skap. Anläggningsstödets utnyttjande för återställande av våtmarker bör stimuleras genom informationsinsatser där våtmarkernas betydelse för vattenhushållning, näringsläckage och som viktig livsmiljö för hotade djur- och växtarter framhävs.

Förutom ovan nämnda stöd har det sedan år 1986 funnits möjlighet för lantbrukarna att få stöd för bevarande av t.ex. naturliga slåtter- och betesmarker genom s.k. NOLA-stöd. Lantbrukarna har också kunnat få stöd om de ökar variationsrikedomen i slättlandskapet genom s.k. NYLA- stöd. Variationsrikedomen kan ökas t.ex. genom läplanteringar. återska- pande av våtmarker och utökning av betesmarksarealcn. Lantbruksstyrel- sen har under de senaste tre åren disponerat sammanlagt 20 milj. kr. till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet och dessa medel har använts på liknande sätt som de av naturvårdsverket disponerade NOLA-medlen. De medel som anvisades till landskapsvårdande åtgärder i samband med livsmedelsreformen kommer enligt vår mening att kunna bevara viktiga områden. Lantbruksstyrelsen bör därför inte anvisas särskilda medel till , liknande ändamål.

Den moderna växtodlingen med sin specialisering och ensidighet bygger på att bekämpning av ogräs, skadesvampar och skadeinsekter kan utföras med kemiska medel. Användningen av moderna bekämpningsmedel har pågått sedan 1950—talet och i dag kan konstateras ett flertal negativa effekter. Dessa är framför allt risker för bekämpningsmedelsrester i livs- medel, arbetsmiljörisker och risker för den yttre miljön. Bekämpningsme- del kan orsaka miljöskador även genom att de sprids utanför det avsedda området. Under 1980-talet har bekämpningsmedelsrester påträffats vid de analyser som gjorts i svenska vattendrag.

På grund av dessa negativa effekter beslutade riksdagen år 1988 (prop.

1987/881128, JoU 24, rskr. 374) att bekämpningsmedelsanvändningen skulle halveras mellan åren 1986 och 1990. Denna halvering är i princip uppnådd. Därefter beslutade riksdagen år 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att bekämpningsmedelsanvändningen ytterligare skulle halveras från år 1990 till strax efter mitten av 1990-talet. Hur mycket bekämpningsmedel som försäljs varje år är beroende av årsmån, före- komst av skadegörare och växtodlingsförhållandena i övrigt. Genom ak- tiva insatser har användningen av bekämpningsmedel minskat kraftigt i Sverige. Internationellt sett är bekämpningsmedelsanvändningen därför låg i Sverige. Regeringen har även lagt ett antal uppdrag för att ytterligare minimera de negativa effekterna av bekämpningsmedelsanvändningen. Vi återkommer till denna fråga i det följande.

Miljöinriktad växtodlingsrådgivning bedrivs av lantbruksverket för att minska växtnäringsläckaget och för att minska den kemiska bekämpning- en samt stödja den alternativa odlingen. För budgetåret 1991/92 föreslås (prop. 1990/91:100 bil. 11) att 27 560000 kr. skall anvisas till dessa ända- mål.

Inom den alternativa odlingen används varken kemiska bekämpnings- medel eller handelsgödsel. Denna typ av odling är ett sätt att komma till rätta med en del av de miljöproblem som dagens traditionella jordbruk kan innebära. Den alternativa odlingen i Sverige uppgick år 1988 till ca 10000 ha. Ytterligare ca 30000 ha har anmälts inom ramen för omlägg- ningsstödet till alternativ odling. När denna omläggning är slutförd skulle den totala alternativa odlingen uppgå till ca 40000 ha och utgöra mer än 1 % av den totala åkerarealen. Detta kan jämföras med en del andra länder i Europa där den alternativt odlade åkerarealen totalt omfattar alltifrån några promille till som mest ca 1 % i Schweiz. 1 Västtyskland är ca 0,5% av åkerarealen alternativt odlad. Den trend som vi kan förutse är att den alternativa odlingen även fortsättningsvis kommer att öka. Ett av pro- blemen med försäljningen av de alternativt odlade produkterna är att de ofta har så låg omsättning i butiken att de inte behåller sin fräschhet. Som stöd till den alternativa odlingen utgår 5,3 milj. kr. under budgetåret 1990/91 för rådgivning till alternativa odlare och 1 milj. kr. till marknads- främjande åtgärder för alternativt odlade produkter. Under år 1990 har det funnits en del problem med att få avsättning för alternativt odlad spannmål och regeringen har därför föreslagit att stödet till marknads- främjande åtgärder skall ökas med 1 milj. kr. för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 11). Enligt regeringens mening är det, i ett initialskedc då marknaden och dess organisationer är svaga, motiverat med ett statligt stöd för att en fungerande marknad skall kunna etableras.

17.5.3. Odlingslandskapet

Odlingslandskapet har skiftat utseende i takt med omdaningen i samhället. Det fanns tidigare en balans mellan arealen betesmark, äng och åker. Antalet djur bestämde arealen åkermark eftersom marken måste tillföras näring för att avkastningen skulle kunna upprätthållas. Det fanns således ett nära samband mellan djurantalet och åkerarealen. Det har skapat en

mängd livsmiljöer för växt- och djurarter som annars inte hade funnits i vårt land. De artrikaste miljöerna ijordbrukslandskapet är fortfarande ängs- och hagmarkerna.

När befolkningsmängden ökade krävdes andra brukningsmetoder för att upprätthålla livsmedelsförsörjningen. På 1800-talet började bonden att odla vall, dvs. att på åkermark odla foder till djuren. Vallodlingen bröt det nära sambandet mellan arealen bete, äng och åker och innebar att de flora- och faunarika betes- och hagmarkerna minskade i areal och att odlings- landskapet kom att präglas av en större ensidighet. Denna ensidighet och utarmning av kulturmiljön och den biologiska mångfalden har förstärkts av ett flertal faktorer.

Under 1800-talet kom plogen och andra jordbruksredskap som fungerar bäst på åkrar med få odlingshinder, såsom stenrösen, åkerholmar och öppna diken, vilka därför började tas bort. Införandet av handelsgödsel har lett till att sambandet mellan antalet djur och åkerareal nästan helt har försvunnit. oförsiktig användning av bekämpningsmedel har lett till att även områden i närheten av åkern har besprutats, vilket negativt påverkat både flora och fauna. Det finns många fler faktorer i det moderna jordbru- ket, vilka har lett till att växtarter som tidigare betraktades som vanliga och självklara inslag i landskapet, i dag är sällsynta eller hotade. Med hänsyn till att många av de hotade växtarterna i Sverige är kopplade till odlingslandskapet. och då främst till det gamla odlingslandskapet med ogödslade och hävdade ängsmarker och hagmarker, var det nödvändigt att vidta åtgärder för att bryta denna utveckling. Med den livsmedelspolitiska reformen förändras de grundläggande orsakerna till denna utveckling. Reformen är av central betydelse för floran och faunan och för att stärka den genetiSka variationen och för ett rikt och varierat odlingslandskap. Miljö- och landskapsvårdsfrågorna har därför fått en stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. För att i framtiden kunna öka variationen i odlings- landskapet och för att bevara den biologiska mångfalden finns fr.o.m. budgetåret 1990/91 möjlighet att få särskild ersättning för landskapsvård- ande insatser. Den areal som vid en avreglering överförs till annan an- vändning bidrar i dag till att hålla landskapet öppet. I de fall sådana områden hyser kultur- eller naturmiljövärden av nationellt intresse kan samhället i fortsättningen ta ett ökat ansvar för att den marken även i framtiden skall hållas i hävd. Det är ett kommunalt ansvar att bevara odlingslandskap som är av lokalt intresse.

[ skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den får tas ur produktion. I de fall sådan areal är av nationellt intresse från kultur- eller naturmiljösynpunkt kan samhället avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkringliggande mark, när länsstyrelsen bedömer att marken är av vikt för att kunna skapa den helhetsbild i landskapet som natur- eller kultur- miljövården kräver. Grunden för att landskapsvärden skall fungera är att det finns ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. Därför måste områden för avtal om landskapsvård väljas så att de underlättar bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig tid. Ersättningen bedöms därför utgå

främst till aktiva jordbrukare med betesdrift och djurproduktion. Na- turvårdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen har gjort en preliminär bedömning av områden som är viktiga att bevara. Som exem- pel kan nämnas jordbruksområden med stor biologisk mångfald, t.ex. naturliga fodermarker, betes- och slåtterrnarker. Även jordbruksmarker med kulturhistoriska värden, t. ex. äldre bebyggelse, hägnadssystem, åker- former och dikessystem, är aktuella.

Det bör framhållas att landskapsvårdsstödet inte kan komma i fråga för mycket begränsade natur- eller kulturrniljövärden utan det krävs en hel- hetsbild. Genom ersättningarna för landskapsvård i kombination med de möjligheter som naturvårdslagen ger och frivilliga åtgärder från bl. a. kom- munerna finns det goda möjligheter att för framtiden bevara värdefulla områden i odlingslandskapet. Under budgetåret 1990/91 utgår stöd för landskapsvårdande åtgärder med 100 milj.kr., under 1991/92 med 200 milj. kr. och under 1992/93 med 250 milj. kr.

Ett miljöanpassat jordbruk har stora möjligheter att berika odlingsland- skapets flora och fauna. Vad som krävs är bl. a. en försiktig användning av bekämpningsmedel så att de inte sprids utanför avsett område, en ökad betesdrift vilken de nya djurskyddsbestämmelserna bidrar till genom att föreskriva att nötkreatur för mjölkproduktion skall hållas på bete sommar- tid. Odlingslandskapets flora och fauna bevaras även om vissa typer av marker hålls ogödslade och om markavvattningen och borttagandet av odlingshinder upphör.

17.5.4. Närsaltsbelastning och ammoniakavgång

Den uppskattade närsaltsbelastningen på våra omgivande hav från land- områden, direkta kustutsläpp samt deposition på havsytan är per år ca 140000 ton kväve och 5400 ton fosfor. Jordbruket är en av de största källorna till denna belastning. På västkusten är jordbruket den domineran- de källan för tillförsel av kväve till vattnet medan fosforn däremot härrör från många olika källor. Längs Östersjökusten är jordbruket och kommu- nala reningsverk i storstadsområdena en betydande källa för närsaltstill- försel. Det är viktigt att jordbrukets närsaltsbelastning kan minskas och det är speciellt viktigt i de södra delarna av landet där närsaltsbelastningen är störst.

Den kvävemängd som tillförs vattendrag och sjöar i inlandet från åker- mark är ca 45000 ton per år. Beroende på den fastläggning och omvand- ling av näringsämnen som sker i vattendragen och i sjöarna innan de når havet, s.k. retention, uppskattas i naturvårdsverkets rapport Hav 90 jord- brukets kvävebidrag till havet vara ca 25 000—40000 ton per år.

För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan beslöt riksdagen år 1988 att som mål halvera kväveutlakningen från jordbruket fram till år 2000. I internationella överenskommelser har detta mål tidigarelagts och en halvering skall i stället nås i särskilt belastade områden till år 1995. Detta innebär att jordbruket behöver minska sitt kväveläckage till havet med ca 12 500— 20000 ton per år då hänsyn tagits till retentionen.

För att uppnå denna halvering krävs det ytterligare åtgärder utöver de

som riksdagen beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:128, JoU 24, rskr. 374). Riksdagsbeslutet innebar att det infördes bestämmelser om sprid- ningsrestriktioner i de södra delarna av landet, krav på viss lagringskapaci- tet av gödsel, krav på höst- och vinterbevuxen mark i vissa delar av södra Sverige, föreskrifter om djurtäthet, rådgivning om behovsanpassad växt- odlings- och gödslingsplanering, höjda miljöavgifter på handelsgödsel samt resurser för försök och utveckling rörande metoder för att minska jordbrukets växtnäringsläckage. De positiva effekter som livsmedelsrefor- men för med sig på miljöområdet bidrar också till halveringen.

Effekterna av nämnda åtgärder kan inte enkelt redovisas i dag bl.a. beroende på att det finns en fördröjningseffekt mellan belastnings- och koncentrationsförändringar i våra hav till följd av beslutade åtgärder. Dessa fördröjningar beror på att mark, floder, sjöar och hav innehåller stora mängder närsalter och det tar lång tid innan nya jämvikter mellan tillförsel. koncentration och förluster uppnås. Även om utsläppen av när- salter i morgon minskas med 50% kan effekterna i form av minskat läckage dröja 10— 15 år enligt beräkningari Hav 90.

För att kunna mäta om vi når en halvering är det viktigt att det finns effektiva och billiga mätmetoder, både för mätning i åkermarkens avrin- ningsområden och vid vattendragens mynningar. Det är viktigt att precise- ra vem som skall göra mätningarna och i vilken omfattning de skall företas.

Överslagsmässiga beräkningar om effekterna av vidtagna och föreslagna åtgärder inom jordbruket visar att jordbruksnäringen uppnår en halvering- av kväveläckaget till år 1995. Mätningar i stor skala av minskningen av läckaget bör ske inom ramen för den miljöövervakning som regeringen tidigare har beslutat om.

Minskad djurtäthet och växtodlings- och gödslingsplanering beräknades i den förra aktionsplanen mot havsföroreningar minska kväveläckaget med 2 000 ton per år. Lantbruksstyrelsen bedömer att dessa åtgärder ger en något större effekt än vad som först beräknades eftersom åtgärderna ge- nomförs i hela Sverige och inte som tidigare planerats endast i södra Sverige. Åtgärderna uppskattas därför numera ge ett minskat läckage med ca 2 300 ton. Föreskrifter om förskjutning av spridningstidpunkt för stall- gödsel från höst och vinter till vår och utbyggd lagringskapacitet i de södra delarna av Sverige beräknas i aktionsplanen mot havsföroreningar minska läckaget med ca 5400 ton. Krav på utökad andel höst- och vinterbevuxen mark beräknas ge en effekt på ca 3300 ton enligt lantbruksstyrelsens rapport (1990:3). Teknisk utveckling av handelsgödsel- och stallgödsel- spridare och eventuellt införande av typgodkännande bedöms av lant- bruksstyrelsen ge en effekt på 2400 ton till år 1995. Miljöavgiften på handelsgödsel fördubblades år 1988 och detta bidrar till den minskning av handelsgödselanvändningen med 10% som skall nås till år 1992 och likaså gör den höjning av prisregleringsavgiften på handelsgödsel med 30 % som gjordes i oktober 1990. Denna avgift höjdes för att finansiera Spannmåls- överskottet.

Enligt Hav 90 har trenden redan vänt när det gäller kväveläckaget från våra jordbruksområden, trots att flertalet av bestämmelserna inte träder i

full kraft förrän år 1995. Detta kan till stor del antas bero på en ökad medvetenhet hos jordbrukarna om problemen och att olika skötselåtgärder vidtagits. Utvecklingen understryker informationens stora betydelse som styrmedel i dessa sammanhang.

Minskning av närsaltsläckaget och ammoniakavgången, dvs. den form av kväve som avgår till luften, uppskattas bli betydande till följd av den livsmedelspolitiska reformen, men en noggrann bedömning kan göras först då livsmedelsreformen är fullt genomförd år 1996. Följande preliminära bedömningar om den nya livsmedelspolitikens miljöeffekter har gjorts av lantbruksstyrelsen i samråd med naturvårdsverket. Livsmedelsreformen beräknas innebära att ca 500000 ha åkermark ställs om till annan produk- tion, t.ex. skogsplantering, energigrödor och extensivt bete. Denna om- ställning beräknas minska kväveläckaget med ca 4000 ton. Reformen för med sig en utslaktning av minst 50000 kor och detta beräknas ge en effekt på kväveläckaget till havet med ca 1 000 ton. Reformen kommer också att föra med sig en generell intensitetsminskning i växtodlingen där den optimala kvävegivan minskar. Denna minskning förstärks av de höjda prisregleringsavgifterna. Lägre handelsgödselgivor beräknas minska kväveläckaget med ca 5 000 ton.

En ny typ av djurfoder med syntetiska aminosyror har tagits fram som innebär att fodrets liksom gödselns kväveinnehåll blir lägre. Detta beräk- nas minska kväveläckaget med minst 1000 ton. Slaktsvinsfoder av detta slag finns redan på marknaden. I flera europeiska länder anges förändring- ar i fodrets sammansättning som en viktig åtgärd för att minska kväveav- gången. Lantbruksstyrelsen utarbetar för närvarande ett åtgärdsprogram för att minska ammoniakavgången från jordbruket. Detta program inne- bär också en positiv effekt på närsaltsläckaget liksom en utökning av våtmarksarealen.

Sammantaget innebär ovan angivna åtgärder att jordbruket kraftigt sänker sitt kväveläckage till våra hav. Åtgärderna beräknas kunna minska kväveläckaget med ca 25 000 ton till år 1995.

Omfattningen av ammoniakavgången till luft från jordbruket har rela- tivt nyligen kartlagts. Tidigare beslutade miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket har inte direkt syftat till att minska ammoniakavgången. I Luft 90 uppskattas de totala utsläppen av ammoniak i Sverige till 50 000— 70000 ton per år, varav ca 80% kommer från stallgödseln. Utsläppen är särskilt stora i de södra delarna av landet där djurhållningen är mer intensiv. Sammanlagt avger jordbruket ca 40000—56 OOOton ammoniak per år. För att stoppa övergödningen av Östersjön och Västerhavet beräk- nas kvävenedfallet enligt Luft 90 behöva minskas med mer än 50 %. En så stor reduktion kräver omfattande åtgärder och som ett första steg skall ammoniakavgången reduceras med 25% till år 1995. Vi återkommer till detta i det följande.

17.6. Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

17.6.1. Minskning av växtnäringsläckaget

Stallgödselhanteringen

Regeringens ställningstagande: Nuvarande program för en utbyggd lagringskapacitet för stallgödsel bör fullföljas med oförändrad om-

fattning.

I lantbruksstyrelsens utredning Lagring och spridning av stallgödsel föreslås att de krav på viss lagringskapacitet som nu gäller inom Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, inom kustområdena från Bohuslän t.o.m. Stockholms skärgård samt på Öland också skall gälla inom Östergötlands. Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. De krav det är fråga om är en lagrings- kapacitet på åtta månader för nötkreatur, hästar. får eller getter samt tio månader för övrig djurhållning. I övriga delar av Sverige föreslås lagrings- kapaciteten vara sex resp. åtta månader. Styrelsen föreslår vidare att de spridningsrestriktioner som i dag gäller för södra Sverige skall omfatta även Östergötlands, Gotlands, Älvsborgs och Skaraborgs län.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att en utbyggnad av lagringskapaciteten inte kan tillstyrkas med hänvisning till den omstruktu- rering som för närvarande pågår inom jordbruket. Några hänvisar också till att en utbyggd lagringskapacitet inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. Lantbrukarnas riksförbund anser att en minsta lagringskapacitet om sex månader är ett rimligt och grundläggande krav.

Regeringens överväganden: I vissa känsliga kustområden, framför allt i västra Sverige. skall en halvering av närsaltsläckaget ha uppnåtts redan år 1995 mätt i förhållande till år 1985. I övriga Sverige skall en halvering uppnås till år 2000.

Av det totala kväveläckaget från åkermark på ca 50000 ton kväve kommer merparten från stallgödselhanteringen. De faktorer som främst påverkar läckaget är väderlek, jordart, grödans förmåga att ta upp närings- ämnen, gödslingstidpunkt, spridningsteknik och gödslingsintensitet. För att minska växtnäringsläckaget är det väsentligt med en stor lagringskapa- citet för stallgödsel, så att gödseln kan spridas vid de tidpunkter på året som ger minst växtnäringsläckage. Problem med stallgödselhantering upp- kommer framför allt om den sprids på hösten och vintern eller på tjälad mark. Enligt förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark får inte stallgödsel och andra organiska gödselmedel spridas under tiden den 1 decemberaden 28 februari annat än om ncdbrukning sker samma dag. I de södra delarna av landet och i kustnära områden får spridning mellan den 1 augusti—den 30 november endast ske i växande gröda eller före höstsådd.

För de nyssnämnda delarna av landet finns i förordningen krav på att

jordbruksföretag med fler än tio djurenheter skall ha en lagringskapacitet för stallgödsel som motsvarar en gödsclproduktion under åtta eller tio månader beroende på djurslag. För företag med mer än 100 djurenheter gäller kraven i hela landet. I naturvårdsverkets allmänna råd till miljö- skyddslagen anges att lagringskapaciteten generellt bör vara minst sex månader. Lagringsbestämmelserna och de särskilda spridningsbestämmel- serna för de södra delarna och i de kustnära områdena träder i kraft den ljanuari 1995 för de jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988. Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas ovan angivna åtgär- der minska närsaltsläckaget med 5400 ton per år. Totalinvesteringen för dessa åtgärder har beräknats till 1,4 miljarder kronor i 1990 års nivå.

För att påskynda utbyggnaden av lagringskapaciteten har det varit möj- ligt för lantbrukare i södra Sverige att erhålla ett statsbidrag om 20% av investeringskostnaden för utbyggnad över sex månaders lagringskapacitet. Bidrag utgår dock med högst 25 000 kr. under perioden 1988/89 — 1990/91 . Detta bidrag har främst utnyttjats av lantbrukare som inte klarar sprid- ningsrestriktionerna.

Lantbruksstyrelsens förslag om utökad lagringskapacitet och spridning av stallgödsel innebär en total investeringskostnad för jordbruket på 1,2 miljarder kronor om befintlig lagringskapacitet antas vara sex måna- der och på 2,9 miljarder kronor om befintlig lagringskapacitet antas vara fyra månader. Lantbruksstyrelsens förslag innebär att statsbidrag till ut- byggnad av lagringskapaciteten skall lämnas även i de delar av landet där lantbruksstyrelsen föreslår att nya bestämmelser skall införas. Detta beräk- nas kosta ca 213 milj. kr. under en treårsperiod. I kalkylen utgår lantbruks- styrelsen från att bidragstaket på 25 000 kr. tas bort. Kostnaden per kilo kväve beräknas till 274 kr. Denna kostnad kan jämföras med den beräkna- de kostnaden för utökad höst- och vinterbevuxen mark på 17—26 kr. per kg kväve och utökad kväverening vid de kommunala reningsverken på 60— 120 kr. per kg kväve. Svenska naturskyddsföreningen har i sitt re- missvar pekat på att kostnaden för utbyggd lagringskapacitet är upp mot 380 kr. per kg kväve, om beräkningarna utgår från en befintlig lagringska- pacitet på sex månader. I förhållande till andra åtgärder för att minska kväveläckaget är således en ytterligare utbyggd lagringskapacitet inte en kostnadseffektiv åtgärd. Att införa skärpta föreskrifter enligt lantbrukssty- relsens förslag anser regeringen därför inte kan motiveras med hänsyn till den höga kostnad förslaget innebär för jordbruket och mot bakgrund av att, jordbruket med andra föreslagna åtgärder beräknas uppnå ett halverat närsaltsläckage. En god gödselvård är emellertid betydelsefull även utifrån andra aspekter än själva kväveläckaget. Bristande lagerhållning kan t. ex. ge upphov till punktutsläpp med förorening av brunnar och vattendrag som följd. Stallgödselhanteringen är också förknippad med luktproblem. Att fullfölja det påbörjade programmet för en utbyggd lagringskapacitet är därför angeläget.

I naturvårdsverkets första aktionsplan mot havsföroreningar år 1987 beräknades en minskad dj urtäthet i kombination med planerad gödsling ge ett minskat kväveläckage med ca 2000 ton per år för Götaland. Det är mycket viktigt att det råder balans mellan hur många djur som finns på

gården och hur mycket mark som stallgödseln kan spridas på. Lantbruks- styrelsen har därför utarbetat föreskrifter om högsta antalet djur som är tillåtet att hålla per hektar. Föreskrifterna gäller från den I januari 1995. I vissa delar av Sverige där djurtätheten redan i dag är hög kan detta innebära en minskning av djurantalet. Som norm har angivits att högst 1,6 mjölkkor per ha eller 10,5 slaktsvin per ha får hållas.

Spridningsteknik

Regeringens förslag: Lantbruksstyrelsen anvisas 20 milj. kr. engångs- vis för budgetåren l99l/92— 1993/94 för att ta fram den teknik och metodik som är nödvändig för ett framtida typgodkännande av handelsgödsel- och stallgödselspridare. Ett system för typ- godkännande bör utarbetas och redovisas senast den I december 1993. Utifrån den redovisningen skall regeringen ta ställning till om ett krav på typgodkännande kan införas fr.o.m. år 1995.

Lantbruksstyrelsens utredning Förslag till typgodkännande av gödsel- spridare överensstämmer i stort med regeringens förslag. Lantbruksstyrel- sen anser att krav på typgodkännande kan införas tidigast år 2000.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget, men anser att andra åtgärder såsom kraftfulla utbildnings-, råd- givnings- och informationsinsatser är effektivare som medel för att snabbt minska växtnäringsläckaget. '

Regeringens överväganden: Dagens spridare, särskilt för stallgödsel-, möj- liggör inte en tillräckligt jämn och mängdanpassad spridning. En förbätt- rad precision är angelägen och skulle få positiva effekter från såväl miljö- som företagsekonomisk synpunkt. Typgodkännande av gödselspridare kan på sikt innebära att vi får maskiner med bättre egenskaper för jämn spridning av gödsel vid optimal tidpunkt och därigenom minskat växtnä- ringsläckage. Bättre maskiner skulle också innebära minskad markpack- ning. bättre gödselutnyttjande och minskad lukt. Bättre utnyttjande av gödseln leder även till ekonomiska fördelar för jordbruket. Det är också angeläget för jordbruksföretagen att kunna analysera stallgödseln med avseende på växtnäringsinnehåll.

I regeringsbeslut den 24 november l988 uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att utreda och lämna förslag om vilka krav som bör ställas på handels- och stallgödselspridare för att få från miljösynpunkt acceptabla gödselspridare. Lantbruksstyrelsen har i redovisningen av uppdraget översiktligt kartlagt vilka undersökningar som behövs som underlag för ett förslag om typgod- kännande. Regeringen föreslår att detta arbete påbörjas och för detta ändamål bör totalt 20 milj. kr. anvisas under en treårsperiod med början budgetåret 1991/92. Uppgifter måste tas fram om handels- och stallgöd- selns fysikaliska egenskaper och det måste undersökas hur man skall kunna styra och kontrollera utmatad mängd från spridare, så att man får en så bra spridningsjämnhet som möjligt. Vidare måste kravnivåer för vad

som skall gälla vid ett typgodkännande tas fram. Fältförsök om spridnings- jämnhetens inverkan på närsaltsläckaget är inte tidigare gjorda. Inte heller har fältkantsspillets inverkan på flora och fauna undersökts, och det krävs även ett omfattande arbete för att ta fram standarder för gödselslagens specifikation och provningsmetoder. ] dag finns inga framtagna standar- der.

En viktig förutsättning för att typgodkännande skall kunna införas är att det kan accepteras internationellt. Typgodkännandet kan tillsammans med förbättrad rådgivning, ökad förarkompetens och fortgående teknik- utveckling leda till bättre växtnäringsutnyttjande och minskad miljöbe- lastning. Dessa åtgärder beräknas sammanlagt kunna ge en kväveläckage- minskning på ca 4 800 ton per år. Den fulla effekten av åtgärderna uppnås först år 2010, men flera tekniska förbättringar kommer att vara introduce- rade och tillämpade även dessförinnan. Till år 1995 beräknas den tekniska utvecklingen minska kväveläckaget med ungefär hälften, dvs. 2400 ton, enligt lantbruksstyrelsens bedömning. Ett system för typgodkännande av gödselspridare bör utarbetas och redovisas senast den 1 december 1993. Utifrån den redovisningen skall regeringen ta ställning till om ett krav på typgodkännande kan införas fr.o.m. år 1995.

Ökad andel höst- och vinterbevuxen mark

Regeringens förslag: Höst- och vinterbevuxen mark är en mycket effektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. För information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinter- bevuxen mark anvisas 14,8 milj. kr. för perioden l99 l/92— 1993/94.

Regeringens ställningstaganden: Krav på att 60 % av åkermarken skall hållas bevuxen höst- och vintertid bör gälla i Blekinge, Kris- tianstads, Malmöhus och Hallands län. I Östergötlands. Jönkö- pings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvs- borgs och Skaraborgs län bör andelen vara minst 50 %. Kraven skall vara genomförda senast år 1994.

Lantbruksstyrelsens utredning Grön mark överensstämmer i stort med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En utvidgad andel höst- och vinterbevuxen mark anses generellt som en kostnadseffektiv åtgärd för att minska växtnärings- läckaget. Lantbrukarnas riksförbund anser att grön mark är ett kostnadsef- fektivt sätt att minska näringsläckaget. Förbundet föreslår forsknings— och utvecklingsinsatser för att studera effekterna av grön mark och därigenom på sikt kunna utvidga nuvarande system med grön mark.

Regeringens överväganden: Att hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är en av de viktigaste åtgärderna för att minska kväveläckaget. För närvarande är i genomsnitt ca 47 % av åkermarken i Götaland höst- och vinterbevuxen, s.k. grön mark. Variationen mellan länen är dock avsevärd, som lägst 35 % och som högst 59 % grön mark. Det

är ytterst angeläget att snarast utöka andelen höst- och vinterbevuxen mark. Med de växtföljder och huvudgrödor vi för närvarande har i Sverige är det inte möjligt att på kort sikt avsevärt öka andelen höst- och vinter- bevuxen mark. De nu föreslagna åtgärderna om 60 % grön mark i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län och 50% grön mark i Öster- götlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar. Gotlands, Göteborgs och Bo- hus, Älvsborgs och Skaraborgs län bör genomföras åren 1992— 1994. Där- efter skallen utvärdering av denna och andra åtgärders inverkan på kväve- läckaget göras och en ytterligare utökning av andelen grön mark övervägas. Det är speciellt angeläget att minska kväveläckaget i de södra delarna av landet och i de kustnära områdena.

Stöd för att meddela föreskrifter om skyldigheten att hålla åkermarken bevuxen i den omfattning som regeringen nu har redovisat finns i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

I lantbruksstyrelsens rapport om grön mark anges att utökningen av grön mark kan minska kväveutlakningen med 20 kg per ha i de fyra sydligaste länen och med lOkg per ha i de övriga länen i Götaland. I remissyttrandena betonas starkt att utökad höst- och vinterbevuxen mark är en kostnadseffektiv åtgärd. Den största minskningen av kväveutlak- ningen uppnås om utökningen av grön mark sker i form av vårinsådda fånggrödor. På hösten finns då en etablerad gröda som har möjlighet att ta upp mer kväve än höstsådda fånggrödor eller höstsäd. En ökning av andelen höst- och vinterbevuxen mark kan åstadkommas genom att öka andelen av sådana huvudgrödor som fyller kraven för grön mark eller genom odling av fånggrödor.

För jordbrukets del innebär sådd av fånggröda en extra kostnad och de jordbrukare som" i stället kan utöka andelen vanliga höstgrödor kommer förmodligen att välja den vägen för att uppnå andelen grön mark. Kostna- den för grön mark för den enskilde jordbrukaren utgörs av utsäde, sådd, fördyrad skörd, viss minskning av skördeutbytet och försvårad Ogräsbe- kämpning. I gengäld uppnås fördelar i form av att grödan i vissa fall kan utnyttjas som foder, att behovet av kvävegödsling minskar på sikt och att landskapets flora och fauna berikas. Jordbrukets kostnader för att genom- föra vårt förslag beräknas till 57—86 milj. kr. per år beroende på hur stor del av utökningen som kommer att ske genom odling av fånggrödor. Förslaget beräknas omfatta ca 230000 ha åker och totalt skulle utökningen av grön mark i Götaland, enligt vårt förslag, minska kväveutlakningen med ca 3300 ton. Detta ger en kostnad per kilo kväve i minskat läckage med ca 17 — 26 kr. och är således en av de mest kostnadseffektiva åtgärder- na för att minska kväveläckaget.

För att en utökning av andelen grön mark snabbt skall kunna genomfö- ras krävs det rådgivningsinsatser, demonstrationsverksamhet och infor- mation under introduktionsperioden. Dessutom är det nödvändigt med forskning och utveckling av Odlingsteknik, såtidpunkter, utsädesmäng- der, ogräsförekomst, konkurrens mellan huvud- och fånggröda, förbättrat växtmaterial samt mellangrödomas tillväxt på hösten. Inom ramen för det engångsbelopp som regeringen i det följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, bör 14,8 milj.kr. dispo-

neras för information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark. Härav avser 12,8 milj.kr. program för perioden l99l/92— 1993/94 och 2 milj. kr. kostnaderna för forsknings— och utvecklingsprojekt rörande mellangrödor som påbörjas budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan om hur de sistnämnda projek- ten skall finansieras efter detta budgetår i nästa års budgetproposition.

Växtodlings— och gödslingsplanering

En bra växtodlings- och gödslingsplanering är en av de mest angelägna åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget och bekämpningsmedelsan- vändningen. Detta uppnås lämpligast genom rådgivning, information och utbildning. Lantbruksstyrelsen och den övervägande delen av remissin- stanserna understryker att rådgivning, ökad kunskap och utbildning är effektiva medel för att uppnå miljömålen inom jordbruket.

I det åtgärdsprogram för att minska jordbrukets växtnäringsläckage som riksdagen beslutat om år 1988 (prop. 1987/88:128, JoU 24, rskr. 374), ingick att individuell rådgivning under perioden l988— 1992 gratis skulle erbjudas samtliga företag med mer än 25 djurenheter samt merparten av de företag som tar emot rötslam. Denna åtgärd är viktig för att åstadkom- ma en behovsanpassad tillförsel av växtnäring, vilket är en förutsättning för att minska växtnäringsläckaget. Rådgivningen omfattar upprättandet av en växtodlings- och gödslingsplan, växtnäringsbalansberäkning samt information om lagring och spridning av stallgödsel. Målet är att ca 20000 lantbrukare skall erbjudas individuell rådgivning och hittills har ca [0000 företag nåtts av denna service. I aktionsplanen mot havsföroreningar beräknades anpassningen av djurtäthet och rådgivning till lantbrukare med fler än 25 djurenheter minska växtnäringsläckaget med 2000 ton per år. Uppskattningsvis är effekten några hundra ton mer, eftersom åtgärder- nagenomförs i hela Sverige och inte enbart i Götaland, vilket beräkningar- na i aktionsplanen mot havsföroreningar utgick ifrån.

Minskad användning av handelsgödsel

Den totala förbrukningen av handelsgödselmedel bör enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1987/88: 128 minska med 20 % till år 2000 räknat från 1986 års förbrukning, vilket innebär ca 45 000 ton kväve. Ett delmål är en lO-procentig minskning till år 1992. För att kunna uppnå detta mål höjdes miljöavgifterna på handelsgödsel med 30 öre per kg kväve till 60 öre per kg kväve år 1988. Miljöavgifterna på fosfor höjdes med 60 öre per kg fosfor till 120 öre per kg fosfor. Utöver detta är handelsgödsel även belagd med s.k. prisregleringsavgifter. Denna prisreg- leringsavgift tas ut för att finansiera jordbruksprisregleringen, men ger även incitament till en minskad användning av dessa insatsmedel och ger på så sätt en positiv miljöeffekt. Prisregleringsavgiften höjdes med 30% den 23 oktober 1990. Enligt miljöavgiftsutredningens beräkningar bör

nivån före den senaste höjningen av prisregleringsavgifter och miljöavgif- ter reducera användningen av handelsgödselkväve med 20% till år 1994 och ge en minskning av kväveläckaget med 3000 ton per år.

Till följd av den livsmedelspolitiska reformen kommer prisnivån för vegetabilieprodukter att sjunka. Gödslingsrekommendationerna ses för närvarande över utifrån dessa nya förutsättningar. Översynen beräknas leda till en minskning av rekommenderat gödslingsoptimum för spannmål på minst 10 kg kväve per ha inför 1991 års odlingssäsong och en ytterligare minskning inför 1992 års odlingssäsong. En förändrad arealanvändning, t.ex. skogsplantering och extensivt "bete, kommer att ytterligare minska förbrukningen av handelsgödsel. Den totala förbrukningen av handelsgöd— sel har minskat med knappt 11% under perioden 1985/86—1989/90. För enbart kväve har förbrukningen under perioden minskat med ca 3% och för fosfor och kalium med ca 20%. Till följd av det livsmedelspolitiska beslutet, höjda prisregleringsavgifter och lägre gödslingsoptimum bedömer vi att målet om en lO—procentig minskning kan nås till år 1992. En slutlig redovisning av om Vi kommer att uppnå delmålet skall göras av lantbruks— styrelsen senast den 1 december 1991. Om delmålet inte anses kunna uppnås skall lantbruksstyrelsen i redovisningen lämna förslag till ytterliga- re åtgärder. Införande av miljöskatt på handelsgödsel bör övervägas då prisregleringsavgifterna avskaffas. Dessförinnan skall det utredas om en skatt är lämplig och vilken nivå som är kostnadseffektiv för att få till stånd en minskning av kväveläckaget. Vi återkommer i det följande om disposi— tionen av miljöavgifterna på handelsgödsel.

F örsöks— och utvecklingsverksamhet

Regeringens förslag: Teknikutveckling är en effektiv metod för att minska växtnäringsläckaget. Ytterligare 15 milj. kr. anvisas engångs- vis för budgetåren 1991/92—1993/94 till försöks- och utvecklings- verksamhet rörande metoder som är väsentliga för att minska jord- brukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhan- teringen och ammoniakavgången.

Utredningens förslag: I lantbruksstyrelsens redovisning av åtgärdspro— gram för miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket yrkas 15 milj. kr. till försöks— och utvecklingsverksamhet.

Regeringens överväganden: Pågående försöks- och utvecklingsverksam— het för att minska jordbrukets växtnäringsläckage syftar till att påskynda främst den tekniska utvecklingen i fråga om odlingssystem med fånggrö- dor samt hantering av stallgödsel. Detta program är främst fokuserat till förlusterna på vattenmiljön och på att åstadkomma en jämn och kontrol— lerad giva av stallgödsel, vilket är väsentligt för att kunna minska växtnä— ringsläckaget. Det har inneburit att marknaden nu kan erbjudas en god teknik i detta avseende när det gäller flytgödsel. Detta program avslutas år 1991. Med de positiva erfarenheterna bedömer vi att en ny liknande för-

söks— och utvecklingsverksamhet bör följa för att vi skall kunna uppnå en halvering av kväveläckaget.

Ytterligare utvecklingsverksamhet behövs i fråga om fast-, flyt- och kletgödselhanteringcn både i stallarna och ute på åkermarken. Vad gäller fastgödselhanteringen är det viktigt att effektivt kunna avskilja urinen för att minska ammoniakförlustema.

De medel som regeringen nu föreslår till försöks— och utvecklingsverk- samhet bör framför allt användas för att utveckla tekniken med spridning i vårbruk, i växande gröda och för att minska ammoniakförluster. Ammo- niakförluster kan också minskas genom utveckling av teknik för täckning av gödselbehållare. Dessa åtgärder beräknas tillsammans med den metod- och teknikutveckling som påbörjas för att kunna införa ett eventuellt typgodkännande av spridare kunna minska läckaget med ca 2400 ton kväve. Mot denna bakgrund föreslår regeringen i det följande att ett engångsbelopp av 15 milj. kr. anvisas till försöks- och utvecklingsverksam- het för treårsperioden 1991/92— 1993/94.

Övergång till nya diskmedel

Regeringens ställningstaganden: En minskning av fosforutsläppen från mjölkrum är väsentlig. Naturvårdsverket har därför utarbetat rekommendationer med syfte att halvera fosforutsläppen från mjölkrum. För att denna halvering skall uppnås bör naturvårdsver- ket följa utvecklingen avseende läckaget av fosfor från mjölkrum.

Utredningens förslag: I naturvårdsverkets redovisning av regeringens uppdrag den 24 november 1988 angående övergång till fosforfria diskme- del eller nya diskmetoder i mjölkrum anges att en halvering av fosforut- släppen bör kunna uppnås med s.k. växeldisk.

Regeringens överväganden: En minskning av fosforutsläppen från mjölk- rum är väsentlig. Regeringen gav naturvårdsverket i uppdrag den 24 no- vember 1988 att utarbeta rekommendationer för övergång till fosforfattiga eller fosforfria diskmedel eller förändrade metoder för disk och omhänder- tagande av avloppsvatten från mjölkrum. Den totala mängden fosfor från denna källa uppgår till ca 150 ton per år.

Naturvårdsverket har redovisat uppdraget och anser att direkta rekom- mendationer till mjölkproducenterna att använda fosforfria eller fosforfat- tiga diskmedel inte bör ges innan ersättningskemikalierna för fosfor och tilltänkta diskmedels miljöpåverkan har utretts tillfredsställande. Detta skall ske i samråd mellan naturvårdsverket och berörda representanter för industrin samt genom eventuella forskningsinsatser. För att snarast möj- ligt få till stånd en begränsning av fosforutsläppen från mjölkrum ges information till mjölkproducenterna att använda s.k. växeldisk. Metoden innebär att fosforbaserade alkaliska diskmedel vid ett disktillfälle per dag ersätts med ett syrabaserat diskmedel. Genom denna metod kan mjölk- rummens fosforutsläpp reduceras med 50%. Naturvårdsverket bör inom

ramen för nuvarande verksamhet följa utvecklingen av läckaget av fosfor från mjölkrum.

Åtgärdsprogram för att minska kväveutsläpp till vatten och luft från jordbruksföretag

Regeringens ställningstaganden: Kväveutsläppen från jordbruket utgör ett stort miljöproblem. Ammoniakavgången från jordbruket bör därför minska med 25% till år 1995. Lantbruksstyrelsen har i regeringsbeslut den 13december 1990 getts i uppdrag att utarbeta åtgärdsprogram för att minska kväveutsläpp till vatten och luft från

jordbruksföretag. Programmet skall syfta till att minska ammoniak- utsläppen med 25% till år 1995 i södra och västra Götaland. 1 uppdraget ingår även att utreda möjligheter till och konsekvenser av en 50-procentig minskning av ammoniakavgången till år 2000 i samma områden. Uppdraget skall delredovisas den 1 december 1991.

Förslaget i Luft 90 överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser anser att en minskning av ammoniakavgången är väsentlig och tillstyrker att ett åtgärdsprogram för detta upprättas.

Regeringens överväganden: I Luft 90 redovisas de totala utsläppen av ammoniak i Sverige till ca 50000— 70000 ton per år. Av dessa härrör 80 % från jordbruket och då framför allt från stallgödsel. Ammoniak avdunstar såväl inne i stallet som under lagring och spridning. I sämsta fall kan 50 % av den ursprungliga mängden kväve avdunsta. Denna ammoniakförlust inne- bär både stora ekonomiska förluster och en belastning för miljön. Deposi- tionen av ammoniak är störst i södra och västra Götaland där också den intensivaste djurhållningen bedrivs.

Regeringen har uppdragit åt lantbruksstyrelsen att utarbeta ett åtgärds- program för att minska ammoniakavgången med 25% till år 1995. Ät- gärdsprogrammet skall gälla för södra och västra Götaland och redovisas till regeringen senast den 1 december 1991. I uppdraget ingår även att senast den 1 januari 1993 redovisa möjligheterna till och konsekvenserna av att reducera ammoniakavgången med 50 % till år 2000. Ett omfattande utvecklingsarbete om ammoniakavgången pågår i Holland och Danmark, ytterligare åtgärder kan övervägas när dessa resultat presenteras. Am moni- akavgången från stallarna kan påverkas genom tätare utgödslingsintervall, bättre rening av ventilationsluft, täckning av flytgödselbrunn och myllning av gödseln i samband med spridning. Olika åtgärder krävs beroende på gödselslaget. Vid flytgödselhantering dominerar förlusterna i samband med spridning och vid fastgödsel i samband med lagring. I uppdraget ingår även att beakta kombinationseffekter mellan närsaltsläckage och ammoni- akavgång och eventuella åtgärder som bör införas samtidigt för att minska de olika typerna av kväveutsläpp i syfte att uppnå bästa kostnads-

effektivitet. Vid information, utbildning och rådgivning till lantbrukare bör prioriteras att ge motiv för och upplysa om möjligheterna till att begränsa avgivningen av ammoniak från stallgödsel.

Miljöavgift påflytande ammoniak

Regeringens förslag: Miljöavgift på flytande ammoniak tas ut på samma sätt som miljöavgifter tas ut på övriga handelsgödselmedel.

Utredningens förslag: Överensstämmer med en framställan från Svenska Iantmänncn avseende flytande ammoniak.

Remissinstanserna: Framställningen har remissbehandlats och statens naturvårdsverk, Sveriges lantbruksuniversitet. statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen ställer sig positiva till att miljöavgift tas ut också på fly- tande ammoniak.

Regeringens överväganden: Enligt vår mening bör flytande ammoniak beläggas med miljöavgift på samma sätt som övriga gödselmedel. Därige- nom behåller man konkurrensneutraliteten mellan olika kvävegödselme- del. Den inverkan som användningen av flytande ammoniak har på miljön torde inte avvika från inverkan av övriga traditionella kvävegödselmedel.

I enlighet med vad som nu har anförts har inom jordbruksdepartemen- tet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (l984z409) om avgift på gödselmedel. På grund av frågans beskaffenhet skulle lagrådets hörande enligt vår mening sakna betydelse.

17.6.2 Minskad användning av bekämpningsmedel m. m.

Dijferentierade miljöa vgrji'er

Regeringens ställningstaganden: En övergång till bekämpningsme- del med lägre hälso— och miljörisker bör ske. Differentierade miljö- avgifter i förhållande till medlens farlighet är ett led i detta arbete. Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att i sam råd med lantbrukssty- relsen och naturvårdsverket pröva möjligheten att införa differen- tierade miljöavgifter i förhållande till medlens farlighet och risken med deras användning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1992. En omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften om- Vandlas till miljöavgift.

Miljöavgiftsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens.

Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsen. Lantbrukarnas riksförbund och statensjordbruksnämnd tillstyrker.

Regeringens överväganden: Användningen av kemiska bekämpningsme-

del inom jordbruket bör minska så att bekämpningsmedelsrester som kan medföra hälso— och miljörisker inte blir kvar i grundvattnet eller i vatten- drag, på huden eller i inandningsluften vid bekämpningsmedelsarbete, i livsmedel och på mark utanför det bekämpade området. För att åstadkom- ma detta beslutade riksdagen år 1988 att användningen av bekämpnings- medel räknat i aktiv substans skulle halveras till år 1990. Halveringsmålet bestämdes utifrån mängden försålda bekämpningsmedel åren 1981— 1985, ca 4500 ton per år. En halverad användning innebär således ca 2250 ton per år. Halveringen skulle uppnås främst genom minskad dose- ring vid varje bekämpningstillfälle särskilt vid Ogräsbekämpning, övergång till medel som används i låga doser och reducering av antalet bekämp- ningstillfallen. Förbättrad spridningsutrustning och teknik medför ofta att lägre doser kan användas.

För att minska användningen av bekämpningsmedel infördes redan år 1984 miljöavgifter på dessa och avgiften fördubblades år 1988. Avgiften uppgår för närvarande till 8 kr. per kg aktiv substans. Därutöver utgår en prisregleringsavgift på 38 kr. per dos. ] det s.k. halveringsprogrammet ingår även att minska hälsoriskerna vid användande av bekämpningsme- del. Detta görs framför allt genom utbildning. Det har bl.a. införts en tredagarsutbildning fr.o.m. bekämpningssäsongen 1990 för alla som yr- kesmässigt använder de vanligast förekommande bekämpningsmedlen. Lantbruksstyrelsen beräknar att ca 20000 lantbrukare har genomgått den- na utbildning de senaste två åren. För att yrkesmässigt använda de farli- gaste medlen har det sedan många år ställts krav på särskild utbildning.

För att kontrollera eventuella rester av bekämpningsmedel i dricksvat- ten och livsmedel krävs fortlöpande utveckling av analysmetoder för nya ämnen och metoder som kan mäta mycket låga halter av vissa ämnen. Ansvaret för detta har statens livsmedelsverk.

Många av de bekämpningsmedel som används är godkända på 1960- och 1970-talen, då kraven på hälso- och miljödokumentationen var myc- ket lägre än i dag. Därför skall alla medel som har godkänts före år 1986 ha omprövats av kemikalieinspektionen till år 1994. Förbud och restriktioner har under de senaste åren införts för olika bekämpningsmedel. Dessa medel stod för ca 1 l % av den totala användningen av bekämpningsmedel innan de förbjöds.

I halveringsprogrammet ingår också utökad rådgivning till lantbrukarna och ökad forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet rörande lägre doser och alternativa bekämpningsmetoder. Målet för detta program som på- börjades år 1987 var att nå en halvering av bekämpningsmedels- användningen till slutet av år 1990. I samband med att programmet utarbetades bedömde berörda myndigheter att det skulle krävas fem år för att uppnå en halverad användning. Vi kan dock konstatera att detta var en alltför pessimistisk bedömning och redan år 1989 hade man nästan upp- nått en halverad användning och under bekämpningssäsongen 1990 beräk- nas målet ha uppnåtts helt. Nu påbörjas arbetet med att ytterligare halvera den redan halverade bekämpningsmedelsanvändningen till strax efter mit- ten av 1990-talet. Detta mål lades fast genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1989/90: 146.

Nuvarande miljöavgift tas ut per kilo aktiv substans, vilket innebär att avgiften är högre för en större dos än för en mindre. Viss kritik har riktats mot att miljöavgiften tas ut på detta sätt och inte som en avgift per dos. I miljöavgiftsutredningen föreslås att miljöavgifterna konstrueras om till en generell dosavgift. Utredningen föreslår att avgiften under en övergångspe- riod sätts till 40 kr. per dos. Den av utredningen föreslagna avgiftsnivån motsvarar ungefär summan av prisreglerings- och miljöavgifterna, före den höjning av prisregleringsavgiften som gjordes i oktober 1990.

Miljöavgiftens storlek är således för närvarande inte relaterad till risker- na med preparatet. Härmed gynnas de s.k. lågdospreparaten. Lågdospre- paraten är mycket selektiva och behöver därför inte användas i lika stora doser som de äldre preparaten. De nya lågdospreparaten kan emellertid liksom de äldre ge negativa miljöeffekter.

En övergång till bekämpningsmedel med lägre hälso— och miljörisker bör ske. Ett led i detta arbete är kemikalieinspektionens pågående omprövning av bekämpningsmedel. Differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens risker kan också vara en åtgärd. Regeringen avser att ge kemika- lieinspektionen i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och natur- vårdsverket pröva möjligheten att utforma en ny konstruktion av miljöav- gifterna vilken är relaterad till medlens farlighet samt riskerna med an- vändningen av medlen. Uppdraget skall redovisas senast den ljuni 1992. En omläggning av avgifterna från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgifterna omvandlas till miljö- avgifter. Vi återkommer i det följande med dispositionen av miljöavgifter- na på bekämpningsmedel.

Ä (gärder i övrigt för att begränsa bekämpningsmedelsanvändningen

Regeringen har i beslut den 20 september 1990 uppdragit åt lantbrukssty- relsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen defi- niera problemområden där det är särskilt angeläget att få till stånd en riskminskning och att utarbeta program för detta. Regeringen har samma dag uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer allsidigt sammansatt flora och fauna i åkerns kantzoner och i åkerns närhet. I uppdraget ingår även att utreda och lägga fram förslag om ett förbud mot användning av bekämpningsmedel i åkerns kantzoner. Dessa uppdrag redovisades den 1 januari 1991.

De åtgärder som har föreslagits är framför allt koncentrerade till följan- de områden:l) begränsningar av och hårdare krav på den kemiska be- kämpningen, 2) ökad information och 3) ökad forsknings- och utvecklings- verksamhet.

I lantbruksstyrelsens redovisning framgår även bl.a. följande målsätt- ningar. För åkermarken bör målet vara att bibehålla dess långsiktiga produktionsförmåga och att motverka en utarmning av Odlingslandskapets flora och fauna samt att skapa en mera mångsidigt sammansatt flora och fauna i åkerns kantzoner. För omgivningen, dvs. angränsande fält, hem- trädgårdar, växthus m.m., bör målet vara att bekämpningsmedel vid

spridningen inte skall hamna utanför det avsedda spridningsområdet. Målet bör vara att undvika kemisk bekämpning utanför åkermark, såsom betesmark, parker, golfbanor, vägar, diken och skogsmark, för att motver- ka negativa effekter på vatten, flora och fauna m.m. För vatten bör målet vara att inga bekämpningsmedelsrester skall finnas i yt- och grundvatten. Vidare bör förhindras att bin förgiftas.

Lantbruksstyrelsen redovisar vidare vissa åtgärder som kan vidtas för att uppnå dessa mål, bl. a. ytterligare skärpta krav i fråga om nedbrytbar- het, bioackumulering och rörlighet samt vid prövning av bekämpningsme- del. Andra åtgärder som redovisas är att utöka tillsynen, begränsa använd- ningen av bekämpningsmedel utanför åkern, skärpa kraven på skyddszoner samt intensifiera information, rådgivning, forskning och ut- vecklingsverksamhet. Begränsning av kemisk bekämpning utanför åker- mark, dvs. en begränsning av an vändningsområdet för ett medel, regleras i samband med godkännande av bekämpningsmedel. Kemikalieinspek- tionen föreslås ompröva användningsvillkoren för de bekämpningsmedel som i dag är tillåtna att spridas utanför åkermark och kommunernas tillsyn av hanteringen av bekämpningsmedel bör ges högre prioritet. Ett system med obligatoriska kantzoner föreslås utformas så att vid kemisk bekämp- ning av örtogräs, insekter och svampar i stråsäd skall en zon om 5 m utmed halva omkretsen av fältet lämnas obehandlad. Kraven föreslås gälla i hela Sverige och för fält som är större än 2 ha. Vidare bör kantzonema vara ambulerande. Ett alternativ till krav på obligatoriska kantzoner är att på frivillig väg söka få jordbrukarna att tillämpa kantzoner.

Regeringen avser att i ett senare sammanhang behandla dessa frågor. Under anslaget bör medel reserveras för detta ändamål.

Regeringens ställningstaganden och förslag avseende förhandsgransk- ning av biologiska bekämpningsmedel har redovisats i det föregående.

Stråförkonningsmedel

Regeringens ställningstaganden: Förbudet att använda tillväxthäm- mande medel i stråsäd bör vara kvar. Nuvarande undantag från förbudet för tillväxthämmande medel i rågodling bör förlängas i ytterligare fem år. '

Miljöavgiftsutredningen anser i första hand att Stråförkonningsmedel bör omfattas av en dosavgift på 40 kr. Därutöver anser utredningen att en hög säravgift på tillväxthämmande medel på ca 200 kr. per dos bör utredas ytterligare.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund och lantbruksstyrelsen anser att en avgift på 200 kr. per dos innebär en utslagning av rågodlingen i Sverige.

Regeringens överväganden: Stråförkonningsmedel hämmar stråets längdtillväxt. Säden blir därmed kortare och detta minskar risken för liggsäd. vilket ger kvantitativa och kvalitativa skördeförluster samt för—

dyrar skördearbetet. Rester av stråförkortningsmedel har påträffats i spannmål. Användning av medlet gör det möjligt att öka kvävegivoma, vilket innebär en ökad risk för växtnäringsläckage och förorening av vattensystemen. År 1988 förbjöd regeringen användning av stråförkort- ningsmedel efter att användningen hade mångdubblats under 1980-talet.

För närvarande sker växtförädlingsarbete med syfte att ta fram rågsorter med styvare strå, vilket samtidigt ger en acceptabel avkastning och kvali- tet. Detta arbete kan inte beräknas vara färdigt till år 1992 utan kräver ytterligare en del års utveckling. Vi är inte beredda att föreslå ett förbud mot att använda stråförkortningsmedel i rågodling eftersom det skulle omöjliggöra rågodling i Sverige. Det finns i dag inte rågsorter som är lämpliga att odla utan tillväxthämmande medel och som samtidigt ger en godtagbar avkastning och kvalitet. Odlingen av råg i Sverige har ökat från 48000 ha år 1985 till 71000 ha år 1989. Regeringen anser att det skulle vara olyckligt om ett fortsatt odlande av råg i Sverige skulle göras omöjligt. Nuvarande undantag från förbudet för tillväxthämmande medel i rågod- ling bör därför förlängas i ytterligare fem år.

Hänvisningar till S17-6-1

17.6.3. Tillsyn enligt skötsellagen

Regeringens förslag: För att förbättra tillsynen enligt skötsellagen anvisas 3 milj. kr. för tillsyn under budgetåret 1991/92. Medlen dis- poneras av lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen yrkar i sin anslagsframställning 3 milj. kr. för att täcka kostnaderna för tillsyn enligt 6b5 skötsellagen.

Regeringens överväganden: Med stöd av 6 b 5 lagen om skötsel av jordbruksmark, skötsellagen, kan föreskrifter meddelas i fråga om begräns- ningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhantering samt växtodlingen. Lantbruksnämnden utövar tillsyn över dessa föreskrif- ter. I 6 aå skötsellagen föreskrivs att vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till natur- och kultur- miljövårdens intressen. [ paragrafen finns ett bemyndigande för regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådan hänsyn. t. ex. i fråga om skyddet av odlings— och kulturlandska- pet samt växt- och djurlivet. Regeringen har i förordningen till skötsel- lagen uppdragit åt lantbruksstyrelsen att meddela sådana föreskrifter som avses i 6aå. Föreskrifterna skall meddelas efter samråd med naturvårds- verket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Också i fråga om dessa föreskrifter är lantbruksnämnden tillsynsmyndighet.

Från ett flertal håll har kritik framförts mot att de med stöd av 6aå meddelade föreskrifterna inte efterföljs i tillräcklig omfattning. Med hän- syn till den stora betydelse markanvändningen inom jordbruket har för natur- och kulturmiljövården är det av största vikt att sådana brister snarast rättas till. Ett väsentligt led i arbetet med att öka förståelsen och respekten för de krav som måste ställas från natur- och kulturmiljövårds-

synpunkt är att åstadkomma så tydliga och entydiga föreskrifter som möjligt. Tydliga föreskrifter är också en nödvändig förutsättning för att tillsynsmyndighetema skall kunna utöva en effektiv tillsyn. Att i det här avseendet åstadkomma förbättrade föreskrifter är i första hand en uppgift för den föreskrivande myndigheten, lantbruksstyrelsen. Styrelsen bör följ- aktligen ges i uppdrag att utarbeta skärpta föreskrifter som bättre — än de nuvarande — preciserar vilka hänsyn som skall tas vid skötsel av jord- bruksmark.

När det gäller tillsynen krävs emellertid också en höjd ambitionsnivå hos lantbruksnämnderna. Av de resurser som står till förfogande bör en större del än hittills tas i anspråk för den tillsyn som krävs för att föreskrif- terna som meddelats med stöd av 6 a 9" skötsellagen skall efterlevas. Inom ramen för det engångsbelopp av 58,1 milj. kr. som regeringen i det följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbru- ket, bör 3 milj.kr. disponeras för tillsyn enligt skötsellagen budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan om finansiering av denna tillsyn efter detta budgetår i nästa års budgetproposition.

En ökad och effektivare tillsyn enligt skötsellagen och en förbättrad information och kunskapsuppbyggnad hos lantbrukarna om olika småbio- topers betydelse för flora och fauna är viktig för att öka jordbrukets positiva bidrag till odlingslandskapet. I det tidigare angivna uppdraget till bl. a. naturvårdsverket angående miljöeffekter av den nya livsmedelspoliti- ken ingår även att göra en utvärdering av tillämpningen av bestämmelser- na i 4 samt 6a och 6bäå skötsellagen och i de föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

17.6.4. Kadmium i handelsgödsel

Regeringens ställningstaganden: Kadmiuminnehållet i handelsgöd- sel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utreda- re skall tillkallas för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande prisregleringssystem upphör, införa ett av- giftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör sättas så att den styr mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5 g per ton fosfor. I utredningsuppdraget skall även ingå att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. Uppdraget skall redo- visas senast ijanuari l992.'

Miljöavgiftsutredningen föreslår att en utredning tillsätts med syfte att utforma ett avgiftssystem för kadmium.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Hydro Supra anser att gränsvärde eller avgift måste gälla från en nivå som diskuteras i övriga Europa, annars ger det alltför stora kostnadsnackdclar för svensk gödselmedelsindustri. Svenska naturskyddsföreningen anser att ett avgiftssystem inte kan införas till år 1993 enligt miljöavgiftsutred- ningens förslag utan det krävs längre tid. Lantbrukarnas riksjörbund anser

att en nivå på 5g kadmium per ton fosfor är alltför lågt värde. Förbundet är dock positivt till att det införs en avgift på kadmium om kadmiumvär- det överstiger lOOg per ton fosfor. Lantbruksstyrelsen tillstyrker ett förslag om kadmiumavgift och föreslår därutöver att ett gränsvärde införs för kadmium i handelsgödsel.

Regeringens överväganden: Kadmium tillförs åkermarken, huvudsakli- gen genom handelsgödsel, nederbörd och stallgödsel och bortförs med skördeprodukter och dräneringsvatten. Beräkningar visar att tillförseln till åkermarken är cirka tre gånger större än bortförseln. Det genomsnittliga intaget av kadmium via föda är i Sverige ca 10 mikrogram per person och dag. Huvuddelen av detta kadmium kommer från spannmål, rotfrukter, grönsaker och potatis. Enligt WHOs rekommendationer bör kadmiumin- taget inte överskrida l mikrogram per kg kroppsvikt och dag. Således ligger det nuvarande kadmiumintaget via födan i Sverige betydligt lägre än den av WHO rekommenderade tolerabla nivån. Kadmium ansamlas i njurarna och är främst ett hälsoproblem. Säkerhetsmarginalen för vissa grupper av befolkningen är dock inte stor och det kan därför inte accepte- ras att intaget ökar.

Tillförseln av kadmium till åkermark ökar successivt kadmiumhalterna i åkermarken och därmed även i livsmedel, vilket medför att kommande generationers hälsa kan äventyras. Detta kan inte accepteras. En åtgärd för att inte öka åkermarkens kadmiuminnehåll är att reducera kadmium- mängden i tillförd handelsgödsel. Genom en övergång till i stort sett kadmiumfri handelsgödsel skulle det i princip vara möjligt att halvera tillförseln av kadmium till åkermarken.

Tillförseln av kadmium med handelsgödsel till svenska jordar har mins- kat kraftigt de senaste åren. År 1970 beräknades att totalt 15 ton tillfördes åkerarealen, medan mängden för år 1986 beräknades uppgå endast till 4ton. _

Hänvisningar till S17-6-4

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 13.4.4

Innehållet av kadmium i handelsgödsel måste dock begränsas ytterliga- re. Regeringen avser därför att tillsätta en särskild utredare för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande prisreglerings- system upphör, införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör styra mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5g kadmium per ton fosfor. I utredningsuppdraget skall ingå att föreslå lämplig utformning av ett sådant system. Vidare skall i utredningen ingå att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. Utredningen skall redovisas senast i januari 1992.

17.6.5 Vattenanvändningen i jordbruket

Regeringens ställningstaganden: Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden mot bakgrund av den livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken samt lämna förslag till hur vattenbehovet kan täc- kas. Uppdraget skall redovisas senast i december 1991.

Förslaget i naturvårdsverkets utredning Sötvatten90 överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Är positiva till att ett uppdrag läggs. Regeringens överväganden: Tillgången på vatten är av avgörande bety- delse för växtodling. Vatten används bl.a. för bevattning av grödor och för djurhållning. Bevattningsbehovet varierar naturligt mellan enskilda år och är störst under torrsomrar. Bevattningen av åkermark beräknas under ett torrår uppgå till ca 94 milj. m3 och utgörs främst av ytvatten. Bevattnings— behovet är störst i de intensiva jordbruksområdena Skåne, Östgötaslätten, Västgötaslätten och Mälardalen. De senaste årens ringa nederbörd har medfört svårigheter att täcka jordbrukets behov. Behovet av bevatt- ning av jordbruks- och energigrödor förväntas öka.

Torrsomrar skapar brist på vatten för jordbruket samtidigt som uttag av vatten utan tillstånd medför ytterligare brist i vissa områden i södra Sverige. Endast en bråkdel av vattenuttagen har prövats enligt vattenlagen. De mest uttalade nyttjarkonflikterna berör för närvarande jordbrukets uttag och utsläpp, glesbygdens utsläpp och dricksvattenkvalitet samt miljö- skydd/naturvård.

I vissa jordbruksintensiva områden ökar behovet av att anpassa grödor med hänsyn till vattentillgången samt att tillförsäkra sig om att det finns vatten genom att skapa anordningar för uppsamling och lagring av vatten. Mot denna bakgrund bör lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden mot bakgrund av den livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken. I uppdra- get skall även ingå att lämna förslag till hur vattenbehovet skall kunna täckas. Uppdraget skall redovisas senast i december 1991.

17.6.6 Serieprovning av spridare

Regeringens förslag: För att kunna genomföra serieprovningar av stall- och konstgödselspridare samt serieprovning av konstgödsel och vegetabiliska oljor anvisas statens maskinprovningar 3,3 milj. kr. engångsvis för budgetåren 1991/92 — 1993/94.

Statens maskinprovningar yrkar i sin anslagsframställning för budget- året 1991/92 medel för serieprovning. Regeringens överväganden: Den av statens maskinprovningar föreslagna

förstärkningen på 3,3 milj. kr. under budgetåret 1991/92 skall användas till serieprovning av särskilda konstgödselspridare, stallgödselspridare och ve- getabiliska oljors lämplighet i hydralsystem. Serieprovningama är viktiga för att prova och redovisa maskinegenskaper som minskar påfrestningarna på naturen och ger en effektivare energihushållning. Det är även viktigt för att möjliggöra en förbättrad arbetsmiljö för maskinförare i de areella näringarna. Statens maskinprovningar har för att kunna finansiera dessa projekt prioriterat bort annan verksamhet inom myndigheten, företrädes- vis sådan provning som syftar till att beskriva maskiners effektivitet eller avverkningsförmåga.

Till skillnad från s.k. allmän provning där myndigheten bjuder in ma- skintillverkarna att låta testa sina maskiner och där tillverkarna också bidrar finansiellt till kostnaderna för testet kan man vid serieprovningar inte ha samma tillvägagångssätt. En serieprovning är mer ett test i blindo än en allmän provning, och den berörde maskintillverkaren riskerar att efter testets genomförande stå med ett oförmånligt resultat som är offent- ligt. Således kan man inte räkna med en extern finansiering av denna verksamhet. För att kunna genomföra dessa serieprovningar anser vi att 3,3 milj. kr. engångsvis bör anvisas statens maskinprovningar för perioden 1991/92—1993/94.

17.6.7 Disposition av miljöavgifter

Regeringens förslag: Inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall till ett belopp av 110 milj. kr. bekosta de program för forskning m.m. som riksdagen beslutade om våren 1986 (prop. 1985/86:74, .loU 13, rskr. 165).

Regeringens ställningstaganden: Från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör 100 milj. kr. av odisponerade medel tillfö- ras statsbudgeten. För att nå upp till det beslutade målet om be- kämpningsmedelshalvering bör kvarstående medel på anslaget dis- poneras för arbetet med en minskning av bekämpningsmedelsan- vändningen.

Regeringens överväganden: För att minska de negativa konsekvenser som den tidigare jordbrukspolitiken medförde beslutades att en särskild miljöavgift skulle tas ut på kväve- och fosforgödselmedel samt på bekämp- ningsmedel fr.o.m. den 1 juli 1984 (prop. l983/84:l76, SkU 47, rskr. 383). Syftet med avgiften är att åstadkomma en minskad användning av dessa insatsvaror, vilket är nödvändigt från miljövårdssynpunkt.

Influtna avgifter har använts för finansiering av bl. a. forskning inom de areella näringarna, livsmedelsverkets vattenundersökningar, åtgärder för att halvera bekämpningsmedelsanvändningen, naturresursforskning. miljövårdsforskning, åtgärder mot försurningen, naturvårdsåtgärder i od- lingslandskapet och recipientkontroll i jordbruket. Under budgetåret 1991/92 beräknas fortsättningen av detta program kosta 110 milj. kr.

I samband med beslutet år 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jord- bruket (prop. 1987/88: 128, JoU 24, rskr. 374) beslutades att miljöavgiften skulle fördubblas. Genom avgiftsökningen kunde de nya åtgärder som föreslogs för perioden l988/89—I990/91 finansieras. Åtgärderna avsåg bidrag till gödselvårdsanläggningar, teknikutveckling och försök samt bi- drag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.

Inom ramen för de anvisade medlen till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, anvisades ursprungligen totalt 10 milj. kr. till det första halveringsprogrammet för bekämpningsmedelsanvändningen för perioden l988/89— 1990/91. I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 godkände riksdagen en omfördelning inom ramen för det år 1988 beslutade programmet så att ytterligare 15 milj. kr. fick disponeras för att ytterligare minska bekämpningsmedelsanvändningen. Detta kunde ske med hänsyn till att kostnaderna för bidrag till gödselvårdsanläggningar blev väsentligt lägre än beräknat. Medlen anvisas under anslaget Miljöför- bättrande åtgärder i jordbruket. Reservationen på detta anslag uppgår efter budgetåret 1989/90 till ca 140 milj. kr. I 1991 års budgetproposition har angetts att 100 milj. kr. av denna reservation skall inlevereras till statsbudgeten. Härefter eventuellt kvarstående reservation bör disponeras för arbetet med en minskad bekämpningsmedelsanvändning. Inom ramen för bl. a. det nyss nämnda programmet på 1 10 milj. kr., disponeras därut- över 14 milj. kr. för detta arbete.

I föreliggande proposition föreslås att ytterligare 58,1 milj. kr. skall anvisas för perioden 1991/92— 1993/94 för olika miljöåtgärder inom jord- bruket. Samtidigt bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 endast det ursprungliga programmet på 110 milj. kr. räknas av mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I förhållande till influtna avgifter bugetåret 1989/90, vilka uppgick till ca 188 milj. kr. innebär detta en förstärkning av statsbudgeten med 78 milj. kr. per år.

18. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som anförts har inom regeringskansliet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1987212) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8).

2. lag om ändring i lagen (l99l:46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8),

3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2),

4. lag om ändring i vattenlagen (l983:29l) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6),

5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (kapitel 8),

6. lag om ändring i lagen (19772439) om kommunal energiplanering (kapitel 8),

7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt 13.3),

8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter (avsnitt 13.3), .

9. lag om ändring i renhållningslagcn (1979z596) (avsnitt 13.7.2 och 13.8.2),

10. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervak- ning (avsnitt 15.2.5),

11. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt (avsnitt 15.4.1), 12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt (avsnitt 15.4.2),

13. lag om ändring i naturvårdslagen (19641822) (avsnitt 7.2 och 16.5), 14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) (avsnitt 16.5.11), 15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (avsnitt 16.5.6),

16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) (avsnitt 16.5.6), 19. lag om ändring i lagen (1984z409) om avgift på gödselmedel (avsnitt 17.6.1).

Förslagen 1—9 samt 13—18 har upprättats inom miljödepartementet; förslagen 4 och 5 i samråd med justitiedepartementet,-6 i samråd med industridepartementet, 15— 17 i samråd med jordbruksdepartementet samt 18 i samråd med bostadsdepartementet. Förslag 10 har upprättats inom kommunikationsdepartementet i samråd med civildepartementet. Förslagen l 1 och 12 har upprättats inom finansdepartementet och förslag 19 inom jordbruksdepartementet.

Förslagen 1, 2, 3 (såvitt avser kapitel 8), 4—8, 13— 15, 16 (gäller inte 190 g"), 17 samt 18 har granskats av lagrådet. Övriga lagförslag är av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Hänvisningar till S18

19. Specialmotivering

19.1 ' Förslaget till lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m.

5 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar

1 ä

1 paragrafen har angetts att en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. alltid skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Detta gäller såväl anlägg- ningar och åtgärder som omfattas av obligatorisk prövningsplikt enligt 4 kap. 1 5 som sådana som prövas enligt 4 kap. 2 g".

215

Med stöd av denna paragraf kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas i ärenden enligt någon av de lagar som är angivna i 1 kap. 2 &.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. I de föreskrif- ter som utfärdas med stöd av 2 & kan bestämmas att beslutsmyndigheten i det enskilda fallet skall kunna besluta om en rniljökonsekvensbeskrivning i ett ärende som inte omfattas av föreskrifter med generellt krav på en sådan. Lagregleringens syfte skall tillgodoses genom att den får ytterligare konkretion i de föreskrifter som skall utfärdas. I de remitterade lagförsla- gen fanns ett förslag till en femte paragraf i detta kapitel med ett bemyndi- gande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla samt om hur den skall utformas och offentliggöras. Paragra- fen har utgått efter förslag från lagrådet. Sådana föreskrifter som paragra- fen i det remitterade avsåg kan regeringen med stöd av 8 kap. 135 rege- ringsformen besluta som verkställighetsföreskrifter utan något särskilt be- myndigande.

Dessa föreskrifter kan anpassas till de miljökrav som gör sig gällande vid åtgärder enligt var och en av de berörda lagarna. Liksom vid tillämpningen av 1 & kan en miljökonsekvensbeskrivning avse ett projekt helt eller delvis. Lagstiftningen är utformad så att beskrivningen kan anpassas till behoven i de enskilda fallen.

35

Av bestämmelsen framgår vad som är syftet med miljökonsekvensbe- skrivningen, att möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anlägg- nings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan samt hushållningen med naturresurser. Avsikten är att en miljökonsekvensbe- skrivning skall ge ett bättre beslutsunderlag ur miljösynpunkt och att upprättandet av den skall ingå som en integrerad del redan från inledning- en av den beslutsprocess som avses leda fram till att exempelvis en viss anläggning byggs eller en åtgärd vidtas.

Det är inte lämpligt att i lagtexten exakt ange vad en miljökonsekvens- beskrivning skall innehålla. Detta får bestämmas genom de föreskrifter som skall utfärdas och med hänsyn till den verksamhet eller åtgärd som avses samt det geografiska område som berörs. Givetvis skall kraven på den enskilde inte ställas högre än nödvändigt. En myndighet bör alltid sträva efter att utnyttja redan vunnen kunskap, t. ex. från tidigare liknande ärenden.

Med inverkan på miljön avses den inverkan som blir på den omgivande miljön såsom marken, vattnet, luften och landskapet. Därmed avses även inverkan på djur och växter liksom kulturvärden i byggd och odlad miljö. Med inverkan på hälsan avses människans hälsa och säkerhet. Vad som avses med inverkan på hushållningen med naturresurser framgår av lagens 2 och 3 kap. Enligt 1 kap. 1 & NRL skall marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällseko- nomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. NRLs resursbegrepp innefattar våra mark- och vattenresurser, den natur- och kulturmiljö och de kulturvärden som formats av människan (prop. 1985/86:3, 5.150— 152).

Att beskriva inverkan på vad som anges i paragrafen innebär som regel även att alternativ till den åsyftade anläggningen eller åtgärden skall anges och konsekvenserna av dessa. Då bör även anges vad alternativet att ingen åtgärd vidtas får för konsekvenser. I den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3.3) har ytterligare exemplifierats vad som bör ingå i en miljökon- sekvensbeskrivning.

45

En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga. Det innebär att den som ansöker om tillstånd för en anläggning, verksamhet eller åtgärd ansva— rar för att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och även får stå för kostnaden. Sökanden skall även stå för kostnader som kan följa på de verkställighetsföreskrifter som skall utfärdas.

19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser rn. rn.

Ikap.25

Ändringen innebär att till naturresurslagen har anknutits även lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn.

Hänvisningar till S19

19.3. Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Den nya 13ag' samt ändringen i 145 har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.2).

135

Ändringen innebär att andra punkten i_fb'rsta stycket har ändrats så att en ansökan om tillstånd skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturre- surser. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Med en verksamhets inverkan avses till att börja med sådant som arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra. I detta avseende görs ingen ändring av det som även tidigare gällt enligt denna punkt. Därutöver skall emellertid även konsekvenser i övrigt av vikt för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser som verksamheten kan antas medföra redovisas. Därmed avses även vad verksamheten kom- mer att generera utöver direkt omgivningspåverkan, t.ex. ytterligare bil- trafik i det område där verksamheten skall etableras. Den nya bestämmel- sen går alltså utöver den tidigare föreskriften i punkt 2 att en ansökan skall

innehålla en beskrivning av de miljöeffekter som verksamheten kan med- föra. I den allmänna motiveringen, avsnitt 8.3.3, har angetts ytterligare exempel på vad miljökonsekvensbeskrivningen bör innehålla.

Hänvisningar till S19-3

19.4. Förslaget till lag om ändringi vattenlagen (1 983: 291) 13 kap. 19 5

l paragrafensjörsta punkt har gjorts ett tillägg som innebär att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla även en miljökonsekvensbeskrivning. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Miljökon- sekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av företa- gets inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Detta innebär att krav på en mera omfattande och samlad bedömning av konsekvenserna för miljön, hälsan och naturresurshushållningen införs. Vad miljökonsekvensbeskrivningen skall innehålla framgår av den allmän- na motiveringen, avsnitt 8.3.3.

Hänvisningar till S19-4

19.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1983: 293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

lag

Farledslagen reglerar inrättande och utvidgningar av allmänna hamnar och allmänna farleder. Denna typ av anläggningar och åtgärder innebär i vissa fall stora ingrepp i miljön som kan föranleda behov av prövning hos regeringen enligt 4 kap. 2 & NRL. Enligt paragrafen skall vid prövning av ärenden enligt farledslagen naturresurslagen tillämpas.

19.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1977: 439) om kommunal energiplanering

35

Ändringen innebär att till den energiplan som skall finnas enligt lagen om kommunal energiplanering skall höra en miljökonsekvensbeskrivning. I den allmänna motiveringen, avsnitt 8.3.2.13, har närmare redogjorts för vad den bör innehålla. '

Hänvisningar till S19-6

19.7. Förslaget till lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

15

I paragrafen definieras vad som menas med biologiskt bekämpningsmedel. Därmed avses levande organismer i form av mikroorganismer, virus, nematoder och insekter som särskilt framställts i bekämpningssyfte. De organismer som används som bekämpningsmedel kan spridas antingen i form av en för ändamålet särskilt framställd beredning eller, som är fallet

med t. ex. insekter, i sin naturliga form. Bekämpningsmedlet skall bestå av levande organismer. Lagen omfattar därför inte döda organismer. En beredning med döda organismer faller i stället inom ramen för lagen (1985:426) om kemiska produkter eftersom det då är fråga om en kemisk beredning.

Lagen gäller oavsett om organismerna är gentekniskt modifierade eller ej. För att lagen skall vara tillämplig skall alltså levande organismer använ- das för det ändamål som anges i paragrafen. Ändamålsrcgeln har en motsvarighet i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel med den skillnaden att här görs åtskillnad mellan virus och bakterier. eftersom ett virus, enligt vad statens bakteriologiska laboratorium, SBL, har anfört, definitionsmässigt inte är en mikroorganism.

25

Biologiska bekämpningsmedel är enligt paragrafen underkastade för- handsgranskning. Ett biologiskt bekämpningsmedel får sålunda saluhållas eller användas endast om det är godkänt. Varje handelsprodukt som marknadsförs som biologiskt bekämpningsmedel skall vara godkänd även om den verksamma beståndsdelen ingår i ett redan godkänt medel.

För att godkännande skall meddelas måste det finnas ett klart bekämp- ningsbehov inom det avsedda användningsområdet. Prövningsmyndighe— ten skall alltid göra en noggrann avvägning mellan risk och nytta. En ansökan om godkännande kan avslås av dels den anledningen att medlet bedöms som olämpligt eller mindre lämpligt därför att det kan förorsaka oacceptabla eller eljest oönskade olägenheter från hälso- eller miljösyn- punkt, dels därför att det inte föreligger något behov av bekämpningsmed- let i fråga, dvs. bekämpningsmedlet bedöms som onödigt. Det sistnämnda skälet för avslag får dock inte användas så att en konkurrensbegränsning uppstår, dvs. med åberopande av att det finns likvärdiga biologiska be- kämpningsmedel på marknaden, utan det är uteslutande hänsynen till hälsan och miljön som skall ligga till grund för prövningsmyndighetens bedömning. Självfallet kan också en framställning om godkännande av- slås, om det kan antas att medlet i fråga inte kommer att bidra till en framgångsrik bekämpning av skadegörare.

Ett godkännande gäller enligt andra stycket i högst fem år. Den som innehar ett godkännande kan ansöka om fortsatt godkännande före perio- dens slut. Omprövningen skall göras i den omfattning som ärendet kräver och med särskilt beaktande av om den befintliga dokumentationen behö- ver kompletteras. Ett godkännande får förenas med villkor. Ett sådant villkor kan vara att tillverkaren utarbetar ett kontrollprogram som följer upp erfarenheter av användningen av medlet.

3 s" Avförsta stycket följer att det är tillverkaren som skall göra ansökan. Som

framgår av den allmänna motiveringen är avsikten att prövningen skall göras av kemikalieinspektionen.

Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i sam— band med en ansökan om godkännande. Här avses såväl förhållanden som rör tillverkaren och hans verksamhet i den utsträckning det kan vara av värde att veta vid en prövning av det aktuella medlet som närmare krav på vetenskaplig dokumentation av medlet i fråga. Av ansökan skall också framgå det avsedda användningsområdet.

4 &

Paragrafen anger förutsättningama för att återkalla ett godkännande. Åter- kallelse på grund av ändrade förhållanden kan ske t.ex. om det efter godkännandet framkommer effekter som inte var kända vid tillfället för godkännande. Återkallelse kan också ske på den grunden att väsentligt mindre farliga men i övrigt jämförbara medel har godkänts.

I ett beslut om återkallelse skall anges hur beslutet skall gälla gentemot dem som tillverkar, saluhåller eller använder bekämpningsmedlet.

Den som innehar ett godkännande kan enligt andra stycket anmäla att godkännandet skall upphöra att gälla. Ett sålunda återkallat godkännande upphör att gälla vid utgången av året närmast efter det år då en sådan anmälan kom in till prövningsmyndigheten.

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på godkännande. Om det föreligger särskilda skäl i det enskilda fallet får regeringen eller myndigheten medde- la undantag från kravet på godkännande. Som ett sådant särskilt skäl kan räknas användning för forskningsändamål eller annat vetenskapligt syfte. Om föreskrift eller beslut meddelas om undantag från kravet på godkän- nande kan som anges i andra stycket, i stället anmälningsplikt införas, innan medlet får saluhållas eller användas. Anmälningsplikt kan t.ex. komma i fråga för ett bekämpningsmedel som bedöms kunna användas utan nämn- värd risk.

6.5

Genom paragrafen ställs aktsamhetskrav på den som tillverkar, saluhåller eller använder biologiska bekämpningsmedel. Paragrafen får sitt konkreta innehåll genom de föreskrifter som kemikalieinspektionen avses utfärda om försiktighetsmått. Sådana föreskrifter kan omfatta regler om utform- ning av lokaler och andra säkerhetsåtgärder vid framställning och salu- hållande liksom märkning och annan produktinformation. Även föreskrif- ter om vad som skall gälla vid spridning och den särskilt anordnade utrustning som kan behövas för att begränsa spridningen kan utfärdas med stöd av denna paragraf. Föreskrifterna kan också omfatta förfarandet med biologiska rester av olika slag som uppkommer i samband med framställ- ningen.

Paragrafen innehåller ingen motsvarighet till den i 5 5 lagen om kemiska produkter införda substitutionsprincipen. Detta förklaras av att den nu ifrågavarande lagen är begränsad till produkter som har varit föremål för en särskild förhandsgranskning. Det är alltså kemikalieinspektionen som vid sin prövning och fortlöpande verksamhet enligt 2 och 4 55 skall göra en sådan bedömning som motsvarar substitutionsprincipen enligt lagen om kemiska produkter.

7—1055

Utformningen av tillsynsbestämmelsema överensstämmer helt med vad som föreskrivs i lagen (1985:426) om kemiska produkter.

115

Paragrafen innebär ett bemyndigande att ta ut avgift för myndighets verksamhet enligt lagen. Som framgått av den allmänna motiveringen är avsikten att avgift skall tas ut på samma grunder som gäller kemiska bekämpningsmedel.

Bemyndigandet innebär också rätt att föreskriva om nedsättning och eftergift av avgift när detta framstår som motiverat.

Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. Sådana uppgifter kan behövas t.ex. om tillverkarens omsättning skall utgöra underlag för avgiftsberäkningen. Inte heller avgifter som byg- ger på ett sådant underlag får beloppsmässigt överstiga myndighetens självkostnader.

125

Ansvarsbestämmelsema i förSta stycket är utformade som blankettstraff- bud. Inom det straffbara området faller sålunda enligt punkt 1 att saluhålla eller använda ett biologiskt bekämpningsmedel som inte är godkänt enligt 2 g och att bryta mot 6 & första stycket om försiktighetsmått, enligt punkt 2 åsidosättande av villkor för godkännandet enligt 2 5 andra stycket, att som framgår av punkt 3 åsidosätta föreskrift om försiktighetsmått som följer på 6 Q' andra stycket samt att underlåta att uppfylla upplysningsplikten enligt 8 &. För normalbrott är straffskalan böter eller fängelse i högst sex måna- der.

Enligt andra stycket kan straffet i grova fall uppgå till två års fängelse. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har vållat eller kunnat vålla allvarlig ekologisk obalans eller annan varaktig störning. Som framgår av tredje stycket skall inte dömas till ansvari ringa fall.

Vid lagkonkurrens har reglerna i brottsbalken företräde enligt fjärde stycket.

Det jemte stycket ger uttryck för den allmänna principen att inte ingripa både med straff och vite mot samma förfarande.

i3g

Paragrafen straffsanktionerar ett oriktigt uppgiftslämnande enligt 3 5 eller enligt 11 5 andra stycket om uppgiften har lämnats med uppsåt eller av oaktsamhet och rör förhållande av betydelse.

I kra_ llträdanderegeln

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Under tiden fram till ikraftträdandet finns det möjligheter att ansöka om godkännande. Detta gäller såväl existerande medel som sådana som avses bli introducerade efter ikraftträdandet.

19.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1985: 426) om kemiska produkter

185

I andra stycket har införts ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. Bemyndigandet kan tillämpas när andra uppgifter behövs än sådana som kan inhämtas med stöd av 99. Ett exempel är att en avgift skall beräknas med hänsyn till omsättningens storlek för att uppnå en rättvis fördelning mellan berörda företag. Inte heller avgifter som bygger på ett sådant underlag får beloppsmässigt över- stiga myndighetens självkostnader.

19.9. Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979: 596)

15

I ett nytt tredje stycke ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande att föreskriva att hushållsavfall och annat avfall får införas till eller utföras ur landet endast efter särskilt tillstånd. Ändring- en görs i anledning av att Sverige skall ratificera Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Konventionen omfattar även hushållsavfall och annat avfall som regleras i renhållningslagen. En närmare redogörelse för konventionens innehåll lämnas i den allmänna motiveringen, avsnitt 13.8.2.

165

Tillägget till första stycket innebär att avfallsavgifterna får differentieras på ett sätt som gynnar miljön. Motiven till lagändringen framgår av den allmänna motiveringen. avsnitt 13.7.2.

Hänvisningar till S19-9

19.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987: 24) om kommunal parkeringsövervakning 65

Paragrafen har fått en ny redaktionell utformning. Såsom närmare har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 15.2.6.l [) har i para- grafens andra stycke 4 förts in en möjlighet för kommunerna att till parkeringsvakter förordna också arbetstagare hos kommunala kollektiv- trafikaktiebolag, som inom kommunen bedriver linjetrafik enligt yrkestra- fiklagen (l988:263, omtryckt 1988: 1499).

Med ett kommunalt trafikaktiebolag avses i detta sammanhang ett trafikaktiebolag som är helägt av kommunen eller landstingskommunen, antingen direkt eller via ett eller flera helägda aktiebolag.

Linjctrafik enligt yrkestrafiklagcn är yrkesmässig trafik för personbe- fordran som är tidtabellbunden och för vilken ersättningen bestäms sär- skilt för varje passagerare för sig. under förutsättning att trafiken inte ingår som ett led i ett sammanhängande arrangemang där huvudsyftet är ett annat än själva transporten. Det är trafikhuvudmännen som har rätt att driva linjetrafik i länet. De närmare bestämmelserna om sådan trafik finns i lagen (1985:449). om rätt att driva viss linjetrafik i länet (ändrad senast 1988: 1502). Trafikhuvudmannen behöver inte själv utföra trafiken utan får anlita någon annan för detta. Det är mycket vanligt att så sker och i den mån det är ett kommunalt trafikaktiebolag som anlitas kan arbetstagare hos detta förordnas till parkeringsvakter. En ytterligare förutsättning är att aktiebolagens trafikeringsuppdrag till någon del avser den kommun eller landstingskommun där förordnandet skall gälla.

Den nya bestämmelsen innebär formellt sett att alla arbetstagare hos de berörda trafikföretagen kan komma i fråga för parkeringsvaktsförordnan- de. Som har anförts i den allmänna motiveringen bör emellertid av prak- tiska skäl främst de arbetstagare som har trafik- och arbetsledande uppgif- ter komma i fråga för parkeringsvaktsförordnande.

19.1 1 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

36

Enligt paragrafens andra stycke får beslut enligt angivna bestämmelser i NVL med vissa undantag inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Genom ändringen blir bestämmelsen tillämplig även på föreskrifter enligt 18d5 om förbud mot markavvattning inom vissa områden.

3aå

Genom det nya första stycket klargörs att lagens skyddsformer kan tilläm- pas även på områden i odlingslandskapet och andra kulturpräglade områ- den i den mån skydd ej gäller enligt lagen (l988:950) om kulturminnen m.m. Bestämmelsen motsvarar 2a & i det remitterade lagförslaget.

Lagrådet har föreslagit en ändring i förhållande till det remitterade lagförslaget och därvid framhållit att det finns ett behov av att bestämma naturvårdslagens räckvidd i förhållande till det skydd som lagen om kul- turminnen m.m. avser att tillskapa och som är särskilt utformat med hänsyn till kulturobjektens särart. Lagtexten har fått den utformning som förordats av lagrådet. Enligt lagen om kulturminnen m.m. kan skydd för fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen innefatta ett områdesskydd. Föreskrifterna om byggnadsminnen i den sistnämnda lagen kan också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. För skydd av sådana anläggningar skall således NVL inte tilllämpas.

Enligt den nya lydelsen av 18c5 första stycket skall vid prövningen enligt NVL av ett markavvattningsföretag även skadliga effekter i form av vattenföroreningar beaktas. Den föreslagna lydelsen av 3 a 9” andra stycket är en följd av att vissa miljöskadliga effekter i form av vattenföroreningar således kommer att kunna bedömas inte bara enligt miljöskyddslagen utan även enligt NVL. ] övrigt innebär lagändringen ingen ändring i sak i förhållande till vad som gäller enligt 3a 5 första stycket i den äldre lydel- sen.

145

I paragrafens två första stycken har angetts att fridlysningsåtgärder kan vidtas i fall då fara föreligger för att en växt- eller djurart kan komma att försvinna. En art kan bli fridlyst då risken för utrotning inte är akut. Bestämmelsen kan tillämpas då en art totalt sett är utrotningshotad inom sitt utbredningsområde, t. ex. i Nordeuropa, men det fortfarande finns en livskraftig stam i Sverige. I ett sådant fall bör dock en förutsättning för fridlysning vara att någon form av indikation föreligger för att även artens förekomst i Sverige kommer att påverkas. Kompletterande bestämmelser om fridlysning finns i 14 & naturvårdsförordningen.

1 paragrafens tredje stycke har införts en möjlighet för regeringen eller en myndighet att meddela tillträdesförbud till ett visst område även för att skydda en växtart. Enligt den gällande lydelsen omfattar bestämmelsen bara skydd för djurlivet. Av 155 naturvårdsförordningen framgår bl.a. vad ett förbud får omfatta. Där anges också att ett tillträdesförbud i normalfallet inte skall gälla gentemot markägaren.

Vidare har det tredje stycket kompletterats med en möjlighet att medde- la föreskrifter som inskränker rätten till fiske inom ett skyddat område liksom nu gäller beträffande rätten till jakt. Som framgår av den allmänna motiveringen avses med fiske även fångst av bl. a. skaldjur.

I paragrafens två första stycken har även vissa redaktionella ändringar gjorts.

165

Paragrafen har ändrats redaktionellt genom att bestämmelserna i tredje stycket om dispens från förbuden att vidta vissa åtgärder inom strand- skyddsområde har flyttats till en ny paragraf, 16 a 5.

Det nya tredje stycket i paragrafen motsvarar fjärde stycket i den tidigare lydelsen. I fråga om det nya _[iärde stycket har lagrådet anfört bl. a'. följan- de. ”Enligt utredningens förslag skall ett generellt undantag göras för all komplementbebyggelse på en tomtplats, som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden i den befintliga bebyggelsen. Förslaget tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län hade emellertid betänkligheter med hänsyn till förhållanden inom exempelvis skärgårds- områden med små fiskestugor, där förslaget kunde medföra en kraftigt ökad exploatering. Uppsala kommun anförde liknande synpunkter. Med hänsyn härtill har lagrådsremissens förslag utformats som ett bemyndigan- de för regeringen eller myndighet att föreskriva undantag från kravet på dispens. Förslaget ger vid handen att undantagen avses bli angivna genom uppräkning i regerings- eller myndighetsföreskrifter av områden som un- dantas från kravet på dispens. Enligt lagrådets mening skulle ändamålet med den föreslagna regleringen kunna uppnås på ett enklare och för allmänheten tydligare sätt, om uppräkningen i stället fick avse de områden där kravet på dispens för komplementbebyggelse upprätthålls."

Regeringen finner att de invändningar som bl.a. länsstyrelsen i Stock- holms län riktat mot förslaget om ett generellt undantag från kravet på dispens är välgrundade. Liknande bebyggelseförhållanden, som motiverar att kravet på dispens kvarstår, torde finnas även i andra delar av landet. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att de olägenheter som ett generellt undantag medför bäst botas genom förslaget i remissen. Rege- ringen har därför inte följt lagrådets förslag. [ konsekvens härmed har regeringen inte heller följt lagrådets förslag till utformning av övergångsbe- stämmelserna.

Genom det nya fjärde stycket bemyndigas således regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om generella undan- tag från strandskyddet beträffande sådana byggnader. anläggningar och anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomt- plats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. Bestäm- melsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.10)

Det bör ankomma på länsstyrelserna att efter samråd med kommunerna fatta beslut om de områden, inom vilka krav på dispens för uppförande av. komplementbyggnader m. m. inte skall gälla. Särskilt inom högexploatera- de skärgårdsområden kan det finnas ett behov av att begränsa komple- mentbebyggelsen. Viss ledning när det gäller avgränsningen av områdena kan ges av den förteckning över områden av riksintresse för friluftslivet som finns i 3 kap. 2 & naturresurslagen.

löaä

Första stycket i paragrafen motsvarar 16 & tredje stycket i den äldre lydel- sen. I allmänt språkbruk används ordet dispens som beteckning för ett undantag i ett särskilt fall från strandskyddsbestämmelserna. Beteckning- en har därför förts in i lagtexten.

I paragrafens andra stycke har en bestämmelse införts om tidsbegräns- ning av dispensbesluten. Bestämmelsen har en motsvarighet i 8 kap. 335 plan- och bygglagen. I enlighet med vad som föreslagits av lagrådet har det i lagtexten angetts att tidsfristerna skall räknas från den dag då beslutet vann laga kraft.

185

Tidigare har ett givet täkttillstånds fortsatta giltighet kunnat villkoras av att säkerhet ställts. Säkerheten har alltså inte varit av avgörande betydelse för tillståndsprövningen som sådan. I paragrafens andra stycke anges nu att en förutsättning för täkttillstånd skall vara att sökanden har ställt säkerhet för de villkor som skall gälla enligt tillståndet. Således skall tillstånd vägras om säkerhet inte ställs för att t.ex. nödvändiga återställ- ningsåtgärder genomförs. Undantag från kravet på säkerhet kan medges, om särskilda skäl föreligger. Staten, kommuner eller landstingskommuner har uttryckligen undantagits från kravet på säkerhet.

Enligt det nya fjärde stycket, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, skall tillstånd vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. För att tillstånd skall kunna vägras med stöd av bestämmelsen krävs således att sökanden tidigare har erhållit ett tillstånd enligt paragrafen. Det skall vidare konstateras att skyldigheter som fastställts genom villkor för det tidigare tillståndet inte har blivit fullgjorda. Sådana villkor kan meddelas antingen i samband med att tillståndet ges eller i den ordning som framgår av 18 & sista stycket. Skyldigheterna kan t. ex. avse åtgärder för att återstäl- la täktområdet. Det tidigare beslutet bör ha vunnit laga kraft. Bestämmel- sen är givetvis inte tillämplig om det i ett villkor anges en tidsfrist för fullgörandet av en viss åtgärd och fristen inte har löpt ut. Å andra sidan saknar det betydelse för bestämmelsens tillämpning om åtgärden har full- gjorts inom en sådan tidsfrist eller vid ett senare tillfälle.

Länsstyrelsen skall om de angivna förutsättningama är uppfyllda vägra sökanden ett nytt täkttillstånd. Om de åtgärder som återstår att utföra enligt det tidigare tillståndet är av begränsad omfattning, bör länsstyrelsen ge sökanden tillfälle att genomföra åtgärderna innan ett beslut meddelas.

Länsstyrelsen får, om särskilda omständigheter föranleder det, meddela ett tillstånd trots att skyldigheterna enligt tidigare tillstånd inte har full- gjorts. Möjligheten till undantag bör bara utnyttjas i undantagsfall.

Femte stycket i paragrafen motsvarar det tidigare fjärde stycket.

l8c5

Enligt en ny föreskrift i det första stycket skall prövningen av ett mark- avvattningsföretag även omfatta skadliga effekter i form av vattenförore- ningar från företaget. Villkor enligt paragrafen skall även avse åtgärder till skydd mot sådana föroreningar.

För vissa markavvattningsföretag gäller att en prövning skall ske även enligt vattenlagen (19831291), varvid bl.a. miljöskadliga effekter av före- taget skall beaktas. Prövningen enligt vattenlagen, som regelmässigt görs först sedan tillstånd enligt NVL har meddelats, behöver på grund av den nya bestämmelsen inte omfatta vattenföroreningar. Bestämmelsen uteslu- ter dock inte att miljöskyddslagens tillsynsbestämmelser kan vara tillämp- liga, om företaget t.ex. medför miljöskadliga effekter som inte förutsågs när tillståndet enligt NVL meddelades.

I paragrafens första stycke har tillagts att det i ett beslut om tillstånd till markavvattning skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda.

l8då

Enligt paragrafen får regeringen i fråga om vissa områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt l8c 5. Det ankommer på regeringen att ange hur dessa områden skall begränsas. Som en följd av ändringen i 18c5 första stycket är skyddet mot vattenföroreningar en faktor som kan beak- tas bl.a. vid avgränsningen av områdena. Bakgrunden till bestämmelsen framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.8).

Bestämmelser om att undantag från ett förbud i vissa fall skall kunna medges bör införas i naturvårdsförordningen. Vad som skall anses utgöra skäl för undantag bör främst bedömas mot bakgrund av intresset från naturvårdssynpunkt av att bevara de återstående våtmarkerna inom områ- det. Undantag bör t.ex. kunna medges då åtgärderna avser ett tidigare dikat markområde eller om det är fråga om begränsade åtgärder för att möjliggöra ett visst arbetsföretag. Om ett undantag medges skall en till- ståndsprövning ske i vanlig ordning enligt 18 cå första stycket. Det bör ankomma på länsstyrelserna att besluta om undantag.

Jämfört med det remitterade lagförslaget har paragrafens utformning förenklats enligt vad som föreslagits av lagrådet.

205

I paragrafens andra stycke har införts en möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda utförandet av ett samrådspliktigt arbetsföretag. Förbudsmöjlig— heten skall bara tillämpas i undantagsfall i särskilt skyddsvärda områden om det visar sig att andra åtgärder är otillräckliga och ett förbud är nödvändigt från naturvårdssynpunkt. Normalt bör det vara tillräckligt att länsstyrelsen i samrådsärcndet meddelar de råd eller anvisningar som behövs eller beslutar om ett föreläggande om nödvändiga åtgärder. 1

enlighet med vad som föreslagits av lagrådet har det därför i lagtexten angetts att förbud bara skall tillgripas när ett föreläggande om åtgärder inte är tillräckligt och förbudet är nödvändigt från naturvårdssynpunkt.

Ett förbud får meddelas även om det medför att pågående markanvänd- ning avsevärt försvåras. Om ett sådant förbud meddelas är den som förfogar över marken berättigad till ersättning enligt 26 5.

215

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyddet av vissa hotade biotoper. Biotopskyddet har behandlats i avsnitt 16.5.4 i den allmänna motiveringen.

Paragrafens utformning överensstämmer med vad som föreslagits av lagrådet. Ordet biotop som en samlande beteckning har dock bibehållits i lagtexten. Som lagrådet påpekar finns det inte något absolut behov av en legaldefinition i fråga om de områden som skall omfattas av biotopskyd- det. Enligt regeringens bedömning är det dock värdefullt om en särskild beteckning för den nya skyddsformen framgår redan av lagtexten. Det blir då enklare att särskilja biotopskyddet från andra typer av områdesskydd enligt NVL.

Enligt första stycket får arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte utföras inom skyddsvärda biotoper. Därmed avses mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som av andra skäl är särskilt skyddsvärda. Avsikten är att ett skydd i princip skall gälla enligt lagen under de angivna allmänna förutsättningar- na.

Inventeringar av hotade arter har genomförts av naturvårdsverket. De biotoper som främst bör komma i fråga för det nu aktuella skyddet är sådana som behöver bevaras för att skydda arter som klassificerats i klass 1 eller 2 (akut hotade eller sårbara) enligt dessa inventeringar. Även biotoper som hyser arter som hänförts till klass 3 (sällsynta) kan i vissa fall behöva skyddas. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör ett mark- eller vattenområde som hyser en sådan art kunna skyddas även om området i sig inte har några unika egenskaper, förutsatt att arten är etablerad inom området. Den nya paragrafen avser skadliga arbetsföretag och medför inte inskränkningar i allemansrätten. Bestämmelser t.ex. om förbud att uppe- hålla sig inom ett område eller att plocka växter kan meddelas med stöd av 14 5 tredje stycket NVL. Paragrafen medför heller inte att föreskrifter kan meddelas som inskränker jakt- eller fiskerätten inom området.

Biotopskyddet kan även omfatta områden som, utan att de utgör livs- miljö för hotade djur- eller växtarter, är särskilt skyddsvärda. Främst avses härmed naturtyper som på grund av utvecklingen blivit alltmer sällsynta, exempelvis vissa naturliga slåtter- och betesmarker samt källor och käll- kärr.

Avsikten är att skyddet skall gälla för biotoper som visserligen kan finnas i ett stort antal, men som endast omfattar begränsade arealer. För större land- eller vattenområden kan reglerna i NVL om nationalpark, naturreservat och naturvårdsområde tillämpas. I paragrafen har därför

angetts att biotopskyddet skall avse mindre mark- eller vattenområden. Därmed avses också att skyddet inte får avse större områden än vad som är oundgängligen nödvändigt för att tillgodose skyddsbehovet.

Enligt andra stycket ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att fastställa vilka områden som skall omfattas av skyddet. De bestämmelser som meddelas med stöd av bemyndigandet kan utformas så, att skyddet i ett enskilt fall inträder som en följd av generella föreskrifter, i vilka biotopen definieras. Som framgår av den allmänna motiveringen bör dock åtminstone inledningsvis beslut om bio- topskydd fattas i varje enskilt fall.

Genom tredje stycket i paragrafen bemyndigas regeringen eller en myn- dighet som regeringen bestämmer att vidta nödvändiga åtgärder för att vårda biotoperna. Bestämmelsen tar sikte på kulturpräglade biotoper som kräver särskilda åtgärder för att bevaras. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör, där så är möjligt, markägarens eller brukarens kunska- per och resurser tas till vara för detta ändamål. Lämpligen sker detta genom att "myndigheten träffar avtal med ägaren eller brukaren om att denne mot ersättning skall hålla biotopen i stånd. Om detta inte är möjligt får myndigheten själv vidta nödvändiga åtgärder. sedan markägaren underrättats.

265

I paragrafens första stycke har tillagts att rätt till ersättning föreligger, om föreskrifter eller förbud som meddelas enligt 5 5, 205 andra stycket eller 21 5 andra stycket är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.9) avser hän- visningen till 5 5 i första hand föreskrifter som innebär inskränkningar i renskötselrätten inom en nationalpark. Om rätt till ersättning föreligger för sådana inskränkningar framgår av det nya tredje stycket i 31 5 att ersättningen skall beräknas med tillämpning av 28 å andra stycket rennä- ringslagen (l971:437). Av första stycket framgår vidare att ersättning inte skall utgå om föreskrifter meddelas som inskränker rätten till jakt inom nationalpark efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn. Möjligheten till inskränkningar när det gäller sådan jakt, som förut reglerades genom 65 andra stycket, kvarstår således oförändrad. Ersättningsbestämmelserna i NVL kan också bli tillämpliga om annan enskild rätt än renskötselrätten inom en nationalpark inskränks.

Andra stycket i paragrafen tillämpas när undantag kan medges från en föreskrift för ett naturreservat. Ersättning kan då inte krävas förrän till- ståndsprövningen har skett och det kan konstateras att tillstånd vägras eller förses med villkor. Den ändrade lydelsen medför att samma begräns- ning gäller om undantag kan medges från föreskrift för nationalpark (5 5) eller om biotopskydd (21 å).

Ändringen i tredje stycket är av redaktionell art.

27aä

Ändringen i första stycket är en följd av att ersättning enligt 265 föreslås kunna utgå på grund av beslut som fattas enligt 5 (5, 20 Q' andra stycket och 21 å andra stycket. Samma ändringar föreslås i de motsvarande bestämmel- serna i 19 kap. 7 åvattenlagen (1983: 29 l ) och 14 kap. 8 "5 plan- och bygglagen (1987: 10).

315

Det nya tredje stycket har kommenterats under 26 5.

325

Ändringen medför att ett föreläggande som avses i paragrafen kan medde- las även av en annan myndighet än en länsstyrelse eller kommun. En förutsättning för detta är att myndigheten har bemyndigats att fatta beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet.

335

Ändringen i andra stycket följer av att föreskrifter för nationalpark kan meddelas som inskränker bl. a. renskötselrätten och som är så ingripande att de leder till ersättningsrätt.

36aå

Paragrafen, som är ny, innehåller föreskrifter om tillsynsmän för natur- vårdsobjekt (naturvårdsvakter). Enligt första stycket kan naturvårdsvaktcr utses för tillsynen av områden eller naturföremål som omfattas av förord- nanden enligt lagen. Naturvårdsvakter kan således utses för bl. a. national- parker, naturreservat och naturvårdsområden.

Naturvårdsvaktens befogenheter framgår av andra och tredje styckena. Enligt andra stycket får den avvisas, som vistas inom ett naturvårdsobjekt utan att vara berättigad till det. Bestämmelsen är tillämplig om tillträdes- förbud gäller för ett visst område. Föreskrifter om tillträdesförbud kan meddelas enligt 5 5, 105 eller 145 tredje stycket NVL. När det gäller möjligheten att använda våld för att genomföra en avvisning finns bestäm- melser i 10 & polislagen (1984: 387), som enligt 23 & samma lag blir tillämp- liga för naturvårdsvakter. Våld får endast användas i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvar- ligt samt om den som skall genomföra åtgärden möts av motstånd.

Enligt tredje stycket får föremål som kan antas ha betydelse för utred- ningen av brott som avses i 37 5 första stycket 1 tas i beslag. Ett beslag får således bara ske i utredningssyfte. Någon möjlighet att förverka beslagtag- na föremål föreslås inte. Anmälan om beslag skall enligt fjärde stycket skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndighet.

36bä

För att en naturvårdsvakt eller en polis skall kunna kontrollera om den som t.ex. vistas inom ett område med tillträdesförbud har medgetts un- dantag från förbudet, har i den nya paragrafen införts en skyldighet att på begäran uppvisa beslutet om undantag. Bestämmelsen är bara tillämplig om ett sådant beslut har meddelats i ett särskilt fall. Om det i en föreskrift om tillträdesförbud t. ex. anges att förbudet inte gäller för markägaren och hans anställda, gäller skyldigheten enligt paragrafen inte för dem.

375

Iförsta stycket första punkten har tillagts att överträdelser av förbud eller föreskrifter enligt bestämmelserna om biotopskydd i 21 5 andra stycket skall medföra straffansvar. Detsamma gäller vid överträdelse av förbud som meddelats enligt 205 andra stycket. Med anledning av den nya differentierade straffskalan har bestämmelsen om straff vid överträdelse av föreskrift som meddelats enligt 165 andra stycket flyttats till andra punkten i första stycket.

Enligt det nya andra stycket skall dömas till fängelse i högst två år, om brott som avses i första stycket 1 och 4 har begåtts med uppsåt och om det i övrigt är att anse som grovt. Möjligheten att döma till den strängare påföljden har således begränsats till överträdelser som typiskt sett kan medföra allvarliga skadeverkningar, dvs. brott mot bestämmelserna om områdesskydd och om tillståndsplikt för täkter samt markavvattningsföre- tag. Vid bedömningen av om brottet skall anses som grovt bör exempelvis särskilt beaktas om överträdelsen skett i vinningsssyfte eller om den med- fört allvarliga eller särskilt svårreparerade skador från naturvårdssyn- punkt.

Bestämmelserna i det nya tredje stycket har kommenterats i den allmän- na motiveringen (avsnitt 16.5.12).

37aå

Enligt den nya paragrafen skall den dömas till böter som åsidosätter skyldighet enligt 36b5 att uppvisa beslut om undantag från en föreskrift för naturvårdsobjekt. Om hans rätt enligt beslutet genast kan fastställas på annat sätt, t. ex. genom att han är igenkänd av en naturvårdsvakt. skall inte dömas till ansvar.

395

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om föreläggande vid överträdelser av beslut eller föreskrifter som avses i bl.a. 375 första stycket 1 . Med föreskrifter avses både bestämmelser i NVL och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Som en följd av ändringen i den nyssnämnda paragrafen kan föreläggande enligt 39 5 första stycket medde-

las den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 21 5 om biotopskydd eller mot förbud enligt 205 andra stycket. Sådana förelägganden får för- enas med vite. Rättelse kan också ske genom handräckning.

I paragrafens andra stycke har en möjlighet införts att vid vite förbjuda att verksamheten fortsätter, om ett samrådspliktigt arbetsföretag har på- börjats utan att samråd skett.

405

Genom ändringen av paragrafens andra stycke kommer beslut av länssty- relsen om områdesskydd enligt 145 tredje stycket och om viltstängsel enligt 24aä att överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen. Detsamma gäller beslut som meddelas av myndigheter i ärenden om biotopskydd enligt 21 5.

435

Ändringen i paragrafens andra stycke beror på att bestämmelserna om dispens från strandskyddet har flyttats från 16 & tredje stycket till den nya 16 a &.

Möjligheten att delegera beslutanderätten enligt NVL till en kommun har i tredje stycket utvidgats till att omfatta ärenden om naturminnen enligt 13 å och samrådsärenden enligt 20 (i.

Hänvisningar till S19-10

19.12. Förslaget till lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) '

3a5

Enligt paragrafens första stycke får naturvårdsvaktcr utses för tillsyn av bestämmelserna om terrängkörning inom de delar av fjällområdet som regeringen beslutat med stöd av 1 5 andra stycket. När det gäller natur- vårdsvaktens befogenheter, som framgår av andra stycket, hänvisas till kommentaren till 36a & naturvårdslagen (avsnitt 19.1 1).

Hänvisningar till S19-12

19.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (1979: 425) om skötsel av jordbruksmark

Förslagen till ändringar har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.6).

19.14. Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979: 429)

17 5 I paragrafen har införts en skyldighet att anmäla en sådan dikning i samband med avverkning som inte omfattas av krav på tillstånd enligt naturvårdslagen. Skyldighet att söka tillstånd enligt den lagen föreligger

bara om en avvattning sker i syfte att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål och således inte för s.k. skyddsdikningar. Sådana dikningar skall i stället anmälas enligt den förevarande paragrafen.

Närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten bör tas in i skogs- vårdsförordningen (1979: 791).

19c5

Ändringen är en konsekvens av förslaget till ändrad lydelse av 325 na- turvårdslagen. som kommenterats i avsnitt 19.1 1.

215

I paragrafens första stycke har som ett förtydligande angetts att föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog även kan omfatta dikningsåtgärder. Sådana föreskrifter skall enligt 21 5 skogsvårdsförordningen meddelas av Skogsstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk och annan central förvaltningsmyndighet som kan beröras. För dikningar som är tillståndspliktiga enligt l8c5 naturvårds- lagen har naturvårdsverket utfärdat allmänna råd.

19.15. Förslaget till lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19)

35

Genom ändringen iförsta stycket har definitionen av begreppet ädellöv- skog gjorts enhetlig för hela landet. Vid tillämpningen av lagen skall enligt första punkten skogsbestånd anses som ädellövskog, om inslaget av lövträd uppgår till minst 70% och av ädla lövträd till minst 50% och arealen är minst ett halvt hektar. För trädbestånd på betesmarker, dvs. marker som inte utgör skogsmark i skogsvårdslagens mening, gäller enligt andra punkten samma definition som tidigare. Begränsningen av tillämp- ningsområdet till betesmarker som inte är att anse som kultiverad betes- mark har dock tagits bort.

Ordet föreskrift har i första stycket ersatts med föreläggande. En motsva- rande ändring har skett i 9 5 första stycket. I paragrafens andra stycke har i förtydligande syfte angetts att ett föreläggande enligt lagen får meddelas även om avverkning skett utan att medgivande har inhämtats. Sådana förelägganden kan t. ex. avse anläggning av ny ädellövskog.

20. Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

dels att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8),

2. lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8).

3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2),

4. lag om ändring i vattenlagen (1983z291) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6),

5. lag om ändring i lagen (l983z293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (kapitel 8),

6. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (kapitel 8),

7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt 13.3).

8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter (avsnitt 13.3),

9. lag om ändring i renhållningslagen (1979z596) (avsnitt 13.7.2 och 13.8.2),

10. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervak- ning (avsnitt 15.2.5),

11. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt (avsnitt 15.4.1), 12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt (avsnitt 15.4.2),

13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822) (avsnitt 7.2 och 16.5), 14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) (avsnitt 16.5.11), 15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (avsnitt 16.5.6),

16. lag om ändring i skogsvårdslagen ( 1979z429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) (avsnitt 16.5.6), 19. lag om ändring i lagen (l984z409) om avgift på gödselmedel (avsnitt 17.6.1),

dels att riksdagen godkänner 20. de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som har angetts under rubriken Regeringens förslag i avsnitten Atmosfären och klimatet, Gräns- överskridande luftföroreningar, Miljön i tätorterna, Naturresurser och naturvård samt Vatten och hav (avsnitt 2.1 —2.5),

21. tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozon- skiktet (avsnitt 13.8.1),

22. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (avsnitt 13.8.2), 23. dispositionen av vissa avgifter fr.o.m. budgetåret 1991/92 (avsnitt 17.6.7).

Vidare vill regeringen meddela riksdagen regeringens ställningstaganden i övrigt i fråga om miljöpolitiken.

Hänvisningar till S20

  • Prop. 1990/91:90: Avsnitt 9

21. Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 21.1 Åttonde huvudtiteln D. Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Regeringen har i avsnitt 11.2 redogjort för sina förslag avseende miljöfrå- gorna i den grundläggande högskoleutbildningen. Förslagen innebär i vissa delar ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91: 100 bil. 10 beträffan- de anslagen till grundläggande högskoleutbildning. I proposition (1990/ 91:87) till riksdagen om näringspolitik för tillväxt har regeringen vidare redogjort för vissa andra förslag som även innebär ändring i förhållande till vad som tidigare redovisats. Regeringen lämnar i det följande de samlade förslag i anslagsfrågor som följer av förslagen såväl i föreliggande proposition som i proposition 1990/9 1 : 87.

D 5. Utbildning för tekniska yrken

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 137) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 1 445 777 000 kr. till detta ändamål.

Ärende till riksdagen Regeringen föreslår

1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. l990/ 91: 100 bil. 10 fastställer planeringsramen för miljö- och hälsovårds- linjen, civiIingenjörsutbildningen samt den matematisk-naturveten- skapliga linjen i enlighet med vad regeringen förordat.

2. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/ 91: 100 bil. 10 till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1 452 587 000 kr.

D 7. Utbildning för vårdyrken

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 151) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 537 890000 kr. till detta ändamål.

Ärende till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/ 91: 100 bil. 10 till Utbildning/ör vårdyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 533 970000 kr.

D 8. Utbildning för undervisningsyrken

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 158) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 1 007 063 000 kr. till detta ändamål.

Ärende till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/ 91 : 100 bil. 10 till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 999 723 000 kr.

D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 168) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 739 826000 kr. till detta ändamål.

Ärende till riksdagen

Regeringen föreslår

1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/ 91:100 bil. 10 fastställer en planeringsram för budgetåret 1991/92 om sammanlagt 40285 årsstudieplatser,

2. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. l990/ 912100 bil. 10 till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 745 546000 kr.

Hänvisningar till S21

21.2. Nionde huvudtiteln G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

] prop. 1990/91: 100 bil. 1 1 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvak- tan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 60 milj. kr. till miljöförbättrande åtgärder i jordbru- ket. Vi återkommer nu till denna fråga.

G 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

1989/90 Utgift 22 018 662 Reservation 139 738 663 1990/91 Anslag 60 000000 1991/92 Förslag 58100000

Anslaget används för att ta fram metoder för typgodkännande av göd- selspridare. teknikutveckling av gödselspridare, försök och utveckling av höst- och vinterbevuxen mark och serieprovning av spridare.

Lantbruksstyrelsen

Lantbruksstyrelsen föreslår att anslaget för Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket förs upp med totalt 111 milj. kr. per år under treårsperioden 1991/92—1993/94.

Regeringens överväganden

Anslaget är väsentligt för att nå de uppsatta målen om närsaltsläckage, ammoniakavgång och bekämpningsmedelsanvändning. Anslagsbeloppet bör för nästa budgetår engångsvis tas upp med 58,1 milj. kr. för att tas i anspråk under treårsperioden 1991/92— 1993/94. Dessa medel bör dispo- neras enligt vad vi har beskrivit i avsnitten 17.6.1 — 17.6.7.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår riksdagen att till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 58 100000 kr.

21.3. Fjortonde huvudtiteln

I årets budgetproposition (prop. 1990/91: 100 bil. 16) har regeringen före- slagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ärendet, för budgetåret 1991/92 under angivna anslagsrubriker beräkna följande be- lopp.

A 1. Miljödepartementet 28 727 000 kr. A 2. Utredningar m.m. 19 000000 kr. B 1. Statens naturvårdsverk 384 516 000 kr. B 2. Bidrag till miljöarbete 167 585 000 kr. B 3. Investeringar inom miljöområdet 100000000 kr. B 4. Miljöforskning 1 12 351 000 kr. B 5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle:

Avfallshantering 4 000 000 kr. B 6. Koncessionsnämnden för miljöskydd 14 253 000 kr. B 7. Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond 22 000000 kr. B 8. Visst internationellt miljösamarbete 10 850 000 kr. B 9. Stockholms internationella miljöinstitut 25 000000 kr. B 10. Inredning och utrustning av lokaler vid vissa

myndigheter 1 1 400000 kr. B 11. Kemikalieinspektionen 1000 kr. B 12. Landskapsvårdande åtgärder 100 000000 kr.

Vi tar nu upp dessa frågor och ytterligare en anslagsfråga.

A. Miljödepartementet m.m. A 1. Miljödepartementet 1989/90 Utgift 31662000

1990/91 Anslag 28 727000 1991/92 Förslag 34217000

1990/91 Beräknad ändring 1991/92 Personal 85 + 2 Anslag Förvaltningskostnadcr 28 727 000 + 5 490 000 (därav lönekostnader) (23 649 000) (+ 3 326 000)

Med hänvisning till sammanställningen och avsnitt 5.1 1 beräknar rege- ringen anslaget till 34217000 kr. för nästa budgetår. Under anslaget har medel beräknats för en tjänst som miljöattaché i Bryssel samt för viss för- stärkning av resurserna för internationellt samarbete m.m., bl.a. genom omprioriteringar inom regeringskansliet.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret 1991/92 an- visar ett förslagsanslag på 34 217 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1989/90 Utgift 25 955 293 Reservation 10051 514 1990/91 Anslag 19 000 000 1991/92 Förslag 19 000 000

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamhe— ten bör anslaget uppgå till 19 milj. kr. under nästa budgetår.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 an- visar ett reservationsanslag på 19 000 000 kr.

B. Miljövård B 1. Statens naturvårdsverk

1989/90 Utgift 149104438l 1990/91 Anslag 384516000 1991/92 Förslag 424816000

' Avser förslagsanslaget Statens naturvårdsverk.

Statens naturvårdsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör miljövård, däri inbegripet naturvård och miljöskydd. Verket har till uppgift att leda och främja företrädesvis tillämpad forskning och under- sökningsverksamhet inom miljöområdet. Verket skall vidare svara för vissa frågor om rörligt friluftsliv, jakt och viltvård. Verket har även ett särskilt ansvar för utbildning och information på miljövårdens område. Till verkets förvaltningsområde hör ärenden enligt miljöskyddslagen (1969:387) i den mån dessa inte ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighet. Verket skall bevaka miljövårds- intresset vid tillämpningen av plan- och bygglagen (1987210) och lagen (l987:12) om hushållning med naturresurser m.m. i den mån det inte ankommer på andra myndigheter. Verket skall vidare medverka i det internationella miljövårdssamarbetet. Naturvårdsverket är fr.o.m. den 1 januari 1991 central tillsynsmyndighet enligt renhållningslagcn (1979: 596) och har vissa centrala tillsynsuppgifter enligt hälsoskyddslagen (1982:1080). Naturvårdsverkets organisation framgår av förordningen (1988: 518, ändrad 1989: 124) med instruktion för statens naturvårdsverk.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket hemställer att 704 807000 kr. anvisas för budgetåret 1991/92. Naturvårdsverket hemställer vidare om en treårig budgetram omfattan- de 2 201 921000 kr. för budgetåren 1991/92— 1993/94.

Av de begärda resursförstärkningarna ger naturvårdsverket högsta prio- ritet åt nationell miljöövervakning, miljöutredningar. internationellt arbe- te, vård och förvaltning av skyddad natur samt information och utbild- ning. Förslaget innebär att nästan hälften av resursförstärkningen avser två helt nya bidragsposter, nämligen Åtgärder mot miljöskador och Stöd till ny miljöskyddsteknik.

Om naturvårdsverket inte erhåller begärda resurförstärkningar förordar verket en neddragning av forskningsverksamheten inom anslaget B 1. Statens naturvårdsverk för att satsningar på ny verksamhet såsom t.ex. miljöövervakning skall bli möjliga.

Regeringens förslag Prop. 1990/91: 90

Verksamhetens inriktning:

Naturvårdsverket är den samlande och drivande kraften i arbetet för ett miljöanpassat samhälle — nationellt och internationellt. Verkets arbete syftar till att för oss och för kommande generationer säkerställa en god miljö och biologisk mångfald.

Resurser:

B 1. Statens naturvårdsverk/ramanslag 1991/92 424816000 kr.

Övrigt:

För att ge en helhetsbild av naturvårdsverkets budget redovisas också följande anslag. Behandlingen av dessa anslag sker under resp. anslagsrub- rik samt under resp. sakavsnitt i propositionen.

B 2. Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag 1991/92 (del av anslaget till andra myndigheter) 21 1 855 000 kr. B 3. Investeringar inom miljöområdet, reservations-

anslag 1991/92 128 000000 kr. B 4. Miljöforskning, reservationsanslag 1991/92 133 190000 kr. B 12. Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

1991/92 200 000000 kr. B 13. Åtgärder mot miljöskador, reservationsanslag

1991/92 25 000 000 kr.

Regeringens överväganden:

Budgetram:

Regeringen beslutade den 1 november 1990 (Dir. 1990:67) att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets uppgifter och organisa- tion.

Utgångspunkten för utredarens arbete skall vara naturvårdsverkets cen- trala roll i det samlade miljöarbetet och att verkets organisation anpassas till en mål- och resultatorienterad styrning.

I avvaktan på utredningens resultat bör naturvårdsverket inte medges någon treårig budgetram. Naturvårdsverket bör dock fasas in i den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92—1993/94. Regeringen kommer senare att, bl.a. mot bakgrund av utredningens resultat, ge na- turvårdsverket direktiv för en anslagsframställning avseende budgetåren. 1992/93—1993/94. För budgetåret 1991/92 anvisas under B 1. Statens naturvårdsverk 424 816000 kr. 481

Resultatbedömning:

Naturvårdsverket har arbetat intensivt med att ta fram instrument för verksamhetsplanering och verket har formulerat mål för sin verksamhet. Detta arbete är väl genomfört.

Som utgångspunkt för en resultatred0visning krävs ett tillförlitligt bas- datasystem. Med utgångspunkt från målformuleringama kan sedan en resultatred0visning arbetas fram. Arbete med detta pågår inom natur- vårdsverket. Det är angeläget att naturvårdsverket i anslagsframställning- en för 1992/93—1993/94 för fram en resultatred0visning i kvantitativa termer.

Skäl:

Mot bakgrund av att naturvårdsverkets uppgifter och organisation för närvarande utreds, föreslås naturvårdsverket under budgetåret 1991/92 arbeta inom följande huvudområden: kunskapsuppbyggnad, policyarbete, internationellt arbete, stöd och styrning. information och utbildning, ären- dehandläggning och internt stöd.

Regeringen återkommer i nästa års budgetproposition till riksdagen med en fördjupad redovisning av naturvårdsverkets organisation. Anslaget B 1. Statens naturvårdsverk är ett ramanslag som i huvudsak omfattar följande ändamål. Kunskapsuppbyggnaden sker främst genom nationell miljöövervakning, viss miljöforskning. naturresursinventeringar och utredningar. Det mera åtgärdsinriktade arbetet omfattar bl.a. infor- mation och utbildning, intemationellt arbete, policyarbete, uppföljning och ärendehandläggning. Till detta kommer naturvårdsåtgärder i odlings- landskapet samt vård av naturvårdsobjekt. Avveckling av CFC-förore- ningar hör också till det åtgärdsinriktade arbetet. Slutligen belastas ansla- get också av kostnader för löner, administration och lokaler.

Utgångspunkterför nästa budgetårs anslag:

Såsom tidigare har redovisats (i kapitel 9) föreslår regeringen att miljö- övervakningen totalt tillförs 75 milj. kr. för treårsperioden 1991/92— 1993/94. Medlen för nationell miljöövervakning bör samlas under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, medan medlen för regional miljöövervakning bör redovisas under anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete. Detta innebär en höjning för budgetåret 1991/92 med 12 990000 kr. för nationell miljööver- vakning under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, till sammanlagt 40 milj. kr. Till regional miljöövervakning under anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete överförs 5,2 milj. kr.

Anslaget för restaurering av Hornborgasjön omformas till ett engångs- reservationsanslag under anslaget B 3. Investeringar inom miljöområdet. Budgettekniskt förs 6,3 milj. kr. över från B 1 till B3.

Såsom har redovisats i avsnitt 16.3.4 föreslår vi att verksamheten för vård och förvaltning tilldelas ytterligare 26 milj. kr. Denna ökning är

nödvändig på grund av ökad areal skyddad mark och ökade vårdkostna- der. Verksamheten för hotade arter tilldelas ytterligare 4 milj. kr.

Mot bakgrund av vad som anförts i regeringens skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) föreslår regeringen en minskning av naturvårdsverkets forskningsverksamhet finansierad över anslaget B 1. Statens naturvårds- verk. Detta är i linje med naturvårdsverkets egen prioritering i anslags- framställningen för 1991/92. Forskningsverksamheten totalt sett inom miljövårdsområdet kommer dock att öka genom en höjning av anslaget B 4. Miljöforskning med 20,8 milj. kr.

I övrigt räknar vi med oförändrat medelsbehov.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom naturvårdsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat, 2. att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 424 816 000 kr.

B 2. Bidrag till miljöarbete

1990/91 Anslag 167585000 1991/92 Förslag 211855000

Under detta anslag anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra myndigheter än statens naturvårdsverk samt till organisationer för arbete inom naturvårdsverkets ansvarsområde. Det gäller i stor utsträck- ning medel för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning till länsstyrelserna och andra myndigheter. Det gäller också medel till länsstyrelserna för regional miljöövervakning. Över detta anslag anvisas också bidrag till ideella organisationer inom miljövårdens område.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket föreslår att regionala miljöövervakningsprogram skall finnas för varje län och att 18 milj. kr. anslås för detta. Verket föreslår också att den regionala bevakningen av havsföroreningar tilldelas 2,8 milj. kr. Vidare föreslår naturvårdsverket en utbyggnad av ADB-kapaciteten på regional nivå med 4 milj. kr. Naturvårdsverket föreslår förstärkta resurser till återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning med ytterligare 44 milj. kr.

Regeringens överväganden

Medel för verksamheter inom kemikalieinspektionen och styrelsen för teknisk utveckling som hittills anvisats över anslaget B 2. Bidrag till

miljöarbete föreslås i fortsättningen bli anvisade direkt till dessa myndig- _ heter. Till kemikalieinspektionens anslag överförs därför 12 milj. kr. och till anslaget till styrelsen för teknisk utveckling 4 milj. kr.

Som vi tidigare (kapitel 9) har redovisat föreslår vi att miljöövervak- , ningen totalt tillförs ytterligare 75 milj. kr. för treårsperioden 1991/92— 1993/94. För budgetåret 1991/92 föreslår vi en förstärkning med 3,8 milj. kr. för regional miljöövervakning under detta anslag. Vidare föreslår vi att befintliga resurser för miljöövervakning, 5,2 milj. kr. som under inneva- rande budgetår ligger under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, förs över till detta anslag.

Medlen för försumingsåtgärder föreslås höjas med 44 milj. kr. enligt vad som redovisats i kapitel 10. Något särskilt anslag för återställningsåtgärder i kalkade och cesiumdrabbade vatten, vilket fiskeristyrelsen har föreslagit, bör inte inrättas. Åtgärder av detta slag får liksom tidigare finansieras inom ramen för medel till åtgärder mot försurning (jfr. prop. 1990/91: 100 bil. 11 s. 52).

I övrigt räknar vi med ett i princip oförändrat medelsbehov för nästa budgetår.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 21 1 855 000 kr.

B 3. Investeringar inom miljöområdet

1989/90 Utgift 102217021l Reservation 751000 1990/91 Anslag 100 000 000 1991/92 Förslag 128 000000 ' Anslaget Mark för naturvård.

Från anslaget betalas statens förvärv av värdefulla naturområden. De naturvårdsobjekt som förvärvas med utnyttjande av medel från anslaget liksom vissa andra naturvårdsobjekt i statens ägo redovisas på naturvårds- fonden. Naturvårdsfonden förvaltas av statens naturvårdsverk.

Från anslaget betalas vidare ersättningar enligt naturvårdslagen samt 86 och 122 55 byggnadslagen (1947z835) i deras lydelse den 1 januari 1965. Från anslaget kan lämnas statsbidrag till kommuner eller kommunala stiftelser för skydd av mark för naturvårdsändamål. Dessutom får anslaget disponeras för utrednings-, förhandlings- och värderingskostnader i sam- band med Säkerställande av mark för naturvårdsändamål.

Statens naturvårdsverk

Säkerställandearbetet under de tre närmaste åren kommer att koncentre- ras främst till urskogar. För det långsiktiga arbetet med att säkerställa skogar anser verket att ytterligare drygt 100000 hektar skogsbiotoper, in-

nefattande fjällnära skogar, urskogar nedanför skogsodlingsgränsen, skär- gårdsskogar, ädellövskogar, större sumpskogar och övriga lövskogar, bör säkerställas under en period av fem till tio år. Kostnaden beräknas grovt till 750 milj. kr. Därtill kommer behov att även säkerställa andra naturty- per som 'myrområden, områden i odlingslandskapet, sjöar och vattendrag samt marina områden. Omfång av dessa behov samt kostnader därför är ännu inte kända.

Restaureringen av Hornborgasjön pågår enligt den antagna planen. För kommande treårsperiod beräknar naturvårdsverket anslagsbehovet till 48 milj. kr.

Regeringens överväganden

Regeringen delar naturvårdsverkets uppfattning att för kommande bud- getår bör verket i arbetet att bevara skyddsvärda områden alltjämnt priori- tera urskogar. Så snart som möjligt bör verket ta fram en preliminär beräkning av investeringsbehoven för skydd av de viktigaste naturtyperna med stöd av naturvårdslagen på samma sätt som gjorts för skogsbiotoper.

Vidare bör resurserna för restaurering av Hornborgasjön, vilka under innevarande budgetår anvisats under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, föras över till detta anslag. Av den totala kostnaden för restaurerings- projektet kvarstår 48 milj. kr. Regeringen föreslår att hela summan anvisas under budgetåret 1991/92. Resultatet av projektet bör redovisas till rege- ringen då det har slutförts.

Anslaget till mark för naturvård ökades budgetåret 1989/90 från 40 till 100 milj. kr. Mot bakgrund av behovet av att minska de statliga utgifterna, vilket vi har belyst i regeringens skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50), föreslår regeringen att medlen för dessa ändamål tillfälligt minskas med 20 milj. kr. för budgetåret 1991/92.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 128 000000 kr.

B 4. Miljöforskning

1989/90 Utgift 112234 287' Reservation 11699 259' 1990/91 Anslag 1 12 351 000 1991/92 Förslag 133 190000

' Anslaget Miljövårdsforskning.

Under detta anslag anvisas medel för miljöforskning. Medlen dispone- ras av statens naturvårdsverk. En särskild forskningsnämnd med företrä- dare för såväl forskare som avnämare beslutar om anslagets användning.

Vidare finansieras från anslaget s.k. kollektiv miljöforskning tillsammans med näringslivet.

Naturvårdsverkets forskningsverksamhet inriktas på att studera sprid- ning och effekter av föroreningar och på att belysa följderna av andra ingrepp i miljön samt hur olika styrmedel kan användas för att minska och förebygga miljöproblem.

Regeringens överväganden

Inriktningen av miljöforskningen samt forskningsanslagets storlek har för treårsperioden 1990/91—1992/93 fastställts i riksdagens forskningspoliti- ska beslut (prop. l989/90:90,' JoU17, rskr. 336). I forskningsproposi- tionen, som har medfört en avsevärd förstärkning av miljöforskningen, lägger regeringen särskild vikt vid den naturvetenskapliga och den sam- hällsvetenskapliga miljöforskningen. Den marina forskningen om storska- liga processer och miljöeffekter i de öppna havsområdena i Östersjön och Västerhavet får en fortsatt resursförstärkning i enlighet med de riktlinjer som regeringen lagt fast i tidigare propositioner. Av andra särskilt angeläg- na projektområden som sätts i gång under perioden kan nämnas klimatför- ändringar och deras effekter samt miljövärdering av den moderna biotek- niken.

Medel för stöd till kollektiv forskning inom miljöområdet bör även fortsättningsvis ställas till förfogande från detta anslag. Verksamheten skall bedrivas i enlighet med ett ettårigt avtal träffat mellan staten och Föreningen för Industriell Miljövårdsforskning (FIM). Ansvaret för forsk- ningens genomförande avses liksom hittills vila på Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med 133 190000 kr. Regering- en har vid anslagsberäkningen löne- och prisomräknat den anslagsnivå som godkändes av riksdagen våren 1990.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Miljofbrskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 133 190000 kr.

B 5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering

1990/91 Anslag 4000000 1991/92 Förslag 12360000

I propositionen 1989/90: 90 om forskning har cheferna för miljö- och industridepartementen presenterat ett gemensamt treårigt program för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Miljödepartementets del behandlar avfallshantering och industridepartementets del behandlar miljöanpassad produktutveckling.

Programmet finansieras under treårsperioden med 37 milj. kr. från miljödepartementet och 51 milj. kr. från industridepartementet. För att hantera stödet har en myndighet bildats: programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. I programrådet ingår sex ledamöter varav en är ordförande. Den praktiska hanteringen av stödet sköts av ett kansli.

Miljöanpassad produktutveckling samt behandling och hantering av avfall är en växande uppgift inom ett modernt industrisamhälle. Regering- en konstaterar att det nyinrättade programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle har en mycket viktig uppgift framför sig och har för nästa år beräknat 12 360000 kr. för avfallshantering och 16 610000 kr. för miljöanpassad produktutveckling.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfalls- hantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

12 360000 kr.

B 6. Koncessionsnämnden för miljöskydd

1989/90 Utgift 15034418 1990/91 Anslag 14253000 1991/92 Förslag 17863000

Koncessionsnämnden för miljöskydd handlägger ärenden rörande till- stånd enligt miljöskyddslagen (1969:387). Fr.o.m. den 1 juli 1989 prövar nämnden beslut som överklagas från länsstyrelserna. Nämnden består vid sådan handläggning av ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden har fem avdelningar.

Koncessionsnämnden hemställer i sin anslagsframställan att riksdagen fastställer en budgetram för perioden 1991/92 — 1993/94 om 50 713 000 kr. och anvisar ett ramanslag för budgetåret 1991/92 om 17071 000 kr.

Verksamhetens inriktning:

Verksamheten förutsätts bli oförändrad och drivas enligt nuvarande regel-, system under treårsperioden.

Resurser:

Ramanslag 1991/92 17 863000 kr.

Regeringens överväganden:

Budgetram:

Budgetramen för perioden 1991/92 — 1993/94 har beräknats till 53 589 000 kr.

' Resultatbedömning:

Nämnden redovisar kvartalsvis statistik över antalet meddelade beslut. Denna statistik utgör, enligt regeringens bedömning inget rättvisande un- derlag för en resultatred0visning. Två till synes likartade beslut kan, på grund av ärendenas olika svårighetsgrad och komplexitet, ha tagit väsent- ligt olika resurscr i anspråk. '

Ett internt utvecklingsarbete inom myndigheten syftar bl.a. till att ta fram en verksamhetsstatistik som ger en adekvat prestationsuppföljning.

Skäl: Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan leda till förändringar på sikt.

Parallellt med den ordinarie verksamheten under budgetperioden bör arbetet koncentreras på att fullfölja det interna utvecklingsarbete som har påbörjats i samband med arbetet med den fördjupade anslagsframställ- ningen. Arbetet syftar till att utveckla de interna arbetsformerna.

Vid beräkningen av budgetramen för treårsperioden 1991/92—1993/94 och ramanslaget för budgetåret 1991/92 har vi i övrigt utgått från att verksamheten skall kunna bedrivas med i princip oförändrade resurser.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom koncessionsnämndens för miljöskydd ansvars- område skall vara i enlighet med vad vi förordat, 2. att riksdagen till Koncessionsna'mnden för miljöskydd för bud- getåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 17 863 000 kr.

B 7. Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond

1989/90 Utgift 17000000 1990/91 Anslag 22 000 000 1991/92 Förslag 22 000 000

Förenta Nationernas miljöfond inrättades genom beslut av 1972 års generalförsamling för att inom ramen för FNs miljöprogram helt eller delvis finansiera kostnaderna för nya miljövårdsinitiativ inom FNs olika organ. Fondens användning står under överinseende av FNs miljöstyrelse.

Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrat belopp.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 000000 kr.

Prop. 1990/91 : 90

B 8. Visst internationellt miljösamarbete

1989/90 Utgift 9091921 1990/91 Anslag 10 850000 1991/92 Förslag 13900000

Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i vissa interna- tionella organisationer och för internationellt samarbete inom miljöområ- det. 1990/91 1. FN:s miljöstyrelse 800000 2. Marina miljökonven- tioner 2 400000 3. Internationella natur- vårdsunionen 650000 4. ECE-konventionen om långväga gränsöver- skridande luftföro- reningar 500000 5. Finsk-svenska gräns- älvskommissionen 400000 6. Nordiskt samarbete 300000 7. Bilateralt samarbete 1 250000 8. EFTA/EG 1 500000 9. Regionala och globa- la FN-konfercnscr 1 000000 10. Wienkonventionen och Montrealprotokollet 600000 1 l. Konventionen om gräns- överskridande transporter av miljöfarligt avfall 12. Bidragtill miljö- organisationer för internationellt arbete — 13. Diverse internatio- nella organisatio- ner och kongresser 1 450000 10850 000

Det internationella miljösamarbetet har stor betydelse för att åstadkom- ma en förbättrad miljö i vår omvärld och i vårt land. Det internationella samarbetet bör successivt utvecklas. Detta gäller bl.a. det bilaterala samar- betet med Öst- och Centraleuropa. I anslaget ingår en ny post avsedd för bidrag till svenska ideella miljöorganisationers internationella verksam- het. Med hänvisning till vad vi tidigare (kapitel 5) har anfört och till sammanställningen beräknar vi anslaget till 13,9 milj. kr. nästa budgetår.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budget-

Beräknad Andring 1991/92

+ 50 000

+ 100000

+ 750000 + 1000000

1 000 000 400 000

+ 200 000 + 2 000 000

+ 350000 + 3 050 000

året 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 900000 kr.

B 9. Stockholms internationella miljöinstitut

1989/90 Utgift 25 000000' 1990/91 Anslag 25 000000 1991/92 Förslag 25 000 000 ' Anslaget Internationella institutet för miljövänlig teknik.

Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd till stiftelsen Stock- holms internationella miljöinstitut (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373). För budgetåret 1991/92 beräknar vi anslaget till 25 milj. kr.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut för bud- getåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25 000000 kr.

B 10. Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter

1989/90 Utgift 7 907 754 Reservation 2 353 905 1990/91 Anslag 1 1 400 000 1991/92 Förslag 13 200000

Från anslaget betalas kostnader för inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter inom miljödepartementets verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen har inredningsansvar för myndigheterna och Utrust- ningsnämnden för universitet och högskolor har utrustningsansvar.

Statens naturvårdsverk

Inredning Byggnadsstyrelsen

Byggnadsstyrelsen hemställer att en ram på 2,5 milj. kr. uppförs i inred- ningsplanen för budgetåret 1991/92 avseende nybyggnad i Studsvik av laboratorium för akvatisk toxikologi. För ersättningsanskaffningar föreslås en kostnadsram på 1,2 milj. kr. för budgetåret 1991/92.

Utrustning

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor hemställer att det i utrustningplanen för budgetåret 1991/92 förs upp en kostnadsram för naturvårdsverkets fördelning om 12,7 milj. kr. Utrustningsnämnden be- räknar anslagsbehovet för 1991/92 till 13,6 milj. kr. exkl. moms. Ersätt-

ningsbehoven avser huvudsakligen utrustning till laboratorierna. Den största delen av nyanskaffningsbehoven avser datorutrustning för verkets olika datorsystem.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår i avvaktan på översynen av naturvårdsverkets verk- samhet att kostnadsramen för naturvårdsverkets fördelning för budgetåret 1991/92 förs upp med ett belopp — efter höjning motsvarande prisomräk- ning — om 10308 000 kr. inkl. mervärdesskatt. Anslagsbehovet för bud- getåret 1991/92 beräknas till 13200 000 kr. inkl. mervärdesskatt.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av utrustning till lokaler vid statens naturvårdsverk inom den kost- nadsram som förordats, 2. att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag

på 1 3 200 000 kr.

B 1 1. Kemikalieinspektionen

1989/90 Utgift 53 591000| 1990/91 Anslag 1000 1991/92 Förslag 1000 ' inkl medel från anslaget B 6. Särskilda projekt på miljövårdens område, anslagspos- ten 3

Kemikalieinspektionen inrättades den 1 januari 1986. Inspektionen är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter i den mån frågorna inte handläggs av någon annan myndighet.

Kemikalieinspektionen leds av en styrelse. Chef för inspektionen är en generaldirektör som även är ordförande i styrelsen. Till inspektionen finns ett toxikologiskt råd knutet som är expertorgan för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor.

Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras genom de avgifter som betalas enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel och enligt förordningen (1986: 199) om avgifter för finansiering av kemikalieinspek- tionens verksamhet. Dessutom finansieras viss verksamhet vid inspektio- nen genom miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel.

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen har hösten 1990 kommit in till regeringen med förslag till verksamhetsinriktning och budgetförslag för treårsperioden 1991/92—1993/94.

Kemikalieinspektionen anger i sin anslagsframställning mål för verk- samheten under treårsperioden. Inspektionen föreslår en förstärkning un- der treårsperioden med medel motsvarande 30 tjänster samt 9,6 milj. kr. för särskilda undersökningar, konsulter m.m. ] denna resursförstärkning ingår fyra tjänster och 1 milj. kr./år för produktregistrets utbyggnad samt fem tjänster för arbetet med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen. Utöver detta bör enligt inspektionen ett särskilt resurstillskott motsvaran- de tre tjänster tilldelas kemikalieinspektionen under perioden för att ge utrymme för EFTA-EG-arbetet.

Vidare anser kemikalieinspektionen att möjligheten bör prövas att ta i anspråk medel ur sådana fonder som föreslås i miljöavgiftsutredningens betänkande för att nå snabba resultat bl. a. vad gäller arbetet med begräns- ning av vissa kemikalier. Kemikalieinspektionen föreslår att 30 milj. kr. får tas i anspråk under treårsperioden för detta ändamål.

Sammanfattningsvis innebär kcmikalieinspektionens förslag en total re- sursram för de tre åren på 246 239000 kr., varav 76 753000 kr. för 1991/92.

Regeringens förslag

Verksamhetens inriktning och prioriterade områden 1991/92— 1993/94:

Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen har en samordnande och på- drivande roll inom kemikaliekontrollen.

Under treårsperioden bör kemikalieinspektionen införa ett sy- stem för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och bygga ut produktregistret. Vidare bör ytterligare insatser göras för att företa- gen bättre skall uppfylla kraven enligt lagen (1985: 426) om kemiska produkter bl. a. vad gäller tillämpningen av substitutionsprincipen. För att åstadkomma detta är det bl.a. angeläget att ge ytterligare stöd till de regionala och lokala tillsynsorganen. Arbetet med be- gränsningar av hälso- och miljöfarliga ämnen skall drivas vidare, bl. a. i internationellt samarbete, liksom utredningsverksamhet med särskild inriktning mot effektområdena miljöfarlighet, allergi och cancer.

Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel skall un— der treårsperioden inriktas mot omprövning av godkända medel, godkännande av nya medel samt insatser för att begränsa använd— ningen av kemiska bekämpningsmedel. Förhandsgranskning av bio- logiska bekämpningsmedel föreslås införas från den 1 januari 1992.

Resurser: Förslagsanslag 1991/92 1000 kr.

Regeringens överväganden Prop. 1990/91 : 90

Budget 1991/92_ 1993/94.-

För att kemikalieinspektionen skall kunna fylla sin viktiga funktion i utvecklingen mot ett samhälle. där användningen av kemiska ämnen och produkter inte innebär oacceptabla risker och effekter på människa och miljö behöver inspektionen förstärkas. För treårsperioden 1991/92— 1993/94 beräknar regeringen en omfattning av verksamheten på samman- lagt :188410000kr. Kostnaderna för budgetåret 1991/92 beräknas till 61970000kr. (+8 637000 kr.).

Den beräknade omfattningen och utvecklingen av kemikalieinspektio- nens verksamhet 1991/92—1993/94 framgår av följande sammanställning (1 OOO-tal kr.).

Ekonomisk plan 1991/92 —1993/94

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1991/92—1993/94 KOSTNADER Produktkontroll Tillsyn m.m. 25186 31 155 32155 32655 95965 Särskilda undersökningar 7054 9054 9054 9054 27162 Bekämpningsmedelskontro/l Förhandsgranskning 7 393 8061 8061 8061 24183 Särskilda undersökningar 1 700 1 700 1 700 1 700 5 100 Särskilda projekt 12 000 12 000 12 000 12 000 36 000 Summa 53 333 61970 62 970 63470 188410 INTÄKTER Kemikalieavgifter 32240 40209 41209 41709 123 127 Bekämpningsmedels avgifter 9 093 9 761 9 761 9 761 29 283 Miljöavgifter på bekämpnings- medel och handelsgödsel 12 000 12 000 12 000 12 000 36 000 Summa 53 333 61 970 62 970 63 470 188 410 Resultatbea'ömning:

Regeringens sammantagna bedömning när det gäller kemikalieinspektio- nens verksamhet är att myndigheten arbetar målinriktat och konkret samt med en hög kompetens.

Kunskaperna om kemikaliers grundläggande egenskaper har ökat konti- nuerligt som en följd av den allmänna forskningen i Sverige och utom- lands. Kunskap om kemikalier har också genererats genom kemikaliein- spektionens verksamhet. Kemikalieinspektionen har tagit fram eller låtit ta fram vetenskapligt underlag för åtgärder av olika slag, bl. a. för klassifi- cering av kemiska ämnen. Inspektionen har genomfört omfattande utred- ningar och utvärderingar avseende kemikaliers hälso- och miljöfarlighet, vilket kunnat fungera som vägledning i företagens arbete med att klassifi- cera och märka sina produkter. Verksamheten har resulterat i ett stort antal rapporter, som har bidragit till att öka och sprida kunskaperna om kemiska produkter. De har lämnat det nödvändiga underlaget för de 493

regleringar som redan vidtagits och för de förslag om begränsningar av hälso— och miljöfarliga ämnen som tagits fram samt för den tillsynsverk- samhet som bedrivits. Detta arbete har givit företagen kunskap och signa- ler om vilka ämnen och produkter som bör bytas ut mot mindre farliga.

När det gäller genomgången av gamla bekämpningsmedel har, enligt regeringens bedömning, ett omfattande och värdefullt arbete utförts. Det- ta arbete har bidragit till att det av riksdagen uppsatta målet om en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket mellan åren 1985 och 1990 har nåtts.

Kemikalieinspektionens medverkan i det internationella arbetet för att öka kunskaperna om kemikalier och att i bred samverkan med andra länder finna vägar att begränsa användningen av skadliga kemikalier har gett goda resultat och är fortsatt mycket betydelsefullt.

Det är dock, enligt regeringens mening, angeläget att kemikalieinspek- tionen fortsätter att utveckla sin resultatanalys genom att ta fram metoder som förbättrar möjligheterna att följa upp och utvärdera resultatet av kemikalieinspektionens arbete, vad gäller både prestationer och effekter.

Verksamhetens inriktning ] 991/92 — ] 993/94:

Utgångspunkter och övergripande mål för kcmikalieinspektionens verk- samhet har vi tidigare redovisat (avsnitt 13.2).

Regeringen ställer sig i huvudsak bakom den av kemikalieinspektionen förordade inriktningen av verksamheten. Följande kommentarer belyser ytterligare de prioriteringar inom olika områden som regeringen anser bör goras.

Allmän kemikaliekontroll

För alla kemikalier gäller principen om producentens dvs. tillverkarens, importörens eller leverantörens huvudansvar för sina produkter. En av kemikalieinspektionens viktigaste uppgifter är att se till att företagen tar detta ansvar. I det praktiska utförandet av denna tillsyn krävs t. ex. utfär- dande av tillämpningsföreskrifter, utredningsverksamhet, information och inspektioner.

För att generellt förbättra kemikaliekontrollen skall informationen om kemi'ska ämnen byggas upp ytterligare genom att ett system förjörhands- anmälan av nya kemiska ämnen införs och att kcmikalieinspektionens produktregister utvecklas. Vi har tidigare behandlat denna fråga (avsnitt 13.2.2 Förstärkt kemikaliekontroll). Regeringen beräknar ökade resurser för dessa ändamål med totalt 10 milj. kr. under treårsperioden, varav 2,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92.

Trots goda resultat av kcmikalieinspektionens vetenskapliga verksam- het, bl.a. i internationellt samarbete, saknas fortfarande viktig kunskap om en stor del av existerande allmänkemikalier, särskilt beträffande miljö- farlighet samt allergi- och cancerframkallandc egenskaper. Utrednings- verksamheten avseende kemikaliers hälso- och miljöfarlighet bör under de närmaste åren inriktas framförallt mot de prioriterade effektområdena

miljöfarlighet, allergi och cancer. Det är särskilt angeläget att under treårs- perioden få till stånd en praktisk tillämpning av nya bedömningsgrunder för miljöfarlighet.

Kemikalieinspektionen bör under treårsperioden även genomföra ytter- ligare insatser för att företagen bättre skall uppfylla sitt ansvar enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter. Det är särskilt angeläget med åtgärder för att få företagen att bättre uppfylla sin utrednings- och infomations- skyldighet samt för att i ökad utsträckning tillämpa substitutionsprincipen. dvs. att företagen byter ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga alternativ. De centrala myndigheternas stöd till kommunerna och länssty- relserna i deras tillsyn över efterlevnaden av lagen om kemiska produkter och föreskrifterna till denna är av mycket stor betydelse för att nå en effektiv kemikaliekontroll. Olika former av stödjande insatser för att få en förbättrad lokal och regional kemikalietillsyn bör således vara en priorite- rad verksamhet under treårsperioden. Kemikalieinspektionens samord- nande och pådrivande roll är särskilt viktig här.

Internationell samverkan är en förutsättning för en effektiv kemikalie- kontroll eftersom den internationella handeln med kemiska produkter är omfattande. Det är därför angeläget att komma fram till internationella överenskommelser och samarbete om kemikaliefrågor. Därigenom kan också arbetsfördelningsvinster nås t.ex. i arbetet med att ta fram kunska- per om kemikaliers egenskaper och förekomst. Under treårsperioden bör därför det internationella samarbetet om kemikalier ytterligare betonas. Regeringen beräknar ytterligare 500000 kr. per budgetår under treårspe- rioden för det internationella arbetet.

Arbetet med att föreslå och driva på att användningen av särskilt hälso- och miljöfarliga kemikalier avvecklas eller begränsas bör fortsätta med hög intensitet och i internationell samverkan, särskilt inom ramen för samar- betet inom OECD och inom EFTA-EG-områdena. En genomtänkt arbets- fördelning mellan inspektionen och naturvårdsverket är särskilt angelägen i detta arbete liksom i den uppföljning som bör ske av redan påbörjade och aviserade avvecklings- och begränsningsplaner. För särskilda insatser för arbetet med begränsningar av vissa kemikalier och särskilda undersök- ningar har beräknats en resursökning med 6 milj. kr. under treårsperioden, dvs. med 2 milj. kr. per budgetår.

Dessutom beräknar regeringen att kostnaderna för ADB-investeringar (exkl. produktregistret) behöver förstärkas för treårsperioden med totalt 1,8 milj. kr.

Bekämpningsmedel

Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel skall inriktas mot omprövning av godkända medel, godkännande av nya medel samt insatser för att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel. Förhands- granskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås införas från den 1 januari 1992. Detta har vi behandlat i avsnitt 13.3 Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.

Under treårsperioden bör inspektionen fortsätta att verka för en utveck-

ling mot —- från hälso- och miljösynpunkt — bättre bekämpningsmetoder och bekämpningsmedel. Det är viktigt att komma ifrån de bekämpnings- medel som är riskabla för människor eller miljö, vars egenskaper inte är tillräckligt kända eller för vilka det finns alternativ som är bättre. Det är viktigt att förbättra kunskapen om gamla bekämpningsmedel så att den blir lika god som för de nya medel som godkänns i dag, samt att denna kunskap görs lättare tillgänglig för dem som hanterar medlen. Under treårsperioden bör omprövningen av gamla bekämpningsmedel priorite- ras.

Kemikalieinspektionen bör även under treårsperioden förkorta hand- läggningstiden för ansökningar om godkännande av nya bekämpningsme- del.

Regeringen räknar med oförändrade resurser (12 milj. kr./år) till kemi- kalieinspektionen för arbetet med att minska bekämpningsmedelsanvänd- ningen ijordbruket.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom kcmikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat, 2. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

B 12. Landskapsvårdande åtgärder

1990/91 Anslag 100000000 1991/92 Förslag 200000000

Medlen under anslaget skall användas för att betala ersättning till lant- brukare för landskapsvårdande insatser. Ersättningen skall bestämmas i civilrättsliga avtal mellan brukare och berörda myndigheter.

Regeringens överväganden

Anslaget bör föras upp med 200 milj. kr. för budgetåret 1991/92 i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90: 146, JoU 25, rskr.327).

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 200000 000 kr.

B 13. Sanering och återställning av miljöskadade områden Prop. 1990/91: 90

1989/90 Utgift 5930064 Reservation 40184985' 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag 25 000000

' Anslaget Åtgärder mot miljöskador.

För budgetåret 1988/89 anvisades ett reservationsanslag på 50 milj. kr. för åtgärder mot miljöskador. Medlen disponeras av statens naturvårds- verk.

Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk redovisar pågående arbete samt planer för det fortsatta arbetet med att sanera och återställa miljöskadade områden. Verket föreslår att ytterligare 150 milj. kr. anvisas för budgetåren 1991/92 1993/94 för dels nödvändig planering av ett långsiktigt åtgärdsprogram, dels fullföljande av påbörjade projekt och inledning av nya.

Regeringens överväganden

Regeringen har tidigare i kapitel 10 behandlat behovet av åtgärder i syfte att sanera och återställa miljöskadade områden. Med hänvisning till vad där anförs anser regeringen att naturvårdsverket för de närmaste fem budgetåren bör anvisas 25 milj. kr. per år för ändamålet. För budgetåret 1991/92 föreslår vi att 25 milj. kr. anvisas för sanering och återställning av miljöskadade områden.

Anslaget Åtgärder mot miljöskador bör nu få benämningen Sanering och återställning av miljöskadade områden. Den medelsreservation som kan finnas kvar på anslaget Åtgärder mot miljöskador bör få användas under den nya anslagsbenämningen.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områ- den för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25000000 kr.

Hänvisningar till S21-3

Propositionens lagförslag ' 1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med

naturresurser m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987: 12) om hushållning med

naturresurser m. m.'

dels att nuvarande 5 kap. skall betecknas 6 kap., dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande

lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

M iljökonsekvensbeskri vningar

1.6

En ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd som av- ses i 4 kap. skall innehålla en miljö- konsekvensbeskrivning.

2.6

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerjårjöre— skriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 25 skall upprättas en miljökonsekvens- beskrivning enligt detta kapitel.

3 9'

Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedöm- ning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

4 5 M i ljöko nsekvensbeskri vni n gen skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

' Lagen omtryckt 19871247.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (199 1 : 46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 251ageh(1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.' i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:46) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 ;?

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987: 10), vattenlagen (1983z291), miljöskyddslagen (1969:387), na- turvårdslagen (l964z822), lagen (l985:620) om vissa torvfyndighe- ter, väglagen (19711948), lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (l99l:45) och lagen (1966:314) om kontinental- sockeln.

' Lagen omtryckt 19871247. 2 Senaste lydelse 199 l : 46.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987: 10), vattenlagen (1983z291), miljöskyddslagen (1969:387), na- turvårdslagen (1964: 822), lagen (l985:620) om vissa torvfyndighe- ter, väglagen (1971:948), lagen (l902:7l s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (1991:45), lagen (1966: 314) om kontinental- sockeln och lagen ( I 983.293) om inrättande. utvidgning och avlys- ning av allmän farled och allmän hamn.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

3. Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)' dels att 13 och 14 äg" skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 aå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

135

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla 1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,

2. en beskrivning av miljöeffekten 2. en miljökonsekvensbeskrivning na såsom arten." styrkan och som möjliggör en samlad bedöm- räckvidden av de störningar som ning av en planerad anläggnings, verksamheten kan medföra. verksamhets eller åtgärds inverkan

på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser,

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten och förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske,

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a åoeh vad som därvid har kommit fram.

Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. 1 föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av ärendet. avvisa ansökningen.

Har erforderligt samråd enligt 12 a 5 inte ägt rum, får koncessionsnämn- den vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.

13 a & Tillståndshavaren är vid prövning av frågor som avses i 23— 25 och 27 929” skyldig att ge in den utredning om verksamheten och övriga förhål- landen som behövs för prövningen.

145

Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda

' Lagen omtryckt 1989z363.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra Slg,

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har vä- sentliga intressen att bevaka i frågan,

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig däröver, om inte annat följer av 17 5 förvaltningslagen (1986:223). .

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla sam- manträde eller besiktning enligt andra stycket 3.

Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning. Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämn- den fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m., tillämpas bestämmelserna i första— femte styckena.

I ett ärende enligt 23—25 och 27 55 får koncessionsnämnden vid vite förelägga tillståndshavaren att ge in den utredning som behövs för prövningen.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1991.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

4. Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 195 och 19 kap. 75 vattenlagen (1983z291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

195

En ansökan varigenom ett ansök- ningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, om inte annat följer av 20 å, innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tek- niska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar,

En ansökan varigenom ett ansök- ningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, om inte annat följer av 20 5, innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tek- niska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar, där-

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

ibland en miljökonsekvensbeskriv- ning,

2. uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot företaget från allmänna planeringssynpunkter samt uppgifter om möjlig alternativ lokalisering av företaget och om andra vattenföretag eller särskilda anlägg- ningar som kan antas behövas för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget,

3. så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka fastigheter som berörs av företaget samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare av sär- skild rätt till fastigheterna,

4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag har med- delats rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs av företaget,

5. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder till varje sakägare, om det inte på grund av företagets omfattning bör anstå med sådana uppgifter.

Ansökningen rörande ett företag, vars tillåtlighet kan antas komma under regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt 1 1 kap. 7— 1 1 55 samt om vad som huvudsak- ligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.

Om företaget avser utförande av ett vattenkraftverk, skall ansökningen innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra ström- fallsfastighet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 7 Q'

Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning, om föreskrifter enligt 25 andra stycket som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.

Om en föreskrift enligt 2 & andra stycket första meningen innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av den föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos länsstyrelsen.

Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av första, and- ra och fjärde styckena skall även beaktas andra beslut enligt 2 5, be- slut enligt 8, 9, 11 och 1955 na- turvårdslagen (1964:822), 19 bä andra och tredje styckena skogs- vårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 85 första styc- ket plan- och bygglagen (1987: 10), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det se- naste beslutet. Dessutom skall be- aktas sådan inverkan av hänsynsta- ganden enligt 21 & skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

Vid tillämpningen av första, and- ra och fjärde styckena skall även beaktas andra beslut enligt 2 5, be- slut enligt 5, 8, 9, 11 och 19 55 na- turvårdslagen (1964:822), förbud enligt 205 andra stycket och 21,6 andra stycket samma lag samt be- slut som avses i 19 bä andra och tredje styckena skogsvårdslagen (1979:429) och 14 kap. 85 första stycket plan- och bygglagen (1987: 10), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 & skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 85 eller motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Denna lag träderi kraft den 1 augusti 1991.

' Senaste lydelse 1990: 1377.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1983: 293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1983:293) om inrättande, utvidg- ning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall införas en ny paragraf, 1 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Iaf

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall lagen ( I 98 7: 12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens lagförslag

6. Förslag till Prop. 1990/91:90 Propositionens Lag om ändring 1 lagen (1977: 439) om kommunal lagförslag

energiplanering

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1977:439) om kommunal energipla- nering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5'

I varje kommun skall det finnas I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för tillförsel, distri- en aktuell plan för tillförsel, distri- bution och användning av energi i bution och användning av energi i kommunen. kommunen. Till planen skall höra

en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av den inverkan den i planen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushållningen med naturresur- ser.

Planen beslutas av kommunfullmäktige.

Denna lag träderikraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1985: 47. 505

7. Förslag till Prop. 1990/91:90 Propositionens Lag om förhandsgranskning av biologlska lagförslag

bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

Inledning

1 5 Med biologiskt bekämpningsmedel avses i denna lag mikroorganis- mer, virus, nematoder eller insekter, som framställts särskilt för att före- bygga eller motverka att sanitär olägenhet eller skada på egendom förorsa- kas av djur, växter, mikroorganismer eller virus.

Godkännande

2 & Ett biologiskt bekämpningsmedel får saluhållas eller användas endast om det är godkänt. Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälso— och miljövårdssynpunkt och behövs för det ändamål som anges i l 5.

Ett godkännande gäller i högst fem år. Godkännandet får förenas med villkor. -

35 Ansökan om godkännande skall göras av tillverkaren hos den myn- dighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om godkännande.

45 Ett godkännande får återkallas om tillverkaren åsidosätter föreskrif- ter eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag eller om förhål- landena ändras så att bekämpningsmedlet inte bör användas. Den som innehar ett godkännande kan hos prövningsmyndigheten skriftligen anmäla att godkännandet skall upphöra. Godkännandet upphör att gälla vid utgången av året närmast efter det år då en sådan anmälan kom in till prövningsmyndigheten.

55 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om undantag från kravet på godkännande. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndigheten besluta om undantag i det enskilda fallet. Föreskrift eller beslut enligt första stycket får innehålla krav på anmälan innan ett bekämpningsmedel saluhålls eller används.

Skyldighet vid hantering av biologiska bekämpningsmedel

6 5 Den som tillverkar, saluhåller eller använder ett biologiskt bekämp- ningsmedel skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga skada på människor eller i miljön. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. 506

Tillsyn' Prop. 1990/91: 90 7 5 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och vill- Proposrtronens

kor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de lagförslag myndigheter som regeringen bestämmer.

85 En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

95 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.

105 För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i sam- band med hanteringen av biologiska bekämpningsmedel, dock inte bostä- der, och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avgifter

11 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om avgifter för myndigheters verksamhet enligt denna lag.

Den som yrkesmässigt tillverkar, saluför eller använder ett biologiskt bekämpningsmedel skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.

Ansvar

125 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 5 första stycket eller 6 5 första stycket,

2. åsidosätter villkor enligt 2 5 andra stycket,

3. åsidosätter föreskrift enligt 6 5 andra stycket,

4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 8 5. Om ett brott som begåtts med uppsåt är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

I ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brotts- balken.

Den som har överträtt ett vitesförbud eller vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av förbudet eller föreläggandet. 507

135 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i Prop. 1990/91:90 förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt Propositionens denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till lagförslag böter.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985: 426) om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs att 185 lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

185

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall till den myndighet som rege- ringen bestämmer och i den omfatt- ning regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, myndigheten/ö- reskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

9. Förslag till

Lag om ändring i renhållningslagen (1979: 596)

Härigenom föreskrivs att 1 och 16 55 renhållningslagen (1979:596) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet som härrör från hushåll och därmed jämförligt avfall. Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och

slutligt omhändertagande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att hushållsavfall och annat avfall får införas till eller utföras ur riket endast efter särskilt tillstånd.

165'

Avgiften skall vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser bortforsling och slutligt om- händertagande vid enstaka tillfäl- len får kommunen besluta att avgif- ten skall erläggas särskilt för tillfäl- let i fråga. Avgiften skall bestäm- mas till högst det belopp som be- hövs för att täcka nödvändiga pla- nerings-, kapital- och driftskostna- der för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostna- derna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för annat ändamål än renhållning.

Avgiften skall vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser bortforsling och slutligt om- händertagande vid enstaka tillfäl- len får kommunen besluta att avgif- ten skall erläggas särskilt för tillfäl- let i fråga. Avgiften skall bestäm- mas till högst det belopp som be- hövs för att täcka nödvändiga pla- nerings-, kapital- och driftskostna- der för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostna- derna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig avfallshantering stimuleras.

Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållning-

en.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1992.

' Senaste lydelse 1990:235

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 24) om kommunal

parkeringsövervakning

Härigenom föreskrivs att 6 5 lagen (1987:24) om kommunal parkerings- övervakning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

65'

Föreslagen lydelse

Parkeringsvakter förordnas av kommunen.

Till parkeringsvakter får förord- nas arbetstagare hos kommunen, hos andra kommuner, hos kommu- nala parkeringsaktiebolag eller hos sådana bevakningsföretag som om- fattas av lagen (1974:191) om be- vakningsföretag.

Till parkeringsvakter får förord- nas arbetstagare hos

I. kommunen,

2. andra kommuner,

3. kommunala parkeringsaktie- bolag,

4. sådana kommunala trafikak- tiebolag som inom kommunen be- driver linjetrafik enligt yrkestrafk— lagen (1988: 263).

5. sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Som ett förordnande enligt första stycket skall också anses ett beslut av kommunen om anställning som parkeringsvakt eller motsvarande.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 19891482.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961 : 372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1961:372) om bensinskatt' skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

252

Skatt tas ut, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 40 öre per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15 (”C och med 2 kronor 64 öre per liter för annan bensin.

För metanol och etanol tas skat- ten ut med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i 1 5 första stycket a) eller b) tas skatten ut för den inblandade alkoholen med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kro- ner 40 öre per liter om den utgörs av blyfri bensin och med 2 kronor 64 öre per liter om den utgörs av annan bensin.

Skatt tas ut, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 37 öre per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om högst 0013 gram per liter vid 15 0C och med 2 kronor 68 öre per liter för annan bensin.

För metanol och etanol tas skat- ten ut med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i 1 5 första stycket a) eller b) tas skatten ut för den inblandade alkoholen med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kro- nor 37 öre per liter om den utgörs av blyfri bensin och med 2 kronor 68 öre per liter om den utgörs av annan bensin.

Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

' Lagen omtryckt 1984:993. 2 Senaste lydelse 19901585.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 10 5 lagen (1957:262) om allmän energiskatt' och bilaga 1 till lagen skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

1052. Skatten tas ut med i bilaga 1 angivet belopp för vikt- eller volymenhet. I

fall som avses i 8 5 första stycket 3 tas dock skatten ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på gasol som används för drift av motorfordon och annan gasol.

För oljor får volymen räknas om till 500C om temperaturen överstiger 700C när skattskyldigheten inträder.

Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillationsin- tervall) av olika bredd mellan 180 och 300”C och som innehåller högst 0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten.

Till miljöklass 2 hör till miljö- klass 1 inte hänförliga oljor som har ett kokintervall (destillationsin- tervall) av olika bredd mellan 180 och 30006” och som innehåller högst 0.02 viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten.

Till miljöklass 3 hör övriga oljor.

' Lagen omtryckt 1984z994. 2 Senaste lydelse 1990: 583.

Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillationsin- tervall) av olika bredd mellan 180 och 2850C vid 95 procent destillat. en densitet mellan 800 och 820 ki- logram per kubikmeter vid I5OC och som innehåller högst 0,001 viktprocent svavel och högst 5 vo- lymprocent aromatiska kolväten. Sådana oljor får inte innehålla klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och måttet på den naturli- ga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 50.

Till miljöklass 2 hör till miljö- klass 1 inte hänförliga oljor som har ett kokintervall (destillationsin- tervall) av olika bredd mellan 180 och 295OC vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 ki- logram per kubikmeter vid I5OC och som innehåller högst 0.005 viktprocent svavel och högst 20 vo- lymprocent aromatiska kolväten. Halten polycykliska aromatiska kolväten får inte överstiga 0,1 vo- lymprocent och måttet på den na- turliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 4 7.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Bilaga 1 till lagen (1957: 262) om allmän energiskatt3 Prop. 1990/91: 90 Nuvarande lydelse P r OpOSltlonens lagforslag

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nr

ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen ........................ 230 kr. per ton

ur 27.10 eller

ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor och cldningsoljor

samt andra oljeprodukter, med undantag för smörjoljor och smörjfetter som inte an- vänds för energialstring, tillhöriga

miljöklass 1 ........................ 190 kr. per m3 miljöklass 2 ........................ 390 kr. per m3 miljöklass 3 ........................ 540 kr. per m3 ur 27.11 Naturgas .......................... 175 kr. per 1000 m3 ur 27.1 1 eller ur 38.23 Gasol som används för a) drift av motorfordon .............. 85 öre per liter b) annat ändamål än drift av motorfordon. 105 kr. per ton Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats nr

ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen ........................ 230 kr. per ton-

ur 27.10 eller ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor och cldningsoljor samt andra oljeprodukter, med undantag för smörjoljor och smörjfetter som inte an- vänds för ener'gialstring, tillhöriga miljöklass 1 ........................ ' 90 kr. per m3 miljöklass 2 ........................ 290 kr. per m3 miljöklass 3 ........................ 540 kr. per 1113 ur 27.11 Naturgas .......................... 175 kr. per 1000 m3 ur 27.1 1 eller ur 38.23 Gasol som används för a) drift av motorfordon .............. 85 öre per liter b) annat ändamål än drift av motorfordon. 105 kr. per ton

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1992.

3 Senaste lydelse 1990: 1085. 514

13 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964: 822)' dels att 6 5 skall upphöra att gälla, dels att 3, 3a, 14, 16, 18, l8c, 20, 26, 27 a, 31, 32, 33, 37, 39, 40 och 43 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 16a, 18d, 21, 36 a, 36 b och 37 a 55, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

352. Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12) om Nu varande lydelse

hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7— 1155, 135, 185 första, andra och fjärde styckena, 18 c5, 195 samt 205 andra stycket får inte medde- las i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Beslut i frågor som avses i 7— 11 55, 13 5, 185 första, andra och femte styckena, 18 c5, ]8d5, 195 samt 205 andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

3a5

Om skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra så- dana störningar finnas bestämmel- ser i miljöskyddslagen d. 29 maj 1969 (nr 387).

Med avseende på den kulturpräg- lade naturmiljön är lagen tillämplig i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988: 950) om kulturminnen m.m.

Om skydd mot viss miljöfarlig verksamhet finns bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387).

1453

Är fara att växtartförsvinner eller utsättes för plundring, äger rege- ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav bort- taga eller skada växt av den arten där den växer vilt.

' Lagen omtryckt 1974: 1025. 2 Senaste lydelse 1987: 133. 3 Senaste lydelse l987:261.

Är fara att en växtart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddela förbud att inom lan- det eller en del av landet ta bort eller skada en växt av den arten där den växer vilt.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens lagförslag

Nu varande lydelse

Är fara att djurart försvinner, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medde- la förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten. då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stad- gas.

Behövs utöver fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djurlivet inom visst område, får re- geringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer meddela före- skrifter som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller mark- ägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Föreslagen lydelse

Är fara att en djurart kan komma att försvinna, får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela förbud att inom landet eller en del av landet döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, om det'inte sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, samt att ta bort eller ska- da ett sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, gäller särskilda be- stämmelser.

Behövs utöver förbud enligt förs- ta eller andra stycket eller fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djur- eller växtart inom visst område, får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markäga- rens rätt att uppehålla sig inom om- rådet.

16 54

Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anSpråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt

att färdas fritt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmän- heten har att iakttaga inom strand- skyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyd- det. .

Länsstyrelsen får medgiva undan- tag f'rän bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall länssty- relsen bestämma i vilken utsträck- ning mark får tagas i anspråk så- som tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strandskyddsområde som be- hövs för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Första stycket gäller inte

1. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål, eller

2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med na- turresurser m.m., vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse

Första stycket gäller inte anlägg- ningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första stycket gäl— ler inte heller företag till vilka till- stånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m., vatten- lagen (1983:291) eller miljöskydds- lagen (1969: 387).

Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att första stycket inte skall gälla sådana byggnader, anlägg- ningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbygg- naden.

16a5'

Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 165' första stycket, när särskilda skäl förelig— ger. Om dispens medges. skall läns- styrelsen bestämma i vilken ut- sträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte Izar påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

18 55 Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983: 291) eller fordras enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstån- det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inver- kan på naturmiljön. Om ej särskil- da skäl föranleder annat, skall till- stånd för sin giltighet göras beroen- de av att säkerhet ställs för sålunda föreskrivna villkor. Visar sig sådan säkerhet otillräcklig, får länsstyrel- sen föreskriva att tillståndet skall

5 Senaste lydelse 1985z622.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstån- det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inver- kan på naturmiljön. Täkttillstånd får beviljas endast om sökanden ställt säkerhet för de villkor som skall gälla för tillståndet. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länssty- relsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ställs. Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen befria sökanden från kravet på säkerhet. Staten, kommuner och landstingskommu— ner behöver inte ställa säkerhet.

gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Täkttillstånd skall vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte sär- skilda omständigheter föranleder annat

Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den ut- sträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inver- kan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.

18c56

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark, för att sänka eller tap- pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget.

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark, för att sänka eller tap- pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Vid tillståndsprövningen skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföro- reningar. Ett tillstånd till mark- avvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget. 1 tillstån- det skall anges inom vilken tid åt- gärderna skall vara utförda.

För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på natur- miljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens be- myndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

6 Senaste lydelse 1986z262.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

18d9'

Regeringen får beträfande områ- den. där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt 18 c 5.

20 57 Kan arbetsföretag. som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c eller 19 5, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmä- lan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel- sen förelägga företagaren att vidta- ga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel- sen förelägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att be- gränsa eller motverka skada på na- turmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får läns-

styrelsen förbjuda_löretaget.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt (1969: 387).

vattenlagen (1983:29l) eller miljöskyddslagen

21,5

7 Senaste lydelse 1987: 133.

Arbetsföretag som kan skada na- turmiljön får inte utföras inom så- dana mindre mark- eller vattenom- råden (biotoper) som utgör livsmiljö

för utrotningshotade djur— eller växt-

arter eller som annars är särskilt skyddsvärda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer faststäl- ler vilka biotoper som skall omfattas av första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första stycket. Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

26 58

Medför föreskrifter enligt 8 eller 95 att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och in- nehavare av särskild rätt till fastig- heten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter för- ordnande enligt 43 5 tredje stycket beslutats av en kommunal myndig- het, skall ersättningen i stället beta- las av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 85 för- bud att vidta viss åtgärd utan läns- styrelsens eller en kommunal myn- dighets tillstånd, utgår ej ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 5 och vägras tillstånd som där avses,

Medför föreskrifter enligt 5. 8 el- ler 95 eller förbud enligt 20 ,5 eller 21 _5 andra stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighets- ägaren och in nehavare av särskild rätt till fastig heten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter för ordnande enligt 43 5 tredje stycket beslutats av en kommunal myndig het, skall ersättningen i stäl- let beta las av kommunen. En be- gränsning av rätten till jakt efter björn. lo, varg. järv, älg eller örn som före skrivs enligt 5 _5 medför inte rätt till ersättning.

Innebär föreskrift eller beslut en- ligt 5 eller 8 5 eller 21 5 andra stycket för bud att vidta viss åtgärd utan till stånd, utgår ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 1 1 5 och vägras tillstånd som där avses,

äger vad i första stycket stadgas om gäller första stycket. föreskrifter enligt 8 eller 9 _5' motsva- rande tillämpning.

27 a 59

Vid tillämpningen av 26 och 27 55 skall även beaktas andra be- slut enligt 8 och 9 55, beslut enligt 19b5 andra och tredje styckena skogsvårdslagen (1979:429), 19 kap. 25 vattenlagen (1983c291) samt beslut som avses i 14 kap. 8 5 första stycket plan- och bygglagen (1987: 10), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 5 skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

8 Senaste lydelse 1987:133. 9 Senaste lydelse 1990: 1378.

Vid tillämpningen av 26 ' och 27 55 skall även beaktas andra be- slut enligt 5, 8 och 9 55 samtförbud enligt 20,5 andra stycket och 215 andra stycket, beslut enligt 19b5 andra och tredje styckena skogs- vårdslagen (1979: 429), 19 kap. 25 vattenlagen (1983: 291) samt beslut som avses i 14 kap. 8 5 första styc- ket plan- och bygglagen (1987210), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det se- naste beslutet. Dessutom skall be- aktas sådan inverkan av hänsynsta- ganden enligt 21 5 skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 5 eller 335 eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygg- lagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket

31%”)

Ersättning enligt 26 5 tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må. om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 5 första stycket eller 27 5.

Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 265 första stycket eller 305 på begäran av staten, kommunen. fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla om- prövning vid ändrade förhållanden.

Utgår ersättning enligt 26 ,5 till följd av skada eller olägenhet för renskötseln tillämpas 28 _5 andra stycket rennäringslagen (1971: 437).

325"

Innan beslut fattas som kan för- anleda ersättningsskyldighet enligt

Innan en myndighet/anar ett be- slut som kan föranleda ersättnings-

denna lag, får länsstyrelsen eller kommunen förelägga den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom Itos länsstyrel— sen eller kommunen vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin ta- lan.

skyldighet enligt denna lag, får myndigheten förelägga envar, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin ta- lan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarli- gen förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.

33 512

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 305 eller om inlösen av fastighet enligt 27 5 och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 325 första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande

'0 Senaste lydelse 1987: 133. " Senaste lydelse 1987: 133. '2 Senaste lydelse 19871133.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse

av föreskrifter enligt 8 eller 9 5, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifter- na meddelas, skall gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej "föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Föreslagen lydelse

av föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 5, vid fastighetsdomstolen väcka ta- lan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrif- terna meddelas, skall gälla beträf- fande ersättning eller inlösen. Med- delas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdom- stolen, inom ett år från det att må- let har avgjorts genom lagakraft- ägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

36a5

För tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter för områden och natur- föremål som omfattas av förordnan-

den enligt denna lag, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.

En naturvårdsvaktfär avvisa den .som uppehåller sig där han inte har rätt att vistas på grund avföreskrif- ter som avses i första stycket.

Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37,5

o'rsta st cket 1 får naturvårdsvak- f y ten ta i beslag jakt- och fångstre - skap, fortskafliiingsmedel och andra föremål .som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.

Har en naturvårdsvakt tagit före- mål i beslag, skall han skyndsamt anmäla detta till polis— eller åkla- garmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara ..som om han själv gjort beslaget.

36bé'

Den som medgetts undantag från föreskrift som avses i 36a3" första stycket är skyldig att inom det om- råde där undantaget gäller vid an- fordran uppvisa beslutet för en na- turvårdsvakt eller en polis.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

375”

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller före- skrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 5, 16 5 andra stycket el- ler 19 5,

2. bryter mot 165 första stycket första punkten eller, om ej gärning- en är ringa, mot 165 första stycket andra punkten,

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller före- skrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11, 145, 18 då eller 199" eller mot förbud enligt 20 9" andra stycket el- ler 21 _5 andra stycket,

2. bryter mot 165 första stycket första punkten eller, om ej gärning- en är ringa, mot 165 första stycket andra punkten eller mot föreskrift .som meddelats enligt 16 5" andra stycket,

3. bryter mot 17 5 andra stycket om ej gärningen är ringa,

4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt till- stånd enligt 18 eller 18 c5 eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,

5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a 5 eller 20 5 första stycket,

6. bryter mot 225 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,

7. åsidosätter stadgandet i 23 5, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a5 eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

Har brott som avses i första styc- ket 1 och 4 begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första eller and- ra stycket döms inte, om gärningen är belagd med straffi brottsbalken. Om ett vitesföreläggande eller vites- förbud har överträtts. får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

37a5

Till böter högst ettusen kronor döms den .som åsidosätter skyldig- heten enligt 36b5 att uppvisa be- slut, om hans rätt enligt beslutet inte genast kan fastställas på annat sätt.

39 5'4

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 5 första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse.

'3 Senaste lydelse 1986z262. ” Senaste lydelse 19871133.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Ar fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b 5 utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. 1 beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare. statens naturvårdsverk, länsstyrelsen. den kom- munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan

handräckning finns bestämmelser i 17 5 handräckningslagen (1981 : 847).

Vid meddelande av föreläggande enligt 175 första stycket, 205 eller 225 andra stycket får länsstyrelsen

Vid meddelande av föreläggande eller förbud enligt 175 första styc- ket, 20 5 eller 22 5 andra stycket får

utsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- reläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndighe- ten föranstalta om att åtgärden vid- tages.

länsstyrelsen utsätta vite. Efter- koms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på anmodan av läns- styrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att föreläggandet el- ler förbudet följs. Har någon på- börjat utförandet av ett arbetsföre- tag som omfattas av samrådsplikt enligt 205 innan samråd skett, får länsstyrelsen meddela vitesförbud mot verksamheten till dess att sam— rådsärcndet har avgjorts.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en- ligt 17 5 tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 5. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bc- kostnad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

40515

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndig- het än regeringen i ärende enligt 13 5. 17 5, 205 andra stycket, 22 5. 24 5, 395 såvitt avser annat än handräckning eller 47 5 får överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighet än rege- ringen får överklagas hos regering- en genom besvär.

'5 Senaste lydelse 1987: 133.

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut av annan statlig myndig- het än regeringen i ärende enligt 13 5, 14 5' tredje stycket, 17 5. 205 andra stycket, 215. 22 5, 24 5, 24a5'. 395 såvitt avser annat än handräckning eller 47 5 får överkla- gas hos kammarrätten. Beslut i öv- rigt enligt denna lag av annan stat- lig myndighet än regeringen får överklagas hos regeringen.

Prop. 1990/91 : 90 Propositionens

lagförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifika- tionsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 165 tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

43 516 Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall läns- styrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 5 tred- je stycket, 17 5 samt 39 5 första och andra styckena ankommer på läns- styrelse, skall ankomma på kom- munal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7— 9. 11. 12 och 19 55 tillkommer läns- styrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för- ordna att befogenhet som enligt I6a5' första stycket, 17 5 samt 39 5 första och andra styckena ankom- mer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för- ordna att de befogenheter som en- ligt 7—9. 11—13, 19 och 20 55 till- kommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndig- het.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. Bestämmelserna i 375 tredje stycket gäller även i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

3. I fråga om Överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdan- det gäller äldre föreskrifter.

16 Senaste lydelse 19871133.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

14 Förslag till Prop. 1990/91:90 Propositionens Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) lagförslag

Härigenom föreskrivs att det i terrängkörningslagen (1975: 1313) skall införas en ny paragraf, 3 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a .9'

För tillsyn över att bestämmelser- na i denna lag efterlevs inom de de- lar av fjällområdet som avses i 15 andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer utse naturvårdsvakter.

En naturvårdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon inom ett område som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.

15 Förslag till Prop. 1990/91:90 Propositionens Lag om ändring 1 lagen (1979: 425) om skotsel av lagförslag

jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4 och 12 55 lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 5'

Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

Om det finns särskilda skäl från naturvårds- eller kulturmiljösyn- punkt. får länsstyrelsen besluta att marken får tas ur produktion först tolv månader efer det att anmälan har gjorts.

1252. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produk- 1. tar jordbruksmark ur produk- tion i strid mot 45 första stycket tion i strid mot45första stycket, eller bryter mot ett beslut enligt and- ra stycket,

2. utför täkt i strid mot 5 5 första stycket,

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b 5, eller

4. underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 a 5.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 "skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.

' Senaste lydelse 1990:617. 2 Senaste lydelse 1990:617. 527

16 Förslag till

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979: 429)

Härigenom föreskrivs att 17, l9c och 21 55 skogsvårdslagen (1979:429) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 175

Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer under- rätta skogsvårdsstyrelsen om

I. avverkning som skall äga rum på hans mark.

2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt naturvårdslagen ( I 964: 822).

l9c5l

I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 19 b 5 andra eller tredje stycket gäl- ler bestämmelserna i 25 5, 26 5 första stycket första meningen, 27 5 första meningen. 27a 5, 31 5 andra stycket, 32 5, 33 5 första stycket, 34 5, 355 första stycket första me- ningen och andra stycket samt 36 5 naturvårdslagen (19641822). Vad som i 32 5 naturvårdslagen sägs om länsstyrelsen eller kommunen skall i stället gälla skogsvårdsstyrelsen.

215

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hän- syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvä- gars sträckning.

I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 19 b 5 andra eller tredje stycket gäl- ler bestämmelserna i 25 5, 265 första stycket första meningen, 27 5 första meningen, 27a 5, 31 5 andra stycket, 32 5. 33 5 första stycket. 34 5, 355 första stycket första me- ningen och andra stycket samt 36 5 naturvårdslagen (1964: 822).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hän- syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog. såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar, dikning och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lag träderi kraft den 1 augusti 1991.

' Senaste lydelse 1990: 1379. 2 Senaste lydelse 1990: 1379.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

17 Förslag till

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19)

Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 955 ädellövskogslagen (1984: 119) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

351

Med ädellövskog avses i denna lag:

1. Skogsbestånd i Blekinge, Kris- tianstads. Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

3. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som kultiverad betesmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hek- tar.

Med ädellövskog avses i denna lag:

1. Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2. Trädbestånd på betesmarker, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.

Har skogsvårdsstyrelsen enligt 75 beslutat viss trädslagssammansätt- ning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.

7.5

Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 35 får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.

I samband med medgivande en- ligt första stycket får skogsvårdssty- relsen meddela särskilda föreskrifl ter angående det sätt på vilket slut- avverkningen och den därav föran- ledda anläggningen av ny ädellöv- skog skall genomföras. Föreskrifter

' Senaste lydelse 1990:618.

I samband med medgivande en- ligt första stycket får skogsvårdssty- relsen meddela föreläggande om det sätt på vilket slutavverkningen och den därav föranledda anlägg- ningen av ny ädellövskog skall ge- nomföras. Föreläggande får även

Prop. 1990/91: 90 Propositionens lagförslag

Nuvarande lydelse

får även meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för skydd eller vård av viss ädellövskog.

I föreskrift enligt andra stycket får vite sättas ut. Om föreskriften inte följs, får skogsvårdsstyrelsen förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den försumliges be- kostnad.

Föreslagen lydelse

meddelas i annat fall. om avverk- ning skett utan medgivande enligt

första stycket eller särskilda åtgär- - der behövs för skydd eller vård av

viss ädellövskog.

Iföreläggande enligt andra styc- ket får vite sättas ut. Om föreläg- gandet inte följs. får skogsvårdssty- relsen förordna att däri angiven åt- gärd skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Som villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att säkerhet ställs för att föreskrivna åtgärder fullgörs.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 5 första stycket första meningen, 75 första stycket eller mot en föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 7 5 andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex må- nader.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 5 första stycket första meningen, 75 första stycket eller mot ett föreläggande om avverkning som har meddelats med stöd av 7 5 andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

18 Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10)

Prop. 1990/91: 90 Propositionens lagförslag

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 85 plan- och bygglagen (1987:10)' skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse 14 kap.

Nuvarande lydelse

8 52

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt- ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser el- ler rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 5 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avsesi 3 kap. 12 5 meddelasi en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä- ge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 5 tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser.

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 5 första stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe- ten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe- ten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styc- ket samt beslut enligt 3 kap. 25 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, 11 och 19 55 natur- vårdslagen (1964:822), 19 b5 and- ra och tredje styckena skogsvårds- lagen (1979:429) och 19 kap. 25 vattenlagen (1983:291), under för- utsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslu- tet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden en- ligt 21 5 skogsvårdslagen som i sär- skilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersätt-

' Lagen omtryckt 1987:246. 2 Senaste lydelse 1990: 1376.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styc- ket samt beslut enligt 3 kap. 25 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 1955 na- turvårdslagen (1964: 822). förbud enligt 20 5 andra stycket och 215” andra stycket samma lag och be- slut enligt 19 b5 andra och tredje styckena skogsvårdslagen (1979:429) och 19 kap. 25 vatten- lagen (1983:291), under förutsätt- ning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan in- verkan av hänsynstaganden enligt

Nuvarande lydelse

ning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 45 eller motsvarande bestämmel- ser i lagen om kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Föreslagen lydelse

21 5 skogsvårdslagen som i särskil- da fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 el- ler motsvarande bestämmelser i lagen om kulturminnen m.m., na- turvårdslagen eller vattenlagen, ut— gör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 65 beslutat om riv- ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

Denna lag träderi kraft den 1 augusti 1991.

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1984: 409) om avgift på gödselmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift (gödselmedelsavgift) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning inom landet eller vid införsel till landet av kalium- nitrat och kalciumnitrat hänförligt till tulltaxenr 28.34 tulltaxelagen (1987: 1068) samt varor hänförliga till tulltaxenr 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxelagen, i det följande benämnda gödselmedel.

15'

Föreslagen lydelse

Avgift (gödselmedelsavgift) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning inom landet eller vid införsel till landet av ammo— niak lränförlig till tulltaxenr 28.14 tulltaxelagen (1987: 1068), kalium- nitrat och kalciumnitrat hänförligt till tulltaxenr 28.34 tulltaxelagen samt varor hänförliga till tulltaxenr 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxe- lagen, i det följande benämnda göd- selmedel.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1987: 1298

Prop. 1990/91: 90 Propositionens

lagförslag

Bilaga B 1

De till lagrådet remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag öm ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 5 lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.' i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande I ydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 2 52

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987: 10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), na- turvårdslagen (1964: 822), lagen (19852620) om vissa torvfyndighe- ter, väglagen (1971:948), lagen (1902271 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (1991: 000) och lagen (1966:314) om kontinental- sockeln.

' Lagen omtryckt 1987:247

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987210), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), na- turvårdslagen (1964: 822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe- ter, väglagen (1971:948), lagen (1902171 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (1991: 000). lagen (1966:314) om kontinental- sockeln och lagen (1983: 293) om inrättande, utvidgning och avlys- ning av allmän farled och allmän hamn.

2 Senaste lydelse prop. 1988/89:92. 1990/91:NU7. rskr 67

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

2 Förslag till Prop. 1990/91:90

Lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med rT'" 'fgfådet naturresurser m,. m, eml terat lagforslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m.'

dels att nuvarande 5 kap. skall betecknas 6 kap., dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

5 kap. M iljökonsekvensbeskri vningar

] _5 En ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd som av- ses i 4 kap. skall innehålla en miljö- konsek vensbeskri vn ing.

2 5 .

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fårföre- skriva eller för särskilda fall besluta att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 25' skall upprättas en miljökonsekvensbe- skrivning enligt detta kapitel. 3 .é'.

En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedöm- ning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön. hälsan och hushållningen med naturresurser.

4 5'

En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.

5 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfår med- dela närmare föreskrifter om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla samt om hur den skall ut— för/nas och offentliggöras.

Denna lagträderi kraft den ljuli 1991.

' Lagen omtryckt 1987:247 538

3 Förslag till

Lag om ändringi miljöskyddslagen (1969:387).

Härigenom föreskrivs att 135 miljöskyddslagen (l969:387)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

135

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,

2. en beskrivning av miljöeffek- terna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra,-

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller av- hjälpa olägenheter från verksamhe- ten och förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske,

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a5 och vad som därvid har kommit fram.

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,

2. en beskrivning av miljöeffek- terna såsom arten. styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra,

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller av- hjälpa olägenheter från verksamhe- ten och förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske,

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a5 och vad som därvid har kommit fram.

5. en miljökonsekvensbeskriv— ning som möjliggör en samlad be- dömning av en planerad anlägg- nings, verksam/tets eller åtgärds in- verkan på miljön. hälsan och hus- hållningen med naturresurser.

Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande. får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller. om bristen är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.

Har erforderligt samråd enligt 12 a 5 inte ägt rum, får koncessionsnämn- den vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.

Denna lagträderi kraft den 1 juli 1991.

' Lagen omtryckt 19891363.

Till lagrådet

- remitterat

lagförslag

4 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1983: 29 1 ).

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 195 vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse. Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 19 5

En ansökan varigenom ett ansök- ningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, om inte annat följer av 20 5, innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaf- fenhet, omfattning och verkningar, fenhet, omfattning och verkningar,

2. uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot före- taget från allmänna planeringssyn- punkter samt uppgifter om möjlig alternativ lokalisering av företaget och om andra vattenföretag eller särskilda anläggningar som kan an- tas behövas för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget,

3. så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka fastigheter som berörs av företaget samt namn och adress på ägarna och berörda inne- havare av särskild rätt till fastighe- tema,

4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag har meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs av företaget.

5. uppgifter om de ersättnings- belopp som sökanden erbjuder till varje sakägare. om det inte på grund av företagets omfattning bör anstå med sådana uppgifter.

En ansökan varigenom ett ansök- ningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, om inte annat följer av 20 5. innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaf-

2. uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot före- taget från allmänna planeringssyn- punkter samt Uppgifter om möjlig alternativ lokalisering av företaget och om andra vattenföretag eller särskilda anläggningar som kan an- tas behövas för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget,

3. så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka fastigheter som berörs av företaget samt namn och adress på ägarna och berörda inne- havare av särskild rätt till fastighe- tema,

4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag har meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs av företaget,

5. uppgifter om de ersättnings— belopp som sökanden erbjuder till varje sakägare, om det inte på grund av företagets omfattning bör anstå med sådana uppgifter,

6. en miljökonsekvensbeskriv— ning som möjliggör en .samlad be- dömning av företagets inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

Ansökningen rörande ett företag, vars tillåtlighet kan antas komma under regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt 1 1 kap. 7— l 1 55 samt om vad som huvudsak- ligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.

Om företaget avser utförande av ett vattenkraftverk, skall ansökningen

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91 : 90

. . T'll la r det innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra ström- ] . g å _ rem1tterat fallsfastighet. _ __ lagforslag Denna lag träderi kraft den 1 juli 1991. 541

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1983:293) om inrättande, utvidg- ning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall införas en ny paragraf, l a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a _5 Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall lagen (1 98 7: 12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

6 Förslag till Prop. 1990/91:90 Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal T'" .'agfådet . . rem1tterat energiplanering. . lagforslag

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1977:439) om kommunal energipla- nering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5'

I varje kommun skall det finnas I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för tillförsel, distri- en aktuell plan för tillförsel. distri- bution och användning av energi i bution och användning av energi i kommunen. kommunen. Till denna plan skall

upprättas en miljökonsekvensbe— skrivning som möjliggör en samlad bedömning av den inverkan den i planen upptagna verksamheten har på miljön. hälsan och hushållningen med naturresurser. Planen beslutas av kommunfull- Planen beslutas av kommunfull- mäktige. mäktige.

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1985147 ' 543

Bilaga B 2 Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat

De till lagrådet remitterade lagförslagen lagförslag 1 Förslag till

Lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

Inledning

1 5 Med ett biologiskt bekämpningsmedel avses i denna lag mikroorga- nismer, virus, nematoder eller insekter, som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att sanitär olägenhet eller skada på egendom förorsakas av djur. växter, mikroorganismer eller virus. '

Godkännande

2 5 Ett biologiskt bekämpningsmedel får saluhållas eller användas en- dast om det är godkänt. Ett godkännande får lämnas om medlet är godtag- bart från hälso- och miljövårdssynpunkt och behövs för det ändamål som angesi 1 5. .

Ett godkännande gäller i högst fem år. Godkännandet får förenas med villkor.

3 5 Ansökan om godkännande skall göras av tillverkaren hos den myn- dighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om godkännande.

4 5 Ett godkännande får återkallas om tillverkaren åsidosätter föreskrif- ter eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag eller om förhål- landena ändras så att bekämpningsmedlet inte bör användas.

Den som innehar ett godkännande kan hos prövningsmyndigheten skriftligen anmäla att godkännandet skall upphöra. Godkännandet upphör att gälla vid utgången av året närmast efter det år då en sådan anmälan kom in till prövningsmyndigheten.

5 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om eller, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet besluta om undantag från kravet på godkännande.

Föreskrift eller beslut enligt första stycket får innehålla krav på anmälan innan ett bekämpningsmedel saluhålls eller används.

Skyldighet vid hantering av biologiska bekämpningsmedel

6 5 Den som tillverkar, saluhåller eller använder ett biologiskt bekämp- ningsmedel skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga skada på människor eller i miljön. 544

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela Prop. 1990/91 : 90

särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. - Till lagrådet remitterat Tillsyn lagforslag

7 5 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

8 5 En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. .

9 5 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.

10 5 För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i sam- band med hanteringen av biologiska bekämpningsmedel, dock inte bostä- der, och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avgifter

11 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndigheters verksamhet enligt denna lag.

Den som yrkesmässigt tillverkar, saluför eller använder ett biologiskt bekämpningsmedel skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.

Ansvar

12 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 5 första stycket eller 6 5 första stycket. 2. åsidosätter villkor enligt 2 5 andra stycket, 3. åsidosätter föreskrift enligt 6 5 andra stycket, 4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 8 5. Har ett brott begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år. I ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. 545

Den som har överträtt ett vitesförbud eller vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av förbudet eller

föreläggandet.

13 5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Till lagrådet remitterat lagförslag

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1 985: 426) om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs att 18 5 lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före— skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall till den myndighet som rege- ringen bestämmer och i den omfatt- ning regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande, myndighetenfö- reskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens .storlek.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1991.

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Bilaga B 3 Prop. 1990/91:90 Till lagrådet remitterat

De till lagrådet remitterade lagförslagen lagförslag 1 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (19641822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964: 822)' dels att 6 5 skall upphöra att gälla, dels att 3, 3a, 14, 16, 18, 18c, 20, 26, 27a, 31, 32, 33, 37, 39,40 och 43 55 samt rubriken närmast före 18 5 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 2a, 16a, 18d, 21. 36 a, 36b och 37 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2a5

Denna lag gäller även kulturpräg- lade delar av naturmiljön. Bestäm- melser om formninnen, byggnads- minnen och kyrkliga kulturminnen finns i lagen (1988: 950) om kultur-

minnen m. m.

3 52 Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7— 11 55, 13 5, 185 första, andra och fjärde styckena, 18 c5, 195 samt 205 andra stycket får inte medde- las i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Beslut i frågor som avses i 7— 11 55, 13 5, 185 första, andra och fjärde styckena, 18 c 5, 18d5, 19 5, 205 andra stycket samt 21 5" första stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestäm— melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

3a5

Om skydd mot vattenförorening. luftförorening, buller och andra så- dana störningar finnas bestämmel- ser i miljöskyddslagen d. 29 maj 1969 (nr 387).

Om skydd mot viss miljöfarlig verksamhet finns bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387).

1453

Är fara att växtartförsvinner eller utsättes för plundring, äger rege- ringen eller myndighet som rege-

' Lagen omtryckt 1974:1025. 2 Senaste lydelse 1987: 133. 3 Senaste lydelse 1987:261.

Är fara att en växtart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring, får regeringen eller myn-

Nuvarande lydelse

ringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav bort— taga eller skada växt av den arten där den växer vilt.

Är fara att djurart försvinner. äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medde- la förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom. så ock att barnaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stad- gas.

Behövs utöver fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djurlivet inom visst område, får re- geringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer meddela före- skrifter som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller mark- ägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Föreslagen lydelse

dighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet el— ler en del av landet ta bort eller ska- da en växt av den arten där den växer vilt.

Är fara att en djurart kan komma att försvinna, får regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer meddela förbud att inom lan- det eller en del av landet döda. ska- da eller fånga vilt levande djur av den arten, om det inte sker till för- svar mot angrepp på person eller egendom, samt att ta bort eller ska- da ett sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, gäller särskilda be- stämmelser.

Behövs utöver förbud enligt förs- ta eller andra stycket eller fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för a'jur— eller växtart inom visst område, får regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter som in- skränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markäga- rens rätt att uppehålla sig inom om- rådet.

16 54

Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings— och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand- skyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Länsstyrelsenfår medgi va undan- tag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall länssty- relsen bestämma i vilken utsträck- ning mark fär tagas i anspråk så-' som tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet. (1969:387).

4 Senaste lydelse 1987: 133.

Första stycket gäller inte !. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket. _åsket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål, eller

2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med na-

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse

Första stycket gäller inte anlägg- ningar eller åtgärder som behövs för jordbruket. fisket, skogsskötseln el- ler renskötseln och ei tillgodoser bostadsändamål. Första stycket gäl— ler inte heller företag till vilka till- stånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m.. vatten- lagen (1983:291) eller miljöskydds- lagen (1969:387).

Föreslagen lydelse

turresurser m. m.. vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fårföre— skriva att första stycket inte skall gälla sådana byggnader. anlägg- ningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbygg- naden.

Iöaf

Särskilda bestämmelser till skydd för naturmiljön

Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 165 första stycket, när särskilda skäl förelig- ger. Om dispens medges. skall läns— styrelsen bestämma i vilken ut- sträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år.

Särskilda bestämmelser till skydd lör naturmiljön m. m.

1855

Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstån— det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inver- kan på naturmiljön. Om ej särskil- da skäl föranleder annat, ska/[ till- stånd för sin giltighet göras beroen- de av att säkerhet ställs för sålunda

5 Senaste lydelse 19851622

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstån- det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inver- kan på naturmiljön. Täkttillstånd får beviljas endast om sökanden ställt säkerhet för de villkor som skall gälla för tillståndet. Visar sig

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse

föreskrivna villkor. Visar sig sådan säkerhet otillräcklig, får länsstyrel- sen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet

Föreslagen lydelse

sådan säkerhet otillräcklig, får läns- styrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare sä- kerhet ställs. Om särskilda skäl fö-

ställs. religger, får länsstyrelsen befria sö-

kanden från kravet på säkerhet. Sta- ten. kommuner och landstingskom- muner behöver inte ställa säkerhet.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Täkttillstånd fär vägras den som intefullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.

l-lar tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den ut- sträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inver- kan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.

l8c55

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark, för att sänka eller tap- pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- "

lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd.

Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller mot- verka menlig inverkan på natur- miljön av företaget.

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark, för att sänka eller tap- pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd.

Vid tillståndsprövningen skall hänsyn tas till om åtgärderna leder till vattenföroreningar. Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig in— verkan på naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda.

För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på natur- miljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (l985:620) om vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens be- myndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från, skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

6 Senaste lydelse 1986: 262.

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18d,?

Om det i vissa områden är sär- skilt angeläget från naturvårdssyn- punkt att våtmarkerna bevaras, får regeringen för sådana områden fö- reskriva att markavvattning som kräver tillstånd enligt l8c5 första stycket intefår vidtas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får om särskilda skäl föreligger medge un- dantagfrånförbud enligtförsta styc- ket. Om undantag medges ska/Ifrå- gan om tillstånd prövas enligt 18 c 5 första stycket.

20 57 Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18," 18 c eller 19 &. komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utfö- res, samråd ske mcd länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel- sen förelägga företagaren att vidta- ga de åtgärder som behövs för-att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel— sen förelägga företagaren att vidta- ga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller. om sådana åtgär- der inte är tillräckliga från na— turvårdssynpunkt, förbjuda företa- get.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt (1969: 387).

vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen

215

7 Senaste lydelse 19871133.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfår med— dela föreskrifter om att arbets/öre- tag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (bioto- per) som utgör livsmiljö för ltolade djur— eller växtarter eller som an- nars är särskilt skyddsvärda. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfår vidta de åtgärder som behövsför att vårda

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag '

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-biotoper sotn avses i första stycket. Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.

26 &”

Medför föreskrifter enligt 8 eller 95 att pågående markanvändning avsevärt förSVåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och in- nehavare av särskild rätt till fastig- heten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter för- ordnande enligt 435 tredje stycket beslutats av en kommunal myndig- het, skall ersättningen i stället beta— las av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 85 för- bud att vidta viss åtgärd utan läns- styrelsens eller en kommunal myn- dighets tillstånd, utgår ej ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 5 och vägras tillstånd som där avses. äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9 5 motsva- rande tillämpning.

Medför föreskrifter enligt 5. 8. 9eller 21 5 eller förbud enligt 20 _5' att pågående markanvändning avse- värt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i an- språk, är fastighetsägaren och inne- havare av särskild rätt till fastighe- ten berättigade till ersättning av sta- ten för den skada de härigenom li- der. Har föreskrifterna efter förord- nande enligt 43 5 tredje stycket be- slutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen. En begränsning av rät- ten tilljakt efter björn. lo, varg, järv. älg eller örn som föreskrivs enligt 5 _5 medför inte rätt till ersättning.

Innebär föreskrift enligt 5, 8eller 21 5 förbud att vidta viss åtgärd utan en statlig eller kommunal myndighets tillstånd, utgår ej er- sättning i anledning av den före- skriften om inte tillstånd vägrats el- ler förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 5 I "och vägras tillstånd som där avses,

äger vad i första stycket stadgas motsvarande tillämpning.

27 a 5"

Vid tillämpningen av 26 och 27 55 skall även beaktas andra be- slut enligt 8 och 9 55, beslut enligt 19b5 andra och tredje styckena skogsvårdslagen (1979:429), 19 kap. 25 vattenlagen (1983:291) samt beslut som avses i l4kap. 85 första stycket plan- och bygglagen (1987: 10), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 5

8 Senaste lydelse 1987: 133. 9 Senaste lydelse 1990: 1378.

Vid tillämpningen av 26 och 27 55 skall även beaktas andra be- slut enligt 5, 8 och 9 55 samt 21 5 första stycket. förbud enligt 205 andra stycket, beslut enligt 19b5 andra och tredje styckena skogs- vårdslagen (1979:429), 19kap. 25 vattenlagen (1983:291) samt beslut som avses i l4kap. 85 första styc- ket plan- och bygglagen (1987: 10), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det se- naste beslutet. Dessutom skall be-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: 90

. . . Till la r skogsvårdslagen som 1 särskilda fall aktas sådan inverkan av hänsynsta- r m'ttg åttiet har inträtt inom samma tid. ganden enligt 21 5 skogsvårdslagen e 1_ era

som i särskilda fall har inträtt inom lagforslag samma tid.

l-lar talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 5 eller 335 eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygg- lagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket

31510

Ersättning enligt 26 5 tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må. om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 5 första stycket eller 27 5.

Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 265 första stycket eller 305 på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla om- prövning vid ändrade förhållanden.

Utgår ersättning enligt 265 till följd av skada eller olägenhet för renskötseln tillämpas 28 5 andra stycket rennäringslagen (1971: 437).

325ll

Innan beslut fattas som kan för- anleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, får länsstyrelsen eller kommunen förelägga den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrel- sen eller kommunen vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin ta- lan. '

Innan en myndighet fattar ett be- slut som kan föranleda ersättnings- skyldighet enligt denna lag, får den, som vill göra anspråk på ersättning

eller fordra inlösen av fastighet,fö— .

reläggas att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom vid påföljd att han annars skall ha för- lorat sin talan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarli- gen förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.

33512

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 305 eller om inlösen av fastighet enligt 27 5 och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 325 första stycket förlorat sin

'” Senaste lydelse [987: 133. ' ' Senaste lydelse 1987: 133. '2 Senaste lydelse 1987: 133.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 5, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifter- na meddelas, skall gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Staten eller kommunen får. då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 5. 8 eller 9 5, vid fastighetsdomstolen väcka ta- lan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrif- terna meddelas, skall gälla beträf- fande ersättning eller inlösen. Med- delas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdom- stolen, inom ett år från det att må- let har avgjorts genom lagakraft- ägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

36a5'

För tillsyn över efterlevnaden av förbud eller_/öreskri/ter_/ör områden och naturföremål för vilka förord- nanden enligt denna lag har me - delats (naturvårdsobjekt), får reger- ingen eller myndighet som reger- ingen bestämmer utse naturvårdsvakter med de befogenhe- ter som följer av andra och tredje styckena.

Om någon uppehåller sig inom naturvårdsobjekt, där han ej har rätt att vistas. får han avvisas av en naturvårdsvakt.

Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37 5 första stycket 1 får naturvårdsvak- ten ta i beslag jakt- och fångstred- skap. fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.

Har föremål tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis— eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort besla— get.

36b5

Den som medgetts undantagfrån föreskrift för naturvårdsobjekt är skyldig att inom det område där un- dantaget gäller medföra beslutet om

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:90 . Till la rådet undantag och vid anfordran uppvisa 1 'ttg t det för en naturvårdsvakt eller en reml_ era polis. lagforslag 37 5' 3

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller före- skrift som meddelats enligt 5. 8. 10, 11 eller M 5, 16,5” andra stycket el- ler 19 5.

2. bryter mot 165 första stycket första punkten eller, om ej gäming- en är ringa, mot 165 första stycket andra punkten,

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller före- skrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 145, 18d5'. 195 eller 215” första stycket eller mot förbud enligt 20 5 andra stycket,

2. bryter mot 165 första stycket första punkten eller. om ej gärning- en är ringa, mot 165 första stycket andra punkten eller mot föreskrift som meddelats enligt 165' andra stycket,

3. bryter mot 17 5 andra stycket, om ej gärningen är ringa,

4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt till- stånd enligt 18 eller 18 c 5 eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,

5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a 5 eller 20 5 första stycket,

6. bryter mot 225 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,

7. åsidosätter stadgandet i 23 5, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn. eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a5 eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

Har brott som avses i första styc- ket 1 och 4 begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första eller and- ra stycket döms inte. om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vitesföreläggande eller vites- förbud har överträtts får inte dömas till straj' för gärning som omfåttas av föreläggandet.

Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om

det ej är uppenbart oskäligt.

37a5

” Senaste lydelse 1986z262.

Till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätter skyldig- het enligt 36b5 att medföra och uppvisa beslut om undantagfrän fö- reskrift för naturvårdsobjekt, om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hans rätt enligt beslutet inte genast kan fastställas på annat sätt.

39514

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 5 första stycket 1. 2, 4. 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad. anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b 5 utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. [ beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare. statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kom- munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 5 handräckningslagen (198lz847).

Vid meddelande av föreläggande enligt 175 första stycket, 205 eller 22 5 andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- reläggande. skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndighe- ten föranstalta om att åtgärden vid- tages.

Vid meddelande av föreläggande eller förbud enligt 175 första styc- ket. 20 5 eller2 25 andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efter- koms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på anmodan av läns-

styrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att föreläggandet el- ler förbudet följs. Har någon på— börjat utförandet av ett arbetsföre- tag som omfattas av samrådsplikt enligt 20 ,5' innan samråd skett, får länsstyrelsen meddela vitesförbud mot verksamheten till dess att sam- rådsärendet har avgjorts.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en- ligt 17 5 tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 5. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges be- kostnad.

1 beslut om föreläggande som avses i första. andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

405'5

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndig- het än regeringen i ärende enligt 13 5, 17 5, 205 andra stycket, 22 5,

'4 Senaste lydelse 1987: 133. '5 Senaste lydelse 19871133.

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut av annan statlig myndig- het än regeringen i ärende enligt 13 5, 145 tredje stycket, 17 5, 205

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse

24 5, 39 5 såvitt avser annat än handräckning eller 47 5 får överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär. Bcslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighet än rege- ringen får överklagas hos regering- en genom besvär.

Föreslagen lydelse

andra stycket, 21,5, 22 5, 24 5, 24a5', 395 såvitt avser annat än handräckning eller 47 5 får överkla- gas hos kammarrätten. Beslut i öv- rigt enligt denna lag av annan stat- lig myndighet än regeringen får överklagas hos regeringen.

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifika- tionsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 165 tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

43 516

lnnan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall läns- styrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 5 tred- je stycket, 17 5 samt 39 5 första och andra styckena ankommer på läns- styrelse, skall ankomma på kom- munal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7— 9, 11, 12 och 19 55 tillkommer läns- styrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16a5 första stycket, 17 5 samt 39 5 första och andra styckena ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7— 9, 11— 13, 19och 20 55 tillkommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991. 2. Bestämmelserna i 375 tredje stycket gäller även i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

3. I fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdan- det gäller äldre föreskrifter.

'6 Senaste lydelse 1987: 133.

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

2 Förslag till Prop. 1990/91:90 Till lagrådet remitterat lagförslag Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) Härigenom föreskrivs att det i terrängkörningslagen (1975: 1313) skall införas en ny paragraf, 3 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

3 a 5

För tillsyn över att bestämmelser- na i denna lag efterlevs inom de de— lar av fjällområde! som avses i l 5 andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer utse naturvårdsvakter.

En naturvårdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon inom ett område som sägs i första stycket.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

3 Förslag till Prop. 1990/91: 90 Lag om ändring i lagen (1979: 425) om skötsel av Till lagrådet

_ rem1tterat

jordbruksmark . lagforslag

Härigenom föreskrivs att 4 och 12 55 lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 5'

Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

Om det finns särskilda skäl från naturvårds- eller kulturmiljösyn- punkt. _/år länsstyrelsen besluta att marken får tas ur produktion först tolv månader eller det att anmälan har gjorts.

12 52 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produk- 1. tar jordbruksmark ur produk- tion i strid mot 45 första stycket tion i strid mot 45första stycket, eller bryter mot ett beslut enligt and- ra stycket,

2. utför täkt i strid mot 5 5 första stycket.

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b 5. eller

4. underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 a 5.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts. döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1990:617. 2 Senaste lydelse 1990:617. 560

4 Förslag till

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979: 429)

Härigenom föreskrivs att 17 och 21 55 skogsvårdslagen (1979:429) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

175

Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om

1. avverkning som skall äga rum på hans mark,

2. sådan dikning i samband med avverkning. som inte omfattas av krav på tillstånd enligt naturvårds— lagen (1964.'822).

215l

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hän- syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog. såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvä- gars sträckning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hän- syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar, dikning och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1991.

' Med nuvarande lydelse avses i prop. 1990/9113 föreslagen lydelse.

Till lagrådet remitterat lagförslag

5 Förslag till

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19)

Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 955 ädellövskogslagen (l984:ll9) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

35'

Med ädellövskog avses i denna lag:

1. Skogsbestånd i Blekinge. Kris— tianstads, Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2. Skogsbestånd [ övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

3. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som kultiverad betesmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1.3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hek- tar.

Föreslagen lydelse

Med ädellövskog avses i denna lag:

]. Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd. till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hek- tar.

2. Trädbestånd på betesmarker, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.

Har skogsvårdsstyrelsen enligt 75 beslutat viss trädslagssammansätt- ning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.

75

Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 35 får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.

] samband med medgivande en- ligt första stycket får skogsvårdssty- relsen meddela särskilda föreskrif- ter angående dct sätt på vilket slut- avverkningen och den därav föran- ledda anläggningen av ny ädellöv- skog skall genomföras. It'öreskrifter

' Senaste lydelse 1990:618.

I samband med medgivande en- ligt första stycket får skogsvårdssty- relsen meddela jöreläggande om det sätt på vilket slutavverkningen och den därav föranledda anlägg- ningen av ny ädellövskog skall ge- nomföras. Föreläggande får även

Prop. 1990/91 : 90

Till lagrådet remitterat lagförslag

Nuvarande lydelse

får även meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för skydd eller vård av viss ädellövskog.

l föreskri/i enligt andra stycket får vite sättas ut. Om föreskriften inte följs, får skogsvårdsstyrelsen förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den försumliges be- kostnad.

Föreslagen lydelse

meddelas i annat fall, om avverk- ning skett utan medgivande enligt första stycket eller särskilda åtgär- der behövs för skydd eller vård av viss ädellövskog.

] föreläggande enligt andra styc- ket får vite sättas ut. Om föreläg- gande! inte följs, får skogsvårdssty- relsen förordna att däri angiven åt- gärd skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Som villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att säkerhet ställs för att föreskrivna åtgärder fullgörs.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 5 första stycket första meningen. 75 första stycket eller mot en föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 75 andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex må- naden

99"

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 5 första stycket första meningen, 75 första stycket eller mot ett föreläggande om avverkning som har meddelats med stöd av 7 5 andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

6 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291 )

Härigenom föreskrivs att 19 kap 79” vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 7 g”

Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning, om föreskrifter enligt 25 andra stycket som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.

Om en föreskrift enligt 2 éandra stycket första meningen innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av den föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos länsstyrelsen.

Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten. skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av första, and- ra och tjärde styckena skall även beaktas andra beslut enligt 2 5. be- slut enligt 8, 9, 11 och 1955 na- turvårdslagen (1964: 822), 19 bä andra och tredje styckena skogs- vårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 8 5 första styc- ket plan- och bygglagen (1987110), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det se- naste beslutet. Dessutom skall be- aktas sådan inverkan av hänsynsta- ganden enligt 21 & skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

Vid tillämpningen av första. and- ra och tjärde styckena skall även beaktas andra beslut enligt 2 &, be- slut enligt 5, 8, 9, 11 och 19 åå na- turvårdslagen (19641822), förbud enligt 20 _é' andra stycket och 215 samma lag samt beslut som avses i 19 bä andra och tredje styckena skogsvårdslagen (1979:429) och 14 kap. 85 första stycket plan- och bygglagen (l987:10). under förut- sättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslu- tet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden en- ligt 21 & skogsvårdslagen som i sär— skilda fall har inträtt inom samma tid.

Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 & eller motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen. utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

' Med nuvarande lydelse avses i prop. 1990/9113 föreslagen lydelse.

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Prop. 1990/91 : 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

7 Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 85 plan- och bygglagen (l987:10)l skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

14 kap. 8 52

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt— ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 5 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdlä- ge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 5 tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 5 första stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. ] övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastighe- ten. 1 fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastighe-

Nuvarande lydelse

ten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styc- ket samt beslut enligt 3kap. 25 lagen (l988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, 11 och 1955 natur-' vårdslagen (1964:822), 19 b 5 and- ra och tredje styckena skogsvårds- lagen (1979:429) och 19kap. 25 vattenlagen (1983:291), under för- utsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslu- tet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden en- ligt 21 5 skogsvårdslagen som i sär- skilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersätt- ning eller inlösen med anledning av

' Lagen omtryckt 1987:246.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styc— ket samt beslut enligt 3kap. 25 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.. 5, 8, 9, 11 och 1955 na- turvårdslagen (1964: 822), förbud enligt 20,5 andra stycket och 21 5 samma lag och beslut enligt 19 b5 andra och tredje styckena skogs- vårdslagen (1979:429) och 19kap. 25 vattenlagen (1983:291), under förutsättning att besluten medde- lats inom tio år före det senaste be- slutet. Dessutom skall beaktas så- dan inverkan av hänsynstaganden enligt 215 skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom sam-

2 Med nuvarande lydelse avses i prop. 1990/913 föreslagen lydelse.

Nuvarande lydelse

nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 45 eller motsvarande bestämmel- ser i lagen om kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen. utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Föreslagen lydelse

ma tid. Har talan eller rätt till er- sättning eller inlösen med anled- ning av nyss angivna beslut förlo- rats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 45 eller motsvarande bc- stämmelser i lagen om kultur- minnen m.m., naturvårdslagen el- ler vattenlagen, utgör detta förhål- lande inte något hinder mot att be- slutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12kap. 65 beslutat om riv- ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.. är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

Prop. 1990/91: 90 Till lagrådet remitterat lagförslag

Bilaga Cl

Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-25

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttran- de Över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.,

3. lag om ändringi miljöskyddslagen (1969: 387),

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn samt-

6. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roger Wik- ström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Remissen syftar till att konsekvenserna för miljön och naturresurserna av olika slags företag och verksamheter skall bli bättre klarlagda än för närvarande i ärenden enligt naturresurslagen och anknutna lagar. Något principiellt nytt innebär inte förslaget. Beslutsmyndigheterna har enligt förvaltningsförfarandets allmänna principer ett ansvar för att ärendena blir tillfredsställande utredda. Därmed har de också en befogenhet att förordna om de kompletteringar av beslutsunderlaget som de bedömer erforderliga. Den föreslagna ordningen får emellertid den effekten att miljökonsekvenserna blir utredda och därmed också beaktade av intres- senten redan innan myndighetsprövningen tar vid och förhoppningsvis redan innan hans handlingsfrihet begränsats genom nedlagda projekte- ringskostnader och allehanda andra låsningar.

Det föreslagna nya 5 kap. i naturresurslagen innebär alltså en specialreg- lering för vissa ärendetyper av ett led i förvaltningsförfarandet. Lagtexten är allmänt hållen. Vad miljökonsckvensbeskrivningar skall innehålla, hur de skall utformas och offentliggöras etc. förutsätts bli närmare angivet i föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen förordnar.

En specialreglering av denna typ kan möta principiella invändningar. Motivet uppfattar lagrådet i detta fall som framför allt att det anses angeläget att riksdagen genom lag ställer sig bakom ett krav på en stan- dardhöjning i fråga om beslutsunderlaget i de ärenden det gäller.

Lagrådet finner att detta skäl får anses tillräckligt och tillstyrker således remissen i princip. Det hade emellertid varit en fördel om lagregleringen eller åtminstone motiven hade haft en större bestämdhet. Som det sakligt

sett viktigaste framstår uttalandena om miljökonsekvensemas behandling jämförd med den som kommer de ekonomiska konsekvenserna till del samt om behovet av kontroll av miljökonsekvensbeskrivningamas kvali- tet.

Lagrådet uppfattar remissen så att samma anspråk på utförlighet och genomarbetning skall ställas på belysningen av miljökonsekvenserna som ställs på de ekonomiska kalkylerna. Däremot torde samma slags kalkyler, med plus och minus, knappast bli aktuella; det lär främst bli fråga om minusposter.

I fråga om kvalitetskontrollen instämmer lagrådet i departementsche- fens uttalande om dess stora betydelse. Med den lagstiftningsteknik som valts i remissen har preciseringen av miljökonsekvensbeskrivningens inne- håll närmast fått karaktär av en cirkeldefmition: ”En miljökonsekvens- beskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anlägg- nings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushåll- ningen med naturresurser" (NRL 5 kap. 35). Kontrollen av att beskriv- ningarna i de olika ärendena verkligen håller måttet blir således viktig. Några konkreta förslag förs emellertid inte fram utöver de tämligen själv- klara att miljökonsekvensbeskrivningen skall ingå i beslutsunderlaget och i sista hand prövas av beslutsmyndigheten. Lagregleringens syfte torde knappast kunna tillgodses om den inte får ytterligare konkretion i de föreskrifter som utfärdas.

Lagrådet vill även peka på att det med hänsyn till remissens allmänna syfte hade varit följdriktigt att föreskriva miljökonsekvensbeskrivningar även som led i kommunernas översiktliga planering enligt plan- och bygg- lagen.

Lagen om ändringi lagen (1 98 7: I 2) om hushållning med naturresurser m. m.

5 kap. 2 &

Orden ”eller för särskilda fall besluta” bör enligt lagrådets mening utgå. Lagtexten kan annars missförstås exempelvis så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skulle kunna fatta beslut om miljö- konsekvensbeskrivning i ett enskilt ärende som handläggs av någon tredje myndighet. Vad som avses är uppenbarligen endast att beslutsmyndighe- ten i det enSkilda fallet skall kunna besluta om en sådan beskrivning i ett ärende som inte omfattas av föreskrifter med generellt krav på en sådan. Detta kan lika gärna sägas ut i de föreskrifter som utfärdas med stöd av 2 5.

Sådana föreskrifter som denna paragraf avser kan regeringen utfärda som verkställighetsföreskrifter utan något särskilt bemyndigande. Även subde- legation kan Ske utan bemyndigande. Eftersom paragrafen således är onö- dig bör den utgå.

Lagen om ändring i miljöskyddslagen( 1 969: 38 7) 13 5

Det är riktigt som sägs i specialmotiveringen att den föreslagna nya punk- ten 5 går utöver den nuvarande punkten 2. Den senare kommer enligt lagrådets mening att sakna ett självständigt innehåll. För att inte en besvä- rande oklarhet om förhållandet mellan de båda punkterna skall uppkom- ma föreslår lagrådet, att lagtexten i punkten 2 utgår och ersätts med den som i remissens förslag har införts i punkten 5.

Lagen om ändring i vattenlagen( I 983: 291 ) 13 kap. 19 5

En liknande motsättning som den just påpekade inom miljöskyddslagen uppkommer enligt lagrådets mening mellan punkterna 1 och 6 i detta förslag. Sakinnehållet bör därför sammanföras. Enligt lagrådets bedöm- ning är det tillräckligt att i punkten ] lägga till orden ”däribland en miljökonsekvensbeskrivning" och slopa den föreslagna punkten 6.

Övriga lagförslag

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.

Bilaga C 2

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-21

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner,justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttran- de över förslag till lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings- medel, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan Rubenson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Bilaga (*3 Prop. 1990/91:90

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990—1 2 -— 21

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner. justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 december 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

2. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313).

3. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

4. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

5. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 119),

6. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) och

7. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10). Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per Bergman.

Förslagenföranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändringi naturvårdslagen

Zaoch3a55

Av remissprotokollet framgår att enighet råder om att naturvårdslagen redan i sin nuvarande lydelse är tillämplig också på den naturmiljö som i väsentliga delar framträder som ett resultat av människans utnyttjande av eller påverkan i övrigt på naturen. Den föreslagna 2 a5 sägs följaktligen inte syfta till mera än ett förtydligande.

Lagrådet vill inte bestrida att det kan finnas skäl för ett förtydligande men ser framför allt ett behov av att bestämma naturvårdslagens räckvidd i förhållande till det skydd som lagen (l988:950) om kulturminnen avser att tillskapa och som är särskilt utformat med hänsyn till kulturobjcktens särart. Samtidigt som det önskade förtydligandet kommer till stånd gör man en sådan gränsdragning mellan naturvårds- och kulturminneslagarnas tillämpningsområden om man i stället för den föreslagna nya 2 a5 tillför 3 a 5 ett första stycke av följande lydelse:

”Med avseende på den kulturpräglade naturmiljön är lagen tillämplig i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988:950) om kulturminnen”.

Mot den ändring som i remissen föreslås i 3 a 5 — mcd lagrådets förslag i paragrafens andra stycke har lagrådet ingen erinran. 571

165

Det föreslagna sista stycket innehåller bestämmelser om undantag från de särskilda restriktionerna för byggande inom strandskyddsområde som finns i paragrafens första stycke.

Enligt utredningens förslag skulle ett generellt undantag göras för all komplementbebyggelse på en tomtplats, som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden i den befintliga bebyggelsen. Förslaget tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsenxi Stockholms län hade emellertid betänkligheter med hänsyn till förhållandena inom exempelvis skärgårds- områden med små fiskestugor, där förslaget kunde medföra en kraftigt ökad exploatering. Uppsala kommun anförde liknande synpunkter.

Med hänsyn härtill har lagrådsremissens förslag utformats som ett be- myndigande för regeringen eller myndighet att föreskriva undantag från kravet på dispens. Förslaget ger vid handen att undantagen avses bli angivna genom en uppräkning i regerings- eller myndighetsföreskrifter av områden som undantas från kravet på dispens.

Enligt lagrådets mening skulle ändamålet med den föreslagna reglering- en kunna uppnås på ett enklare och för allmänheten tydligare sätt, om uppräkningen i stället fick avse de områden där kravet på dispens för komplementbebyggelse upprätthålls. Lagrådet föreslår i det följande en ändrad lydelse av paragrafens sista stycke, som utformats i detta syfte.

Till skillnad från lagrådsremissens förslag förutsätter emellertid denna uppläggning att inventeringen av de områden som behöver särskilt skydd görs innan de nya bestämmelserna träder i kraft. För att ge tid till denna inventering bör ikraftträdandet av bestämmelserna i 165 sista stycket senareläggas ett halvår till den 1 januari 1992. Lagrådet återkommer till denna fråga vid behandlingen av övergångsbestämmelserna. Det bör tilläg- gas att denna uppläggning i praktiken sannolikt innebär ett avsevärt snab- bare genomförande av de åsyftade lättnaderna än remissens förslag.

Lagrådet föreslår således följande lydelse av 16 5 fjärde stycket: "1 fråga om byggnader, anläggningar och anordningar, som utgör kom- plement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden, gäller första stycket endast inom de områden som anges i beslut av regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer”.

16.15

Enligt det föreslagna andra stycket skall ett beslut om dispens upphöra att ' gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år.

Utgångspunkten för tidsfristerna bör emellertid framgå av bestämmel- sen. Man har därvid att välja mellan beslutets dag och den dag då det vann laga kraft. Den första lösningen innebär nackdelen att genomförandefris- ten i praktiken kan bli kort, om ett beslut överklagas men fastställs i högre instans. Beträffande möjligheten att välja den andra lösningen noterar lagrådet att enligt praxis endast naturvårdsverket torde kunna överklaga

ett beslut om dispens som här avses (se Jonzon-Dclin-Bengtsson: Na- turvårdslagen, 3 uppl. s. 262). Huruvida ett beslut har vunnit laga kraft eller ej bör alltså lätt kunna klarläggas. Mot den bakgrunden föreslår lagrådet att den föreslagna lydelsen kompletteras med uppgift att fristen räknas från den dag då beslutet vann laga kraft.

185

Lagrådsremissens förslag innebär att det i fortsättningen blir en förutsätt- ning för beviljande av täkttillstånd att säkerhet har ställts för återställ- ningskostnader etc. Detta innebär en betydande skärpning i förhållande till nuläget och medför att det kan sättas i fråga om det i framtiden kvarstår som ett praktiskt problem att täktexploatörer inte fullgör sina skyldigheter enligt tillståndet. Det är alltså tveksamt om den föreslagna bestämmelsen i fjärde stycket om att täkttillstånd får vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd svarar emot något kvar- stående behov.

Anses en särskild bestämmelse nödvändig, vill lagrådet. med anledning av vad som sägs i specialmotiveringen om förutsättningama för tillämp- ningen av den föreslagna bestämmelsen, erinra om att dess lydelse enbart synes täcka situationen att den som varit skyldig att t. ex. utföra återställ- ningsåtgärder faktiskt inte har utfört dessa vid den tidpunkt då frågan om beviljande av ett nytt täkttillstånd är aktuell. Vidare skall tidsfristen för att utföra åtgärderna då ha löpt ut. Så länge frågan om skyldighetens fullgö- rande — efter överklagande eller av annat skäl ännu inte är rättskraftigt avgjord, kan bestämmelsen inte tillämpas. Den föreslagna bestämmelsen synes alltså normalt bli tillämplig endast i en situation, då det har blivit nödvändigt att ta i anspråk ställd säkerhet för att bekosta återställande genom någon annans försorg.

Med hänsyn till att bestämmelsen således blir tillämplig endast när det varit fråga om allvarliga brister vid utnyttjandet av" tidigare täkttillstånd är det enligt lagrådets mening motiverat att skärpa den genom att föreskriva att täkttillstånd skall vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.

Ett alternativ som lagrådet vill peka på är att. i stället för en bestämmel- se med förevarande begränsade tillämpningsområde, införa en regel som gör en prövning av sökandens lämplighet att bedriva täktverksamhctcn till ' ett led i tillståndsprövningen. En sådan lösning har valts i fråga om bearbetningskoncession enligt 4 kap. 25 i den nyligen antagna mineral- lagen (prop. 1988/89z92, NU 1990/9lz7).

18d5

Lydelsen av paragrafens första stycke bör förenklas. Vidare kan andra stycket slopas. Regeringen kan nämligen enligt allmänna grundsatser dis- pensera från sina egna föreskrifter och även genom föreskrifterna delegera denna befogenhet till lägre myndighet, vilket gör första meningen överflö- dig. Likaså är det överflödigt att som i styckets andra mening särskilt

utsäga att dispens från ett genom de särskilda föreskrifterna meddelat förbud mot ett avvattningsföretag medför att företaget skall prövas enligt de allmänna reglerna. (Däremot kan en erinran om detta vara motiverad i beslutet om dispens).

Lagrådet föreslår således att paragrafen ges följande lydelse: ”Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt 18 c 5.”

205

Lagrådet har ingen invändning i sak mot förslaget om befogenhet för länsstyrelse att i vissa fall förbjuda arbetsföretag. Mot lagtextens avfatt- ning måste emellertid anmärkas att den inte ger uttryck för vad som framhålls i motiveringen om att det endast gäller undantagsfall. Lagrådet föreslår ett förtydligande genom att andra stycket delas på två meningar av vilka den andra börjar efter ordet naturmiljön och ges följande avfattning: ”Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från na- turvårdssynpunkt. får länsstyrelsen förbjuda företaget.”

215

Även om denna paragraf gäller att lagrådet knappast har någon invändning i sak mot vad som föreslås i remissen men väl vissa anmärkningar mot den lagtekniska utformningen. Första stycket har avfattats så att lagen inte skulle innehålla mera än en fullmakt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att besluta om sådant skydd som avses. Avsik- ten torde emellertid vara att ett skydd i princip skall gälla enligt lagen under de angivna allmänna förutsättningama och att de beslut som fattas av regeringen eller av myndighet närmast skall avse att geografiskt precise- ra de skyddade områdena. Lagrådet föreslår att första stycket får en avfattning som ger uttryck för detta. Det sker bäst genom en uppdelning på två stycken.

Ordet biotop kan användas även i andra och vidare betydelser än i remissen. Med hänsyn härtill och då något behov av en legaldefinition inte föreligger, föreslår lagrådet att ordet får utgå ur lagtexten.

I stället för första stycket enligt remissen föreslår lagrådet följande lagtext.

"Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för utrotningshota- de djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer vilka områden som skall omfattas av första stycket.”

1 det följande stycket alltså andra stycket enligt remissen —- bör ordet biotoper ersättas med ordet områden.

Följdändringar blir nödvändiga dels i 3, 27 a och 3755, dels i vatten- lagen och i plan- och bygglagen.

I enlighet med vad lagrådet anfört under 16 5 föreslås följande lydelse av Prop. 1990/91: 90 punkten l:

"1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 165 fjärde stycket, den 1 januari 1992 och i övrigt den ljuli 1991."

Övriga lagförslag

Förslagen föranleder ingen erinran från lagrådets sida. Det anmärkes dock att lagrådets förslag aktualiserar följdändringar i vattenlagen och plan- och bygglagen enligt vad som angivits under 21 5 i yttrandet.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 februari 1991 Prop. 1990/91:90

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng- ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén. Freivalds, Wall- ström. Lööw, Molin, Sahlin, Åsbrink

Statsråden Dahl, Hjelm-Wallén, G. Andersson, Åsbrink och Hellström an- mäler frågor om inriktningen av miljöpolitiken och åtgärderför en god livs- miljö samt anslag till miljövård för budgetåret 1991/92, m. m.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om en god livsmiljö i enlighet med bilagan till detta protokoll.

Propositionen har i huvudsak utarbetats inom miljödepartementet. Nedanstående avsnitt har dock utarbetats inom regeringskansliet enligt föl-

jande:

Ur protokollet: Maud Melin

38 Riksdagen 1990/91. [saml. Nr 90

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Inledning .................................................... 1 Den miljöpolitiska inriktningen ............................. 2 Miljöpolitikens mål och strategier .................. - -. ......... 2.1 Atmosfären och klimatet ............................. 2.1.1 Skydd av ozonskiktet ........................ 2.1.2 Internationellt samarbete ..................... 2.1.3 Minskad klimatpåverkan .....................

2.2 Gränsöverskridande luftföroreningar .................. 2.2.1 Bakgrund .................................. 2.2.2 Mål för gränsöverskridande luftföroreningar . . . . 2.2.3 Internationellt samarbete ..................... 2.3 Miljön i tätorterna .................................. 2.3.1 Bakgrund .................................. 2.3.2 Miljömål för tätorterna ...................... 2.4 Naturresurser och naturvård .......................... 2.4.1 Bakgrund ..................... - .............

2.4.2 Mål för naturvården och naturresurshushåll- ningen .....................................

2.4.3 Internationellt samarbete .....................

2.5 Vatten och hav ..................................... 2.5.1 Bakgrund ..................................

2.5.2 Miljömål för vatten och hav ..................

2.5.3 Internationellt samarbete ..................... 3 Miljöpolitikens medel och instrument ........................ 3.1 Internationellt samarbete ............................ 3.2 Övervakning av tillståndet i miljön .................... 3.2.1 Inledning ................................... 3.2.2 Internationellt samarbete ..................... 3.2.3 Miljöövervakningens uppgift ................. 3.3 Ekonomiska styrmedel ............................... 3.3.1 Inledning ................................... 3.3.2 Kort historik ...............................

3.3.3 Internationell utveckling ..................... 3.3.4 Nya ekonomiska styrmedel i Sverige ........... 3.4 En ny miljöbalk ..................................... 3.4.1 Inledning ................................... 3.4.2 Samordning av miljölagstiftningen ............. 3.4.3 Skärpta miljökrav ........................... 3.4.4 Internationell samordning ....................

3.5 Samhällsbyggande för en god miljö .................... 3.5.1 Inledning ................................... 3.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar ................ 3.5.3 Planering för en bättre miljö .................. 3.5.4 Bebyggelse och trafik m.m. ................... 3.5.5 Vattenresursernas nyttjande och skydd ......... 3.5.6 Energi .....................................

3.5.7 Buller ......................................

3.6 Miljövårdsorganisationen ............................ 3.6.1 Inledning ................................... 3.6.2 Sektorsansvar och decentralisering ............. 3.6.3 De centrala miljömyndigheterna ..... . .........

3.6.4 Det regionala och lokala miljöarbetet ..........

3 6 11 18 18 18 20 20 25 25 28 30 31 31 33 35 35

37 39 41 41 44 45 46 46 48 48 49 50 52 52 52 53 55 57 57 58 59 59 60 60 61 61 62 63 64 64 65 65 65 67 68

3.7 Miljömedvetande och utbildning ...................... 70 3.7.1 Inledning ................................... 70 3.7.2 Utbildning ................................. 71 3.7.3 Miljöfrågoma i arbetslivet .................... 72 4 Åtgärder inom olika områden ............................... 73 4.1 Miljö och ekonomisk utveckling ...................... 73 4.2 Jordbruket och skogsbruket .......................... 75 4.2.1 Inledning ................................... 75 4.2.2 Närsalter m.m ....................... ; ....... 77 4.2.3 Landskapsvård .................. - ............ 78 4.2.4 Bekämpningsmedel .......................... 78 4.2.5 Jordbrukets bevattningsbehov ................ - 79 4.2.6 Skogsbruket ................. . ............... 79 4.2.7 Dikning av våtmarker ........................ 80 4.3 Trafiken ........................................... 81 4.3.1 Inledning ................................... 81 4.3.2 Internationellt samarbete .......... , ........... 83 4.3.3 Storstads— och tätortsfrågor ................... 83 4.3.4 Fordon och bränsle .......................... 84 4.3.5 Infrastruktur ............................... 86 4.4 Energiförsörjning .......................... - ......... 87 4.4.1 Inledning ................................... 87 4.4.2 Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion . . . . 88 4.4.3 Åtgärder för minskad miljöpåverkan ........... 88 . 4.5 Industrin m.m. ..................................... 90 4.5.1 Inledning ................................... 90 4.5.2 Miljöskyddsarbetet .......................... 91 4.5.3 Begränsning av utsläpp ....................... 92 4.6 Varor och kemiska produkter ......................... 94 4.6.1 Inledning ................................... 94 4.6.2 Kemikaliekontrollen ......................... 96 4.6.3 Avvecklingsplaner ........................... 97 4.7 Avfall ............................................. 99 4.7.1 Inledning ................................... 99 4.7.2 Miljöfarligt avfall ........................... 100 4.7.3 Förpackningar m.m .......................... 101 4.8 Återställningsåtgärder ............................... 102 4.8.1 Åtgärder i miljön ............................ 102 4.8.2 Sanering och återställning av miljöskadade om- råden ................................. - ..... 103 5 Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet ....... 104 5.1 Inledning .......................................... 104 5.2 Miljösamarbete inom FN ............................ 107 5.3 Polarområdena ..................................... 109 5.4 Miljösamarbete inom ramen för den västeuropeiska inte- grationen .......................................... 1 10 5.5 Miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa ........... 1 14 5.6 Övrigt miljösamarbete ............................... 116 5.7 Miljö och säkerhet .................................. 118 5.8 Miljö och folkrätt ................................... 119 -- 5.9 Miljö och bistånd ................................... 120 5.10 Miljö och handel .................................... 123 5.1 l Organisations— och informationsfrågor ................. 125 6 Miljölagstiftningen i framtiden .............................. 127

6.1 Inledning .......................................... 127 Prop- 1990/91:90 6.2 Samordning ........................................ 129 6.3 Utsläppsgränser och tillåtlighet ....................... 134 6.4 Transportområdet ................................... 139 6.5 Miljövårdens organisation m.m ........................ 139 6.6 Sanktionssystemet .................................. 140 6.7 Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden. 141 6.8 Tidsplan m.m. ..................................... 144 7 Samhällsbyggande för en god miljö .......................... 145 7.1 Naturresurslagens tillämpning m.m. ................... 146 7.1.1 Kommunernas och länsstyrelsernas arbete ....... 146 7.1.2 Vattenresursernas nyttjande och skydd ......... 148 7.1.3 Behovet av mark för friluftsliv och naturvård 149 7.2 Vården av kulturmiljön .............................. 150 7.3 Grundvatten ....................................... 153 7.3.1 Långsiktigt skydd av grundvatten som natur- resurs ...................................... 153 7.3.2 Reglering och fördelning av grundvatten för en- skild vattenförsörjning ....................... 154 7.4 Buller ............................................. 155 7.5 Skyddsavstånd för miljöstörande verksamhet ........... 157 7.6 Miljöskador till följd av olyckshändelser ............... 159 7.7 Regionala miljöanalyser ............................. 160 7.8 Regionala miljöprojekt .............................. 161 7.9 Geografiska informationssystem för planering och miljövård .......................................... 163 8 Miljökonsekvcnsbeskrivningar .............................. 165 8.1 Bakgrund .......................................... 165 8.2 Allmänna överväganden ............................. 167 8.2.1 Behovet av miljökonsekvensbeskrivningar ...... 167 8.2.2 MKB-rapporten och allmänt om remissutfallet .. 168 8.3 Föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar .......... 169 8.3.1 Lagteknisk lösning ........................... 169 8.3.2 MKB-lagarna ............................... 172 8.3.2.1 Plan- och bygglagen ................ 17-2 8.3.2.2 Miljöskyddslagen .................. 174 8.3.2.3 Vattenlagen ....................... 175 8.3.2.4 Naturvårdslagen ................... 176 8.3.2.5 Väglagen m.m. .................... 177 83.26 Torvlagen ......................... 180 8.327 Ellagen ........................... 180 8.3.2.8 Rörledningslagen .................. 181 83.29 Luftfartslagen ..................... 181 8.3.2.10 Farledslagen ...................... 182 8.3.2.11 Kulturminneslagen ................. 182 8.3.2.12 Skogsvårdslagcn och skötsellagen 183 8.3.2.13 Lagen om kommunal energiplanering. 184 8.3.2.14 Kontinentalsockellagen ............. 185 8.3.2.15 Den nya minerallagen .............. 185 8.3.3 Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning m.m. 186 9 Övervakning av tillståndet i miljön ........... - ............... 191 10 Återställning av miljöskadade områden ...................... 196 10.1 Bakgrund .......................................... 196 10.2 Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar 580

och försurning ...................................... 198 10.3 Sanering och återställning av miljöskadade områden ..... 201 11 Miljömedvetande och utbildning ............................ 204 11.1 Inledning .......................................... 204 1 1.2 Miljöundervisningen i grundskolan. gymnasieskolan och vuxenutbildningen .................................. 205 11.2.1 Grundskolan ............................... 205 1 1.2.2 Gymnasiet och vuxenutbildning ............... 206 11.2.3 Folkbildning ................................ 207 1 1.3 Miljöfrågoma i den grundläggande högskoleutbildningen . 207 1 1.3.1 Allmänt .................................... 207 1 1.3.2 Utbildnings- och forskningsinsatser inom avfalls- området .................................... 209 11.3.3 Miljö- och hälsoskyddslinjen .................. 209 11.3.4 Miljöinriktningar på den matematisk-naturveten- skapliga linjen ................... ' ........... 210 11.3.5 Kompletteringsutbildning .................... 211 12 Industrin och andra enskilda utsläppskällor ................... 21 1 12.1 Inledning .......................................... 211 12.2 Åtgärder för att minska utsläppen från industrier ........ 214 12.3 Åtgärder för att minska utsläppen från kommunala av- loppsreningsverk ....................... .. . . . . . . . . . . .. 223 13 Varornas miljöpåverkan — från råvara till avfall . . . . .. . . . . . . .. 226 13.1 Inledning 227 13.2 Kemikaliekontrollen ................................ 232 13.2.1 Utgångspunkter och inriktning 232 13.2.2 Förstärkt kemikaliekontroll ................... 235 13.2.3 Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspek- tionen och naturvårdsverket .................. 236 13.3 Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel 237 13.3.1 Bakgrund .................................. 237 13.3.2 Riskbedömning m.m ......................... 238 13.3.3 Internationella förhållanden .................. 239 13.3.4 Förhållandena i Sverige ...................... 239 13.3.5 Tillstånd och kontroll av biologiska bekämp- ningsmedel ................................. 240 13.3.6 Organisation och finansiering ................. 241 13.3.7 Den lagtekniska lösningen .................... 242 13.4 Tungmetaller .............. - ......................... 244 13.4.1 Bakgrund .................................. 244 13.4.2 Kvicksilver ................................. 245 13.4.3 Bly ........................................ 249 13.4.4 Kadmium 252 13.4.5 Arsenik och krom ........................... 255 13.5 Skadliga organiska ämnen ............................ 258 13.5.] Bakgrund .................................. 258 13.5.2 Klorerade organiska lösningsmedel ............ 258 [3.5.3 'Plastadditiv m. fI. ämnen ..................... 260 13.5.4 Nonylfenoletoxylater ........................ 263 13.6 Ozonnedbrytande ämnen ............................ 264 13.6.1 Bakgrund .................................. 264 13.6.2 CFC ....................................... 266 13.6.3 Haloner .................................... 270 13.6.4 HCFC ..................................... 273

13.6.5 Ozonnedbrytande lösningsmedel . . . . . . . . . . . . . . .275 13.7 Avfall ............................................. 276 13.7.] Bakgrund .................................. 276 13.7.2 Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet 278 13.7.3 Miljöfarligt avfall ........................... 280 13.7.4 Förpackningar .............................. 282 13.8 Vissa internationella överenskommelser ................ 283 13.8.1 Godkännande av det reviderade Montrealproto- kollet ...................................... 283 13.8.2 Godkännande av Baselkonventionen ........... 286 14 El- och värmeproduktion ................................... 292 14.1 Inledning ........................ i .................. 2 92 14.2 Skärpta svavelkrav .................................. 293 14.3 Skärpta riktlinjer för kväveoxidutsläpp ................ 294 14. 4 Åtgärder mot utsläpp från mindre anläggningar ......... 295 - 14. 5 Vindkraftverk. energipotential och lokalisering .......... 296 15 Trafik .................................................... 300 15.1 Inledning .......................................... 300 15.2 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde . . . 301 15.2.1 Strategi för ett miljöanpassat transportsystem .. . 301 15.2.2 Trafikens miljöpåverkan ..................... 307 15.2.3 Trafikpolitiska avvägningar för miljöarbetet inom transportsektorn ........... -. . . . . . ; ..... 310 15.2.4 Internationellt arbete ........................ 312 15.2.5 Åtgärder som rör storstädernas och kommuner- nas trafik och miljö .......................... 317 15.2.6 Miljöanpassad vägtrafik ...................... 334 15.2.7 Miljöanpassad järnvägstrafik ....... - ........... 340 15.2.8 Miljöanpassad flygtrafik . . .. . .. .. . . . .- . . ." ...... 343 l5.2.9 Miljöanpassad sjöfart ........................ 352 15.3 Miljödepartementets verksamhetsområde .............. 359 15.3.! Miljöklasser för nya bilar ..................... 359 15.3.2 Fordonskrav ................................ 360 15. 3. 3 Internationell samverkan ..................... 365 15. 4 Finansdepartementets verksamhetsområde ............. 366 15. 4. l Ändringar ! beskattningen av bensin ........... 366 15. 4. l. 1 Inledning ........................ '. 366 15.4.l.2 Gällande bestämmelser ............. 366 15.4.l.3 Ökad differentiering av bensinskatten . 366 15.4.2 Miljöklassindelningen av oljor ................ 367 15.4.2.l Inledning ......................... 367 15.4.2.2 Gällande bestämmelser ............. 368 15.4.2.3 Ändrad miljöklassindelning av oljor . . 368 16 Naturvård ................................................ 373 16.1 Bakgrund .......................................... 373 16.2 Mål och medel för naturvårdsarbetet .................. 376 16.3 Inriktning och åtgärder för naturvårdsarbetet . ;; ........ 378 16.3.1 Inriktning .................................. 378 16.3.2 Hotade arter ................................ 379 16.3.3 Investeringar på miljöområdet ................ 381 16.3.4 Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt ...... 382 16.3.5 Hornborgasjön .............................. 382 16.3.6 Landskapsvårdande åtgärder .................. 383 16.4 Internationellt arbete ................................ 383

16.5 Ändringar i naturvårdslagen m. m. .................... 385 Prop. 1990/91:90 16.5.1 Allmänna utgångspunkter .................... 385 ' - 16.5.2 Skyddet för kulturpräglade miljöer ............ 387 16.5.3 Myndigheternas ansvar för naturvården ........ 389 16.5.4 Biotopskydd ................................ 391 16.5.5 Fridlysning av djur- och växtarter m.m. ........ 395 16.5.6 Samrådsskyldigheten och markägarens rätt till er- sättning .................................... 398 16. 5 . 7 Täktverksamhet ............................. 401 16.5.8 Markavvattning ............................. 403 16.5.9 Samernas rättigheter i nationalparker m.m. ..... 408 16.5.10 Strandskydd ................................ 410 16.5.11 Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen av terrängkörningslagen m.m. . . .. 413 16.5.12 Påföljder och tvångsmedel .................... 416 16.5.13 Överklagande m.m. ......................... 418 16.5. 14 Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen ..... 419 17 Miljöfrågor för jordbruket. skogsbruket och fisket ............. 421 17.1 Allmänt ............................................ 422 17.2 Skogsbruket ........................................ 423 17.3 Fisket ............................................. 424 - 17.4 Dricksvattensituationen ............................. 426 17.4.] Hoten mot dricksvattenkvaliteten ............. 426 17.4.2 Beredskap inför framtiden .................... 427 17.5 Jordbruket ......................................... 429 17.5.1 Den nya livsmedelspolitiken strukturför- ändring .................................... 429 17.5.2 Miljöfrågor ................................. 430 17.5.3 Odlingslandskapet ........................... 432 17.5.4 Närsaltsbelastning och ammoniakavgång ....... 434 17.6 Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbru- ket ................................................ 437 17.6.1 Minskning av växtnäringsläckaget ............. 437 17.6.2 Minskad användning av bekämpningsmedel m.m. ...................................... 446 17.6.3 Tillsyn enligt skötsellagen .................... 450 17.6.4 Kadmium i handelsgödsel ........ ' ............ 451 17.6.5 Vattenanvändningen ijordbruket ............. 453 17.6.6 Serieprovning av spridare .................... 453 17.6.7 Disposition av miljöavgifter .................. 454 18 Upprättade lagförslag ...................................... 455 19 Specialmotivering ......................................... 456 19.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. ........................ 456 19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. 458 19.3 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) ......................................... 458 19.4 Förslaget till lag om ändringi vattenlagen (1983:291) . . . . 459 19.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrät- tande. utvidgning och avlysning av allmän farled och all- män hamn ......................................... 459 19.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:439) om kom- 583

19.7

19.8

19.9

19.10

19.11 19.12

19.13

19.14 19.15

munal energiplanering .............................. Förslaget till lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel ................................. Förslaget till lag om ändring i lagen (l985:426) om kemi- ska produktcr ...................................... Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) ......................................... Förslaget till lag om ändring i lagen (1987: 24) om kommu- nal parkcringsövervakning ........................... Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822) . Förslaget till lag om _ändring i terrängkörningslagen (1975zl313) ....................................... Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark .................................. Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) . Förslaget till lag om ändring i ädellövskogslagen (l984:ll9) .........................................

20 Ärendet till riksdagen ...................................... 21 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 .................... 21.1 Åttonde huvudtiteln ................................. D 5. Utbildning för tekniska yrken ................... D 7. Utbildning för vårdyrken ....................... D 8. Utbildning för undervisningsyrken ............... D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser Nionde huvudtiteln ................................. G 6. Miljöförbättrande åtgärder ijordbruket .......... Fjortonde huvudtiteln ............................... A ]. Miljödepartementet ........................... A 2. Utredningar m.m. ............................. B 1. Statens naturvårdsverk ......................... B 2. Bidrag till miljöarbete .......................... B 3. Investeringar inom miljöområdet ................ B 4. Miljöforskning ................................ B 5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering .............................. B 6. Koncessionsnämnden för miljöskydd ............ B 7. Bidrag till Förenata Nationernas miljöfond ....... B 8. Visst internationellt miljösamarbete ............. B 9. Stockholms internationella miljöinstitut .......... B 10. Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myn- digheter ...................................... B 1 1. Kemikalieinspektionen ......................... B 12. Landskapsvårdande åtgärder .................... B 13. Sanering och återställning av miljöskadade områden Propositionens lagförslag ...................................... 1 Lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresur- ser m.m. ................................................. 2 Lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. ..................... 3 Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) ................ 4 Lag om ändring i vattenlagen (1983:291) ..................... 5 Lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn .................. 504 6 Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering 505

459

459

463

463

464 464

473

473 473

474 475 476 476 476 476 477 477 477 477 478 479 479 480 483 484 485

486 487 488 489 490

490 491 496 497 498

498 499 500 502

7 Lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel . . . 506 8 Lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter ...... 509 9 Lag om ändring i renhållningslagcn (1979:596) ................ 510 10 Lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsöver- vakning .................................................. 51 1 11 Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt ............. 512 12 Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt ....... 513 13 Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) ................. 515 14 Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) ............ 526 15 Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel avjordbruksmark . 527 16 Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) ................. 528 17 Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 119) ................ 529 18 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) ............... 531 19 Lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel . . .. 533 Bilaga A Hur mår Sverige? redovisas i separat volym

Bilaga B De till lagrådet remitterade lagförslagen ............... 537 Bilaga C Lagrådet .......................................... 567 Bilaga D Bilagedel. redovisas i separat volym

Utdrag ur regeringsprotokollet 1991-02-07 ....................... 577

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991

Hur mår Sverige?

— en rapport om miljösituationen

Miljödepartementet

Beställningsadress:

Riksdagens Tryckeriexpedition 100 12 Stockholm Tel: 08/786 40 00

Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5, Stockholm Kundtjänst: 08/739 96 30

Rapporten Hur mår Sverige?, bilaga A till regeringens proposition 1990/91:90, har utarbetats inom miljödepartementet i samarbete med andra departement samt personal vid statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och statens strålskyddsinstitut.

Övriga redaktionella medarbetare: Per Berg, Roger Olsson och Bo Thunberg. Redigering: Ingvar Nilsson Omslagsbild: Helga Henschen Diagram, kartor och teckningar (där inte annat anges): Lars Clefström, Eva Cederholm och Vera Sevcik, LEV Grafisk form.

Tryck: Gotab 1991

Hur mår Sverige?

' lNNtEHÅLt. [

ORDLISTA 4 Kapitel ] Avsikten med Hur mår Sverige? 5 Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten ]] Kapitel 3 Långväga och lokala

luftföroreningar 25 Kapitel 4 Markanvändning och naturvård 69 Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust 109 Kapitel 6 Miliön i fyra delar av Sverige 165 Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall 177 Kapitel 8 Energiproduktionens

miliökonsekvenser 217 Kapitel 9 Transportsystemets

miliökonsekvenser 229 Kapitel 10 Miljöpåverkan från iord- och

skogsbruk 243 Kapitel ]] Miliöpolitikens utveckling i Sverige 261

LITTERATUR 273

ORIENTERING 278

_

Hur mår Sverige?

FÖRKORTNINGAR

BAT = Best Available Technology (Bästa tillgängliga teknik) CW = Convention of Wetlands of In- ternational Importance espe- cially as Waterfowl Habitat ECE = FNs ekonomiska kommission för Europa ECMT = European Conference of Mi- nisters of Transport EIVIEP = ECEs program för att mäta och utvärdera konventionen om gränsöverskridande luftförore— ningar. IAEA = International Atomic Energy Agency IPCC = Intergovernmental Panel on Climate Change IVL = Institutet för vatten— och luft- vårdsforskning IUCN = International Union on Con- servation of Nature and N a- tural Resources KemI = Kemikalieinspektionen MFA = miljöfarligt avfall OECD = Organization on Economic Coo- peration and Development Organisationen för ekono- miskt samarbete och utveck— ling SAKAB = Svensk Avfallskonvertering AB

SCB = Statistiska centralbyrån SCPF = Svenska Cellulosa— och Pap— persbruksföreningen numera Skogsindustrierna SGU = Statens geologiska undersök- ningar SLU = Sveriges Lantbruksuniversitet SMHI = Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SNV = Statens naturvårdsverk SOU = Statens Offentliga Utred- ningar SSI = Statens strålskyddsinstitut STEV = Statens energiverk WHO = World Health Organization

GWh = gigawattimmar kWh = kilowattimmar

MW = megwatt TWh = terawattimmar

KEMISKA BETECKNINGAR

CFC = fullständigt halogenerade klorfluorkarboner HCFC = ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner HFC = ofullständigt halogenerade fluorkarboner PVC = polyvinylklorid VOC = Volatic Organic Compounds,

flyktiga organiska ämnen.

r mår Sverige?

Avsikten med Hur mår Sverige?

Hur många kan leva som vi?

Målen för miljöarbetet

Vad tål naturen? Kritiska belastningsgränser

Hur mår Sverige?

.; illgången till ren luft, rent vatten och naturområden är i Sverige ofta bättre än i många andra industri- länder Det beror framför allt på

-- .. att Sverige är ett glest befolkat land, men också på att föroreningar som ore- nat avloppsvatten och industriutsläpp har minskat genom utbyggnad av reningsanlägg— ningar och utveckling av processteknik.

Samtidigt har utvecklingen av trafiken och den allt större varukonsumtionen med- fört nya miljöproblem med många små, spridda utsläpp och krav på avancerad av- fallsbehandling.

Avsikten med rapporten Hur mår Sve- rige? är att ge en sammanfattning av miljösi- tuationen i landet som den är i dag och närså är möjligt jämföra med situationen under tidigare decennier. Vad har blivit bättre och vad har blivit sämre?

Hur mår Sverige? bygger på det omfat— tande material som tagits fram inför 1991 års miljöpolitiska proposition, framför allt na— turvårdsverkets aktionsplaner — Luft 90, Hav 90, Sötvatten 90 och Natur 90 — ,. kemi— kalieinspektionens och naturvårdsverkets ut- redningar om begränsning av,hälso— och miljöskadliga ämnen, livsmedelsverkets ut- redning om dricksvattensituationen, trans- portforskningsbercdningens utredning om ett miljöanpassat trafiksystem, energiver- kets om ett miljöanpassat energisystem, rap- porten Vem förorenar Sverige? och många, många fler. Ofta har flera myndigheter arbe- tat med de olika utredningarna.

Förslagen i utredningarna om hur miljö- situationen kan förbättras behandlas i propo- sitionstexten och tas inte upp i denna rap— port, som är en faktasammanställning. Det kan finnas olika uppfattningar om vad som är fakta. Hur mår Sverige? stödjer sig i första hand på de bedömningar som finns i det ut- redningsmaterial som utgör underlaget till re- geringens proposition 1990/91:90, En god livsmiljö.

De prognoser och bedömningar av ut- vecklingen som förekommer i Hur mår Sve- rige? utgår i allmänhet från vad som händer om inget görs,

I kapitel 2—5 beskrivs miljösituationen i luft, mark resp. vatten. Kapitel 6 är en geo- grafisk sarnmanfattning av tidigare kapitel och där har Sverige delats in i fyra regioner. Därefter följer korta genomgångar av mil— jöpåverkan från olika verksamheter varu- produktion, energiproduktion, trafik, jord- och skogsbruk. Rapporten avslutas med ett kapitel om den svenska miljöpolitikcns ut- veckling.

Indelningen medför att föroreningar som svaveldioxid, stabila organiska miljögif- ter, metallutslåpp, etc. återkommer i flera kapitel. För dem som är intresserade av ett visst ämne finns på sid. 278 hänvisningar till var i Hur mår Sverige? olika ämnen huvud- sakligen behandlas.

Hur många kan leva som vi?

Människans sätt att utnyttja naturresur- serna är avgörande för utvecklingen av mil- jön. Hur många människor kan leva som vi gör i industriländema? Om människan inte skall tära på jordens resurser, är en mate- riell standard som motsvarar Vår möjlig för ungefär en halv miljard människor, enligt en uppskattning utifrån Dag Hammarskjöld- fondens beräkningsmetod från 1976. Det finns redan dubbelt så många närmare en miljard människor — som lever på ungefär denna nivå, om man räknar ett genomsnitt för de rika Iändema inom OECD (Väst- europa, USA, Canada, Japan, Australien och Nya Zeeland). Men på jorden finns yt- terligare fyra miljarder människor som har en betydligt sämre materiell standard — om- kring en miljard lever i uttalad fattigdom.

Detta ger en bild av hur långt världssam- fundet är från det mål som formulerades av Brundtlandkommissionen — en varaktigt hållbar utveckling.

Bedömningen att bara en halv miljard människor långsiktigt kan leva på vår mate- riella nivå utgår från att resurserna brukas med dagens teknik och med nuvarande för- delning av resultatet. Antalet kan öka om

Kapitel ] Avsikten med Hur mår Sverige?

den tekniska — och politiska utvecklingen gör det möjligt att utnyttja naturtillgång- arna mer effektivt, men få tror att utveck- lingen inom överskådlig framtid skall leda till att hela jordens befolkning kan leva på Västeuropas materiella nivå.

Teknisk utveckling vidgar gränserna

Den tekniska utvecklingen medför att tidi- gare bedömningar ofta måste omprövas. T.ex. ansågs det under 1960—talet att det skulle vara omöjligt att förse Kinas befolk- ning med telefoner, eftersom världens kop- partillgångar inte skulle räcka till ledningsnä— tet. Sedan dess har optiska kablar och tråd- lösa telefoner skapat helt andra förutsätt- ningar (även om de trådlösa telefonerna för närvarande skapar problem med de nickel- kadmiumbatterier som ingår i dem).

Ett annat exempel är de två hundra år gamla beräkningarna av ekonomen Thomas Robert Malthus (1766—1834). Han kom fram till att jorden inte skulle kunna försörja mer än en miljard människor. I dag har jor- den fem miljarder.

Den viktigaste förutsättningen för liv — födan produceras allt mer effektivt med hjälp av nya brukningsmetoder, använd- ning av handelsgödsel och utbyggnad av be- vattningssystem. Under många år ökade matproduktionen snabbare än befolknings- utvecklingen. De senaste åren har det emellertid varit tvärtom. Nuvarande odlings- teknik utarmar många jordar. Sedan 1950 har världen förlorat nästan en femtedel av all matjord i jordbruksområdena och en fem- tedel av de tropiska regnskogarna.

Nya och gamla problem

Det går att beskriva svensk standard och livskvalitet utifrån olika perspektiv, som ger helt skilda intryck. T.ex. visar frånvarosta- tistiken att människor i Sverige är borta från sina arbeten mer än i andra länder. Men statistiken berättar också att en större andel

av befolkningen förvärvsarbetar än i de flesta andra länder.

Nästan alla familjer (98%) har tillgång till tvättmaskin, och ett av fem hushåll äger ett fritidshus. Sverige är världens mest tele- fontäta land och hamnar på en delad sjätte- plats när det gäller bilägande. Biltrafiken medför stora miljöproblem under det att te- lefonen är en relativt resurssnål teknik. En hög materiell standard behöver inte medföra miljöproblem. Miljösituationen beror i stället på hur vi utnyttjar våra gemensamma tillgångar.

Miljöarbetet har gett goda resultat på flera områden. Tillståndet i många sjöar har t.ex. förbättrats avsevärt sedan avloppsre- ning infördes. Miljögifter som DDT och PCB har minskat i fisk, sälar och fåglar, se- dan ämnena förbjöds eller begränsades. Samtidigt har försurningen av mark och vatten förvärrats, trots att de svenska utsläp- pen av försurande svaveldioxid har minskat med 75% sedan 1970. Försurningen medför också att fisken slagits ut i många sjöar. I andra sjöar har fisken höga kvicksilverhalter, trots att de svenska kvicksilverutsläppen från enskilda anläggningar (punktutsläpp) har minskat med över 90% sedan 1960—ta- let.

Hälsoproblem på grund av föroreningar är i dag i Sverige inget stort problem jämfört med många andra länder, men de finns och beror främst på lokala föroreningar. I framti- den riskerar miljöstömingar att påverka kvaliteten på både dricksvatten och andra livsmedel t.ex. genom ökade metallhalter i grundvatten som följd av försurning, eller en ökad upplagring av kadmium i marken.

När det gäller lokala hälsoeffekter be- döms luftföroreningar i tätorter sannolikt or— saka omkring 800 fall av cancer i Sverige varje år. Dessutom ökar antalet allergier och det anses bl.a. bero på känslighet för olika typer av föroreningar. Samtidigt har luften i

' storstäderna förbättrats i flera avseenden.

T.ex. är blyhalten i stockhohnsluften ungefär hälften av vad den var i slutet av 1970-talet. De senaste åren har betydelsen av för- oreningar från andra länder fått allt större

Hur mår Sverige?

Vikt. Denna rapport behandlar situationen i Sverige, föroreningar från svenska källor och påverkan från utländska källor. I andra delar av världen har miljöproblemen en an- nan karaktär. En mycket grov indelning vi- sar att västvärldens miljöproblem i allt större utsträckning beror på trafiken, konsumtio- nen av varor, kenrikalieanvändningen och avfallshanteringen. I Östeuropa är punkt— utsläpp från industri- och energianläggning- amas skorstenar och avloppsledningar fort- farande de dominerande problemen, medan utvecklingsländernas miljöproblem i hög grad är kopplade till exploateringen av na- turresurser.

Ingen vet ännu vad som händer på lång sikt med alla de ämnen som finns 1 varor och material, den s.k. teknosfären. Mvänd- ningen av t.ex. kvicksilver i batterier, termo- metrar, lysrör och mätinstrument är betyd— ligt större än punktutsläppen av kvicksilver från industrier m.m. Kommer kvicksilver och liknande miljöskadliga ämnen i olika va— ror att på sikt spridas i miljön eller kommer de att kunna kontrolleras?

Tidigare okända svenska förorenings- problem upptäcks också fortfarande. Det se- naste är uppgifter om höga kadmiumhalter i avloppsvatten från en del skogsindustrier, något som var okänt före 1989.

Måleri för miljöarbetet

De flesta förändringar i miljötillståndet re- dovisas som ändringar av utsläppsmängder och då oftast med uppgifter om utsläpp från industrier, reningsverk, etc. Kunskaper om vilka mängder som naturen tål saknas på många områden, men utvecklas snabbt. Ut- släppsmål börjar ersättas med miljömål, som kan uttryckas med hjälp av belastnings— gränser för olika ämnen, relaterade till för- utsättningama i olika regioner. Belastnings— gränserna blir ett sätt att konkretisera må- len för miljöarbetet, som är att:

> Skydda människans fortbestånd, hälsa och välbefinnande. Föroreningar och verksamheter får inte utgöra något hot » mot människans fortplantningsförmåga och hälsa, varken för dagens eller mor- gondagens generationer.

> Bevara den biologiska mångfalden. De arter som finns inom landet, skall långsik- tigt kunna utvecklas inom i huvudsak sina nuvarande utbredningsområden.

> Uppnå långsiktighet i bevarandet och ut- nyttjandet av naturresurser. Skogs— och jordbruk samt fiske måste kunna upp- rätthållas även på mycket lång sikt.

> Bevara natur- och kulturlandskap samt kulturminnesmärken. Föroreningar får inte förstöra byggnader och föremål. Tillgången på värdefulla natur— och kul— turlandskap skall inte allvarligt försäm- ras.

Kapitel ] Avsikten med Hur mår Sverige?

> Vad tål naturen?

Kr1t1ska , , ,, belastnrngsgranser

Hur långt måste vi gå för att minska miljöbelastningen och uppnå en hållbar utveckling? Vad tål naturen? Sedan 1985 har det skett en snabb ut- veckling av kunskaperna för att ta reda på den kritiska belast- ningsgränsen för olika ämnen och olika former av miljöpåverkan. Arbetet har än så länge nått längst för ämnena svavel och kväve. Forsk- ningen kring kritiska belastningsgrän- ser kommer sannolikt också att 'med- föra att nuvarande värden för kritisk belastning revideras vart efter som kunskaperna ökar.

Kritisk belastning för ett ämne kan vara den gräns där ämnet ansamlas i naturen utöver dess naturliga före- komst. En annan definition som an- vänds inom det nordiska samarbe- tet 4 är att man inte får överskrida den gräns där det uppstår betydelse— * ful/_a skador. 1 det senare fallet är det inte enbart en fråga om tillgängliga fakta, utan man gör också en bedöm- ning av vilka skador och förändringar 'som kan accepteras. Många klimat- forskare anger t.ex. att vi kan accep- tera en ökning av medeltemperatu- ren på jorden om det sker i en takt som underskrider 0,10C per decen- nium, eftersom växter och djur då hin- ner anpassa sig till förändringarna. (Det finns också en absolut gräns för

, lastning definieras här som den belasf- ' '

hur stor ökningen totalt får bli, men här är meningarna betydligt mer de- lade.)

De nordiska länderna tog 1985 ini- _ ; tiativ till att utveckla värden för kritisk belastning för svavel och kväve. lnom ECE (FNs ekonomiska kommission för Europa) har miljöministrarna be—"i ; slutat att framtida avtal för att be- gränsa gränsöverskridande luftför- " oreningar skall utgå från kritiska be- lastningSgränsen ECE har också fast- ställt preliminära belastningsgränser , _ för svaveldioxid, kvävedioxid, ammo- ” niak och ozon. lnom Europa pågår en kartläggning av kritisk belastning för olika ämnen inom olika områ- den. Den kritiska belastningen skiljer sig åt mellan olika regioner beroende på jordmån, klimat, etc.

I denna rapport anges belastnings- ,, gränser där det är möjligt, enligt natur- , * vårdsverkets aktionsplaner. Kritisk be-

ning som leder till långsiktiga nega-,, ' " tiva effekter hos de mest känsliga naturtyperna. Om en föroreningshalt är lägre än den kritiska belastningen skall den inte innebära något hot mot följande miljömål.

> Djur och växter skall kunna utnyttjas som . föda utan risk för människors hälsa. "

> Djur och växter skall kunna utnyttjas

Hur mår Sverige?

_'_> Vad tål naturen? Kritiska belastnmgsgranser

ekosystemen skall kUnna upprätthållas.

> Naturligt förekommande arter skall inte bli påtagligt påverkade '

> Mark och vatten skall utgöra ett balan- serat system— både kemiskt och biolo- giskt.

* Måttet på kritisk belastning skall utgå ' från naturvetenskapliga kunskaper. Ut- _ ifrån dessa kan beslut fattas om rikt- *värden, som då även tar hänsyn till po- litiska och ekonomiska aspekter. Ett riktvärde kan vara lägre än den kritiska belastningen, om en Säkerhetsmargi- __ nal behövs, eller högre om föränd- ringar accepteras (t.ex. på grund av att kostnaderna för att nå de kritiska ni- _ våerna är för höga). Riktvärden och nya förslag till preciserade miljömål behandlas i propositionen. I denna rapport jämförs miljötillståndet med den kritiska belastningen, så långt den _ är känd. _ För en delämnen är den kritiska Ö belastningen noll. Det gäller t.ex. för stabila organiska föreningar som dioxiner och PCB, som inte förekommer _ naturligt. Det gäller också för cancer- ” framkallande ämnen och radioaktiv strålning. För cancerframkallande * ämnen och radioaktiv strålning ökar risken ju högre belastningen är, men det går inte att ange någon nedre , gräns för när en skada kan uppstå. :Strålskyddet utgår i stället från att strål- _=__i_ningen inte får öka med mer än 10% **?över den naturliga bakgrundsstrål- [ningen. __ För andra typer av föroreningar kan ett visst påslag utöver den naturliga _uhalten accepteras. Det kan även gälla ffämnen som förekommeri naturen _”men inte bryts ner, t.ex. flertalet tung-

metaller. Risken för miljöskador hänger sam- : man med den totala metallmängden | ' * miljön. Om' endast små metallmäng- ' der tillförs från mänsklig verksamhet ut- över det som är en naturlig halt i mil- jön, är risken för negativa effekter liten. * Naturvårdsverket har i aktionspro- grammet Hav 90 angett de accep- _ tabla metallhalterna i procent av den naturliga halten. Dessa varierar för _ olika metaller men hamnari interval- let 50—200% över den naturliga hal— ten. För övriga ämnen är utgångspunk- ' ten att man skall kunna ange den mängd som kan tillföras miljön, utan _ att skador uppstår. Det gäller t.ex. ned— fall av kväve från luftföroreningar, där belastningsgränserna varierar för olika typer av mark. T.ex. klarar löv- skogar ett betydligt större kväve- _ __ nedfall än ljunghedar. Den kritiska be- _ _, lastningen är då beräknad utifrån att tillförseln inte skall öka kväveutlak— ' ningen och att sammansättningen av olika växt- och djurarter inte skall _

_ påverkas.

När det gäller att bedöma effek- _ tema av olika ämnen är verkligheten ' ' mer komplicerad än vad som kan in- rymmas i ett mått som kritisk belast- ning. Det finns sällan ett enda tydligt samband mellan ett enskilt ämne och en skada i miljön människor och miljö utsätts ju ofta för påverkan av flera ämnen eller ämneskombinatio- ner samtidigt. Dessutom varierar _ * ” känsligheten för olika ämnen mellan och inom olika arter, t.ex. reagerar allergiker i allmänhet tidigare än ' andra människor på föroreningar som medför hälsoproblem.

Hur mår Sverige?

Ozonskiktet och växthuseffekten

_ Uttunning av ozonskiktet 14

Växthuseffekten förstärks 18

Internationella överenskommelser 24 _

Hur mår Sverige?

ordens atmosfär fungerar ungefär på samma sätt som ett Växthus. Om inte atmosfären fanns skulle me— deltemperaturen vid jordytan vara —180C, i stället är medeltempera- turen omkring +15OC. Koldioxid, metan, vattenånga och andra s.k. växthusgaser fångar upp en del av den solvärme som jord- ytan utstrålar och hindrar värmen från att direkt föras ut i rymden. (Bild 2.'] .)

I stratosfären, den del av atmosfären som ligger 10—50 km ovanför jordytan, finns ett lager med ozon som skyddar jorden mot Vissa typer av ultraviolett strålning. Ozonlag- ret kan kallas för ”jordens solglasögon”.

Båda dessa system, som år förutsätt— ningar för liv på jorden, störs av människans aktiviteter.

Bild 2.1 Växthuseffekten.

> Den naturliga växthuseffekten förstärks framför allt på grund av att vi eldar med olja, kol och naturgas. Det leder till mer koldioxid i atmosfären och därför stannar mer Värme kvari atmosfären. Detta in- nebär risk för stora klimatförändringar. Konsekvenserna kan bli olika i olika de- lar av Världen. Vissa områden kan drab- bas av torka, andra kan få ökad neder- börd. En de] områden kan t.o.m. få kal- lare klimat på grund av att t.ex. vatten- strömmarna ändras.

> Ozonskiktet i stratosfären fungerar som en skyddande hinna för livet på jorden. Ozonskiktet tunnas ut på grund av ut- släpp av CFC-föreningar, som används i bl.a. kylskåp, värmepumpar, kemtvät-

En del solstrålning reflekteras av jorden och atmosfären

Merparten av solstrålningen absorberas av jordytan och värmer upp den

JORDEN Infraröd strålning (vä rmestrålning)

avgår från jor ytan

Atmosfären är relativt genomskinlig för solljuset, men fångar upp merparten av den värme- stralning som sänds ut från jordytan. Om halterna av de gaser som kan absorbera vär- mestralmng okarl atmosfären, fångas mer av värmestrålningen från jordytan in och tempera- turen stiger.

Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten

Bild 2.2 Ozonskiktet och den ultravioletta strålningen.

_ ”warm Stam—i. , . .%eif*Vå9töneétm*å— amusvå—åötdm , ; um mace Nam merioneiferjttt't att»; . ; wa ' 230-320 %skiåmgenåeinårmethnl ' uv—c 200-280 mum höjd

Kalla: Efter tecknmg av Hans Nilsson 1 Naturnuljon 1 Siffror 1990, SCB.

Hur mår Sverige?

tar och isoleringsmaterial och på grund av utsläpp av andra liknande ämnen. När ozon i stratosfären bryts ner minskar jor- dens skydd mot solens ultravioletta strålning, vilket ökar risken för att männi— skor drabbas av hudcancer och ögon- skador. En ökning av den ultravioletta strålningen medför också att många Växter på land och många organismer i havet växer sämre. Flera av de ämnen som påverkar ozonskiktet är också mycket starka växthusgaser. (Se också Bild 2.2.)

Effekterna är oberoende av var på jorden utsläppen sker av de ämnen som påverkar jordens värmebalans och ozonskiktet i stra- tosfären. Det handlar om i verklig mening globala föroreningar. Därför har varje ut-

Bild 2.3 Ozonhålet över Antarktis.

1981

'I 987

1983

släpp och varje åtgärd för att minska dessa, lika stor betydelse, var de än sker.

Det finns också ett helt annat ozonpro- blem, som inte hör till de globala miljöpro- blemen. Nära marken kan olika luftförore- ningar som kväveoxider och kolväten bidra till att ozon bildas och i marknivå kan höga ozonhalter vara skadligt för både djur och växter. Detta behandlas i Kapitel 3, s 38.

Uttunning av ozonskiktet

Sedan slutet av 1970-talet har ozonskiktet över Antarktis minskat dramatiskt under vånnånaderna (september november). Det beror på att en del långlivade ämnen som innehåller klor eller brom (t.ex. CFC

'I 985

1 989

I det ljusblå området har ozonskiktet minskat med 50 %, i det mörkblå år minskningen 60 %. Källa: SNV.

Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten

och haloner) inte bryts ner i de lägre luftskik- ten. De når ozonskiktet i stratosfären och kan där attackera ozonmolekylerna. Att ef- fekten är störst när det är vår vid polerna beror på att klor och brom övergår till aktiv form under vinterns polarkyla. När solen återkommer på våren reagerar klor och brom med ozonmolekylema med hjälp av solljuset.

Över Antarktis har ozonskiktet de se- naste åren minskat med ca 50% under vår- månaderna. Forskarna talar om ett ”hål” i ozonlagret. (Se Bild 2.3.)

Även över Arktis i norr finns det höga halter av aktiva klorföreningar, men där har det inte skett en lika kraftig uttunning av ozonskiktet. Det beror på att temperaturen över Arktis är högre och att luftmassorna där växlar och bryts upp snabbare än över Antarktis.

Ozonskiktet utanför polarområdena på- verkas också. I Nordeuropa minskade ozon- halterna Vintertid med närmare 5% under perioden 1969—1986. Det finns undersök-

Bild 2.4 Förändring av ozonskiktet.

ningar som bekräftar att ozonhaltema har minskat ovanför alla breddgrader både på norra och södra halvklotet. (Se Bild 2.4.)

Den ultravioletta strålningen från solen medför i normala doser solbränna och bildar vitamin D i huden. Den kan också orsaka snöblindhet och göra att huden åldras. Vid långvarig exponering ökar risken för ögon— sjukdomen grå starr och hudcancer. Kom- mande effekter på människors hälsa av ökad ultraviolett strålning som följd av mins- kat ozonlager är svåra att beräkna, men det finns grova uppskattningar.

Om ozonlagret tunnas ut med i genom— snitt 1% beräknas antalet blinda i världen öka med ca 100 000, på grund av att de får grå starr som följd av den ökade ultravioletta strålningen.

Förekomsten av hudcancer beräknas öka med 3%. För Sveriges del skulle 1% minskning av ozonskiktet motsvara ca 300— 400 fall av hudcancer om året, men det handlar huvudsakligen om former av hud- cancer som inte är livshotande. Det är oklart

GENOM- " " ._ ,. swrruo FORANDRING FORANDRING FORANDRING VlNTERTlD SOMMARTID % % % —2,3 —ö,2 +O,4 —3,0 —4,7 —2,l —l,7 —2,3 —l,9

Källa: Ambio nr; 6—7, 1990. Förändringar av ozonhalterna i stratosfären på olika breddgrader under perioden l 969-l 986.

Hur mår Sverige?

hur stor risken är för den farligare formen av hudcancer, malignt melanom. (Se även avsnitt om strålning, Kapitel 3, s.53.)

I städer bidrar den ultravioletta strål— ningen dessutom till uppkomst av s.k. smog, som ökar förekomsten av luftvägsinfektio- ner.

Många växter är känsliga för ökad ultra- violett strålning och även en liten försämring av spannmålsproduktionen kan leda till stora konsekvenser i bn'stområden. Det är också möjligt att algproduktionen i haven påverkas på samma sätt som växterna på land. Algerna är grunden i näringskedjan och det kan bli så att vissa algarter hämmas medan andra arter kanske ökar. Om pro- duktionen i haven minskar ökar också växt- huseffekten. Det beror på att växterna i ha- ven då inte tar upp koldioxid från luften.

Ämnen som bidrar till problemen

Det finns flera grupper av ämnen som på- verkar ozonskiktet och flertalet är industri- produkter. De är samtidigt växthusgaser.

Den största effekten på ozon har de stora utsläppen av CFC (fullständigt haloge- nerade klorfluorkarboner, t.ex. freon) och haloner (bromerade fluorkarboner). Kemi— företagen runt om i världen arbetar med att ta fram nya kemiska föreningar som kan er- sätta CFC och haloner. Det finns ämnen som har mindre inverkan på ozonlagret, HCFC, och helt klorfn'a ämnen, HFC, som inte bryter ned ozon, men är starka växthus- gaser. Även bland CFC—föreningarna varie- rar effekterna. Den vanligaste föreningen CFC-12 är tjugo gånger starkare när det gäller att bryta ner ozon än HCFC-22. (Se Tabell 2.1 .)

Även om all användning av ozonnedbry- tande ämnen skulle stoppas omgående kan man räkna med att nedbrytningen av ozon fortsätter och under de närmaste decen- nierna — även ökar. Det beror på dessa äm- nens långa livslängd. Det tar ofta många år innan ozonförstörande ämnen i olika varor

Tabell 2.1 Några olika kemiska ämnens påverkan på ozonskiktet och klima- tet iämfört CFC 1 1, samt deras livslängd i atmo- sfären.

Effekt på Livslängdi ozonskiktet, atmosfären

Amn

per viktsen—L År , _ _ het jämfört " med CFC 11 CFC" j _ 1,0 60 CFC 12 * i 1,0 120 CFC 1 13 0,8 90 CFC 1 14 1,0. 200 CFC 115 ” _: , 400 Koltetraklorid l ,1 50 1,1,1 _ trikloretan 0,1 3 6 HCFC 22 0,05 15 HCFC 123 0,02 HCFC 124 0,02 HCFC] 41 b _ 0,08 , HCFC 1421) 1 0,05 7 HFC _1 25 0 HFC 1340 0 * HCF 1520 0 Halon 1 301 10,0 Halon 1211 3,0 * Haloni2402 J

Källa." Luft 90, SNV.

blir utsläpp och det kan ta flera år innan ut- släppen når stratosfären. Klorhalten i at- mosfären kommer enligt prognoserna att bli minst dubbelt så hög som den var då en all— varlig uttunning av ozonskiktet över Antark- tis först konstaterades i slutet av 1970-talet. Om vi nu överallt skulle få ett omedelbart stopp för alla ozonnedbrytande ämnen, skulle det ta 50—60 år innan klorhaltema har återgått till 1970—talets nivå.

Den ursprungliga klorhalten i atmosfä- ren var 0,7 ppb (miljarddel). I slutet av 1970- talet var den ca 2 ppb, i dag är den närmare

Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten

3 ppb och väntas öka till minst 4 ppb fram till år 2000.

CFC

CFC (fullständigt halogenerade klorfluor- karboner) används som köldmedel i kylskåp och värmepumpar, för att blåsa upp skum- plast, som lösningsmedel och avfettningsme- del, som tvättvätska och som drivmedel i sprayförpackningar. Användningen av CFC ökade snabbt under efterkrigstiden (Tabell 2.2. ). Eftersom CFC inte i sig är giftigt inför- des det bl.a. för att ersätta mer hälsofarliga ämnen, t.ex. för kemtvätt. Man var inte medveten om att hälsoproblem ersattes med miljöproblem.

Världens totala utsläpp av CFC var 1988 över en miljon ton om året. Sverige svarade för ungefär 0,5 % av detta. Användningen av CFC i Sverige är låg jämfört med andra industriländer, men hög om man jämför med genomsnittsförbrukningen i hela värl- den. Är 1986 var den årliga förbrukningen i Sverige knappt 0,7 kg per person, i Europa 0,9, i USA 1,2 och i Kina 0,02 kg per per- son. Förbrukningen i Sverige beräknas 1990 ha minskat till drygt 0,3 kg per person.

Allt CFC som hittills har använts har nått eller konnner att nå atmosfären. Dessa äm- nen kan sedan vara aktiva i stratosfären un- der mycket lång tid, 50—400 år. (Varje klor— atom från CFC kan under den tiden för- störa 10 000 — 100 000 ozonmolekyler) Tiden mellan produktion och utsläpp kan vara 15—40 år eller mer. T.ex. innehåller varje kyl— och frysskåp ca 0,7 kg CFC i kylslingor och isoleringsmaterial. Nya kylskåp innehål- ler i allmänhet betydligt mindre CFC än de som såldes för 10 år sedan. Teknik för att ta hand om CFC-innehållet i gamla kylskåp i samband med skrotning finns utvecklad, men är ännu inte införd i större skala i nå— got land.

I Sverige kom det första förbudet mot CFC 1979, då CFC förbjöds i sprayer, och förbudet utvidgades sedan 1989. CFC är förbjudet i förpackningsmaterial sedan 1990 och i mjuka skumplaster, vissa hårda skum- plaster, rengöringsmedel— och avfettningsme-

Tabell 2.2 Ackumulerade utsläpp i världen av de två vanli- gaste CFC-förening-

arna.

Källa: OECD Environment Data 1989.

del från den 1 januari 1991. Fortfarande an— vänds CFC i kylskåp, bilinredningar, för kemtvätt och i hård skumplast för speciella isoleringsändamål. Så gott som all använd- ning av CFC skall ha upphört före 1995 , en- ligt den svenska avvecklingsplanen som riks- dagen fattade beslut om 1988. Naturvårds- verket bedömer att utvecklingen hittills följer planen, som anger att användningen av CFC skall ha nrinskat från 5 350 ton 1986 till 2700 ton efter 1990.

Haloner

Haloner är ett brandsläckningsmedel som genom en kemisk reaktion effektivt släcker bränder. Det används i fasta brandsläckare som finns ute på industrier och i bärbara brandsläckare, t.ex. i fordon av olika slag. Särskilt viktiga är halonbrandsläckare i t.ex. flygplan, som inte kan utrymmas vid brand, och intill datorer där bränder inte bör släckas med vatten, eftersom vatten förstör utrust- ningen.

Haloner är än mer aggressiva mot ozo'n- skiktet än CFC-föreningama, men den sam- manlagda effekten är lägre eftersom halo- ner används i mindre omfattning än CFC.

Merparten av de haloner som förbrukas används för att installera nya brandsläck-

Hur mår Sverige?

ningssystem. Bara en tiondel används till faktisk brandbekämpning.

I världen används ca 25 000 ton haloner per år (1986), varav ca 200 ton i Sverige. I brandsläckare runt om i landet finns 1000— 1500 ton haloner lagrade. Sverige har med- delat andra länder (s.k. notifikation) att re- geringen avser att förbjuda haloner i nya brandsläckare från den 1 mars 1991. Ersätt- ningsmedel för haloner håller på att utvecklas för brandbekämpning där det inte går att använda vatten, koldioxid eller pulvermedel.

Koltetraklorid

Koltetraklorid är ett lösningsmedel som både medför direkta hälsorisker och kan bryta ner ozon (effektivare än t.ex. CFC- 11). Det används i relativt liten utsträckning i Sverige på grund av att koltetraklorid är cancerframkallandc. De mängder som an- vänds i Sverige, ca 200 ton per år, innebär en relativt liten inverkan på ozonskiktet, men ämnets allvarliga effekter på hälsan är i sig ett problem.

1 , 1 , 1 -trikl0retan

1,1,1—tn'kloretan är också ett lösningsmedel som används inom framför allt metall- och verkstadsindustrier samt kemisk industri. Det är varken brandfarligt eller särskilt gif— tigt, men bidrar till uttunningen av ozon- skiktet. Merparten av det 1,1,1—trikloretan som används i Sverige importeras i kemiska produkter och används för rengöring i verk- stadsindustrin samt i lim och färger (totalt ca 2 450 ton per år) och avdunstar vid an— vändningen. Ämnet hanteras i något mindre utsträckning än CFC, men kan er- sätta CFC inom flera användningsområ— den, varför det finns risk för att utsläppen kommer att öka.

HCFC och HFC

HCFC och HFC (ofullständigt halogene— rade karboner) utvecklas för att snabbt kunna ersätta CFC. HCFC påverkar ozon- skiktet i mindre utsträckning än CFC. HFC bryter inte, så vitt man vet, ner ozon, men

medlet bidrar till Växthuseffekten. (Se Tabell 2.3).

Användningen av HCFC är än sålänge begränsad. Om HCFC skulle ersätta aH CFC inom skumplasttillverkning, kylskåp, kemtvättar, etc. skulle den svenska HCFC- förbrukningen öka från ca 900 ton 1988 till mer än 3000 ton per är omkring 1995. Det skulle innebära en minskad men fortsatt ozonpåverkan, och även en fortsatt klimat- påverkan.

Kväveoxider

Kväveoxider (NO och N02) från flygtrafik på hög höjd misstänks också bidra till ned- brytningen av ozon. Det handlar framför allt om militärt överljudsflyg och civila över- ljudsplan som Concorde. Hur stor inver- kan kväveoxider från flygtrafiken har på ozonhaltema i stratosfären är inte klarlagt.

Vid marknivå har kväveoxider i stället motsatt effekt — där bidrar de till att ozon bil- das, till smogbildning och till skador på sko- gen. (Se Kapitel 3, 5.38) Detta beror på ke- miskt komplicerade reaktioner med bl.a. olika kolväten.

Växthuseffekten förstärks

Den naturliga växthuseffekten förstärks av människans aktiviteter. Mer av solvännen hålls kvar i atmosfären när halterna av olika växthusgaser ökar. Det gäller framför allt koldioxid, CFC, metan, ozon (nära mar— ken, i troposfären) och lustgas (Bild 2.5). Viktigast är koldioxid som svarar för un- gefär hälften av den ökade växthuseffekten. Halterna av koldioxid i atmosfären har ökat i takt med industrialiseringen och som följd av skogsavverkning och eldning av skog, som inte återplanteras. Koldioxidhal- ten är nu ca 25% högre än den var i mitten av 1800-talet, före industrialiseringen. Exakt hur klimatet på jorden kommer att påverkas vet ingen än, men sommaren 1990 sammanfattade en stor internationell

Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten

expertgrupp, IPCC (Intergovemrnental Pa- nel on Climate Change) två års samarbete. Regeringsexpertemas bedömning bygger på modellberäkningar utifrån dagens många gånger ofullständiga kunskaper. De kom fram till att om användningen av fossila bränslen fortsätter att öka och inga åtgärder vidtas. kan jordens medeltemperatur komma att stiga med 1—2,50C fram till år 2020, jämfört med tiden före industrialise- ringen. För år 2070 pekar beräkningarna mot en ökning med 2,5—SOG. De största natur- liga temperaturförändringama de senaste 500 åren har varit OFC/decennium.

De senaste 100 åren har medeltempera- turen stigit med 0,3—0,60C. De fem varmaste åren har alla inträffat på 1980-talet, men det har varit stora skillnader mellan olika re— gioner. Det är inte heller vetenskapligt sä— kerställt att den temperaturökning som kon- staterats under denna period beror på växt- huseffekten.

Den temperaturökning som väntas in- träffa om inte utsläppen av växthusgaser minskar kraftigt, kommer inte att bli jämnt fördelad över jorden. T.ex. kan vintertempe- raturen på våra breddgrader komma att

Bild 2.5 Olika gasers bidrag till växthuseffekten.

KOLDIOXID CFC 11 OCH 12

ANDRA cg:- mammon

DIKVÄVEOXID

METAN wUMPGAm

Bilden visar olika gasers bidrag till den ökade växthuseffekt, som beror på mänskliga aktiviteter. Aven ozon bidrar, men dess andel är inte klarlagd.

Källa: IPCC.

stiga med betydligt mer än den globala me- deltemperaturen.

Följderna av en ökad växthuseffekt kan bli svåra översvämningar, ändrade förutsätt”- ningar för odling och långtgående föränd- ringar för ekosystemen.

De senaste 100 åren har havsytan på jor- den stigit med 10—20 cm. IPCC beräknar att haven kan komma att stiga ytterligare ca 30—110 cm fram till år 2100. En sådan för- ändring skulle främst bero på att vattnet ut- vidgar sig när det blir varmare. Osäkerheten i bedömningarna beror bl.a. på att det är svårt att beräkna i vilken utsträckning in- landsisama på Grönland och i Antarktis kommer att smälta. Bara små förändringar väntas, men även en liten minskning av in- landsisamas tjocklek har stor betydelse för nivån på havsytan.

Mest sårbara är människor som redan le- ver under svåra förhållanden i utvecklings- länder, i låga kustområden och på mycket torra jordar som savanner och stäpper. Tio- tals miljoner människor i kustområden i Bangladesh, Kina, Egypten och många öri- ken, t.ex. Maldiverna, skulle bli ekologiska flyktingar.

När det gäller jord- och skogsbruk finns det risk för att de områden som redan är ut- satta drabbas hårdast. IPPC tror att det kanske blir torrare i redan torra områden och mer regn i regioner som redan har tillräck— ligt med nederbörd. Det skulle i så fall för— värra situationen i t.ex. Sahelområdet i Af— rika, Brasilien, Peru, sydöstra Asien, Kina och den asiatiska delen av Sovjetunionen. I andra områden som Nordeuropa skulle ökad nederbörd och varmare klimat kunna leda till förbättringar genom längre odlingssäsong, bättre skogstillväxt och större vattenflöden. Samtidigt är det oklart om t.ex. nuvarande trädslag i Nordeuropa kan klara sådana för— ändringar. IPCC tror att livsmedelsproduk- tionen i världen kan upprätthållas på nor- mal nivå, men kostnaderna för att klara detta är svåra att uppskatta.

Dagens skogar skulle åldras i ett klimat som de inte är anpassade till, vilket kan leda till stora förluster i skogsbestånden. Djur

Hur mår Sverige?

och växter kan inte anpassa sig om klimatzo- nerna rör sig flera hundra kilometer mot polerna inom 50 år. Följden kan bli att jor- den, totalt sett, kommer att rymma färre arter. (Denna utveckling kan förstärkas av andra miljöfaktorer som luftföroreningar och urbanisering).

För att ekosystemen skall kunna anpassa sig till klimatförändringar får temperaturök- ningen inte överstiga 0,10C på tio år under de närmaste decennierna (men även då kan det uppstå regionala förändringar, t.ex. fler stormar och ändrade nederbördsförhållan- den). Det är en bedömning som de flesta klimatforskare hittills ställt sig bakom.

Tabell 2.3 Olika gasers växthuseffekt jämfört med koldioxid.*

Det tar över 100 år innan ett utsläpp av koldioxid har försvumrit ur atmosfären och i stället omvandlats eller bundits i havsdju- pen. För att temperaturökningen skall be- gränsas till 0,10C per decennium måste an- vändningen av CFC-föreningar avvecklas till år 2000 och koldioxidutsläppen halveras till år 2050, enligt IPCC.

För att nå ett sådant resultat krävs, enligt IPCC, framför allt omfattande förändringar i industriländerna, strukturförändn'ngar vars konsekvenser det inte går att överblicka. Det skulle också förutsätta en begränsning av ökningen av utsläppen i utvecklingsländerna.

Utsläppen av koldioxid skiljer sig kraftigt

HCFC-124 are—4 25

utsamtr rgt. ftersomgasernaharolika i—

näve tid

Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten

mellan industri- och utvecklingsländer, men skillnaderna kan vara än större mellan olika industriländer med jämförbar levnads- standard. Det beror framför allt på olika grad av kolanvändning, effektivitet i ener- giutnyttj ande och skillnader i trafikstruk- tur. Räknat per invånare är utsläppen av kol- dioxid i USA mer än dubbelt så höga som i Sverige och tio gånger så höga som i Kina. Koldioxidhaltema i atmosfären påverkas också av hur mycket växtlighet det finns på jorden, eftersom växterna omvandlar kol- dioxid till syre och binder kolet i sin bio- massa. Skogsskövlingen bedöms svara för 20-40% av koldioxidökningen, dels genom att skog används till ved utan att återplante- ras, dels genom avverkning av tropiska regn- skogar.

Tabell 2.4 Totala utsläpp och kol- dioxidutsläpp per person från användningen av fossila bränslen.

sieni

ge n Japan sei " pci och Sovjetunionen Huvudsakligen Kina

Källa. IPCC WGI PMS.

Sveriges bidrag till växthuseffekten

Sveriges andel av världens utsläpp av kol— dioxid från förbränning av fossila bränslen är ca 0,3%. Vår andel av användningen i värl- den av CFC är ca 0,5%.

Utsläpp av metan från jordbruk och sop— tippar samt av lustgas från bilar och förbrän- ning står för en relativt liten del av de svenska växthusgaserna.

Föroreningar som kolväten, kväveoxi- der och kolmonoxid kan indirekt bidra till klimatpåverkan genom att bilda ozon i de nedre luftlagren, eftersom ozon i den delen av atmosfären är en växthusgas.

Koldioxid

Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat med drygt en tredjedel sedan 1970, trots att koldioxidmängden från biltrafiken och andra transporter har ökat kraftigt.

De minskade totala utsläppen beror hu- Widsakligen på minskad användning av olja för energiproduktionen i industrin och för att värma bostäder. Inom dessa områden har oljeförbrukningen halverats sedan de kraf- tiga oljepn'shöjningarna i början av 1970-ta- let.

Orsakerna är främst:

> Effektivare energianvändning till följd av statliga energihushållningsprogram, höjda importpriser och energiskatter samt strukturförändringar inom den energintensiva industrin.

Användning av el från bl.a. kärnkraft som ersättning för fossila bränslen som olja och kol.

Ökad användning av biobränslen, t.ex. lutar inom industrin och flis för fjärrvär— meproduktion.

Riksdagen beslutade 1988 att regeringen bör klarlägga energianvändningens inverkan på koldioxidhalten i atmosfären och ta fram

Hur mår Sverige?

ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Riksdagen uttalade också att utsläppen av koldioxid inte bör öka över da- gens nivå.

Sedan den 1 januari 1990 finns en kol- dioxidskatt på bensin med 25 öre per kilo kol— dioxid (koldioxidskatten gäller för övriga fossila bränslen från den 1 januari 1991). Mervärdeskatt på bensin infördes i mars 1990 och för andra energiformer den 1 juli 1990, samtidigt som energiskattema för- ändrades. Det innebär att energi blev relativt sett dyrare för konsumenterna redan innan världsmarknadsprisema på råolja höjdes kraftigt som följd av Irak—Kuwaitkrisen. Beslut fattades också om att införa miljöskatt på svavel och en avgift på kväveoxider.

Effekterna av detta kan ännu inte avlä- sas, men bensinförbrukningen minskade un- der 1990 från att tidigare ha ökat med 4—5% per år under slutet av 1980-talet. Re- dan innan världsmarknadspriserna på råolja började stiga, beräknades bensinför- brukningen ha minskat med ca 2% jämfört med 1989.

Kol från koldioxid binds också i växter och under en lång period har tillväxten av de svenska skogarna varit större än uttaget.

Tabell 2.5 Koldioxidutsläpp i Sve- rige från olika verksam- heter 1 miljoner ton kol.

1970» 1980 1988 * 4,3 5,2

r..-...a... = EleQF'th—m”

*Röttr åderier Övrigt SUMMA

1 .617

Källa: SNV.

Bild 2.6 Utsläpp av koldioxid i Sverige 1955-1988, milj. ton kol.

Koldioxidutsläpp milj ton kol

45 1935 55 65 75 85 År

Källa: SNV.

Den ökade mängden skog och annan bio- massa motsvarar ett ökat upptag av ca 35 milj. ton koldioxid (eller ca 10 milj. ton kol) per år, vilket är drygt hälften av de svenska utsläppen av koldioxid.

Även torvmarkema växer och binder koldioxid. Samtidigt avger torvmarker metan till luften och metan är också en växthus- gas. När torv bryts och eldas ger torven upp- hov till utsläpp av koldioxid. Koldioxid av- går också när torvmarker dikas. Det saknas

* säkra beräkningar av torvmarkemas och

torvhanteringens nettoeffekt när det gäller växthusgaser.

Metan

Metan är en växthusgas, som direkt absor- berar utgående strålning från jordytan. Sam- tidigt bidrar metan till att bilda andra växt- husgaser som ozon, vattenånga och kol- dioxid.

Metan kallas också sumpgas och bildas naturligt vid nedbrytning av organiskt mate- rial i förruttnelseprocesser, men därutöver sker också andra utsläpp. Metan har en rela- tivt kort uppehållstid i atmosfären och en minskning av utsläppen kan märkbart på-

Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten

verka koncentrationema i atmosfären re- dan på 20 års sikt.

För att stabilisera halterna av metan på dagens nivå behöver utsläpp som orsakas av människans aktiviteter minskas med 15 —20% .

Soptippar är en källa till metan. Om- kring 150 OOO—200 000 ton metan per år av- går till luften från avfallsupplag i Sverige. När det gäller klimatpåverkan motsvarar det ett utsläpp av ca 4 milj.ton koldioxid (räk- nat som effekt under 50 år).

Naturgas består till övervägande del av metan och ett visst läckage sker i samband med utvinning och transporter. Samtidigt medför förbränning av naturgas lägre utsläpp av koldioxid än andra fossila bränslen som kol och olja, för samma mängd utvunnen energi. Naturgas medför 40% lägre koldi- oxidutsläpp jämfört med kol och 30% lägre jämfört med olja.

För att en övergång från olja till naturgas skall medföra en minskning av klimatpåver- kan, måste läckaget av naturgas vara lägre än 7%. I Västeuropas gasnät beräknas för- lusterna till under 1% och helt nya distribu- tionssystem har troligen betydligt lägre läck- age.

Dikväveoxid ( lustgas )

Dikväveoxid, eller lustgas, är en växthus- gas som även kan påverka ozonskiktet i stra- tosfären. Livslängden i atmosfären är ca 150 år, vilket medför att det tar mycket lång tid innan minskade utsläpp leder till bättre jämvikt. Koncentrationen i atmosfären ökar med ca 0,2% per år. Uppvärrnningseffek— ten av varje molekyl dikväveoxid är också betydligt större (ca 300 gånger) än av kol- dioxid. Samtidigt är de totala mängderna mycket mindre, vilket gör att dikväveoxid bara svarar för ca 4% av den globala klimat- påverkan under 100 år.

Lustgas släpps ut både från naturliga och konstgjorda processer. Uppgifter om utsläpp på grund av människans påverkan är mycket osäkra. I Sverige svarar dikväveoxid för en liten del av de totala utsläppen av

växthusgaser. Dikväveoxid släpps ut vid för— bränning, biltrafik, gödselhantering och från reningsverk. Till detta kommer indi- rekta utsläpp. Olika former av kväveut- släpp medför att kvävemängdema i mark och vatten ökat, vilket i sin tur leder till större utsläpp av dikväveoxid från naturliga proces- ser (t.ex. när mikrobiologiska processer bryter ner kväveföreningar som ingår i orga- niskt material, s.k. denitrifikation).

Utsläpp av dikväveoxid från förbränning är relativt litet jämfört med andra källor. Det som kan ha betydelse är framför allt ny kol- eldningsteknik, s.k.fluidiserade bäddar. Torv- och vedeldning kan också ge utsläpp av dikväveoxid, men de utsläppen är små jämfört med andra källor.

Biltrafikens utsläpp av dikväveoxid kom- mer att öka, eftersom den nuvarande tekni- ken för att rena avgaserna från kväveoxider medför att dikväveoxidutsläppen ökar (sam- tidigt som övriga kväveoxider minskar be— tydligt mer). I detta fall medför alltså en åt- gärd för att minska påverkan på miljön att ett annat problem ökar något. Tunga bilar av- ger ungefär lika mycket dikväveoxid som bilar med katalysatorrening.

Även när det gäller avloppsrening kan krav på minskade kväveutsläpp till vattnet komma att medföra att reningsverken släppper ut mer dikväveoxid till luften. För- ändringamas storlek har inte kunnat beräk- nas, men ökningen har antagligen en relativt liten betydelse.

Kvävet i både handelsgödsel och stall— gödsel kan under vissa betingelser omvandlas till dikväveoxid av mikroorganismema i marken. Bidraget är sannolikt mindre än ut- släppen från förbränning.

Hur mår Sverige?

internationella överenskommelser

Klirnatförändringar och uttunningen av ozonlagret har de senaste åren varit ämnen för fler internationella konferenser än nå- gon annan miljöfråga. Den första rapporten om att CFC påverkar ozonlagret kom 1974. Den första internationella överenskommel— sen om konkreta åtgärder för att motverka detta undertecknades i Montreal i Kanada 1987.

Enligt det första s.k. Montrealprotokollet skulle förbrukningen av CFC minska med 20% till 1994 och med ytterligare 30% till år 1999. Vissa länder — däribland Sverige — har beslutat om mer långtgående åtgärder. Sverige var 1988 först med att fatta beslut om att användningen av CFC skall ha halverats före utgången av 1990 och i huvudsak vara helt avvecklad före utgången av 1994. Flera länder har agerat, bl.a. har EG-länderna långt framskridna planer på att avveckla produktion och förbrukning av CFC fram till år 1998.

Sommaren 1990 skärptes Montrealpro- tokollet. Användning och produktion av CFC, haloner och koltetraklorid skall ha upphört år 2000. Undantag diskuteras för haloner inom användningsområden där ha- loner inte kan ersättas. Fem år senare för- bjuds även 1,1,1—trikloretan. När det gäller HCFC som behövs för att snabbt kunna av- veckla CFC, betraktas dessa som över- gångsämnen, vars användning skall begrän- sas. HCFC skall avvecklas när bättre ersätt- ningsmedel finns att tillgå.

Klimatkonvention

En internationell konvention för att skydda klimatet förbereds inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992. I den rapport som IPPC (Intergovernmental Panel on Cli— mate Change) avgav i augusti 1990 fastslås att jordens klimat blir varmare som följd av utsläpp av växthusgaser — främst då kol- dioxid från förbränning av fossila bränslen.

Bild 2. 7 Montreal-protokollets beräknade effekt.

ooh/(O QJQQQQ esset?

Den beräknade effekten av 1990 års över— enskommelse jämfört med det tidigare Mont- real-protokollet. Diagrammet visar en unge- färlig prognos över mängden klor i atmo- sfären (miljarddelar/volym). Takten i minsk- ningen är bl.a. beroende av hur snabbt er— sättningsmedel tas i bruk.

IPCC:s rapport är det viktigaste underlaget för de förhandlingar om en klimatkonven— tion, som inleddes i början av 1991. Vid en konferens i november 1990 förklarade EG- ländema att deras samlade utsläpp av kol- dioxid skall stabiliseras på nuvarande nivå är 2000. Vid samma tillfälle enades Efta och EG om att undersöka förutsättningama för att gemensamt åta sig samma mål för de samlade koldioxidutsläppen i Västeuropa.

Hur mår Sverige?

fettförorenlngar från andra lån—eler 26 Försurningen fartsätter 32 Öienblldnlng nära marken 38 Svavelutsläppen minskar 40 KWÖVQ ger näring .. mh försurning 42 Flyktiga organiska ämnen 44 Metallutslåppen minskar 45 Strålning .... nyttig eeh skadlig 53 luftföroreningar l tätorterna 58 Ballet stressar peli sfär sömnen 65

lntematienella överenskommelser 67

Hur mår Sverige?

uftföroreningar försurar mark

och vatten. I städerna ökar luftför- oreningar risken för bl.a. can- cersjukdomar. En stor del av de luftföroreningar som påverkar mark och vatten i Sverige kommer från andra länder. Det är förklaringen till att nedfallet över Sverige inte alls har minskat i samma ut- sträckning som de svenska utsläppen under senare år. De största utsläppen i Sverige kommer från trafiken. Åtgärder som av- gasrening har medfört en tydlig minskning av flera av vägtrafikens utsläpp, även om en del av effekten har ätits upp av den ökade trafikmängden.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att lokala utsläpp i kombination med luftför— oreningar från stora delar av Europa med- för bl.a. följande:

) Luftföroreningar orsakar 300—2 000 nya cancerfall per år i tätorterna, sanno- likt nära 800.

> Skogsmarken är i stora delar av landet allvarligt skadad till följd av svavel- och kvävenedfall, som leder till försurning. På lång sikt är skogstillväxten hotad ge- nom försurning och obalans mellan olika näringsämnen. I vissa delar av södra och mellersta Sverige har marken blivit nästan hundra gånger surare (2 pH—enhe- ter) de senaste femtio åren.

> I mitten av 1980-talet var 16000 av Sve— riges ca 85 000 sjöar så försurade att käns- liga djur- och växtarter minskat eller försvunnit. Under senare år har en omfat- tande försurning konstaterats i mindre vattendrag och sjöar även i Norrlands in— land. Kvicksilverhalten i fisk ökar fortfa- rande i många sjöar, trots att utsläppen av kvicksilver minskat kraftigt. Problemet är störst i försurade sjöar.

> Trots att utsläppen av svaveldioxid i Sverige har minskat med 60% sedan år 1980 överstiger svavelnedfallet i nästan hela Sverige gränsen för vad som på lång

sikt medför skador. I sydvästra delarna av landet gäller detsamma för kvävened- fallet. Av svavelnedfallet kommer om- kring 10% från svenska utsläpp och av kvävenedfallet ca 20%.

> Försurningen påverkar även grundvatt- net och kan leda till att koppar löses ut i vattenledningar. Kopparhaltigt dricks- vatten i enskilda brunnar misstänks bl.a. kunna orsaka diarré hos spädbarn.

> Förhöjda ozonhalter nära marken be- räknas skada jordbruksgrödor till ett värde av över en miljard kronor varje

o

ar.

> Försurning och övergödning på grund av luftföroreningar förändrar växt— och djurlivet. Flera arter av mossor och la- var har försvunnit och många andra är ho- tade. Klassiska ängsblommor som gull- viva och mandelblom trängs ut av Växter som bättre kan tillgodogöra sig det ökande kvävenedfallet.

> Mellan en och tre miljoner människor i Sverige anser att de störs av trafikbuller.

från andra färs

Tjemobylkatastrofen år 1986 gjorde det tydligt för oss att även en kärnkraftsolycka 100 mil från Sverige inom några dagar kan förorena den svenska naturen. De radioak- tiva ämnena från Tjernobyl gick lätt att identifiera till skillnad från många andra luft- burna föroreningar som också transporte- ras långa sträckor.

Svavel— och kväveföreningar, som är hu- vudorsaken till försurningen, kan trans- porteras 100—200 mil innan de faller ner. När ett kraftigt högtryck bildas på kontinen- ten kan föroreningshalterna i Sydsverige bli tio gånger högre än normalt.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Ungefär 90% av svavelnedfallct och när- mare 80% av kvävenedfallet kommer från andra länder. Men svenska utsläpp når också andra länder. Sverige tar emot nästan tre gånger mer svavel än vad som släpps ut här. När det gäller kväve är nedfallet något större än de svenska utsläppen.

Andra föroreningar sprids ännu längre sträckor. Det gäller t.ex. stabila organiska ämnen som DDT och PCB. De tenderar

Bild 3 .] Svavelbalans för Sverige.

Tusen ton. TOTALT NEDFALL TOTALT UTSLÄPP I SVERIGE 302 I SVERIGE l'IO DÄRAV FRÅN DÄRAV TILL UTLANDET 268 UTLAN DET 76 Oidentifierade Övriga källor 107 områden

”en

4

Sverige

Finland 20 7 Stor- 34 britannien 7 Sovjet l7 1 28 Polen Q p 10 Danmark ll Tjecko- slovakien

M 3? Fd Vöst- Fd Ost- iyskland 12 tyskland

Övriga områden

Källa: EMEP.

att öka även i så avlägsna områden som Ark- tis och Antarktis. Enligt en teori sprids dessa ämnen från varma till kalla områden på hela norra respektive södra halvklotet. Teorin är inte bevisad, men ett tecken på att den kan vara riktig är att det förekommer höga halter av PCB och DDT i djur och fåg- lar i polarområdena.

De ”luftpaket” som när Sverige för med sig föroreningar från i första hand Nord- och

Bild 3.2 Kvövebalans för Sverige. Tusen ton.

TOTALT UTSLÄPP I SVERIGE 138 bÄRAv nu. UTLANDET IO'I

TOTALT NEDFALL I SVERIGE 164

DÄRAV FRAN UTLANDET 127

Övriga länder och Övriga länder

oidentifierade källor och områden 72 20 ] 6 Norge 5 6 510]: S . ' Finland britannien verlge 5 5 3L_ Neder- lönderna 13 . SOV|et 15 553 % "" 3 f __ 13 Polen D P 13 Danmark i, 1 , 4 Tjecko- 1 "] slovakien Fd Vöst- Fd Osl- lO tyskland tyskland Zl Källa." EMEP.

Hur mår Sverige?

Mellaneuropa. Alperna och Karpaterna är bergskedjor som inte bara fungerar som vat- tendelare för nederbörden utan också som ett hinder för vindar och vädersystem.

Kväve från väst och svavel från öst

De snabba politiska förändringarna i Öst- europa, särskilt återföreningen av de två tyska staterna, väntas få stor betydelse också för miljösituationen, men förorenings— bilden följer i stort fortfarande de gamla gränserna. För att beskriva andra länders på- verkan på Sverige kan det vara enklast att behålla en uppdelning i Öst- och Västeuropa och ibland även redovisa Tysklands tidigare stater dvs. Öst- och Västtyskland var för sig.

En grov skiss över föroreningamas väg till Sverige visar att det biltäta Västeuropa ger de största bidragen när det gäller kväveför- oreningar som när Sverige.

Östeuropa, som eldar brunkol i kraft- verk med gammal teknik, dominerar när det

gäller svavelföroreningar. Detsamma gäller utsläpp av kvicksilver och andra tungmetal- ler, som ofta härrör från koleldning. Olje- skiffereldningen i Estland och metallsmält- verken på Kolahalvön medför också stora svavelutsläpp.

Sammantaget är f.d. Östtysklands och Polens bidrag till svavelnedfallet i Sverige större eller lika stort som det svenska, trots att bara 1,5% av de polska och östtyska sva- velutsläppen när Sverige.

Ser man på olika regioner i Sverige, blir bilden lite annorlunda. Några exempel:

> I norra Sverige kommer 10—15% av sva- velnedfallct från Sverige och ungefär lika mycket från Sovjetunionen, framför allt från Kolahalvöns metallsmältverk.

> I Stockholmsregionen står de inhemska källorna för ca 20% av både svavel- och kvävenedfall.

> I_Blekinge svarar enbart Polen och f.d. Osttyskland för hälften av svavelnedfal-

Tabell 3.1 De viktigaste ursprungsländerna och deras procentuella an- del av svavel- och kvävenedfallet i Skåne och på västkusten i

'" n av 1980-talet

Kalla: Data fran EMEPs beräkningar.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

let, under det att kväve från kväveoxi- der framför allt kommer från Väst- europa.

) På västkusten har nedfall av svavel från Västeuropa stor betydelse, även om f.d. Östtyskland fortfarande är en stor källa.

> I Skåne har Danmark stor betydelse för både svavel- och kvävetillförseln.

Danmarks påverkan på Skåne gäller inte minst nedfall av kväve i form av ammoniak från stallgödsel. Ammoniak sprids över be- tydligt kortare avstånd än kväveoxider. I

kreaturstäta områden har därför lokala am- .

moniakutsläpp stor betydelse för kvävebe- lastningen. Omkring 40% av kvävenedfal— let från ammoniak kommer från svenska ut- släpp. Andelen är störst i de mest kvävebe- lastade områdena, som är jordbrukslandska- pen Skåne och Halland.

Förändringar av svavel- och kväveutsläppen

Svaveldioxidutsläppen i Europa har mins- kat sedan mitten av 1970-talet och då framför

Tabell 3.2 Svaveldioxidutsläpp i Europa 1980—l988.

allt i norra och Västra Europa. Under perio- den 1980—1988 minskade utsläppen med un— gefär 20%.

Många av de europeiska länder som (en- ligt ECE-konventionen om långväga gräns- överskridande luftföroreningar) åtagit sig att minska svavelutsläppen med minst 30% till år 1993 har redan uppfyllt detta och fort- sätter att minska sina utsläpp. Flera länder har kommit betydligt längre. Att den totala minskningen ändå inte beräknas bli större än 30—40% till en bit in på 1990-talet beror på att några länder ännu inte har minskat sina sv avelutsläpp .

I Nordeuropa är det Polen och Storbri- tannien som inte skrivit under svavelöver- enskommelsen. Storbritannien har minskat sina svavelutsläpp med 20% sedan år 1980 men behöver minska utsläppen med unge- fär lika mycket till före sekelskiftet för att uppfylla EGs krav.

Trots att f.d. Östtyskland undertecknat ECEs svavelprotokoll har landet ökat sina utsläpp. De tidigare östtyska brunkols- verken i Boxberg och Jänschwalde släpper tillsammans ut fyra gånger mer svavel än hela Sverige. Enligt de nya planer som pre- senterats i samband med Tysklands enande skall utsläppen av svaveldioxid i det östtyska

Källa: Luft 90, SNV.

Hur mår Sverige?

området minska med 75% till sekelskiftet.

Andra exempel är de två sovjetiska smältverken på Kolahalvön, som bidrar med mer än dubbelt så mycket som hela Sve- rige, och oljeskifferkraftverket i Narva i norra Estland, vars bidrag motsvarar unge- fär hälften av de svenska utsläppen. Enligt ett avtal mellan Finland och Sovjetunionen skall Sovjetunionen halvera sina svavelut- släpp i regionerna närmast Norden under perioden 1980—1995. Detta kommer att ha stor betydelse för nedfallet i Sverige.

Under senare år har undersökningar gjorts för att fastställa kritiska belastnings- gränser för vissa föroreningar. Kritiska be- lastningsgränser anger hur mycket av en viss förorening som exempelvis ett markom- råde kan ta emot utan att skador uppstår.

Utvecklingen inom de närmaste tio åren är mycket svår att bedöma med tanke på för-

ändringarna i Östeuropa. De åtgärder som hittills planeras runt om i Europa räcker inte för att minska utsläppen i så hög grad att svavelnedfallet i Sverige hamnar under grän— sen för kritisk belastning. Nedfallet behö- ver minska med ca 75% för att nå dit.

Den kritiska belastningsgränsen varierar mycket för olika marktyper. I exempelvis Po— len är svavelnedfallet på varje hektar i ge- nomsnitt fyra gånger större än i Sverige, men där finns ännu inte lika omfattande försur- ningsskador på marken eftersom nedfallet av stoft och partiklar — som neutraliserar sura ämnen också är mycket högt. Däremot finns svåra skogsskador, främst på grund av höga halter av svaveloxider i luften. I nord- östra Tjeckoslovakien och sydöstra Tysk- land finns 10 OOO-tals hektar skogsområden med helt döda träd. Sammanlagt beräknas 10 milj. hektar skog i Europa vara skadad,

Tabell 3.3 Svavelutsläpp i några länder i Europa senast rapporterade är,

totalt och per person.*

Utsläpp kg Totalt utsläpp

, _ Senast svavel/person, enligt västtysk ' ar , , år _, . &, målsättning * tusen ton svavel: tusen ton svavel Belgien 207 21 ' 75 * ;; Danmark IZI 24 39 Finland 164 35 36 _ Frankrike 760 14 , . 423' Nederländerna 145 ' ” 7110": 111 * ge . 37 9 32 Polen 2090 56 285 i Sovjetunionen 5150 29 1 370 Storbritannien; 1 890 33 _ 433 Sverige 110 13' 64 Tjeckoslovakien 1400 90 118 Västtyskland , 750 W 465 Östtyskland ' 92425 145 , 127 Wöst+Östtysklandl . (3175) (41) " " (592)

_l] * I tabellen har också angetts vilka utsläpp som skulle föreligga om olika länderi norra Europa , f?" hade utsläpp som motsvarar det mål f.d. Västtyskland har angett för svavelutslä p per person—

1998. , Källa: sou 1990:88. *

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

det motsvarar den normala avverkningen under 6—7 år.

Stora utsläpp av partiklar medför lokalt hälsorisker som bronkit och andra lungsjuk- domar. När röken renas från partiklar minskar hälsoproblemen lokalt, men de sura ämnena är kvar och de transporteras längre sträckor. När Storbritannien på 1960-talet började rena utsläppen ökade det sura ned- fallet i Sverige. Samma utveckling kan ske med svavel från Östeuropa om man inte där samtidigt minskar både partikel- och svavelutsläpp.

Det pågår en kartläggning av de kritiska belastningsgränserna för svavel i olika delar av Europa. Det underlag som hittills tagits fram pekar mot att de sammanlagda utsläp-

Tabell 3.4 Utsläpp av kväveoxider per person i Europa 1988.

Kg kväveoxider per perS'on '

STEUROPA : Belgien i Danmark Finland

, Frankrike Nederländerna i Norge _ Schweiz

_ Orlaritannien

Sverige 35

' 46 I ösrruazom .

fPolen _ 4l ÅSovietunionen 23 Tjeckoslovakien 61

.U'ng'em

j_Osttysklond

Källa: ENIEP.

pen av svaveldioxid i Europa skulle behöva halveras och i Centraleuropa begränsas med ca 80%. För att nå dit krävs ny teknik med effektivare energiutnyttjande och en över- gång till svavelfattiga bränslen.

Situationen varierar mycket även mellan olika västeuropeiska länder. F.d. Västtysk- land släpper ut ungefär lika mycket svavel per invånare som Frankrike, trots att landet är mer beroende av kol och olja för sin energiförsörjning än Frankrike. (Men när det gäller kväveoxider är utsläppen per per- son högre i de västtyska områdena.) Om ut- släppen av svavel, räknat per invånare, i alla länder minskade till den nivå som angetts som mål i f.d. Västtyskland, skulle nedfal- let i Sverige komma under den kritiska be- lastningen.

Planerna för att minska kväveoxidutsläp- pen i Europa är mindre långtgående än för svavel. Enligt det s.k. kväveoxidprotokol- let inom ECE—konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, finns det en överenskommelse om att inte öka ut— släppen av kväveoxider. Tolv länder — däri— bland Sverige — har därutöver förbundit sig att minska sina utsläpp med ungefär 30% till år 1998 (räknat från ett år under perioden 1980—1985). F.d. Västtyskland och Neder- länderna är ensamma om planer som går längre.

När det gäller kväve från ammoniak finns inga överenskommelser, trots att am- moniak svarar för ungefär hälften av kväve- utsläppen i Europa. Nederländerna år hittills det enda land som har beslutat om att minska ammoniakavgången, eftersom kvä- vet där orsakar större problem än svavel.

Utlovade förändringar skulle medföra att kvävenedfallet i Sverige skulle minska med ca 10%, men utvecklingen är mycket svår att bedöma.

En osäkerhetsfaktor är trafikutveck- lingen och kraven på rening av bilavgaser. Effektiviteten i avgasreningen har under 1990-talet större betydelse än trafikutveck— lingen. I Östeuropa väntas en snabb expan- sion av bilismen, men de nya bilarna kommer att släppa ut betydligt mindre föroreningar

Hur mår Sverige?

än de bilar som nu används, förutsatt att av— gasrening införs. F.d. Östtyskland konuner att få samma reningskrav som tidigare Väst- tyskland.

EG-länderna skall införa katalytisk av- gasrening, även om reglerna utformas annor- lunda än i Sverige. Nya bestännnelser för lätta lastbilar och bussar föreslås inom kort. Till det kommer att EG har beslutat om nya krav på förbränningsanläggningar, vilket också kommer att påverka kväveutsläp- pen.

Kväveoxidutsläppen skulle i stora delar av Europa behöva mer än halveras, dvs. minska betydligt mer än enligt de åtagan— den som hittills gjorts, för att nedfallet i södra Sverige skulle komma närmare gränserna för kritisk belastning. Ammoniakutsläppen i närbelägna områden skulle också behöva minskas kraftigt.

När det gäller flyktiga organiska ämnen som, i likhet med kväveoxider, har stor bety— delse för ozonbildningen, förbereds en överenskommelse inom ECE. Hittills har Nederländerna och Frankrike angett att de vill reducera utsläppen med 60 % respektive 30% till år 2000, jämfört med år 1985 . Västtyskland har infört regleringar som vän- tas minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen med 40% mellan åren 1985 och 1990.

Utsläpp av tungmetaller har minskat be- tydligt i Västeuropa de senaste 20 åren. Det hindrar inte att merparten av kvicksilver- nedfallet i Sverige kommer utifrån. Koleld- ningen i Östeuropa är en stor källa och ut— släppen därifrån väntas minska i takt med att svavelutsläppen renas.

Försurningen fartsä er

Försurningen av mark och vatten är ett av Sveriges största föroreningsproblem och ett stort problem för Europa som helhet.

De främsta orsakerna till försurning av mark och vatten är utsläpp av svavel- och kväveföreningar. Både när det gäller svavel och kväve kommer — som nyss redovisats — merparten av nedfallet i Sverige från andra länder. Trots en omfattande begränsning av svavelutsläppen i Sverige och stora delar av övriga Västeuropa, fortsätter försurningen.

Utsläpp av svaveldioxid kommer fram- för allt från olje- och koleldning och omvand— las till svavelsyra. Begränsningar av svavel- utsläppen och andra åtgärder på energiområ- det har lett till att de svenska svaveldioxid- utsläppen har minskat från 926000 ton år 1970 till 213000 ton år 1988.

Kvävets roll i försurningsprocessen är betydligt mer komplicerad än svavlets. Kväve är ett viktigt näringsämne och före- kommer i en mängd kemiska föreningar. Kvävets kretslopp i naturen innefattar såväl en rad kemiska som biologiska omvand- lingar.

Både kväveoxider och kväve från am—

; pH ett måttpå , , _ surhetsgraden _

pH är ett mått på surhetsgraden och ut? — ' " ' trycks som koncentrationen av vöteioner (H+). Ett pH-vörcle under 7 anger en sur lösning, 7 är neutralt och om pl'l är över 7 är lösningen alkalisk. pH-skalan ör tio-logaritmisk, vilket inne— bör att varie enhet på pH—skaian visar en , skillnad på 30 gånger i surhetsgmd. ' En vätska som har pH 5 är 1 O ganger surare än en med pH 6. ; En vätska med pH 4 är lOO ganger ' (l Oxl O) surare ön en med pH 6, etc. *

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

moniak bidrar direkt eller indirekt till försur- ningen. Kväveoxidema kommer framför allt från trafiken och från eldning med kol, olja och naturgas. Ammoniak kommer i första hand från stallgödsel och urin. Kväveoxidutsläppen i Sverige har ökat kraftigt sedan 1950-talet men har under större delen av 1980-talet varit i stort sett oförändrade. De senaste åren har utsläppen börjat minska.

Kvävenedfallet över Sverige består till 60% av kväve från kväveoxider och till 40% kväve från ammoniak. Kväveoxidema om- vandlas till syra i atmosfären och bidrar där- igenom till försurning av mark och vatten. Växternas upptagning av kväve påverkar också försurningen. När växtröttema tar upp kväve från ammoniak (reducerat kväve) försuras miljön, under det att växternas

upptag av kväve från kväveoxider (oxiderat kväve) kan motverka försurningen.

Svavelnedfallet svarar i dag för ungefär 80% av försumingseffekten och kvävet för 20%. Kväveföreningamas betydelse för försurningen har ökat sedan 1960-talet.

Svavelnedfallet över Sverige överskrider den kritiska belastningsgränsen i nästan hela landet. I södra Sverige överskrider också kvävenedfallet den gränsen.

Siöförsurningen observerades först

Effekterna av försurningen observerades först i sjöar i Sverige och Norge. Fiskar och andra djur dog, vattnet blev kristallklart och på sjöbottnama växte det vitmossa. Små

Bild 3.3 Påverkan av försurning i de siöar som ingår i naturvårdsverkets

kontrollprogram 1984—1986.

Betydlig

Ingen eller obetydlig påverkan

påverkan

Källa: SNV Rapport 3627.

Stark påverkan

Mycket sta rk påverkan

Hur mår Sverige?

klara skogssjöar i Västsverige visade sig vara döda sjöar.

I slutet av 1960—talet upptäckte den svenske forskaren Svante Odén att allt fler sjöar och vattendrag var försurade trots att det inte fanns några stora föroreningskällor i närheten. Hans arbete ledde till att OECD, på svenskt initiativ, 1969 tog upp frågan om luftföroreningarnas gränsöverskridande ef— fekter.

Omkring 16000 av Sveriges ca 85 000 sjöar är så sura att känsliga arter har skadats eller helt försvunnit. I ca 4 600 sjöar är pH- värdet under 5,0, vilket betyder att rom och yngel hos många fiskarter inte kan över- leva. Kräftdjuren försvinner redan vid pH 5,5. De mest försurade sjöarna finns i Ble- kinge, Kronobergs, Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. I dessa län är 50—75% av alla sjöar och vattendrag all- varligt försurade.

För att motverka försurningen har när- mare 6 000 sjöar kalkats sedan slutet av 1970- talet. Det motsvarar tre fjärdedelar av de försurade sjöarnas yta. Kostnaden för kalk- ningen var år 1989 drygt 100 milj.kronor.

Kalkningen har påtagligt förbättat situa— tionen för både växt- och djurlivet i dessa sjöar, men ändrar inte de grundläggande orsakerna, dvs. svavel- och kvävenedfallet. När det gäller vattendragen räknar man med att en fjärdedel av den totala sträck- ningen skulle ha allvarliga försumingsska- dor om inte kalkning hade genomförts.

Försurningssituationen för sjöarna i Gö- taland, Svealand och Norrlands kusttrakter har i allmänhet inte försämrats sedan rnit— ten av 1970-talet. Merparten av kalkningen har utförts där. I fjällen och de fjällnära om- rådena har bara en mindre del av försurade sjöar och vattendrag kalkats och där har lä- get förvärrats de senaste 10—15 åren. Som en konsekvens av detta har antalet fiskar och bottenlevande smådjur minskat även i fjäll- sjöarna. (Se även Kapitel 5, s 115.)

Marken tio gånger surare

Att även marken drabbas av försurningen har länge misstänkts, men de vetenskapliga bevisen kom först på 1980-talet. Genom att jämföra aktuella markprover med markpro— Bild 3.4 Skogsmark med lågt pH- värde.

Procent

38,2 19,1 1 ** 9,4 r 4,5

Andel av skogsmarken dör pH i rostiorden på ca 20—50 cm djup är under 4,4 och risken för rotskador är påtaglig.

Källa: Data från riksskogstaxeringens stånd-

ortskartering 1983 — 1987.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

ver från slutet av 1920-talet i södra Halland och Skåne, kunde forskare konstatera att markens pH—värde (mineraljordens) sjun— kit med 0,5—l pH—enheter, dvs. hade blivit upp till 10 gånger surare. I enstaka områ- den har pH-värdet sjunkit med 1,5—2 enhe- ter.

Luftföroreningamas effekter på växter märktes först genom att lavar försvann från träden. Träden i storstadsregionerna sak- nade i allt större utsträckning moss— och lav- växt på stammarna och fick i stället ett skikt av grönalger. Orsakerna är direkt påverkan av både kväveföreningar och surt regn. Luftföroreningama är ett direkt hot mot ca 130 lavarter — de motsvarar ungefär 6% av

Bild 3.5 Tecken på frisk luft.

Lavar på trädstammar är ofta ett triskhetstecken.

Foto: LARS J ARNEMO/N .

den svenska lavfloran.

De senaste årtiondena har stora arealer skogsmark i södra Sverige förlorat sin för- måga att motstå försurningen genom att förrådet av alkaliska (buffrande) ämnen minskat. När det gäller försurningen av yt- skiktet har avverkning och skogstillväxt stor betydelse, men försurningen av djupare markskikt kan bara förklaras av det sura ned- fallet.

Försumingen på grund av svavel- och kvävenedfall leder till att såväl näringsämnen som giftiga ämnen löses och lakas ut ur marken. Det medför t.ex. att för skogen vik- tiga näringsämnen som magnesium och kalcium lakas ut samtidigt som aluminium

Hur mår Sverige?

och vissa tungmetaller frigörs. Härigenom skadas växternas rötter och upplagringen av giftiga metaller ökar. Försurningen påver- kar därför också växtätande djur.

Delar av Skåne, Halland och sydvästra Småland är värst drabbade av försurningen. Där har markförsurningen trängt ner till flera meters djup och upp till 40% av äldre och medelålders granskog har ett pH-värde under 4,4 i rostjorden (på ca 20—50 cm djup). Effekten blir att rotsystemen skadas av aluminium som löses ut ur den sura mar- ken. I södra Sverige har en femtedel av skogsarealen ett pH—värde under 4,4 och det— samma gäller för S% av skogen i norra Sve- rige. Totalt sett rör det sig om 650 000 hektar, varav ungefär 300000 hektar i södra Sve- rige.

I sydligaste Sverige har markens förråd av lättillgängligt magnesium och kalcium minskat med 30—70%. Det betyder att marken där successivt blir allt mer utarmad samtidigt som växterna lättare kan ta upp giftiga metaller. Även om omfattande åtgär- der sätts in för att minska syrabelastningen, bedöms försurningen i södra Sverige fortsätta under flera decennier.

Till detta kommer kvävets gödningsef— fekt som kan störa balansen mellan olika nä- ringsämnen, vilket i sin tur ökar känslighe- ten för frost och angrepp av svamp och skadeinsekter. Det paradoxala är att kväve— gödningen än så länge medför att gransko- garna i södra Sverige växer betydligt bättre i dag än i början av 1900-talet. Den här ut— vecklingen befaras vända om andra ämnen, som inte tillförs i samma takt som kväve, når kritiskt låga nivåer i takt med att markerna blir kvävemättade.

Det finns tecken på att skogsmarken i södra Sverige närmar sig kvävemättnad, vil- ket — förutom försurning och näringsoba- lans — medför ökat läckage av kväve till sjöar, vattendrag och kustområden. Om inte kvä- venedfallet minskar kan betydande arealer i Sydsverige bli kvävemättade inom 10—20 ar.

När det gäller åkermarken är luftförore- ningarnas bidrag till försurningen relativt li-

tet, ungefär 10%. Brukningsmetoder och gödsling dominerar syratillförseln på åk- rarna. (Se Kapitel 10, 5.249.)

Skador på skogen

Det är inte helt klarlagt vilka faktorer som har störst betydelse för de skador som har konstaterats i svenska skogar. Luftförore- ningar kan skada skogen genom

direkt påverkan på barr och blad, indirekt påverkan dels genom markför- surning och förändringar av markens bio- logi, dels genom kvävemättnad.

Ofta samverkar flera faktorer. En kombi- nation av luftföroreningar och extrema vä- derförhållanden, t.ex. torka och frost, kan utlösa skadorna.

I sydvästra Sverige, har den äldre skogen något mer omfattande skador vilket kan för- väntas utifrån föroreningssituationen. Det- samma gäller skogarna kring storstadsområ- den. Kronutglesningen är emellertid större i de fjällnära skogarna där föroreningshal- terna är låga. Detta kan främst förklaras av skogens höga ålder i kombination med hårt klimat i dessa områden.

Sett över hela landet beräknas ungefär var femte gran och var sjunde tall ha färre barr än normalt (minst 20% färre). Allvar- liga skador mer än 60-prooentig barrför- lust — finns på 10— 15 miljm3 skog vilket motsvarar ungefär en femtedel av ett års av- verkning. De mest omfattande skadorna finns på de äldre träden, medan skadorna på yngre skog vanligtvis är små. Skadorna ökar också med höjden över havet och varie- rar kraftigt inom och mellan olika län. I all- mänhet går det inte att direkt koppla ska- dorna i ett skogsområde till marktyp eller en viss föroreningskälla. Undantag är t.ex. döda träd i skogsbryn nära stora djurstallar, som släpper ut mycket ammoniak från göd- selvårdsanläggningar.

Det finns inga entydiga belägg för att skadorna på gran och tall har förändrats se- dan mitten av 1980—talet.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Även lövträd som bok, ek och björk har omfattande skador i form av glesa kronor och förändrad grentillväxt. Enligt en inven- tering från södra Sverige år 1989 har ungefär var tredje björk en mer än 20—procentig bladförlust.

Försurningen går inte lika snabbt i löv- skog som i barrskog. Det har gjorts försök med att minska försurningshastigheten ge- nom att plantera lövträd, men planteringarna har spolierats av kraftiga viltskador. Under- sökningar i Tyskland tyder på att barrträd i blandskog med både barr- och lövträd är mer känsliga för försurningsskador än tråden i rena barrskogar.

Bild 3.6 Barrförlust på gran.

"W 40%

Teckning: CALLE BERGIL.

Växt- och diurlivet förändras

Försurning och kvävenedfall håller även på att förändra växt- och djurlivet i myrmarker, lövskogar och ogödslade kulturmarker. Stora förändringar väntas framför allt bland svamparna. Många syrakänsliga arter har minskat medan t.ex. trattkantareller blivit vanligare. Ängsblommor, som gullviva, mandelblom och kattfot, trängs ut av mer kväveberoende växter medan hallon- och nässelsnåren breder ut sig. Även försumings- känsliga markdjur som snäckor och dagg- maskar har minskat i antal på många håll.

80%

Hur mår Sverige?

Metaller löses ut i dricksvatten

I de områden där markförsurningen nått flera meter djupt påverkas också det ytliga grundvattnet. Ett tecken på detta är för- höjda aluminiurrrhalter i grundvattnet. Det förekommer i delar av södra Sverige. När dricksvattnet blir surt uppstår det också kor- rosionsskador på vattenledningarna och koppar från ledningarna löses ut i dricks- vattnet.

Höga kopparhalter är relativt vanligt förekommande i dricksvatten från enskilda hushållsbrunnar och kan innebära en direkt hälsorisk. Det finns starka misstankar om att höga kopparhalter orsakar diarréer hos spädbarn ett problem som förekommer i försurningsdrabbade områden. Kopparhal— tigt vatten misstänks också kunna leda till att spädbarn drabbas av en dödlig leversjuk- dom (ICC, Indian Childhood Cirrhosis), men sambandet ärinte bevisat. Omkring 70 000 familjer har försurat dricksvatten och antalet kommer sannolikt att öka under 1990-talet.

Fisk skadas i försurade sjöar Utlakning av metaller i marken till följd av försurning skadar också sjöar och vatten- drag. Järn, aluminium och mangan löses ut ur marken och fälls sedan ut i vattnet. Alumi- nium anses vara den Viktigaste orsaken till att fisken skadas i försurade sjöar. Alurni- nium- och järnföreningar kan ge belägg- ningar på gälarna, vilket gör att fisken inte kan tillgodogöra sig syret i vattnet.

Även kvicksilver- och kadmiumhalterna har ökat. Trots att de direkta utsläppen av kvicksilver har minskat kraftigt, minskar inte kvicksilverhalten i fisk i försurade sjöar. Sambandet mellan vattnets surhetsgrad och kvicksilver i fisk är ännu inte helt klar- lagt. (Se även Kapitel 5, 5.122.)

Kadmium i växter och djur

Frigjort kadmium kan tas upp av växterna. Det finns data som tyder på att kadmium- halten i svenskt höstvete kan ha fördubb- lats sedan l900talets början, på grund av

upplagring av kadmium i marken och even- tuellt även som följd av försurningen (se Bild 10.4). Kadmiumhalterna i älgkött och an- nat vilt är högst i de försurade delarna av Syd- sverige. Enligt en utredning från livsme- delsverket (1989) har emellertid kadmium- mängderna i våra livsmedel inte ändrats märkbart under senare år — vare sig i mjöl el— ler i njure och lever från nöt och gris.

Syror ger korrosionsskador

Luftföroreningar som ombildas till syror ger korrosionsskador (t.ex. rost) och angri- per byggnader och utrustning. Detta var ti— digare mest ett problem i de stora städerna men drabbar numera även landsbygden.

Zinkkonstruktioner är mest känsliga för försurning, men även bly, koppar, gjutjärn och kolstål påverkas. Detsamma gäller be- tong, under det att plastmaterial i allmänhet motstår försurningen.

Korrosionsskadorna på vattenlednings- nätet värderas till ca 1 miljard kronor årligen. De sammanlagda kostnaderna av korro- sionsskador till följd av försurningen är be- tydligt högre.

Ozonbildning nåra marken

Uttunningen av ozonlagret i den övre delen av atmosfären, stratosfären, har tidigare be- skrivits (Kapitel 2, s.14). I marknivå är pro- blemet det motsatta. Utsläpp av kväveoxi- der, kolväten (i bl.a. bilavgaser och lös- ningsmedel), bildar under inverkan av solljus ozon och även små mängder av andra s.k. fotokemiska oxidanter. Dessa påverkar män- niskors hälsa och skadar växterna.

I Europas och Nordamerikas industri- regioner har ozonhaltema i luftlagren när- mast jorden ökat med 50—100% under de senaste hundra åren. Sedan slutet av 1960- talet har ökningen i dessa områden varit ett par procent om året. Även i områden som

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

inte har lokala utsläpp av luftföroreningar ökar ozonhaltema.

I städerna är det framför allt utsläppen av bilavgaser och av flyktiga organiska äm- nen från t.ex. lösningsmedel och bensin som påverkar ozonbildningen. På landsbyg— den är det särskilt förekomsten av kvä- veoxider som styr hur mycket ozon som bil- das.

Ozon transporteras långa sträckor. I Sve- rige uppmäts de högsta halterna under som- marhalvåret när förorenad luft transporte- ras hit från kontinenten vid högtryck.

Under sommarmånadema brukar ozon- haltema ligga nära eller över de halter som medför skador. Tillfälligtvis kan ozonhalten i södra Skandinavien vara över 200 mikrogram/mfl. Medelvärdet under den svenska odlingssäsongen ligger mellan 60 och 90 mikrogram/m3. Värdena i södra Sverige brukar vara något högre än i norr.

I den nordiska handlingsplanen mot luft- föroreningar anges som högsta acceptabla halt 50 mikrogram/m3 under växtsäsongen. För enstaka tillfällen anger handlingsplanen 150 mikrogram/m3 som högsta värde.

Vid 200—400 mikrogram/m3 blir and- ningsvägarna irriterade på barn, enligt en ja- pansk undersökning. Djurförsök har visat att så låga ozonhalter som 60 mikrogram/m3 ökar känsligheten för infektioner.

Bland växterna är spenat mest känslig för höga ozonhalter; bladen blir fläckiga och vissnar. På många andra grödor syns inte skadorna direkt, men produktionen minskar. Det beror troligen på att ozon stressar väx- ten under hela växtperioden, bladen faller av tidigare och tillväxten minskar. Ozon på- verkar också Växternas näringsvärde genom att proteininnehållet nrinskar.

I Sverige beräknas det marknära ozonet reducera skördarna av vårvete och havre med ca 10%, medan korn tycks vara mindre känsligt. Potatisskördarna kan minska med 15%. Vallväxter tycks vara speciellt känsliga och står för de största skör- deförlusterna. Kostnaderna för skörde— minskningarna har uppskattats till samman- lagt minst 1,4 miljarder kronor per år (1986— 1988). Det finns misstankar om att de förhöjda ozonhaltema även skadar skogen, men det är ännu inte helt klarlagt.

Ozon är även en av de viktigaste orsa- kerna till att organiskt material bryts ner. Ozon skyndar på sönderfallet hos gummi, bomullsfibrer och vissa typer av färger. (En- ligt amerikanska data kan kostnaderna för detta beräknas till ca 30 kr. per person och år. Det skulle för Sveriges del motsvara kost- nader i storleksordningen 200 milj.kr./år.)

För att undvika skador behöver medel— värdet för markozon minskas med 10—30% '

Tabell 3.5 Ozonhalter i luft i Sverige iämfört med kritiska halter för på- verkan på människor och växter.

Mikrogram ozon per 'm3 luft

Sommar— Medelvärde . , medelvärde under en timme '

_ Nuvarande ozonhalt . _

isöclra och mellersta Sverige 60—90 1 50—250 _ iNorriands inland 60—70 " 100-Al 30

Kritisk haltnivå ,, ,_ _ _

för effekter på växter ? 50 l 20

för hälsoeffekter ' '

i 20*

" Får överskridas högst i 2 gånger per & "

Källa: Luft 90, SNV.

Hur mår Sverige?

sommartid. De höga ozonhalter som före- kommer vid enstaka tillfällen skulle behöva halveras i södra och mellersta Sverige, om man skall nå ner till de värden som anges i den nordiska handlingsplanen mot luftför- oreningar. Det innebär att utsläppen av flyk- tiga organiska ämnen och kväveoxider måste minska med minst 50 %.

De flyktiga organiska ämnen som bidrar till ozonbildningen kommer framför allt från trafiken (ca 50%) och från användningen av lösningsmedel. Skärpta krav som införts för fordon och åtgärder i bensinhante- ringen (t.ex. muffar på bensinpumpamas munstycken) bedöms minska utsläppen från vägtrafiken och bensindistributionen med ca 65% till år 2000. Användningen av lösningsmedel minskar f.n. både inom indu- strin, servicenäringarna och i hemmen som ett resultat av redan beslutade åtgärder.

Svavelutsläppen minskar

Svaveldioxidutsläppen i Sverige har mins- kat kraftigt sedan början av 1970-talet. Ut— släppen är i dag ca 75% lägre än är 1970 och knappt hälften av vad de var 1950 — då oljeanvändningen började stiga snabbt. Se- dan år 1980 är minskningen ca 60% och sva- veldioxidutsläppen väntas minska med yt- terligare fem procentenheter fram till år 1995.

Förändringarna hittills beror främst på tre faktorer:

> Successivt skärpta krav på svavelhalten i olja.

> Utsläppsvillkor vid prövning av indu-

strier och energianläggningar.

Minskad oljeanvändning till följd av ökad energihushållning, ökad använd- ning av el från bl.a. kärnkraftverk och ökad användning av biobränslen i t.ex. massaindustrin.

Användningen av oljeprodukter har nästan halverats sedan de kraftiga oljeprissteg— ringarna i början av 1970-talet. Under samma period har industriprocessernas ut- släpp av svaveldioxid minskat med 65%. Från den 1 januari 1991 finns en miljö- skatt på 30 kr./kg svavel som släpps ut från förbränning av olja, kol och torv. Beslutet om detta medförde, redan innan det trädde i kraft, att en stor del av den tunna eldnings- olja som såldes efter beslutet, innehöll mindre än 0,1% svavel (vilket motsvarar 0,024 g svavel per megajoule bränsle). Även tjockare oljekvaliteter med mycket låga svavelhalter har börjat saluföras. Detta har medverkat till att de svavelkrav som skall gälla för olika förbränningsanläggningar från år 1993 i många fall redan uppfylls. Utvecklingen har skett stegvis. Den första svavelgränsen infördes år 1968 och var då 2,5% svavel för olja (Vilket motsvarar 0,6 g svavel per megajoule bränsle). Den har sedan sänkts successivt under perioden 1977—1984 till högst l%. För kol kom de första svavelbegränsningama i början av 1980-talet och från 1990 gäller att nya kolel-

Tabell 3.6 Svaveldioxidutsläpp i Sverige i tusen ton.

1980 1988

Titansporter '35 33 _ Förbränning » *

”Oti—a 318 ' 70

Kol ; 6 ' 19

Ovriga bränslen 4 " 8 lndustriptotesser 151 _ 82 SUMMA Sl 4 21 3 * Reduktion jämfört _ ' ', få med 1980 " ,, —59%

1950 var de totala utsläppen av svavel- dioxid ca 480000 ton och 1970 ca , , 930 000 ton. l kg svaveldioxid motsvara? ' ett halvt kilo svavel. Enligt preliminära data * var de totala utsläppen i 74 000 ton _ 1989.

Källa: Luft 90, SNV.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

dade anläggningar får släppa ut högst 0,05 g svavel per megajoule tillfört bränsle.

Fram till senare hälften av 1990-talet väntas utsläppen fortsätta att minska. Riksdagen beslutade 1988 att målet skall vara att reducera utsläppen av svaveldioxid i Sverige med 80% under perioden 1980—2000. Utsläppen från industriproces- serna skall halveras under perioden 1983—1995. Utvecklingen av svavelutsläp- pen är bl.a. beroende av vilka beslut som fattas om hur kärnkraften skall ersättas.

Trots den kraftiga minskningen av sva- velutsläppen överskrids de kritiska belast- ningsgränserna för svavelnedfall i nästan hela landet. För att komma under belast- ningsgränsen krävs kraftigt minskade ut- släpp i hela Nordeuropa, eftersom svavelut- släpp utanför Sverige svarar för 90% av nedfallet.

Den kritiska belastningen för svavelrred- fall varierar med marktyp och ligger för svenska urbergsområden i intervallet 3—8 kg svavel per hektar under ett år. För de mest känsliga naturtyperna kan nivån vara ännu lägre. För att nå under gränsen för kritisk be- lastning skulle nedfallet i sydvästra Sverige behöva minska med 75% och i Svealand med 50% jämfört med år 1980. En påtaglig minskning behövs också längs Norrlandskus-

Tabell 3. 7 Nedfall av svavel och kritisk belastning.

Aktuell

Kritisk belastn deposition

kg/svavel/ kg/svavel/

hektar/ar hektar/år*

___Hela landet 3—8 *Götaland , m_zo . Svealand _ , 5—10' _. Norrland 5

'_2;___*Avser genomsnittet för en mötruta (l 5'Oxl 50 km). * ';; I granskog, som filtrerar luftföroreningar, ör gj nedfallet högre än vad som anges i tabel— len. ,

Källa: Luft 90, SNV.

ten. I Norrlands inland finns stora områden där de sura ämnena samlas i snön och medför en kraftig syrabelastning i samband med snösmältningen. De angivna belastnings- gränserna tar hänsyn till detta.

Bild 3. 7 Svavelnedfall i Sverige.

Svavelnedfallet i Sverige 1988 i kg svavel/ hektar och år, enligt EMEP:s beräkningar. Siff- rorna år ett genomsnittsvörde för en mötruta på 150xl 50 km. Det högre värdet i varje ruta Ör totalnedfallet, det lägre anger bidra- get från svenska källor.

Källa: Luft 90, SNV.

Hur mår Sverige?

Kväve ger näring ...... och försurning

Kväve är både ett viktigt växtnäringsämne, som det ofta är brist på, och ett ämne som vid överskott leder till allvarliga miljöstör- ningar. Luftutsläpp av kväveoxider och am- moniak har stor betydelse för försurningen. Kväveoxidutsläppen bidrar också till att det bildas ozon och andra fotokemiska oxidan- ter. Dessutom bidrar både kväveutsläpp till luften och användning av gödningsmedel till att näringsämnen tillförs sjöar, vattendrag och hav, och orsakar övergödning. (Se även KapitelS, s.116 och 139.)

Mesta utsläppen från biltrafiken

Utsläppen av kväveoxider växte snabbt un- der 1950- och 1960-talet i takt med bilismens expansion och var i Sverige vid slutet av 1980-talet tre gånger högre än i början av 1950-talet. Under senare år har utsläppen förändrats relativt lite. En total minskning på ett par procent beror på reducerade utsläpp från industrier samt olje- och kolförbränning. Utsläppen från kraft- och värmeverk har minskat med en tredjedel sedan år 1980.

Trafiken är den dominerande källan till kväveoxider. Bättre rening av bilavgaser har hittills bara i liten utsträckning kunnat väga upp tillkonrrnande utsläpp på grund av trafik- ökningen. Katalytisk avgasrening har t.ex. minskat kväveoxidutsläppen från varje en- skild personbil, men samtidigt har antalet bilar ökat kraftigt. Under åren 1987—1989 ökade vägtrafiken med S% per år och flyg- trafiken med 10% per år. Under år 1990 in- träffade för första gången på mycket länge en minskning av biltrafiken till följd av kraf- tigt höjda bensinpriser (se även Kapitel 2, 5.21.)

Under 1990-talet väntas kväveoxidut- släppen minska till följd av skärpta avgaskrav och miljöavgifter. De beslut om rening som hittills fattats beräknas sammantaget inne- bära att utsläppen av kväveoxider från per-

sonbilar minskas med 45% mellan åren 1980 och 2000. Om man bara utgår från hittills, beslutade krav skulle hela transportsektorns utsläpp minska med endast S% och landets totala utsläpp av kväveoxider minska med ca 15% från 1980 till slutet av 1990-talet. Ut- vecklingen bedöms bli likartad när det gäller de totala kväveutsläppen i stora delar av Europa.

De första kraven om att minska kväve- oxidutsläpp från personbilar i Sverige inför- des från 1976 års bilmodeller. USA-krav, som i praktiken innebär katalytisk avgasre- ning, är obligatoriska från 1989 års model- ler, men har stirnulerats med bidrag från 1987 års modeller. Effekten blev densamma som om de obligatoriska kraven hade gällt från 1988 års modeller.

För lätta lastbilar och bussar införs av- gaskraven från 1992 års modeller. Det finns ett ekonomiskt stöd för dem som frivilligt ansluter till de nya avgaskraven redan från 1990 års modeller. Obligatoriska krav för tunga fordon gäller från 1993 års modeller.

Tabell 3.8 Svenska utsläpp av kvä- veoxider i tusen ton.

1980 1985 1988

Vägtrafik Lätta fordon l 06 1 15 l l 7 Tunga fordon, öl 74 75 * Stefan _ _ ,, _. * Utrikes * * ' 3 3 inrikes 10 lO ' Färjor ” lö 20 Flygtrafik H 1 i ' Arbetsfordon _ 68' 72 Järnväg i l Förbränning ' 7 Olja/gas . _ 86 49 32 , Kol 3 34 17 ' ” _Ovriga bränslen 7 14 l5 Inditstriprocesser 34 19 17 —— _—SUMMA 3398 3949 390

Källa: Luft 90, SNV.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Sedan år 1989 har hastighetsbegräns- ningar införts av bl.a. miljöskäl. I storstadsre- gionerna har hastigheten på 110-vägarna sänkts till 90 km/tim. Det minskar vägtrafi- kens totala utsläpp av kväveoxider med ca 3%, och minskningen är koncentrerad till de mest belastade orrrrådena. Hastighetsbe- gränsningens effekt på kvävoxidutsläppen minskar dock i takt med att andelen bilar, som klarar skärpta avgaskrav, växer.

För energianläggningar införs en miljö- avgift på utsläpp av kväveoxider den 1 ja— nuari 1992. Avgiften, som är 40 kr/kg kvä— vedioxid, gäller för pannor som är större än 10 MW och producerar mer än 50 GWh el eller värme per år. Den beräknas på utsläp- pen och betalas tillbaka till branschen i för- hållande till den energirnängd som produce- ras. Dessutom införs skärpta krav för ut- släpp av kväveoxider från befintliga ener- gianläggningar från år 1995.

Riksdagen satte 1985 upp målet att kvä- veoxidutsläppen skulle minska med 30 % un- der perioden 1980— 1995 . Sedan dess har bl.a. trafiken ökat. Totalt väntas kväveoxid- utsläppen med hittills fattade beslut minska med 15% under åren 1980— 1995 .

Vägtrafik, sjöfart och flyg svarar tillsam- mans för ca 60% av kväveoxidutsläppen. Na- turvårdsverkets senaste underlag visar att sjöfarten och arbetsfordon (t.ex. traktorer och grävmaskiner) svarar för en väsentligt större del av kväveoxidutsläppen än vad man tidigare har trott.

Stora kväveutsläpp kommer också från ammoniak, framför allt från hantering av stallgödsel. Ammoniakbildningen vid an- vändningen av handelsgödsel är betydligt mindre.

Ammoniak sprids inte lika långt som kväveoxider. Därför har de lokala ammoniak- utsläppen relativt sett större betydelse för kvävenedfallet i jordbruksområden (se Ta- bell 3 .l ). Utsläppen av ammoniak är sär- skilt stora i södra och västra Götaland och där är också den totala kvävebelastningen störst. Ammoniakutsläpp till luften uppskat- tas till 50000—70000 ton och av detta kom- mer ca 80% från hanteringen av stallgödsel

(se även Kapitel 10, 5.248.)

I södra Sverige ligger kvävedepositionen över den kritiska belastningsgränsen, dvs. kvävenedfallet är större än vad ekosyste—

Bild 3.8 Kvävenedfallet över Sve- rige 1988, enligt EMEPs beräkningar.

kg/ho

Hur mår Sverige?

men kan ta hand om utan att skador uppstår. De flesta naturtyper bedöms klara 5—15 kg kväve per hektar varje år, men man kan inte utesluta att redan dessa mängder påverkar känsliga naturtyper som hedar och torvmos- sar.

Kvävenedfallet skulle behöva halveras i Götaland, framför allt i de sydvästra kust- områdena. I Norrland innebär det nuva— rande kvävenedfallet ingen större risk för kvävemättnad, även om nedfallet också där kan påverka förekomsten av olika växter. Gränsen för kvävemättnad är lägre för Norrland eftersom tillväxten — och därmed även kväveupptaget är lägre ju längre norrut man kommer.

För att uppnå en naturlig balans och minska belastningen på haven skulle utsläp- pen av närsalter behöva sänkas med 70—80%. Det betyder att kväveutsläppen till ' både luft och vatten måste minskas mycket kraftigt. En stor del av kvävetillförseln till Östersjön (ca 40%) är nämligen direkt ned— fall hån luften till vattenytan.

Tabell 3.9 Kritisk belastning för kväve och nuvarande kvävenedfall.

Kritisk Nedfall ' _ belastn kg kväve/ ' kg kvöve/ hektar/år* hektar/år

Hela landet

5-l 5 Götaland,, 1 0—2 0" f , Svealand 5—l O gfj-Nörrland 3 ';"Avser genomsnittsvörde för en mötruta _ ('150xl50). i närheten av stora trafikleder ;;;och i jordbruksbygder med stor hantering " av stallgödsel kan kvövedepositionen lokalt vara betydligt större än vad som anges i de Åvregionola värdena. Detsamma kan gälla skogsbryn, som silar luftföroreningar. ;;___** 20 kg/ hektar förekommeri sydvästra Gö- itoland. , ,

Källa: Luft 90, SNV.

Flyktiga organiska ämnen

Plyktiga organiska ämnen (på engelska VOC, Volatile Organic Compounds), är ett samlingsnamn för en stor mängd ämnen med olika kemiska egenskaper. Vissa är na— turliga, t.ex. terpener från barrskog. Här behandlas enbart VOC som tillförs miljön genom människans aktiviteter.

Flyktiga organiska ämnen förekommer bl.a. i lösningsmedel, lacker och bensin. Hit hör även CF C (klorfluorkarboner), metan, m.fl. ämnen som påverkar klimatet och ozonskiktet och som behandlas i Kapitel 2 (s.16).

Bland de flyktiga organiska ämnena finns en mängd ämnen som är cancerfram- kallandc, skadar arvsmassan, ger nerv- skador och/eller orsakar allergier. Dessa äm- nen medför framför allt risker i arbetsmil- jön, som inte behandlas i denna rapport, men de har också effekter i den yttre mil- jön. VOC bidrar i hög grad till bildningen av ozon och smog.

Den samlade förekomsten av VOC i stadsluft svarar för en avsevärd del av den ökade cancerrisken i tätorter, även om ut— släppen av varje enskilt ämne är mycket små. En grov beräkning anger 50—250 dödsfall i cancer per år och miljon tätortsinvånare till följd av luftföroreningar, och flyktiga orga— niska ämnen bedöms vara en av de viktigaste faktorerna.

I några fall kan även enstaka ämnen eventuellt medföra en hälsorisk. Det gäller t.ex. eten. En undersökning av etenutsläp— pen från trafiken och industrierna i Stenung- sund visar att halterna i luften ibland ligger över gränsen för att man skall kunna utesluta medicinska risker. Eten är också ett växt- hormon som skadar odlingar genom att väx- terna åldras snabbare.

Även lösningsmedel som bensen, toluen och xylen förekommer i halter som innebär hälsorisker. Bensen beräknas t.ex. orsaka ca 30 fall av leukemi eller andra cancerformer per år. Ett annat ämne, styren, förekom-

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

mer inte i farliga koncentrationer i utomhus- miljön, men är ett luktproblem även vid mycket låga halter.

När ,det gäller VOC från mänsklig verk— samhet är trafiken den största källan och dess andel ökar ytterligare om man räknar in bensinhanteringen. Inom vägtrafiken svarar bensindrivna personbilar för tre fjärdedelar av utsläppen. De kommer dels från avga— serna, dels från avdunstning. Avgasrening påverkar även VOC-utsläppen och väg— trafikens utsläpp beräknas minska från 200000 ton år 1988 till 70000 ton år 2000, även om trafiken ökar med 1,5% per år.

Vid bensindistribution svarar enbart tankningen av bilar för utsläpp av 7 500 ton VOC. Genom ”muffar” på bensinpumpar— nas munstycke kan 90% av dessa utsläpp tas bort.

Den andra stora källan är olika lösnings- medel. (Se även Kapitel 7, 5.179, 188 och 195.).

Industrins utsläpp av lösningsmedel kommer att reduceras avsevärt i början av 1990-talet, som följd av de beslut som har fattats de senaste åren. Hösten 1988 förkla-

Tabell 3.10 Utsläpp av flyktiga or- ganiska ämnen från mänsklig verksamhet i Sverige l988.* Ton/är.

-_ 200000

Vögtrafik i? __ . Ovrig trafik 55 000 ' Energi 48000 Bensindistribution 22 000 lndustriellanvöndning _ _, avlösningsmedel 59000 ,_ industriella process- _ utsläpp 30 000

”Ö"—lckezindustriell __ . onvandnmg av losnings— _ medel

460 000

*l vägtrafikens utsläpp ingår 20 000 ton melon . ,

Källa: SNV.

rade regeringen att arbetet med att minska utsläppen av lösningsmedel skulle priorite— ras. Praxis ändrades och utsläppsvillkoren har skärpts för många industrier. Det största tillståndsärendet hittills gällde Volvo Tors- landaverken, som fram till år 1989 hade till— stånd att släppa ut 3 400 ton lösningsmedel per år. Detta skall ha minskat till 1 900 ton år 1991, 1 100 ton 1992, 700 ton 1996 och 400 ton 1998.

Inom energisektorn svarar vedeldning för merparten av VOC-utsläppen, ca 40000 ton, vilket framför allt beror på ofullständig förbränning. Mer effektiva vedpannor och kaminer har utvecklats, som avsevärt mins- kar utsläppen av VOC.

Metallutsläppen minskar

Utsläpp av tungmetaller till luften har mins- kat kraftigt i Sverige de senaste 10—20 åren och detsamma gäller många länder i nord- västra Europa. Det beror bl.a. på nya proces- ser och filter mot stoftutsläpp inom järn-, stål- och metallindustrier och på minskad an- vändning av bly i bensin.

I allmänhet medför inte metallnedfallet några skador på skogsmarken på kort sikt. I närheten av stora utsläppskällor förekom- mer emellertid metallhalter som kan skada svampar, mossor och lavar. Dessutom ska- das markens mikroliv, vilket leder till att ned- brytningen av organiskt material minskar.

Metallema förekommer naturligt i mycket olika halter och binds dessutom mer eller mindre hårt i marken. Till de metaller som binds hårt och ansamlas i de övre mark- lagren hör kvicksilver, bly, arsenik, krom och koppar. Kvicksilverhalterna i det översta marklagret, råhumusen, är i stora delar av Sverige fem gånger högre än den naturliga halten.

För mer vanliga metaller som bly och koppar gäller med nuvarande nedfall — att det tar 250—1000 år innan halterna i hu— muslagret fördubblats.

Hur mår Sverige?

Andra metaller, som kadmium och zink frigörs i marken, inte minst på grund av för- surningen. I mycket sura marker i södra Sverige förekommer så mycket löst zink att man kan förvänta sig skador på växter, även om detta ännu inte har konstaterats i några undersökningar.

Tre tungmetaller är eller kan bli allvar- liga hälso— eller miljöproblem:

> Kvicksilver, som anrikas i ekosystemet vilket leder till att fisk från många sjöar innehåller hälsofarliga kvicksilverhal— ter, om fisken äts ofta.

> Kadmium, där skillnaden mellan de mängder vi får i oss via maten och skad- liga mängder är liten.

> Bly, som förekommer i höga halter i marken utmed vägarna där bly sprids med bilavgaser. Problemets omfattning nrinskar emellertid i takt med att andelen blyfri bensin ökar.

På lång sikt kan också andra metaller som arsenik, krom och koppar medföra allvarliga miljöproblem, eftersom de binds hårt i marken och därför ansamlas.

Utsläpp i andra länder svarar för en stor del av metallnedfallet i Sverige. Det gäller inte minst nedfall av kvicksilver från kol-

eldning i nordöstra Europa. Södra Sverige är på grund av närheten till kontinenten mest utsatt.

De stora minskningarna av metallut- släpp i nordvästra Europa avspeglas inte i siffrorna för det totala nedfallet av olika metaller i Sverige. Reduktionen av nedfallet är inte mer än 10—50% under perioden 1975—1985.

I takt med att punktkälloma renas får små spridda utsläpp — som tillsammans blir stora — en relativt sett större betydelse. Fortfarande är dock Rönnskärsverken, smältverket i Skelleftehamn, en mycket stor källa, även om luftutsläppen där genom olika miljöskyddsåtgärder har begränsats betydligt. För 25 år sedan släppte Rönnskärs- verken ensamma ut mer bly än vad hela Sverige gör i dag när det gäller direkta ut— släpp till luft och vatten. (En sammanställ— ning av åtgärder för att minska metallutsläp- pen finns i Kapitel 7, s. 190.)

Kvicksilver

Kvicksilverutsläppen i Sverige har minskat avsevärt de senaste decennierna. Utsläppen till luft och vatten var ca 50 ton kvicksilver per år under perioden 1940—1970. I slutet av 1970-talet var de ca 6 ton och idag är punktutsläppen 3,1 ton per år. Under perio-

Tabell 3.1] Tungmetallutsläpp till luften i Sverige, ton/är.

;;” Metall 1 970/73 1 977/78 1985 1 987/88 _;"Arsenik 160 130 40 __ ; s _ * _iBty 2200 1500 950 1720 Kadmium 25 12 5 2,5 *iKOPPCIl" 450 280 , 70 50 errom * , — - 800 160 75 45 Kvicksilver 5 5 4,5 3 *' Nickel 250 180 50 45 Vanadin 530 460 140 140

540

i Zink

2 500

Källa: Luft 90, SNV.

1 200 340 "

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

den 1978—1988 halverades kvicksilverut- släppen.

Trots detta ökar fortfarande kvicksilver- halterna i fisk, men ökningstakten har mins- kat. Även kvicksilvermängderna i marken ökar sannolikt med nuvarande nedfall. En stor del av kvicksilvernedfallet kommer från andra länder. Undersökningar av luft- transporter från Polen och f.d. Östtyskland tyder på att dessa länder släpper ut 600—900 ton kvicksilver per år, vilket skall jämföras med luftutsläppen från punktkällor i Sverige, knappt 3 ton.

Kvicksilver som släpps ut i miljön kan

Tabell 3.12 Nedfall av tungmetal- ler med regn eller snö i södra eller sydvästra Sverige respektive

Jämtland, g/hektar och är. Södra eller Jämtland sydvästra Sverige _ _ 0,9 0,2 Koppar 10 7 ;"Bly 50 10 g Zink 100 30 Nickel 3 l Krom 2 0,5 Kvicksilver 0,2 0,07 Källa: Luft 90, SNV.

omvandlas till metylkvicksilver, som är mycket giftigt för levande organismer. Re- dan på 1960-talet kom de första uppgifterna om gäddor med höga kvicksilverhalter och om rovfågelägg vars skal, på grund av kvick- silverförgiftning, var så tunna att de knäck- tes innan de var färdigruvade. 1966 förbjöds betning av utsäde med alkylkvicksilver, vil- ket snabbt återspeglades i lägre kvicksilver- halter i fåglar. Är 1988 förbjöds all kvicksil— verbetning i Sverige.

Problemet med kvicksilver i Esk är störst i sura, näringsfattiga sjöar, även om det inte är helt klarlagt hur försurningen påverkar

Tabell 3.13 Nedfall* av tungmetal- ler över landytor i Sve- rige, enligt analyser i mossa. Ton/är.

1 975 1 980 11 985

Arsenik * 1 4 ' 1 5 1 3 Bly 1 900 1 300 1 000 Kadmium 33 25 1 7 Koppar 430 41 O 400 Krom 95 85 90 Nickel 1 75 125 125 Vanadin 190 1 85 180 . Zink * i 3 700 3 300 2 900

* Nedfall | tätorter och runt stora punktkallo är ej inräknat '

Källa. Luft 90, SNV.

Tabell 3.14 Rönnskärsverkens utsläpp av metaller, svaveldioxid och stoft 1965—1989. Utsläpp i ton/är.

till luft Sioft Koppar Bly Zink Kadmium Arsenik Kvick- Svavel— silver dioxid * l 965—69 (3 200) i 90 684 488 (1 3,4) 1 54 (3,5) 40 000 1975 2 220 195 242 255 3,5 52 1,1 40000 1980 1 585 l 37 21 3 'i 42 3,2 56 0,7 l4600 1 985 997 M lOl 145 2,7 40 0,6 l l 500 Ä,— I 989 250 20 48 3l 0,9 6 0,25 6 200 __ Källa: Data från Boliden Mineral AB.

Hur mår Sverige?

kvicksilverupptaget. Kvicksilver löses nämli- gen inte ut ur marken vid försurning, på samma sätt som många andra metaller, utan binds hårt i det översta humuslagret. (Se även Kapitel 5, s.122.).

Kvicksilverhalterna i mark kan störa vik- tiga biologiska processer. Enligt laboratorie- studier kan mikroorganismer påverkas om halterna i mark överstiger 0,4—0,5 mg/kg, koncentrationer som i dag återfinns i skogs- mark i södra och delar av mellersta Sverige.

För att kvicksilvernedfallet inte skall överstiga den kritiska belastningen behöver det minska med 80% i södra Sverige. Med hänsyn till ekosystemen i haven behöver till- förseln minska med 75—90% i de havsom- råden som omger Sverige. Om nedfallet minskar på detta sätt kan kvicksilverhal— terna i de översta marklagren börja sjunka.

Av de svenska kvicksilverutsläppen konuner merparten från förbränning av kol, torv och avfall samt från vissa industripro- cesser, framför allt klorframställrring samt från järn-, stål— och metallverk.

Under större delen av 1980-talet ökade kvicksilverutsläppen från avfallsförbrän— ningen på grund av kvicksilverhaltiga pro- dukter i avfallet. På senare år har dessa ut- släpp åter reducerats till följd av att man i ökad utsträckning har installerat rökgasre- ning vid avfallsförbränningsanläggning- arna.

Kvicksilver sprids också från olika varor som innehåller kvicksilver — termometrar,

Bild 3.9 Kvicksilver i fiädrar frän brun kärrhök.

Mg kvicksilver/kg i ien

20,

15

1965 67 69 7l 73 75 Källa: Monitor 1982, SNV.

gamla tandplomber, m.m. Spridningen sker både direkt till luften och via soptippar. En analys av kvicksilveranvändningen

visar att tillförseln av kvicksilver, både i råva- ror och i färdiga produkter, är betydligt större än de kända utsläppen. Tillförseln av kvicksilver i varor, malmbrytning m.m. motsvarar 75 ton kvicksilver per år. Det bety- der att vi bygger upp stora förråd av kvick-

Tabell 3.15 Utsläpp av kvicksilver 1977/78 respektive 1988. Ton per är.

1977/78

2,9

_ (Bra nsch T 988 _ Till luft Till vatten Totalt Till luft Till vatten Totalt 1 ,2 0,04 1,2 0,05 0,01 0,06 1,5 0,9 2,5 l,4 O,l 1,5 0,4 —- _ 0,4 0,3 0,3

grAvfallsförbränning 1,0 1,5 2,5 1,1 0,1, 1,2

ÄVTOTALT 4,1 2,5 * 6,6 0,2 3,1

Källa: SNV.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

silver som med tiden kan läcka ut i miljön, om de inte oskadliggörs. Merparten av det kvicksilver som tillförs kretsloppet varje år kommer från mahnbrytning (se även Kapi- tel 7, s. 203).

Bild 3.10 Kvicksilver i rähumus, mikrogram per gram.

Kvicksilver mikrogram/g torrvikt

0,20—0,25 ( 0,20 data saknas

Källa: Nilsson 1989.

Kadmium

De direkta luftutsläppen av kadmium från fabriker etc. har minskat från ca 25 ton per år vid början av 1970—talet till ca 2,5 ton per år. Det spridda, diffusa nedfallet av kadmium från i huvudsak utländska källor uppgår till ca 17 ton per år varav ca 3 ton faller på åker- mark. Dessutom tillförs åkermarken kad- mium från fosforgödsel. F.n. uppgår denna mängd till ca 3 ton per år. Tillförseln via gödselmedel har tidigare varit högre, ca 15 ton per år 1970 och ca 8 ton år 1980.

Användningen av kadmium har minskat kraftigt, men kadmium ingår fortfarande i vissa plaster och legeringar samt — inte minst — i uppladdningsbara batterier. Osäker— heten är mycket stor när det gäller kadmiuminnehållet i olika produkter. Enligt kcmikalieinspektionens produktregister är den sammanlagda kadmiummängden som ingår i olika varor ca 20 ton per år. Därtill kommer kadmium i batterier och ackumula- torer, mellan 80 och 100 ton. På samma sätt som kvicksilver är kadmium från kasserade varor, som hanmar på soptipparna, en po- tentiell miljöfara.

Tillförseln av kadmium i varor och pro- dukter är sammantaget mycket större än den mängd kadmium som kommer från indu- striutsläpp och handelsgödsel.

Ökade kadmiumhalter hör till de miljö- faror som innebär en allvarlig risk för hälsan. Skillnaden mellan de mängder vi får i oss med födan och de mängder som kan medföra skador är liten. Merparten av det kadmium som människor får i sig kommer från tobaks- rökning, men även försurat dricksvatten och livsmedel från jordar som tillförts kad- nriumhaltigt gödsel kan ha betydelse. Ge- nom mat och dryck får vi i oss i genomsnitt 10 mikrogram kadmium per dag. Redan vid ett intag av 25 mikrogram per dag är ris- ken för njurskador 1 på 1000 (0,1% av be— folkningen). Ökar intaget till 50 mikrogram per dag blir risken 1 på 100. (Se även Kapi- tel 7, s. 181.)

Hur mår Sverige?

Bly 1970 och skall helt försvinna, men fortfa- rande får bensin säljas som innehåller upp Den mängd bly som släpps ut till luften har till 0,15 g bly/1. Sedan 1985 änns det krav på i Sverige halverats på tio år, från 1500 till 720 att alla bensinstationer med mer än en ton. Fortfarande kommer merparten, ca pump skall sälja ”blyfri bensin”. Även blyfri 600 ton, från blyad bensin. Under 40 år har bensin innehåller små mängder bly, högst bilarna spritt betydligt mer bly än indu- 0,013 g/l. strierna under ett sekel. I takt med att katalytisk avgasrening in- Blytillsatsen i bensin började sänkas förs, minskar användningen av blyad bensin.

Bild 3.1] Kadmium i mossa 1975 resp. 1985.

KADMIUM _ l,2 mg/kg _ 0,8 mg/kg [:l :]

0,4 mg/kg

inga data

Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

Kapitel 3 Längväga och lokala luftföroreningar

Bly från bensin kommer att att ha reduce- rats med omkring 360 ton 1995 , enligt prog- noser utifrån nuvarande bestämmelser. Inom industrin förekommer blyutsläpp framför allt från metallindustrin (Rönnskärs- verken) samt från gummiindustrin och glas- bruken. Lika mycket, ca 100 ton, sprids di- rekt i markerna under jakt med blyhagel. Bly från hagel omvandlas och kan tas upp av djur och växter. Den mesta blyammunitio-

Bild 3.12 Bly i mossa 1975 resp. 1985.

_ 80 mglkg

40 mg/kg

* 20 mg/kg

i: |: Inga data

Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

nen, 400—500 ton, hamnar på skjutfält. En annan, större blykälla, är avfall. Även om man räknar bort det avfall som klassats som miljöfarligt, innehåller sopor och annat av- fall omkring 2 000 tön bly under ett år. En del avfall bränns och luftutsläppen av bly från sopförbränning är ca 10 ton per år. Merparten av det bly som når marken binds i växter och markens ytlager. Det med- för att blyhalterna i grundvatten i alhnänhet

Hur mår Sverige?

är låga. Vid försurning ökar blyets rörlighet. I grundvatten med pH-värde 4—5 är bly- halterna i genomsnitt tre gånger högre än i grundvatten med pH-värde 6—7.

En undersökning i Värsjö i Skåne visar att blyhalten i mark ökar med 0,2% per år. Naturligt förekonrrner bly i markens ytla- ger i halter från några få till drygt 100 mg/kg (torrsubstans). I anslutning till vägar kan mängderna vara betydligt större, t.ex. 500 mg/kg sex meter från E4:an i Småland.

Bild 3.13 Nedfall av bly under 100 är.

Ackumulerade mängder av bly i jor 1880—1980, (ton)

700—1300 & 1300—2416 2416—4492 4492—8350 8350—16000

Källa: Anderberg-Bergbäck-Lohm, 1990.

Inte ens vid så höga halter märks någon tydlig giftpåverkan på växterna. Det hindrar inte att grönsaker med stora blad kan inne- hålla stora mängder bly, om de odlas i närhe— ten av starkt trafikerade vägar.

Den mängd bly människor får i sig via vatten och andra livsmedel är jämförelsevis liten i Sverige. Av blyintaget kommer ca 85% från mat, resten andas vi in med luften.

Blyförgiftning kan ge nervskador, blod- brist, njurskador och även fosterskador. Hos små barn skadar bly den intellektuella ut— vecklingen.

Bild 3.14 Utsläpp av bensinbly 1945-1988.

t/är 2000 ,,r

1500

1000

500

o , . 1945 50 60

Källa: Anderberg-Bergbäck-Lohm, 1990.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Strålning _»- nyttig ach skadlig

Det finns flera olika slag av strålning, både nyttig strålning och sådan som skadar männi- skan och hennes miljö. Solens strålning ger oss värme och hjälper till att bygga upp vita- miner i kroppen. Samtidigt kan den orsaka hudcancer. Både solstrålningen och strålning från vissa radioaktiva ämnen i marken är naturlig strålning och kan inte undvikas. Strålning i miljön kan ge många slags ska— deverkningar, t.ex. brännskador på huden och ögonskador som grå starr. Cancer nämns ofta som den allvarligaste skadefor- men. Uppskattningar av cancerrisker från alla viktigare strålkällor i Sverige ges i Tabell 3.16. Sammanlagt bedöms strålning orsaka några tusen av de ca 40 000 nya cancerfall som uppträder varje år i landet. Det kan gå flera tiotals år från det man utsätts för strål- ning till dess att cancern visar sig. Därför kan antalet fall som uppträder ett år skilja sig

från antalet fall som orsakas samma år.

En annan sorts skada som kan orsakas av strålning är påverkan på foster under gra— viditeten. Något tiotal fosterskador årligen i Sverige anses bero på strålning, främst na- turlig gammastrålning i bostäder och kos- misk strålning. Misstankar finns också om fosterskador i samband med bildskärmsar— bete men detta har ännu inte kunnat bekräf- tas genom vetenskapliga undersökningar. Slutligen kan allvarliga arvsskador orsakas av strålning, t.ex. medfödda sjukdomar eller missbildningar. Inte heller här finns fullstän- dig bevisning. Forskarna misstänker att om skador på arvsanlagen förekommer så rör det sig om några hundra snarare än tusentals fall per år i Sverige.

Strålbehandling tillkommer som cancer- orsak. Ett hundratal fall årligen är en ound- viklig följd av den livräddande behand- lingen.

Eventuellt kan också kraftledningar or- saka cancer hos närboende, kanske något hundratal fall årligen.

> strålningflrttar energipaket

:'Med strålning menar vi förflyttning av energi i mycket små paket från en källa till 'en mottagare. Olika slags strålning kän— netecknas av att energipaketen är olika stora. i Bild 3. 75 är olika slags strålning in- ritade ienergiordning. Där syns ocksä översiktligt vilka sorters strålning som sär-

Bild 3.15 Elektromagnetisk strålning. : j—Synligt ljus

Ultraviolett strålning

skilt behandlas i detta avsnitt. Nör energin absorberas i kroppens cel- ler uppkommer kemiska föreningar som bl.a. kan skada arvsmassan. Efter flera yt- terligare led i kroppen kan'dessa'skador ut— vecklas till exempelvis cancer eller ärftligt överförda sjukdomar _

Röntgenstrålning ' I+ lf? strö d Mikro. RaleVÖgor _ I I & y-strålning "w""g vågor _ . ; _ Våglöngd l l l l l l l l l l. l l l l l l l 1 | ' i meter 10"12 10"10 10'8 10", 10'4 10'2 1 107 lOÅ 10Ö 108

|A

Joniserande strålning

_l; 7.—

Icke-joniserande strålning

_l ' !

Elektromagnetisk strålning är det gemensamma namnet på ljus, röntgenstrålning, radiovågor,—

, etc. Det är våglängden som avgör vilken kategori strålningen tillhör (logaritmisk skola).

Hur mår Sverige?

Cirka hälften av de uppgivna cancerfal- len från radon, solstrålning och medicinska undersökningar skulle kunna undvikas. Kostnaden per förebyggt fall varierar från ett tiotusental kronor för solstrålning till flera miljoner kronor för radon.

Risk för Ökad solstrålning

Solstrålning innehåller bl.a. den ultravio- letta strålning som kan orsaka hudcancer. Denna strålning har funnits i miljön sedan jordens uppkomst. Ett skyddande skikt av ozon uppkom för någon miljard år sedan. Nu finns det risk för att det skyddande ozon— skiktet uttunnas och att människan därmed kan utsättas för mer ultraviolett strålning och därmed ökad risk för hudcancer. Enligt mätningar i Sverige från 1950-talet och framåt har ännu inte någon sådan ökning kunnat påvisas. (Se även Kapitel 2, s. 15.)

Ändå ökar hudcancern mer än någon annan cancerform. Den troliga förklaringen kan vara att människor utsätter sig för mer solstrålning både genom att sola mer på som- maren hemma. genom solresor till varmare länder och — i mindre omfattning — genom att sola i solarier.

Den allvarligaste hudcancerfonnen kal- las malignt melanom. Mellan åren 1958 och

1986 fyrdubblades antalet upptäckta fall och ökningen fortsätter. För närvarande drabbas ca 1 500 människor årligen i Sve- rige. Samband med tidigare brännskador från solstrålning har påvisats.

Svenska myndigheter har upprättat mätstationer för att kunna följa om den ultra- violetta strålningens nivåer ökar. En lång- siktig kampanj har också startats för att minska risken för hudcancer från solstrål- ning och åstadkomma tidigare upptäckt av de cancerfall som ändå uppträder.

Sverige har infört bestämmelser om att sollampor och solarier skall likna solen när det gäller strålningens sammansättning och intensitet. Dessa bestämmelser har följts av motsvarande internationella regler.

Om den ultravioletta strålningen vid marken skulle öka finns en risk för fler fall av hudcancer. Dessutom skulle växter och djur kunna skadas.

Ungefär hälften av alla hittills under- sökta växter är känsliga för ökad ultraviolett strålning. De blir t.ex. kortare eller får mindre löv. Även viktiga näringskedjor i ha— vet skulle störas efter negativ påverkan av t.ex. plankton. krabblarver och fiskyngel.

Övriga tänkbara effekter är försämrad luftkvalitet i tätorter eftersom strålningen bi- drar till uppkomst av smog via giftiga luft- föroreningar som ozon och väteperoxid.

Tabell 3.16 Antalet cancerfall per år i Sverige på grund av strålning.

STRÅLKÄLLA Sjukfall Dödsfall Naturlig strålning i omgivning och kropp 600 300 Gammastrålning i byggnader 400 200 Radon i byggnader, framför allt bostäder 300—1 100 300—1 100 Ultraviolett strålning (fall av både ' maligna melanom och skivepitelcancer) 3 000 300 Medicinska undersökningar, framför allt , röntgen 200 i 00 Körnkraftsutslöpp och körnvapennedfall 10 5 Tjernobylnedfall l 0 5 Siffrorna ör ungefärliga uppskattningar utifrån olika forskningsrapporfer.

Källa: SSI.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Radon tränger in i bostäder

Radon kommer från sönderfall av radium, ett radioaktivt grundämne som finns allmänt i naturen. Radium i mark och byggnadsma- terial omvandlas vid sönderfallet till ädelga- sen radon som tränger in i bostaden under- ifrån eller genom väggar och tak. Om berg- grunden innehåller mycket radium, som i delar av Bohuslän, kan vatten i djupborrade brunnar ha hög radonhalt. När sådant vat- ten får riklig kontakt med luften i en bostad, t.ex. när man duschar, kan radongas frigö- ras till luften.

I utomhusluft finns radon endast i mycket små mängder. Om inomhusluft späds ordentligt med utomhusluft blir halten in- omhus också låg. Förhöjd halt inomhus har förekommit i alla tider. Den har berott på dålig luftväxling eller sådant undertryck in- omhus som gjort att radon sugits in från marken.

På 1950—talet var radonhalterna likartade dem som mättes vid sekelskiftet. I samband med energibesparingen efter energikn'sen på 1970-talet minskades luftväxlingen i husen och radonhalterna fyrdubblades i många hus. Vid mitten av 1980-talet hade ännu ingen större minskning skett. Den 1990 be- slutade sänkningen av gränsvärdet för befint- liga bostäder skall, när åtgärderna är ge- nomförda, sänka den genomsnittliga radon— halten med några tiotals procent.

Radon sönderfaller i luften till andra ra— dioaktiva grundämnen, radondöttrar. Dessa fastnar i lungorna när vi andas. Där ligger de och bestrålar vävnaden eller transporteras Vidare så att andra delar av kroppen bestrå- las. I första hand befarar man att radon kan orsaka lungcancer. Uppskattningarna av risken varierar mellan några hundra och några tusen cancerfall årligen i Sverige. En stor studie som avslutas 1992 väntas ge när— mare besked. Även andra cancerformer

Bild 3.16 Exempel på otcitheter i en byggnad där markradon kan tränga in.

Schematisk skiss över vanliga otötheterli en byggnads grundkonstruktion. l.Springa mellan betonggolv och vägg. 2.0tötheter vid rörgenomföringar, även i skyddsrör.

3. Otölheter vid golvbrunnar.

4. Otötheter vid lucka över rensbrunn.

Källa: SSI.

5. Otötheter i rör för el- och teleledningar.

6. Sprickor i golv eller vögg på grund av sättningar.

7. Löckage genom byggnadsmaterial.

luftgenomslöppliga

Hur mår Sverige?

befaras, men i mindre utsträckning.

Åtgärder i större skala mot radon påbör- jades i slutet av 1970-talet, i samband med omfattande informations- och mätinsatser. En lägesrapport 1987 visade att takten för att genomföra olika åtgärder varit låg. Rege- ringen beslutade 1990 att socialstyrelsens gränsvärde i befintliga bostäder skulle hal- veras från 400 till 200 becquerel av radon- döttrar per kubikmeter luft. Ca 130 000 bo- städer ligger över det nya gränsvärdet.

En ganska enig expertopinion bedömer att det inte finns några ofarliga radonnivåer. Det går då inte att sätta ett gränsvärde som gör slut på radonriskema. Det nya gränsvär- det beräknas minska antalet lungsjukdo- mar på grund av radon med 100—1000 fall per år.

Åtgärder för att minska radonmäng- derna till det nya gränsvärdet kan medföra rniljardkostnader årligen. Kostnaderna be- ror i hög grad på energipris och ränteläge. Radonbidraget med högst 15 000 kr. per villa har i allmänhet bara täckt en del av de

Bild 3.17 Stråldos från cesium.

Stråldos millisievert/år

0,04 ,

0,0

0,02

0,01 _

0,0

1970 1960 1965 1975 1980

samlade kostnaderna för att bygga om ett hus.

Sverige var tidigt framme med åtgärder mot radon. Nu finns i många länder program och gränsvärden som liknar de svenska t.ex. inom EG. Sverige har funnit och byggt om en större andel bostäder med radon- problem än de flesta andra länder.

Tiernobylföroreningen kvar länge

Förorening av mark och vatten med av människan skapade radioaktiva ämnen har förekommit sedan de första amerikanska kämvapenproven i atmosfären 1945. Inled- ningsvis rörde det sig om mycket små mängder men under 1950-talet blev de fullt mätbara också i Sverige. Under 1960-talets kärnvapenprov fick Sverige en topp i det ra— dioaktiva nedfallet som kunde avläsas ge- nom mätning av radioaktivt eesiumi kroppen på försökspersoner.

1985 1990

Stråldos från radioaktivt cesium i mat hos en kontrollgrupp. Tjernobyl- olyckan inträffade 1986. Naturlig strålning ger ca 4 millisievert per år.

Källa: SSI.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Därefter kom en minskning fram till Tjernobylolyckan i Sovjetunionen är 1986, som återförde den genomsnittliga förore- ningen i landet till 1960-talets nivå. Cesium- nedfallet var dock mycket ojämnt fördelat

Bild 3.18 Cesiumnedfall i Sverige ef- ter Tjernobyl-olyckan.

Mer än 80 60—80 30—60

Flygmötningar av cesium-137 under perioden 9 maj—l 9 september 1986. Cesium — 137, tusen becquerel per m2.

Källa: Sveriges geologiska AB.

över landet. Framför allt drabbades områden kring Härnösand och Gävle av Tjemobyl- nedfallet.

Föroreningen kommer att finnas kvar mycket länge. Mängden radioaktivt cesium halveras vart trettionde år. Dessutom kan cesium föras vidare, t.ex. långt ner i marken eller ut i haven, men sådana mekanismer ger en ganska liten ytterligare minskning.

I stort sett ligger stråldoserna från nedfal- let inom ramen för variationerna i de stråldo— ser som finns från naturligt radioaktiva äm- nen. Det finns inga kända ekologiska verk- ningar av så låga stråldoser. I vissa extrem- fall kan man möjligen tänka sig att det skulle kunna gå att påvisa effekter på fortplant- ningen hos djur, t.ex. hos fisk i de mest ned- smutsade sjöarna eller hos renar som äter den mest nedsmutsade renlaven. Mer påtag— liga verkningar iform av t.ex. dödlighet hos de mest utsatta djuren väntas först börja upp- träda vid markförorening som är ungefär hundra gånger över de högsta nivåer som mätts i Sverige.

Skyddsåtgärderna har inriktats på att minska risken för att människor skadas. Det gäller risker för cancer, arvsskador och fos— terskador som nämndes i inledningen av detta avsnitt. Som framgår av Tabell 3:16 är Tjernobylnedfallet en mycket liten riskkälla jämfört med andra strålkällor i Sverige.

En lång rad åtgärder till en kostnad av ca en miljard kronor vidtogs de första åren efter Tjernobylolyckan för att hindra att männi— skor utsattes för onödig strålning. Nu kvar- står främst begränsningar i sötvattensfiske (se Kapitel 5 , s. 125) samt i renskötsel, jakt och svampplockning (se Kapitel 10, s. 257).

Forskning pågår om motåtgärder t.ex. kalkning av sjöar. Strålskyddsinstitutet bedö- mer att ytterligare åtgärder skulle leda till förhållandevis små vinster i form av mins- kade strålningsrisker.

Efter Tjemobylkatastrofen har flera in- ternationella avtal slutits för att hindra att det blir fler olyckor som leder till nedsmutsning med radioaktiva ämnen eller för att lindra de- ras följder.

Två internationella avtal har tecknats

Hur mår Sverige?

inom internationella atomenergiorganet IAEA med syfte att säkra god information om olyckor och ömsesidigt bistånd. Avtal om irrformationsutbyte har tecknats med de nordiska länderna och flera länder runt Östersjön. Diskussioner pågår om svenskt stöd för att höja säkerheten och strålskydds— nivån på kärnreaktorer i Östeuropa.

Ofullständig kunskap om magnetfält

Det finns farhågor för att magnetfälten kring vanliga kraftledningar och andra led- ningar som försörjer oss med elström kan vara cancerframkallande. Bl.a. har det ame- rikanska naturvårdsverket sådana misstan- kar. Ett omfattande svenskt forskningspro— gram pågår för att hitta eventuella sam— band. I avvaktan på djupare kunskaper vid- tas i Sverige åtgärder i t.ex. bostäder och barnstugor som utsätts för extremt höga fält genom att de byggts nära kraftledningar.

Upprepade svenska studier på möss har visat att graviditeten störs om de utsätts för magnetiska fält som liknat bildskärmamas men är starkare. Studier på gravida kvinnor har dock inte visat på några effekter som kunnat kopplas till några magnetfält. Omfat- tande internationell forskning pågår. I vän- tan på resultaten tog regeringen 1987 initiativ till att utveckla ett system med frivillig prov- ning av bildskärmar. Rekommendationer har dessutom tagits fram om vissa högsta mag- netfältsnivåer för bildskärmar. Detta har lett till att en ny grupp ”lågstrålande” bildskär- mar har utvecklats, som har magnetfält un- der tiondelen av de tidigare högsta vär- dena.

Luftföroreningar i tätorterna

Luftföroreningar förekommer i betydligt större koncentrationer i tätorter än på lands- bygden—. Det gäller nästan alla föroreningar, inkl. buller. Enda undantaget är ozon, som oftast finns i högre halter på landsbygden. Det beror på att ozon i stadsluften snabbt förenar sig med andra föroreningar.

Luftföroreningar beräknas vara orsaken till mellan 300 och 2 000 fall av cancer i tätor- terna varje år, enligt uppgifter i naturvårds- verkets aktionsplan mot luftföroreningar och försurning. Andra hälsoeffekter är astma och allergier.

Luftkvaliteten påverkas framför allt av trafiken och uppvärmningen av bostäder. Bil— trafikens betydelse har successivt ökat och är i dag den största källan till luftföroreningar i tätorter (se även Kapitel 9, s. 236). Vinter- tid, när avgaserna inte i samma utsträckning sprids och förs bort, kan det under kortare perioder byggas upp relativt höga förore— ningshalter.

Cancer, allergier, astma

Luftföroreningamas betydelse för före- komsten av cancer i tätorterna är större än man tidigare har trott. År 1984 uppskattade cancerkommittén luftföroreningarnas inver- kan till 100—1000 cancerfall per år. Nya be- räkningar pekar mot 300—2000 cancerfall med ett sannolikt värde nära 800 fall per år. Det motsvarar 50—250 dödsfall i cancer per miljon invånare i tätorterna.

Risken för cancer till följd av luftförore- ningar är betydligt högre än den risknivå som eftersträvas när det gäller skydd mot radio- aktiv strålning. I det senare fallet är åtgärds— gränsen 1—10 dödsfall i cancer per år och miljon invånare.

De luftföroreningar som framför allt kan bidra till att cancer utvecklas är eten, bensen och polyaromatiska kolväten som huvud—

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

sakligen kommer från biltrafik och vedeld— ning. Även kvävedioxid kan misstänkas ha betydelse. En undersökning av vägtrafikens föroreningar visar att merparten av partik- lar med cancerframkallande ämnen, kom— mer från dieselfordon, trots att dieseltrafi— ken bara svarar för 10% av trafiken.

Effekten av olika föroreningar ärinte en- tydig. En del ämnen kan motverka cancer- bildning, andra kan öka risken. T.ex. kan svaveldioxid och kvävedioxid påverka lung— orna så att cancerframkallandc ämnen lät- tare kan angripa lungcellerna.

Stadsluften ökar också risken för aller— gier och astma, men det är svårt att finna klara samband mellan en särskild förore-

ning och en viss hälsoeffekt. Olika faktorer samverkar. En rad studier visar att före— komsten av astma och allergier ökar med ökad industrialisering och urbanisering. Luftföroreningar som initerar slemhinnorna kan också försämra kroppens försvar mot infektioner och indirekt orsaka allergier, ge— nom att det blir lättare för allergiframkal- lande ämnen att ta sig genom slemhinnorna.

Världshälsoorganisationen (WHO) har klarlagt att luftvägssjukdomar ökar när kon- centrationen av sot och svavel är över 100 mikrogram/m3 luft. Barn är känsligare än vuxna.

Enligt en svensk undersökning av väm— pliktiga är astma och allergier betydligt vanli- gare i städerna än på landsbygden. T.ex. var allergisk snuva nästan dubbelt så vanlig bland dem som bodde i Stockholm jämfört med dem som bodde på landet.

En undersökning av astma hos barn i Sundsvall påvisade dock ingen skillnad mel— lan barn som bodde i centrum resp. utanför staden, trots att halterna av kvävedioxid i centrum hörde till de högsta i landet.

Vid en annan undersökning av före— komsten av allergier fann man emellertid en skillnad mellan innerstads- och ytterstads— områden.

En tredje studie, från Norrköpingstrak- ten, gav vid handen att barn som bodde i när- heten av en massaindustri med stora punkt- utsläpp, oftare än andra barn drabbades av astma, allergier och hosta.

Tabell 3.17 Miljö- och hälsoeffekter av olika luftföroreningar.

', PROBLEM, MILJÖEFFEKT FÖRORENINGAR ' Slemhinneirritation, luftvägs- ; besvar, astma

Kvävedioxid, svaveldioxid, sot, stoft,!) ozon, aldehyder

, Allergier och astma

Nickel, svaveloxider, kvövedioxidenk , ozon kan ha betydelse för uppkomst av astma och allergi

Påverkan på centrala nervsystemet Bly, kolväten, lösningsmedel, klorerade kolväten, dloxiner Förhöid cgncerfrekvens, skador pa arvsmassan

Polyaromatiska kolväten (PAH), eten, asé best, 6-värt krom, partiklar

Påverkan på hiärtkärlsystemet hos personer med kranskärlssiukdom

Koloxid

_ Svavelväte, merkaptoner, kolsvavla och

: Lukt * * lösningsmedel (bulylacetat, xylen) ' Nedsmutsning Sot,stoit

, Nedbrytning av material i ., * byggnader och konstföremal

Svaveldioxid, kvävedioxid, ozon

_ Växtskador

Ozon, vissa kolväten

Hur mår Sverige?

Både lokala och Iängväga föroreningar

Luftkvaliteten i tätorterna påverkas både av lokala och långväga föroreningar. Aven om merparten av de totala mängderna kvä-

Bild 3.19 Svaveldioxid i tätorter un- der vinterhalvåret l 989/90.

|: 10 mikrogram

svaveldioxid/m3

BLÅ STAPLAR visar medelvärden i tätorter

SVARTA STAPLAR visar mätningar på landsbygden och regionala bakgrundsvörden

vedioxidnedfall i Sverige kommer utifrån, så har åtgärder mot lokala utsläpp stor bety- delse för luftkvaliteten i tätorterna. I trafike- rade stadsdelar kommer 70—90% av kvä- veoxiderna från lokala källor.

Det finns också ett klart samband mellan mängden kvävedioxid och tätortens storlek, ett samband som inte är lika tydligt för sva— veldioxid och sot.

Svaveldioxid i tätortsluften kommer i större utsträckning utifrån. I södra Sverige kan svaveldioxid och sot utifrån ha stor be- tydelse när föroreningshalterna tillfälligtvis är höga. I mindre orter i norra Sverige och på småländska höglandet har vedeldning en re- lativt stor betydelse för luftkvaliteten.

Naturvårdsverket har angett riktvärden för luftföroreningar i tätorter och dessa an- vänds numer i flera kommuner. Riktvär— dena överskrids för något ämne i 25—30 or- ter. I nästan samtliga fall gäller det kvarter vid trafikerade gator.

Det finns också ett klart samband mellan mängden kvävedioxid och tätortens storlek, ett samband som inte är lika tydligt för sva- veldioxid och sot.

Utsläppen av svaveldioxid i städerna ökade under 1950-, 60— och 70-talen, men har de senaste tjugo åren minskat kraftigt ge- nom utbyggnad av fjärrvärme och övergång till mer svavelfattiga oljor. I Stockholm är t.ex. medelvärdet för vinterhalvåret ungefär en tredjedel av nivån från åren kring 1970.

Riktvärdet för svaveldioxider överskrids bara i Skåne i samband med korta perioder med höga luftföroreningshalter. Minskade svavelutsläpp i Sverige och Nordeuropa vän- tas medföra att riktvärdena kommer att un- derskridas i hela landet.

Sotvärdena ligger under riktvärdet i hela landet. Sothalterna har också minskat från att ha varit relativt höga under 1960-talet. En begränsning är att sotmätningar enbart vi- sar svarta partiklar, som oftast kommer från förbränning. Andra partiklar, från bl.a. fotokemiska reaktioner, har antagligen större betydelse för hälsan, men tillgången till mätdata är sämre. Den totala mängden partiklar, som är 3—4 gånger högre än sot-

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Bild 3.20 Svaveldioxidhalter i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, 1978— 'I 989.

Mikrogram/m3

90 70

_ .. _ R_iktvärde 50 .. , =———*—+ :

30 _.

10 ff,

1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89

_ STOCKHOLM, Sergels torg " _ _ _ GÖTEBORG, Odinsgatan Kalla-' SCB. ' ' ' ' SUNDSVALL, Kyrkogatan

Blld 3.21 Partiklar l SdeSlUfl'. Mikrogram/m3 90 I "i:. Partiklari luften vid Odinsgatan i Göteborg 1980—1987.

70 .

Riktvärde

30

"IO

Källa: SCB, NA 24 SM 9001. 1978/79 79/30 som 81/82 82/83 83/84 84/85 85/36 86/87

Hur mår Sverige?

Bild 3.22 Kvävedioxidhalter i centrum av Stockholm, Göteborg och Sunds- vall 1978—1 989.

Mikrogram/m3

__ Riktvä rdekk'w

/— , , "'No-o I —, , _» xI',

.. . ,

lO

1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89

_ STOCKHOLM, Sergels torg _ _ _ GÖTEBORG, Odinsgatan . | . . SUNDSVALL, Kyrkogatan

Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

Tabell 3.18 Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet i tätorter.

Ämne ' _ Riktvärden för medelvärdet, — ' ' ' ' , mikrogram/m3, under _ —' 1 tim 8 tim 24 tim Halvär —, Koloxid, CO 6 — , Kvävedioxid, NO, NO — 75 50 Svaveldioxid, $O, 200 — 100 50

Sot -— —— 90 40

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

mängden, förefaller ha varit oförändrad under 1980-talet när det gäller stadsluft, trots att de stora punktutsläppen av partiklar to- talt sett har minskat i Sverige.

Utsläppen av kväveoxider har trefaldi- gats sedan mitten av 1950-talet, framför allt beroende på vägtrafikutvecklingen. Det finns inte tillräckligt långa mätserier som vi— sar om de ökade utsläppen direkt motsva- ras av höjda halter av kvävedioxid i stadsluf— ten. Riktvärdena för kvävedioxid och kol- oxid är de som oftast överskrids.

Mängden kvävedioxid i luften styrs av ozonhaltema, eftersom ozon omvandlar kvä- vemonoxid till kvävedioxid. Kvävedioxid anses ha större betydelse för hälsan, men kunskaperna om kvävemonoxidens effek- ter är ofullständiga.

Det är oklart hur många människor som verkligen utsätts för halter över riktvärdet. Man vet att ca 20 000 människor i Göte- borg och drygt 6 000 i Stockholm bor utmed gator där riktvärdet för kvävedioxid över- skrids. Enligt bilavgasutredningen fanns det 1983 sarmnanlagt 200000 personer som bodde eller arbetade utmed gator där riktvär- dena överskreds. Alla städer, med undan- tag för Stockholrn, Göteborg och eventuellt Malmö, räknar med att klara riktvärdet för kvävedioxid före sekelskiftet. Det skall ske med hjälp av gällande krav på avgasrening och planerade trafikregleringar.

Övergången till bensin med lägre blyhalt och blyfri bensin har också medfört bättre luftkvalitet.

Ozonhalterna är i allmänhet större på landsbygden än i städerna, men ozonhalter över 150 mg/m3 (riktvärde för enstaka till—

Tabell 3.19 Utsläpp av partiklar i Sverige, ton per år.

] 975 1 987 __ Industri 1 30 000 20 000 Trafik 20 000 9 000 _ Förbränning 20 000 17000

Källa: SNV rapport 3761.

fällen enligt den nordiska luftvårdsplanen) har rapporterats från Stockholm. Höga hal- ter förekommer även i Göteborg. I hela Europa har ozonhaltema ökat med 1—2% per år sedan 1950-talet (se avsnitt om ozon— bildning, s.38)

När det gäller vissa föroreningar som kan bidra till cancer finns det få mätserier.

Bild 3.23 Kvävedioxid i tätorter un- der vinterhalvåret 1989/90.

' : lO mikrogram kvävedioxid/m3

BLÅ STAPLAR visar medelvärden i tätorter

SVARTA STAPLAR visar mätningar på landsbygden och regionala bakgrundsvärden

Källa: IVL.

Hur mår Sverige?

Man vet att höga halter av toluen och xylen 1600-talet i Gotlandssandsten — den sten kan förkomma lokalt kring möbelsnickerier. som är mest känslig för luftföroreningar. Sva— Liknande lokala problem kan finnas kring velföreningar, framför allt svaveldioxid

bensinstationer (bensen) och plastfabriker skyndar på vittringen och kvävedioxid för- (styren). Dessa kolväten ingår även i bilav— stärker processen. Minskade utsläpp av gaser. För benso(a)pyren finns beräkningar svaveldioxid har hittills inte kunnat avläsas i av utsläpp från bostadsuppvärmning och minskad korrosionstakt på byggnader och

trafikutsläpp. Utsläppen från bostäder mins— kulturminnen. Vittringen av kalk— och sand— kade under tiden 1935-1987, men har legat sten är tre gånger högre i centrala Stock- still sedan 1960—talet när det gäller vedeld- holm jämfört med på landsbygden. Även ning. Trafikutsläppen av benso(a)pyren har runstenar, hällristningar och glasmålningar minskat sedan 1980 och kommer att minska skadas av luftföroreningar. ytterligare i takt med att fler bilar har kata— De riktvärden som finns för luftförore- lytisk avgasrening. ningar i tätorter utgår från föroreningamas hälsoeffekter. Luftföroreningar på samma nivå som riktvärdena påverkar både metaller

Byggnufler och och stenmaterial.

kUl'l'U rmlnnen Vll'erII' Miljöpåverkan på byggnader och andra . . kulturföremål beskrivs även i Kapitel 4 Manga av de vackraste portalerna till kyr- (& 84). kor, slott och privathus skulpterades under

Tabell 3.20 Bly i Stockholmsluften. Medelvärde, mikrogram/ms.

_ Period 78/ 79/ 80/ 81/ 82/ 83/ 84/ 85/ 86/ 87/ 88/ Kommen- _ ' __Mätstotion 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 tar

f,:L;sveuvagen 59 1,1 1,0 0,7 .. 0,6 0,8 0,6 0,4 0,4 0,4 0,4 nov-dec Hornsgatan'loa 2,3 2,0'1,3 1,2 0,9 1,2 0,9 0,5 0,7 .. 0,6 maj-jun

Källa: SCB, NA 24 SM9001.

Tabell 3.21 Utsläpp av benso(a)pyren från bostadsuppvärmning och trafik i tätorter 1935-1987, kg/år.

År 1935 1960 1980 1987

*' Bostadsuppvärmning 1285 570 565 375 ved 770 270 260 230 kol , . j * _ , 500 , ,,:1407. ' 0,5 5 olio * 15 ' ' 160; * 305 140

' Trafik _ a_i (1 105' * — 245 160

TOTALT ; 1 285 675 810 535

Källa: SNV Rapport 3761.

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Butter stressar och stör sömnen

Under de senaste tjugo åren har bullerni- våerna i hela västvärlden höjts markant. Bara i Sverige har under denna tid vägtrafi- ken ökat trefalt och flygtrafiken tiofalt.

Buller inverkar på flera sätt på männi- skors hälsa och välbefinnande: hörselskador, stressreaktioner och sömnstörningar blir resultatet. Konsumtionen av läkemedel — mot exempelvis högt blodtryck och mag- sår — tenderar också att öka vid hög bullerbe— lastning.

De största bullerproblemen finns i ar- betsmiljön, som inte behandlas här, men även i den yttre miljön störs många av bul- ler.

jucl dr vågrörelser som utbreder sig i

osar, vätskor och fasta kroppar och som kan uppfattas med vår hörseL' ,

Buller används söm benämning på ett

kvärt ljud. _

| — yrkan mäts' | decibel För att unryckd ljudstyrka används — pågrund av * den stora skillnaden mellan hörtröskel Och * smärtgräns — en logaritmisk skola med en!

heten, decibel (dB). En ökning av ljudnivån med 10 dB upplevs ungefär som en för-

, dubbling av ljudstyrkan. Vid mätning av _ ljudtrycket vägs ljudets olika frekvenser så att de skall efterlikna örats känslighet. Den vanligaste enheten betecknas dB(A).

20 dB(Almotsvaror ljudnivån i en tyst _ stadsvå ning, 60 dB(A) ett normalt samtal på en meters avstånd och 80 dB(A) ljudet av en Slipmaskin. _

Trafiken bullrar mest

Trafiken är den källa som exponerar flest människor för buller och vägtrafiken är det trafikslag som flest antal människor störs av. Järnväg och flyg bullrar emellertid mer om man utgår från varje enskilt tåg respek- tive flygplan. Tratikbuller är i första hand ett tätortsproblem och mest drabbade är stor- städerna. Utmed starkt belastade järnvägar och vägar i landet blir stömingama också påtagliga, liksom i anslutning till flygplatser.

Vägtrafiken

År 1986 inventerades bullersituationen längs hela det statliga vägnätet, dvs. huvud— sakligen landsbygdsvägar. Man fann då att ca 30 000 personer utsattes för en ljudnivå som översteg 65 dB(A). I Göteborg beräk- nas ca 25 000 personer bo i fastigheter där bullernivån utanför är högre än 65 dB(A), och i Storstockholm rör det sig om ca 100 000 personer.

Inom hela Sverige beräknas ca en miljon boende ha en bullernivå utanför sin bostad överstigande 65 dB(A). För ca tre miljoner överskrids 55 dB(A), som är det av riksdagen beslutade riktvärdet för planering av nya bostäder och trafikleder.

Väg- och trafrkinstitutet förutspår att an- talet personer som utsätts för över 55 dB(A) kommer att öka till 3,4 miljoner år 2000 och 3,6 miljoner år 2015, om inga åtgärder vidtas.

Buller uppkommer från flera källor i ett fordon. Motor, avgassystem, kylsystem, luft— motstånd, kraftöverföringssystem, slut- växelns utväxlingsförhållande och däcks— utrustning bidrar i varierande omfattning till bullret, liksom hastigheten.

Från 1991 års bilmodeller kommer strängare bullerkrav att införas i Sverige. Med de nya skärpta trafikbullerkraven kommer däck—vägbanebullret att dominera över motorbullret redan vid hastigheter över 40 km/tim. Nya tunga fordon bullrar 5—10 dB(A) mer än personbilar. Det inne- bär att, vid en normal lastbilsandel av 10%, bidrar den tunga trafiken med ungefär lika

Hur mår Sverige?

stor andel av bullret som personbilarna. 1978 infördes i Sverige de första gräns— värdena för buller från bilar. Inom EG har skärpta gränsvärden för bilar införts den 1 oktober 1988. De nordiska miljöministrarna har antagit ett långsiktigt mål för att minska trafikbullret — inga fordon skall tillåtas över- skrida 80 dB(A). Kraven är kopplade till en viss mätmetod vari acceleration ingår, men den tar inte hänsyn till däck-vägbanebuller.

Flygtrafiken

I dagsläget finns ett 30-tal trafikflygplatser i Sverige. Vid de civila trafikflygplatserna i Sverige beräknas i dag ca 60 000 personer vara utsatta för flygbuller över 55dB (A). Antalet ankommande och avresande flyg— passagerare på Arlanda flygplats uppgår till 14 miljoner/år. En ordinär dag startar eller landar mellan 600 och 700 flygplan på Ar- landa.

Bild 3.24 Flygbuller kring Arlanda flygplats.

Knivstäx & .

273

Arlanda .— ...om

.5.

Sigtuna

Vallentuna

_ 65 dB (A)-gräns 55 dB (A)-gräns

Källa: Luftfartsverket.

Förändringar av flygtrafiken kräver se- dan den 1 juli 1989 tillstånd enligt miljö- skyddslagen (om landningsbanan har en längd över 1200 rn). Ett exempel på ärende som har prövats gällde en utökning av flyg- trafiken till Karlstads flygplats. Tillstånds- prövningen ledde till att trafiken begränsa- des morgon- och kvällstid samt att tystare flygplan krävdes för postflyget nattetid.

Utvecklingen är i dag inriktad på att er- sätta äldre flygplan som har höga bullerni- våer med modernare och tystare flygplans- typer. Buller från större jetplan beräknas till 108 dB(A). Med ny motorteknik har man kunnat minska bullernivåerna med 7—15 dB med bibehållen motoreffekt. Någon ytterli- gare sänknjng av flygplansbuller genom ut- veckling av ny teknik kan inte förväntas på kort sikt.

Nordiska ministerrådet (miljöminist- rarna) har uttalat att äldre civila jetplan, t.ex. av typ Fokker F28 och DC9—41, bör förbju- das i så många länder som möjligt från år 2000. Flera flygbolag har också beslutat byta ut vissa flygplanstyper. Det innebär att bullernivåerna t.ex. vid Arlanda skall ha kulminerat redan 1989 för att därefter minska fram till år 2015 med ca 3 dB(A), trots ökad trafik. Genom denna utveckling kommer antalet mycket bullerstörda perso— ner kring de civila flygplatserna att minska.

När det gäller militärt flyg, pågår en ana— lys av vilka förändringar av bullerstörningar som kan uppkomma vid introduktion av flygplan JAS 39 efter 1995. De teoretiska be- räkningar som har utförts pekar mot att bullerstörningama från I AS 39 blir större än från flygplan 37 Viggen. Detta kan komma att påverka markanvändningen i närheten av ett tiotal flygflottiljer.

Järnvägstrafiken

SJ har kartlagt hur många som störs av bul- ler från järnvägstrafik. J ärnvägsbullret över- stiger 65 dB(A) vid ca 30 000 lägenheter och 55 dB(A) vid 200000 lägenheter. Tidvis överstiger bullret 70 dB(A) vid 270000 lä- genheter. I Sverige finns inga gränsvärden för järnvägsbuller. Ibl.a. Nederländerna,

Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar

Schweiz och Tyskland pågår arbete för att fastställa gränsvärden.

Inkapsling av boggier, tystare bromsar och bättre hjul gör att de moderna tågen bull- rar mindre än de gamla. Banans utform- ning har också betydelse för bullernivåerna.

För de nya snabbtågen, som når hastig- heter om 200 km/tim, har SJ i sitt kontrakt med tillverkaren föreskrivit att ljudnivån inte får överskrida den som ett vanligt per- sontåg åstadkommer vid 130 km i timmen. Det kan jämföras med förhållandena i Frankrike, där snabbtåg är vanliga. Ett snabbtåg i 200 km/timme kommer upp i 97 dB(A), medan ett vanligt expresståg i 140 km/timme när 92 dB(A).

Attityden till buller skiljer sig i olika län- der. Buller orsakar framför allt lokala pro- blem, men möjligheten att införa gemen— samma bullernormer för biltrafiken, diskute- ras internationellt. En samordning av bul— lernormer kan också minska kostnaderna för att utveckla tyst fordonsteknik.

Internationella överenskommelser

Det internationella miljösamarbetet för att motverka luftföroreningar inleddes i början av 1970-talet, då en arbetsgrupp inom FNs ekonomiska kommission för Europa och Nordamerika (ECE) diskuterade gemen- samma luftföroreningsproblem.

Två år senare, under FN-konferensen om den mänskliga miljön, antogs en deklara— tion som angav principerna för det mellan- statliga miljöarbetet. Enligt deklarationen har enskilda stater ansvar för att verksam- heter inom det egna tern'toriet inte förorsa— kar skador på miljö- och naturresurser i andra länder eller inom områden som ligger utanför nationella lagar, t.ex. de öppna ha- ven.

Sedan dess har flera regionala konven— tioner utarbetats på luftvårdsområdet. Un- der 1970-talet fanns det huvudsakligen

ramkonventioner som angav mål och all- männa förpliktelser. Under 1980-talet har flera av dessa utvecklats till mer precisa, bin— dande åtaganden och ibland har kvantita- tiva mål angetts. Det har också skett en ut- veckling i synen på miljömålen. Till nyligen har överenskommmelserna varit inriktade på att sätta upp mål utifrån den bästa teknik som finns för att uppfylla målen (BAT, Best Available Technology). Nu utgår arbetet allt mer från vad naturen tål, dvs. experter- nas bedömningar av vad som är den kri- tiska belastningsgränsen för olika förore- ningar.

De viktigaste konkreta åtagandena som Sverige har gjort inom luftvårdsområdet är konventionen mot gränsöverskridande luftföroreningar och den nordiska handlings— planen mot luftföroreningar.

Konventionen mot gränsöverskridande luftföroreningar utarbetades inom ECE och undertecknades i Geneve 1979. Till kon- ventionen hör två protokoll: Protokollet om begränsning av svavelutsläpp från 1985 och protokollet om kväveoxider från 1988.

Svavelprotokollet innebär att svavelut— släppen skall reduceras med 30% före 1993, räknat från 1980. Hösten 1990 hade proto- kollet ratificerats (dvs. antagits av parlamen- ten) i 20 av de 21 länder som skrev under protokollet. De flesta av de länder som un- dertecknat svavelprotokollet har redan minskat sina utsläpp med mer än 30%. De svenska svavelutsläppen har minskat med 60% sedan 1980.

I kväveprotokollet utfäster sig 27 stater att 1994 års utsläpp av kväveoxider inte skall överstiga 1987 års nivå. I samband med detta protokoll deklarerade 12 länder, däri- bland Sverige, att kväveoxidutsläppen skall begränsas med 30% till 1998 räknat från ett medeltal under perioden 1980—1985 . Pro- tokollet tar inte upp utsläpp av ammoniak. De svenska utsläppen av kväveoxider har minskat med några procent sedan början av 1980-talet. De beslut som hittills fattats väntas ge en minskning med 15 % till mitten av 1990-talet.

Inom konventionen mot gränsöverskri—

Hur mår Sverige?

dande föroreningar pågår ett arbete med ett motsvarande protokoll för att begränsa flyktiga organiska ämnen som tillsammans med kväveoxider bildar ozon. Sverige har tillsammans med ett antal andra länder före- slagit en sänkning med 30% som ett första steg.

Den första nordiska handlingsplanen mot luftföroreningar antogs i Reykjavik 1990. Planen innehåller en mängd gemensamma miljömål, strategier och åtgärder, även om den inte är juridiskt bindande på samma sätt som en konvention.

Enligt handlingsplanen skall svavelned- fallet i Norden — med undantag för Skåne och Danmark — inte överstiga 0,5 g/m2 per år, vilket motsvarar 5 kg per hektar. Nedfallet i Sverige är 5—20 kg per hektar och år.

För kvävenedfallet anges som mål 1 g/m2 , vilket motsvarar 10 kg/hektar. Ned- fallet i Sverige är 2—20 kg/hektar. Dess- utom ingår en minskning av utsläppet av kvä— veoxider med 30% under perioden 1980—1998. När det gäller ammoniakutsläpp från jordbruket skall de nordiska länderna diskutera en strategi i början av 1990—talet.

Flyktiga organiska ämnen som påverkar ozonbildn'mgen skall de nordiska länderna eftersträva att minska med 50% före år 2005, räknat från 1988 års nivå. För ozon- mängderna nära marken anges som miljö- mål högst 50 mikrogram/m3 som genomsnitt för perioden maj—september och högst 150 mikrogram/m3 som medelvärde under en timme. Ozonhalterna under sommarmåna- derna är i Sverige 60—90 mikrogram/m3 och 100—250 mikrogram/m3 vid enstaka tillfäl- len.

I den nordiska handlingsplanen ingår också att metylkvicksilver i fisk inte får över- stiga 0,5 mg/kg fisk, vilket medför att kvick— silvemedfallet behöver minska med 60—80%. Om tungmetaller skrivs allmänt att utsläppen bör minska så att belastningen inte väsentligt överstiger de naturliga ni- våerna.

Nedfall från luften är för flera ämnen en betydande källa till havsföroreningar. Det gäller t.ex. kväve och metaller.

I överenskommelser för att minska för- oreningar i Östersjön och Nordsjön ingår en rad utfästelser som kräver åtgärder mot luftföroreningar. Det gäller framför allt Hel- singforskonventionen, som är bindande, och Nordsjökonferensen, som inte är juri- diskt bindande, men som har stor betydelse för utvecklingen av andra överenskommelser inom havsområdet. (Se Kapitel 5, s. 163).

Hur mår Sverige?

Markanvändning och naturvård

Konkurrens om markanvändningen 73 Miljöeffekter av markanvändning 80 Effekter på kulturmiljöer 84 Konsekvenser för flora och fauna 88 Skydd av natur 97 Internationella överenskommelser 106

Hur mår Sverige?

m Nils Holgersson skulle göra om sin underbara resa över Sverige år 1991 skulle det vara med en kanadagås — om han inte flyger helikop- ter. Vill man förstå de stora dragen i hur mark och landskap förändras med sam— hällsutvecklingen är fågelperspektivet över- lägset. Frågan är vad en återuppväckt Nils Holgersson skulle förstå av det han ser, 90 år efter sin första resa på gåskarlens rygg.

De stora mönstren känns igen

Det storskaliga mönstret, fördelningen mellan vatten, skog och öppen jordbruks- mark, känner han säkert igen. Det är be- stämt av de naturgivna förutsättningama, av berggrund, jordarter och klimat, kalfjället

Bild 4.1 Fördelning av olika slags mark i Sverige.

Myrmark l l %

Vatten 9 %

Bebyggd mark och tillhörande mark 3 %

och de stora bruna myrflaken. Framför allt Norrlandsskogarna ser ut som de gjort i tu— sentals år. Att en del av myrmarken förvand- lats till åker och skog är inte lätt att upp- täcka.

De stora jordbruksslätterna har bara naggats lite i kanterna. Däremot har rutorna i slättbygdernas mönster blivit betydligt större och rakare. Inslagen av vattenblänk, slingrande bäckar och saftigt gröna mader har nästan helt försvunnit i de mest utpräg- lade jordbruksbygderna.

Ängsmarker och beteshagar har genom— gått stora förändringar. Halvöppna lövrnar- ker, som förr utgjorde en mjuk övergång mellan bygd och skog, är borta. Gränsen mellan åker och barrskog är ofta en kniv— skarp linje i landskapet.

I skogslandskapet har tusentals små, spridda odlingsöar försvunnit. Torp och går- dar har övergivits. Äkrar har vuxit igen el-

Skogsmark och mark med f|öllbarrskog 54 %

Berg fjäll och övrig mark 16%

Jordbruksmark 8 %

Om Sveriges yta fördelades iömnl på alla invånare skulle var och en få omkring 50000 m2. Bilden visar hur det skulle se ut om de olika naturtyperna fördelades lika på varje "lott"

om 50 000 m2.

Källa: Mark och vatten år 2010, Ds 1988:35.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

ler planterats med barrskog. Det är en stor Fler tätorter och vägar förändring, men i fågelperspektiv syns den inte särskilt tydligt i landskapets mönster. Tydligare är spåren efter 1900-talets om- Overgången från självhushållets till indu- välvningar av bosättning och bebyggelse- striålderns jordbruk har medfört att åker- mönster. I seklets början bodde ca 70% av arealen minskat med ca 25% sedan sekel- befolkningen på landsbygden. Idag har den skiftet, men detta berör trots allt inte mer än Siffran sjunkit till omkring 15 %. Sveriges några procent av Sveriges totala yta. tätorter hade vid sekelskiftet sammanlagt

Bild 4.2 Befolkningstöthet i Sverige år 1830 och 1980.

Invånare/km?

0 Antal invånare

per kvadrat kilo- meter år 1980

. Antal invånare

per kvadrat kilo- meter år 1830

/

Källa: Mark och vatten är 2010, Ds 1988:35.

Hur mår Sverige?

1,5 milj. invånare. Idag bor omkring 7 milj. svenskar i tätorter. Tätorterna har blivit många fler och mycket större, även om de fortfarande bara är isolerade fläckar i land— skapsmönstret.

Här och var längs fjällkedjan, utmed kusterna och sjöstränderna finns en helt ny typ av bebyggelse i form av ”byar” med fli- tidshus.

Den största förändringen är att dagens landskap genomkorsas av ett mycket iinför- grenat nät av vägar och kraftledningar. Det är ett nytt inslag i landskapsmönstret, som till allra största delen tillkommit under vårt se- kel.

Om man undantar Stockholmsregionens växande dominans är Sveriges befolkning fördelad över landet ungefär på samma sätt nu som för 150 år sedan. Den stora omflyttningen har skett inom regioner från landsbygd till tätorter.

Skogen har blivit rutig

Skogen har också förändrats. I södra Sve- rige fanns före det moderna skogsbrukets ge- nombrott glesa, luckiga och olikåldriga skogar med inslag av kala eller nästan kala hedmarker. I norr fanns det vidsträckta obrutna barrskogar, utglesade bara runt be- byggelse och i stråk längs älvdalarna.

Nu är den vuxna skogen mycket tätare, grönare och frodigare än då. Men hela skogs— landskapet har blivit rutigt. Samma möns— ter går igen från söder till norr, det är bara skalan som förändras. Kala fält avlöses av rutor med tät skog i olika åldrar. Nätet av vä- gar genomkorsar så gott som hela skogs- landskapet.

Mångfalden hotas

Många stora och omvälvande förändring- arna i skogslandskapet kan Nils Holgersson knappast upptäcka från sin gåsrygg. Det är i grunden en annan skog än den han såg vid sekelskiftet. Urskogar har blivit produk- tionsskogar med förändrade livsvillkor för

Växter och djur. På motsvarande sätt har förändringarna inom jordbruket medfört nya levnadsvillkor för flora och fauna i odlings- landskapet. Skogsmarken och jordbruks- marken — sammanlagt omkring två tredje- delar av Sveriges landyta — brukas idag med moderna metoder och en hög grad av me- kanisering. Dessa förändringar bidrar starkt till utarmningen av den biologiska mångfal- den.

Marken som soptipp

Kanske kan Nils Holgersson notera glesa och risiga grantoppar här och var i södra Sve- rige, men de kemiska förändringar som skett i marken skulle han inte upptäcka ens om han gick till fots.

Skog, mark och vattendrag påverkas starkt av luftburna föroreningar, som sprids med vinden, över nationsgränser och faller ner med regn och snö.

Allvarligast är nedfallet av försurande ämnen som svavel— och kväveföreningar som redan kraftigt påverkat skogsmarken i södra och mellersta Sverige och nu börjat på- verka även Norrlandsskogen som är mer känslig för försurning.

När marken försuras inträffar en rad andra kemiska förändringar. Trädens rötter kan skadas av aluminium och andra metal- ler som kommer i rörelse. Näringsämnen tvättas bort ur marken och förs Vidare till sjöar och vattendrag. (Se Kapitel 3, 3.32).

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Konkurrens om markanvändningen

I slutet av 1800-talet övergick jordbrukar- samhället successivt till ett industrisamhälle. Under det sekel som gått sedan dess har landskapet genomgått omfattande föränd- ringar. Vid sidan av odlingslandskapet har industri—, tätorts- och trafiklandskap börjat växa fram.

I början av 1960—talet hade konkurren— sen om marken blivit uppenbar. Ett flertal akuta intressekonflikter om bl.a. Vindeläl- ven och några industrilokaliseringsorter på västkusten, skapade debatt om markan- vändningen. Friluftslivets och naturvårdens anspråk på marken började uppmärksam- mas på allvar. Den fysiska riksplaneringen tog form. Processen pågick i över 20 år och ledde bland annat till att intresseområden för olika anspråk avgränsades. I naturresursla- gen 1987 lagfästes riksdagens riktlinjer för av- vägningar mellan bevarande- och exploate- ringsintressen i frågor om mark och vatten.

Parallth med riksplaneringen har ambi— tionsnivån i kommunernas fysiska planering höjts, från att omfatta huvudsakligen be— byggelseplanering till kommunala översikts- planer för all mark- och vattenanvändning.

Mark för jordbruk, skogsbruk och renskötsel

I ett biologiskt perspektiv har vårt sätt att använda skogsmark och jordbruksmark för- ändrats radikalt under 1900-talet. För

Bild 4.3 Områden av riksintresse.

Kartan visar områden som i sin helhet är av riksintresse enligt naturresurslagen. Inom dessa områden finns särskilda regler till skydd för natur- och kulturmiljön. Starkast skydd mot exploatering har de ölvar och ölvströckor som år uppräknade i naturresurslagen.

Källa: Att hushålla med mark och vatten, Planverket 1988.

Områden som har särskilt stora värden för turism och rörligt friluftsliv.

Kust- och skärgårdsområden som har stora bevarandevärden och som skall skyddas mot etablering av miljöstörande anläggningar.

, Övriga kust- och skärgårdsområden lllllllll som har stora bevarandevärden. Etablering av miljöstörande anlägg- ningar får ske på platser där liknande verksamheter redan finns.

Fjöllområden vars orörda karaktär skall skyddas.

Älvar och älvströckor som skall skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Hur mår Sverige?

skogsbrukets del har stora förändringar skett efter 1950.

Skogsbrukets och jordbrukets miljöef- fekter behandlas i Kapitel 10, sid 243.

Jordbruk Äkerarealen i Sverige har minskat sedan mitten på 1950-talet till följd av rationalise- ringar inom jordbruket. Huvuddelen av nedläggningen har skett i skogs- och mellan- bygder, samtidigt som åkerjordarna i slätt— bygderna utnyttjats allt mer intensivt. För närvarande är omkring 7% av Svenges landyta åker, vilket motsvarar 2,9 milj. hek- tar. En mindre del av den åkermark, som tagits ur bruk, har utnyttjats för bebyggelse. Totalt användes 56000 hektar åkermark för tätortsexpansion under perioden 1960—1985. Huvuddelen av minskningen av åkermark beror på återgång till skogsmark, antingen genom plantering av barrskog eller genom spontan igenväxning.

Bild 4.4 Sveriges folkmängd och åkerareal 1800 - 1980.

Miljoner hektar

Miljoner individer

_ 'Åkerareal'

1800 1850 1900 1950

Under 1900-talet har livsmedelsbehovet för en allt större befolkning kunnat töckas ge- nom mer effektiv jordbruksproduktion.

Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

Skogsbruk

Över 70% av Sveriges landyta är täckt av skog. Mer än fyra femtedelar av denna yta, eller 25,6 milj. hektar (motsvarande 63% av landarealen), är produktiv skogsmark, där skogsbruk är ekonomiskt lönsamt och tillå- tet. Skogsmarksarealen har ökat något under de senaste 40—50 åren, huvudsakligen ge- nom att åker och betesmarker övergått till skog samt genom att mynnarker dikats ut. Samtidigt har en del skogsmark tagits i an— språk för bl.a. tätorter, fritidsbebyggelse och kraftledningsgator. Nettoökningen av skogsmarksarealen har sedan 1940-talet va- rit 600 000—700 000 hektar.

Renskötsel

Rennäring bedrivs inom mer än en tredje- del av Sveriges yta. Mycket stora delar av Norrlands skogsland ingår i renskötselom- rådet. Inom detta område bedrivs rensköt- seln med olika intensitet beroende på års— tid, naturliga förhållanden och konkurre- rande intressen. Fjällrenskötseln innebär långa flyttningar mellan fjäll och lågland. I Norrbotten och Västerbotten använder renskötseln mark från norska gränsen till kustlandet. Skogsrenskötseln, som bedrivs på skogsmark under i huvudsak hela året, in- nebär endast begränsade flyttningar.

Möjligheterna att bedriva renskötsel har försvårats genom att kalhyggesbruket har minskat tillgången på Vinterbete. Vinterbe- tet är den begränsande faktorn för rensköt- seln i större delen av renskötselområdet. Betesmark har också tagits i anspråk för bl.a. gruvbrytning och utbyggnad av vägar, tät- orter och fritidsbebyggelse. Förluster av be— tesmarker har också orsakats av vatten— kraftutbyggnad. Vattenkraftexploatering medför dessutom att flyttningsvägar stängs av. Turism och fritidsaktiviteter kan ibland försvåra renskötseln. Ett problem är stör- ningar från snöskotertratik i kalvningslan- den på vårvintern.

Rennäringens påverkan på naturmiljön behandlas i Kapitel 10, sid 256.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Mark för bebyggelse

Tätorter

Trots att 1900-talet inneburit en kraftig ex- pansion av tätorter, trafikleder och industri har en jämförelsevis liten del av Sveriges yta direkt påverkats av exploatering.

1,5 milj. hektar drygt 3% av Sveriges landareal är bebyggd mark. Hit räknas mark för bostäder, industri, vägar, parkeringsytor etc., men också trädgårdar, parker och annan mark i anslutning till bebyggelse. 25% av den bebyggda marken upptas av bostadsbe- byggelse, 15 % av fritidsbebyggelse och om-

Bild 4.5 Renskötselområdet i Sverige.

Gräns för renbetesfjöll/ odlingsgröns Lappmarksgräns

Renskötselområdet i Sverige

Källa: Rennäringen i kommunernas planering, Planverket 1978.

kring 25% av mark för transporter, huvud- sakligen vägar.

Tätorternas sammanlagda yta har ökat med omkring 170 000 hektar sedan 1960. Det motsvarar 0,4% av Sveriges landyta. I dag är tätortsytan drygt 500000 hektar, varav 60% utgörs av bebyggelse.

I slutet av 1960-talet och början av 1970- talet skedde tätortsexpansionen till ungefär hälften på åkermark. Tätorternas expan-

Bild 4.6 Tätortsexpansion på åker- mark 1960—1985.

Tusental ha

200

! mmsmme MKr—nanm."

z rÄronrssmesmN

180 160 140 120

100 ,

80

60

40

20

1960 65 70 75 1 80 85

Tötortsexpansionen har minskat kraftigt efter 1980. Under i 970-talet gick nästan hälften av den jordbruksmark som togs ur produktion till tötortsexpansion. Efter 1980 har andra faktorer än tätortsutbyggnaden fått ökad betydelse för nedläggningen av åker- mark.

Källa: SCB, SM Na 10870/1.

600 000 500 000 400 000

300 000

200 000

1 00 000

Hur mår Sverige?

sion har avtagit kraftigt sedan 1980 och åker- markens andel av ny tätortsmark har mins- kat till en fjärdedel. Det har sedan 1970-talet funnits bestämmelser för att begränsa tät— ortsutvecklingen på jord— och skogsbruks- mark. Sådana regler ingår numer i naturre- surslagen.

Fritidsbebyggelse

Det finns omkring 650000 fritidshus i Sve- rige. Antalet har mer än fördubblats sedan mitten av 1960-talet. Största antalet fritids- hus finns runt storstäderna. Ökningen av an- talet fritidshus har emellertid under de se- naste femton året varit snabbast i Koppar- bergs och Jämtlands län samt på Gotland. Sammanlagt upptar fritidsbebyggelse 0,5 % av Sveriges landareal. Från markan— vändningssynpunkt har fritidsbebyggelsen större inverkan än vad den låga siffran anty- der. Det beror på, att fritidsbebyggelsen till mycket stor del gör anspråk på mark i områ- den som är attraktiva också för andra ända- mål, främst för det rörliga friluftslivet, och

Bild 4.7 Antalet fritidshus i Sverige 1 963— 1 987.

Antal fritidshus

700 000

0

1965 1 970 1975 1980 1987

Källa: SCB.

Tabell 4.1 Trafikolyckor med större djur.

Älg*

År Rådjur] Ren" hjort* * 1 970 900 900 1980 5 900 5 200 1 400” 1 985 5 000 8 800 3 500 1 986 4 800 9 800 4 700 1987 5700 1 1 600 4 900 " 1988 5 400 13 300 4 600 " * På statliga vögar ** Trafikdödade *** Endast tågdödade

Källa: Vägverket, Banverket Norra Regionen.

som dessutom ofta har stora natur- och kul- turvärden. Två tredjedelar av antalet fritids- hus ligger inom 1,5 km från stränderna (kuster, större sjöar eller vattendrag).

Vägar och andra trajikaliläggningar Det finns över 400 000 km Vägar i Sverige. En fjärdedel är s.k. allmänna vägar (riks— och länsvägar), medan huvuddelen — drygt

280 000 km - är enskilda vägar. Av de en- skilda vägarna är i sin tur huvuddelen runt 150 000 km — skogsbilvägar. Vägnätets påver- kan på miljön sträcker sig långt utanför den knappa procent av landarealen som täcks av vägar. Asfalteringen har även medfört ef- fekter som sjunkande grundvatten och vä— garna har blivit barriärer för djur och väx- ter.

Bullerstörningar och luftföroreningar från vägtrafiken skapar avsevärda miljöpro- blem. (Se Kapitel 3, s 42 och Kapitel 9, s. 233.) Bullerstörningar påverkar även an- vändningen av områden relativt långt från trafikanläggningarna. Dessutom är luftför— oreningar från biltrafiken en viktig orsak till kvävenedfallet och en av de bidragande orsa— kerna till försurningen.

Ökande krav på vägstandard och höga anläggningskostnader gör det svårt att helt undvika dragningar genom områden med

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Bild 4.8 Fiällområden utan vägar.

1955

De vöglösa områdena i fjällkedjan har reducerats och splittrats genom vägbyggen under de

senaste 35 åren.

Källa: Obrutna fjällområden, SNV och planverket 1975 samt muntliga uppgifter.

stora natur- och kulturvärden. Genom krav på särskild hänsyn till natur- och kultunnil- jön vid utformning av vägar och broar skall inverkan på landskapsbilden och känsliga naturtyper begränsas.

Nya vägdragningar i fjällvärlden intar en särställning, eftersom de berör tidigare så gott som helt oexploaterade områden. Varje vägdragning i fjällkedjan innebär en minskning och splittring av kvarvarande obrutna områden, samtidigt som stora area- ler öppnas för störningar från t.ex. skoter- körning.

Mark för täktverksamhet

Berg och grus Statistiskt sett förbrukar varje svensk om- kring 10 ton grus årligen. Det finns omkring 5 800 täkter för berg, sten, grus och sand i Sverige.

Tillgången på grus är god, men tillgång- arna är ojämnt fördelade. I vissa delar av landet, t.ex. i Skåne, råder brist på grus.

Naturgrus i brytvärda mängder finns i deltan, åsar och andra isälvsavlagringar, som ofta är värdefulla för naturvården, kultur- minnesvården (eftersom de är rika på fom— 1ämningar) och landskapsbilden. I takt med att bristen på naturgrus ökar i olika regioner ökar också risken för konflikter kring markanvändningen.

Tillgångarna är väl kända genom läns- visa grusinventeringar och täktverksamheten

Hur mår Sverige?

Bild 4.9 Produktion av grusmaterial 'I 930— I 988.

Miljoner ton 140

100 . 60

20

1930 40 50 60 70 80 85

1988 producerades 88 milj.ton grusmaterial ur berg— och grustäkter i Sverige. Hälften användes för vägbyggnad. En fjärdedel av årsproduktionen är för närvarande berg- kross.

Källa: SGU, PM 1988z5.

Bild 4:10 Brytning av energitorv

1982—1988. 1000 m3 3500 , Smultorv 3000 & Stycketorv

Frästorv

2500 2000

1509 1000

500

1982 83 84 85 86 87 88

Källa: SGU (1986-88) och STEV (1982-85).

är reglerad genom tillståndsgivning enligt naturvårdslagen. Områden som har använts för täktverksamhet skall täckas med jord och planteras eller behandlas på annat sätt. Det går också att ersätta naturgrus med krossat berg.

Torv

Torv används dels som bränsle, dels som jordförbättringsmedel. Utvinningen av ener- "gitorv ökade kraftigt i början av 1980-talet, men avtar för närvarande.

Det änns totalt 5,4 milj. hektar torvmar- ker i Sverige. AV tekniska och ekonomiska skäl är bara en liten del, omkring 350000 hektar, av intresse för torvbrytning. Tillstånd för energitorvutvinning har hittills getts för totalt 52 300 hektar.

Antalet täkter för odlingstorv är om- kring 150.

Torvtäkt innebär total exploatering av den berörda myrmarken. Det krävs tillstånd för torvbrytning på samma sätt som för grustäkter, för att bl.a. kunna skydda våtrnar- ker med stora naturvärden.

Runt större förbrännings- eller föräd- lingsanläggningar kan anspråken på torvmar- kema bli ett hot mot för naturvården vär- defulla objekt, särskilt som ökade trans- portkostnader krymper avståndet mellan anläggningar och torvtäkter.

Våtmarkernas biologiska Värden och ef—

, fekterna av utdikning behandlas närmare ne-

dan.

Gruvdrift

Gruvdriften berör små arealer i ett natio- nellt perspektiv, men har stor miljöpåverkan lokalt. Miljöproblem uppkommer främst genom utlakning av tungmetaller och andra ämnen från avfallsupplag. De långsiktiga effekterna kan vara betydande.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Mark för friluftsliv

Även i ett så glest befolkat land som Sve- rige har stora delar av befolkningen begrän- sad tillgång på mark för friluftsliv i närheten av sin bostad. Det gäller framför allt runt de större tätorterna i södra Sverige.

I ett nationellt perspektiv blir bilden en annan.

Mellan tio och femton procent av Sveri- ges yta har särskilt stora värden för turism och friluftsliv, enligt naturresurslagen. Häri ingår bland annat Öland och Gotland, stora delar av fjällvärlden och långa kuststräckor med tillhörande skärgårdar.

Att skydda mark för friluftslivets behov är ett av naturvårdens syften. I omkring hälf- ten av landets naturreservat är friluftsliv an—

Bild 4.1] Mark för friluftsliv.

m2 per person

7000_

60005

5 000 _ 4 000 I: 3 000 2 000 :,

1 000

_ , _. [__—__-

givet som ändamål eller ett av ändamålen med reservatsbildningen. En femtedel av de områden som är riksobjekt för friluftsliv har någon form av skydd enligt naturvårds- lagen. Utefter landets kuster och vattendrag råder generellt strandskydd för att säker- ställa områdena för allmänhetens friluftsliv.

Samtidigt kan även det rörliga friluftsli- vet ibland stå i konflikt med bevarandeintres- sen. I fjällområdena måste behovet av övernattningsstugor, broar och leder balanse- ras mot önskemålet att bevara områdenas orörda karaktär. Motoriserat friluftsliv i fjäl- len och i skärgårdarna kan bl.a. orsaka sli- tage och störningar på djurlivet. Båthamnar i grunda havsvikar kan hota värdefulla re- produktionsområden för många av kustha- vens fiskar.

Hofors (10)

* Nässjö (17)

. ,. Luleå (43)

Stockholm (989) Malmö (223) 2 3 Km ut från tätortsgränsen

Mark som är tillgänglig för allmänheten runt några tätorter. Orternas befolkning i tusental inom parentes.

Källa: SCB, SM Na 12 8501.

Hur mår Sverige?

' * "' Större delen av våtmarkerna i Sverige är MIIIGQHS kilar ay myrar och sumpskogar. Fuktängar, mader m (] rku "Vä nd " I hg och vassområden är andra våtmarkstyper.

Våtmarker är i biologisk mening i all- Nya brukningsmetoder inom jord- och mänhet mycket artrika och produktiva mil- skogsbruk och förändrad markanvändning jöer såväl i skogen som i odlingslandskapet. för att utveckla städer, bygga vägar etc. har Vissa Våtmarkstyper, t.ex. lövsumpskogar både förändrad landskapsbilden, förutsätt- och betade strandängar, är av särskilt stor ningarna för skilda naturtyper och olika ar- betydelse för hotade och sällsynta växt- och ters möjligheter att överleva. I detta avsnitt djurarter. beskrivs några av markanvändningens kon— Våtmarkerna har också en viktig funk- sekvenser, tion som ”närings- och tungrnetallfällor” i

landskapet. De tar upp närsalter ur det vat— ten som passerar, och tungmetaller anrikas Effekter på våtmarkerna (binds) i somliga av våtmarkernas växter. Minskningen av antalet och arealen våtmar- Det finns omkring 9,3 milj. hektar våtmar- ker i jordbruksområdena är sannolikt en bi- ker i Sverige (1990), vilket motsvarar drygt dragande orsak till att allt större kvävemäng- 20% av den totala landarealen. der når kusthaven, där de orsakar övergöd— Våtmarker är mark där Vatten under ning. Våtmarkerna anses fungera som natur- större delen av året finns nära under, i eller ]jga kvävereningsverk genom att de om- över markytan, samt vattenområden som vandlar en del av nitratkvävet till ofarlig är täckta av växtlighet. kvävgas.

Bild 4.12 Skogsdikning 1873—1988.

Km diken 12 000 ,_

11 000 10 000

. ik 'a': ng 9000

Böckrensning

8 000 ,

,, _ Skyddsdiknin 7 000 , 6 000 5 000 " 4 000 i 3 000 2 000

rooof _,

0 __ - . 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990

Skogsdikningen i Sverige har under de senaste åren varit på samma nivå som under 1930- tolet. En allt större del av dikningen utgörs av Skyddsdikning.

Källa: Björn Hånell. 1990.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Det överskuggande hotet mot våtmar— kerna är torrläggning genom dikning. Unge- fär en tredjedel av landets våtmarksareal har dikats ut sedan 1800-talets början. Under större delen av denna period har dikningen syftat till rationaliseringar och till att vinna jordbruksmark. Numera sker en stor del av dikningen inom skogsbruket. Drygt 1,5 milj. hektar våtmarker har hittills dikats för skogsproduktion.

Skogsbruket har använt sig av dikning i omkring 150 år. Skogsdikningen har dock aldrig varit så omfattande som under 1980- talet. För närvarande dikas ca 45 000 hektar årligen; ca 15 000 hektar markavvattnas, medan omkring 30000 hektar skyddsdikas, en åtgärd som till skillnad från annan dik— ning ej kräver tillstånd. Skyddsdikningen görs för att förhindra försurning efter av- verkning och berör främst annan typ av mark än våtmarker.

I jordbrukslandskapet är den storskaliga torrläggningen för att vinna åkerjord ett pas— serat stadium. I de mest utpräglade jord- bruksbygdema har upp till 90% av den ur- sprungliga våtmarksarealen torrlagts. Fort- farande försvinner emellertid många värde— fulla små våtmarksbiotoper genom ”var— dagsrationaliseringar” i jordbruket. Enbarti Älvsborgs län läggs varje år exempelvis mellan en halv och en mil öppna diken i rör.

Effekter på skogen

Under efterkrigstiden har sättet att bruka skogen förändrats kraftigt, samtidigt som

skogsbruket vuxit i omfattning. Dagens skogsbruk omformar barrskogslandskapets naturliga mosaik av biotoper till ett långt mer enhetligt produktionslandskap. Vissa av de livsmiljöer och naturtyper som ingick i det ursprungliga skogslandskapet blir allt mer sällsynta. Det återstår ännu arealer, främst

i Norrland, där skogslandskapet i viss ut- sträckning är ostört.

Arealerna äldre skog minskar och splitt- ras, vilket påverkar art— och individrikedo- men negativt. För sådana arter som år be— roende av gammal skog är inte bara mäng— den sådan skog inom ett område viktig för artens möjligheter att leva i området. Även fördelningen av de kvarvarande arealema gammalskog kan vara av avgörande bety— delse.

Urskogar

Produktionsskogen awerkas när den är i biologisk mening medelålders. Gamla, mogna skogar, där träden åldras och dör naturligt, har därför blivit allt mer sällsynta i skogslandskapet. Det drabbar i sin tur växt- och djurarter som är beroende av sådana mil- jöer.

85% av den skyddsvärda urskogsareal som kartlagts genom naturvårdsverkets ur- skogsinventering finns i det fjällnära områ- det. Nästan hälften av barrskogen i det fjäll- nära området, omkring en miljon hektar, är för närvarande skyddad (se även 5. 102).

Även om stora delar av dessa skogar un- dantas från skogsbruk kan uppsplittringen av området genom vägbyggen och kalhyggen

Tabell 4.2 Förändring av våtmarksarealen i några länder, 1950—1985.

Våtmarksareal, 1000-tal km2

, Lund 1950 1970 _ 1980 1985 ** Förändring Finland _, _ 27,2 _ 23,0 20,9 ,, * 21,0 * —22,8% j tyskland : i 2,5 1,7 1,2 1,1 ——56,6% Nederländerna 1,54. 0,7 0,7 —54,6% Sverige , 26,1 24,2 24,4 23,3 _ 8,7% Källa: OECD, Environmental data 1989. 81 6 Hur mår Sverige?

Hur mår Sverige?

Bild 4.13 Skog för fjäder.

A lr C & Denna cirkel motsvarar den

(ca 300 hektar) som en loka tjäderstam behöver

ria

()

Fördelningen av areolerna av olika naturty- per i skogslandskapet kan vara avgö- rande för arternas livsvillkor. Exemplet visar schematiskt tre olika skogslandskap som alla har omkring 50% gammal skog (B, C och D), olika fördelad inom arealen.

En lokal tjäderstam behöver ungefär 300 hektar gammal skog. | den orörda skogen täcks hela landskapet av gammal skog (A).

| (B) har hälften av gammalskogen avver- kats. Antalet tjädrar har minskat i

hela landskapeti proportion till minskningen av andelen gammal skog. Fortfarande är skogen en lämplig miljö för tjäder.

| (C) är fortfarande hälften av gammalsko- gen kvar, men inget av de kvarvarande bestånden är tillräckligt stort för att fylla tjä— derns krav.

| (D) har skogen awerkats i så små bestånd (enstaka hektar), att gammal skog finns spridd över hela landskapet. För fjädern fungerar detta landskap ungefär som den orörda skogen i A, trots att hälften av gammalskogen är borta.

Källa: Miljöprojekt Sundsvall—Timrå. Delrap- port 8, 1990.

mellan de fredade områdena bli ett hot mot naturvärdena.

I övriga Sverige finns omkring 80 000 hektar urskog. Det motsvarar 3 promille av skogsmarken. I Götaland och Svealand är de återstående urskogarna med få undantag uppsplittrade på mycket små områden.

Sumpskogar

15% av den produktiva skogsmarken i Sve- rige utgörs av sumpskogar. Den största delen av sumpskogarna är små områden, in- sprängda i skogslandskapet.

Sumpskogama är av mycket stor bety- delse för artrikedomen i skogslandskapet. De näringsrika sumpskogarna hyser mer än hälften av alla de högre växter (kärlväxter) som kan räknas som skogsväxter, trots att de bara upptar S% av skogsmarken. Sump- skogarna har också stor betydelse för många djurarter, bl.a. tjäder.

Omkring 20% av sumpskogsarealen har berörts av dikning. Av de mest näringsrika sumpskogarna har ungefär 30% — i Göta- land nästan 40% — dikats. De näringsrika sumpskogarna är särskilt intressanta inte bara för naturvården, utan också för skogs- bruket, eftersom de har den högsta pro— duktionsförmågan.

De livsmiljöer som utvecklas efter dik- ning liknar de som finns i vanlig skog på fast mark.

Ädellövskogar

Det finns omkring 110000 hektar ädla löv- skogar med alm, ask, avenbok, bok, ek, få- gelbär, lind och lönn i Sverige. Vanligast är denna typ av skog i de sydligaste landskapen. Omkring S% av arealen är skyddad i natur- reservat. Ädellövskogama skyddas dessutom av särskild lagstiftning, som skall förhindra att ädellövskog utan särskilt tillstånd ersätts med barrskog. Före lagens tillkomst mins- kade arealen ädla lövskogar med omkring 700 hektar per år. Lagen förhindrar dock inte skogsbruk i ädellövskogar, och ger där- för inget skydd för ädellövskogar av ur- skogskaraktär. De är — liksom barrur- skogarna — ofta mycket artrika miljöer. De

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

ädellövskogar som finns norr om Skåne, Ble- kinge och Halland har ofta utvecklats på övergivna ängs— och hagmarker.

Gamla, grova ekar och andra lövträd är livsmiljöer för en lång rad utrotningshotade insektsarter, där den kanske mest kända är ekoxen, som kan bli nästan en decimeter lång.

Andra lövskogar

Skogsbruket har av ekonomiska skäl inrik- tat sin produktion på barrträd. Beståndet av äldre lövskog har härigenom minskat och bristen på äldre lövträd och lövskogs- områden i skogslandskapet är en bidra— gande orsak till att många skogslevande arter trängts tillbaka eller hotas av utrotning.

En stor del av de skyddsvärda sumpsko— garna är lövskogar. Artrika lövskogar upp— kommer också genom igenväxning av gamla odlingsmarker. En särpräglad löv— skogsbiotop är de så kallade lövbrännoma, som uppkommer efter skogsbränder. En del växter, t.ex. svedjenävan, är helt beroende av bränder för sin överlevnad.

Effekter på iordbrukslandskapet

Utan människans odlingar skulle Sverige vara ett skogsland. Växt- och djurlivet skulle vara betydligt mindre mångformigt än det är. Uppodlingen under tidigare sekel ska- pade livsmiljöer för en mängd olika arter, som annars inte hade funnits i vårt land.

Troligen ökade den biologiska mångfal- den i jordbrukslandskapet ända in på 1700— talet, i takt med att ny mark bröts.

Under 1900-talet har utvecklingen gått i motsatt riktning, i takt med att det gamla, va- riationsrika odlingslandskapet har ersatts av ett mer storskaligt och enformigt.

I det mest intensivt utnyttjade jordbruks- landskapet häckar numera få fågelarter. Bris- ten på föda och skydd har bidragit till att flera arter, som traditionellt hör till denna typ

av miljö, har minskat kraftigt under senare år. Detta gäller t.ex. sånglärkan. Utdikningen av våtmarkerna samt äng- amas och hagamas starka tillbakagång har haft störst betydelse för utarmningen av jordbrukslandskapets artrikedom.

Äng och hage

De naturliga gräsmarkerna — slåtterängar och beteshagar — var ryggraden i det svenska jordbruket fram till 1800-talets mitt. Vall- odlingen och senare konstgödseln gjorde en stor del av naturgräsmarkema överflödiga inom loppet av några årtionden. Delar av ängsmarken plöjdes upp till åker eller blev gräsodlade betesmarker. En del av gräsmar- kerna växte igen till skog, med eller utan människans aktiva medverkan. Det mins- kande antalet betesdjur inom jordbruket har påskyndat igenväxningen.

År 1870 fanns det omkring 2 milj. hektar gräsmarker i Sverige. Idag återstår ca 550000 hektar, vilka till övervägande delen utgörs av betesmarker. Av de mest artrika gräsmarkema — de hävdade, ogödslade slåtterängarna —- återstår endast små arealer.

Bild 4.14 Åker och ängsmark 1800— 1 988.

Miljoner hektar

Naturlig äng/annan gräsbörande mark

ov,

___—___.—

1830 1920 1950 1980 1860 1800 1890 Åker och naturlig gräsmark i Sverige 1800- 1988. (Definitionerna för olika ägoslag har ändrats under perioden. Därför råder inte exakt jämförbarhet mellan olika tidpunk- ter.)

Källa: Omarbetning efter Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

Hur mår Sverige?

Slåtterängar är mycket artrika miljöer. En rik äng kan innehålla 50 växtarter per kvadratmeter, en kultiverad gräsvall 10 — 15 arter.

Av de drygt 400 kärlväxter som anses ho- tade, sällsynta eller sårbara i Sverige hör 75% hemma i odlingslandskapet. Ytterligare flera hundra av jordbrukslandskapets växter anses missgynnade av dagens jordbruk. Bara ett fåtal konkurrenskraftiga och nå- ringsälskande arter gynnas av utvecklingen.

Småbiotoper Jordbrukslandskapet i slättbygdema blir

allt mer storskaligt. Äkrar läggs samman, di- ken läggs igen, gärdsgårdar och andra od- lingshinder röjs undan.

Små biotoper som åkerhohnar och stengärdesgårdar försvinner på detta sätt. De kan ses som de sista resterna av det gamla Odlingslandskapets miljöer och är av stor be- tydelse för fauna och flora. Små vattensam- lingar ger skydd och föda för groddjur och fåglar. Äkerholrnar är häckningsplatser för fältfåglar såsom fasan och karaktärsfågeln sånglärkan. Stengårdesgårdar är bl.a. bety- delsefulla som förbindelselänkar mellan träd- dungar i det annars för vissa djur och växter svårframkomliga produktionslandskapet. Vägrenar hyser många örter och gräs. Det ger i sin tur förutsättningar för ett varierat in- sektsliv, som i sin tur är föda åt fåglar och andra djur. Vägrenarnas busksnår ger skydd åt viltet. Öppna diken med omgivande gräsränder fyller samma funktion och kan dessutom i någon mån ersätta bortdikade naturliga våtmarker. Minskningen av små— biotoper sker till följd av många små ratio- naliseringar i jordbruket som tillsammans har stor inverkan.

Kartstudier har visat, att antalet diken, bäckar, stenmurar och vägkanter har reduce- rats med omkring hälften i slättbygdema sedan 1940—talet. Lika mycket har försvunnit av småbiotoper som åkerholmar och små- vatten. Till följd av sådana förändringar kan exempelvis antalet möjliga revir för fält- hare inom ett område minska från 64 till 2, och antalet fasanrevir från 20 till 2.

Effekter på kulturmiljöer

Det svenska landskapet som det ser ut i dag är i stor utsträckning resultatet av männi— skans sätt att hantera naturen under tiotu— sen år. Kulturlandskapet vittnar om samhäl- lets utveckling och om människans villkor genom tiderna.

Riksantikvarieämbetet pekade 1987 ut omkring 1700 områden av kulturhistoriskt riksintresse. Bebyggelse— och fornlämnings- miljöer dominerar bland de kulturhistoriska riksintressena. I en femtedel av objekten har också landskapsbilden och markanvänd— ningen egenskaper som ger området dess värde. Ofta innehåller riksobjekten både landskap och fornlämningar och/eller be— byggelse av stort värde.

De största områdena av kulturhistoriskt riksintresse har också mycket stora naturvär- den. Exempel på denna typ av områden är Storsjöbygden, Vindelälvens dalgång, Om- berg-Tåkern, Siljansbygden och Falbygden.

Odlingslandskapet

De förändringar av odlingslandskapet som beskrivits tidigare innebär inte bara ett hot mot naturvårdsintressen, utan också mot kulturhistoriska värden.

I slättbygderna jämnar jordbrukets me- kanisering ut lokala särarter och regionala skillnader, som haft sin grund i bl.a. skilda naturgeografiska förutsättningar, ägarförhål- landen och kolonisationsförlopp. I andra delar av landet läggs jordbruksföretag ner i stor omfattning. Det innebär, att delar av landets odlingshistoria görs osynlig. Bygg- nadsmönstret, som länge var stabilt, tunnas ut och luckras upp.

Utvecklingen inom jordbruket har också inneburit ett hot mot fornlämningar, som gravfält och boplatser. Tidigare har de legat dolda och skyddade i åkermarken, men mo- dern djupplöjning raderar ut många av dessa spår. I andra delar av landet ligger fom— lämningama ofta på åkerhohnar, bergknal-

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Bild 4.15 Landskapets omdaning. Trolleholm år 1947 resp. 1978.

_a...

b.. & (.H.!WNPSDQREIOI! 341.- A; tu..

"

Wäinö... nån—&.

Fr ! el.....éi ll _

100 m

1001"

Källa: Margareta Ihse, Forskning och Framsteg, nr 6, 1987. Teckning: EIVOR GRANBOM.

Hur mår Sverige?

Bild 4.16 Jordbruksföretag iSverige. Tusental

300 _ _

1951 1961 1971 1981 1988 Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB. 200

100

lar och liknande, som tidigare hölls öppna av betesdjur, men som nu i stor utsträckning växer igen.

Städer och bebyggelse

Under 1960—talet satsades stora resurser på rivning och ombyggnad i stadskärnorna. Ombyggnaderna var ofta genomgripande och stora kulturvärden gick förlorade.

Nyproduktionen av stora bostadsområ— den efterträddes under 1980-talet av en sats- ning på upprustning och modernisering. Nya hus byggs i gamla stadsdelar, s.k. förtät- ning, som en följd av bl.a. höjda markvär- den. Resultatet kan bli att äldre miljöer förtä- tas på ett sätt som går ut över deras kultur- historiska värden.

Samtidigt ökar trycket mot marken i stå— dernas utkanter. En del områden som tidi- gare byggts med generösa grönområden el- ler stora villatomter förtätas.

I de delar av landet som ligger utanför tillväxtområdena är förhållandena i princip omvända. Den traditionella användningen av byggnader och anläggningar upphör. Strukturomvandlingen inom den råvaruba- serade industrin, avfolkningen av glesbygden och den omläggning av jordbrukspolitiken

som nu inletts är exempel på hur levnadsvill- koren förändras.

Denna utveckling leder bl.a. till att grun- den för en fortsatt förvaltning av kulturvär- den försvinner. Det kan gälla industrian- läggningar med månghundraån'g historia, som nu inte längre är lönsamma. Det kan också gälla exempelvis kyrkor och prästgår- dar på landsbygden, där användning och underhåll blir ett problem när befolkningsun- derlaget minskar.

Luftföroreningama hotar kulturarvet

Luftföroreningama är ett allvarligt hot mot kulturmiljön, genom att de bryter ned kultur- historiskt värdefulla byggnader och före- mål.

Trots att nedfallet av svaveldioxid mins- kat under senare år utvecklas denna typ av skador i samma takt som tidigare. Det be- ror på att andra föroreningar, som tillsam- mans med svaveldioxid skyndar på Vitt- ringen, är oförändrade eller t.o.m. ökar (det gäller främst ozon i kombination med kvä- veoxider).

För att stoppa nedbrytningen av kultur- historiskt värdefulla föremål och byggnader i tätorterna skulle halterna av svaveldioxid och kväveoxider i tätortsluft behöva minskas till mellan hälften och en fjärdedel av nuva- rande medelvärden, enligt riksantikvarieäm— betets bedömning.

Material som åldras i miljöer med låga halter av luftföroreningar får med åren ett tunt ytlager av nedbrytningsprodukter en patina, som också ger ett visst skydd mot fortsatta angrepp. Det gäller både för me- taller och sten. Efter omkring 1960 har emel- lertid angreppen blivit mycket djupare och något skyddande ytskikt bildas inte längre. I stället blir många material uppluckrade och försvagade och därigenom också känsligare för fortsatta angrepp.

Gotlandssandsten är det dominerande materialet i kulturhistoriskt värdefulla bygg- nader i Östersjöområdet. Det främsta skä- let till detta är, att stenen är relativt porös och lätt att arbeta i. Samma egenskaper medför att gotlandssandstenen är mycket känslig för

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Bild 4.17 Luftangrepp på sandsten.

Portal av gotländsk sandsten på Storkyrko- brinken i Gamla stan från omkring 1655. Bilder från 1906 (överst) och 1989. Bilden från 1 989 visar svåra skador. 1906 -

1 989

Bild: FINN MARTNER, Riksantikvarieämbetet.

Hur mår Sverige?

kemiska angrepp. Kalksten omvandlas av svavelnedfallet till vattenlösligt gips.

Det finns i dag ingen äldre utomhus— skulptur av Gotlandssandsten i Sverige som kan betecknas som oskadd. Med nuva- rande nedfall är det risk att läget förvärras av- sevärt inom några decennier.

Aven föremål av glas påverkas. De got- ländska medeltida glasmålningarna har ska- dats genom att ytskikten luckrats upp, san- nolikt på grund av luftföroreningar.

Tabell 4.3 Skadade runstenar.

Andel skadade runstenar:

Yid starkt trafikerad väg 53% FLVlQElgflfl trafikerad väg 33% l tätort , 48 % På landsbygd 30% *"

Källa: Riksantikvarieämbetet, Luftförore- ningar och kulturminnen, 1989.

Ett stort antal runstenar i landet är så skadade att de är i akut behov av vård. Ska— dorna är vanligast på runstenar som står i tätorter eller invid starkt trafikerade vägar.

I flera av landets hällristningsområden — exempelvis Norrköping, Tanum och Näm- forsen — skadas berget i ristningsytorna ge- nom att bergytan spjälkas sönder. Skadetak-. ten varierar med bergarten. Granit kan vara påverkad av miljön så djupt som en de- cimeter under ytan.

De fornminnen som ligger kvar i jorden skadas sannolikt också på grund av försur— ningen av marken. De fynd som görs vid utgrävningar tenderar att vara i allt sämre skick, men det finns inga undersökningar som visar på ett samband mellan detta förhål- lande och luftföroreningarna.

Kensekvenser för fiera aah fastna

Så länge det har funnits liv på jorden har arter utvecklats och försvunnit i en långsam process, där en arts uppgång och fall kan spänna över årmiljoner. Att en art upphör att existera kan således vara en del av den eko- logiska utvecklingen. Men den snabba takt med vilken arter försvinner i dag saknar motstycke. Detta är en indikation på föränd- ringarna i den yttre miljön.

I globalt perspektiv sker artutrotningen i vår tid tusentalt snabbare än under tidigare stora vågor av utdöende i jordens historia. Med nuvarande utrotningstakt kan mer än 15% av de arter man känner till i dag vara borta vid sekelskiftet.

Sedan 1850 har ca 180 växt— och djurar— ter försvunnit från Sverige, t.ex. vildren, stör, mellanspett och värmlandslav. Mellan S% och 10% av landets arter är i dag hotade i den meningen att deras överlevnad på lång sikt inte är säkrad.

Den svenska hotbilden

Det finns ungefär 475 arter ryggradsdjur i Sverige. Av dessa har 140 klassats i någon av hotkategorierna (se särskild text). Det mot- svarar i det närmaste 30%. 38 arter — 8% befinner sig i kategori 1 och 2, dvs. de är akut hotade eller sårbara.

Kunskaperna om de ryggradslösa djuren är mer begränsade. För vissa grupper, exem- pelvis den mycket artrika insektsgruppen steklar, finns inte ens kunskap om hur många eller vilka arter som naturligt förekommer i landet. Bland de grupper av ryggradslösa djur som hittills identifierats befinner sig omkring 10%, eller ca 750 arter, i någon av de fem kategorierna. Av dessa är drygt hälften akut hotade eller mycket sårbara.

Av de knappt 2000 arter av kärlväxter som finns i Sverige är 160 akut hotade eller sårbara. Närmare 80% av dessa hör hemma i jordbrukslandskapet. Ett par exem- pel är åkerklätt och fältklocka.

På motsvarande lista för kryptogamer —

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

mossor, svampar och lavar — återfinns i stor- leksordningen 340 arter i kategori 1 och 2. Det är runt 3% av det totala antalet arter. Av dessa 340 arter hör 75% hemma i skogen och kräver oftast urskogsliknande förhållan- den för sin överlevnad.

Varför minskar antalet arter?

Människans aktiviteter är den vanligaste orsaken till att arter minskar eller försvinner. Bland djuren har naturliga orsaker, som konkurrens eller epidemier, bedömts bidra till hoten mot några få arter, det gäller bl.a. lodjur. Klimatförändringar anses hota fyra ryggradsdjur och tio arter bland de rygg- radslösa djuren.

Människans verksamheter hotar växt- och djurarter både direkt och indirekt. För ryggradsdjur utgörs de direkta hoten av förföljelse, för hårt jakttryck och andra stör- ningar. De stora rovdjuren har jagats hårt därför att de rivit renar och annan boskap. Orsaken till att vissa arter drabbas är oftast ekonomisk. Deras päls kan vara eftertraktad eller också betraktas djuren som skadegö—

rare.

Den intensiva pälsjakten i början av sek- let drev den svenska fjällrävsstammen till ut- rotningens gräns. I dag är det dock andra faktorer som hotar våra få kvarvarande fjäll- rävar.

För växterna utgörs de direkta hoten av uppgrävning och plockning. Detta drabbar i första hand arter som förekommer i ett litet antal och har vackra blommor, t.ex. har bota— nisters samlande av rariteter i några fall lett till att arter utrotats. Sjönöten försvann med all säkerhet från Sydsverige till följd av växtsamlares raritetsjakt. Även för vissa säll- synta insektsarter kan insamling vara ett di- rekt hot. De indirekta hoten utgör ett vida mer omfattande problem.

Hit räknas alla de miljöförändringar som människan åstadkommer. På senare tid har människans påverkan på naturmiljön i hu- vudsak gått mot likriktning och utarmning. Denna utveckling i framförallt skogs- och jordbrukslandskapet har beskrivits tidigare i detta avsnitt.

' > Klassrfrcering

av hotade arter

Det finns ett internationellt system för klas- sificering av hotade arter. Systemet an- , ' ' vänds bl.a. i den internationella natur— — ' vårdsunionens (lUCNs) arbete. Klassifi— ' ceringen tar hänsyn till den globala hotbil- den för varje art. 1 Sverige finns ett sys- tem som motsvarar det internationella och _ som dessutom har en extra kategori för arter som inte är direkt hotade, men som kräver särskild hänsyn.

Det svenska systemet omfattar fem ka- tegorier (0 4). ' — ' — :

Kategori 0 ' '

Försvunna arter. För ryggradsdjur och svampar omfattar kategorin arter som försvunnit sedan 1 850 (för svampar se— dan 1 900). För ryggradslösa djur ingår

de arter som inte har påträffats under de ,, ; senaste 100 åren. ' '

Kategori 1 , " _ Akut hotade arter, som löper stor risk att försvinna inom en nära framtid om inget görs för att skydda dem och deras miljö.

Kategori 2 ' — Sårbara arter, vars överlevnad på lång

sikt inte är säkerställd Bland dessa finns ar— , ter som antingen minskat mycket i antal in- , divider eller vars geografiska utbredning minskat drastiskt. _

Kategori 3 ,, , _ Sällsynta arter. Arter som inte är akut ' hotade, men som ändå befinner sig i risk-" '” zonen därför att de har en mycket begrän- '_ sad geograf sk utbredning eller finns 1 litet antal _ _

Kategori 4

Hänsynskrävande arter. Arter som kräver särskild hänsyn för sin fortsatta överlev- nad. Häri ingår inte minst arter som på- verkas av jord- och skogsbrukets utveck— ling. _

Hur mår Sverige?

Tabell 4.4 Hotade ryggradsdjur i Sverige, fördelade på hot.

0. Försvunna. Arter försvunna eller betraktade som försvunna som reproducerande po- pulationer. Endast arter som försvunnit sedan 1 850 har tagits med. , Däggdjur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och rundmunnar __ ' Svart råtta 1951 ? Svart stork ca 1933 Stör ca 1900' Vildren ca 1880 Vit stork 1954

, Vaktel ca 1900 Stortrapp ca 1860 Lunnefågel 1970 Tornuggla 1984 Blåkråka 1967 Härfågel ca 1920 Mellanspett 1980

1. Akut hotade. Arter_som löper risk att försvinna som reproducerande populationer inom en nara framtid om hotfaktorerna Inte snarast undanröjas. ' Däggdjur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och rundmunnar Bechsteins fladder- Fjällgås Grönfläckig Mal

mus . * padda

Varg Pilgrimsfalk Vårlekande

, ' ' ' siklöja _ Utter* Svartbentstrandpipare

Vikare *Vitryggig hackspett

Gråsä|* Tofslärka

Kornsparv

2. Sårbara. Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt. Innefattar bl.a. arter som allvarligt minskar i antal elleri geografisk utbredning och som möjligen snart kan behöva föras till kategori akut hotade.

Däggdjur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och _ rundmunnar , Barbastell Svarthalsad dopping Stinkpadda Groplöja ' Fjällröv , 81031va ___ ' _ Lövgroda Sandkrypare ? Jöw Havsörn* ' , ' " ' Långbensgroda Grönling Lodjur Ängshök _ , ' Klockgroda Spetsstjärtad smörbult . Tumlare Kärrsnäppa (sydlig)* ' ' " ' Dvärgmås* Skräntärna Svarttärna Berguv* Kungsfiskare Berglärka

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

3. Sällsynta. Arter som för närvarande inte är akut hotade eller sårbara men som ändå är

i riskzonen på grund av en liten population eller en utbredning som endera är mycket lokalt begränsad eller utglesad.

Däggdjur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och rundmunnar ., Dammfladdermus Myrspov Gölgroda Faren _ Trollfladdermus Tretåig mås * Asp Sydfladdermus Fjälluggla Nissöga Dvärgmus Gräspett Ryss simpa

Buskmus Trastsöngare Tångsnärta _ "'

Myskoxe Nordsängare Grössnultra ' ' ' Pungmes '

Sommargylling Gulhämpling Dvärgsparv

4. Arter som inte tillhör kategori 1—3 men som ändå kräver artvis utformad hänsyn. , Däggdjur Fäglar Kräldjur Groddjur Fiskar och , rundmunnar ,_7 Igelkott Smålom Sandöd|a* Lökgrocla Havsnejonöga ' Fransfladdermus Storlom Hasselsnok Ätlig groda Lax* _ Stor fladdermus Grähakedopping* Snok* _ Stor vattenödla Öring* Hasselmus Rördrom ” Storröding* Björn Häger Harr* KnubbsöV Sängsvan Hornsimpa' Sädgäs Fåglar Vitkindad gös Rapphöna Smätärna* Stiärtand* Smäfläckig sumphöna Sillgrissla Årta Kornknarr Slaguggla Bergand* Trana # Lappuggla Salskrake Skärfläcka Spillkräka' Glada Mindre strandpipare Mindre hackspett Brun kärrhök Ljungpipare* Jretäig hackspett Blä kärrhök* Brushane* Backsvala __ Duvhök* Dvärgbeckasin* Fältpiplärg Kungsörn Dubbelbeckasin* Mindre flugsnappare " Fiskgjuse Rödspov Skäggmfä j_ Tornfalk* Storspov* # Gulärla (sydligl' Jaktfalk Labb Nötkräka Tjäder Kentsk tärna Stenknäck

* Djurarter med regionalt olika hotstatus.

Hur mår Sverige?

Tabell 4.5 Hotade ryggradsdjur i Sverige fördelade på hotorsaker.*

, RYGGRADSDJUR, sammantaget * ' ' ', __ Antal arter inom varje hotkategori Hotorsak ' 0 1 2 3 4 Summa

Biotop- och miljöförändringar; _ _ _ _ Skogsbruk ' 2 3 4 28 37 Jordbruk etc. 8 4 7 — 19 38 ' Torvtäkt 0 0 0 —— 4 4 Bebyggelse, annan exploatering 2 3 5 5 15 ' Föroreningar, kemikalier, miljögifter, _ * övergödning, försurning 1 8 10 15 ' 34 _' Jakt, störningar 6 _9 -— 22 38 , _ Biologiska-ekologiska orsaker: _ , , ' * —— predation, konkurrens, sjukdom 2 ' 2 3 0 7Ö' Klimat 1 O 1 — 2 4 _ Övrigt: vattenreglering, vasstäkt, överfiskning 1 1 2 7 11 _ Okänd (utöver eventuellt kända hot finns annan negativ faktor som ännu ' , __ ,, inte är känd) 0 2 2 —— * 3 7 SUMMA 18 98 43 105 195 ' Antal arter i kategorin 1 2 14 24 23 67 140

* För många arter är flera orsaker redovisade, varför totalsumman i tabellen överstiger antalet ' listade arter.

Tabell 4.6 Hotade ryggradslösa djur i Sverige fördelade på hotorsaker.

? RYGGRADSLÖSA DJUR, sammantaget

Antal arter inom varje hotkategori

Hotorsak _ ' 0 1 2 3 4 Summa" Skogsbruk _ 30 77 134 91 4 336 ' _ Jordbruk etc. , 24 46 60 124 10 264 ' Exploatering (bebyggelse, grustäkt

etc.) 5 9 16 15 0 45 Hot mot vattendrag, våtmarker 1 5 17 10 7 40 Luftföroreningar, kemikalier 1 1 2 2 0 6 insamling 1 1 O 1 O 3 Klimatförändring _ 5 O 1 4 0 10 Övrigt eller okänd 27 11 13 13 _ 1 65 f :— SUMMA 94 150 243 260 22 769 i

Källa: SNV, Aktionsplan för hotade arter.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Tabell 4. 7 Hotade växter i Sverige fördelade på växtplatser.

VäktgrUpp och viktigaste växtplats" '

Antal arter inom varje hotkategori 0 1 2 3 4 Summa"j'_

'KÄRLVÄXTER _ Skog ;3 4 13 ' 19 18 57

Jordbruks-/odlings|andskapet 28 56 66 76 58 284 ; Sjöar, sjöstränder, myrar 5 7 9 18 11 503" :_, Fjäll O 3 1 21 1 26 '; Bergbranter och hällmarker _ ' ilnedanför fjällen 1 4 3 4 1 ; __13 ",'Hav, havstränder 3 9 7 13 4 36 TOTALT 40 83 99 151 93 466 ; _' Antal arter i kategorin 36 73 87 139 80 415 MOSSOR '_g5kog 9 9 1 2 1 3 21 64 ,__'Jordbruks—lodlingslandskapet 6 2 8 30 7 53 _' Sjöar, sjöstränder, myrar 4 3 6 22 3 387," fria" o 3 2 40 1 46 ':;__8ergbranter och hällmarker , 'if' nedanför fjällen 3 7 7 26 3 46 i] TOTALT 22 24 35 131 35 ' 247, ';Antal arter i kategorin 17 20 31 1 18 30 216' , SVAMPAR ,_ Skog 1 4 82 92 1 70 69 427 "_",Jordbruks-/odlingslandskapet 5 34 36 77 1 9 1 71 ;, Sjöar, sjöstränder, myrar 0 O 2 5 0 7 ? i_FjöIl o o o 1 1 2 . Bergbranter och hällmarker "I, [nedanför fjällen O 2 1 1 O 4 "TOTALT 19 1 18 131 254 89 61 1 '_'" "Antal arter i kategorin 16 106 112 202 79 515 _LAVAR _ _ , _ _ ' . __Skog To 34 ' ; 31 39 22 136 ;"i'fJordbruks-/od|ingslandskapet 7 7 8 1 5 1 2 49 " '_': Sjöar, sjöstränder, myrar O 5 0 5 1 11 ?" Trion _ o , o _ _o 2 , o _ 25"; ;_'i;iBergbranter och hällmarker * " ' ' ” ” rfnedanför fjällen 6 16 2 49 3 76 __ ';;TOTALT 23 62 41 1 10 38 274;

1 9 25

' ___;Antal arter i kategorin

43 31 95

Hur mår Sverige?

Förändringar i jordbruket

Det gamla odlingslandskapet innehöll en mängd olika vegetationstyper som strand- ängar, slåttermarker och ljunghedar. De se- naste hundra årens utveckling med bl.a änd- rade brukningsmetoder har gjort många av dessa biotoper överflödiga för jordbruket. Huvuddelen av de högre växter som hotas återfinns i odlingslandskapet. Enligt en un- dersökning av betesmarkerna (SCB, 1989) är ca 35% av totala betesmarksarealen kulti— verad (t.ex. gödslad, insådd med val] eller dylikt). Mer än hälften utgörs alltså fortfa- rande av ogödslad betesmark.

De artrikaste miljöerna i jordbruksland- skapet är ängs- och hagmarkerna. Här finns sammanlagt nästan 600 växtarter. Många av dem är beroende av slåtter eller bete för att klara sig, exempelvis fältgentiana och olika slags ögontröst. Om betet minskar eller slåttern upphör konkurreras de ut av andra arter.

De gräsmarker som ännu hålls öppna gödslas i många fall med kväve för att gräset skall växa bättre. Det gynnar arter som maskros, hundkäx och smörblomma, medan det missgynnar de gamla betesmarksar- tema, som växer på magra marker, därför att de inte klarar konkurrens från mer kväve- gynnade arter.

En annan grupp av de hotade arterna i odlingslandskapet kan räknas till gruppen ål— derdomliga åkerogräs. Flera av dem, ex- empelvis åkerklätt, är beroende av att sås till— sammans med grödan, då de inte kan

bygga upp en fröreserv i marken. Dagens ef- fektiva ogräsbekämpning hotar deras exi- stens. Även de av Odlingslandskapets arter som hade sina växtplatser på åkerrenar, gårdsplaner, vägkanter och andra småbioto— per trängs tillbaka. Två exempel är bosyska och kattmynta.

Förändringar i skogsbruket

I en opåverkad, urskogsartad barrskog finns åtminstone 5 000 olika arter ryggrads— lösa djur. I en planterad barrskog finns högst 2 000. Siffrorna speglar den pågående förändringen av skogslandskapet i riktning mot minskad variationsrikedom som har be- skrivits tidigare.

Det moderna skogsbruket har gynnat några arter. Det tydligaste exemplet är älgen, som spridit sig över hela landet under de se— naste hundra åren, något som även återspeg- las i jaktstatistiken (Bild 10.15).

Bristen på gamla, grova träd i produk— tionsskogen är en av de faktorer som miss- gynnar många skogslevande arter. T.ex. kan de stora rovfåglarnas risbon väga hund— ratals kilo. För att bära upp dem krävs träd med grova grenverk — träd som är betydligt äldre än åldern för avverkning i dagens skogsbruk. Även hålbyggare som hackspet- tar kräver grova träd. Spillkråkan bygger nästan uteslutande sina hon i träd som är grövre än de som skogsbruket nu produce— rar. Det betyder, att om man inte tar särskild hänsyn till spillkråkans behov, kommer dess förutsättningar att överleva att försäm-

Tabell 4.8 Av de hotade växtarterna återfinns merparten i odlingsland-

skapet, andel i procent.

Hotkategori Växtgrupp ' ' 0 1 2 3 4 Summa __ Kärlväxter 78% 77% 76% 55% 73% 68% Mossor 35% 10% 26% 25% 23% 25%”, *?i , Lavar 26%

37%

Källa: SNV, Aktionsplan för hotade arter.

16% 16% 48% 23%

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Bild 4.18 Fågelfauna i olika skogar.

Gråspett

Arten förekommer i Tretåig

** hackspett

Järpe flertalet under

" & samtliga under- " _ _ _ ,, sökta skogar ; __ , —* , !'

Mindre hackspett

sökta skogar

Entita

Blåmes

Nötväcka

Tjäder

Domherre

Större

Svartmes

Talltita

Spillkråka

Träd'krypare

Kungsfågel

Tofsmes

& % 4- % Nötskrika # % 4-

Ja if; i % i 37 47

_ 4, % % al» &

Talgoxe

Skog planterad Tall/gran "Misskött" Lövrika med tall eller gran blandning skog naturskogar

Ju fler trädslag en skog har, desto rikare är fågelfaunan. I en skog där bara ett trädslag har planterats finns en tredjedel av det för arten normala beståndet av stannfåglar.

Källa: Efter teckning av Hans Nilsson i Miljöaktuellt, Nr 1-2 1990.

Hur mår Sverige?

ras kraftigt under de närmaste årtiondena. Det kommer i sin tur att drabba även andra arter, eftersom många fåglar som bygger sina bon i trädhål eller holkar utnyttjar gamla spillkråkebon.

Den minskade tillgången på gamla, döende eller döda träd och ved är ytterligare en faktor som missgynnat många arter. Av de 133 hotade och sällsynta skalbaggarna är 104 arter knutna till grova, ihåliga eller döda träd, huvudsakligen lövträd. Även bland svampar och lavar finns många arter som kräver gamla träd.

Även lövskogsberoende arter trängs ge— nerellt sett tillbaka. Ett välkänt exempel är den vitryggiga hackspetten, som bara änns kvar i några tiotal par spridda över en hand- full områden i landet, eller mellanspetten som helt försvann ur Sveriges fauna för tio år sedan. I naturskogen var sannolikt de löv- skogar som uppstod efter skogsbränder — lövbrännoma — hackspettens livsmiljö.

Det finns även växter som har anpassat sig till de naturliga skogsbrändema, exempel— vis brandnäva och svedjenäva. Deras frön måste hettas upp för att kunna börja gro. De kan ligga hundratals år i jorden i väntan på de rätta förutsättningarna.

Kalhuggning och korta omloppstider i skogsbruket tar bort förutsättningama för de skogslevande arter som kräver lång konti— nuitet för att utvecklas. De sprider sig mycket långsamt och är beroende av den slutna skogens skydd mot ljus och torka. Många ho- tade lavar och svampar hör till denna grupp. Ett exempel är långskägget, en lav som uteslutande lever på mycket gamla granar. Arten har försvunnit från 95% av de platser där den växte på 1940-talet.

Miljögifter, bekämpningsmedel och föroreningar

På 1950- och 1960-talet upptäcktes en rad oönskade effekter vid användning av olika gifter och bekämpningsmedel. Exempelvis ledde användningen av metylkvicksilver för behandling av utsäde (mot svampinfektio- ner) till att halten kvicksilver i miljön ökade kraftigt. Metylkvicksilvret spred sig i nä-

ringskedjorna. Djuren fick balansrubb- ningar, förlamningar och kramper. J ord- brukslandskapets fåglar, som fasan och gul- sparv, drabbades hårt. Hos rovdjuren i top- pen av näringskedjorna blev kvicksilverhal— terna ofta dödliga. Det drabbade bl.a. torn— falk och andra rovfåglar.

Larmet om kvicksilvrets skadliga effek- ter har följts av en rad andra, exempelvis DDT— och PCB-förgiftning av djur. Höga halter av bly och kadmium har också upp- mätts i t.ex. älg.

Effekterna av miljögifterna kommer inte alltid direkt utan verkar ofta smygande. DDT och PCB ackumuleras t.ex. i fettväv— naderna. De inverkar skadligt på fortplant— ning, hälsa och beteende och leder i ett längre perspektiv till att antalet av en art minskar och arten kan dö ut. Drabbade ar— ter är bl.a. säl och utter samt en rad rovfåglar.

Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxi- der leder till att miljön försuras . Försuming— ens inverkan har behandlats tidigare (se Kapitel 3, s. 32). Den påverkar bl.a. vattenle— vande arter, vars reproduktion hotas vid tilltagande grad av försurning. Exempel på arter som hittills drabbats särskilt hårt är den utrotningshotade vårlekande siklöjan samt flodpärlrnusslan. Dessutom har för- ändringar i sammansättningen bland kärlväx— ter i vissa naturtyper kunnat härledas till försurningen.

Många lavar är mycket känsliga för luft- föroreningar och surt nedfall. Inte bara kvä— vegödning utan även kvävenedfall från luft- föroreningar utgör ett allvarligt hot mot så- dana växtsamhällen som anpassat sig till kvävebn'st, exempelvis ängs— och hagmarker— nas arter. Nedfallet av kväve — som drabbar all mark i Sverige — innebär en gödning som starkt förändrar näringsförhållandena i marken.

Problem med små och glesa populationer

Det allt mer storskaliga mönstret i landska- pet utgör ett allvarligt problem för arter med små, fläckvis förekommande populationer. När det blir långt mellan artens livsmiljöer

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

försvåras kontakten mellan de olika bestån- den.

Små områden är extra känsliga för slumpmässig påverkan såsom översväm— ningar, bränder och torka, som snabbt kan slå ut hela populationen. Det samma gäller företeelser som sjukdomar och ökad kon- kurrens.

När antalet individer i en art minskar kraftigt minskar även den genetiska variatio— nen. Detta kan leda till problem med inavel och minskar även förmågan att anpassa sig till nya förhållanden. Det innebär att mani skyddet av arter måste beakta bevarandet av olika geografiska underarter. Många av våra hotade däggdjur finns i ett så litet antal individer att den genetiska variationen är klart hotad eller delvis redan har gått förlo— rad.

åkydd av natti?”

Flera av de lagar som reglerar markan- vändningen — exempelvis skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark — innehåller regler om naturvårdshänsyn. Här- igenom kan skilda sektorer ta sitt ansvar och visa hänsyn i sin fysiska planering och be- slut om markanvändning. Detta ökar möj- ligheterna för att den biologiska mångfalden och tillgången till goda rekreationsmöjlig- heter skall kunna bevaras. Möjligheten att helt skydda mark för naturvårdsändamål

gäller begränsade arealer. Naturreservat och andra skydd av områden omfattar endast de unika eller mest representativa delarna av den svenska naturen.

Att inrätta naturreservat och andra skydd av områden skall alltså ses som ett av flera nödvändiga redskap för samhällets na- turvårdsarbete.

Skyddad natur i Sverige

Det finns 2,6 milj. hektar naturskyddad mark i Sverige. Det motsvarar omkring 5,5% av Sveriges yta. Huvuddelen är national- parker och naturreservat.

Till den skyddade arealen kan läggas omkring 1,3 milj. hektar så kallade domänre— servat. Det är områden där domänverket frivilligt avstår från skogsbruk av natur- vårdsskäl. Räknar man in domänreserva- ten har nästan 9% av Sveriges yta någon form av naturvårdsskydd.

Två tredjedelar av den fredade arealen är nationalparker och naturreservat i fjäll- världen, dominerade av kalfjäll, myr och björkskog. Återstoden är till största delen barrskog. Också här finns de flesta stora områden i fjälltrakterna.

55% av den skyddade arealen i national— parker, naturreservat och naturvårdsområ— den ligger i de tre nordligaste länen. Bara 10% ligger i Götaland.

Huvuddelen av den fredade arealen i Sverige har skyddats under de senaste 25

Tabell 4.9 Skyddad natur i Sverige 1990. Tillfälliga (interimistiska) na-

turreservat är inte räknade.

* Antal

Daravlandyta (hektar)

, Total yta (hektar) Nationalparker , 20 626 639 577877 [f__Naturreservat , 1 363 -— 1 909 325 , fifi—Naturvårdsområden 88 1 80 737 l l 5 418 * igNaturminnen i 425 — , 710 'Diurskyddsområden 853 —- , 58 133 SUMMA 3 749 —- 2 661 463

Källa: Natur 90, SNV.

Hur mår Sverige?

åren. De första nationalparkerna inrättades redan 1909. Under de följande decennierna fredades huvudsakligen mindre områden tämligen slumpartat och ofta på privat initia- tiv. Därtill inrättades ytterligare ett par na- tionalparker i norr före 1965.

Det var först med tillkomsten av natur— vårdslagen och en statlig naturvårdsadminist- ration under 1960—talet som arbetet med att säkerställa naturområden började bedrivas mer planmässigt. Samtidigt tog naturreser- vatet också över nationalparkens roll som det viktigaste instrumentet för att freda natur. Sedan 1967 har antalet naturreservat ökat från 360 till 1 300. Ytan inom naturreserva- ten har ökat från 25 000 till nästan 2 000000 hektar. Under samma period inrättades fyra nya nationalparker.

Anslaget för inköp av naturvårdsmark höjdes kraftigt i slutet av 1980-talet. Budget- året 1990/1991 uppgick det till 100 milj.kr.

Skydd av riksobjekt Riksdagen har beslutat, att den statliga na- turvården i första hand skall inrikta sig på att skydda områden av riksintresse.

Vilka naturområden som är av riksin— tresse har fastställts av naturvårdsverket ut- ifrån ett omfattande inventeringsunderlag. Bland riksobjekten finns alla de områden som tas upp i naturvårdsverkets plan för nationalparker och alla de våtmarker som finns uppräknade i den internationella våt- markskonventionen. Här finns också bl.a.

t ' freda natur—mal och medel

fij._Mölet för skydd av naturomroden år att behålla landets representativa och mest rdefulla naturtyper för naturvård och ftsliv på ett sådant sätt att mångfor— eten inte riskeras och att de arter som knutna till naturtyperna därmed kan bevaras. Skyddet skall också garantera

__ att det finns områden av god kvalitet för fri- ;f luftslivet. _

Det viktigaste instrumentet för att söker- __—,—jg ställa marker dr naturvårdslagen, som inne-

__ höll er flera olika skyddsformer:

Ndhona par er— an mrdttas för att bevara större sammanhängande områden _ ursprungligt skick Nationalparker kan —_;;bara avsättas på statens mork. Beslut fattas

Alla andra beslut om skydd av mark för naturvårdsändamål fattas av länsstyrel- d eller kommunerna

, anllgaste ac, Viktigaste skyddsformen lnom naturreservat kan markanvänd-

ningen regleras för att tillgodose natur- vårdens intressen Bel) else vö

ningar, skogsbruk och jakt kan exempelvis begränsas eller förbjudas inom ett reser- vat. Markögaren for ersättning för större ln- ', skränkningar i sin rätt att bruka marken. , Ofta förvärvar staten marken_ | naturre— servat .

Naturvårdsomrade ör en'svagare _ form för skydd dn reservat. Hör far inte den pågående morkanvöndningen— ex- _ empelvis skogsbruk eller jordbruk— försvö— ras avsevärt, eftersom ersättning inte ges till markägaren vid beslut om naturvårds— område.

_Naturminne kan användas för att", skydda små objekt, exempelvis enstaka , * gamla träd eller växtplatser för sällsynta ; *"

växter. ,, , * — '

Djurskyddsomraden anvands för

att skydda viktigai lokaler för djur och fåglar från störningar. Inom djurskyddsomrö-

dena kan man utförda tillträdesförbud, of— , tast för delar av året. Djurskyddsomröden används bl.a. för att skydda viktiga söl- : ” kibb hh"k' its f" f"lr'

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

huvuddelen av de urskogsområden som be- skrivs i den landsomfattande urskogs- inventeringen.

För närvarande omfattar riksobjekten för naturvård omkring 11 milj. hektar land och vatten. Riksobjekten för friluftsliv om- fattar närmare 11 milj. hektar. Den samman— lagda arealen är 14,6 milj. hektar, eftersom de båda typerna av riksobjekt överlappar varandra i ganska stor omfattning (se Bild 4.20).

Riksobjekten täcker omkring en tredje- del av Sveriges yta. Avsikten är inte att skydda hela denna areal med stöd av natur— vårdslagen. Stora delar av de värden som gör att områden klassas som riksobjekt har till—

Bild 4.19 Fredade marker 1967-1990.

Yta 100 hektar (= ] kmz) 20000 ,, 18000 " 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000

0 .mij....|o"

1967 70 74

,_. c"'.

_ ,-_-------—u*'_ ..

78 82 86 90

godosetts — eller kan tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom generella bestäm- melser, som naturvårdslagens regler om strandskydd eller genom riktlinjer i kom— munala Översiktsplaner.

Hur mycket behöver skyddas?

Naturvårdsplan för Sverige

1990 presenterade naturvårdsverket på uppdrag av regeringen ett aktionsprogram för naturvård. En naturvårdsplan ingår

som en del i aktionsprogrammet. Naturvårds- planen innehåller en redovisning av kun—

.. ooo-oc_"""'

Nattenalparker (N P) 20 st

Naturvärdsomraden (NVC) 80 st

_--------' .

_ _ ., (_ _.

Den kraftiga ökningen av areolen inom naturreservat de senaste åren beror till största delen på några mycket stora reservatsbildningar i fjällvärlden, främst

Sjaunja och Vindelfjöllen.

Källa: SNV.

Hur mår Sverige?

skaper och skyddsbehov för olika naturtyper. Principer för urval och prioritering av na— turskyddsobjekt redovisas också.

Naturvårdsverket bedömer att de arter som kräver större sammanhängande områ— den av gammal eller opåverkad skog inte kommer att kunna överleva utanför reserva- ten. I jordbrukslandskapet kan ängs- och hagmarkemas arter bara räddas genom ak— tiva naturvårdsinsatser, som håller mar- kerna öppna.

Det finns inga uppskattningar av hur stora arealer som behöver fredas för att sam— hällets mål för bevarande av arter och mil— jöer ska kunna uppnås. Inom internationella naturvårdsunionen (IUCN), arbetas för närvarande med en revidering av den så kal- lade världsstrategin för naturvård. Det har konstaterats att skogsmark år det ekosystem som hyser den största biologiska mångfal- den.

En av slutsatserna hittills är att mellan 30% och 60% av varje lands yta bör vara be- vuxen med skog. Vidare har det uttalats att skyddad naturskog normalt bör täcka mellan S% och 20% av landarealen.

Inom det svenska forskningsprojektet ”Restbiotopers betydelse för flora och fauna”

har man gjort bedömningen, att mellan 10% och 30% av skogsmarken i Sverige skulle behöva undantas från kalhyggesbruk om alla skogslevande växtarter ska kunna be- varas.

Båda dessa bedömningar är grova upp- skattningar. De fredade områdenas storlek och inbördes avstånd samt markanvänd— ningen i deras omgivningar kan som nämnts vara av avgörande betydelse för deras värde. I Sverige är ”tioprocentmålet” uppfyllt för fjällnära barrskog och kalfjäll, förutsatt att man räknar dessa som enhetliga naturty- per. För alla andra naturtyper ligger ande- len hittills fredad areal under denna nivå.

De naturtyper som i Sverige bedöms vara mest hotade är:

urskogar

naturliga slåtter— och betesmarker alvar och sandstäpp vissa ädellövskogar och vissa andra löv— skogar vissa skogs— och myrlandskap vissa sumpskogar

vissa skärgårdsskogar

vissa myrar

VVVV VVVV

Bild 4.20 Andelen skyddad areal inom riksobiekt för naturvård resp.

friluftsliv.

NATIONALPÅ

NATURVÅRDSOMRÅDEN 'I % NATURVÅRDSOMRÅDEN ! %

21 % av arealen inom riksobjekten för naturvård ör skyddad som nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde. 1982 var motsvarande siffra l 2%. Inom riksobjekten för fri- luftsliv är andelen 25 respektive 15%.

Källa: Naturvårdsplan för Sverige, SNV 1990.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Bild 4.2] Befintliga och föreslagna nationalparker.

A N & Förslag till nya/utvidgade nationalparker [%?cwvavuorma 9 'x

. ' Befintliga nationalparker &

Kirunafjällen

,. (

r/V/

S' . Padjelanta |aun|a lx

/ ”re .Muddus (7

l . Pieljekaise

Vindelfjöllen

Haparanda

[ Skärgård l ........... i_. / / . l '. Biörnlandet / '— */ "_? ........ nia / ' Jämtlands-fjällen

Sånfjället '

Långfjället/ .

) ..'-"= Färneööfjör'dgfen

""*-:$ :..-"

Ängsö Kaster- , .. & Bullerö—Bytte: arkipelagen %Djufö; " _ fjällbacka if. Tiveden Gotska ._ Sankt ', Sandön . Anna N. Kvill" ? ". grå Blå ':. Jungfrun . Karlsöorna St. Alvaret

Källa: Nationalparksplan för Sverige,

.SNV 1989_ Stenshuvud

Hur mår Sverige?

> vissa sjöar och vattendrag, som är i det närmaste opåverkade > vissa grunda mjukbottenområden ut— efter kusten > naturtyper för hotade arter.

Några av dessa prioriterade naturtyper be- rörs närmare nedan.

Nationalparksplan för Sverige

En plan för att inrätta nya nationalparker presenterades av naturvårdsverket 1989. Av- sikten med nationalparksplanen är att bilda ett nät av stora, väsentligen orörda och repre- sentativa områden, som är typiska eller unika för det svenska landskapet. I planen in— går förslag till 20 nya nationalparker. Fyra parker föreslås bli helt eller delvis upphävda. Det gäller tre små parker i södra och mel- lersta Sverige samt norra delen av Stora Sjö- fallet i Lapplandsfjällen. Skyddsvärdena i Stora Sjöfallets nationalpark har förändrats genom upprepade intrång för kraftverks- byggen allt sedan 1920.

Riksdagen har redan beslutat att inrätta två av de nationalparker som tas upp i pla- nen. B jörnlandet — ett urskogsornråde i Västerbotten och D juröskärgården i Vä- nern kommer att bli nationalparker under 1991.

Planen omfattar S% av Sveriges yta. Omkring 60% av tillskottet ligger inom om- råden som är naturreservat.

_Skydd av skogar

Det finns totalt 630 000 hektar fredad pro- duktiv skogsmark i Sverige. Det motsvarar 2,65% av landets produktiva skogsareal. Den skyddade arealen är emellertid mycket ojämnt fördelad. Huvuddelen, 530 000 hektar, finns i det fjällnära området. I resten av landet är omkring 0,4% av den produk- tiva skogsmarken undantagen från skogs— bruk.

Genom olika inventeringar finns kun- skap om ett stort antal skogsområden med mer eller mindre akut behov av skydd.

Urskogar i fjällregionen Barrskogarna längs den svenska fjällkedjan är det största sammanhängande någorlunda opåverkade skogsområde som återstår i Europa utanför Sovjetunionen. Det är av stor betydelse för bl.a. djurlivet i fjällregio— nen.

Sedan domänverket aktualiserade pla- ner på att börja bedriva skogsbruk i det fjäll— nära området i början av 1980-talet har en intensiv diskussion om formen för utnytt- jande och bevarande av de fjällnära sko- garna ägt rum. I dessa områden bedrevs inget storskaligt skogsbruk före 1980. Stora arealer har fredats som naturreservat. Do— mänverket har dessutom frivilligt avsatt omfattande områden som domänreservat.

Riksdagen beslutade hösten 1990 om särskilda regler som begränsar skogsbruket i fjällnära skogar från den 1 juli 1991. De in- nebär att den största tillåtna hyggesarealen halveras från 40 till 20 hektar och att skogs— ägare som har brukningsenheter större än 500 hektar skall redovisa hur de tänker ta hänsyn till naturvården och kulturmiljön. Det kommer också att finnas större möjlig- heter att kräva långtgående begränsningar för skogsbruket i särskilt värdefulla områ- den. Områden där skogen efter avverkning bedöms inte kunna växa upp igen skall kartläggas, för att upplysa skogsägarna om var tillstånd till avverkning inte kommer ag ges.

Om återstående planerade reservatsbild- ningar genomförs kommer 598 000 hektar produktiv skogsmark och 425 000 hektar fjällbarrskog att vara fredade som national- park, naturreservat eller domänreservat inom det fjällnära området. Totalt kommer därmed 38% av den produktiva skogsmar- ken och 45% av barrskogsarealen inom om- rådet att vara skyddad. Till detta kommer de nyss nämnda områdena där skogen inte kan växa upp igen om den skulle avverkas. De uppgår till sammanlagt minst 250000 hektar.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Urskogar utom fjällregionen Arealen skyddade urskogar utanför fjällre- gionen har fördubblats sedan 1982 och upp- går nu till drygt 60000 hektar. Av de ur- skogsområden som ingår i urskogsinvente- ringen saknas skydd för 19 000 hektar ne— danför gränsen för fjällnära skog. När även dessa områden fredats kommer i storleks- ordningen 0,4% av den produktiva skogs— marken söder om fjällregionen att vara fre— dad urskog.

De återstående urskogsområdena i södra och mellersta Sverige är dock med få undantag alltför små för att kunna hysa livs- kraftiga stammar av gammelskogens arter, även om de fredas. I Götaland och Svea- land återstår tre urskogsartade områden större än 1000 hektar (Tandövala i Da- larna, Tresticklan i Dalsland och Gotska San- dön).

Sumpskogar Sumpskogamas betydelse för skogsland- skapets växt- och djurliv har blivit allt mer uppenbar under senare år.

Skogsstyrelsen har påbörjat en omfat- tande inventering av sumpskogar. De utgör 15% av landets produktiva skogsareal. Be- tydande arealer är skyddade i de stora fjäll- skogsreservaten.

Sumpskogar förekommer oftast som små och diffust avgränsade områden i skogs- landskapet. Sarmnanhängande områden större än 10 hektar är sällsynta. Detta medför stora praktiska problem vid inrättande av sumpskogsreservat.

Domänverket beslöt 1990 att upphöra med all avverkning av sumpskogar.

Ådellövskogar

Det finns omkring 110 000 hektar ädellöv- skog i Sverige. Ädellövskog får inte utan sär- skilt tillstånd ersättas med barrskog. Som ti— digare nämnts hindrar inte lagen att skogs— bruk bedrivs och skyddar därför inte gamla och urskogsartade ädellövskogar mot av- verkning. En del av dessa gamla skogar kan ses som kvarlevor av de lövskogar som under

Värmetiden för 5 000 år sedan täckte stora delar av vårt land.

5 000 hektar ädellövskog är skyddade i naturreservat.

Övriga skogar

Bland övriga skyddsvärda skogar finns lövbrännor och vissa andra lövskogar av sär— skilt stort värde för växt— och djurliv, skär— gårdsskogar samt mosaiklandskap av skog och myr.

I dagens kulturskogar är lövbrännoma, dvs. lövskogar som uppkommer efter skogs- brand, en i det närmaste försvunnen miljö. Bara ett fåtal områden i Norrland är kända.

Insikten om lövbrännomas biologiska betydelse är. ganska ny. Fem områden om sammanlagt 3 200 hektar har skyddats eller är på väg att skyddas.

Skogarna på mindre öar i skärgårdarna är ofta värdefulla för friluftslivet och för land- skapsbilden. Ibland är det också fråga om relativt opåverkade skogar med stora natur- värden. Ett exempel är hällmarkstallskogar längs Östersjöns kuster och arkipelag, skogar som inte kan växa upp igen efter avverk- ning. Samtidigt har möjligheterna för lön- samt skogsbruk ökat också på dessa mar- ker under senare år. Konflikten mellan skogsbruk med kalavverkning och frilufts- liv/naturvård har därför skärpts.

Under senare år har ett stort antal skogs— reservat i skärgårdarna avsatts för att skydda boplatser för framför allt havsörn och fisk- gjuse mot störningar och avverkning. Totalt sett är det emellertid frågan om små area— ler. Andra och betydligt större delar av de mest attraktiva skärgårdarna är skyddade som naturreservat. Fiera av dessa reservat är gamla och för dessa finns inga restriktioner för skogsbruket.

Skydd av våtmarker

288000 hektar av landets 4,86 milj. hektar myrar är skyddade med stöd av naturvårds- lagen. Om man även räknar in de 400000 hektar myr som ingår i domänreservat är

Hur mår Sverige?

14% av landets myrar fredade. SumpSkO- ryms i ett fåtal stora myrkomplex,bl.a. natio- gar räknas i detta sammanhang inte som myr— nalparken Store Mosse, Komosse på grän- mark. sen mellan Västergötland och Småland samt

Nästan all fredad myrmark finns i fjällen Florarna i Uppland. En riksomfattande in- och i de fjällnära skogarna. Det stora myr- ventering av våtmarker pågår, och har hittills området Sjaunja är föreslaget som natio- slutförts i elva län. I dessa län uppgår den nalpark. Utanför fjällregionen finns 28 _000 sammanlagda arealen av särskilt skyddsvärda hektar fredad myr, varav nästan hälften in— myrar till drygt 400 000 hektar.

Bild 4.22 Skyddad myrareal länsvis. Hektar. Områden i den fiällnära regionen ingår inte.

8 000

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

MLKNIOHGFPRESTUDABCWXZYACBD

Källa: Natur 90, SNV.

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Våtmarksinventeringen beräknas vara avslutad 1994. Med utgångspunkt från da— gens kunskapsläge uppskattar naturvårds- verket att omkring 100 myrområden behöver skyddas.

Sedan 1986 kräver dikning av våtmar- ker — markavvattning — tillstånd från länssty- relsen. Det Hnns alltså möjligheter att skydda våtmarker från torrläggning utan att göra dem till naturreservat.

Restaurering av våtmarker

I de mest utpräglade jordbruksbygderna har upp till 90% av den ursprungliga våt- marksarealen torrlagts. I sådana områden kan återskapande av våtmarker vara ett sätt att begränsa borttransporten av kväve till sjöar och kusthav. Växtligheten i våtmar- kerna tar upp en del av det kväve som finns i det passerande vattnet.

Ett stort restaureringsprojekt pågår se— dan flera år. Det är höjningen av Hornborga- sjön i Västergötland, Sveriges största en— skilda naturvårdsprojekt någonsin. Här är syftet att återskapa sjöns värde som rast— plats och häckningsplats för våtmarksfåglar. I likhet med många andra grunda slättsjöar sänktes Hornborgasjön i flera omgångar un- der 1800-talet och början av 1900-talet för att man skulle vinna åkerjord. Som en följd av sänkningarna höll sjön på att växa igen helt, innan restaureringen började.

Skydd av siöar, vattendrag och havsområden

Vissa vattenområden i Sverige har skyddats med stöd av naturvårdslagen. Bland de skyd- dade områdena återfinns värdefulla fågel- sjöar som Tåkern i Östergötland och Kvis— maren i Närke, samt en del forssträckor i norrländska älvar. Bland skyddade havsom- råden kan nämnas Kopparstenarna—Salvo— rev norr om Fårö samt Gullmarsfjorden i Bo- huslän.

Kunskapen om vattenmiljöema är i all— mänhet betydligt sämre än för andra naturty-

per, och några uppskattningar av skyddsbe- hovet finns inte. Naturvårdsverket har pekat ut 16 kust- och havsområden som i första hand bör komma ifråga för inrättande av ma- rina reservat. Värdefulla vattenområden har ett visst skydd mot exploatering genom att allt byggande i vatten och allt avledande av vatten ska prövas enligt vattenlagen, som i sin tur är underordnad naturresurslagen.

Fyra huvudälvar är enligt naturresursla- gen skyddade mot exploatering för kraftän- damål: Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven. Detsamma gäller en del mindre älvar — Vapstenälven, Moälven, Lögdeälven, Öreälven, Byskeälven och Rå- neälven — samt ett tjugotal älvsträckor och källflöden.

Skydd av fiållområden

I fjällregionen har 1,7 milj. hektar, fördelat på 27 områden, fredats. Av de mest opåver- kade och skyddsvärda delarna inom dessa områden, de så kallade värdekärnorna, har 54 skyddats i sin helhet och 6 delvis. 32 om— råden saknar skydd.

De obrutna fjällområdena har ett särskilt skydd genom bestämmelserna i naturresurs- lagen. I nationalparksplanen föreslås sju nya nationalparker i fjällområdet, samtidigt som fyra befintliga mindre parker införlivas i dessa. Dessutom föreslås utvidgning av två äldre parker.

Två av de föreslagna parkerna Kiruna- fjällen och Tavvavuoma — berör områden som i dag till största delen saknar skydd. Även de västliga delarna av den föreslagna J ämtlandsfjällens nationalpark, liksom de föreslagna utvidgningarna av Sarek och Pad- jelanta, berör områden som för närvarande är oskyddade.

Skydd av odlingslandskapet

Odlingslandskap ingår i omkring 230 av landets 1350 naturreservat, i 16 av de 80 na- turvårdsområdena och i 3 nationalparker.

Hur mår Sverige?

Totalt finns omkring 7 000 hektar åkermark och 2 500 hektar kultiverad betesmark inom de skyddade områdena.

Av de särskilt artrika och värdefulla na- turliga gräsmarkerna ”äng och hage” — är mycket små arealer fredade. Enligt jord- bruksstatistiken återstår omkring 200 000 hektar sådana marker i landet. Hur stor del av den kvarvarande arealen som är skydds- värd från naturvårdssynpunkt är oklart. En landsomfattande ängs- och hagmarksinven- tering pågår.

Bevarande av biotoper i kulturlandska— pet innebär inte bara att områden skyddas,

Bild 4.23 Mest skyddsvärda fiällområden.

De minst påverkade och mest skyddsvärda områdena i fjällvärlden de s.k. värdekär- norna. (Se även Bild 4.3 om obrutna fjällom- råden).

Källa: SNV.

utan framför allt att de vårdas. Slåtterängar måste slås och betesmarker betas, helst på ett sätt som är snarlikt den ursprungliga häv- den. I annat fall växer områdena igen eller förändras på annat sätt. N aturvårdsåtgär- der i odlingslandskapet är därför resurskrä- vande på ett helt annat sätt än exempelvis skogsskydd.

Sedan några år finns ett särskilt anslag för vård av värdefulla områden i odlingsland- skapet (NOLA naturvårdsåtgärder i od- lingslandskapet). Sådan ersättning har hittills utgått för omkring 30000 hektar jordbruks- mark och då främst naturliga betesmarker och slåttermarker.

Den förestående omläggningen av jord- bruksspolitiken kan komma att innebära stora förändringar i odlingslandskapet. För att motverka negativa effekter av att jord- bruksmark tas ur produktion har ett särskilt statligt anslag för landskapsvård inrättats. Medlen skall användas för bevarande av mer sammanhängande odlingslandskap med natur- och kulturmiljövården av nationellt intresse.

Internationella överenskommelser

Våtmarkskonventionen

Sedan 1974 är Sverige ansluten till den så kallade våtmarkskonventionen. Syftet med konventionen är att stoppa intrång i våt- marker och förhindra att sådana områden går förlorade. Medlemsländerna förbinder sig att arbeta för att hejda förstörelsen av våt- marker.

Våtmarkskonventionen har en vid defi- nition av begreppet våtmark. Även öppna vattenytor, som grunda sjöar och havsom- råden, kan ingå. Till konventionen finns en lista över särskilt värdefulla våtmarker av internationell betydelse, den så kallade CW- listan (Convention of Wetlands of Intema- tional Importance especially as Waterfowl Habitat). Medlemsländerna förbinder sig att särskilt slå vakt om de värden som är

Kapitel 4 Markanvändning och naturvård

Bild 4.24 Svenska våtmarksområden, som är upptagna på den internatio-

Källa: Natur 90, SNV.

Nr Objekt Län Areal (hektar) 'I Falsterbo-Foteviken M 7 530 2 KIingavälsån-Kranke- M 3 970 sjön 3 Helgeån L 5 480 3A Hammarsjön-Egeside 35 Araslövsjön

nella listan över värdefulla våtmarker (CW-listan).

Nr Objekt Län Areal (hektar) 4 Ottenby H 1 61 0 5 Ölands ostkust H 8 460 5A Stora Ören-Gammals- byören SB Egby-Kapelludden 5C Södviken 6 Åsnen G T 6 800 7 Träslövsläge-Morups N 1 990 Tånge 8 Getterön N 340 9 Kävsjön-Store Mosse F 7 580 10 Gotlands ostkust l 4 220 'IOA Faludden 'IOB Grötlingboudd-Ytter- holmen 'IOC Laus holmar 'IOD Skenholmen 'I 'I Stigfjorden O 5 T 80 12 Dättern P/R 3 920 13 Hornborgasjön R 6 370 14 Östen R 1 01 0 15 Tåkern E 5 650 16 Kilsviken R/S 8 910 'I 7 Kvismaren T 780 18 Hjälstaviken C 770 19 Stockholms yttre AB 'I 5 000 skärgård 20 Svartåområdet U 1 990 20A Gorgen-Nötmyran 20B Gussjön-Fläcksiön 2'I Hovranområdet W 4 750 22 Ånnsjön Z 1 T 000 23 Umeälvens delta AC i 040 24 Tärnasjön AC l 1 800 25 Gammelstadsviken BD 430 26 Persöfjärden BD 3 320 27 Tjålmejaure-Laisdalen BD 21 400 28 Laidaure BD 4150 29 Sjaunja BD 188 600 30 Tawavouma BD 28 700

TOTAL AREAL 382 750

Hur mår Sverige?

knutna till dessa områden. Varje land be- stämmer själv vilka våtmarker i respektive land som skall sättas upp på CW-listan. I Sverige sker detta efter regeringsbeslut.

I Sverige finns 30 områden på CW-listan. De omfattar tillsammans 400000 hektar, varav hälften utgörs av myrområdet Sjaunja i Norrbotten. 60% av arealen är skyddad med stöd av naturvårdslagen. Samtliga områden är utpekade som riksin- tressen för naturvården enligt naturresurs- lagens bestämmelser.

Bonnkonventionen

Bonnkonventionen har till syfte att skydda flyttande vilda arter. Konventionen föreskri- ver i princip totalt förbud att fånga eller döda vissa hotade arter, som räknas upp i en bilaga till konventionen. De underteck- nande länderna skall också vidta andra åtgär- der för att skydda dessa hotade arter — ex- empelvis skydd eller restaurering av Viktiga biotoper.

I Sverige råder enligt jaktlagstiftningen generellt förbud att fånga eller döda alla Vilda däggdjur och fåglar. För de arter som får ja- gas fastställs tillåtna jakttider.

För Sveriges del skulle Bonnkonventio- nen kunna ha betydelse bl.a. när det gäller att begränsa den jakt på flyttfåglar som be- drivs i Medelhavsornrådet. Hittills har dock Bonnkonventionen inte haft någon större praktisk betydelse, bl.a. därför att ganska få länder har undertecknat den.

Bernkonventionen

Bernkonventionen är Europarådets över- enskommelse om skydd för Vilda djur och växter och deras naturliga miljö. Flertalet stater i Europa har anslutit sig till konventio- nen. De stater som skrivit under konventio- nen åtar sig att göra vad som krävs för att be- vara livsmiljöer för artema i den vilda flo- ran och faunan, särskilt för ett antal arter och grupper av arter som räknas upp i konven- tionen. Bland dem finns exempelvis samtliga rovfåglar, ugglor och hackspettar.

Många av de mest hotade djurarterna i Sverige är således bland dem som skall skyd- das särskilt enligt Bemkonventionen. En stor del av de naturområden som skyddas i Sverige kan ses som insatser för artbeva- rande i den meningen, att de skyddar livsmil- jöer för hotade och sällsynta arter.

Hur mår Sverige?

Vatten, sjöar, hav och kust

Sjöar, vattendrag och grundvatten ' ]10

Påverkan på sjöar och vattendrag 114

Grundvattentillgången varierar 126

Haven runt Sverige 131 Belastning på havsmiljön 135 Övergödning ger syrebrist 139 Stabila organiska ämnen 147 Metallutsläppen har minskat 152 Olja från många källor 160

internationella överenskommelser 162

Hur mår Sverige?

attnet i våra sjöar, vattendrag och grundvatten är en del av det globala kretsloppet.

Vatten rör sig mycket långsamt genom marken och det kan därför ta lång tid innan en förore— ning når grundvattnet och innan det förore- nade grundvattnet åter når vattendrag och hav. I vattendrag och begränsade havsområ- den som Öresund byts vattenmassoma ut snabbt, men många sjöar med låg tillrinning har en långsam vattenomsättning. Det- samma gäller ett innanhav som Östersjön. De samlar på sig föroreningar år efter år. Det kan också ta lång tid innan effekterna av en förorening blir synlig i den biologiska näringskedjan — t.ex. i rovfiskar som har fått i sig föroreningar via plankton, små kräft- djur och andra fiskar.

Det kan därför ta flera decennier innan effekterna av en förorening Visar sig i ekosys- temet. Omvänt gäller att åtgärder för att begränsa olika föroreningar i ekosystemen ger resultat först i framtiden. ”Broms- sträckan är lika lång som det smygande för- loppet innan effekterna framträder”, som professor Malin Falkenmark har uttryckt det.

Sjöar, vattendrag och grundvatten

Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av klimat- och markförhållanden är en stor del av landets sjöar och vattendrag känsliga för påverkan av olika föroreningar. Ett stort antal vatten- områden har drabbats av försurning och av höga kvicksilvernivåer i äsk. I områden med bördiga marker har vattnen en större motståndskraft mot påverkan. I dessa om- råden är emellertid markanvändningen som regel intensiv och befolkningstätheten ofta stor vilket medför hög belastning på vattenre- surserna. Därför är en stor del av landets sjöar, vattendrag och grundvatten mer eller mindre allvarligt påverkade av förore- ningar och andra ingrepp.

P Försurningen framstår som det svåraste miljöproblemet för sjöar och vattendrag. Försurningen är utbredd och påverkar grundläggande kemiska förutsättningar för många ekologiska system. Dess- utom medför försurningen en utarmning av marken med effekter lång tid fram- över.

) Det näst största miljöproblemet i sjöar och vattendrag är övergödningen i de tättbefolkade områdena. Viktiga vat- tensystem för vattentäkter och rekreation drabbas ofta av algblomning och syre- brist. Den geograäska omfattningen är betydande. Effekterna är i många fall långsiktiga genom att vattenområdena samlat på sig näring i sedimenten. Övergödningen av sjöar och vattendrag drabbar också indirekt havens ekosys— tem.

> Ett miljöproblem som kan komma att öka är effekterna av stabila organiska äm- nen, som är giftiga i små koncentratio- ner. De organiska miljögifter som upp- märksammats mest (PCB, DDT, dioxi- ner, m.fl.) är troligen bara toppen av ett isberg. Endast en bråkdel av de ämnen som tillförs miljön har identifierats. Kun— skapen om var organiska miljögifter fö— rekommer och vilka effekter de har är fortfarande begränsad.

De flesta stabila organiska ämnen är fettlösliga och anrikas därför i levande organismer. Förr eller senare kommer de att medföra skador någonstans i ekosys- temet. När effekterna väl visat sig återstår ett tidskrävande arbete med att dels identiäera vilka ämnen som förorsakat skadan, dels förhindra ytterligare ska- dor.

> Flera metaller ger skador vid halter som ligger 2—5 gånger över de naturliga bak- grundshaltema. Vattenlevande organis- mer är dessutom mycket känsligare än människan för metallhalter i vatten. Det änns inga undersökningar som vi-

Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust

1 km3=1 miljard m3

sar att de halter av tungmetaller, som vanligen förekommer i svenska sjöar och vattendrag, är skadliga för växter och djur. Däremot är kvicksilverhalternai många sjöar så höga att fisk från dessa vatten kan medföra hälsoeffekter för människor, som äter mycket sådan äsk. I vatten som tar emot direktutsläpp från gruvor, metallindustrier och liknande kan tungmetallhaltema bli mycket höga och även medföra skador på djur.

Höga halter av kvicksilver i äsk är ett av de allvarligaste problemen i våra nä- ringsfattiga sjöar. I uppskattningsvis 10 000 svenska sjöar har äsken kvicksil- verhalter över 1 mg kvicksilver per kg och får inte säljas.

Sverige har i alhnänhet relativt god kva- litet på grundvattnet jämfört med de flesta länder på kontinenten. Ca 50% av vattenförsörjningen i tätorter är base-

Bild 5 .] Vattenomsättningen i Sverige.

CDG 11 W /// m;

rad på grundvatten och 15% av hushål- len i Sverige använder grundvatten direkt från enskilda brunnar, utan behandling.

Sverige saknar med några få undantag riktigt stora sammanhängande grund- vattenförekomster. Sådana är vanligai Europa. I Sverige är grundvattemnaga- sinen oftast små. Föroreningar får där- med i allmänhet begränsad utbredning och sprids inte inom stora, sammanhäng- ande magasin. Ä andra sidan kan på- verkan bli mycket intensiv inom utsatta områden.

Nederbörd

Med regn och snö faller ca 325 miljarder m3 vatten per år över Sverige, främst med väst- liga och sydvästliga luftströmmar. Ungefär hälften av nederbörden avdunstar. Resten avrinner med floder till omgivande hav, delvis efter att först ha bildat grundvatten.

*Bevattning 0,1

Kommunalt uttag 1

_ lndustriuttag 1,9

Avledningsanspråk 2% 3km3/år

Källa: SNV.

Hur mår Sverige?

Omkring 2% av vattenomsättningen avleds till vattenledningsnäten.

Den nederbörd som inte avdunstar bil- dar vatten i marken, grundvatten samt avrin- ner till sjöar och vattendrag i ett samspel mellan vatten, luft, mark och vegetation. Av den nederbörd som infiltreras i marken, fångas en del upp av växternas rötter. Resten bildar grundvatten. Ytliga grundvattenma- gasin töms snabbt till lokala vattendrag.

Avrinningsområden Landskapet är uppdelat i avrinningsområ- den som avgränsas genom vattendelare, dvs. berg och andra höjder. All avrinning innan- för vattendelaren samlas via ytliga och under— jordiska dräneringssystem i rännilar, bäckar och åar till det vattendrag som avvatt- nar hela området.

Sverige består av 145 större avrinnings- områden s.k. flodområden. Flertalet ligger helt inom landets gränser. Med Finland de-

Bild 5 .2 Vattnets kretslopp.

_Nederbörd dåd/lf / ' ////////// : _, //////////

'. Avdunstning

: & ;Avrinninå?

Strömbanor

lar vi Torne älv och med Norge Klarälven.

I Sverige finns ca 85 000 sjöar som sam— manlagt upptar 8,6% av Sveriges areal. En— dast 10% av dessa har en yta på mer än 1km2. De fyra största sjöarna (Vänern, Vät- tern, Mälaren och Hjälmaren) utgör en fjärdedel av den totala sjöarealen. Antalet sjöar har minskat successivt sedan istiden som följd av landhöjning, igenslamning, igenväxning och dränering.

Reglering av vattenföringen har medfört stora ingrepp i naturen. Helt oreglerade sjöar och vattendrag är sällsynta.

Vattenanvändning

Sötvatten används till många ändamål. Med dryck och mat behöver en vuxen person få i sig ca 3 liter vatten per dygn. Vattenför- brukningen för olika ändamål i hushållen är i Sverige ca 200 liter per person och dygn. Internationellt sett har Sverige en hög vattenförbrukning. I utvecklingsländerna är

Mark

* + vatten

, _- rörelser

Grundvattenyta grundvatten-

bana

Djup lång grundvatten- bana

Grundvatten kan transporteras långa sträckor i marken innan det kommer i dagen som ytvatten. Minst 90% av ytvattnet kommer från grundvatten.

Källa: Vattnet i kommunal planering.

Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust

vattenförbrukningen ofta bara 15-20 liter per person och dygn, dvs. en tiondel av för- brukningen i svenska hushåll. Det saknas jämförbara uppgifter om hur mycket vatten olika industriländer använder i hushåll re- spektive inom industrin.

Sammantaget används i Sverige drygt 3 000 milj. m3 per år, inklusive industrins vat- tenförbrukning som är 2 540 milj. m3. Hus- hållen använder 575 milj. m3 och jordbruket 171 milj. m3.

Kommunala vattenverk distribuerar vat- ten till ca 90% av tätortshushållen, omfat— tande drygt sju miljoner människor. Drygt hälften av hushållens vattenförsörjning i tät- orterna kommer från ytvatten, resten är na- turligt eller filtrerat grundvatten. Ärligen be- handlar kommunala vattenverk ca 975 milj m3 vatten, som används i hushåll, industrier och inom servicenäringen.

Glesbygdshushåll med 1,2 milj. männi- skor använder grundvatten från egna brun— nar. Detsamma gäller fritidshushåll med 1,3 milj. personer. Ca 25% av dessa brunnar har ett vatten som i olika avseenden är otill- fredsställande. Detta beror i många fall på dåliga brunnskonstruktioner och bristande underhåll men också på föroreningar såsom förhöjda halter av mikroorganismer, nitrat, klorid och fluorid.

Tabell 5.1 Användningen av vatten

i svenska hushåll i tätorter.

Liter/persön ' och dygn 70 _,

Kalla: SNV PM 1105.

Det behövs i dag inte tillstånd varken för att borra en brunn eller för att förse en fastig- het med vatten för husbehov, men uttaget skall ske med hänsyn till andras behov och in- tressen. Det flesta vattentäkter saknar också skyddsområden, som skall förhindra att de förorenas.

Uttag av vatten för annat än husbehov kräver tillstånd, om det är uppenbart att utta- get ställer till med problem. I dag prövas bara ett fåtal uttag.

80% av industrin använder vatten från de kommunala ledningsnäten. De industrier, som har den största vattenförbrukningen, har egna vattentäkter. Massa- och pappers- bruken samt stålindustrin har störst vatten- behov. Vattenförbrukningen inom stålindu- strin uppgick till ca 200 milj. m3 per år i slu- tet av 1980-talet. Sedan början av 1970-talet har förbrukningen av processvatten mer än halverats genom att vattnet återanvänds.

Några drastiska förändringar i behovet av vatten eller konkurrensen om de svenska vattentillgångama förutses inte. Behovet för bevattning av jordbruksgrödor och ener- gigrödor förväntas dock öka. Under torrår har vissa jordbruksbygder svårt att få sitt vat- tenbehov täckt. Genom uttag av vatten utan tillstånd för bevattning av jordbruk minskas vattenföringen kraftigt och ibland till och med torrläggs vattendragen. Det har t.ex. inträffat i mindre vattendrag i Skåne, Halland och Västergötland. Den minskade vattenföringen leder i vissa fall till att åter- stående vatten blir kraftigt förorenat genom att avloppsvattnet inte späds ut i tillräcklig omfattning.

Hur mår Sverige?

Påverkan på sjöar och vattendrag

Miljösituationen i sjöar och vattendrag på- verkas i hög grad av de rent fysiska förhållan- dena i Vattensystemen och deras omgiv- ningar. Utdikningar, dämningar och vatten- regleringar är därför den kanske mest ge- nomgripande påverkan som våra vatten ut- satts för. Effekten av sådana förändringar präglar i hög grad vattenmiljön.

Sjösänknings— och regleringsföretag änns registrerade sedan mitten på 1800—talet genom att staten genom lån och bidrag på 1840—talet började understödja torrläggnings— företag. På 1930-talet ingick arbeten med sjösänkningar i arbetsmarknadspolitiken. Även skogsdikning användes som kristids- arbete under denna tid.

Någon samlad bild av effekterna av dik- ning och sjösänkning änns ej, men samman- ställningar för enskilda områden visar på dramatiska ändringar i landskapsbilden och tillgången på vatten. I många fall har brist på vatten uppkommit i jordbruksområden som tidigare var rika på sjöar och vatten- drag. Klassiska exempel är Kävlingeåns vat- tensystem i Skåne och Kvismaredalen i Närke. Även i Mälarlandskapen och på Got- land har framväxten av ett intensivt jord- bruk inneburit att dikningsföretag förvandlat merparten av vattendragen till kanaler och diken samt torrlagt sjöar och våtmarker.

Avledning av vattendrag har också en rad andra effekter på funktionen hos vatten- systemen. Tillskott av sediment och nå- ringsämnen från utdikad mark leder till att vattenområden blir grundare och växer igen. Vattensystemens magasineringsför- måga har minskat starkt samtidigt som av- rinningen blivit snabbare.

Genom dikningen har skogsbruket torr- lagt drygt 1,5 milj. hektar mark. I jordbruks- landskapet har nästan 90% av våtmarkerna försvunnit. Våtmarker är viktiga för såväl skogens som Odlingslandskapets växter och djur. Våtmarker kan dessutom fånga upp kväve och minska kväveläckaget till sjöar

och vattendrag. (Se även Kapitel 4, 5.80.)

Markavvattningen, framför allt inom skogsbruket, ökade starkt under 1930-talet, minskade under 1940-talet men har sedan ökat kraftigt igen (se Bild 4.12). All markav- vattning kräver tillstånd med undantag för Skyddsdikning som bedöms vara en skogs— vårdsåtgärd. Över 10000 hektar dikas varje år. Därtill kommer ca 30000 hektar som skyddsdikas. Enligt lantbruksuniversitetet är minst en tredjedel av Skyddsdikningen markavvattning.

Utöver den direkta torrläggningen av våtmarker, påverkar dikningen nedströms liggande vattenområden. Dikesvattnet är ofta bemängt med humus och järn, vilket le- der till att växter och organismer i små vat- tendrag slås ut genom beläggning av bottnar och minskad ljustillgång. Dikningarna på- verkar också avrinningen så att flödestop- pama blir kraftigare och mer kortvariga.

Byggandet av kraftstationer och anlägg- ning av kraftverksdammar för reglering av vattenföring har också inneburit stora in- grepp i naturen. I landets södra delar är oreg- lerade sjöar och åar sällsynta. I norra Sve- rige har vattenkraften successivt byggts ut un— der 1900-talet. De stora norrländska äl- varna svarar för 80% av landets vattenkrafts- produktion. Fyra norrlandsälvar är helt outbyggda, Vindelälven, Pite älv, Kalixälven och Torne älv. Därtill kommer flera skyd- dade älvsträckor (se även Kapitel 4, s.105).

I de flesta fall är de biologiska konse- kvenserna av små och stora kraftverk likar- tade. Räknat per energi- eller effektenhet är skadorna större av minikraftverk än av stora kraftverk. Korttidsreglering medför pulserande vattenföring, som direkt påver- kar vattenhastigheten och direkt inverkar på både djurliv, erosion, temperatur, slam— transport och isförhållanden. I länsstyrel- sernas regionala miljöanalyser anser flera länsstyrelser att vattendomstolarna inte tar hänsyn till miljövårdsintressena på det sätt som krävs enligt naturresurslagen.

Särskilda problem utgör vattendammar, som inte längre används, och gamla vatten-

Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust

domar, som hindrar restaurering av vatten- drag.

Försurning

Försurningen av svenska sjöar och vatten- drag är till en del en naturlig process, som har ett långsamt förlopp. N edfall av försurande ämnen från luftföroreningar har emellertid medfört att förloppets hastighet snabbt har ökat. Redan i början av 1900-talet blev små sjöar och vattendrag på västkusten försu— rade på grund av luftföroreningar. Sedan 1920-talet har också många fiskarter för— svunnit eller blivit färre i många sjöar och vat- tendrag.

Under 1950- och 1960-talet och särskilt under 1970-talets första hälft ökade försur- ningen av ytvattnen kraftigt i Sverige. Fler vattenområden påverkades och försurningen spreds österut och norrut i Götaland och Svealand samt längs Norrlandskusten och slutligen även till fjälltrakterna. Från mit— ten av 1970-talet fram till i dag har en omfat- tande kalkning medfört att försurningen av sjöar och vattendrag inte har förändrats så mycket i stora delar av landet.

I fjällen och de fjällnära trakterna där- emot har försurningen förvärrats de senaste 10— 15 åren. Försurningsskadoma har ökat betydligt i mindre vattendrag i den södra fjällregionen liksom i de södra delarna av de fjällnära områdena. Järn, aluminium och mangan har lösts ut i ökad omfattning. Fisk och många bottenlevande smådjur har mins- kat i antal.

Försurningen av sjöar och vattendrag hänger främst ihop med att marken i tillrin- ningsområdet försuras. 15—20% av sjöar med mindre än 1 km2 yta är allvarligt försu- rade. Däremot är endast 5—8% av sjöar större än 1 km2 skadade och knappast någon av de sjöar som har en yta över 10 ka. Detta innebär att Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön och Siljan ännu inte är försurade.

I början av 1980-talet var 16 000 av Sveri- ges ca 85 000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter kraftigt mins-

kat i antal eller försvunnit. I närmare 6 000 av dessa sjöar har situationen förbättrats påtagligt genom försök att återställa de na- turliga förhållandena genom kalkning. Försurningssituationen för svenska vat- tendrag är mindre välkänd. De uppskatt-

Bild 5.3 Försurningsskadade sjöar.

Allvarligt försurnings- skadade områden

>25%

Områden där mer än 25% av alla sjöar och vattendrag är allvarligt försur- ningsskadade.

Källa: SNV Rapport 3762.

Hur mår Sverige?

ningar som gjorts tyder på att åtminstone en fjärdedel av den totala sträckningen av vattendragen skulle vara allvarligt försur- ningsskadad om vattendragen inte kalkades.

Det är bara några områden i södra Sve- rige som praktiskt taget saknar starkt försu— rade sjöar och vattendrag trots ett stort luft- nedfall av försurande ämnen. Det är slättbyg- der med kalkrika och buffertstarka jordar i Skåne, Västergötland, Östergötland och Uppland samt på Gotland och Öland. Även i norra Sverige änns några större områ- den utan allvarliga försurningsskador i vatt- nen, till exempel de kalkrika områdena i östra Jämtland samt stora delar av Lapp- land.

Övriga delar av landet har allvarligt för- surade sjöar och vattendrag. Värst utsatt för ytvattenförsurning är Blekinge och Krono- bergs län samt Hallands, Älvsborgs, Göte- borg och Bohus län och Värmlands län. I dessa län är 50—75% av alla sjöar och vatten- drag allvarligt försurade. Större områden med omfattande försurningsskador änns även i stora delar av Svealand, södra Norr- land och i Norrlands kustland.

Kvicksilverhaltema i fisk i försurade svenska sjöar och vattendrag är ofta så höga att äsken inte får säljas (se s.123). Skador på djur och växter på grund av höga alumi- niumhalter förekommer också i försurade vatten. Fiskarnas gälar skadas av aluminium- föreningar så att andningen och konditio- nen försämras. Massdöd av äsk kan inträffa. Aluminium kan också slå ut insektslarver och kräftdjur samt påverkar även vissa alger.

En del sjöar och vattendrag är endast försurade en kort tid av året, vanligen några dagar eller veckor i samband med kraftig snösmältning under våren och försommaren. I vissa fall kan liknande situationer upp— komma under perioder med kraftiga höst- regn. Dessa perioder med s.k. surstötar ut- gör ett speciellt stort problem i mindre sjöar och vattendrag i fjällregionen. Förhållan- devis kortvariga surstötar kan ge upphov till lika stora biologiska skador som om vattnet hade varit försurat året om.

Om tillförseln av försurande ämnen

minskar med omkring 50% fram till början av 2000-talet skulle mer än hälften av alla försurade sjöar i södra och mellersta Sverige återfå ett pH—värde över 6 (som krävs för många arter) omkring år 2030. För att få samma effekt i Kronobergs län och längs västkusten krävs en minskning av belast— ningen med åtminstone 80% under 1990- talet. Effekterna av de internationella över- enskommelser som änns om att begränsa utsläppen, bedöms inte påtagligt förändra försurningsläget i sjöar och vattendrag i större delen av Sverige de närmaste 10—20 åren.

Prognoserna för försurningsläget inne- bär att kalkningen av svenska sjöar och vat- tendrag behöver fortsätta under åtskilliga decennier även om utsläppen av försurande svavel- och kväveföreningar i Europas län- der skulle minska betydligt under kommande år. I Norrlands inland och fjälltrakter kom- mer sjöarnas djur- och växtliv att utarmas yt- terligare om inte kalkning utförs i dessa områden. Kalkning av sjöar minskar också kvicksilverhalten i äsk. Halterna i småab- borre kan minskas med ca 30 % på två år, medan det tar längre tid att förändra kvick- silverhalterna i gädda.

Övergödning, humuspåverkan, erosion

Alltför hög tillförsel av näringsämnen leder till övergödning med kraftiga algblomningar, syrebrist och igenväxning. l sjöar och vat- tendrag är det framför allt fosfor som orsakar övergödning. Omsättningen av näringsäm- nen påverkas också av tidigare utsläpp som medfört ett upplag av näringsämnen i bot— tensedirnenten. I många fall har sjösänk- ningar och utdikning eller kanalisering av våtmarker och vattendrag starkt bidragit till övergödningen.

Flertalet sjöar och vattendrag inom tätt- bebyggda eller uppodlade delar av Sverige vi- sar mer eller mindre uttalade symptom på övergödning. Höga eller mycket höga fosfor- halter är allmänt förekommande i de delar

Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust

av Syd- och Mellansverige som domineras av jordbruksmark.

I de mer renodlade skogslänen är pro- blem med övergödning av lokal karaktär.

Fosfor

Utbyggnaden av kommunala reningsverk bröt 1950 och 1960-talens trend av tillta- gande fosforbelastning av sjöar och vatten- drag. Positiva effekter märktes i många sjöar och vattendrag efter att tillförsehr av nä- ringsämnen minskat, men i andra har belast— ningen legat kvar på en alltför hög nivå, bl.a. på grund av det stora bidraget från od- lad mark och från enskilda avlopp i gles- bygden.

Fosforhalterna har i redan tidigare rela- tivt fosforfattiga sjöar som Vänern och Vät- tern, sänkts till en nivå som gör att sjöarna är att betrakta som näringsfattiga (5-10 mik- rogram fosfor/l). Vissa vikar i Vänern är dock övergödda.

I Vänern har den minskade fosfortillför— seln medfört att de kvävemängder som förs ut med Göta älv har ökat, eftersom mindre kväve binds i alger och plankton när fosfor- »tillgången minskar.

I Vättern har minskningen av närings- ämnen medfört att siktdjupet har förbättrats. Halterna av stabila organiska ämnen som PCB och DDT i olika organismer har mins- kat betydligt sedan 1960—talet, men förhål- landevis höga halter av dioxiner har påträf- fats under senare år. Bottensedimenten in- nehåller fortfarande stora mängder metaller och, i Vissa områden, även klororganiska föreningar.

I Mälaren har fosforhaltema i stort sett halverats sedan början av 1970-talet, då re- ningsanläggningar installerades både för in- dustriella och kommunala avlopp och bety- dande mängder avloppsvatten från Stock- hohnsområdet leddes över till Östersjön. Mälaren är emellertid fortfarande över- gödd med förhållandevis höga fosforhalter (30-60 mikrogram/l). Förekomsten av växt— plankton har minskat parallellt med sjun— kande fosforhalter. Trots detta kvarstår pe- riodvis problem med massutveckling av bl.a.

blågröna alger i delar av Mälaren samt smak- och luktproblem hos råvattnet, dvs. det vatten som används för beredning av dricksvatten. Vissa blågröna alger kan också bilda giftiga ämnen som kan ge allergiska reaktioner, magproblem och leverskador hos

Bild 5.4 Övergödda siöar.

Inom de markerade områdena är flerta- let sjöar mycket starkt påverkade av övergödning.

Källa: Regionala Miljöanalyser, SNV.

Hur mår Sverige?

människor. Hundar och boskap som dricker av vattnet kan förgiftas.

Totalt tillförs sjöar och vattendrag runt 6000 ton fosfor per år. Ungefär 70% av denna fosfor har först passerat marken, dvs. kommer från skogsmark och jordbruk. Övrigt kommer från tätorter, enskilda av- lopp samt jordbrukets mjölkrum och gödsel- vårdsanläggningar.

Skogsmarken är den största enskilda fos- forkällan i Norrland medan jordbruket, av- lopp i glesbebyggelse och kommunala re- ningsverk är de stora kållornai Götaland och Svealand.

Bild 5 .5 Fosfor till siöar och vattendrag.

Variationer i vattenföringen har stor be- tydelse för fosfortillförseln. Effekterna av fosforrening i kommunala reningsverk kan därför bara avläsas på lång sikt. Teoretiskt anses en minskning av fosfortillförseln till sjöar och vattendrag på 20% på sikt vara möjlig för landet som helhet, men möjlig- heterna varierar kraftigt beroende på förhål- landena inom enskilda avrinningsområden.

Kväve

Kvävet är av mindre betydelse som begrän- sande ämne för algproduktionen i inlands-

Beröknad tillförsel av fosfor till sjöar och vattendrag under ett är, fördelad på olika källor. Genomsnitt för perioden 1982—1987. Ton/år

1800 ,_

1600

' Fosromluögsn

Övrig fosfor ., Oorganisk fosfor ,

1400 1200 , 1000 800 600 400 200

0

Åker Sk09 Avverkning R Dikning E Gödsling Myr

Källa: SNV Rapport 3692.

Övrig mark

mm

.! L .— S 5 g) 5 U ? % .— "_ '- D) .— :: > : .x = — : .,, U| ;: _ ._ _D "U 0 07 T) :o :: o : o. ,5 n- -— aa +,, — o : 03 2 U') -— "o :» _D :D ”- 2 L %* _: 12 _a. U') U V: O >x T) 0 g _a _8 .E. E 2 :o 4 & O 0

0 M

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

vattnen jämfört med i haven. För närva- rande utgör kvävetillförseln till sjöar och vat— tendrag främst ett problem när vattnet förs ut till havsområdena.

Kvävet i sjöar och vattendrag kan dock bli begränsande för växter vid höga fosforhal— ter, och balansen mellan kväve och fosfor kan ha betydelse för utvecklingen av olika algarter.

Sedan början av 1970-talet har kvävehal— ten i svenska sjöar och vattendrag ökat, främst i södra Sverige, men ökningstakten har avtagit under de senaste åren. I många fall har halten ökat med 50—60% sedan

Bild 5 .6 Kväve till siöar och vattendrag.

början av 1970—talet. Samtidigt har obalansen mellan näringsämnena ökat genom att stora åtgärder har satts in för att rena av- loppsvatten från fosfor.

Ökat kvävenedfall och ändrad markan— vändningen bidrar till utvecklingen. Den höga kvävetillförseln till inlandsvatten kan vara ett tecken på störningar i skogarnas eko- system i delar av Sydsverige. Den kan också vara ett resultat av fosforreningen vid avloppsreningsverken i inlandet, genom att kväve därmed inte binds i organiskt material i samma utsträckning som tidigare.

En annan viktig faktor för kvävetillför-

Beröknad tillförsel av kvöve till sjöar och vattendrag under ett är, fördelat på olika källor. Genomsnitt för perioden 1982—1987.

Ton/år

50000

KVÄVEHLLFQRSiL

40000 30000 zooooi

10000

0* ($& |.. U) 0) |. &” 0 .s .? ? >— ,4: Å : : = i W _v. _a: '” $ 5 3 > > 0 (

Källa: SNV Rapport 3692.

Övrig mark

Organiskt kväve] O_organiskt vä '

Industri

Miölkrum Fiskodling

Atmosförsdeposition Kommunala reningsverk Glesbygdsbefolkning Gödselanlöggningar

Hur mår Sverige?

seln är vattenmängden. Under senare delen av 1980-talet har vattenflödet varit ovanligt stort.

Åkermark är den största enskilda kväve- källan i Götaland och Svealand, medan skogs-, myr- och s.k. övrig mark är den stora källan i Norrland. Det naturliga kväve- läckaget svarar för en stor andel. Olika åt- gärder för att minska kvävetillförseln från bl.a. avloppsvatten och gödningsmedel an- ses tillsannnans med effekter av jordbrukets omställning medföra att kvävetillförseln från olika verksamheter kan minska med omkring 40%.

Organiskt material

Utsläpp av organiskt material från avlopps- vatten och skogsindustrier var tidigare en vanlig orsak till syrebrist i sjöar och vatten- drag. Syrebrist förekommer fortfarande i vat- tenområden som är överbelastade genom nuvarande eller tidigare utsläpp, men proble- men har minskat i omfattning.

Under senare tid har uppmärksamhet i stället riktats mot den ökande transporten av humus i många vattendrag. Humusämnen finns i markens ytlager och består av ofull- ständigt nedbrutna växt- och djurrester. Farhågor finns för att humusämnena i sig, el- ler genom sin transport av t.ex. aluminium och kvicksilver. har en ogynnsam effekt på vattnens ekologi och vattnets användning.

Luftföroreningar samt skogsbruksåtgär- der i form av dikningar och avverkningar skulle kunna ligga bakom en del av de ökade humustransporterna, men det kan även finnas naturliga förklaringar som att ökat vattenflöde för med sig mer humus.

Slam

Betydande mängder slam (och därmed bl.a. fosfor) förloras årligen till sjöar och vat- tendrag i jordbruksbygder, särskilt vid stora höst- och vårflöden då åkrarna ofta ligger obevuxna. Enbart med Örsundaån i Väst- manland var tillförseln av slam till Mälaren under perioden 1981—1988 i genomsnitt 8700 ton årligen. Det är ungefär sju gånger

mer slam än vad som kan förväntas från motsvarande ytor med obrukade marker. Denna slammängd motsvarar ett matjords- lager ned till ett djup av 20 cm på en yta mot- svarande fem fotbollsplaner. Särskilt stora slamtransporter inträffar under perioder med mycket hög vattenföring, då bottensedi- ment kan rivas upp. År 1980 var t.ex. slam- transporten i Örsundaån hela 25 000 ton.

Jorderosion är i allmänhet föga upp- märksammad i Sverige, kanske för att jord- flykten inte uppfattats som ett hot mot jordbruket i sig. Erosion är emellertid ett problem med tanke på de fosforrnängder som jordslam tillför sjöar och vattendrag. Dessutom påverkas växt- och djurliv av grumligheten.

Stabila organiska ämnen

Bland stabila organiska miljögifter finns de ämnen som medför de största miljöriskerna, på grund av de egenskaper som ämnena har eller misstänks ha. Hit hör t.ex. DDT, PCB-föreningar och dioxiner. En stor del av utsläppen av dessa ämnen sker till luften. Trots det behandlas stabila organiska före- ningar i detta kapitel, eftersom de medför störst problem i vattenmiljön (se även 5.147). Det långsiktiga målet är att tillförseln av stabila organiska ämnen till naturen helt skall upphöra.

Organiska ämnen som inte bryts ned i miljön eller som bryts ned långsammare än vad som motsvarar utsläppen, lagras upp i växter och djur. De flesta stabila organiska ämnena är fettlösliga och ackumuleras i le- vande organismer. Mängdema blir större ju högre upp i näringskedjan man kommer; fisk kan innehålla tio gånger högre halter än alger och små kräftdjur. Rovfåglar kan in- nehålla ytterligare tio gånger mer, etc. Förr eller senare kommer flertalet sådana äm- nen att någonstans i ekosystemet ge negativa effekter. Allvarliga miljöeffekter från hit— tills okända miljögifter kan befaras. När ef— fekterna väl visat sig, återstår ett tidskrä- vande arbete att dels identifiera vilket ämne

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

som förorsakat skadan, dels genomföra åt- gärdsprogram.

De organiska miljögifter som har störst betydelse för vattenmiljön är stabila ämnen som polyklorerade bifenyler (PCB-före- ningar), DDT och dioxiner samt i viss ut- sträckning hexaklorcyklohexan (HCH), dieldrin, toxafen, klordan och polybrome- rade difenyler. Många av dessa ämnen be- står av tekniska blandningar, t.ex. PCB och dioxin som kan bestå av över 200 olika komponenter. De förekommer i mycket låga halter och endast en del av dessa klorerade organiska substanser har kunnat identifieras. Kunskapen om förekomst och effekter av dessa ämnen är bl.a. därför mycket begrän- sad.

Betydande utsläpp av organiska miljögif- ter kan förekomma från skogs- och kerniin- dustrier, från hushållens kemikalieanvänd- ning, avrinning av regnvatten från gator och vägar, olyckor med transport av miljöfar- liga varor på landsvägar och till sjöss samt från avfallsförbränning.

Flera av dessa ämnen sprids framför allt med luften. Ett exempel är toxafen, som är ett bekämpningsmedel i jordbruket. Toxa- fen förekommer i biologiskt material i Sve— rige i halter som är jämförbara med dem i djur från andra länder där toxafen används i stora mängder, trots att toxafen inte har an- vänts i Sverige efter 1964.

DDT har inte använts i Sverige efter 1975 och PCB har varit förbjudet i nya varor sedan 1972 och skall vara borta från alla produkter senast 1995.

En undersökning över perioden 1972—1985 visade att nedfallet av PCB och DDT är störst i södra Sverige och avtar norrut i landet. Samma gäller troligen även för de andra nämnda ämnena. PCB-nedfal- let var stort i kustområdena och i regionen Strömstad—Karlstad. Nedfallet av DDT minskade under den undersökta perioden medan nedfallet av PCB var relativt oför- ändrat.

Preliminära resultat från naturvårdsver- kets kartläggningsprojekt visar att halterna av organiska miljögifter i landlevande djur

(älg, ren och varg) är mycket låga. I sjöar, vattendrag och havet är halterna betydligt högre (utom vid stationer som mäter ”bak- grundshalter” och alltså är mycket lite på- verkade). Gädda från Storvindeln har 10—20 gånger lägre dioxinhalt än gädda från vissa områden i Vänern, Vättern och Dalälven. Förhållandevis höga halter av dioxiner änns i röding och lax i Vättern resp. Vänern.

PCB-haltiga sediment har upptäckts nedströms vissa pappersbruk som använder returpapper. Läckage av PCB från tidigare utsläpp som änns upplagrade i bottensedi- ment belastar i vissa fall sjöar och vatten- drag i sådan omfattning att äskarter som mal och lax hotas.

Rester av bekämpningsmedel har påträf- fats i flera vattendrag inom jordbruksinten- siva områden i bl.a. Gotlands, Skaraborgs och Mahnöhus län. En rad åtgärder har vid- tagits, t.ex. förbud mot att använda vissa bekämpningsmedel och införande av bättre sprutningsteknik, men fortfarande händer det att rester av bekämpningsmedel kommer ut i vattendragen.

Metaller

Vattenorganismers känslighet för metaller varierar och påverkas av faktorer som pH, humushalt, vattnets hårdhet samt närvaro av andra metaller. Kvicksilver och kadmium medför störst risker för miljön, men även bly, arsenik och zink kan utgöra problem. Naturvårdsverket har utarbetat bedöm- ningsgrunder för miljöpåverkan för följande metaller: kvicksilver, kadmium, arsenik, koppar, bly, krom, zink, nickel och alumi- nium. Bedömningsgrundema utgår från den lägsta halt som visats påverka enskilda vattenlevande organismer eller populatio- ner. För flera metaller finns effekter dokumen- terade vid halter som ligger 2—5 gånger över de naturliga bakgrundshaltema. Vattenle- vande organismer har visat sig vara mer käns- liga än människor för vissa metaller.

Det finns inga undersökningsresultat

Hur mår Sverige?

som tyder på att de halter av tungmetaller som vanligen förekonrmer i svenska vatten är skadliga för djur och växter. Däremot kan höga kvicksilverhalter i äsk medföra hälso- risker för människor. T.ex. är det förbjudet att sälja äsk som innehåller mer än 1 mg kvicksilver per kg, på grund av hälsoriskerna, men äsken själv skadas allvarligt först vid kvicksilverhalter på 5—10 mg/kg.

I vatten som tar emot direktutsläpp från gruvor, gruvavfall, metallindustrier och lik- nande kan tungmetallhaltema lokalt bli mycket höga. Metaller i skadliga, men inte dödliga halter, påverkar t.ex. äsk genom att äskens immunförsvar, blodbildning och ämnesomsättning försämras. Störningar på reproduktionen är inte heller ovanliga i så- dana områden.

Läckage av metaller som kvicksilver, kadmium, koppar, zink och bly sker främst från det avfall som lagts upp vid landets gruvor. Betydande utsläpp kommer bl.a. från gruvavfallet i Falu- och Garpenbergs- området. Dalälven har förhöjda halter av metaller från gruvavfall.

Andra områden i Bergslagen och Väs— terbotten som är påverkade av tidigare eller pågående gruvdrift är Saxberget, Boliden, Kristineberg och Laisvall. Övrig metall- industri i Bergslagen har medfört spridning av bl.a. krom, nickel och kadmium via luft och vatten. Exempel på detta är Kolbäcks- åns vattensystem.

Avfallsupplagens långsiktiga påverkan på både ytvatten och grundvatten är svår att bedöma. Vi vet inte hur metallerna kan komma att spridas under decennier och sek- ler när de kemiska förhållandena ändras. Det kan inte uteslutas att läckaget ökar. Olika metoder för att förhindra detta prö- vas nu på gamla upplag med gruvavfall.

Kvicksilver

Under hela 1900-talet fram till mitten av 1970—talet har svenska mark— och vattensys- tem tagit emot ökande mängder kvicksilver via luftföroreningar från olika källor inom och utom landet. Utsläppen från stora svenska källor har minskat med ca 90 %.

Halterna i äsk har däremot inte minskat beroende på att luftnedfallet fortfarande är stort och att stora depåer änns lagrade i marken.

En skogssjö i södra Sverige på 1 km2 tar i genomsnitt emot ca 50 gram kvicksilver per år. Denna mängd ryms i en tesked. Detta kvicksilver omvandlas på kemisk och biolo- gisk väg till metylkvicksilver som är mycket

Bild 5. 7 Kvicksilverhalter i fisk. Mg kvicksilver/kg

. Inga

observationer

Medelvärden för kvicksilver i fisk i svenska sjöar, mg/kg.

Källa: SNV Rapport 3764.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

giftigt och som effektivt tas upp av vattenor- ganismer.

Olika typer av sjöar reagerar olika på den ökade tillförseln av kvicksilver. Halterna är högst i fisk i de näringsfattiga och sura skogssjöarna. I de näringsrika sjöarna i jord- bruksområdena däremot är haltema i äsk vanligen låga. Detta anses bero på att kvick— silvret i dessa sjöar fördelas på fler vattenle— vande organismer.

Det är inte helt klarlagt hur försurningen påverkar kvicksilverupptaget. Kvicksilver lö- ses nämligen inte ut ur marken vid försur- ning, på samma sätt som många andra metal— ler, utan binds hårt i det översta humuslag- ret. En teori är att mer råhumus förs bort med vatten i sura områden och att humus då för med sig kvicksilver.

Kvicksilverhalten i äsk är i stora delar av landet fem gånger högre än den naturliga hal-

Mönniskör får i sig metylkvicks ' för allt via maten, huvudsaklig" fisk Vi tar | 055 i genomsnitt kn ' dag, vilket motsVora. högsta dagsintag,e _ , , rganisationens (WH ” 'dationer. De som osa,

ilverförgiftning skadar det cen- , 'ervsystemet, rubbar syn och känsel ' er i rmuskelrörelserna. Omfat-

p "'i 950- och 1960-talen och" | . jlrak på 1970-talet. Under i 953 och 960-talen fanns | Sverige personer som ade lika höga halter kvicksilveri blod ' 'som förgiftningsfallen | Japan, men utan de förgiftningssymptom som kon— staterades | Japan. Det hett avgörande för människans , ksiiverintag a'r hurmycketfisk vi äter l' en del fiskarter fran vissa vatteno'n'ir alten kvicksilver så hög att fiske en- & t bör ätas | begränsad omfattning elle

ten. Endast i den allra nordligaste delen av Sverige är halterna nära de naturliga.

Det kvicksilver som finns i sjöarna har samlats genom tillförsel under många decen- nier. Det änns så mycket kvicksilver lagrat i marken att läckaget till sjöar och vattendrag kan fortsätta under mycket lång tid, sanno- likt hundratals år, utan att minska väsentligt. För att åstadkomma en generell sänkning av kvicksilverhalten i äsk i svenska skogs- sjöar måste luftnedfallet minskas med ca 80%.

I närheten av äldre skogsindustrier änns äberbankar som ofta innehåller kvicksilver. En inventering har gjorts av sådana äber- bankar och hittills har ett 30—tal beskrivits närmare. Fiberbankar är eller kan bli en källa till kvicksilverutsläpp. Förhöjda halter av kvicksilver i fisk till följd av läckage från fiberbankar änns på flera håll i landet.

kvicksilver ändras

, en inte far saluföras. I dag dr ' ' svartlistade. Det finn

'l Livsmedelsverket förbereder ett beslut k er, att innebära att gränsvär—

ger | lane—med vad som har foreslagits |n- ternatiönellt Samtidigt som gränsvärdet ' andras föreslas att systemet med svartlist- ' nin ,,skall u höra och ersättas med ökad

Hur mår Sverige?

Bild 5.8 Fiberbankar med kvicksilver. Övriga metaller

För andra metaller än kvicksilver gäller att halterna i vatten och ytsediment varierar en- ligt ungefär samma mönster som metallhal- terna i marken. I södra Sverige är halterna i sjöarnas ytsediment av zink, bly, kadmium och kvicksilver i allmänhet 5—10 gånger högre än i sediment som avsatts under för- industriell tid. Också i norra Sverige är hal- terna förhöjda, men ökningen är mindre än i söder.

Ner det gäller metallhalterna i själva vattnet (till skillnad från i sedimenten) är skillnaden mindre mellan norra och södra Sverige, men även här änns tendenser till högre halter i söder, t.ex. av mangan, järn, kobolt, kadmium, zink och möjligen bly.

Försurningen har i hög grad påverkat omsättningen och läckaget av metaller i mark—vattensystemen, framför allt i södra Sverige. Också längre norrut har sur neder- börd rnedfört ökad urlakning av alumi- nium, järn och mangan, t.ex. i Härjedalen.

Det är svårt att bedöma utvecklingen av metallhalter i vatten och sediment vad gäller sjöar och vattendrag. Existerande tidsserier från vatten är ännu för korta för att ge besked om trender och en beräkning av vilken ut- veckling som kan väntas är förenad med stora osäkerheter. Undantag utgör järn och mangan där observationer i det nationella övervakningsnätet visar stadigt stigande värden. Det änns också uppgifter om skador på vattenlevande organismer till följd av ut- fällning av järn- och manganföreningar. På samma sätt som aluminium slammar dessa ämnen igen gälarna och äsken kvävs. Ut-

Lokalisering av fiberbankar som innehåller vecklingen är ett tecken På Störningar i kvicksilver i svenska sjöar och vattendrag. markens förmåga att hålla kvar ämnen som Flera fiberbankar kan förekomma har betydelse för markens ämnesomsätt- vid en markering. ning.

Källa: SNV Rapport 3164. Radioaktiva ämnen

Kämvapenprovema på 1960— och 1970-ta- let ledde till nedfall av radioaktiva ämnen i hela landet. Genom olyckan i kärnkraftver- ket i Tjernobyl i april 1986 fördes ytterligare

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

stora mängder radioaktivt cesium in över Sverige. Nedfallet drabbade främst mellersta Norrland. (Se Bild 3.18.)

Cesium tas upp av äsk. Gränsvärdet för cesium i sötvattensfisk, som är 1500 becque— rel per kg, överskreds 1987 i ca 14000 sjöar. Värst drabbat är fortfarande Västernorrlands län. Det är svårt att bedöma hur fort hal- terna av cesium 137 kommer att minska, men det tar troligen tiotals år innan cesiumhal- terna i alla sjöar har sjunkit under gränsvär- det.

Cesiunrhaltema hos äsk varierar mellan olika sjöar bl.a. beroende på vattnets omsätt- ningstid, sjöns näringsstatus och markför- hållandena i sjöns tillrinningsområde. I skogssjöar med lång omsättningstid och lite näring blir halten högre än i sjöar i jordbruks- områden med kort omsättningstid och goda näringsförhållanden.

Av undersökningar i Dellensjöarna i

Bild 5 .9 Cesiumhalter i fisk.

Becquerel/kg våtvikt

5 000

3 000

1 000

1986 88 90

Hälsingland framgår att cesiumhalterna ökade hos samtliga äskarter 1986—1989. Därefter har halterna sjunkit hos alla äskar- ter utom lake.

Skillnaderna i cesiuminnehåll mellan olika äskarter kan till stor del förklaras av äs- karnas val av föda. Cesiumhalten ökade snabbast i de fiskar som äter plankton t.ex. mört, siklöja, abborre och öring. Efter hand har halterna också ökat i gädda och lake.

Nu änns cesium 137 framför allt i sedi- menten och i bottenlevande organismer. En minskning av cesiummängderna sker där- för långsammare hos arter som stor abborre, öring, sik och lake som även äter botten- djur jämfört med mört och siklöja som främst äter plankton.

Omfattande forskning bedrivs kring ut- vecklingen av cesiumhalterna och effekten av kalium-, kalknings— och gödslingsåtgärder.

Utvecklingen av halten cesium i olika fiskarteri Dellensjöarna efter 'ljemobylolyckan.

Källa: SNV Rapport 3839.

Hur mår Sverige?

Grundvatten- tillgången varierar

Allt grundvatten blir förr eller senare ytvat- ten. Grundvattnets kvalitet och flöde är där- för av stor betydelse för ytvattnet. Grund— vatten används till dricksvatten, bevattning, processvatten och energilagring.

Kvaliteten på grundvattnet bedöms van- ligen med hänsyn till dess användning som dricksvatten. Vattenkvaliteten i närbelägna brunnar kan vara helt olika bl.a. beroende på vilket djup vattnet tagits från och varifrån vattnet i brunnen kommer.

Möjligheterna att utvinna grundvatten genom brunnar är mycket varierande bero- ende på jordart och berggrund. Nästan alla brunnar för enskild vattenförsörjning borras i dag i berg. Grundvattenkapaciteten i berggrunden varierar också avsevärt. Inom vissa områden med t.ex. gnejs och skiffer är kapaciteten mycket låg. Tillgången är där- emot god i sprickrik granit, sandsten och kalksten. I vissa skärgårdsområden i stor- stadsregionerna är det brist på vatten då ef— terfrågan överstiger tillgången på grundvat- ten.

Försurning Det änns grundvatten som är naturligt sura, men grundvattnet i hela landet är dess— utom påverkat av försurning på grund av luftföroreningar. Det gäller framför allt det ytliga grundvattnet (0—4 m. djup) som har påverkats kraftigt av försurning under 1900- talets senare hälft.

Även djupare grundvatten är i vissa fall påverkat av försurningen.

Försurat vatten är i sig inte farligt att dricka. Problem kan uppkomma genom att det sura vattnet genom korrosion angriper t.ex. vattenledningar och löser ut koppar i dricksvattnet. (Se även Kapitel 3, s.37).

Försurat grundvatten ökar också olika metallers rörlighet i marken vilket t.ex. kan medföra ökade aluminiumhalter i grund— vattnet.

Övergödning

Grundvattnet har påverkats av de ökade kväveutsläppen från gödsling inom jordbru- ket och från nedfall av luftföroreningar. I grundvatten analyseras kväve i olika former, eftersom höga nitrathalter gör grundvattnet olämpligt som dricksvatten. Höga nitrathal- ter påträffas främst i jordbruksbygder och i områden med sandjordar. Mer än 100 000 märmiskor i Sverige har dricksvatten med för höga nitrathalter.

Nitratförorening av grundvatten är en i tiden utdragen process. Dagens nitrathalter i djupare grundvatten, på mer än 20 meters djup, avspeglar därför i många fall inte fullt ut jordbrukets nuvarande kväveläckage. Om gödselanvändningen fortsätter i nuva- rande omfattning, förväntas nitrathaltema i det djupare grundvattnet öka genom att för— orenat ytligt grundvatten långsamt förs nedåt.

Fosforhaltema i det djupa grundvattnet är mycket låga liksom i det ytliga grundvatt— net i skogsmarker. I jordbruksbygder har förhöjda halter av fosfor påträffats. Fosfor binds hårt till partiklar och transporteras därför inte lika lätt som kväve ned till det dju- pare grundvattnet.

Saltvatten

Inträngande saltvatten änns främst i det djupa grundvattnet i berg i landets kust- områden samt i ett bälte mellan Stockholm och Göteborg.

Det salta vattnet kommer från början från haven, där såväl nutida (recent) som äldre (relikt) havsvatten från istidens Yol- diahav förekommer. Saltvatten tränger in dels på grund av att för stora mängder grundvatten tas ut ur bergborrade brunnar, dels på grund av att brunnarna är för djupa. Ökad vattenförbrukning i hushållen och be- vattning av stora gräsmattor (golfbanor) i områden med liten grundvattentillgång ökar problemen. Redan i dag har 20—30% av brunnarna i delar av Stockholms skärgård salt grundvatten.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Bild 5 . l 0 Grundvattentillgång.

Grundvattenkapaciteten i brunnari olika berggrund i södra och mellersta Sverige.

Stockholm

Göteborg

Kalmar

M_EDIANVÄRDEN | KARAKTERISTISK AV KÅNDA BERGBOR- REGIONEN RADE BRUNNAR _ > 7000 l/tim Stor grundvattentillgång _ > 3600 l/tim Måttlig grundvattentillgång 600—3600 Iltim Liten grundvattentillgång [:l ( 600 l/tim Mycket liten _

Källa: SGU 1977. grundvattentlllgång

Hur mår Sverige?

Bild 5.1] Försurat brunnsvatten. ANTAL BRUNNAR psn LAN

__ 0—1000

1001—3000

_ 3001—6000 _ 6001—

Uppskattning av antal brunnar som är starkt påverkade av försurning, totalt 70 000, enligt undersökningar 1985-l988.

Källa: Acid Magazine 6, 1988.

Salthalten i vattnet är i allmänhet inte hälsofaräg men vattnet smakar så illa att det inte kan användas för matlagning och dryck.

Fluorid

Fluorid kan förekomma naturligt i grund- vattnet i sådana mängder (mer än 1,3 rng/l) att dricksvattnet kan ge fläckar på tän- derna, utan att vattnet för övrigt innebär nå- gon hälsofara. Om fluoridhalten överstiger 6 mg/l bör det inte användas som dricksvat- ten, eftersom fluorid på sikt kan skada benstommen. Grundvatten med förhöjda fluoridhalter finns i stora delar av landet. I en del bergborrade brunnar i Bohuslän och Dalsland förekommer fluoridhalter över

6mg/l.

Förorening från punktkällor

Tippar och andra avfallsdeponier utgör en källa till förorening av grundvatten. Det gäl- ler både gamla deponier och sådana som fortfarande används. Höga halter av orga- niskt material, olika salter och vissa metal- ler kan lakas ut ur vattnet från avfallsupplag. Dessa föroreningar transporteras dels till grundvattnet dels ut till uppsamlingsdiken och vidare till sjöar och vattendrag eller till kommunala reningsverk.

Om föroreningarna når ned till berg- grunden kan de transporteras lång Väg i berg- grundens spricksystem. Detta utgör en risk för förorening av grundvatten även i långt bort belägna områden. Möjligheterna atti efterhand sanera förorenat grundvatten är begränsade.

En rikstäckande inventering har gjorts av 3 900 avfallsupplag som var i drift åren 1940—1970. Enligt inventeringen fanns det risk för att 10% av dessa upplag skulle kunna påverka vattentäkter. Risken för att sjöar och vattendrag skulle påverkas var större än risken för inverkan på grundvatten. Från den 1 januari 1991 har kommunerna ansvar för att alla typer av avfallsupplag invente- ras.

Avloppsvatten kan också påverka grundvatten, t.ex. genom att avlopp från en-

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

skilda hus inältreras genom marken, men detta bedöms för närvarande inte utgöra nå- got större problem, enligt kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar. Kom- munala avloppsledningar kan också läcka. Det är okänt om dessa läckor påverkar grundvattnet, men man befarar att läck- ande avloppsledningar kan bli ett problem i framtiden om de inte åtgärdas.

I Sverige änns ett stort antal täkter av na- turgrus, morän och berg. Många av dessa täkter är utbrutna och nedlagda, vilket in— nebär att det naturliga skyddet mot förore—

Bild 5.12 Kvalitet på grundvatten.

ningar försämrats och att skyddande jordla- ger är borta. I ett mindre antal täkter bryts naturgrus under grundvattennivån. Det änns inga studier av hur detta påverkar grundvattnet.

Det saknas också kunskaper om hur an- läggningar för värmeutvinning påverkar grundvattnet. Det änns mer än 100 000 an- läggningar för ytjordvärme, bergvärme och grundvattenvärrne. I många fall används antifrysvätskori ledningarna, Vätskor som in— nehåller tillsatser mot korrosion och som förhindrar påväxt av alger.

Grundvatten med förhöjda nitrathalter. Kartan visar enskilda brunnar med över 30 mg nitratkväve/l.

Källa: SGUs Brurmsarkiv.

Enskilda brunnar med salt grundvatten med mer än 100 mg klorid/|.

Enskilda brunnar med fluo- ridhalter som är högre än 1,3 mg/l.

Hur mår Sverige?

Ett mycket stort antal oljecisterner under mark främst för enskilda fastigheter utgör ett potentiellt hot mot grundvattnet i samband med att dessa cisterner åldras och rostar sön- der. Detta är en av de vanligaste orsakerna till att grundvatten förorenas av olja.

Trafik

Vid flygplatser med många starter och landningar per dag (Arlanda, Landvetter och Sturup) släpper flygplanen bl.a. ut stora mängder kolväten och oförbränd flygfoto- gen. Dessa ämnen bedöms på lång sikt kunna förorena grundvattnet. Detsamma gäller medel för att motverka isbildning och korrosion på flygplanen samt halkmedel som innehåller ammoniak och som används på banorna.

En annan riskfaktor är olyckor vid nriljö- farliga transporter på vägar där produkterna kan komma ut och förorena grundvattnet.

Tätorter

Tätorternas grundvatten påverkas av fyll- nadsmassor, ledningsläckage, korrosion av markförlagda konstruktioner samt infiltra— tion av förorenat regnvatten och snö (s.k. dagvatten) som inte leds bort i ledning. Minskad grundvattenbildning under asfalt och andra hårda ytor och olika former av dränering leder till sänkta grundvattennivåer och medverkar till förhöjda salthalter i grundvattnet. Tätorternas grundvatten i framför allt Göteborg och Stockholm är starkt påverkat av olika salter.

Uppgifter saknas om grundvattnets kva- litet i anslutning till olika industrier. Enstaka undersökningar finns redovisade i miljö- prövningsärenden. Risk för att grundvattnet påverkas änns troligen vid t.ex. metallverk och metallbearbetande industri, vid tung ke— misk industri och irnpregneringsverk.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Haven runt Sverige

Om samtliga länder kring Östersjön om— gående minskade sina utsläpp både till luft och vatten med 50%, så skulle det ändå ta 10—15 år innan Östersjöns vatten innehåller påtagligt nrindre mängder metaller, stabila organiska ämnen och vissa närsalter.

I många kustområden har vattnet för- bättrats tack vare rening av avloppsvattnet. Samtidigt har situationen förvärrats längre ut från kusterna på grund av att förorenings- nivån där har ökat.

De största hoten mot våra havsområden ar:

> Övergödning, orsakad av fosfor- och kväveutsläpp. Omkring 40% av kvävetill- förseln till Östersjön korrrrner från luft- föroreningar, framför allt från trafikens avgaser, från olje— och kolförbränning samt från stallgödsel. För Sveriges del do- minerar jordbruket tillförseln av nä- ringsämnen via floder och avrinning från kustområden.

> Spridning av stabila organiska ämnen.

Av dessa kan vi bara idenitiäera en bråk- del och effekterna kanske visar sig först efter flera decennier. Mängden DDT och PCB i äsk och andra organismer har minskat sedan början av 1970-ta- let och har nått en relativt sta- bil nivå. Fortfarande har dock sill och strömming i Östersjön högre halter av dessa änmen än sillen i Skagerrak.

> Metallutsläpp — framför allt kadmium och kvicksilver samt, i Bottenviken, även arsenik. En kraftig minskning av de svenska kvicksilverutsläppen har lett till att antalet svartlistade vatten- områden längs våra kuster har minskat. En minskad tillförsel av näringsämnen kan öka de negativa effekterna av tung- metaller och andra giftämnen.

SUNDEN

SKAGERRAK

DE DANSKA

> Olja — inte bara från fartygstrafiken. 90% av oljeföroreningama kommer från små, spridda utsläpp. Den största källan är olja i flodvattnet, därefter konrrner ol- jekolväten i luften, framför allt från tra- äken.

> Utfiskning. Laxen har tidigare varit ho- tad av utäskrring och fångster av övrig äsk minskade under mitten av 1980-talet, men har sedan ökat igen. Risken för ut- äskning motverkas bl.a. genom kvote-

Bild 5.13 Havsomraden som omger Sverige.

BOTTENVIKEN

Bottniska viken är det gemensamma namnet för Bottenviken och Bottenhavet. Östersjön delas in i Finska viken, Rigabukten, Egentliga

Östersjön, Öresund och Bölthavet.

Hur mår Sverige?

ring av tillåtna fångster. (Se Kapitel 10, s. 25 7.)

Olika diup, salthalt och Lattenomsöttning

Havsområdena kring Sverige är sinsemel- lan mycket olika både vad gäller djup, salt- halt och vattenomsättning. Bottenvikens vatten har en mycket låg salthalt, endast en tiondel av Skagerraks. Även halterna av olika näringsämnen varierar kraftigt. Dessa

Bild 5.14 Ytströmmar i havet.

skillnader har stor betydelse för miljötill- ståndet i de olika havsområdena.

Skagerrak är en del av Nordsjön och har ett medeldjup på ca 200 m och en djuphåla ner till 725 m. Strömmar från både Öster- sjön och Nordsjön passerar Skagerrak som kan fungera som en ”sopgrop” för förore— ningar från brittiska öarna och kontinenten. Vattnet i Skagerrak omsätts på 3—6 måna- der.

Kattegatt, som också har en snabb vat- tenomsättning, ca tre månader, är vårt grun-

Källa: SOU 1990:88.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

daste havsområde, med ett medeldjup på Östersjön påverkas mer av floder och bara 25 rn. vattendrag än av det saltvatten som ström- Östersjön har en mycket långsam vatten- mar in via Öresund och Bältsunden. Samti— omsättning. Det tar 30—50 år innan allt vat- digt har saltvatteninströmningen stor bety- ten i egentliga Östersjön är utbytt. Medel— delse för syresättningen av bottnarna, efter- djupet för hela Ostersjöområdet är 55 rn, som skiktningen mellan salt bottenvatten och men det änns flera djuphålor. Den dju- mindre salt ytvatten bildar en spärr (halok- paste, Landsortsdjupet, går ner till 459 m. lin) som begränsar syreutbytet mellan skik-

Bild 5.15 Diuphålor i havet.

0—25m & 25_5o & 50_|oo 0100—200 .200—600 . > 600

Källa: Monitor 1988, SNV.

Hur mår Sverige?

ten. Denna skiktning finns i alla havsområ- 1978. I Gotlandsdjupet är'svavelvätehaltema den, men är avsevärt svagare i Bottniska vi- högre än någonsin under 1900-talet. ken, där salthalten är för låg för att hindra I Bottniska viken tar det 4—6 år för vatt- en cirkulation från ytan till botten. net att bytas ut och vattenomsättningen är Det sker ett relativt jämnt utflöde av yt- snabbare i Bottenviken än i Bottenhavet. ligt vatten från Östersjön. Däremot byts vat- Både Östersjön och Bottniska viken är kalla, tenmassoma på större djup ut endast vid från början näringsfattiga havsområden enstaka tillfällen. Något stort inbrott av salt- med få arter. Detta, tillsammans med den vatten till Östersjön har inte skett sedan långsamma vattenomsättmngen, gor att de

Bild 5.16 Avrinningsområden från vilka floderna får sitt vatten.

l Seine—landet Maas-_ och S:" Rhen-iandet— ', __ 4, Ems- och 'We'se'r-lan'de 5—Elbe-londet 6 Oder-landet'x' ' ”7 Wisla-landet; 8 Nentori-lande 9 Dvinu-londet 10 Neva-landet '— , 11 Botten-landet 12—Sydöst—londet V'l3 Sydväst-landet

14 Oslo-landet har,

Källa: SOU 1990:88.

Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust

är mer känsliga för föroreningar än t.ex. Nordsjön.

Belastning på havsmiljön

Kustområdena har störst inverkan på rrril- jön i Östersjöområdet, men vattendragen för också med sig föroreningar från avlägsna områden. Floder som når Östersjön samlar upp vatten från avrinningsområden som även omfattar-delar av Tjeckoslovakien, Ukraina, Vitryssland och Ryska rådsrepub- . liken. Däremot har Tyskland, trots en lång Östersjö-kust, förhållandevis lite flodtran- sporter till Östersjön. (Både Elbe och Rehn rinner ut i Nordsjön.)

Även luftföroreningarna från Nordeu- ropa har stor betydelse för miljösituationen i våra havsområden. Närmare 40% av kvä- vetillförseln till Östersjön och ca 35% av det kväve som når Skagerrak och Kattegatt kommer från luftnedfall på omgivande land- områden samt på havsytan. Traäkavga- serna i Västeuropa är en viktig faktor och f.d. Västtyskland står för en stor del av kväve- nedfallet.

När det gäller föroreningar som trans- porteras med vatten dominerar tillförseln med älvar och floder. Omkring 55% av fos- fortillförseln och ca 50% av det vattenburna kvävet till Östersjön kommer från Polen och Sovjetunionen, enligt uppgifter som har rapporterats till Helsingforskommissionen och som redovisas i denna rapport. Andra uppskattningar, t.ex. av Institutet för vat- ten- och luftvårdsforskrring (IVL), tyder på att dessa länders andel av fosfor- och kvä- veutsläppen kan vara betydligt högre. Det saknas mätdata över längre perioder från de olika länderna och det går därför inte att redovisa förändringar av utsläppsmängder.

En stor del av de vattenburna närings- ämnena kommer från jordbruksmarken, men skillnader i avloppsrening har också betydelse. Avloppsrening saknas i stora delar av nordöstra Euopa. I Sverige har 95 % av

hushållen avlopp som är anslutet till någon form av reningsverk och 75% är anslutna till mer utvecklade reningsverk som även har fosforrening. Kvävereningen är under ut— byggnad.

Den enskilda flod som tillför mest för- oreningar till Östersjön är den polska floden Wisla som för med sig lika mycket närings-

Tabell 5 .2 Kvåvenedfall från luf- ten till hela Östersjön, inkl. Bottniska viken och Västerhavet, dvs. Skagerrak och Katte- gatt, fördelat på ur- sprungslånder.

_ Östersjön

:,Totalt årligt armadan av kväve: _ 226 000 ton

ELÅE'd. Västtyskland ,, Polen " Sovjetunionen

590 länder

Västerhavet .,

Totalt årligt luftnedfall av kväve: 41 000 ton Andel av dessa kväveutsläpp:

; Nederlanderna Fd. Östtyskland Fronkri ke _ Polen Övriga länder

Källa: IVL.

Hur mår Sverige?

Tabell 5 .3 Ölika länders utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor till Ostersiön och Västerhavet*.

Ton % __ Ton % _ _

:: : _ _ kväve/är : fosfor/är *

;, Bottniska viken _

' Sverige __ 19 000 28 1 000 29 Finland " ' _ " 32 000 47 2 000 57 : Luftnedfall 1 7 000 25 500 14 _ SUMMA _ 68000 100 3500 100

—_ Bottenhavet _ __ ” _ _ _ Sverige * ' ' r ' 35500 30 ' ' ' 1 600 37 Finland 22 100 19 1 660 38 Luftnedfall 60000 51 1 100 25 '_ _

, SUMMA _ 117 600 100 4 360 100 , _

"Finska viken ' i ' ! , '" __ _ > T'?» :

Finland 16 300 _ 21 ' 860 16 Sovjetiinionen 57 700 76 3 990 76 Luftnedfall 2 100 3 41 0 8 SUMMA 2 ,, , ! 76100 100 :_ , 5 260 100

"Egentliga Östersiön, _ : —— '

i Rigabukten, Öresund ,_ ,

och Bälten ' _ * ' : i , "

—=: Sverige * __ 44300 * '6 ' 1 780 ' 5

Sovjetunionen 72 600 10 1 890 5

' Polen 109 90 ** 15 19 100 52 ' * F.d. Östtyskland 3 600 1 380 1 F.d. Västtyskland 1 6 400 2 2 370 6 Danmark ' _ 51 000 7 7 860 22 Luftnedfall 289 900 41 3 420 9 Kvävefixering 1 30 000 1 8 -— SUMMA _ _: ' , _ — ' 717 700 100 36 800 100

Kattegatt _ : i = , ' , ' ,— , : " ' Sverige ' "' "37000 ' 46 i ” ' 900 29 Danmark 1 8 000 22 1 900 61 Luftnedfall ' 26 000 32 ' 300 10 SUMMA , ' 81 000 100 3 100 100

_uiSkagerrak : ' — " , , _ [ " '

' Norge , ; 45 000 55 , _ 2 300 72 Sverige i ' 2 940 4 ' 120 4 Danmark , _ 2 600 3 31 0 10

":—:'*Siffrorna anger ärliga utsläpp rapporterade till Helsingforskommissionen under 1982—— '.n" Enbart Wsla. Verklig mängd uppskattas till 209 600._ ' Källa: Ambio nr 7 1990 och IVL.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

ämnen som hela tillförseln från Sverige. Mer— parten aV Wislas vatten anses så förorenat att det inte kan användas till industriproces- ser, än mindre till dricksvatten. Hela Polens befolkning, 38 milj. människor, finns inom Oders och Wislas avrinningsområden och det förekommer knappast någon avlopps- vattenrening.

I Sovjetunionen har det skett en viss minskning av utsläpp till sjöar och vattendrag som mynnar i Östersjön, men fortfarande sker stora utsläpp av orenat avloppsvatten. Arbetet med att bygga en stor damm utan- för Leninggrad, för att skydda staden mot översvämningar, stoppades när den nästan var klar, efter inhemska protester och oro i bl.a. Finland för att dammen skulle med— föra försämrad vattenkvalitet i hela Finska vi- ken.

Finland har som mål att rena avlopps- vattnet så att 90% av fosfor och organiska

Tabell 5 .4 Uppgivna vattenutsläpp av kväve och fosfor per person och år.

Fosfor _ "

Länder _ Kväve

_ , totalt totalt SVerige 8,5 0,26 finland 12,1 0,64 sovjetunionen 6,7 0,30 '$" Polen 3,4 0,58 , F.d. Östtyskland 1,8 0,19 F.d. Västtyskland 14,9 2,15" Danmark 45,0 7,00 "

Utsläpp per år 1982—1987 från betolk— * ningen som bgr inom avrinningsområdena : till egentliga Östersjön, Finska viken, Riga- bukten och Bälten enligt ländernas rappar-, ter till Helsingtorskommissianen,

Källa: SNV Rapport 3693.

Bild 5.17 Rening av hushållens avloppsvatten.

Andel av befolkningen som har avloppsledning ansluten till någon form av reningsverk.

% 100

90 80

70 OECD-

genomsnitt

60

50

40

30

20'

10

0

Canada USA Japan Frankrike Italien

Storbritannien

1: C _E _! vn >— :.- a. :a > 1: LI.

OECD Environmental Indicators 1991 och muntliga uppgifter om Danmark.

Källa:

Danmark

Finland Norge Sverige

Hur mår Sverige?

ämnen tas bort. Finland undersöker också förutsättningar för kväverening vid de större anläggningama.

I Danmark änns planer för att minska kvävetillförseln till haven med 50% och fos- fortillförseln med 80%. Åtgärderna är till stor del inriktade på jordbrukets utsläpp.

Kvävetillförsehr till Kattegatt från land— områden härör huvudsakligen från Sverige. Danmark dominerar när det gäller fosfor- tillförseln.

I Skagerrak svarar Norge för merparten av utsläppen av näringsämnen från land, varav en stor del kommer från Oslofjor- den. Ett omfattande forskningsprogram har nyligen inletts för att öka kunskaperna om miljösituationen i Skagerrak. Man vet att be- tydande mängder föroreningar ursprungli- gen kommer från Nordsjön och förs med Jyl- landsströmmen till Skagerrak.

Det änns ingen fullständig kartläggning av utsläppen av stabila organiska ämnen. I Bottniska viken har både Sverige och Fin- land stora skogsindustrier, som släpper ut or- ganiska klorföreningar. Det har emellertid skett en kraftig minskning av skogsindustrier- nas utsläpp från Iändema kring Östersjön och Västerhavet, med undantag för indu- strierna i sydöstra Östersjöområdet. Skogs— industrin svarar emellertid fortfarande för merparten av utsläppen av stabila orga- niska klorföreningari Östersjön. (Se även Tabell 5.10).

I Öresundsregionen änns dels ett inten-

sivt jordbruk, som kan medföra att rester av bekämpningsmedel läcker ut, dels en stor kemi-, läkemedels— och plastindustri, som kan medföra utsläpp av stabila organiska ämnen.

Under 1970-talet skedde en kraftig ut— byggnad av kemisk industri vid flera polska kuststäder. I Lettland är Ventspils en stor hamn för kemiska produkter.

När det gäller Nordsjön finns det uppgif- ter om att ca 3 ton PCB per år släpps ut i Nordsjön, men säkra data saknas. Enstaka händelser kan medföra stora utsläpp som när den brittiska oljeplattforrnen Piper Alpha sjönk i Nordsjön 1988. Olyckan medförde att över 5 ton PCB från plattformens transfor— matorer läckte ut.

Metallproblemen är störst längs kusten från Finska viken till Tyskland. Det gäller sår- skilt utsläpp av kvicksilver och kadmium från Sovjetunionen till Finska viken och från Polen till egentliga Östersjön.

Stora metallutsläpp till vatten har också skett i Bottniska viken från både svensk och finsk sida framför allt från Rönnskärsver- ken utanför Skellefteå och Outokuompo utanför Torneå.

Metalltillförseln till haven kommer i stor utsträckning från luften. Av de tungmetaller som når Östersjön kommer 50—90% från luften (naturliga källor ingår ej i beräkning— arna). Det saknas uppgifter om hur käl— lorna till luftnedfallet fördelas mellan de olika Iändema. (Se Tabell 5.16.)

Tabell 5. 5 R_apporterad tillförsel av metaller från floder till egentliga Östersjön, Finska viken, Öresund och Bälten, ton/år 1985.

' _, , Kvicksilver

Kadmium Bly

Koppar _Zink" Arsenik

Finland ' — 70,3 _, 10 50 100 20"' ,:Sverige— . » 0,2 '5 56 " ' 72 'f—SOVietunionen : 3,7 22 183 321 645

' 16 780 1 140 : Östtyskland 0,1 1 3 13 TrDanl'inark' * 0,4 *3

SUMMA känd tillförsel _ mo 39

Källa: Hav 90, SNV.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Övergödning ger syrebrist

Havets produktion av alger, den s.k. pri- märproduktionen, styrs av tillgången till sol- ljus, koldioxid och närsalter som fosfor och kväve. Vid övergödning ökar produktionen av alger och plankton, Vilket till att börja med även medför ökad äskproduktion, men fortsatt övergödning och stor algproduk— tion leder till syrebrist och bottendöd.

Problemen med övergödning beskrevs redan på 1800—talet från olika håll i Europa, men har ökat markant sedan 1950-talet. Havsområdena kring Sverige har ursprungli- gen troligen Varit näringsfattiga. Fram till slutet av 1970-talet ökade kväve- och fosfor— halterna starkt i hela Östersjöområdet, men de senaste åren har halterna stabilise— rats, med undantag för Kattegatt och Riga- bukten, där de fortfarande ökar.

Om man jämför tillförseln av kväve och fosfor på 1980-talet med tiden före sekelskif- tet, antas kvävebelastningen på Östersjön ha ökat ca 4 gånger och fosforbelastningen 8 gånger. Hälften av ökningen bedöms ha skett efter 1950. I Kattegatt antas ökningen ha varit 6 gånger för kväve och 10 gånger för fosfor. Belastningen på Bottniska viken har ännu inte fördubblats jämfört med det naturliga tillståndet. I genomsnitt tar en ku- bikmeter vatten i Kattegatt under ett är emot tre gånger mer näringsämnen än en ku- bikmeter vatten i Bottenviken.

Det sker också ett utbyte av näringsäm- nen mellan havsområden — framför allt av kväve. Kattegatt får ta emot stora mängder närsalter från Östersjön. Bottenvattnet transporterar samtidigt kväve och fosfor från Skagerrak till Kattegatt, men ännu större kvävemängder förs med ytvattnet i motsatt riktning.

Under flera decennier ökade fosfortill— förseln till havsområdena mer än kvävetill— förseln, men för närvarande ökar kvävetill- förseln snabbare än fosfortillförseln i Öster- sjön och Kattegatt. Tänkbara förklaringar till detta är utbyggnaden av avloppsrenings-

Tabell 5 .6 Kväve- och fosforbe- lastning på olika havs- områden.

Kölla Ton kväve ' Ton fosfor

,, per är per år BOTTNISKA VJKE N Jordbruk , __ 8 600 390 , Skogsbruk 34 500 1 300 ._ Sanitära avlopp j samt utsläpp från ,_

industrier 12 700 1 600 * Luftnedfall 77000 1 600

Kvävefixering 4 000 Ovrigt 38000

Å_TOTALT __ | 71 000

;éfreémnen ÖSTERSJÖN'

' Jordbruk 491 000 1 O 400 'gsbruk 37 000 2 000 " "fläm— avlo __ , ”samt utsläpp ran , industrier 1 93 000 , 30 500 __,— Luftnedfall 290 000 ' 3 800 Kvävefixering 1 30 00,0 ,Ovrigt 36000 1 700— _ 1__ TOTALT 1 1 75 000 48 000 jq'KArrEeArr OCH önssuno '_ Jordbruk & 79 000 l 1 00 *' Skogsbruk 7 700 130 i,,Sanitära avlo samt utsläpp an ' frier _ _ 32 000 _ 6 500

50000 * 750 : g * 11 100 210 * _" TOTALT _ 1 80 000 8 700 SKAGERRAK ;_ Jordbruk 29 200 Skogsbruk 8 500 ,__$anitöra' avlopp , - _ _ ,,samt utsläpp från ', industrier & 9 800 Luflnedfall 32 000 '_Ovrigt 3 200 TOTALT 82 600 Källa: IVL.

Hur mår Sverige?

Den mest dramatiska algblomningen i venska kustvatten inträffade försommaren 1988 då en giftalg (Chrysochromulina *,;polylepis) masSutvecklodes i ett brett bölte från Oresund och de danska Bälten, ut— med helo västkusten och längs den norska kusten till Hordaland.

Algerna producerade ett ämne som örgiftade fisk och bottendjur ner till 20 ' meters djup. Laxodlingor slogs ut. ! odling- arna dödades omkring TOO ton fisk i Sverige och ca 500 ton i Norge. Dess- utom dog fiskyngel utmed den norska kus— en.

Sedan algerna slagit ut den normala oron och faunan uppstod en massutveck- ing av blåmusslor och sjöstiörnor. När de

za 18 överg

Kvöve, ton per år

dog och föll till bottnen ledde nedbryt—

ningen tiil att en matta av svaveibakterier bredde ut sig på bottnarna. Den explosionsartade algblomningen förklaras av att en varm och fuktig vinter ; hade medfört större läckage av närsalter än normalt. Ett par månader före blom— ningen var kvävehalterna 80% högre och fosfothaltema 50% högre än normalt. _ Nör blomningen började i maj hadehal- terna sjunkit, men ytvattnet var varmt, spröngskiktet låg djupt och kväve från dju— pet—fördes upp till ytVattnet. Redan sommaren 1 989 var en del bott- * nor åter koloniserade. Havsbottnamos ekoé system har visat att de ibland snabbt kan

återhämta sig efter tillfälliga perioder

Fosfor, _ ton per år _,

_ soo tamme ” * ALGBLOMNING GRÖNA

_ _ rummen

Tillförsel—ov kvave och fosfor itll Laholmsbukten 1950—1989.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

med syrebrist och svavelvötebiidning. Men det förutsätter att syrerikt vatten förs ner. Våren 1990 ökade produktionen av i * ' samma giftalg som orsakade stora ska- dör 1988, men denna gång var koncent- ” '_ : ration—erna av alger betydligt lägre. Som- "5 maren 1990 försämrades syresituationen _, __ och i stort sett syrefria bottnar förekom i Södra Kattegatt under hösten. Under som- maren förekom tiskdöd utanför södra Norge och i västra Kattegatt utanför Dan- mark, men inte utanför den svenska kusten. Återkommande algblomningar och bottendöd har medfört att havskröf— , terna försvunnit i stora delar av Kattegatt, f 7 efter några år med stora fångster i början av 1980-talet. Syrebristen drev upp hovs- kröftoma ur deras bottenhålor och gjorde dem löttföngade vilket ledde till överfisk- ”*"9- _ _

Bild 5.19 Syresituationen i Kattegatt.

Sverige Kattegatt

Laholms- fy

Syrgashalter i bottenvattnet i södra Kattegatt i september 1988. När syrgashalten sjun- _ _ ker under 2 ml/l dör bottendjuren. " *

Källa: Ambio nr 3. 1990.

bukten Å

verk med fosforrening, ökat kväveläckage från jord- och skogsmark samt ökat kväve- nedfall från luften.

De dominerande källorna till fosforut- släppen i alla havsområden är hushållens av- loppsvatten och jordbruket. De stora kvä- vekällorna är luftnedfallet och jordbruket. I Bottenviksonrrådet är kväveläckaget från skogsmarken större än från jordbruksmar- ken.

Som följd av övergödningen har före- komsten av Växtplankton i södra Östersjön ökat med ca 50% sedan början av 1950-ta- _ let. I västra Kattegatt och i Öresund har

planktonproduktionen troligen fördubb- lats.

En kraftig ökning av växtplanton leder till att solljus inte kan tränga ner lika djupt som förr, Vilket hindrar produktionen på djupare vatten. Blåstång växte för 40 år se- dan utanför Öregrund på 11 m djup. Nu fö- rekommer inte blåstång under 8 m. En likar- tad utveckling finns på västkusten.

En annan viktig effekt av övergödning är minskad syretillgång på djupt vatten. De djur som lever på havsbottnen är helt beroende av växt- och djurmaterial som faller till bott- nen. När produktionen vid ytan stiger, ökar också ”regnet” av organiskt material mot bottnen, vilket ökar syreförbrukningen när detta material skall brytas ner. Sålänge det finns syre ökar mängden bottendjur, men när syret tar slut breder svavelväte ut sig, bot- tendjuren dör och fisken försvinner.

Vatten av olika salthalt skiktar sig och under det s.k. språngskiktet tillförs inte nytt syre sålänge inte vattnet blandas om. Det sker t.ex. vid kraftiga stormar som för in nytt syrerikt saltvatten till Östersjöns djuphålor.

Under hela 1980-talet förekom inga stora inbrytningar av syrerikt saltvatten från Kattegatt till Östersjön. Bottenområden som tidvis är syrefria har ökat i yta 10 gånger sedan början av 1960-talet. Döda bottnar förekommer i Finska Viken, egentliga Öster- sjön, Bälthavet samt Kattegatt.

Studier av syreförhållandena i Östersjön visar att syreförhållandena i Landsortsdjupet har försämrats i takt med att utsläppen av

Hur mår Sverige?

Bild 5.20 Bottenområden med syrebrist.

Utbredning av bottenområden dör bottnarna någon gång de senaste 20 åren varit utan syre eller bottenvattnet haft så låg syrgashalt att bottendjuren skadats.

Källa: SNV Rapport 3694.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

kväve och fosfor till egentliga Östersjön har ökat. På 300 meters djup är syrgashalten en tiondel av vad den var vid sekelskiftet samti- digt som salthalten är oförändrad.

Ovanför språngskiktet är däremot vatt— net mer syrerikt. På de mer grunda bottnarna i egentliga Östersjön har mängden botten— djur ökat fem gånger sedan 1920-talet. Där har också planktonproduktionen ökat mar— kant och det änns rikligt med föda för botten- djur. Även äskfångsterna har ökat, men detta beror inte enbart på ökad tillgång till äsk utan också på mer effektiva fångstme- toder.

Även i västkustens fjordar har syresitua- tionen försämrats. F jordama innanför Orust var i augusti 1990 i stort sett utan syre under 10— 12 meters djup. Stickprov från fjordarna norr om Orust visar att bottnarna också där helt saknar syre under 10 meters djup, men någon omfattande undersökning av dessa fjordar har inte gjorts.

I Bottenhavet år syfesituationen bättre än i egentliga Östersjön, men även där har syrgashalten sjunkit under 1900-talet. I Bottenviken finns inga direkta tecken på övergödning ute i havsområdet.

I allmänhet är det tillförseln av kväve som avgör hur stor alg— och planktonproduk- tionen blir i olika havsområden, eftersom det redan finns mer fosfor än vad som kan utnyttjas. För kvävefixerande alger som änns i Östersjön och skärgårdarna är det dock fosfortillgången som avgör tillväxten. I Bottenviken är det också tillgången till fos— for och inte kväve som avgör den totala produktionens storlek.

De viktigaste effekterna av övergöd- ningen av havsområdena kring Sverige är:

> Ökad produktion av plankton och alger. I Bälthaven, Öresund och västra Katte- gatt har årsproduktionen av Växtplank- ton fördubblats på 25 år. Produktionen har också ökat kraftigt i södra Öster- sjön. Algblomning med blågröna alger har blivit vanligare i Östersjön och Finska viken. Stora alger som blåstång har minskat i norra Östersjön och i La-

holmsbukten, som följd av sämre ljusför— hållanden.

> Sämre Siktdjup. I norra Östersjön har siktdjupet minskat med 2,5 3 m och vid kusten utanför Västervik är siktdjups- minskningen 4 m, från mitten av 1960—ta- let till slutet av 1980-talet.

> Ändrad balans mellan olika äskarter. Sillfångsterna i Östersjön är nu 8 gånger större än på 1940-talet. Torskfisket ökade också under en lång period, men trenden har vänt och syrgasbristen i djupvattnet hotar torskrommens kläck— ning i Östersjön, eftersom torskrom— men kräver både salt och syrerikt vatten. I Kattegatt har fångsterna av plattäsk och torsk minskat med 70% resp. 40% mellan 1960 och 1970-talen. 1978—1988 minskade trålfångsterna med 80%. ”Fiskrusningar” från områden med låg syrehalt är vanliga. Under slutet av 1980—talet har havskräftan praktiskt taget slagits ut i sydöstra Kattegatt.

> Förekomsten av bottendjur ökar i vissa områden och minskar i andra. I de delar av Östersjön där bottenvattnet är till- räckligt syrerikt har mängden bottendjur ökat, samtidigt som de minskat i områ— den med syrebrist. I Bottenviken är före- komsten oförändrad. Även i Kattegatt och Skagerrak minskar antalet bottendjur i områden med syrebrist.

> Syrebrist. Inflödet av syrgasrikt salt djupvatten från Kattegatt till Östersjön har sjunkit och syrgasen i djupvattnet förbrukas fortare än tidigare. Döda bot- tenområden utan djurliv täcker nu ca 100000 km2 av egentliga Östersjön, Finska viken, Kattegatt och Bälthaven. De utgör sammanlagt 35 % av bottenytan i dessa områden.

Hur mår Sverige?

Tabell 5. 7 Tillförsel av kväve och fosfor från Sverige till olika hav.

KVÄVETILLFÖRSEI. Bottniska Engentliga Öresund Kattegatt Skagerrak Källa viken Ostersiön ,

Tillförsel till sjöar och ' och vattendrag 69 242 47 072 9 076 37185 3 916 Utflöde i havet 50 500 27 800 6 450 33 800 2 400 Retention (%) 27 41 29 9 39 Naturlig tillförsel 33 400 8 800 7 700 700 Av människan orsakade utsläpp kust 4 000 9 700 2 600 500 Av mönniskan orsakade = ' * __ utsläpp inland ' 1 6 700 25 500 26 300 1 700 TOTAL tillförsel till havet 54 100 44 000 36 600 2 900 Köllors bidrag till totala , * ' _ ' , * ; . i * — & ” _, tillförseln till havet: , , _ V ' — _ * industrier —- 1 400 __ 580 65 Kommuner och glesbygd — l 0 900 * 7 51 O 375 Jordbruk — 1 9 000 1 3 000 1 585 Skogsbruk -— 700 _ _ 1 160 65 Atmosfäriskt nedfall på sjöytor 3 200 _ , 6 650 1 10 SUMMA tillförsel frön * ' * *, Å olika verksamheter 20 700 35 200 28 900 2 200

; FOSFORTILLFÖRSEL Bottniska E_gentliga Öresund Kattegatt Skagerrak Källa viken Ostersiön Tillförsel till sjöar och , __ vattendrag 3 600 1 310 115 1 200 100 Utflöde i havet 2 100 720 1 15 600 74 Retention (%) 42 45 0 50 26

_ Naturlig tillförsel 1 670 290 280 * * ' * 35 __ Av människan orsakade ' _ ' * utsläpp kust 520 900 230 45 _ Av människan orsakade * ' utsläpp inland 41 O 610 320 40

TOTAL tillförsel till havet 2 600 1 800 ' 830 _ 120

Köllors bidrag till totala tillförseln till havet: ' ;”lndustrier _ * * —— . 425 60 9

Kommuner och glesbygd -- 665 300 » __ _*'_ 43” *,,lordbruk — ' 360 145 *32 ', Skogsbruk -- 0 5 0 ** f_*Atmosföriskt nedfall på sjöytor -- 60 40 1 i : SUMMA tillförsel från *. olika verksamheter 930 1 510 550 85

, Uijdelning på källor saknas för Bottniska viken. | möngdema ingår inte nedfall på havsytan av osfor och kväve från luftförorenin ar. Ton/ör i genomsnitt för perioden 1 982—l 987. Jord- brukets andel kan vara överskattad e ersom naturligt läckage inte dragits bort. , , , _, _ _

Källa: SNV.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Svenska utsläpp av näringsämnen

Svenska utsläpp av kväve och fosfor till vat- tendrag och kustområden utgör bara en liten del av den totala tillförseln till havsområ- dena omkring Sverige. De svenska utsläppen till egentliga Östersjön bedöms ha en rela- tivt sett liten betydelse för övergödningen i det öppna havet, men kan ha stor betydelse i våra egna kustområdena. I hela Östersjön, inkl. Bottniska viken, svarar Sverige för 10% av fosfortillförseln och 21% av kvävetill- förseln via floder och kuster samt för S% av kvävenedfallet från luften. För Västerhavet är motsvarande andel 18% för både kväve och fosfor från vattendrag och kustutsläpp samt S% av kvävedeposition från luften. Totalt bidrar Sverige med ca 140 000 ton kväve och ca 5 500 ton fosfor per år från ut- släpp direkt vid kusten eller via flodtrans— porter. Närmare hälften av detta år naturlig tillförsel. Utsläpp från människors verksam- heter beräknas till ca 85 000 ton kväve och ca 3000 ton fosfor.

Näringsämnen förs ut med älvar och åar i betydligt större mängder än vad som släpps ut via reningsverk och andra källor utmed kusterna. Göta älv svarar ensam för ungefär hälften av det kväve som Sverige släpper ut i Västerhavet (luftkvävet är då inte inräknat).

Tillförseln av näringsämnen varierar också med vattenföringen. Ett torrår som 1976 förekom t.ex. mycket liten transport av kväve och fosfor från svenska vattendrag till Östersjön. Året därpå var vattenfö- ringen kraftig och fyra gånger mer närings- ämnen fördes ut. Variationer i nederbörds- mängder har så stor betydelse att det är svårt att avläsa effekter av rening av avloppsvat- ten mellan enstaka år. (Se även 5.116.)

Naturliga variationer gör det också svårt att exakt mäta kväve- och fosforutsläpp. De uppgifter som anges är ofta uppskattningar snarare än exakta mängder. Detta är också en förklaring till att mängduppgiftema va- rierar mellan olika källor.

När det gäller utsläpp av kväve med vat- ten till egentliga Östersjön, svarar jordbruket

och de kommunala avloppen för ca 40% vardera av de svenska utsläppen. I Bottniska viken dominerar naturlig tillförsel både kväve- och fosfortillgången. För Kattegatt kommer 45 % av kväveuteläppen från jordbruket och 20 % från avloppsnäten. När det gäller fosfortillförsel bidrar de kommunala avloppsutsläppen med 45% i Östersjön, 55% i Kattegatt och 50% i Ska- gerrak. Jordbrukens andel är 25—40%, me- dan industrierna står för 10—30%. Från det kommunala avloppsnätet kan tillfälliga ut- släpp, på grund av bräddning och läckage, i vissa tätorter tidvis medföra väl så stora ut- släpp som de från reningsverken. Kommunerna började bygga ut sina re- ningsverk under 1960-talet och antalet re-

Bild 5.2]. Utsläpp av fosfor och sy- reförbrukande ämnen från kommunala avlopp 'I 940- 'I 982 resp. 1940- 1 987. BC D 7, Fosfor, tusen ton tusen ton 100

1940 50 60 70 80 90

BOD7 är ett mätt på hur mycket syre förore- ningarna förbrukar och som därmed inte kan användas av växter och djur i vattnet. Aven utsläppen av BOD7 har fortsatt att minska, men det saknas jämförbara sam- manställningar för BOD7 efter 1982.

Källa: SNV.

Hur mår Sverige?

ningsverk fortsatte att öka kraftigt under 1970-talet, efter det att statsbidrag för re- ningsverk införts 1968. I dag är avloppen från tre av fyra hushåll anslutna till renings- verk som tar bort nästan all fosfor i avlopps- vattnet. 95 % av hushållen har någon förrn av rening. Bristen på fosforrening gäller fram- för allt bostäder i glesbygder och fritidshus och motsvarar sammanlagt avloppsvatten från hushåll med 1,5 milj. människor.

I många kustsområden har utbyggnaden av reningsverk medfört att vattenkvaliteten förbättrats, det gäller inte minst Stock- holms inre skärgård, även om vattnet där fortfarande är tydligt påverkat av övergöd- ning. Samtidigt kan en del effekter av över- gödning iakttas längre ut i havet.

De kustavsnitt som är mest påverkade av övergödning är Laholmsbukten, Skäldervi- ken och Hanöbukten.

Vid det första reningssteget (biologisk rening) tas 20% av kvävet bort. Försök med särskild kvävereduktion pågår vid ett fyr- tiotal reningsverk. Målet är att minst hälften av kvävet skall tas bort vid reningsverken i Skälderviken, Öresund och Hanöbukten se- nast 1992. För Laholmsbukten är kravet 75—80% kvävereduktion. Flera av renings- verken klarar 50% kväveminskning och en utbyggnad pågår. Det största verket väntas vara klart under 1992 och bedöms klara

Tabell 5 .8 Kostnader för att minska kväveutsläppen.

kr/kg kväve Återställa våtmarker 4— 25 Reningsverk 35— 60 Gödsellagring 30— 70 Plantering av fänggrödor 10— 50 Kväverening av rökgaser 45 —1 80 Avgasrening på fordon

20— 50

Källa: SNV och Lantbruksstyrelsen.

60—70% minskning de första åren och 75% kvävereduktion från 1996.

Olika försök pågår för att minska läck— age av näringsämnen från jordbruket. De åt- gärder som hittills har beslutats väntas minska kväveläckaget från jordbruket med ca 30%. Naturvårdsverket och lantbruks- styrelsen bedömer att det går att nå betydligt längre.

Akermarken i norra och mellersta Sve- rige har i allmänhet betydligt lägre läckage än åkrarna i södra Sverige. Samtidigt prövas möjligheterna att återställa gamla Våtmarker, eftersom våtmarker kan fungera som kvä- vefällor. Försök i vissa områden pekar mot att våtmarksfällor kan vara ett billigt sätt att minska kväveutsläppen från t.ex. jordbruks- och skogsmark. Ett av de billigaste och mest effektiva sätten att minska kväveläck- aget är att hålla åkermarken bevuxen un- der höst och vinter.

I Blekinge skärgård har fosforutsläppen ökat med 50% sedan 1983 på grund av nya äskodlingar. Ökningen motsvarar de mins- kade utsläppen från de kommunala renings- verken.

Vid den norra delen av Smålandskusten anses äskodlingar medföra ökad risk för övergödningseffekter, medan situationen i Gryts skärgård mer liknar den i öppna havet. Även där kan dock fiskodlingarnas bidrag till närsaltbelastningen vara betydande. Trosa—Oxelösundsområdet vid Sörrnlands- kusten är kraftigt påverkat av närsalter, me- dan området Askö—Landsort hör till de mindre belastade områdena utmed Öster— sjökusten.

Längre norrut ökar skogsindustriemas betydelse för förekomsten av syrebrist ge- nom utsläpp av organiskt material. Exem- pel på sådana kustområden är Karlholmsfjär— den i Upplands län samt Sundsvalls— och Örnsköldsviksområdena i Västernorrlands län.

Hur mycket närsalter klarar haven?

Det änns ännu inga beräkningar av den kri- tiska belastningen för näringsämnen i olika havsområden, dvs. hur mycket närsalter

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

som haven klarar utan risk för övergödning. Överenskommelsema inom Helsingfors— kommissionen och Nordsjökonferensen an- ger att utsläppen skall minska med 50% un- der perioden 1985—1995. Enligt de uppskatt- ningar som gjorts av naturvårdsverket och Institutet för vatten och luftvårdsforskning, räcker inte det för att återställa balansen. Mängden kväve och fosfor som på grund av människors aktiviteter förs till Östersjön, skulle på sikt behöva minska med 70—80%.

Stabila organiska ämnen

Stabila organiska ämnen är det andra stora hotet mot haven. Särskilt de som innehåller klor eller brom. DDT, PCB och dioxiner var länge i centrum för miljödebatten. Dessa änmen, som bryts ner mycket långsamt el- ler inte alls, sprids över hela jorden. De är dessutom ofta fettlösliga och ackumuleras i biologiskt material. Koncentrationema ökar i kalla områden, där nedbrytningen är än sämre. I t.ex. norra Canada har man funnit PCB i inuit-kvinnomas bröstmjölk.

Samtidigt tillförs nya ämnen som liknar DDT och PCB. Exempel på detta är flam- skyddsmedel (polybromerade difenylet— rar), som nu återfinns i sälar i Norra ishavet.

Dagens analysmetoder kan bara identi— fiera en liten del av de stabila organiska mil- jögifterna. När man mäter den totala mängden av sådana ämnen, som innehåller klor eller brom, visar det sig att bara någon procent kan härledas till kända ämnen. Ett annat problem är att kunskaperna om ef- fekterna av olika reningsåtgärder är dåliga. Eftersom det finns många varianter inom varje ämnesgrupp, är det svårt att avgöra om de ämnen som har störst miljöeffekter också är de som tas bort vid reningen. Bristen på kunskaper i kombination med miss- tänkta miljöeffekter gör riskerna med stabila organiska ämnen som innehåller klor och brom speciellt allvarliga.

De viktigaste källorna till utsläpp av sta— bila organiska ämnen är

> kemikalieanvändning, > förbränning, > gamla avfallsupplag,etc.,

> blekning av pappersmassa, > kemisk industri,

> metallindustri, > små spridda utsläpp från produkter som innehåller dessa änmen.

Under årens lopp har halterna av stabila or- ganiska miljögifter i havsmiljön byggts upp i bottensediment och levande organismer. Den mest uppmärksammade effekterna,

Bild 5.22 PCB i sill, strömming och sillgrissleögg.

Mikrogram PCB/g fett SILLISTRÖMMING

Karlskrona ' , (södra Östersjön) *

20

lO

Ängskörsklubb (södra Bottenhavet) 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86

Mikrogram PCB/g fett SILLGRISSLEÄGG

400

200

0 _ _ 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86

PCB i sill och strömming i södra Östersjön resp. södra Bottenhavet samt i sillgriss-

leögg.

Källa: Monitor l988, SNV.

Hur mår Sverige?

som misstänks vara orsakade av sådana ämnen, är skelettdeforrnationer och sterilitet hos sälar. Andra effekter är krökning av ryggraden och deformation av käkarna hos fisk (s.k. mopsskalle). Fiskarnas fortplant- ningsorgan påverkas och parasitangreppen på fisk ökar. Undersökningar visar att när utsläppen från skogsindustriema minskar, så minskar också skadorna på fisk i närheten av industrierna.

Sedan slutet av 1960-talet övervakas förekomsten av DDT och andra klorerade ämnen genom regelbunden provtagning och analyser av bl.a. fisk. Under de första åren efter DDT—förbudet märktes effek— terna tydligt.

Numera är DDT—mängderna i Östersjön och Bottniska viken bara en tiondel av vad som uppmättes 1970. Halterna av DDT och PCB i sill och strömming minskade först kraftigt, men har sedan stabiliserats. Det finns emellertid tecken på att DDT åter ökar något i Bottenviken. I mitten av 1980—talet ökade också DDT—mängden i sill i södra Östersjön — troligen på grund av att DDT-

användningen en tid återupptogs i Östtysk- land — men därefter har halterna åter mins— kat (Se Bild 5.25). Fortfarande innehåller le- ver från Östers jötorsk så mycket stabila or- ganiska miljögifter att levern inte får säljas som livsmedel.

När det gäller dioxiner visar prover från sälar från olika hav att halterna är på ungefär samma nivå i haven runt Sverige som i öv- riga havsområden på norra halvklotet. Ana— lyser av fisk visar att det finns en tendens till ökande halter från Västkusten, Via Östersjön upp mot Bottenviken.

Dioxiner är de giftigaste av de stabila or- ganiska ämnena som vi känner i dag. Dioxi- ner minskar kroppens försvar mot sjukdo- mar och ökar risken för cancer. Uppmätta halter av dioxiner i människor i Sverige vi- sar att spridningen är ganska jämn över landet. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, finns det en marginal till de mängder som kan ge hälsoeffekter. Dioxiner i bröst- mjölk har gett upphov till mycket debatt. Ammade spädbarn växer emellertid så snabbt att halten av dioxiner bara ökar obe-

__ _pa sålhonornas livmoder

Skelettskadori form av deformerade un- jfderkökar upptäcktes på skjutna gråsölar i stersjön redan l960. Långt senare, 571976, fann man förändringar i livmo- ? fidem hos vuxna sölhonor. Halterna av icksilver. kadmium, bly eller andra metal— ' r var inte så högaatt de kunde vara hu- i_f'vudorsakema. Man vet fortfarande inte helt säkert att DDT och PCB har orsakat kadorna, men misstankarna är starka, .;speci'ellt mot PCB. Samma typ av skador *Ä'T'återfinns i andra havsområden dörusölarna i;;har lika höga halter av PCB som i_Oster- ?sjön. Möngden DDT och PCB vari bör- jan av l970-talet ca 10 resp. 5 gånger

högre i tisk från Östersjön än från Västerha- ” vet.

Antalet gråsölar i Östersjön vari början

av 1890—talet troligen minst l 00000. N. räknar man med att det finns högst i 500 ,, gråsölar i Östersjön, varav l 000 vid den svenska kusten. Antal knubbsölar i Öster— sjön uppskattas till 250 och antalet vikare till ca 7 000.

Den omfattande söldöden i Vösterha vet i 988 orsakades av ett virus, som lik nar det virus som orsakar valpsjuka. Öm— ;. kring 60% av sölarna dag. Man vet inte " " om miljöstömingar bidrog till den höga dödligheten.

Året innan, 1987, fanns det omkring 7 000 sölar i Kattegatt och Skagerrak. Då hade sölstammen ökat en tid. På 'I 960-ta- *] let var antalet nere i 2 000. På l890-ta- , let beräknades antalet sälar i Västerhavet ' till ca l 7 000.

Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust

tydligt. Andra tänkbara riskgrupper är per- soner som äter mycket fet fisk och vissa yr— kesgrupper, som kommer i kontakt med transformatorbränder, då en del PCB kan omvandlas till dioxiner.

Enligt en nordisk expertgrupp är gränsen för ofarligt intag av dioxiner 35 pikogram per kilo kroppsvikt under en vecka (1 piko- gram = 0,000000000001 gram).

Bild 5 .23 visar schematiskt hur mycket fisk man kan äta utan att överskrida detta värde.

Varifrån kommer stabila organiska ämnen?

Dioxiner

Utsläpp av dioxiner sker dels vid sopför— bränning, dels vid olika metallindustrier. De dioxinutsläpp som vi känner till har mins-

Bild 5.23 Dioxin i fisk.

Intag gram/ vecka 2000 _ j_ , J ' Gädda ' Våxeh 70 kg 1500 ' (:j Barn 20 kg Torsk 1000 sm * ' * - oana— in 500 Strömming Vild lax 0 .:

Möngd fisk som motsvarar ett intag på unge— för 35 pikogram dioxin per kilo kroppsvikt.

Källa: Dioxin inpå livet, Källa 34, FRN.

kat kraftigt de senaste åren. Utsläppen från sopförbränning var ca 70 g/år innan krav på reningsåtgärder började införas 1985. 1992 skall mängden dioxiner från sopförbrän- ning vara nere i 4— 10 g/år.

Även skogsindustriernas utsläpp i avlopps- vatten har reducerats i takt med minskad an— vändning av klor i massaindustrin och ökad rening av avloppsvattnet.

Naturvårdsverket har kartlagt tänkbara källor till dioxiner och bl.a. funnit att avfalls- upplag med gammalt slam från kolelek- troder, som tidigare-användes vid klortill- verkning, utgör en betydande källa. Alla upplag är ännu inte spårade och det är inte klart vilken metod som kan användas för att minska risken för att dioxinema förs vi- dare.

Tabell 5.9 Utsläpp av dioxiner, g/ar.

Källa (utsläpp till luft då inget annat anges)

1987 19389

50—l OO

Avfallsförbrönnning '|0 Biltrafi—k 5—"I 5 5—l 5 Jörn- ochstölverka "IS—40 15—40 Metall och metallgjute- 5—20 5—20—— ner”l , f: J'cirn- och stålgjuteriera l—l 0 14 011... Cement- och kalkugnar 5—l 0 5—l 0 Skogsindustri 4—6 2—3

Skogsindustri (avlopps— i 5—30 5 vatten) Koleldade kraftverk l l Sjukhusugnarab l 0 10 Miljöfarligt avfall 2—6 24—6

Inga senare mätningar ön 1987. 5 Sedan i 987 harflera anläggningar tagits ur bruk, varför utsläppen är lägre än vad som uppges för i 989. , Mängdema ör ungefärliga och mötte med lite olika metoder, men skillnaderna är inte större än att jämförelser mellan källor och år kan göras. ' i

Källa: Hav 90, SNV.

Hur mår Sverige?

DDT

Sedan 1970-talet har insektsmedel med DDT varit förbjudna i flertalet länder i Nord- europa. Världsproduktionen av DDT var som störst 1960 med en tillverkning av 100000 ton per år. I Sverige användes då 70— 100 ton per är, framför allt inom jordbru- ket. DDT förbjöds i Sverige 1970, med un— dantag för bekämpning av snytbaggar i skogsbruket, där DDT Hck användas på dispens till 1974.

PCB

PCB (polyklorerade bifenyler) är en grupp ämnen som har använts i framför allt trans— formatorer, kondensatorer och plaster.

PCB började tillverkas i industriell skala på 1930-talet. Kring 1970 tillverkades enbart i USA och Japan cirka 50 000 ton PCB årli- gen. Samtidigt användes i runda tal 600 ton PCB i Sverige.

PCB har varit förbjudet i Sverige sedan 1979 för användning i ny utrustning. I gamla, större transformatorer och kraftkondensa— torer får det användas till utgången av 1994.

Enligt Nordsjökonferensen skall all an- vändning av PCB ha upphört 1995 eller allra senast 1999. Fortfarande kommer det dock att Ennas stora mängder i gammal utrustning som med tiden kommer att skrotas, t.ex. i gamla stridsvagnar. Tidigare har nämnts att när oljeborrplattformen Piper Alpha välte i Nordsjön kom det ut över 5 ton PCB.

Bromerade flamskyddsmedel

Bromerade flamskyddsmedel är ämnen som man befarar kan medföra allvarliga mil- jöproblem, även om direkta skador ännu inte har kunnat kopplas till dem. De används framför allt i elektronisk utrustning och tex- tilier. Den direkta importen av bromerade flamskyddsmedel är liten. Sannolikt tillförs Sverige betydligt större mängder i halvfabri- kat och färdiga varor.

Flera bromerade flamskyddsmedel är stabila och kan väntas ha egenskaper som på- minner om motsvarande klorerade ämnen, som vi vet är miljöfarliga. Ett exempel är

Bild 5.24 Organiskt bunden klor utanför massaindustrier.

0 0—50 . 250—500 & 50—l00 . 500—1 000 6100—175 . > 1 000 Ö 175—250 mikrogram per gram ”Husum a Köpmanlhölrrhså?! , &

a BOTTEN HAVET

samrueA D

; ÖSTERSJÖN

Organiskt bunden klor i bottensediment ut- med kustavsnitt med massaindustrier.

Källa: Monitor 1988. SNV.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

flamskyddsmedlet PBB (polybromerade bifenyler) som är uppbyggt på samma sätt som PCB. Ett annat flamskyddsmedel, PBDE (polybromerade difenyletrar) är an- tagligen ett större miljöproblem, eftersom analyser visat att PBDE återfinns överallt där man har sökt efter detta ämne. En del pro- ver tyder på att mängderna ökar, vilket san— nolikt speglar den ökade användningen. Det finns dessutom misstankar om att bro- merade dioxiner bildas vid förbränning av PBDE. (Se även Kapitel 7, s. 205.)

Övriga klorerade organiska ämnen De största mängderna klorerade organiska ämnen kommer fortfarande från massaindu— strins klorblekning, även om dessa utsläpp har minskat kraftigt de senaste åren. Mät-

ningar utmed kusten visar höga halter i bot- tensedirnenten utanför nuvarande och ned- lagda massaindustrier.

De svenska skogsindustriemas utsläpp av organiskt bunden klor har minskat från ca 19000 ton 1987 till drygt 14000 ton 1988 (mätt som AOX, adsorberbart organiskt bunden klor). Enligt hittills beslutade åt-

' gärder skall utsläppen från skogsindustriema

minska till 7 500 ton i början av 1990-talet och de bedöms kunna minska med ytterli- gare 75% fram till sekelskiftet. Utsläppen för varje ton blekt pappersmassa skall då ha minskat från ca 6—8 kg AOX i mitten av 1970-talet till ca 2 kg 1992 (som motsvarar 1 ,5 kg TOCl, där TOCl står för en annan mät- metod för organiskt bunden klor).

För sulfatfabrikernas pappersmassa från barrved blir utsläppen ca 2 kg AOX per ton

Tabell 5 .] 0 Uppmätta mängder organiskt bundet klor i avloppsvatten från olika verksamheter, mått som AOX (adsorberbart orga- niskt bunden klor).

Antal ' " Utsläppt mängd

anläggningar kg/är g/pers . Kommunala reningsverk _' _ . _, inlandsbaserade _49 8700 8,8 '_'; ' kustbaserade 42 _, 22 500 l0,9 Verkstadsindustri ' 18 378 ” Metallindustri 5 57300 Jörn- och stålverk 8 * ' ' ” Textilindustri 3 Tvättmedelsindustri , 2 Läkemedelsindustri ', ' 2, ' , Raffinaderier ut» ' 604 * ' Diverse kemisk industri 27 16 000 __,Avfallsupplag/lakvatten 2 , 102 Anläggningar för miljöfarligt avfall 5 . ' ' 100?ij Massa- och pappersindustri ' * ' ' , sulfatfabriker med blekning — " 9— 6048 000 ' sulfatfabriker utan blekning "2 724 sulfitfabriker med blekning 2 358 000 ' . sulfitfabriker utan blekning 'i 787 ' ' "pappersbruk 8 2 700 " 6 3600 mekaniska massafabriker

Källa: Hav 90, SNV.

Hur mår Sverige?

och för lövved ca 1 kg per ton, när hittills beslutade åtgärder har genomförts. Motsva— rande tal för suliitmassa är ca 1 kg AOX per ton massa.

Även om massaindustriema är den do- minerande källan förekommer utsläpp av or— ganiskt bunden klor också från kommunala reningsverk och från den kemiska industrin. Den kemiska industrins utsläpp håller på att kartläggas. I kommunalt avloppsvatten kommer ämnen med organiskt bunden klor i stor utsträckning från hushållens kemi- kalieanvändning och från klorering av dricksvatten.

Metallutsläppen har minskat

Metallhaltema i havsområdena runt Sve- rige ligger ofta betydligt över de naturliga bakgrundshaltema. Det gäller framför allt kadmium samt i vissa områden arsenik, kvicksilver och bly. Samtidigt är rappor- terna om direkta skador på djur och växter från metaller få. Förekomsten av metaller i havsmiljön är i allmänhet bättre känd — och därför också mer utförligt redovisad — än spridningen av stabila organiska miljögifter. Utsläppen av metaller har minskat kraftigt de senaste decennierna.

Metallföroreningar kan ha fått stor ut- bredning innan de upptäckts. Det kan även ta lång tid innan det går att säkerställa sam- band mellan förändringar i miljön och de käl- lor som har orsakat förändringarna.

I en del kustområden finns bl.a. musslor och fisk som irmehåller betydligt högre me- tallhalter än ute till havs. Kvicksilverhalter i fisk medför t.ex. att Gävlebukten fortfa- rande är svartlistad. Detsamma gäller rov- fiskar som gädda och abborre i Stockhohns inre skärgård. Utanför stora industriut— släpp förekommer också skelettskador på fisk i form av krökt ryggrad — skador som i en del fall kan kopplas till metallutsläpp.

Alla metaller är giftiga i höga koncentra— tioner, även om vissa i små mängder är livs-

viktiga för ämnesomsättningen, som Zink och mangan. Miljöeffektema varierar också med salthalten. Kadmium och zink har mindre giftverkan i Västerhavet än i Öster- sjön, där salthalten är betydligt lägre.

De giftigaste metallerna är i allmänhet de som är sällsynta i naturen. Jämför man med naturliga koncentrationer, är belast- ningen på olika havsområden relativt sett störst för kadmium, kvicksilver och bly.

Det är inte alltid som ett havsområde som tillförs stora mängder metaller också uppvisar höga halter i fisk och bottendjur. Grovt sett är metalltillförseln i allmänhet högre ju längre söderut i Östersjön man kommer, under det att metallkonoentratio- nema i organismer ökar norrut, med högst halter i Bottenhavet. Förklaringen är bl.a. att Bottenhavet är mindre näringsrikt än egentliga Östersjön. Förutsättningar för upp- tag av t.ex. zink och kadmium kan föränd- ras om tillförseln av näringsämnena minskar och om syrgasförhållandena i de djupare bottenområdena förändras.

En annan förklaring är att gamla utsläpp som finns upplagrade i bottensedimenten på- verkar upptaget i organismer. Det gäller t.ex. kvicksilver i fisk utanför Gävlekusten och arsenik i bottensediment i Bottenha- vet.

Det finns ännu inga säkra bedömningar av hur stora metallutsläpp som haven klarar utan störningar i ekosystemen. Naturvårds- verket har räknat ut hur mycket metallutsläp- pen skulle behöva minska för att tillförseln från människors olika aktiviteter sammanlagt inte skall öka halterna med mer än 50% över den naturliga bakgrundsnivån. För bly, som binds härdare i sedimenten och inte lika lätt kommer ut i näringskedjan, utgår na— turvårdsverket från att halterna i miljön kan öka med 200% samt för kadmium och Zink i Västerhavet (där salthalten är högre) med 100%, dvs. en fördubbling, jämfört med bakgrundsnivån.

Enligt Helsingforskommissionen är må- let att metallutsläppen från Östersjöstatema skall minska med 50% under tiden 1987—1995. Enligt Sveriges tolkning gäller

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Tabell 5.11 Metallbelastningen i olika havsområden från olika verksam- heteri länderna kring Ostersiön.*

Bottenviken Bottenhavet Östersjön Öresund + Kattegatt __szk , 0,6 2,3 1,4 Koppar 0,6 2,4 1,1 ', Kadmium 0,8 , ' _- * 69 _ ', * *” , 3,3 __ Bly 1,5 "7,0" , , , _ __ 7,2 Arsenik 0,1 0,3 0,4 Kvicksilver 2,5 5,3 _ 5,0 '..Nickel 0,3 0,4 _ _ 0,7 _ Krom 0,1 0,1 0,2

*"Jämfört med det som bedöms vara de naturliga halterna. Exempelvis skall "kadmium 6,9 i Ä Östersjön" läsas som att kadmiummängderna är 6,9 gånger större än den naturliga halten.

Källa: Hav 90, SNV.

Tabell 5.12 Minskning i procent för att nå ett totalt påslag som är mindre än 50% (1,5 ggr) av bakgrunden.*

Bottenviken _ Bottenhavet Egentliga Västerhavet

_ f ,, . Östersjön

Kvicksilver 80 80 90 ' 90 Kadmium 40 80 90 70 Arsenik (50 (50 (50 (50 " Zink 20 75 70 (50 5, Koppar 20 _ * & 50 ' __ 60 50 . Bly (50 50 * ' " 70 ' ' 70 __ Nickel (40 40 (40 (40 ? Krom (50 (50 (50 (50

: *ZFör b)ly är påslaget satt till 200% (3 ggr) och för kadmium och zink i Västerhavet till lOO% 99r- , * '

Källa: Hav90, SNV.

Tabell 5.13 Svenska metallutsläpp till vatten 1972-l988. Ton per år.

"Arsenik Bly Kad- Koppar Krom Kvick- Nickel Zink

, mium silver 1972 i 300 290 10 260 i 050 10 430 2400 _ _ 1977/78 760 80 6 100 250 2,5 90 2 000 : 1985 35 24 3 90 50 0,3 35 i 350 1988 9 20 2 75 40 0,2 30 800 '_'

' Utsläppssiffrorna från 1970-talet är osäkra, men ger en uppfattning om storleksordningen. _

Källa: Monitor 1987 och Hav 90, SNV.

Hur mår Sverige?

Bild 5.25 Kadmium, kvicksilver samt DDT i sill och ström- ming i olika delar av Öster- siön.

ÄNGSKÄRSKL BB

. UTLÄNGAN

* DDT/sDDT—kvot är ett mått på ursprungs- ämnets andel av den totala mängden DDT—substanser.

Källa: Monitor 1988, SNV.

KADMlUM, mikrogram/gram

HARUFJÄRDEN

3 , _

82 84 86

ÄNGSKÄRSKLUBB

2.,

82 84 86

LAN DSORT

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

KVICKSILVER, mikrogram/gram DDT/sDDT—kvot*

HARUFJÄRDEN HARUFJÄRDEN

010 __ _ 0,4

0,05 0,2

80 82 84 86 78 80 82 84 86

ÄNGSKÄRSKLUBB ÄNGSKÄRSKLUBB

,; _ __ _ __ 0,4

0,25» ' 0,20 0,15 0,10 0,05 i

0,

8

0,2

82 84 86 78 80 82 84 86

LAN DSORT LAN DSORT '

0,10 014 " ——

0,05 ? 80

0,10 _,

0,05

0,05

Hur mår Sverige?

det både luft- och vattenutsläpp. Vid Nord- sjökonferensen våren 1990 angavs en minsk- ning på 70% av den totala tillförseln av kvicksilver, kadmium och bly under perioden 1985—1995, under förutsättning att det finns teknik för att genomföra det.

När det gäller svenska metallutsläpp till både luft och vatten, har naturvårdsverket jämfört resultaten fram till och med 1988 med de etappmål som tidigare satts för 1995 och som ingick i den första aktionsplanen mot havsföroreningar. För utsläpp av kvick- silver och arsenik till vatten har målet redan nåtts eller överträffats och för många andra metaller har det skett en kraftig minskning av utsläppen sedan 1985 (se Tabell 5 .14 och Tabell 5.15).

Luftföroreningar från olika länder svarar för över hälften av de metallrnängder som, på grund av människors verksamhet, når haven. För bly är det över 90% .av belast— ningen i havet som kommer från luften, främst från bly i bensin.

Siffrorna i Tabell 5.16 är ungefärliga. Det är svårt att beräkna hur metallerna sprids.

Tabell 5.14 Reduktionsmäl för me- tallutsläpp till luft.* Minskning i procent.

När det gäller exempelvis kvicksilver är bakgrundsnivån och luftnedfallet över vissa delar av Östersjön till stor del okänd.

De svenska utsläppen av metallerna kvicksilver, kadmium och bly kommer fram- för allt från smältverk och metallverk samt, när det gäller bly, i stor utsträckning från tra- fiken. Fortfarande har utsläppen från Rönnskärsverken stor betydelse, trots en kraftig minskning av utsläppen. När det gäller utsläpp direkt till vatten dominerar läckage från gruvavfall och utsläpp från kommunala reningsverk.

Kvicksilver

Kvicksilvertillförseln till södra Östersjön är större än den till Bottenviken, men kvicksil— verhalten i strömming är högre i Bottenvi- ken. Det beror antagligen, som nämnts, på höga kvicksilverhalter i sedimenten från ti- digare utsläpp. Gamla fiberbankar som inne- håller kvicksilver finns bl.a. utanför Höme— fors, Husum, Örnsköldsvik, Sundsvall och Gävle.

Tabell 5.15 Reduktionsmäl för me- tallutsläpp till vatten.* Minskning i procent.

, ,, Mål Resultat Mål ,_ Resultat __ 19,95 't988__ ,_ 1995 1988 _"'__Arsenik 75 80 Arsenik 50 ' 70 ? Bly ,, 40 25 Bly 25 lO Jörn 20 ** Jörn O " Kadmium 60 50 Kadmium * 40 30 Koppar , 60 30 Koppar 40 , 10 _Krom ' 60 40 Krom " — ' : 05 0 , Kvicksilver 55 30 Kvicksilver 30 30 —Nickel ' _ ; 20,, ,_ 10 Nickel O O __Vanadin ' _O__ ', _ 5 " Vanadin , V __ 0 ** , _ Zink 45 35 Zink 65 30

* Enligt det första havsaktionsprogrammet ifrån 1985 nu 1995. _ . ** ej beräknat *_

Källa: Hav 90, SNV.

* Enligt första havsaktionsprogrammet från 1985 till 1995. , ' ** ej beräknat '*

Källa: Hav 90, SNV.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Försurning av mark och sjöar och läck- age från avfallsupplag kan på sikt även komma att påverka kvicksilvertillförseln till havet. Samtidigt kommer de direkta punkt- utsläppen från Sverige att fortsätta minska. (Se även Kapitel 3, 3.46 och Kapitel 7, s.203.)

Kadmium

Kadmium finns på samma sätt som kvick- silver i relativt höga halter i Bottenviken och Bottenhavet, trots att tillförseln av kad- mium är större ju längre söderut man kom- mer. En förklaring är att produktionen av djur och växter är större och sedirnente- ringen kraftigare i Östersjön.

Skillnaden i kadmiumhalter i plankton och sill(strömming) mellan Östersjön och Västerhavet förklaras i stort sett av salt- haltsminskningen. I blåmusslor, som växer snabbt i Västerhavet, sjunker halterna snabbare.

De svenska kadmiumutsläppen kommer framför allt från gruvavfall och metallverk. Dessutom tillförs åkerjorden kadmium från handelsgödsel, men det finns ingen be- räkning av hur mycket kadmium från han- delsgödsel som läcker ut till havet.

Kadmium är förbjudet inom många an- vändningsområden. De två största kvarva- rande kadmiurnkälloma är batterier och

handelsgödsel. (Se även Kapitel 3, s. 49 och Kapitel 7, s. 180.)

Bly

Belastningen med bly är lägst i Bottenviken och ökar söderut i takt med ökat luftnedfall, men blyhalterna i plankton är högre i Bot- tenviken än i egentliga Östersjön. Bly binds starkare än många andra metaller i sedi— menten. Därför är bly sannolikt ett mindre problem i Östersjön än i övriga havsområ- den, men uppgifter om blyets effekter i havs- miljön är än så länge osäkra och ibland motsägelsefulla.

Bly anrikas i blåmusslor, vilket kan ha betydelse i en del områden. Utanför Rönn- skärsverken har också ryggskador på fisk (homsirnpor) konstaterats, vilka troligen har orsakats av blyutsläppen.

För havet som helhet dominerar bly från luftutsläpp. Dessa har i Sverige minskat med 50% sedan 1975. Huvuddelen av blyutsläp- pen till luften kommer från blytillsatser i ben- sm.

Svenska vattenutsläpp av bly kommer framför allt från gruvavfall och kommunala reningsverk. Utsläppen från reilingsverken kommer troligen huvudsakligen från regn- vatten, och ursprunget är huvudsakligen bly från bensin även där.

Tabell 5 .16 Luftnedfallets andel av den totala metallbelastningen i olika havsområden i procent. Naturlig tillförsel ingår inte.

Öresund + Kattegatt

Bottenviken Bottenhavet Egentliga __ Östersjön ::iink ' 60 ,, 50 _ _ 56 , , 56 *,;åKO'ppar ' 88 ' 31867 * 3 50 å—Kadmium 87 ' 85 48 60 ';Bly 95 _ 94 97 93 (Arsenik 31 77 98 73 Kram 25 l 0 97 ' 66 .'ji'_Ni__c',_kefl" —— 25 36 95 ' , 50

:'**|_(Vicksilver 50 . t 54 ' * __ 50 __=_ 40

Källa: Hav 90, SNV.

Hur mår Sverige?

För bly, liksom för kvicksilver och kad— mium, gäller att tillförseln i olika varor och konstruktioner är betydligt större än utsläp- pen, vilket medför risk för spridning i miljön på längre sikt. (Se även Kapitel 3, s. 50 och Kapitel 7, s. 180.)

Zink

Zink förekommer i havsmiljön enligt samma mönster som kadmium. 65% av de svenska zinkutsläppen till vatten kommer från gruvavfallet. Andra källor är metallverk och dagvatten från regn och snö i tätorter (där det förekommer mycket förzinkat mate— rial). Tidigare zinkutsläpp från rayonindu- stn'n har minskat, dels på grund av reningsåt- gärder, dels på grund av att produktionen har minskat.

Tenn

Organiska tennföreningar kan medföra problem i havsmiljön, bl.a. vid odling av musslor och ostron. Problemet är i allmän- het lokalt i närheten av båthamnar. Vid F is— kebäckskil och vid Trosa/Askö-området finns samma typ av förändringar av mussel- skalen som i sydöstra England och som misstänks bero på organiska tennföreningar.

Den tennförening som återänns i skal— djur (butyltenn) kommer från båtfärg som används för att förhindra påväxt av alger på fartyngottnar. Sedan år 1989 är det förbju- det att använda färger som innehåller orga- niska tennföreningar till båtar som är kortare än 25 m.

Tabell 5.17 Svenska metallutsläpp till vatten 1988. Ton.

Kvick- Kad- , silver mium Bly Koppar Zink Krom Nickel Arsenik * Gruvindustri 0,01 0,1 2 2 30 2 Gruvavfall 1 5 35 600 Primärt metallverk 0,03 0,1 3 0,7 5 4 _ 8 Skrotbaserade metallverk (1 2 2 ' 1 Järn- och stöl- ' industri 0,02 0,1 2 2 30 10-15 (10 Ackumulator— ' _ ' industri (1 (1 Verkstads- och - ' , _behandlingsin ustri* 0,1 5 25 10 10 Elektronikjndustr? (1 2 iGlas- och "keramikindustri , (2 2 Kemisk industri 0,03 (1 (1 (1 (1 (1 1 'Garverier* 10 ,» Rayonindustri (1 60 (1 Kommunala _ _— reningsverk 0,1 0,2 5 20 45 3 10 Massaindustri ' SUMMA 0,2 2 20 75 800 40 30 ,9

_"* Uppskattningar för 1985. Källa: Hav 90, SNV.

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

Bild 5.26 Kadmium i fisk, alger och musslor.

BOTTENVIKEN BOTTENHAVE'I' ÖSTERSJÖN VÄSTERHAVE'I'

Kadmium, % av bakgrundsnivån

700

600

asu'smm'e

500 400 300 *'

200 ' 100

Kadmium,

mikro ram per 9 stans torrsu

3

VÄXIER ' OCH DJUR'

Kadmium, mikro ram per 9 torrsu stans

Kadmiumbelastning och kadmiumhalter i fisk, blöstäng och blåmusslor samt i sediment i olika havsområden. Halterna i det levande materialet är störst i Bottenhavet under det att be- lastningen jämfört med bakgrundsnivån är störst i Östersjön.

a"...

tillskott frön föroreningar naturlig halt i gamla sedimentlager

Källa: SNV Rapport 3696.

A = tillförsel från polska och sovjetiska floder ingår ej

"Skagerrak , '

Hur mår Sverige?

Arsenik

Arsenik bedöms bara vara en riskfaktor i Bottenviken. Arsenik är direkt giftigt för al- ger, som tar upp arsenik om det är brist på fosfor. Den stora källan av betydelse i Sverige är Rönnskärsverken. Utsläppen därifrån har emellertid minskat från 2 000 ton i mitten av 1960—talet till 6 ton 1989. Arsenik kan också läcka ut från arsenikförorenad mark vid anläggningar för träirnpregnering samt från virke som behandlats med arsenik. Gamla avlagringar i sediment är en stor källa till arsenik i havsmiljön.

Koppar, krom och nickel

Tillförseln av koppar varierar förhållande- vis lite mellan olika havsområden. Koppar— halterna i sediment är små i förhållande till den beräknade belastningen, vilket tyder på att belastningen är överskattad. I Öresund och Kattegatt är kopparhalterna i sill högre än i Östersjön, troligen på grund av kopparutsläpp i Öresund.

För krom och nickel är ökningen i sedmi- menten små eller inga alls, trots att tillförseln till haven beräknas vara 50—100% högre än den naturliga belastningen. vilket kan för— klaras av osäkra beräkningar. Hos plank— ton visar krom en avtagande halt från Bot- tenviken till Östersjön och därefter en ök— ning i Öresund—Kattegatt. Nickel ökar från Bottenviken och söderut både i plankton och sediment. men denna ökning har troligen naturligt ursprung.

Kopparutsläpp kommer till stor del från ytbehandlings— och elektronikindustrier, me— dan krom- och nickelutsläpp kommer från stål— och ytbehandlingsindustrier.

Olja från många mer

Olja i luften och oljeutsläpp till floderna svarar för en stor del av de oljeföroreningar som änns i havet. Därtill kommer oljeut- vinning till havs och utsläpp från fartyg.

Akuta utsläpp från olyckor kan medföra att stora vattenområden och kuststräckor skadas allvarligt för flera år, innan de återhämtar sig. Det gäller t.ex. Tsesisolycka i Stock- hohns skärgård 1977 och oljeutsläppen utanför Tjörn 1987.

Den totala tillförseln av olja till svenska havsområden uppskattas till mellan 30000 och 60000 ton per år. Omkring 40% kom— mer via vattendrag, från avloppsreningsverk eller industrier. Fatygstrafiken och luftned- fall av oljeföreningar svarar för ca 30% var- dera.

Till Nordsjön och Nordatlanten (som omfattas av Pariskonventionen) beräknas floderna föra med sig 50 000 ton olja om året. Därtill kommer 29000 ton enbart från läckage och spill i samband med utvinning av olja och gas till havs.

För hela Östersjön beräknas luftnedfal- let av oljeföreningar till 10 000—40 000 ton per år, vilket är betydligt mer än tidigare beräkningar kommit fram till. Oljenedfall från luften är till stor del omvandlade och oförbrända kolväten, som vanligen är mer giftiga än den ursprungliga oljan.

Det är stor brist på jämförbara mätdata över hur mycket olja som tillförs haven. De svenska utsläppen via floder uppskattas till ca 3 000 ton till svenska kustvatten. Upp- skattningarna av oljeutsläppen från de kommunala reningsverken varierar mellan 16 och 800 ton. Raffinaderiema svarar för ca 70 ton per år. Till detta kommer olja som förs med regnvatten, från bensinstationer m.m.

Utsläpp från fartyg är förbjudet, men fö- rekommer i strid mot gällande bestämmelser. Fartygsutsläppen har dock minskat sedan mitten av 1970-talet.

Även när det gäller effekterna av olja i havsmiljön saknas i mycket kunskaper. men det finns omfattande laboratorieförsök. Vid ett stort oljeutsläpp är vissa effekter up- penbara, t.ex. massdöd av sjöfågel och andra djur som lever utmed kusten och i ha- vet. Andra effekter kan kvarstå i flera år— tionden.

Skador från kontinuerliga, små och

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

spridda utsläpp som tillsammans blir mycket stora, är svårare att påvisa, utan att de där- för skulle vara mindre allvarliga. Musslor kan t.ex. överleva ett akut utsläpp genom att sluta sig under flera veckor, men klarar inte mindre, ständigt pågående utsläpp. Kro— niska utsläpp sprids huvudsakligen genom att oljekolväten binds till partiklar i vattnet och ansamlas i bottensedimenten.

I Östersjöns ytvatten är halterna av olje- kolväten dubbelt så höga som de halter som uppmätts i Nordsjön och tre gånger högre än i Nordatlanten. De halter som finns i Ös- tersjöns ytvatten skadar, men dödar inte, många organismer, om man utgår från effek- ter som observerats i laboratorieförsök.

I mer förorenade havsområden i andra delar av världen rrrisstänks skador på fiskägg och larver. Andra effekter, enligt laborato- rieförsök, är skador på fortplantning, beteen— deförändringar och genetiska skador.

Försök har också gjorts med att skapa modeller av ekosystem i behållare, som pla- ceras i havet. De visar att även låga halter av oljekolväten kan minska eller slå ut vissa arter.

Dumpning i havet förbjuden

All dumpning på svenskt vatten är i princip förbjudet sedan 1971. De enda undantag som har tillåtits är dumpning av mudder- massor.

När det gäller Östersjön har även andra länder upphört att dumpa annat än mudder- massor.

I Nordsjön dumpas fortfarande industri- avfall, avloppsslam och muddermassor, men dumpning av miljöfarligt industriavfall skall upphöra efter 1995.

Avfall och utsläpp från fartyg och oljeut- vinning medför en allvarhg nedskräpning av västkusten, framför allt de yttre delarna av Bohusläns skärgård. Det är mest plastmate- rial som flyter i land; tågvirke, dunkar, pre- senningar, etc. Enligt stiftelsen Håll Sverige rent kommer det skräp som kan identifie- ras sällan från Sverige.

Nedskräpningen på ostkusten har mins- kat radikalt de senaste 20 åren. Enligt Håll Sverige rent är nedskräpningen i Stock- holms skärgård numer ett relativt litet pro- blem. Anledningen till förbättringen är

Tabell 5.18 Olieföroreningar från fartyg i svenska och angränsande vat-

ten.

Antal/år 1976 1980 'iiålnrapp'orterade utslapp, 469 360 & Därav dokumenterade i 354 241 f? Lokalisering ,, ' — _ , _ *ls'körgård = , 105 * öl Utemskörs på svenskt vatten 130 iOS _, Till 51655 på internationellt vatten 114 67 Ursprung ” _ Tankfartyg—:p” " ' 33 8 Torrlastfartyg 16 . ,8 Övrigt 305 225— Källa: Kustbevakningen. 161

Hur mår Sverige?

ordnad sophämtning i skärgården även för fritidsbåtar, minskad nedskräpning från sjöfarten och enskilda människors ökade na— turvårdsansvar.

internationella Överenskommelser

Det internationella miljöarbetet har ökat kraftigt de senaste decennierna och ett tiotal överenskommelser reglerar hanteringen av föroreningar i havsområden som berör Sve- rige (Se Bild 5.27). Målen har blivit allt mer precisa, när det gäller att uttrycka krav på hur mycket olika utsläpp skall minska. Vid Ronnebykonferensen om Östersjön i september 1990 angavs i stället ett mål för tillståndeti miljön; nämligen att återställa Ös- tersjöns ekologi.

Enligt Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen skall utsläppen av när- salter till haven minska med 50% under pe— rioden 1985—1995. De åtgärder som rekom-

menderas av Pariskommissionen och Hel- singforskommissionen beräknas medföra en minskning med 20—30%. Flera länder be- döms få svårt att fullt ut uppfylla överens- kommelserna om närsaltreduktion.

För stabila organiska miljögifter har Hel- singforskommissionen som ett första steg kommit överens om att tillförseln till haven skall halveras till 1995, jämfört med 1987. N ordsjökonferensen har motsvarande mål för perioden 1985—1995.

Helsingforskommissionen anger också att utsläppen av organiskt bunden klor (AOX) från skogsindustriema inte får överstiga i genomsnitt 1,4 kg per ton massa (2 kg per ton barrvedsmassa och 1 kg per ton lövvedsmassa). Pariskommissionen har beslutat om strängare krav; högst 1 kg AOX per ton för tillverkning av all sorts massa. Enligt den nordiska handlingspla— nen mot havsföroreningar skall utsläppen av AOX ha halverats omkring år 2000, räknat per ton massa. Naturvårdsverket anser att detta kommer att kunna uppfyllas.

När det gäller metaller har Helsingfors-

Tabell 5.19 Dumpning i Nordsiön och Nordatlanten 1988 enligt rappor- ter till Oslo-kommissionen, tusen ton.

”industriavfatt

rankrike

.d . Vösttysldand

torhritannien

ingen dum nin Dumpning

Källa. Osoom 16/10/2—E, 1990.

n git sandsugnmgsverk. Uppgifter

Kapitel 5 Vatten, siöar, hav och kust

kommissionen också angett målet att utsläp- pen till Östersjön skall minska med 50% under perioden 1987—1995. Sverige tolkar detta som att minskningen gäller både luft— och vattenutsläpp, eftersom luftutsläppen svarar för en stor del av tillförseln till havet.

Nordsjökonferensen beslutade våren 1990 att utsläppen till vatten av metaller skall minska med 50% 1985—1995 och samma mål skall vara nått för luftutsläpp senast 1999. För några metaller, kvicksilver, kadmium och bly, skall utsläppen både till luft och vat- ten minska med minst 70% mellan 1985 och 1995.

Bild 5.27 Internationella överenskommelser.

Konventioner och överenskom- melser inom havsmiljöområ- det samt vilka områden och vilka frågor de omfattar. Dess- utom förekommer ett omfat- tande nordiskt samarbete.

lfonventionl , överenskommelse &; Öresunds- . ,, kommissionen Kommittén för ' Bottniska viken

, Köpenhamns- ' avtalet

" , .a. i Helsingfors- _ _ 9". : _ konventionen

Bonn- _ N rd _—__n överenskommelsen (: 5 o , _ , ' Nordsjö- konferensen ' * 7 Paris- Nordsiön och konventionen Nordatlanten Oslo- * ' konventionen : London— _ ”label, ,_ , konventionen

konventionen . __, MFA : miljöfarligt avfall. Källa: Hav 90, SNV.

Enligt naturvårdsverkets bedömning kommer Sverige att kunna klara en 50—pro— centig reduktion av luftutsläppen, med un- dantag för nickel. För att nå en 70-procentig minskning av kvicksilver och kadmium be- hövs ytterligare åtgärder utöver de som ingår i hittills beslutade program. För kadmium- utsläpp till vatten kan det vara möjligt att minska utsläppen med 50% till 1995 och med 70% till år 2000, men det bedöms vara svårt att klara en halvering av vattenutsläp- pen av bly, koppar och zink utihån hittills be- slutade program.

Inom ramen för Helsingforskommissio-

Hur mår Sverige?

nen finns också rekommendationer om ut- släppsbegränsningar vid oljeutvinning i Östersjön. Överenskommelsen förutsätter atten eventuell framtida oljeutvinning sker genom att både olja och produktionsvatten via rörledningar förs i land och renas där. För oljeutvinning i Nordsjön är kraven be- tydligt mindre långtgående.

För sjöfarten finns också konventioner där Östersjön anges som speciellt känligt om- råde, vilket innebär att fartygstrafiken där måste uppfylla strängare regler än i t.ex. Nordsjön.

Londonkonventionen mot dumpning från 1972 är en global konvention som för- bjuder dumpning till havs av avfall som in- nehåller kvicksilver, kadmium, stabila orga- niska föreningar,olja, m.m.. Enligt kon— ventionen krävs tillstånd för att dumpa avfall som innehåller t.ex. bly, koppar, arsenik, cyanider och bekämpningsmedel. Avtalet förbjuder också förbränning av avfall till havs efter 1994, men i praktiken har detta re- dan upphört. I november 1990 beslutade konventionsstaterna om stopp för dumpning av miljöfarligt industriavfall i Nordsjön ef- ter 1995.

Oslokonventionen reglerar också dump- ning, men till skillnad från Londonkonven— tionen omfattar Oslokonventionen enbart Nordsjön (inkl. Skagerrak och Kattegatt) och Nordatlanten. I Oslokonventionen in- går också sjöar och vattendrag, som inte be— rörs av Londonkonventionen.

Den svenska lagstiftningen går längre än Londonkonventionen och Oslokonventio- nen. Sedan 1971 är i princip all dumpning förbjuden på svenskt vatten. Undantag med— ges i praktiken enbart för muddermassor. Enligt svensk lag är det också förbjudet att exportera avfall för dumpning i andra havs- områden.

Hur mår Sverige?

Miliön i fyra delar av Sverige

Sydvästra Sverige 166 Sydöstra Sverige 170 Mellersta Sverige 172 Norra Sverige 174

_

Hur mår Sverige?

_ ilj ösituationen i Sverige ' ' har i tidigare kapitel beskri— vits utifrån var olika för- ) oreningar förekommer, i

" luft, mark och vatten.

Den kan också beskrivas utifrån ett geogra- fiskt perspektiv. I detta kapitel sammanfat— tas de viktigaste miljöfrågorna i fyra olika re—

gioner:

> Sydvästra Sverige, inkl. Vänern och om- rådet-väster om Vättern samt västkusten och Öresund.

> Sydöstra Sverige, inkl. Vättern och södra delen av egentliga Östersjön.

> Mellersta Sverige, dvs. Värmlands, Öre- bro, Sörmlands, Uppsala, Västmanlands, Stockhohns, södra delen av Gävleborgs och hela Kopparbergs län, samt norra de- len av egentliga Östersjön.

> Norra Sverige, dvs. norra delen av Gäv- leborgs län, hela Jämtlands, Västernorr- lands, Västerbottens och Norrbottens län, samt Bottniska viken.

Sydvästra Sverige

De områden i sydvästra Sverige som är mest påverkade av olika föroreningsproblem är Ringsjön, Lahohnsbukten, Hisingen, Skånes västkust inkl. Malmö, Landskrona och Helsingborg samt triangeln Göteborg —Vänersborg/Trollhättan _Lysekil/Stenungsund.

I sydvästra Sverige finns det 426 särskilt skyddade områden (3 nationalparker och 423 naturreservat) som omfattar sammanlagt ca 65 000 hektar.

Kustvatten och hav

Västkusten tillförs föroreningar från skogs- industri och petrokemisk industri i Sverige, från industrier i södra Norge samt från

andra länder, som Storbritannien och västra Tyskland. Föroreningar från kontinenten och de brittiska öarna när Sverige med vindar och havsströmmar.

Övergödningen av vissa havsområden har lett till effekter som massutveckling av al- ger, syrebrist och utslagning av bottenfau- nan. Tidvis förekommer även massproduk— tion av giftalger, fiskdöd, förstörda bad- stränder och skador på fiskodlingar. På väst- kusten är jordbruket den dominerande käl- lan när det gäller tillförsel av kväve från vat- tendrag. Fosfor, som också är ett närings- ämne, tillförs havsområdet från flera olika källor.

I Kattegatt har bottnarna i vissa områ- den tidvis drabbats av syrebrist på grund av övergödning. Situationen i Lahohnsbukten och Skälderviken är särskilt allvarlig. Öre- sund är relativt kraftigt förorenat av både

Kapitel 6 Miliön i fyra delar av Sverige

industriella och kommunala utsläpp samt av närsalter från jordbruket. Även i andra kustvattenområden har övergödningseäek- ter konstaterats, t.ex. i en del havsvikar i Bohuslän.

I den yttre delen av Laholmsbukten och i Skälderviken har syrehaltema i bottenvatt- net varit låga varje sensommar och höst un- der 1980—talet.

I Kattegatts djupvatten är också syrgas- halten som lägst under slutet av sommaren och hösten. Under senare år har syrgashal— ten tenderat att bli allt lägre. År 1988 var si- tuationen extrem med kraftiga algblom— ningar av en giftalg (Chrysochromulina poly— lepis) i Kattegatt under våren, följda av ut— bredd syrebrist i bottenvattnet på hösten.

I områden med syrebrist har bottendju- rens biomassa minskat. En situation med sy— rebrist i bottenvattnet leder till att syrekrä- vande bottendjur flyr eller dör. I de havsom- råden där bottenvattnet är tillräckligt syre- rikt har mängden bottenlevande djur där— emot ökat.

Antalet partiklar i vattnet har ökat vilket leder till att solljuset inte tränger lika långt ned i vattnet som tidigare. Därför har ut- bredningen i djupled av stora alger minskat. l Lahohnsbukten har dessa alger gått starkt tillbaka medan trådalgema ökade kraftigt under åren 1952 till 1985, och då speciellt under 1970-talet.

Kvävebelastningen i Kattegatt och Ska— gerrak har beräknats till 6 gånger den natur- liga tillförseln, medan fosforbelastningen har beräknats till 8— 10 gånger den naturliga tillförseln. I Öresund är kvävebelastningen 4—5 gånger större än den naturhga tillförseln och fosforbelastningen 6 gånger den natur— liga tillförseln.

I Västerhavet skulle den av människan orsakade kvävetillförseln behöva minska med 70—80% för att man skall kunna uppnå förhållanden som kan betecknas som naturhga.

Den ökade kvävebelastningen i havsom- rådena beror framför allt på kvävenedfall från luftföroreningar och kväveläckage från jordbruksmarker. Dikning av våtmarker och

uträtning av vattendrag har också bidragit till att öka transporterna av närsalter till ha- vet.

Siöar och vattendrag

Försurning

I Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län är 50—75% av alla sjöar och vat- tendrag allvarligt försurade. Mahnöhus län är det enda länet som har få försurade sjöar och vattendrag.

I många av de försurade vattnen har fisk- arter som mört, lax och öring försvunnit. Sanrrna sak gäller för många arter av snäckor och insekter. Dessa arters försvin- nande är delvis en konsekvens av vattnets surhet men orsakas även av att vattnet inne- håller höga halter aluminium. De höga alu- miniumhaltema beror i sin tur på den kraf- tiga markförsurningen i sydvästra Sverige.

Kvicksilver

Kvicksilver är den tungmetall som hittills medfört de allvarligaste problemen i sjöar och vattendrag. Ett stråk av sjöar med höga kvicksilverhalter går från Vänern/Vättem- området mot västkusten. Även andra tung— metaller förekommer i förhöjda halter i vatt- nen i sydvästra Sverige.

Trots att utsläppen av kvicksilver till luft i Sverige har minskat kraftigt sedan slutet av 1960—talet har kvicksilverhalterna minskat bara i de sjöar där det tidigare förekom di— rekta utsläpp av kvicksilver till vattnet. ,

I försurade sjöar (inkl. de flesta som kal— kats) är kvicksilverhalten i gädda och abborre oftast så hög att dessa äskar inte bör ätas av människor. Däremot är kvicksilverhaltemai laxfiskar oftast inget problem från hälso- synpunkt.

På grund av lokala industriutsläpp var kvicksilverhalterna i fisk tidigare ett stort pro- blem i norra Vänern. Numera är situatio- nen påtagligt bättre och svarthstningen har, hävts. Någon minskning av kvicksilverhal- ten i iisk från skogssjöar har däremot inte

Hur mår Sverige?

kunnat registreras. Halterna tycks snarare ha ökat något under de senaste åren.

Övergödning

För jordbruksområdena i sydvästra Sverige är övergödningen (eutrofieringen) ett betyd- ligt större problem än försurningen. Över- gödningen av sjöar beror framför allt på jord- brukets använding av gödsel. Belastningen från tätorterna har minskat genom omfat- tande fosforrening av avloppsvatten i kom- munernas reningsverk.

Kvävehalten i sjöar och vattendrag har ökat i sydvästra Sverige under de senaste 20 åren. En fördubbling eller ännu större ökningar har konstaterats under de senaste 10— 15 åren. Det beror främst på det ökade nedfallet från luften vilket i sin tur framför allt beror på en ökad fordonstrafik i Sverige och andra europeiska länder. Det är oklart om just de ökade kvävemängdema orsakar störningar i sjöar och vattendrag.

Andra problem

I Malmöhus och Skaraborgs län har man upptäckt rester av bekämpningsmedel i flera vattendrag. Många planktonarter är mycket känsliga för rester av bekämpnings- medel och genom bioackumulation (an- samling av kemikalier och andra ämnen i bio— logiskt material) kan högre vattenlevande organismer som fisk drabbas.

Vattenregleringar har i många fall orsa- kat stora förändringar av den biologiska si- tuationen. De kan också förstärka andra miljöproblem som försurning, övergödning och igenväxning. I sydvästra Sverige är vat- tendragen i alhnänhet reglerade.

I vissa delar av sydvästra Sverige finns även problem med erosion. Stora mängder slam förs bort. Detta gör vattnet grumligt och ökar risken för övergödning. Följden kan bli omfattande skador på växt- och djurliv.

De viktigaste problemen i Vänern är hög kvävehalt, igenväxning av stränder och vikar, höga kvicksilverhalter i sediment och fisk samt utsläpp av organiska miljögifter. Detta

hotar artrikedomen, bl.a. har vissa fiskarter svårt att reproducera sig.

Tendenser

Situationen i ett stort antal av de försurade vattnen har förbättrats genom det omfat- tande kalkningsprogram som bedrivs av länsstyrelserna. Därigenom har många för- sumingskänsliga arter återhämtat sig. Ett exempel är den starkt ökade förekomsten av lax i vattendragen i Hallands län. Kalk- ningen bedöms också på sikt kunna bidra till rrrinskade kvicksilverhalter i fisk. Kalkningen minskar effekterna av för- surningen, men undanröjer inte orsaken. Om man utgår från föroreningarna, kan man inom de närmaste 30 åren inte räkna med att försurningen kommer att minska i de sjöar och vattendrag, som inte kalkas. Kvicksilverhalterna kommer att öka liksom kvävebelastningen om man utgår från de be- dömningar som nu kan göras. För att på- taghgt förbättra situationen krävs utsläpps- minskningar i norra Europa med ca 80% av såväl svavel som kväve och kvicksilver.

Skog och mark

Ödhngslandskapet domineras av åker. Strukturomvandlingen, mekaniseringen och specialiseringen i jordbruket har lett till att vissa brukningsformer och miljöer i stort sett försvunnit. Detta har medfört att antalet arter i olika naturtyper har minskat.

Av hagmarkerna återstår bara en bråk— del jämfört med för 40—50 år sedan. Ha- gama har successivt återgått till skog, ge- nom att de har fått växa igen eller planterats med skog. Samtidigt har en stor del av jord- brukslandskapets ”odhngshinder”, dvs. åker— .hohnar, odlingsrösen, stenmurar, träd- och buskridåer, småvatten m.m., tagits bort. Sammantaget har detta inneburit att od- lingslandskapet blivit mer enfomiigt och art- fattigt.

Vissa landskaps— och naturtyper blir allt mer ovanliga. De kvarvarande resterna isole— ras från varandra och och det blir svårare

Kapitel 6 Miliön i fyra delar av Sverige

för djur och växter, som är bundna till dessa områden, att föröka sig. I södra Sverige har också många lövskogar och blandskogar er- satts av planterade granskogar.

Inventeringar av barrskogen visar att till- ståndet i skogarna i sydvästra Sverige är avse- värt sämre än i landet som helhet. Det gäl- ler framför allt barrskogama i Skåne, Göte- borgs/Stenungsunds- området, norra Hal- land och delar av Älvsborgs län. Stora lokala variationer förekommer. Skadorna, som orsakas av luftföroreningar, är genomgående störst i skogsbryn, på höjdryggar och i andra utsatta miljöer.

Lövskogama i sydvästra Sverige är mindre skadade än lövskogama i Central- europa, när det gäller förekomsten av onormalt glesa trädkronor. Bokskogen kan emellertid visa tecken på att grenarna växer och förgrenas sämre, även om kronorna bara är måttligt glesare än tidigare. Särskilt ut- satt är bokskog i Malmöhus och Hallands län, speciellt på leriga och svårdränerade marker, där upp emot hälften av träden är påverkade.

Förekomsten av olika växter, som träd, örter, gräs och ormbunkar, i sydligaste Sve- rige har förändrats under de senaste 15—35 åren, speciellt i lövskogama. Arter som före- drar neutrala eller endast svagt sura jordar har i många fall minskat, medan många arter med förkärlek för kväverika miljöer tende- rar att öka, t.ex. brännässla och hundkex. Samma tendens kan anas för svampfloran. Orsaken till detta är försurning av marken och ökat nedfall av kväve.

Omfattande förändringar av den trädle- vande moss- och lavfloran har observerats i södra Sverige. Under de senaste 40 åren har ett flertal arter försvunnit eller blivit akut hotade. Det gäller särskilt lavar, som tar upp kväve ur luften (kvävefixerande).

Med tilltagande markförsuming minskar också tillgången på kalcium i marken. Det har starkt påverkat förekomsten av land- snäckor som minskat kraftigt på många håll i sydvästra Sverige. Det finns också tecken på att barrskador på gran och tall har med— fört en minskning av övervintrande barr-

skogsfåglar i denna del av landet.

Analyser visar att stora skogsområden i södra Sverige har ett pH—värde i marken som underskrider 4,4, dvs. den nivå där alumi— nium börjar skada rötterna. Totalt sett rör det sig om ca 300 000 hektar i sydvästra Gö— taland.

I Skåne, Halland och södra Småland har försurningen trängt långt ned i marken och påverkar ibland grundvattnet. Försur- ningen har medfört att markens lättillgäng- liga förråd av bl.a. näringsämnena kalcium och magnesium sedan 1950-talet har minskat med 30—70% i sydligaste Sverige.

I sydvästra Sverige beräknas nedfallet av svavel till 15—20 kg svavel per hektar och år. Det behöver minskas med ca 75% för att belastningsgränsen skall nås. ' Mycket tyder på att skogsmarken i vissa områden i södra Sverige närmar sig kväve- mättnad, vilket leder till markförsuming, kväveläckage och näringsobalans hos skogs- träden.

Den totala tillförseln av kväve i form av kväveoxider, nitrat, ammoniak och am- monium är i sydvästra Sverige 15—20 kg per hektar och år. I utsatta lägen, t.ex. i skogskanter, kan kvävenedfallet uppgå till 40 kg eller mer. I dessa delar av landet behö- ver tillförseln minskas med mellan 30% och 50%; mest i de kustnära områdena i sydväst. I sydvästra Götaland kommer en stor del av kvävenedfallet i form av ammoniak från stallgödsel.

Halterna av det marknära ozonet i Sve- rige hgger under sommarhalvåret nära eller över de halter som på kort eller lång sikt skadar grödor. Skillnaderna mellan olika de— lar av landet är inte särskilt stora, men korta perioder med speciellt höga halter är vanligast i södra och sydvästra Sverige. Varje sådan period varar ofta flera dagar.

I södra Sverige är det typiska sommar— medelvärdet 60—90 mikrogram ozon/m3, medan episodvärdet hgger på 150—250 mikrogram/m3. Det finns risk för skador på levande organismer när ozonhaltema un- der korta perioder överstiger 120 mikrogram/må

Hur mår Sverige?

Grundvatten

Höga halter av nitratkväve har uppmätts i grundvatten, särskilt i områden med sandjor- däri södra Sverige. Starkt förhöjda nitrat- halter finns i många av brunnarna i Hallands och Mahnöhus län. En förklaring är att gödslingen ökade under 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet. Med tanke på att det kan dröja flera årtionden innan ökat kvä- veläckage leder till ökade nitrathalter i grundvattnet kan man förvänta sig att dessa kommer att öka de närmaste åren.

I södra Sverige överskrider grundvatt- nets halt av nitrat-kväve på många håll 10 mg per hter. Gränsvärdet för att undvika hälso- risker är i Sverige 30 mg nitratkväve per h- ter — ett värde som överskrids i en del jord- bruksområden.

Analyser av vatten från grävda brunnar i Västsverige tyder på att surhetsgraden har ökat och motståndskraften mot försurning (alkaliniteten) minskat jämfört med 1940- och 1950—talen. Många kommunala grund- vattentäkter i södra Sverige förefaller vara påverkade av försurning, om än inte i egentlig mening försurade. Däremot är 20—30% av privata brunnar i Jönköpings och Älvsborgs län försurade. I vissa kommu- ner är andelen försurade brunnar större, t.ex. 80% iGnosjö.

Lötortsluft

I städer och andra tätorter påverkas luften till stor del av lokala utsläpp av kväveoxider under det att svavel och sot till stor del kommer utifrån. I Göteborg beräknas ca 20 000 människor bo vid gator där natur— vårdsverkets riktvärde för kvävedioxid ibland överskrids.

Naturvårdsverkets riktvärde för svavel- dioxid i luften överskrids bara tillfälligtvis i Skånelänen.

Sydöstra Sverige

Det landområde i sydöstra Sverige som är mest påverkat av föroreningar är Blekinge, där försurningen är ett stort problem. Där- till kommer hela södra Östersjön som belas— tas med föroreningar från kuststatema och där övergödningen har bidragit till att stora bottenområden drabbas av syrebrist.

I sydöstra Sverige finns det 302 särskilt skyddade områden (4 nationalparker och 298 naturreservat) på totalt ca 37 000 hektar.

Kustvatten och hav

Delar av Hanöbukten är kraftigt påver- kade av närsalter. Tecken på övergödning finns också i de öppna havsområdenai Östersjön. Däremot är Smålands och Öster— götlands kustvatten antagligen det som är minst belastat av föroreningar, om man jäm— för med landets övriga kustområden. Lokalt förekommer emellertid påverkan från de få stora industrianläggnirrgar som finns längs kuststräckan.

Det ökande antalet partiklar i vattnet har lett till att solljuset i dag inte tränger lika långt ned i vattnet som det gjorde tidigare. Sedan början av seklet har siktdjupet t.ex. i Kvädö- fjärden (Äsvikelandet sydost om Valdemarsvik) minskat från ca 9 m till ca 6 m. Det vattendjup, ned till vilket ljuset för- mår uppehålla algproduktionen har alltså minskat med 30—40%. Även förekomsten av stora alger har minskat.

Längs Östersjökusten är jordbruket och avloppsvatten från hushållen de stora käl- lorna till utsläpp av närsalter som kväve och fosfor. Kvävebelastningen på Östersjön har, jämfört med det naturhga tillståndet, ökat ca fyra gånger. Fosforbelastningen har ökat åtta gånger i egentliga Östersjön.

Blybelastningen ligger i Östersjön sju gånger över bakgrundsnivån. Zinkbelast- ningen är avsevärd, medan belastningen av krom och nickel hgger i nivå med bakgrunds- värdena. Halterna av kadmium tenderar att öka längs Blekingekusten, speciellt i

Kapitel 6 Miliön i fyra delar av Sverige

Karlskrona skärgård. Kvicksilverhalterna är höga i Bråviken och i anslutning till skogs- industrier utefter Kalmarkusten.

Sjöar och vattendrag

Bland de värst utsatta områdena när det gäller ytvattenförsurning är Blekinge och Kronobergs län, där 50—75% av alla sjöar och vattendrag är allvarligt försurade.

Några få större områden i södra Sverige saknar praktiskt taget allvarligt försurade sjöar och vattendrag trots ett stort luftned- fall av försurande ämnen. Det är slättbygder med kalkrika och buffertstarka jordar, t.ex. i Östergötland samt på Öland och Gotland.

Mört, lax och öring har i många fall för— svunnit. Samma sak gäller för många arter av snäckor och insekter. Orsakerna är försur- ning av vattnen och höga aluminiumhalter till följd av markförsurningen.

I Småland finns många sjöar med fisk med höga kvicksilverhalter. I de försurade vattnen (inkl. de flesta som kalkats) är kvicksilverhalten i gädda och abborre ofta så hög att vattnen är svartlistade.

Prognoser baserade på matematiska mo- deller visar att vid en minskning av syrabe— lastningen med omkring 50% fram till bör- jan av 2000-talet skulle mer än hälften av alla försurade sjöar i södra Sverige återfå ett pH-värde över 6 omkring år 2030. För att få samma effekt i Kronobergs län krävs en minskning av belastningen med åtminstone 80% under 1990-talet.

Vattenkemiska undersökningar tyder på att försurningssituationcn i sydöstra Sverige i allmänhet inte förändrats i någon större omfattning sedan mitten av 1970-talet. Där- emot har situationen förbättrats avsevärt i de sjöar och vattendrag som har kalkats.

I vattendrag på Gotland förekommer ibland rester av bekämpningsmedel.

Overgödningsproblemen är störst i Ös- tergötlands och Gotlands län men förekom- mer också i delar av andra län. Orsaken är framför allt fosforläckage från jordbruksmar- ker. Belastrringen från tätorterna har mins-

kat genom en omfattande fosforreduktion i reningsverken. I många fall har sjösänk- ningar, dikningar och kanalanläggningar or- sakat övergödning och igenväxning. I syd— östra Sverige är oreglerade sjöar och vatten- drag sällsynta.

Kvävehalten i sjöar och vattendrag har ökat även i sydöstra Sverige under de senaste 20 åren. En fördubbling eller ännu större ökningar har konstaterats under de senaste 10—15 åren.

I vissa områden finns även omfattande problem med erosion och stora slamtrans- porter, som medför omfattande skador på växt- och djurliv.

Vättern är en näringsfattig sjö, om man ser till fosfortillgången. Den biologiska pro— duktionen är därför liten och Vättern är mycket känslig för föroreningar som lagras upp i biologiskt material. I problembilden ingår förhöjda halter av metaller, svåmed- brytbara klorerade organiska ämnen (bl.a. dioxin i fisk) och förhöjda kvävehalter.

Försurning, övergödning och höga kvicksilverhalter är problem som väntas be- stå de närmaste 30 åren. Det tar tid innan en minskad belastning av föroreningar ger ef- fekt. För att påtagligt förbättra situationen krävs att utsläppen i norra Europa minskar med ca 80% av såväl svavel som kväve och kvicksilver.

Skog och mark

I sydöstra Sverige har försurningen och andra effekter av förorenande utsläpp i luften inte påverkat skog och mark i lika stor ut- sträckning som i den sydvästra delen av landet dock med undantag för Blekinge, där luftföroreningar från Östeuropa medför ett stort nedfall av svavel och kväve. Graden av markförsuming är mindre väl känd i sydöstra Sverige än i Skåne och längs västkusten. Mindre nedfall av sura ämnen i kombination med större andel kalkpåver- kade jordar och mindre nederbörd gör att marken inte påverkats lika långt ned. Stora arealer, minst 100 000 hektar skogsmark, är

Hur mår Sverige?

emellertid allvarligt försurade.

Tillförseln av svavel överstiger avsevärt belastningsgränserna i större delen av regio— nen. Den kritiska belastningen bedöms vara ca 5 kg svavel per hektar och år i syd- östra Sverige. Både ek och bok har i Ble- kinge kraftigt utglesade trädkronor.

Av gran och tall har hela 65% av tråden i Blekinge färre barr än normalt och barrska- doma har ökat. Antalet friska träd uppges ha halverats sedan 1984.

Jämförande studier visar att övriga väx- ter i ekskog inte är lika påverkade av luftför- oreningar i östra Småland som i Skåne. Djurlivet har heller inte påverkats så mycket.

I mycket sura marker kan zinkhalterna i marklösningen i södra Sveriges skogsmark vara i närheten av de halter då negativa ef- fekter på växter registrerats i laboratorieför- sök. Halterna av bly, koppar och kadmium är betydligt under den kritiska belastningen. Den bedöms vara 5—10 gånger högre än de halter som har uppmätts i svensk skogsjord.

I närheten av större punktkällor före- kommer dock metallhalter som ligger över belastningsgränserna. Varphögar från sul- fidmalmsbrytning medför stora metalläckage i t.ex. Bersbo i Östergötland. Där pågår också försök med att begränsa dessa metall- utsläpp från gruvavfallet.

I Blekinge är aluminiumhalten hög i mi- neraljorden, vars förråd av växtnäringsäm— nen är litet.

Ozonhalterna överskrider gränsen för skador på växter också i sydöstra Sverige. Sommarmedelvärdet behöver sänkas med minst 10—30%. De höga halter som före- kommer under korta perioder skulle be- höva minskas med 50% i sydöstra Sverige.

Grundvatten

Försurningspåverkat grundvatten förekommer framför allt i grunda brunnar i kalkfattiga delar av Götaland. I Blekinge förekommer surt brunnsvatten i mer än hälf- ten av de grävda brunnarna och i mer än

20% av de djupborrade. En relativt stor an- del av brunnarna i Kristianstads län uppges också vara försurade. I dessa områden före- kommer även starkt förhöjda nitrathalter i stora delar av brunnsbeståndet.

Till följd av korrosionsskador på vatten- ledningar är kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvatten från många enskilda brunnar i hela Sverige. Det finns risk för att kopparhal- terna i dricksvatten kommer att öka i takt med den tilltagande försurningen.

Mellersta Sverige

De mest förorenade områdena i mellersta Sverige är Storstockhohn och Dalälvsområ- det.

I mellersta Sverige finns det 445 särskilt skyddade områden (5 nationalparker och 440 naturreservat) omfattande totalt ca 215 000 hektar. Liksom i resten av landet har det skett stora förändringar i odlingslandska- pet. I skogs— och mellanbygdema år igen- planteringen av mer eller mindre öppen mark den mest påtagliga landskapsföränd- ringen.

Kustvatten och hav

Kvävebelastningen på egentliga Östersjön har ökat ca fyra gånger jämfört med det na- turliga tillståndet. Fosfortillförsehr har ökat åtta gånger.

Syreförhållandena i Landsortsdjupets bottenvatten har försämrats i takt med att till- förseln av kväve och fosfor till egentliga Östersjön har ökat. Salthalten på 300 rn djup i Landsortsdjupet är i dag i huvudsak oför- ändrad jämfört med situationen vid sekelskif- tet. Däremot har syrgashalten minskat till en tiondel av nivån vid sekelskiftet. Total sy- rebrist och bildning av svavelväte uppträ- der allt oftare.

Det ökade antalet partiklar i vattnet har lett till att solljuset i dag inte tränger lika långt ned i vattnet som det gjorde tidigare, vilket

Kapitel 6 Miliön i fyra delar av Sverige

påverkar algproduktionen. I skärgården utanför Öregrund påträffades i mitten av 1940-talet blåstång ända ner till 11,5 m djup. I mitten av 1980-talet gick blåstången en- dast ner till 8,5 m i samma område.

Arealen döda bottnar har ökat sedan början av 1960-talet, bl.a. i egentliga Öster- sjön.

Till problemen med Östersjön hör för- utom övergödningen belastningen med klo— rerade organiska ämnen. Halterna av kad— mium och kvicksilver i sedimenten bedöms ligga ca 10 gånger över den naturliga nivån.

Siöar och vattendrag

I Värmlands län är fortfarande 50—75% av alla sjöar och vattendrag allvarligt försurade, vilket medför att många äskar, snäckor och insekter försvunnit på samma sätt som i södra Sverige. Omfattande försumingsproblem änns även i de andra länen med undantag för Uppsala och Stockholms län där endast vissa sjöar och vattendrag har försumingsska- dor.

Ett stråk av sjöar med höga kvicksilver— halter går från Norrlandskusten ner mot Vä- nern/Vättemområdet. I norra Värmland och Dalarna finns många sjöar med äsk med kvicksilverhalter över gränsen för svartlist- ning.

På grund av Tj ernobylolyckan är cesium- halten i äsk hög framför allt i näringsfattiga och därmed ofta försurade sjöar i Västman- lands samt i Gävleborgs län.

Försurningen av sjöar och vattendrag i mellersta Sverige har i allmänhet inte föränd- rats i någon större omfattning sedan mitten av 1970-talet. Situationen i ett stort antal av de försurade vattnen har förbättrats genom kalkning. Kalkningen minskar på sikt även halterna av kvicksilver — och troligen också av cesium — i fisk.

För jordbruksområdena i mellersta Sve- rige är försurningen inte något nämnvärt pro- blem. Däremot är övergödningen ett pro- blem, som framför allt beror på utsläpp av fosfor från lantbruket. Fosforutsläppen

från tätorterna har minskat genom omfat- tande fosforreduktion i reningsverken. Kvävehalterna i sjöarna har ökat. Under de senaste 10—15 åren har de i vissa fall för- dubblats. I många fall har också sjösänk- ningar, dikningar och kanalanläggningar bi- dragit till övergödningen och igenväxningen.

Overgödningsproblemen är störst i Upp- sala län men förekommer också i delar av andra län.

Mälaren har till stora delar karaktär av slättsjö. Fosfortillförseln är stor och därmed också produktionen av alger och andra väx- ter. Övergödning förekommer huvudsakh- gen i sjöns västra och norra delar samt i grunda vikar. Metallhaltema i Mälarens bot- tensediment är i vissa områden förhöjda, men kvicksilverhalten i fisk hgger under svartlistningsgränsen.

Skog och mark

Även i mellersta Sverige har luftförore— ningarna påverkat skog och mark. Påtaglig markförsurnirrg har konstaterats t.ex. i Gävleborgs län. Stockholmstrakten är också påverkad och där tycks lokala källor ha stor betydelse. I de östra kusttraktema varierar känsligheten för försurning; kalkrika sedi- mentmarker med stor förmåga att motverka försurande ämnen gränsar ofta till försur- ningskänsliga hällmarker och tunna moräner. Försurningen har därför bara påverkat vissa delar av området.

I andra delar av Mellansverige har land- skapet mer storskalig karaktär och här änns större sammanhängande försurningspåver- kade områden. I framför allt Värmland och Dalarna finns tecken på att markförsur— ningen har gått lika långt som i de mest på- verkade områdena i sydvästra Sverige. Skogsskadoma har ungefär samma omfatt- ning som i landet som helhet, men det är oklart om barrförluster på skogen i norra , Mellansverige beror på luftföroreningar el-

ler klirnatförhållanden.

Svavehredfallet skulle behöva minska med 50% i Svealand för att komma under gränsen för kritisk belastning.

Hur mår Sverige?

Ozonhalterna överskrider de kritiska halterna i samma utsträckning som i södra Sverige.

Grundvatten

Försurningspåverkat grundvatten före- kommer i de områden där marken och sjöarna är försurade. Grunda brunnar är särskilt påverkade i delar av Vännland.

Nitrat är ett problem i första hand i jord- bruksbygder, t.ex. på Närkeslätten. Starkt förhöjda nitrathalter finns också i stora de- lar av brunnsbeståndet i Sörmlands län. Salt grundvatten förekommer i enskilda brun- nar i områden som i förhistorisk tid var täckta av havsvatten.

Tötortslutt

Luften i Stockholm innehåller tidvis förore- ningshalter över de nivåer som Världshälso- organisationen anger som riktvärden. Rikt- värdena för koloxid och kvävedioxid över- skrids mer än 10 gånger per år utmed 11 km av innerstadens gator och 2— 10 gånger per år utmed 33 km gator i centrala Stockholm. Utmed dessa gator bor ca 6 000 människor.

Genom bl.a. en orrrfattande utbyggnad av fjärrvärrnenät har medelvärdena för sva- veldioxid under vinterhalvåret i Stockhohn minskat från 90 mikrogram/m3 år 1970 till 19 mikrogram/m3 år 1989 och ligger där— med-klart under riktvärdena för svaveldioxid i luft. Perioder med höga halter har också blivit färre.

Naturvårdsverkets riktvärde för sot överskrids inte i Stockhohn eller någon an- nanstans i Sverige. Sothalterna har emeller- tid ökat något i Stockholms centrala delar se- dan 1980—talets början, sannolikt beroende på ökad trafik.

Norra Sverige

De viktigaste föroreningsproblemen i norra Sverige är förekomsten av stabila organiska ämnen och tungmetaller i Bottniska viken samt den ökade försurningen i de södra fjäll— områdena.

I norra Sverige finns det 216 särskilt skyddade områden (9 nationalparker, 207 naturreservat), vars areal totalt uppgår till 2 200 000 hektar, vilket är ca 80% av landets skyddade areal.

Kustvatten och hav

I Bottenviken har utsläpp av fosfor större betydelse än kväveutsläppen när det gäller produktionen av plankton och alger.

Kvävebelastningen på Bottenviken och Bottenhavet (som tillsammans utgör Bott- niska viken) är 1,5 resp. 1,7 gånger större än den beräknade naturliga tillförseln. Fos- forbelastningen på de nordligaste havsom- rådena är 1,3 resp. 1,8 gånger större än den naturliga tillförseln.

Utmed Bottniska vikens kust förekom— mer de största utsläppen av klorerade orga- niska ämnen från skogsindustrin. För att få en bild av den storskaliga spridningen av t.ex. dioxiner har man undersökt sälar från olika hav. I haven runt Sverige verkar dioxinhal— tema ligga på ungefär samma nivå som i andra hav på norra halvklotet, men man kan se en tendens till ökande halter från väst- kusten via Östersjön upp mot Bottenviken.

För flertalet metaller är utsläpp och luft- nedfall större för Bottenhavet än för Botten- viken. Tillförseln av kadmium i Bottenvi- ken är ungefär lika stor som den naturliga transporten. I andra havsområden är kad- miumbelastningen 3—7 gånger högre än den naturliga tillförseln. Däremot är halterna av t.ex. kadnrium i fiskar och kräftdjur högre i Bottenhavet än i södra delen av Östersjön, där belastningen är högre. En tänkbar förkla- ring är att mängden organiskt material är relativt sett mindre i Bottenhavet än i Öster- sjön. Ämnen som kadmium fördelas där—

Kapitel 6 Miliön i fyra delar av Sverige

med på en mindre mängd organismer, vilket leder till högre halter.

Även för bly är belastningen relativt låg i Bottenviken. Påslaget av zink är avsevärt i Bottenhavet och Östersjön, medan det för krom och nickel ligger i nivå med den natur- liga mängden.

I Sverige intar Rönnskärsverken, trots en kraftig minskning av utsläppen, fortfa- rande en särställning när det gäller utsläpp av olika metaller. Metallutsläppen från de stora upplagen av gruvavfall är också bety- dande, särskilt av kadmium och zink, och kan leda till miljöstömingar.

I Rönnskärsområdet har man noterat ryggskador på fisk (hornsirnpa), troligen be- roende på blyförorenjngar.

Bottenviken är det havsområde som är känsligast för arsenik. En kraftig förhöjning av arsenikmängdema i bottensedirnentens övre lager speglar tidigare mycket stora ut- släpp från Rönnskärsverken. Dessa utsläpp märks också i Bottenhavet, där halten i ytse- dirnenten är fördubblad.

Arsenikens giftighet förstärks i områden där fosfor är det som begränsar produktio— nen av alger och plankton, vilket är fallet just i Bottniska viken.

Osäkerheten i fråga om bl.a. naturliga transporter av kvicksilver respektive nedfall av kvicksilver från luftföroreningar, försvå- rar bedömningen av lokala utsläpps effekter i miljön. Belastningen ökar från Bottenvi- ken och söderut, men i strörrrnring är kvick- silverhalterna högre i Bottenhavet än sö- derut. Det kan delvis bero på att sedimenten där innehåller höga halter kvicksilver. De fiberbankar som fortfarande finns kvar utan- för några skogsindustrier är eller kan bli en källa till spridning av kvicksilver. Problem med höga kvicksilverhalter i fisk till följd av läckage från fiberbankar finns bl.a. utanför Hörnefors, Husum, Örnsköldsvik, Sunds- vall och Gävle.

Siöar och vattendrag

I södra Norrlands fjälltrakter och längs stora delar av Norrlands kustland finns många allvarligt försurade sjöar och vatten— drag. I kalkrika områden, t.ex. i östra Jämt- land, är försumingsproblemen av ringa om- fattning.

Ett stråk med sjöar med höga kvicksil- verhalter i fisk, ibland 2—3 mg/kg, finns längs Norrlandskusten. (Gränsen för svartlist- ning går vid 1 mg kvicksilver per kg fisk.)

En jämförelse mellan de naturliga ni— våerna och dagens situation visar, att kvicksil- verkoncentrationen i fisk har ökat omkring 5 gånger i stora delar av Sverige. Bara i den allra nordligaste delen är halten fortfarande i närheten av den naturliga.

På grund av Tjernobylolyckan förekom— mer höga halter av radioaktivt cesium i fisk, framför allt i näringsfattiga (och därmed ofta försurade) vatten i Västernorrlands och Jämtlands län.

Vattenundersökningar tyder på att för- surningen av sjöar och vattendrag i Norr— lands kustland och inland i alhnänhet inte har förändrats i någon större omfattning se- dan mitten av 1970-talet. Däremot har för- surningen ökat i den södra fjällregionen även under 1980—talet. För områdena längsti norr saknas i allmänhet uppgifter om försur- ningens utveckling. Hittills har kalkningen av sjöar varit av mindre omfattning i norra Sverige än i övriga landet.

De flesta stora vattendragen i Norrland har reglerats för att utnyttja vattenkraften, men fyra huvudälvar samt flera mindre äl— var och älvsträckor är skyddade mot utbygg- nad. Många mindre vattendrag och sjöar är också reglerade eller har påverkats genom bl.a. dikning av skogsmark. Regleringama har medfört stora förändringar av de biolo— giska förhållandena i vattenmiljön.

Kvävehalten i sjöar och vattendrag har ökat i Norrland under de senaste 20 åren, men ökningen ärinte lika markerad som i södra Sverige.

Hur mår Sverige?

Skog och mark Grundvatten

Jordbruksmarken minskar stadigt i Norr- land , liksom i skogsbygder i södra och mel- lersta Sverige. Ängsbruket har i princip upphört, liksom fäboddriften. Vallodlingen är dock fortfarande omfattande.

Landskapet utarmas också genom mark— avvattningen och särskilt utsatta är sumpsko- garna. Den nordamerikanska tallen Pinus contorta planteras i viss omfattning. I vissa områden är också de fjällnära skogarna en hotad naturtyp och beslut har därför tagits för att öka skyddet av dessa skogar.

De mest omfattande skadorna på gran och tall finns på de äldre träden. De största barrförlusterna på gran finner man i Norr- lands inland, sannolikt beroende på hårt kli— mat och att en stor del av skogen är gam- mal. I genomsnitt vart femte träd har barrför— luster på minst 40%.

I de södra delarna av Norrland har skogsmarken försurats kraftigt under de se- naste tio åren. I norra Norrland har man ännu inte kunnat konstatera någon markför— surning till följd av luftföroreningar. Utlak— ningen av nitrat från skogsmark i norra Sve- rige har inte heller ökat under de senaste decennierna. Inventeringar visar att skogs- marken är minst sur i norra Sverige. Av de ca 450 000 hektar mark som har pH-värden lägre än 5,5 finns 94000 hektar i Norrbot- tens, Västerbottens och Västernorrlands län.

Det nuvarande kvävenedfallet bedöms inte leda till kvävemättnad av marken i norra Sverige.

Cesiumnedfallet efter kärnkraftverks- olyckan i Tjernobyl har de senaste åren varit det allvarligaste föroreningsproblemet i de— lar av Norrland. De högsta koncentratio- nerna har uppmätts i delar av Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län med utlöpare in i Jämtland. Gränsvärdet för ce— sium i fisk överskrids t.ex. i flertalet sjöar i Västernorrlands län.

I vissa kalkfattiga kustkommuner är grunda brunnar försurningspåverkade.

Det förekommer också korrosionsska- dor på vattenledningar i delar av Norrland.

Tötortsluft

De områden som har mest luftföroreningar i norra Sverige är enligt länsstyrelserna Sundsvalls-, Skellefteå- och Luleå— regionerna. Luftföroreningama har minskat påtagligt sedan början av 1970-talet. T.ex. har medelvärdena för svaveldioxid under vinterhalvåret i Sundsvall minskat från 140 mikrogram/m3 (ovan tak) 1970/71 till 13 mikrogram/m3 1988/89. Riktvärdet för kvä- vedioxid överskrids dock fortfarande för vissa stadsdelar.

Norrlandslänens tätorter har under vin- terhalvåret högre halter föroreningar än tät- orter av motsvarande storlek i övriga Sve— rige. Det beror bl.a. på att solen under vin- terhalvåret står mycket lågt vilket ger upp— hov till markinversion, dvs. temperaturskikt- ningar som minskar luftväxlingen nära marken. Städer som Sundsvall som är lokali- serade i dalgångar kan därvid få speciella problem.

Hur mår Sverige?

KAPITEL

Varuproduktion,

. . kemikalier, avfall lndustriutsläppen minskar 182 Snabb ökning av kemikalier 198 Avfall och återvinning 206 177

Hur mår Sverige?

il jöarbetet har hittills hu- vudsakligen inriktats på att minska utsläppen från s.k. punktkällor, dvs. i hu- vudsak industrier, ener- gianläggningar och avloppsnät. De stora an- läggningarnas utsläpp har tydligt kunnat uppfattats som störningar, inte minst av kringboende. Det har också ofta varit lätt att inse sambanden — dvs. att det som släpps ut genom skorstenar och avloppsrör ham- nar i naturen och orsakar skador.

Åtgärderna mot punktutsläpp i Sverige har i många fall varit framgångsrika. En rad föroreningar har med hjälp av reningsut- rustning, processförbättringar eller förändrad produktion minskat påtagligt. I stort sett kan man säga att de 1000 största och mest förorenande industrierna har minskat sina utsläpp med mer än 70 % under 1970- och 1980—talen. I många fall betyder detta att

dagens utsläpp hgger på en nivå som är lägre än 1950-talets. Därmed har punktutsläpp minskat som miljöproblem. Andra källor spelar i stället en relativt sett större roll för miljön.

Under den period som åtgärder för att minska de stora punktutsläppen genomförts, har många miljöproblem ändå förvärrats. Att miljösituationen i Sverige i hög grad be- ror på utsläpp från andra länder har redovi- sats i tidigare kapitel. En annan viktig orsak är att alla de varor vi använder leder till många små och spridda utsläpp, som sam— mantaget kan få stora miljöeffekter. Vissa ämnen är också direkt giftiga för människor och kan skada hälsan, t.ex. lösningsmedel i lim och färger.

Det går i dag inte att på ett systematiskt sätt beskriva olika varors potentiella miljöfar- lighet. Skälen är flera; den nästan oöver- blickbara mängden varor är ett, varornas allt

Bild 7.1 Miliöpåverkan av både varor och utsläpp.

En KEMl AB rziiå %D %!;

Miljöarbetet har hittills till stor del inriktats på att minska utsläppen från industriprocesserna under det att varornas miljöpåverkan uppmärksammats först på senare år.

Teckning: KJELL STRÖM.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

större grad av komplexitet är ett annat. Till detta kommer att andelen importerade och ofullständigt kända varor på den svenska marknaden är mycket stor.

Miljöpåverkan kan uppstå i olika led av en varas hela livscykel vid utvinning av rå- varor, produktion, transporter, konsumtion och avfallshantering. De änmen som ingår i färdiga produkter kan i vissa fall läcka ut när varorna används. I de flesta fall uppkom- mer miljöproblem först i avfallsledet, t.ex. vid sopförbränning.

Problemet har dessutom en tidsdimen- sion. En del ämnen kan komma ut i miljön ganska kort tid efter att varan använts eller kasserats, medan det för andra kan dröja mycket lång tid. Jämför t.ex. så olika pro— dukter som schampo, TV—apparater och hus.

En miljöfarhg beståndsdel kan också ut— göra en förhållandevis liten del i en vara, men ändå medföra stora problem genom att va— ran sprids i stor omfattning.

Det är ofta stor skillnad mellan utsläpp vid produktionstillfället och utsläpp som upp- kommer vid konsumtion och hantering av varor. Följande exempel — färger och lack, krom, bly och kadmium visar detta.

I ) Färger och .lack

Det finns ca 50 anläggningar som tillverkar färger och lack i Sverige. 1988 släppte pro—

Tabell 7.1 Utsläpp av lösningsme- del frän tillverkning re- spektive användning av färger och-lacker. Ton per är.

Färgindustrin 400 Användning:

Lackering inom trävaru— och * verkstadsmdustrin 25 000 Målning inom byggverksamhet 4 000 Billackering , 3 000 Målning i hushåll 6000 TOTALT

38 000

Källa: SOU 1990:59

duktionsanläggningama totalt ut 400 ton lösningsmedel. Siffran kan jämföras med ut— släpp av lösningsmedel vid användning av färger och lacker, sammanlagt 38 000 ton.

2) Krom

Stor spridning av krom sker på ett liknande sätt via varor. Viktigast i sammanhanget är olika stålprodukter, där krom ingår som en legeringsmetall exempelvis i rostfritt stål, kullagerstål och verktygsstål. Krom före- kommer också i lädervaror som skor och i färger, träkonserveringsmedel och förkro— made produkter. Kromexponering kan hos människor bl.a. ge upphov till allergiska kontakteksem.

Universitetet i Linköping har byggt upp en flödesbild av kromets kretslopp i det

Bild 7.2 Kromutsläpp från pro- duktion och konsumtion.

Krom, ton/ör 1500 i _ Utsläpp &) från produktion, 1000 ” totalt 500

II _ , Utsläpp I från konsumtion,;— O __, lOlCll'l '_ , 1920 1940 l960 l980

Utsläpp av krom från produktionen och frön konsumtionen av varor som innehåller krom, inklusive sopförbränning och läckage från avfallstippar.

Källa: Ulrik Lohm, Ambio nr.4, 1989.

Hur mår Sverige?

svenska samhället. Den visar tydligt hur produktionsutsläppen har minskat som en följd av regleringar enligt miljöskyddslagen och- förändringar i industrin.

Samtidigt sprids krom från avfall. En be- räkning visar att halten av krom i storstads— områdena om fyrtio år kan vara i nivå med den som i dag finns kring ferrokromindustrin i Trollehätteområdet (3 ton krom /km2). Det beror framför allt på de många, små och spridda källorna, dvs. spridning från olika varor. T.ex. har den stora mängden krom— garvade skor betydelse.

3) Bly

En liknande analys av bly ger en betydligt mera sammansatt bild. Bly har dels använts längre än krom, dels är användningen mer komplex. Bild 7.3 visar blyutsläppen i Sve-

Bild 7.3 Utsläpp av bly under 100 är.

Bly

ton/är

3 000 'F— ' '— Ovrig konsumtion . . . o o - Ammunition,

lndustrilufi'

_— lndustrivatten

2 000 "

1 000

1880 1940 l980 1988

Utsläpp av bly i Sverige under åren l 880- 1980 resp. l 880-l 988, fördelat på olika typer av källor.

Källa: Anderberg,Bergbäck,Lohm, KemI Re- port No 12/90.

rige under 100 år, 1880 1980. Utsläppen har minskat kraftigt sedan slutet av 1960-talet och har fortsatt att minska efter 1990, fram— för allt genom minskad användning av bly i bensin.

Fram till 1980-talet har uppskattningsvis 200000 ton bly lagrats i den svenska miljön. Trots att utsläppen totalt sett minskar, kom- mer denna upplagring att fortsätta i takt med att blyhaltiga varor kasseras och blyet där— igenom så småningom konrrner ut i miljön.

4) Kadmium Kadmiumanvändningen inom många om- råden har nrinskat, men det sker alltjämt en betydande tillförsel av kadmium — huvud— sakligen via varor av olika slag. Sedan 1982 är det i Sverige förbjudet att an— vända kadmium för ytbehandling, som stabi- lisator i PVC—plast (polyvinylklorid) och som färgämne, men det finns vissa tidsbe- gränsade undantag. Förbudet omfattar också import av varor där kadmium använts på dessa sätt. Vid ingången till 1980 svarade dessa tre användningsområden för ca 75 % av den totala kadmiumanvändningen.

Tabell 7.2 Användningsomräden för inmonterade nickel- kadmiumbatterier 1985, i procent av batteriemas sammanlagda vikt.

Sladdlöscl verktyg

Nödbelysning Dammsugare , Radiokommunikation l 0 Mobiltelefoner 7 Video 3,5 * Rakapparater 3 Minnesuppbackning,nödsystem 3 1 Datorer 2,5 ; * Militära applikationer 2,5 ? —,Hobby_ & . , _l,5 , . , . , ___, , 4

Källa: SOU 1990159.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Under senare år märks en tydhg föränd- ring av bruket av kadmium i Sverige. Sedan kadrrriurnförbudet 1982 har den årliga net- totillförseln inom ”förbudsområden” minskat från ca 125 ton till ca 20 ton och väntas minska med ytterligare 10 ton fram till 1992.

Kadnriuminnehållet i batterier omfattas inte av förbudet och användningen av nickel- kadmiumbatterier ökar kraftigt.

Kadrniummängden i dessa uppgår för när- varande till mellan 80 och 100 ton per år. Problemet kan lösas genom insamling av så— dana batterier. Hittills har bara ca 10% av dessa samlats in.

När det gäller punktutsläpp av kadmium till luft och vatten från fabriker m.m. har en tydlig minskning skett. I början av 1970-ta-

Bild 7.4 Kadmiumtillförsel

Kadmium ton/är

200

100

1970 l980 1990 Slutna batterier Öppna batterier

* Förbudsvaror

Legeringar m.m.

En uppskattning av nettotillförseln av kad- mium till Sverige via varor, etc. under perioden 1 975 —l 990.

Källa: SOU 1990:59.

let låg dessa kring 50 ton kadmium per år. För närvarande är de ca 4,5 ton per år. Riksdagen beslutade 1988 att de direkta ut— släppen av kadmium skulle halveras från 1985 till 1995. De fakta som finns tillgängliga pekar på att detta mål kommer att uppnås.

Kadmium tillförs också åkerjorden från kadrniumhaltigt fosforgödsel och som nedfall från luften. Bidraget från fosforgödsel har minskat som en följd av renare fosforgödsel- medel från att tidigare ha legat på runt 10 ton per år till den nuvarande nivån på ca 3 ton årligen.

Uppskattningsvis är nedfallet av kad- nrium över Sverige 20 ton per år. Det är framför allt utländska källor som är uppho- vet till detta. Nedfallet minskar dock sanno- likt som en följd av skärpta miljöskydds— krav för kadmium också i andra länder.

Beräkningar visar att i Sverige har cirka 5 000 ton kadmium ansamlats i varor och konstruktioner under de senaste årtion— dena. Detta motsvarar en fjärdedel av den kadnriummängd som naturligt finns i hela Sveriges marker.

Bild 7.5 Utsläpp av kadmium frän punktkällor 'I 970— 'I 988. Kadmium ton/år

40

30

20

lOV

till vatten 0 _ 1 970 i 980 1990

Källa: Monitor 1987, Enheten för metallindu- stii, SNV.

Hur mår Sverige?

Detta betyder att den kadmiummängd som finns i olika varor är så stor att även små andelar av den kan komma att orsaka all- varliga miljöstömingar när och om de når den yttre miljön. Problemet förstärks av att vi inte vet hur lång tid det kan dröja innan effekter uppdagas. Troligen dröjer det hundratals år innan allt kadmium som finns inbyggt i dagens samhälle når miljön.

Kadmium är giftigt även i små doser. Människor kan drabbas såväl av akut kad- miumförgiftning som en långsam inlagring, främst i skelett och njurar. (Se Kapitel 3, s. 49, och Kapitel 5, s. 157.)

indastrimsläppen minskar

Under den senaste tjugoårsperioden har utsläppen från den svenska industrin minskat kraftigt. Äldre anläggningar har successivt moderniserats eller lagts ner och ersatts av nya som anpassats till de miljökrav som ställts. framför allt genom tillståndsprövning enligt rrriljöskyddslagen. Nya och ändrade processer. liksom en strävan till energibespa- ringar, har krävt installation av ny teknik. Miljökrav har också bidragit till såväl pro— cess- som teknikförändringar.

Dagens industrier ser i många avseenden helt annorlunda ut än 1960—talets. De ry- kande skorstenarna har till stor del försvun- nit. Detta betyder inte att industrins alla mil- jöproblem är lösta, men förändringarna har medfört att många utsläpp av förore- ningar har minskat. Vissa branscher har dessutom kommit förhållandevis långt i arbe— tet att bli en ”ren industri”. Dit hör t. ex. sockerindustrin, som tidigare stod för stora lokala föroreningar. Numera har sockerin— dustrin installerat slutna system, vilket resul— terat i att man inte längre behöver utnyttja stora mängder färskvatten till produktionen. Utsläppen till omgivande vattendrag av process— och spillvatten har i stort sett upp- hört.

Skogsindustrins utsläpp av organiska klorföreningar har mer än halverats sedan

mitten av 1970—talet men utgör trots detta fortfarande den i särklass största enskilda käl- lan till dessa föroreningar. (Se Kapitel 5, 5.151)

Statistiska centralbyrån och naturvårds- verket har gjort en bedömning av vilka indu- strier som har störst miljöpåverkan. Den utgår framförallt från störningar i form av ut— släpp till luft och vatten. Bedömningen ba- seras på den miljöstörning branschen som helhet utövar. Det innebär att enskilda an- läggningar kan avvika från mönstret.

De industrigrenar som bedöms ha ”stor miljöpåverkan” är:

> Massaindustrin > Pappers— och pappindustri > Färgirrdustri > Industri för gödselmedel och ogräsbe- kämpningsmedel > Industri för oorganiska kemikalier > Industri för organiska kemikalier > Konstfiber— och basplastindustri > Oljeraffinaderier > Cementindustri > Mineralulls— och glasullsindustri > Flertalet järn-, stål- och metallverk (dock ej valsverk, dragerier och icke—järn- metall).

Sammanlagt finns det ca 360 anläggningar som har en förhållandevis stor direkt och in- direkt påverkan på miljösituationen.

Därutöver finns ytterligare drygt hundra anläggningar för vilka koncessionsnämnden för miljöskydd fattar beslut om miljövillko- ren. Antalet stora miljöstörande industrier har minskat samtidigt som små anlägg- ningar, som måste anmälas till hälsovårds- nämnderna, ökar. Det senare gäller bl.a. kemtvättar och bensinstationer.

Utöver de anläggningar som redovisas i Tabell 7.5, finns ca 55 000 fabriker, verkstä— der, etc. som inte behöver prövas eller an— mälas enligt miljöskyddslagen. Siffran ska jämföras med den uppgift som redovisades 1987; ca 100 000.

De miljöstörande industrierna lokalise— ras ofta så att de har god tillgång till råvaror, processvatten, energi och markområden

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Tabell 7.3 Utsläpp till luft av svaveldioxid resp. kväveoxider från olika industribranscher 1980 och 1988. Tusen ton.

Svaveldioxid Kväveoxider 1980 1988 1980 1988

Förbränning totalt

, Gruvindustri 9 2 2 1 ; ' Livsmedelsindustri 12 4 3 2 . Textilindustri 2 l l 0 Träindustri , r ' 4 2 3 3, '*___Massa/pappersindustri ' ' ”62 14 ,,,16 9 .. "_," Kemisk industri 12 4 —— 3 * 2 " [ Jord/stenindustri 11 3 7* 6 ' Järn/stään'clustri _ 19 5 j ' 4 2 " , :lckejäm/stålindustri ' -— _' -— _j _: Verkstadsindustri , _i'f 11 3 3 1 _' " '*'"_ Annan industri '? ' 0 0 O 0 SUMMA 143 38 42 27 RELATl VTAL 100 27 100 65 Industri rocesser , , _ __ ', _ _' & ' *Gruvin uslri " 3 ' * " "”11 MGSSG/poppersindustri ,: 60 34 * _ Kemisk industri 45 29, ' Jord/stenindustri 1 1 " " Järn/stålindustri 42 16 _ Verkstadsindustri —- 1 .. .. 151 82 34 19, - 100 54 100 56 '_G'r'uvmdustri 12 3 .. .. livsmedelsindustri 12 4 _ 3 2 'Text'iiindusiri 2 1 3 l " *0' ' Träindustri . , *, 4 2 3 7 3 " Massa/pappersindustri " *: "122 48. Kemisk industri 57. 33 _ _Jord/stenindustri , __ _ 12 _ _ 4" * Jörn/stålindustri '6'1; " ' " 21 j,?j"lckejärn/stålindustri —— —— verkstadsindustri 11 4 Annan industri 0 0 _ 0 , . 0 , SUMMA 7 294 120 76 ' 46 RELATlVTÅL 100 ' 41 ' 100 6?

Källa: Na rs SM 9001, SCB

Hur mår Sverige?

Tabell 7.4 Utsläpp och utsläppskällor i slutet av 1980-talet.

Verksam- het ' ' '

Antal Utsläpp nu

, .' anlägg- hela miljön _: ningqrtme- _ Radio—

Utsläpp till luft

Svavel— Kväve- Klorerade Kolväten Dioxin

' _ *— taller aktiva dioxid oxider, organiska _ , , * ämnen ammoniak föreningar ' Jord; och skogs- , __ _ __ , _ _ __ ,, . bruk __ '. 0.03 —' *,; Fiskodling 450 Gruvor 25 " * . Industrier: _ _ _ __ Livsmedel 350 v —_ "filéer! _ _ 110 . ', Massa- och papper 83 0 _ . o * Grafisk 600 ' _ __ ,*____ . _ , _ o 0 _ Petrokemisk och ' *' _' _raffinaderier 9 * _ o Kemisk * 49 .. . . ' _ _'Jord— och sten 400 0 ) Järn—, stäl- och * 45 0004 o *o nklytbehandlmg 1100 . *. Energiverk: _ _ * , _ " Fossil _- o en ” ' ' _ _ _ , 72 Värmepumpar Trafik (bil,bät, , _ _ _ _ flyg) _ 0005 . ooo' ' Avloppsrening 1 300 . , Avfalisanlägg- * ' ningar * _ noé . . . Sjukvård —- 0 TOTALT ärsut- släpp, ton 220 000 3100007 20000 4660008 Teckenförklaring: _ ooo Branschen svarar för mer än hälften av det totala utsläppet. *"' * " Branschen svarar för mer än 10% av det totala utsläppet. , _ _ *. Branschen svarar för mindre än 10% av det totala Utsläppet. _

Källa: Naturmiljön i Siffror 1990, SCB.— ', _ , : L; _

_ Utsläpp förekommer.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Utsläpp till luft " ' Utsläpp till vatten ' ' Verksamhet

_ "Stoft Kol- CFC Syreför— Fosfor Kväve Suspen— Klorerade Olja Över-

dioxid och brukande derade organiska och skotts- haloner ämnen ämnen föreningar fett värme ' _ ' __ , __ J—ord- och skogs- . _ .. . __ :: ierk . . Fiskodling ' * ' 0 , . _ _ , Gruvor _ , ' ' lndUstrier: . * ' : . . o . * . Livsmedel * _ __ ' . . _; , _ Textil _ '. o ' ' 0.0 |. ooo ... ' ' . Mossa— och papper'***' . Grafisk _ __ _ Petrokemisk och . . o * o * _ _ _ . raffinaderier . * * . . o , o " ' . Kemisk

' *? _ ' ' _ Jord- och sten "

Järn-, stäl- och

. * o n * o o ' metall __ _ _ _ Verkstadsindustri .. _ * * ' _ _ ' "o': ' * . inkl ytbehandling ' ' ' ' _ Energiverk: . Fossil

. o . Kärn

* Värmepumpar * * ' '* _ . _ _ Trafik(bil,böt, .. ' " flyg) 0 _ _ u n o o ! Avloppsrening ' ' ' Avfallsanlägg- . ningar Sjukvård

& 40000 60 milj 9 25000010 7000 114000 70000 . slapp, ton

* * l Antal anläggningar som är föremål för prövning enligt miljöskyddslagen. . ? inklusive bensofuraner — ' _ 3 Ammoniakavgang vid hantering av handelsgödsel, stallgödsel och urin, _totalt 50 000 ton/än

_ 4 Metallverk: kadmium och kvicksilver till vatten . . ' 5 Biltrafik: bly till i.uft Avfallsförbränningsanlöggningar: kvicksilver till lufl.' *_ 7 Kväveoxider, mängderna omräknade till kvavedloxrd Exkl. arbetsredskap _ 8 Flyktiga kolväten, exkl. metan. — ' _. , 9Haloner 50 ton/år, freoner 4 000 ton/är' — ' __l—OMängden anges i BOD7, dvs den mängd syre som åtgår under 7 dagar vid nedbrytning av organiska dmnen_;:**';

Hur mår Sverige?

för sina anläggningar. Effektiva transportvä- gar har varit ett annat viktigt skäl för plats- valet. Massa- och pappersfabrikerna finns t.ex. i stor utsträckning längs kusterna. Raf— finaderierna finns vid bra hamnar på västkus— ten. J äm- och metallverken hgger vid ham— nar på ostkusten.

Utveckling av industriutslöpp

Under 1970— och 1980-talen har utsläppen från den svenska industrin sjunkit kraftigt. Statistik saknas i allmänhet för tiden före 1970-talet. Även senare mätningar kan vara bristfälliga och svåra att jämföra. En del uppgifter bygger på vad som är tillåtet att släppa ut från olika anläggningar, andra bygger på faktiska mätdata.

Svaveldioxid och kväveoxider

Utsläppen av såväl kväveoxider och svavel- dioxid från industriprocesser har generellt minskat. Från ”1970-talets början fram till i dag har de svenska svavelutsläppen från in- dustriprocesser minskat i storleksordningen 65—70% . Minskningen beror dels på minskad bränsleförbrukning, dels på kraven om be- gränsad svavelhalt i olja och skärpta villkor vid koncessionsprövningar. Dagens svavel-

utsläpp kan sägas vara ungefär hälften av 1950 års nivå.

lndustriprocessemas andel av de totala utsläppen av svaveldioxid är ca 40% och av kväveoxider ca 5 %. Skillnaderna är emel- lertid stora mellan olika regioner. I Norrbot— tens samt Göteborgs och Bohus län domi- nerar industrin svavelutsläppen och svarar för 19 % resp. 24 % av kväveoxidut— släppen.

Klorerade organiska ämnen

Utsläppen av klorerade organiska före- ningar är svåra att identifiera, men omfat- tande mätningar har gjorts av organiskt bunden klor. (Se Tabell 5.10). Den domine— rande källan för spridning av dessa före— ningar är massaindustriemas blekerier, som svarar för ca 99 % av utsläppen. Förbruk— ningen av klor i massaindustrin har minskat sedan mitten av 1970-talet, trots att den sammantagna produktionen av blekt massa har ökat.

Utsläpp av dioxiner förekommer inom järn— och metallverk samt inom skogsindu— strin (se Tabell 5.9). När det gäller skogsin— dustrin har den sammalagda mängden dioxi- ner i avloppsvattnet minskat från 15—30 gram per år till ca 5 gram per år.

Tabell 7.5 Antal anläggningar med miljöfarlig verksamhet den 'I januari 1987 och den I januari 1990 totalt resp. med kontrollprogram.

* i januari 1937

1 januari" l99Ö

Totalt med kp % Totalt . med 'kp . 657 ' 85 4841 43241 ' " 3078 34 , 61.92 :2437l 772' 15 112997” ' ' 1 269

4 507 17975 4l30

tyrelsern

Källa: SNV Rapport 3815

h hälsoskyddsnämnden lt ex bensinstation

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Tabell 7.6 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxideri några lön och in- dustrins andel av dessa utsläpp.

SVAVE LDIOXID

'_,,_Lön _ ' * Industrins andel i % Totalt ton/Ör ",??Uppsala län 18 _ ,_ _Ö 4036 "Kronobergs län __ 9 ','— T ,, _, _ '_175'0 _ _;____Blekinge län . _ ', ' __ 18 ' ' ' 5942 ' "___ Kristianstads län ' » _ _ '_ 19 _ 6097 '_'";Malmöhus län _ *_ _ , 21 _ . ' _ —— 19000 _*"L'Göteborgs och Bohus län ' 72 ' ' ' 20150 Åleborgs lön % 40 6 1 15 österbottens lön _ , 69 14450 ,o'jrrbattens lön * ' 73 _ 8 565 "KVAVEOXlDER _ f_Lön " '_'lndiistrins andel i % Totalt ton/ör "'__Uppsala län _ _ _ _ , (1 8565 *'*""”"Blekinge' län " ' ,", :* 13 6235 _:_—:_Kr_istian5tad_s_ålön * ' _ ' 3 10310 _'_'___'Molmöhus län * 2 . 30560 _'*,'_Göteborgs och Bohus län i 24 ' Ö _ 26100— *,'_'_'_A'lv_sborgs lön __ > — 5 ' , 18940 Orebro lön , * ' ' 2 __ '_*— 9 600, _,"'—',Norrböttens lön , " 19 ' ' 15405

källa: Regionala miljöanalyser, SNV.

Tabell 7.7 Industrins utsläpp av flyktiga organiska ämnen från processer och lösningsmedel. 'l'on per år.

Kategori , 1972 _ 1986—1 9'8'8' ;":Industriprocesser _ _, '3'Romnade'le' ? * , _ _ : , _ ' 8500 _7 500 _ "'_',Kemisk industri * " ' ' 7500 ,_ ', 87,00 _ ".Jörn— och stålverk ] 800 __ _— ,_ 1 8001 '—," _"Ovriga industriprocesser 3 800 3 8001 :*r'SUMMA ' 21 600 21 800

' 'ösningsmedelsutslöpp _ , _, __ _ *__ rksta'dsindustrin ' _ ' _ _ ' 23 400 300,00 _,

Trävaruindustrin , _ * _' '_' ' 12000 11 000 Grafisk industri , , _ _**_ ,, , _ , _ 6800 5500 Kemisk industri ._ " ** _*_i*__ * 1 ' " 5600 5500 SUMMA _, ' ' ' 47800 52500

j Totalt industriutslöpp ' 69 400 74 300

1 Ingen uppdatering från 1982 gjord. Källa: Rapport B 948, IVL.

Hur mår Sverige?

Flyktiga organiska ämnen När det gäller utsläpp av flyktiga organiska ämnen (förkortas VOC = Volatile Organic Compounds) till luft är de totala mängd- uppgifterna relativt osäkra. Industrin svarar för ca en femtedel av de totala utsläppen av VOC. De viktigaste industrikällorna för spridning av VOC är lösningsmedel från lackering och avfettning inom verkstadsindu- strin, målning, impregnering inom trävaru- industrin samt diffusa läckage från raffinade— rier och utsläpp inom den organisk-kemiska industrin. Livsmedelsindustn'n står för t.ex. etanolutsläpp från bagerier.

De senaste åren har praxis ändrats och utsläppsvilllkoren har skärpts för många an- läggningar, vilket kommer att minska ut- släppen av lösningsmedel från industrin även

Bild 7.6 Utsläpp av arsenik frän punktkällor 1970- 'I 988. Arsenik ton/är

1 000

600

200

1970 1980 1990

Källa: Monitor 1987, Enheten för metallindu- stri, SNV.

Bild 7. 7 Utsläpp av kvicksilver frän punktkällor 1860- 1987. .100—150ton

50—100 . 10_5o . 3-10 . 1—3

Källa: Levander 1990.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Tabell 7.8 Utsläpp av tungmetaller till luft 1987/88 från olika industribranscher.* Ton per år.

lndustribransch Arsenik Bly Järn Kadmium Koppar Krom Kvicksilver Nickel Vanadin Zink

Raffinaderi? _- — — - 4 12 — ' ' _ .. _ __ 0,3 _ _ _ 2 '_ _ _ _ _ __ _ —- 43 2 200 0,7 2 7 0,7 5 5 6 64 — 0,9 38 —- 0,37 , —- 3 0,1 1 _ _ __ .. me a lverk Ferrole'gering — — 30 - —- 35 - — _- :Verkstadsind. _ -' _— — _— — —- —— — — _ 100 TOTALT'ca 7 1 15 2 300 1,7 40 42 1,4 0 1 7 ' 296

* indastrins metallutsläpp till vatten redovisas i Tabell 5.17. 1 Uppgifter för 1985.

Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

om det ännu inte avspeglas i statistiken. (Se även Kapitel 3, s. 44.)

Metaller

Utsläppen av metaller från olika industrier har minskat kraftigt de senaste decennierna, det gäller inte minst arsenikutsläpp från metallverk, krom från ferrolegeringsverk, etc. Utsläppen av arsenik från industrin (framförallt Rönnskärsverken) har minskat med ca 80% under perioden 1985—1988. Rönnskärsverkens utsläpp av andra metaller har minskat med upp till 70% under samma period.

Kvicksilverutsläppen från enskilda indu- strianläggningar har minskat från ungefär 10 ton i början av 1970-talet till ca 1,4 ton l988.

Naturvårdsverket har redovisat olika metallutsläpp, som till en det bygger på scha- blonskattningar, och har även gjort en sam— manställning av åtgärder sedan 1985 för att minska dessa utsläpp. (Se även Tabell 3.1] och Tabell 5.13.)

Hur mår Sverige?

Vidtagna och planerade

Utgöngsär: 1 985

åtgärder enligt hittills tagna beslut.

Vatten kadmium _ __ —_

' ' Primära metallverk

M'ETALLER MEDIUM ÅTGÄRDER/KOMMENTARER ' Gruvindustri (sulfidmalm) _ __ _ " Koppar, bly, ' ' _ Luft' ' ' __ Avsevärd reduktion sedan 1 985, i huvudsak genom utbyte av oljeel— ' ' _ zink, kvicksilver, dade sligtorkar mot pressluftfilter. * , ' kadmium _ ' Kvicksilver, kadmium, Vatten Stor reduktion sedan 1 985, främst genom ökad recirkulation av pro— bly, krom, koppar, cessvatten samt förbättrad rening av gruvvattnet. zink 5 Gruvavfall (sulfidmolrn) _ Koppar, zink, bly, Utveckling av metoder för att minska metallutlakning de senaste

åren. Täcknin'g av avfall i Bersbo under 1987 och 1988 beräknas minska läckaget därifrån med ca 90%. Kostnad ca 35 milj kr.

Överenskommelse om täckning av upplag i Saxberget träffad. Kostnad 45—65 milj kr. Kostnaderna delas av staten och Boliden Mi— neral.

Plan från Dalälvsdelegationen om åtgärder mot zink- och kad— miumlöckage från avfall i Falun och Garpenberg. Hittills beviljat: 100 milj kr. Krav av koncessionsnämnden för miljöskydd på Falu gruva om täckning av avfallsområde.

Genomförda och planerade åtgärder bedöms minska läckaget med 50% till 1995 och med ca 75% till 2000.

Minskning med (30—70% 1985—1988. Bättre uppsamling och re— ning av stoft frön smältprocesser. Nedläggning av kopparkal- doverk och blysmöltverk. Gällande villkor innebär ytterligare minskningar före 1994.

Bly minskat vid ett smältverk genom effektivare textila spärrfil- ter.

Kadmium kommer att minska genom att metallverken i Fin- spång slutar med kadmium som legeringsmetall i kopparplåt för bilkylare, senast 1994.

Minskning av stoftutslöppen vid siölverken. Mäl 0,1 kg stoft per ton smält stöl. Målet beräknas näs vid flertalet stålverk före 1995. Övergång till malm med lägre blyhalt, förbättrad stoftrening. Stoftreninganläggning vid järnsvampverket i Höganäs minskar blyutsläppen från 100 till något tiotal kg.

(Rönnskär) Kvicksilver, kadmium, Luft

' arsenik, koppar, bly, Vatten

* zink

' Skrotbaserade metallverk _ _ Bly, kadmium Luft Järn- och stålindustri _ _ Zink, bly, krom—, Luft _ __ koppar, nickel ' " Bly _ Luft Krom, koppar, Luft

nickel

Effektivare uppsamling av stoft frän smältugnor och nedlägg— ning av några ugnar har minskat utsläppen med 30% sedan 1985.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Vatten

METALLER MEDIUM ÅTGÄRDER/KOMMENTARER Ferrolegerings- verk * * _ .. Krom Luft * Aldre ferrokromverk nedlagt. Ytterligare betydande minskning när planerade åtgärder vid Vargöns ferrokromverk vidtas. verkstadsindustri Zink Luft Textila spärrfilter har installerats vid några stora galvanise—'— . ringsanläggningar. Liknande utveckling förutses för branschen , som helhet. Koppar, zink, _ Vatten Någon minskning genom förbättrad rening av processvatten. krom, nickel Utveckling mot minskade vattenflöden pågår, vilket kommer att minska utsläppen ytterligare. Glas- och * ' * keramikindustri _ * *' Kadmium Luft Användning av kadmium har upphört hos några keramiktillver- * Vatten kare, kommer att försvinna vid det glasbruk som använder det. lnom bl.a. glasindustrin används även bly- och arsenikföre- " , ningar Kloralkaliindustri Kvicksilver Luft _ Tvä anläggningar har övergått till kvicksilverfri teknik, vilket Vatten minskat utsläppen till luft med över 100 kg per är. Effektivare re- ningsteknik har för övriga anläggningar minskat vattenutsläp- '* pen något. Avfallsförbränning Kvicksilver och Luft Minskning med över 50% för kvicksilver 1985—1988. Avancerad andra metaller rökgasrening, separat insamling av batterier. Samtliga anlägg- ' ningar skall senast under 1991 ha förbättrat rökgasreningen. Yt- _ terligare halveringav utsläppen beräknas till 1992. Trafik _ , _ , _ * _ * Bly Luft Minskning med 200 ton 1985—1988 genom blyfri bensin/sänkta blyhalter. Ytterligare minskning med ca 360 ton till 1995. Rayonindustri ' ' * _ ' _ __ Zink Vatten Minskning med 50—60% genom åtgärder i processen. Ytterli- ' gare kraftig minskning genom produktionsminskning. ' ' Diffusa källor _* Kvicksilver Luft Förbud 1989 mot kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel. Tidi-' Vatten gare spridd mängd: 2 ton. Vid tillverkningen användes 6 ton (tillv. nedlagd). Kvicksilverförbrukningen inom tandvården (1985: ca 3,5 ton) har minskat med 20%. Sänkta kvicksilverhal-

_ ter i batterier. Högst 0,025% i alkaliska batterier. " Tenn Vatten Förbud 1989 mot tennorganiska bätbottenfärge'r för båtar un— der 25'm. Minskad anv. 50%. Nuvarande användning: ca 200 ton tenn/är. Ca 8 ton används i färger och kylvattensystem.

Kadmium Luft Ytbehandling, färgpigment, PVC—stabilisatorer.

Hur mår Sverige?

Närsalter

Skogsindustrin svarar fortfarande för den större delen av industrins utsläpp av närsalter och organisk syreförbrukande substans. Någon detaljerad statistik över de totala in— dustriutsläppen av fosfor, kväve och orga- niska ämnen finns inte, med undantag för ut- släppen från massa- och pappersindustrin. Utsläppen från kommunernas avloppsre- ningsverk är i allmänhet större än indu- striutsläppen av dessa änmen. (Se Tabell

5. 7.)

Alkaliska ämnen

Stoftutsläpp från cementindustrin samt från kol- och vedeldning innehåller alkaliska äm— nen, som delvis motverkar försurning av mark och vatten. Alkaliska ämnen är t.ex.

Bild 7.8 Utsläpp av alkaliska äm- nen till luft 1950-1980.

Tusen ton 502-ekvivalenter1

100 80 60 & 40

20

1950 1960 1970 1980

Järn- och stålindustrin Skogsindustrin Energiproduktion Cementtillverkning Kalkbrönning (exkl. föltugnar)

1 .. . .. Den mangd alkaliska ämnen som kan neutralisera tusen ton svaveldioxid.

Källa: Naturmiljön i siffror 1990. SCB.

oxider och karbonater av natrium, magne- sium, kalium och kalcium. Under perioden 1950—1980 minskade alkaliutsläppen till en sjättedel — huvudsakligen som ett resultat av installation av stoftfilter.

pålägg olika branscher

Massa— och pappersindustrier

Massaindustrier dominerar, som nämnts, när det gäller utsläppen av organiskt bunden klor som kommer från kloranvändningen vid blekningen av kemisk pappersmassa.

Blekning görs för att avlägsna rester av vedämnen (lignin) som finns kvar efter att massan kokats och tvättats. Anledningen till att man bleker massan är att man önskar en slutprodukt med hög renhet, styrka och ljushet.

Blekning sker i flera steg. Normalt an- vänds klorgas, klordioxid eller syrgas som blekkemikalier. (Mekanisk massa bleks med väteperoxid.)

Det finns flera möjligheter att minska ut- släppen av klorerat organiskt material. Dels kan kokningen modifieras så att mer lignin tas bort redan där, dels kan andra processer för att ta bort lignin införas t.ex. syrgas- blekning. Tvättprocessen kan också göras mer effektiv.

En annan åtgärd som minskar utsläppen är byte av klorgas mot klordioxid. Det är för närvarande inte möjligt att tillverka hel- blekt barrsulfatmassa utan någon klorgas. Med dagens teknik kan merparten av klor- gasen bytas mot klordioxid. Övergången till klordioxid väntas öka ytterligare genom ut- veckling av processerna.

Jämfört med stora massaproducenter i andra länder har den svenska skogsindustrin nått längst i fråga om att minska utsläppen av klorerad organisk substans. Riksdagen har beslutat att skogsindustrin skall ha på— börjat åtgärder för att minska utsläppen av organiskt bunden klor till högst 1,5 kg TOCl (ett mått på organiskt bunden klor) per ton massa under 1992. Åtgärder för att

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

klara detta etappmål bedöms vara slutförda under 1992. Numer mäts utsläppen med en annan metod, AOX, och 1,5 kg TOCl mot— svarar ca 2 kg AOX. I mitten av 1970—talet var utsläppen 6—8 kg AOX per ton massa. Skogsindustrins utsläpp av organiskt bun- den klor Väntas minska ytterligare fram till sekelskiftet.

Även skogsindustrins utsläpp av ämnen som förbrukar syre när de bryts ner (BOD7) har sjunkit markant. Anledningen till för— bättringama är både tekniska åtgärder och strukturförändringar inom branschen. Ut— släppsminskningarna har åstadkommits sam- tidigt som den totala produktionen har ökat.

När det gäller luftföroreningar som sva-

Bild 7.9 Syreförbrukande ämnen.

Produktion Utsläpp av 5007 av massa m||| ton/är milj ton/år

1,0 10 0,8 _ 0,6

Utsläpp av" ,

0'4 ' 3007 *'

0,2 ?

0,0 ' 1965 69

73 77 81 85 87

Produktionen av pappersmassa och utsläpp av biologiskt syreförbrukande ämnen (BOD7) från skogsindustrin.

Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.

vel- och kväveoxider svarar massa— och pap- persindustrin för ca 40 % av industrins ut- släpp av svaveldioxider och ca 50 % av kvä- veoxiderna.

Kemisk industri m.m.

Den kemiska industrin omfattar tillverk- ning aV baskemikalier, gödningsämnen, klor, natriumhydroxid, sprängämnen, raffinerad olja, petrokemiska ämnen samt s.k. finkemi— kalier.

Branschen omfattar omkring 50 större industrier och många små anläggningar. Ge- nom att företagen har en mycket skiftande typ av produktion är också miljöproblemen av olika karaktär.

Bild 7.10 Klorförbrukning i massa- produktion.

Produktion av blekt kemisk massa

_ _ Klorförbrukning m|||oner ton/år

1 000 ton/ör

, Produktion av ' blekt kemisk massa 4

*Klortörbrukning ,

(Prognos)

1960 1970 1980 1990 95

Förbrukning av klor i massaindustrin samt pro- duktionen av blekt massa, milj. ton/är.

Källa: Skogsindustrierna.

Hur mår Sverige?

Tabell 7.9 Jämförelser av ut- slöppsnivåer.

Utsläpp till vatten från tillverkning av oorga- niska kemikalier jämfört med vad som kan nås med bästa tillgängliga teknik (BAT). Ton per år.

T 987 BAT

k&kemer dor doi Arsenik T O Kadmium 0,02 0,02 Kväve _ 360 _ 230 ready **' 250 130

Den petrokemiska industrins utsläpp av olja och syreförbrukande ämnen (COD) till vatten 1987 jämfört med vad som kan nås med bästa tillgängliga teknik (BAT). Ton per år.

i 987 BAT

300 240

as as

Utsläpp av kvicksilver frön kloralkaliindu- strin jämfört med vad som kan nås med bästa tillgängliga teknik (BAT). Kg per är.

__ 1987 BAT (tmiun 300 0_ Till vatten 1 5 0

Utsläpp frän sprängämnesindustrin 1987 av kväve och syreförbrukande ämnen (COD) jäm- fört med bästa tillgängliga teknik (BAT). Ton per år.

1000 71000

Källa: Report on Swedens plans and activities, Heloom 1989, SNV och muntliga uppgifter.

I en internationell jämförelse är den svenska produktionen förhållandevis liten. Det är framför allt den petrokemiska indu- strin som har utvecklats snabbt. Merparten av petrokemiindustrin har byggts upp un- der de senaste två-tre decennierna. Däremot är övriga kemiska industrier oftast äldre.

Processutsläppen från kemiindustrin har minskat, men mycket återstår vad gäller att ersätta mil jöskadliga kemikalier med mindre skadliga alternativ.

Tillverkning av oorganiska kemikalier omfattar huvudsakligen svavelsyra, salpeter- syra, forsforsyra och ammoniak. Dessa ke- mikalier produceras vid sex anläggningar, varav tre är lokaliserade till kusterna.

Processutsläppen är av olika slag. Vid produktion av exempelvis svavelsyra sker ut- släpp av svavelföreningar via processgaser. Vid tillverkning av salpetersyra är läckage av kväveoxider ett problem. Det förekommer också utsläpp av tungmetaller. Dessa kom- mer in i processerna med råvaror och följer därefter med produkterna eller släpps ut med gaser, spillvatten eller avfall. Genom att re- cirkulera vatten inom anläggningarna har det blivit möjligt att hålla tungmetallflödena på en lägre nivå än tidigare.

Den petrokemiska industrin är koncen— trerad till Stenungsund och till Göteborgsom- rådet. Sammanlagt finns det fem anlägg- ningar i regionen. Verksamheten har länge varit föremål för granskning från såväl mil- jö- som hälsosynpunkt. Stenungsundsindu- striernas miljöpåverkan har bl.a. analyse- rats i en särskild utredning under mitten av 1980-talet.

Verksamheten vid de olika anläggning- arna bygger på krackning av nafta (lätta olje- produkter), naturgas och olja. Organiska kemikalier tillverkas vid anläggningarna, inte minst råvaror till plastindustrin.

Klorproduktion sker vid fem kloralka- liindustrier i landet. Den vanliga produk- tionsmetoden innebär att man vid elektro-' lys av koksalt använder kvicksilver som elek- trod. Utsläppen från den här sortens an- läggningar har varit mycket stora — främst till luft. I Sverige använder tre anläggningar

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

fortfarande kvicksilvermetoden, medan två Sprängämnen tillverkas vid två anlägg- har gått över till kvicksilverfri teknik. Enligt ningar. Miljöstömingama uppkommer hu- intemationella överenskommelser skall an— vudsakligen genom utsläpp av kväveföre- vändningen av kvicksilverrnetoden upp- ningar och syreförbrukande ämnen. höra inom kloralkaliindustrin. , _

Massa- och pappersindustrin är den vik- Ramnader ter tigaste marknaden för kloralkaliindustrin. Det finns fem Oljeraffinaderier i Sverige. Andra Viktiga avnämare är andra kemiin- Fyra av dessa är lokaliserade till västkusten. dustrier och kommunala vattenverk. Raffinering av petroleum orsakar en rad ut-

Tabell 7.10 Jämförelse mellan tillätet räolieintag och faktiskt utnyttjad kapacitet. Tusen ton.

BP _ Nynäs Nynäs Scanraff Shell-__,

(Göteborg) (Nynäshamn—) _ f * ? Tillstånd 6 000 450 1 800 l 0 000 5 000 Utnyttjacl 1 986 4 i 90 250 * 660 7 700 3 600 1987 3 640 420 — ; , , ' 590 8 200 3 500 1988 3 970 430 " 600 7100 3 500 1989 4150* 310 750 7980* 3250

* Enbart råolja, i övriga siffror kanäven_rävarjoringä. _, _ .

Källa: SNV rapport 3816.

Tabell 7.1] Uppskattning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) från raffinaderier under senare delen av 1980-talet, ton per år. Utsläpp av metan ingår inte.

BP:w Nynäs _ Nynäs Scanraff Shell (Göteborg) (Nynäshamn) ' * _,

Uppskattat verkligt utsläpp

ggcessarea , ” 2 i 00 70 200 . 2 500 2 500 Produkttankar 2000 ' 'I 500 T 000 Röoljetankar 'I 400 lOO* 150* 300 700 Vattenrening 300 l 5 50 300 500 Räoljehamn ** l 0 T 00 ** '

Produkthamn ** ” 5 , som _ 1000

Ovrigt som bil- & jvg- _, _ _ , _ _ ,_ _ _ _ _ utlostn., start/stopp, . _ * * , * frän förbränning etc 200 50 _ , 50 _ 300 300

TOTALT 6 000" 250 500 6 000 5 000"

,. .

Produkt- och råoljetankar Sammanta et. _ & Exklusive hamnhantering. Utslä en rån hamnhanteringen ligger enligt gällande—_; koncessioner under Göteborgs amns ansvar. j , _ : , _ _ : : _ ——5 Råolje- och produktharnn sammantaget.

**

#" _

Källa: SNV Rapport 3816.

Hur mår Sverige?

släpp. Det gäller exempelvis svavel- och kvä- veoxider, koloxid, stoft, lättflyktiga kolvä- ten och illaluktande ämnen som svavelväte och merkaptaner (organisk svavelförening) till luft. Till vatten sker bl.a. utsläpp av kvar- varande oljerester, löst svavelväte och feno- ler. Under åren 1986—1989 minskade svavel— utsläppen från raffinaderiema med ca 45% från 5 785 ton svavel till 3235 ton, bl.a. som en följd av en utbyggd kontroll från miljö- myndighetemas sida.

Den ökade tillsynen har emellertid också resulterat i att vissa, till myndigheten tidigare ej redovisade utsläpp, har kunnat identifie- ras. Naturvårdsverket har begärt att tillstån— den skall prövas på nytt när det gäller luft- utsläpp från BP och Shell i Göteborg samt från Scanraff vid Brofjorden. En sådan om- prövning pågår vid koncessionsnämnden för miljöskydd.

Utsläppen av kolväten till luft, dvs. flyk- tiga organiska ämnen (VOC), har uppmärk- sammats från både hälso- och miljösyn- punkt. Mätningar av de totala utsläppen av VOC från olika delar av ett raffinaderi har hittills endast utförts för BP. De mätningar som har gjorts där har visat att utsläppen av VOC är betydligt större än vad som uppgivits i samband med tidigare tillståndspröv— ningar enligt miljöskyddslagen.

Utöver de föreningar som tagits upp här, släpper också raffinaderier ut andra förore- nande ämnen, bl.a. bly och aminer (kemi- kalier som används i processen för att ta bort svavel ur olja).

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har under tillsynsarbetet drivit igenom ett an- tal åtgärder, då man ansett att förlusterna av amin varit oacceptabelt höga. Detta har medfört att åtgången av amin minskat med 15—40% mellan 1988 och 1989.

Järn- och stålindustrin

Drygt 50% av den svenska stålproduktio- nen sker i malmbaserade processer vid två anläggningar. Resten produceras i tio an- läggningar med skrot som råvara. Vid ca 20 industrier finns endast utrustning för vals— ning av stål till färdig produkt.

Inom den svenska järn- och stålindustrin tillverkas valsade och smidda produkter för i första hand verkstads- och byggnadsindust- rin. Sverige har också en stor andel av värl— dens järnpulverproduktion. Viktiga mel- lanprodukter är råjärn, råstål och järnsvamp. Branschens andel av de svenska utsläppen av kvicksilver, kadmium, bly och krom ligger mellan S% och 20% för vardera metallen. För metallerna järn och mangan är bran— schen den dominerande utsläppskällan. De direkta stoftutsläppen från ugnarna har se- dan länge åtgärdats medan de diffusa ut- släppen i samband med fyllning av skrot och tappning successivt har minskats genom in- vesteringar i allt mer effektiv stoftrening. Från koksverken sker utsläpp av bl.a. sva- vel och polyaromatiska kolväten. I Sverige finns ett ferrolegeringsverk, Vargöns All- oys, som producerar 80 000 ton per år och släpper ut bl.a. metallhaltigt stoft.

Ytbehandling och gjuterier De flesta ytbehandlingsindustrier använder för närvarande vattenreningsteknik med ut- fällning och sedimentering av metallhyd— roxider. Det innebär att utsläppen från varje enskild anläggning oftast är förhållandevis små. Samtidigt finns det många anläggningar och sammantaget har utsläppen stor bety- delse för förekomsten av metallföroreningar i slam från kommunernas reningsverk. Det finns numera teknik som gör det möjligt att använda i princip helt slutna system för pro— cessvatten inom ytbehandlingsföretag. Sverige har ca 50 jämgjuterier och tiota- let stålgjuterier. På grund av att det skrot som smälts ned ofta är av dålig kvalitet och dess— utom är förorenat av bl.a. olja, färg och plast- rester kan rökgaserna innehålla såväl kad- mium som bly, zink och olika klororganiska ämnen som dioxiner. Olika former av re- ning reducerar utsläppen och de svenska gju- terierna uppfyller strängare miljökrav än många gjuterier i andra europeiska länder. Antalet metallgjuterier uppgår till 200—300. Merparten av dem är små famil- jeägda gjuteriföretag. De stora metallgju— teriema gjuter aluminium- och kopparlege-

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

ringar och är endera integrerade i någon Tabell 7.12 Utsläpp till luft från större koncern eller har huvuddelen av sin ferrolegeringsverk jäm- avsättning till transportmedelsmdustrin. fört med vad som kan

Miljöstömingama från metallgjuterierna näs med bästa tillgäng- ärinte i samma storleksordning som från liga teknik (BAT). Ton järn- och stålgjuterier. Utsläpp av giftiga per år. metaller uppstår på grund av s.k. avbränna vid smältningen. Metallgjuterierna smälter

1987 BAT

framför allt tackor som leverats från om-

smältverk och skrot som återanvänds inom Stoft' * " Ö ,_ , 440 180 industrin. ** * 35 6 0,5 0,5 1,6 1,6

Källa: Report on Swedens plans and activities to Helcom 1989, SNV.

Tabell 7.13 Järn- och stälindustrins utsläpp jämfört med vad som är möi- ligt att nä med bästa tillgängliga teknik (BAT) 1989-1990. Ton

per är. 1 977 l985 ] 987/ 88 TlLL LUFT: _ Kvicksilver — — -— 0,3—0,6 ?, Kadmium —- 2 i 0,4-0,6 Kromi g— 170 35 35 , 7 Koppar , , — 20 6 , 2 Nickel — — * " 70 25 8 > , *, 5 'Bly 50 (5,0 50 ' 43 Zink i 640 510 130 105, Polyaromatiska — , — 8 * kolväten , Stoft ; - _ 15000l i — * 4700 TILL VATTEN: , , Kvicksilver JW,—: —- 0,02 ' _ 0,02 — Kadmium ' *— 0,1 Krom * 750 185 15 Koppar 2 2 2 Nickel ' 400 80 10 Bly 30 18 3 Zink 265 125 45 Polyaromatiska _, +, , , —, , kolväten " ' , i , Kväve ' 6602 250 '

- = uppgifter saknas, 1 uppgift för 1976, 2 uppgift för T 987.

Källor: Monitor 1987, SNV, Report to Helcom 1989, SNV, Hav 90, SNV.

Hur mår Sverige?

Ökad användning av kemikalier

Under efterkrigstiden har användningen av kemikalier expanderat mycket snabbt. I ett industrisamhälle som Sverige kommer människor dagligen i kontakt med ett stort antal kemikalier både i arbetslivet och hemma. Kemikaliernas miljöpåverkan är svår att beskriva. Dels hanterar vi ett mycket stort antal ämnen och produkter, dels är kunskapen om kemikaliernas effekter i miljön ofta begränsad.

Mycket av det moderna samhällets väl- stånd bygger på kemiindustrins landvin— ningar. Samtidigt har en stor del av kemika- lieutvecklingen skett utan tillräcklig kunskap om och hänsyn till de eventuella risker för miljö och hälsa som kemikalierna kan or- saka. Det pågår nu ett omfattande arbete med att kartlägga och motverka negativa mil- jö- och hälsoeffekter av kemiska ämnen och produkter.

Antalet enskilda kemiska ämnen som framställs syntetiskt har ökat exponentiellt de senaste årtiondena. År 1970 fanns ca två milj. kemiska föreningar registrerade i värl- den. Tjugo år senare hade antalet stigit till tio miljoner. Detta innebär en ökning med i genomsnitt ca 450000 beskrivna ämnen varje år.

Antalet kemiska ämnen som är i prak- tiskt bruk är betydligt lägre. Det finns upp- skattningar som pekar på att det finns mel- lan 20 000 och 60000 ämnen som är i kom- mersith bruk i ett industriland. Av dessa svarar ca 1000 ämnen för mer än 95% av all kemikalieanvändning de utgör s.k. hög- volymkemikalier.

Det är svårt att beräkna hur många nya ämnen som varje år når ut på marknaden i världen. Uppskattningsvis rör det sig om mellan 500 och 1000 ämnen.

Bristen på kunskap om Vilka ämnen som är eller kan misstänkas vara hälso- och miljö- farliga är ett problem. Hittills har t.ex. ca 2 800 ämnen konstaterats kunna medföra kontaktallergier. Internationella kriterier

för vad som skall klassas och märkas — som miljöfarligt håller på att utvecklas.

Inom OECD görs en genomgång av de s.k. högvolymkemikaliema, dvs. de mest an- vända kemikalierna. Resultatet har blivit en gemensam OECD-lista med ca 1400 ke- miska ämnen, som tillverkas i mer än 1000 ton per år i två eller flera länder. OECD har fattat beslut om att undersöka ca 150 äm- nen — sådana som man i dag nästan helt sak- nar uppgifter om, trots den omfattande an- vändningen. För dessa ämnen skall både grundläggande egenskaper samt miljö— och hälsoeffekter redovisas. På svenskt initiativ arbetar OECD också med att identifiera ämnen som behöver avvecklas eller begrän- sas i sin användning. Fem ämnen (metylen- klorid, kvicksilver, kadmium, bly och brome- rade flamskyddsmedel) har hittills valts ut.

De flesta kemikalier importeras

Utvecklingen inom kemikalieområdet ka— rakteriseras av en mycket hög tillväxttakt jämfört med andra industribranscher. Ke- mibranschen producerar främst produkter som ingår som insatsvaror antingen i andra kemiindustrier eller i andra branscher. Vär- det av kemikalieproduktionen enbart inom svensk industri uppgick 1987 till ca 40 milj ar- der kr. Av detta svarar organiska och oor- ganiska baskernikalier för 11 miljarder, plas- ter inkl. halvfabrikat för 10 miljarder och läkemedel för 7 miljarder kr. Ungefär hälften av den svenska produktionen av kemikalier används inom landet, resten exporteras.

Sverige importerar merparten av de ke- miska produkter som vi använder., Till detta ska också läggas de varor som importeras och som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter.

Industrin använder 75 % av antalet regi- strerade kemiska produkter, resten används i hushålls- och jordbrukssektorn. Den totala nettoförbrukningen av kemikalier inom in- dustri och jordbruk värderades 1988 till ca 35 miljarder kronor.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Inom branscher som tillverkar färg, lim, kemisk-tekniska produkter, metaller och tvättmedel kommer sannolikt viss kemika- lieanvändning att minska till följd av en fort- satt övergång till vattenbaserade system och produkter.

Klorförbrukningen antas minska inom massaindustrin, framför allt genom process- tekniska förändringar. På ett liknande sätt har kemikalieanvändningen inom jordbruket minskat och förväntas fortsätta minska,

dels genom det pågående halveringspro- grammet för bekämpningsmedel, dels som en effekt av att jordbruket som näring mins— kar.

Inom ett flertal branscher förutspås där- emot totalt sett ökade kemikalieinsatser. Dit hör livsmedel, massa och papper, läkeme— del, lim, verkstad, vattenrening samt bygg- verksamhet. I övriga branscher förväntas kemikalieinsatsema bli i stort sett oföränd- rade.

Bild 7.1] Kemiska produkter i Sverige.

Antal produkter 3000 » '

Antal produkter med kvantitet > 1 to _ _

lOOO

Färg Smörjmedel Bindemedel

Syntesrävara

Rengöring, avfettning

Produktgruppens funktion

..'. q) *" _ E 27 i: :E _E .8 E .E E 2 _] 0 : # =U s & U) " U'! "0 en 0) L ”0 U') _: _> :o '... = g = LI. '” .... . * ..— s 17, .2 :o a 0 a. _a. "> 0 h 9 'D |!

Kemiska produkter som 1988 användes i Sverige i över i ton, fördelade på produktgrupper.

Källa: KemI, SCB.

Hur mår Sverige?

Antalet kemiska ämnen och produkter i Sverige

Det finns mellan 50 000 och 60 000 kemiska produkter i det svenska produktregistret. Drygt 5 500 ämnen som ingår i dessa pro- dukter finns särskilt angivna i registret. Totalt ingår uppskattningsvis mellan 10000 och 20 000 kemiska ämnen i produkterna. Regist- ret innehåller, utöver vissa råvaror, huvud- sakligen ämnen som av företagen bedöms ha hälsofarlig inverkan.

Ca 2 800 företag som tillverkar eller im- porterar kemiska produkter är registrerade i produktregistret. Av dessa har drygt 1 800 företag någon hälsofarlig produkt i sitt sorti- ment.

Kemikaliekontrollen i Sveäge

Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skada på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter. Enligt la- gen om kemiska produkter är det företagen som har huvudansvaret för de produkter de importerar, tillverkar eller levererar. Detta innebär bl.a. att företagen är skyldiga att utreda kemikaliernas egenskaper och infor— mera om skaderisker och om förebyggande åtgärder. Företagen skall också, enligt lagen, byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga när det är möjligt, den s.k. substitutionsprincipen. Lagen är generell, dvs. omfattar samtliga verksamheter där ke- mikalier hanteras.

För bekämpningsmedel gäller speciella regler som innebär att de måste godkännas av kemikalieinspektionen innan de får im— porteras, säljas eller användas.

Miljöfarlighetskriterier

Kunskapen för att bedöma om kemiska ämnen är farliga för den yttre miljön är, som nämnts tidigare, begränsad. Inom Norden har gemensamma kriterier utarbetats för att bestämma miljöfarlighet. Motsvarande arbete pågår också inom EG.

Kriterierna utgår från olika ämnens gif- tighet för vattenlevande organismer, bioke— misk nedbrytbarhet i vatten samt förmåga att ackumuleras i biologiska material. Till detta kommer också allmänna bedöm— ningar av kemiska föreningar som är miljö- farliga, men som inte faller under något av de övriga kriterierna. Dit hör bl.a. CFC-för— eningar (t.ex. freon, se Kapitel 2, s. 16).

Flödesstudier m.m.

För att öka kunskaperna om hur och var olika kemikalier används har kemikaliein- spektionen 1987 inlett det s.k. överblicks— projektet. Det skall ge en översiktlig beskriv— ning av förekomst och användning av ke- miska ämnen och produkter i Sverige.

I detta ingår flödesstudier, som skall följa kemiska ämnen ”från vaggan till graven”. Flödesstudier visar vilka användningar av ett visst ämne som kan leda till stora utsläpps- och avfallsproblem samt ger underlag för att bedöma möjligheterna att byta ut ämnet mot mindre skadliga alternativ.

Kemikalieinspektionen har utfört flö- desstudier för 1,1,1—trikloretan, koltetraklo- rid, metylenklorid, trikloretylen, per- kloretylen, styren och flamskyddsmedel (om— fattande ca 15 olika kemiska ämnen). Där— till kommer flödesstudier för några metaller och för mjukmedel till plaster som ftalater, klorparaffiner m.fl.

Miljömärkning Inom kemikalieområdet märks produkter som innebär fara t.ex. med en dödskalle för giftiga ämnen, kors för hälsoskadliga pro- dukter och en eldsflamma för brandfara. Ett motsvarande system, med en märkning som varnar för produkter som är särskilt skadliga för miljön, håller på att utvecklas. Ett gemensamt nordiskt förslag till klassifice- ring och märkning av miljöfarliga kemiska produkter har tagits fram med hjälp av krite- rierna för miljöfarlighet.

Det finns också en mängd olika märken som skall hjälpa konsumenterna att välja de varor som inte skadar eller är minst skad-

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

liga — för miljön. Dessa har vuxit fram både på ideell och kommersiell väg. De nordiska Iändema införde hösten 1989 ett samordnat system för den här typen av positiv miljö- märkning med gemensamma kriterier och en gemensam symbol — en vit svan.

Den nordiska nriljömärkningen med den vita svanen är frivillig och leds i Sverige av en särskild mil jömärkningsstyrelse med före- trädare för konsumenter, miljöintressen och näringsliv. Arbetet befinner sig för närva— rande i ett uppbyggnadsskede. Det nordiska samordningsorganet har hittills beslutat om utveckling av kriterier för positiv miljömärk- ning av ca femton produktgrupper, bl.a. tvättmedel och pappersprodukter. Miljö- märkningsstyrelsen i Sverige ansvarar för nio av dem. De första märkta produkterna väntas finnas i handeln sommaren 1991.

Minskad användning av skadliga ämnen

I flera länder arbetar man med att ta fram listor över miljöfarliga eller potentiellt miljö— farliga ämnen som underlag för en effekti- vare kemikaliekontroll. I Sverige har under senare år listor gjorts över ämnen och ke- miska föreningar som inte längre bör använ- das eller vars användning behöver begrän- sas kraftigt. T.ex. har kemikalieinspektionen pekat ut 40 ämnen som är skadliga för mil- jön.

Kemikalieinspektionen och naturvårds— verket har valt ut 13 ämnen eller ämnesgrup- per, vars användning bör upphöra eller be- gränsas. De är: metylenklorid, trikloretylen, perkloretylen, bly och blyföreningar, tenn- organiska föreningar, kadmium och kad- miumföreningar, kvicksilver och kvicksil- verföreningar, klorparaffiner, ftalater, nonylfenoletoxylater, kreosot, arsenik och bromerade flamskyddsmedel.

Metylenklorid Sverige har ingen tillverkning av metylen- klorid. Ca 2 500 ton metylenklorid importe- rades 1988 i form av råvara. Till detta kom-

mer ca 100 ton som importerades i färdiga kemiska produkter. De viktigaste använd- ningsområdena är avfettning och färgborttag— ning inom metall- och verkstadsindustrin. Även rengöring inom elektronikindustrin är betydelsefull. Andra användningsområden är som lösningsmedel i läkemedelsindustrin. Vid plasttillverkning används metylenklo— rid bl.a. vid tillverkning av skumplast (poly— metan) och som rengöringsmedel.

Metylenklorid är flyktigt och sprids lätt samt är både direkt giftigt och cancerframkal- lande. Metylenklorids lättflyktighet medför att nästan 90% av den mängd som används inom industrin avgår till luft. Resterande mängd tas om hand som miljöfarligt avfall el- ler exporteras för upparbetning. Endast en mindre del återfinns i avloppsvatten.

När det gäller de stora användningsom— rådena avfettning och färgborttagning inom verkstadsindustrin finns alternativ teknik. För konsumentprodukter finns det också al- ternativ. Inom läkemedelsindustrin kan det däremot vara svårare att finna ersättnings— medel.

Trikloretylen

Även det trikloretylen (”tri”) som används i Sverige är importerat. 6 300 ton används för avfettning och en del andra ändamål.

Tri är giftigt, cancerframkallande och lättflyktigt. Ämnet bryts inte ner så lätt och är giftigt för vattenlevande organismer. De ämnen som bildas vid nedbrytningen är också miljöfarliga.

I de flesta sammanhang finns det alter- nativ — framför allt avfettning med alkaliska medel. Det är också möjligt att tekniskt be- gränsa utsläppen av trikloretylen genom att använda slutna system som återvinner äm- net.

Perkloretylen

All perkloretylen importeras. I Sverige an- vänds ca 1700 ton varje år, som tvättvätska i kemtvättar. Perkloretylen är också cancer- framkallande och lättflyktigt. Det mesta av det som används släpps ut till atmosfären.

Hur mår Sverige?

Totalt i världen förbrukas ca 700 000 ton per ar.

Ämnet är ganska stabilt och giftigt för vattenlevande organismer. Även perklor- etylen bildar vid nedbrytningen miljöfarliga ämnen.

Det pågår utveckling av alternativa tvätt- vätskor, men dessa är ännu inte tillgängliga på marknaden. Det går att minska utsläp- pen genom att använda slutna system med aktivt kol för återvinning.

Bly

Bly, ensamt eller i förening med andra äm- nen, är alltjämt vanligt i en mängd olika va- ror och kemiska produkter. Den årliga blyanvändningen i Sverige uppgår till ca 30000 ton. Av detta används ca 22 000 ton för tillverkning av ackumulatorer. Andra stora användningsområden av bly är plast- och glastillverkning, kabelrnantling, i hagel- patroner och som tillsats i bensin.

Vid blyförgiftning påverkas det centrala nervsystemet och effekten blir nedsatt intel- lektuell kapacitet. Hos barn påverkas be- teendet vid blyhalter mellan 30 och 50 mikro- gram per 100 ml blod.

Det är i första hand den blyhaltiga bensi- nen som har medfört att befolkningen, fram- för allt i storstäderna, exponeras för bly. Till följd av lägre blyhalt i bensin och införan- det av oblyad bensin har blyhalten i stock- holmamas blod minskat med 30 % sedan 1980. (Se även s. 180, Kapitel 3, s. 50 och Kapitel 5, s. 157.)

Tennorganiska föreningar

Användningen av organiska tennföre- ningar är mycket spridd. Ungefär 150 ton an- vänds som stabilisatorer (tillsammans med andra tungmetaller) vid tillverkning av PVC- plast. Organiska tennföreningar används dessutom som bekämpningsmedel, t.ex. i

Tabell 7.14 Användningsomräden för metylenklorid, perkloretylen och trikloretylen 1988 och 1989 (inom parentes).

Förbrukad mängd (tOn/ ÖT l _

*— Branschhantering

Perklor— Triklor- , *

Metylen- _ _ klorid etylen etylen fi—Verkstadsindustrin —— ' : ,* _ ” .- vavfettning ' * 950 " 4509 __ 6300 (5100) , —färgborttagning 150 Elektronikindustri & rengöring 270 äkemedelsindustri 380 ' (600) , ((60) etnisk industri 275

& 270

'onsumen tprodukter—_ — färgborttagning ,'

Källa: SOU 1990159.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

bottenfärger för båtar för att förhindra att alger växer fast.

I Sverige är sedan 1989 organiska tenn- föreningar förbjudna i båtbottenfärger för båtar som är kortare än 25 meter. På oceangående fartyg används dessa färger fortfarande.

Organiska tennföreningar är i allmänhet mycket giftiga. De förgiftar vattenorganis- mer, vilket i själva verket också är deras uppgift t.ex. som bekämpningsmedel i båt- bottenfärger. Spridningen från båtbotten- färger är diffus genom de många små utsläp- pen. Andra diffusa spridningskällor är tennimpregnerade snickerier, kylvattensys— tem, fogrnassor och färger som konserve- rats med organiska tennföreningar.

Kvicksilver

Den sammanlagda kvicksilvertillförseln i olika produkter uppgick 1988 till ca 14 ton. Den totala tillförseln var ca 75 ton, varav merparten kom från mahnbrytning.

Tabell 7.15 Uppskattad använd- ning av bly i Sverige l988/89 fördelat på verksamhetsområden. Ton per är.

, 22 000"

Ackumulatorer Kabelmantel 3 000 Plast 2 000 Glas % 500 ' Hagel och kulor * 800 Bensin : * , 600 Färgoch korrosionsskydd 200 Blylöddo konservburkar 25 Gummi . * * — 710— Sprängämnen . , _ * 10 Keramik * _* * , TO >200 Övrig användning, metaiiisk bly

Källa: KemI.

Under åren 1940—1970 var kvicksilver- utsläppen till luft och vatten mycket stora. Då uppgick enbart punktutsläppen till ca 50 ton årligen. I början av 1970-talet hade de minskat till ca 15 ton per år och är i dag nere i tre ton. Enligt tidigare beräkningar uppges kvicksilverutsläppen i Europa till ca 270 ton per år, men sommaren 1990 publice- rades uppgifter om att enbart dåvarande Östtyskland årligen släppte ut över 500 ton kvicksilver till luften. (Se även Kapitel 3, s.46)

En balansräkning över kvicksilver i Sve- rige visar att den årliga tillförseln är betydligt större än dagens identifierade utsläpp. Hu- vuddelen lagras på tippar eller i varor och i material i övrigt. Användningen av kvick- silver är störst i batterier, apparater och mät— instrument samt inom tandvården. Termo- metrar, lysrör och lampor är andra stora an- vändningsområden.

Kvicksilver kan omvandlas till metyl- kvicksilver som snabbt tas upp av olika orga- nismer, men som utsöndras långsamt. Det gör att metylkvicksilvret ackumuleras i nä- ringskedjorna. Kvicksilver kan skada det centrala nervsystemet. Det kan dessutom ge fosterskador. För säkerhets skull rekom- menderar livsmedelsverket gravida kvinnor att avstå från att äta insjöfisk under gravidi- teten (Se Kapitel 5, 5.123.)

Den tekniska utvecklingen ger allt fler al- ternativ till kvicksilverhaltiga produkter. Det finns alkaliska batterier som är helt kvick- silverfria. Kvicksilverhaltiga febertermomet- rar kan ersättas av digitala. Lysrör och låg- energilampor kan däremot inte tillverkas utan kvicksilver med i dag känd teknik.

Klorparajfiner

I Sverige tillverkas inga klorparaffiner. Ca 4500 ton importeras årligen och används till flamskyddsmedel och som mjukgörare i PVC-plast, i fogmassor, lim, färg, verkstads— oljor m.m.

Genom att ämnena är både stabila och svårnedbrytbara är risken stor för miljöska- dor. Det har också visat sig att ämnena även vid låga halter är giftiga för kräftdjur.

Hur mår Sverige?

Det finns i dag mindre miljöfarliga alterna— tiv.

På många områden sker nu också en snabb utveckling. Användningen av klorpa— raffiner i verkstadsoljor har t.ex. minskat med 50% sedan år 1985. Trenden är fortsatt minskning.

Ftalater

År 1988 förbrukades i världen nästan 2 mil- joner ton ftalater. De används framför allt som mjukgörare i plaster av olika slag. I Sverige användes ca 24 000 ton ftalater 1989. En del av den förbrukade mängden sprids i naturen.

Processutsläpp sker framför allt till luft. Ämnena kan transporteras långa sträckor i luften och nedfallen kan ske långt från ut- släppsplatsen. Belastningen på miljön orsa- kas främst genom de stora utsläppen, men också genom att ämnena bryts ner förhållan- devis långsamt. Kunskapen om miljöska- dorna är otillräcklig men stora utsläpp, lång nedbrytningstid och hög fettlöslighet ökar riskerna för miljöeffekter. Det finns uppgifter om att ftalater ackumuleras hos vissa rygg- radslösa djur.

Nonylfenoletoxylater Nonylfenoletoxylater används till industri- ell rengöring, biltvätt, rengöring på institutio—

ner, etc. Totalt produceras 10 000 — 13 000 ton nonylfenoletoxylater varje år i Sverige. Ungefär 10000 ton exporteras. Omkring 3 000 — 3 500 ton används årligen i tvättme- del, vätmedel, emulgatorer och disperge- ringsmedel.

Nonylfenoletoxylater bryts ganska lätt ned i miljön. En del av nedbrytningsproduk- terna, däribland nonylfenol, är giftiga för vattenlevande organismer.

När det gäller rengöringsmedel för hus- hållsbruk och yrkesmässig användning, lik— som rengöringsmedel för fordon, etc. finns det alternativ till nonylfenoletoxylater.

Arsenik

Den dominerande användningen av arse— nik är i träskyddsmedel.

1988 uppgick användningen av arsenik och arsenikföreningar i Sverige till i storleks- ordningen 5 000—13 000 ton. Arsenik har allvarliga hälso- och miljöeffekter. Enligt en överenskommelse vid Nordsjökonferensen i mars 1990 skall utsläppen av arsenik till Nordsjön minska med minst 50% under perioden 1985—1995.

K reosot

Kreosot som är en blandning av flera hundra ämnen används som träskyddsmedel mest för impregnering av jämvägsslipers,

Tabell 7.16 Omsättning av kvicksilverhaltiga produkter 1987/88, kg

kvicksilver per är.

Avfall som;

Övrigt avfall Direkta utsläpp

Produktområde _ __ Omsättning, _ ; ,_ '*— 5 lagras för:?” * till luft och återvinning ' ' vatten i..—_Batteriert 6000 3000 3 000 _ ,i_*,—_**"l'andvärd 3 OOO—5 000 ? 1 00—200 1 00 Termometrar 1 400 (50 700 700 Ly srörl: __ ,, ,_ _, _ , __ ,, , , ;;;kvicksilverlampor 300 300 Ap arater och * "' . ' gig—ins rument 2 OOO—2 500 — ? ? Ovrigt 1 00—200 1 00 ? ?

* 1990 bedöms nettotillförseln av kvicksilver frän batterier ha minskat till 2 00,0- 2 500 kg.*

Källa: SNV Rapport 3764.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

el— och telegrafstolpar. 1989 användes ca 4 500 ton. Blandningen är cancerframkal- lande, ångorna är giftiga och ämnet starkt ir- riterande om det kommer i kontakt med huden. Kreosot är mycket giftigt för vattenle- vande organismer.

Kadmium

Kadmium för ytbehandling, i plaster och i färgämnen är förbjudet sedan många år.

Trots förbudet är kadmium fortfarande ett allvarligt miljöproblem. Användningsom- råden är, som nämnts, laddningsbara nickel— kadmiumbatterier. Kadmium ingår också som förorening i handelsgödsel.

Alternativ till nickel-kadmiumbatterier håller på att utvecklas för många använd- ningsområden, främst s.k. nickelhydridcel- ler. (Se även 5. 180, Kapitel 3, s. 49, och Kapi- tel 5, s. 157.)

Bromerade flamskyddsmedel Inga bromerade flamskyddsmedel tillver- kas i Sverige. Importen uppskattades 1988 vara mellan 1400 och 2 000 ton. Exporten av bromerade flamskyddsmedel i varor upp- gick till ca 500 ton.

Bromerade flamskyddsmedel används huvudsakligen för konstruktionsplaster, lätt- plaster (isolermaterial) samt för kretskort. En del bromföreningar används till textilier för att öka brandhärdigheten.

Kunskapen om bromerade flamskydds- medels påverkan på miljö och hälsa är be-

gränsad. Man misstänker dock att ämnena ackumuleras i biologiskt material och trots att användningen är så liten är de spridda i miljön. Ämnena liknar PCB i sin kemiska struktur. Halterna i miljön tycks ha ökat se— dan 1970—talet.

Bekämpningsmedel

För kontroll av bekämpningsmedel gäller särskilda regler. Till skillnad från övriga ke- miska produkter skall nya bekämpnings- medel godkännas innan de får importeras, säljas eller användas. Vid godkännandet gör kemikalieinspektionen en risk—nyttovär- (lering. Om det finns mindre farliga medel för samma användningsområde godkänns inte det farligare.

Vid årsskiftet 1990/91 upphörde tillstån- den för alla medel som är registrerade enligt äldre bestämmelser. Tillverkarna av be- kämpningsmedel har ansökt om förnyat god- kännande för drygt 300 av dessa ca 400 me- del. Kemikalieinspektionen tillämpar samma dokumentationskrav för dessa som för nya medel.

Riksdagen beslutade år 1987 att använd- ningen av bekämpningsmedel skall minska. Som ett första mål angavs en halvering av användningen under perioden 1985—1990.

Förbud eller restriktioner har under de senaste åren införts för olika bekämpnings- medel, som svarade för ca 11% av använd- ningen innan de förbjöds. Den sammanlagda

Tabell 7.17 Förändring av antalet godkända bekämpningsmedel.

*,År , * Godkända Nya godkännanden Avregistrerade +/— vid årets början under året under året

' 1986 V,__]6_81 ' — 22 26 4

. 1987 7677 32 54 — 22 1988 655 20 56 —— 36 _ 1989 619 26 109 83 1990, 536 ' 611 —ca 1361

] T.o.m. l 990-06-30

Källa: KemI, fördjupad anslagsframställan 1991/92—1993/94.

Hur mår Sverige?

mängden sålda bekämpningsmedel har fortsatt att minska under de senaste åren. 1989 var den 44% lägre än genomsnittet för 1981—1985.

I huvudsak är det användningen av me- del för ogräsbekämpning som har minskat. Ogräsbekämpningsmedlen svarar för öv- rigt för den stora volymen, ca 70% av all an- vändning.

Lantbruksstyrelsen, kemikalieinspektio- nen och statens naturvårdsverk bedömer att målet om en halverad användning av be— kämpningsmedel har uppnåtts. (Se Bild 10.8) Riksdagen beslutade 1990 att använd- ningen av bekämpningsmedel ytterligare skall halveras fram till strax efter mitten av 1990—talet.

Antalet godkända bekämpningsmedel har minskat kontinuerligt från ca 700 år 1985 till uppskattningsvis ca 400 vid 1990 års ut- gång. Eftersom ett hundratal nya ämnen har registrerats under den här perioden, inne- bär detta att ca 400 ämnen helt har avregi- strerats. Bekämpningsmedel som används i hushållen och i privata trädgårdar har mins- kat från ca 150 till 100 under samma period.

Från och med 1992 kommer även skeppsbottenfärger att förhandsgranskas på samma sätt som andra bekämpningsmedel. I dag ingår ca 80 produkter i denna grupp.

Avfall och återvinning

Den första organiserade renhållningen i modern tid utvecklades i mitten av 1860-talet med stöd av hälsovårdsstadgan. Renhåll- ningen var då förbehållen. städema och efter hand även köpingar. Mindre tätorter och municipalsamhällen stod utanför.

Det var först vid den kommunala ren- hållningslagcns tillkomst 1972 som kommu- nerna fick ansvaret för insamling och be- handling av allt hushållsavfall (och därmed jämförbart avfall). Det innebar i praktiken många gånger ett kommunalt ”renhållnings- monopol”, som sträckte sig långt ut i gles-

Tabell 7.18 Beräknade avfalls- mängder i Sverige.

Milj.

Avfallsslag

*""'* ' ' ' , ,j , ton/är Hushållsavfall . 2,6 Latrin 0,05 _

, Slam frän avloppsanläggningar 1,5

,Vifvaror , ' * , , _ 0,08 SUMMA* * * ' * i 4,2 * Reningsavfall m.m. __ Slam från avloppsreningsverk 1,0 * Energiproduktion _ —_ — , 0,5 Riskavfall * * " * 0,025, _ SUMMA 1,52

' lndustriavfall m.m.

' Järn- och stålindustrin Gruvindustrin

Bygg- och rivningsavfall Livsmedelsindustrin Bilskrot Miljöfarligt avfall Skogsindustrin Ovrig industri SUMMA SUMMA TOTALT

Källa: SNV Rapport 3483.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

bygderna. Renhållningslagen har sedan änd— Bild 7,12 Avfallsmängden per per- rats vid flera tillfällen för att bättre passa så- son, 1932. '| 956. väl kommunemas som den enskildes intres- sen. Avfallsmängd Efterhand har det kommunala ansvaret ms per individ lär utökats till att dels omfatta insamling av mil- jöfarligt avfall från hushållen, dels insam- ] 0 Ä ling av källsorterat material till återvinning. ' 7' De förändringar av renhållningslagcn som 0,9 *_ riksdagen beslutade om i maj 1990 innebär 0 8 att kommunerna nu även kommer att få ett ' planeringsansvar för all avfallshantering. I ett 0,7 * första steg utökas dessutom ansvaret för )

hanteringen av en stor del av industriavfallet 0'6 *' (s.k. icke branschspecifikt avfall) och på O, 5 längre sikt för allt avfall- 1932 1940 1950 1956

Det kommunala ansvaret innebär inte att kommunen i egen regi måste sköta insam- Källa; Magnusson 1957.

Bild 7.13 lnsamlat avfall i Göteborg 1885-1931 .

mä 160 000 _,

140 000 , _ Till försäljning

- Till utfyli nad efter tranSport med fordon Och pr mf _ Till utfyllnad efter transport med fordo ** . Till förbränning

120 000

100000 80000: 6oooof Aoooof

20 000

*0 O 0 00 o— o m oo 0— '— |— r—

Källa: Anderberg 1932.

1910 1920 1931

Hur mår Sverige?

ling och behandling. Detta kan läggas ut på Hushållsavfall privata entreprenörer — kommunala eller re- Den tidiga ko mmun ala renhållningen orga- gronalzlboläig _ men komåmlåäma än” än" . niserades i första hand i avsikt att ta hand om svar att"? P gnfntngen OC S se a na- städernas latrin, av vilket man tillverkade gon u or ar e e ' gödselmedlet pudrett, som såldes till bön-

Tabell 7.19 Avfallsmångder i en kommun med 100 000 invånare, Borås kommun 1986.

' Ton/år '

Hushållsa', Hushallens gruvavfall 5 000

* lndustri- och verksamhets—avfall " . 30000

Askor (fr"amst från värme och energiproduktion) 15 000

' rn från reningsverk , 12 000 aktmassor (varierar från ar till år) , 5 000

' is otvunnet från avfallsupplaget ” _, (_ _ TOTALT , ' ' ; 87000

Källa: Avfallsgruppen, Chalmers tekniska högskola.

Bild 7.14 Avfallsmöngderinågra OECD-länder.

Kg/person 1 000 __

800

600 OECD-genomsnitt ' '

400

200

0

USA Japan Italien

U 'if få 0 C E 0 : U 0

0

Frankrike

F. d. Västtyskland Storbritannien

Av kommunerna insamlat avfall per invånare i några OECD-länder i slutet av 1980—talet. I t.ex. uppgiften från Sverige ingår både avfall hushållsavfall och avfall från kontor, etc.

Källa: OECD Environmental Indicators. 1991.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

derna i stadens omgivning. Först när latrin- hanteringen fungerade började man att sys- tematiskt samla in även köksavfall. Vid se- kelskiftet bestod köksavfall mest av organiskt material, och kunde därför säljas som svin— mat eller gödsehnedel.

Efter första världskriget blev mängderna ”skräpsopor” i avfallet så påtagliga att det inte var lika enkelt att avsätta soporna som gödsel eller svinmat. På 1920-talet började vi få soptippar i modern mening. Efterhand har hushållsavfallet allt mer fått den karaktär vi känner i dag. Samtidigt har mängderna avfall (mätt i m3) per person ökat.

Vid de första avfallsanalyserna, som ge- nomfördes i Göteborg 1931, kunde man kon- statera att nästan hälften av avfallet utgjor- des av finkornigt, i huvudsak komposterbart material samt aska från köksspisar och lä- genheternas uppvärmning. Denna del av av— fallet utnyttjades länge för att tillverka kompost.

Mängden hushållsavfall per person ökade snabbt under 1950- och 1960-talen, dels på grund av höjd levnadsstandard, dels på grund av den ökande mängden förpack- ningar — ett resultat av handelns struktur- förändring. Under de senaste åren har mäng-

derna hushållsavfall varit i det närmaste konstant, trots att återvinningen har ökat. En viss ökning av avfallsmängderna kan note- ras i de största städerna.

Idag uppgår hushållsavfallet ”säckso- poma” — till i medeltal 220 kg per person och år före återvinning. Hälften av detta avfall utgörs av komposterbart material. Variatio— nerna mellan olika hushåll och boendefor- mer är mycket stora, ett villahushåll har ofta dubbelt så stora avfallsmängder som en fa- milj som bor i lägenhet.

Utöver mängden säcksopor uppkommer varierande mängder grovavfall. Dessa mäng— der är svåra att uppskatta som medeltal för hela landet, då de varierar stort; 25—75 kg per person och år. Grovavfallet innehåller det mesta som inte ryms i en säck: grövre träd- gårdsavfall, skrot, byggnadsavfall, gamla möbler, etc.

Industriavfall

Som industriavfall räknas här endast sådant avfall som härrör från tillverkningsindustrier. Allt annat avfall räknas som verksamhets— avfall. Det avfall, som kan härledas till vissa branscher, uppgår till sammanlagt drygt

Tabell 7.20 Återvinning av hushållsavfall.

Mindre

Storstad Efter återvinning i _ ,, _ » kommun försöksområde i Borå ',Komposterbart material _ 47% 54% 25% i , _. 30%:g' *. 20% 4*% * __ . * _ i . S% 11% " Metaller 2% 7% ”PlaSter ' 6% ..* Textilier ! % 3% Övrigt brännbart 10% i 1 % 53% e brännbart 1% l % 4% rllg: .fallsmångd 220 kg/p , 220 kg/p 70 'kg/p

terbart material, papper och glas. Källa: Avfallsgruppen. Chalmers tekniska högskola.

'asterna finns här tillsammans med” övrigt brännbart” ellen visar hushållsavfallets mängd och sammansättning | storstad och mindre kommun före alla former av återvinning— samti ett försöksområde | Borås efter återvinning av kompo

Hur mår Sverige?

800 kg per person och år — exklusive gruvav- fallet, medan det icke branschspecifika av- fallet uppgår till omkring 300 kg per person och år.

I Tabell 7.2] ingår inte det avfall som di- rekt återvinns inom fabrikerna. Detta måste i dag betraktas som en del av den tekniska processen. Skogsindustrin lyckas i dag sluta stora delar av sina processer. Minst 5,5 milj .ton material cirkulerar i denna interna hantering, vilket skall jämföras med avfalls- mängderna, som i dag uppgår till högst 2,5 milj.ton.

J ärn— och stålindustrin omsätter omkring 500000 ton restprodukter från verksamhe— ten, antingen i form av intem återvinning eller som biprodukter för vidare försäljning.

Tabell 7.2]

Verksamhetsavfallet

Det avfall från arbetsplatser, som inte kan hänföras till producenter kallas ”verksam- hetsavfall”. Hit hör handels- och kontors— avfall, m m.

Mängden verksamhetsavfall varierar stort mellan olika kommuner, där särskilt mängderna kontorsavfall per person skiljer sig kommunerna emellan. Det finns inte mycket statistik över verksamhetsavfallets mängd, eftersom många kommuner räknar in det i hushållsavfallet. I Tabell 7.22 finns en uppskattning för hela riket av vissa mäng- der verksamhetsavfall.

Mängdema gruvavfall minskar i takt med att produktionen i gruvorna minskar och att allt fler gruvor läggs ner. 1990 beräk- nas gruvdriften producera 18 milj.ton avfall.

lndustriavfall i Sverige 1990. Tusen ton per år.

Förbrännin—g

_ _ _ Mängd _ ' Deponering Återvinning '*Griuvindusiri , 20 000* 200012? 0 .o örneoghlstålindustrin 800 " 80,0, . ' 'kogsindustrin _ 2500 2500" ivsmedelsinclustrin 3 100 200 "ff—'

viftat Specifikt industri- 500 500 , cke branschspecufikt 2 600 2 400

mn »- , . ,_ yggnadsavfali 2500 2000 _ _ _;

Denna siffra är mycket osäker

Kalla: SNV och Avfallsgruppen. Chalmers tekniska högskola.

Tabell 7.22 Mängder av visst verksamhetsavfall i Sverige 1990. Tusen

ton per år.

Mängd Å

Förbränning

_ Deponering Återvunnet _;andel sa mt hotell och 700 300 400 , , okänd restauranger _ j_

ffentli förvaltning 300 1,00 200 *100

ch an ra tiånster , _ iglskrotning 100 10 f __ :, ;O 90 torhushall 70 40—60 *lO ' 10—40 iskavfall 25 ' 1 5 l 0

Källa: SNV och Avfallsgruppen. Chalmers tekniska högskola.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Miljöfarligt avfall, läkemedelsrester etc Det finns i dag ingen tillförlitlig statistik över de egentliga mängderna miljöfarligt av- fall i landet. De under många år Växande mängderna förklaras med en effektivare in— samling och en allt bättre medvetenhet ute på företagen. Uppskattningsvis produceras 450 000 — 500000 ton miljöfarligt avfall årli- gen, varav 150 000 » 200000 ton tas omhand av producenterna. För minst 100000 ton miljöfarligt avfall saknas uppgifter om vart det tar vägen.

Hösten 1990 slöts ett avtal mellan Sveri— ges och Norges regeringar om att utvidga samarbetet för att ta hand om miljöfarligt avfall. Kapaciteten för att ta om hand miljö- farligt avfall är i dag otillräcklig både i Norge och i Sverige. Genom samarbete och lika hårda miljökrav i båda Iändema kan en specialisering i behandlingen av olika typer av miljöfarligt avfall byggas upp. Detta väntas leda till såväl miljövinster som kost- nadsbespan'ngar.

Avfallshanteringens miljöeffekter

Det avfall som omhändertas av kommu— nerna består i huvudsak av en blandning av hushålls— och verksamhetsavfall. Mäng- dema varierar stort; i Stockholms län är det 229—428 kg per person och år (1988). Till detta kommer källsorterat material som åter- vunnits: 21—53 kg per person och år.

Av det avfall kommunerna samlar in som hushållsavfall läggs omkring 35% på soptippar medan 55% förbränns och knappt 10% komposteras.

Det finns i dag över 4000 gamla tippar i landet och lika många avfallsupplag vid gru— vor, industrier etc. Många av dessa utgör inte några risker för framtiden, då de bara rymmer harmlösa sopor, men omkring 600 behöver saneras. I allmänhet saknas uppgif— ter om vad dessa tippar egentligen innehål— ler, eller vad de kan innebära för risker för framtiden.

Samma problem kan gälla en del gamla fabrikstomter, eftersom det har förekommit att industriavfall grävts ner på industritom- terna.

Tabell 7.23 Miliöfarligt avfall i Sverige samt var en del av det tas om

hand.

Avfall omhändertaget i producenternas egna anläggningar

' iso—200000 ton

Mottaget av SAKAB , 30— 35 000 ton ?Ä'iKlZEéidertaget av GRAAB-KEMl exklusive det som levererats till _ _ 43 000 ton _ Total årsproduktion ' " 450—500 000 ton

Källa: Avfallet och miljön, SNV l988.

Tabell 7.24 Avfall från reningsverk och sopvårmeverk. Tusen ton per år.

, _. Mängd ' Deponering Återvannet i ',"Sl'am från avloppsreningsverk* 1 000 " ___—,500 Aska från energiproduktion 550 ”450 100

* varav 20% torrstubstans

Källa: Avfallet och miljön, SNV l988.

Hur mår Sverige?

På grund av miljöskyddsprövningen, med strängare krav på avfallsupplag, tillkom- mer allt färre tippar i dag.

Avfallsförbränningen har genomgått ett omfattande tekniskt utvecklingsarbete under 1980-talet, liksom tekniken för rökgasre- ning. I dag kan man bygga anläggningar som uppfyller kraven för avfallsförbränning (de s.k. ENA-kraven från 1986) avseende såväl kvicksilver som sura gaser och dioxiner. De svenska kraven hör till de hårdaste i världen.

Tendensen är att avfallet sorteras allt mer. Det som förs till förbränning kommer på sikt att bli allt renare och allt mer likna ett bränsle. Det pågår t.ex. flera olika försök att föra undan avfallets våta, komposter- bara del för särskild behandling. Ett separat omhändertagande av den komposterbara delen innebär att mängden klor till landets förbränningsanläggningar minskar med minst 50%. Återvinning av hushållsavfallets komposterbara avfall i samverkan med minskade mängder PVC—plast i förpack- ningsavfallet kan minska saltsyrebildningen i förbränningsanläggningarna med uppskatt- ningsvis 50%.

Enligt en överenskommelse med för- packningsbranschen upphörde använd- ningen av PVC-plast i svensktillverkade förpackningar den 1 juli 1990. Överenskom- melsen omfattar ca 70% av alla förpack- ningar.

Återbruk och återvinning _

Ätervinningens omfattning styrs främst av marknad och prisbildning, varför intresset för återvinning varierar med konjunkturerna. Å andra sidan är den långsiktiga avsättningen relativt konstant och tenderar snarare att öka än att minska.

En ökad sortering av avfallet skall också ge större mängder returmaterial av jämn kvalitet.

Allt fler företag genomför en långsiktig planering av sin avfallshantering i avsikt att minska avfallsmängderna. I de flesta fall in-

går en ökad återvinning som en väsentlig del.

Konsumenterna ställer också krav på kunskap och information om återvinning. Det gäller både i valet av produkt och vid själva avfallshanteringen.

Det pågår också försök med att t.ex. ut- forma bostäder så att sopsortering i hushållen underlättas.

Järn- och stålskrot

Insamlingen av järn— och stålskrot har un- der slutet av 1980—talet legat på nivån 800 OOO—900 000 ton. Det är tekniskt möj- ligt att öka insamlingen ytterligare. Sverige importerar ca 700000 ton stålskrot per år. Efterfrågan väntas minska, men trots detta torde de inhemska leveranserna av skrot till stålverken vara otillräckliga även i framtiden.

Bilskrotningen omfattar årligen omkring 175 000 ton bilvrak, som efter fragmentering och rensning ger ca 120000 ton stålskrot,

5 000 ton blandat metallskrot samt 50 000 ton avfall. Bilskrotningsavgiften utgör en slags pant. I dag kostar en auktoriserad skrotares omhändertagande av en skrotbil nästan

lika mycket som skrotningsavgiften ger till- baka. Ett lågt marknadspris på skrot kan minska återvinningsviljan. T.ex. betalade fragmenteringsfirmoma 17 kr. per ton för skrotbilar i november 1990.

Under hela 1980-talet har merparten av vitvaroma (kylskåp, frysar, spisar etc.) frag- menterats, varvid stålskrotet tagits om hand. Denna hantering medför utsläpp av CFC (t.ex. freoner) från kylaggregat och isolering, (se Kapitel 2, s. 16). Det finns i dag möjlighet att tömma kylaggregat på CFC, som sedan kan återvinnas eller destrueras.

Risken för utsläpp av CFC i samband med att isoleringen bryts sönder kan man emellertid inte komma tillrätta med på detta sätt. Problemet med CFC-utsläpp vid skrotning av vitvaror konnner att finnas ca 15 år efter det att CFC-fria vitvaror övertagit marknaden — dvs. in på 2010-talet.

I dag samlas ca 90 000 ton skrot in från vitvaror och liknande från landets avfallsupp- lag. Ur detta återvinns ca 55 000 ton stål- skrot och omkring 2 700 ton metaller.

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

Metallskrot

Det är främst koppar, aluminium, zink, tenn och bly som är intressant på markna- den. Från miljösynpunkt är det viktigt att även uppmärksamma kvicksilver och kad- mium.

Det mesta av skrotet tas om hand på marknaden. Resterna utgörs främst i form av små mängder metallskrot spridda över många källor. Bland dessa diffusa utsläpp finns de mest miljöfarliga metallerna; kad- mium i ackumulatorer inbyggda i sladdlösa verktyg — bly i bilbatterier, på lampsocklar och i gammal kabelisolering — kvicksilver i batterier, termometrar, strömbrytare etc.

Varje år förbrukas mer än en miljon startbatterier för bilar, båtar, etc. För att täcka kostnaderna för insamling av dessa blybatterier infördes den 1 januari 1991 en avgift på 32 kr per batteri. Målet är att 95% av blybatterierna skall samlas in inom två år.

Kvicksilver- och kadmiumhaltiga batte- rier samlas in i alla svenska kommuner, men endast kadmium återvinns. Insamlade bat- terier som innehåller kvicksilver lagras tills vi- dare. Få vet att sladdlösa elektriska appara- ter innehåller nickel—kadmiumackumulatorer och därför skall lämnas till batteriinsam- lingen då de tjänat ut. Dessa apparater kan i framtiden komma att bli ett allt större pro- blem.

Det finns numera även teknik för åter- vinnning av kvicksilver ur lysrör och lågener- gilampor.

Tandvårdsamalgam, som innehåller både kvicksilver och silver, samlas in för åter— vinning. Sedan 1985 skall alla tandläkare ha avlopp med amalgamavskiljare som tar hand om 95% av amalganet . Amalgamavfall skall levereras som miljöfarligt avfall till SAKAB, eller annat godkänt behandlings- företag. Kvicksilver från tandvårdsamalgam blir förmodligen ett allt mindre problem i framtiden i och med att tandläkarna i allt högre utsträckning använder andra tand— vårdsmaterial. Däremot kan utsläpp av kvicksilver från krematorier komma att öka, eftersom den nu levande befolkningen

har betydligt mer amalgam i sina tänder än tidigare generationer.

Ädelmetaller i katalysatorer för bilavga- ser kan återvinnas. Verksamheten bedöms emellertid vara fullt utvecklad tidigast om fem år då 20 000 — 50 000 katalysatorer per år förväntas vara skrotfärdiga. Vid sekelskif- tet torde mängden stiga till omkring 250 000 katalysatorer per år.

Varje katalysator innehåller endast 4 gram platina och rhodium, men med ett värde av 100 000 kr. per kg platina och en miljon kronor per kg rhodium bedöms åter- vinningen bli lönsam. Förutom platina och rhodium finns 3040 andra ämnen som måste tas omhand, t.ex. mindre mängder bly, kadmium och strontium.

Det finns i dag ett par mindre företag som ägnar sig åt återvinning av metaller ur elektronikskrot — främst datorskrot. Denna återvinningssektor förväntas öka i omfatt- ning i takt med att allt fler kommuner upp— märksammar datorskrot och annat elektro- nikskrot.

Ätervinningen av aluminiumburkar överstiger nu 80% av de konsumerade bur— karna — dvs. över 560 milj. burkar per år. Det finns ett regeringsbeslut om att 90% av burkarna skall återvinnas från och med 1993. Returpack, som svarar för burkinsam- lingen, räknar med att kunna öka återvin- ningen till 90%.

Sedan 1984 finns en miljöskatt för alla former av dryckesförpackningar, utom för förpackningar av papper. Den är för en- gångsförpackningar 10—25 öre/styck och för returförpackningar 8 öre/styck.

Glas

Insamlingen av glas för återvinning ökar för varje år. Över 200 kommuner bedriver glas- återvinning i större eller mindre skala. I de större kommunerna återvinns 30—50% av allt förpackningsglas.

Avsättningen begränsas dock av Svensk Glasåtervinnings möjlighet att avsätta glaset till de svenska glasbruken. I samband med att Hammars Glasbruk läggs ner kommer av-

Hur mår Sverige?

sättningen att ytterligare försvåras. Hösten 1990 låg Svensk Glasåtervinning inne med ett lager färgat glas för återvinning motsva- rande ett års behov. Det vita glaset går att av- sätta. Bättre färgsepareringsmetoder, av- sättning av returglaset inom andra produk- tionsområden och högre acceptans för får- gat glas, skulle underlätta återvinningen.

Däck

Intresset för att samla in däck ökar i kom- munerna, men avsättningen av däck för åter- vinning är liten. Gummipulver och regene- rat kan inte konkurrera med naturliga råva- ror, men kan i stället användas till golvma- terial och som inblandningsmaterial i vägbe- läggningar. Avsättningen av gummipulver till vägbeläggningsmaterial begränsas av kostnadsskäl.

Den mest framträdande återvinningen av däck sker i form av regummen'ng och mönsterskärning av främst lastbilsdäck.

Knappt en halv miljon däck regummeras, 200 OOO—300 000 däck mals och återvinns som gummipulver. Återstående omkring 4 500 000 däck omhändertas som avfall. Begränsade mängder gummipulver an- vänds för tillverkning av ett korrosions— och erosionsskydd, en svensk teknik, som lett till export.

Papper och wellpapp

Kommunernas intresse för pappersåtervin- ning är stort, men under 1990 har detta mat- tats på grund av svårigheterna med att få ersättning för kostnaderna. Omkring 60% av tidnings— och joumalpapper återvinns idag. Lokalt kan över 80% av detta papper samlas in.

Industrins intresse för återvinning av re- turpapper är stort. Hylte Bruk har under slu- tet av 80-talet byggt ut sin returpappersfa- brik med en ny kapacitet och nu planerar Holmen/Bråvikens pappersbruk att bygga

Bild 7.15 Glasåtervinning i Sverige 1985-1989.

Ton/år

160 000

140000 ,

120000*

20 000 __ __

_J

1986

Produktion och import Återvunnen mängd

Källa: Svenska Renhållningsverksföreningen.

j

1987 1988 1989

Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall

ut sin fabrik i Norrköping med 100000 ton. 1990 beräknas omkring en halv miljon ton tidnings- och joumalpapper ha återvunnits i Sverige.

Den svenska returpappersmarknaden var god fram till 1990. Första halvåret 1990 ökade pappersbrukens förbrukning av re- turtidningar med 36 600 ton jämfört med samma tid förra året. Samtidigt minskade de svenska kommunernas förmåga att av- sätta insamlat papper priserna sjönk och en del lager i Norrland blev osålda. Under samma period ökade importen med 36400 ton.

Företagens återvinning av papper — dels kontorspapper, dels förpackningspapper, främst well- och solidpapp är sedan lång tid betydande och ökar stadigt. Detta beror dels på kommunala insamlingsinitiativ, dels på ett ökat intresse för återvinning inom företa- gen.

Plaster

Ätervinningen av plaster i Sverige sker främst som företagsintem återvinning, dvs. genom att sluta de egna processerna. Mindre mängder polyeten samlas in separat och återvinns på marknadsmässiga villkor. Det är tekniskt möjligt att öka denna återvin- ning, men de ekonomiska förutsättning- arna är sämre. Vissa mängder plaster samlas in för export till Danmark och Italien. Regeringen har i ett lagförslag som pre- senterats för lagrådet föreslagit förbud mot engångsflaskor av PET (Polyetylenterefta- lat). För att få sälja PET-flaskor skall krävas tillstånd från regeringen, som kommer att ställa bl.a. följande villkor för tillstånd: > Att flaskorna ingår i ett retursystem där flaskorna kan återfyllas.

> En 90 procentig återtagning av flas- koma.

Bild 7.16 Pappersåtervinning i Sverige 1985-1989.

Ton/år 600 000

200 000

100 000

1985 _ Konsumtion i hushållen ' , Återvunnen mängd

Källa: Svenska Renhålhiingsverksföreningen.

1986

1987 1988 1989

Hur mår Sverige?

Det finns planer på att utnyttja uttjänta PET-flaskor vid tillverkning av polyesterfilt som används som stomme vid tillverkning av takpapp. I samband med att PET-flas- korna blir returflaskor och beläggs med pant kommer bryggerierna att skrota de flas- kor som inte kan återgå i hanteringen. Ge- nom denna centraliserade skrotning blir det möjligt att återvinna de uttjänta flaskorna.

Efterhand beräknas bryggerierna kunna leverera 3 000 ton PET—flaskor per år till åter- vinning.

[KAPITEL *

Energiproduktionens miljökonsekvenser

Användningen av energi 218 Påverkan på miljön 2.23

Hur mår Sverige?

' illförseln av energi till Sverige

har under 1980—talet legat på en re- lativt stabil total nivå (se Bild 8.1). Inom denna nivå har det dock skett stora förändringar. Oljeimporten har minskat medan bl. a. käm- kraft, inhemska bränslen och kol har ökat.

Under de senaste åren har ökningen av kärnkraft, inhemska bränslen och kol stagne- rat samtidigt som det har skett en ökning av gasbränslen i form av naturgas och gasol samt oljebränslen för trafiken, dvs. bensin och dieselolja.

Generellt sett har det skett en större spridning i användningen av olika energislag. Oljeberoendet inom uppvärmningssektom har minskat medan trafiken fortfarande är kraftigt beroende av olja och bensin.

Användningen av eldningsolja har under 1980-talet minskat från 100,0 till 61,6 TWh (terawattimmar) medan framför allt an- vändningen av el (+29,6 TWh), inhemska bränslen (+10,1 TWh) och fjärrvärme (+8,2 TWh) har ökat. (l TWh =1 000 000 000 kWh, kilowattimmar)

De höga investeringskostnadema och den långa tiden från det att en anläggning

planeras till dess att den står färdig innebär att förändringar av energimarknaden tar tid. Det tar därför också lång tid innan föränd- rade pn'srelationer mellan olika energislag slår igenom.

En avveckling av kärnkraften och ökade miljökrav innebär förändringar av det svenska energisystemet med bl.a. en suc- cessiv utveckling mot en ökad användning av biobränslen och andra förnybara energislag som vindkraft. Naturgasen kan också komma att få en ökande betydelse för den svenska energiförsörjningen. Höjda energi- priser, bl.a. som ett resultat av att de olika energislagen i ökad utsträckning måste betala sina miljökostnader, väntas också innebära ett ökat intresse för ett effektivare energiut- nyttjande.

Användningen av energi

Den totala energianvändningen består dels av förbrukningen inom de tre samhällssekto- rema industri, bostäder och service, m.m.

Bild 8.1 Tillförsel av energi till Sverige 1970-1990.

TWh 500

450 ' 400 350 300 250 200 150 100

50

0 1970

Källa:

197 5 Vattenfall/STEV.

1980 1985

SPILLVÄRME M. M. NATURGAS

OLJA+GA$OL

ELPRODUKUON (VATTEN-, KARNKRAFT + NE'I'I'OIMPORT)

TRÄBRÄNSLE M.M.

KOL, KOKS

1989

Kapitel 8 Energiprodukfionens miliökonsekvenser

Bild 8.2 Energianvändningens fördelning pä sektorer samt elanvänd- ningens fördelning på olika ändamål, 1988.

Den totala energiförbrukningen fördelas grovt räknat så här: så här:

. . 5. NING ODYI.

20 % Källa: Konsumentverket.

samt transporter (som behandlas i Kapitel 9), dels av omvandlings— och distributionsför- luster. Fördelningen av energianvändningen mellan de olika sektorerna framgår av Bild 8.2, som också visar fördelningen av elan- vändningen för olika ändamål.

Industrin

Energianvändningen inom industrin har under den senaste tjugoårsperioden succes- sivt minskat fram till år 1982. Därefter har den åter ökat. Minskningen under 1970— och början av 1980-talet berodde delvis på att

Elen & 140 TWh — förbrukas

Hushållselen fördelas så här:

RADIO! TEVE 5 "/n

industriproduktionen i stort sett stagnerade under den perioden samtidigt som energin började användas mer effektivt.

Industrins energianvändning år 1989 uppgick till 143 TWh, varav el svarade för närmare en tredjedel. Användningen av in- hemska bränslen uppgick till drygt 43 TWh. De senare används i huvudsak inom massa— industrin och utgörs till hälften av restpro- dukter från massatillverkningen, s.k. lutar.

Några få branscher svarar för merparten av industrins energianvändning. Massa- och pappersindustrin står för ca 44%, jäm— och

Bild 8.3 Användning av energi i Sverige inom olika områden 1970-1989.

TWh 500 ;

_ UTRIKES s_mmn og" ANVANDNING

ron lcxg- ENERGIANDAMÅI.

OMVANDLINGS- og" olsmaunous- rontusrn

450

400

350

* ruusronrm 150

lOO INDUSTRI

50

0

1970 1975

1980 1985 1989

Hur mår Sverige?

stålverken för ungefär 14% och den kemiska industrin för 7%. Tillsammans svarar alltså dessa branscher för två tredjedelar av indu— strins totala energianvändning.

Bild 8.4 Industrins energianvändning 1970-1989. TWh 250 200 150 KOL, KOKS 100 Lil'-Åmål FJÄRRVÄRME 50 EL NATURGAS () OLJEPRODUK'I'EP 1970 1975 1980 1985 1989 Källa: STEV. Bild 8.5 Industrins elanvändning i förhållande till produktio- nens värde, I 977-1987. Transporter KWh er krona pr/odu lionsvärde

mm,-'om srÅLmnusnu

KEMIS !( IN DUSIRI

"... L.... :.

0,2

...det-..'".

1977 1980

1985 1987

Källa: STEV.

Transportsektorns energianvändning upp— gick till knappt 90 TWh. vilket motsvarar ca en fjärdedel av landets totala energian— vändning. En mycket stor andel, ca 97 % , av den energi som används inom sektorn ut- görs av fossila bränslen, dvs bensin och die- sel. Vägtrafiken svarar för drygt 70 % av energiförbrukningen inom transportområ- det. Luft— och sjöfarten använde båda drygt 10%. Transportsektorns relativa andel av öl- jeförbrukningen har blivit allt större under senare år. Detta är delvis en följd av den minskade oljeanvändningen inom övriga sektorer i samhället. men ol jeförbrukningen inom transportsektorn har ökat även räk- nat i absoluta tal.

Den genomsnittliga bensinförbruk- ningen per fordon minskar. Under de senaste åren har dock minskningen upphört. Detta beror på att försäljningen av nya, stora och tunga bilar har ökat relativt sett.

Bostäder, lokaler och service

Energianvändningen i bostäder, lokaler

och service utgör i dag ca 40% av landets to- tala energianvändning. Den övervägande delen används för uppvärmning. Elens bety- delse har ökat kraftigt under 1980-talet då

Kapitel 8 Energiproduktionens miliökonsekvenser

Bild 8.6 Energianvändningen inom bostäder, service m.m. 1970-1989.

TWh 250

200

150

100

50

0 1970 1975 l980 1985

Källa: STEV.

den i stor utsträckning ersatt oljan för upp- värrnningsändamål. Elvärrnen svarar för ca 20% av elförbrukningen.

Totalt sett har energianvändningen inom bostadssektorn minskat något under 1970- och 1980-talen. Detta trots att antalet lä- genheter i landet har ökat med omkring 800000, dvs. en ökning med 26% under denna tjugoårsperiod. Även kontors- och bu- tiksytor har ökat kraftigt, och därmed be- hovet av el för bl.a. ventilation och belys- ning.

Flera faktorer har samtidigt motverkat en ökad energianvändning. Olika energibe— sparingsåtgärder har vidtagits, såsom tilläggsisolering och fönsterbyten. På upp— värmningssidan har en övergång skett från

FASTA BRÄNSLEN FJÄRRVÄRME

.EL

OLJEPRODUKTER

1989

olja till andra energikällor, främst el och fjärrvärme.

Belysning, drift av hushållsapparater m.m. svarar i dag för ca 10% av landets to- tala elanvändning. Ca 20 % av elförbruk- ningen används för drift av kontorsmaskiner (såsom datorer och kopieringsmaskiner), ventilation och belysning m.m. inom kontor, affärer och andra servicelokaler.

Effektiviseringcn har under perioden 1977—1987 varit omfattande. Speciellt hus— hållsapparaterna har blivit betydligt bättre från energisynpunkt. Ett ökat apparatinne- hav har emellertid inneburit att elanvänd- ningen för dessa ändamål har ökat trots ef- fektiviseringama. Denna utveckling be- döms med nuvarande förutsättningar fort-

Tabell 8.1 Elanvändningens utveckling i bostäder och lokaler, 1977—

1987, TWh.

. _ Fler

1977 ' ' " , , apparater

Effektivi-

sering

Övergång till Nypro- elvärme i duktion

_, » befintlig _ , _, , ** , _ ;; ,, ; _ bebyggelse Hasani—Eel 1 2,6 +12,9 Driftel 10,4 + 3,3 ? Elvärme 13,3 36,2 + 6,2 . "SUMMA

Källa: Effektivare elanvändning 1990, STEV.

Hur mår Sverige?

sätta de kommande tio åren. För driftel är det troligt att introduktionen av eleffektiv teknik, speciellt inom belysningsområdet, får ett snabbt genomslag.

Fjärrvärme

Inom fjärrvärmeområdet har stora föränd- ringar skett under 1980-talet. Antalet tätorter med fjärrvärme har ökat liksom det totala antalet fjärrvärrneabonnenter. I dag finns fjärrvärme i drygt 150 orter i Sverige. Un- der 1970-talet svarade oljan för över 90% av den totala energitillförseln vid fjärrvärme- produktionen, för att successivt minska till ca 10% i dag. Oljan har ersatts bl.a. av kol, främst i större anläggningar, och av inhemska fasta bränslen, såsom torv och skogsbräns- len i mindre och medelstora anläggningar. Stora värmepumpar och spillvärrne har också svarat för en del av oljeersättningen i fjärrvärmesektorn. Dessutom har s.k. av- kopplingsbara elpannor kunnat utnyttjas i stor utsträckning under de senaste åren på grund av tillfällig överkapacitet i elproduk- tionssystemet.

Värmeverk är i dag oftast produktions- anläggningar uppbyggda så att fastbränsle— pannor eller värmepumpar svarar för bas- produktionen av värme. Den kallaste perio— den räcker inte dessa anläggningar till och värmeförsörjningen kompletteras då med öl— jeeldning.

Det finns utrymme för att öka fjärrvär- men även i framtiden. Ökningarna kommer

dock att vara relativt små jämfört med tidi- gare år, eftersom fjärrvärmen har byggts ut i de flesta orter där det hittills varit lönsamt att etablera fjärrvärme. Utvecklingen av tek- nik för att utnyttja fjärrvärme med lägre temperatur i ledningarna kan öka möjlighe- terna att införa fjärrvärme.

Flera kommuner har möjlighet att pro— ducera såväl värme som el i s.k. kraftvärme- verk. Sådan kommunal kraftvärmeproduk- tion finns i 20 kommuner, med en installerad effekt av 2 100 MW (megawatt), som i första hand utnyttjas som reservkraft och för att klara elproduktion under årets kallaste dagar (s.k. spetslastproduktion). Möjlighe— terna att öka elproduktionen i kombination med fjärrvärme är stora. Om en rad förut- sättningar uppfylls, skulle elproduktionen från kraftvärmeverk i framtiden kunna uppgå till 20—30 TWh el/år. Det skulle bl.a. förutsätta omfattande investeringar och änd— rade marknadsförutsättningar. Vidare krävs en utveckling av distributionstekniken så att uppskattningsvis 10—50% av småhus- bebyggelsen kan omfattas av någon form av fjärrvärmesystem. Möjligheterna varierar mellan olika orter.

Tabell 8.2 Energiförbrukningen för olika transportområden 1989, TWh.

Väg , Järnväg Sjöfart»

Bensin 44,9 — _ Diesel ' 19,7 0,5 0,2 Eldningsolia " * ,, * 10,1 10,1 årlygbransie '_ ” _ ifEi , ' 2,5 __ , _ SUMMA » 3,1 Ti:; 10,3 Källa: STEV.

Kapitel 8 Energiproduktionens miliökonsekvenser

Påverkan på miljön

Lokal miljöpåverkan Energisektorns lokala miljöproblem har framför allt varit förknippade med förbrän- ning av olika bränslen och med utbyggnad av vattenkraft.

När det gäller förbränning har proble- men till stora delar lösts genom övergång till mer miljövänliga energislag, förbättrad för- bränningsteknik och olika typer av renings- teknik. Lokal miljöpåverkan från förbrän- ning kommer i första hand från de små pan- norna som svarar för en stor del av luftföro- reningarna i tätorter. (Utsläpp av svavel- och kväveoxider från energiproduktionen tas upp under regional miljöpåverkan, s. 225 .)

I dag finns ca 400 000 kombipannor med möjlighet att växla mellan elvärme och olja och en del också med vedeldning. Till detta kommer ungefär lika många öppna spisar och braskaminer. Många av dessa pannor och kaminer har en dålig förbränning av ve- den. Eldning med olämpligt material t.ex. vissa typer av avfall förekommer också. För- utom flyktiga organiska ämnen förekom- mer också utsläpp av tyngre ämnen (tjära). Samtliga dessa har hälsoeffekter. De flyk- tiga organiska ämnena bidrar dessutom till att det bildas ozon och andra fotokemiska oxidanter. Vedeldningen svarar för merpar- ten av energisektoms utsläpp av dessa äm- nen (Se Kapitel 3 , 5.64). Det finns i dag pan- nor och kaminer på marknaden med för- bättrad förbränningsteknik och väsentligt lägre utsläpp av organiska ämnen än de konventionella pannorna.

Man har tidigare ägnat mycket tid åt ut- omhusluftens kvalitet men ofta glömt inom- husluften. Under senare år har problem med inomhusklirnatet uppmärksammats i bostäder och lokaler. Man talar om ”sjuka hus”, med det avses bl.a. radonhus, mögel- hus, hus med asbest eller med höga halter formaldehyd.

Det finns många källor till föroreningar inomhus, t.ex. olämpliga byggnadsmaterial, lagrat damm och tobaksrökning. Felaktiga

åtgärder för energihushållning, t.ex. tätning så att ventilationen blir för dålig, har också medverkat. Ett ämne som mer och mer upp- märksammas är radon (se Kapitel 3, s. 55). Dessa problem kan emellertid lösas t.ex. ge- nom mer omsorgsfullt materialval och för- bättrad ventilation.

Under 1970- och 1980-talen har bio- bränslen börjat spela en allt större roll som bränsle i fjärrvärmeverk och mindre pann- anläggningar. En stor del (ca 50 av totalt 66 TWh) av det biobränsle som i dag utnyttjas härrör från biprodukter från förädling av tim- mer och massaved, t.ex. lutar inom massa- industrin.

Ungefär en fjärdedel av biobränslean- vändningen är ved och flis (s.k. skogsenergi), som till en del är uttag av hyggesrester m.m. som i det traditionella skogsbruket lämnas kvar i skogen. Om hyggesrester tas ut i stor skala kan det medföra skador på bl.a. djur- och växtliv. Uttag av stamvirke har mindre effekter på skogsmarken och sko— gens ekosystem än om man för bort av- verkningsrester.

Varje år tillvaratas närmare 0,3 TWh halm, som används i mindre pannor i anslut- ning till jordbruket. Andra former av bio- bränslen som energiskog och energigrödor är föremål för forskning och utveckling. I Sve- rige finns för närvarande ca 500 hektar ener- giskogsodling i praktiska odlingsförsök och ca 200 hektar försöksodlingar. Vilket utbyte sådana odlingar ger är ännu oklart. Enligt en inventering är det möjligt att använda 10% av landets marker till energiskog, vil- ket motsvarar ca 4 milj. hektar, varav mer- parten är myrmark.

Energiskogsodling kan påverka miljön negativt genom gödsling, dikning, bevattning och eventuell kemisk bekämpning av skadeinsektsangrepp. Energiskogsodling på- verkar också landskapsbilden. Samtidigt kan odling av energiskog ha positiva effekter genom att kväveläckaget från jordbruks- mark minskar.

Användningen av skogsenergi, halm el- ler torv ger dels utsläpp vid förbränning, dels avfall i form av aska. Detta avfall kan inne-

Hur mår Sverige?

hålla icke nedbrytbart material t.ex. metaller. Undersökningar pågår för att ta reda på vilka krav som skall gälla för att aska skall kunna återföras till marken som gödsel.

Under 1980-talet har användningen av torv som bränsle återigen blivit aktuell som ersättning för olja. Torvbrytning påverkar miljön på olika sätt. Torvbrytning innebär lo- kalt en stor förändring av miljön, bl.a. på- verkas vattenkvalitén i områden nedströms brytningen. Under år 1989 producerades drygt 3,2 milj. m3 torvbränsle med ett ener- giinnehåll om 3,1 TWh. Drygt en tredjedel av denna torv skördades i Härjedalen där Sveriges största torvprojekt finns. Därifrån transporteras torven till kraftvärmeverket i Uppsala.

Vattenkraften och vindkraften är fömy- bara energikällor som inte avger förore- ningar till vatten eller luft och som inte hel- ler skapar behov av deponering av rest- produkter. En utbyggnad av dessa energi- slag innebär samtidigt ingrepp i naturen. Vat- tenkraftsanläggningar medför påtagliga skador i natur- och kulturmiljön som till stor utsträckning innebär bestående föränd- ringar, både av landskapet och för djur- och växtlivet.

Vattenkraften är utbyggd till en årspro- duktion av ca 63 TWh. Riksdagen har beslu- tat om en plan för vattenkraften som om- fattar en utbyggnad upp till ca 66 TWh. Fyra stora älvar är genom riksdagsbeslut undan- tagna från exploatering (se Kapitel 4, s. 105)

Vindkraften är ännu i ett inlednings- skede. Endast ett par större anläggningar finns i drift och antalet medelstora anlägg- ningar som levererar el till nätet uppgår till några tiotal verk. Vindkraftanläggningar kan innebära vissa störningar för omgiv- ningen t.ex. buller. De tar mark i anspråk och påverkar landskapsbilden. Det krävs skyddszoner på några hundra meter runt anläggningarna.

Om vindkraften skall utnyttjas i stor skala är det nödvändigt att bygga många agg- regat. De för vindkraften mest intressanta områdena finns vid kusten, på såväl land som vatten. Erfarenheter av vindkraft till havs

Bild 8. 7 Torvmarker i Sverige.

D mycket glest mellan torvmarkema

tätare, men ganska små arealer

tätt, samt enstaka stora arealer

. stora sammanhängande torvdistrikt

Källa: Atlas över Sverige, myrmarker.

Kapitel 8 Energiproduktionens miliökonsekvenser

finns ännu inte. Det första svenska vindkraft- verket till havs, är under byggnad. En om- fattande vindkraftsutbyggnad kan innebära konflikter med andra intressen.

Kärnkraftverken kräver omfattande skyddszoner. Dessutom påverkar kämkraft- verken miljön lokalt genom stora kyl- vattenutsläpp som ökar temperaturen i vatt- net i närheten av kärnkraftverken.

Regional miljöpåverkan

När svavelhaltiga bränslen som olja och kol eldas släpps svaveloxider ut till luften. Vid all

Bild 8.8 Lägen för vindkraft.

förbränning bildas också bl.a. kväveoxider och kolväten. Försurningen, som till stor del orsakas av svavel- och kväveoxider, är Sve- riges kanske allvarligaste miljöproblem (se Kapitel 3, s. 32.).

Den svenska energisektoms svavel- dioxidutsläpp har minskat kraftigt under de senaste tjugo åren som ett resultat av stränga utsläppskrav och andra miljöpolitiska åtgärder. Genom övergång till mer lågsvav- lig olja, genom att olja har ersatts med kärn- kraft och andra bränslen samt genom effek- tivisering, har energisektoms utsläpp av sva-

Omräden med goda vindförhållanden för vindkraft (ljusblått) och enligt vindkraftutredningen lämpliga lägen för stora vindkraftverk (mörkblätt).

Källa: SOU 1988:32.

Hur mår Sverige?

vel från förbränning av olja, kol och övriga bränslen minskat med 70% sedan år 1980. På motsvarande sätt, men i mindre omfatt- ning, har även utsläppen av kväveoxider och kolväten från energiproduktionen mins- kat.

Riksdagen har beslutat att kärnkraften skall vara awecklad senast år 2010. Kärn— kraften ger vid norrnaldrift upphov till ra- dioaktivt avfall och medför en viss lokal mil- jöpåverkan genom att stora mängder kyl- vatten släpps ut, men ger inte upphov till några andra utsläpp som påverkar klimat

eller miljö. Vid driftstörningar eller vid have- rier kan dock betydande och okontrolle- rade utsläpp komma att ske av radioaktiva ämnen. Tjernobylolyckan Visade att radio- aktiva utsläpp kan transporteras av luftström- mama och falla ned på stora avstånd från utsläppskällan (se även Kapitel 3, s. 56). En stor olycka innebär omfattande hälsorisker för stora befolkningsgrupper, det blir nöd- vändigt att införa restriktioner för t.ex. livs- medelsanvändningen eller t.o.m. att eva- kuera stora områden.

Beroende på aktiviteten i avfallet från

Bild 8.9 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider frän energisektorn.

Utsläpp av svaveldioxid frän energiproduktion, tusen ton

300

200

100

1980 1988

Energisektorns andel (%) 1988 av totala utsläpp av svaveldioxid

INDUSTRI 38,5 %

TRANSPORTER 15,5 %

Källa: Luft 90, SNV.

Utsläpp av kväveoxider frän energiproduktion, tusen ton

100 f;

50

1980 1985

Energisektorns andel (%) 1988 av totala utsläpp av kväveoxider

INDUSTRI 4,5 %

Kapitel 8 Energiproduktionens miliökonsekvenser

kärnkraftverken indelas detta i tre grupper:

> Låg- och medelaktivt avfall som uppstår i samband med den löpande driften av re— aktorerna. Det kan gälla skoskydd, skyddsrockar, verktyg m.m. som fått ra- dioktiva ämnen på sig, trasiga detaljer som bytts ut etc. Sammanlagd volym till år 2010 uppskattas till 90 000 m3.

> Rivningsavfall som kommer från reak- torerna när dessa rivs. Sammanlagd vo— lym till år 2010 beräknas till 100 000 ml.

> Högaktivt avfall är framför allt reak- torns använda bränsle. Detta svarar för 99% av all den aktivitet som finns i de olika avfallslagren tillsammans. Om reak- torerna avvecklas enligt nu gällande be- slut beräknas det finnas 12 000 m3 inkaps- lat bränsle att förvara år 2010.

Det mer aktiva avfallet måste isoleras för att förhindra spridning. Det mera kvalifice- rade låg- och medelaktiva avfallet från reaktordriften behöver isoleras ca 500 år. Så- dant avfall förvaras sedan år 1988 i anslut- ning till kärnkraftverket i Forsmark i ett berg- rum. Det högaktiva avfallet måste isoleras betydligt längre tid. Aktiviteten som är mycket hög i början sjunker först snabbt och sedan långsammare, men de farligaste ämnena (americium och plutonium) för- ändras ganska lite de första tusen åren. Det tar hundratusentals år för aktiviteten i det använda bränslet att avklinga till samma nivå som i en urangruva. En del mycket långli- vade ämnen behöver mer än en miljon år in— nan merparten av dem har sönderfallit till stabila ämnen. Efter så lång tid är huvudsak— ligen naturligt radioaktiva ämnen kvar. Olika metoder för säker slutförvaring under lång tid behöver därför utvecklas. Dessa går ut på att det använda bränslet isoleras, t.ex. genom att det läggs i kopparcy- lindrar som kan kapslas in i bergrum. I av- vaktan på beslut om var och hur det högak- tiva avfallet skall förvaras, lagras de an- vända bränsleelementen i en mellanlagrings-

anläggning i närheten av kärnkraftverket i Oskarshamn.

Global miljöpåverkan

Den koldioxid som bildas vid förbränning hotar att förändra jordens klimat. Sverige bi- drar med omkring 0,3% av världens ut- släpp av koldioxid från fossila bränslen. De svenska utsläppen har minskat med 22% sedan år 1980 och med 35—40% sedan år 1970, främst beroende på att olja har er- satts med förnybara bränslen och el från bl.a. kärnkraft samt genom ökad energieffekti- visering (se Kapitel 2 s. 21).

Utformingen av den elproduktion som skall ersätta kärnkraften blir avgörande för de framtida koldioxidutsläppen från energi- sektorn. De totala koldioxidutsläppen i Sve- rige uppgår till ca 60 milj. ton per år, vilket motsvarar drygt 16 milj. ton kol. Om all kärnkraft skulle ersättas med kolkondens skulle koldioxidutsläppen öka med drygt 16 milj. ton kol, dvs. med ungefär lika mycket som dagens utsläpp. Om all kärnkraft i stället skulle ersättas med gaskondens blir ut- släppsökningen ungefär hälften, dvs. 18 mil— joner ton. En ersättning med biobränslen och energihushållning innebär däremot inte något nettotillskott av koldioxid.

Bild 8.10 Energisektorns andel av koldioxidutsläppen i Sve- rige 1988.

Källa: SNV.

Hur mår Sverige?

Energisystemet bidrar också till utsläp- pen av vissa andra växthusgaser. Klorfluor- karboner (CFC, t.ex freoner) kan läcka ut ur värmepumpar. I Sverige kan ungefär 10% av CFC-utsläppen hänföras till energisek- torn genom sådant läckage. Vid förbränning kan lustgas (dikväveoxid) bildas. Metan kan avges vid utvinning av naturgas och olja och även bildas i kolgruvor. Metan kan också läcka ut när naturgas transporteras och används. Utsläpp av kväveoxider, kolväten och kolmonoxid bidrar dessutom indirekt till växthuseffekten genom att medverka till att ozon, som är en växthusgas, bildas i de lägre luftlagren.

Hur mår Sverige?

[ KAPITEL *

9

Tra nsportsystemets miliökonsekvenser

Länga transporter har ökat mest 230 Konsekvenser för miljön 23.3

Hur mår Sverige?

et samlade transportarbetet på land, i luften och till sjöss har under flera decennier ökat i omfattning. Enligt transportrådets prognos för de kommande 10—20 åren kommer denna ex- pansion att fortsätta, dock i en något lug- nare takt än hittills. Godstransportema för- väntas att öka kraftigare än persontrans- porterna och flyget kommer procentuellt sett att öka mest, enligt transportrådets be- dönming.

Trafiken utvecklades mycket kraftigt un- der efterkrigstiden, främst beroende på en stark efterfrågan på transporttjänster. Den snabba utvecklingen av persontransporterna har sedan fortsatt. Ca tre fjärdedelar av persontransporterna sker med bil och så har det varit under perioden 1970—1987. Kol- lektivtrafikens andel har ökat från 17 till 20%, samtidigt som gång— och cykeltrafi- kens andel har minskat.

Längd transporter har ökat mest

Under de senaste fem åren fram till början av år 1990 har bilismen ökat kraftigare än ti- digare. En översikt av persontransport- arbetet (dvs. den sammanlagda sträcka som människor reser i landet) mellan åren 1950 och 1987 och prognos fram till år 2020 ges i Bild 9.1. Under år 1990 har dock den totala trafikvolymen på vägarna uppvisat en minsk- ning sannolikt på grund av de höjda bensin- priserna.

Som framgår av Bild 9.2 svarar de lång- väga resorna (mer än 10 mil) för den största ökningen av transportarbetet och de lång- väga bilresoma har i absoluta tal ökat mest. Flyget står däremot för den största ök- ningen relativt sett.

Transportutvecklingen är beroende av samhällets utvecklingi stort, som ekono-

Bild 9.1 Persontransporter 1950-1987 med prognos till 2020.

TOTALT : :l

KOLLEKTIVT-

%%

& i

() O...!QOQCQOOQI'....till..'....'DCIOIICIQOCIIUOIIOIUII...a...l.l.lli.||.luatl

Miljarder personkilometer 160 140 l20 100 80 60 / / 40 / 20 _ _4_ _ _____ _______-— 2 _____ 1950 60 70 80

90 2000 10 20

Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser

Bild 9.2 Långväga resor fördelade

Miljarder personkilometer 70 60 50 _

40

30

på färdmedel.

Källa: Transportrådet.

miska faktorer, befolkning, boende och nå- ringsliv. Det totala transportarbetet samva- rierar ganska väl med den ekonomiska till- växten. Hushållens förbättrade ekonomi är en orsak till att människor reser mer. Ut- byggnaden av vägar, flygplatser m.m. är en annan styrande faktor. Under 1970- och 1980-talen, när resandet mellan olika regio- ner ökade markant, byggdes flygets infra- struktur ut kraftigt. Civila flygplatser har eta- blerats i samtliga län. Utbyggnaden av väg— nätet har varit särskilt omfattande sedan 1950—talet medan järnvägsnätet under samma period minskade genom nedlägg- ningar.

Godstransportutvecklingen känneteck-

nas av en kraftig uppgång från 1950-talet till 1974. Därefter har utvecklingen känne— tecknats av både upp- och nedgångsperioder Lastbilstraljken har ökat speciellt kraftigt under efterkrigstiden framför allt när det gäl- ler den långväga trafiken. Även järnvägens och sjöfartens transportarbete har expande- rat, men inte lika snabbt. Transportvolymerna har ökat för samt- liga transportmedel de senaste åren. Utri-

Bild 9.3 Godstransportarbetet 'I 960-1 987. Miljarder ton km

100

ao __ , _ _ ”_ TOTALrGQ _ _

60 ,, %& Utrikes sjöfart __ I

x x. . l & ["' _

's I &

I & , . & . ' "J Infikes sjöfart

40

m Jami _, . ' 20 ..__.'....."-_u' '_- ** _ "någe—.a Långväga lust!—itf o """"""""" ;; kakfatet—.. 1960 1 970 1 980 1 990 Källa: Transportrådet.

Hur mä r Sverige?

kestransporterna har utvecklats snabbast, det gäller inte minst utrikes lastbilstrafik. Några större förskjutningar har inte skett mellan transportslagen under 1980-talet. En översikt av godstransportema mellan åren 1960 och 1987 ges i Bild 9.3.

Under perioden 1987—2000 beräknas godstransportema öka något långsammare än under föregående 20—30 år.

Storstadstrafiken

På de knappt 2% av landets vägnät som finns i storstadsområdena utförs ca 25% av allt trafikarbete. Denna koncentration av resandet skapar också förutsättningar för en utbyggd kollektivtrafik. Detta gynnar inte minst spårbunden trafik. Trots att de spår- bundna kollektivtrafiknäten har en förhål- landevis liten linjelängd svarar de för en stor

del av kollektivtrafiken i landet. Som fram- går av Tabell 9.1, gäller detta särskilt Stock- holmsregionen där andelen kollektivresor är stor. Biltätheten är också lägre i storstads— områdena än i landet i övrigt.

I storstadsområdena har personbilstrafi- ken hittills ökat snabbare än befolkningen. Det beror dels på att transportsträckoma ökar eftersom avstånden mellan bostäder och arbetsplatser blir längre vid tätorternas tillväxt, dels på att människor i större ut- sträckning väljer att använda bilen vid resor i ytterornrådena jämfört med vad som är fal- let i storstadens centrala delar. I Stockholm ökade under perioden 1980—1987 bilresoma med 17% samtidigt som kollektivresoma minskade med 7—8%. I Göteborg har biltra- fiken ökat med 3—4% per år de senaste åren och antalet kollektivresor minskat med 9% under perioden 1985—1989. I Malmö

Tabell 9.1 En jämförelse mellan storstadsregionerna.

' Stockholms- Göteborgs- Malmö- Stockholms Göteborgs Malmö _ , regionen , regionen regionen stad stad stad

Folkmängd ' ' _ 7 1987-12-31 1 606000 686000 463000 667000 432000 231 000 ' Antalbilar "'"' " ' ' ' ' ' " ' ' ' " _' " '* 1987-12-31 351 384 380 340 364 354 Antal bilresor *' * till och från _ innerstiidiexna2 _ _

per dag - _— -'_— 590 000 460 000 250 000 varav '

genomfartsleder . - -— — 150 000 70000 60000 Antal kollektiv— , , ' ' ' ' _ * * *" trafikresori ' * "'_ " ' & " * » ' " __ milj./ärl987 _ __ _ 498l 122 60 — 88 38 Antal kollektivresor __ . _ _ per invånare och är ' *_ 7310 '1 80 ' — 130" _. 205 165 Kollektiv- ' ' ' '_ * Till innerstäderna _ _trafikandel 42% 25% ca 10% 53% 32% 24%

1Antal påstigande eller inpasserande genom spärrar (motsvarar ca 323 milj. resor)

_ 2Ej helt jämförbara områden

Källa: Storstadstrafikkonmrittén.

Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser

har biltrafiken ökat med några procent per år och resandet med Malmö lokaltrafik sjönk med 12% under åren 1985—1987. Denna ut- veckling förväntas i allmänhet fortsätta om inte de ekonomiska och fysiska förutsättning- ama förändras. Under år 1990 har en för- ändring av resvanoma noterats, vilket är ett resultat av de under året höjda bensinpri- sema, men om detta innebär bestående för- ändringar av resvanoma är naturligtvis oklart. Det beror till stor del på den framtida kostnadsutvecklingen.

I ett internationellt perspektiv är deti Stockhohn relativt sett en stor andel av ar— betsresoma som görs med kollektivtrafik. I Göteborg och Malmö är kollektivtrafikande- lama väsentligt lägre.

Nästan en tredjedel av transporterna är i många städer och tätorter korta och görs till fots eller med cykel. Även godstransport- arbetet med lastbil, distributionstrafiken, är omfattande. Viktiga faktorer som påverkar det framtida trafikarbetets utveckling är bl.a. planeringen av bostäder, service, arbets- platser, kollektivtraiik och omlastningscent- raler.

Konsekvenser för miljön

Utsläppen av luftföroreningar är ett av tra— fikens allvarligaste miljöproblem. Andra ef- fekter är buller, trängsel samt ingrepp i kul- tur- och landskapsmiljöer. En översikt av tra- fikens miljöeffekter finns i Tabell 9.3. Transportsektorn infrastruktur har i va- rierande grad behov av mark. I städer, där marken är särskilt värdefull, innebär tra- fiksystemens stora markanspråk problem. Enligt beräkningar för Stockhohn, utgör exempelvis trafikutrymrnet (i en vidare me- ning) ungefär hälften av det totala markut- rymmet för staden. Generellt sett kräver vägtrafik mer mark än järnvägstrafik. Även landskapsbilden påverkas i olika om- fattning av de fasta anläggningarna. Flyg- platser är ett dominerande inslag i landskaps- bilden och kräver liksom hamnar omfat- tande trafikanläggningar för anslutande marktransporter. Vägar och järnvägar skär genom landskapet och påverkar stora områ- den. Graden av störning är beroende av landskapets karaktär. Vägar och järnvägar

Tabell 9.2 Resvanor i nägra städer 1980.

Markanvändningsgrad Val av färdmedel för arbetsresor (%) _,,_ j" _ ”' __ ; (Bostäder samt ' Allmänna Gång och Stad arbetsplatser! hektar) Privatbilar fö rdmedel cykel Phoenix 1 3 93 3 3 Perth 1 5 84 1 2 4 Washington 21 81 1 4 5 Sydney 25 65 30 5 Toronto 59 63 31 6 Hamburg 66 44 41 1 5 Amsterdam 74 58 1 4 28 Stockholm 85 34 46 20 Mönchen 91 38 42 20 Wien 1 1 1 40 45 1 5 Tokyo , 1 71 1 6 59 25 Hong Kong 403

3 _ 62 35

Hur mår Sverige?

medför också s.k. barriäreffekter, dvs. svå- righeter att passera dem.

De olika tralikslagens utsläpp av vissa föroreningar framgår av Tabell 9.4. Som jäm- förelse anges i tabellen även de totala ut— släppen från andra svenska källor. Med ”öv- riga mobila källor” avses traktorer och andra arbetsfordon, vars utsläpp inte direkt är att betrakta som utsläpp från transport- sektorn.

Som framgår av Bild 9.4, styrs transport- sektorns samlade miljökonsekvenser bl.a. av valet av transportmedel och valet av tekno- logi.

Transportsektorn står, trots utveckling av reningsteknik, genom sin snabba volymtill- växt för en ökande andel av de totala ut- släppen av luftföroreningar, såväl i Sverige som internationellt. För de industrialise- rade ländema (OECD) har utsläppen av luft- föroreningar från transportsektorn ökat med 20—75% sedan 1975. I dag är situationen i OECD-ländema följande: 70—90% av alla koloxidutsläpp kommer från bilar och andra

fordon. Mellan 60 och 80% av alla kväve- oxidutsläpp kommer från transportsektorn och närmare hälften av alla kolväten och blyutsläpp har sitt ursprung i bilavgaser.

Tabell 9.3 Sammanfattning av nägra av transportsektorns mest betydelsefulla miljöeffekter.

Gobala

Tätorts- eller Regionala lokala effekter effekter * effekter ' Luftför- Ohälsa Ohälsa Ohälsa oreningar _—Cancer — Höjda —Okad risk ' — * ' ' *' ' - Luftvägssjukdomar metallhalter i för hudcancer ' ——Hjärt-/köilsjukdomar grundvattnet " —— Nervpäverkan Växtskador ( '— Nedsatt immunförsvar ' _ i _Skador pä _ _Allergier Växtskador ' blad och barr : '- Träd - Förändrad _ _—.lordbruksgrödor utbredning & ,, Växtskador —Orter ” — Träd , * — ' , Påverkan — Planteringar Korrosion på klimat , ' * **—*-V/A-system Förändrad ' ' Korrosion , ' _— El och telekablar temperatur _ Byggnader ' __ Papper m.m. Overgödning av havsmiljöer Vatienför- Växtskador Påverkan på marina oreningar miljöer (exempelvis vid tankerolyckor) Mark- Barriäreffekter Påverkan på Risk för * intrång _ landskapsbild genetisk/art- Pöverkan på utarmning stadsbild Inträng i känsliga ' naturmiljöer Buller Sömnrubbningar ” ', Nedsatt arbetsförmåga

Kapitel 9 Transportsystemets miliökonsekvenser

Bild 9.4 Olika färdmedels utsläpp av kväveoxider och kolväten, samt deras energiförbrukning.

Kväveoxider Kolväten Ener iförbrukning g/pers km g/pers km kWh pers km

| 4 " , _ &1'5 " ' 3 , imo _ _ ; __ , 1,2 FokkerF28 __ _, G ! » ' a PERSONBlL * , * :E = —— ji ] 0 utan katalytisk rening __ ' _* _ _ ! _ :, * '

0,8

0,6 , — " & '

0,4 ' , _ * , &» m PERSONBIL ' ', '_ 25 med katalytisk rening , ' %

oh PERSONTÅG 0 oliekondenskraft 0, 000 000 06

Tabell 9.4 Olika trafikslags utsläpp av vissa luftföroreningar i Sverige, 1 000 ton, samt transportsektorns andel av de totala utsläppen i landet, 1987/88.

KväVe- Svavel- Kol— Kolmon- Kol— ' oxider dioxid väten ' oxid dioxid "" Vägtrafik (ton) | 83 | | | 74 994 | 7 700 * Därav: Personbil l l l - l56 908 12 200 _ Lastbil 58 — l 6 84 4 600” : Buss 13 l 2 800 Civil siöfart 33 17 2 2 600 " Därav: Färjor 20 _ l l —— —- Civil luftfart 7 3 8 2 100 Järnväg _ 1 ( 1 ( 1 ( 1 170 övr mobila källor 71 5 16 42 3 731 Andra källor 84 180 203* 320 40 300

Trans ortsektorns _ _ _ ande av totala * * , * _ ? utsläpp, (%) 60% 13% * 51% 78% 32%

* Inklusive utsläpp vid bensinhantering (motsvarande 23 000 ton).

Källor: SNV, TFB, VTI.

Hur mår Sverige?

När nya fordon, som ger upphov till mindre luftföroreningar, börjar användas in- nebär det förbättringar av luftkvaliteten. När det gäller hälsoeffekter som orsakas av t.ex. partiklar, koloxid, kväveoxider, kolvä- ten, bly och buller från fordon märks föränd- ringar främst lokalt.

Vad gäller andra miljöeffekter, som för— surning och övergödning så orsakas dessa av föroreningar som sprids över stora områ- den (främst svaveldioxid, kvävedioxider och ammoniak). Det innebär att sådana regio- nala miljöeffekter i mindre utsträckning kan begränsas genom lokala åtgärder eftersom andra delar av landet och andra länder påver- kar nriljösituationen avsevärt. Det innebär att t.ex. transporter även i andra länder på- verkar vår miljö.

Växthuseffekten, som innebär risk för klimatförändringar, har en ännu vidare di- mension, den globala. Transportsektorn bi- drar till denna, genom förbränning av fossil- bränslen som avger koldioxid.

Lokal miliöpäverkan

Lokalt, framför allt i större städer, ger väg- trafiken upphov till omfattande störningar i form av förhöjda halter av hälsofarliga luft- föroreningar och buller. Trafiken är den do- minerande källan till störningama. Enligt naturvårdsverket orsakar luftföroreningarna i våra tätorter mellan 300 och 2 000 nya can- cerfall per år. Trafiken svarar för cirka 70% av utsläppen av cancerframkallande ämnen och ämnen som kan påverka arvsanlagen hos tätortsbefolkningen, framför allt genom ut- släpp av kolväten.

Luftföroreningar från trafiken och andra utsläppskällor kan påverka människors hälsa både genom direkta skador och genom att medverka till allergier och annan överkäns- lighet, hälsoproblem som har ökat under senare år (se Kapitel 3, s. 58).

Buller från olika källor kan störa arbete, sömn och Vila och kan påverka hjärt- och kärlsystemet. Naturvårdsverket beräknar att mellan en och tre miljoner människor

dagligen störs av olika former av vägtraiik— buller i Sverige. Vad gäller buller står trafiken för den helt övervägande delen av stöming- arna i tätorter (se Kapitel 3, s. 65).

I centrala delar av städer och andra tätor— ter bidrar bilavgasema med omkring 60% av utsläppen av kväveoxider och kolväten. I gatumiljön är bilarnas andel av utsläppen be— tydligt större. Biltrafikens andel av de to— tala utsläppen i Stockholrn och Göteborg är 1985 framgår av Tabell 9.5.

Kväveoxider. kolväten och deras om- vandlingsprodukter samt partiklar är särskilt farliga för människor.

I luften oxideras kvävemonoxid till kvä- vedioxid. Av de kväveoxider som släpps ut av biltrafiken kommer för närvarande om— kring en tredjedel från dieseldrivna fordon.

De riktvärden som naturvårdsverket re— kommenderat för kväveoxid i luften över— skrids i dag tidvis på gator och vägar med omfattande biltrafik. Höga halter av kväve- dioxid i luften retar slemhinnorna samt an- ses öka mottagligheten för infektioner och medföra större risk för effekter av andra luftföroreningar.

Nästan all kolmonoxid i tätortsluften kommer från bilar. Kolmonoxid blockerar blodets förmåga att ta upp och transportera ', syre. Kolmonoxid kan orsaka huvudvärk och

komplikationer i hjärtats funktion. Perso- ner med hj ärt— och kärlsjukdomar är speciellt känsliga.

Förbränning av fossila bränslen som olja och kol är den främsta orsaken till utsläppen av svaveldioxid. Trafiken svarar för en mindre del av de totala utsläppen (ca 15%), även om dieseldrivna fordon kan svara för en stor andel i vissa tätorter. För människor som är utsatta för höga halter svaveldioxid under lång tid ökar risken för kronisk bronkit och luftvägsinfektioner.

Biltrafiken svarar också för en stor del av blyutsläppen, genom blytillsatsen i bensin. Allt fler bilar kör emellertid på blyfri ben- sin, eftersom katalysatorrening kräver det och blyutsläppen från trafiken kommer att minska ytterligare i takt med att bilparken förnyas.

Kapitel 9 Transportsystemets miliökonsekvenser

Den stora delen av partiklar i tätortsluft kommer från dieseldrivna fordon.

Dessutom ger trafiken upphov till andra partikelutsläpp. Partiklar släpps ut med avga- serna, men frigörs även genom slitage på vägbana, däck, bromsband och broms- backar. Partiklarna består till största delen av sot, organiska föreningar och olika metal— ler. Andra föroreningar fastnar på partik- larna och därmed ökar risken för att dessa föroreningar ska transporteras ner i lung— orna, där de kan orsaka olika infektioner och cancer.

Flyget är det trafikslag som expanderat snabbast under 1980-talet. Det lokala miljö- problem som hittills främst har uppmärk- sammats är buller vid flygplatser. Genom in— förande av nya flygplanstyper inom den ci— vila luftfarten finns förutsättningar för att bullret kring våra flygplatser kommer att minska. (Se även Kapitel 3, s. 66.)

Ett växande lokalt miljöproblem i sam- band med flygtrafik gäller användningen av kemikalierna glykol och urea för att mot- verka isbildning på flygplan och landningsba- nor. Dessa kemikalier kan påverka sjöar och vattendrag i närheten av flygplatser. Glykolförorenat vatten kan samlas upp och omhändertas. Metoder för att ta hand om vatten som förorenats av urea är under ut- veckling.

Sjöfartens utsläpp av luftföroreningar har tidigare betraktats som små eftersom endast utsläpp i samband med hamnanlöp har re- dovisats. Kväveoxidutsläppen har exempel— vis angetts till 4 000 ton per år och svavel-

dioxidutsläppen till ca 2 000 ton per år. Ak- tuella beräkningar som tar hänsyn även till trafiken ute till sjöss visar emellertid att ut- släppen av flera föroreningar är av betydligt större onrfattning.

Sjöfarten kan också vara en källa till vat— tenföroreningar. Främst är det oljeutsläpp i samband med olyckor som uppmärksam- mas, men även olja från tankrengöring och andra oljerester från tankfartyg skapar pro- blem för den marina miljön. Av den totala kvantiteten löskommen olja i svenska far- vatten (mellan 30000 och 60 000 ton per år under 1980-talets första hälft) svarar sjöfar- ten för ca 30%.

Järnvägens utsläpp av luftföroreningar är relativt små. J ärnvägstransporter av mil j öfar— liga produkter kan emellertid medföra risk för påverkan på vattenmiljöer. Besprutning av banvallar med bekämpningsmedel och användning av giftiga irnpregneringsmedel för bansyllar har också skapat miljöpro- blem.

Regional miliöpäverkan

Regionalt bidrar luftföroreningarna från trafiken till försurning och övergödning av mark och vatten samt skador på vegeta- tion.

Avgasrening med moderna katalysatorer (trevägskatalysator) minskar mycket effek- tivt utsläppen av kväveoxider och kolväten från bensindrivna bilar (se Bild 9.4). Re— ningseffekten påverkas av de krav som ställs på utrustningen, bl.a. hur länge den

Tabell 9.5 Biltrafikens totala utsläpp i Stockholm och Göteborg är 1985. Värden angivna i tusen ton.

, , _ Stockholm , _ Göteborg" _ '*_;5' Totalt ' _ Fråntrafiken Totalt " Från trafiken Kväveoxider l? l l 6,5 Kolväten l 9 l 9 l 9 , Kolmonoxid T 40 48 46 Svaveldioxid 18 13 ' * 0,4 _

Källa: Storstadskomrnitte'n, SOU 1989215.

Hur mår Sverige?

') Förbättrade motorer, renare bränslen

Möjligheterna att ytterligare minska av- gaserna från bilar och andra vägfordon beror i hög grad på utvecklingen av mo- torer och bränslen. Det pågår en utveckling av elfordon, men också bränslemotorerna _ förbättras '

'_'i'DtESELMOTORN

Förbättringar av dieselmotorn har lett till

Ungefär en halvering av utsläppen un- —,' det de senaste tio åren. lnom nästa tio'års— .:"period är en ytterligare halvering möjlig, _ enligt'transportforsknin'gsberedningen. _ Utsläppen är dock starkt beroende av den

enskilde förarens körsätt och underhåll av

vbtlen __

För att en halvering av utsläppen skall [bli möjlig mäste 'dieselbränslets kvalitet för- bättras. Framför allt måste svavelhalten

' minskas ytterligare, _en åtgärd som bara

: marginellt påverkar priset på dieselbräns-

*' let _

En 0 nanforutsattmng är en minskning

' av halten aromatiska kolväten | diesel— olja. Det skulle minska partikelutsläppen, vilket gör det möjligt att utrusta fordonen med oxiderande katalysatorer. Dessa tar

_ bort den typiska avgaslukten från diesel- motorer och bidrar deSsutom till att minska halterna av kolmonoxid och kolväten.

Partikelfilteri avgassystem kan ytterli- gare minska utsläppen av partiklar. Die- selmotorn behöver utvecklas för att få för- bättrade miljöprestanda. En sådan utveck- ling kräver sannolikt på sikt en övergång till andra bränslen än dieselolja.

BENSINMOTORN

_ _,Trevä'gskatalysatorn, som numera är stan- d'ard'pä nya bensindrivna lätta bilar i Sve- , rige, har minskat utsläppen av kolmon— Ä oxid, kväveoxider och kolväten med 60— *90% från dessa fordon. Den fortsatta ut- vecklingen kan leda till ytterligare minsk- ningar, kanske en halvering av dagens ut- ']släpp.

, släppen mindre komplexa för sådana

Eftersom bensindrivna fordon har kor-'*' tare livslängd samtidigt som avgasre- ningen är mer effektiv än för dieseldrivna, kommer den relativa andelen utsläpp av , kväveoxider från bensindrivna fordon att minska. *

ALTERNATIVA DRIVMEDEL

Som alternativ till bensin och dieselolja * ' har länge funnits olika alkoholer (meta- nol och etanol) och gaser (motorgas, naturgas, biogas och vätgas), även om de inte varit allmänt tillgängliga på den , , svenska marknaden _ Dessa drivmedel har kemiskt sett en _ , ,, mycket enklare sammansättning än bensin ' __ __ och dieselolja. Därigenom blir också ut- __

drivmedel Alkoholer, biogas och vätgas kan dessutom produceras av förnybara energikällor, som inte ökar koldioxidhal- ten i atmosfären. Skiftande—resultat har hållits för såväl lätta somtunga fordon inblandning av alkoholer eller motorga (propan/butan) i bensin resp. dieselolja. ' En, generell erfarenhet är att'avgasema från sådana blandbränslen präglas av det sämre bränslets egenskaper.

ALKOHOL

Alkoholer ger låga nivåer av skadliga Ut- _ släpp när det används i stället för bensin", _ som bränsle i ottomotorer (som i dagligt ." " _ tal kallas bensinmotorer) Utsläppen kan , * * halveras | jämförelse med dagens bästa * _, teknik för bensindrift. Sörskiltgynnsamt'från hälsosynpunkt år att utsläppen av kolvä— ten och partiklar ar lägre. En nackdel år dock att bränsleförbrukningen ungefär' _ _ _ fördubblas p.g.a. det lägre energiinne- _ ' ** " hållet i alkoholbränslen.

För dieselmotorer kan alkoholer också _ vara ett möjligt alternativt bränsle, men : , _ _ detta förutsätter såväl förändringar av ' _ * —__';__*_*— , motorerna som bränsleanpassning. En

Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser

_ halvering av kväveoxidutsläppen kan nås ' ' *,*," meddagens teknik i jämförelse med " bästa marknadsförda dieseloljeteknik. För att nå lägre utsläpp fordras att man kon—

,' verterar dieselmotorn till ottomotor. Detta, medför lägre effekt och (30-50% sör'tire _ ,, 'f,ve,rkningsgrad samt kortare livslängd på

, motorn.

, *GAS ' Gas ka bara användas för ottomotorer.

' ' "biogas ar intressanta al— ternativ på sikt, främst på grund av möjlig—

, heterna att minska utsläppen av kvä-

'* veoxider och partikelutsläpp. Verknings-

' graden för en ottomotor blir högre än

vid bensindrift, men fortfarande lägre an

" 'n dieselmotor.

( En nackdel med naturgas och biogas år att fordonen måste förses med högtrycks—

kärl med stor volym för att få med tillröck ' _ (' liga mängder bränsle. Nuvarande * * *' kärl dr tango men nya lättviktsmateri "ntas kunna minska problemet Nafta-,— och biogasdrivna fordon art rsta hand lämpliga för lokala troäk'uppe

"er, som buss- och taxitrafik, distribution ' * _ *_ och renhållning Det ut också | dessamdjo'er __ ' ,om utsläppsminskningama får, relativt ' *' sett störst effekt._

skall hålla och vilka kontroller som krävs. Effekten av införandet av katalysatorer på nya bilar har motverkats av att trafiken samtidigt har ökat t.o.m. 1989. Personbilstra- fikens totala utsläpp av kolväten och kvä- veoxider bedöms ha minskat med mellan 10 och 20% de senaste två åren på grund av att allt fler bilar har katalytisk avgasrening, men data för 1989 och 1990 finns ännu inte framtagna.

Avgaskraven på fordon har skärpts kraf- tigt i såväl Sverige som internationellt under den senaste tjugoårsperioden. Denna ut- veckling har som regel inletts i USA och se- dan efter några år kommit att gälla i Sve- rige. Efter ytterligare några år har övriga län— der i Europa följt efter.

Intresset för att minska utsläppen från den tunga, dieseldrivna vägtrafiken har ökat alltmer under senare år. Dieselrnotorns av- gaser innehåller kväveoxider, svaveloxider, partiklar, oförbrända kolväten, en liten mängd koloxid samt koldioxid och vatten. Den teknik som används för att rena ben- sinmotorns utsläpp fungerar ej för dieselmo- torn. Introduktionen av nya tekniska lös- ningar med bl.a. partikelfilter och en över— gång till dieselbränsle med lägre svavelhalt innebär en förbättring vad gäller dieselfordo— nens avgaser.

Utvecklingen mot renare dieselfordon drivs aktivt av bl.a. Sverige i internationella sammanhang. På samma sätt som för per- sonbilar påverkas utvecklingen mot skärpta miljökrav av de regler som införts på den nordamerikanska marknaden, för att senare följas av Sverige och andra europeiska län- der.

Flygets totala utsläpp av luftföroreningar som kväveoxider och kolväten är för närva- rande små i förhållande till vägtrafiken. De konrrner emellertid att få relativt sett större betydelse, eftersom flygtrafiken förväntas fördubblas till år 2000 jämfört med 1980 års nivå. Kunskapen om konsekvenserna av utsläpp av dessa ämnen på hög höjd är också bristfällig.

Hur mår Sverige?

I dag finns tekniska lösningar för att minska en del av utsläppen från flyget. Med hjälp av nya brännkammare kan utsläppen minskas för såväl kväveoxider och kolväten som koloxid. På grund av införandet av miljöavgifter för inrikesflyget har Linjeflyg infört nya brännkammare på sin flygplans- flotta, vilket reducerat utsläppen av kolväten med 90%. kolmonoxid med 75% och av kväveoxider med 15%.

Global miliöpäverkan Globalt är växthuseffekten det allvarligaste miljöproblemet, dvs. risken för att olika luft— föroreningar skall leda till en temperatur— ökning på jorden.

Bilavgaser består till stor del av koldioxid som är den mest betydelsefulla växthusga- sen. Vägtrafiken svarar för 35% av de na- tionella utsläppen av koldioxid och är där— med den största enskilda källan. Andra

Tabell 9.6 Kvöveoxidutslöpp från transporter i Sverige. Tusen ton.

i980 ' 'i'985 ' i'9'a'8'

"'Vögtrafik _ __ ' Lätta fordon 106 i 15 lgl 7 , Tunga fordonI , , _öl' 74 75'

_ inrikes ? ' Färjor l2 , gtrafik2 10 Arbetsfordon3 67 Tål-m;) ] _ TOTAiT 268

' l inklusive utländska fordon 2Civil och militär. ' 3 Kväveoxidutsläppen fran ar som motorsågar, pressorer ingar ej.

Kalla. SNV.

Tabell 9. 7 Utsläpp av koldioxid från transportsektorn i Sverige. Tusen

l980 1 985—

1987

1986 1988, .

5 277' 5 609

6040 6100 "64851 .'

Källa: Statens energiverk.

Tabell 9.8 Energiatgang för olika transportslag i Sverige, 1970—1987.

Transportsiag Energianvändning

PJ Nil/personkilometer " 1970 1987 * 1970 1987 Bilar l08 l59 l.95 2.02 " "Bussar 5 9 0.92 1.03 Jörnvä 3 4 0.50 0.52 _='Flyg ” _ 4 6.11 3.13 _jtoTAiT , | 19 i .79 l.84 MJ star för megajoule. l MJ= 0,27 Källa Lee Schipper LBL USA.

Kapitel 9 Transportsystemets miliökonsekvenser

Bild 9.5 Antalet bilar, bussar och lastbilar i världen, miliar- der.

! Lastbilar och bussar

Källa: Michael Walsh, USA.

Bilar

Antal fordon, miljoner

60 50 40

30

20 100

1930 36 46 52 58 64 70 76 82

Bild 9.6 Brönsleekonomin för bilar i olika länder.

Bensinförbrukning

liter per 100 km

18

16

14

12 genA-z'åf'å-E-eä—u--__-__-__-_----___-__..___,_ TO

8

1970 73 76 79 82 85 88

USA ------- Sverige

_ _ - Japan Italien

na...-o... FdVösHyskland ooo-ooo... Frankrike

Medelvärden för resp. lands samtliga bilar.

Källa: Lee Schipper, LBL, USA.

Hur mår Sverige?

växthusgaser som metan och dikväveoxid in- går också i fordonsavgaser.

Med ett globalt perspektiv är det uppen- bart att den mycket snabba tillväxten av värl- dens sarnlade bilpark (se Bild 9.5), som för- väntas uppgå till en miljard vid sekelskiftet, utgör ett allvarligt miljöhot.

Koldioxidutsläppen från världens alla vägfordon utgör ca 25% av världens totala koldioxidutsläpp. Transportsektorns koldi- oxidutsläpp är direkt relaterat till sektorns stora oljeberoende, som trots oljekriser på 1970-talet inte har minskat nämnvärt. Som il- lustreras av Bild 9.6, har den totala bränsle— förbrukningen för vägfordon inte på något avgörande sätt förändrats sedan början av 1970-talet med undantag för USA.

Anledningen till att någon större föränd- ring inte har skett, trots att effektivare ben- sinmotorer har introducerats på nya bilar, är att bilarna har blivit större och tyngre.

Inom flygsektorn däremot, har som framgår av Tabell 9.8, höjda oljepriser resul- terat i effektivare energianvändning. Ex- empelvis har SAS rrrinskat energiåtgången per person med cirka 25% för atlantflyg— ningar sedan 1970.

Hur mår Sverige?

KAPITEL

"

Miljöpåverkan från jord— och skogsbruk

Ökad produktion i jordbruket 244 Skogsbruk på halva Sveriges yta 252 Renskötsel frön fjäll till kust 256 Fiske och fiskodling 257 Älgjakten betyder mest 260

Hur mår Sverige?

rukningsmetoder för att odla jord och avverka skog har stor inverkan både på landskaps- bilden, djur- och växtliv samt

" markens innehåll av närings- ämnen. Samtidigt påverkas jord- och skogs- brukets förutsättningar av t.ex. luftförore- ningar, trafikplanering och krav på hänsyn till naturvårdsintressen.

Skogsbrukets villkor analyseras för när- varande aV en skogspolitisk utredning, som tillsattes 1990. Det svenska jordbruket fick nya förutsättningar i och med att riksdagen år 1990 fattade beslut om en ny livsmedels- politik som kommer att medföra stora om- ställningar. Bl.a. skall prisregleringen på jordbrukets område upphöra med början 1991.

Jordbrukets överskottsproduktion mot- svarar odlingar på ca 500 000 hektar åker, med 1990 års produktionsteknik. Stora arealer kommer att användas för andra ända- mål, t.ex. industri- och energigrödor. Hur jordbrukets omställning påverkar markan- vändningen kommer att följas i olika un- dersökningar.

Ökad produktion i jordbruket

Jordbruket har under hela 1900-talet ökat sin produktion. Nya brukningsmetoder har höjt avkastningen, samtidigt som stora od- lingsarealer har tagits ur bruk; Mellan 1960 och 1985 beräknas den totala åkerarealen ha minskat med ca 14%.

Mekanisering, växtförädling, konst- gödsel och kemiska bekämpningsmedel har i grunden förändrat jordbrukets villkor och dess påverkan på natur och landskap.

Två mycket viktiga faktorer för jordbru- kets utveckling under 1900-talet har dels varit införandet av handelsgödsel, dels att vall- odling på åkermark har ersatt utnyttjandet av naturliga gräsmarker som ängar och betes- hagar för produktion av foder. Arealen ängs-

och betesmarker har minskat från cirka 1,2 milj. hektar 1930 till ca 0,5 milj. hektar i dag.

Handelsgödsel ändrade förutsättningama

Före industrialiseringen begränsades jord- bruksproduktionen av bl.a. tillgången på gödsel. Tillgången på bete bestämde hur många djur man kunde hålla. Det avgjorde i sin tur mängden naturgödsel, vilket be- stämde hur stor åkerarealen kunde vara.

När handelsgödsel (konstgödsel) inför- des upplöstes sambandet mellan naturgödsel- tillgång och skörderesultat. Med insatser av bl.a. konstgödsel kunde skördarna mång- dubblas. En annan viktig faktor är växtför- ädlingen som har minskat mängden hahn och ökat mängden kärna i skördarna.

Det är främst under de senaste femtio åren som handelsgödsel har börjat användas i större skala i jordbruket. Handelsgödsel

Bild 10.] Tillförsel av kväve, fos- for och kalium från han- delsgödsel.

Kg/hektar 90

80 70 ,_ 60 ' 50_ _ 40 ' , fj _ ' 'xmum 20

1950 60 70 80 90 Källa: SCB, Na 15, SM 8501.

Kapitel 10 Miljöpåverkan från iord- och skogsbruk

, gj _, ligger | hjärtat av Skåne under druckit sjövötten. Vid de nd ] 980-talet var den det mest debatte- som gehömfördes | sjön fann man att jar rade eXemplet pa en extremt övergödd bruket bidrog med två tredjedelar av det

sjö. * , kväve och fosfor som rann ut | sjön.

Under 1970-talet blev situatiönen akut. & Regeringen har förklarat Ringsjön som

Blögröna alger förökade sig hastigt och _ speciellt föroreningskänsligt område och | sommartid var sjöns vatten engrön fört särskilda restriktioner för jordbruket | soppa. Den giftiga algblomningen ledde till trakten. Under 1 980-talet har sjöns vat- fiskdöd och förgiftning av boskap som_ tenkvalitet förändrats till det bättre.

Bild lll. 2 Naringsfioden till och från Ringspn 1980

kommunala reningsverk

Enskilda avlopp 4,3 l' [ Nederbörd 'ckage från gödselstöder 0,3

2,5 Utförsel via Rönne

Jordbruksmark 22

2,2

1,4 Kommunala reningsverk

Enskilda avlopp 45 Nederbörd Läckage från gödselstöder 14

Jordbruksmark

. Till sedimentlagren

Källa: Monitor 1983, SNV.

Hur mår Sverige?

innehåller olika kombinationer av närings- ämnena kväve, fosfor och kalium.

Mellan åren 1950 och 1970 ökade an— vändningen av handelsgödsel på åkrarna från omkring 20 till omkring 80 kg kväve per hektar och år, som medeltal för hela Sverige. I slutet av 1980—talet har gödselgivoma sjunkit, bl.a. beroende på införandet av en miljöavgift på handelsgödsel. På grund av ändrade ekonomiska förutsättningar i och med avregleringen av spanmnålsprisema, Väntas gödselgivoma sjunka med ytterligare 10—20 kg kväve per hektar.

Övriga nordiska länder, liksom jord- bruksländerna i Europa, använder mer han-

delsgödsel per hektar än det svenska jord- bruket.

Sveriges åkrar tar emot 328 000 ton kväve i form av gödsel varje år. Drygt 70% kommer från konstgödsel, medan resten är stallgödsel. Hälften av det tillförda kvävet tas upp av grödan. Resten stanner kvar i jor- den, avgår i gasform eller läcker ut i sjöar och vattendrag. Det årliga kväveläckaget till sjöar och vattendrag uppgår till ca 50 000 ton.

Kväveutlakningen varierar kraftigt bero- ende på bland annat jordmån och klimatför- hållanden. I Sydsverige är läckageti genom- snitt kring 40 kg per hektar och år, men top- par på upp till 100 kg förekommer. I Mel-

Bild 10.3 Användning av kvävegödning i nägra OECD-länder, ton/km2 odlad mark. Ton/km2 50 _ ,

45 ' 40 .. i:

30 25 __ 20 *

15 _,__

"oécDÄ *

genomsnitt

10

Frankrike Italien

d. Västtyskland

|E Källa: OECD Environmental Indicators, 1991.

Danmark Finland Norge Svedge

Storbritannien Nederländerna

Kapitel 10 Miljöpåverkan frän iord- och skogsbruk

lansverige är det genomsnittliga kväveläck- aget _drygt 10 kg per hektar och år.

I Alvsborgs län beräknades 1989 varje hektar åkermark läcka 15—20 kg kväve per år, medan läckaget från skogsmark var ca 2 kg per hektar och år.

Förhöjda kvävehalter i vattnet kan med- föra övergödning av sjöar och havsområden (se Kapitel 5, s. 116 och 139).

Kadmium

All mark i Sverige, även åkerjorden, tillförs tungmetaller och andra stabila ämnen från olika källor. I flertalet fall är den största käl- lan nedfall av luftföroreningar. Dessutom till- förs jordbruksmarken kadmium från han- delsgödsel.

Kadmium är giftigt för allt liv. Det lagras i njurarna och kan vid höga halter ge upphov till njurskador. (Se bl.a. Kapitel 3 , s. 49.) Åkermarken i Sverige fick 1986 ta emot ca 4000 kg kadmium från konstgödsel och ca 2 500 kg från atmosfäriskt nedfall. Åkermar- ken tillförs dessutom kadmium med stall— gödsel, avloppsslam och kalk, som emellertid

sprids över mindre arealer än handels- gödsel.

I början av 1970—talet var kadrniumtill- förseln till åkerjorden från handelsgödsel mer än dubbelt så stor som i dag. Minsk- ningen beror på att kadmiuminnehållet i han- delsgödsel har begränsats.

Bild 10.4 Kadmium i höstvete 1918 1980.

Kadmium i kärna Nanogram/g

120

1920 30 40 50 60 70 80 90 Källa: SCB och SNV.

Bild [0.5 Kadmiumtillförsel med fosforgödselmedel.

Kadmium g/hektar och är

4 .

1901— 06— 11— 16— 21— 26— 31— 36— 41— 46— 51— 56— 61— 66— 71— 76— 81— 86— 1905 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 År

Källa: Jordbruket och miljön, Ds 1989:49 och SNV.

Tillförseln av kadmium med konstgödsel och luftföroreningar är större än de mängder som utlakas eller tas upp av växter och djur. Kadmiumhalten i åkerjorden ökar därför med omkring 0,3% varje år. En del av mar- kens kadmium tas upp av olika markorganis— mer och förs vidare i näringskedjorna.

Växterna tar upp kadmium via rötterna och möjligen även via bladen. Vanligtvis minskar halterna högre upp i växten och de lägsta halterna finns i fröna. Kadmiumhal— terna i stråsäd har dock ökat under den tid man har använt handelsgödsel.

Naturgödsel

I början av 1950-talet hade 98% av jord- bruken djur. På 1980—talet hade andelen jordbruk med djur minskat till 65 %. Samti- digt har många jordbruksföretag specialiserat sig på kött- och mjölkproduktion. Detta har skapat en obalans i hanteringen av natur- gödsel genom överskott av stallgödsel i djurintensiva jordbruksområden, medan gårdar i andra områden måste köpa in stora mängder gödsel.

Gårdar med mjölkproduktion baseras ofta på eget foder, under det att uppfödning av slaktsvin och höns i större utsträckning bygger på importerat foder och bedrivs på gårdar med otillräckhg spridningsareal för stallgödseln. Enligt skötsellagens bestämmel- ser är antalet djur per hektar numer be— gränsat för nya gårdar och för gårdar som ut— vidgar sin djurproduktion. År 1995, när be— stämmelserna träder i full kraft, gäller be- gränsningen alla gårdar.

Avdunstning av ammoniak

Vid lagring och spridning av stallgödsel av- dunstar ammoniak. Hur stor avdunstningen blir beror i hög grad på hur gödseln hante— ras. I sämsta fall kan upp emot 50% av göd— selns amrnoniakinnehåll avdunsta till luf- ten. Sammantaget räknar man med att minst 40 000 ton kväve årligen avdunstar som am- moniak.

Jordbruket svarar för en tredjedel av kväveutsläppen till luft i Sverige och merpar- ten av detta är i form av ammoniak.

Begränsning av kväveläckaget

År 1988 satte riksdagen som mål att kväve- läckaget från jordbruket skall minskas med 50% till år 2000. Detta mål har i internatio- nella överenskommelser tidigarelagts till år 1995 för vissa särskilt belastade områden.

Näringsläckaget påverkas av en rad fak- torer som jordmån, klimat, odlingssystem och när på året man sprider gödseln.

En möjlighet till minskat läckage är att öka andelen vintergröna åkrar. Dessa läcker mindre än åkrar som ligger bara vintertid. I dag är knappt 50% av åkrarna i Götaland bevuxna på vintern.

Olika grödor inverkar också olika på läckaget. Grödor med lång växtföljd och väl- utvecklat rotsystem ger mindre utlakning än exempelvis vårsådd säd.

Bild 10.6 Utlakning av kväve på ett par platser i Götaland.

Förlust kväve Kg/ha

60 50 40 30 ' 20 lO

0 ' ' 1976 78 80 82 84

Skillnaden mellan olika åkrar beror framför allt på variationeri jordmån, klimat, odlingsin- riktning, m.m.

Källa: Brink m.f1., 1986.

Kapitel 10 Miliöpäverkan frän iord- och skogsbruk

Försurning av åkermarken

I likhet med skogsmark och vattendrag för- suras även åkermark. Luftföroreningama svarar emellertid bara för en liten del av försurningseffekteri på åkermark, omkring 10%. Återstoden av syrabelastningen på åkerjorden beror på utlakning samt på effek- ter av jordbrukets brukningsmetoder. Gödslingen står för en tredjedel av försur- ningseffekten. Skördeuttagen verkar i sig försurande och bidrar med omkring en fem— tedel av försurningen.

Handelsgödselns bidrag till markförsur- ningen i jordbruket är en relativt ny före- teelse. Före 1960 användes huvudsakligen handelsgödselmedel med nitratkväve som inte hade någon försurande effekt. Under 1960—talet ökade i stället användningen av gödselmedel med ammoniumkväve, som har en försurande effekt. Ammoniumkväve har varit det dominerande gödselmedlet fram till omkring 1980. Sedan dess har en viss återgång till nitratkväve kunnat märkas, och handelsgödselns totala bidrag till åker— markens försuming har minskat något.

För att motverka försurningen av åker- mark behövs i genomsnitt ca 150 kg kalk per hektar och år. För närvarande kalkas jord- bruksmarken i Sverige med ca 80 kg per hek— tar och år.

Kemiska bekämpningsmedel

Det svenska jordbruket använder (1989) ca 0,7 kg bekämpningsmedel per hektar och är (aktiv substans). Detta är en för industri- länder låg siffra.

Hälften av all jordbruksmark i Sverige behandlas med ogräsmedel, 30% behandlas med insektsmedel och S% med medel mot svamp. Totalt använder jordbruket omkring 2300 ton kemiska bekämpningsmedel per år. Ca 1800 ton är ogräsmedel, varav huvud- delen är fenoxisyror. Knappt 420 ton är me- del mot svamp och omkring 30 ton insekts- medel. Förbrukningen av svamp- och in-

sektsmedel varierar mycket över tiden bero— ende på bl.a. fuktighet, förekomst av skadeinsekter etc. Aterstoden är preparat för betning (behandling av utsäde) och tillväxt- reglering (t.ex. ”stråförkortningsmedel”, som endast får användas för råg). Siffrorna av— ser aktiv substans, dvs. den verksamma be- ståndsdelen i preparaten.

Jordbruket står för över 90% av den to— tala användningen av ogräsmedel, insekts- medel och medel mot växtsjukdomar i Sve— rige (Se även Kapitel 7, s. 205).

Flera av de tidiga kemiska bekämpnings- medlen, som användes mot svampsjukdo— mar och insektsangrepp var ämnen som bröts ned mycket långsamt i naturen. En del av dessa medel lagrades i vävnaden hos djur och människor och anrikades i närings-

Bild 10. 7 Användning av bekämp- ningsmedel i nägra länder 1985.

Kg/hektar och är 5,0

4,0 3,0 2,0

l,O

OJO—UC U mkmcm [Låg :Uho'z o ': såå—== 5322 (nu lig u.|

L 0 _o

L 0 .. w

F.d. Västtyskland

Under perioden 1985-1990 har den mängd som används i Sverige halverats, se Bild 70.8.

Källa: Jordbrukets användning av bekämp— ningsmedel, IVL 1990.

Hur mår Sverige?

kedjorna. Metylkvicksilver och DDT är två exempel på sådana preparat. Båda är sedan länge förbjudna i Sverige och har avlösts av flera generationer av preparat av andra typer. Produktutvecklingen syftar bland armat till att få fram preparat utan oönskade miljöef- fekter. Ett annat skäl är att skadeinsekter och svampar utvecklar motståndskraft (resi- stens) mot preparat som använts en tid.

Nytillkomna preparat är ofta selektiva de är giftiga bara för den skadegörare som skall bekämpas — och används ofta i mycket låga doser. Tidigare sprutades t. ex. DDT och fenoxisyror i doser på något kg per hektar. De nya medlen sprids i doser på ett fåtal gram per hektar. Flertalet av de in- sektsmedel och en ökande andel av de ogräs- medel som används i dag är sådana lågdos- preparat.

Riksdagen har beslutat, att använd- ningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall halveras mellan år 1986 och 1990. Naturvårdsverket och lantbruks- styrelsen bedömer att mängden aktiv sub— stans har halverats och att det första målet har uppnåtts. En ytterligare halvering skall genomföras till strax efter år 1995. Hälso— och miljöriskerna med användningen av be- kämpningsmedel skall också minskas genom övergång till mindre farliga preparat och genom bättre teknik vid hantering och sprid- mng av preparaten.

Försäljningen av ogräsmedel har under senare år minskat kraftigt. Delvis beror denna minskning på övergång till lågdos- preparat. Det betyder att minskningen av mängd aktiv substans för närvarande inte motsvaras av en lika stor minskning i antalet

Tabell 10.1 Förteckning över i Sverige kända fall av resistens mot

bekämpningsmedel.

Bekämpningsmedel

insekter: " Persikebladlusen

" , Org. fosforföreningar

DDT

Husflugan -— Arnösflugan- _ i . i Lilla kälflugan

Klorerade kolväten

*_Vöxthusspinnkvalstret ” : Fostorpesticider och , g ' accaricider

Frukttrödsspinnkvalstret Fosforpesticider

.Svampar: _ g. '* 'Komets och havrens * , :

bladfläcksjuka, strimsjuka Kvicksilver

* Snömögel _Bensimidazoler Sträknäckare Bensimidazoler Potatisbladmögel Meta—laxyl Grösmjöldagg Sterolbiosynteshämmare Svampar pä trädgårdsväxter:

Gurkmiöldagg Metalaxyl Grämögel Vinklozolin Grämögel på bl.a. jordgubbe

Bensimidazoler *

Sammetsfläcksjuka pä äpple gg)(osäker)

Bensimidazoler

';Mlöldagg P5 äpple (osäker)

Källa: Lantbruksuniversitet 1991.

Triadimefom ,

Kapitel 10 Miliöpäverkan frän iord- och skogsbruk

doser. Räknat i antal hektardoser har an— vändningen av insektsmedel ökat trots att mängden aktiv substans minskat. (En hek- tardos är den mängd bekämpningsmedel som används för behandling av ett hektar åkermark.)

Bekämpningsmedlen i miljön Merparten av den mängd bekämpningsme- del som sprids över åkrarna hamnar på mar— ken och bryts så småningsom ned till ofar- liga ämnen. En liten del kan dock spridas till omgivningen genom avdunstning, vindav- drift eller transport med markvattnet. Till en del är denna spridning oundviklig, men fel- aktig hantering av bekämpningsmedlen kan göra förlusterna större.

Bild 10.8 Bekämpningsmedel till iordb 1981—1989.

Ton aktiv substans 6000 _

sooogf 4000 * 3000

2000 *

1 000

0 1981 82 85 83 84 86

Ton aktiv substans i försålda bekämpningsmedel.

Källa: Lantbruksstyrelsens rapport 199018.

Bekämpningsmedel kan transporteras mycket långt med vindarna. Sverige får på detta sätt ta emot nedfall av bekämpnings- medel från andra länder.

Genom att en del bekämpningsmedel förs bort med vinden påverkas områden nära den besprutade åkern. Där finns många värdefulla naturtyper som är livsmiljöer för en lång rad växter och djur. Småvatten i jordbrukslandskapet är speciellt utsatta för föroreningar, vilket framför allt drabbar många grod- och kräldjur hårt, eftersom de är beroende av dessa vatten som lekplatser.

Bekämpningsmedlen mot ogräs påver— kar indirekt djurlivet i och kring åkrarna. Tillgången på ogräs och ogräsfrön minskar. Detta har varit en av orsakerna till att rapp- hönan har försvunnit från stora delar av

ruk och trädgärdsnäring

MEDELVÄRDE 1 981—85

uppsxArmp ANVÄNDNmet—Da

HAlVERlNGSMÅL FÖR 1990

År

88 90

87

89

Hur mår Sverige?

landet, men den är nu på väg tillbaka i en del områden.

För att kontrollera om rester av bekämp- ningsmedel hamnar i maten, undersöks frukt och grönsaker regelbundet. Resthalterna av 160 olika kemikalier analyseras. 1989 togs prov på ca 4 400 partier. Av dessa innehöll 3,2% halter av bekämpningsmedel över gäl— lande gränsvärden. Av de 139 partier som innehöll för höga resthalter var 134 importe- rade. Saluförbud utfärdades för 56 partier, resterande 83 partier hade redan hunnit leve— reras till återförsäljare. Från och med 1990 omfattar kontrollen av kemikalier i livsmedel även spannmål och animaliska livsmedel.

Förändringen av landskapet

Utvecklingen av jordbrukslandskapet har gått från små enheter med flera markslag till stora enheter med få markslag. Av de 282000 jordbruk som fanns 1951 återstår i dag endast omkring 100000. Omkring 2 milj. hektar jordbruksmark har tagits ur pro- duktion under samma period. Tre fjärdede- lar av den nedlagda arealen bestod av ängs- och hagmarker (se Bild 4.14).

Den ökade mekaniseringen och storska- ligheten har gjort att åkerholmar, stenrösen, trädridåer och småvatten i allt större ut— sträckning har tagits bort i jordbrukslandska- pet. Växter och djur har härigenom gått miste om värdefulla tillflyktsorter.

Även andra åtgärder i jordbrukslandska- pet, som utdikning och skogsplantering, har minskat antalet tillgängliga miljöer för jord— brukslandskapets växter och djur.

I odlingslandskapet i södra Sverige finns landets mest artrika flora. Det är också där förändringarna i jordbruket har varit mest genomgripande.

Förändringarna av jordbrukslandskapet är ett av de största hoten mot vår flora. Mer än två tredjedelar av de arter — ungefär 300 stycken som finns på listan över hotade högre växter (kärlväxter) hör hemmai jordbrukslandskapet.

Liknande förhållanden gäller för djurli-

vet. 36 av de ryggradsdjur som betraktas som hotade, hör hemma i jordbrukslandskapet. Av de 12 arter som försvunnit sedan mitten av 1800—talet var sju kopplade till jordbru- ket.

Förändringarna i jordbrukslandskapet och deras effekter på växt— och djurliv be— handlas också i Kapitel 4.

Skogsbruk pä halva Sveriges yta

Skogsbruk bedrivs på mer än hälften av Sveriges yta. Ungefär 58% av landarealen är produktiv skogsmark. Skogsbruket påverkar därmed natur och landskap i mycket hög grad.

Skogsbruket i Sverige har förändrats kraftigt under de senaste 40 åren. Virkes- uttaget ur skogen har ökat med i storleks- ordningen 50%. Avverkning genom kal- huggning har blivit det dominerande sättet att ta tillvara den mogna skogen, även om av- verkning genom gallring berör större ytor. Avverkning och transporter har också meka— niserats.

Skogsbruket har allt mer inriktats på att producera industriråvara, vilket bland annat medfört att gran och tall gynnats på lövträ- dens bekostnad, i synnerhet vid plantering av ny skog samt vid naturlig föryngring efter avverkning. Under senare år har dock skogs- bolagen eftersträvat en viss inblandning av lövträd, vilket återspeglats i en ökad andel av sådana träd i de unga bestånden.

Virkesförrådet (volymen virke i den väx- ande skogen) har ökat kraftigt. Det är i dag större än någon gång under de senaste 300 åren. Orsaken är främst det framgångsrika skogsvårdsarbete som påbörjades i slutet av 1800-talet, då ny skog anlades över stora, tidigare skogfattiga arealer i södra Sverige. Sveriges första skogsvårdslag kom 1903 och redan då blev den som avverkar skog skyl- dig att anlägga ny skog.

Kapitel 10 Miliöpäverkan frän iord- och skogsbruk

De senaste decenniernas utveckling har inneburit att stora delar av skogsmarken har bytt ekosystem. Produktionsskogen är mer ensartad än de skogar som dominerade före industriskogsbrukets genombrott vid sekel— skiftet. Växt- och djurlivet i produktionssko- gen är mer fattigt både till antal arter och antal individer inom samma art.

I norra Sverige finns fortfarande bety— dande områden där skogen visserligen är på- verkad av människans ingrepp, men ändå fungerar som någorlunda naturliga Skogseko- system.

Skogsbrukets päverkan pä miliön

Skogsbruket påverkar miljön främst ge- nom den förvandling av ekosystem och land- skap som är en följd av skogsbrukets bruk— ningsmetoder. Biotoper förändras, försvin- ner eller delas upp i områden som inte är tillräckligt stora för att på lång sikt kunna hysa arter i livskraftiga bestånd. Som en konsekvens av detta påverkas skogens växt— och djurliv i riktning mot mindre mångfald och variation. Detta har beskrivits i Kapitel 4.

Kalhaggning och föryngring Kalhyggen är det mest påtagliga ingreppet i skogen. Effekterna på miljön kan i viss ut- sträckning modifieras genom anpassning av hyggesstorlek och hyggesgränser. Medelstor- leken för kalhyggen är 4,6 hektar. För tio år sedan var medelhygget 6,7 hektar. Minsk- ningen av hyggenas storlek har varit mest påtaglig i Norrland, och kan delvis förklaras av en övergång till så kallat ståndorts— anpassat skogsbruk som påbörjats under de senaste åren. Ståndortsanpassning innebär, att brukningsmetodema bättre än tidigare anpassas till de lokala, naturgivna förutsätt— ningama, exempelvis jordmån och lokalkli- mat. Detta leder till ett skogsbruk i mindre skala.

Om kalhyggen lämnas åt sitt öde utveck- las skogen ungefär som efter en skogsbrand.

Resultatet blir en skog med träd i olika åld- rar och en blandning av trädslag. Anlägg- ningen av ny skog för virkesproduktion syf- tar emellertid till att snarast möjligt få upp en ny generation barrträd. Omkring två tredjedelar av den slutavverkade arealen planteras, resten av återväxten sker genom självsådd.

Främmande trädslag

Av den totala areal, som varje år återplan- teras, får för närvarande högst 23 000 hektar planteras med den nordamerikanska tallen Pinus contorta. Denna har i allmänhet visat sig växa betydligt snabbare än svensk tall och förväntas därmed öka virkesproduktio— nen. Sedan introduktionen på 1970-talet har omkring 400 000 hektar eller ca 2% av

Bild 10.9 Ärlig skogstillväxt och avverkningsvolym.

Miljoner skogskubikmeter. 100 90 80 70 , AWERKNING 60 i 50 40 ;,

SLUTAWERKNING

30

20 _ summa ] O '. . . | 0 ' Ö ÖVRIG AVVERKNING ,

1955 60 65 70 75 80 85 90

Källa: Skogsdata 1988, SLU.

Hur mår Sverige?

den totala skogsmarken beskogats med contortatall.

Introduktion av nya arter i ett ekosystem innebär en risktagning, och plantering av contortatall är därför omgärdad med re— striktioner. Arten får t.ex. inte användas i Götaland och i övriga landet är som nämnts arealen begränsad.

Dikning ger ny mark

Dikning av våtmarker är ett sätt att vinna ny mark för virkesproduktion. Skogsdik- ningen är i dag lika omfattande som under mellankrigsperioden. Effekterna på växt- och djurlivet av att arealen våtmarker i skogslandskapet minskar har beskrivits i Ka- pitel 4, s. 80.

Dikning förändrar också vattenföring och vattenkvalitet i området nedströms en dikning, vilket i sin tur kan påverka livet i vattendragen. Halterna av kväve och andra närsalter ökar efter dikning. Det innebär att kväveutlakningen ökar från ett dikat skogslandskap. Dessutom medför dikning av myrmarker att stora mängder humusäm- nen frigörs och skadar vattenlevande orga— nismer.

Gödsling med kväve Eftersom tillgången på kväve i delar av landet fortfarande är en begränsande faktor för skogsträden används kvävegödsling av skog för att öka virkesproduktionen. För när- varande gödslas i storleksordningen 75 000 hektar årligen, vilket motsvarar 4—5 promille av den totala skogsarealen. Detta är vä- sentligt mindre än under den mest intensiva gödslingsperioden under 1970-talet, då arealen uppgick till ca 200000 hektar.

I södra Sverige tillförs skogsmarken så stora kvävemängder med luftföroreningar, att Skogsstyrelsen rekommenderar att man avstår från skogsgödsling. Växtlighetens och markens förmåga att ta upp kväve är be- gränsad. Om marken blir övermättad med kväve ökar läckaget till sjöar och vatten- drag (se vidare Kapitel 5, 5.116).

Vad händer med skogsmarken?

Skogsmarken i södra Sverige har försurats kraftigt under de senaste decennierna. För— ändringarna är tydliga meterdjupt ner i marken. I enstaka fall är marken 100 gånger surare nu än för 40 år sedan, dvs. pH—vär— det har minskat med 2 enheter. Orsaken är till övervägande delen nedfall av försu- rande änrnen som svavel- och kväveförore— ningar. Försurningen av skogsmark är mest omfattande i de delar av landet där nedfallet är störst.

När pH i marken sjunkit under den kri- tiska gränsen 4,4 frigörs stora mängder alu— rrrinium, som tidigare varit bundet till markpartiklar. Aluminium lägger sig som en hinna runt trädens rötter och försvårar de- ras näringsupptagning. Aluminium kan också ersätta kalcium i cellväggama, som då blir försvagade. Rötternas förmåga att suga upp vatten försämras och träden blir känsligare för torka. Dessutom urlakas för träden livsviktiga ämnen som magnesium och kalcium.

I sydvästra Sverige uppvisar 40% av den skogsmark som är bevuxen med medelålders och äldre barrskog pH-värden under 4,4. I övriga Götaland är motsvarande siffra 20%, i Svealand och södra Norrland 10% ochi övriga Norrland S% (se Bild 3.4. ).

Eftersom brist på kväve normalt begrän- sar skogsträdens tillväxt kan det ökade ned- fallet av kväve fungera som en gödsling av skogen. Detta är en del av förklaringen till de senaste decenniernas mycket kraftiga till- växt i Sveriges skogar. Den positiva effekten riskerar dock att vändas till motsatsen, om inte kvävenedfallet begränsas.

När marken påverkas negativt av kväve- överskott och försurande ämnen utlöses en kedjereaktion genom hela det ekologiska systemet. Markförsurningen leder till alumi- niumutlakning, med påföljd att tråden får svårigheter att ta upp näring och vatten. Det leder i sin tur till att träden inte kan ta upp det tilltagande överskottet av kväve, som hela tiden fylls på genom luftförorening-

Kapitel 10 Miljöpåverkan frän iord- och skogsbruk

arna. Överskottet blir större och större, med risk för urlakning av de ämnen som kan neutralisera det sura nedfallet. Markens för- måga att stå emot surt regn minskar.

Försämringen av skogsmarkens natur— liga motståndskraft mot försurning går fort. Beräkningar tyder på att stora delar av sko- gen i främst Götaland riskerar att förlora sin Växtkraft inom 20-30 år om nedfallet av för- surande ämnen fortsätter som hittills. (Se även Kapitel 3, s. 34.)

Försök med kalkning och så kallad vitali- seringsgödsling av skogsmark för att mot- verka försumingseffektema har påbörjats. Vitaliseringsgödsling innebär att man för- utom kalk även tillför andra näringsämnen för att på så sätt öka trädens livskraft och till- växt.

Miljöeffektema av skogsmarkskalkning är delvis okända. Förändringar i växtligheten kan bli en konsekvens.

Naturvård i skogen

De medel som står till buds för att mot- verka skogsbrukets negativa påverkan på miljön kan grovt sägas vara av tre slag:

> Att undanta områden från skogsbruk med stöd av naturvårdslagen.

> Att skogsbruket tar särskild hänsyn till arter och biotoper vid olika skogsbruksåt- gärder.

> Att metoder i skogsbruket förbjuds, be- gränsas eller modifieras över hela skogs- marken eller inom vissa områden.

Fredad skogsmark

Att undanta skog från skogsbruk är enda sättet att garantera överlevnaden av exem- pelvis arter som är beroende av mycket gamla skogar.

2,65% av den produktiva skogsmarken i Sverige är för närvarande skyddad som na- tionalpark eller naturreservat. Huvuddelen av den fredade arealen finns i den fjällnära

regionen. I övriga Sverige är 0,4% av skogsmarken undantagen från skogsbruk. (Se Kapitel 4, s. 102.)

Naturvårdshänsyn i skogsbruket Enligt skogsvårdslagen är skogsbruket skyl- digt att ta hänsyn till naturvårdens intressen vid avverkning och andra skogsbruksåtgär— der. Vilka hänsyn som krävs beskrivs i före- skrifter och allmänna råd till lagen.

Skogsvårdslagens hänsynsregler är av stort värde för naturvården. Tillämpningen begränsas dock kraftigt av att endast en li— ten del av det område som berörs av ett in- grepp (t.ex. en avverkning) får påverkas. Att skydda exempelvis en tjäderspelplats el- ler ett revir för en hackspett med stöd av hänsynsreglerna är knappast möjligt. Det finns inte heller resurser att freda sådana objekt som naturreservat. Den lösningen är i praktiken förbehållen de mest värdefulla områdena av nationellt intresse. Därmed saknas för närvarande möjligheter att be— vara många små områden, som sammantaget är av mycket stor betydelse för den biolo- giska mångfalden i skogslandskapet.

Det bedrivs en omfattande utbildning av skogsägare och anställda i skogsbruket för att öka kunskaperna om hur bl.a. hänsynskra- ven skall uppfyllas. Erfarenheterna hittills vi- sar att detta är nödvändigt om hänsynsreg- lerna skall komma att tillämpas i tillräcng omfattning.

Reglering av skogsbrukets metoder Något generellt krav på prövning eller be- dömning av miljökonsekvenserna av olika brukningsmetoder i skogsbruket finns inte. En del metoder har emellertid reglerats av miljöskäl. Frågan om miljökonsekvensbe- skrivningar i skogsbruket utreds för närva- rande av 1990 års skogspolitiska kommitté. Begränsningen av skogsgödslingen i södra Sverige och ”taket” för plantering av contortatall är två exempel på reglering av skogsbrukets metoder i syfte att motverka negativa miljöeffekter och begränsa ekolo— giska risker.

Hur mår Sverige?

Ett annat exempel är tillståndspröv- ningen för dikning, som infördes 1987 och som ger naturvårdsmyndighetema möjlig- het att stoppa olämpliga dikningsföretag. Skyddsdikning vid avverkning kräver inte tillstånd och skogsdikningens omfattning to- talt sett är ungefär densamma som tidigare.

Renskötsel från fjäll till kust

Rennäring bedrivs på mer än en tredjedel av Sveriges yta. I Norrbotten och Västerbot— ten använder renskötseln mark från norska gränsen till kustlandet. I Jämtland bedrivs renskötsel i hela länet.

Antalet renar växlar starkt mellan perio- der av goda och dåliga renbetesår och var 1988 ca 292 000. Det finns omkring 2 500 renskötande samer och ca 900 företag inom rennäringen.

Bild 10.10 Renar i Sverige 1920- 1988.

Tusen 300

200

100 f

0 1920 40 60

Källa: Lantbruksstyrelsen, efter uppgifter från samebyarna.

Naturvården och rennäringen har ett ge- mensamt intresse av att betesområdena inte påverkas av annan markanvändning. I andra avseenden finns det konflikter mellan renskötsel och naturvård. Friluftslivet, främst snöskotertraiiken innebär störningar för renskötseln.

Det ökande antalet renar har på sina håll lett till överbetning som kan skada den käns- liga växtligheten på kalfjällen. De senaste åren har exempelvis Fulufjället iDalarna, det enda större fjällområde som tidigare inte använts av rennäringen, utnyttjats som betes- mark. För naturvården behövs referensom- råden med opåverkad växtlighet även i fjäl— len.

Den ökade användningen av motorfor- don i renskötseln orsakar problem med bul- ler och markslitage i fjällen. Samerna har i princip obegränsad rätt att använda motor- fordon för renskötseln, även på barmark under sommarhalvåret. För närvarande linns uppskattningsvis 500 terrängfordon inom rennäringen. 80% är motorcyklar.

De stora rovdjuren har alltid orsakat svå- righeter för rennäringen. För att bevara livs- kraftiga stammar av rovdjuren har. jakten på dessa arter begränsats, även i de områden där de ställer till problem för renskötsehi. Vargen är idag helt fridlyst. Eftersom det är ett allmänt intresse att bevara de stora rov—

Bild 10.11 Terrängfordon inom rennäringen 1981-1989.

Antal fordon 600 ' '

400

200

1981 83 85 87 89

De terrängfordon som används är framför allt motorcyklar och skotrar.

Källa: SNV rapport 3598.

Kapitel 10 Miliöpåverkan från iord- och skogsbruk

djuren, utgår ersättning från staten för rov- djursrivna renar.

Konsekvenser av Tjernobylolyckan Kärnkrafthaveriet i Tjernobyl i Sovjetunio— nen 1986 orsakade nedfall av radioaktiva äm- nen, främst oesium 137, över Sverige. Hår- dast belastades delar av södra och mellersta Norrland. En del av det radioaktiva nedfal- let har anrikats i näringskedjorna. Eftersom renarna äter växter som har tagit upp radio- aktivt cesium 137 ur marken har renkött kommit att innehålla höga halter radioakti- vitet. Ännu fyra år efter Tjemobylolyckan in- nehöll nästan var femte slaktad ren mer än tillåtna 1 500 becquerel per kilo kött, vilket innebär att slaktkroppama måste kasseras.

Staten ersätter renägama för det kött som måste kasseras på grund av för höga hal- ter radioaktivt cesium. Statliga bidrag utgår också för bl.a. utfodring av renar i de drab— bade områdena.

Bild 10.12 Kasserade renkroppar.

Gränsvärde Gränsvärde 0/ 300 1 500 o Becquerel/kg Becquerel/kg 100

80 'i

60

40

20

86/87 87/88 88/89 89/90 Andel av slaktade renkroppar som har kasse- rats på grund av för höga halter av radioaktivt cesium, 1986 våren 1990. Observera att gränsvärdet för cesium 137 var 300 Becque- rel/kg 1986 och 1 500 Becquerel/kg fr.o.m. 1987.

Källa: Lantbruksstyrelsen.

älska och fielmdlirtg

Havsfiske

Det moderna yrkesfisket har de senaste de- cennierna fått ändrade förutsättningar ge- nom elektroniska hjälpmedel och en hög grad av mekarrisering. Fisket bedrivs i dag med fångsmetoder som är så effektiva att de kan påverka fiskens reproduktion och uppväxt. Under senare år har särskilt bot- tentrålning uppmärksammats och konse- kvenserna av bottentrålning undersöks för närvarande av fiskeristyrelsen.

Internationellt finns många exempel på överfiskning eller utfiskning av liskbestånd som tidigare har haft stor ekonomisk bety- delse. Som en följd av det ökade trycket mot fiskbestånden har fisket reglerats allt här- dare med bl.a. fångstkvoter.

Bild 10.13 Fiskfängsten i olika havsområden.

Tusen ton

Nordsjön, Skager;

och Kattegatt

Östersjön ink Oresund

1963 1969 1979 1985 1989

Källa: SCB.

Hur mår Sverige?

I de hav som omger Sverige finns inte längre några områden med oreglerat fiske. Kuststaterna har utvidgat sina territorial- vattengränser och haven har i allt större ut- sträckning delats in i nationella zoner. För fisket inom dessa zoner byter olika länder regehnässigt fiskekvoter med varandra.

Under 1960- och 1970-talen minskade fångsterna av framför allt sill i Nordsjön. 1977 införde därför kuststatema nationella fiskezoner. Sveriges möjligheter att fiska i Nordsjön minskade avsevärt. Detta ledde till en förskjutning av det svenska fisket från västkusten till Östersjön. Fångstema i Östersjön är i dag i runda tal dubbelt så stora som på 1960-talet.

För att säkra ett uthålligt fiske är det svenska fisket reglerat genom fångstbegräns- ningar, fredningstider, minimimått och be- stämmelser om redskap.

Under mitten av 1980-talet var fångs- terna i Östersjön mindre än under perioden dessförinnan, men ökade återigen under 1988 och 1989. Till följd av nergången i fångs- ter under 1980-talet diskuteras om detta är ett tecken på att fiskbestånden minskar eller

om det rör sig om tillfälliga svängningar. Minskad fisktillgång kan dessutom ha andra orsaker än en begynnande utfiskning. Det är exempelvis känt, att torskens föryngring i Östersjön är mycket känslig och kan skadas av små förändringar i vattnets salt— och syre- halt. (Se Kapitel 5, s. 143.)

Bilden kompliceras dessutom av att övergödning av havsområden kan medföra ökad produktion av vissa fiskarter.

Laxfisket i Östersjön regleras bl.a. av en överenskommelse om fiskekvoter mellan Ostersjöstatema. För svensk del medger överenskommelsen ett fortsatt fiske av unge- fär oförändrad omfattning. Det har ifråga- satts om kvoteringen är tillräcklig för att be- vara stammarna av Vild Östersjölax.

Tillgången på lax i Östersjön har ökat under senare år, och är resultatet av stora ut— planteringar från framförallt svenskt håll. I dag är 9 laxar av 10 i Östersjön utplanterade. Bestånden av vild Östersjölax har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Framför allt beror detta på utbyggnaden av vatten- kraft, som har ödelagt en stor del av laxens naturliga lekområden.

Tabell 10.2 Svenska fiskfångster 1989, ton färskvikt

Fiskslog _, __ " "Väst— , Syd— och Totalt1 Värde (tkr)1 2 kusten ' ostkusten

Sötvattensfisk 8 608 616 8 738 Är 240 579 819 34 241

Loxfisk _ _ ,, 20 1 784 1 804 42 625 Flundrefisk , " 1 015 217 1 232 20 354 " Torskfisk 23 279 27 681 50 960 346 396

Sill ohh makrill 48193 31 071 79264 124157 Ovrig saltvattens-

fisk 1 060 203 1 263 13116 Kräftor och musslor 2 277 1 2 278 103 444

Foderfisk 56 448 4 983 87 7723 46 379 TOTALT 1 32 540

” ] Exkl fångst iiandförd i utlandet. 2 Exkl utbetalda prisstöd och pristillägg. , 3Varav 26 341, ton iiandförti utlandet.

Källa: Fiskeristyrelsen.

67127 226008 739450

Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk

Minskningen av vilda laxbestånd innebär en utarmning av den genetiska mångfalden. På sikt är det ett hot mot Östersjölaxens överlevnad. Dels krävs en bevarad genetisk variation för att odling på sikt skall vara möjlig, dels är odlad lax betydligt mera sår- bar för t.ex. sjukdomar. Redan idag saknas betydande mängder avelsäsk för att säkra de årliga utsättningarna.

Insjöfiske

Yrkesmässigt fiske i insjöar bedrivs främst i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjähnaren samt i en del sjöar i Norrland. Insjöäskets fångster uppgick 1989 till drygt 2 000 ton tisk. Det är ungefär 1% av havsliskets totala fångst. Fisket i Vänern står för nästan hälften av insjöfångsten. Den ekonomiskt mest be— tydelsefulla fiskarten är gös, som svarar för

omkring en tredjedel av insjöfiskets intäk- ter. Även siklöja och ål är ekonomiskt bety- delsefulla arter.

Allt mer effektiva metoder och mer in- tensivt fiske har påverkat stammarna av vår- defulla fiskarter. Stammarna av ädelfisk i Vänern och Vättern har också drabbats hårt genom exploatering av lekbottnar.

Vätterns unika storröding utrotades när dess lekbottnar förstördes vid vattenkrafts- utbyggnaden i Motala ström år 1916. Vä- nerns ursprungliga laxstammar — Gullspångs— lax och Klarälvslax — har minskat kraftigt på grund av att deras lekområden förstörts.

På 1800-talet kunde fångsterna av lax och öring i Vänern uppgå till 200 ton. År 1971 var yrkesiiskets fångst av dessa arter nere i 500 kg. Sedan dess har laxfångstema ökat markant genom utsättning av odlad lax, men de naturliga stammarna har fortsatt

Bild 10.14 Produktion av matfisk och musslor i fiskodlingar.

Produktion ton

7000 _

6000 i * . Reélf'löååie ?

5 000 '__

3000 " 2000 _,

tooo .

() __..,.,. _ 1983 1984 Källa: Naturmiljön i siffror, SCB 1990.

_ III/: ,

1985

Hur mår Sverige?

att minska. Ett projekt för att rädda Vä- nerns lax- och öringstarnrnar har startats i samarbete mellan de tre län som omger sjön. Avsikten är framför allt att öka möjlig- heterna till fritidsfiske av lax i Vänern.

Fritidsfiske

Fiske är den populäraste fritidsssysselsätt- ningen i Sverige. Drygt två miljoner männi- skor uppger att de fiskar i någon form varje år. Sportfisket har dessutom betydelse för tu- rismen inom flera regioner och husbehovs- frsket med fasta redskap ger ekonomiskt bi- drag till framför allt jordbrukare och skogs— bönder. De sammanlagda fångsterna från fri- tidsfisket uppgick 1989 till ca 43 000 ton.

Odling av fisk och skaldjur

Den viktigaste formen av vattenbruk i Sve— rige är kassodling av regnbåge. Av denna od- ling sker 40% i sötvatten.

Odling av musslor och lax förekommer i mindre utsträckning och enbart i saltvatten.

Antalet producerande företag/vatten- bruk 1989 var 488. Produktionen var 7 693 ton matfisk och 241 ton musslor.

Kassodling av fisk medför utsläpp av nä- ringsämnen och syreförbrukande änmen i vattnet, dels genom spill av fiskfoder, dels genom fiskarnas exkrementer.

Lokalt kan liskodlingens påverkan på vattenkvaliteten bli stor, särskilt om den för- läggs i näringsfattiga sjöar med god vattenkvalitet. För att bli ekonomiskt bär- kraftig måste en fiskodling producera minst 75—100 ton fisk per år.

igjeletesr lea der est

Jakt är en stor fritidssysselsättning i Sve- rige. 310 000 svenskar löser jaktkort varje år. Ser man till jakten som rekreation står småviltjakten för en stor del av antalet jakt- dagar. Ekonomiskt är däremot älgjakten mest betydelsefull. Värdet av älgköttet kan

Bild 10.15 Fällda älgar.

Antal 350 000

300 000, 250000 200000

150 000

100 000

50 000 :*",

0!

196075 77 79 81 83 85 87

. ...... Ungefärligt antal djur i vinterstam ___-_ Antal fällda djur

Källa: SOU 1990:60.

uppskattas till 500—1 000 milj. kr. per år. Varje år skjuts omkring 130 000 älgar. Toppå- ret 1982 sköts nästan 175 000 älgar.

Eftersom de stora rovdjuren är utrotade i större delen av landet är jakten nödvändig för att reglera stammarna av rovdjurens ti- digare bytesdjur - främst älg. Älgstammen har dessutom gynnats av skogsbrukets ut- veckling. Antalet älgar ökade mycket kraftigt ända in på 1980-talet, då en intensiv av- skjutning bromsade tillväxten. Vinterstam— men av älg uppskattades 1990 till ca 245 000 djur.

Älgstammen är emellertid fortfarande så tät att den orsakar betydande skador på Väx- ande skog. En halv miljon hektar skog i Sverige är påtagligt skadad av bete av älg och andra hjortdjur. Betesskadade bestånd för- dröjs i sin tillväxt och trädens kvalitet kan för- sämras.

Jakten är noggrant reglerad genom jakt- tider som regelbundet fastställs för allt jakt- bart vilt. Genom jakttiderna kan avskjut- nirrgen av olika arter regleras, så att jakten inte utgör något hot mot stammarnas fort- bestånd.

Hur mår Sverige?

j KAPITEL. '

11

Miljöpolitikens utveckling i Sverige

Värd av kulturminnen 262 Den gröna linjen 263 Den blå linjen 264 Uppvaknandet på 1960-talet 205 Vad händer nu? 270

Hur mår Sverige?

ttunningen av ozonskiktet ring jorden blev en fråga om starkt bidrog till att människors miljöengage- mang ökade i mitten av 1980-talet. Plötsligt blev det påtagligt att var- dagsvaror som kylskåp och skumgummi- madrasser innehöll ämnen som kunde hota livet på jorden. Miljöfrågoma kom åter i centrum för debatten och problemets glo- bala karaktär ledde till stor internationell aktivitet bland både forskare och politiker, även om problemet i sig varit känt i tio års tid.

Kvicksilvergäddoma hade ungefär samma betydelse för den nationella miljöde- batten i Sverige under 1960-talet. Tidigare rapporter om kvicksilverförgiftade fåglar hade engagerat dem som var intresserade av naturvård, men miljöfrågorna blev varje människas angelägenhet först när mat- fisken i många sjöar innehöll så mycket kvicksilver att den inte borde ätas.

Miljöproblemen fick en egen punkt på den politiska dagordningen under 1960-talet. Äldre regler om hälsovård, giftkontroll och vattenföroreningar ersattes med en lagstift- ning som skulle förhindra utsläpp av alla ty- per av föroreningar. Stora förändringar och förstärkningar gjordes i myndigheternas or— ganisation. Naturvårdsverket bildades 1967 och Sverige fick en rrriljöskyddslag 1969.

Det tekniska miljöskyddet brukar kallas för den ”blå sidan” inom miljövårdsorganisa- tionen. Den ”gröna sidan”, naturvården, har utvecklats parallellt med hälso- och nril- jöskyddet under 1900—talet. Kultumriljö- vårdens historia är betydligt äldre.

De senaste åren har miljö-, hälso- och naturvård blivit allt mer sammanflätade. Det räcker inte med att skydda vissa naturom- råden för att bevara artrikedomen, när luft— föroreningar förändrar markens kemiska sammansättning. Hälsorisker på grund av förorenad stadsluft och orenat avloppsvat- ten har minskat kraftigt i takt med att punktutsläppen har sanerats, men upplag- ringen av stabila miljögifter i naturen kan på sikt medföra nya hälsoproblem. Under

1980-talet har de många små, spridda utsläp— pen (s.k. diffusa utsläpp) fått en allt större betydelse och ställer nya krav på organisation och lagstiftning.

Ett allt mer omfattande internationellt samarbete, inte minst den Västeuropeiska in— tegrationen, medför också nya förutsätt- ningar för det nationella miljöarbetet.

Värd av kulturminnen

Skyddet av kulturarvet i form av byggnader och rrrinnesmärken går tillbaka till 1600—talets stormaktstid. Fornlämningar och kyrkor tick skydd i lagstiftningen redan då. Den nu- varande kulturrnirrneslagen är från 1988 och omfattar såväl fornminnen som bygg- nadsminnen och kyrkor.

Allemansrätten som ger alla rätt att fritt röra sig i naturen och plocka bär, svamp och ris har mycket gammalt ursprung och är speciell för vårt land. Den utgår från äldre ti- ders resande i det glesbefolkade och skog— rika Sverige. Det var nödvändigt för resande att samla ved, etc. för tillfälliga behov. Alle- mansrätten är inte deänierad i någon samlad * lagtext, däremot finns indirekta defini- tioner genom bestämrnelser om inskränk- ningar i allemansrätten.

Sverige har också genom bl.a. fastighets— bildning, kartor och kyrkbokföring en lång tradition när det gäller att styra markan- vändningen inom bysamfundets ram. Skiftes- reforrnerna under 1700- och 1800-talet slog sönder byarnas struktur och utgjorde fröet till dagens långt drivna specialisering och rationalisering av jord- och skogsbruk.

Andra exempel som medförde föränd- rad markanvändning är gruvhanteringen i Bergslagen och tjärbränningen under 1700- talet, vilka lokalt ledde till avskogning av stora områden. Senare, under industrialise- ringen på 1800—talet, ökade trycket mot skogsråvaran även i delar av Norrland. Som en följd av detta infördes 1903 en skogs- vårdslag som ålade den som avverkade

Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige

skogen att också svara för återväxten. En motsvarande lagstiftning saknas fortfa- rande i många länder.

Det rättssystem och den förvaltning som vi har syftar bl.a. till att så effektivt och kön- fliktfritt som möjligt utnyttja naturtillgång- ama. Redan tidigt förekom regler om tider för jakt och fiske, för att inte överexploa- tera tillgångarna.

Bristen på mark i samband med den stora folkökningen under 1800-talet ledde till att magra jordar i norra Sverige och på småländska höglandet utnyttjades i större ut— sträckning. Sjöar sänktes och våtmarker di- kades ut. På Gotland har utdikningama med— fört att öns vattenhållande förmåga har minskat så kraftigt att där numera ofta råder vattenbrist.

Den planering av markanvändningen som fanns före 1960 gällde framför allt stä- dernas och tätorternas utveckling. Urbani- seringen i samband med industrialismens ge- nombrott ställde krav på en planering för att förebygga stadsbränder och sjukdomar, vilket återspeglas i 1874 års byggnads- stadga.

Ett helhetsgrepp på landets mark- och vattenanvändning diskuterades först efter andra världskriget, men det dröjde till slu- tet av 1960-talet innan arbetet med en fysisk riksplanering kom i gång. Kravet på en här— dare styrning av industrilokaliseringar för- stärktes av debatten om lokalisering av bl.a. massaindustrier och kärnkraftverk till Väröhalvön i Halland.

Planeringens syfte var inte att åstad- komma en riksplan för hela Sverige, utan att se till att kommunerna tog hänsyn till riks- intressena i sina planer, både på landsbygden och i tätorterna. I början av 1970-talet be- slutade riksdagen om riktlinjer för mark- och vattenanvändning. Dessa skulle bl.a. skydda kustområden i Bohuslän, Småland, Östergötland och Ångermanland (Höga kusten) mot exploateringsintressen, som framförts under 1960-talets högkonjunktur.

Stora fjällområden och de fyra oexploa- terade älvama, Vindelälven, Pite, Kalix och Torne älv, pekades ut som skyddade områ-

den. Bland de bestämmelser som infördes, ingick också krav på att miljöstörande in- dustrier skall ha särskilda lokaliseringstill- stånd.

Mot slutet av 1980-talet utvecldades rikt- linjerna i den fysiska riksplaneringen till en särskild lag, lagen om hushållning med na- turresurser m.m.. Det är en paraplylag som är kopplad till andra lagar och verksamhe- ter som styr utnyttjandet av mark och vatten, t.ex. plan- och bygglagen och miljöskydds- lagen.

Den gröna linjen

Den gröna linjen, naturvården, utgår från de nationalromantiska stämningarna kring sekelskiftet. Den svenska naturen upplev- des som hotad av jordbruket, industrin och av vattenkraftsutbyggnaden.

År 1909 fick Sverige en lag om naturmin- nesmärken och en lag om nationalparker. Beslut fattades om nio nationalparker, de största var Stora Sjöfallet och Sarek (15000 resp. 19 000 km2) och den minsta Hamra (15 hektar).

Det var forskarvärlden som genom Kungl. Vetenskapsakademin drev fram det statliga naturskyddet. Syftet var att skydda vetenskapliga intressen och ge turister möj- lighet att uppleva ”orörd” natur.

Det statliga naturskyddet var passivt. Naturvården fick inte kosta något. National- parker avsattes på kronans mark och bara sådana områden som inte bedömdes vara ekonomiskt intressanta för någon form av exploatering kunde komma i fråga. Natur- minnesmärken kunde bara avsättas om markägaren gav sitt tillstånd.

Under 1920— och 1930-talet började man förstå vikten av att vårda de skyddade områ- dena. Nationalparker som Ängsö var inte någon ”orörd” natur, utan krävde skötsel för att inte förfalla. Naturskyddsföreningen, som bildats 1909, utvecklades till en natur- vårdsrörelse. Människor fick mer fritid och naturen blev mer av allmän egendom. 1952 års strandlag, som begränsade rätten att be- bygga stränder, kan ses som ett sätt att

Hur mår Sverige?

skydda möjligheten att där utnyttja alle- mansrätten.

Naturvården var till att börja med fram- för allt inriktad på att skydda det unika. År 1963 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för naturvården, som var inriktade på att skydda representativa områden av svensk natur och det svenska odlingslandskapet.

I detta ingick också att avsätta områden för rekreation och friluftsliv. En statlig natur- vårdsorganisation byggdes upp och lagstift- ningen skärptes, bl.a. när det gäller strand- skyddet och kraven på att planera grustäk- ter och annan täktverksamhet. Den nya na- turvårdslagen, som antogs 1964, gjorde det också möjligt att inrätta naturreservat på både statsägd och privat mark.

Naturvårdsarbetct har till stora delar handlat om att skydda dels områden som är vetenskapligt intressanta för både natur- och kulturminnesvården, dels områden som har stort värde för friluftslivet. Sedan slutet av 1960— talet och införandet av naturresurs- lagen samt plan- och bygglagen ingår en del av naturskyddet i den fysiska planeringen, parallellt med det arbete som utgår från na- turvårdslagen. Bl.a. har kommunerna fått ett ökat ansvar för naturvården.

Även den blå linjen, miljöskyddet, började kring sekelskiftet, men ursprunget till dagens kemikaliekontroll år något äldre. Tidiga la- gar är 1874 års hälsovårdsstadga och 1876 års förordning angående vård och försäljning av arsenik och andra giftiga ämnen och varor. I 1906 års giftstadga delades gifter in i två klasser. Det blev t.ex. förbjudet att använda blyföreningar i kosmetika och i Vissa hus- hållskärl.

Bekämpningsmedel började användas i stor omfattning efter andra världskriget och från 1963 har det varit krav på att bekämp- ningsmedel skall godkännas och registreras. En särskild lag om hälso- och miljöfarliga varor tillkom 1973 och den ersatte tidigare regler på området.

Den nuvarande lagen om kemiska pro- dukter trädde i kraft 1986 samtidigt som den tidigare produktkontrollnämnden ombilda— des till en självständig myndighet, kenrikalie- inspektionen. Lagen om kemiska produk- ter lägger ett betydligt större ansvar på den som tillverkar eller importerar kemiska produkter. Till skillnad från exempelvis rätte- gångsbalken, bygger lagen om kemiska produkter på omvänd bevisföring, dvs. det är tillverkaren eller importören som skall visa att en produkt inte är skadlig.

Föroreningarna i den yttre miljön bör- jade debatteras i samband med att vattentoa- letter installerades kring sekelskiftet. Av- loppsledningarna drogs som regel till när- maste å, vik eller sjö. Läkarna föresprå— kade vattentoaletter av hygieniska skäl, men många kommuner var tveksamma. Allt fler städer som använt sjöar och vattendrag till dricksvatten övergick till grundvatten eller fick filtrera och ldorera ytvattnet innan det leddes till vattenledrringarna.

Föroreningar från städer, sockerbruk och massaindustrier debatterades livligt i riksdagen 1902-1908 i dag hör socker- bruken till de industrier som kommit längst när det gäller att minska förorenande ut- släpp. Även massaindustriema har kommit lån .

Ar 1903 tillsattes en utredning för att komma till rätta med vattenföroreningama. Denna första miljöskyddsutredning före- slog 1915 att en vatteninspektion skulle inrät- tas samt att de som släppte ut vatten- och luftföroreningar skulle betala årliga konces- sionsavgifter, som bl.a. skulle användas för att stödja fisket — en form av miljöavgifter som inte förverkligades. Förslaget togs ald- rig med i 1918 års vattenlag. År 1921 avfär- dade föredragande statsråd vattenförore- ningsfrågan med bl.a. följande motivering: ”Och något trängande behov av en lagstift- ning i den riktning, som föreslagits, kan enligt mitt förmenande ej heller anses föreligga. I mån av den fortskridande tekniska utveck- lingen, vars tillgodogörande hgger i indu- strins eget intresse, torde de olägenheter, varom här är fråga, komma att, om icke all-

Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige

deles bortfalla i allt fall mer och mer mins- kas.”

Vissa regler om skydd mot vattenförore- ningar infördes 1941 och sexton år senare in- rättades en vatteninspektion.

Under 1950-talet ansågs luftförorening- arna fortfarande inte vara ett så stort pro- blem att de krävde lagstiftning. En konfe- rens om luftföroreningar hölls 1962 och delta- garna konstaterade att lokalt kunde luftför- oreningssituationen vara allvarlig, men den var inte något generellt problem. Resulta— tet blev att en statlig luftvårdsnämnd inrätta- des med uppgift att stimulera forskning, ut- reda och ge råd, men nämnden saknade helt möjligheter till sanktioner mot dem som släppte ut luftföroreningar. Den frågan blev i stället en uppgift för en utredning som till- sattes 1963, immissionssakkunniga, och som fick i uppgift att utforma en lagstiftning mot ”grannskapsstörande verksamhet”.

År 1969 antog riksdagen miljöskydds- lagen, som är en samlad lagstiftning till skydd mot vattenförorening, luftförorening, bul- ler och andra störningar. Med undantag för vattenföroreningar var detta tidigare i stort sett oreglerat.

Hela nriljölagstiftnirrgen håller för närva- rande på att ses över för en bättre samord- ning mellan olika lagar, t.ex. naturresurs- lagen, nriljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdslagen. Avsikten är också att lagstiftningen skall anpassas mer till förebyggande åtgärder och till att mot- verka små, spridda utsläpp som nu inte är reglerade.

Miljöproblemen berörs av en mängd la- gar, utöver de som har nämnts i detta kapitel. Dit hör bl.a.:

HälsoskyddslagenRenhållningslagen Bilavgaslagen

Lagen om svavelhaltigt bränsle Vattenlagen

Skogsvårdslagen

Lagen om skötsel av jordbruksmark Väglagen

Nhljöskadelagen

VVVVVVVVV

Uppvakrmedet på l QöG-lalet

Dagens miljöarbete inleddes på 1960-talet. Den första stora debatten om miljögifter bör- jade 1963 i samband med att naturskydds- föreningen arrangerade en konferens om spridningen av kvicksilver i naturen. Det var strax efter publiceringen av boken Tyst vår, av den amerikanska författaren Rachel Carson. Vad många forskare länge insett, blev uppenbart för allmänheten och politi- kerna. Boken, som publicerades 1962, fick ett enormt genomslag.

I Sverige fick Hans Palmstiernas bok Plundring, svält, förgiftning en väl så stor be- tydelse. Hans Palmstiernas bok kom ut 1967 och året efter var den utgångspunkten för studiecirklar över hela landet. Andra svenska Väckarklockor var Georg Borg- ström, Rolf Edberg och Björn Gillberg.

Många har ställt frågan varför miljöfrå- gorna slog igenom just då? En vanlig förkla- ring är att ökat välstånd och högkonjunktur gjorde att Sverige, och många andra västlän- der, hade råd att ägna sig åt nriljöfrågoma. Hela den politiska debatten tog också nya riktningar i slutet av 1960-talet.

Miljöåtgärder betraktades länge enbart som kostnader och som ett hot mot den eko- nomiska utvecklingen. Samtidigt avslöjade forskrringsresultat inom olika områden obe- hagliga överraskningar som visade att indu- strisamhället underskattat miljöproblemen. Allt fler upptäckte att den materiella välfär- den innebar kostnader för livskvaliteten, som förlusten av badbara sjöar och nattsömn utan störande buller.

En kompletterande förklaring, som Lars J . Lundgren och Jan Thelander har utvecklat i Nedräkning pågår (1989), är att samhället hade börjat skaffa sig en kapacitet på miljö- området, medan människors förväntningar på vad som var möjligt att åstadkomma ännu inte var så stora. Det fanns också inom fors- karvärldens olika discipliner en mängd kun- skaper som snabbt kunde utnyttjas över ämnesgränserna. Det dröjde inte många år

Hur mår Sverige?

innan förväntningarna översteg kapacite— ten.

Framtidsstudier bedrevs på många om- råden i slutet av 1960-talet. Romklubbens rapport Tillväxtens gränser, 1972, förkla- rade att världen på sikt måste inrikta sig på 0- tillväxt. Small is beautiful (Litet är vackert), var ett annat slagord. 1980-talets motsvarig- het till Romklubben — när det gäller att skapa debatt blev Världskomnrissionen för miljö och utveckling, allmänt kallad Brundtlandkormnissionen. Den förklarade att tillväxt var en förutsättning för att uppnå ”en varaktigt hållbar utveckling”. Brundt- landkommissionen har emellertid en annan syn på tillväxt än traditionella ekonomer och utgår från en tillväxt som skyddar den eko— logiska basen för ”en utveckling som tillfreds- ställer dagens behov utan att äventyra möj- ligheterna för framtida generationer att till- fredsställa sina”. Det har också visat sig att under perioder med hög ekonomisk tillväxt är möjligheterna störst när det gäller att ge- nomföra strukturförändringar och reningsåt- gärder för att minska föroreningar åtrrrin- stone i gamla industriländer.

Gemensamt för Romklubbens rapport från 1972 och Brundtlandkommissionens från 1987 är att de beskriver jordens till- gångar som en ändlig resurs och utgår från att alla jordens människor inte konnner att kunna utnyttja materiella resurser på samma sätt som industriländernas befolkning gör i dag. Rapporterna skiljer sig däremot när det gäller uppfattningen om vad som krävs för att uppnå en varaktigt hållbar utveckling.

Miljödebatterna har också svängt med den ekonomiska konjunkturen. Under låg- konjunkturen i slutet av 1970-talet tonades miljödebatten ner. Då fördes i stället en in- tensiv energi- och kämkraftsdebatt, som bl.a. var kopplad till stigande oljepriser. Först vid nästa högkonjunktur i mitten av 1980- talet återkom övriga miljöfrågor i centrum för den politiska debatten.

Första gången som miljöfrågorna slog igenom i debatterna inför riksdagsvalet var 1970, då en avloppstunnel från centrala Göteborg ut till skärgården debatterades på

västkusten. Den s.k. Hönötunneln byggdes aldrig; i stället fick Göteborg ett reningsverk. I norra Bohuslän pågick samtidigt en de- batt om planer på en upparbetningsfabrik för använt kämkraftsbränsle vid Sannäsfjor- den.

På många håll i Sverige bildades lokala mil jögrupper. Ett par exempel är Rädda Brofjorden mot etableringen av Scanraff utanför Lysekil och Planskilda korsningspar- tiet i Åkersberga. Många av dessa slöt sig samman i riksorganisationer och de nya mil- jöorganisationerna gjorde entré i den of- fentliga miljödebatten, t.ex. Miljögrupper- nas riksförbund, Miljöförbundet och Jor- dens Vänner.

I dag dominerar Svenska Naturskydds- föreningen miljörörelsen med ca 200 000 medlemmar och med kretsar i nästan varje kommun. Under 1980-talet etablerades Greenpeace i Sverige, en organisation som ofta arbetar med uppseendeväckande aktio— ner. Både Naturskyddsföreningen, Green- peace och Världsnaturfonden arbetar också inom internationella organisationer.

Även inom näringslivet inleddes miljöar- betet tidigt. 1966 bildades Institutet för vat- ten- och luftvårdsforskning, som bidragit, till miljöforskningen och till att höja miljö- kompetensen inom industrin. Skogsindu— strin liksom jåm— och stålindustrin tog led- ningen när det gällde att utveckla renare in- dustriprocesser, bl.a. genom stiftelsen Skogs- industrins vatten- och luftvård. Åtgärder inom energi— och trafiksektom kom först se- nare. Ett mer allmänt genombrott för miljö- arbetet inom industrin skedde i mitten av 1980-talet.

1980-talets miljödebatt bidrog också till att alla riksdagspartier utarbetade mer omfat— tande miljöprogram och till att Sverige fick sitt första nya riksdagsparti på 70 år med mil- jöpartiet i riksdagsvalet 1988.

Många miljöproblem debatterades un- der perioden 1960—1985 och följande exem— pel kan illustrera utvecklingen:

Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige

Bild 11.] Kampanjaffisch för miljörörelsen.

.--

%

sin

dim

Planerna på en avloppstunnel i Göteborgs skärgård var måltavlan för en av miljörörelsens tidiga kampanjaffischer från slutet av 1960—talet.Affischen speglar också hur miljödebatten då handlade om punktutsläpp, dvs. föroreningar från skorstenar och avloppsrör.

Bild: ARNE ÖHNELL.

Rening av avloppsvatten

När reningsverk började byggas under 1960-talet var det i första hand för att lösa ett hälsovårdsproblem. Stora delar av Mälaren och Stockholms innerskärgård var hälsofar- liga badvatten och allmänna badplatser fick stängas. Mil jöproblemet övergödning — dis- kuterades mindre. Att övergödningen var beroende av fosfor- och kvävetillförseln från bl.a. avloppsvatten hade forskarna känt till sedan 1910-talet, men kunskapen omsattes inte i handling förrän i samband med utred- ningen om vattenvårdens organisation 1964. Utbyggnaden av kommunala renings— verk dominerade det offentliga miljöarbetet i slutet av 1960-talet och början av 1970-ta-

let, sedan statliga bidrag införts 1968. Det fördes en offentlig debatt om vilka ämnen som var bäst för att fälla ut fosforn i avlopps- vattnet. Diskussionen — och åtgärderna — fokuserades helt på fosforutsläppen, som har störst betydelse för övergödning av sjöar och vattendrag. Kvävets betydelse — framför allt i havsområden uppmärksammades först långt senare. I dag har de flesta renings- verk fosforrening och även kväverening håller på att införas i kustanläggningarna.

Vattenkraften

Den första stora konflikten kring vatten- kraftsutbyggnaden gällde Stora Sjöfallet 1917

Hur mår Sverige?

och från 1940-talet har det varit debatt kring flera stora utbyggnadsprojekt. De- batten på 1940—talet gällde Vattenfalls ut- byggnad av Nämforsens kraftverk i Ånger- manälven. Då var redan Stora Lule älv, Skellefteälven, Ångermanälven, lndalsäl- ven, Ljusnan. Dalälven och Göta älv delvis utbyggda.

Strider för att förhindra vattenkrafts- utbyggnader förekom sedan punktvis under 1950-talet, då motståndet mot vattenkrafts- planerna framför allt drevs av Naturskydds- föreningen, Svenska Turistföreningen och Svenska Fjällklubben som tillsammans gjorde en förteckning över skyddsvärda sjöar och vattendrag.

1950-talets vattenkraftsdebatt kulmine— rade i och med den s.k. freden i Sarek 1961, då naturvårdsorganisationerna och Vatten- fall gjorde en överenskommelse om att 28 ut- byggnadsprojekt skulle skrinläggas. Över- enskommelsen har aldrig bekräftats av riks- dagen.

Nästa älvstrid gällde Vindelälven som blev symbol för konflikten mellan natur— vårdsintressen, ekonomiska intressen hos kraftföretagen och bristen på arbeten i norra Sverige. År 1967 röstade en knapp riks- dagsmajoritet emot utbyggnadsplanema och förklarade att Vindelälven inte borde byg— gas ut. Tre år senare var frågan åter aktuell, sedan en arbetsgrupp som regeringen till- satt föreslagit en utbyggnad av Vindelälven av sysselsättningsskäl. I april 1970 medde- lade regeringen riksdagen att den inte skulle komma att föreslå någon utbyggnad av Vindelälven.

I dag är Vindelälven en av de fyra orörda älvar som skall bevaras enligt naturresurs— lagen (de övriga är Pite, Kalix och Torne älv). Flera mindre älvar och älvsträckor är också undantagna från utbyggnad.

De senaste åren har varje enskilt utbygg— nadsprojekt debatterats livligt. Riksdagen beslutade 1985 att vattenkraften kan byg- gas ut till 66 terawattimmar (TWh). För när- varande ger vattenkraften ca 63 TWh per ar.

Kvicksilverfrågan

Döda gulsparvar och förlamade rovfåglar blev upptakten till den första stora mil jögifts— debatten där experter på veterinärmedicin och Växtskydd drabbade samman. Utsäde behandlades med kvicksilverföreningar för att skydda växterna mot svampangrepp och liknande medel användes också inom massaindustrin.

Redan 1956 hade höga kvicksilverhalter konstaterats i en död stenfalk. Karl Borg vid veterinärmedicinska anstalten kunde visa hur kvicksilverbetat utsäde ledde till höga halter av kvicksilver hos fröätande fåglar och till än högre halter hos rovfåglar, som levde på andra fåglar. Under sex år i följd, 1957—1963 undersökte han hur antalet kvick- silverförgiftningar bland fröätande fåglar steg efter varje vårsådd. Karl Borg visade också att kläckningen av fågeläggen stördes av kvicksilverförgiftning. Skälen på äggen blev så tunna att de gick sönder.

Växtskyddsanstaltens experter ifråga- satte resultaten. Vändningen kom först se— dan Stig Te jning i Lund redovisat hur höns— ägg innehöll kvicksilver, sedan hönsen fått äta överblivet utsäde, som var betat med kvicksilver. Det första förbudet mot kvicksil- verbetning kom 1965, då den giftigaste vari- anten, alkylkvicksilver, förbjöds.

Då hade redan Torbjörn Westermark vid Tekniska högskolan i Stockholm och Alf J oh- nels vid Riksmuseet utvecklat en ny analys- teknik och konstaterat kvicksilver i gäddor, även i sjöar som låg långt från kvicksilver- betade åkermarker. Andra forskare, Gunnel Westöö, Arne J emelöv och Sören Jensen, kunde bidra till förklaringen genom att visa att kvicksilverutsläpp från industrier om- vandlades till ytterst giftigt metylkvicksilver av mikroorganismerna i bottenslammet. År 1967 förbjöds kvicksilverpreparat inom massaindustrin, men de användes på dis- pens ytterligare ett år.

Det var många turer innan Folkhälsan i februari 1968 beslutade att gränsvärdet för försäljning av fisk skulle vara 1 mg kvicksil- ver per kg fisk. Hans Palmstierna hade före-

Kapitel ]] Miliöpolitikens utveckling i Sverige

slagit gränsen 0,2 mg/kg och det blev det re- kommenderade gränsvärdet för dem som dagligen äter fisk. Världshälsorganisatio— nens rekommendationer motsvarade 0,5 mg/kg, vilket på 1960-talet skulle ha med— fört att hela Vänern hade svartlistats.

Svaveldioxid och försurning

Debatten om utsläppen av svaveldioxid var till att börja med en hälsovårdsfråga. Den statliga utredningen, immissionssakkun— niga, förklarade i december 1966 att luften i Stockholm och Göteborg tidvis innehöll hälsofarliga halter av svaveldioxid. Svavel- dioxidutsläppens betydelse för försurning av mark och vatten var okända till hösten 1967. Då presenterade Svante Odén, labo- rator i marklära vid lantbrukshögskolan, i en debattartikel i Dagens Nyheter ett nytt mil- jöproblem: försurningen av nederbörd och ytvatten. Han visade att nederbörden blivit allt surare under perioden 1954—1966 och att det gällde såväl Centraleuropa som Dan— mark och Sverige. Samma dag, den 24 okto- ber, uppmärksammades Odens resultat vid Ingenjörsvetenskapsakaderrrins högtidssam- mankomst. Reaktionen hos regering och naturvårdsverk var snabb och ett år senare, i november 1968, fattade riksdagen beslut om att svavelhalten i eldningsolja fick vara högst 2,5% från den 1 juli 1969.

Hösten 1967 började Sverige driva luft- föroreningsfrågorna internationellt inom OECD (den ekonomiska samarbetsorgani- sationen för Västeuropa, USA och Japan), till att börja med utan framgång. Sverige tog också upp försumingsfrågan inom OECDs vetenskapliga kommitté genom Ingenjörsvetenskapsakademins verkstäl- lande direktör Sven Brohult, som möttes av ett kompakt motstånd. Det dröjde till 1979 innan ECE-Iändema (FNs ekono- miska samarbetsorganisation för Europa och Nordamerika) undertecknade konventio- nen om gränsöverskridande luftföroreningar. Först 1985 — efter rapporterna om stora döda skogsområden i Centraleuropa —

ingicks en överenskommelse om att minska svavelutsläppen (med 30% under perioden 1980—1993) inom ECE-regionen — en över- enskommelse som de flesta av de underteck- nande länderna redan har uppfyllt.

Köl rnkraft

Den mest intensiva miljödebatten hittills i Sverige har handlat om kärnkraftens använd- ning. Kämenergirr sågs länge som en möj- lighet att hejda det ökande beroendet av im— porterade bränslen, främst olja. 1 och med att vattenkraften inte kunde byggas ut som tidigare betraktades kärnkraften dessutom som en lösning på försurningsproblemen. Riksdagen fattade 1956 beslut om att ut— veckla svenska kärnkraftsreaktorer. Efter tekniska problem med att utveckla tungvat— tenreaktorer beställdes den första svensk- konstruerade lättvattenreaktom 1965, Oskarshamn 1, som togs i drift 1972.

1973 presenterades tänkbara lokalise- ringsplatser för 24 kämkraftsreaktorer. I slu- tet av samma år steg oljepriserna kraftigt, vilket oroade både industrin och myndighe— terna.

Kritik mot kärnkraftsutbyggnaden fram- fördes i början av 1970—talet av bl.a. profes- sor Hannes Alfvén och av miljögruppen Jordens Vänner i samband med FNs miljö- konferens i Stockhohn 1972.

Debatten om kärnkraften var en stor riksdagsfråga under hela 1970— och 1980-ta— len.

Ett riksdagsbeslutet 1973 innebar i prak- tiken ett tvåårigt moratorium för beslut om ytterligare kämkraftsreaktorer utöver de 11 reaktorer som då var planerade. År 1975 beslutade riksdagen om att högst 13 reakto- rer skulle byggas ut.

Till att börja med gällde kärnkraftsde— batten framför allt hur det utbrända kärn— bränslet skulle kunna förvaras helt säkert i 10 OOO-tals år, men även säkerhetsfrågoma diskuterades utifrån olika riskanalyser. Ef- ter kärnkraftsolyckan 1979 vid Three Mile Is- land i Harrisburg, USA, koncentrerades debatten kring reaktoremas driftsäkerhet

Hur mår Sverige?

och vad som skulle kunna hända vid en olycka. Men debatten handlade också mycket om hur energiresursema skulle an- vändas. Krav på energisnål teknik och fömy- bara energikällor ställdes mot kraftföreta- gens ekonomiska kalkyler.

År 1979 beslutade riksdagen om att en folkomröstning om kärnkraften skulle hållas våren 1980. En konsekvens av folkomröst- ningen blev ett riksdagsbeslut om att högst de 12 reaktorer som fanns, var under byggnad eller hade nått långt i planeringen, fick ut— nyttjas under sin tekniska livslängd. Livs- längden uppskattades till 25 år. Riksdagen ut- talade också att kärnkraften skulle vara av- vecklad senast år 2010.

När katastrofen vid kärnkraftverket i Tjernobyl inträffade den 26 april 1986 kom kärnkraftsfrågan åter i centrum för debat- ten. Sedan dess pågår förberedelser för hur kärnkraftens avveckling skall inledas.

"händerna?

1960- och 1970—talens miljödebatt har med- fört reningsåtgärder och processförändringar som gör att många av punktutsläppen har minskat med omkring 70%. De senaste de- cenniernas utveckling har lett till att miljö- frågorna sedan slutet av 1980-talet har fått en ny inriktning som kan sammanfattas i sex utvecklingslinjer:

> Från utsläppsmål till miljö— och hälso- mål. Fram till och med 1988 års miljöpoli- tiska proposition har målen i allmänhet uttryckts i utsläppsmål, t.ex. att svavelut- släppen skall minska med 80% under perioden 1980—2000. De senaste åren har kunskaperna om föroreningars verkan i naturen ökat betydligt och målen över- sätts allt oftare till ”vad naturen tål” i form av kritisk belastning. Eftersom grän- sen för kritisk belastning varierar i olika delar av landet kan detta synsätt också leda till att insatserna inom skilda mil- jöområden mer anpassas till förutsätt- ningama i olika regioner.

Även internationellt pågår en utveck- ling mot miljömål, t.ex. inom ECEs ar- bete med konventionen om gränsöver- skridande luftföroreningar. Vid Öster- sjöstatemas konferens i Ronneby 1990 om Östersjöns miljö formulerades målet att ”Östersjöns ekologi skall återstäl- las”. Tidigare — i Helsingforskommissio- nens arbete har målet beskrivits som att utsläppen skall minska med 50% och inte kopplats till vad som krävs för att restaurera Östersjön.

> Från stora punktutsläpp till många små som sammantaget blir stora. Miljöstör— ningar via skorstenar och avloppsrör har minskat väsentligt, samtidigt har diffusa utsläpp från trafiken, varor och kemika- lier kommit att spela en allt större roll. Vi bygger också in farliga ämnen i produk— ter, ämnen som på lång sikt kan orsaka störningar i miljön. För att motverka detta inriktas arbetet mer på förebyg— gande åtgärder vid sidan av utveck- lingen av reningsteknik.

> Från nationella till regionala och globala problem. De svårt nedsmutsade områ— dena vid stora punktutsläpp har blivit betydligt färre, men till skillnad från tidi— gare saknas det numer helt opåverkade områden.

Miljöproblemen har blivit mer interna- tionella, antingen det gäller utsläpp med global verkan, som koldioxid och CFC- föreningar (t.ex. freon), eller hanteringen av det miljöfarliga avfallet. Lösning- arna, som hittills ofta har varit nationella måste ibland vara internationella och i andra fall regionala, som tidigare nämnts.

Det internationella miljöarbetet har vuxit snabbt de senaste åren. Samtidigt som industriländerna arbetar med att lösa sina miljöproblem riskerar utveck— lingsländerna att upprepa industrilän— dernas misstag. '

Miljöfrågoma kom på den internatio- nella dagordningen i samband med FNs första världsmiljökonferens i Stockholm

Kapitel ]] Miliöpoliti kens utveckling i Sverige

1972. Därefter var utvecklingen relativt långsam fram till mitten av 1980—talet. Inför FNs andra miljökonferens om miljö och utveckling, i Brasilien 1992, pågår förberedelser för att försöka få till stånd globala konventioner om skydd för kli- matet och skydd för den biologiska mång- falden. Inom Europa har EG-samarbetet och OECDs arbete på bl.a. kemikalieområ— det stor betydelse. Miljöarbetet inom EG har utvecklats snabbt på senare år. Ett allt mer omfattande gemensamt regelverk har tagits fram med bindande regler om bl.a. utsläppsbegränsningar, avfallshante- ring och vattenkvalitet. 1990 fattades också beslut om att upprätta en europeisk miljöbyrå. Sverige och övriga Efta—län- der bedriver sedan 1987 ett samarbete med EG på miljöområdet. Förhand- lingar pågår mellan EG och Efta-län- derna om ett långtgående ekonomiskt samarbete. Detta skall också leda till ett mer strukturerat miljösamarbete.

> Från krav på att miljöskadomas orsaker

skall bevisas, innan beslut om föränd— ringar tas, till att det räcker med att exper- ter misstänker alt det finns risker. När kvicksilverbetning av utsäde förbjöds i mitten av 1960—talet hade beslutet före- gåtts av flera års diskussioner om mät- metoder och om hållbarheten i bevisen för att kvicksilver verkligen förgiftade olika fågelarter. I dag gäller ”försiktighets- principen”; en väl grundad misstanke räcker för att införa restriktioner mot en farlig kemikalie. Det skall gå att agera utan att vänta på full bevisning. Försiktig- hetsprincipen börjar även att accepteras internationellt, bl.a. stödde EG-länderna denna princip vid ECEs miljökonferens i Bergen 1990. Överenskommelsema i Montrealprotokollet (om att upphöra med användningen av CFC som skadar ozonskiktet) bygger också på denna princip.

Tabell 11.] Av miliösköl införda avgifter/skatter

> Från tillståndsprövning till generella krav och ekonomisk styrning. Den svenska miljöskyddslagen bygger på individuell tillståndsprövning för olika typer av an- läggningar. Lagen om kemiska produk- ter är däremot generell och anger förut— sättningama för att kemiska produkter skall få användas. Förbud och tillstånd har de senaste åren kompletterats med miljöskatter och miljöavgifter, för att sti- mulera till ytterligare minskning av ut- släppen. I den översyn som görs av miljö— lagstiftningen ingår också att undersöka möjligheterna att förenkla tillståndspröv- ningen på flera områden och att införa mer generella krav och normer.

Hur mår Sverige?

> Från central styrning till decentraliserat ansvar. När miljöarbetet tog fart på 1960- talet samlades kunskaper och admini— stration i en ny myndighet, naturvårdsver— ket, som tillkom 1967. En stor del av an- svaret för miljöarbetet knöts till natur— vårdsverket och länsstyrelserna. Sedan dess har kunskaper och erfarenheter byggts upp inom åtskilliga myndigheter, kommuner och företag. Kommunerna har sedan den 1 juli 1989 fått ett betyd- ligt större ansvar för tillsyn och kontroll enligt miljöskyddslagen och har från och med 1991 ett utvidgat ansvar för av— fallshanteringen.

Miljöarbetet bygger också allt mer på att varje sektor ansvarar för att den egna verksamheten inte skadar miljön. Var och en har ansvar för sitt ”vardagsland- skap”. Detta återspeglas också i lagstift— ningen. T.ex. innehåller skogsvårdsla- gen och jordbrukets skötsellag bestäm- melser om att skogs— resp. jordbruk skall ta hänsyn till naturvårdens krav. La— gen om kerrriska produkter är ett annat exempel på sektorisering av ansvaret. Där läggs ansvaret för att de kemiska pro- dukterna uppfyller kraven i lagstiftningen på företagen och inte på den kontrolle- rande myndigheten.

Allt fler företag tar också upp miljö- frågor i sin policy och utvecklar handlings- program, miljörevision, m.m.. Inom den statliga sektorn utvecklar myndighe- ter, affärsverk och företag egna miljöen— heter, bl.a. har trafikverken, dvs. luftfarts- verket, sjöfartsverket, vägverket, ban- verket och SJ , utarbetat egna miljöpro- gram.

Hur mår Sverige?

Rapporten Hur mår Sverige? innehåller i första hand uppgifter från de utredningar som är underlag till regeringens proposition 1990/91:90 En god livsmiljö. Därtill kommer uppgifter ur en mängd andra rapporter. I litteraturlistan återfinns både de utredningar som tas upp i propositionen och övriga rap- porter som använts i arbetet med Hur mår Sverige?. De olika myndigheternas utred— ningar är samlade under resp. myndighet. Statens offentliga utredningar redovisas un- der utredningens titel. AB Svensk Energiförsörjning: Miljöfakta. 1990. Ahlén I m.fl: Faunavård i skogsbruket. Skogsstyrelsen 1979.

Ahlén I: Faunavård. Skogshögskolan — Statens naturvårdsverk 1977.

Ambio nr 3/1990: Special issue: Marine Eurtrophication. Ambio nr 7/1990: Special report: Current status of the Baltic Sea.

Andersson S (red): Fåglar i jordbruksland- skapet. Vår fågelvärld, suppl, no 12, Sve— riges Ornitologiska Förening. 1988. Angelstam P m.fl: Ekologisk planering av skogsbruk. Delrapport 8, miljöprojekt Sundsvall-Timrå. Naturvårdsverket, Grimsö forskningsstation. 1990. Anderberg A: Renhållningsstyrelsen i Gö- teborg 1882-1932. Göteborg 1932. Anderberg S, Bergbäck B and Lohm U: Pattern of Lead Emissions in Sweden 1880—1980, KemI Report No 12/90. 1990. Avfallsgruppen på Chalmers tekniska hög- skola:

— Mätningar utförda i Borås, Falköping

och Göteborg 1986-90. Ännu opublice— rade. — Beräkningar genomförda med utgångs- punkt från Avfallsgruppens databank. 1990.

Mätningar utförda i Borås 1986-90. Ännu opublicerade.

Baltic Sea Environment Proceedings No. 35 A, Second periodic assessment of the state of the marine environment of the Baltic Sea, Helsinki Commission 1990.

Baselkonventionen om kontroll av gräns- överskridande transporter och slutligt om- händertagande av miljöfarligt avfall. Boström O: Tillsyn av kemikalier — ett 10— kalt försök. Miljöprojekt Sundsvall— Tirnrå. Delrapport 18.

Bylin G: Luftföroreningars betydelse för allergi och astma. Naturvårdsverkets rap- port 3810. 1990. Dag Hammarskiöld Foundation: Outer Li— mits and Human Needs. 1976.

ECE: Statistical Standards and Studies no 39. Environment Statistics in Europe and North America. 1987. ECMT/OECD (1990): European Confe- rence of Ministers of Transport, ECMT. Transport Policy and the Environment. ECMT Ministerial Session. (Background Papers). Ehnström B, Waldé H W: Faunavård i skogsbruket den lägre faunan. Skogs- styrelsen 1986. Ekstam U m.fl: Ängar. LTS förlag 1988. Enell M, Wennberg L: Jordbrukets an— vändning av bekämpningsmedel. IVL 1990.

Hur mår Sverige?

Flyget och miljön. Luftfartsverket. Juni 1990.

Hasund K P (red): Styrmedel — Livsme- del — Livsmiljö. Inst. för ekonorrri, Sveri— ges Lantbruksuniversitet. 1990. Hillmo T, Lohm U: Naturens ombudsmän; särtryck ur Miljö, media, makt. 1990. Hultkrantz L, Wibe S: Skogsnäringen: Mil- jöfrågor, avreglering, framtidsutsikter. Bi- laga 8 till Långtidsutredningen 1990. Fi- nansdepartementet 1989. Hånell B: Torvtäckta marker, dikning och sumpskogar i Sverige. Skogsfakta in- ventering och ekonomi, nr 22 1990. Sve- riges Lantbruksuniversitet 1990.

Ingenjörsvetenskapsakadernien: Kemika- lier och material — en studie av några ak— tuella utvecklingstendenser. IVA-rap- port 385. 1990.

Ingelög T: Floravård i skogsbruket — all- män del. Skogsstyrelsen 1981. J erkbrant B et al. Byggforskningsrådet Tankar om avfallsresurser i Kungälvsom- rådet år 2001. 1988. J ernelöv A: Effektanalys — ett koncept för miljöriskbedömning av kemikalier. Rap- port från kemikalieinspektionen 10/88. Järnvägen och miljön — Strategi och åtgär- der för SJs miljöarbete och banverkets rapport Program för miljövänligare tåg- trafik. Statens järnvägar 1990.

Kemikalieinspektionen:

Begränsningsuppdraget — redovisning av ett regeringsuppdrag. Rapport från kemi— kalieinspektionen 10/90. Bilvårdsprodukter möjligheter till för— ändring. Rapport från kemikalieinspek— tionen 1/90. Cadmium an analysis of Swedish Regu- latory Experience. Kemi Report No 6/90.

— Förslag till förhandsgranskning av biolo- giska bekämpningsmedel. Granskning av bekämpningsmedel. Be- dömning, information, åtgärder. Rapport från kemikalieinspektionen 8/90. — Pattern of Lead Emissions in Sweden 1880-1980. Kemi Report No 12/90. - Tvätt— och rengöringsmedel för hus-

hållsbruk. Rapport från kemikalieinspek- tionen 7/90.

Workshop on Brominated Aromatic Flame Retardants. KEMI Proceedings. 1990.

Ämnesredovisningar. Bilaga till rapport 10/90. (Begränsningsuppdraget —

redovisning av ett regeringsuppdrag).

Kemikaliekontroll. Huvudbetänkande av kernikomrnissionen. SOU 1984:77. Kontroll av kemiska produkter och varor. Betänkande av utredningen om de nya ar- betsformerna inom kemikaliekontrol— len. SOU 1988:44. Landner L: Kemikaliers miljöfarlighet, en praktisk hjälpreda för bedömning av ke- mikalier. Naturvårdsverket 1990.

Lantbruksstyrelsen, Arbetarskyddsstyrel— sen, Statens naturvårdsverk, Kemikaliein- spektionen: Minskad bekämpning.

1989.

Lantbruksstyrelsen, Kemikalieinspektio- nen och Statens naturvårdsverk: Läges- rapport III från Lantbruksstyrelsens rapport 199018

Lantbruksstyrelsen :

— Grön mark — Utvidgad höst— och vinter— bevuxen mark. Rapport 19903. Förslag till typgodkännande av gödsel— spridare. Utredningen TYP 90. Rapport 199014. Lagring och spridning av stallgödsel. Yt- terligare restriktioner till skydd för miljön. Rapport 19902. Lowe M D: Alternatives to the Automo- bile. Transport for Livable Cities. World- watch Paper 98. Oktober 1990.

Lundgren L J: Miljöpolitik på längden och tvären. Statens naturvårdsverk 1989. Lundgren L J: Upptäckt och handling; Sva- veldioxid och försurning på den politiska dagordningen 1966-68. Löfroth M: Våtmarkerna och deras bety- delse. Underlagsrapport till Natur 90. Na- turvårdsverkets rapport 3824, 1990. Koncept. Magnusson D: Renhållningsstyrelsen i Gö- teborg 1932-1957. Minnesskrift utgiven

Hur mår Sverige?

med anledning av styrelsens 75—årsjubi- leum. Göteborg 1975. Mark och vatten 2. Del I Överväganden. SOU 1974:54. Mark och vatten 2. Del II Bakgrundsbe- skrivning. SOU 1974:55 Mark och vatten är 2010. Bostadsdeparte- mentet. Ds 1988:35. Miljödatanämnden och Bokförlaget Prisma: Blågul miljö. 1983. Miljödatanämnden och Statens naturvårds- verk: Miljö och miljövård i Sverige. Rap- port till OECD. 1979. Miljö— och energidepartementet: Jordbru- ket och miljön —- en lägesrapport våren 1989. Ds 1989:49.

Miljön i Västra Skåne _ År 2000 i våra hän— der. Miljödelegationen Västra Skåne. SOU 1990:93. Miljöprojekt Göteborg För ett renare Hi- singen. SOU 1989:32. Miljöprojekt Sundsvall-Timrå: Metalls ke- mikalieprojekt. Delrapport 25. Miljövänligare vägar och trafik — Ökad mil- jöhänsyn i vägplanering och vägprojekte- ring. Vägverket 1990. Minskade risker med träskyddsmedel. Ar- betarskyddsstyrelsens rapport 19894

Naturskyddsföreningen: Trafik på miljöns villkor. 1989. ' Nordeuropas hav. Nordeuropas miljö. Rapport till Nordiska Rådets intematio— nella konferens om havsföroreningar, 16-18 oktober 1989. Nordin H: Bilvårdsprodukter. Miljöpro- jekt Sundsvall-Timrå. Delrapport 17. Nya mål och nya möjligheter, utredningen om Sveriges internationella miljösamar—

bete. Jämte underlagsrapporten; Vern förorenar Sverige? Svensk och utländsk föroreningsbelastning på svensk miljö. SOU 1990:88. Odén B: Miljön som historia, Kulturmiljö- vård nr 2. 1990. OECD: The State of the Environment 1985 . Almqvist & Wiksell. OECD: Environmental Indicators 1991. Ohlson M: Dikning av näringsrik sump- skog — ett hot mot våra mest artrika

skogsekosystem. Skogsfakta flora, fauna, miljö, nr 14 1990. Sveriges Lant- bruksuniversitet. Olsson B-E: Beredskap inför akuta miljö- hot mot havet. N aturvårdsverkets rapport 3698. Olsson H, Löfgren S: Tillförsel av kväve och fosfor till havet. Naturvårdsverkets rapport 3693. Olsson H, Löfgren S: Tillförsel av kväve och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. Naturvårdsverkets rapport 3692. Olsson R: Levande skog. Naturskyddsföre- ningen 1986. ' Persson G: Växtnäringsämnen och eutro— fiering av havet. Naturvårdsverkets rap— port 3694. Pettersson I, Broman D: Effekter av konti— nuerliga utsläpp av olja till den akvatiska miljön. Regeringens skrivelse 1986/87:157 om vissa avfallsfrågor m.m. Regeringens skrivelse 1990/9l:6 med redo- görelse för uppföljningen av förslag från delegationen för Miljöprojekt Göte- borg Renman, G: Barmarkskörning i fjällen. Naturvårdsverkets rapport 3598. 1989. Renner M: Rethinking the Role of the Au- tomobile. Worldwatch Paper 84. Juni 1988. Rent till 2000. Miljöprojekt Sundsvall— Timrå. SOU l990:102. Riksantikvarieämbetet, Statens Historiska Museer: Luftföroreningar och kulturmin- nen — handlingsplan 90. Stencil. 1990. Rosén B: Den glömda miljödebatten. Sta- tens naturvårdsverk 1987. Sane C, Sekretariatet för framtidsstudier: Kemisamhället och hälsan. Schipper L: Travel and Energy in an Envi- ronmentally Constrained World. Paper presented at Ecology and Transport. November 1990. Simpson S: The Times Guide to the Envi— ronment. A comprehensive Handbook to Green Issues. Times Books 1990. Sjöberg C, Thunberg B: Miljöboken 1989.

Hur mår Sverige?

Sjöberg /Thunberg: Miljöboken. Almqvist & Wiksell. 1990. Sjöfartens miljöeffekter. Inventering och förslag till åtgärder. Sjöfartsverket. Juni 1990.

Statens livsmedelsverk: Dricksvattensitua- tionen i Sverige. Statens naturvårdsverk: Acid Magazin No 6. 1988. Avfallet och miljön. Naturvårdsverket informerar 1988. Bedömingsgrunder för sjöar och vatten- drag. Naturvårdsverkets Allmänna Råd 90:4.

— Det internationella arbetet. — Effekter av svavel» och kvävebelastning på skogsmark, yt- och grundvatten. Na- turvårdsverkets rapport 3762. 1990.

— Hav 90, aktionsprogram mot havsförore— ningar. 1990.

— Hotade arter — långsiktigt handlingspro— gram. 1990. — Jordbruket och miljön — handlingspro- gram. 1988.

— Kartering av äldre avfallsupplag. Natur- vårdsverkets rapport 3164. 1986. Kvicksilver problem, miljömål, åtgär- der. Naturvårdsverkets rapport 3764. — Luft 90. 1990. — Luftföroreningar i tätorter. Naturvårds— verkets rapport 3761. — Lösningsmedel i konsumentprodukter. Naturvårdsverkets rapport 3733. 1990. — Metaller till svenska havsområden. Na- turvårdsverkets rapport 3696. Miljö för miljoner 87. Naturvårdsverket informerar. 1987. — Miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings— och beslutssystemet. Naturvårdsverket informerar/ Plan— och bostadsverket — Miljökrav på tunga vägfordon. Natur- vårdsverkets rapport 3759. Miljöprogram för kadmium. Natur— vårdsverket informerar. 1987. — Miljötillsynen i Sverige. En studie av mil- jöskyddslagens tillämpning andra halvåret 1989. Naturvårdsverkets rapport 3815.

Miljövård — en kommunal angelägenhet.

Naturvårdsverket informerar. 1989.

— Miljöövervakningen inför 2000-talet. — Monitor 1982 — tungmetaller och orga- niska miljögifter i svensk natur. 1982. — Monitor 1987. Tungmetaller — förekomst och omsättning i naturen. 1987. — Monitor 1988. Östersjön och Västerha— vet — livsmiljöer i förändring. 1988. 4 Nationalparksplan för Sverige. 1989. — Natur 90. Aktionsprogram för natur- vård. 1990. — Naturvård och hushållning vid utvinning av sten, grus, sand och torv. Underlags- rapport till Natur 90.

— Naturvårdsplan för Sverige. Underlags- rapport till Natur 90.

Organiska miljögifter i slam — förekomst och effekter. Hans Holmström. Natur- vårdsverkets rapport 3260. — Planeringsunderlag, former för vatten— planering m.m. Naturvårdsverkets rap- port 3832. 1990. — Regionala miljöanalyser, Naturvårdsver- kets sammanfattning, Dnr 108-2510-88 P1.

— Sektorisering och decentralisering av miljövårdsarbetet.

— Strategi för flyktiga organiska ämnen (VOC), Utsläpp, effekter, åtgärder. 1990.

— Stora sjöar miljösituationen och åt- gärdsförslag. Naturvårdsverkets rapport 3839. 1990. — Svenska våtmarker av internationell be- tydelse. 1989. — Sötvatten 90. 1990.

— Tillförsel av kväve och fosfor till vatten- drag i Sveriges inland. Naturvårdsverkets rapport 3692. 1990. — Utsläpp till luft från raffinaderier. N atur— vårdsverkets rapport 3816. — Vad tål naturen? Naturvårdsverkets rap- port 3738. 1990. Vattnet i kommunal planering. 1989. — Vatten i Sverige. PM 1105. 1978. — Återvinning av CFC i samband med skrotning av kyl— och frysskåp m.m. Na- turvårdsverket informerar. Åtgärder mot stabila organiska ämnen. Naturvårdsverkets rapport 3691.

Hur mår Sverige?

Åtgärder mot höga kvicksilverhalter i in- sjöfisk. Naturvårdsverkets rapport 3818. _ Åtgärder till skydd för ozonskiktet. Statistiska centralbyrån:

— Markanvändningen inom tätorter och tätorters närområden. Förändringar 1970- 1980. Statistiska meddelanden Na 14 SM 8601. 1986.

Naturmiljön i siffror. Miljöstatistisk Års- bok 1986-87. Tätortsexpansion på jordbruksmark 1980-1985. Statistiska meddelanden Na 10 SM 8701. 1987.

Luftkvalitet i tätorter 1978-89, Statistiska meddelanden, Na 24 SM 9001.

Storstadstrafikkommittén. Storstadstrafik 5 — ett samlat underlag. SOU 1990:16. Storstadsutredningen. Storstadsliv. Rika möjligheter— hårda villkor. SOU 1990:36. Svenska vatten och avloppsföreningen: VA-verk 1988. Statistik VAV 888. 1989. Sveriges industriförbund: — Industrin går vidare i miljöfrågan. 1987. — Svavel och försurning. Perspektiv På Miljön 1. 1988. Dagens miljöfrågor. Perspektiv på Mil- jön. 1988.

— Industrins miljösyn. 1990.

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. Slutbetän- kande av rrriljöavgiftsutredningen. SOU 1990:59. Thelander J, Lundgren L J: Nedräkning pågår. Statens naturvårdsverk 1989. Tidens miljöbok, en forskarantologi, 1990. Transportforskningsberedningen: Ett mil- jöanpassat transportsystem. 1990.

Transportrådet:

— Framtida trafik, 1995-2000—2020. TPR Rapport 1990:10 — Mål, miljö, trafik, strategi. Förslag till lösningar på miljö— och energiproblem inom transportsektorn. TPR Rapport 1990:1 — Trafik, Miljö, Kostnader. TPR Rapport 199018 — Trafik, energi och koldioxid. Strategier för att reducera bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. TPR Rapport 1990:11

Walsh M: Global Trends in Motor Vehicle Use and Emissions. Annual Revue of Energy. 1990. Verksamhetsöversyn av koncessionsnämn— den för miljöskydd. Westberg L, Nordin H: Bromerade flam— skyddsmedel. Morgondagens problemav- fall. Miljöprojekt Sundsvall—Timrå. Del- rapport 19. Worldwatch Institute: State of the World 1988. Worldwatch Institute: State of the World 90. WGI Policymakers Summary: Internatio- nal Panel on Climate Change. 1990. Vår gemensamma framtid. Rapport från världskomrnissionen för miljö och utveck- ling. 1988.

Åtgärder enligt handlingsprogrammet för att minska hälso— och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel.

Östman A: Kerrrikalieanvändningen i Sve- rige. Flöden, funktion och betydelse. Ut- veckling under 70— och 80—talen samt bedömningar inför 90-talet. Kemikaliein- spektionen 1990. Översyn av naturvårdslagen m.m. SOU 1990:38.

Hur mår Sverige?

. .: 9"!wa

Hur mår Sverige? behandlar miljösi- tuationen i luft, mark och vatten samt inom olika verksamhetsområden. Indelningen medför att ett ämne eller en produkt kan be— handlas i flera olika kapitel. Nedan ges sid— hänvisningar till var respektive ämne eller produkt tas upp under olika avsnitt (med undantag för Kapitel 6, som är en samman— fattning). De viktigaste avsnitten för varje ämne markeras med fet stil.

11.1-trikloretan 18, 24, 200

Aluminium 35, 38, 116, 121, 124, 167, 213, 254

Arniner 196

Ammoniak 28, 31, 32, 43, 68, 184, 194, 248, 249 Arsenik 46, 121, 131, 138, 152, 160, 164, 188, 20], 204, 264

Bekämpningsmedel 94, 96, 121, 138, 164, 199, 205, 223, 244, 249, 264, 271

Bensen 64, se även Flyktiga organiska ämnen

Bensin 22, 38, 42, 45, 50, 157, 218, 238

Bly 45, 46, 50, 59, 121, 124, 138, 152, 157, 164, 180, 189, 196, 198, 200, 201, 202, 213, 234, 236, 264, 27]

Bromerade flamskyddsmedel 120, 147, 150, 198, 200, 20] , 205

Cesium 56, 124, 257

CFC 12, 14, 16, 17, 24, 44, 184, 200, 212, 228

DDT 27, 96, 110, 117, 120, 131, 147, 150, 154, 250

Dieselolja 22, 42, 237, 238, 239

Dikväveoxid 23, 242

Dioxiner 59,110,117,120, 147, 149, 184, 186, 212

Freoner — se CFC

Flyktiga organiska ämnen (VOC) 38, 44, 68, 179, 184, 187, 195, 223

Fosfor 116, 126, 131, 135, 139, 145, 162, 184, 192, 246, 260, 267, 271

Ftalater 200, 201 , 204

Haloner 15, 16, 17, 24, 185

HCFC 16, 18, 24

HFC 'l8

Kadmium 38, 46, 49, 121, 124, 13], 138, 152, 157, 164, 180, 189, 196, 198, 201, 205, 212, 247, 27]

Klorparaffiner 200, 201, 203

Koldioxid 12, 18, 21, 24, 185, 227, 235, 240, 27]

Kolmonoxid (koloxid) 59, 228, 234, 238, 240

Koltetraklorid 18, 24, 200

Kolväten från olja till vatten (se även Flyktiga organiska änmen) 130, 160, 164, 185, 236, 239

Hur mår Sverige?

Koppar 38, 45, 121, 126, 138, 153, 160, 163, 189, 196, 213

Kreosot 201, 204

Krom 45, 121, 153, 160, 179, 189, 196

Kvicksilver 26, 28, 38, 45, 46, 68, 96, 110, 116, 121, 122, 131, 138, 152, 156, 163, 167, 188, 194, 196, 198, 201, 203, 212, 250, 262, 265, 268, 271

Kväve (olika kväveföreningar) 18, 22, 23, 26, 28, 31, 32, 38, 42, 59, 63, 67, 80, 86, 94, 96, 118, 126, 131, 135, 139, 145, 163, 183, 184, 186, 192, 194, 223, 225, 228, 234, 236, 238, 239, 246, 249, 254, 260, 267, 271

Kväveoxid och kvävedioxid 18, 22, 26, 28, 31, 32, 38, 42, 59, 63, 67, 86, 96, 135, 183, 184, 186, 194, 225, 228, 234, 236, 239, 271

Metan 12, 22, 44, 228, 242

Metylenklorid 198, 200, 201

Nickel 47, 59, 121, 153, 160, 163, 189 Nonylfenol 201, 204

Organiska klorföreningar, se Stabila organiska föreningar

Ozon 12, 14, 24, 26, 38, 44, 54, 58, 63, 68, 223, 228, 262

Partiklar 59, 60, 192, 236, 237

PCB 27, 96, 110, 117, 120, 131, 138, 147, 150

PET 215

Perkloretylen 200, 201

Polyaromatiska kolväten 58, 196, 238

Polybromerade difenyletrar — se Bromerade flamskyddsmedel

PVC 212

Radioaktiva ämnen Se strålning

Radon 55, 223

Stabila organiska ämnen 27, 96, 110, 117, 120, 131, 138, 147, 162, 184, 186, 192, 262

Sot — se Partiklar

Strålning 15, 53, 124, 184, 226, 257, 269 Styren 44, 64, 200

Svavel och svaveloxider 22, 26, 28, 29, 31, 32, 40, 59, 60, 67, 86, 96, 183, 184, 186, 194, 196, 225, 235, 236, 238, 239, 269, 271

Syreförbrukande organiskt material 120, 137, 145, 193, 260

Tenn (organiska tennföreningar) 158, 191, 201, 202, 213

Toluen 64, se även Flyktiga organiska änmen

Trikloretylen 200, 201 Växthusgaser 12, 16, 18, 24

Xylen 59, 64, se även Flyktiga organiska ämnen

Zink 46, 121, 124, 138, 152, 158, 163, 189, 196, 213

Regeringens proposition 1990/91: 90 En god livsmiljö

Särtryck

Omslag: Helga Henschen

Regeringens proposition %

1990/91:90 13%?

En god livsmiljö Prop.

Regeringen överlämnar denna propösition till riksdagen.

Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för miljöde- partementet samt cheferna för kommunikations— och jordbruksdeparte- menten, tf. chefen för utbildningsdepartcmentet och statsrådet Åsbrink.

Stockholm den 7 februari 1991

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på miljöområ- det, mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken samt hur de miljö- politiska ambitionerna förverkligas genom ett brett. integrerat och decen- traliserat arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att nå målen.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs i naturre- surslagen, miljöskyddslagen. vattenlagen samt i lagen om kommunal ener- giplanering.

Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet införs och tilldelas l3milj. kr. för budgetåret 1991/92. För den kommande treårspe— rioden ökas resursramen för miljöövervakning med totalt 75 milj. kr.

Miljöfrågoma integreras i utbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och hälsoskyddsutbildningen utökas från 62 till 90 per år. Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker ge— nomförs under ytterligare tre år.

Två milj. kr. anvisas för ideella miljöorganisationers internationella verksamhet.

Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket tillförs 58,1 Prop. l990/9l290 milj. kr. för en treårsperiod för försöks- och utvecklingsverksamhet samt information för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhantering.

Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket förstärks med 100 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas eller användas.

Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj. kr. Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj. kr.

Totalt 48 milj. kr. anslås för den slutliga restaureringen av Hornborga- sjön. '

Bl.a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen:

-— Skärpta regler om markavvattning. __ ökade möjligheter att skydda små biotoper. -— förstärkt skydd för utrotningshotade arter.

Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70 % lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 50 % ädla lövträd.

Nyafordan kommer fr.o.m. 1993 års modeller att indelas i miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel.

Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad resp. blyfri bensin.

Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs genom ett tillägg till miljö- skyddslagen.

Rcsursramen för kemikalieinspektionens verksamhet höjs med 8.6 milj. kr för budgetåret 1991/92. _

För att underlätta och påskynda genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990 införs nya bestämmelser i renhåll- ningslagcn som ger kommunerna en vidgad rätt att differentiera avfalls- taxorna.

Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö. Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj. kr.

Ytterligare 4 milj. kr. föreslås för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.

25 milj. kr. per år avsätts för att återställa miljöskadade områden. Programmet skall utvärderas efter fem år.

”WNÅx".;"n"o':""aéaIQ-i—eeesaew**V5%9»”"”V5'&n"' isla... Prop..l990/9190 .. .. Denna-'prop051tion har-' skrivits på det"- nya- sätt som första gången”

_”-.. '....gsswévs'wtarwef asus-W

anvarides .1 regeringens proposition "1989/90: .'9.'I'O .Om' forskning.? .Den-: ' '

'å-nz-e-a'ä'”:

" *n'a'. n'ya' utf'ormmng används Bl. a foreattiegoj " större proposmoner

a.».gozs'yas'5qu'.

'dliga och lattlasta när förs-lagen har beretts 1riöm fleraf. -

.:s—s—z-ao (ave

epanement»

» aussi-flac? ' ' ' ' :yes:”:

"?Prop'osmonen är skriven så att regenngenn de fyra första kapitlen beha' diar. m1ljopolit1kens mål?, mnktnmg och; insatsområden tiki???

R..-;katfz &

som en. kortfattadjredogorelse för. förslagen Därefter följer 1' kapitel ”' "

>s'-9zfre-ä'*i'

-5—.l7:"-e1.1'.'rr.1.er detaljerad. genomgång av?. regerjngeri's forslag f_Det '.».

.,»vi

”regeringen Vill latt nksdagen skal ."'

a' »-

”..v./wa

sagg-." ...a-”%:"

" rubrikenztkrendet till 'rik'sdaj en..V1lket således motsvarar 'den ann'a'rs" &

......” av .'.-s..» ”* ...a»...

anvanda'rubrikensllemstallan Darefter följer proposmonens lag-" :”

'.'.Mv—p-w

?föi'slåg,. 'de lagförslag som har. rem1tteratstill—lagrådet samt lagrådets

a.,.a'w ”K.A.-.

yttrande 'Forslagen hör till m1ljodepartementets kommun1kat1ohs-. ";

...,—.» ... ...,...»

departementets jprdb' uksdepartementets utbildningsdvpartemeu— ' "— ., .'.-tets 'och finansdeparte ntets' verksamhetsområden ? 'Z- Z . '

mest-==

(F.n. utförlig redogorelse ;för miljötillståndet:

avses ...g-?

.. '.bilagan Hurwmår ;Sverige'h'

&. sa:-' säs/? '? ”=..st

56

......,....,.,a—.. Äg.-spam?"

Inledning

1988 års miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88:85. JoU23. rskr. 383). En ny samlad miljöpo- litisk proposition har sedan dess planerats till år 1991. Som underlag härför har ett omfattande beslutsunderlag utarbetats.

Rapporten Hur mår Sverige?. en beskrivning av miljösituationen. har upprättats inom miljödepartementet och fogas till propositionen som bila- ga A.

Remitterade lagförslag fogas till propositionen som bilaga Bl.—B.]. Lagrådets yttranden fogas till propositionen som bilaga (.'. l . —C.2. Övriga bilagor som fogas till propositionen finns samlade i bilaga D i en särskild bilagedel.

Statens naturvårdsverk har i mars 1990 till regeringen kommit in med rapporten Hav 90 Aktionsprogram mot havsföroreningar. En sammanfatt- ning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2. 2. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

I april 1990 inkom naturvårdsverket till regeringen med rapporten Luf't 90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning. En sammanfatt- ning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.3. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.4. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket överlämnade rapporten Sötvatten 90 Aktionsprogram för god vattenkvalitet till regeringen i september 1990. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.5. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.6. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

I oktober 1990 avgav utredaren Måns Lönnroth betänkandet (SOU 1990: 88) Sveriges internationella miljösamarbete Nya mål och nya möjlig- heter. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 5.1. En hearing anordnades den 19 november 1990. Dokumenta- tion i ärcndct finns tillgängligi miljödepartementet.

En interdepartemental arbetsgrupp har överlämnat departementspro- mcmorian (DS [9882 35) Mark & Vatten är 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling. En sammanfattning av promemorian fogas till propositionen som bilaga 7.1. Promemorian har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till proposi— tionen som bilaga 7.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket överlämnade i september 1989 rapporten Regionala miljöanalyser till regeringen. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.3.

Statens lantmäteriverk. boverket. statskontoret, naturvårdsverket. ut- vecklingsrådet för landskapsinformation och Svenska kommunförbundet

har utarbetat ett handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data. En sammanfattning av programmet fogas till propositionen som bilaga 7.4.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten. statens na- turvårdsverk och statens planverk har till regeringen överlämnat rappor- ten Fysisk planering av kustvatten och hav (198514). En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.5. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 7.6. En sammanställning av remissyttrande- na finns tillgänglig i miljödepartementet.

Miljödelegationen Västra Skåne avgav i november 1990 betänkandet (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne. En sammanfattning av betänkan- det fogas till propositionen som bilaga 7. 7. En hearing anordnades den 12 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödeparte- mentet.

Delegationcn för miljöprojekt Sundsvall Timrå avlämnade i novem- ber 1990 betänkandet (SOU 1990: 102) Rent till 2000. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 7.8. En hearing anord- nades den 17 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.

I juni 1990 inkom naturvårdsverket och statens plan- och bostadsverk (numera boverket) med rapporten Miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssystemet. En sammanfattning av rapporten och ett lagförslag i rapporten fogas till propositionen som bilaga 8.) resp. 8.2. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 8. 3. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Regeringen har den l7januari 1991 beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag om lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B.]. Lagrådet har avgett yttrande den 25 januari 1991 över det remitterade förslaget. se bilaga C.] till propositionen. Regeringen har beaktat lagrådets erinringar. Lagrådsremissen motsvaras i propositionen av kapitel 8 samt avsnitt 19.1. Av avsnitt 19.] framgår närmare hur lagrådets erinringar har beaktats.

Naturvårdsverket överlämnade i anslutning till sin fördjupade anslags- framställning för budgetåren 1991/92—1993/94 bl.a. följande särskilda rapporter Miljöövervakning inför 2000-talet. Sektorisering och decentrali- sering av miljövårdsarbetet. Kunskapsöverföring genom information. ut- bildning och biblioteksservicc. Laboratorieverksamhet och Det internatio- nella arbetet. En sammanfattning av resp. rapport fogas till propositionen som bilaga 10.], 10.3. 10.5. 10. 7resp. 10. 9. Samtliga rapporter har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.2. 10.4. 10.6. 10.8 resp. 10.10. Sammanställ- ningar av remissyttrandena finns tillgängliga i miljödepartementet.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i samband med den fördjupa- de anslagsframställningen för budgetåren 1991/92—1993/94 inkommit med rapporten Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljö- skydd. En sam-manfattning av rapporten fogastill propositionen som bilaga 10. 11. Rap-porten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-

ser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.12. En samman- ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Miljöavgiftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU l990:59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.1. De författningsförslag som lagts fram i betänkandet fogas till propositio- nen som bilaga 13.2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljöde- partementet.

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har avlämnat rapporten Begränsningsuppdraget —- Redovisning av ett regeringsuppdrag. En sam- manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.4. Rap- porten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Kemikalieinspektionen har i anslutning till sin fördjupade anslagsfram- ställning för budgetåren 1991/92—1993/94 avlämnaten särskild rapport om Kemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemi- ska produkter. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.6. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13. 7. En ' sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartemen- tet.

Kemikalieinspektionen har till regeringen i oktober 1989 lämnat ett förslag till förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. En sam- manfattning av kcmikalieinspektionens förslag fogas till propositionen som bilaga 13.8. Det författningsförslag som lagts fram av kemikalieinspektio- nen fogas till propositionen som bilaga 13.9. Förslaget har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.10. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Regeringen beslöt den 17 januari 1991 inhämta/agrådets yttrande över förslag om lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B.2. Lag- rådet har i yttrande den 18 januari 1991 lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande fogas till protokollet som bilaga C . 2. Vissa redaktionel- la ändringar har gjorts i lagtexten. Lagrådsremissen motsvaras i proposi- tionen av avsnitt l3.3 i den allmänna motiveringen och 19.7 i specialmo- tiveringen.

Arbetarskyddsstyrelsen har inkommit med rapporten (l989z4) Minska- de risker med träskyddsmedel. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.11. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13. 12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Återvinning och omhän- dertagande av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m.m.

En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.13. En hearing anordnades den 30 november 1989. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten 3 716 Åtgärder till skydd för ozonskiktet. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.14. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.15. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödeparte- mentet.

Ändringar i och tillägg till det s.k. Montrealprotokollet om änmen som bryter ned ozonskiktet har gjorts. Den engelska texten till ändringarna och tilläggen och den bilaga som avser direktiven för den multilaterala fonden tillsammans med en översättning till svenska fogas till propositionen som bilaga 13.16.

Den engelska protokollstexten samt en översättning till svenska av Ba- selkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slut- ligt omhändertagande av farligt avfall fogas till propositionen som bilaga 13.17. .

Förpackningsutredningen har överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:85) Översyn av skatten på dryckesförpackningar. En sammanfatt- ning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.18. Betänkan- det har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.19. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i finansdcpartementet.

Vindkraftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU 1988132) Läge för vindkraft. En sammanfattning av betänkandet fogas till proposi- tionen som bilaga 14.1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning Över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 14.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljöde- partementet.

Naturvårdsverket och energiverket har överlämnat rapporten Ett miljö- anpassat energisystem. En sammanfattning av rapporten och remissin- stansernas synpunkter har redovisats i rapporten (Ds 1991 :4') Energiutred- ningar åren 1989 och 1990.

Sjöfartsverket har överlämnat rapporten Sjöfartens miljöeffekter - en inventering med förslag till åtgärder. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.]. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommu- nikationsdepartementet.

Statens järnvägar har överlämnat rapporten Järnvägen och miljön. -— Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete. Banverket har överlämnat rap- porten Program för miljövänligare tågtrafik. En sammanfattning av rap- porterna fogas till propositionen som bilaga 15.2. Rapporterna har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementct.

Vägverket har till regeringen avlämnat rapporterna Miljövänligare vägar

och trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering. En sammanfattning av rapporterna fogas till propositionen som bilaga [5.3. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fo- gas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning över remissytt- randena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Luftfartsverket har överlämnat rapporten Flyget och miljön. En sam- manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.4. Ären- det har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Transportforskningsberedningcn har inkommit till regeringen med rap- porten Ett miljöanpassat transportsystem. En sammanfattning av rappor- ten fogas till propositionen som bilaga 15.5. Ärendet har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartemcntet.

Storstadstrafikkommitte'n har överlämnat betänkandet (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositio- nen som bilaga 15.7. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 1.5.8. En samman- ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdeparte- mentet.

Statens väg- och trafikinstitut har överlämnat rapporten Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15. 9. Ärendet har remissbehandlats. Doku- mentation i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.

Transportrådet har avgivit rapporterna Framtida trafik 1995—2000— 2020. Trafik. energi och koldioxid samt Trafik. miljö och kostnader. Sammanfattningar av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15. 10— 15.11. En hearing anordnades den 9 november 1990. Dokumenta— tion i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartemcntet.

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten System för certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör. En sammanfattning av rap- porten fogas till propositionen som bilaga 15.12. '

Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Natur 90 Aktionsprogram för naturvård. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 16.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartemen- tet.

Naturvårdslagsutredningen har i maj 1990 överlämnat betänkandet (SOU l990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. En sammanfattning av betänkandet samt utredningens författningsförslag fogas till propositionen som bilaga 16.3 resp. 16.4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteck- ning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljöde- partementet.

Regeringen beslöt den 13 december 1990 att inhämta lagrådets yttrande

över förslag till vissa ändring i naturvårdslagen. m.m. Förslagen grunda- des på naturvårdslagsutrcdningens betänkande. De remitterade lagförsla- gen fogas till propositionen som bilaga B. 3. Lagrådet har den 21 december 1990 yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till propositionen som bilaga C. 3 .

I det följande motsvarar avsnittet 16.5 samt avsnitten 19.1 1 — 15 Special— motivering protokollet från det sammanträde då regeringen beslöt inhämta lagrådets yttrande. Avsnittet 8 i lagrådsremissen har dock utgått och mot- svaras i propositionen av avsnittet l6.2. Vidare har det inledande avsnittet 2 2 i lagrådsremissen omarbetats.

Lagrådet har inte haft några principiella invändningar mot de remittera- de lagförslagen. ] några fall har lagrådet föreslagit ändringar i lagtextens utformning. Lagrådets synpunkter tas upp i samband med att de enskilda paragrafer behandlas som berörs av yttrandet. Regeringen godtar i huvud- sak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade lagförslagen. Därutöver föreslås vissa redaktionella ändringar av lagtexten.

Lantbruksstyrelsen har till regeringen inkommit med rapporterna (l990:3) Grön mark Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark. (1990:4) Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen TYP 90 samt (1990: 2) Lagring och spridning av stallgödsel — Ytterligare restriktioner till skydd för miljön. Sammanfattningar av dessa rapporter fogas till proposi- tionen som bilaga 17. [, 17.2resp. 17.3. Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 17.4.

Statens livsmedelsverk har till regeringen överlämnat rapporten Kartlägg- ning av dricksvattensituationen i Sverige. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 17.5.

Vidare har förslag och synpunkter till åtgärder förts fram i skrivelser från myndigheter. organisationer. företag och enskilda personer.

&& .. ., m"$'*a'.

Målet med miljöpolitikcn är. att skydda människors hälsa;, tiév'åräif'! .den biologiska mångfalden hushålla med uttaget av ”naturresurser .'jså. att 'de kan utnvttjas långSiktigt saint skydda natur- och kultdrl

landskap _ ' ».; .

tt..”,*o***:'_'»_"->__'s.'>—;,,' s-.9V"'.v"—:,.c

En god livsmiljö. arbete åt alla. välfärd. social omsorg och rättvis fördel— ning är grundstenama i regeringens politik. Ansvar för miljö och resurs— hushållning skall prägla samhällslivets alla områden. 1990-talets uppgift är att ställa om samhällets alla verksamheter i ekologisk riktning. I Sverige finns goda förutsättningar att förena god miljö med välstånd och full sysselsättning. '

Erfarenheter och nya kunskaper visar att miljöskadorna går att hejda. De flesta av de miljöproblem som började bearbetas för 20—25 år sedan är

till stora delar på väg att lösas. Flertalet av utsläppen från s.k. punktkällor. exempelvis från processindustrin och energisystemet. är trots mång- dubblad produktion tillbaka på 1940- och l950-talsnivåer. Även på trafik— området har insatta åtgärder börjat ge effekt.

Miljöproblemen har förändrats under de senaste 20— 30 åren. Huvudde- len av belastningen på svensk miljö kommer nu från andra länder eller andra källor. Från att ha varit lokala och påtagliga har utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp från många små föroreningskällor. men med sammantaget stor volym. ] Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad kopplade till fattigdom- sproblemcn och exploateringen av naturresurser.

Människors verksamhet och användning av naturresurser har i alla tider inneburit miljöpåverkan. lnte någonstans är mark. luft och vatten längre opåverkade. Genom de insatser som gjorts hittills har dock föroreningar- nas effekter på folkhälsan kunnat begränsas. Föroreningar som påverkar människors hälsa är i första hand ett problem i våra tätorter.

Miljöpolitiken i dag och i framtiden handlar om att begränsa de miljö- skador som vårt sätt att leva och att utnyttja naturresurser och energi för med sig. Mot denna bakgrund räcker det inte med reningsinsatser i efter- hand.

Den förebyggande principen skall vara kännetecknet för det framtida miljöarbetet. Lika självklart som att det är bättre och billigare att göra rätt från början skall det vara att göra rent och resurssnålt från början. Om exempelvis framtida avfallsproblem skall kunna undvikas måste detta få genomslag redan i utformningen av produkterna.

Det gäller också att skapa miljöanpassade trafiksystem. en miljöanpas- sad energiförsörjning och avfallshantering samt att bedriva ett jord- och skogsbruk som hushållar med naturresurserna och bevarar mångfalden av arter och naturtyper. Samhällsbyggandet måste ske så att miljöproblemen förebyggs eller begränsas och att en långsiktigt god resurshushållning främ- jas.

Det svenska miljöskyddsarbetet har till stora delar varit framgångsrikt. De problem som har identifierats under senare tid kommer att delvis kräva nya metoder för att kunna bemästras. Miljöpolitikens uppgifter har utvidgats och dess medel behöver därför utvecklas och skärpas.

I regeringens proposition våren 1988 om miljöpolitikcn inför 1990-talet lämnades för första gången en samlad redovisning av miljöpolitikcn. Den- na godkändes i allt väsentligt av riksdagen. [ propositionen lades bl. a. fram planer och åtgärdsförslag för att skydda ozonskiktet, begränsa långväga luft- föroreningar och skydda havsmiljön. Miljöskyddssystemets regelsystem och organisation stärktes. Baserat på propositionen har omfattande åtgär- der genomförts. I propositionen aviserades en uppföljning inom tre år. Re- geringen presenterar i denna proposition förslag till ytterligare åtgärder.

Enligt regeringens uppfattning skall den framtida miljöpolitikcn utveck- las längs följande huvudlinjer:

Prop. 1990/91 : 90

— Ökat internationellt samarbete för att begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. I detta ingår att stödja en miljöanpassad utveck- ling i tredje världens länder och i Öst- och Centraleuropa. — Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet för att få ett bra underlag för det förebyggande arbetet. Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser liksom medverkan av myndighe- ter inom alla samhällssektorer. Arbetet med attutvärdera resultat av insatta medel ges ökad tyngd.

Ansvaret för att förbättra miljön vilar på oss alla. Principen att förorena- ren betalar gäller såväl företag och myndigheter som individer och omfat- tar samtliga aktiviteter. Tillämpningen av denna princip skall utvecklas ytterligare.

Genom åren har miljön försämrats eller allvarligt skadats i vissa områ- den. Även om huvudprincipen är att förorenaren betalar är det vårt gemensamma ansvar att återställa miljö som har skadats under tidigare decennier. Regeringen föreslår därför att de statliga insatserna för kalkning av försurat vatten byggs ut kraftigt och utökar programmet för återställning av skadade områden. Regeringen föreslår också ett nytt program för över- vakning av miljökvalitet med kraftigt förstärkta resurser.

De stora uppgifterna på 1990-talet för en god livsmiljö är följande:

( l ) En värld inför gemensamma problem och möjligheter

För att nå framgång i arbetet för en god livsmiljö krävs ett intensifierat internationellt samarbete. Den politiska utvecklingen i Öst- och Central- europa och integrationen i Västeuropa skapar sådana möjligheter.

Sverige skall aktivt medverka i en internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De rika länderna utnyttjar merparten av naturresurser- na och orsakar direkt och indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställningsprocesserna skall därför bäras av dessa länder. Dessa måste också gå före när det gäller att utveckla ny teknik och ställa den till förfogande för mindre utvecklade länder. Fattiga länder i öst och syd måste ges nödvändigt stöd för att de skall få möjlighet att lyfta sig ur fattigdom och nöd utan ytterligare miljöförstöring. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling. Bistånds- politiken är därför sammankopplad med miljöpolitiken.

Trots att Sverige är ett litet land har svensk miljöpolitik ett högt interna— tionellt förtroende. Sverige har också i hög grad bidragit till att driva på det internationella arbetet och teknikutvecklingen.

Vårt land har ett utsatt läge för miljöförstöring. Jordarterna är exempelvis mer känsliga för försurning än vad som är fallet i många andra länder. Övergödning av havet är ett annat exempel. Regeringen ger därför särskild prioritet åt arbetet med regionala luftföroreningar och att återställa Öster- sjöns ekologiska balans. Nya internationella överenskommelser skall där så är möjligt utgå ifrån vad naturen tål.

Gemensamma regler och insatser på en hög ambitionsnivå är nödvän-

diga förutsättningar för att skapa en god livsmiljö. Genom internationella överenskommelser kan likvärdiga konkurrensvillkor skapas för svenska och utländska företag. Sverige kommer att driva på internationellt för renare varor och för bättre kunskap om deras hälso- och miljöfarlighet. Samarbetet EG-EFTA är i detta avseende av särskild betydelse. De internationella handelsreglerna bör utvecklas så att vi kan förbättra miljön och samtidigt undvika handelshinder. '

lnför FNs miljökonferens år 1992 kommer Sverige att arbeta'för ett klimatavtal och för överenskommelser om att bevara den biologiska mång- falden och ett ansvarsfullt utnyttjande och utveckling av världens skogar. Den klimatstrategi regeringen nu lägger fram skall ligga till grund för vårt nationella och internationella agerande. EG och EFTA bör så långt möjligt driva gemensamma krav på reduktioner av växthusgaser.

(2) Ekonomi och miljö

Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra en långsiktig balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken. som används bl. a. för att mäta tillväxten. är så utformad att den belyser miljöpåverkan och resursanvändning. På rege- ringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991. Dessutom undersöks möjligheterna att återspegla kva- litativa förändringar i miljötillståndet med hjälp av ekologiska indikatorer.

Beslut och planering skall i ökad utsträckning ta hänsyn till vilka konsekvenserna blir för befolkningens hälsa. miljö och naturresurser. Även propositionerna om näringspolitik för tillväxt och energipolitiken till årets riksmöte präglas av detta synsätt. Regeringen föreslår också att miljökonsekvensbeskrivningar införs i planerings- och beslutssystemen för alla större projekt som påverkar miljön. De nationella miljömålen måste få ett tydligt genomslag i den kommunala och regionala samhällsplaneringen.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Utrymme skapas på så sätt för ' förnyelse av infrastrukturen i form av vägar. järnvägar m.m. Utgångs- punkten för dessa inveSteringar är att de både skall bidra till en bättre miljö och till att förbättra näringslivets konkurrenskraft.

Regeringen anser att ekonomiska styrmedel i många fall är effektiva instrument för att förmå företag och konsumenter att beakta miljökostna- der i sina beslut. Vi har under de senaste åren lagt fiera förslag om nya miljöavgifter och miljöskatter. vilka förutses ge stor miljöeffekt. Sverige är internationellt sett redan ledande i detta arbete och regeringen föreslår nu att ytterligare miljöavgifter införs.

( 3) Miljöbalk och skärpt miljölagsti/lning

Miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall samord- nas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för de problem som vi förutser under 1990-talet och bör- jan av nästa sekel. '

(4) Rena industriprocesser

Utsläppen från industriprocesserna skall vid sekelskiftet ha nått ned till ofarliga nivåer. Då skall vi ha kommit till rätta med de problem som en gång var upprinnelsen till den moderna miljödebatten och miljöskyddsar- betet. Utsläpp av klorerade organiska ämnen. kolväten. svavel- och kväveoxider skall därför minskas kraftigt. Arbetet för rena industriproces- ser kopplas samman med arbetet för att skapa bättre arbetsmiljö. Tillsynen av anläggningar skall effektiviseras ytterligare.

(5) Rena varor

Samtliga de varor som används i vardagslivet — t. ex. bilar. kylskåp. batte- rier. lysrör, rengöringsmedel, mjölkförpaekningar och kosmetika — blir förr . eller senare avfall eller går ut i avloppen. Reningsteknik och återvinnings- teknik som medel för att begränsa avfallets negativa effekter är därför inte tillräckliga. Miljöskador från varor kommer i framtiden att få relativt sett större betydelse. Metoder för att begränsa varornas hälso- och miljöpåver- kan i alla led skall därför utvecklas och åtgärder skall vidtas.

Regeringen anser att tillverkarens ansvar för produkterna gäller under hela deras livstid. Kemikaliekontrollen stärks ytterligare genom att för- handsanmälan införs för nya kemiska ämnen och genom att produktregist- ret byggs ut. Användningen av vissa tungmetaller. klorerade organiska lösningsmedel och tillsatsämnen i plaster avvecklas eller begränsas.

Den plan för avveckling av ozonnedbrytande änmen som regeringen lade fram i den förra miljöpropositionen utvidgas.

(6) Bättre atfallshantering

Hårdare krav redan vid tillverkning av varor och avveckling av farliga äm- nen ger ett mindre miljöfarligt avfall. Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och återvinning samt minskad användning av engångsma- terial och emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som slut- ligen måste tas om hand.

För att underlätta en effektiv och miljöriktig avfallshantering skall allt avfall som uppkommer källsorteras. Kommunerna får en vidgad rätt att differentiera sina avfallstaxor. Införande av ytterligare ekonomiska styrme- del övervägs.

Flödet av miljöfarligt avfall skall minskas och omhändertagandet för- bättras. Reglerna för export av miljöfarligt avfall har skärpts.

( 7) Reni [raj/(system

Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivet och möjligheterna till arbete och välfärd. Utsläppen från trafiksystemet måste minskas till vad hälsan och miljön tål.

Effekterna av redan fattade beslut blir allt tydligare. Blyutsläppen från bensin har minskat kraftigt och renare bilar ersätter nu de gamla i snabb takt. Trots detta minskar inte utsläppen tillräckligt.

Arbetet i de tre storstäderna prioriteras. Under 1990-talet skall omfat- tande investeringar göras i bl.a. modern kollektivtrafik för att skapa bekväma och lättillgängliga alternativ till dagens biltrafik. Regeringen har reserverat ett utrymme på 5.5 miljarder kronor inom ramen för infrastruk- turfondens 20 miljarder för åtgärder i det samlade trafiksystemet. för att förbättra miljösituationen och framkomligheten i storstadsregionerna. Mil- jöanpassade fordon behövs för distributions- och kollektivtrafiken i tätor- ter. I kombination med renare bränslen kan de kvarvarande hälsoriskerna därmed nedbringas väsentligt.

Järnvägssystemet byggs ut mellan stora befolkningscentra. I dag växer ett livskraftigt järnvägsföretag fram som kan ta hand om allt större transport- volymer.

Avgaskraven skärps för personbilar. bussar och lastbilar. Ett system med ekonomiska styrmedel införs som bygger på att nya fordon indelas i miljöklasser. De nya avgaskraven får störst effekt för Sverige om de införs tidigt och samordnat i hela Europa. Regeringen avser därför att inom ramen för EES-processen aktivt verka för att avgaskraven skärps inom EFTA och EG senast år 1996 och att de kan införas i hela Europa.

(8) Rent energisystem

Målet är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete. Rikt- linjerna för detta kommer att återfinnas i regeringens proposition om ener- gipolitiken.

El- och värmeproduktionens utformning är en viktig del i regeringens strategi för att minska klimatpåverkan. Ytterligare insatser görs nu också i form av skärpta utsläppskrav, åtgärder mot utsläpp från småpannor och för lokalisering av vindkraft för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan.

(9) Uthålligtjordbruk och skogsbruk

Riksdagen beslutade år ' 1990 om en ny livsmedelspolitik som förenar konsumenternas krav på livsmedel av god kvalitet och till låga priser med ett miljövänligt, livskraftigt och rationelltjordbruk.

Användningen av bekämpningsmedel har halverats från 1985 fram till i dag och skall halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990— talet. Kväveläckaget skall halveras mellan åren 1985 och 1995. Detta skall

Prop. 1990/91 : 90

ske genom jordbrukets omställning och genom skärpta krav på spridning och hantering av gödsel. Utsläppen av ammoniak skall minskas.

Det öppna landskapet skall hävdas och natur- och kulturmiljövården säkras genom stöd till landskapsvårdande åtgärder.

En av utgångspunkterna för skogsbruket är att skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga skall upprätthållas och att arter och naturtyper skyd- das. Det pågår en översyn av skogspolitikens mål och medel, vilken bl.a. syftar till att stärka miljöhänsynen.

Skyddet för fjällskogar och sumpskogar har successivt förstärkts. Regler- na för avvattning av skogsmark skärps nu för att slå vakt om naturtyper och hotade arter.

Naturvårdens mål är dels att långsiktigt hushålla med naturresurserna genom att bevara mångfalden av arter och naturtyper. dels att ge alla möjlighet till rekreation och friluftsliv i ett varierat landskap. Regeringen föreslår att naturvårdslagen skärps. bl.a. införs ett generellt biotopskydd. Anslagen till vård av naturreservat ökas och stödet för att skydda hotade atter byggs ut.

(10) Det personliga ansvaret

I ett läge där många små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan krävs att både företag. myndigheten och enskilda människor tar ansvar för skyddet av miljön. Det är summan av alla de små utsläppen och slöseriet i vår vardag som kan skapa stora risker för den framtida miljön.

Detta ställer ökade krav på var och en personligen. Tidigare var upp- märksamheten riktad mot de 1 000 största industrierna och deras utsläpp. Nu måste arbetet inriktas mot 100 OOO-tals varor som används i 100 OOO-tals verksamheter av 8.5 miljoner människor. För att ändra'beteendet i miljö- vänlig riktning krävs väsentligt ökade kunskapcr och förändrade attityder även i vardagslivet.

Det kommer att bli allt mer betydelsefullt att alla sorterar sopor. håller hastighetsbegränsningarna. åker mer kollektivt. inte slösar med energi eller skräpar ner. Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och kommande generationer påkallar sålunda nya konsumtionsmönster och en omläggning av livsstilen.

Regeringen föreslår att miljöfrågorna får en starkare ställning i utbild- ningssystemet. Miljöundervisningen skall byggas ut på samtliga nivåer och miljöaspekter skall integreras i all utbildning. Möjligheterna att försörja samhället med specialistkompetens förbättras genom en kraftig utbyggnad av antalet utbildningsplatser bl. a. inom miljö- och hälsoskyddslinjen.

Positiv miljömärkning håller redan på att införas. Den kommer att göra det lättare för konsumenterna att välja mindre miljöskadliga varor. Miljö- farlighetsmärkning utvecklas så att också de farligaste ämnena kan väljas bort.

Det kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir påtagliga. De senaste 20 årens framgångar med att minska olika utsläpp visar samti-

digt att naturen kan återhämta sig. Miljöarbetet måste därför drivas med styrka under lång tid. Med de förslag som regeringen redovisar i de miljö-. energi- och näringspolitiska propositionerna anges hur' Sverige kan byggas starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global utveckling som förenar eko- nomisk tillväxt med rätten till arbete. välfärd och en god livsmiljö. Rege- ringen avser vidare att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på mil- jöområdet.

Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter påverkar bl.a. atmosfären, klimatet. naturen. sjöar och hav redovisas kortfattat i detta kapitel. I Sverige finns stora naturvärden och en lång tradition att skydda och bevara värdefulla miljöer.

I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås för att uppnå miljömålen redovisas senare i sammanfattning i kapitlen 3 och 4.

. &

ekologiska systemen inte; skadas Avvecklingsplanen för CFC rör-% 'Ä'

& .

. eningar fullfoljs samtidigt som. den utvidgas till "andra äni'ri'er'i med »» . liknande negativa effekter .p'å ozonskikte' "

till ovriga &

&

Ozonskiktet i atmosfären skyddar livet på jorden mot solens skadliga ultravioletta strålar. Huvuddelen av ozonet finns i stratosfären på 10—50 km höjd. Ozonskiktet kan påverkas och brytas ner av ämnen som har vissa kemiska egenskaper och som dessutom är tillräckligt beständiga för att kunna nå till stratosfären. Till de'ämnen som påverkar ozonskiktet hör

klorerade och bromerade quorkarboner (CFC och haloner). vissa klorera- de kolväten och dikväveoxid (lustgas). CFC säljs bl. a. under handelsnam- net freon.

Under en följd av år har det stratosfäriska ozonskiktet tunnats ut kraf- tigt över Antarktis under de antarktiska vårmånaderna. Den viktigaste orsaken anses vara ökande halter av klor och brom i atmosfären. Även över Arktis har forskare uppmätt höga halter klor i s.k. aktiv form. Orsaken till de ökande halterna är utsläpp av klorfluorkarboner (CFC). haloner och andra klorerade eller bromerade ämnen.

När ozonskiktet tunnas ut ökar intensiteten hos en viss typ av ultravio- lett strålning (UV-B) vid jordytan. Denna strålning har skadliga effekter på människor. djur. växter och material. Den leder till fler fall av hudcancer och ögonsjukdomen grå starr.

Regeringen redovisade våren 1988 för riksdagen en plan för avveckling av CFC-användning. Riksdagen lämnade redovisningen utan erinran. CFC-användningen skall enligt planen avvecklas till år 1995. Planen var den första i sitt slag i världen. Genom tydligt angivna åtgärdskrav och ett effektivt arbete från såväl myndigheterna som näringslivet har ny teknik utvecklats och bidragit till att motsvarande planer har utarbetats i andra länder. Genom aktiva insatser från näringslivet följer den svenska avveck- lingen den fastställda planen. Användningen av CFC-föreningar vid rengö- ring, avfettning. sterilisering och som blås- och jäsmedel i mjuk och hård skumplast har därför i stort sett upphört från och med år 1990. Använd- ningen som köldmedium och kemtvättvätska har minskat med ca 25 % räknat från 1.988 års nivå. Totalt sett har de svenska utsläppen av CFC halverats. från 5 350 ton år 1986 till ca 2 700 ton år 1990.

Användningen av CFC kommer att begränsas kraftigt i världen genom de nationella och internationella beslut om avveckling som hittills har fattats. Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att helt och hållet hejda förstöringen av det skyddande ozonskiktet i stratosfären. För att hejda nedbrytningen måste användningen av CFC. haloner. 1.1.1-triklore- tan och koltetraklorid helt upphöra. Användningen av andra ozonnedbry- tande ämnen. t.ex. HCFC-föreningar måste också begränsas. Dessa åtgär- der måste vidtas i global skala. "Åtgärder till skydd av ozonskiktet är exempel på ett snabbt internationellt agerande när kunskaper om miljöef- fekter väl finns tillgängliga.

Målet är att hejda uttunningen av ozonskiktet så att människors hälsa och de ekologiska systemen inte skadas. För att nå målet måste åtgärder vidtas både i Sverige och internationellt. ' '

Regeringen kommer i det följande att redovisa ytterligare åtgärder så att användningen av CFC kan avvecklas enligt tidigare fastlagd plan som också skärps på vissa områden. Avvecklingen utvidgas till att omfatta också andra klorerade och bromerade ämnen med liknande negativa effek- ter på ozonskiktet.

Ett stort antal länder. däribland Sverige. har förbundit sig att vidta åtgär- der som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har formaliserats genom Wien- konventionen för skydd av ozonskiktet från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år 1987. Enligt protokollet åtar sig parterna att halvera användningen av de kontrollerade CFC—föreningarna till år 1998. Vid ett möte i London år 1990 beslutade parterna om skärpningar i protokollet. Länderna åtog sig vid denna förhandling att. efter en stegvis nedtrappning. totalt avveckla användningen av CFC. haloner och koltet- raklorid till år 2000. För 1.1.1-trikloretan bestämdes att en avveckling skall ha skett till år 2005. Samtidigt uppmanades länderna att om möjligt gå fram i snabbare takt. Den industrialiserade världens ansvar för att göra det möjligt för u-länder att delta i protokollet har lagts fast och en fond för stöd till tekniköverföring har etablerats. Sverige bidrar till denna fond.

Sveriges agerande i det fortsatta internationella arbetet inriktas mot att ytterligare påskynda avvecklingstakten för samtliga änmen. att begränsa den användning av haloner och HCFC som bedöms nödvändig till ett absolut minimum och att verka för att ny teknik och alternativ utan skadliga effekter på ozonskiktet eller på klimatet tas fram.

Jordens atmosfär fungerar på ett liknande sätt som glaset i ett växthus. Den håller årsmedeltemperaturen vid jordytan kring 15. plusgrader. i stäl- let för de 18 minusgrader som skulle rätt om jorden saknat atmosfär. Denna naturliga växthuseffekt förstärks nu av människans aktivitet. som ökar halten klimatpåverkande gaser (s.k. växthusgaser) i atmosfären och därmed bidrar till en ökad uppvärmning. En sådan förändring av det globala klimatet är ett av de mest allvarliga miljöhoten. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid. CFC. metan. ozon och dikväveoxider.

Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och centerpartiet. i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut om energipolitiken. Över- läggningarna slutfördes den 15 januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken. 1 överenskommelsen ingår förslag till en strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de i överens- kommelsen angivna riktlinjerna om minskad klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges i det följande:

' '] nleclni ng

Människans påverkan på klimatet genom utsläpp av s.k. växthusgaser är ett av de mest allvarliga miljöhoten. Enligt expertgruppen IPCC är risken stor för utbredd torka i vissa områden och översvämningar i andra. Hund- ratals miljoner människor kan behöva flytta. ekosystem förstöras och allvarliga sjukdomar spridas över vida områden. Utsläpp av koldioxid svarar för ungefär hälften av klimatpåverkan från svenska källor. Reste-

rande del utgörs huvudsakligen av freoner. metan och gaser med indirekt men betydande påverkan på klimatet (kväveoxider. kolväten m.fl.).

Jordbruksutskottet gjorde år 1988 ett uttalande om koldioxidutsläppen med följande lydelse:

”Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internatio- nell reglering är nödvändig. Det är emellertid törst nödvändigt att vinna internationellt erkännande av problemet. Som ett led i ansträngningarna härför och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig utskottet till förslaget i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvänd- ningens effekter på koldioxidhalten i' atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag."

Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande. Sedan år 1988 har ett stort antal utredningar genomförts om möjlighe- terna att minska klimatpåverkan. Den internationella expertgruppen IPCC har lagt fram en rapport. som bl.a. pekar på att en strategi för minskad klimatpåverkan bör behandla samtliga växthusgaser. Förhand- lingar om en klimatkonvention inleds i februari 1991. Flera ministerkonfe- renser med deltagande från ett stort antal länder har uttalat sig i frågan. Det västeuropeiska samarbetet har ökat och får en allt större betydelse. I Sverige har framför allt biltrafikens och flygets snabba ökning inneburit ökningar av koldioxidutsläppen.

Mot denna bakgrund bör riksdagen på nytt ta ställning till klimatfrågan. En samlad svensk strategi för att minska klimatpåverkan bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Därmed kan riksdagens begäran om ett program mot klimatförändringar tillgodoses. I det följande anges förslag till en sådan strategi.

Allmänt

Klimatfrågan intar en särställning i miljöarbetet. Utsläppen av klimatpåverkande gaser har samma effekt oavsett var de sker. Problemet är således globalt.

Det är också långsiktigt. Effekterna uppträder gradvis. men det är möj- ligt att de mest dramatiska effekterna uppstår först om 50— 100 år. På grund av att den globala uppvärmningen fördelas ojämnt kommer utsatta regioner att kunna påverkas redan under första hälften av 2000-talet.

Trögheten i klimatsystemet innebär tidsfördröjningar mellan åtgärder och deras resultat. De utsläpp som sker i dag påverkar klimatet hundratals år framåt. Det finns visserligen fortfarande osäkerhet bland vetenskaps- männen om tidsskalan och den exakta storleken av de befarade klimatfö- rändringarna. liksom om effekterna i olika regioner. Försiktighetsprinci- pen (precautionary principle). som Sverige hävdat i en rad internationella sammanhang. innebär dock att åtgärder måste vidtas redan innan kunska- pen är fullständig. Det behövs därför ett aktivt arbete mot klimatföränd- ringar redan nu.

Internationellt arbete

Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner om möjligheter och sätt att klara ett långsiktigt mål som innebär att klimatförändringarna begränsas till en för samhället och naturen hållbar nivå. Det fordrar

åtgärder för att såväl begränsa utsläppen av koldioxid och andra växthus- gaser som öka upptaget av kol i skog och annan växtlighet.

Industriländerna svarar för den dominerande delen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. Dessa länders utsläpp fram till i dag har redan skapat en stor risk för förändringar av det globala klimatet. Inget fram- gångsrikt arbete mot klimatförändringar kan bedrivas utan konkreta åtgär- der av dessa länder. Industriländerna har därför en särskild roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan.

Det internationella samarbetet för att uppnå globala mål för begräns- ningar av klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller mellan i-länder och u-länder men även inom den- industrialise- rade världen. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen.

Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en gemensam EG/EFTA-linje inför de förhandlingar om en klimatkonvention som in- leds i februari. Det finns fördelar med att de västeuropeiska länderna enas om en strategi för minskad klimatpåverkan och driver den inom OECD. Strategin bör omfatta koldioxid och andra klimatgaser. Ett gemensamt EG/EFTA-mål. som senare kan breddas till övriga Europa och OECD. bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrup- perna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en principövcrenskommel- se med EG om att utarbeta en gemensam position vad gäller stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram bör fördelas kostnadsef- fektivt och rättvist mellan länderna. Formerna för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG-EFTA.

Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan även innehålla förslag till samordnade ekonomiska styrmedel, stöd till åtgärder i Östeuropa m. m. De insatser Sverige gör som stöd till omställningen i Östeuropa bidrar till en mer effektiv energianvändning och därmed till minskad klimatpåverkan. Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion sam- ordnas med övriga länder i Västeuropa. så långt detta är möjligt. Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna inkl. miljöpåverkan.

Utvecklingsländerna är särskilt utsatta för klimatförändringar och har en betydelsefull roll i det internationella arbetet. Åtgärder mot avskogning. ökenspridning och ineffektiv energianvändning i dessa länder är nödvän- diga för en långsiktigt hållbar utveckling. Ett ökat stöd från industriländer- na är viktigt för att skapa förutsättningar för en utveckling där sådana åtgärder inte ställs mot andra kortsiktiga behov. Sverige bör verka för att samtliga industriländer uppfyller FNs biståndsmål. Insatser för skogsvård och återbeskogning bör spela en viktig roll inom ramen för den svenska biståndspolitiken.

Nationellt arbete

Det nationella arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet. En svensk klimatstrategi måste vara åtgärdsinrik- tad. Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande gaser och samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar av utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på en internationell

marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter internationellt Prop. 1990/91:90 samarbete.

I Sverige innebär den beslutade avvecklingen av freoner en snabbare och kraftigare minskning av den nuvarande klimatpåverkan än vad som regle- ras i internationella överenskommelser (Montrealprotokollet).

Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen, som haloner. måste upphöra. Detta innebär ytterligare minskningar av klimatpåverkan. Kol- dioxidutsläppen måste begränsas och utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid minska kraftigt.

I det följande redovisas ett antal tänkbara åtgärder för att minska utsläppen av dessa växthusgaser. Rangordningen mellan åtgärderna bör bestämmas av deras effekt för att minska klimatpåverkan i förhållande till kostnaderna.

Om ett tillräckligt antal av de åtgärder som redovisas i det följande genomförs blir resultatet en kraftig minskning av klimatpåverkan från svenska källor till år 2000, jämfört med nuvarande nivå. Många åtgärder innebär även andra miljöfördelar än minskad klimatpåverkan, som mins- kad försurning. förbättrad tätortsmiljö och skydd av ozonskiktet.

Riksdagens beslut år 1988 innebar dels en begäran om ett- program för att minska utsläppen av koldioxid. dels ett delmål om att de svenska koldioxidutsläppen inte bör öka utöver 1988 års nivå. Det senare målet har dock redan överskridits och torde med hänsyn till bl.a. en ökande trafik vara svårt att uppnå under de närmaste åren. Beträffande målet om ett program för minskning på längre sikt under 1988 års nivå bör här redovisade åtgärder utgöra en god grund. En rad faktorer — råoljepris, priskänslighet hos konsumenter. framtida energibehov etc gör det svårt att ange i exakt vilken takt utsläppen kan minska.

För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en så låg nivå som möjligt. måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara, ener- gikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av förnybara . energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för- minskad klimat- påverkan.

Åtgärder

Effektiv energianvändning är ett viktigt instrument för minskad klimat- påverkan. Energihushållningsarbetet måste. som här har föreslagits, för- stärkas. Nedsättningsreglerna för energiintensiv industri utreds för närva- rande bl.a. för att åstadkomma incitament för energihushållning och minskade koldioxidutsläpp.

Miljöanpassad energiproduktion med låg klimatpåverkan måste stimu- leras. Det är miljömässigt motiverat att stödja bl.a. vindkraft, solenergi och biobränslebaserad kraftvärme. Biobränslen är från klimatsynpunkt generellt sett bättre än fossila bränslen. I ett val mellan fossila bränslen bör naturgas användas hellre än kol och olja. Kraftvärme bör gynnas framför kondenskraft.

Insatser för hushållning med energi och en satsning på miljöanpassad energiproduktion, tillsammans med den koldioxidskatt riksdagen beslutat införa. .gör det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från bostäder. service och fjärrvärme så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000.

Det är angeläget att minska trafikens klimatpåverkan. Det kan ske t. ex. genom kollektivtrafik med låga koldioxidutsläpp. ökad bränsleeffektivitet hos nya personbilar, motoralkoholdrivna tätortsfordon och sänkta medel-

lx) ko.)

hastigheter på landsväg. Koldioxidutsläppen från flyg och sjöfart bör be- gränsas.

Denna typ av åtgärder kan göra det möjligt att begränsa koldioxidutsläp- pen från trafiken så att de inte överstiger nuvarande nivå år-ZOOO. Med hänsyn till att trafiken även bidrar till utsläpp av andra växthusgaser innebär detta att sektorns samlade klimatpåverkan kan minskas. Resulta- tet av åtgärderna är beroende av den ekonomiska utvecklingen och av drivmedelspriserna. Höjda bensinpriser första halvåret 1990 som ett led i skattereformen bidrog till att koldioxidutsläppen från biltrafiken minska- de från att tidigare ha ökat med 4—5% per år.

Ett bättre omhändertagande av avfall kan bidra till att minska klimat- påverkan. Ett exempel är energiåtervinning genom förbränning av metan från soptippar. Åtgärden minskar behovet av fossila bränslen och redu- cerar metanutsläppen. Metan är en kraftfull växthusgas. Åtgärder inom jordbruket har en stor betydelse i en klimatstrategi.

Freonavvecklingen kan breddas till andra ämnen med liknande effekt (haloner. koltetraklorid, HCFC etc). Utöver redan fattade beslut kan ett antal åtgärder vidtas. med hänsyn till bl. a. den internationella utveckling- en. Det kan gälla begränsningar av t.ex. HCFC (mjuka freoner). haloner. koltetraklorid och 1.1.l-trikloretan.

Åtgärder av detta slag kan innebära att utsläppen av klimatpåverkande gaser minskar kraftigt.

Även åtgärder mot flyktiga organiska ämnen (t.ex. vissa lösningsmedel) har betydelse för att minska klimatpåverkan."

Partiövcrenskommelsen-om energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. Regeringen före- slår i propositionen om energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.

Regeringen tar i denna proposition ställning till en rad åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller det bl.a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om näringspolitik för tillväxt. har regeringen föreslagit en kraftig satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen fö- reslår i propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.

I denna proposition redovisar regeringen också en breddad avvecklings- plan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler att krav skall infö- ras om återvinning och destruktion av CFC och haloner.

Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska avfallshante— ringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av det svenska jord- bruket bidrar till en minskad klimatpåverkan. Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall halveras till år 2000. räknat från 1988 års nivå.

Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska bidraget till klimatförändringarna.

Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för avsikt att ge naturvårdsver- ket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördju- pad analys av klimatfrågan som underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet avjanuari 1991

Prop. l990/9l : 90

utsläppen av koldioxid för år 1988 och preliminärt för år 1989. Enligt redo- visningen var utsläppen i stort sett oförändrade mellan åren 1988 och 1989 (62.8 milj. ton koldioxid år 1988. 62.2 milj. ton år 1989).

År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta illustrerar svårigheterna att vid normala temperaturförhållanden klara delmålet om att utsläppen inte bör överstiga 1988 års nivå. I partiöverenskommelsen understryks att detta mål. bl.a. med hänsyn till trafikutvecklingen. torde vara svårt att klara under de närmaste åren.

Regeringens förslag:; Som riktlinjer för det forsatta'arbetet gäller 'att ';ried'fallet' av svavel-' och kväveöx-ide'r samt _av fl'yktiga organiska ?

s”v€ö.* >-;:..>å:;v'.

ä'mn'en' begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller m'ännig'

skorshalsa..-"l . _,

' Riksdagens uttalanden från år. 1.988 innebar att de svenska svavel-"'. " utslappen skall minska med 80 % mellan åren l980 och 2000". 'Tid'i-Ä' .gare. uttalanden från riksdagen innebär 'att kv aveoxidutslappen skall .. -l

mete.

m'iiiska' med 30%_ till år 1993 raknat__från l98'0r års nivå. Dessa?

..».49

utsläppsmål skall.. även 'i fortsättningen vara; vägledande för 'arbetet » '

c'båv?

Omfattande åtgärder behö'ys föratt uppnå kxavemålctr '; :: '. '.; . .- .

Ammomakutslappen __bör minskä med?; % till 'är; 1 995 Möjlighe-

»., v'go»sx..

."""te'i' _ na a'tt halvera" utslappen 'ifsödra och västra Götaland 'till Sekelskif-ÄZ te

»»?tawv»*2>q x';5../).'9

t undersöks. Utsläppen av.. flyktiga- organiska ämnen bör minska”

% ed'åöfäuii 7000 räknat från 1988 års nivå . 2.'. ; f; ';..i. .

&... ..'.y,

. .. Sveriges insatser 'i 'det internationella arbetet dee närmaste åren" .. .

':'63$'- 'a-nass? .....

sae ,.

€ a

a

fj'r'" svavel- 'öc'h' kväveoxider s'k'all' också prioriteras Utgångspunkten " ' 'till vara kritiskavbelastningsgranscnfor niiljön.%Sif'er'ige skall 'verka' '

,,,..g»

"för ått én överenskommelse om. minskning av utslappen 'av flyktiga-'__ *

?9$H?"$'

. -.organiska ämnen kommer till stånd;

%>:=i,_.å_,_ arsa-'x ._9:.

2.2.] Bakgrund

Markerna i södra Sverige har försurats i stor omfattning under de senaste decennierna. I Skåne. Halland och södra Småland har markförsurningen trängt ner till flera meters djup och påverkar grundvattnet. Försurningen har medfört att markens lättillgängliga förråd av bl.a. näringsämnena kalcium och magnesium minskat med 30—70%i sydligaste Sverige. Sam- tidigt frigörs metaller. t.ex. aluminium. som under vissa omständigheter är giftiga för växter och djur.

Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör ett ökande hot mot miljön och skogarnas värde. Skogsmarken i delar av södra Sverige närmar sig s.k. kvävemättnad med markförsurning. kväveläckage och näringsoba-

lans hos skogsträden och minskad tillväxt i skogen som följd. Betydande områden i Sydsverige kan bli kvävemättade inom 10—20 år om inte nedfallet av kväve minskas.

Försurningspåverkat grundvatten har rapporterats framför allt från de södra delarna av landet under hela 1980-talet. I områden med stort nedfall av försurande ämnen förekommer grundvatten med påtagligt förhöjda aluminiumhalter. Till följd av att ledningar korroderar är kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvatten från många enskilda brunnar i hela Sverige. Riskerna för att kopparhalterna i dricksvatten kommer att öka i takt med den tilltagande försurningen är uppenbara. Koppar och aluminium i dricksvattnet kan innebära hälsorisker.

I början av 1980-talet var 16000 av Sveriges ca 85 000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal eller försvunnit. I närmare 6000 av dessa sjöar har situationen för växt- och djurlivet förbättrats genom kalkning. Åtminstone en fjärdedel av sjöar och vattendrag nedströms de kalkade sjöarna skulle utan kalkning ha varit utan de allra flesta former av liv som en följd av försurningen.

Försurningssitutationen i sjöar och vattendrag i Götaland. Svealand och Norrlands kusttrakter har i allmänhet inte förändrats i någon större om- fattning dc senaste 25 åren. I fjällen och de fjällnära trakterna har försur- ningen däremot fortsatt att öka de senaste 10— I 5 åren.

En betydande del av den svenska skogen har nedsatt vitalitet. Ungefär var femte gran och var sjunde tall har förlorat mer än 20 % av sina barr. Lövträden bok, ek och björk uppvisar mer omfattande skador i form av utglesning och förändrad tillväxt i kronan än tall och gran. Den tilltagande markförsurningen och den medföljande utarmningen av skogsmarken framstår på sikt som de största hoten mot den svenska skogen.

Ozon på hög höjd i atmosfären utgör ett livsnödvändigt skydd mot farlig ultraviolett strålning. Ozon som förekommer på marknivån kan däremot medföra skador på växtlighet och människors hälsa. Det marknära ozonet bildas genom inverkan av solljus när halten av vissa luftföroreningar blir för hög (fotokemisk smog).

Halterna av ozon vid markytan i södra Sverige ligger under sommar- halvåret nära eller över de halter som skadar hälsa och grödor. I västra Sverige beräknas de nuvarande ozonnivåerna minska skördarna av vårve- te med ca 10%. Grödor som vall. havre och potatis påverkas också nega- tivt.

De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning, kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid. kväveoxider och flyktiga organiska änmen.

Svavelutdäppen i Sverige har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Både utsläppen från förbränning och från industriprocesser har begränsats. Utsläppen är i dag mindre än hälften av 1950 års nivå. Sedan år 1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 60 %.

Svavelnedfallet i Sverige överskrider dock i större delen av landet den s.k. kritiska belastningsgränsen. som är den gräns över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador på miljön uppstår. I sydvästra

Sverige skulle nedfallet behöva minska med mer än 75 % räknat från 1980 års nivå. Modellberäkningar visar att svavelnedfallct under 1980-talet har minskat med mellan 15 och 25 % i hela landet. Utsläpp som kan hänföras till utländska källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 90% av svavelned— fallet i Sverige. År 1988 var svavelnedfallct från Polen och dåvarande Östtyskland lika stort som eller större än det svenska. Också i andra delar av Nordeuropa överskrids de kritiska belastningarna. För att minska ned— fallet till de kritiska belastningsgränserna krävs således långtgående åtgär— der i Europa. Ett stort antal länder i Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp. bl.a. i enlighet med överenskommelser inom ECE och EG. Den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen och Tjecko— slovakien kan komma att innebära kraftiga minskningar av utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu än vid tiden för 1988 års miljöpolitiska proposition.

För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en svavelskatt och i energiskattelagen miljöklasser för oljor. Det senare innebär att svavelin- nehållet i dieselbränsle minskar kraftigt. Regeringen har i ett antal överkla- gade ärenden enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel. Regeringen har ändrat förordningen om svavelhaltigt bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.

Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika förbränningspro- cesser och växte snabbt i Sverige under l950- och 1960-talen. Under 1980- talet har de totala utsläppen i stort sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har ökat under 1980-talet.

Kvävenedfallet överskrider de kritiska belastningsgränserna. bl. a. i syd- västra Sverige. Nedfallet behöver minska med minst 50 % i Götaland, mest i de kustnära områdena i sydväst. Luftburet kväve har också betydelse för kvävetillförseln till haven. Nedfallet består i Skåne och på västkusten till ungefär 60% av kväve från kväveoxider och till ca 40% av kväve från ammoniak från jordbruket. Utländska källor svarar för 75—80% av kvävenedfallet i sydvästra Sverige. En stor del av ammoniaknedfallet kommer från Danmark.

Riksdagen har beslutat om en avgift på kväveoxidutsläpp från större förbränningsanläggningar. Avgiften beräknas dels minska utsläppen med 3000—5000 ton per år. dels leda till att miljöförbättrande åtgärder ge- nomförs tidigare än som annars planerats. Riksdagen har på regeringens förslag också tagit ställning till avgaskraven för tunga fordon och beslutet om hållbarhetskrav för dessa fordon. Regeringen har ändrat bilavgasför- ordningen så att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar skärpts i enlig- het nied vad som tidigare redovisats för riksdagen.

Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med kväve- oxider till bildningen av höga halter av fotokemiska oxidanter (främst ozon). Detta är ett storskaligt fenomen som beror på utsläpp över större geografiska regioner. Problemen är särskilt stora på kontinenten. i tri— angeln I—Iamburg-Paris—Miinchen. Ozonhalterna i Sverige påverkas främst av ozon från kontinenten. Ozon som bildas lokalt. framför allt över tätor-

ter. kan dock ge betydande tillskott till oxidanthalterna. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen. som klorerade lösnings- medel. ger också direkta effekter på hälsa och miljö. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen iSverige uppgick till ca 460000 ton år 1988.

Regeringen har i samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november 1988 uttalat att begränsning av lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet på alla nivåer. Enligt denna pro- gramförklaring bör rekommenderade skyddsavstånd följas och möjlighe- terna att helt avveckla användningen av klorerade lösningsmedel undersö— kas.

Det övergripande målet för arbetet mot de regionala luftföroreningarna är att begränsa utsläppen till en sådan nivå att skador på naturen inte upp- kommer och att människors hälsa skyddas. Detta innebär att produktions- förmågan i ekosystemen skall upprätthållas och att antalet naturligt före- kommande arter inte skall påverkas märkbart. Mark och vatten skall kemiskt och biologiskt utgöra ett balanserat system. Djur och växter skall kunna utnyttjas som föda utan risk för människors och djurs hälsa.

Dessa mål innebär att svavelnedfallct behöver minska med 75% i syd- västra Sverigc och med 50% i Svealand räknat från 1980 års nivå. Kväve- nedfallet behöver minska med 50% i södra och västra Götaland. Bak- grundshaltcrna av ozon bör minska med lO—30% och de episodvis höga halterna med 50 % i södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga natunyperna.

I det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot luftföroreningar och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan åren 1980 och 1995. Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslu- tet år 1985 minska med 30 % mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988 uttalat. med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition. att svavelutsläppen bör minska med 80 % mellan åren l980 och 2000. samt att möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 50% mellan åren 1980 och 2000 bör utredas.

Regeringen gör den bedömningen att de beslut som redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska svavelutsläppen med 65 % till år 1995, räknat från 1980 års nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår kommer utsläppen att kunna minska med 80 % till år 2000.

Utvecklingen vad gäller kväveoxider är mer problematisk. framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som beräknades år 1985 då målet lades fast. Nya bedömningar visar att utsläppen från sjöfart och arbetsfordon är betydligt större än vad som tidigare varit känt. En minsk- ning av utsläppen med 30% till år 1995 är därför en större utmaning än vad som stod klart när detta mål formulerades. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram för att nå målet. För att minska nedfallet till sådana nivåer

att människor och naturen inte skadas kommer Sverige att arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma åtgärder inom EFTA och EG. Endast därigenom kan nedfallen i Sverige bringas ned under de kritiska nivåerna.

Regeringen anser att det av riksdagen tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör vara vägledande för det fortsatta arbetet. Det finns tekniska möjligheter att kraftigt minska trafikens bidrag till försurning och övergödning till år 2010. De åtgärder som anges i denna proposition innebär att förutsättningama skapas för en sådan utveckling. Regelsyste- men inom luft- och sjöfarten är internationellt förankrade och kräver samfällda åtaganden med andra länder. Även för arbetsfordon krävs ett internationellt arbete för att skärpa kraven. Angivande av ett mål för år 2000 bör därför enligt regeringens uppfattning anstå till dess att en minsk— ning med 30 % har säkrats. och acceptans har kunnat nås i de internatio- nella förhandlingarna.

Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att minska utsläppen av ammoniak. Målsättningen för det fortsatta arbetet är att ammoniakutsläp- pen i södra Sverige minskas med 25 % till år 1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet utreds.

Regeringen föreslår vidare ett nytt delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Dessa bör minska med 50% till år 2000. räknat från 1988 års nivå. Redan beslutade avgaskrav för fordon innebär ett betydan- de steg för att uppnå detta mål. Regeringen kommer i det följande att redovisa åtgärder för att begränsa användningen av lösningsmedel.

En stor del av nedfallet av svavel och kväve i Sverige kommer från utländska källor. Vidare sprids utsläpp från Sverige till andra länder. En strategi för att minska försurning och kvävemättnad måste därför förena utsläppsbegränsningar i Sverige med internationellt arbete för minskade utsläpp.

En rad åtgärder redovisas senare i denna proposition för att ytterligare minska svavelutsläppen. framför allt från industriprocesser och energian- läggningar och i bränslen. Regeringen bedömer att dessa åtgärder tillsam- ' mans leder till att de totala svenska svavelutsläppen minskar med mer än 80% fram till år 2000. räknat från 1980 års nivå.

En effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen innebär ytterligare åtgärder inom trafiksektorn. Vidare behöver utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora förbränningsanläggningar. Regeringen redovisar sådana åtgärder i de följande avsnitten.

Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen nu föreslår beräknas ledatill en minskningav kväveoxidutsläppen med omkring 30% till år 1998.

Ammoniak sprids kortare sträckor än svavel och kväveoxider. Åtgärder i Sverige får därför relativt sett större betydelse för att minska nedfallet i vån land än åtgärder mot utsläpp av svavel och kväveoxider.

För att hälso- och miljöeffekter av höga ozonhalter vid markytan skall begränsas behöver utsläppen av flyktiga organiska änmen minst halveras i stora delar av Europa. Trafiken står för över 40% av utsläppen. De åtgärder som regeringen i det följande föreslår för trafiksektom medför tillsammans med tidigare beslut om avgaskrav att utsläppen från denna sektor minskar med 70% till år 2000. Användningen av vissa lösningsme-

del inom industrin och i varor och produkter bör också begränsas kraftigt. Tillsammans beräknas dessa åtgärder vara tillräckliga för att nå målet att halvera utsläppen av flyktiga organiska ämnen till år 2000. räknat från 1988 års nivå.

Regeringen anser att användningen av hälsofarliga organiska lösnings- medel skall upphöra före den I januari år 19.95. En avveckling av de klorerade lösningsmedel som används i större utsträckning genomförs därför. i första hand genom europeiskt samarbete.

Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön genom kalkning. som ett försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid. Försöksvcrksamheten med skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling fullföljs. Regeringen föreslår senare i denna proposition att kalkningspro- grammet byggs ut kraftigt.

Enligt regeringens uppfattning behöver utsläppen av de gränsöverskridan- de luftföroreningarna begränsas kraftigt i hela norra Europa. Internatio- nellt samarbete är därför nödvändigt. Det internationella arbetet bedrivs formellt i det europeiska samarbetet inom ramen för 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för Gene- vekonventionen från år 1979 finns bindande protokoll om minskning av svavel- och kväveutsläpp. som Sverige godkänt. Svavelprotokollet från år 1985 innebär att utsläppen av svavel skall minska med 30% mellan åren 1980 och 1993. Kväveprotokollet från år 1988 innebär att utsläppen av kväveoxider skall stabiliseras på 1987 års nivå senast år 1994. Ett stort antal västeuropeiska länder. däribland Sverige. har gjort betydligt mer långtgående åtaganden. Sverige har tillsammans med elva andra länder i ' en särskild deklaration, som antogs i anslutning till konventionens möte i Sofia år 1988. utfäst sig att minska utsläppen av kväveoxider med i storleksordningen 30% till år 1998 med valfritt basår l980—1985. Arbetet inom konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringama måste baseras på kritiska belast- ningsgränser till skillnad från tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper av länder. Kraven kan därmed skilja mellan Nord- och Sydeuropa.

Svavelnedfallet i såväl södra Sverige som på kontinenten kan därigenom nå ned under de kritiska belastningsgränserna. Överslagsberäkningar visar att utsläppsnivåerna per capita motsvarande de som beräknas uppnås i Tysklands västra delar skulle vara tillräckliga för att nå detta mål. De mest långtgående minskningarna skulle krävas i östra delen av Tyskland och Polen. Dessa minskningar beräknas till stor del komma till stånd som följd av en ekonomisk förändring och avskaffade subventioner på inhemskt kol.

I Västeuropa är det främst Storbritannien som kommer att få vidta mer långtgående åtgärder än de som hittills planerats för att nå ned till de kritiska belastningsgränserna.

Regeringen avser att verka för att ett nytt avtal mellan de europeiska länderna om begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993. Sverige skall också verka för att ett avtal om flyktiga organiska ämnen undertecknas snarast.

För att begränsa kvävenedfallet behövs skärpta bilavgaskrav i hela Euro- pa. Regeringen avser att fortsätta att arbeta för att få till stånd överens- kommelser om detta. Sverige skall verka för att krav motsvarande de krav som införs federalt i USA för lätta och tunga fordon omkring år 1994 införs i EG och EFTA senast år l996. Krav på utsläppsgränser. motsvara- de vad som kan erhållas genom katalytisk avgasrening. behöver införas i Östeuropa. Åtgärder vad gäller traktorer och dieseldriven järnväg behöver vidtas i hela Europa före år 2000. Inom ramen för internationella avtal bör åtgärder inom flyg- och sjöfarten också vidtas.

”f*n-".'" .. ___-___... ___-e __... v 4.6-"_a . anyaw

Regeringens forslag Som riktlinjer forvdet forsatta arbetet "g'äll'er att. ** luftkvaliteten f ' bättras '__så__. " _**de' återståend' riskerna för 'man'n "

undaii 'js'. _De'n Värdefulla kulturmiljon -'

JJ*'5.

atorte'ma ”för; att ""de lång51ktiga halsoeffektema s__:k"a'l'l '_vara __på'_ _na'...'

-"- naturvårdsverkets nuvarande l'lktlmje'

& . .. .. .. ..' .... &.”

De luftföroreningar som bidrar till globala och regionala miljöproblem härstammar huvudsakligen från trafiken, industriprocesser och energian- läggningar. Genom att miljöstörande verksamhet har koncentrerats till tätorterna uppstår dessutom i vissa fall lokala problem på grund av luftför- oreningar.

De svenska tätorterna har i ett internationellt perspektiv en god miljö. Viktiga utsläpp med hälsoskadliga effekter har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet. bl. a. sot och svaveldioxid.

v.

Arbetet med att minska utsläppen från stora fasta källor som encrgipro- Prop. 1990/91:90 duktion och industriell verksamhet har varit framgångsrikt. Införande av fjärrvärme och elvärme har härvid varit av stor betydelse. Detta förhållan- de. i kombination med att transporterna ökar. innebär att trafiken har blivit den största kvarvarande källan till föroreningar i tätorterna. Utsläp- pen per bil av framför allt kväveoxider och kolväten från personbilar har dock minskat kraftigt under de senaste åren som ett resultat av att stränga avgaskrav har införts.

Regeringens bedömning är att hittills beslutade åtgärder kommer att leda till att halterna av svaveldioxid. kväveoxider och koloxid i tätorterna kommer att minska ytterligare. Sothalterna är jämfört med riktvärdena låga i svenska tätorter. men bör minskas ytterligare med hänsyn till cancer- risken.

Många människor i tätorter och då främst i storstadsområdena är utsat- ta för luftförorcningshaltcr som är högre än vad som kan betraktas som god miljö. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet för vissa förore- ningar överskrids vid trafikerade gator i tätorter där ett stort antal männi- skor bor och vistas. Riktvärdet för kväveoxider överskrids också för hela stadsdelari t. ex. Göteborg och Sundsvall.

Den allvarligaste hälsorisken av luftföroreningar i tätorter är enligt nuvarande bedömningar den förhöjda cancerrisken. Naturvårdsverkets forskning om tätortsmiljön har bl.a. givit som resultat att i storleksord- ningen 1000 cancerfall per år bedöms uppkomma på grund av luftförore- ningar. '

Allergi och annan överkänslighet har ökat hos befolkningen de senaste årtiondena. Orsaken är oklar men olika miljöfaktorer har sannolikt bety- delse. Luftföroreningar är en av dessa miljöfaktorer.

Buller från olika källor kan störa arbete. sömn och vila och även' ge upphov till psykosomatiska besvär. Medicinska undersökningar visar att buller bl.a. kan påverka hjärtat och kärlsystemet. Trafiken star för den helt övervägande delen av bullerstörningama i tätorter.

Föroreningarna leder också till snabbare nedbrytning av många materi- al. som i sin tur leder till korrosion och andra skador på byggnader och anläggningar. Det innebär att kulturminnen och kulturföremål av sten. metall och glas hotas av förstörelse. Som exempel kan nämnas att flera av portalerna till våra medeltida kyrkor. liksom huvuddelen av utsmyckning- en till slott och privathus. under 1600-talet skulpterades i Gotlandssand- sten. Denna kalkhundna sandstenstyp är känsligare än de flesta bergarter för kemiska angrepp. Trots att halten svaveldioxid i svensk tätortsluft minskat kraftigt under l980-talet är läget allvarligt i många tätorter.

Utbyggnaden av tätorterna kan i vissa fall medföra att det blir svårare för människor att nå olika rekreationsområden. God fysisk planering behövs därför för utbyggnad av bostäder. serviceanläggningar och trans- portanordningar. samtidigt som värdefulla kulturmiljöer kan bevaras. Tillgången till parker. större sammanhängande grönområden och gröna korridorer mellan olika områden säkerställs också därigenom.

Större områden i närheten av tätorter med möjlighet till ostördhet. även i fråga om bullerstörningar. och höga naturkvalitctcr skall så långt som 3 IJ

möjligt ges ett långsiktigt skydd i den kommunala och regionala planeringen.

Omsorgen om bebyggelsens estetiska, historiska och funktionella kvali- teter bör vara vägledande i den kommunala planeringen. Genom att förena dessa planeringens mer traditionella uppgifter med de nya och hårdare kraven på rena system kan en god livsmiljö skapas i våra tätorter.

De övergripande miljömålen för tätorterna är att skydda befolkningen mot skadliga hälsoeffekter på grund av t. ex. luftföroreningar och buller och att forma en god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö för alla människor. Den värdefulla kulturmiljön skall så långt som möjligt bevaras. Avfall skall kunna tas om hand på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

Regeringen anser att naturvårdsverkets riktlinjer för luftkvalitet efter sekelskiftet skall uppnås i alla tätorter. Som riktlinjer för det fortsatta arbetet bör gälla att utsläppen av cancerframkallandc ämnen som ett första steg halveras.

Kommunerna har ett stort ansvar för den lokala miljön. Naturvårdsver— kets riktlinjer för acceptabel luftkvalitet är ett viktigt planeringsinstrument som redan'används. Tätorterna bör enligt regeringens uppfattning i framti— den planeras allt tydligare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god plane- ring kan bl. a. behovet av transporter minska. Industrier som kan påverka människors hälsa lokaliseras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till områden där människor bor och vistas. Områden för friluftsliv och rekrea- tion bör avsättas i tillräcklig omfattning. Den kommunala samhällsplane- ringen enligt bl.a. plan- och bygglagen har en grundläggande betydelse för vilken miljö som kan uppnås i tätorterna. Ökad fjärrvärmebaserad upp- värmning är ett effektivt sätt att minska halterna av svaveldioxid i tätorts- luften och har redan gett goda resultat.

Vägtrafiken har Ökat kraftigt de senaste 10—20 åren. Skärpta avgaskrav och införandet av blyfri bensin innebär stora förbättringar inom vägtrafi- ken. Ett ökat trafikarbete kan motverka den förväntade miljöeffekten. Regeringen har därför tillsatt särskilda förhandlare för Stockholm, Göte- borg och Malmö för att få till stånd lösningar på trafikens miljö- och framkomlighetsproblem i dessa områden. Förhandlarna har presenterat förslag till överenskommelser med åtgärder som rör trafiksystemet och lokal trafikplanering. Förslagen behandlas i propositionen om näringspoli- tik för till'växt. För att överenskommelserna skall få full effekt skall de följas upp med skärpta krav på fordon och bränslen. Regeringen föreslår därför att kraven på fordon och bränslen skall skärpas ytterligare i ett brett europeiskt samarbete, dels generellt, dels speciellt för tätonstrafik.

Regeringen föreslår att miljöklassindelningen av motorbrännolja ändras så att miljövänligare bränslen ytterligare stimuleras. Renare bränslen har störst betydelse i tätorterna. Ekonomiska styrmedel kommer också att införas för att ytterligare stimulera utvecklingen av ren teknik och renare fordon.

Buller är i första hand ett problem i bostadsområden där bullerstörning- ar från olika verksamheter har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder

vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är därför ofta kostnadseffektiva, men har nackdelarna att de får full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret från fordonen tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso— och miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen för befintliga resurser. Myndighetema bör ha ett utökat sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebyg- ga och minimera bullerstörningar.

Partikelhalten i luften har minskat under senare år, men är fortfarande relativt hög i tätorter. De mätningar som finns visar att förekommande halter ligger i nivå med föreslagna riktvärden. Eftersom partiklar är bärare av cancerframkallande ämnen och kan framkalla allergier är det väsentligt att ytterligare minska halterna i tätortsluft. Regeringen anser därför att som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att utsläppen i ett första skede skall halveras till år 2005. .

De åtgärder som regeringen nu föreslår för att förbättra tätortsmiljön kommer att få full effekt i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet. Vägtrafiken kommer att ha ett avgörande inflytande på luftkvaliteten i tätorter under de kommande 10—20 åren. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet (koloxid, kväveoxid. sot och partiklar) kommer sannolikt att kunna uppnås efter sekelskiftet genom de åtgärder som nu föreslås.

En kraftig minskning av partikelutsläppen är svårast att genomföra. Med ytterligare skärpta krav på såväl avgasrening som dieselbränsle kan dock en sådan reduktion nås. Ytterligare åtgärder är möjliga genom sam- hällsplanering, utbyggnad av kollektivtrafik och förbättrad trafikplane-

ring.

Avfallshanteringcn är ett särskilt problem i tätorterna. Genom de åtgär- der som regeringen tidigare har vidtagit har ett inventerings- och plane- ringsarbete påbörjats på kommunal nivå. inte bara för hushållsavfall utan för alla typer av avfall. Målet är att senare utvidga det kommunala ansva- ret. Ytterligarc åtgärder krävs i kommunerna, framför allt för separering och insamling av olika slags avfall samt för återvinning och annat lämpligt omhändertagande av avfallet.

Ökad återanvändning och återvinning krävs för att uppnå en bättre resurshushållning och för att minska avfallsmängderna. Avfallet innehåller också i vissa fall gifter som kan läcka ut i naturen med risk för allvarliga störningar i miljön som följd. Avfallsdeponeringen innebär dessutom i sig ett volymmässigt och estetiskt problem i landskapet och skapar ofta kon- flikter vid markanvändningen, främst kring tätorterna.

Tätorternas vattenmiljö har förbättrats under de senaste årtiondena. Så gott som alla städer i Sverige som ligger i närheten av sjöar och vattendrag eller vid kuster kan erbjuda friluftsbad av god eller mycket god kvalitet. Ytterligare krav på rening av avloppsvatten kan behövas i vissa områden.

Prop. 1990/91: 90

Sverige är ett från många synpunkter rikt land, med bl. a. stora tillgångar på naturresurser. Skogen är en del av vår kultur och ger naturupplevelser som är betydelsefulla för en stor del av det svenska folket. Den formar landskapet genom att uppta hälften av Sveriges areal. Jordbruket står för produktionen av huvuddelen av våra livsmedel och bidrar till att göra kultur- och naturlandskapet varierat.

Landets välfärd är i hög grad beroende av de naturresurser som är knutna till marken, vattenkraften och den fysiska miljön i övrigt i form av t.ex. jordbruksmark. sjöar och vattendrag. Dessa resurser kan dessutom vara av intresse för turism. rekreation och kulturmiljövård. Ett mångsidigt utnyttjande av dessa resurser skall så långt som möjligt eftersträvas. Be- stämmelser om hur avvägningar skall göras mellan bevarande- och exploa- teringsintressen finns i naturresurslagen.

En av de viktigaste naturresurserna är skogen, som utgör basen för en stor del av industriproduktionen och för vår export. Skogens långsiktiga produktionsförmåga hotas dock av försurning och övergödning. Skogs- och jordbruksproduktionen påverkar i sin tur ekosystemen i sjöar och vattendrag, t. ex. genom läckage av näringsämnen.

En internationellt antagen målsättning för hushållningen med världens naturresurser och naturvården är att bevara den biologiska mångfalden. bevara genetisk variation och att möjliggöra ett långsiktigt nyttjande av arter och ekosystem. Denna strategi har formulerats gemensamt av lnter- nationella naturvårdsunionen, F Ns miljöprogram och Världsnaturfonden.

Sambanden mellan naturvårdsarbetet och miljöskyddsarbetet har blivit

allt tydligare under dc.senaste åren i takt med att nya kunskaper har erhållits om ekosystemens känslighet för olika slags störningar. Ett stort antal fungerande ekosystem är förutsättningen för den mänskliga överlev- naden på sikt.

Det svenska landskapet är i stor utsträckning en produkt av människans sätt att hantera naturen genom seklerna. Genom odlingslandskapet inför- des en ökad variation i landskapet, vilket också lett till en ökad artrike- dom. De senaste årtiondenas utveckling inom jordbruket i riktning mot storskalighet och intensivare kemikalieanvändning har lett till att denna variation delvis gått förlorad och att små, för den biologiska mångfalden värdefulla livsmiljöer (biotoper) försvunnit. Detta har medfört att många arter nu hotas av utrotning. Denna utveckling bryts genom den nya livsme- delspolitiken.

Ungefär 3 milj. hektar våtmarkeri odlingslandskapet i södra och mellersta Sverige har torrlagts sedan början av 1800-talet. En stor del av de hotade djur- och växtarterna i Sverige är direkt beroende av våtmarker som livs- miljö. Torrläggningen av våtmarker är också en starkt bidragande orsak till läckage av kväve till havsområden och bidrar direkt till att många djur- och växtarters överlevnad är hotad. I vissa landskap har ända upp till 90 % av våtmarkerna torrlagts.

I enlighet med intentionerna i naturresurslagen skall större områden som är relativt opåverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i . miljön bevaras. De outbyggda älvarna åtnjuter särskilt skydd enligt denna lag.

För att garantera markens långsiktiga produktionsförmåga och en bibe- hållen biologisk mångfald krävs både att den externa påverkan från exem- pelvis föroreningar upphör och att miljöansvaret inom skogs- och jord- bruksproduktionen ökar. Metoder som medger en bättre anpassning till de ekologiska systemen samt till geologiska och andra lokala förhållanden måste utvecklas för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. En ökad återföring av näringsämnen och mineraler krävs för att jordbruks- marken inte på sikt skall utarmas. _

Naturvårdsarbetet är en viktig uppgift för alla samhällssektorer för att uppnå en bättre anpassning till de ekologiSka systemen. Omsorgen om landskapet och den biologiska mångfalden är inte bara en fråga om land- skapets skönhet eller kulturhistoriska värden utan även en faktor av bety- delse för bl. a. de areella näringarnas egna långsiktiga produktionsmål. Ett intensivt arbete har inletts för att åstadkomma en sådan utveckling. Som exempel kan nämnas de omfattande utbildningsinsatser som görs inom skogsbruket för att öka kunskaperna om de ekologiska sambanden och om natur- och kulturvärden i skogsbruket.

Naturvårdsarbetet i landskapet har ett nära samband med kultur- miljövården. Från bl.a. kostnadssynpunkt är det angeläget att insatserna för natur- och kulturmiljövård samordnas.

Tillgången till rent vatten har i Sverige hittills inte begränsats i någon avgörande omfattning av miljöstömingar. Sverige har, med några få un- dantag, inga stora sammanhängande grundvattenmagasin. Magasinen är

ofta små, beroende på de geologiska förutsättningarna. Föroreningar får därför ofta en ganska begränsad utbredning.

Av Sveriges befolkning är ca 15 % beroende av enskild vattenförsörjning med vatten som ibland är av sämre kvalitet än kommunalt tillhandahållet vatten. Grundvattnet har generellt sett god kvalitet men problem har på senare år uppmärksammats till följd av bl.a. försurningen. .

I vissa områden tränger saltvatten in i brunnsvattnet. Detta förekommer främst i bergborrade brunnar i kustområden. Orsaken är bl. a. att vattenut- vinningen bedrivs på ett felaktigt sätt t. ex. genom för stora vattenuttag och felaktig lokalisering av brunnar.

Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens förslag i 1988 års miljöpolitiska proposition om målen för det fortsatta naturvårdsarbe- tet. Enligt dessa bör representativa områden av alla förekommande natur- typer säkerställas, skyddet av naturtyper. såsom urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap prioriteras samt mark för friluftsliv säkerställas, särskilt runt våra tätorter.

Ett samlat handlingSprogram för hotade arter har utarbetats av na- turvårdsverket. I dag är totalt 121 ryggradsdjur hotade eller särskilt hän- synskrävande, jämfört med 105 år 1980. 38 av landets 475 arter av rygg- radsdjur och 284 av ca 2000 arter av blom- och ormbunksväxter knutna till odlingslandskapet är hotade.

Under treårsperioden l988— l990 har betydande arealer särskilt skyddsvärda naturtyper, framför allt urskogar, säkerställts. Sammanlagt 75% av den areal urskog av högsta klass som finns kvar i Sverige är eller kommer inom kort att vara skyddad med stöd av naturvårdslagen eller på annat sätt.

Totalt är ca l00000 hektar produktiv skogsmark skyddad nedanför skogsodlingsgränsen samt ytterligare ca 530000 hektar fjällnära produktiv skog. Dessutom är ytterligare minst 250000 hektar fjällnära skog av sådan karaktär att de inte kan få avverka's på grund av mycket stora föryngrings- problem. '

Arbetet med att hushålla med våra naturresurser måste bedrivas på flera olika nivåer. Den fysiska planeringen utgör ett centralt instrument för att påverka den långsiktiga anVändningen av mark och vatten. Införande av miljökonsekvensbeskrivningar, som regeringen föreslår i denna proposi- tion, kommer bl. a. att förbättra förutsättningama för naturvården och den -

allmänna naturresurshushållningen.

En varaktigt hållbar utveckling förutsätter att myndigheter och företag som är verksamma inom alla samhällssektorer ansvarar för och bekostar det nödvändiga miljövårdsarbetet som en naturlig del av verksamheten. Regeringen avser att förstärka sektorsmyndighetemas ansvar på dessa områden. Ett gemensamt mål bör i enlighet med intentionerna i naturre- surslagen vara att slå vakt om den biologiska mångfalden och nyttja naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt.

För att uppnå målsättningarna i naturvårdsarbetet krävs bl. a. att målen

konkretiseras för att säkra de hotade och sårbara arternas fortlevnad i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket är som central miljömyndighet ansvarig för att sådana mål utarbetas. Sektorsmyndighe- terna för jordbruk, skogsbruk och fiske är ansvariga för att utarbeta sek- torsvisa delmål och genomföra åtgärder.

Odlingslandskapet skall nyttjas och hävdas så att en rik variation i naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas. Den nya livsmedelspolitiken med avreglering och stärkt stöd för bl. a. naturvårdens behov har som mål bl.a. att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap och att bevara en biologisk mångfald.

Regeringen anser att bidrag till landskapsvård är ett ändamålsenligt medel som medverkar till att bevara de för samhället kollektiva värden som är förknippade med odlingslandskapet.

För områden i odlingslandskapet med särskilda natur- och kulturvärden som hotas av en förändrad markanvändning inom jord- och skogsbruket skall framför allt det ovan redovisade bidragssystemet användas. I enlighet med naturresurslagens intentioner bör även lokala värden som kommer till uttryck i de kommunala översiktsplanerna tillvaratas genom ett kom- munalt engagemang.

Den parlamentariska kommittén för utvärdering och översyn av skogs- politiken har nyligen inlett sitt arbete och skall enligt sina direktiv lägga stor vikt vid miljöfrågorna. Det ingår således i kommitténs uppgifter att formulera ett miljömål för skogsbruket.

Inom fiskets område är målsättningen att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturliga reproducerande bestånd. Av de vattenlevande organismer i vårt land som kräver särskilda åtgärder för sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.

Täktverksamhet och gruvbrytning kan innebära stora belastningar på miljön och förstöra livsmiljöer för djur och växter. Tillgången till täktma- tcrial, såsom sorterat naturgrus och torv liksom tillgången på mineral är begränsad. Ändliga naturresurser skall utnyttjas försiktigt så att även fram- tida generationer får tillgång till råvaror. Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet. Grushushållningsplaner upprättas för områden med materialförsörjnings- problem eller markanvändningskonflikter. I sådana områden inriktas ma- terialförsörjningen i_första hand mot bergtäkter och andra alternativa material till naturgrus.

I det arbete som pågår inom naturvårdsverket för att skydda hotade arter och naturtyper ingår bl.a. att förbättra kunskapsunderlaget genom inventeringar av olika naturtyper. investeringar i olika skyddsvärda områ- den samt vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.

Det är regeringens uppfattning att arbetet med att kartlägga hotade arter måste fortsätta och inventeringar av vissa värdefulla biotoper fullföljas. Kartläggningen skall utgöra underlag för att därefter bedöma behovet att säkerställa ytterligare områden med stöd av naturvårdslagen.

Regeringen föreslår i denna proposition att naturvårdslagen skärps med

bl.a. nya skyddsbestämmelser för vissa värdefulla småbiotoper och skärp- ta regler för markavvattning. Dessa regler kommer att utgöra en viktig del i det fortsatta naturvårdsarbetet.

De huvudsakliga insatserna i arbetet med att säkerställa skyddsvärda naturområden skall för den närmaste treårsperioden avse skogsområden, våtmarker och vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket redovisar att yt- terligare drygt l00 000 hektar skogsbiotoper med särskilt höga värden bör skyddas. Därigenom kommer även betydande delar av de särskilt skydd- svärda våtmarksbiotoperna att skyddas. Med anledning av ökade kostnader för vård och förvaltning av naturreservat m.m. samt behov av förstärkta insatser i arbetet med hotade arter föreslår regeringen att resurserna för- stärks med 26 resp. 4 milj. kr. för nästa budgetår.

Mark- och vattenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekolo- giskt särskilt känsliga områden skall så långt som möjligt undantas från exploatering. Behovet av obebyggda områden för såväl människors som djurs och växters behov skall tillgodoses vid bl.a. tillämpningen av de lagar som är anknutna till naturresurslagen.

Regeringen utgår från att kommunerna utnyttjar möjligheten enligt plan- och bygglagen att göra översiktsplanen till ett strategiskt instrument för en kommunal utveckling som är förenlig med kraven på en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna. Länsstyrelserna har en uppgift att bevaka att regionalt viktiga naturvärden beaktas i kommunala översiktsplaner.

Den snabba utvecklingen av genteknik ökar behovet av samhällelig insyn, prövning och kontroll. En ingående analys av de ekologiska riskerna krävs i samband med att genetiskt förändrade organismer släpps fria i omgivningen. Kunskaperna om dessa risker är i dag mycket begränsade. Det är en grannlaga uppgift att formulera en etiskt godtagbar balans mellan ekologin och olika gentekniska tillämpningar inom exempelvis jordbruket och industrin. Regeringen tillsatte våren l990 en parlamenta- ri5k beredning för frågor rörande användning av gentekniken. Översynen omfattar bl.a. kunskapsläget beträffande de ekologiska risker som är för- bundna med ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer, vilka etiska principer som skall gälla vid användning 'av genteknik och hur anmälningsplikt och prövning av sådan verksamhet skall organiseras.

Sedan den I april 1990 gäller att den som odlar gentekniskt förändrade växter i växthus eller utomhus skall ha tillstånd till verksamheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får innebära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfalden.

Sverige skall genom ett kraftfullt internationellt agerande verka för att den internationella målsättningen för naturvård och hushållning med naturre- surser uppfylls.

Ett intensifierat samarbete med de nordiska länderna inleds med syfte att arbeta fram ett nordiskt aktionsprogram för naturvård och hushållning

med naturresurser. Överenskommelser skall om möjligt ingås om arbets- fördelning mellan de nordiska länderna för att effektivisera arbetet.

Vidare skall samarbetet med Öst- och Centraleuropa inriktas mot att förhindra att den förväntade moderniseringen inom de areella näringarna ställer alltför höga krav på naturresursanvändningen eller sker på bekost- nad av de stora naturvärden som är knutna till t. ex. våtmarker, sjöar och vattendrag, skogar eller det äldre kulturlandskapet i dessa länder. Samar- betet skall också medverka till att miljöanpassad teknik överförs.

Den europeiska naturskyddskonventionen (Bernkonventionen) syftar till att skydda europeiska arter av vilda djur och växter och deras levnads- områden. Särskild vikt läggs vid skyddet av arter som är hotade och sårbara. Konventionen om flyttande vilda djur (Bonnkonventionen) har som övergripande syfte att skydda de arter som regelbundet korsar natio- nella gränser. Konventionen om skydd av våtmarker av internationell betydelse (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker globalt, särskilt som levnadsområden för vattenlevande fåglar. Washington- konventionen reglerar den internationella handeln med utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan staterna. Uppbyggnaden av en svensk artdatabank är en viktig förutsättning för våra internationella åtaganden.

I förberedelserna inför FN-konferensen för miljö och utveckling, som kommer att hållas under år 1992, behandlas den övergripande frågan om bevarande av den biologiska mångfalden. Syftet med FN-arbetet i denna del är att nå legalt bindande globala överenskommelser om den biologiska mångfalden. Sverige deltar aktivt i detta arbete som ett led i att uppfylla målsättningen för det internationella naturvårdsarbetet.

Prop. 1990/91: 90

Tidigt uppmärksammade miljöproblem i svenska sjöar och vattendrag var igenväxning, syrebrist och fiskdöd. orsakade av utsläpp av i första hand syreförbrukande ämnen och närsalter från industrier och samhällen. Ge- nom den stora satsningen på reningsverk för kommunala och industriella avloppsvatten och miljöanpassad processteknik har påtagliga förbättringar uppnåtts. Problem med övergödning av sjöar är i dag begränsade till vattensystem med stora tätbebyggda områden och en stor andel jordbruks- mark. Det är emellertid ofta i sådana områden som det finns vattentäkter och rekreationsområden som kan drabbas. Av störst betydelse för över- gödningen i sjöarna är fosfor. Kväve kan vara ett problem i vissa delar av Sydsverige, där nedfallet av kväveföreningar är omfattande samtidigt som avrinningen är stor från jord- och skogsbruksmark. Också transporter av humusämnen, slam och erosion utgör problem.

Grundvattnet påverkas också av föroreningar. Detta medför att möjlig- heten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten försämras. Kväveläckage från jordbruket kan ge upphov till förhöjda nitrathalter i grundvattnet i vissa jordbruksbygder, särskilt de med lätta jordar. På grund av den stora tidsfördröjning som sker innan vissa bekämpningsmedel når ner till grundvattnet, väntas sådana medel i grundvatten bli ett problem som kan öka. Ytterligare hot mot god eller bibehållen grundvattenkvalitet är t.ex. föroreningar från avfallsdeponier. förorenad mark och grustäkter samt

läckage från avloppsledningar, oljecisterner under mark, flygplatser samt förorenat dagvatten från tätorter.

Övergödningen i marin miljö har lett till en rad effekter som mass- utveckling av alger, syrebrist, utslagning av bottenfaunan, förekomst av giftalger och förstörda fiskodlingar. Detta har varit vanligt förekommande i lokala områden, t.ex. Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten. Särskilt allvarlig var situationen år 1988, när omfattande algblomning förekom, framför allt i Västerhavet.

Förhållandena längs Östersjökusten i de baltiska länderna, Polen och östra Tyskland är särskilt allvarliga. Tecken på övergödning finns också i de öppna havsområdena i Östersjön och Kattegatt. Utsläppen av kväve och fosfor är den dominerande orsaken till övergödning. Bakgrundshalten är 5 — 10 gånger högre än vid seklets början. För att återställa den ekologi- ska balansen i Östersjön måste den totala kvävebelastningen minska ytter- ligare, kanske med 60—70 %.

Svåmedbrytbara, naturfrämmande ämnen, t.ex. DDT och PCB före- kommer i större eller mindre grad i alla vattenmiljöer. Förekomsten i levande organismer har minskat sedan användningen förbjöds. En förhöjd nivå kan dock fortfarande konstateras i svenska vatten. Kunskapen om den totala spridningen av organiska miljögifter och deras effekter är ännu begränsad. Utsläppen av stabila organiska miljögifter måste på sikt upphö- ra helt.

Värdefulla natur- och rekreationsområden kan skadas för lång tid vid tillfällen med akut förorening av olja. Förmågan att bekämpa stora mäng- der olja har successivt förbättrats, bl.a. genom ett nära samarbete med övriga länder omkring Östersjön och Nordsjön. En fortsatt utveckling av metoder för bekämpning av olja under svåra förhållanden och av system för en effektiv flygövervakning pågår. Bl.a. flygövervakning har redan medfört att de avsiktliga oljeutsläppen till havs har minskat betydligt i hela Nordeuropa.

De diffusa, kontinuerliga utsläppen tillför dock haven avsevärt större mängder olja och andra kolväten. Effekterna av sådana utsläpp är av en mer kronisk karaktär och uppstår först efter en långvarig påverkan och kan därigenom vara svåra att upptäcka. Den absolut största tillförseln till haven av olja och andra kolväten sker via floder och luftföroreningar. Exempel på stora punktkällor är bensinstationer, dagvattenledningar, kommunala reningsverk, fartyg och oljeborrplattformar. Även raffinaderi- er och annan industri tillför havet olja.

Utsläppen av näringsämnen och metaller har ökat sedan början av seklet till för bara ett par årtionden sedan. Metallutsläppen har därefter minskat kraftigt under senare år. Sedan mitten av 1900-talet har vi haft samma utveckling för stabila organiska ämnen.

Sverige med omgivande hav tillförs också föroreningar från andra län- der. Dessa föroreningar kan med hjälp av atmosfären eller havsströmmar- na transporteras långa sträckor. Tillförseln från andra länder är i allmän- het betydligt störrc än den från Sverige.

Regeringen har i 1988 års miljöpolitiska proposition angivit inriktning- en för åtgärder mot havsföroreningar. Riksdagen lämnade redovisningen

utan erinran. I första hand skall åtgärder vidtas för att begränsa övergöd- ningen samt upplagringen av svårnedbrytbara organiska ämnen, framför- allt klorerade sådana från skogsindustrin. Som mål lades fast att dels skall utsläppen av närsalter halveras i de mest påverkade områdena mellan åren l985 och 1995. dels skall utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt upphöra. För skogsindustrin, som är den dominerande källan för utsläpp av klorerade organiska ämnen, angavs att åtgärder skall påbörjas före 1992 års utgång för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen med 60— 70 %. Dessutom angavs att utsläppen av metaller, i första hand kvick- silver och kadmium, skall halveras mellan åren 1985 och 1995.

Av den totala kvävebelastningen på haven från Sverige kommer ungefär hälften från naturlig avrinning från marken och hälften från mänsklig verksamhet.

Jordbruket är en stor källa för närsaltsutsläpp. Åtgärder har vidtagits för att begränsa närsaltläckage från framför allt djurhållning och gödselsprid- ning.

Enligt regeringens proposition år l988 om vissa miljöförbättrande åtgär- der i jordbruket, som riksdagen lämnade utan erinran. är målet att kväve- läckage till haven skall halveras före sekelskiftet i vissa områden. Närsalt- läckaget från mark är fortfarande betydande. De kommunala reningsver- ken är en annan källa till närsaltutsläpp. Kvävereduktion med upp till 50 % håller på att införas vid sådana reningsverk, som är lokaliserade vid särskilt påverkade kustavsnitt.

En stor del av det kväve som tillförs haven kommer via atmosfären. I södra Sverige har en övervägande del av kvävenedfallet sitt ursprung i jordbruket, genom att ammoniak avges vid hantering och lagring av stall- gödsel. Av den totala depositionen av kväve i Sverige kommer ca 60 % från kväveoxider och ca 40 % från ammoniaken från jordbruket. Åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider har således också stor betydelse för att förbättra miljön i havet.

Stränga krav för utsläpp av klorerade organiska ämnen har lagts fast för samtliga fabriker som tillverkar klorblekt sulfatmassa i samband med prövning enligt miljöskyddslagen. Regeringen bedömer att utsläppen där- igenom begränsas till den nivå som beslutats av riksdagen. Med hänsyn till utsläppens miljöeffekter anser regeringen att de nu bör begränsas ytterliga- re genom de åtgärder som redovisas i det följande.

De åtgärder som vidtagits sedan miljöskyddslagens tillkomst för att minska utsläppen av metaller har varit effektiva. Regeringens bedömning är att de av riksdagen antagna riktlinjerna i stort sett kommer att uppnås genom hittills vidtagna åtgärder.

Ytterligare åtgärder måste emellertid vidtas om påverkan av metaller på miljön slutgiltigt skall kunna nedbringas till en acceptabel nivå. De metal- ler som i första hand bör begränsas är kvicksilver och kadmium, som har de allvarligaste hälso— och miljöeffekterna.

Miljömålen för vatten och hav innebär att i havs- och vattenområden skall naturligt förekommande aner kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. För sjöar och vattendrag skall anges kvalitetsmål som grund för åtgärder och framtida planering inom tillrinningsområdet. De utsläpp som i första hand måste begränsas för att uppnå detta är närsalter, stabila organiska ämnen och tungmetaller, i första hand kvicksilver och kad- mium, samt försurande ämnen.

Regeringen föreslår att det mål om halvering av utsläppen av kväve som riksdagen tidigare beslutat om skall omfatta alla utsläpp till haven förorsa- kade av mänsklig verksamhet längs med hela väst- och sydkusten upp till och med Stockholms skärgård. Åtgärder som begränsar utsläppen till Ös- tersjön skall prioriteras.

För att begränsa kvävebelastningen redovisar regeringen i det följande dels åtgärder inom jordbruket, dels åtgärder för att begränsa kväveoxidut- släppen. Mål och strategier för att begränsa kväveoxidutsläppen har be- skrivits tidigare. För jordbruket kommer hittills beslutade åtgärder, till- sammans med den omställning av jordbruket som riksdagen beslutat om, att leda till att kväveläckaget minskar väsentligt. Ytterligare åtgärder kom- mer att redovisas i denna proposition. Våtmarker bidrar också till att dämpa kväveläckaget och skall därför i större utsträckning än tidigare återställas.

Även för de större kustbaserade reningsverken längs södra Sveriges kuster måste ambitionsnivån höjas.

Genom nu aktuella åtgärder bedömer regeringen att de vattenburna utsläppen av kväve till haven som beror på mänsklig verksamhet kan halveras till år 1995.

Genom de åtgärder, som hittills beslutats, beräknas utsläppen av giftiga stabila organiska ämnen att mer än halveras mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen från skogsindustrin kommer att begränsas med 60—70 % under motsvarande period. Regeringen föreslår att ytterligare åtgärder nu vidtas för att begränsa utsläppen. Målet är att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt skall upphöra.

Regeringen gör den bedömningen att utsläppen av tungmetaller måste begränsas ytterligare för att nå för miljön ofarliga nivåer. Regeringen föreslår att kvicksilver, kadmium och bly prioriteras och begränsas med 70% mellan åren l985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller halveras under samma tidsperiod.

Kvicksilver och kadmium är de från hälso- och miljösynpunkt farligaste tungmetallerna. Regeringen anser att all användning, som kan medföra att de sprids till naturen, på sikt skall avvecklas. Särskilda avvecklingsprogram för användning av kvicksilver, kadmium och även bly läggs fast.

De åtgärder som här har redovisats ger, enligt regeringens bedömning, tillsammans med en omprövning av villkoren för miljöfarlig verksamhet, goda möjligheter att uppfylla målen vad gäller metaller.

Åtgärder har vidtagits för att minska riskerna med sjöfart och oljeutvin- ning till havs. Det är angeläget att arbetet fortsätter. Sverige skall i interna-

Prop. 1990/91: 90

tionella förhandlingar verka för att samma miljökrav för transporter och oljeutvinning, som i dag gäller i Östersjön, också tillämpas i Nordsjön. Med utgångspunkt i de övergripande miljömålen har naturvårdsverket formulerat kvalitetsmål för sjöar och vattendrag. Naturvårdverket har också utarbetat bedömningsgrunder för sötvatten för de viktigaste metal- lerna. För att kunna uppnå och bibehålla en god vattenkvalitet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå som en del i länsstyrelsernas beslutsunderlag.

Genom att bryta ner de nationella kvalitetsmålen till regionala och lokala mål för olika vattenavrinningsområden kan ett förebyggande och förbättrande åtgärdsarbete startas. Länsstyrelsernas regionala miljöanaly- ser kommer därvid bl.a. att utgöra viktiga underlag för prioritering av åtgärder och för kommunernas planeringsarbete.

Det övergripande internationella arbetet för att skydda haven i Nordeuro- pa sker inom ramen för ett antal marina konventioner. Helsingforskon- ventionen reglerar skyddet i Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från landbaserade källor i Nordsjön och Nordostatlanten, medan Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall till havs i samma havsområde. Andra konventioner om bl.a. sjöfarten har också betydelse för miljön. Miljöministrama i länderna runt Nordsjön har dess- utom hållit tre särskilda s.k. Nordsjökonferenser och därvid enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen av Nordsjön. Dessutom finns en lång rad överenskommelser om mera avgränsade vat- tenområden, med i många fall stor betydelse för Östersjön och Nordsjön. Som exempel kan nämnas överenskommelser om Rhen, Elbe och Öre- sund.

I september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska regerings- chefema en särskild konferens i Ronneby på regeringschefsnivå. Rege- ringscheferna enades om målet att återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på nationella program. Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitut deltar i detta arbete.

Genom internationella överenskommelser har Sverige även åtagit sig att minska utsläppen av närsalter, stabila organiska ämnen och vissa metaller med ca 50% mellan åren 1985 och 1995.

Vid den tredje Nordsjökonferensen höjdes ambitionsnivån jämfört med överenskommelsen från andra Nordsjökonferensen. De totala utsläppen till Nordsjön av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70 % eller mer mellan åren 1985 och l995. Tillförseln av ytterligare ca 30 ämnen skall halveras under samma period. Till dessa hör klorerade lösningsme- del, metaller och deras föreningar samt tjugotalet olika bekämpningsme- del. Genom de åtgärder som hittills har vidtagits och nu föreslås kommer Sverige enligt regeringens bedömning att kunna leva upp till sina interna- tionella åtaganden.

Det fortsatta internationella arbetet bör inriktas på att genomföra nu beslutade program och att finna effektiva arbetsformer för att följa upp

arbetet. Ett utökat samarbete behövs också för att följa miljötillståndet i havet. Den viktigaste åtgärden blir att effektivt stödja arbetet i Östeuropa för att snarast få till stånd kraftiga utsläppsminskningar i Östersjön.

För närvarande pågår arbete med att revidera såväl Helsingforskonven- tionen som Paris- och Oslokonventionerna. Medlemsländerna överväger för närvarande möjligheten att slå samman Paris- och Oslokonventionerna till en gemensam konvention för Nordsjön och Nordostatlanten.

På inbjudan av FNs sjöfartsorganisation, IMO, hölls i november l990 en internationell konferens i London beträffande åtgärder mot oljeförore- ningar ur ett globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en konventionstext om beredskap för samt insatser och samarbete vid förore- ning genom oljeutsläpp. Regeringen har beslutat att konventionen skall undertecknas. Regeringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkän- ner att Sverige ratificerar konventionen.

Marina miljöfrågor blir en viktig fråga på FNs konferens år 1992 om miljö och utveckling. Det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga havsområden behöver förstärkas på många håll. Frågan om att komplettera de globala konventioner som gäller endast vissa typer av utsläpp med en mer komplett global mekanism kommer därvid att be- handlas.

Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitikcn. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de medel och instrument som används ses över och göras så effektiva som möjligt. Samtidigt skall svens- ka regler anpassas till internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom underlättas det internationella samarbetet.

Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela allt större roll för att undvika framtida miljöproblem. Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningama för att underlätta en ansvarsfull hushåll- ning med naturresurserna.

De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel ?. relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.

De för Sverige svåraste miljöproblemen orsakas direkt eller indirekt av verksamhet i andra länder. Föroreningar transporteras genom luft och vatten över stora områden. Varor och kemiska produkter förs mellan olika länder genom den ökande internationella handeln. Klimatförändringar har betydelse för helajordcn. Andra globala miljöproblem t. ex. ökensprid- ning, avskogning och skydd av världshaven och färskvattentillgångarna har stor betydelse för utvecklingen i många länder. Det internationella samarbetet får därför allt större betydelse.

Prop. 1990/91 : 90

Sverige bör i så stor utsträckning som möjligt utnyttja sådana medel och instrument i miljöpolitiken som underlättar en internationell samordning.

[ takt med att miljöfrågorna fått ökad betydelse har det mellanstatliga samarbetet stärkts. De flesta etablerade mellanstatliga organisationer har numera miljöfrågor på sina arbetsprogram. Ett omfattande nätverk av konventioner och andra överenskommelser har förhandlats fram.

Sverige har tagit initiativet till FNs konferens om miljö och utvecklingi Brasilien ijuni 1992 och har från början arbetat för att konferensen skall behandla miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Regeringen efter- strävar en handlingsinriktad konferens som fastställer konkreta åtgärds- program med precisa mål och tidtabeller samt finansieringsformer. Rege- ringen arbetar för att 1992 års konferens bl.a. skall anta legalt bindande konventioner om skogen, klimatförändringar och biologisk mångfald. Ett syfte med den senare konventionen är att samordna det arbete som sker i andra konventioner på naturvårdens område, t.ex. våtmarker, samt att förstärka det nationella naturvårdsarbetet bland världens länder.

lnom det övergripande målet för utvecklingsbiståndet. nämligen att höja de fattiga folkens levnadsnivå, kompletterar och förstärker miljömå- let de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. U-ländernas miljöproblem är förbundna med grundläggande utvecklingsproblem. Fat- tigdomen är i sig ett av de största miljöhoten i u-länderna. För att tillfreds- ställa behov av livsmedel och bränsle tvingas fattiga människor till en överexploatering av de naturresurser som den framtida utvecklingen är beroende av.

För att kunna hantera den egna miljön och de egna naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt och dessutom vidta åtgärder som bidrar till globala miljöförbättringar är det nödvändigt att u-länderna får ett ökat tekniskt och finansiellt bistånd från i-länderna. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling.

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet på miljöområdet kommer FNs utvecklingsprogram. UNEP. och de internationella finansieringsor- gancn att få betydelsefulla roller. De finansiella institutionernas betydelse bottnar dels i deras omfattande finansiella överföringar, dels i den för- stärkta roll de fått som rådgivare inom miljöområdet.

De pågående förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbets- område, EES, omfattar också miljöfrågorna. lnom EES ram kommer Sve- rige att få nya möjligheter att agera i miljösamarbetet i Västeuropa och därigenom uppnå positiva miljöeffekter. Sverige bör således tillsammans med övriga EFTA-länder och EG så långt som möjligt försöka utarbeta gemensamma planer och lösningar, särskilt på sådana områden som har betydelse för den internationella handeln. Mot bakgrund av Sveriges tidi- gare arbete på miljöområdet är det naturligt att Sverige skall ha en på- drivande roll i detta arbete.

Sverige har ett starkt intresse av miljösamarbete med länder med likar- tad social och ekonomisk utveckling. Arbetet i t.ex. OECDs miljökommit— tc' är i hög grad inriktat på att stödja medlemsländernas miljöpolitik genom erfarenhetsutbyte, påverkan och samordning. Sverige arbetar ak- tivt för att påverka andra länder att öka ansträngningarna i miljöpolitikcn.

En framgång i detta arbete kan leda till att belastningen på den svenska miljön minskar. Ett annat motiv för att påverka andra länder har varit att deras industri inte skall få konkurrensfördelar genom att regeringarna i de länderna ställer mindre kostsamma krav än den svenska regeringen. Sveri- ges ekonomi är mycket utlandsberoende, och konkurrensfrågoma har där— för stor betydelse.

Det nordiska samarbetet har spelat en stor roll i Sveriges internationella miljöarbete. De nordiska länderna driver oftast gemensamma krav i olika internationella organ, vilket medfört en betydande genomslagskraft. Det ökande internationella arbetet innebär att de nordiska länderna i allt större utsträckning bör fördela insatserna mellan sig med utgångspunkt i en gemensam linje. Mot bakgrund av de stora politiska förändringarna i Europa är det även naturligt att det nordiska samarbetet sätts in i ett vidare europeiskt perspektiv.

För att utforma den svenska miljöpolitikcn och delta i det internationel- la miljösamarbetet blir det allt viktigare att noga följa hur miljöfrågorna behandlas i andra länder och i mellanstatliga organisationer. Bl.a. kom- mer två tjänster som miljöattachéer/råd att inrättas.

Det är vidare angeläget att förbättra informationen till utlandet om svensk miljöpolitik. Regeringen kommer därför att utarbeta ett särskilt informationsprogram.

Regeringen föreslår dessutom att 2 milj. kr. avsätts som stöd för ideella organisationers internationella verksamhet.

"";—*'Sammanfaltmng av avsnittet Regeringen föreslår att tt nytt pro-. "

En väl fungerande övervakning av tillståndet i miljön, liksom tillgång till bl. a. geologisk och annan landskapsinformation, är en viktig förutsättning för arbetet med att förbättra miljön. Den bidrar till att ge ett gott besluts- underlag för att lägga fast miljömål och för att ange nödvändiga nivåer på försiktighetsmått och åtgärder, liksom för att följa upp effekterna av dessa. Detta gäller både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Redan i dag bedrivs en omfattande övervakning av miljökvalitet och kontroll av miljösituationen i olika påverkade områden. Ett stort antal myndigheter, institutioner och företag är inblandade. Naturvårdsverket svarar för programmet för övervakning av miljökvalitet, PMK. Program- met har sin tyngdpunkt i övervakning av miljöer utan lokal miljöpåver- kan, Programmet består av delar som är nationellt beslutade och delar som ingår i internationellt samarbete.

Som exempel på övervakningsinsatser av mer specifik karaktär kan nämnas naturvårdsverkets program för uppföljning av kalkningsverksam- heten, Sveriges geologiska undersöknings grundvattennät, lantbruksuni- versitetets ståndortskartering för skog och Skogsstyrelsens uppföljning av skogsskador. Hit hör även observationsnätet hos statens meteorologiska och hydrologiska institut för klimat, hydrologi och oceanografi.

Övervakning av tillståndet i miljön bedrivs på länsnivå huvudsakligen i form av s. k. samordnad recipientkontroll för vatten och regional luftkvali- tetsövervakning. Dessa program bedrivs ofta genom vatten- och luftvårds- förbund där bl. a. myndigheter och industrier är representerade. Framför allt för vattenkontrollen styrs verksamheten i stor utsträckning genom tillämpning av miljöskyddslagens bestämmelser om kontroll av miljöstö- rande verksamheters verkningar i omgivningen. Länsstyrelserna spelar en aktiv roll vid utformningen av programmen och har i flera fall medverkat till en ändamålsenlig miljöövervakning på länsnivå. Många kommuner har efter hand utvecklat egna övervakningsprogram. ] första hand är dessa inriktade på luftkvalitet i tätorter.

Samordningen mellan de olika programmen på nationell, regional och lokal nivå kan förbättras. I dag finns svårigheter att göra de övergripande utvärderingar av utvecklingen i miljön som får en ökande betydelse för ett framgångsrikt miljöarbete. Vidare är de resurser som avsätts för utvärde- ring ofta otillräckliga, samtidigt som stora administrativa insatser krävs för att få till stånd särskilt regionala övervakningsprogram.

Miljöövervakningen är en av grundstenama i det internationella miljöar- betet. Av betydelse i detta sammanhang är bl.a. följande:

olnom ramen för ECEs konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar bedrivs miljöövervakning som avser direkta mätningar av föroreningar i nederbörd och i atmosfären. Verksamheten omfattar också övervakning av skador på skogen, mark- och vattenförändringar samt korrosion och effekter av luftföroreningar på grödor. Sverige deltar aktivt i det löpande programmet och har ett särskilt ansvar för de delar av programmet som syftar till att bedöma effekterna i miljön av de åtgärder som vidtas inom ramen för konventionen. Programmet utgör en del av underlaget vid den förestående revideringen av protokollen om begränsningar av svavel- och kväveutsläpp, eftersom detta arbete kommer att utgå från kritiska belastningsgränser. . Inom ramen för Helsingforskonventionen till skydd av Östersjöområ-

dets marina miljö och Oslo— och Pariskonventionerna till skydd av miljön i Nordostatlanten och Nordsjön inkl. Skagerrak och Kattegatt bedrivs ett omfattande samarbete avseende utformning och genomfö- rande av övervakningsprogram för berörda havsområden. Dessutom görs vissa mätningar av luftföroreningar för att göra det möjligt att beräkna den totala depositionen av luftburna föroreningar i haven. . Inom ramen för Nordsjökonferensen skall bl.a. den vetenskapliga för- ståelsen av miljön i Nordsjön ökas genom forskning och övervakning. Miljöövervakningsprogrammet bedrivs inom en särskild arbetsgrupp som stiftats inom ramen för Oslo- och Pariskonventionerna gemensamt med Internationella havsforskningsrådet. _ . EGs miljöbyrå EEA beräknas under året inleda sin verksamhet. Byrån har inledningsvis som ett av sina främsta syften att få till stånd ett europeiskt miljöinformations- och observationsnätverk. EEA är öppen för samarbete med EFTA-länder och Östeuropa. Sverige har förklarat sin avsikt att delta i EEA, liksom övriga EFTA-länder. . Inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet pågår ett arbete att samordna övervakningen av miljön i Norden. Ministerrådethar initierat ett stort antal olika projekt som tillsammans bildar en nordisk plan för övervakning av tillståndet i miljön. Till år 1992 skall en sam- ordnad redOvisning ske av miljötillståndet i Norden. 0 En utveckling kan förväntas mot ökad användning av information från olika satelliter inom miljöövervakning och forskning. Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet för att tillgodose behoven inom miljöområdet.

Uppgiften för miljöövervakningen är att följa växlingama i miljöns till— stånd och visa på förändringar till följd av människans aktiviteter. Över- vakningen skall bilda underlag för att identifiera och visa på miljöproblem från den lokala till den globala skalan. Resultaten skall utnyttjas för att sätta mål för att miljöanpassa samhällsutvecklingen i Sverige och omvärl- den och för att prioritera och besluta om åtgärder samt för att följa upp effekterna av beslutade åtgärder.

Det nuvarande programmet för miljöövervakning innehåller delpro- gram för luftkvalitet, landmiljö, sötvatten, havsvatten och miljögifter. Regeringens bedömning är att programmet behöver utvidgas till att även omfatta effekter av markanvändning och hälsoeffekter. Arbetet med fysisk planering och det fortsatta miljövårdsarbetet kommer atti ökande omfatt- ning baseras på mål för olika geografiska områden liksom för arter, bioto- per och olika ekosystem. Naturmiljön utsätts för kraftig påverkan, som måste kunna följas upp genom metodisk övervakning.

Behovet av samordning ökar i takt med den totala omfattningen av miljöövervakningsinsatsema. Regeringen arbetar för att få till stånd inter- nationell samordning på de områden där sådan saknas. En samordning kommer att innebära ett bättre resursutnyttjande och främja helhetssynen inom miljöområdet. En bättre integrering av miljöövervakningen ökar

förutsättningama att följa såväl effekter av föroreningsbelastningen" som effekter av andra åtgärder som påverkar miljön, t. ex. förändrad markan- vändning. Därigenom ökar vår kunskap om samspelet mellan olika åtgär- der för att förhindra en utarmning av miljön. .

Miljöövervakningen är till sin natur en långsiktig verksamhet. Den måste därför enligt regeringens mening ges tillräckliga resurser för att garantera kontinuitet och stadga och samtidigt vara så flexibel att den kan anpassas till förändringar med hänsyn till kunskapsläge och problembild.

Inom den samlade miljöövervakningen produceras redan i dag mycket stora datamängder, som emellertid inte kan utnyttjas i tillräcklig grad på grund av bristande samordning av de olika systemen. Behovet av samman- ställd och utvärderad information är samtidigt mycket stort hos beslutsfat- tare på alla nivåer i samhället. Regeringen anser att det är självklart att även allmänheten har rätt att kunna få bättre information om tillståndet i miljön.

Regeringen föreslår därför att de nuvarande programmen ersätts av ett system med mer ändamålsenlig struktur, samtidigt som samordningen förstärks. Den samordnade recipientkontrollen, PMK, och programmen för olika vatten- och luftvårdsförbund omformas därför och integreras i ett nytt samordnat övervakningsprogram. Den framtida miljöövervakningen ' får därvidlag en mer ändamålsenlig struktur och inriktning.

Som en gemensam bas kommer att finnas ett nationellt övervaknings- program som svarar mot behoven av nationell information och rapporte- ring till internationella organisationer. Programmet skall kunna ge under- lag för återkommande översikter över tillståndet i miljön. Skilda samhälls- sektorer har därvid ett ansvar för att följa utvecklingen i miljön. Regering- en föreslår vidare att länsstyrelserna blir ansvariga för de regionala över- vakningsprogram som successivt byggs ut i varje län. Programmen skall ge de kunskaper som behövs om regionala miljöförhållanden och miljöför- ändringar och kan utgöra underlag för kommunal och regional planering samt för miljökonsekvensbedömningar. De regionala programmen sam- ordnas med det nationella programmet i så stor utsträckning som möjligt. Den nuvarande recipientkontrollen kring enskilda utsläppskällor bör, där så är möjligt, samordnas med den regionala övervakningen. För övervak- ning av luftkvalitet i tätorterna skall, där så är påkallat, finnas särskilda program, i huvudsak i enlighet med nuvarande struktur.

Särskilda centra för marin forskning har inrättats vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå. Regeringen anser att dessa centra skall utnyttjas även för övervakning av miljöförändringar i haven. Regeringen föreslår att länsstyrelserna i län med ett marint centrum får ett resurstill- skott för att effektivt kunna fullgöra informations- och andra insatser i samband med akuta hot mot havsmiljön såsom algblomning, kemikalieut- släpp m.m. Regeringen kommer vidare att inrätta en jourcentral hos SMHI för att underlätta miljöövervakningen.

Regeringen föreslår att det nya programmet för övervakning av tillstån- det i miljön finansieras med statliga medel. Resurserna för miljöövervak- ning föreslås därför förstärkas med 75 milj. kr. under en treårsperiod.

_..___ V..”. . . ,_.____ __ _ _. N

Samrnanfaltrimg a'v' avsnittet Sverige är 'ett av ._'de_ internationellt

_.'"_-d'_él i miljopolitiken . -— . .. "I-'if 'sa'rn'ba'rid 'r'ned skatteomlaggnmgen infördes vissa' 'nya' miljoskat- ”'.'t'er, t_. '.ex' koldioxidskatt "svavelskatt och en.-' differentiering av olje- 'skatten Samtidigt infördes en mervardeskatt på energi. *" ." Den" 1 _..ja_nu'ari' "l'992 införs miljoavgifter på utsläpp-' _av kvaveoxrder". i' från störa forbranningsanlaggningar '— :C .' >" *-' ' .. " ' Regeringen ans'er att ekonomiska styrmedel bö'r'. komma 'till'

anvandning I fortsattningen Ekonomiska styrmedel 'b'ör inforas r_i'är'i'

fors på nya fordon Miljöklasserna på. dieselbransle skarps En ökad skattedifferentiermg på" blya'd' 'oeh' blyfri bensm föreslås också ' .

Ren luft och rent vatten är s.k. kollektiva nyttigheter. De är inte prissatta och det finns därför inga ekonomiska motiv för enskilda aktörer inom marknadsekonomin att ta hänsyn till de miljöskador som deras aktiviteter kan förorsaka.

En uppgift för miljöpolitikcn är att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika hand- lingsaltemativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. Därmed undviks den felaktiga produktionsstruktur och resurshantering som upp- kommer om kostnaderna för miljöförstöring inte drabbar de företag eller de hushåll som ger upphov till olägenheterna.

Enligt den internationellt accepterade principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller miljöavgifter användas snarare än miljö— subventioner.

I vissa fall kan det dock vara motiverat med styrmedel som innehåller även komponenter av bidrag, t. ex. bidraget till installation av katalysato- rer i gamla bilar eller bidrag till investeringar i kollektivtrafik.

Miljöskyddslagen, som trädde i kraft i slutet av 1960-talet, var utformad för att reglera utsläppen från stora och relativt få punktkällor. vilka då var de dominerande utsläppskällorna. Individuell tillståndsprövning och till- syn enligt miljöskyddslagen har också varit hörnstenar i miljöstyrningen. Under l970—talet kombinerades prövningen med subventioner till miljö— investeringar inom industrin och i kommunala reningsverk.

Miljöproblemen har emellertid ändrat karaktär. De diffusa utsläppen från ett stort antal små källor har ökat i betydelse. Det innebär ett ökat behov att kunna angripa problemen mer generellt.

Genom lagen om kemiska produkter finns möjligheter att ingripa mot kemiska ämnen och produkter, liksom mot varor som innehåller sådana produkter, om de bedöms vara hälso— eller miljöfarliga. PCB. kadmium, asbest, bly i bensin är exempel på ämnen som har reglerats med stöd av lagen om kemiska produkter.

Andra exempel på generell reglering för att minska miljöpåverkan är bilavgaslagen som innehåller krav på avgasrening för bilar samt svavel- lagen och förordningen om svavelhaltigt bränsle som anger högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja och dieselolja.

Dessa regleringar har i ökande utsträckning kombinerats med ekonomis- ka styrmedel, bl.a. inom energiområdet. Motivet för energiskatterna har bl.a. varit att ge incitament för att gå över till användning av mer miljövänliga energislag. '

Ett annat exempel är den differentierade punktskatten på bensin. Skat- ten på blyfri bensin är lägre än på annan bensin och ger därmed kunden motiv dels till att gå över till blyfri bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att tidigare byta till bilar som drivs med blyfri bensin. Skatteskillnaden innebär således att de miljökostnader som uppkommer genom användning av blyad i stället för blyfri bensin åtminstone delvis får betalas av de personer som använder blyad bensin.

För att stimulera till en tidigare övergång till avgasrenade bilar minska— des bilacciscn för l987 och 1988 års modeller om dessa uppfyllde de skärpta avgasregler som infördes från och med 1989 års modeller. Detta är ett exempel på hur en reglering kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av en subvention för att tidigarelägga och därmed förstär- ka effekten.

Sedan år 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik som utgår med 12kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bl.a. bidragit till att Linjeflyg AB bytt brännkammare i Fokker F28-motorerna, vilket minskat kolväteutsläppen med ca 90 %.

Avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel är liksom förpack- ningsskatten andra exempel på miljöpolitiska ekonomiska styrmedel som leder till att användaren får betala åtminstone en del av de miljökostnader som medlen orsakar.

I takt med att miljöproblemen förändrar karaktär växer behovet att utforma och pröva nya styrmedel som kan komplettera eller ersätta de hittillsvarande.

Många andra länder har också infört miljöavgifter. I allmänhet har de inte införts i styrande syfte utan för att finansiera någon viss typ av verksam- het. I vissa fall har avgifterna ändå fått en styrande effekt. Det gäller t. ex. miljöavgifterna på vattenföroreningar i Tyskland och i Nederländerna.

På senare tid har i vissa länder även introducerats avgifter och skatter med det uttalade syftet att ge en miljöstyrning. Nederländerna, Tyskland och Grekland har, med gott resultat, infört differentierade försäljnings- skatter för att styra mot köp av bilar med mindre utsläpp. Skattedifferen-

tiering mellan blyad och oblyad bensin tillämpas av ett stort antal länder och har bidragit till ökat utbud och försäljning av oblyad bensin. Andra exempel är en miljöavgift på CFC i Danmark och miljöavgift på icke biologiskt nedbrytbara plastpåsar i Italien.

System med överlåtbara utsläppskvoter har hittills tillämpats i USA. Överlåtbara utsläppskvoter innebär möjligheter att handla med områdesvis eller ämnesvis reglerade tillstånd. Möjligheten att införa sådana system måste studeras vidare innan de kan övervägas i Sverige. Ökad effektivitet i företagsledet måste vägas mot administrativa problem och rättvisekrav.

Möjligheten att använda ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken har under senare år rönt stort internationellt intresse. Internationella organisa- tioner som FN och OECD har uttalat sig för en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

Vid Bergenkonferensen ”Handling för vår gemensamma framtid” år 1990 uttalades i en resolution att skatter och avgifter bör användas i större utsträckning på miljöskadliga verksamheter och produkter liksom på ut- släpp. Samtidigt angavs 'att subventioner till resursintensiva och miljö- skadliga verksamheter bör minskas eller upphöra.

OECDs miljöministrar beslutade i januari 1991 att ekonomiska styrme- del bör användas i större utsträckning som ett komplement till eller ersätt- ning för andra styrmedel som regleringar. Miljöministrama antog också vissa riktlinjer för användningen av ekonomiska styrmedel.

EGs miljöministrar uttalade vid rådsmöte hösten 1990 att det, för att kunna uppnå en hållbar utveckling, är nödvändigt att överväga ekonomis- ka styrmedel i syfte att ge företag och konsumenter motiv att undvika slösaktiga, miljöförstörande processer och produkter genom att gynna teknologier och produktionsprocesser anpassade till ett resursbevarande. Kommissionen gavs i uppdrag att ta fram förslag till riktlinjer och konkre- ta tillämpningar av ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken. Klimat- frågor, vattenföroreningar, avfall och jordbruksområdet utpekades som prioriterade områden.

EG-kommissionen har föreslagit att skatterna på tobak, alkohol och mi- neralolja skall harmoniseras. Förslaget innebär också att medlemsländerna - för övriga varor har rätt att behålla eller införa nya skatter, särskilt om så sker av miljöskäl, under förutsättning att skatt inte debiteras vid import eller avlyfts vid export och inte ger upphov till gränskontroll.

Sverige förhandlar tillsammans med övriga EFTA-länder om en anknyt- ning till EG genom ett EES-avtal. Det är redan överenskommet att ett sådant avtal inte skall omfatta indirekta skatter. Efter riksdagens beslut i slutet av år 1990 är det sannolikt att Sverige kommer att ansöka om medlemskap i EG. Det är mot denna bakgrund angeläget att noga följa utvecklingen inom EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel. Nya skatter och styrmedel måste utformas så att de inte försvårar en integra- tion med EG. '

I samband med 1988 års miljöpolitiska proposition aviserade regeringen en utredning om ekonomiska styrmedel i miljöpolitikcn. Regeringen till- satte därefter miljöavgiftsutredningen. Utredningen har lämnat förslag till miljöavgifter som utgjort underlag för regeringens tidigare beslut och nu aktuella förslag.

Ett viktigt inslag i regeringens ekonomiska politik är att skattekvoten inte får öka utan att denna i stället skall minska på lång sikt. Höjda miljö- skatter och avgifter måste därför finansiera andra skattesänkningar och ger således inget utrymme för ökade offentliga utgifter.

Genom reformeringen av skattesystemet flyttas totalt ca 18 miljarder kr. från skatten på arbetsinkomster till olika typer av energi- och miljöskatter. Denna överflyttning av skatteuttaget är väsentlig ur energi- och miljöpoli- tisk synvinkel, eftersom den på ett varaktigt sätt bidrar till lägre energi-_ förbrukning och en bättre miljö. Betydelsefulla inslag är att koldioxidskatt och svavelskatt införs varvid en viss sänkning av punktskatterna genomförs.

Samtidigt beslutades om en differentiering av oljeskatten i syfte att framför allt stimulera användningen av från miljösynpunkt bättre diesel- kvaliteter. Miljöskattema infördes i huvudsak den 1 januari år 1991. Riksdagen har också år 1990 på regeringens förslag beslutat om en miljö- avgift på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsanläggningar från den I januari 1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har styrande effekter genom att miljökostnader beaktas vid företagens och hushållens ekonomiska val.

Koldioxidskatten tas ut på olja, kol, naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid. En motsvarande avgift på koldioxid har integererats i miljöskatten på inrikes flyg.

Svavelskatten motsvarar 30 kr. per kg utsläppt svavel och tas ut på kol, torv och olja.

Omläggningen och ökningen av den totala energibeskattningen förstär- ker motivet för olika typer av energisparande och stimulerar _i ökad ut- sträckning till användning av förnybara bränslen som innebär mindre miljökostnader. Koldioxidskatten ger stimulans till att gå över till energi- slag med låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten innebär en övergång från högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag liksom till reningsåtgärder. Sedan förslaget om svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det nu också finns tjockolja med mycket låga svavelhalter.

Den avgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som in- förs från år l992 blir den första avgift i Sverige som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är avgiften begränsad till de totalt ca ' 200 anläggningar som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmar per år. Avgiften upp- går till 40 kr. per kg utsläpp räknat som kvävedioxid.

För att inte snedvrida konkurrensen i förhållande till företag som står utanför systemet och för att stimulera till en effektivare energiproduktion

återförs intäkterna från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga efter producerad energimängd.

Därmed missgynnas inte de stora anläggningarna, vilka från miljösyn- punkt oftast är att föredra då de är mer energieffektiva och klarar högre reningskrav.

De beslutade miljöskattema/avgifterna beräknas leda till att de årliga svavelutsläppen minskar med 10000—25000 ton till slutet av 1990-talet, att koldioxidutsläppen blir 5 — l0 milj. ton lägre per år vid 1990-talets slut än de annars skulle ha blivit samt att de årliga kväveoxidutsläppen mins- kar med 3 000— 5 000 ton.

Regeringen avser att kraftigt höja miljöavgiften på slutna nickel/kad- miumbatterier fr. o. m. år 1992. För att stimulera till återlämning av förbru- kade nickel/kadiumbatterier skall återlämningspremier lämnas. Även fast monterade batterier omfattas av systemet.

Miljöklasser skall införas på nya fordon fr.o.m. 1993 års modeller i kombination med ekonomiska styrmedel. Skattedifferensen mellan blyfri och annan bensin höjs.

Avgifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel bör konstrueras om i samband med att prisregleringsavgifterna avvecklas. En miljöskatt på kad- mium i handelsgödsel bör också övervägas i detta sammanhang. En miljö- skatt på krom och arsenik i träskyddsmedel kommer att övervägas som komplement till de föreskrifter som nyligen utfärdats av kemikalieinspek- tionen för det fall att föreskrifterna ensamma inte ger avsedd styreffekt. Vidare föreslås en ökad möjlighet för kommunerna att differentiera av- fallstaxor i syfte att stimulera källsortering och minska avfallsmängden.

Genom de miljöavgifter/skatter som beslutades av riksdagen i juni 1990 och som nu delvis införts och genom de miljöavgifter/skatter som regering- en föreslår i denna proposition tas väsentliga steg mot en förnyelse och effektivisering av styrmedlen inom miljöpolitiken.

De ekonomiska styrmedlen måste anpassas till förändringarna i miljösi- tuationen. Nya styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.

Ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken bör utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ, allmänt ekonomisk- politisk och internationell synvinkel. När dessa krav kan uppfyllas utgör ekonomiska styrmedel ett ofta lämpligt alternativ eller komplement till andra miljöpolitiska åtgärder. Vidare bör beaktas att om miljöskadan i Sverige uppkommer som en följd av konsum- tion av miljöskadliga varor i Sverige och det av administrativa eller andra skäl endast är möjligt attbeskatta produktion i Sverige så kan miljöskatter /avgifter vara mindre lämpliga om de i huvudsak innebär att produktionen flyttas från Sverige till andra länder. Sådana pålagor på produktionen i Sverige är mera lämpliga om miljöskadan i Sverige bestäms av produktio- nen i Sverige även om sådana pålagor kan leda till viss utflyttning av pro- duktion. Andra länder har i sådana fall motsvarande möjligheter att införa miljöskatter/miljöavgifter för miljöskadlig produktion i det egna landet.

Prop. 1990/91 : 90

Ekonomiska styrmedel har många fördelar genom att de ger motiv till utsläppsminskningar och därmed starka motiv för en fortgående teknisk utveckling. De ger också en flexibilitet för förorenaren att välja hur förore- ningen skall begränsas och en möjlighet att välja den metod där utsläppen begränsas till minsta möjliga kostnad. Vidare tenderar ekonomiska styr- medel att bli allt mera verkningsfulla över tiden efter hand som de påver- kar valet mellan olika produkter samt teknikutvecklingen. Jämfört med bl. a. kvantitativa regleringar är ekonomiska styrmedel ofta att föredra ur handelspolitisk synvinkel.

Mot denna bakgrund anser regeringen att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning inom miljöpolitikcn samtidigt som de måste uppfylla högt ställda krav i olika avseenden för att kunna utgöra ett framgångsrikt och varaktigt inslag i den svenska miljöpolitiken.

Svenska erfarenheter kan vara vägledande i det internationella samarbe- tet på detta område i framtiden.

Sammanfattning av avsnzttet En parlamentarisk komm1tte tillsattes'e I _.'.".'i maj 1989 för" _att' se över miljolagstiftnmgen Kommitténs fortsatta-'. arbete skall "ta s'ik't'e "påatt 'sa'mla miljölagarna, bl. a. naturresurslagen _- ._ ' "miljöskyddslagen l_a'gen'_ om kemiska produkter och naturvårdslagen '.' ' _i en miljöbalk ' ' . '._ ' .'." . ' ' . . . .

' Omsorgen om' manmskors hälsa "och' miljön 'sk'a'll' ,'bild'a' utgångs-.. ' "_ punkten för miljölagstiftningen Lagst1ftn1ngen skall också omfatta-"' . ._- bestammelser om en ansvarsfull hushållnmg _med gemensamma .'.'.'-'" ' "surser." ' . . - " - ' . .- . .. .— . Tillåtlighetsreglerna 'skäll'. skarpas Reglermgen a_v' trafikens: ' .-"r_niljöfrå'gor skall harmoniseras med annan miljölagstiftmng _För'li'ål-.l,'_-."- . landet mellan Sveriges 1ntemationella åtaganden och den. svenska " " _'miljolagst1ftn1ngen skall utredas sarskilt " ' ' '

3.4.1 Inledning

Miljöskyddslagen, som trädde i kraft 1969, utformades efter de då aktuella förutsättningarna. Den syftar till att reglera miljöstömingar som uppkom— mer från fasta anläggningar. Miljöskyddslagen har varit förutsättningen för arbetet att kraftigt begränsa utsläppen från industrier och andra punkt— källor. Flera olika lagar som har stor betydelse för miljöarbetet har tillkom- mit efter miljöskyddslagen, bl.a. lagen om kemiska produkter. Samtliga lagar har, var och en inom sitt område, anpassats till utvecklingen och till de specifika problem som de var avsedda till att lösa. Regeringen kan konstatera att arbetet i mycket har varit framgångsrikt, men att det nu är befogat att göra en samlad genomgång både av miljölagstiftningen och myndigheternas verksamheter inom miljöområdet.

Det var bl. a. mot denna bakgrund som regeringen i maj 1989 tillsatte en

kommitté med parlamentarisk sammansättning för-att se över miljölag- stiftningen. Ändamålet med utredningen är att utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssek- torer. Detta skall bl. a. åstadkommas genom att samordna lagstiftningen.

Kommittén har nu lämnat sitt principbetänkande. Regeringen anser att det fortsatta arbetet bör löpa enligt de ursprungliga direktiven. Vidare bör följande utgångspunkter gälla för kommitténs fortsatta arbete.

3.4.2 Samordning av miljölagstiftningen

Det är lagstiftningens uppgift att säkerställa de miljöpolitiska målen.

En framtida miljölagstiftning måste utformas med utgångspunkt i de miljöproblem som är kända i dag. De måste också ha en nära anknytning till hur problemen konkret skall angripas. Alla lagar som avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa ett hänsynsfullt tillvarata- gande av naturresurserna skall därför samlas i en miljöbalk.

Föreskrifter som motsvarar naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i lagen behandlade verksamheterna. Härigenom får man också en naturlig kopp- ling mellan de olika intressen som kan stå mot varandra i fråga om miljöhänsyn och exploatering. Denna intressemotsättning har alltid fun- nits som en bakgrund i all lagstiftning som syftat till att värna miljön.

Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagcn är alla lagar av skyddskaraktär. Lagarna sammanfaller i fråga om skyddsområden och till stor del när det gäller tillämpande myn- digheter. Även lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen om svavelhaltigt bränsle och lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark har samma skyddssfär. Om dessa lagar tillsammans med andra miljölagar av mer begränsad omfattning sammanförs i en miljöbalk kan betydande samordningsvinster uppnås. Kravnivåema skulle kunna höjas och eventuella motsägelser i lagarna skulle kunna undanröjas.

Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till miljövårdens intressen. Även här bör det alltså vara befogat att föra in lagen i en samlad miljöbalk. Detta blir ytterligare förtydligat genom de förstärkningar av miljövårdens intressen som föreslås i denna proposition genom ändringar i naturvårdslagen. De ändringar som nu föreslås i na- turvårdslagen skall inte ses som ett hinder för framtida samordning.

Regeringen gör den bedömningen att lagen om kemiska produkter bör ingå i en miljöbalk. Detta är av fundamental betydelse när det gäller att betona hur viktigt detär att produkterna redan vid tillverkningen anpassas till miljön. Regeringen anser att den s.k. substitutionsprincipen. dvs. principen att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre hälso— och miljöfarlig när en sådan finns på marknaden, måste få ökad genomslags- kraft. I princip måste ett sådant system bygga på att produktens miljöfar- lighet klassificeras på samma sätt som i dag sker i fråga om hälsofarlighe-'

ten. Trafiklagstiftningen skall anpassas till övrig miljölagstiftning. Förutsätt-

Prop. 1990/91 : 90

ningarna att öka det lokala inflytandet på trafikmiljön skall utredas av kommittén.

3.4.3 Skärpta miljökrav

Tillåtlighetsreglerna bör skärpas i den nya miljölagstiftningen, så att det klart och tydligt framgår att all verksamhet som riskerar att påverka omgivningen skall bedömas mot människors hälsa och förhållandena i miljön. Miljöhänsynen skall ha ökad tyngd. Frågan om hur kriterier för miljökvalitet skall vägas in i lagstiftningen skall ingå i översynsarbetet.

Omprövningsreglerna bör, som all tillståndsprövning, utformas med den utgångspunkten att utsläppen från industrier och andra större verk- samheter skall nedbringas till sådana nivåer att människor och miljö inte tar skada. Kommittén skall studera om omprövningsreglema behöver ändras.

Möjlighet att meddela föreskrifter med generell räckvidd finns i dag i mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är den- na lagstiftningsteknik utmärkande för lagen om kemiska produkter och anslutande andra lagar och förordningar inom kemikalielagstiftningen, liksom också för arbetsmiljölagstiftningen. Regeringen gör den bedöm- ningen att i en ny, samlad miljöbalk bör ett betydligt vidare utrymme ges åt generella föreskrifter. Generella föreskrifter kan vara ändamålsenliga, särskilt för sådana verksamheter som finns i stort antal och har likartad teknisk utformning.

Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter skall emellertid finnas kvar. Där är det motiverat att 'ta hänsyn till lokala förhållanden. Endast härigenom tillförsäkras också enskilda intressen möj- ligheter att påverka utgången i ett ärende.

Generella föreskrifter om skyddsåtgärder bör i huvudsak komma till användning för sådana verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt. De generella föreskrifterna utgör minimikrav som i det enskilda fallet skall kunna skärpas i samband med tillståndsprövning. I vissa speciella fall skall det vara möjligt att meddela generella föreskrifter även för tillståndspröva- de verksamheter.

3.4.4 Internationell samordning

Genom det ökande internationella samarbetet och olika internationella överenskommelser har behovet av samordning av lagstiftningsregler blivit alltmer uppenbart. Vid utformningen av förslag till en miljöbalk skall särskilt beaktas hur förslagen förhåller sig-till miljölagstiftningen i andra länder och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.

I vissa länder utgör ett internationellt avtal automatiskt en del av den interna rättsordningcn så snart det har trätt i kraft. För Sverige och de andra nordiska länderna tillämpas en annan ordning, som förutsätter en nationell rättsakt, varigenom avtalets regler införlivas med den interna rättsordningcn för att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. Detta

gäller också på miljöpolitikens område. I samband med översynen av lagstiftningen måste en kartläggning ske i vad mån den svenska lagstift- ningen täcker innehållet i de konventioner på miljörättens område som Sverige har anslutit sig till eller om det krävs komplettering.

Förhållandet mellan svensk miljölagstiftning och internationella åtagan- den aktualiseras också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG. Även om nivån i miljökraven behålls intakt kan en viss teknisk anpassning av lagstiftningen bli nödvändig.

Från rättslig synpunkt kräver en EG-anpassning samma arbete som övrig anpassning till internationella åtaganden. Lagstiftningsarbetet görs därför i ett sammanhang och ligger inte naturligt inom miljöskyddskom- mitténs arbetsområde. Kommittén bör därför befrias från detta arbete.

3.5 Samhällsbyggande för en god miljö I_-. '_'—_'Sammanfatmmg a'v. avsnittet! Regeringen föreslår 'att: miljökon- " '.'._ ."'.sekvensbesknvn1ngar i'n'för's' 1. planerings- 'och beslutssystemet _ _ _ Naturresurslagens tillämpning 'ska'll följas. upp i planermgs- och'_j-' _. " beslutssystemet Miljöhänsyn 'skall ges; ökad tyngd 1 det kommunala'._-_-'- planarbetet-'. ' ' "' '. ' - . - . . - '_.'- - . -Rät'_tsfr'åg'or." o'r'n '.u'tt'ag'. och fördelning av grundvatten för ensk1ld' "'-vattenforsorjn1ng utreds. ' - '

_ _-O'mställr'1'in'ge'n av. energiforsorjmngen understods av' en utvecklad " ' _.'_.'kommunal och regional energiplanering, 'som särskilt uppmarksam-. ' _mar den. ökande betydelsen av biobränslen öch._ vindkraft. __ _ _ _" Buller som ett växande problem "skall uppmärksammas av. 'berör- __ . . _da' mynd1gheter Hänsyn tas till buller och andra miljöstömingar. v'id' ' . '_'._".planer1ng av bl'.' _'a_._ trafikleder industriområden och. bostadsområ-.-""."

3.5.1 Inledning

I den process då planer eller beslut växer fram om hur marken och vattnet och den fysiska miljön i övrigt får användas kan det uppstå konflikter mellan dem som vill värna om det pågående utnyttjandet av naturresurser- na och dem som har önskemål om förändringar. Statsmakterna har sedan lång tid ställt upp regler för hur olika intressen och önskemål skall vägas mot varandra i sådana situationer. Bestämmelser om detta finns i naturre- surslagen och i en rad andra lagar. Hushållningsbestämmelsema i naturre- surslagen ger en för olika lagar gemensam grund för att avgöra konkur- rensfrågor i samband med beslut om användning av mark- och vattenre- surserna. Hittills tyder dock erfarenheterna på att naturresurslagens hus- hållningsbestämmelser inte tillämpats i den omfattning som avsågs vid lagens tillkomst.

Ansvaret för många av de nödvändiga besluten för att genomföra miljö- politiken har delegerats till länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna

Prop. 1990/91 : 90

har lämnat en redogörelse för de viktigaste miljöproblemen i varje län i de regionala miljöanalyserna. Kommunerna håller på att färdigställa kom- muntäckande översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. En fungerande planeringsprocess är betydelsefull för det decentraliserade miljöarbetet. Dessutom krävs en återföring av kunskap om hur tillståndet i miljön förändras. Detta kommer att bli möjligt genom den effektivisering av arbetet med miljöövervakning som tidigare nämnts.

3.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar

Som ett led i arbetet med att värna om miljön, hushålla med naturresurser- na och att komma till rätta med den pågående miljöförstöringen skall en miljöanpassad beslutsteknik utvecklas och tillämpas i ökad utsträckning. Det innebär att besluten skall grundas på en genomlysning av miljökon- sekvenserna av den aktuella åtgärden. Detta gäller beslut om åtgärder som var för sig eller sammantagna med andra åtgärder har en stor betydelse för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

En mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar kan medverka till att främja en användning av mark och vatten samt en hushållning med naturresurser som ligger i linje med de grundläggande välfärdspolitiska målen. Införandet av miljökonsekvensbeskrivningar ut- gör också en anpassning till situationen i EG.

Regeringen föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svens- ka planerings- och beslutssystemet. att metoderna utvecklas för de regiona- la miljöanalyserna och att naturresurs- och miljöaspekterna ges ökad tyngd i den fysiska planeringen.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar förs in i naturresurs- lagen. Miljöskyddslagens och vattenlagens bestämmelser om vad en till- ståndsansökan skall innehålla utvidgas med krav på miljökonsekvensbe— skrivning. Detsamma gäller lagen om kommunal energiplanering. Rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att det i ett ärende enligt någon av de lagar som är anknutna till naturresurslagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall göra det möjligt att få en samlad bedömning av inverkan på miljön av en planerad anläggning, verksamhet eller åtgärd. Även konsekvenserna för hushållningen med naturresurser skall kunna bedömas.

3.5.3 Planering för en bättre miljö

Naturresurslagens regler för hushållning med mark och vatten har stor betydelse i det förebyggande miljöarbetet. Reglerna skall tillämpas vid prövning av exploateringsfrågor enligt plan- och bygglagen och en rad andra lagar, t.ex. väglagen och miljöskyddslagen. Den kommunala över- siktsplanen är ett viktigt medel för att konkretisera naturresurslagens syften. Myndigheter som skall fatta beslut'om ändrad användning av mark och vatten skall hämta information från översiktsplanen.

Under första halvåret 1991 kommer de flesta av landets kommuner att ha antagit en kommunomfattande översiktsplan. Planen skall redovisa de

allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden och om bebyggelseutvecklingen, samt hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen.

Regeringen anser att den fysiska planeringen skall inrikta markanvänd- ningen och samhällsbyggandet så att statsmakternas mål avseende miljö- och resurshushållning samt ekonomisk tillväxt beaktas. Kommunerna har med plan- och bygglagen fått självständigt ansvar för den fortsatta utveck- lingen av den lokala miljön. De statliga myndigheternas ansvar begränsas i huvudsak till att bevaka riksintressen, mellankommunala intressen och olika hälso- oeh säkerhetsfrågor. Samverkan mellan stat och kommun är ofta viktig i planeringen av utbyggnad av infrastrukturer. I regel behöver sådana frågor belysas i ett regionalt perspektiv. Länsstyrelsernas arbete inom den fysiska planeringen skall därför inriktas mot sådana frågor.

Regeringen anser att kopplingen mellan nationella miljömål och regio- nala och lokala beslut skall bli tydligare. De regionala miljöanalyserna utgör därvid ett värdefullt underlag för kommuner och länsstyrelser såväl i det förebyggande miljövårdsarbetet som för beslut om enskilda åtgärder. Utvecklingsarbetet bör ske i nära samverkan med centrala myndigheter. De åtgärdsförslag som redovisats av de särskilt tillsatta miljödelegationer- na bör följas upp av berörda länsstyrelser i det fortsatta miljöarbetet.

I och med den nyligen införda naturresurslagen och plan- och bygglagen har länsstyrelserna delvis fått en ny roll där de långsiktiga planeringsfrå- gorna framhävs. En ökad decentralisering till kommunerna och ett vidgat ansvar för sektorsmyndigheterna att i sin egen verksamhet beakta miljö- och hushållningsintressen är viktiga inslag i detta förändrade system. En viktig uppgift för bl. a. boverket och naturvårdsverket är att stärka naturre- surs- och miljöfrågornas roll i den fysiska planeringen genom erfarenhets- återföring, metodutveckling och utbildningsinsatser. Även riksantikvarie- ämbetet och andra berörda myndigheter bör delta i detta arbete.

3.5.4 Bebyggelse och trafik m. m.

Sambanden mellan bebyggelse och trafik har fått ökad betydelse för kom- munernas och de statliga myndigheternas arbete för en god miljö. Genom att utveckla kunskaperna om dessa samband skapas en grund för de ' åtgärder som behövs för en samhällsutveckling som minskar behovet av transporter. Det gäller således att vända den utveckling som inneburit ett kraftigt ökat transportarbete, bl.a. till följd av att stora småhusområden byggts i perifera lägen. Detaljhandelns utveckling mot externa, storskaliga köpcentra och koncentrationen av arbetsområden har också påtagligt ökat bilresandet.

De planer på investeringar i järnvägar, vägar och flygplatser som nu aktualiseras kommer att ställa stora krav på samordning mellan uppbygg- nad av infrastruktur och övrig planering. Regeringen föreslåri propositio- nen om näringspolitik för tillväxt att investeringar i järnvägar, vägar och storstäder skall fördubblas under 1990-talet, bl.a. med syfte att minska miljöproblemen. Boverket har regeringens uppdrag att senast i september

1991 redovisa vilka konsekvenser trafikinvesteringar får på hushållningen med naturresurser och på bebyggelseutvecklingen.

När det gäller lokalisering av bebyggelse i närheten av miljöstörande verksamheter bör särskild hänsyn tas till risken för lokala störningar föror- sakade av buller, luftföroreningar m.m. Härvid är avståndet till bostäder ofta av stor betydelse. Statens naturvårdsverk, f.d. statens planverk och socialstyrelsen har utarbetat rekommendationer för skyddsavstånd till oli- ka typer av industrianläggningar. Regeringen anser att dessa rekommenda- tioner bör tillmätas stor vikt i kommunernas planeringsarbete och normalt tillämpas vid prövning enligt bl. a. plan- och bygglagen och miljöskydds- lagen. Kommunerna m.fl. bör således tillämpa rekommenderade skydds- avstånd och undvika att bebyggelse tillåts komma närmare etablerade industriområden samt undvika att miljöstörande verksamheter tillåts komma närmare etablerade bostadsområden.

3.5.5 Vattenresursernas nyttjande och skydd

De regionala miljöanalyserna ger kommunerna stöd för hur vattenfrågor- na skall hanteras. De av naturvårdsverket utarbetade nationella miljömå- len för sötvatten bör utvecklas till regionala mål som kan vägleda det kommunala arbetet för vattenresursemas nyttjande och skydd. Kommu- nen bör vidare i översiktsplanen kunna redovisa sin inställning till hur en god vattenkvalitet skall kunna behållas både i yt- och grundvatten.

Det är en uppgift för länsstyrelserna att i ett regionalt perspektiv belysa hur en god vattenkvalitet skall kunna nås och bibehållas. Kommunerna bör vid planeringen av bebyggelse, infrastruktur m.m. ta hänsyn till vat- tenförsörjningen och möjligheterna till miljöanpassade lösningar av av- loppsfrågan.

Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av vårt lands specifika klimat- och markförhållanden är emellertid en stor del av landets yt- och grundvatten känsligt för påverkan från miljöstörande verksamheter. '

Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör sam- ordnas. Formerna för en sådan samordning bör gemensamt övervägas av berörda myndigheter.

Kvaliteten på grundvattnet försämras i bl.a. vissa kustområden till följd av att saltvatten tränger in, vilket i sin tur beror på för stora vattenuttag och felaktigt lokaliserade brunnar. Den enskilde fastighetsägaren har rätt att ta upp grundvatten för husbehov, dock med de begränsningar som följer av bl.a. vattenlagens allmänna aktsamhetsregler. För att säkra till- gången på grundvatten av god kvalitet kan det i vissa fall krävas en bättre reglering än vad som i dag är möjlig med gällande lagstiftning. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågor om hur rätten till rent grundvatten skall kunna säkras bl. a. genom lagreglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. Utredaren skall också se över myndig- hetsansvaret i detta sammanhang.

3.5.6 Energi

De förnybara energikällorna kommer i framtiden att spela en större roll inte minst för elproduktionen. Kännetecknande för t.ex. vindkraft och biobränsle är att de är arealkrävande och att förutsättningama för energi- utvinning varierar regionalt. Den fysiska planeringen bör utformas så att dessa energikällor skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk. Kommunernas över- siktsplaner får stor betydelse för att uppnå dessa mål.

På regional nivå är det en uppgift för länsstyrelserna att stödja kommu- nerna och kraftföretagen när det gäller att utnyttja de regionala energitill- gångarna på ett från miljö- och hushållningssynpunkt riktigt sätt.

3.5.7 Buller

Buller utgör en påtaglig miljöstöming som drabbar ett stort antal männi- skor i vårt land. Många utsätts för buller såväl på arbetsplatser som i bostäder och dess omgivningar. Ofta förekommer buller av olika slag även i våra rekreationsområden.

I de regionala miljöanalyserna uppger samtliga länsstyrelser att buller är ett betydande miljöproblem. Allt fler människor i vårt samhälle lider av bullerstörningar i en sådan omfattning att deras hälsa riskerar att påver- kas. Bullerstömingar orsakas framför allt av vägtrafik, flygtrafik och in- dustrianläggningar. Lokalt kan även skjutbanor och motorsportbanor upp- fattas som störande.

Trafikverken har i sina miljöanalyser redovisat sin syn på bullerproble- men och utifrån sina målsättningar föreslagit vissa åtgärder. Det är en uppgift för de berörda myndigheterna att ansvara för att bullerbegränsan- de åtgärder vidtas. De mest utsatta boendemiljöerna och arbetsplatserna åtgärdas först.

Kommuner bör på motsvarande sätt behandla bullerfrågorna i den översiktliga planeringen och i program för hälso— och miljöskyddsarbetet.

Det fortsatta arbetet bör inriktas på att nå ned till de bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet.

Ett problem som skall uppmärksammas särskilt är behovet av helt bullerfria miljöer. t. ex. i fjäll- och i skärgårdsområdena. Regeringen kom- mer därför att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med boverket lämna förslag till åtgärder mot buller i sådana områden. Målet är att det även i framtiden skall vara möjligt att uppleva tystnaden i vissa natur- miljöer.

Prop. 1990/91 : 90

3.6 Miljövårdsorganisationen

__ __v .. . __

Sammanfattningav avsnittet 'i" det 'fo'rt'satta miljöarbetet kommer ' sektorsmyndighetemas miljöansvar att v_ar'a av stor betydelse. 'De-'_' centralisering av arbetet inöm miljömyndighetemamar 'inl'e__tts- -ö_ch,' _ ./ fortsatter Kommunernas roll" i miljöarbetet ö'k_ai"' successivt. D_e miljömål so'nr formulerats skall överföras till sektorsmål och *" åtgardsprogram a_v sektorsmyndigheterna för olika samhallssektore ' D_e riatiö'iiella _m'å'le'n bryts. ner för'- olika geografiska områden:— Hari- genöm ökar möjligheterna att prioritera 'o'_c_h genomföra _de åtgarder

Miljomyndigheternas arbete effektwrseras Naturvårdsverkets Hör-Q'." ganisation ._ses' över,. liksom socralstyrelsens 'r'öll v'äd' gäller: hälso-Q. skyddsarbetet 'De regionala myndigheternas an'sva'r stärks _i_ sam-"._'_ »;tban'd med att lansstyrelserna omorganiseras . ' "

3.6.1 Inledning

I arbetet med bl.a. planering, prövning och tillsyn enligt olika miljölagar har länsstyrelserna och kommunerna en framträdande roll. Redan i sam- band med 1988 års miljöpolitiska proposition genomfördes en decentrali- sering i miljöskyddsarbetet. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommu- nerna fick ett obligatoriskt tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen. Kom- munerna har också fått ökat ansvar på avfallsområdet. Länsstyrelserna fick ett större ansvar för prövning av miljöstörande verksamheter och ökade resurser. Samtidigt fastställdes att alla samhällssektorer har ett miljöansvar inom sitt verksamhetsområde. Såväl länsstyrelserna som mil- jö— och hälsoskyddsnämnderna har sedan år 1973 haft ett omfattande tillsynsansvar enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor resp. lagen om kemiska produkter.

Verksamheten inom så gott som alla samhällssektorer påverkar tillstån- det i miljön. Genom att tydligare miljömål nu formuleras ökar förutsätt- ningarna för olika sektorer att omforma generella miljömål till sektorsmål för sina resp. verksamhetsområden. Därigenom stärks sektorsansvaret ytterligare, samtidigt som förutsättningama för att genomföra miljöpoliti- ken förbättras.

På samma sätt måste miljömålen också brytas ned till konkreta mål och åtgärdsplaner för olika geografiska områden, vilket ger en grund för de regionala och lokala myndigheternas arbete.

3.6.2 Sektorsansvar och decentralisering

Inom vissa områden finns förvaltningsmyndigheter, som är inriktade på tillämpning av lagstiftning. utredningsverksamhet och främjande av forsk- ning och utveckling. Inom andra områden finns företrädesvis affärsdrivan-

de verk, som närmast kan ses som utövare av en viss verksamhet. Flera statliga myndigheter har i uppgift både att driva vissa verksamheter och att svara för myndighetsutövning.

Ett sektorsansvar för miljön och för vården av naturresurserna innebär ett ansvar för såväl näringsidkare som myndigheter som driver verksamhe- ter att anpassa sig till de fastlagda miljömålen. .

Trafiken är ett exempel på ett område där ett tydligt uttalat sektorsan- svar har börjat införas. Samtliga trafikverk har på regeringens uppdrag redovisat miljöanalyser för verksamheten och för de utbyggnadsplaner som finns för de olika trafikslagen. Miljöanalyserna kommer att utgöra en viktig del av beslutsunderlaget för den framtida trafikplaneringen. Sektors- ansvaret blir också tydligt bl. a. genom de fortsatta åtgärder för sjöfarten, flyget och vägtrafiken som nu genomförs. Ett annat exempel på sektorsans- var finns hos lantbruksstyrelsen, som sedan den I juli 1989 ansvarar för att utfärda föreskrifter om hur gödselhantering m. rn. skall ske för att begränsa störningama i den yttre miljön. Regeringen avser nu att förstärka sektors- myndighetemas miljöansvar ytterligare genom att detta ansvar skrivs in i instruktionen för bl.a. trafikverken, de centrala fiskeri- och jordbruks- myndigheterna och skogsvårdsorganisationen. Till sektorsansvaret hör också att ta hänsyn till kulturvården i de miljöer som berörs av sektorsor- ganens verksamhet. I sektorsansvaret bör ingå att utarbeta sektorsplaner och åtgärdsprogram med preciserade mål för miljövården ochnaturskyd- det som omsätter nationellt fastlagda mål på det mest kostnadseffektiva sättet. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har som-' centrala myndigheter på miljöområdet ett ansvar att tillhandahålla kunskap och vara pådrivande och bör därför delta i arbetet att utforma och följa upp sektorsplanerna.

För att förstärka miljöarbetet inleddes ett arbete med ökad decentralise- ring av ansvar och arbetsuppgifter för miljömyndigheterna i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition. Samtidigt tillfördes myndigheterna ökade resurser för tillsynsarbetet.

Tillsynsverksamheten har därigenom ökat kraftigt. Länsstyrelserna ge- nomförde år 1986 ca 3 600 besök eller inspektioner. En undersökning har genomförts av naturvårdsverket, som visar att under andra halvåret 1989 genomfördes eller initierades ca 2700 besiktningar eller inspektioner av ' länsstyrelserna, vilket på årsbasis motsvarar 5400 besiktningar eller in- spektioner. Antalet handläggare hos länsstyrelserna som arbetar med pröv- ning och tillsyn har ökat under den senaste treårsperioden. Ökningen av antalet handläggare är dock större i de kommunala miljö- och hälsoskydds- nämnderna, som sedan år 1989 byggt upp sin verksamhet med tillsyn enligt hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen.

Det är ännu för tidigt att utvärdera resultatet av denna förändring. Prövnings— och tillsynsverksamheten är viktiga delar i det kommande arbetet med att begränsa utsläppen från industrin och andra punktkällor till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Regeringen bedömer förutsätt- ningama för att genomföra den planerade omprövningen av prioriterade verksamheter som mycket goda.

Regeringen anser att arbetet med att förbättra den yttre miljön skall ske i

samverkan med strävandena att förbättra arbetsmiljön. Regeringen kom- mer därför att ge arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalie- inspektionen i uppdrag att utreda förutsättningama för en ökad samver- kan i tillsynsverksamheten.

3.6.3 De centrala miljömyndigheterna

En förutsättning för att sektorsansvaret och decentraliseringen skall leda till ett gott miljöskyddsarbete är också att de centrala miljömyndigheterna samordnar verksamheten genom att ta fram kunskapssammanställningar som underlag för olika beslut och genom att utarbeta allmänna råd och föreskrifter för olika verksamheter.

Statens naturvårdsverk är den centrala- myndigheten på miljöområdet. Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd utgör tillsammans med länsstyrelserna och kommunerna kär- nan i miljövårdsorganisationen. Det finns också en rad andra myndigheter som har viktiga uppgifter med anknytning till hälso- och miljövård. Bover- ket har ett särskilt ansvar när det gäller att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Regeringen har i 1988 års kompletteringsproposition redovisat riktlinjer för en övergång till en mera långsiktig styrning av den statliga verksamhe- ten. Avsikten med den nya budgetprocessen är att åstadkomma en mer resultatorienterad styrning och budgetdialog inom staten, bl. a. genom att myndigheter och verksamheter skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år.

Statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och koncessionsnämn- den för miljöskydd har redovisat fördjupade anslagsframställningar den 1 september 1990.

Statens naturvårdsverks roll i miljöarbetet har förändrats under senare tid. Naturvårdsverkets roll som central miljömyndighet kräver en stor kontaktyta med de andra organ som har betydelse i miljöarbetet. Na- turvårdsverket skall samordna arbetet för ett miljöanpassat samhälle nationellt och internationellt. Naturvårdsverket har ett centralt ansvar för att på olika sätt stödja länsstyrelser och kommuner i deras arbete med miljöfrågorna.

Regeringen underströk i propositionen om miljöpolitikcn inför 1990- talet naturvårdsverkets centrala roll i miljöarbetet. Som särskilt viktiga uppgifter framhölls att utforma strategier, handlingsprogram samt råd och riktlinjer inom miljöområdet.

Den förändrade ansvarsfördelningen och förändringen i inriktningen av miljöarbetet har lett'till en rad organisatoriska översyner av naturvårds- verket. Den nuvarande organisationen är enligt regeringsbeslut tidsbegrän- sad till den 30juni 1991.

Regeringen beslöt den 1 november 1990 att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation. Ut- gångspunkter för arbetet är att naturvårdsverkets centrala roll i det samla- de miljövårdsarbetet skall stärkas och att verkets organisation anpassas till

en mål- och resultatorienterad styrning, en utökad decentralisering samt integrering av miljöarbetet i olika sektorer.

Kemika/ieinspr'ktionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska ämnen och produkter. Kemikaliein- spektionen har ett övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produk- ter.

Kemikalieinspektionens mål och inrikting bygger på tre grundläggande förutsättningar. Den första förutsättningen är att tillverkare och importö- rer har huvudansvaret för de kemiska produkter de levererar, vilket inne- bär att de bl.a. har ansvaret att utreda kemikaliernas egenskaper och informera om skaderisker och förebyggande åtgärder av betydelse ur häl- so- och miljöskyddssynpunkt. Den andra förutsättningen är att internatio- nell samverkan är nödvändig och strategiskt viktig för kemikaliekontrollen och den tredje förutsättningen är att även användarna av kemiska produk- ter, dvs. både företag, offentliga organ och enskilda konsumenter, har ett ansvar och en uppgift i kemikaliekontrollen.

Kemikalieinspektionen skall se till att den som tillverkar, importerar eller levererar en kemisk produkt tar sitt ansvar och vet vilka effekter produkten har på hälsa och miljö. För att förbättra kunskapen om kemiska produkter kommer ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen att införas samt produktregistret att byggas ut. Kemikalieinspektionen har i samarbete med statens naturvårdsverk inlett ett arbete med en systema- tisk genomgång av kemikalier som kan påverka miljön negativt i syfte att få till stånd en avveckling av användningen av sådana ämnen.

Regeringen föreslår nu att kemikalieinspektionen förstärks med 8,6 milj. kr. för att kunna utvidga sitt arbete, framför allt med förhandsan- mälan av nya kemiska ämnen och fortsatt uppbyggnad av produktregistret samt systematisk genomgång av miljöfarliga kemikalier. och för ökat inter- nationellt samarbete.

Konc'as's'iwzxnämnde/1.1" verksamhet bestäms i sin helhet av nämndens uppgifter enligt miljöskyddslagen. Den pågående översynen av miljölag- stiftningen kan leda till förändrade uppgifter på sikt. Verksamheten förut- sätts bli oförändrad under treårsperioden.

3.6.4 Det regionala och lokala miljöarbetet

Genom den nya länsstyrelseorganisation som träderi kraft den 1 juli 199l samlas kompetens och resurser på regional nivå till länsstyrelserna. Detta skapar ytterligare förutsättningar för ett samlat miljöarbete. Länsstyrelsen får härmed ansvaret för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med en god miljö och en långsiktig hushållning med naturre- surserna.

Länsstyrelsen har dels genomförandeuppgifter, dels samordningsansva- ret för det samlade miljöarbetet i länet. Länsstyrelsernas verksamhet och organisation ses nu över för att skapa en samordnad länsförvaltning.

Översynen av naturvårdsverkets uppgifter och organisation har också beröringspunkter med verksamheten vid länsstyrelserna. En av utgångs- punkterna för utredningen är att miljöarbetet skall decentraliseras. Detta

Prop. 1990/91 : 90

ställer särskilda krav på de regionala myndigheternas arbete med miljövård och naturresurshushållning. Om en decentralisering skall vara möjlig måste således dessa myndigheter och kommuner ta ett ökat ansvar för dessa frågor.

I 1988 års miljöpolitiska proposition betonades bl. a. vikten av regionala bedömningar i miljöarbetet. Uppdraget om de regionala miljöanalyserna är ett exempel på detta. Tillsättande av vissa regionala miljödelegationer är ett annat. '

Delegationemas uppgift har varit att initiera åtgärder för att göra regio- nerna väsentligt renare på tio år. Delegationer har tillsatts för följande områden: Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall-Timrå. Samtli- ga delegationer utom den för Dalälven har avlämnat sina slutrapporter. Delegationemas förslag berör alla nivåer i samhället.

Regeringen konstaterar att erfarenheterna av delegationemas arbete är goda. De har visat att det genom en stor satsning under en begränsad tid är möjligt att få fram sektorsövergripande förslag, vinna en bred förankring hos allmänheten, företag. forskningsinstitutioner och lokala och regionala organ samt att initiera åtgärder. Resultatet av delegationemas arbete utgör ett underlag för vissa av förslagen i denna proposition. Merparten av delegationemas förslag utgör grund för regionala och lokala beslut.

Kommunerna har tilldelats en mer aktiv roll i miljöarbetet bl.a. genom att miljö- och hälsoskyddsnämnderna sedan den I juli 1989 har övertagit tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Härigenom tillförs miljöskyddsarbetet en betydande resurs. Kommunernas kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsar- betet har gett ökade förutsättningar för en kommunal miljövårdsplanering. Kommunernas tillsynsarbete befinner sig fortfarande i många kommuner i ett uppbyggnadsskede. I samband med 1990 års budgetproposition beslu- tade riksdagen om ökat kommunalt ansvar på avfallsområdet. I flertalet av landets kommuner har ambitionerna på miljöområdet ökat. Detta rör bl.a. trafikplanering och förebyggande åtgärder i den egna verksamheten. En förutsättning för att denna verksamhet snabbt skall kunna byggas ut är att det finns tillgång till kompetent personal.

3. 7 Miljömedvetande och _utbildning_ .

'.'Sammanfattning av. avsnittet Utbildning är "en: "av. förutsattningarna-'_".-'_'- för att miljöfrågorna skall kunna'- genomsyra alla verksamheter "" Miljöfrågoma skall integreras 'i grundutbildningen på alla nivåer Miljöutbildning införs" i_' Iaroplanerna för. grundskolan och .gymnasi- e__t', Regenngen tillkallar" en. laroplanskömmitte med uppgift att" 'se över I_1_u_._r__ miljöutbildningen skall utformas '

='år'i__g'a_- kompletteringsutbildningen för." naturvetare ög'ch' tekniker _'ge'- ömfors under: vtterligare tre år. fr? _o" in.; budgetåret "199l/97" _m'_ d”"'».-_ ""_"' _sammanlagt 90. antagningsplatser -p'e__'r___ _'å__r__'_ _ __ __. __ ' '

3.7.1 Inledning

Att genomdriva en i grunden miljöanpassad och långsiktigt hållbar utveck- ling är en stor utmaning. Trender måste brytas och vanor måste ändras. Detta kommer att ställa stora krav på oss alla personligen. Som kollektiv och som individer måste vi ta ansvar för de negativa miljöeffekter som utvecklingen också medför.

Utbildning är en grundläggande förutsättning för att varaktigt kunna förändra attityder och handlingssätt. Alla måste få de grundläggande kun- skaperna och förståelsen för kretslopp, orsakssamband och miljökon- sekvenser.

Miljöproblemen har i stor utsträckning flyttat närmare individen och har blivit svårare att lösa. En förändrad problembild kräver nya lösningar. För att rätt kunna bedöma olika valmöjligheter och påverka utvecklingen i rätt riktning är tillgången till korrekt information om miljöförhållanden och miljöpåverkan nödvändig. Positiv miljömärkning. som nu införs på nordisk bas, miljödeklarerade produkter och miljöfarlighetsmärkning är hörnstenar i kunskapsuppbyggnaden. Tillverkare och importörer har ansvar för att kunskap om olika varors miljöegenskaper finns tillgängliga. För kon- struktörer och produktutvecklare skall det vara naturligt att värdera olika komponenters miljöfarlighet redan på konstruktionsstadiet.

En särskild satsning i syfte att höja den allmänna kunskapsnivån på mil- jöområdet kommer att genomföras i Skåne under år 1991, i enlighet med miljödelegationen för västra Skånes förslag.

Kunskaperna om hur olika verksamheter påverkar miljön ökar genom

forskningen. I 1990 års proposition om forskning förstärktes såväl den grundläggande miljöforskningen som den sektorsinriktade miljöforskning- en. Båda syftar till att underlätta en omställning till ett mera miljöanpassat jord- och skogsbruk, ett avfallssnålt samhälle och miljöanpassade trans- port- och energilösningar. I propositionen slogs också fast att miljöfrågor- na bör inta en central roll i all forskning och att miljökonsekvenser skall analyseras och redovisas.

3.7.2 Utbildning

Alla medborgare skall erbjudas grundläggande kunskaper i miljöfrågor. Skolan måste förmedla den grundläggande förståelsen för sambanden mel-

lan människan och hennes omgivning. Det innebär att förskolan och ' grundskolan skall ge en allmänbildning om miljön. Därutöver krävs sär- skilda utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier som har viktiga rolleri produktions- och produktutvecklingen. Denna utbildning skall ges av gymnasium och högskola. Olika yrkesgrupper, t.ex. ekonomer, jurister, ingenjörer, naturvetare och miljö- och hälsoskyddsinspektörer kommer att ha centrala roller i miljöarbetet, men miljöaspekterna måste föras in även i andra utbildningar än dessa. ' Inom skolväsendet pågår ett omfattande reformarbete. Utöver ändrade regelsystem för användning av resurser kommer läroplanerna att föränd-' ras. Utgångspunktema för de mål som skall uttryckas i läroplanerna finns i l kap. 25 skollagen: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överens- stämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar i skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”

För skolan innebär detta bl. a. att miljöfrågorna inte längre skall ses 'som skilda från annan verksamhet utan integreras i skolans hela arbete. Miljö- frågoma kommer att få en framträdande roll i den reformerade gymnasie- skolan och inom vuxenutbildningen. Denna förändring av skolans verk- samhet kommer att ställa stora krav på såväl grundutbildningen av lärare som fortbildningen. ' '

Också inom den grundläggande högskoleutbildningen ges miljöfrågorna ökad vikt. Regeringen anser att särskilda fortbildnings- och utbildningsin- satser för lärare inom högskolan skall genomföras. En särskild referensgrupp med uppgift att aktivt följa det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer att tillkallas.

Speciell utbildning är också nödvändig inom avfallsområdet. Avfalls- och återvinningsfrågorna utgör en del av de samlade miljöproblemen. Det är särskilt viktigt att avfalls- och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska högskoleutbildningen både' 1 fråga om konstruk- tion och produktion. -

Den ökande efterfrågan under de senaste åren på miljöutbildad specia- listpersonal — inte minst från industrins sida har lett till en brist på främst kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Antalet utbild- ningsplatser på miljö-' och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas därför från 62 till 90 fr. o. m budgetåret 1991/92.

Regeringen föreslår att den ettåriga påbyggnadsutbildning av naturveta- re som har startat i Kalmar, Stockholm och Göteborg fortsätter och ut- vecklas till ett alternativ för naturvetare och tekniker. Den ettåriga kom- pletteringsutbildningen genomförs under ytterligare tre år fr.o.m. budget- året l99l/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.

I det fria och frivilliga folkbildningsarbetet finns speciellt goda möjlighe- ter att nå ut med kunskaper till mycket breda folkgrupper. Samtliga elva studieförbund och ett trettiotal av landets folkhögskolor anordnar korta och/eller längre kurser med miljöstudier utifrån olika perspektiv.

3.7.3 Miljöfrågoma i arbetslivet

Arbetet med att främja säkerhet och hälsa i arbetsmiljön är en viktig del i politiken för en god livsmiljö. De anställdas medverkan liksom de fackliga organisationemas engagemang har varit centrala inslag i detta arbete, som har varit mycket framgångrikt.

Enligt regeringens mening finns det skäl att öka samverkan i arbetet för _ att förbättra arbetsmiljön och den yttre miljön bl. a. mot bakgrund av det gemensamma målet att skydda människors hälsa och öka deras välbefin- nande. Internationella arbetsorganisatiönen. ILO. antog i juni 1990 en resolution som uppmanar medlemsländernas regeringar att i samarbete med arbetsmarknadens organisationer formulera och genomföra en inte- grerad politik för god hälsa och miljö.

Det är enligt regeringens uppfattning av stor vikt att arbetstagarna och deras fackliga organisationer får möjlighet att delta aktivt i arbetet med att bl.a. nedbringa industrins utsläpp och avveckla användningen av farliga kemikalier. Härigenom skapas också bättre förutsättningar för att samtidigt lösa både miljö- och arbetsmiljöproblem.

På arbetsmiljöområdet bedrivs en omfattande utbildningsverksamhet riktad till skyddsombud, arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att utforma arbetsmiljön. Arbetsmiljöfonden stöder sådan utbildning genom att ge bidrag till arbetsmarknadens organisationer, branschförbund och andra sammanslutningar av företag.

Utbildningens innehåll utformas närmare av de organisationer som bedriver utbildningen, vilket medger en anpassning till de specifika arbets- miljöproblem som finns i olika delar av näringslivet. De fackliga organisa- tionemas utbildning lägger stor vikt vid det förebyggande arbetsmiljöarbe- tet t.ex. sådana insatser som kan göras i samband med planering och beslutsfattande på arbetsplatserna. Under senare år har arbetsmiljöaspek- terna i samband med teknisk utveckling och datorisering blivit ett natur- ligt inslag i många fackliga organisationers skyddsombudsutbildning. Övergången till lösningsmedelsfria lacker och färger, som är motiverad både från miljö- och hälsosynpunkt, har också underlättats genom särskil- da utbildningsinsatser från de fackliga organisationemas och branschorga- nisationemas sida.

Enligt regeringens uppfattning är det värdefullt att kopplingen mellan arbetsmiljö och yttre miljö behandlas i skyddsombudsutbildningen och i andra arbetsmiljöutbildningar.

Arbetsmiljöinstitutet ansvarar för vidareutbildningen av företagshälso- vårdens personalgrupper, bl.a. företagsläkare, företagssköterskor och skyddsingenjörer. Företagshälsovården har en betydelsefull roll som stöd för arbetsgivare och anställda vid t. ex. planering och förändring av verk- samheter samt vid val av olika produkter. Hos företagshälsovården samlas också kunskap om hur olika produkter och ämnen påverkar människors hälsa.

Frågor om yttre miljö tas upp i samtliga av institutets vidareutbildning- ar i företagshälsovård. Därutöver ger institutet särskilda kurser i bl.a. kemisk produktkontroll och bekämpningsmedelshantering.

Regeringen anser att den kompetens som företagshälsovården på detta sätt byggt upp i miljömedicinska och miljötekniska frågor bör tas till vara.

Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar i det svenska samhällsbyggandct. De sociala trygghetssystemen har kunnat byggas ut och den materiella välfärden har ökat i takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är centralt för en ekonomisk politik med sikte på ökad välfärd, social trygghet och en god miljö.

Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem som miljöproblem.

Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. Tillväxt inne- bär ökad kapacitet att tillverka varor och tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd utveckling i ett välfärdssamhälle.

En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt eftersom resurser förbrukas och kost- naderna för att återställa och bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.

För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi vårda samhäl- lets tillgångar. inklusive naturresurserna. En hållbar utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida generationer får ta över en natio- nalförmögenhet som är minst lika stor som i dag.

Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt med må— let om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts. Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten skapat.

Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med ny produktions- eller reningsteknik och industriproduktionen har kunnat öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis miljöanpassad produktions-. energi-

eller transportteknik som behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett miljövänligare samhälle. '

Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God miljö- och resurshushållning måste tillgodoses i alla led från råvara till slutligt avfall. Detta blir allt mer tydligt ju bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kom- mer, som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.

Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att förutsättningama för ekono- misk tillväxt säkerställs genom att olika insatser görs för att främja främst en utveckling och förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propo- sitionen om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan ut- veckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet. förutsägbarhet och omställ- ningstid väsentliga i detta sammanhang.

För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå behöver indu- strin och andra aktörer erforderlig tid för att genomföra nödvändiga inves- teringar och utveckla nya miljöanpassade tekniker, processer eller produk- ter. Längre omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljö- krav. Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1, att ambitionerna för miljöpolitikcn undviker handelspolitiska svårigheter samt står i sam- klang mcd strävan mot en internationell harmonisering av miljökraven.

Ett långsiktigt mål är att all- produktion skall vara ren från början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl.a. vid energiproduktion, behövas . satsningar på efterhandsrening. I det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt vid att reningskraven riktas mot de områden där reningskostnaderna är lägst.

En god ekonomisk tillväxt förutsätter en anpassning av ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar. Ineffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa enskilda företag eller bran- scher för anpassning och strukturell omställning till miljöanpassade verk- samheter. Ambitionen måste därför vara att minimera dessa kostnader.

Vårt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk tillväxt efter ' förändringar i bruttonationalprodukten. bör vidareutvecklas. Välfärdsbe- greppet bör representera mer av helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte utan vidare kan uttryckas i traditionella ekonomiska termer. ' '

För att kunna använda oss av det vidare begreppet nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till förändringar i miljön samt exploateringen av naturre- surserna. Mot denna bakgrund har regeringen under år 1990 tillsatt en särskild utredare, med uppgift att utreda frågan om hur nationalräkenska-

Prop. 1990/91: 90

74'

perna skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska bedöm- ningar. Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resulta- ' ten av sitt arbete senast den I april 1991.

Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer, samtidigt som' förutsättningar skall skapas för en långsiktigt uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.

4.2 Jordbruket och skogsbruket '."-._"."Sammanfattmng av' avsnittet Riksdagen beslutade våren 1990 'c)'_'_r'r_'i"' '_ 'r_en' 'n_'y livsmedelspoli ik. Prisregleringen o'c . __ _ '—_..'.'Ett-_' av 'sy'ften'a' med reformen ' '_t't' få' _en' 'bät"-tre iii-.ilj :'Miljömålet _ ". .'f'."_d'_e'_f1"_l'lyfl" livsmedelspolitiken ar 'att __'sl_'å'_ 'v_a t' _ör__r'1_et_t"- .i'iktf'ö'ch varierat .» '_-_._'_'._odlingslandskap 'öc'hi att bevata' den biologiska mångfalden ' "fulla; natur-. och kulturm11jovarden .'_s'k'all' bevaras Et_t'_.' .'ny'tt.s cd'-_'fö landskapsvård har. införts Stödet uppgår .till' 550 m'i_lj_._ kr. _ under 'en '.'-'.treårsperiod " "" ' . ' .. "

' Laekaget 'a'v_ narsalter från jordbruket skall halveras "mellan- åren _ _t_-985. '_ö_'eh'_ 1995 Ammoniakavgången begränsas i 'ett första __s't'e'g' med" _.'.

_' "ände” åtgärder. föreslås nu så' att målen .k'at'i' uppfyllas.;-

. _Kädmiuminnehållet i'. handelsgödselmedel _måste_ begransas Efit—'.'- .sarskild utredare tillkallas för 'att bl. '__a_._' ' 't'r_e'_'da'_ behovet av ett avgifts

__ _Anvandningen _av bekampningsmedel har _'halverats under_de' " ._'-'f__s'er_'1äs'te' femårsperioden och skall ytterligare halveras _'t'i__ll_ __st'rax' 'eft'e' '-_."'mitten av' 1990-talet." ' "" ' . ' '._." _ " En översyn av skogspolitiken _.här' i_nIe't'ts 'v'e'rsy'n'en'ing'å'r' att—Il" _precrsera ett miljömål för skogsbruket ' . ' _. .".'. Regeringen föreslår. nu att ett reservationsanslag på 58, I'_. milj kr.; "—_'._ -'anvi's_as för miljöskyddande åtgarder i jordbruket Regeringen före-"."_. '_.'_"."s_lå'r'_'_ vidare-. 'att en miljöavgift införs på flytande; ammoniak Skärpta: '._'z'iregler _ö_r'n markavvattning införs i" naturvårdslagen ' '

4.2.1 Inledning

Livsmedelspolitikens inriktning ändrades genom beslut i riksdagen våren 1990, i huvudsak i överensstämmelse med regeringens proposition om livsmedelspolitiken. Riksdagsbeslutet hade föregåtts av ett intensivt utred- ningsarbete som bl.a. syftade till att få en livsmedelspolitik som förenar den moderna konsumentens krav på hälsosamma och billiga livsmedel med ett miljöanpassat och rationellt lantbruk.-Riksdagens beslut innebär i :- korthet tre viktiga saker. Prisreglering och exportstöd avvecklas med bör-"

jan från den I juli l99l. Gränsskyddet sänks i enlighet med ett framtida GATT-avtal. Genom åtgärder riktade direkt till enskilda lantbrukare kom- mer vissa allmänna mål att kunna uppfyllas och tillgodoses på en fri marknad. Detta gäller miljöhänsyn, beredskapsfrågor och regional sprid- ning av livsmedelsproduktionen. Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den genetiska variationen och biologiska mångfalden och att minimera växtnä- ringsläckage och användningen av bekämpningsmedel. Ett rikt och vari- erat odlingslandskap är av central betydelse för flora och fauna. Miljö- och landskapsvården har därför fått stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. Det öppna landskapet skall där detta anses väsentligt från kultur- och naturvårdssynpunkt, hävdas med landskapsvårdande stöd.

Jordbruket i Sverige har genom seklerna bidragit till att utforma en levande landsbygd och ett öppet landskap. Jordbruket har bidragit till att artrikedomen i Sverige har förändrats och i vissa fall ökat. Under de senaste decennierna har emellertid det mekaniserade och kemikalieinten- siva jordbruket fört med sig en rad negativa miljöeffekter. Användningen av bekämpningsmedel utgör t.ex. ett hot mot djur och väiiter i odlings- landskapet. Genom de åtgärder som regeringen tidigare vidtagit minskar nu användningen av bekämpningsmedel. Användningen av handelsgödsel och stallgödsel har lett till ökande läckage av närsalter till vattendragen och avgång av ammoniak till luften. En ökad stordrift och utdikning av våt- marker leder till en utarmning av biotoper. '

Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens proposition om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket m.m. bl.a. om åtgärder för att minska närsaltläckage från jordbruket. Dessa åtgärder avsåg huvudsak- ligen krav på ökad lagringskapacitet på stallgödsel, skärpta regler för spridning av gödsel på åkrarna, regler för odling av fånggröda samt höjda miljöavgifter på handelsgödsel för att stimulera till minskad användning. De skärpta reglerna infördes i första hand i kustområden vid de mest påverkade havsområdena. Målet var att uppnå en halvering av närsaltläc- kaget i belastade områden till år 2000. Ytterligare åtgärder behövs emeller- tid för att nå detta mål och för att begränsa påverkan på haven. Målet har i internationella överenskommelser skärpts till att halvera närsaltläckaget från jordbruket till år 1995 för att det skall vara möjligt att uppnå den halvering av den totala tillförseln av närsalter till haven genom mänsklig påverkan.

Regeringen har tidigare angivit att målet är att hälso- och miljöriskerna vid användning av kemiSka bekämpningsmedel ijordbruket skall minska. Som första steg har en halverad användning i princip uppnåtts mellan åren 1985 och 1990. Enligt riksdagens beslut i enlighet med den livsmedelpoliti- ska propositionen år 1990 skall användningen av bekämpningsmedel hal- veras ännu en gång till strax efter mitten av 1990-talet.

Regeringen bedömer att den livsmedelspolitiska reformen ytterligare kommer att begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan. Reformen ger utrymme för ett framtida miljöanpassat jordbruk.

I samband med reformen kommer det att ske en omläggning av jordbru- kets växtproduktion. Regeringen har beslutat om stödåtgärder för åker-

Prop. 1990/91 : 90

mark som ställs om till annan varaktig användning än livsmedelsproduk- tion, t.ex. plantering av energiskog eller lövskog eller anläggning av våt- marker.

Regeringen har givit naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lant- bruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet följa och utvärdera miljöeffek- terna av den nya livsmedelspolitiken. I uppdraget skall även effekterna, behovet, och omfattningen av samt formerna för landskapsvårdsersätt- ningen utvärderas, liksom tillämpningen av vissa delar av lagen om skötsel av jordbruksmark.

Odling av biobränslen i slättbygder och anläggning av våtmarker bidrar till att närsaltläckaget från jordbruksmark minskar. Det s.k. anläggnings- stödet kan erhållas för plantering av löv- och energiskog. Stödet till odling av biobränslen i slättbygder minskar jordbrukets närsaltläckage och natur- och kulturvärden i landskapet bibehålls. '

4.2.2 Närsalter m.m.

För den svenska belastningen av närsalter på havs-, yt- och grundvatten utgör jordbruket fortfarande en betydande källa. För vissa jordbruksinten- ' siva områden kan det t.o.m. vara den dominerande källan.

De regler för lagring och spridning av stallgödsel som tidigare införts, samt höjningen av miljöavgiften för handelsgödsel har redan börjat ge effekt. Det är emellertid inte tillräckligt för att uppnå en halvering av kväveutsläppen. Den omställning av jordbruket som den livsmedelspoliti- ska reformen leder till beräknas också kraftigt bidra till minskat närsaltläc- kage.

Regeringen anser att föreskrifter skall utfärdas avseende krav på utökad andel höst- och vinterbevuxen mark. Detta är en av de mest kostnadseffek- tiva åtgärderna för att minska närsaltläckaget. Regeringen föreslår att medel anvisas för information och försöksverksamhet rörande höst— och vinterbevuxen mark.

En annan viktig källa till kvävebelastningen är ammoniakavgången. Dessa utsläpp är i första hand ett nationellt problem eftersom ammoniak sprids över betydligt kortare avstånd än t.ex. kväveoxiderna. Ca 40 % av nedfallet av ammoniak kommer från svenska källor och då främst från jordbruket i samband med hantering av stallgödsel. Åtgärder kan vidtas för att begränsa ammoniakavgången till luften från gödselhanteringen. Genom teknisk utveckling av gödselspridare kan ammoniakavgången minskas ytterligare. Målet är att i första hand begränsa ammoniakavgång- en med 25 % till år 1995. räknat från dagens nivå. Möjligheterna att begränsa utsläppen med 50 % till sekelskiftet utreds.

Ett kompletterande åtgärdsprogram för att minska kväveutsläppen till mark, vatten och luft från jordbruksföretag, utarbetas av lantbruksstyrel- sen i samråd med naturvårdsverket. Regeringen föreslår att sammanlagt 58.1 milj. kr. anvisas för miljöskyddande åtgärder i jordbruket. I detta ingår bl.a. försök och utveckling främst med avseende på hantering av stallgödsel och utsläpp av ammoniak. Utveckling av metodik för typgod- kännande och serieprovning av gödselspridare ingår också. -

Ytterligare ett led i att minska kväveläckaget kan vara att utnyttja ekonomiska styrmedel så att användningen av handelsgödsel minskar. Den totala användningen av gödselmedel i jordbruket har minskat med 12% under den senaste femårsperioden. Regeringen föreslår nu att en miljöavgift tas ut på flytande ammoniak i likhet med vad som gäller övriga handelsgödselmedel. I samband med att prisregleringsavgiften på handels- gödsel avskaffas kommer regeringen att överväga om en miljöskatt är en kostnadseffektiv åtgärd för att få till stånd ytterligare begränsningar av närsaltläckage från för stor användning av handelsgödsel.

Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utredare tillkallas för att utreda behovet av ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. I uppdraget ingår också att redovisa ett förslag till högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.

4.2.3 Landskapsvård

För att skydda det svenska odlingslandskapet har en rad åtgärder genom- förts. Ett särskilt stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, det s.k. NOLA-bidraget, infördes år 1986. Riksantikvarieämbetet tilldelades år 1987 vissa medel för kulturbevarande åtgärder. Genom det livsmedelspo- litiska beslutet år [990 har ett nytt stöd för landskapsvårdande åtgärder införts som under en treårsperiod beräknas uppgå till 550 milj. kr.

I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den får tas ur produktion. I de fall sådan areal är av väsentligt intresse för kultur- eller naturmiljön kan samhället - avtala med brukaren att han mot viss ersättning fortsätter med jordbruk- sproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkring- liggande mark när länsstyrelsen bedömer att marken är betydelsefull för att skapa den helhetsbild av landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Grunden för att landskapsvärden skall fungera är att det finns eko- nomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. För sådana naturvårdsåtgärder dis- ponerar myndigheterna särskilda medel. Genom ersättningarna för land- skapsvård, i kombination med de möjligheter som naturvårdslagen ger och frivilliga åtgärder från bl. a. kommunerna, finns det goda möjligheter att för framtiden säkerställa värdefulla områden i odlingslandskapet.

4.2.4 Bekämpningsmedel

Regeringen föreslår att miljöavgiften för bekämpningsmedel konstrueras om i samband med att prisregleringsavgiften inom jordbruket omvandlas till miljöavgifter. Den bör anpassas till prisregleringsavgiftens nuvarande utformning, dvs. en omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift som relateras till medlens risker.

Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att undersöka möjligheten att infö- ra differentierade avgifter efter bekämpningsmedlens farlighet och risken med deras användning. Därmed skapas bättre förutsättningar för att kun- na styra mot miljömålen, dels genom övergång till bekämpningsmedel med mindre risker, dels genom minskad användning av bekämpningsme-

del. Syftet är att åstadkomma den beslutade halveringen av bekämpnings- medelsanvändningen från år 1990 till strax efter mitten av 1990-talet.

För närvarande råder förbud mot att använda stråförkortningsmedel. Förbudet gäller inte rågodling. Användningen av stråförkortningsmedel ger möjlighet att öka kvävegivan utan att risker för liggsäd ökar. Detta medför risk för ökat växtnäringsläckage och förorening av vattensystem. För närvarande finns inte rågsorter som ger acceptabel avkastning och kvalitet utan att stråförkortningsmedel används. Undantaget för rågodling kommer därför att förlängas.

Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande or- ganismer pågår i viss utsträckning i Sverige men är än så länge mycket begränsad. Bl.a. har konkurrensen från de väletablerade och relativt sett billiga kemiska medlen hämmat introduktionen av biologiska bekämp- ningsmedel. Under de senaste åren har bilden dock förändrats bl. a. som en följd av en kritisk inställning till kemiska medel och på grund av utvecklingen av genteknik. I den mån de biologiska bekämpningsmedlen erbjuder fördelar från hälso- och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen. Introduktion av biologiska bekämp- ningsmedel kan dock medföra risker för miljön. Ett system införs därför för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.

4.2.5 Jordbrukets bevattningsbehov

Vid en omläggning av växtproduktionen och odling av energigrödor är det särskilt angeläget att beakta tillgången på vatten, då energigrödorna kan vara mer vattenkrävande än den nu odlade grödan. Redan i dag är jord- bruket den tredje största vattenförbrukaren i landet. Under de senaste årens torra somrar har det förekommit konkurrens om vattnet inom ett flertal områden i Sverige. I många fall har konflikterna och problemen skärpts bl. a. till följd av mindre vattentillgång under sommarhalvåret och ökade behov under de senaste åren. I de jordbruksintensiva områdena ökar nu behovet av att anpassa grödorna med hänsyn till befintlig vatten- tillgång samt att tillförsäkra sig att det finns vatten genom att ordna för uppsamling och lagring.

Mot denna bakgrund avser regeringen att ge lantbruksstyrelsen i upp- drag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden samt redovisa lösningar för hur vattenbehovet kan täckas.

4.2.6 Skogsbruket

Nuvarande skogspolitik beslutades år 1979. I den betonas bl. a. behovet av hänsyn till naturvårdens intressen. Förutsättningarna för skogsnäringen har sedan dess förändrats i flera olika avseenden, t.ex. i fråga om dess betydelse för landets ekonomi och energiförsörjning samt i fråga om för- hållandena internationellt. Samtidigt hotas våra skogar på olika sätt av luftföroreningar, bl.a. svavel- och kväveoxider. Dessutom har insikten ökat om behovet av att bevara en biologisk mångfald i naturen och av ett skogsbruk som bygger på de naturgivna förutsättningarna. Regeringen har

mot denna bakgrund tillkallat en kommitté med parlamentarisk samman- Prop. 1990/91: 90 sättning för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som behövs. Kommittén skall bl. a. precisera ett miljömål för

skogsbruket.

4.2.7 Dikning av våtmarker

Ett särskilt problem som uppmärksammas inom såväl jordbruket som skogsbruket gäller skyddet av våtmarkerna. Våtmarker bidrar effektivt till att förhindra avrinningen av kväve och utgör samtidigt livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter, av vilka många är hotade. Totalt sett har ungefär en tredjedel av landets våtmarker dikats ut sedan början av 1800- talet, varav ca 25 % för skogsbruksändamål. I vissa jordbruksområden har 90 % av våtmarkerna försvunnit. Årligen markavvattnas i skogsbruket ca 15 000 hektar och skyddsdikas ytterligare ungefär 30000 hektar.

Utvecklingen måste hejdas eftersom våtmarker tillhör de viktigaste bio- toperna i landskapet och är av stor betydelse för att minska näringsläcka- get till havet. Det är viktigt att återskapa våtmarker både för naturvården och för ett minskat växtnäringsläckage. Regeringen föreslår att naturvårds- lagen ändras och att en möjlighet införs att föreskriva om förbud mot markavvattning i områden där det från naturvårdssynpunkt är särskilt angeläget att bevara våtmarker. Skyddsdikning skall enligt förslaget anmä- las till skogsvårdsstyrelsen. Det av riksdagen beslutade anläggningsstödet kan utnyttjas för att återskapa våtmarker i jordbrukslandskapet.

4. 3 Trafiken

_ . 'Sammanfattnmg av avsnittet Halsofarhga effekter begransas kraftigt"; "'. '_""'t_'ill_.' början- av 2000-talet. '._Trafikens miljöstörande effekter skall kraft'-....'.' _' _i'gt' begransas Regeringen bedömer att miljöeffekter förorsakade av . den svenska. trafiken kommer att vara undanröjda till. år. 20]. O'; Trafi-_.-.'_"-" ._"_."'l'ce_n's'. klimatpåverkande effekter 'sk'al'l begransas i enlighet '11n'ed 's't'__ra'_-_' .- ' .;tegin för. m'i'nSk'ad' klimatpåverkan "'.. ' ' '. ._"'. "' . ' Trafikens kostnadsansvar. .'se's'f. över-_'. Investeringar infrastrukturen ' '_ " _. skall öka f_ö_'r' att minska: miljöskadorna och .för' _.'a'tt ök'a tillgänglighe- ten'. Ett program för att" minska trafikens miljöeffekter och förbättra-""I" framkomligheten genomf0r51tre storstader ' _ ' ' _ __ '_..- Regeringen är ”beredd att 'avsä'ttäÖ 5 500. milj. "kr' som bidrag till . _"'_finan51eringen av. 'åtgärde'r' -i_ storstadsområdena . . *Det' internationella samarbetet intenSifieras Regeringen avser att-._' :.:inom' ramen. f.'o_'r'j EES-processen verka. för- att" avgaskraven för-' 'p'e'r .'.'.'. sonbilar lätta. lastbilar och bussar '_skä_r'ps snarast men 'se'r'iäSt fr_'.- -.'o_'.- 'm. '-_' år 199.6- Regeringens ambition är. 'att". 'ger_i'_on_i ett brett n"_ö.r_.d_i's_k_t 'sa'i'n" -"' arbete införa skarpta regler. för svavelhalt 1 branslen som anvands _i'."."'-_' ".faijor o'_ch' andra fartyg.. Internationella a_'vg "_k'r'a'" bör: in '_.'ås'_"1_aji._;

Utsläppen från enskilda fordon skall'._minskas ytterligare 'b'l'._'" a'. ._ ._g'e'n'öm att. miljöklasser införs-. .'f'ör'. 'att ge' ekonomisk st1mulansft_i'll'l. ".'-'"_'miljovanliga fordon: Miljöklasser kommer' att införas för personbi ' "_'._"_lar,_ bussar. "ooh lastbilar fr. .'o.-r_r1. .I'__9'_9'_3' 'år's_ modeller Miljöklassmdel .;_'"_'-'ningen skärps f_ö_'r' dieselbränsle _ ' .

_"._ "' '..Vid pröjektenng av. _nya. spårsystem skali miljökonsekvensbeskriv ningar upprattas Inom vagplaneringen introduceras miljökonsek-_

-1_ni_lj_.'-'.kr'.'-__ö1n åretf avsätts niiden fyraår, for utvecklings- och 'de-' -".'_'.".' 'monstrationspmjekt rörande anvandning av motoralkoholer

4.3.1 Inledning

Möjligheter till transporter och kommunikationer har i alla tider varit en grundpelare för samhällsutvecklingen. Det är genom kommunikation mel- lan människor och orter som samhällen bildas, fortlever och utvecklas. Utvecklingen av transporter har också genom hela historien gått hand i hand med samhällsutvecklingen i övrigt. De tekniska och ekonomiska förutsättningar som i olika utvecklingsskeden begränsat transportmöjlig— heterna har samtidigt satt bestämda gränser för vad som kunnat åstadkom- mas på andra samhällsområden och starkt påverkat möjligheterna att tillgodose olika materiella, sociala och kulturella behov. Transportpolitikens övergripande mål är att landets medborgare och näringslivet i landets alla delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker

och hälso— och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällseko- nomiska kostnad. Ett av de viktiga delmålen för trafikpolitiken är således att bidra till en god miljö. Inriktningen skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet.

Det kan finnas motsättningar mellan miljömålet och övriga trafikpoliti- ska mål. När kostnaderna för att resa ökar, minskar människors möjlighet att resa och därmed t.ex. tillgängligheten till arbetsplatser.

Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en av- vägning mellan behovet av att utveckla transportsektorn för att möta 1990—talets transportbehov och behovet av att kraftigt minska sektorns miljöpåverkan.

Trafikens kostnadsansvar är i det här sammanhanget en viktig utgångs- punkt. Dct innebär att samtliga trafikslag och samtliga fordon skall bära sina samhällsekonomiska kostnader. Som ett steg i denna riktning beslöt riksdagen med anledning av regeringens trafikpolitiska proposition år 1988 om vissa höjningar av bensinskatten liksom av kilometerskatten. Miljöskatter har bl.a. i samband med skattereformen införts för vägtrafik och luftfart. För närvarande genomförs en översyn av kostnadsansvaret.

Hittills har miljömotiverade åtgärder som beslutades på l970- och l980- talen i mycket hög grad koncentrerats till det enskilda fordonet. Men även andra åtgärder, såsom sänkt hastighetsgräns på vissa vägar samt ökade krav på miljöhänsyn i investeringsplaneringcn, har genomförts. Dessa åtgärder har nu börjat ge resultat. Blyutsläppen från vägtrafiken har mins- kat radikalt. De åtgärder som vidtagits för att begränsa främst personbilar- nas, men i någon mån även lastbils- och busstrafikens utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolmonoxid och kolväten börjar också ge resultat. För att nå de långsiktiga målen föreslår regeringen ytterligare åtgärder.

Samtidigt har andra problem fått ökad uppmärksamhet. Det gäller främst transportsektorns koldioxidutsläpp, vars betydelse bara för några år sedan inte hade uppmärksammats, men som i dag ägnas stor uppmärk- samhet. Ett annat exempel är sjöfartens utsläpp av bl.a. svavel- och kväveoxider, som är väsentligt större än vad som tidigare beräknats. Storstadstrafikutredningen har samtidigt kastat nytt ljus över de problem som storstadstrafiken ger upphov till. De skador som uppstår på männi- skors hälsa på grund av trafikens utsläpp är särskilt viktiga i sammanhang- et.

Stora insatser krävs för att lösa problemen och för att uppnå redan fastlagda mål. Insatser krävs inom transportsektorn, liksom inom andra sektorer. Regeringen föreslår därför att följande eftersträvas vad gäller trafiksektorns miljöarbete: . Hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Härvid krävs åtgärder i de större städerna och för att begränsa i första hand partikelutsläppen från dieseldrivna fordon och skärpta avgaskrav för andra fordon. OTrafikens miljöstörande effekter skall kraftigt begränsas. Regeringen bedömer att effekter som försurning och övergödning förorsakade av den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010. De svenska utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från trafi-

ken kan minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. OTrafikens bidrag till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med klimatstrategin.

Åtgärdsbehovet är således stört. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna. Regeringen anser att arbetet bör inriktas på åtgärder beträffan- de storstadstrafiken, investeringar ijärnvägen samt skärpta krav på- fordon och bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet till en sådan samlad insats.

4.3.2 Internationellt samarbete

Sverige har lagt ner ett betydelsefullt arbete inom den s.k. Stockholms- gruppen som kom till på svenskt initiativ år 1985. I gruppen ingår alla EFTA-länder utom Island samt Danmark, Tyskland, Nederländerna och Kanada. Genom detta samarbete har överenskommelser utarbetats röran- de bilavgasföreskrifter, vilka fungerar som utgångspunkt för de nationella regler som länderna inför.

Det internationella intresset för arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan ökar nu kraftigt. I november 1989 antog t.ex. den perrna- nenta europeiska transportministerkonferensen, CEMT, en särskild trafik- och miljöresolution. Resolutionen pekar på behoven av att vidta ytterliga- re åtgärder för att förbättra energianvändningen och miljöanpassningen i trafiken. En särskild internationell hearing med bil- och bränsleindustrin i världen anordnades hösten 1990. På svenskt initiativ behandlades trafik- och miljöfrågorna vid det miljöministermöte som hölls gemensamt för EG-EFTA i november l990. Avgörande för framgången på detta område är att Europas regeringar samfa'llt medverkar till skärpta krav för alla utsläpp av skadliga ämnen. Inom EG finns förslag om att skärpta avgas- krav skall införas på personbilar år 1993.

Regeringen anser att Sverige i framtiden i ökad utsträckning skall agera för att uppnå internationella överenskommelser på detta'område. Förut- sättningarna att nå framgångar i ett sådant arbete förbättras genom_det närmare västeuropeiska samarbete som nu håller på att växa fram. Nya möjligheter erbjuds att driva på i miljöarbetet och ger därmed förbättrade möjligheter att motverka de storregionala och globala miljöproblem som transportsektorn bidrar till. De krav på gemensamt handlande tillsam- mans med övriga EFTA-länder och med EG, som detta innebär. kan och skall utvecklas för att förbättra miljön.

4.3.3 Storstads- och tätortsfrågor

Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljön och hälsan och allt sämre framkomlighet på vägar och gator framför allt i storstadsregionerna. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöstör- ningar. Värst är luftföroreningarna och de lokalt höga bullernivåerna utmed trafikleder och hårt trafikerade gator.

Regeringen har tillsatt särskilda förhandlare för de tre storstadsområde-

na. Deras uppgift har varit att tillsammans med lokala och regionala aktörer förhandla fram åtgärdspaket för att komma tillrätta med miljö- och framkomlighetsproblemen i resp. region. Regeringen är beredd att avsätta 5500 milj. kr. som ett bidrag till finansieringen av åtgärder som storstadsförhandlarna kan träffa överenskommelse om. Förslaget redovi- sas i propositionen om näringspolitik för tillväxt.

De särskilda miljöprojekt för Göteborg, Sundsvall-Timrå och västra Skåne, som regeringen tidigare tillsatt, har samtliga redovisat behov av kraftfulla insatser för att begränsa hälso- och miljöproblemen från trafiken i dessa regioner. Det material som projekten utarbetat kommer att utgöra underlag för det fortsatta åtgärdsarbetet inorn resp. region. En särskild sam— ordnare för Sundsvall-Timråregiönen kommer att tillkallas för att arbeta vidare med förslagen om regionens kommunikationsnät.

Det står klart att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att komma till rätta med trafik-, miljö- och hälsoproblemen i främst storstadsområdena. Regeringen anser att rekommendationen om låg-emitterande tunga tät- ortsfordon, LETT-rekommendationen, som utarbetats som vägledning för köpare av sådana fordon, bör följas i största möjliga utsträckning. Na- turvårdsverket och trafiksäkerhetsverket bör i samarbete med kommers- kollegium, och med hänsyn till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket låga utsläpp av avgaser och buller. Bullerstörningar från trafik i tätorter skall uppmärk- sammas i ökad utsträckning.

Framkomligheten för kollektivtrafiken och distributionstrafiken skall förbättras genom de åtgärder som genomförs med anledning av storstads- förhandlamas förslag. Regeringen bedömer att 40 miljarder kr. kommer att investeras i storstädernas trafiksystem under 1990-talet. Detta innebär bl. a. investeringari moderna kollektivtrafiksystem, rena fordon och förbi- farter. Förslagen behandlas i regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt.

Den kommunala och regionala planeringen bör ta till vara möjligheterna att förbättra trafikunderlaget för kollektivtrafiken. Planhandlingar bör redovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön. Kommunerna skall ges legala möjligheter att begränsa miljöstöran- de trafik i stadskärnorna.

4.3.4 Fordon och bränsle

Åtgärder i alla typer av fordon och bränslen inom alla trafikslag skall framöver vara den viktigaste komponenten i strategin för att uppnå ett miljöanpassat transportsystem.

Riktlinjerna för att minska utsläppen från motorfordon lades fast genom 1988 års miljöpolitiska beslut. Avgaskraven skärptes för personbilar fr.o.m. 1989 års modell. För lätta lastbilar och bussar gäller de skärpta kraven obligatoriskt fr.o.m. 1992 års modell. De nya kraven infördes på frivillig väg och med ekonomiskt stöd redan fr.o.m. 1990 års modell. Kraven för tunga lastbilar och bussar skärps fr.o.m. 1993 års modell.

Principiellt kan man påverka bränslets egenskaper, förbränningen, av-

gasreningen eller fordonets rull- och luftmotstånd på ett sådant sätt att utsläppen från fordonet minskar. Utvecklingen hittills visar att jämförelse- vis lite gjorts vad gäller bränslets egenskaper. Successiva förbättringar har gjorts i fråga om förbränningsteknik, liksom rull- och luftmotstånd. De mest betydelsefulla förbättringarna har under senare år emellertid skett genom direkta reningsåtgärder. som t. ex. trevägskatalysatom.

Strävan skall även fortsättningsvis vara att de miljökrav som ställs på fordon är teknik- och konkurrensneutrala. Miljökraven skall således inte ange vilka tekniker som skall användas, eller hur utvecklingsinsatserna skall fördelas mellan åtgärder på bränsle, förbränning, rening eller annat. Kraven skall i stället ange acceptabla utsläppsnivåer. För bränsle finns dock skäl att införa vissa krav som anger en lägsta godtagbar kvalitetsnivå.

Utvecklingen mot ökad användning av blyfri bensin är ett exempel på en positiv utveckling inom området. Regeringen ser dock skäl att driva på utvecklingen ytterligare och föreslår därför att skatten på blyfri bensin sänks, medan en höjning sker för annan bensin.

Genom att använda mer miljövänliga dieselbränslen kan de hälsovådli- ga utsläppen begränsas väsentligt. Regeringen föreslår därför att miljöklas- serna för dieselbränsle förändras så att dieselkvaliteterna i klass I och 2 blir renare. Därutöver bör, samordnat med EG, högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle sänkas.

Miljövinster kan också uppnås om traditionella bränslen, dvs. främst bensin och diesel, ersätts med alternativa drivmedel. Det kan gälla motor- alkoholer, gas och el. För att driva på utvecklingen av alternativa drivme- del kommer regeringen inom kort, i propositionen om energipolitiken, att föreslå att 30 milj. kr. per år anvisas under fyra år som stöd till utvecklings- och demonstrationsinsatser rörande användningen av motoralkoholer.

Flera färjerederier har, till följd av frivilliga överenskommelser, gått Över till lågsvavlig, mer miljöanpassad bunkerolja. Generellt sett innehål- ler dock sjöfartens bränsle stora mängder svavel och andra föroreningar. Detta orsakar förbränningstekniska problem och ger upphov till stora utsläpp av luftföroreningar. Sverige skall därför inom International Mari- time Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska sub- stanser som är skadliga för miljön. Det är regeringens bestämda ambition att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för högsta tillåtna svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska ham- nar, dvs. i huvudsak den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inom- nordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. Även utsläppen av kväveoxider från sjöfarten bör minska. För- slag till åtgärder bör utarbetas av berörda myndigheter redan under år 1991 .

Beträffande bilarnas utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolväten och kol- monoxid, klarar befintlig teknik mer än vad dagens utsläppskrav anger. Det framgår av tester av befintliga fordon, liksom det faktum att man på andra håll i världen, särskilt i Kalifornien. ställer högre krav på fordonen.

Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuro- pa skärpa avgaskraven för personbilar och lätta lastbilar och bussar snarast men senast fr.o.m. år 1996 till den nivå som införs federalt i USA med

7 Riksdagen 1990/9] . ] saml. Nr 90. Särtryck

' "85

början från 1994 års modeller. Miljöeffekten blir störst om sådana krav införs tidigare och samordnat med övriga länder i Västeuropa. Regeringen avser därför att aktivt inom ramen för EES-processen verka för att kraven inom EFTA och EG skärps till denna nivå snarast men senast fr.o.m. år 1996.

Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuro- pa skärpa avgas- och bullerkraven för tunga fordon fr.o.m. år 1996 så att de ungefär motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen bedömer att det finns goda möjligheter att genomföra detta samordnat med EFTA och EG.

För att påskynda introduktionen av mer miljöanpassade fordon kom- mer regeringen att föreslå att ett system med miljöklassning av nya fordon införs fr.o.m. 1993 års modeller. Genom ett sådant system kommer introduktion av fordon med goda miljöegenskaper att stödjas.

lnom luftfarten har vissa förbränningstekniska förbättringar skett till följd av de miljöskatter som infördes i samband med 1988 års trafikpoliti- ska beslut. Utvecklingen av flygmotorer har ännu inte kommit så långt att utsläppskrav kan ställas för ett ikraftträdande i början av 1990-talet. Men flygmotorindustrin är för närvarande inne i ett intressant utvecklingsarbe- te. Sannolikt kommer teknik att finnas tillgänglig i slutet av 1990-talet som ger avsevärda utsläppsminskningar av framför allt kväveoxider. Sverige agerar för att skärpta avgaskrav införs på flygplan senast mot slutet av 1990-talet.

Avgaskrav för dieseldrivna järnvägsfordon utformas i samband med ut- vecklingen av nya lätta motorvagnar, i första hand för persontrafik på järn- väg. Regeringens ambition är att införa dessa krav tillsammans med andra länderi Europa.

Tidigare har inga krav ställts på utsläppen från arbetsfordon. De har visat sig bidra med relativt stora utsläpp av bl.a. kväveoxider. Naturvårds- verket skall därför utarbeta förslag i samråd med andra berörda myndighe- ter till avgaskrav på arbetsfordon. Regeringen avser att verka för att samordnade krav för traktorer och arbetsmaskiner införs inom EFTA och EG fr.o.m. år 1995. Miljöklasser bör prövas även för denna typ av fordon.

Ambitionen att begränsa utsläppen av koldioxid kräver åtgärder även inom transportsektorn. som svarar för drygt en tredjedel av dessa utsläpp. Det ankommer på naturvårdsverket i samarbete med kommerskollegium, konsumentverket samt andra berörda myndigheter och med hänsyn till utvecklingen inom EG att utreda möjligheten att införa gränsvärden för koldioxidutsläpp från vägfordon.

4.3.5 Infrastruktur

Samtliga transportslag och trafiksystem är förknippade med utsläpp av luftföroreningar och andra miljöstömingar. Påverkan sker dels i form av miljöeffekter vid byggande, drift och underhåll av trafiksystemen, dels genom att dessa påverkar trafiken och transportemas fördelning mellan olika trafikslag.

Järnvägssystemet skall byggas ut för att kunna utgöra ett konkurrens-

kraftigt alternativ inom såväl person- som godstrafiken. Även vägsystemet måste successivt anpassas i miljövänlig riktning. Regeringen har redan föreslagit riksdagen att anslagen över statsbudgeten för investeringar i järnvägstrafik under den kommande tioårsperioden höjs från l0 miljarder kr. till l5 miljarder kr. En särskild infrastrukturfond inrättas som tillförs sammanlagt 20 miljarder kr. under 1990-talet. Medlen skall användas för samfinansiering av järnvägar. vägar och kollektivtrafikanläggningar. Reg- eringen bedömer att 30 miljarder kr. kommer att investeras ijärnvägar under 1990-talet.

Vid projektering av nya spårsystem. liksom vid väsentliga ombyggna- der. skall miljökonsckvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen kommer miljökonsekvensbeskrivningar att introduceras redan i planering- cn. Luftfartsverket bör ta fram planer för miljöåtgärder för de större flyg- platser som verket ansvarar för.

4.4 Energiförsörjning

"_'._Sammanjattmrig av avsnittet; Miljömålet 'är ett'. energisystem u't'an'_ .' "kärnkraft .där sektorns bidrag till_. försurning och" klimatpåverkan '-.' minskar kraftigt och _där' de '_orör'da' älvarna inte byggs ut.. ' " ' ”Miljöpåverkan fr'åri' e_l- "och varmeproduktionen har minskat 'k'raf'.-'_ _'__ ."'ti'gt sedan '_l'97_.0-'ta_Iets 'ir'iitt' genom bl.a. successivt skärpta -utsläpp_s'-_.-.' . '.'_'k'r'av_. Genom". de. ekon_om'iska'sty_r_r1ied_el_ 's_o'm'__ redan har beslutats ' "minskar utsläppen ytterligare. _ ' ' . . Utsläppskraven för svavel skärps ytterligare 'med' början-_ '_år' __I9'__9_"3' i'_ " -_'_'s_t_or'stä_dem'a och södra 'S_v_e__'rige.-. "' . ' - ' . ' ' . _ Riktlinjerna 'fö'r' svavel-' och kvaveox1dutslapp från nya "stora 'för- ' . ._ '_ brannmgsanlaggmngar skärps". ' ' ' ' ' ' ' "

4.4.1 Inledning

Betydande steg har tagits i riktning mot ett miljöanpassat energisystem. Miljöpåverkan från el- och värmeproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under I970- och 1980-talen. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med ca 70% och kväveoxidutsläppen med ca 35% sedan år l980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 35%. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet. Ytterligare åtgärder behövs dock för att minska el— och värmeproduktio- nens miljöpåverkan. Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel fossila bränslen, kärnkraft eller tredje världens an- vändning av vcdbränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av värl- dens cncrgisystcm kommer att kräva stora insatser och industriländerna måste vara föregångare. Den fortsatta omställningen och miljöanpassning- en av det svenska energisystemet skall ses mot denna bakgrund. Miljömå- len är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning

Prop. l990/9lz90

och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete.

Regeringen har tidigare (avsnitt 2.l.3') redovisat en samlad strategi för att minska klimatpåverkan. El- och värmeproduktionens utformning har stor betydelse för att denna strategi blir framgångsrik. Regeringen avser att inom kort lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. Idet följande redovisar regeringen sin syn på skärpta utsläppskrav. åtgärder mot utsläpp från småpannor och lokalisering av vindkraft.

4.4.2 Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion

Luftkvaliteten i tätorterna har förbättrats bl.a. genom utbyggnad av fjärr- värme och genom övergång till lågsvavligt bränsle och mer effektiva för- bränningsanläggningar. I Stockholm har halterna av svaveldioxid minskat med omkring 80 % sedan år 1970. Sothalterna i Göteborg och Stockhom har halverats under samma tidsperiod. Förbränning i villapannor, särskilt äldre vedpannor utan modern förbränningsteknik, kan dock lokalt bidra till ut- släpp av hälsoskadliga föroreningar. Eldning med olämpliga material, som impregnerat virke, kan ge utsläpp av starkt cancerframkallande ämnen.

Utsläppen av svavel kommer att minska ytterligare genom de skärpta utsläppskraven och svavelskatten. Enbart genom den svavelskatt som infördes den 1 januari i år beräknas utsläppen från denna sektor till år 2000 minska med ytterligare IOOOO— 25 000 ton svavel per år jämfört med vad som annars skulle vara fallet.

Kväveoxidutsläppen från denna sektor har också minskat. Den kväveoxidavgift som införs den I januari 1992 beräknas minska utsläppen med ytterligare 3000— 5 000 ton per år.

Utsläppen av koldioxid från el- och värmeproduktionen har minskat med en dryg tredjedel sedan år 1980 och med nära 60% sedan år l970. Huvudorsakerna är förbättrad energihushållning, ökad användning av förnybara bränslen och användning av el baserad på vatten- och kärnkraft för att ersätta fossila bränslen i värmeförsörjningen. Den koldioxidskatt som infördes vid årsskiftet bedöms få stor betydelse för att begränsa koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.

4.4.3 Åtgärder för minskad miljöpåverkan

Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att ändra förordningen om Svavelhaltigt bränsle så att utsläppskraven skärps med början i storstads- länen och sydligaste Sverige år 1993. Förändringen skall vara genomförd i hela Sverige senast år 1997. Det innebär en tidigareläggning med två år jämfört med tidigare planer. De nya kraven innebär att årsmedelvärden för utsläpp av svavel från större anläggningar blir 50 mg svavel per me- gajoule tillfört bränsle och för mindre anläggningar 100 mg svavel per megajoule tillfört bränsle. Utsläppsvärdena tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ett fjärrvärmcnät eller en kraftstation eller för flera pannenhcter inom en industri.

I samband med prövning enligt naturresurslagen och miljöskyddslagen

har det på senare tid framkommit att utsläppen av svavel från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinjer för pröv— ningen enligt miljöskyddslagen anges därför nu, att utsläppen från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt får uppgå till högst 30 mg svavel per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.

Utsläppen av kväveoxider från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt bör inte överstiga 30 mg per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.

Kraven för utsläpp av svavel och kväveoxider skall baseras på bästa tillgängliga teknik. Det kan, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, innebära att kraven i vissa fall sätts lägre än de riktvärden som angivits.

Buller från energiproduktionsanläggningar skall inte överstiga de nivåer som anges för nyetablering av industri i naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller.

För avfall från förbränning av olja och fasta bränslen gäller att mängden restprodukter som måste deponeras skall begränsas. Restprodukter som inte kan nyttiggöras skall deponeras på ett sådant sätt att utlakningen av föroreningar minimeras. Askan från förbränning av biobränslen bör han— teras på ett ekologiskt hållbart sätt.

Det fortsatta arbetet för att minska el- och värmeproduktionens miljö- påverkan, utöver de åtgärder regeringen i dag redovisar, inriktas i första hand på att begränsa klimatpåverkan och på att minska utsläppen från småpannor. Regeringen fäster stor vikt vid naturvårdsverkets arbete med information och utbildning om småskalig vedeldning. Det är viktigt att undersöka förutsättningama för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärk- ning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande. system med ut- släppsdeklarationer och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att efter samråd med berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.

Det är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft som finns i vårt land. De närmare förutsättningama för lokalisering av storskalig vindkraft för bedömas i kommunernas fysiska planering.

4.5 Industrin m.m.

Sammanfattning av avsnittet: Ett program för översyn av ut- släppsvillkoren för miljöstörande verksamheter genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Målet är att till år 2000 be- gränsa industrins utsläpp till en sådan nivå att miljön inte tar skada. Åtgärder inom skogsindustrin'är särskilt angelägna. Utsläppen av klorerade organiska ämnen begränsas ytterligare, så att de-till sekel— skiftet nått en nivå där miljön inte märkbart påverkas. . Utsläppen av svavel och kväveoxider från industrin begränsas kraftigt. ' _ Kloralkaliindustrier skall i samband med omprövning av villkor ' enligt miljöskyddslagen lägga fast en 'plan för övergång till kvick- silverfri teknik. ' Vid kustbaserade kommunala reningsverk införs en kvävereduk- tion med minst 50 %. ' _ Regeringen föreslår att miljöskyddslagen ändras så att det klart ' framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är skyldig att ta fram det underlag som behövs vid en omprövning av villkoren.

4.5.1 Inledning

Svensk industri är basen för det materiella välståndet i landet. På grund av exportberoendet måste svensk industri i hög grad ta hänsyn till den inter— nationella marknadens krav. Bättre miljöegenskaper hos en produkt kan numera i många fall vara en konkurrensfördel -— men det har inte alltid varit så.

På sikt kommer ingen gren av det svenska näringslivet att förbli opåver- kad av de ökande miljökraven. Den strukturomvandling som skedde un- der l970- och 1980-talen förenades med höga miljöskyddsambitioner. Även i framtiden förväntas omfattande förändringar som kan påverka nuvarande produktion och sysselsättning. Samtidigt kommer många nya avsättningsmöjligheter att uppstå. En långsiktigt hållbar produktion kom- mer också att visa sig vara företagsekonomiskt fördelaktig.

Den industriella produktionen i Sverige leder fortfarande till betydande störningar i de ekologiska systemen. Ändå har ett omfattande och fram- gångsrikt miljöarbete lett till att utsläppen av föroreningar från de stora punktkälloma — industri, förbränningsanläggningar och reningsverk minskat mycket kraftigt. Orsakerna till detta ligger dels i miljöskyddsla- gens tillkomst år 1969 och de miljökrav som därefter har kunnat ställas med lagens hjälp, dels i en strukturomvandling som har inneburit att äldre anläggningar har lagts ned. Det företagsintema arbetet med processför- bättringar och övergång till energi- och resurssnålare processer har haft stor betydelse för förbättringar i miljön. I många industrier har produktio- nen kunnat öka, samtidigt som råvaruåtgången och utsläppen har minskat. Exempel på detta är att produktionen av blekt pappersmassa har ökat,

Prop. 1990/91: 90

medan användningen av klor i blekningsprocesserna drastiskt har mins- kat.

Arbetet med att begränsa den svenska processindustrins utsläpp måste fortsätta så att utsläppen kommer ned till nivåer som inte ger upphov till en märkbar påverkan på miljö och hälsa. Det innebär att ett program för omprövning av gällande utsläppsvillkor skall upprättas. Dessutom skall miljöpåverkan från användningen av varor och uppkomsten av avfall begränsas till en nivå som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär att miljökonsekvenserna skall beaktas redan på utvecklings- stadiet i produktionen och att miljöpåverkan från en varas hela livscykel skall vägas in från början.

4.5.2 Miljöskyddsarbetet

Kvaliteten och ambitionerna i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan enskilda anläggningar. Många företag arbetar aktivt med utbild- ning av personal och teknisk utveckling för att minska utsläppen och undvika villkorsöverträdelser. Andra har inte samma framförhållning och saknar kunskapen om produktionens miljöeffekter.

Miljöskyddslagens regler med individuell prövning kan i vissa fall leda till att likartade s.k. miljöstörande verksamheter har tillstånd med olika krav på skyddsåtgärder. Skillnaderna kan bero på vid vilken tidpunkt verksamheten har prövats. En kompetent och rättvis myndighetsprövning är en viktig del av arbetet med att nå de framtida miljömålen. Därutöver behövs ett kontrollprogram för verksamheten som är så utformat att det blir ett stöd såväl för företagen som för tillsynsmyndighetema.

Den som ansöker om tillstånd till miljöfarlig verksamhet är skyldig att ge in den utredning som behövs för att ansökan skall kunna bedömas. I miljöskyddslagen saknas dock uttryckliga bestämmelser om utrednings- skyldighet vid omprövning av villkor. Regeringen anser att miljöskydds- lagen bör kompletteras så att det klart framgår att utredningsskyldigheten också vid omprövning åligger utövaren av verksamheten.

Regeringen kommer att uppdra åt naturvårdsverket att upprätta ett tioårigt program för en översyn av utsläppsvillkoren för miljöstörande verksamheter genom omprövning. Syftet är att systematiskt införa sådana villkor som måste uppfyllas för att de nationella och internationella miljö- målen skall kunna uppfyllas och de regionala miljöproblemen kunna un- ' danröjas. Vid översynen av en viss bransch bör anläggningar som har stora utsläpp prioriteras.. särskilt sådana där tydliga miljömål finns, och sådana som har utsläpp till känsliga recipienter. Länsstyrelsernas regionala miljö- analyser kan användas som underlag 'vid prioriteringarna av behov och åtgärder. I programmet bör förutom industrier även ingå andra viktiga punktkällor som t. ex. energianläggningar och kommunala reningsverk.

Den som utövar miljöfarlig verksamhet och som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är skyldig att lämna en årlig miljörapport till tillsyns- myndigheten. Det är utövarens ansvar att miljörapporterna är korrekta och fullständiga. De bör vara möjliga att utnyttja som underlag för priori- tering av omprövningsinsatser.

I det löpande uppföljningsarbetet är det viktigt att både de som utövar miljöfarlig verksamhet och myndigheterna arbetar på ett effektivt sätt så att utsläppen fortsättningsvis kan hållas på en låg nivå. Detta kräver en väl utbyggd egenkontroll hos utövaren i kombination med en effektiv extern tillsyn från myndigheternas sida. Det arbete med intern miljörevision som har påbörjats inom industrin är ett steg i rätt riktning.

4.5.3 Begränsning av utsläpp

Den dominerande källan till stabila organiska föreningar är skogsindustri- ernas utsläpp av klorerad organisk substans. Riktlinjerna för att minska dessa utsläpp angavs i [988 års miljöpolitiska proposition. Genom de åtgärder som nu genomförs kommer utsläppen att begränsas med 60— 70% från 1985 års nivå. Utsläppen kommer därefter att uppgå till 1,5—2 kg organiskt bunden klor, räknat per ton producerad blekt sulfatmassa. Med den process— och reningsteknik som finns tillgänglig i dag kan utsläp- pen minskas ytterligare, till 0.5 — 1 kg organiskt bunden klor per ton massa. Skogsindustrierna bör därför prioriteras i naturvårdsverkets omprövnings- plan. Vid omprövningen bör villkoren fastställas med hänsyn till bästa tillgängliga teknik. Vid den individuella prövningen måste hänsyn samti— digt tas till det enskilda företagets produktion och dess förutsättningar att minska utsläppen.

I samband med prövningen av pappersmassafabrikerna skall även andra utsläpp av miljöfarliga ämnen från tillverkning av såväl blekt som oblekt mässa behandlas. Målet är att skogsindustrins utsläpp minskas till början av 2000-talet till en sådan nivå att miljön inte märkbart påverkas. Vad detta innebär i fråga om storleken på utsläppen måste klarläggas genom fortsatt forskning och miljöövervakning.

Utsläppen av stabila organiska ämnen bör begränsas också från andra branscher. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen bör fortsätta sitt arbete med att identifiera nya källor och initiera åtgärder mot utsläppen därifrån.

Industriella utsläpp av flyktiga organiska ämnen kommer framför allt från raffinaderier, organisk kemisk industri och ytbehandlingsanläggning- ar. Här har utsläppen minskat först under senare år. Utsläppen från processindustrier begränsas bl.a. genom byte till tätare utrustning och bättre övervakning avseende läcksökning och utsläpp till omgivningen. Utsläpp av lösningsmedel m.m. skall också begränsas, i första hand genom övergång till lösningsmedelsfria processer där så är möjligt.

Den stora källan för utsläpp till vatten av olika metaller är gamla gruvavfallsupplag. Även utsläpp från pågående gruvbrytning och från vis- sa industrier är betydande. Diffusa utsläpp från bl. a. avfallsdeponier är en annan källa vars betydelse kan öka.

Utsläppen av metaller har minskat kraftigt sedan 1970-talets början. För att nå utsläppsmålen för metaller måste dock ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen till framför allt luft, som är helt dominerande. En rad åtgärder har redan vidtagits, och genom det fortlöpande arbetet med

prövning och tillsyn bör det vara möjligt att halvera utsläppen av de viktigaste metallerna under perioden l985— 1995.

För att minimera utsläppen av kvicksilver skall bl.a. åtgärder vidtas vid de kloralkalifabriker som använder sig av kvicksilverceller. Kvicksilverfri teknik finns tillgänglig och tillämpas redan av två fabriker. Redan i 1988 års miljöpolitiska proposition angavs att kvicksilverfri teknik bör införas på sikt. Regeringen anser nu att en plan skall läggas fast i samband med omprövning av kloralkalifabrikerna för att införa kvicksilverfri teknik vid samtliga fabriker. Även kvicksilverutsläppen från andra branscher, t.ex. järn-, stål- och metallverk, minskas genom villkor vid prövning enligt miljöskyddslagen. En avvecklingsplan för användningen av kvicksilver redovisas i det följande. Regeringen bedömer att dessa åtgärder samman- taget minskar utsläppen av kvicksilver med 70% mellan åren 1985 och 1995.

lndustriprocesser svarar för en betydande del av de svenska utsläppen av försurande ämnen även om utsläppen totalt sett har minskat kraftigt under senare år. Ungefär 40 % av svavelutsläppen kommer från industrin. Andelen kommer att öka när den beslutade svavelskatten minskar utsläp- pen inom andra sektorer.

lndustriprocessemas utsläpp av svavel och kväveoxider måste minska ytterligare för att uppfylla de miljömål som riksdagen formulerat. Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av dessa utsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider. Därmed ställs samma krav på industriprocesserna som på övriga samhällssektorer.

Utsläppen av närsalter bör begränsas från vissa industrier och framför allt från kommunala reningsverk. Många av de kommunala verken har i dag både biologisk och kemisk rening. Fortfarande saknar de flesta dock en fullgod kvävereduktion. Regeringen anser att som riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att en reduktion av kvävet med minst 50% införs för de större reningsverken. I första hand åtgärdas de renings- verk som är lokaliserade vid eller nära kusten vid de mest påverkade havsområdena. Hit räknas hela väst- och sydkusten samt Östersjökusten upp till och med Stockholms skärgård. I vissa kraftigt påverkade områden, som Laholmsbukten, Skälderviken. Öresund och Hanöbukten, eftersträ- vas en högre reningsgrad.

Många kommuner har omoderna och ålderstigna avloppsledningssys- tcm. Det får till följd att grundvatten i stora mängder läcker in i systemen och förorsakar problem, såsom bräddning och störning av reningsproces- ser. I många fall kan också avloppsvattnet läcka ut och förorena grundvatt- net. Allt detta innebär att utbyte och renovering av ledningssystemen i många av landets kommuner måste påskyndas. Detta är ett kommunalt investeringsansvar.

Innehållet av metaller i det slam som uppstår vid kommunala renings- verk har minskat under senare år. Halterna av metaller och stabila organi- ska föreningar kan dock för vissa anläggningar fortfarande vara så höga att slammet inte kan användas som jordförbättringsmedel utan särskilda vill-

kor. Genom olika åtgärder som för närvarande vidtas skall slammet senast år 1995 åter kunna användas mer allmänt.

Utsläpp av kväve och fosfor från enskilda avloppsanläggningar och små reningsverk i glesbygd och fritidshusområden behöver också uppmärk- sammas. En infomationskampanj för övergång till fosfatfria tvättmedel kan bidra till att minska fosforutsläppen.

4.6 Varor och kemiska produkter Sammanfattmng' 'ai'a "' vsmttet Miljöhänsyn r'nå'ste' genomsyra ut'-_ formningen av: "alla 'de varor och. _prödiik'ter. vi anvanderai samhallet -_Ino'm_- kemikaliekontrollen 'öka's insatserna 'för.' att _r_r'iinska tillför-'_' "_ ..'_'__s_eIn' _oc'h' anvandningen av miljo- och. hälsoskadliga aff]??? och __prö_-_'_".f

da ini'port' och hantering av skadliga kemiska produkter _ _ _ Regeringen 'föresl'år' _a_t't__' en ny l_a'g' införs 'om förhandsgranskning ""-'.""""' biologiska bekämpningsmedel ' ' . '. Avvecklingsplanema för. ozonnedbrytande ämnen utv1dgas 'Re-"__'-- .' geringen föreslår att r1ksdagen godkänner tilläggen _t_ilI Montrealpro— tokollet om ozonnedbrytande ämnen ' ' ' ' ' ' " "

""För att _'sti'i'riulerä' 'till" återlämning av' förbrukade n1ckel/kadm1um-- - batterier införs återlämningspremier Regeringen avser att höja b_a't'__-'__. teriavgiften f_ö_r'. slutna: nickel/kadmiumbattcrier " ." ",.'

.-__. 5' _. ..r/, o. '..'ge.

a

4.6.1 Inledning

Produktionen av en vara innebär alltid att naturresurser utnyttjas. Miljö- påverkan kan uppstå vid utvinning av råvaror, transport av insatsvaror och varor, i produktionsledet, under konsumtionen och senare, när varan efter användningen blir avfall. En mycket stor mängd ämnen och kemika- lier används i olika varor. En rad av dessa ämnen kan orsaka skada om de sprids okontrollerat i naturen.

Som tidigare framhållits blir det därför allt viktigare att skärpa kraven på olika varor och kemiska produkter för att uppnå de miljöpolitiska mål som lagts fast. Genom att utforma varorna på ett miljöanpassat sätt kan miljöproblemen inom alla samhällssektorer minskas. Fordon med mindre och renare avgaser minskar föroreningarna från transportsektorn. Genom att ta bort t.ex. asbest ur bromsbelägg och kvicksilver ur strömbrytare undviks utsläpp under produktionen och när bilarna skrotas. Användning- en av allt mindre farliga bekämpningsmedel och handelsgödsel med lägre

Prop. 1990/91 : 90

kadmiumhalt begränsar jordbrukets negativa miljöpåverkan. Genom tvättmedel. färger och limmer där skadliga ämnen bytts ut slipper yrkes- mässiga användare och privata konsumenter att utsättas för hälsorisker (allergier. nervskador) under användningen och de diffusa utsläppen av skadliga ämnen till miljön via avloppssystem och soptippar minskar. Arbetsmiljön förbättras för dem som tillverkar dessa produkter och för dem som använder dem i industriell tillverkning av andra varor.

Regeringen anser att en strategi skall utvecklas för att utforma en miljö- anpassad varuproduktion. dvs. en varuproduktion där miljöhänsyn och miljöpåverkan vägs in i alla faser av varans livscykel från råvaru- till avfalls- och återvinningsled. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att utforma en sådan strategi.

Vad avser åtgärder mot problemen med användning av byggmaterial. som innehåller flyktiga kemiska ämnen, avser regeringen att senare i år förelägga riksdagen en proposition. Denna behandlar olika åtgärder för en bättre inomhusmiljö.

Det är särskilt angeläget att begränsa användningen av miljö- och hälso- farliga kemiska ämnen. Det årliga inflödet av miljöfarliga ämnen i varor och i fasta anläggningar överstiger flerfaldigt de nuvarande utsläppen till naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd miljöfarliga ämnen som förr eller senare via avfallsdeponier eller på annat sätt riskerar att läcka ut i miljön. Det innebär ett stort potentiellt miljöhot i framtiden.

Insatser krävs från ett stort antal aktörer för att arbetet för en miljöan— passad varuproduktion skall bli framgångsrikt. Genom substitutionsprin- cipen i lagen om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga.

Medvetna konsumenter och yrkesmässiga användare som får god infor- mation inför sina produktval och sin hantering av kemikalier är liksom en utvecklad kemikaliekontroll viktiga faktorer för att ansvaret att byta ut farliga ämnen och produkter i praktiken verkligen skall avkrävas produ- center och leverantörer.

Systemet med frivillig positiv miljömärkning är ett steg' att förbättra konsumentens möjligheter att påverka. Den positiva miljömärkningen samordnas mellan de nordiska länderna och syftar till att genom samma märkning, en svan, stimulera försäljningen av produkter som är bättre från miljösynpunkt.

Bättre utbildning, särskilt av yrkesmässiga användare, och fortsatt arbe- te med obligatorisk klassificering och märkning av hälso- och miljöfarliga produkter är andra sätt att förbättra konsumentens och den yrkesmässige användarens möjligheter att påverka produktutvecklingen.

Ett viktigt steg är att införa obligatorisk miljöfarlighetsmärkning av kemiska produkter. Klassificering. märkning och registrering av kemikali- er har hittills huvudsakligen avsett hälsofarlighet. l nordiskt samarbete har tagits fram kriterier även för miljöfarlighet. EG har utvecklat kriterier som i huvudsak överensstämmer med de nordiska. lnom Norden har även ett system för klassificering och märkning av miljöfarliga kemiska ämnen och

produkter utarbetats, baserat på de nya kriterierna för miljöfarlighet. Diskussioner med EG pågår för att uppnå en harmonisering av kraven.

4.6.2 Kemikaliekontrollen

Kemikaliekontrollen stärks genom viss utbyggnad av kemikalieinspek- tionen. Förhandsanmälan med krav på god dokumentation av nya kemi- ska ämnen införs och produktregistret byggs ut. Bättre kontroll och uppgif- ter över kemiska ämnen och produkter är grunden för en förbättrad kemikaliekontroll vilket i sin tur är en förutsättning för att kunna förebyg- ga miljö- och hälsoproblem genom att begränsa eller avveckla skadliga ämnen och produkter.

Förhandsanmälan innebär en skyldighet för tillverkare och importörer att anmäla nya kemiska ämnen innan de börjar saluföras i Sverige. Anmä- lan skall åtföljas av en dokumentation om ämnets hälso— och miljöeffekter. Systemet är i princip det samma som redan finns inom EG. Regeringen bemyndigar kemikalieinspektionen att utarbeta de föreskrifter som krävs för att systemet skall kunna införas.

Kemikalieinspektionens produktregister utvidgas genom bl.a. krav på särskilda uppgifter om miljöfarliga ämnen, bättre information om cancer- och allergiframkallande ämnen och uppgifter om produktens samtliga huvudkomponenter.

Sverige har i olika internationella sammanhang drivit krav på mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige har också arbetat för begränsningar av farliga ämnen. Inom ramen för OECDs kemikaliearbete har stora framgångar uppnåtts. För sammanlagt 147 ämnen skall före utgången av år l993 kunskap ha tagits fram om bl. a. ämnenas egenskaper och miljö-och hälsoeffekter. En långt driven arbetsfördelning mellan länderna gör det möjligt att på rela- tivt kort tid få fram omfattande dokumentation och samtidigt öka förut- sättningama för enighet om bedömning av ämnenas hälso- och miljöfarlig- het, vilket har stor betydelse om och när skyddsåtgärder skall vidtas.

De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid reglerats genom ett system för förhandsgranskning och godkännande. Regeringen föreslår nu att de biologiska bekämpningsmedlen förhandsgranskas och kontrolleras på samma sätt som de kemiska bekämpningsmedlen. En ny lag föreslås som skall vara tillämplig på biologiska bekämpningsmedel. För saluföring och användning av biologiskt bekämpningsmedel skall krävas godkännan- de från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Godkännandet sker efter för- handsgranskning av kemikalieinspektionen. Inspektionen bemyndigas meddela de föreskrifter och försiktighetsmått som behövs för framställ- ning och användning av biologiska bekämpningsmedel.

Även den övriga tillsynen i fråga om de biologiska bekämpningsmedlen föreslås handhas av samma myndigheter som för de kemiska medlen. Kostnader för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel före- slås täckas genom avgifter enligt samma principer som för de kemiska bekämpningsmedlen.

4.6.3 Avvecklingsplaner

Arbetet med att avveckla användningen av hälso— och miljöfarliga ämnen går nu in i ett intensivare skede.

Användningen av ozonnedbrytande ämnen måste upphöra. Globala avvecklingsplaner för ozonnedbrytande ämnen har utarbetats inom det s.k. Montrealprotokollet. Drygt 60 stater har skrivit under protokollet, som fastställer minimikrav för avveckling men samtidigt uppmuntrar enskilda länder att gå fram snabbare.

Redan genom 1988 års miljöpolitiska beslut införde Sverige som första land en fullständig avvecklingsplan för CFC. Därmed stimulerades ut- vecklingen av alternativa tekniker vilket varit positivt i det internationella arbetet. Regeringen föreslår nu att avvecklingsplanen utvidgas så att an- vändningen av samtliga ämnen som bryter ned ozonskiktet avvecklas eller kraftigt begränsas.

Regeringen kommer att införa ett system för att ta hand om CFC ur kasserade kyl- och frysskåp. Kommunerna görs ansvariga för omhänder- tagandet av CFC-innehållet. Kommunernas ökade kostnader finansieras genom renhållningstaxan.

Regeringen avser att införa ett förbud mot halon i portabla brandsläcka- re och i fasta installationer från den I juli 1991. Sverige har notifierat GATT och EFTA om denna åtgärd. Den yrkesmässiga användningen av halon i befintliga installationer skall ha upphört senast år 1998. Krav på insamling och återvinning eller destruktion av halon införs också. Använd- ningen av HCFC-föreningar begränsas från år 1994.

Klorerade lösningsmedel har mycket god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är grunden till att ämnena fått en omfattande användning de senaste decennierna. De viktigaste användningsområdena är för avfettning och färgborttagning inom verkstadsindustrin, för rengöring inom elektronikindustrin, inom läkemedelsindustri och kemisk industri samt för klotterborttagning och i kemtvättar. .

Klorerade lösningsmedel är cancerframkallandc och påverkar det cen- trala nervsystemet. De misstänks vidare ge direkta skador på växtligheten. Vissa nedbrytningsprodukter är stabila och lagras upp i organismer.

Regeringen anser därför att användningen av klorerade lösningsmedel skall avvecklas. Som ett första steg bör förbud införas mot försäljning av konsumentprodukter som innehåller hälso- och miljöskadliga klorerade lösningsmedel från den I januari 1993. Användningen av dessa lösnings- medel skall med något undantag upphöra helt till år 1995.

Användningen av vissa hälso- och miljöskadliga tillsatsmedel i plaster, bl.a. klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel, ftalater och organiska tennföreningar, bör också kraftigt begränsas. Målet är att användningen av sådana tillsatsämnen som har en negativ påverkan på hälsan och miljön skall avvecklas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med att ta fram ett samlat förslag om begränsningar av vissa tillsatsämnen. Arbetet inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga för miljön. Även användningen av nonylfenoletoxylater bör avvecklas.

'97

Det finns anledning att se särskilt allvarligt på tungmetallerna kvicksil- ver, kadmium och bly. Regeringen lägger nu fast den avvecklingsplan för kvicksilver som naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har föresla- git. Till år 1995 skall 25 % av den nuvarande användningen vara avvecklad och till år 2010 skall 75% ha upphört. Slutmålet är att användningen upphör helt. En rad åtgärder genomförs. Sedan den I februari 1990 är det förbjudet att sälja batterier med högre kvicksilver- och kadmiumhalt än 0,025 viktprocent. Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från år l992. Övriga termometrar med kvicksilver liksom kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument och industriella mätinstrument bör förbjudas från år l993. Kvicksilver i lysrör och lampor skall på sikt inte förekomma. Användningen av kvicksilver i laboratorier begränsas genom information. Utsläppen av kvicksilver från punktkällor reduceras kraftigt genom nya villkor efter omprövningar enligt miljöskyddslagen. Socialsty- relsen får i uppdrag att utreda en avveckling av amalgam inom tandvår- den.

Också användningen av bly bör på sikt avvecklas. Som tidigare redovi- sats införs en större skattedifferens mellan bensin med resp. utan blytill- sats. All läggning av blymantlad jordkabel skall ha upphört till år 1995. Övergång från blyhagel förjakt till hagel som är bättre från miljösynpunkt skall med stöd av informationskampanjer och frivilliga åtaganden kunna vara helt genomförd i början av 2000-talet. Myndigheterna genomför åtgärder för minskad användning av bly i olika konsumentprodukter m.m.

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om ett åtgärdspro- gram mot blybatterier. Enligt programmet skall alternativa batterityper och startsystem utvecklas för att ersätta blybatterierna. Insamlingen av blybatterier permanentas och riksomfattande informationskampanjer ge- nomförs. Programmet finansieras med en avgift, som betalas av tillverkare och importörer av blybatterier.

Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kcmikalieinspektionens föreskrifter beträffande trä- skyddsmedel inte ger en tillräcklig minskning kommer regeringen att över- väga en miljöskatt för att minska användningen av dessa ämnen.

Även användningen av kadmium bör på sikt upphöra. Sverige har tidigt infört begränsningar för stora användningsområden. De största använd- ningsområdena är nu i batterier. I fosforgödselmedel förekommer kad- mium som förorening. Möjligheterna att begränsa kadmiuminnehållet i gödselmedel skall, som tidigare redovisats.. utredas.

Kadmium i laddningsbara nickel/kadmiumbatterier svarar för över hälften av kadmiumanvändningen i Sverige och ökar dessutom mycket snabbt. Ett system för omhändertagande av sådana batterier införs för att förhindra att de sprids i naturen. En återlämningspremie införs för att stimulera till återlämning av förbrukade batterier. Regeringen avser att höja batteriavgiften för nickel/kadmiumbatterier fr. o. m. år 1992 till 0,30 kr. per g batterivikt. Fast monterade batterier beläggs också med avgift. Avgiften skall finansiera insamling, omhändcnagande. informationskampanjer och återlämningspremier. Fr. o. 111. år 1994 förbjuds fast monterade nickel/kad-

miumbatterier. Då införs motsvarande förbud inom EG.

Internationell samordning är en viktig del av begränsningsarbetet. Rege- ringen avser att driva frågan om avveckling av de aktuella ämnena interna- tionellt. Myndigheterna skall systematiskt fortsätta sitt arbete med att identifiera ämnen som bör begränsas. Myndigheterna skall också vidta de åtgärder som behövs för att begränsningarna skall genomföras i praktiken. Regeringen avser att utvidga kcmikalieinspektionens och naturvårds- verkets bemyndigande enligt lagen om kemiska produkter till att meddela förbud enligt denna lag.

Inom OECD har på svenskt initativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen vilkas användning starkt bör begränsas eller avvecklas helt. Fem ämnen är hittills utpekade för överväganden om riskreduceran- de åtgärder, nämligen kvicksilver, bly, kadmium, metylenklorid och bro- merade flamskyddsmedel.

Överenskommelser har också träffats vid bl. a. den tredje Nordsjökonfe- rensen för att begränsa användningen och utsläppen av de ämnen som redan nu har utpekats som så skadliga att de bör avvecklas.

4.7 Avfall

M .. . . ,_ . . . .;

.. Sammanfattning av avsnittet Ekonomiska styrmedel k'_aii. anvandas

*? 'x- ;.

för att stimulera till källsortering 'Där'för' anser- regeringen bl. a. ;a'tt-___.".' '

kommunerna sk'aII- 'få ökad rätt att differentiera avfallstaito_ma. _fö'r _ått'_

&. .a ."a .». s

= stimulera kallsortering av' a'vfaII' .. _' . .. ' . ; " - .- ..' " ' . ;' " . ,. _'

Programmet att minska a"'vfa'llet's_voly1_n.b'c.l_i_farl'igh_et;'ö'l'(a kallsor-

v

Hänvisningar till US162

;"'t'ering".,_ '_återt'agniri'g' och återv1nn1ng enligt. riksdagens be'sIu__t håII'ér' 'p'å;'_ .'att genomföras Kommunerna h'ar fåt'_t ett "v'i_d_gat ansvai' __för _åv'falls-." —

s,, J.,"vf

hantermgen :"f'_"_;';'_'__l::*" —';"»'."'—.f>-.t'—,f' ;__;'_e_"__.'."'.,";"'_"."

Regeringen föres'l__år ocks'å'a'tt' riksdagen godkanner att ___Sverige' _.' »ratificerar*Baselkonventiöncn o'm .kont_roII'" a__v gransoverskridande

transporter och s'IutIi'gt' omhändertagande av farligt a'v'falI.

'2 $, $'-

4.7.I Inledning

Riksdagen godkände i maj 1990 regeringens förslag till avfallsprogram. Övergripande mål i programmet är att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer måste förbättras. Uppkomsten av miljöskadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av skadliga äm'nen i produkter och varor minskas. Gen'om förebyggande åtgärder kan problemen lösas effektivt.

Tillverkare och importörer av varor och produkter har det yttersta ansvaret för den miljöpåverkan och misshushållning med resurserna som kan bli följden av såväl tillverkning och användning som slutbehandling i avfalls- och återvinningsledet. Under 1980-talet har det blivit alltmer uppenbart att reningsteknik eller återvinningsteknik som främsta medel

för att begränsa avfallets negativa effekter inte är tillräcklig. Det behövs åtgärder som tar sikte på att förebygga uppkomsten av avfall och förore- ningar. Den högsta prioriteten måste ges till sådana produkt- och process- ändringar som ger miljöanpassade varor i alla hanteringsled och som gör det möjligt att dels minimera uppkomsten av avfall.. dels minska avfallets innehåll av skadliga ämnen. Den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen.

Mängden avfall utgör ett ökande problem i det moderna samhället. Riksdagen har tidigare beslutat om ett treårigt program med en samman- lagd ram om 87 milj. kr. för stöd till forskning för ett avfallssnålt samhälle. Forskningen skall avse dels miljöanpassad produktutveckling, dels avfalls- hantering. Regeringen har inrättat en ny myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle, som skall fördela medel till en miljöanpassad produktutveckling.

Avfallsprogrammet innebär att kommunerna får ett vidgat ansvar för avfallshantering och planering av denna. Alla som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs för avfallsplaneringen. Detta skall ge en bättre överblick och kunskap samt möjlighet att styra avfallshanteringen till de mest lämpliga behandlingsmetoderna.

Källsortering utvecklas med sikte på att allt avfall fr.o.m. år 1994 skall gå till en sådan slutbehandling, som möjliggör ett från miljö- och resurs- hushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande. Målet är att förbrän- ning och deponering av osorterat avfall skall ha upphört vid slutet av år 1993. Programmet innebär vidare att kommunerna redan från den 1 januari 1991 har rätt att med lagstöd föreskriva om källsortering. Samti- digt har statens naturvårdsverk fått rollen som central tillsynsmyndighet enligt rehållningslagcn. Därmed skall kommunerna kunna få stöd i sitt arbete och en samordning kan ske på nationell nivå.

Regeringen bedömer emellertid att avfallsprogrammet behöver kom- pletteras med ekonomiska styrmedel. Enligt regeringens mening bör det göras helt klart att kommunerna har rätt att differentiera avfallstaxan i syfte att styra mot källsortering av avfall. Ytterligare styrmedel övervägs.

4.7.2 Miljöfarligt avfall

Vid sidan av arbetet med att begränsa de farliga ämnena i produkter och varor måste arbetet fortsätta med att reducera och ta hand om det miljö- farliga avfallet. Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att bl. a. visa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under l990—talet vid '

olika förutsättningar. Utredningen skall också klarlägga olika möjligheter och kostnader för att ta hand om sådant avfall. Arbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.

Genom insamling av miljöfarliga batterier har årligen ca fyra ton kvick- silver och drygt tre ton kadmium hindrats från att tillföras naturen.

Under hösten 1990 skärpte regeringen reglerna för export av miljöfarligt avfall. Ändringarna innebär att naturvårdsverket skall begära in uppgifter om hur miljöfarligt avfall som exporteras från Sverige slutligt tas om hand

Prop. 1990/91: 90

i det mottagande landet och kontrollera att avfallet tas om hand på det sätt som överenskommits. Samtidigt slås fast att miljöfarligt avfall bara får föras ut ur landet om det kan visas att avfallet slutligt kommer att tas om hand på ett sätt som är godtagbart från miljö- och hälsosynpunkt i Sverige. Hädanefter måste alla.. inkl. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) ansöka hos naturvårdsverket för att få föra miljöfarligt avfall ur landet.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall som därefter skall ratificeras av Sverige. Konventionen innehåller bl. a. bestämmelser som syftar till att skydda utvecklingsländer mot giftdumpning. Sverige kommer även att vara pådrivande så att fler länder följer efter med en ratifikation. Det är dessutom viktigt att konven- tionen efterlevs och stärks. Konventionen behöver särskilt stärkas avseen- de uppföljning av destruktionsåtgärder utomlands.

4.7.3 Förpackningar m. m.

För att komma till rätta med de miljöproblem som uppkommer inom förpackningsområdet har regeringen tillsatt en kommitté med uppdrag att föreslå bl. a. åtgärder som kan'främja retursystem. Utredningen skall läm- na sin slutrapport senast den I september 1991. Regeringen har för avsikt att uppdra till utredningen att utarbeta ett principförslag om ett fullstän- digt ansvar för tillverkare, handel och distributörer vad gäller returhante- ring och återvinning av förpackningar.

Ett förslag till lag om återanvändning av vissa dryckesförpackningar behandlas för närvarande i riksdagen. Förslaget innebär att flaskor som är tillverkade av PET-plast och som innehåller konsumtionsfärdig dryck fr.o.m. den ljuni 199l får säljas endast om de ingår i ett retursystem.

Glas används inom många olika områden. Några viktiga produktkatego- rier är emballageglas, planglas, glasfiber och glasull. Försök med kommu- nal glasinsamling påbörjades år 1970. Antalet kommuner som bedriver insamling samt mängden insamlat glas har ökat under senare år. Kommu- nerna svarar för investeringar i insamlingsbehållare, tömning och mellan- lagring. Motiven för glasåtervinning är att medverka till en bättre hushåll- ning med samhällets energi- och råvaruresurser. Dessutom bidrar den till minskad nedskräpning Och till minskade avfallsvolymer, minskade skade- risker för renhållningspersonal samt lägre slitage i maskinutrustning och mindre slag i avfallsförbränningsanläggningarna. Glaset i avfallshante- ringen medför betydande kostnader.

Regeringen anser att återtagningsverksamheten är viktig och bör utökas. Det bör åligga producenterna att ta ett ökat ansvar för återvinning av glas och att utforma system som kan bli ekonomiskt lönsamma.

Intresset för återvinning av returpapper har ökat markant i Västeuropa under de senaste 15—20 åren. Likaså har returpapper blivit en alltmer betydelsefull råvara för svenska pappersbruk. Av det papper som konsu- meras i Sverige återvinns ca 44%. Förbrukningen av returpapper har sedan början av 1970-talet ökat trefaldigt. För år 1990 beräknas 1 miljon ton returpapper komma att användas inom pappersmassaindustrin och

prognosen för de närmaste fem åren pekar på en fortsatt kraftig ökning, särskilt för tidningar och liknande. Ökningen i returpappersanvändningen har möjliggjorts genom att pappersmassaindustrin har investerat i. retur- pappersanläggningar samtidigt som returpappersinsamlingen har utveck- lats positivt.

För både returglas och returpapper gäller att möjligheterna till avsätt- ning skiftar. Det är viktigt att de system som finns för källsortering och därpå följande insamling för återanvändning eller återvinning kan fortsät- ta att fungera.

4.8. Återställningsåtgärder

Sammanfattning av. avsnittet Regeringen föreslår ått' ytterligare _m_é.- »" d_eI avsätts f_ör kaIkr'iing" av. .'sjöa'ij_ och. vattendrag För _.r'iä's'tä budgetår' -' utökas programmet "'r_ne"d' 40" 'r_nilj. kr'. ' _'." ' J. ' ' ' » .' ' ' " .r' ' " .

'_4 milj. kr'. tillförs ytterligare för att skydda 'öc'h' återställa varde- "

***—19.;

"'.-full'a kulturminnen som s_k'a'das' av luftföroreningar .. . . . : .'_25 milj.- _kr. per 'år._ 'avsä'tt's. f_ör_. 'a_t't sanera o'ch 'å'terställå' miljöskada- .. _: f.*"de or'n_i"'_åde'n.' Programmet är femårigt 'öcl'i" skall utvarderas m'o't _ '_.slut'et a_v_' programperiöden " " ' ' ' __--___,_

4.8.1 Åtgärder i miljön

Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön, bl.a. kalk- ning, som ett uppehållande försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid.

De beslut som hittills fattats i Europa om att begränsa de försurande utsläppen är inte tillräckliga för att komma ner till de kritiska belastnings- gränserna för nedfall av försurande ämnen i de känsliga delarna av Skandi- navien. Även om länderna i Europa lyckas begränsa utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningama slår igenom i mark- och vattensystemen. Kalkning kommer därför att behöva fortsätta i flera år, framför allt i sjöar och vattendrag.

Erfarenheterna av kalkning av sjöar och vattendrag är omfattande och visar att insatserna är positiva och effektiva. Statsbidrag har hittills läm- nats för kalkning av ca 5 500 sjöar och ett hundratal vattendrag.

Regeringen föreslår nu att kalkningsinsatsema förstärks. Huvuddragen bör vara att klara alla omkalkningar och att öka kalkningsinsatsema i Norr- lands inland och fjälltrakter. Dessutom bör ombyggnaden av reningsverk till kalkfällning fortsätta. Genom utökade kalkningsinsatser kan också cesium- halten i fisk komma att minska.

Det är främst i Norrlands inland som kalkningsbehovet är eftersatt. Det

Prop. 1990/91 : 90

är vattendrag och fjällsjöar, flera klassade som riksintressanta för veten- skaplig naturvård. som är försurade.

Vid sidan av kalkningen av sjöar och vattendrag behövs insatser mot luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål. Den ned- brytning som i dag sker av särskilt äldre byggnadsdetaljer i sandsten och kalksten i de äldre stadskärnorna måste hejdas. Även andra materialgrup- per såsom hällristningar. runstenar, medeltidskyrkornas stenskulpturer m.fl. utsätts i dag för en snabb förstörelse. För att långsiktigt komma till rätta med den nedbrytning som sker krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningar minskar.

Det krävs också direkta skydds- och konserveringsarbeten på de vikti- gaste grupperna av värdefulla kulturminnen för att effekterna av nedbryt- ningen inte skall bli alltför omfattande. Regeringen föreslår att ytterligare medel avsätts för skydd och restaurering av kulturminnen.

Försöksvcrksamheten med kalkning och vitaliseringsgödsling av för- surad skogsmark fullföljs. Den skogspolitiska kommittén har till uppgift att närmare granska denna fråga.

4.8.2 Sanering och återställning av miljöskadade områden

På ett stort antal platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa områden utgör ett hot mot människors hälsa och mot miljön, eftersom risken för att farliga ämnen skall lakas ut och spridas i miljön på många platser är mycket stor.

Särskilda medel avsattes i statsbudgeten för tre år sedan för åtgärder mot miljöskador. Medlen skulle användas för sådana återställningsåtgärder där det inte fanns någon i övrigt som var ansvarig för att genomföra sådana åtgärder. Huvudregeln är annars att den som skadar miljön också skall svara för återställning. Konkreta återställningsåtgärder har påbörjats bl. a. beträffande gruvavfall, fiberbankar och gamla impregneringsanläggningar. Särskilda medel har också avsatts för liknande insatser i Dalälvens tillrin- ningsområde. De viktigaste åtgärderna i detta område är att begränsa metallutlakning från gamla gruvavfallsupplag. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas till gammalt gruvav- fall i Dalälvens tillrinningsområde.

I den kommunala planeringen är det viktigt att uppmärksamma behovet av återställningsåtgärder inom och i nära anslutning till tätortsområden med tanke på möjligheter att utnyttja marken för nya lämpliga ändamål i samhällsbyggandet.

Regeringen anser att det arbete med att åtgärda gamla miljöskador som nu påbörjas bör fortsätta. Regeringen föreslår därför att ytterligare medel anvisas för återställningsarbetet. Det ingår i naturvårdsverkets uppgifter att ansvara för prioritering och genomförande av återställningsprojekten i samverkan med berörda kommuner och industrier.

I enlighet med vad som anförts har inom regeringskansliet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8),

2. lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8),

3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2).

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6),

5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (kapitel 8),

6. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (kapitel 8),

7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt 13.3), '

8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter (avsnitt 13.3).

9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitt 13.7.2 och 13.8.2),

IO. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervak- ning (avsnitt 15.2.5),

11. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt (avsnitt 15.4. 1 ), 12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt (avsnitt 15.42),

13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822) (avsnitt 7.2 och 16.5), 14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) (avsnitt 16.5.11), 15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (avsnitt 16.5.6), .

16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: I 19) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: IO) (avsnitt 16.5.6), 19. lag om ändring i lagen (1984z409) om avgift på gödselmedel (avsnitt 17.6.1).

Förslagen 1—9 samt 13— 18 har upprättats inom miljödepartementet; förslagen 4 och 5 i samråd med justitiedepartementet, 6 i samråd med industridepartementet, 15— 17 i samråd med jordbruksdepartementet samt 18 i samråd med bostadsdepartementet. Förslag 10 har upprättats inom kommunikationsdepartementet i samråd med civildepartementet. Förslagen 11 och 12 har upprättats inom fmansdepartementet och förslag 19 inom jordbruksdepartementet.

Förslagen l.. 2, 3 (såvitt avser kapitel 8), 4—8, 13— 15, 16 (gäller inte l9c g'), 17 samt 18 har granskats av lagrådet. Övriga lagförslag är av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1990/91: 90

Innehåll Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Inledning .................................................... I Den miljöpolitiska inriktningen ............................. 2 Miljöpolitikens mål och strategier ........................... 2.1 Atmosfären "och klimatet ............................. 2.1.1 Skydd av ozonskiktet ........................ 2.1.2 Internationellt samarbete ..................... 2.1.3 Minskad klimatpåverkan ..................... 2.2 Gränsöverskridande luftföroreningar .................. 2.2.1 Bakgrund .................................. 2.2.2 Mål för gränsöverskridande luftföroreningar . . . . 2.2.3 Internationellt samarbete ..................... 2.3 Miljön i tätorterna .................................. 2.3.1 Bakgrund .................................. 2.3.2 Miljömål för tätorterna ...................... 2.4 Naturresurser och naturvård .......................... 2.4.1 Bakgrund .................................. 2.4.2 Mål för naturvården och naturresurshushåll- ningen ..................................... 2.4.3 Internationellt samarbete ..................... 2.5 Vatten och hav ..................................... 2.5.1 Bakgrund .................................. 2.5.2 Miljömål för vatten och hav .................. 2.5.3 Internationellt samarbete ..................... 3 Miljöpolitikens medel och instrument ........................ 3.1 Internationellt samarbete ............................ 3.2 Övervakning av tillståndet i miljön .................... 3.2.1 Inledning ................................... 3.2.2 Internationellt samarbete ..................... 3.2.3 Miljöövervakningens uppgift ................. 3.3 Ekonomiska styrmedel ............................... 3.3.1 Inledning ................................... 3.3.2 Kort historik ............................... 3.3.3 Internationell utveckling ..................... 3.3.4 Nya ekonomiska styrmedel i Sverige ........... 3.4 En ny miljöbalk ..................................... 3.4.1 Inledning ................................... 3.4.2 Samordning av miljölagstiftningen ............. 3.4.3 Skärpta miljökrav ........................... 3.4.4 Internationell samordning .................... 3.5 Samhällsbyggande för en god miljö .................... 3.5.1 Inledning ................................... 3.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar ................ 3.5.3 Planering för en bättre miljö .................. 3.5.4 Bebyggelse och trafik m.m. ................... 3.5.5 Vattenresursernas nyttjande och skydd ......... 3.5.6 Energi ..................................... 3.5.7 Buller ...................................... 3.6 Miljövårdsorganisationen ............................ 3.6.1 Inledning ................................... 3.6.2 Sektorsansvar och decentralisering ............. 3.6.3 De centrala miljömyndigheterna .............. 3.6.4 Det regionala och lokala miljöarbetet ..........

3 6 11 18 18 18 20 20 25 25 28 30 31 31 33 35 35

37 39 41 41 44 45 46 46 48 48 49 50 52 52 52 53 55 57 57 58 59 59 60 60 61 61 62 63 64 64 65 65 65 67 68

3.7 Miljömedvetande och utbildning ...................... 70 3.7.1 Inledning ................................... 70 3.7.2 Utbildning ................................. 71 3.7.3 Miljöfrågoma i arbetslivet .................... 72 4 Åtgärder inom olika områden ............................... 73 4.1 Miljö och ekonomisk utveckling ...................... 73 4.2 Jordbruket och skogsbruket .......................... 75 4.2.1 Inledning ................................... 75 4.2.2 Närsalter m.m ............................... 77 4.2.3 Landskapsvård .............................. 78 4.2.4 Bekämpningsmedel .......................... 78 4.2.5 Jordbrukets bevattningsbehov ................ 79 4.2.6 Skogsbruket ................................ 79 4.2.7 Dikning av våtmarker ........................ 80 4.3 Trafiken ........................................... 81 4.3.1 Inledning ................................... 81 4.3.2 Internationellt samarbete ..................... 83 4.3.3 Storstads- och tätortsfrågor ................... 83 4.3.4 Fordon och bränsle .......................... 84 4.3.5 Infrastruktur ............................... 86 4.4 Energiförsörjning ................................... 87 4.4.1 Inledning ................................... 87 4.4.2 Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion . . . . 88 4.4.3 Åtgärder för minskad miljöpåverkan ........... 88 4.5 Industrin m.m. ..................................... 90 4.5.1 Inledning ................................... 90 4.5.2 Miljöskyddsarbetet .......................... 91 4.5.3 Begränsning av utsläpp ....................... 92 4.6 Varor och kemiska produkter ......................... 94 4.6.1 Inledning ................................... 94 4.6.2 Kemikaliekontrollen ......................... 96 4.6.3 Avvecklingsplaner ........................... 97 4.7 Avfall ............................................. 99 4.7.1 Inledning ................................... 99 4.7.2 Miljöfarligt avfall ........................... 100 4.7.3 Förpackningar m.m .......................... 101 4.8 Återställningsåtgärder ............................... 102 4.8.1 Åtgärder i miljön ............................ 102 4.8.2 Sanering och återställning av miljöskadade öm- råden ...................................... 103 18 Upprättade lagförslag ...................................... 104 Innehållsförteckning .......................................... 105

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

The Swedish Government Bill 1990/91; 90

A living environment

Main proposals

© Save the soil © The best things in life are © Notoxins in the kitchen free © Nature belongs to every- Safe food is good food one © Environmental awareness © Healthy meals © Sort your waste © Live for the future

311”st INTE VÅRl © WMR/&R”! 'TA'WKGLOBAL-r/ ©

N HAND A

_,fdi—l / Letting-[% A* _ _ ' SLUTA ”_ _

e__/vh" 1_1_. H'

Join the fight for tomor- © Combat mental acidifica- Think globally. act locally row tion ' © Don't fuss, do something © Save us Take more trains Down with lead © Don't spoil our future © Let us live

' Cover: Helga Henschen. A living environment

Swedish Government Bill on Environmental Policy 1990/91 : 90 Prop.

A Living Environment 1990/91:90

The Government hereby submits this Bill to the Riksdag.

The Minister of Environment and the Ministers of Transport and Com- munications and Agriculture, the Assistent Minister of Education and Cabinet Minister Åsbrink have all served as rapporteurs at the preparatory cabinet meetings, '

Stockholm 7 February 1991

For the Government of Sweden

Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Summary of the Bill

This Bill contains the Government report on measures implemented in the field ofthe environment, objectives and guidelines for future environmen- tal policy, and a presentation of the ways in which the ambitions of the Government in terms of environmental policy are being brought to fulfil- ment through comprehensive, well-integrated, and decentralized efforts. The Government also proposes concrete measures to achieve these objec- tives.

Regulations on environmental impact assessments (MKB) are to be integrated into the Natural Resources Act, the Environment Protection Act, the Water Act and the Act on Municipal Energy Planning.

A new Action Plan för Monitoring the State of the Environment in Sweden is to be introduced. and SEK13 million is to be allöcated to it for the 199l/92 budget year. The budget för environmental monitoring is to be increased by a total of SEK75 million for the coming three-year period.

Environmental issues are to be integrated into the educational system at all levels. Environmental education will be an important feature of the curriculum in compulsory and secondary schools. The number of students

accepted annually into the programme for environmental health and safe- ty officers is to be expanded from 62 to 90. The one-year supplementary programme for natural scientists and technologists will be offered for three more years.

SEK2 million is to be allocated for the international activities of non- profit environmental organizations.

An additional SEK58.I million is to be allocated for measures to im- prove the environment in agriculture for a three-year period of trial and development work and for information to reduce plant nutrient leaching, particularly from farmyard manure. There is to be an additional allocation of SEKIOO million for nature conservation in agriculture for the 1991/92 budget year.

A new law is to be introduced containing stipulations requiring that a biological pesticide be approved before it may be sold ör used.

Work on conservation and preservation of nature reserves. etc. is to receive an additional allocation of SEK26 million, and SEK4 million extra is to be allocated for work with threatened species.

A total of SEK48 million is to be allocated to complete the restöration of Lake Hornborga.

The amendments to the Natural Resources Act being drafted include the following: — Stricter regulations ön land dewatering, — increased potential for the protection of biotopes, — increased protection for threatened species

The High-grade Deciduous Forest Act is to be amended so that all forest comprising more than 70% deciduous trees is to be considered high-grade forest, if at least 50% of the forest is made up of hardwood deciduous trees.

New vehicles are to be divided into environmental categories to which a series of economic instruments is attached, beginning in the 1993 model year.

New, more highly-differentiated tax rates are to be introduced for differ- ent qualities of fuel Oils (diesel) and for leaded and unleaded petrol.

A programme tö review the conditions jbr industrial emissions is to be - carried out by means of permit reviews pursuant to the Environment Protection Act. Thc obligation of organizations conducting industrial ac- tivities to investigate their emissions is to be elucidated through an amend- ment to the Environment Protection Act.

The budget for the Chemicals lnspectorate is to be raised by SEK9 million for the 1991/92 budget year.

In order to facilitate and hasten 'the implementation of the waste man- agement programme adopted by the Riksdag in 1990, new provisions are to be introduced into the Sanitation Act. giving municipalities greater scope to differentiate their waste charges.

Increased efforts are being proposed for the restoration of damaged environment. The programme for powdered limestone treatment of lakes and watercourses will be completed and expanded. The programme is being allocated an additional SEK40 million for the coming budget year.

An additional SEK4 million is being proposed for the protection and Prop. 1990/91:90 restoratiön of valuable historical monuments affected by air pollution.

SEK25 million is being allocated for the restoration of environmental/y- damaged areas. The programme will be evaluated after five years.

This Bill has been written in a new format, used for the first time in - the Government Bill on Research Policy (1989/90:90). The new format has been introduced in order to facilitate the reader's orien- tation in major Government Bills containing proposals emanating from several Ministries, and to make them easier to read.

Thus, in Chapters 1 to '4 of the Bill, the Government presents the objectives, strategies and most important areas covered in the Bill, as well as a brief summary of the proposals it contains'. Chapters 5 — 17 contain a detailed description of the Govemment”s proposals. The items the Government is requesting the Riksdag to consider can be found under the heading "Items for the Riksdag” which thus corresponds to the heading "Application” in other Bills. This sec- tion is followed by the draft legislation being presented in the Bill, the draft legislation which has been submitted to the Draft Legisla- tion Advisory Committee, and their comments. The proposals have been drawn up by the Ministries of Environment, Transport and Communications. Agriculture, Education and Finance.

A detailed report on the state of the environment in Sweden may be found in Annex A to this Bill: "How is Sweden feeling?”.2

The main objectives of Swedish environmental policy are to protect human health, maintain biological diversity, manage natural re- sources to ensure their long-term use, and preserve both the natural and cultural landscapes.

A good living environment, work for all, welfare. social services and fair distribution of wealth are the cornerstones of Swedish Government policy. All aspects of society should be characterized by a sense of responsibility for the environment and the management of resources. The 19905 will be the decade in which all sectors of society must alter course to become ecologically sustainable. Sweden is in a strong position to unify a good environment, social welfare and full employment.

Past experience and new facts indicate that environmental destruction can be halted. Most of the environmental problems which we began to

: This English translation compries chapters 1 to 4 ofthe Bill. " Available in Swedish only. 5

work on 20 or 25 years ago are in the process of being solved. Most point source emissions, such as those from industry and the energy system, have been reduced to the levels of the 19405 and 505, despite multiple produc- tion increases. In the field of traffic, too, the measures which have been implemented have begun to take effect.

In the last two or three decades environmental problems have shifted from being primarily local in nature to being dilfuse and globally dissemin- ated. Most of the pollutant loads on the Swedish environment today originate in other countries. The environmental problems of the western world are becoming increasingly attributable to emissions from many small sources which have a substantial combined volume. In Eastern and _ Central Europe, emissions from industry and power stations are still the dominant problem. The environmental problems of the developing na- tions are closely associated with the problems of poverty and exploitation of natural resources.

Human activities and use of natural resources have affected the environ- ment since time immemorial. Nowhere, today, is air, land or water unaf- fected. The efforts made to date have successfully limited the effects of pollutants on the public health in Sweden. The effects of pollution on_ human health are primarily a problem in our urban areas.

Environmental policy, now and in the future, must focus om limiting the means by which our way of life, and our use of natural-resources and energy cause harm to the environment. Against, this background, it is clear that retrospective cleanup and treatment are not enough.

Future environmental work must be characterized by the principle of prevention. Just as it is obviously best and cheapest to do things right from the outset, it must become obviously correct to do things in a clean and resourceminimizing way from the outset. lf, for example, it is to be possible to avoid waste management problems in the future, this must be reflected from the product design stage önwards.

It is also necessary that we develop environmentalIy-adapted traffic, energy supply and waste management systems, and operate agricultural and forestry sectors which manage natural resources well and maintain a diversity of species and natural environments. Strategies are to be devel- oped for national and international nature conservation. Our social struc- ture must focus on preventing or minimizing environmental problems and promoting good, long-term resource management.

To date, Swedish environmental protection work has been quite success- ful. Mastering recently-identified problems will require developing some new methods. For this reason the tasks of our environmental policy and the instruments at its disposal will have to be extended, developed and tightened up.

The 1988 Swedish Government Bill on Environmental Policy con- tained, for the first time, a comprehensive presentation of Swedish envi- ronmental policy. It was adopted by the Swedish Parliament (the Riksdag) with only minor modifications. The Bill presented, among other things, measures and concrete Action Plans to protect the ozone layer, limit transboundary air pollution and safeguard the marine environment.'The

Bill augmented the regulations and organization for environmental protec- tion. Numerous measures have been implemented on the basis ofthis Bill. It also stated that there was to be a follow-up within three years. The present Bill contains proposals for additional measures.

In the opinion of the Government, future environmental policy should develop along the following main lines: — Increased international cooperation to limit transboundary and global environmental problems. This includes aid to environmentally-adapted growth in developing nations and the nations in Eastern and Central Europe.

— Improved access to and structuring of information and statistics, and better follow-up of the state of the environment in order to facilitate preventive work. — Increased sectoral responsibility and decentralizatiön in the broad sense of the term, in order to make environmental work as deeply- rooted as possible. This includes personal responsibility, and corporate and municipal participation as well as participation from the author- ities at all levels. Evaluation ofinvestments and efforts will be highlight- ed.

We all bear a shared responsibility för improving the environment. The Polluter Pays Principle applies to everyone companies, public author- ities and individuals, and to all activities. The Principle will be expanded on.

Over the years the environment has degenerated or been severely da- maged in many areas. Although the general principle is that the Polluter Pays, it is our common responsibility to restore the damage which has been inflicted on the environment in previous decades. For this reason the Government is proposing that national investments in powdered lime- stone treatment of acidified bodies of water be radically increased, as well as the programme for restoration of damaged areas. The Government is also proposing a new programme for monitoring environmental quality, with greatly increased resources.

The main focus in working for a good living environment during the 19905 will be:

( I ) A world ofcommon problems and potential

Intensification of international cooperation is essential if we are to succeed in working för a good living environment. The political developments in Eastern and Central Europe as well as Western European integration all facilitate this intensification.

Sweden will participate actively in developing international strategies for sustainable development. The OECD nations exploit the majority of the world's natural resources and thus, directly and indirectly, cause most of the environmental problems. Most of the responsibility for the neces- sary restructuring processes should, thus, be shouldered by the wealthy nations. These nations must also be at the forefront in developing new technologies and making them available to less developed nations. The

poorer nations to the south and east must be given the aid they need to be able to rise out of poverty and misery without further destruction of the environment. Resources must be transferred in the ways that best serve the needs of the developing countries. For this reason, foreign aid policy and environmental policy must be integrated.

Although Sweden is a small nation, Swedish environmental policy is internationally highly esteemed. Sweden has also been on the cutting edge in furthering international cooperation and development of technology. We are also vulnerable to environmental destruction. For example, the soil here is more sensitive to acidificatiön than the soil of many other nations. Eutrophication of the sea is another example. For this reason, the Govern- ment is giving particular priority to work with regional air pollution and restöration of the ecological balance of the Baltic. New agreements are to be based, Wherever possible, on what the environment can withstand.

Joint action and harmonization of regulations at a high level of environ- mental protection are vital prerequisites to the development of a good living environment. International agreements can create equivalent terms of competition för Swedish and foreign companies. Sweden will put ön international pressure for cleaner products and more information about their health and environmental hazards. The EC-EFTA cooperation is of special importance in this respect. International trade regulations should be formulated so as to allow individual nations to progress without being seen as creating technical barriers to trade.

In preparation för the 1992 UN Conference on Environment and Devel- opment, Sweden will work towards agreements on the climate and on maintaining biological diversity and responsible use of the forests of the world. The strategy for the climate now being presented will serve as the basis for our national and international actions. Wherever possible, the EC and EFTA nations should promote the same restrictions with regard to reductiöns of greenhouse gases.

(2) The economy and the environment

Measures to ensure a sustainable economic development are an important aspect of economic policy. Economic policy must contribute to converting production and consumption to safeguard a long-term balance between economic growth and the environment.

In order to make decisions which will favour sustainable development, we need to better understand the interaction between the economy and ecology at all levels of society from corporations to individual households. It is essential that the economic statistics used, for example, to measure growth take environmental changes and the use of natural resources into account. This problem is now being studied, at the request of the Govem- ment. A preliminary report is expected to be available before the end of 1991. The potential for using ecological indicators to reflect qualitative changes in the state of the environment is also being investigated.

Decisions and planning are to take increasing account of impacts on public health, the environment and natural resources. The Government

Prop. 1990/91: 90

Bills on Industrial Policy for Growth and Energy Policy being presented during this year's Riksdag session will also reflect this view. The Govern- ment is also proposing that environmental impact assessments be integrat- ed into the planning and decision-making processes for all major projects which affect the environment. National environmental objectives must be clearly reflected in municipal and regional planning.

Efliciency must increase in all sectors of society. Restrictive public and private consumption is a necessity. This will free resources for renewal of the infrastructure, including building new roads, railways, etc. Such in- vestments will contribute to improving both the environment and the competitive power of trade and industry.

The Government considers economic instruments to be an effective means of encouraging business and consumers to take account of the environmental impact of their decisions. In recent years we have presented many proposals for new environmental charges and taxes, and these are expected to have substantial environmental effects. Sweden is already at the international forefront of such activities, and the Government is now proposing the introduction of new environmental taxes.

(3) A n Environmental Code and more stringent environmental legislation

Environmental legislation is to be based on consideration för the demands of humanity, the environment and the management of natural resources. Legislation is to be coordinated, tightened up and brought together in an Environmental Code. Such legislation will provide satisfactory controls for the problems we anticipate for the 19905 and the early twenty-first century.

( 4) Clean industrial processes

Emissions from industrial processes are to have been reduced to harmless levels by the end of this century. By that time we are to have solved the problems which once triggered the contemporary environmental debate and today's environmental protection work. Emissions of chlorinated organic substances, hydrocarbons, sulphur and nitrogen oxides must therefore be reduced. Work towards clean industry must be integrated with efforts tö improve the work environment. Plant monitoring must be made even more effective than it is today.

(5) Clean products

All goods used in everyday life, such as cars, refrigerators, batteries, fluorescent tubes, detergents, milk cartons. and cosmetics will, sooner or later, become waste products or enter the sewage system. Treatment tech- nology and recycling technologies alone are, thus. insufficient. The envi- ronmental damage caused by products is going to be an increasing problem in the future. For these reasons, methods to limit the environmental effects of consumer goods are to be developed, and measures implemented.

In the opinion of the Government, manufacturers are responsible for the products they make throughout their life cycles. The monitoring of chemi- cals will be improved through the introduction of a requirement of prior notificatiön for new chemical substances and through expansion of the product register. The use of heaVy metals, certain chlorinated organic solvents and additives in plastics will be phased out or restricted.

The plan for the phasing out of ozone-destroying substances presented by the Government in the previous Bill on Environmental Policy will be expanded.

( 6) Better waste management

Tougher restrictions on the manufacture of goods and. the phasing out of hazardous substances will lead to smaller amounts of environmentally- hazardous waste. The quantities of waste are to be limited through reuse and recycling. and less use of disposable materials and packaging materi- als. Extremely stringent environmental restrictions will be placed on the waste which must ultimately be treated.

In order to facilitate efficient, environmentally-sound waste manage- ment, all waste is to be separated at-source. Municipalities are to be given greater scope to differentiate their waste collection charges. The use of additional economic incentives are being considered.

The flow of environmentally-hazardous waste is to be decreased, and its management improved. The regulations on expon of environmentally- hazardous waste have been made more stringent.

( 7) Clean trajiic systems

Good communications are indispensable to trade and industry, and to employment and welfare. Emissions from traffic systems must be reduced to levels human health and the environment can withstand.

The effects of previously-made decisions are becoming increasingly evi- dent. Emissions of lead from petrol have decreased substantially, and cleaner vehicles are now rapidly replacing older ones. This has not, howev- er, brought down emission levels sufficiently.

Work on this problem in Sweden's three major cities is being given priority. During the 19905, extensive investments will be made in up-tö— date public transportation systems, to present convenient, readily-accessi— ble alternatives to contemporary automobile traffic. The Government has earmarked SEK5,500 million. of the SEK20,000 million allocated in the form of an infrastructure fund, for measUres to be implemented in the traffic system as a whole, to improve the environmental situation and accessibility in the major metropolitan areas. Environmentally-adapted vehicles for distribution and public transport in urban areas are needed. In combination with cleaner fuels, this should substantially reduce the re— maining risks to human health.

The railway system is to be expanded between metropolitan areas. A

viable railway corporation is developing and will be able to deal with increasing volumes oftraflic.

Exhaust emission requirements are being tightened up for cars, buses. and trucks. A system of economic charges is being introduced, with an environmental classification system for new vehicles. The new exhaust emission requirements will have the greatest effects in Sweden if they are introduced early, and are coordinated throughout Europe. It is also the intention of the Government to work actively, within the framework of the European Economic Area, towards greater stringency in exhaust require- ments in the EFTA and EC nations by 1996, and their application through- out Europe.

(8) Clean energy systems

The objective with regard to energy policy in Sweden is to achieve an energy system without nuclear power, and with substantially reduced inputs of acidifying substances, as well as reductions of climate effects from the energy sector. In addition, the unexploited rivers are to remain so. It will take time and require international cooperation to achieve this objective. The guidelines for accomplishing it are set out in the Govem- ment Bill on Energy Policy.

The Swedish Government strategy to reduce climatic effects hinges largely on structuring the production of electricity and heat. New efforts are to include more stringent emission requirements, measures to counter- act emissions from household boilers, and placement of wind power gener- ators where they will help to reduce the environmental impact of electric- ity and heat production.

( 9) Sustainable agriculture andforestry

In 1990, the Riksdag passed a new agricultural policy which brings con- sumer demands för inexpensive food of good quality into line with an environmentally-sound, viable and rational agricultural system.

Use of pesticides was reduced by 50% between 1985 and this year, and is now to be halved again by the mid-19905 Nitrogen leaching is to be cut back by 50% between 1985 and 1995. This is to be done through restruc- turing of agriculture and more stringent requirements on the spreading and handling of fertilizer. Ammonia emissions are to be reduced.

The open landscape is to be promoted, and valuable aspects of the natural and cultural landscape ensured, through subsidies for nature con- servation.

One of the points of departure for forestry is that the long-term viability of forest soil is to be maintained, and species and natural environments protected. The instruments and strategies of forestry policy are to be reviewed in order, for example, to strengthen environmental interests.

Protection of forests in the mountains and marshes has been successive- ly reinforced. The regulations for dewatering of forest land are currently

being tightened up, in order to safeguard natural environments and threat- Prop. 1990/91: 90 ened species. The objectives of nature conservation are both to improve long-term management of natural resources by maintaining biological diversity of species and natural environments and to ensure the accessibility of recrea- tional areas and outdoor environments in varied landscapes to all. The Government is proposing increased stringency in the Nature Conservation Act, including the introduction of general protection of biotopes, Alloca- tions for conservation of nature reserves will be increased, and the subsidy system for protection of threatened species extended.

( I 0) Individual responsibility

Today, when the millions of small emissions are becoming increasingly important, it is essential that both industries and public authorities, as well as each individual take responsibility for environmental protection. The sum total of all these small emissions and our everyday waste may pose a tremendous threat to the environment ofthe future.

This places increasing demands on each individual. In the past, atten- tion was focused on the 1000 largest factories and their inputs. Now the focus must be on the hundreds of thousands of products used in endless numbers of ways by 8.5 million people. Shifting behaviour in a more environmentally-sound direction will require increased information and changed attitudes also in our everyday life.

A movement in the direction of everyone sorting their waste, not ex- ceeding the speed limit, travelling more by train and less by car, not wasting energy or littering is going to be increasingly important. If we are to work for a good environment, we will have to change our lifestyles and our pattens of consumption. There will have to be more education about the environment and how our lifestyles affect it, and more facts made available.

The Government is proposing that environmental issues be emphasized in the school system. Environmental education is to be extended at all levels, and environmental issues integrated into all types of education. The possibilities of supplying society with specialist expertise are being im- proved through, for example, substantial expansion of the numbers of people who may be accepted into the courses in the program for environ- mental health and safety officers.

Eco-labelling of products is already being introduced. This will make it easier for the consumer to select less environmentalIy—damaging goods. Labelling of products hazardous to the environment will also be devel- oped, to make it possible to choose not to purchase products containing the most hazardous substances.

It will take time before the effects of implemented measures will be tangible. Yet the progress made in reducing various emission in the last 20 years proves that nature is capable of recovery. This makes it all the more important to pursue environmental work with determination över long 12

periods of time. The proposals being presented by the Government in its Bills on policies for the environment, energy and an industrial policy for growth all describe ways in which Sweden can be made strong for the future. It is also the intention ofthe Government to promote international work for long-term sustainable developments that reconcile economic growth with the rights to employment, welfare and a good living environ- ment. It is also the intention of the Government to submit annual reports on developments in the field of the environment.

This chapter contains a brief survey of the state of the environment and the ways in which various anthropogenic activities affect, for example, the atmosphere, the climate, nature, lakes and seas. There are many areas of natural value in Sweden, and Sweden has a long tradition of protecting and maintaining valuable environments.

In many respects, the state of the environment has improved substan- tially in recent years. The results of the measures implemented to date are described below. Although results have been good, there will have to be further restriction of pollution if we are to achieve sustainable protection of human health and the environment. The Government reports on the objectives and strategies of environmental policy which are being pro- posed as guidelines for future work. The instruments and measures being proposed to satisfy the environmental objectives are described in the summaries of Chapters 3 and 4.

Government proposals: The following guidelines are to apply to future work on limiting effects on the atmosphere and climate. Depletion of the ozone layer is to be halted so as not to harm human health and ecological systems. The phase-out plan for CFC compounds is to be completed and also extended to c0ver other substances with similar deleterious effects on the ozone layer.

The government is now proposing an overall strategy to reduce dimatic impact. Emissions of all gases affecting the climate are to be limited in all sectors of society. Sweden will work towards total carbon dioxide emissions in Western Europe not exceeding current levels in the year 2000, and subsequently declining. This objective can later be extended to other industrialized nations as well. '

The ozone layer in the stratosphere at an altitude of 10 - 50 km protects life on earth from the harmful ultra-Violet radiation of the sun. The ozone layer can be affected and depleted by substances with certain chemical properties.. sufficiently inert to reach the stratosphere. Substances which. affect the ozone layer include fluorocarbons (CFCs and halons), some chlorinated hydrocarbons and nitrous oxide (laughing gas). One of the trade names under which CFCs are sold is freon.

For many years the stratospheric ozone layer above Antarctica has been thinning out rapidly during the Antarctic spring months. The main reason is the increasing levels of chlorine and bromine in the atmosphere. Over the Arctic region, too, scientists have found high levels of chlorine in "active” form. These raised levels are attributed to the emission of chloro— fluorocarbons (CFCs), halons and other chlorinated substances or sub- stances containing bromine.

When the ozone layer is depleted, the intensity of a certain type of ultra- violet radiation (UV-B) increases at the surface of the earth. This type of radiation has harmful effects on man, animals, plants and materials. It has led to increased numbers of cases of skin cancer and cataracts.

During the spring of 1988, the Government presented a plan to the Riksdag for phasing out the use of CFCs. The Riksdag adopted plan. pursuant to which the use of CFCs is to be phased out by 1995. This plan was the first of its type in the world. Because the requirements are stipulat- ed in great detail, and because both the public authorities and trade and industry have been working efficiently, it has been possible to develop new technologies. This has facilitated the adoption of similar plans by other nations. The active participation oftrade and industry has made it possi- ble for the Swedish phasing-out process to move forward according to the plan. This means that the use of CFC compounds virtually ceased in 1990 in cleaning, degreasing, and sterilization processes, and as expansion and

foaming agents in soft and hard foam rubber. Their use as refrigerants and dry cleaning detergents has decreased by approximately 25% from the 1988 level. Totally, Swedish emissions of CFCs have been halved, from 5,350 tonnes in 1986 to approximately 2.700 tonnes in l990.

Global use of CFCs will be limited through the national and internation- al phase-out decisions passed to date. However, these measures are insuffi- cient to completely halt the destruction of the protective stratospheric ozone layer. In order to prevent its breakdown, the use of CFCs, halons. l' l l ”trichlorothane, and carbon tetrachloride must cease entirely. The use of other ozone-depleting substances, such as HC FC compounds, must also be limited. These measures must be implemented on a global scale. Mea- sures to protect the ozone layer are one example of prompt international action, once scientific proof of environmental effects has become avail- able.

The objective is to halt the depletion ofthe ozone layer so that no harm comes to human health and ecological systems. In order to achieve this objective, measures must be implemented both in Sweden and interna- tionally. .

Below, the Government reports on additional measures which will make it possible to phase out the use of CFCs pursuant to the previously adopted plan, and to tighten up stipulations in certain areas. The phase-out plan is to be extended to apply to other chlorinated compounds and compounds , containing bromine with similar detrimental effects on the ozone layer.

2.1 .2 International cooperation

A large number of nations, including Sweden, have undertaken to imple- ment measures to protect the ozonelayer. These measures were formalized in the 1985 Vienna Convention and its 1987 annex, the Montreal Protocol. According to this Protocol, the contracting parties undertook to reduce their levels ofcontrolled CFC compounds by 50% by 1998. At a meeting in London in 1990, the parties passed stipulations making the Protocol more stringent. At those negotiations, the nations also pledged to completely phase out their use of CFCs, halons and carbon tetrachloride by the year 2000, after a stepwise phasing out process. It was decided that l”l”l, trichlorothane was to be phased out by 2005. The nations were also encouraged to proceed more rapidly where possible. It was established that the industrialized world bears responsibility for enabling the developing nations to become contracting parties to the Protocol. A foundation for financial aid to technology transfer. to which Sweden contributes, was created.

Sweden,s role in future international cooperation will be focused on further hastening the pace of phasing out all the relevant substances, limiting the uses of halons and HCFCs to an absolute minimum, and working towards the development of new technologies and alternatives which have no harmful effects on the ozone layer or the climate.

The earth's atmosphere works similarly to the glass on a greenhouse. lt maintains the annual mean surface temperature at about 150 C, instead of minus 18c C, which it would be if the earth had no atmosphere. This natural greenhouse effect is being enhanced at present by human activities which increase the levels of activity of gases with climatic impact (known ' as greenhouse gases). In doing so, they contribute to increased warming. This change in the global climate is a severe environmental threat. The main greenhouse gases are carbon dioxide, CFC, methane, ozone and nitrous oxides.

In the autumn of 1990, the Government initiated negotiations with representatives of two of the parties represented in the Swedish Riksdag — the Liberal party and the Centre party - with a view to facilitating the passing of a sustainable energy policy. These negotiations were concluded on 15 January 1991, with an agreement on guidelines for energy policy. The agreement contains proposals for a strategy to reduce effects on the climate. The Government is proposing that the guidelines stipulated in the agreement for decreased effects on the climate be adopted by the Riksdag. The agreement is givenbelow:

Introduction

The impact on the climate of anthropogenic emissions of greenhouse gases is one of the gravest threats to our environment. The IPCC expert group perceives a major risk of extensive drought in some areas and of flooding in others. Hundred of millions of people may be forced to migrate, ecosys- tems may be destroyed. and serious diseases may spread over wide areas. Emissions of carbon dioxide account for roughly half the climatic effects from Swedish sources. The other half is mainly caused by freons, methane, and gases with an indirect but signiticant climatic impact (nitrogen oxides, hydrocarbons, etc).

ln 1988. the Riksdag Standing Committee on Agriculture made the following statement on carbon dioxide emissions:

The Standing Committee wishes to recall in this context that the carbon dioxide problem is global in nature. It cannot be solved by implementing national measures. International regulation is called for. However, we must begin by achieving international recognition ofthe problem. As a step towards this end, and in light of what has emerged, the Standing Committee supports motion Jo30, which states that the Government should elucidate the effects of energy use on atmospheric carbon dioxide levels and draw up a programme to reduce the emissions to levels nature can withstand. A national interim objective should be to keep carbon dioxide emissions from exceeding current levels. The Riksdag endorsed this statement. Since 1988. a large number of studies have been presented on the potential for reducing climate change. The IPCC group of international experts has issued a report which indicates, for example, that a strategy to reduce climate change should deal with all the greenhouse gases. Negotia- tions on a climate convention will begin in February 1991. Several minis- terial conferences, attended by delegates from a large number of nations, 16

have issued statements on this subject. Western European cooperation has Prop. 1990/91 : 90 increased, and is becoming steadily more important. In Sweden, rapid expansion of motor traffic and aviation are the main sources of increased carbon dioxide emissions. Against this background, the Riksdag should reconsider the issue of climate change. A concerted Swedish strategy to reduce climatic impact should be debated by the Riksdag during the current session. This would satisfy the Riksdag”s call for a programme to combat climatic change. One such strategy is outlined below.

Background

The issue of climate change occupics a special status in environmental policy. Emissions of gases which affect the climate will have their effects irrespective of where the emissions take place. The issue is thus & global one.

It is also a long-term issue. The effects appear gradually, and it is conceivable that the most dramatic ones will not be evident until after 50 or 100 years. Since global warming occurs unevenly, some vulnerable regions will already be affected during the first half of the twenty-first century.

lnertia in the climatic system means that there are time lags between the implementation of measures and practical results. Today's emissions will affect the climate for hundreds of years to come. Scientists are not yet certain as to the time scale, the exact magnitude ofthe anticipated climatic changes, or what the effects will be in different regions. The precautionary principle. asserted by Sweden in various international contexts, does, however, call for action to be taken even before all the facts have been scientifically demonstrated. This means that we already need to be work- ing actively to counteract climatic change.

International cooperation

Sweden should participate actively in international discussions on the potential for satisfying a long-term target implying limitation of climate changes to a level sustainable for society and the environment. This would require taking measures both to limit emissions of carbon dioxide and other greenhouse gases and to increase carbon uptake of forests and other vegetation.

The industrialized nations emit the majority of gases which affect the climate. These emissions to date have already given rise to a serious risk of global climate change. No successful work to counteract climate change can be carried out without concrete measures being implemented by these nations. Thus the industrialized nations will play a crucial role and bear particular responsibility in reducing climatic effects.

International cooperation to achieve global targets regarding the limita- tion of climatic effects should be based on an internationally equitable approach, both between industrialized and developing nations and among the industrialized nations. The demands placed on any nation should stand in relation to the potential ofthat nation to implement cost-effective measures and to a fair distribution of measures among nations in relation both to current per capita emissions and previously implemented mea- sures which have curbed emissions.

Sweden should attach special importance to the possibilities of having a 17

united EC/EFTA front in the negotiations for a climate convention which begin in February. It would be advantageous for the Western European nations to agree on a strategy to reduce climatic effects, and to secure its acceptance in the OECD. This strategy should cover carbon dioxide and other climate gases. Ajoint EC/EFTA target, which can later be enlarged to include the rest of Europe and the OECD, should be for the total carbon dioxide emissions ofthe relevant groups of nations not to exceed current levels in the year 2000, and to decline thereafter. Sweden and the other EFTA nations have achieved an agreement of principle with the EC to draw up a common stand for the stabilization of carbon dioxide emissions. Undertakings in this area should be distributed cost-effectively and fairly among the nations. The form for these commitments will be subject to EC/ EFTA negotiations.

Cooperation amongst the Western European nations may also include proposing coordinated economic policy levers. aid to the implementation of measures in Eastern Europe, etc. Swedish aid to change in Eastern Europe will be a contribution to more effective use of energy, and thus to lessening of climatic effects. The trend towards the increasing internation- alization of the electricity market makes it vital for the Western European nations to coordinate measures to counteract carbon dioxide emissions from the generation of electricity wherever possible. In this context, Swe- den should work to ensure that the pricing of electricity reflects true costs, including environmental impact.

The developing nations are particularly vulnerable to climatic change. and play a key role in international cooperation. To attain sustainable development, it will be necessary to implement measures to counteract deforestation, desertification, and inefficient uses of energy in these na- tions. Increased aid from the industrialized nations will be important in order to create conditions in which these measures do not come into conflict with other, short-term needs. Sweden should work towards the attainment of the UN international development assistance target by all industrialized countries. Silvicultural and reforcstation measures should be an important part of Swedish foreign aid policy.

Work at national level

National policy to combat climate change should be formulated so that Sweden will be able to give added impetus to international cooperation, working with the other Western European nations. A Swedish strategy to counteract climate change must be action-oriented. It is to cover all gases affecting the climate, and all sectors of society. Sweden is to work actively to bring about limitation of emissions even from sectors which have to compete on the international market. Far—reaching restrictions of this kind call for international cooperation.

The plan adopted in Sweden to phase out C FC s requires more rapid and more extensive reduction of the current climatic effects than are required in international agreements (the Montreal Protocol).

The use of other ozone-depleting substances, including halons, must cease. This will bring about further reduction of climatic effects. Carbon dioxide emissions must be limited, and inputs of nitrogen oxides, hydro- carbons and carbon monoxide must be sharply reduced.

A number of possible measures to reduce emissions of these greenhouse gases are described below. Priority amongst the measures should be deter- mined by their efflcacy in reducing climate change in relation to their costs.

Prop. 1990/91 : 90

Ifa sufficient number of the measures described below are implemented, the result will be a drastic decrease in climatic effects originating in Sweden by the year 2000, in comparison with current levels. Many mea- sures are also environmentally beneficial in respects other than reducing climate change. They may, for instance, reduce acidification, improve urban environments or protect the ozone layer.

The 1988 Riksdag decision included both the requirement for a pro- gramme to decrease emissions of carbon dioxide and stated the interim goal that Swedish emissions of carbon dioxide should not increase beyond l988 levels. However, this target level has already been exceeded and, in the light of increasing traffic etc., it will probably be difficult not to continue to exceed it in the coming years. The measures described here should form a good point of departure for a programme for long-term reductions to a level below the 1988 level. A number of factors — the price of crude oil, consumer price sensitivity, future energy requirements, etc. make it difficult to state the exact pace at which emissions can be reduced.

To keep carbon dioxide emissions from the energy sector as low as possible, the long-term energy supply must be secured through effective utilization of sustainable, environment-friendly, preferably renewable sources of energy. Energy management and increased use of renewable sources of energy will, therefore, be decisive elements in a strategy to ' reduce climatic impact.

Measures

Efficient energy use is one important instrument to decrease _climatic effects. Energy management must, as has been proposed above, be height- ened. The rules of tax reduction for energy-intensive industry are undergo- ing review in order, for example, to find incentives for energy conservation and reduced carbon dioxide emissions.

Environmentally adapted energy production with low climatic impact must be encouraged. There is environmental justification, for economic support to wind power, solar power and bio-fuelled CHP, for example. From the point of view of the climate, bio-fuels are generally better than fossil fuels. ln choosing among fossil fuels, natural gas is preferable to coal and oil. CHP should be given preference to back-pressure power.

Investments in energy conservation and environmentally adapted ener- gy production, along with the carbon dioxide tax passed by the Riksdag, will make it possible to limit carbon dioxide emissions from housing, services and district heating plants so that they will not exceed current levels in the year 2000.

It is essential to reduce the effects oftraffic on the climate. This can be done through public transportation with low carbon dioxide emissions. increased fuel-efficiency in new cars, motor alcohol-fuelled vehicles for urban areas, and reduction of average speeds on highways. Carbon dioxide emissions from aviation and shipping should be limited.

Such measures could make it possible to restrict carbon dioxide emis- sions from traffic so that they do not exceed current levels in the year 2000. As traffic accounts for emissions of other greenhouse gases as well, this also means that the total effect of the traffic sector on the climate can be reduced. The results of these measures will be contingent on economic developments, and on fuel prices. Increases in the price of petrol during the first half of 1990, which was one aspect of the tax reform. helped reduce carbon dioxide emissions from vehicular traffic. following a period with annual increases of4— S%.

Improved waste management can help to reduce climate change. One example is energy recovery through combustion of methane from waste landfills, which reduces the need of fossil fuels and has also reduced methane emissions. Methane is a powerful greenhouse gas. Measures in agriculture will represent a significant part of a climate strategy.

Phasing out of CFCs can be extended to other substances with similar effects (halons, carbon tetrachloride, HCFC and others). In addition to decisions already adopted, a number of measures can be taken in view of the international situation, for example. These could include limitations on HCFCs, halons, carbon tetrachloride and l'l'l” trichlorothane.

Measures of this type can lead to substantial reductions of emissions of climate-changing gases.

Measures to counteract the use of volatile organic compounds (some solvents, for example) are important in terms of reducing climatic effects.

This inter-party agreement on energy policy will mean major investments in energy management and environmentally adapted power generation. The Government is proposing guidelines for energy policy in its bill on Energy Policy. _

In this Bill, the Government is recommending the implementation ofa number of measures to reduce climatic effects. In the field of traffic, for example, measures will include an enviromental classification system for new vehicles. In the 1991 Government Bill on Industrial Growth Policy, major investments in public transport and railways, and further pilot projects using automatic speed limit monitoring are proposed. ln its Bill on Energy Policy, the Government is proposing allocations for testing and development of alcohol-fuelled vehicles. ,

The Government is also reporting in this Bill that the plan to phase out ozone-depleting substances is to be extended. The Government is an- nouncing that regulations will be introduced on the recovery and destruc- tion of CFC and halons.

The Government has previously described measures to reduce the envi- ronmental effects of waste management., The on-going restructuring of Swedish agriculture will help reduce effects on the environment. The Government is announcing in this Bill that emissions of volatile organic compounds (VOCs) are to be halved in relation to the 1988 level by the year 2000.

These measures will mean a substantial reduction of Swedish inputs to climatic change. However, further investigation of the costs and effects of possible measures is essential. This is particularly true in the case of measures to counteract emissions of greenhouse gases other than carbon dioxide. It is the intention of the Government, in collaboration with the relevant authorities, to present an in-depth analysis of issues on the cli- - mate which will form a basis for Swedish policies, both nationally and internationally.

ln late January, 1991, Statistics Sweden reported the 1988 carbon diox- ide emissions, and the preliminary figures for 1989. These statistics indi- cate that emissions were basically unchanged between 1988 and 1989 (62.8 million tonnes ofcarbon dioxide in 1988 and 62.2 million tonnes in 1989). Although 1989 was a much war—mer year than 1988, there were only

and recreational environment. Valuablc cultural environments are to be maintained wherever possible. Waste must be managed expediently and effectively.

It is the opinion of the Government that the guidelines established by the Swedish Environmental Protection Agency for air quality in the next century must be satisfied in all urban areas. A guideline for future work should be the reduction by half of the emission of carcinogens, as a first step.

Municipalities bear a great deal of responsibility for local environments. The guidelines for acceptable air quality established by the Swedish Envi- ronmental Protection Agency are already in use, and are an important planning instrument. In the future, urban planning should, in the opinion of the Government, be more explicitly based on existing environmental regulations. Good planning can, for instance, lead to a decreased need for transportation. Industries which may affect human health should be locat- ed at Suitably safe distances from residential areas and public places. Sufficient areas should be earmarked for recreation and outdoor activities. Municipal planning. pursuant to the Planning and Building Act, for exam- ple, will fundamentally determine what kind of environment we will have in our urban areas. Increased use of district-based heating is one effective way of decreasing levels of sulphur dioxide in urban air. and has already produced good results.

Road traffic has increased greatly in the last 10 to 20 years. More stringent exhaust regulations and the introduction of unleaded petrol are improving motor traffic greatly. However, increased amounts of traffic may counteract the anticipated environmental improvements. The Gov- ernment has therefore appointed special negotiators for Stockholm, Göte- borg and Malmö, to find solutions to the environmental and accessibility problems caused by traffic in these areas. These negotiators have presented their proposals for agreements to implement measures affecting the traffic system and local traffic planning. The proposals are dealt with in terms of industry and trade in the Government Bill on an Industrial Policy for Increased Growth. So that these agreements will be able to attain their full effects, they will be followed up with stricter regulations on vehicles and fuel. For this reason. the Government is proposing a tightcning up of regulations on vehicles and fuel in extensive European cooperation, both generally and specifically for urban traffic.

The Government is proposing that the environmental classes of fuel oils be changed to provide even greater incentives to using environment- friendly fuels. Cleaner fuels make the biggest difference in urban areas. Economic incentives will also be implemented to further stimulate the development of clean technologies and of cleaner vehicles.

Noise is primarily a problem in residential areas, where noise distur— bances from different activities have increased successively. Noise-reduc- tion measures implemented at the source alleviate such disturbances. These measures are often cost-efficient, but their disadvantage is that it takes a long time for them to reach full effect. In many existing environ- ments it is not possible to reduce noise from vehicles sufficiently to obtain

Prop. 1990/91: 90

marginal reductions in carbon dioxide emissions. This illustrates the diffi— culty of keeping to the 1988 emissions levels under normal weather condi- tions. It is emphasized in the inter-party agreement, not least in light of traffic developments, that this interim target will probably be difficult to meet in the coming years.

Government proposals: Guidelines for future work are that deposi- tions of sulphur and nitrogen oxides and volatile organic com- pounds are to be limited to levels at which neither the environment nor human health is harmed.

According to the 1988 statement of the Riksdag, Swedish sulphur levels are to be reduced by 80% between 1980 and 2000. According to previous Riksdag statements nitrogen oxide levels are to be reduced by 30% by 1995, in relation to the 1980 level. These emis- sion targets are to serve as guidelines in future work. Extensive measures will have to be implemented to achieve this objective for nitrogen oxides.

Ammonia emissions should be reduced by 25% by 1995. The potential for reducing emissions by 50% in the southern and western parts of the province of Götaland before the year 2000 is to be examined. There should be a 50% reduction in emissions of volatile organic compounds by the year 2000 in relation to the 1988 levels.

Sweden's contribution to international cooperation in the next few years should be focused mainly on bringing about more strin- gent requirements for vehicle exhaust emissions in Europe. New international agreements to reduce emissions of sulphur and nitro- gen oxides are also to be given priority. They should be based on the critical loads the environment can withstand. Sweden is to work towards achieving an agreement on reductions of emissions of vola- tile organic compounds.

The soil in southern Sweden has become severely acidified in recent decades. In the regions of Skåne, Halland and southern Småland, soil acidification has reached depths of several meters, and is affecting the groundwater. One effect of this process is that the readily accessible store of nutrients such as calcium and magnesium in the soil has decreased by 30—700/0 in southern Sweden. Metals which may be toxic to plants and animals, such as aluminium, are also released from the acidified soil. Continued acidification of forest soil is an increasing threat to the environment and to the value of our forests. Forest soil in parts of south- ern Sweden is approaching the nitrogen saturation limit. The results of this are soil acidification and nitrogen leaching as well as both a nutrient

imbalance in the trees in the forests and decreased forest growth. Unless nitrogen deposition is reduced, substantial portions of southern Sweden may be nitrogen saturated within 10 to 20 years.

Groundwater affected by acidification was reported, particularly in the southern part of Sweden. throughout the 19805. ln areas with heavy acid rain, there are substantially raised levels of aluminium in the groundwater. As the pipelines are corroding, copper levels are also sharply raised in the drinking water from many private wells all over Sweden. There is a clear risk that the copper levels in drinking water will increase in step with increasing acidification. Copper and aluminium in drinking water may give rise to health risks.

In the early 19805, 16,000 ofthe approximately 85,000 lakes in Sweden were so severely acidified that sensitive species had substantially de— creased in number or died out. In nearly 6.000 of these lakes, treatment with powdered limestone has resulted in improvements in the situation of the plant and animal life. Without liming, acidification would have meant that most forms of life would have been dead in at least one-fourth of the lakes and watercourses downstream of the lakes which have been limed.

During the last 25 years, there have been no substantial changes in the acidification situation in the lakes and watercourses in the provinces of Götaland and Svealand or the coastal areas of Norrland. However, in the mountains and the adjacent areas, the last 10 to 15 years have seen continuing increased acidification.

Large parts of the Swedish forests are suffering from impaired Vitality. Approximately every fifth fir and every seventh pine has lost more than 20% of its needles. Deciduous trees, including beech, oak and birch, exhibit more extensive damage, expressed as thinning out and disturbed growth in the crowns, than is found in firs and pines. lncreasing soil acidification and the consequent impoverishment of forest soil stand as the greatest long-term threats to the Swedish forests.

Stratospheric ozone provides indispensable protection against hazard- ous ultra-Violet radiation. However, ozone at the surface of the earth may harm plant growth and human health. Superficial ozone develops in inter- action with sunlight when the levels of certain air pollutants become too high (photochemical smog).

The superficial levels of ozone in southern Sweden during the summer half of the year are near or above the levels at which health and crops are harmed. In western Sweden, it is estimated that current ozone levels are causing an approximately 10% poorer yield of the crops of spring wheat. Crops such as grazing grass, oats and potatoes are also being negatively affected.

The compounds which contribute most to acidification. nitrogen satura- tion and the formation of photochemical smog are sulphur dioxide, nitro- gen oxides and volatile organic compounds.

Emissions of sulphur in Sweden have decreased substantially since the early 19705 as a result of implemented measures. Emissions from both combustion and industrial processes have been limited, and today they are

Prop. 1990/91 : 90

less than half of the 1950 levels. Since 1980, total sulphur emissions have decreased by more than 60%.

Sulphur deposition in most of Sweden does, however. exceed the critical load, which is the limit above which it has been scientifically proven that long-term effects on the environment occur. To be brought below this limit, sulphur deposition in south—westernSweden would have to be de- creased by more than 75% of the 1980 level. Simulations indicate that during the 19805 sulphur deposition in all of Sweden decreased by between 15 and 25%. Emissions from foreign sources and diffuse emissions for which no country oforigin can be determined acc0unt for about 90% ofthe sulphur deposition in Sweden. In 1988, inputs of sulphur from Poland and the then GDR to sulphur deposition in Sweden were of the same order of magnitude as the Swedish inputs, if not larger. Critical loads are being exceeded elsewhere in Northern Europe as well. Thus, in order to bring this deposition down to the critical loads, extensive measures will have to be implemented in Europe. A large number of Western European nations are now working towards decreasing their emissions, pursuant, for in- stance, to agreements in the UN-ECE and the EC. The on-going processes of economic change in eastern Germany, Poland and Czechoslovakia may mean substantial emission reductions, and thus the situation is consider- ably brighter today than when the 1988 Swedish Government Bill on Environmental Policy was presented.

A sulphur tax and an environmental classification system for oil have been introduced in The Energy Tax Act, in order to bring about reductions in sulphur emissions in Sweden. The classification system will lead to substantial reductions in the sulphur content of diesel fuel. In reviewing a number of permit appeals pursuant to the Environment Protection Act, the Government has tightened up sulphur emission requirements. The Government has amended the Ordinance on fuels containing sulphur so that a maximum sulphur level has now been set for all fuels containing sulphur.

Emissions oj'nitrogen oxides come primarily from various combustion processes, and they increased rapidly in Sweden in the 19505 and 605. During the 19805. total emission levels have basically remained constant. Emissions from energy generation plants have decreased by about one- third. Emissions from traffic have increased in the 19805.

Nitrogen deposition exceeds the critical loads in southern Sweden and elsewhere. This deposition needs to be decreased by at least 50% in the province of Götaland, primarily in the south-western coastal areas. Air- borne nitrogen is also a significant source of marine nitrogen pollution. In the region of Skåne and on the Swedish west coast, about 60% of the nitrogen deposition comes from nitrogen oxides and about 40% from nitrogen in ammonia from agriculture. Foreign sources account for 75 - 80% of the nitrogen deposition in south-western Sweden. A large propor- tion of ammonia deposition comes from Denmark.

The Riksdag has passed a charge on nitrogen oxide emissions from large combustion plants. It is estimated that this charge will both decrease annual emissions by 3,000 - 5.000 tonnes, and bring forward the imple-

mentation of environmental improvement measures. On the basis of a Government proposal, the Riksdag has also, at the proposal of the Govern- ment, considered exhaust regulations and adopted durability requirements for heavy vehicles. The Government has amended the Automobile Ex- haust Ordinance, tightening up the exhaust requirements for light trucks and buses, in accordance with a previous presentation to the Riksdag.

Emissions of volatile organic compounds and nitrogen oxides contribute to the occurrence of high levels of photochemical oxidants (primarily ozone). This is a widespread phenomenon attributable to emissions in large geographic regions. The problem is particularly great on the Europe- an continent, in the triangle formed by Hamburg-Paris-Munich. Ozone levels in Sweden are primarily affected by ozone from the continent. However, local formation of ozone, primarily over urban areas, also leads to substantial raising of the oxidant levels. High levels of photochemical oxidants may harm crops and forests and affect human health. Traffic is the main source of emissions of volatile organic compounds in Sweden. Petrol distribution and the use of solvents are also major contributors. Certain organic compounds, such as chlorinated solvents, also have direct effects on health and the environment. Swedish emissions of volatile organic compounds were approximately 460,000 tonnes in 1988.

In reviewing a number of permit applications pursuant to the Environ- ment Protection Act in November 1988, the Government stated that limitation of solvent emissions should be given higher priority in environ- mental protection work at all levels. Pursuant to this statement, recom- mended safety distances should be observed, and the potential for phasing out the use of solvents entirely should be investigated. This statement has been referred to in a large number of cases reviewed by the Government.

The overall objective in working with regional air pollutants is to limit their emissions to a level at which no damage to nature occurs and human health is protected. This means that the production capacity of ecosystems is to be maintained, and that the number of naturally occurring species is not to be markedly disturbed. Soil and water are to constitute a chemically and biologically balanced system. It must be possible to use animals and plants as food, at no risk to human or animal health.

These objectives necessitate a 75% reduction in sulphur deposition in south-westem Sweden and a 50% reduction in the province of Svealand, in relation to the 1980 levels. Nitrogen deposition must be reduced by 50% in the southern and western parts of Götaland. Background levels of ozone should be reduced by 10—300/0, and the episodically high levels by 50% in southern and mid-Sweden. Further reductions may be necessary in order to protect the most sensitive types of natural environments.

In the Action Plan to counteract air pollution and acidification adopted in 1985 by the Riksdag, it is stated that Swedish sulphur emissions should be reduced by 65% during the period from 1980 to 1995. Nitrogen oxide emissions should, pursuant to the Riksdag”s decision, be reduced by 30%

Prop. 1990/91 : 90

between 1980 and 1995. A 1988 Riksdag statement in response to the Government Bill on Environmental Policy stipulated that sulphur emis- sions should be decreased by 80% between 1980 and 2000, and that the potential for decreasing nitrogen oxides by 50% between 1980 and 2000 should be investigated.

In the assessment of the Government, the decisions which have been implemented to date should be sufficient to decrease Swedish sulphur emissions by 65% by 1995, in relation to the 1980 level. The measures being stipulated here should make it possible to reduce emissions by 80% by the year 2000.

Nitrogen oxide developments are more problematical, particularly as there has been a greater increase in traffic than was estimated in 1985 when the target value was set. New estimates indicate that emissions from shipping and off-road and utility vehicles are considerably greater than was previously known, and thus a 30% decrease by 1995 poses a greater challenge than was apparent when the target values were set. Extensive measures need to be taken to achieve this target. Sweden is going to work actively for common programmes in EFTA and the EC, in order to reduce deposition to levels at which human health and nature are not harmed. This is the only way to bring levels in Sweden below the critical loads.

In the opinion of the Government, the emission target set previously for nitrogen oxides by the Riksdag should remain the guideline for future work. It is technically feasible to reduce inputs of nitrogen oxides from traffic to acidification and eutrophication substantially by the year 2010. The measures being proposed in the present Bill provide a point of depar- ture from which this development can take place. The regulations for air traffic and shipping are internationally rooted, and require the implemen- tation of measures jointly by many nations. An international agreement is also necessary for off-road and utility vehicles in order to make the regula- tions more stringent. The establishment of an emission target for the year 2000 should therefore, in the opinion of the Government, be postponed until both 30% reduction and acceptance in international negotiations have been ensured.

The Government considers that measures should be taken to reduce emissions of ammonia. The objective for future work is a 25% reduction of ammonia emissions in southern Sweden by 1995. The potential for cutting back emissions by half before the year 2000 is being investigated.

The Government is also proposing a new interim objective for emissions of volatile organic compounds, i.e. a 50% reduction by the year 2000, in relation to the 1988 level. The requirements for vehicle exhaust emissions which have already been adopted are a major step towards achieving this objective. Below, the Government presents measures to limit the use of solvents.

A substantial proportion of the sulphur and nitrogen deposition in Sweden comes from foreign sources. Swedish emissions are also dissemin- ated to other countries. For these reasons, a strategy to decrease acidifica- tion and nitrogen saturation must encompass both emission limits in Sweden and international cooperation to reduce emissions.

A number of measures are presented in this Bill to bring about further reductions of sulphur emissions, particularly from industrial processes, energy generation plants, and fuels. It is the assessment of the Government that the sum of these measures will lead to a more than 80% reduction in total Swedish sulphur emissions by the year 2000, in relation to the 1980 level.

An effective strategy to combat nitrogen oxide emissions requires the implementation of additional measures in the traffic sector. Emissions of nitrogen oxides from industries and large combustion plants will also have to be reduced. Below, the Government presents such measures.

The extensive Action Plan being proposed by the Government is expect— ed to lead to an approximately 30% decrease in nitrogen oxide emissions by 1998.

Ammonia spreads over shorter distances than sulphur and nitrogen oxides. This means that there will be a greater relative effect of measures taken in Sweden to reduce ammonia deposition here than of correspond- ing measures for sulphur and nitrogen oxides.

Emissions of volatile organic compounds must be reduced by at least 50% in most of Europe in order to limit the health and environmental effects of high ozone levels on the surface of the earth. More than 40% of these emissions are attributable to traffic. In addition to existing measures, the measures being proposed by the Government in this Bill for the traffic sector will bring about a reduction of emissions of at least 70% from the traffic sector by the year 2000. Use of certain solvents in industry and in goods and products should also be sharply restricted. It is estimated that the total effect of all such measures would be sufficient to achieve the emission target of a 50% reduction of volatile organic compounds by the year 2000 in relation to the 1988 levels.

In the opinion of the Government, the use of environmentally-hazard- ous organic solvents must cease by 1 January 1995. The chlorinated solvents in widespread use today must. therefore, be phased out, primarily through European cooperation.

In addition to emission limits, liming is needed in the environment as a defense against the deleterious effects of acidification. Liming may also contribute to reducing the levels of mercury and radioactive caesium. Powdered limestone treatment of lakes and watercourses may be necessary for a long period of time. The pilot projects for liming of forest soil and fertilization to improve the vitality of the forests are to be completed. Below, the Government proposes substantial expansion of the liming programme.

In the opinion of the Government, there needs to be sharp limitation of transboundary air pollutants all over Northern Europe. This requires international cooperation. The forum for international cooperation is the European cooperation under the 1979 Convention on Long-Range Trans- boundary Air Pollution. Under the 1979 Geneva Convention, there are

Prop. 1990/91: 90

binding Protocols on reductions of sulphur and nitrogen emissions, which Sweden has ratified. The 1985 Sulphur Protocol establishes a minimum 30% reduction of sulphur emissions between 1980 and 1993. The 1988 Nitrogen Protocol establishes a stabilization of nitrogen oxides at the 1987 level no later than in 1994. A large number of West European nations, including Sweden, have made a separate declaration, adopted in conjunc- tion with the 1988 Convention meeting in Sofia, in which they have undertaken to reduce emissions of nitrogen oxides by roughly 30% by 1998, with Optional baseline years between 1980 and 1985. Work under the Convention is currently focused on amendmcnt of the Protocols on sulphur and nitrogen oxide emissions, and on a new protocol on limitation of emissions of volatile organic compounds. In the opinion of the Govern- ment, in contrast to previous agreements, these target levels must be fonnulated on the basis of critical loads. This means that new measures implemented to achieve emission reductions will be different for different nations or groups of nations, and that requirements for Northern and Southern Europe will not have to be the same.

This will make it possible to bring sulphur deposition levels in southern Sweden and continental Europe down below the critical loads. Estimates indicate that the per capita emissions corresponding to those reached in western Germany would be sufficient to achieve this target, with the most extensive measures needing to be implemented in eastern Germany and Poland. It is anticipated that these reductions will be brought about as a result of economic change, and as a consequence of the discontinuation of subsidies on domestic coal. In Western Europe, Great Britain is the nation which will have to implement more extensive measures than have been planned to date in order to bring levels below the critical loads.

It is the intention of the Government to work towards the signing of a new agreement among the European nations on the limitation of sulphur emissions no later than 1993. Sweden will also work towards the signing of an agreement on volatile organic compounds as soon as possible.

More stringent regulations on vehicle exhaust emissions will be neces- sary throughout Europe in order to limit nitrogen deposition. The Govern- ment intends to continue working towards achieving such agreements. Sweden will work towards the implementation of standards for light and heavy vehicles in the EC and EFTA nations, no later than 1996, corre- sponding to those being implemented federally in the USA in 1994. In Eastern Europe, regulations on emission limits corresponding to those which can be achieved through catalytic exhaust purification need to be implemented. It is necessary to implement measures for tractors and diesel-fuelled railways throughout Europe by the year 2000. Measures on aviation and shipping should also be taken within the framework of international agreements.

Government proposals: The guideline for future work is that the air quality is to be improved so as to eliminate remaining risks to human health resulting from emission of air pollutants from traffic, industry or energy generation. The valuable cultural environments of our cities are to be maintained.

Municipal planning is to satisfy the need for green belts in and near urban areas.

By the year 2000, the levels of carbon monoxide, nitrogen oxides, sulphur dioxide, soot and particles are to be below the target loads set by the Swedish Environmental Protection Agency. The objective of these target loads is to eliminate acute health effects.

Emissions of careinogens should be reduced by 90% in urban areas, if the level of long-term health effects is to be reasonable. As an interim goal, they are to be halved by 2005.

Noise in urban areas should be brought below the current guide- lines of the Swedish Environmental Protection Agency.

Most of the air pollutants which contribute to global and regional environ- mental problems originate from traffic, industrial processes and energy generation. This extensive concentration of environmentally-disruptive operations to urban areas also leads, in some cases, to local problems owing to air pollution.

In an international perspective, the environment in Swedish urban areas is good. Major emissions with health-endangering effects, such as soot and sulphur dioxides, have been substantially reduced since the early l970s.

Work to reduce emissions from major stationary sources, such as energy generation plants and industries. has been successful. The implementation of district heating systems and electric heating have been important contributing factors. The concomitant increase in transportation has meant that traffic is now the largest remaining source of urban pollution. Emissions per vehicle, particularly of nitrogen oxides and hydrocarbons from passenger cars, have, however, decreased substantially in recent years as a result of the implementation of strict regulations on vehicle exhaust emissions.

In the assessment of the Government, decisions taken to date will lead to decreases in the levels of sulphur dioxide, nitrogen oxides and carbon monoxide in urban areas. Soot levels are low in Swedish urban areas as compared with target loads, but should still be further decreased in light of the risk of cancer.

Many individuals in urban areas, mainly in the large cities, are exposed to levels of air pollution above those which are considered to characterize a good environment. The target loads for air quality set for certain pollu- tants by the Swedish Environmental Protection Agency are being exceeded

Prop. 1990/91: 90

on heavily-trafficked roads in urban areas where large numbers of people live and work. Target loads for nitrogen oxides are also being exceeded in whole parts of Göteborg and Sundsvall, for example.

The most severe health risk from air pollution in urban areas, according to current estimates, is the increased risk of cancer. The research being carried out by the Swedish Environmental Protection Agency on the environment in urban areas indicates for instance, that the number of cases of cancer caused by air pollutants is in the order of magnitude of 1,000 per year.

Allergies and other types of over-sensitivity have increased in the gener- al population in the last few decades. The reasons for this are uncertain, but it is probable that various environmental factors play a role. Air pollutants constitute one such environmental factor.

Noise from different sources may disturb people*s work, sleep and relaxation. as well as cause psychosomatic disorders. Medical studies indicate that noise can, for instance, affect the cardiovascular system. Traffic accounts for the vast majority of the noise disturbances in urban areas.

Pollution also causes many materials to degenerate rapidly, which leads in turn to corrosion and other damage to buildings and facilities. This also - means that cultural monuments of stone, metal and glass are being threat- ened with destruction. For example, several of the porticos on our medi- eval churches, and most of the seventeenth century ornamentation on palaces and private homes, were sculpted in sandstone from Gotland. This lime-bound type of sandstone is more sensitive to chemical corrosion than most types of rock. Despite radical reductions in the level of sulphur dioxide in Swedish urban air in the l980s, the situation is serious in many urban areas.

The build-up of urban areas sometimes makes it more difficult for people to get to recreational areas. Good physical planning is necessary in order to expand residential areas, service facilities and transportation arrangements and at the same time to preserve both valuable cultural monuments and ensure access to parks, large recreational areas and green belts between different city areas.

Large areas near cities, offering seclusion, even from noise disturbance, and spots of outstanding natural beauty, are to be given long-term protec- tion in municipal and regional planning wherever possible.

The aesthetic, historical and functional properties of buildings should serve as guidelines for municipal planning. Bringing this traditional kind of planning into line with newer, tougher requirements for clean systems will make it possible to create a good living environment in our urban areas.

The overall environmental objectives for the urban areas are to protect the population from harmful health effects attributable, for instance, to air pollution and noise, and to give all people a good housing, work, traffic

a good quality environment, using the best available abatement technol- ogy. For the foreseeable future. it will therefore be necessary to use other means of preventing noise from reaching residential areas and other sensi- tive areas. Such measures must be considered in light of other pressing environmental improvement measures, and will have to be carried out with the existing financial resources. The authorities should be given broader sectoral responsibility for noise reduction. All sectors must, in the opinion ofthe Government. go on working to prevent and minimize noise disturbance.

Particulate levels have decreased in recent years, but are still relatively high in urban areas. The readings that are available indicate that current levels are equivalent to the proposed target loads. As particles are the bearers of carcinogens and can also cause allergies, it is vital to further decrease their levels in urban air. For this reason, it is the opinion of the Government that the guideline for future work should, as a first step, be to achieve a 50% reduction of emissions by 2005.

The measures now being proposed by the Government to improve the urban environment will take full effect in the late 19905 and at the begin- ning ofthe next century. For the next 10 to 20 years, road traffic is going to have a decisive effect on air quality in urban areas. The guidelines on air quality (carbon monoxide, nitrogen oxides, soot and particles) established by the Swedish Environmental Protection Agency will probably be attain- able early in the next century on the basis of the measures now being proposed.

The most difficult target to attain will be a substantial reduction of particulate emissions. lt will be possible, however. with more stringent regulations on both exhaust purification and diesel fuel. City planning, improvements in public transportation and traffic planning will also en- able the implementation of further measures.

Waste management is a particular problem in urban areas. Measures already taken by the Government have made it possible to initiate inven- tory and planning work at the municipal level not only for domestic waste, but for all types of waste. The ultimate objective is to increase municipal responsibility for waste management. Further municipal measures need to be taken. especially with regard to separation and collection of different waste fractions, and for recycling and other suitable management of waste products.

Increased reuse and recycling will be necessary to achieve better re- source management and reduce waste quantities. Sometimes, too, waste contains toxins which, ifthey are leached out into the natural system. can severely disturb the environment. Waste landfills also pose actual spatial and aesthetic problems in the landscape, and often stand in conflict with other types ofland use, particularly in and around urban areas.

The aquatic environment in urban areas has been improved in recent decades. Almost all cities in Sweden near lakes or watercourses or along the coasts have good or excellent opportunities for outdoor bathing. There may be a need for further regulations on elfluent treatment in some areas.

Government proposals: The following guidelines are to apply to use of natural resources and conservation of the natural environment:

Renewable resources are to be used within the framework pro- vided by the production capacity of the ecosystem. Use of non- renewable resources is to be characterized, even more than at pre- sent, by responsible management.

Biological diversity and genetic variation are to be ensured. Ani- mal and plant communities are to be maintained so that species of plants and animals occurring naturally in Sweden have the potential to survive in their natural habitats and in quantities that will ensure their continued procreation.

Foreign species or organisms subjected to genetic mutation are only to be introduced with great restriction, and under satisfactory conditions to ensure that the conditions required by the indigenous flora and fauna are not jeopardized.

In addition to guidelines, the Government is also proposing amendment of the Nature Conservation Act. Resources for care and maintenance of nature reserves and for work with threatened spe- cies will be allocated an additional SEK30 million for the coming budget year.

Sweden is a wealthy nation in many respects, for instance in terms of the great availability of naturalresources. Our forests are part of our culture, and give many of the inhabitants of Sweden important opportunities to enjoy nature. The forests shape the landscape, and occupy half the land area of Sweden. Agriculture accounts for production of most of our food, and contributes to variation in the cultural and natural landscapes.

The welfare of the nation is highly dependent on natural resources associated with the soil. hydropower, and other aspects of the physical environment. These include, for example, agricultural land, lakes and watercourses which are also of interest for tourism and recreation, and conservation ofthe cultural (i.e. man-modified) landscape. Every effort is to be made to achieve multifaceted use of these resources wherever possi- ble. The Natural Resources Act contains stipulations as to how priorities are to be decided when there are conflicts of interest between preservation and exploitation.

Our forests are among our most vital natural resources, as they form the basis of a large proportion of Sweden”s industrial production and exports. The lOng-term production capacity ofthe forests is, however. under threat from acidification and excess fertilization. Production from forestry and agriculture. in turn, affects the ecosystems of lakes and watercourses, for example through nutrient leaching.

One internationally adopted objective in terms of management of the

Prop. 1990/91: 90

natural resources of the world and nature conservation is to maintain biological diversity and genetic variation, and facilitate long-term preser- vation of species and ecosystems. This strategy has been formulated jointly by the International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN), UNEP and the World Wildlife Fund.

The interaction between nature conservation and environmental protec- tion work has become increasingly distinct in recent years, as new facts about the sensitivity of ecosystems to various types of disturbances have become available. The maintenance of a large number of well-functioning ecosystems is a long—term prerequisite for human survival.

The Swedish landscape is basically a product of man's way of managing nature through the centuries. Cultivation of the land brought variation in its wake, and this led to an increase in the numbers of species. Agricultural developments in recent decades, with the trend towards large-scale pro- cesses and intensified use of chemicals has led to losses in this variation, and the disappearance of small living environments (biotopes) valuable to biological diversity. This has resulted in the situation today, where many species are being threatened with extinction. The new agricultural policy will break this trend.

Three million hectares of wetlands in the cultivated landscape of south- ern and mid-Sweden have been drained since the early nineteenth century. A large proportion of the threatened species of animals and plants in Sweden are directly dependent on wetland biotopes. The drainage of wetlands is also one of the major causes of nitrogen leaching to the seas, and contributes directly to threatening the survival of many species of animals and plants. In some regions up to 90% of the wetlands have been drained.

Pursuant to the intentions underlying the Natural Resources Act, large areas which have remained relatively unaffected by exploitation and other types of interference in the environment are to be maintained. The unex- ploited rivers enjoy special protection pursuant to this Act.

In order to guarantee the long-term production capacity of the soil and retain biological diversity, external effects from pollution and elsewhere must cease and the pulp and paper industry and agriculture must shoulder their responsibility. Methods which increase potential for adapting to the ecological systems to geological and other local conditions must be devel- oped in order to retain biological diversity. Increased replacement of nutrients and minerals will be necessary if farmland is not to be depleted in the long term.

Nature conservation work is an important task in all sectors of society if we are to adapt better to the ecological systems. Conscientious use of the landscape and awareness of biological diversity are needed not only to maintain the beauty of the landscape or its cultural and historical value. They are also significant factors in the long-term production goals for agriculture and forestry. Intensive efforts have been initiated to bring about such developments. These include extensive investments in training in the pulp and paper industry to increase awareness ofecological relation- ships, and ofthe natural and cultural value of our forests.

Nature conservation in our countryside is closely associated with safe- Prop. 1990/91: 90 guarding the cultural environment. For example, from the point of view of expenses, it is vital that work on the natural and cultural environments be coordinated.

To date in Sweden. the availability of clean water has not been markedly limited by environmental disturbances. With very few exceptions, Swe- denis groundwater storage system is not interlinked. Owing to the geologi- cal conditions, the natural reservoirs are often small, which means that the spread of pollution can be limited.

Some 15% of the population of Sweden is dependent upon private water supply, with water which is sometimes of poorer quality than the water supplied publicly. Generally speaking, the groundwater quality is good, but problems have arisen in recent years, for example as a result of acid deposition.

In some parts of Sweden, primarily in coastal areas where wells have been drilled in the bedrock, salt water seeps into the well water. This occurs partly because of unsuitable methods of water extraction, for exam- ple excessive water removal, and also because wells are incorrectley sited.

In 1988, the Riksdag established objectives for future nature conserva- tion work, pursuant to the proposal ofthe Government in the 1988 Bill on Environmental Policy. According to these goals, the survival of representa- tive areas of all types of natural environments must be ensured, natural environments such as virgin forest, wetlands and certain aspects of the cultural landscape must be safeguarded, and priority given to areas for outdoor recreation. particularly in and near cities.

A central Action Plan for threatened species has been drawn up by the Swedish Environmental Protection Agency. Today, 121 species of verte- brates are threatened or require extra consideration, as compared with 105 species in 1980. Thirty-eight of the 475 species of vertebrates in.Sweden and 284 of the approximately 2,000 species of wild flowers and ferns in the cultivated landscape are threatened.

During the three-year period from 1988 to 1990. sizeable proportions of the natural environment deemed especially worth saving, particularly virgin forest, have been secured. A total of 75% of the remaining first-class virgin forest in Sweden is or will be safeguarded in some way.

A total of 100.000 hectares of productive forest land has been secured below the fore5t cultivation line, plus an additional approximately 530.000 hectares of forest in areas adjacent to the mountains. At least a further 250,000 hectares of forest land adjacent to mountain areas cannot be fellcd, owing to extremely severe reforcstation problems.

Work on the management of our natural resources must be carried out on many levels. Physical planning is one of the central instruments for affect- ing long-term land and water use. The use of environmental impact assess- 34

ments, for instance, as is being proposed by the Government in this Bill, will facilitate the carrying out of nature conservation work and other efforts for better management of natural resources.

In order to achieve sustainable development, public authorities and industries in all sectors of society bear the responsibility for and the expenses associated with environmental protection work as a natural as- pect of their operations. It is the intention of the Government to allocate greater responsibility to the sectors for this work. One of their joint goals should be. pursuant to the intentions of the Natural Resources Act, to safeguard biological diversity and utilize natural resources in a way that makes them sustainable in the long term.

In order to fulfil the objectives of nature conservation work it is neces- sary, for instance, to concretize the goals for ensuring the survival of threatened and vulnerable species in order to maintain biological diversi- ty. As the national environmental authority, the Swedish Environmental Protection Agency must see to it that these goals are drawn up. The sectoral authorities for agriculture, forestry and fisheries are responsible for drawing up sectoral interim targets and implementing measures.

The cultural landscape is to receive priority and be utilized so as to maintain a rich variety of natural environments. biotopes and species. The aims of the new agricultural policy, with deregulation and allocation of considerable funds for nature'conscrvation, include safeguarding the vari- ety and wealth of the cultivated landscape, and preserving biological diversity.

It is the opinion of the Government that subsidies for protection of the landscape is a suitable instrument for contributing to the maintenance of the collective values of society associated with the cultivated landscape.

This subsidy system is to be used primarily for aspects of the cultivated landscape of special natural and cultural value which are being threatened by altered land use in agricultural and forestry. Pursuant to the intentions underlying the Natural Resources Act, areas of local value, as described in the municipal master plans. are also to be safeguarded through municipal involvement.

A Swedish parliamentary committee for assessment and review of for- estry policy has recently begun its work. Its directives are to emphasize environmental issues, and thus its tasks include the formulation of an environmental objective for forestry.

In the area of fishing. the goal is the maintenance and survival of healthy, naturally-reproducing stocks of fish, shellfish and the organisms on which they feed. Aquatic species in Sweden requiring special protective measures include naturally-reproducing salmon, wels "and crayfish.

Pits, quarries and mines may be stressful to the environment, and destroy the living environments of animals and plants. There is a limited availability of materials excavated from pits, such as natural gravel and peat, and there is also a shortage of minerals. Non-renewable natural resources are to be used with caution, so that natural resources will also be available for future generations. In areas mentioned in the municipal master plans as being of national nature conservation interest, or of

interest in terms of the cultural landscape or recreation, permits to break peat are to be issued restrictively. Gravel management plans are to be drawn up for areas where there are material supply problems or land use conflicts. In such areas, material supply should primarily be concentrated on rock quarries and other materials alternative to gravel.

The on-going work to protect threatened species and natural environ- ments includes making more facts and figures available by making inven- tories of various areas deemed worthy of protection. through conservation and preservation of areas of natural interest, etc.

In the opinion of the Government, work on surveying threatened species should continue, and the inventories of specific valuable biotopes should be completed. These inventories are meant to provide a basis for subse- quent determination of the need to safeguard additional areas with the support ofthe Nature Conservation Act.

In this Bill, the Government is proposing tightening up of the Nature Conservation Act to include new protective stipulations for certain valu- able small biotopes and greater stringency in the regulations for land use. These regulations will be an important aspect of future nature conserva- tion work.

The main efforts in work to safeguard environments worth protecting in the coming three-year period are to be concentrated on forest land, wet- lands, and parts of the cultivated landscape. The Swedish Environmental Protection Agency has reported that an additional area of over 100,000 hectares of particularly valuable forest biotope needs to be protected. This will include protection of large parts of the particularly valuable wetland biotopes as well. ln light of the increased expense for conservation and administration of nature reserves, etc. and the need to extend efforts to protect threatened species, the Government is proposing increased alloca- tions for these purposes of SEK26 and 4 million, respectively, for the coming budget year.

Land and water areas of great natural value and especially sensitive ecological areas are to be exempted from exploitation wherever possible. The necessity of having undisturbed areas to satisfy the needs of man, animals and plants is to be satisfied when, for instance, the laws relating to the Natural Resources Act are applied.

The Government assumes that the municipalities are taking advantage of the opportunity they have been given. pursuant to the Planning and Building Act, to draw up master plans to serve as strategic instruments in making municipal developments compatible .with the requirements for a good environment and long-term management of natural resources. It is the task of the County Administrative Boards to see to it that important areas of natural value are drawn attention to in the municipal master plans.

Rapid development of genetic engineering has brought an increased need for monitoring, testing and control in its wake. There must be detailed analyses of the ecological risks involved when organisms subject- ed to genetic mutations are released into the environment. Today. we have very little knowledge ofthese risks. Finding an ethically acceptable balance

between ecology and various applications of genetic engineering in, for Prop. 1990/91:90 example, agriculture and industry is a delicate task. During the spring of 1990, the Government appointed a parliamentary commission on issues relating to genetic engineering. Their task includes reviewing the available facts on ecological risks associated with the release of organisms subjected to genetic mutations, the ethical principles to be applied when genetic engineering is used, and the organization of compulsory notification pro- cedures and testing of these activities.

Since 1 April 1990, anyone growing plants developed through genetic mutation in greenhouses or outdoors must have a permit to do so. In reviewing permit applications, special attention is to be paid to the fact that such cultivation must not imply risks to the immediate or greater environment or a risk of depletion of genetic diversity.

By forceful international action, Sweden is to work towards the fulfilment of the international objective of nature conservation and management of natural resources.

Intensified cooperation with the Nordic nations is being initiated. with the aim of developing a Nordic Action Plan for nature conservation and the management of natural resources. Agreements are, if possible, to be entered into with regard to the division of labour amongst the Nordic nations with a view to working effectively.

Cooperation with Eastern and Central Europe is to focus on prevention of undue exploitation of natural resources in conjunction with the antici- pated modernization of agriculture and forestry, and to ensure that this process does not take place at the expense of the areas of great natural value associated with wetlands, lakes and watercourses, forests or the traditional cultural landscape in these nations. This cooperation should also strive to facilitate the transfer ofcnvironmentally adapted technology."

The purpose of the Bern Convention on the Conservation of European Wildlife and Habitats is to protect European species of wild animals and plants and their habitats. Particular emphasis is placed on the protection of species which are threatened and vulnerable. The main aim of the Bonn Convention on migrant wild animals is to protect species which regularly cross national borders. The Ramsar Convention is aimed at the global protection of wetlands of international importance, particularly as habi- tats for aquatic birds. The Washington Convention regulates international trade in species of plants and animals threatened with extinction. These Conventions have entailed an improved and integrated exchange of infor- mation between nations. The establishment of a Swedish data bank of species is one important prerequisite for our international undertakings.

In preparation for the 1992 UN Conference on Environment and Devel- opment, the general issue of maintenance of biological diversity is being studied. The aim of this UN work is to achieve legally binding global agreements on biological diversity. Sweden is participating actively in this 37

work as part of our efforts to satisfy the objectives of international nature Prop. 1990/91 : 90 conservation work. '

Government proposals: The guidelines applicable to future work are to be to ensure the survival of healthy, balanced populations of naturally occurring species in the seas and other waters. Pollution is not to limit the use of water, either from lakes and watercourses or from groundwater, as water supplies.

Restoration of the Baltic will be given priority in upcoming inter- national cooperation. Sweden will work actively towards the draw- ing up and implementation of concrete Action Plans for all the nations bordering on the Baltic.

Waterborne anthropogenic emissions of nitrogen are to be halved between 1985 and 1995.

The long-term target is that there will be no persistent organic and environmentally—harmful substances in the environment. Emissions of toxic persistent organic compounds are eventually to cease alto- gether. Emission of chlorinated organic compounds from pulp and paper industries are to be given priority.

Emissions of mercury, cadmium and lead are to be reduced by 70% so that, by the turn ofthe century, they are at a level which does not harm the environment. Emissions of other important metals are to be reduced by 50% during the same period.

The use of environmentally-harmful substances is to be strictly limited.

Overgrowth, oxygen depletion, and fish death were three of the environ— mental problems in Swedish lakes and watercourses to which attention was drawn at an early stage. These were caused primarily by emission of oxygen-consuming substances and nutrients from industries and commu- nities. Major investments in plants to treat municipal waste water and industrial effluents and the use of environmentally adapted technology have led to significant improvements. Today, the problem of eutrophica- tion of lakes is limited to water systems in densely-populated areas with proportionately large amounts of farmland. However, these are also the areas where the easily affected water catchment and recreational areas are located. The most important substance in terms of eutrophication of lakes is phosphorous. Nitrogen may be a problem in parts of southern Sweden, where there is extensive deposition of nitrogen compounds and substantial runoff from agricultural and forest land. Other problems include transport of humus and sludge, and erosion.

The groundwater is also affected by pollutants, which may make it unusable as drinking water. Nitrogen leaching from agriculture may lead 38

to increased levels of nitrates in the groundwater in some farming areas, particularly where the soil is light. Owing to the long period oftime which passes before pesticides reach the groundwater, the occurrence of pesti- cides in the groundwater is expected to pose future problems. Other threats to good or unchanged groundwater quality include. for example, pollution from waste landfills, polluted soil and gravel pits, underground oil cistems, airports and polluted urban storm water.

Eutrophication of the marine environment has had effects such as mass algae blooms, oxygen depletion, killing of the seabed fauna, toxic algae blooms and ruined fisheries. These effects have been locally frequent in some areas, such as the bays at Laholm, Skälderviken and Hanöbukten. The situation was particularly grave in 1988, when there were extensive algae blooms, particularly in the North Sea.

The conditions along the Baltic coast of the Baltic nations, Poland and eastern Germany are particularly severe. There are also indications of eutrophication in the open seas of the Baltic and the Kattegat. Emissions of nitrogen and phosphörous are the dominant cause of eutrophication. Background levels are 5 to 10 times higher today than at the beginning of this century. The total nitrogen load in the Baltic must be further reduced, perhaps by 60 - 70%, if the ecological balance in the Baltic is to be restored.

Substances not naturally occurring in the environment and which de- grade very slowly, such as DDT and PCB, occur to some extent in all aquatic environments. Although the levels of these substances in living organisms has decreased since their use was banned, the levels in Swedish waters are still raised. We still have only limited knowledge of the total dissemination of organic environmental toxins and their effects. Emissions of persistent organic compounds must eventually cease altogether.

Valuable natural and recreational areas may be disturbed for long per- iods of time by acute oil spills. Our ability to combat large oil spills has improved over time, not least in close cooperation with other nations around the Baltic and North Sea. There is on-going development of meth- ods to combat oil spills under difficult conditions and of systems for effective aerial monitoring. The aerial monitoring and other measures implemented to date have already resulted in considerable reductions of intentional oil discharges at sea throughout Northern Europe.

Diffuse, continuous emissions account, however, for substantially great- er inputs of oil and other hydrocarbons to the seas. As the effects of such emissions are more chronic, and do not become evident until they have long been influential, they may be difficult to discover. The greatest source of inputs of oil and other hydrocarbons to the marine environment is, by far, transport from rivers and airbome pollution. Examples of major point sources include petrol stations, discharges of storm water, municipal sewage treatment plants, ships and oil rigs. Refineries and other industries also account for inputs of oil to the sea.

Emissions of nutrients and metals increased from the early part of this century, continuing until only a couple of decades ago. Since that time emissions of metals have decreased considerably. Since the mid-twentieth

century the same development has applied to persistent organic com- pounds.

Sweden and the surrounding seas are also subject to pollution originat- ing in other countries. These pollutants may be transported, via the atmo- sphere and the sea currents, over long distances. In most cases. the pollu- tant load from other countries is often greater than the load from Sweden.

In the 1988 Government Bill on Environmental Policy, the Government stated the focus of measures to counteract pollution of the seas. The Riksdag adopted this report. The primary thrust of the measures is to be to limit eutrophication and accumulation of organic compounds which de- grade very slowly, particularly chlorinated organic compounds from the pulp and paper industry. The objectives established were that nutrient emissions should be halved between 1985 and 1995 in the areas suffering the worst effects and that emissions of persistent organic substances are to cease entirely in the long term. For the forestry industry, which is the dominant source of emissions of chlorinated organic compounds, mea- sures to reduce these emissions by 60 - 70% were to be implemented before the end of 1992. Emissions of mercury and cadmium, were also to be be reduced by half between 1985 and 1995.

Of the total nitrogen load on the seas from Sweden, approximately half comes from natural land runoff, and half from anthropogenic activities.

Agriculture is a major source of nutrient emissions. Measures have been implemented to limit nutrient leaching, particularly from livestock hus- bandry and fertilization. Pursuant to the 1988 Government Bill on Specif- ic Measures to Improve the Environment in Agriculture, which the Riks- dag adopted, the objective is to reduce nitrogen leaching by half during this century in some areas. There are still substantial inputs of nutrients from land-based sources. Measures to reduce nitrogen by at least half are being implemented at sewage treatment plants located near severely affect- ed coastal zones.

A large proportion of the nitrogen entering the seas falls via the atmo— sphere. In southern Sweden most of the nitrogen precipitation comes from agriculture, when ammonia evaporates in the use and storage of farmyard manure. Some 60% of the total nitrogen deposition in Sweden comes from nitrogen oxides, and approximately 40% comes from ammonia from agri- culture. Thus measures implemented to limit emissions of nitrogen oxides will also have a major impact on improvements of the marine environ- ment.

Strict regulations on emissions of chlorinated organic compounds have been imposed upon all plants manufacturing chlorine-bleached sulphate pulp, in conjunction with permit reviews pursuant to the Environment Protection Act. In the assessment of the Government, it will thus be possible to reduce these emissions to the level stipulated by the Riksdag. It is the opinion of the Government that these emissions should be further limited, in light of their environmental effects, using the measures de- scribed below.

Measures implemented to reduce emissions of metals since the adoption ofthe Environment Protection Act have been effective. It is the assessment

Prop. 1990/91: 90

of the Government that the guidelines established by the Riksdag will thus Prop. 1990/91: 90 be able to be satisfied through these measures. However, additional measures must be taken if the ultimate effects of metals on the environment are to be reduced to an acceptable level. The metals which should initially be limited are mercury and cadmium, as they have the most severe health and environmental effects.

2.5.2 Environmental objectives for waters and the seas

The focus of the environmental objectives for waters and the seas is that the survival of healthy. balanced populations of naturally occurring species must be maintained. Quality goals must be established for lakes and watercourses on the basis of which decisions can be made as to measures to be implemented and future planning in the catchment area. Emissions which must initially be limited to achieve this include nutrients, persistent organic compounds and heavy metals. primarily mercury, cadmium, and acidifying substances.

The Government is proposing that the objective of a 50% reduction of nitrogen emissions previously adopted by the Riksdag now be extended to 00ver all anthropogenic emissions to the seas along the entire west and south coast, up to and including the Stockholm archipelago. Priority is to be given to measures limiting emissions to the Baltic.

Measures being presented by the Government in this Bill to achieve limitation of the nitrogen load include both agricultural measures and measures to limit emissions of nitrogen oxide. Goals and strategies to limit emissions of nitrogen dioxide have previously been described. Measures adopted to date for agriculture, in conjunction with the restructuring of agriculture passed by the Riksdag, will lead to a substantial decrease in nitrogen leaching. Additional measures are described below. Wetlands also contribute to suppressing nitrogen leaching, and there will therefore be more extensive wetland recovery than in the past.

The level of ambition must also be raised for the large coast-based sewage treatment plants along the southern coasts of Sweden.

It is the assessment of the Government that application of the current measures will make it possible to halve water-borne anthropogenic emis- sions of nitrogen to the seas by 1995.

The Government believes that application of the current measures will make it possible to reduce emissions of toxic, persistent organic com- pounds by half between 1985 and 1995. Emissions from the pulp and paper industry will be limited by 60 - 70% during the same period. The Government is proposing additional measures to reduce these emissions. The objective is that emissions of persistent organic compounds will eventually cease altogether.

It is the assessment of the Government that emissions of heavy metals must be further limited in order to reach levels that do not endanger the environment. The Government is proposing that emissions of mercury, cadmium and lead be given priority, and be reduced by 70% between 1985 41

and 1995. Emissions of other important metals will be halved during the same period.

Mercury and cadmium are the most hazardous heavy metals from the point of view of health and the environment. In the opinion of the Government, all use which may imply their dissemination in the environ- ment is to be phased out gradually. Special phase-out programmes for the use of mercury, cadmium and lead are to be established.

The measures described here will, in the assessment of the Government, make it quite possible to fulfil the objectives for metals, if such measures are implemented together with a review of the permit conditions for environmentally-hazardous operations.

Measures have been taken to decrease the risks associated with shipping and oil extraction at sea. It is vital that these efforts be pursued. In international negotiations, Sweden should work towards application of the same environmental requirements for extraction and transportation of oil applicable in the Baltic today also to the North Sea, through international agreements. On the basis of its overall environmental objectives, the Swedish Environmental Protection Agency has formulated quality object- ives for lakes and watercourses. The Swedish Environmental Protection Agency has also devised criteria for deterrnining the main metals in fresh water. These quality objectives should be integrated with the facts and figures reviewed by County Administrative Boards before they make their decisions, in order to attain and maintain good water quality in Sweden.

By breaking down the national quality objectives into goals applicable at regional and local levels for different water catchment areas, it will be possible to begin preventive work and better implement measures. The regional environmental analyses made by the County Administrative Boards will thus serve as important contributions to factual information when priority must be given to certain measures, and in mdnicipal plan- .nrng.

The general international cooperation on protection of the seas of North— ern Europe takes place within the framework of a number of marine conventions. The Helsinki Convention regulates protection in the Baltic area, the Paris Convention regulates emissions from land-based sources into the North Sea and the North Atlantic, and the 0510 Convention regulates dumping and incineration of waste at sea in those areas. The Ministers of the Environment from the nations around the North Sea have held three North Sea Conferences, at which they have adopted joint Action Plans for limitation of pollution in the North Sea. In addition, there are a large number of agreements on more limited aquaticareas, many of which are significant to the Baltic and the North Sea, such as the agreements on the Rivers Rhine and Elbe. and the Sound. '

Sweden has also undertaken, in international agreements, to-reduce emissions of nutrients, persistent'organic compounds and certain metals by approximately 50% between 1985 and 1995.

Prop. 1990/91 : 90

At the Third North Sea Conference, the level of ambition was raised in- relation to the agreement from the other North Sea Conferences. Total emissions of mercury. cadmium and lead are to be decreased by 70% or more between 1985 and 1995. It is anticipated that the measures imple- mented to date and those now being proposed will make it possible for Sweden to live up to her international commitments. These include chlor- inated solvents, metals and their compounds, some twenty different pesti- cides.

Future international cooperation should focus on implementing the plans adopted to date and finding working forms for follow-up. Increased cooperation will also be necessary to monitor the environmental status of the sea. The most important measures will be effective support to Eastern Europe so as to implement substantial emission reductions into the Baltic as rapidly as possible.

Work is under way to amend the Helsinki, Paris and 0510 Conventions. The contracting nations are now considering the possibility of merging the Paris and 0510 Conventions into a joint Convention on the North Sea and the North-East Atlantic.

In November 1990, the International Maritime Organization hosted an international conference in London on oil pollution in a global perspec- tive. The participating nations agreed upon a Convention text on prepar- edness, contingency measures and cooperation in cases of pollution from oil spills. The Swedish Government has decided to ratify this Convention, and will later be proposing this ratification to the Riksdag for approval.

Issues about the marine environment will be important at the 1992 UN Conference on Environment and Development. Regional Convention work to protect sensitive sea areas needs to be strengthened in many places. The question of supplementing the global Conventions, which only apply to certain types of emissions, with a more complete global mecha- nism will be considered in this context.

Legislation and different types of economic instruments provide the basis - upon which to implement the intentions of environmental policy. Since environmental problems have changed in character in recent years, the strategies and instruments applied need to be reviewed and to be made as effective as possible. At the same time, Swedish regulations must be adapted to international regulations insofar as is possible. This will facili- tate international cooperation.

Individuals and individual lifestyles will play an increasingly important role in the avoidance of future environmental problems. Environmental education at all levels is one of the prerequisites to facilitate responsible management of natural resources. '

The goals and strategies proposed by the Government in Chapter 2 are

related to the state of the environment. This requires highly effective monitoring and follow-up ofthe state ofthe environment.

3.1 International cooperation .

The most serious environmental problems in Sweden are caused directly or indirectly by operations in other countries. Pollution is transported by air and water across large areas. Goods and products are transported between different countries as a result of increased international trade. Climatic change concerns the entire world. Other global environmental problems, such as the spread of the deserts, deforestation and protection of the world”s seas and fresh water assets are of great significance to the development of many countries. International cooperation is therefore increasing in importance.

Sweden should, insofar as is possible, apply strategies and instruments in environmental policy that facilitate international coordination.

In pace with the increasing significance of environmental issues, par- ticularly in the industrialized nations, cooperation between states has been strengthened. Most of the established inter-governmental organizations now have environmental questions on their agendas. An extensive net- work of conventions and other agreements has been negotiated.

Sweden took the initiative for the UN Conference on Environment and Development in Brazil in June 1992, and has worked from the very beginning for environmental issues to be discussed from a broad develop- mental point of view. The Government is seeking to turn this into an action-oriented conference which will establish concrete Action Plans with precise goals, timetables for achieving these goals and means of financing them. The Government is also working for the 1992 Conference to adopt, among other things, legally binding conventions on the forests, climatic change and biological diversity. One of the purposes of the latter. is to coordinate the work which takes place under other environmental protec- tion conventions, in areas such as wetlands, and to strengthen the national environmental protection work among the countries of the world.

Within the overall goal of foreign aid to developing nations i.e. to raise the living standards of the poorer nations — the environmental goals supplement and support the other goals of Swedish development aid. The environmental problems of the developing nations are closely associated, with fundamental development problems. Poverty itself is one of the greatest threats to the environment in these countries. In order to satisfy their food and fuel needs, the poor are forced to over-exploit the natural resources upon which future development depends.

In order to be able to manage their own environments and their own natural resources in a sustainable manner, while also taking measures to contribute to global environmental improvements, it is essential that the developing nations receive increased technical and financial aid from the industrialized nations. The transfer of resources must be performed in a manner that best serves the needs ofthe developing nations.

The UN development programme UNEP will, together with the interna-

Prop. 1990/91: 90

tional financing bodies, play an important part in multilateral cooperation in the field of environmental development._The importance of the finan- cial institutions depends both on their extensive financial transfers and'on their increased advisory capacity in the field ofthe environment.

The current negotiations on a European Economic Area (EEA) also include environmental issues. Within the framework of the EEA, Sweden will have new potential for playing an active part in environmental cooperation in Western Europe. and thereby for achieving positive envi- ronmental impact. Sweden should, therefore, together with the EFTA countries and the EC, try insofar as is possible to work out joint plans and solutions, particularly in areas ofimportance to international trade. In the light of Sweden's earlier work in the area of the environment, it is natural that we should play a leading role in this work.

Sweden considers that environmental cooperation with other countries with similar social and economic development is vital. The work of the OECD Environmental Committee, for example, is firmly aimed at sup- porting the environmental policies of member nations through experience exchanges, influence and coordination. Sweden is making every effort to persuade other countries to increase their efforts in terms of environmen- tal policy. Success in this work will lead to a reduction in the pollutant load on the Swedish environment. Another reason for influencing other coun- tries is to prevent their industries from gaining competitive advantage through the introduction by their governments of requirements that are less cost-intensive than in our country. Sweden's economy is extremely dependent on other countries, and our competitive ability is therefore of particular importance.

Nordic cooperation has played a major part in Sweden's international environmental work. The Nordic countries usually pursue joint demands in international fora, and this has had a considerable impact. The increase in international work means that the Nordic countries should, to a greater extent. divide measures among themselves on the basis ofjoint principles. In the light ofthe major political changes in Europe. it is quite natural for Nordic cooperation to be placed in a broader European perspective.

In order to shape Swedish environmental policy and participate in international environmental cooperation, it will be increasingly important to monitor carefully the way in which environmental issues are treated in other countries and inter-governmental organizations. Two posts as envi- ronmental attachc's are therefore to be established.

It is also essential to improve information to other countries concerning Swedish environmental policy. The Government will therefore be drawing up a special information programme.

The Government is also proposing that SEK2 million be allocated as support for the international activities of non-profit making organizations.

Summary: The Government is proposing that a new programme be introduced with the purpose of monitoring the environmental situation in the country. The Government is also proposing that resources for envi- ronmental monitoring be increased by SEK75 million over a three- year period in order to promote a new and more effective pro- gramme.

Initially, the programme will be designed to meet national and international information needs concerning the state of the environ- ment. The programme will subsequently be developed at a regional level to provide support for County Administrative Boards and municipalities in their work on environmental issues.

It will be possible to include local programmes in the new moni- toring system, for monitoring particularly polluted areas or the quality of the air in urban areas, for instance.

Successful monitoring of the state of the environment is an important prerequisite for work on improving the environment, as is access to geo- logical information, and other information about the land. It will help to provide good material upon which to base decisions and to establish environmental goals, as well as to stipulate the necessary precautions and measures and follow up their effects. This applies both in a national and in an international perspective.

Extensive monitoring of environmental quality and inspection of condi- tions in various affected areas are already carried out today. A large number of authorities, institutions and companies are involved. The Swedish Environmental Protection Agency is responsible for the pro- gramme for monitoring environmental quality (PMK). The emphasis of the programme is on the monitoring of environments without any local pollution. The programme consists of sections which have been decided at a national level and sections which are included in international coopera- tion.

Examples of monitoring efforts of a more specific nature consist of the Swedish Environmental Protection Agency programme for following up liming activities, the groundwater observation network of the Swedish Geological Survey. the forest site survey by the Swedish University of Agricultural Science, and the National Board of Forestry's follow-up of forest damage. The observation network of the Swedish Meteorological and Hydrological Institute for climate, hydrology and oceanography also comes into this category.

Monitoring of the state of the environment is primarily carried out at county level in the form of coordinated inspection of receiving waters and regional monitoring of air quality. These programmes are often conducted

Prop. 1990/91: 90

through air and water associations in which authorities and industry are represented. For water inspection in particular, activities are largely con- trolled through the application of the provisions of the Environment Protection Act with respect to the impact on their surroundings of envi- ronmentally disruptive operations. The county administrative boards play an active part in drawing up programmes and have in several cases participated in appropriate environmental monitoring at county level. Many municipalities have successively developed their own monitoring programmes. These are primarily aimed at the quality of air in urban areas.

There is room for improvement in the coordination of the different programmes at national, regional and local levels. Today there are difficul- ties in performing the comprehensive evaluation of environmental devel- opments that is becoming increasingly important to successful environ-' mental work. Moreover, the resources allocated for evaluation are often inadequate, at the same time as major administrative efforts are required in order to implement special regional monitoring programmes.

Environmental monitoring is one of the cornerstones of international environmental work. Some of the important bodies in this context are as follows:

. Under the ECE Convention on Long-range Transboundary Air Pollu- tion environmental monitoring work in the form of direct measure- ments of pollutants in precipitation and in the atmosphere is carried out. Activities also include monitoring of damage to forests, soil and water changes, corrosion and the impact of air pollution on crops. Sweden is participating actively in this on-going programme and has special responsibility for the areas of the programme which are aimed at assessing the impact on the environment of the measures taken within the framework ofthe Convention. The programme will provide some of the material for the coming revision of protocols on the limitation of sulphur and nitrogen emissions, since this work will be based on critical loads. . Within the framework of the Helsinki Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic area, andthe 0510 and Paris Conventions for the Protection of the Environment in the North-East Atlantic and the North Sea. including the Skagerrak and Kattegatt. extensive cooperation is under way in drawing up and implementing monitoring programmes for the sea areas concerned. In addition to this, certain measurements of air pollution are being performed in order to make it possible to calculate the total deposition of airborne pollutants into the seas. 'One of the aims of the North Sea Conference is to increase scientific understanding of the environment in the North Sea through research and monitoring. The environmental monitoring programme is also

being conducted by a special working group set up jointly by the 0510 and Paris Conventions, together with the International Council for the Exploration of the Sea. . The European Environmental Agency is to commence work during this year. One of the main initial aims is to build up a European network for environmental information and observation. The Agency is open to cooperation with the EFTA countries and Eastern Europe. Sweden, like other EFTA nations, has declared its intention to participate in the European Environmental Agency. '. Within the framework ofthe Nordic Council of Ministers, work is under way on the coordination of environmental monitoring in the Nordic Area. The Council of Ministers has initiated a large number of different projects which together form a Nordic plan for monitoring the state of the environment. By 1992, a coordinated report on the state of the environment in the Nordic Area is to be presented. . Increased use of information from various satellites can be expected in the field of environmental monitoring and research. Sweden is playing an active part in international cooperation aimed at satisfying the requirements in the environmental field.

The purpose of environmental monitoring is to follow fluctuations in the state of the environment and to identify changes resulting from human activities. Monitoring is to provide the data required in order to identify and demonstrate environmental problems, both on a local and on a global scale. The results are to be used to set targets for the environmentally sound development of society. both in Sweden and in the surrounding world, to draw up priorities and decide on measures, as well as to follow up the effects of such measures.

The current programme of environmental monitoring covers air quality, the land environment, fresh water, sea water and environmental toxins. In the opinion of the Government, the programme should be augmented to include the impact of land use and effects on health. Physical planning and continued environmental protection work will increasingly be based on targets for different geographical regions, species, biotopes and ecosys- tems. The natural environment is under serious pressure and the situation must be followed up through methodical monitoring.

The need for coordination is increasing as environmental monitoring measures become more comprehensive. The Government is working to achieve international coordination in areas where such coordination is lacking. This will lead to better utilization of resources and promote a holistic approach in the environmental field. Better integration ofenviron- mental monitoring activities will make it increasingly possible to follow the impact both of the pollutant load and of other measures which influ- ence the environment, such as changes in the use ofland. This will increase our knowledge of the interplay between various measures taken to prevent depletion of the environment.

Environmental monitoring is by its very nature a long-term activity. The Government believes, therefore, that monitoring must be allocated ade- quate resources in order to guarantee continuity and stability, while being sufficiently flexible that it can be adapted to changes in the amount of data available and the nature of the problems.

Environmental monitoring as a whole is already generating large quanti- ties of data which, however, cannot be utilized adequately because of a lack of coordination among the different systems. At the same time, decision-makers at all levels of society urgently need compiled and evalu- ated information. The Government also believes that the general public has an obvious right to be given better information on the state of the environment.

The Government is therefore proposing that the current programme be replaced by a better-structured system, at the same time as improving coordination. PMK, the coordinated inspection of receiving waters and the programmes for different water and air protection associations are therefore being rearranged and integrated in a new coordinated monitor- ing system. The structure and approach of future environmental monitor- ing will thus be more suited to their purpose.

As a common basis. there will be a national monitoring programme which meets the needs both of national information and reporting to international organizations. The programme should provide data for regu- lar surveys of the state of the environment. This will mean that different sectors of society will be responsible for monitoring environmental devel- opments. The Government is also proposing that the County Administra— tive Boards be made responsible for the regional monitoring programmes which are successively being developed in each county. These programmes are to provide the necessary data concerning regional conditions and constitute the basis for municipal and regional planning and environmen- tal impact assessments. The regional programmes should be coordinated with the national programme insofar as is possible. The current inspection of receiving waters in the vicinity of individual sources of effluent should, where possible, be coordinated with regional monitoring. Special pro- grammes, along the general lines of the present structure, should exist for monitoring air quality in urban areas where required.

Special marine centres for research on the marine environment have been set up in conjunction with the universities of Stockholm, Göteborg and Umeå. These centres should also be used for monitoring environmen- tal change in the seas. The Government is proposing that County Adminis- trative Boards in counties with marine centres be allocated extra resources in order to enable them to produce information effectively and to carry out other measures in conjunction with acute threats to the marine environ- ment, such as algae blooms, chemical spills. etc. A duty centre is to be set up at the Swedish Meteorological and Hydrological Institute in order to facilitate environmental monitoring.

The Government is proposing that the new programme for monitoring the state of the environment be financed with state funds. It is therefore

proposing that resources for environmental monitoring be augmented by SEK75 million over a three-year period.

Summary: ' Sweden is at the international forefront when it comes to the appli- cation of economic instruments in environmental policies.

Certain new environmental taxes were introduced in conjunction with the Swedish tax reform. These include the carbon dioxide tax, the sulphur tax and a differentiation ofthe oil tax. At the same time, VAT was imposed on energy.

On 1 January 1992, environmental charges will be introduced on nitrogen oxide emissions from major combustion plants.

The Government considers that economic instruments should be used to an increasing extent in the future. Such instruments should be introduced for nickel-cadmium batteries. An environmental clas- sification system is to be introduced for new vehicles. Increased tax differentiation is also proposed for leaded and unleaded petrol.

Clean air and clean water are collective resources. There is no price on them, and there is therefore no economic incentive for individual actors in a market economy to consider the environmental damage which their activities can cause. One task of environmental policy is to ensure that the cost in the form of environmental damage is taken into account when companies and house- holds choose different courses of action. This can, in principle, be achieved through environmental charges, taxes or subsidies. These can be used to avoid the poor production structure and deficient handling of resources which arise if the cost of pollution is not charged to the operations or households which cause it.

According to the internationally accepted principle that the polluter pays. environmental taxes or charges should be used rather then environ- mental subsidies.

In certain cases, however, environmental motives may justify instru- ments which include different types of subsidy, such as subsidies for the installation of catalytic converters in older cars or for investments in public transport.

The Environment Protection Act, which was introduced in the late 60s, was designed to regulate emissions from large and relatively few point sources. which at that time were the major sources of pollution. Individual

Prop. 1990/91: 90

consideration of permit applications and supervision according to the Environment Protection Act have also been cornerstones of environmen- tal control. During the 705, the consideration of permit applications was combined with subsidies for environmental investments in industry and at municipal treatment plants.

Environmental problems h'ave, however, changed in nature. Diffuse emissions from a large number of small sources have increased in impor- tance. This means that there is an increased need to approach the problem from a more general angle.

The Act on Chemical Products makes it possible to take action against chemical substances and products, as well as against goods that contain such products, if they are considered to bea danger to health and the environment. PCB, cadmium, asbestos, and lead in petrol are examples of substances which have been regulated under the Act on Chemical Pro- ducts.

Other examples of general regulation aimed at reducing environmental effects are the Automobile Exhaust Act, which requires purification of car exhaust emissions, the Sulphur Act and the Ordinance on Fuels Contain- ing Sulphur, which state the highest permissible levels of sulphur in fuel oil and diesel oil.

These forms of regulation have increasingly been combined with eco- nomic instruments. in the field of energy, for example. The objective of energy taxes has, among other things, been to provide incentives to trans- fer to more environmentally sound sources of energy.

Another example is the differentiated point tax on petrol. The tax on unleaded petrol is lower than on other types of petrol. and thus gives the customer an incentive to start using unleaded petrol on cars that can be run on both types of petrol, or to exchange his car sooner to one that can run on unleaded petrol.

In order to encourage earlier transfer to cars with exhaust purification, the excise tax on cars was reduced for 1987 and 1988 models ifthey met the stricter emission requirements which were to come into force from the 1989 model year. This is an example ofhow regulation can be supplement- ed with economic instruments in the form of subsidies in order to bring forward and thus increase the impact.

Since 1989 there has been an environmental tax on domestic air travel amounting to SEK12/kg ofnitrogen oxides and hydrocarbons. The tax has, among other things, prompted Linjeflyg AB (the domestic Swedish airline) to change the combustion chambers of its Fokker F28 engines. This has reduced hydrocarbon emissions by about 90%. _

The charges on fertilizers and pesticides are, like the packaging tax, other examples of economic instruments that mean the user must pay at least a part ofthe environmental cost the use entails.

ln pace with the changing character of environmental problems, there is a growing need to design and test new instruments to supplement or replace existing ones.

Many other countries have also introduced environmental charges. In general they have not been introduced as instruments. but in order to finance certain types of activity. In'certain cases, the charges have still had the effect of an instrument. This applies, for instance, to the environmen- tal charges on water pollution in Germany and the Netherlands.

In recent times, certain countries have also introduced charges and taxes with the express purpose of exercising environmental control. The Nether- lands, Germany and Greece have, with good results, introduced differenti- ated sales taxes in order to encourage the purchase of cars with lower levels of exhaust emissions. Tax differentiation between leaded and unleaded petrol is applied by a large number of countries and has contributed to greater availability and higher sales of unleaded petrol. Other examples are environmental charges on CFCs in Denmark and on non-biodegradable plastic bags in Italy.

In the USA, systems oftransferable emission quotas'are used, making it possible to apply regulations to particular regions or substances. The viability of such a system must be studied before it could be introduced in Sweden. The increased efficiency at corporate level would have to be considered in the light of administrative problems and the need for equi- table application ofthe system.

The possibility of using economic instruments as a part of environmen- tal policy has attracted great international interest during recent years. Important international organizations such as the UN and the OECD have expressed support for the increased use of economic instruments in envi- ronmental policy. '

The 1990 Bergen Conference. on the theme of Action for a Common Future. passed a resolution that taxes and charges should be used to a greater extent on environmentally damaging activities and products, in- cluding emissions. At the same time, it was said that subsidies to resource- intensive and environmentally damaging activities should be reduced or discontinued.

The Environmental Ministers of the member countries of the OECD decided in January 1991 that economic instruments should be used to a greater extent as a complement to or replacement for other instruments, such as regulations. The Ministers also adopted certain guidelines for the application of economic instruments.

The Environmental Ministers ofthe EC nations issued a statement at a Council meeting in the autumn of 1990 to the effect that economic instru- ments must be considered if sustainable development is to be achieved; companies and consumers must be given reason to avoid wasteful and environmentally harmful processes and products, so that resource-con- serving technologies and production processes can be favoured. The Com- mission was given the task of proposing guidelines and concrete applica- tions of economic instruments in environmental policy. The climate, water pollution, waste and agriculture were cited as priority areas.

This proposal also means, in terms of other products that the member

nations have the right to retain existing taxes or introduce new ones, particularly for environmental reasons, on the conditions that such taxes neither be levied at the time of import nor lifted at the time of export, and that they do not give rise to border controls.

Sweden 15 negotiating, together with other EFTA countries, on coopera- tion with the EC through an EEA agreement. It has already been stated that an agreement of this sort will not include indirect taxes. Following the decision of the Riksdag at the end of 1990, it is likely that Sweden will apply for membership of the EC. In the light of this, it is important to monitor developments in the EC with regard to taxes and economic instruments. New taxes and instruments must be designed so not to impede integration with the EC.

In conjunction with the 1988 Bill on Environmental Policy, the Govem- ment announced a Commission on economic instruments in environmen- tal policy, and subsequently appointed the Government Commission on. Environmental Taxes. The Commission has submitted proposals for envi- ronmental charges, which have provided the basis for the Govemment's earlier decisions and current proposals.

These increased environmental taxes and charges must, consequently, serve as financing for other tax reductions, which means that they provide no new leeway for public expenditures.

By virtue of the recent reform of the tax system, a total of SEK18,000 million is being transferred from income tax to different types of energy and environmental tax. This transfer of tax revenue is important from the point of view of energy and environmental policies, since it contributes to lower energy use and a better environment. The most important aspects of this are that a carbon dioxide tax and a sulphur tax are introduced at the same time as point taxes are reduced somewhat.

At the same time, a decision was taken on differentiation ofthe oil tax in - order to stimulate the use of environmentally superior grades of diesel oil. The main environmental taxes were introduced on 1 January 1991. The Riksdag has also, at the proposal of the Government, passed an environ— mental charge on emissions of nitrogen oxides from large combustion plants as of 1 January 1992. All these environmental taxes and charges have a regulatory effect since the environmental costs are taken- into consideration when companies and households make economic choices.

The carbon dioxide tax is imposed on oil, eoal, natural gas, LPG and petrol, and corresponds to 25 öre/kg of carbon dioxide emitted. A corre- sponding charge on carbon dioxide has been integrated in the environmen- tal tax on domestic air travel.

The sulphur tax corresponds to SEK30/kg of sulphur emitted and is imposed on coal, peat and oil.

The reorganization of taxes and increase in total energy taxation have encouraged different forms of energy-saving and are stimulating the in- creased use of renewable fuels, which entails lower environmental cost.

The carbon dioxide tax provides an incentive to transfer to types of energy with lower carbon dioxide emissions. The sulphur tax entails a transfer from high-sulphur to lower-sulphur grades of oil and other types of energy, together with the adoption of purification measures. Since the sulphur tax proposal was presented, the availability of low-sulphur oils has increased so that heavy oil is now available with extremely low sulphur content.

The charge on nitrogen oxide emissions from energy generation plants, which is to be introduced from 1992, will be the first charge in Sweden based on measurement of actual emissions. Since the installation of meas- urement equipment cannot be required of smaller energy plants, the charge is limited to the two hundred or so plants that have an input of at least 10 MW and generate more than 50 gigawatt hours per year. The charge amounts to SEK40 per kg of nitrogen dioxide emitted.

To avoid unfair competition in relation to companies outside the system and to promote more efficient'energy production, the income from the charge is to be refunded collectively to those required to pay the tax, according to the amount of energy produced in each case. This avoids discrimination against large plants, which are often preferable from the environmental point of view 'since they are more energy-efficient and meet higher purification standards.

The environmental taxes and charges that have been adopted will lead to a reduction in annual emissions of sulphur by 10,000 25,000 tonnes by the end of the 1990s. Carbon dioxide emissions will be 5 - 10 million tonnes lower per year than they otherwise would have been at the end of the 19905. Annual nitrogen oxide emissions will also decline by 3,000 - 5,000 tonnes.

The Government intends to raise the environmental charge on encased nickel-cadmium batteries considerably as of 1992. Incentives are to be introduced in order to promote the return of used nickel-cadmium batter- ies. Fixed re-chargeable batteries are also to be included in the system.

Environmental classes are to be introduced on new vehicles in combina- tion with economic instruments as ofthe 1993 models. The tax difference between unleaded and other types of petrol is to be increased.

Charges on pesticides and fertilizers should be re-devised in conjunction with the discontinuation of the price control charges. An environmental tax on cadmium in fertilizers should also be considered in this context. An environmental tax on chromium and arsenic in wood impregnation agents is to be considered in order to supplement the regulations recently issued by the Chemicals Inspectorate in cases where the regulations alone fail to achieve the desired effect. It is also being proposed that the municipalities be given increased scope to differentiate their waste collection charges in order to encourage source separation and reduce waste.

By virtue of the environmental charges and taxes passed by the Riksdag in June 1990 and now partially introduced, as well as the environmental charges and taxes proposed by the Government in this Bill, important steps are being taken towards renewing the instruments applied under environmental policies and making them more effective.

Economic instruments must be adapted according to changes in the

environmental situation. New methods must be developed in order to take the environment into account in the case of diffuse dissemination from many small pollutant sources. In this context, economic instruments are well suited to realizing the goals of environmental policy as rationally and cost-effectively as possible.

Economic instruments should be tailored to different requirements and should yield satisfactory results in terms of environmental and economic policy, as well as in administrative and international terms. If these re- quirements can be met, economic instruments can frequently offer a suitable alternative or complement to other instruments of environmental policy. A further point to be taken into account is that ifthe environmental damage in Sweden were to arise in consequence of the consumption of environmentally hazardous goods in Sweden, and if — for administrative or other reasons — it were only possible to tax production in Sweden, then environmental taxes or charges would be less suitable if their main effect were that production would be transferred from Sweden to other coun- tries. Such charges and taxes on production in Sweden would be more suitable if the environmental damage were to be determined by production in Sweden, even if such taxes and charges might lead to some areas of production being transferred to another country. ln such cases, other countries also have the corresponding ability to introduce environmental taxes and charges for environmentally hazardous production.

Economic instruments have many advantages in that they provide the incentive to reduce emissions and thus stimulate on-going technical devel- opment. This also provides the polluter with the flexibility to choose how a pollutant is to be limited and to select the method by which the emissions can be reduced at the lowest possible cost. Economic instruments also tend to be increasingly effective as time goes on, since they affect the choice between different products and the development of technology. Compared with quantitative instruments, for example, economic instruments are often preferable from the trade policy point of view.

In the light of this, the Government considers that economic instru- ments should be used increasingly in environmental policy. They must, however, meet stringent requirements in various respects in order to constitute a successful and lasting factor in Swedish environmental policy.

Swedish experience in this area can lead the way for future international cooperation.

Summary: A parliamentary committee was appointed in May 1989 in order to review environmental legislation. The future work ofthe committee will be to aim at bringing the various environmental laws, i.a. the Natural Resources Act, the Environment Protection Act, the Act on Chemical Products and the Nature Conservation Act, together into an Environmental Code.

The point of departure for environmental legislation is to be concern for human health and the environment. Legislation is also to include provisions concerning conscientious management of our

common resources.

The regulations concerning permitted limits are to be tightened up. Regulation of environmental issues related with traffic is to be hannonized with other environmental legislation. The relationship between Sweden's international undertakings and Swedish environ- mental legislation is to comeunder particular scrutiny.

The Environment Protection Act came into force in 1969 and was de- signed to meet the requirements at that time. Its purpose was to regulate environmental disruptions arising from fixed facilities. The Environment Protection Act has enabled authorities to work on sharply reducing dis- charges from industries and other point sources. Several different Acts of major environmental importance, such as the Act on Chemical Products, have followed the Environment Protection Act. All these Acts were adapt- ed to developments in their respective areas and to the specific problems they were intended to solve. The Government has found that the work has been successful to a great extent, but that there is now good reason to perform an overall review, both of environmental legislation and of the activities of the various authorities in the environmental field.

It was in the light of this that the Government appointed a parliamen- tary committee in May 1989 to review environmental legislation. The purpose of this committee is to draw up proposals for legislation intended to promote environmental consideration throughout all sectors of society. One way in which this is to be achieved is through the coordination of legislation.

The committee has now submitted a statement of principles. The Gov- ernment considers that future work should follow the original directives, and that points of departure for the committee's future work should be as follows.

The function of legislation is to ensure that the objectives of environmen- tal policy are attained.

Prop. 1990/91 : 90

Future environmental legislation must be drawn up on the basis of the environmental problems known today, and must be realistic in its ap- proach to the concrete handling of the problems. All laws whose intention is to preserve, protect and improve the state of the environment, to guarantee citizens the right to a clean and healthy environment and to ensure that natural resources are utilized with awareness are therefore to be brought together in an Environmental Code.

Provisions corresponding to the Natural Resources Act, which is gener- ally seen as the principal Act, should cover the activities dealt with in the Code. This will also provide a natural connection between different con- tradictory interests in terms of environmental awareness and exploitation. This conflict of interests has always existed in the background for all legislation aimed at safeguarding the environment.

The Environment Protection Act, the Health Protection Act, the Act on Chemical Products and the Refuse Collection Actlare all laws of a protec- tivc nature. These Acts coincide in terms of the areas they protect and also, to a great extent, in terms of the supervisory authorities. The Marine Dumping Prohibition Act, the Act on Fuels Containing Sulphur and the Use of Pesticides on Forest Land Act also have the same protective sphere. There is now considerable coordinative advantage to be gained by bringing these Acts together with other more limited Acts in an Environmental Code. Standards could be coordinated and possible contradictions in the Acts could be eliminated.

The Nature Conservation Act contains special regulations which are closely associated with the interests of environmental conservation. Here too, there would be good reason to include the Act in a comprehensive Environmental Code. This is further highlighted by the strengthening of environmental interests proposed in this Bill in the form of changes to the Nature Conservation Act. The changes to the Nature Conservation Act now being proposed should not be seen as an obstacle to future coordina- tion.

The Govemment considers that the Act on Chemical Products should also be included in an Environmental Code. This is of fundamental impor- tance when it comes to stressing how important it is that products should already be made environmentally sound in manufacture. The Government considers that the substitution principle, i. e. the principle that a chemical product should be replaced by another, less hazardous to health and the environment, when a substitute is available on the market, should be given greater force. ln principle, such a system should be based on the classifica- tion of the danger to the environment presented by a product, in the same way as is done today when it comes to health hazards.

Traffic legislation is to be harmonized with other legislation. The possi- bility of increasing the influence of local bodies on the traffic environment is to be looked into by the committee.

Regulations stating permitted levels should be made more strict in new environmental legislation in order to make it quite clear that all activities which risk affecting their surroundings are to be assessed in the light of human health and the environment. More emphasis is to be placed on environmental awareness. The review is also to look into the way in which environmental quality standards can be taken into account in legislation.

Like all permit consideration, the regulations for permit reviews should be drawn up on the basis that all discharges from industries and other major activities should be reduced to such levels that people and the environment come to no harm. The committee is to consider whether the regulations for permit reviews need to be changed.

The possibility ofissuing regulations ofa general nature is very limited under today's Environment Protection Act. However, this legislative tech- nique characterizes the Act on Chemical Products and other related laws and regulations in legislation on chemicals. This also applies to work environment legislation. The Government considers that in a new, com- prehensive Environmental Code, a considerable amount of extra space should be devoted to general regulations. The introduction of general regulations can serve a useful purpose, particularly for activities which exist in large numbers and are technically similar.

Individual consideration of permits for extensive activities which pre- sent an environmental hazard is to remain, however, and there is good reason to take local conditions into account. This is the only way, more- over, to ensure that individual interests are able to influence the outcome ofa case.

General regulations concerning protective measures should mainly be used for activities for which permits are not required. The general regula- tions represent minimum requirements which can be tightened up in individual cases in conjunction with the consideration of permit applica- tions. In certain special cases, it should be possible to issue general regula- tions for operations whose permits have already been granted.

Increased international cooperation and different international agree- ments have accentuated the need for coordination of legislative rules. When drawing up proposals for an Environmental Code, particular atten- tion should be paid to how the proposals relate to environmental legisla- tion in other countries, as well as to current product requirements in the other Nordic countries and the EC.

In certain countries, an international agreement automatically becomes a part ofthe internal legal system as soon as it comes into force. A different procedure is applied in Sweden and the other Nordic nations, however. requiring a national law to be passed in order for the provisions of the agreement to be incorporated in the internal legal system and thus to be applicable at national level. This also applies to the sphere of environmen- 58

tal policies. The review of legislation should examine whether Swedish legislation embraces the content of conventions in the field of environ- mental law to which Sweden is a signatory. or if supplementary laws are required.

The relationship between Swedish environmental legislation and inter- national undertakings is also highlighted in the context ofthe harmoniza- tion oflaws which will result from closer ties to the EC. Even ifthe level of environmental requirements remains intact, certain adaptation oflegisla- tion may be necessary.

From the legal point of view, EC harmonization requires the same work as other harmonization to international undertakings. This means that the legislative work does not fall naturally into the committee”s sphere, and the committee is therefore freed from this task.

Summary: The Government is proposing that environmental impact assess- ments be included in the planning and decision-making system.

The application of the Natural Resources Act is to be followed up in planning and decision-making. Environmental considerations are to receive greater emphasis in municipal planning work.

Legal questions concerning the utilization and distribution of groundwater for individual water supplies are to be studied by a Commissioner.

The restructuring of the energy supply will be facilitated by devel- opment of municipal and regional energy supply plans, placing particular emphasis on the increasing importance of bio-fuels and wind power.

The growing problem of noise is to be looked into by the authori- ties concerned. Noise and other environmental disruptions are to be taken into account in the planning of main roads, industrial areas and residential areas.

In the planning and decision-making process concerning the use of land and water and the physical environment in general, conflicts may arise between those who wish to maintain the present utilization of natural resources and those who want change. There have long been regulations on how interests and wishes are to be weighed against each other in such situations. Regulations in this respect are to be found in the Natural Resources Act and a number of other Acts. The resource management provisions of the Natural Resources Act provide common ground for other laws in determining competitive issues in conjunction with decisions on

the use of land and water resources. To date, however, experience suggests that the resource management provisions of the Natural Resources Act have not been applied to the extent intended when the Act was passed. The responsibility for many of the necessary decisions required to im- plement environmental policy has been delegated to the County Adminis- trative Boards and municipalities. The County Administrative Boards have submitted reports on the most important environmental problems in each county in the regional environmental analyses. The municipalities are completing municipal master plans pursuant to the Planning and Building Act. A functioning planning process constitutes an important part of decentralized environmental work. In addition to this, feedback is required on how the state of the environment is affected. This will be made possible by more efficient environmental monitoring as described above.

As a step in the work of protecting the environment, managing natural resources and tackling current environmental damage, an environmental- ly-adapted decision-making technique is to be developed and applied to an increasing extent. This means that decisions are to be based on a study of the environmental impact of the measure in question. This is to apply to measures which, separately or in conjunction with other measures, are of major significance to the enviroment, health and the management of natural resources.

More systematic use of environmental impact assessments could also help to promote management of natural resources in line with the basic goals of welfare policies. The introduction of environmental impact assess- ments also constitutes an adaptation to the EC.

The Government is proposing that environmental impact assessments be made a part of the Swedish planning and decision—making system, that methods be developed for regional environmental analyses and that natu- ral resources and environmental aspects be given greater importance in physical planning.

Provisions concerning environmental impact assessments are to be in- corporated in the Natural Resources Act. The provisions of the Environ- ment Protection Act concerning what a permit application should contain are to be extended to require environmental impact assessments. The same applies to the Municipal Energy Planning Act. The Government, or the authority appointed by the Government, may ordain that an environ- mental impact assessment be drawn up in any case coming under any of the laws related to the Natural Resources Act. An environmental impact assessment should make it possible to obtain an overall impression of the impact of a planned plant or measure on the environment, on human health and on the management of natural resources.

Prop. 1990/91: 90

The provisions of the Natural Resources Act concerning the management of land and water are of great importance in preventive environmental work. The regulations are to be applied when considering development pursuant to the Planning and Building Act and a number of other Acts, such as the Road Act and the Environment Protection Act. The municipal master plan is an important implement for putting the objectives of the Natural Resources Act into practice. Authorities which must reach deci- sions concerning the changed use of land and water are to draw their information from the municipal master plans.

During the first half of 1991 most of the country”s municipalities will have adopted their master plans. The plans are to state the public interests that should be taken into account when reaching decisions on the use of land and water areas and the development of built-up areas. They are also to state the way in which the municipalities intend to meet national interests pursuant to the Natural Resources Act.

The Government considers physical planning to be a tool for determin- ing the use of land and water as well as the physical development of the community in such a way as to take into account the Governments objectives as regards the management of natural resources and the envi- ronment and economic growth. The Planning and Building Act has given the municipalities independent responsibility for the continued develop- ment ofthe local environment. The responsibility ofthe national authori- ties is primarily restricted to monitoring national interests, inter-munici- pal interests and questions relating to health and safety. The interplay between state and municipality often constitutes an important part in plans to develop the infrastructure. Such issues often need to be viewed in a regional perspective.

The Government considers that the link between national environmen- tal goals and regional and local planning and decision-making should be made clearer. Thc regional environmental analyses provide valuable mate- rial for municipalities and County Administrative Boards in this respect, both in their preventive work on the environment and in decisions con- cerning individual measures.

Development work should take place in close cooperation with national authorities. The measures presented by the specially-appointed environ- mental delegations should be followed up by the County Administrative Boards concerned in future environmental work.

The recently adopted Natural Resources Act and Planning and Building Act have given the County Administrative Boards something ofa new role with the emphasis on long-term planning questions. Important aspects of this changed system consist of increased decentralization to the municipal- ities and extended responsibility on the part of the sectoral authorities to take environmental and resource management interests into account in their own activities. An important task for the National Board of Housing, Building and Planning and the Swedish Environmental Protection Agency is to strengthen the role played in physical planning by questions concern-

ing natural resources and the environment, through feedback of experi- ence, methods development and training. The National Board of Antiqui- ties and other relevant organizations should also participate in this work.

The connection between built-up areas and traffic is playing an increasing- ly important part in the work of the municipal and state authorities towards a better environment. This will provide a basis for the measures required for, among other things. the development of a society which is less dependent upon automobile transport. The trend towards increased dependence on transport, resulting from extensive housing areas being built peripherally, for instance, must therefore be reversed. The develop- ments in the retail trade towards large-scale external shopping centres and the concentration of workplaces have also brought a considerable increase in car travel.

The plans now being considered for investments in railways, roads and airports will require extensive coordination between the build-up of the infrastructure and physical planning. The Government is proposing, in the Government Bill on Industrial Policy for Growth. that investments in railways, roads and major cities are to double during the 19905. One ofthe purposes of this is to reduce environmental problems. The Government has given the National Board of Housing. Building and Planning the task of reporting not later than September 1991 on the consequences of traffic investments on the management of natural resources and on the develop- ment of built-up areas.

When it comes to the siting of built-up areas in the vicinity of environ- mentally disruptive activities. special consideration should be taken of the risk of local disturbances in the form of noise, air pollution, etc. In this respect the distance to housing is often of great importance. The Swedish Environmental Protection Agency has, together with the former National Board of Physical Planning and Building and the National Board of Health and Welfare, drawn up recommendations for minimum safety distances to different types of industrial plants. The Government considers that these recommendations should receive close attention in municipal planning, and that they should normally be applied when considering permit appli- cations pursuant to the Planning and Building Act and the Environment Protection Act. The municipalities should therefore apply recommended safety distances to a greater extent and avoid residential building closer to established industrial sites, or environmentally-disruptive activities being allowed to come closer to established residential areas.

The regional environmental analyses provide support for the municipal- ities in handling questions relating to water management. The national environmental goals for fresh water worked out by the Swedish Environ- mental Protection Agency should be developed into regional goals that can

Prop. 1990/91: 90

serve to guide municipal work on the use and protection of water re- sources. The municipalities should also be able to present an account in their master plans. of how good quality is to be maintained in both surface and ground water.

lt is up to the County Administrative Boards to show. in a regional perspective, how good water quality can be attained and maintained. The municipalities should, when planning built—up areas and infrastructure, pay increasing attention to the water supply and the possibility of environ- mentally sound solutions to the question of sewage.

Compared with many other countries, Sweden is rich in water. Because of our country's specific climatic and land conditions, however, a large proportion of the country's surface and groundwater is sensitive to the impact of pollution.

The work being carried out by the authorities for the long-term protec- tion of groundwater should be coordinated. The forms which such coordi- nation should take should be considered jointly by the authorities con- cerned.

The quality of groundwater is deteriorating in certain coastal areas, among other places. because of the seepage of salt water, which in turn depends on excessive extraction of water and incorrectly sited wells. The individual property owner has the right to draw water for household requirements subject to the limitations of the Water Act regarding due care and attention. ln order to secure access to groundwater of good quality, better regulation is required than is possible with current legislation. The Government therefore intends to appoint a special commissioner to study the question of how the right to clean groundwater is to be assured through, among other things. regulating the extraction of water from individual wells by law. The responsibility of authorities is also to be reviewed in this context.

Renewable energy sources will play a greater part in the future, particularly in the production of electricity. One characteristic of wind power and biofuels is that they require a large amount of space and that the potential for generating energy varies from region to region. Physical planning should be designed so that the optimum use can be made of these energy sources and so that they conflict as little as possible with other land requirements. The municipal master plans are of great importance in achieving these goals.

At regional level, it is an important task for the County Administrative Boards to support the municipalities and power companies in utilizing regional energy assets in a manner that is correct from the point of view of the environment and the management of resources.

Noise represents a considerable environmental problem affecting a large number of people in our country. Many are exposed to noise both at work and in their homes and the surrounding areas. Noise of various sorts also occurs frequently in our recreational areas.

All County Administrative Boards state in their regional environmental analyses that noise is a major environmental problem. An increasing number of people in our society are affected by noise to such an extent that their health is threatened. Noise is mainly caused by road traffic, air traffic and industrial facilities. Locally, shooting ranges and motor racing tracks can also be perceived as a disturbance. '

The traffic authorities have presented their view of the noise problem in their environmental analyses, and propose certain measures on the basis of their own goals. lt is up to the authorities concerned to draw up action programmes which can be carried out in stages, so that the most exposed residential areas and workplaces are dealt with first.

In a corresponding manner, the municipalities should deal with noise problems in their master plans and in their health and environmental protection programmes. .

Future work should be aimed at reducing noise to levels that can be considered good from the point of view of environmental quality.

One problem that should be given particular attention is the need for completely noise-free environments, in the mountain and archipelago areas, for instance. The Government will therefore be giving the Swedish Environmental Protection Agency. in consultation with the National Board of Housing. Building and Planning. the task of submitting proposals for measures to tackle noise in such areas. The goal should be that it should continue to be possible to experience silence in certain natural environ- ments.

Prop. 1990/91: 90

_ Summary: In future work on the environment. the environmental responsibil- ity of the sectoral authorities will increase. Decentralization of the work of the environmental authorities has been started and will continue. The role ofthe municipalities in environmental work is to be successively increased.

The national environmental goals that have been formulated are to be transferred to sectoral targets and action plans by the sectoral authorities for different sectors of society. The national goals are to be broken down for different geographical areas. This will make it easier to determine priorities and to carry out the measures required to improve the environment.

The role of the central environmental authorities in coordinating and following up measures in the different sectors is to be clarified.

The work of the environmental authorities is to be made more efficient. The organization of the Swedish Environmental Protec- tion Agency is to be reviewed, as is that of the National Board of Health and Welfare as regards the protection of health. The respon- sibility of the regional authorities is to be strengthened in conjunc- tion with the reorganization ofthe County Administrative Boards.

The County Administrative Boards and the municipalities have an impor- tant role to play in work on planning. the consideration of permit applica- tions and supervision pursuant to the different environmental laws. De- centralization of environmental protection work was introduced in the 1988 Government Bill on Environmental Policy. Thc municipal environ- mental and health protection boards were given compulsory supervision responsibility pursuant to the Environment Protection Act. The respon- sibility ofthe municipalities in the field of waste has also been increased. The County Administrative Boards took on greater responsibility for the consideration of permit applications for environmentally disruptive ac- tivities, as well as increased resources. At the same time, it was clearly laid down that all sectors ofsociety are responsible for the environment in their own areas of activity. Both the County Administrative Boards and the environment and health protection boards have. since 1973. held compre- hensive supervisory responsibility pursuant to the Act on Products Haz- ardous to Health and the Environment and the Act on Chemical Products.

Activities in practically all sectors of society affect the state of the environment. Now that clearer environmental goals arc bcing formulated, the potential for different sectors to rc-formulate general environmental goals as sectoral goals will increase. This will bring a further strengthening of sectoral responsibility. at the same time as improving thc potential to implement environmental policies.

Likewise. environmental goals must also be broken down into concrete goals and action plans for different geographical areas, in order to facilitate the work of regional and local authorities.

ln certain areas there are administrative authorities whose work concen- trates on the administrative application oflegislation. on performing stud- ies and on the promotion of research and development. In other areas there are public service corporations whose work is more in the nature of business and which carry out a certain activity. Several state authorities represent a combination ofthe two.

Scctoral responsibility for the environment and for the protection of natural resources implies taking responsibility both for trade and industry and for public service corporations to adapt to the environmental goals that have been laid down.

Traffic is an example of an area in which a more clearly pronounced sectoral responsibility has been introduced. All the traffic authorities have, as instructed by the Government, submitted environmental analyses for their activities and for the expansion plans that exist for the different types oftraffic. These environmental analyses will constitute an important part of the decision-making material for future traffic planning. Scctoral re- sponsibility will also be clarilied through, for instance, the implementation of on-going measures for shipping, aviation and road traffic. Another example of sectoral responsibility is that the National Board of Agricul- ture, which has been responsible for issuing regulations for the handling of manure since ] July 1989, is to ensure that disturbances to the external environment are limited. The Government also intends to strengthen the environmental responsibility of the sectoral authorities further by includ- ing this rcsponsibility in the instructions issued to, among others, the traffic authorities, the national agriculture and fishery authorities and the forestry organization. Scctoral responsibility should also take cultural val- ues into account in the environments affected by the activities of the sectoral body concerned. It should also include working out sectoral plans and action programmes with specific goals for protection of nature and the environment which implement goals laid down for the nation as a whole in the most cost-effective manner. The Swedish Environmental Protection Agency and the Chemicals Inspectorate, as the central authorities in the area of environmental protection, have a responsibility to take the lead, and should therefore take part in the work of drawing up the sectoral plans.

In order to promote environmental protection efforts, work on increased decentralization of responsibility among the environmental protection authorities was initiated in conjunction with the l988 Government Bill on Environmental Policy. At the. same time, the authorities were given in- creased resources for supervisory work.

Supervisory activities have thereby increased sharply. The County Ad- ministrative Boards performed 3,600 visits or inspections during 1986. A study has been carried out by the Swedish Environmental Protection

Prop. 1990/91 : 90

Agency which shows that about 2,700 surveys or inspections were carried out by the County Administrative Boards during the second half of 1989, representing 5.400 surveys or inspections per year. The number of people at the County Administrative Boards working on permit applications and supervision has increased sharply during the past three-year period. This increase is. however, greatest among the municipal environment and health and safety agencies, which have built up their supervisory activities in accordance with the Health Protection Act and the Environment Pro- tection Act since l989.

It is still too early to evaluate the result of this change. The consideration of permit applications and supervisory activities is an important aspect of future work on restricting discharges from industry and other point sources to such levels that the environment is not harmed. In the opinion of the Government, there is good potential for carrying out the planned review of priority activities.

The Government considers that work on improving the external envi- ronment should be carried out in conjunction with efforts to improve work environments. The Government will therefore be giving the National Board of Occupational Safety and Health, the Swedish Environmental Protection Agency and the Chemicals Inspectorate the task of studying the conditions for closer coordination of supervisory activities.

If increased sectoral responsibility and decentralization arc to lead to successful environmental protection the national environmental authori- ties must serve as coordinators, making facts and statistics available to be used as the basis for decisions, and drawing up general guidelines and regulations for various operations.

The Swedish Environmental Protection Agency is the central authority in the field of the environment. The core of the Swedish environmental protection organization includes, in addition to the Swedish Environmen- tal Protection Agency, the Chemicals Inspectorate, and the National Fran- chise Board for Environment Protection, together with the Ceunty Admin- istrative Boards and the municipalities. Another group of authorities with important functions in terms of environmental protection includes the National Board of Housing, Building and Planning, the National Food Administration, the National Board of Health and Welfare, the Swedish Customs Department. the National Rescue Services Board, and the Cen- tral Board of National Antiquities. Many other authorities also perform important tasks in conjunction with health care and environmental protec- tion. The National Board of Housing, Building and Planning has special responsibility to promote good, long—term management of natural re- sources.

In the l988 Supplementary Budget Bill, the Government reported the guidelines for a transition to more long—term control of national oper- ations. The intention underlying the new budget process is to achieve more result-oriented control and greater national dialogue on the budget. The

methods for doing this include subjecting authorities and operations to detailed review of permit applications every third year.

The Swedish Environmental Protection Agency, the Chemicals Inspec- torate, and the National Franchise Board for Environmental Protection presented in—depth budget allocation requests on 1 September 1990.

The role played by The Swedish Environmental Protection Agency in environmental protection work has changed over the years. As the nation- al environmental authority, the Swedish Environmental Protection Agen- cy must have an extensive contact network with the other main environ- mental protection organizations. The Swedish Environmental Protection Agency is also the coordinating body, both nationally and internationally, in Swedish work for an environmentally-adapted society. One of the main tasks of the SwediSh Environmental Protection Agency is to aid County Administrative Boards and municipalities in their work on environmental issues.

In the Bill on Environmental Policy for the 19905. the Government emphasized the key role of the Swedish Environmental Protection Agency in environmental work. Its central tasks were described as developing strategies. action plans and advice and guidelines in the field of the environment.

The shifting distribution of responsibility and changes in the focus of environmental work have led to a number of organizational reviews of the work of the Swedish Environmental Protection Agency. The present orga- nization will apply, pursuant to a Government decision, until 30 June 1991.

On 1 November l990, the Government decided to appoint a special Commissioner to study the future work and organization of the Swedish Environmental Protection Agency. The point of departure for this study is to strengthen the key role ofthe Swedish Environmental Protection Agen- cy in the overall work on the environment, and to make the organization of the Agency result-oriented, adapted to greater decentralization and integ- ration of environmental work in various sectors of society.

The Chemicals Inspectorate is the central administrative organization for cases relating to health and environmental risks with chemical sub- stances and products, The Chemicals Inspectorate has the overall responsi- bility for monitoring chemical products.

The objectives and focus ofthe work ofthe Chemicals Inspectorate are based on three fundamental presuppositions. One is that companies and imponers bear the main responsibility for the chemical products they supply which means. for instance. that they are responsible for investigat- ing the properties of the chemicals and distributing information about the associated risks of damage. and the necessary preventive measures from the point of view of health and the environment. A second presupposition is the necessity of international cooperation. and its strategic importance in terms of monitoring the use of chemical products, and the third presup- position is that the users of chemical products, be they companies, public authorities or individual consumers, acknowledge and shoulder their rc- sponsibility for monitoring the use of chemical products.

The Chemicals Inspectorate is to ensure that anyone manufacturing, importing or supplying a chemical product takes his responsibility. and knows the effects of the product on health and the environment. Measures being taken to improve the availability of information on chemical pro- ducts include the introduction of a system of prior notification of new chemical substances, and expansion of the product register. The Chemi- cals Inspectorate, in cooperation with the Swedish Environmental Protec- tion Agency. has initiated work on a systematic survey of chemicals which may have deleterious effects on the environment. with a view to bringing about the phasing out of such substances.

The Government is now proposing that the Chemicals Inspectorate be allocated additional funds of SEK8.6 million to expand their work, par- ticularly in terms of the system of prior notification of new chemical substances and the continued build-up of the product register, as well as a systematic inventory of environmentally hazardous chemicals, and to extend international cooperation.

The work of the National Franchise Board for Environment Protection is determined entirely by the tasks designated to it pursuant to the Environ- mental Protection Act. The on-going survey of environmental legislation may lead to long-range changes in the responsibilities of the Board. but its operations are anticipated to be unchanged during the coming three-year period.

The new County Administrative Board organization which takes force as of 1 July 1991 will mean that expertise and resources at the regional level will be coordinated by the County Administrative Boards. This improves the prerequisites for well-integrated environmental work. The County Administrative Boards are now responsible for ensuring that regional development takes forms which are compatible with a good environment and long-term management of natural resources.

The County Administrative Boards both implement measures and coordinate environmental work at the county level. The activities and organization of the County Administrative Boards are currently being reviewed in order to better coordinate the county administrations.

The results of the review of the work and organization of the Swedish Environmental Protection Agency begun pursuant to a decision of the Government on 1 November 1990 will, of course, also affect the County Administrative Boards. One of the underlying objectives of this study is the decentralization of environmental work. This places special demands on the regional authorities in their work with the environment and man- agement of natural resources. lf decentralization is to be successful, Coun- ty Administrative Boards and municipalities must shoulder increased responsibility for these issues.

The importance of regional assessments in environmental work was one of the factors emphasized in the 1988 Government Bill on Environmental Policy. Examples of such regional assessments include regional environ-

mental analyses and the appointment of regional environmental delega- tions for some areas.

These delegations have been assigned the task of initiating measures to make their regions substantially cleaner in ten years. Delegations have been appointed for the areas of: Göteborg, Dalälven, western Skåne and Sundsvall-Timrå. All the delegations have presented their final reports, with the exception of the Dalälven delegation. Their proposals affect all levels of society.

The Government considers this delegation work to have been very positive. The delegations have shown that intensive concentration on a specific area for a short time can generate trans-sectoral proposals, win widespread acceptance with the general public, industry, research insti- tutes and local and regional organizations, and make it possible to initiate measures. Some of the proposals in this Bill are based on the results of the delegations” work, and many of the delegations” proposals will result in decisions at regional and local levels.

As of 1 July 1989, responsibility for monitoring all activities for which permits are not required pursuant to the Environmental Protection Act has been delegated to the municipal health and environmental protection committees, thus giving the municipalities a more active role in environ- mental protection work. The municipalities will now be a valuable re- source in environmental protection work. The environmental expertise and responsibilities of the municipalities have also made them better able to plan their environmental work. In many municipalities, monitoring work is still at the organizational stage. In conjunction with the l990 Government Bill on the Budget, thc Riksdag allocated increased munici- pal responsibility for waste management. Most municipalities have raised their levels of ambition for environmental work, including traffic planning and preventive measures for municipal operations. If these operations are to be built up quickly, there must be competent personnel available.

3.7. Environmental awareness and education

Summary Education is one of the most important measures for enabling

environmental awareness to permcate all types of activities.

Environmental issues are to be integrated into basic education at all levels, and to be added to the curricula used in compulsory and upper secondary schools. The Government is appointing a curricu— lum committee to review the structure of environmental education.

Environmental issues are also to be given increasing emphasis in all basic higher education. Funds are being earmarked for further education for teachers and for developing teaching materials. The National Board of Colleges and Universities is being authorized to appoint a special reference group to initiate and follow this work. The relationship between the work environment and the external environment should be discussed in courses for occupational health and safety officers and others.

The Government is now proposing that the number of students accepted into the program offered at the University of Umeå leading to the degree of Bachelor of Science in Environmental Health and Safety be expanded from 62 to 90 as of the 1991/92 budget year. The Government is also proposing that the one-year supplementary program for natural scientists and technologists be offered for three more years, beginning in the 1991/92 budget year, with a total of 90 students accepted per year.

It is a great challenge to succeed in attaining a fundamentally environmen- tally-adapted and long—term sustainable development. Trends will have to be broken, and habits changed. This will place great demands on each of us, personally. As a society and as individuals, we must take responsibility even for the negative environmental effects of development.

Education and training are among the prime prerequisites for bringing about lasting changes in attitude and behaviour. A basic knowledge and understanding of cycles. cause-and-effect relationships and environmental impact must be available to all.

To & large extent, environmental problems have both moved closer to the individual, and become more difficult to solve. As the picture of the problem alters, so must the possible solutions. If we are to be able to weigh our options and move developments in the right direction, we must have access to correct information on environmental effects. Eco-labelling, now being introduced on a Nordic basis, listing the ingredients on products from an environmental point of view, and labelling of products hazardous to health and the environment will serve as basic tools for making the facts available.

Manufacturers and imponers are responsible for making facts about the

environmental properties of their various products available. Designers Prop. 1990/91:90 and product developers must begin to assume that they must assess the hazardous nature of various components from the design phase onwards.

As was proposed by the environmental delegation for the western part of the region of Skåne, funds have been allocated to carry out a special project in 1991, focussing on raising the public awareness of environmental issues.

Research increases the availability ofinformation on how various activi- ties affect the environment. The 1990 Government Bill on Research Policy strengthened the position of both basic and sectoral research on the envi: ronment. The aim of both these types of research is to facilitate the process of restructuring for better environmental adaptation of agriculture and forestry, a society that minimizes waste production, and environmentally- sound solutions to transpOitation and energy problems. This Bill also stated that environmental issues should play a key role in all research, and that environmental impact is to be analyzed and reported on.

Hänvisningar till S3-7-1

All citizens shall be offered basic facts on environmental issues. The school system must mediate a basic awareness of the relationship between man and the environment. This implies that a general education on the envi- ronment must be integrated into pre—school and compulsory school educa- tion. Special training will also have to be given to various vocational groups which play important roles in production process and product development. Such education must be made available at upper secondary schools and in higher education. Economists, lawyers, engineers. natural scientists and environmental and health and safety officers will play key roles in environmental work, but the environment must be included as an aspect of other programmes as well.

Extensive reform of the educational system is in progress. In addition to Changing the regulations for the use of resources, the curricula will also be amended. The points of departure for the objectives to be expressed in the curricula may be found in chapter. l section 2 of the Education Act: "Activities in school shall be formulated in agreement with basic democ- ratic values. All those who work in the schools are to promote respect for the unique value of each individual and respect for our common environ- ment."

This means that schools must no longer see environmental issues as separate from other activities, but integrate them in all school work. Environmental issues will be prominent in the new upper secondary school curriculum and in adult education. This change in the role of the school will place great demands both on teacher training and on further education for trained teachers.

Environmental issucs will also be given greater weight in basic higher education. Special courses and further education courses should, in the opinion ofthe Government. be offered for teachers at institutes of higher education. A working group will be appointed by the Government to actively monitor work in this field. 72

Special courses will also have to be offered on the subject of waste. Issues ofwaste and recycling are an aspect of overall environmental problems. It is particularly important that issues of waste and recycling be included in undergraduate courses in technology in the fields of both design and production.

lncreasing demand in recent years for specialists on the environment particularly in industry — has led to a shortage, particularly of municipal environmental and health and safety officers. The number of students accepted into the program for environmental and health and safety officers offered at the University of Umeå is therefore being expanded from 62 to 90. beginning in the 1991/92 budget year.

The Government is proposing that the one—year supplementary pro- gramme for natural scientists which has bcgun in Kalmar, Stockholm and Göteborg should continue, and be expanded into a course for natural scientists and technologists. This one-year supplementary programme will be offered for three more years. beginning in the 1991/92 budget year, with a total of 90 students accepted annually.

Free, voluntary popular education. is an extremely good platform for reaching widespread parts of the population with factual information. All eleven of the Swedish adult education study organizations and some thirty of the folk high schools in Sweden offer short and/or longer courses in aspects of environmental studies.

Hänvisningar till S3-7-2

Promoting health and safety in the work environment is a central aspect of the policy for a living environment. Efforts in this area have been highly successful in Sweden, owing to the participation of both individual em- ployees and the trade unions.

In the opinion of the Government, there is good reason to increase cooperation efforts for improvement of the work environment and the external environment. not least in light of our common objective of protecting human health and enhancing human well—being. In June 1990, the ILO adopted a resolution calling on the Governments of the member nations, in cooperation with the parties on the labour market, to draw up and implement integrated policies for clean air and a healthy environ- ment.

In the opinion of the Government, it is essential that employees and their trade unions be given the opportunity to contribute actively to efforts to cut down industrial process inputs and phase out hazardous chemicals, for example, which would also better enable simultaneous solution of problems in the work environment and the external environment.

Extensive training programs are available today for industrial safety officers, foremen, technical planners and others who help to shape the work environment. The Swedish Work Environment Fund subsidizes these courses, with grants to the parties on the labour market, branch federations and other corporate associations.

The details of each course are worked out by the organization offering it,

and thus courses can be adapted to specific, relevant aspects of the work environment. Trade union courses emphasize prevention in the work environment, concentrating for example on measures which can be imple- mented in local planning and decision-making at a given workplace. In recent years, issues ofthe changing work environment in conjunction with computerization and the new technologies have become a natural aspect of trade union courses for industrial safety officers. Special courses organized by trade unions and branch federations have also facilitated the transition to the use of paints and varnishes containing no solvents. This transition is justified from the point of view of both the environment and human health.

In the opinion of the Government. it is valuable to discuss the relation- ship between the work environment and the external environment in courses for industrial safety officers and in other training courses on the work environment.

The National Institute of Occupational Health organizes further educa- tion courses for personnel in occupational health services, including com- pany physicians, nurses, and occupational safety engineers. The occupa- tional health services are important supportive organizations for employ- ers and employees, for instance when it comes to operational planning and changes, and choice of products. Personnel in occupational health services also often possess considerable expertise on the effects of products and substances on human health.

Issues about the external environment are included in all further train- ing courses for personnel in occupational health services offered at the Institute. The Institute also offers special courses in, for example, chemical product monitoring and pesticide management.

In the opinion of the Government, the competence available among personnel in occupational health services should be considered an asset and utilized as such.

Hänvisningar till S3-7-3

Welfare, social security, and a fair distribution of wealth are cornerstones in the structure of Swedish society. It has been possible to extend the social security systems and increase material welfare in step with economic growth. Rapid growth is a central objective of any economic policy aimed at greater welfare and social security and a good environment.

Today's environmental situation calls for fundamental changes in our attitude toward life. In the longer perspective, both material growth and our general welfare are being threatened by the on-going environmental degradation. Consumption at the expense of investment gives rise to long- term problems of both an economic and an environmental nature.

Economic growth must be weighed against other political objectives. Growth implies an increased capacity to manufacture goods and provide

services. Increased production of goods and services at the expense of Prop. 1990/91:90 deteriorating health or a degenerating environment is not a desirable development in a welfare society.

A short-term view of growth, which does not take environmental effects into account, has an undermining long-term effect on growth potential, since it leads to the consumption of resources and increases the expense of rectifying environmental damage at a later stage.

To ensure long-term growth potential, wc must preserve the resources of society, including the natural resources. Applying this view, sustainable development is defined as development which secures a national wealth for future generations, at least as great as that we have today.

At times it has seemed doubtful that it would be possible to reconcile the ambition of economic growth with the objective ofa good living environ- ment. Today, however, experience indicates that substantial environment- al improvements have been achieved thanks to the resources economic growth has made available.

Increased demands for environmental protection have been successfully met to date by implementing new production or treatment technology, and industrial production has increased at the same time as emissions have declined. Economic growth and environmental requirements trigger in- vestments in environmentally-sound production, energy and transport technologies, etc. which are essential if we are to move towards a more environment-friendly society.

We must, furthermore, not see environmental regulations in too narrow a perspective. Environmental protection is more than just purification technologies in production processes. Now that we have better treatment technologies, we must focus on environmental and resource management at all stages, from raw materials to final waste. As we have previously stated, future environment problems will be increasingly related to the contents and design of products, and to consumption.

Economic growth is an important aspect of our ability to solve environ- mental problems. Thus it is important that we safeguard the potential for economic growth by taking measures to encourage development and re- newal, particularly in trade and industry. In its Bill on Industrial Policy for Growth. the Government presents a policy to encourage further growth. Long—term planning, predictability and time for adjustment will be central in this context, since the effects of higher levels of ambition in environ- mental policy and industrial policy are reciprocal.

In order to keep restructuring costs at a reasonable level, industry and other actors need sufficient time to carry out the necessary investments and to develop new, environmentally-sound technology, processes or pro- ducts. Longer adjustment times also make it possible to impose more stringent environmental requirements. Other important factors, discussed in chapter 3.1 above, are that the ambitions expressed in our environmen- tal policy do not to create obstacles in relation to trade policy, and that they are compatible with working toward international harmonization of environmental requirements.

One long-term goal is for all production to be clean from the outset. But 75

for the foreseeable future, in energy generation and elsewhere. investments in post-production treatment processes will remain necessary. This also makes it vital to place increasing emphasis on imposing treatment require— ments at the point where the costs of the treatment will be lowest.

Good economic growth requires that the economy adapt to new circum- stances and altered conditions. Inefficient operations must make way for the new, effective production being demanded. Thus economic policies formulated to facilitate structural transformation and pave the way for positive growth will also be of considerable importance in improving the environment. The possibility cannot be excluded. however, that future environmental regulations may lead to considerable expense for specific companies or branches of industry, which will have to re-adapt, and make structural transformations to environmentally friendly operations. For this reason, our ambition must be to attempt to minimize such expenses.

Our definition of welfare, which measures economic growth in terms of changes in the GDP, needs to be enlarged. The concept of welfare should be represented more holistically, and should express other qualitative factors which cannot easily be expressed in traditional economic terms.

In order to make use of the wider concept of the national wealth, new methods must be developed to assess the value of natural resources. Furthermore, statistics on the basis of which economic decisions are made should reflect and take account of changes in the environment and the utilization of natural resources. In light of all this, the Government has appointed a Commissioner to study the question of with what information the national accounts can be supplemented. The intention is that the national accounts should then constitute a better point of departure for emphasizing the environment in economic decision-making. The Com- mission on Environmental Acc0unting (MIR) will present the results of its study by 1 April 1991.

Environmental awareness must permeate all sectors of society, and a good foundation must be laid for sustainable growth. In its draft budget for this year, the Government has emphasized that our economic policy must contribute to conversion of production and consumption in order to ensure the balance between economic growth and the environment.

Prop. 1990/91: 90

Summary: During the spring of 1990 the Government established its new agricultural policy. Price controls and export subsidies will be lifted. One of the objectives ofthe reform is to improve the environment. The environmental objective of the new agricultural policy is to safeguard wealth and variety in the cultivated landscape and main- tain biological diversity. Valuablc aspects of the natural and cultural landscapes are also to be protected. There will be a three-year subsidy of SEK550 million for nature conservation.

Nutrient leaching from agriculture is to be reduced by half be- tween l985 and 1995. Ammonia emissions are to be reduced by 25%, as a first step, by 1995. A number of measures have already been implemented, and supplementary measures are now being proposed to make it possible to achieve these goals.

The cadmium content of artificial fertilizer must be restricted. A special Commissioner will be appointed to determine, inter alia, the need ofa tax system for cadmium in artificial fertilizer.

The use of pesticides has been cut back by half in the last five years and will now be reduced by an additional 50% by the mid- 19905.

A review of the forestry policy has been initiated, and will include the detailing of an environmental objective for forestry policy.

The Government is proposing allocation of reserve funds of SEK58.I million for environmental protection measures in agricul- ture. The Government is also proposing the introduction of an environmental tax on liquid ammonia. The Nature Conservation Act is to be made more stringent in terms of regulations on dewater- ing.

The focus of agricultural policy was changed in the decision passed by the Riksdag during the spring of 1990, with minor modifications in relation to the Government Bill on Agricultural Policy. The parliamentary decision was preceded by many years of intensive commission work, one of the aims of which was to develop an agricultural policy bringing the demands of the contemporary consumer for healthful, inexpensive food into line with a rational, environmentally-adapted agricultural system. The deci- sion ofthe Riksdag contained three main points. Price controls and export subsidies will be lifted as of 1 July l99l. Border controls are to be reduced, to be compatible with the projected GATT agreement. Measures oriented towards the individual farmer will make it possible to fulfil certain general goals on the free market. These include issues of environmental awareness, contingcncy rcadiness. and regional distribution of agricultural produc- tion. The objectives of the new agricultural policy are to safeguard the

variation and wealth of the cultivated landscape, maintain genetic vari- ation and biological diversity and minimize plant nutrient leaching. The wealth and variety ofthe cultivated landscape is a key factor for preserving the flora and fauna. For these reasons, environmental protection and nature conservation have been emphasized in the new agricultural policy. The open landscape is to be maintained in areas where it is considered important from an environmental point of view.

Throughout the centuries, agriculture in Sweden has shaped the rural landscape and contributed to its openness. Agriculture has also impacted on the changes in, and sometimes the expansion of, the numbers of species. However. in recent decades, the increasing mechanization of agriculture and the intensive use of chemicals has brought a number of negative environmental effects in its wake. For example. the use of pesti- cides poses a severe threat to animals and plants in the cultivated land- scape. Implementation of measures previously adopted by the Govern- ment means that the use of pesticides is decreasing today. The use of artificial fertilizers and farmyard manure has led to increased nutrient leaching to watercourses and ammonia evaporation to the air. Increased large-scale farming and drainage ofwetlands is resulting in depletion ofthe biotopes.

In 1988 the Riksdag passed regulations to reduce nutrient leaching from farming, pursuant to the Government Bill on Measures to Improve the Environment in Agriculture. etc. Most of these measures dealt with re- quirements of increased storage capacity for farmyard manure, more strin- gent requirements for fertilization of fields, regulations for the growing of catch crops, and a raising ofthe environmental tax on artificial fertilizer, as an incentive to reduce its use. Themore stringent regulations were initially imposed in coastal zones adjacent to the most severely-affected sea areas. The objective was to achieve a 50% reduction of nutrient leaching in highly-polluted areas by the year 2000. Additional measures will, however, be necessary ifthis objective is to be attained, and if effects on the seas are to be limited. In international agreements, this objective has been tightened up, and there is now to be a 50% reduction of all agricultural nutrient leaching by 1995, to make it possible for Sweden to reduce anthropogenic emissions of nutrients by 50%.

The objective, as previously stated by the Government, is to reduce risks to health and the environment from the use of chemical pesticides in agriculture. The first step, to attain a 50% reduction between 1985 and 1990, has basically been accomplished. According to the Riksdag decision pursuant to the 1990 Government Bill on Agricultural Policy. the use of pesticides will be reduced by a further 50% by early in the second half of the 19905.

It is the opinion of the Government that the agricultural reform will further limit the negative impact of agriculture on the environment. The reform will make it possible to better adapt agriculture to the environment in the future.

In conjunction with the reform, crop production will be restructured. The Government has allocated funding for subsidies for farmland convert-

Prop. 1990/91: 90

ed to other sustaincd uses than agricultural production, such as the cultiva- Prop. 1990/91 : 90 tion of energy forest or deciduous forest. or the establishment of wetlands.

The Government has assigned the Swedish Environmental Protection Agency, in consultation with the National Board of Agriculture and the Central Board of National Antiquities, the task of monitoring and assess- ing the environmental impact of the new agricultural policy. They have also been assigned to evaluate the effects, demand for and scope of subsi- dies for nature conservation. as well as the form they should take, and to review the application of parts of the Act on the Maintenance of Agricul- tural Land.

Cultivation of bio-fuels in plains areas and establishment of wetlands contribute to reduction of nutrient leaching from agricultural soil. An "establishment subsidy” may be granted for planting deciduous or energy forest. Subsidies for cultivation of bio-fuels in plains areas is to be struc- tured so that nutrient leaching from agriculture is reduced and valuable natural and cultural aspects ofthe landscape are retained.

4.2.2 Nutrients. etc.

Agriculture is still one of the main sources of Swedish inputs to the nutrient load on the seas, the surface water and groundwater. In some areas with intensive agriculture, it may even be the main source.

The regulations on storage and management of farmyard manure imple- mented to date, in conjunction with the increased environmental tax on artificial fertilizers, have already begun to be effective. Yet they are not sufficient to achieve a 50% reduction in nitrogen emissions. The restruc- turing of agriculture is also expected to contribute markedly to decreased nutrient leaching.

The Government has determined that stipulations are to be issued including stricter requirements for autumn and winter crop raising. which is one of the most cost-effective means of reducing nutrient leaching. The Government is proposing that funds be earmarked for information and pilot projects on autumn and winter crop raising.

Another major source ofthe nitrogen load is ammonia emissions. These emissions are basically a national problem. as ammonia disseminates across far smaller areas than. for example, nitrogen oxides. Some 40% of the ammonia deposition comes from Swedish sources, primarily from agriculture in conjunction with farmyard manure management. Measures can be taken to limit ammonia evaporation to air originating from manure handling. Development of manure spreading equipment technology will lead to additional improvements. The initial objective is to limit ammonia evaporation by 25% before 1995, in relation to current levels. The poten- tial for limiting emissions by 50% before the year 2000 is being investigat- ed.

A supplementary program for limitation of nitrogen emissions from agriculture to the soil, water and air is being drawn up by the National Board of Agriculture in consultation with the Swedish Environmental Protection Agency. The Government is proposing allocation of an addi- 79

tional SEK58.I million for environmental protection measures in agricul- ture. This funding is for testing and development of manure management techniques and other measures to reduce ammonia emissions, as well as the development of methods for type approval and serial testing of fertil- ization equipment. '

Another means of reducing nitrogen leaching would be economic instru- ments to reduce use of artificial fertilizers. The total quantities of fertiliz- ers used in agriculture in the last five years has decreased by 12%. The Government is proposing an environmental tax on liquid ammonia corre- sponding to the tax already levied on other artificial fertilizers. In conjunc- tion with the lifting ofthe price control on artificial fertilizers, the Govern- ment will consider whether an environmental tax is a cost-effective means of achieving further limitations of nutrient leaching from excessive use of artificial fertilizers.

The cadmium content of artificial fertilizer must be sharply limited, primarily owing to its effects on human health. A Government Commis- sioner is being appointed to investigate the need for a tax on cadmium in artificial fertilizer. His assignment is also to present a proposal for a maximum permissible cadmium content in artificial fertilizer.

Many measures have been taken to protect the cultivated landscape in Sweden. A special subsidy for the conservation of the cultivated landscape, referred to as the NOLA subsidy. was introduced in 1986. In 1987 the National Board of Antiquities was allocated funds for the implementation of measures for maintenance ofthe cultural landscape. The 1990 decisions on agricultural policy included the introduction ofa new subsidy for such conservation, of roughly SEK550 million for three years.

The Act on Maintenance of Farmland stipulates that before farmland, including pasture, is taken out of production notification must be submit- ted to the County Administrative Board. In cases where this land is of key interest from the point of view of the natural or cultural environment, an agreement may be entered between the farmer and the state that the farmer will be rcimbursed for continuing to farm the land. It is also possible to enter into similar agreements about adjacent land when, in the assessment ofthe County Administrative Board, such land is important in creating the holistic view of the landscape required from the point of view of the natural or cultural landscape. Conservation of this kind can only be meaningful iftherc are economically self-sustaining farms. The authorities have special funds for nature conservation. Reimbursement for landscape conservation, in combination with the instruments made available pursu- ant to the Nature Conservation Act and voluntary measures implemented by the municipalities. etc. all mean that there is good potential for ensuring the maintenance of valuable aspects of the cultivated landscape for the future.

The Government is proposing that the environmental tax on pesticides be restructured in conjunction with the transformation of price controls to environmental taxes. lt should be adapted to the structure of the current price controls, which would mean that the tax would be levied in a dose- related fashion, depending on the risks associated with the agent, rather than being levied per kilo used.

The Chemicals Inspectorate is to be authorized to investigate the possi- bility of establishing differentiated taxes in relation to the hazardous properties of the pesticides and the risks associated with their use. This would facilitate Steering developments in the direction of the environmen- tal objectives, both in terms of a transition to pesticides with fewer risks and through less use of pesticides. The point of this restructuring is to be able to achieve the required 50% reduction in use of pesticides between 1990 and the early part of the second half of the 19905.

At present there is a ban on the use of growth regulation agents, with the exception of use for rye cultivation. The use of growth regulation agents makes it possible to increase the amount of nitrogen used without increas- ing the risk of lodge stands. but it increases the risk of plant nutrient leaching and pollution of aquatic systems. As there are no types of rye available today which yield acceptable crops and qualities without growth regulation agents, however, rye will be exempted from the ban in the future as well.

Biological pesticides containing naturally-occurring organisms are used to some, but to date only a very limited, extent in Sweden. One inhibiting factor to the introduction of biological pesticides has been competition from the well-established, relatively inexpensive chemical agents. ln recent years, however, the picture has changed, owing to the criticisms levelled against chemical agents. developments in genetics, etc. If biological pesti- cides are preferable from the point of view of health and the environment, they may become an important alternative to chemical agents. The intro- duction of biological pesticides may, however, imply risks to the environ- ment. For this reason, a system for prior inspection of biological pesticides will be introduced.

ln restructuring crop production and the cultivation of energy crops, it is particularly important to take access to water into account. Energy crops may require more water than the crops currently being cultivated. Today, agriculture is already the third largest source of water consumption in Sweden. There has been competition for water in many parts of Sweden during the dry summers of recent years. Existing conflicts and problems have often been brought to a head over water shortages in the summer, especially with the increased demand for water in recent years. ln areas with intensive agriculture, it is now essential to adapt crop cultivation to the existing availability ofwater. and to ensure that, when necessary, water will be collected and stored.

ln light of the above, the Government intends to assign the National Prop. 1990/91: 90 Board of Agriculture the task of examining in detail the future demand for irrigation in agriculture. and to propose solutions to solving the problem of access to water where needed.

The current Swedish forestry policy has been in effect since 1979. It emphasizcs, for example, the need to take interests of nature conservation into account. Since that time, many aspects of forestry have changed, including the importance of forestry to the Swedish economy and energy supply, as well as the international situation. Our forests are also now under threat from various air pollutants, including sulphur and nitrogen oxides. We also have greater awareness today of the need to maintain biological diversity in nature, and to allow our forestry activities to build on their natural prerequisites. In view of all this, the Government has appointed a parliamentary committee to reconsider the objectives and instruments of our forestry policy and propose the necessary amendments to it. One of the tasks of the committee is to present a detailed environ- mental objective for forestry.

One particular problem noted in both agriculture and forestry is protection of wetlands. Wetlands contribute effectively to the prevention of nitrogen runoff, as well as being the natural habitat of a large number of animal and plant species, many of which are threatened with extinction. Totally speak- ing. approximately one-third of the wetlands in Sweden have been drained since the early nineteenth century, and 25% ofthis land has been used for forestry. ln some farming areas 90% ofthe wetlands are gone. Some 15.000 hectares are dewatered annually for forestry purposes. and another 30,000 hectares are ditched.

This development must be stopped. as wetlands are amongst the most important parts ofthe forest landscape and are a highly significant means of reducing nutrient leaching to the sea. Wetland restoration is vital both in terms of nature conservation and to reduce plant nutrient leaching. The Government is proposing amendment of the Nature Conservation Act, and introduction of the possibility of prohibiting ditching of areas where, from a nature conservation point of view, it is especially important to maintain wetlands. Pursuant to this proposal, the County Administrative Boards arc to be notified of all ditching. It is possible to grant the new establishment subsidies passed by the Riksdag for restoration of wetlands from agricultural land.

4.3 Traffic . Prop. 1990/91: 90

Summary:

Hazards to health are to be drastically reduced by the early part of the coming century. The environmentally-disruptive effects of traf- fic are to be sharply limited. The Government expects the environ- mental effects caused by Swedish traffic to be done away with by the year 2010. The effects of traffic on climatic change are to be limited in accordance with the strategy for reducing climatic impact.

Responsibility for the cost of traffic is to be reviewed. Invest- ments in the infrastructure are to increase in order to reduce envi- ronmental damage and to increase accessibility. A programme aimed both at reducing the environmental impact of traffic and at improving accessibility is to be implemented in Sweden's three largest cities.

The Government is prepared to allocate SEK5,500 million for the financing of measures in the large city areas.

International cooperation is to be intensified. The Government intends, within the framework of the EEA (European Economic Area) process, to work towards limiting the exhaust emission re- quirements for cars, light trucks and buses as soon as possible and not later than 1996. The Govemment”s ambition is also to introduce stricter regulations concerning the sulphur content of fuels used in ferries and other vessels through wide-ranging Nordic cooperation. International exhaust emission requirements should be introduced for aviation. '

Measures are to be taken to reduce emissions from individual vehicles. Such measures include the introduction of an environmen- tal classification system aimed at providing economic incentives for more environmentally sound vehicles. An environmental classifica- tion system will be introduced for cars, buses and trucks from the 1993 model year. The environmental classification of diesel fuels is to be made more distinct.

A requirement for environmental impact assessments in the plan- ning of new roads is to be imposed. Environmental impact assess- ments are also to be drawn up when projecting new track-bound systems. ln road planning, environmental impact assessments are to be introduced at the planning stage.

ln the Government Bill on Energy Policy, the Government is proposing that SEK30 million per year be allocated for four years for the testing and development of motor alcohols.

Access to transport and communications has been a cornerstone of the development of societies throughout the ages. It is through communica- tion between people and places that societies are formed. survive and develop. 83

Throughout history, the development of transportation has gone hand in hand with the development of society in other respects. The technical and economic conditions which have restricted access to transport at different stages of development have also imposed clear limits on what could be achieved in other areas of society, severely restricting the ability to meet various material, social and cultural needs.

The overall objective of transport policies is to offer the nation's citizens and trade and industry in all parts of the country satisfactory, safe, healthy and environmentally sound transportation at the lowest possible cost to the nation. One ofthe important goals oftraffic policy is thus to contribute to a good environment. The objective should be to radically reduce harm- ful emissions from the transport system.

There may be conflicts between the environmental goal and other goals of traffic policies. When the cost of a trip increases, the possibility for people to travel is reduced and with it their access to places of work, for instance.

The objective of future work on the environmental adaptation of traffic is to achieve a balance between the need to develop the transport sector in order to meet the transportation requirements ofthe l9905 and the need to sharply reduce the sector”s impact on the environment.

The responsibility for the cost of traffic is an important point of depar- ture in this context. lt implies that all types of traffic and all vehicles are to bear their own cost to the nation's economy. As a further step towards this objective, the Riksdag decided in connection with the Government Bill on Transport Policies in l988 to make certain increases in the petrol tax and kilometre tax. Environmental taxes have, for instance, been introduced for road traffic and aviation in conjunction with the tax reform. A review of responsibility for costs is currently being carried out.

The environmentally-motivated measures that were adopted during the 705 and 805 concentrated to a large extent on individual vehicles. Other measures such as reduced speed limits on certain roads and increased requirements for the environment to be taken into consideration in invest- ment planning have also been implemented, however. These measures are now beginning to show results. Emissions of lead from road traffic have declined sharply. The results of measures taken to restrict emissions of, among other things. nitrogen oxides, carbon monoxide and hydrocarbons, mainly from cars but also from trucks and buses, have also begun to emerge. In order to achieve the long-term goals, the Government is pro- posing further measures.

At the same time, other problems are receiving increasing attention. This applies mainly to the transport sector's emissions of carbon dioxide. Only a few years ago, the significance of these emissions was not realized, but they are now receiving a great deal of attention. Another example consists of emissions of sulphur and nitrogen oxides by the shipping industry, which are considerably higher than was previously estimated.

The City Traffic Commission has also shed new light on the problems caused by traffic in the large cities. The harm caused to human health by emissions from traffic is particularly important in this context.

Far-reaching measures will be required in order to solve these problems and to achieve existing objectives. Efforts will be required in the transport sector, as in other sectors. The Government is therefore proposing that environmental objectives in the traffic sector should be as follows: . Effects on health are to be sharply reduced by the beginning of the next century. This means that measures must be taken in the large cities, alongside measures to reduce emissions of particulates from diesel— driven vehicles and stricter exhaust emission regulations for other vehi- cles. . The environmentally detrimental impact of traffic is to be sharply limited. The Government considers that effects such as acidification and eutrophication caused by Swedish traffic can be drasticially reduced by the year 2010. The emissions of nitrogen oxides, sulphur dioxide and hydrocarbons from Swedish traffic can be sharply reduced through stricter fuel and exhaust emission requirements. . The contribution of traffic to climatic change is to be limited in accor- dance with the climate strategy. There is thus a pressing need of measures, which requires a strict ordering of priorities. The Government considers that work should con— centrate on measures aimed at traffic in the large cities, investments in the rail network and stricter requirements concerning vehicles and fuel. Closer cooperation with Western Europe is making coordinated effort of this sort possible.

Sweden has performed significant work through the Stockholm Group, which was formed in 1985 on the initiative of Sweden. The group includes all the EFTA countries except Iceland, together with Denmark, Germany, the Netherlands and Canada, and has worked out agreements on car exhaust emission regulations which provide the basis for the national regulations introduced by each individual country.

International interest in work to limit the impact of traffic on the environment is now increasing sharply. In November 1989, for instance, the permanent European Conference of Ministers of Transport, ECMT, adopted a special traffic and environment resolution. This resolution underlines the need of taking further action in order to improve environ- mental adaptation and the use of energy in traffic. A special international hearing with the world's car and fuel industries was arranged in the autumn of 1990. At Swedish initiative, traffic and environmental issues were taken up at the joint EC/EFTA meeting of Environment Ministers in November 1990. It is crucial to success in this area that the governments of Europe work together for stricter requirements regarding all emissions of harmful substances. The EC is considering proposals on the introduction of stricter exhaust emission requirements for cars from 1993.

The Government considers that Sweden should play an even more .

active part in achieving international agreements in this field in the future. The chances of success in such work have been improved by virtue of the

closer cooperation which is emerging in Western Europe. New opportuni- ties are emerging to further environmental work and to improve the possibilities of counteracting the regional and global environmental prob- lems caused by the transport sector. The demands forjoint action together with other EFTA countries and with the EC which this implies can and must be developed in order to improve the environment.

The expansion of motor traffic has entailed increasing hazards to the environment and health and deteriorating accessibility on roads and streets. particularly in the major city areas. Traffic is now without doubt the greatest source of environmental damage. The worst aspects of this consist ofair pollution and the locally high levels of noise along main roads and streets with heavy traffic.

The Government has appointed special negotiators for the three large city areas. Their task has been, together with local and regional actors, to negotiate programmes of measures in order to tackle the environmental and accessibility problems in each region. The Government is prepared to allocate SEK5,500 million as a contribution to the financing of measures agreed by these "metropolitan negotiators”. The proposal is presented in the Government Bill on Industrial Policy for Growth.

The special environmental project groups for Göteborg, Sundsvall- Timrå and western Skåne which the Government has previously initiated have all described a need for determined measures in order to limit health and environmental problems from traffic in these regions. The material produced by the project groups is to provide the basis for work on further measures in this region. A special coordinator will be appointed to go on working with proposals for the communications network in the Sundsvall- Timrå region.

It is clear that further measures are necessary in order to tackle problems associated with traffic, the environment and health, particularly in the large city areas. The Government considers that the recommendation concerning low-emission heavy urban vehicles which has been drawn up as a guideline for purchasers of such vehicles should be followed as closely as possible. The Swedish Environmental Protection Agency and the National Road Safety Office should, together with the Swedish Chamber of Com- merce—taking account of developments within the EC—draw up propos- als concerning special requirements for diesel-driven vehicles used in urban traffic in terms of extremely low levels of exhaust emissions and noise. Problems caused by traffic noise in urban areas should receive increased attention.

Accessibility for public transport and distribution traffic is to be im-

proved as a result ofthe measures now being implemented pursuant to the '

proposals of the metropolitan negotiators.

The Government expects SEK40,000 million to be invested in the traffic systems ofthe major cities during the 905. This will include investments in modern public transport systems. clean vehicles and by-passes. The pro-

posal is discussed in the Government Bill on Industrial Policy for Growth.

Municipal and regional planning should take advantage ofthe potential for improving the basis of public transport. Plans should include clear impact assessments regarding traffic and the environment. The municipal- ities should be given the legal means of limiting environmentally-hazard- ous traffic in town and city centres.

The most important element in the strategy for achieving an environmen- tally-adapted transport system is to consist of measures aimed at all types of vehicle and fuel, for use in all types of traffic.

Guidelines for reducing emissions from motor vehicles were laid down by virtue of the 1988 decision on environmental policy. Stricter exhaust emission requirements for cars came into force as of the 1992 models. For light trucks and buses, the stricter requirements are compulsory from the 1992 model year. The new requirements were introduced on a voluntary basis, with financial incentives as of the 1990 models. Stricter require- ments for heavy trucks and buses will apply as of the 1993 model year.

The fuel properties, combustion characteristics, exhaust purification. rolling resistance and wind resistance of a vehicle are all parameters that can be altered in order to reduce exhaust emissions. Development to date shows that comparatively little has been done in terms of fuel properties. Successive improvements have been made in terms of combustion tech- nology, rolling resistance and air resistance. The most important improve- ments during recent years, however, have been achieved by way of direct purification measures such as the three-way catalytic converter.

In future, environmental requirements on vehicles should continue to be neutral in terms of technology and competition. This means that the environmental requirements should not state the technology to be used or how development work should be divided between measures concentrat- ing on fuel, combustion, or purification, etc. The requirements should instead state acceptable emission levels. As regards fuel, however, there is reason to introduce certain requirements which state the lowest acceptable level of quality.

The development towards-the increased use of unleaded petrol is one positive example in this area. The Government does, however, see reason for further measures to promote development in this respect and is there- fore proposing that the tax on unleaded petrol be reduced, and the tax on other petrols be raised. The use of more environmentally sound diesel fuels can lead to a significant reduction in hazardous emissions. The Govem- ' ment is therefore proposing that the environmental classes for diesel fuel be changed so that the grades of diesel fuel in Classes 1 and 2 are cleaner. In addition to this, the maximum permitted sulphur content of diesel fuel should be reduced in cooperation with the EC.

Environmental benefits can also be achieved iftraditional fuels— mainly petrol and diesel—are replaced by alternative fuels such as motor alcohol, 'gas and electricity. In order to promote the development of alternative

fuels, the Government will be proposing, in the Bill on Energy Policy. that SEK3O million be allocated per year for four years to support pilot projects concerning the testing and development of motor alcohols.

As a result of voluntary agreements, several ferry companies have begun to use more environmentally sound low-sulphur bunker oil. In general, however, the fuel used by shipping contains large quantities of sulphur and other pollutants. This causes technical problems in combustion and leads to major emissions of pollutants to the air. Through the International Maritime Organization, IMO, Sweden is therefore working to prohibit additives of chemical substances which are harmful to the environment. The Governments ambition is to introduce limits, in broad cooperation with the other Nordic countries, on the maximum sulphur content of fuels used by ferries and other vessels which frequent Swedish ports, mainly Swedish ferry traffic. Bilateral agreements could be reached as a first step with the objective that all Nordic ferry traffic should be included in the agreement on maximum sulphur content at a later date. Emissions of nitrogen oxides from shipping should also be reduced. Measures should be proposed by the relevant authorities during 1991,

As regards the emission of nitrogen oxides, hydrocarbons and carbon monoxide from vehicles, existing technology is able to fulfil today's emis- sion requirements. This is clear from tests of existing vehicles, and from the fact that in other parts of the world—particularly in Califomia— stricter regulations are in force with respect to emissions from vehicles.

The Govemment's ambition is, together with other countries in Western Europe. to introduce stricter exhaust emission requirements for cars, light trucks and buses as soon as possible, and from 1996 at the latest, to meet the levels introduced by the federal authorities in the USA as of the 1994 model year. The environmental impact will be greatest if such require- ments are introduced earlier and in coordination with other countries in Western Europe. The Government therefore intends to work actively within the framework of the EEA process towards stricter limits in EFTA and the EC as soon as possible, and not later than 1996.

The Government”s ambition is. together with other West European nations, to make requirements concerning exhaust emissions and noise from heavy vehicles stricter as of 1996, so that they correspond roughly to the federal requirements in the USA for the l994 models. The Govern- ment feels that there is good potential for achieving this in coordination with EFTA and the EC.

In order to hasten the introduction of more environmentally-adapted vehicles, the Government will be proposing that a new system of environ- mental classification be introduced for new vehicles as of the 1993 models. A system of this sort will promote the introduction of vehicles with good environmental properties.

In aviation. certain improvements have taken place in combustion technology as a result of the environmental charges that were introduced in conjunction with the 1988 decision on traffic policy. The development of aircraft engines has not yet progressed to the point that emission require- ments can be imposed for the early l990s. However, the aviation industry

Prop. 1990/91: 90

is currently engaged in interesting development work and it is likely that technology will be available by the end of the 905 to permit considerable reductions in emissions, particularly of nitrogen oxides. Sweden is calling for stricter emission requirements for aircraft not later than the end of the 905.

Emission requirements for diesel-driven locomotives are being drawn up in conjunction with the development of new light rail motor coaches, particularly for passenger traffic. The Govemment's ambition is to intro- duce these requirements jointly with other European countries.

To date, no limits have been set for emissions from utility and off-road vehicles, which have been found to make a relatively high contribution to emissions of nitrogen oxides, among other things. Together with the other authorities concerned. the Swedish Environmental Protection Agency is therefore to draw up proposals concerning exhaust emission requirements for these vehicles. The Government intends to work towards the introduc- tion of coordinated requirements for tractors and construction site ma- chinery whithin EFTA and the EC from 1995. An environmental classifi- cation should also be introduced for this type of vehicle.

The ambition of limiting emissions of carbon dioxide also requires measures in the transport sector, which is responsible for over one-third of emissions. It is for the Swedish Environmental Protection Agency. in cooperation with the Swedish Chamber of Commerce, the National Board for Consumer Policies and the other authorities concerned, to look into the possibilities of introducing limits on carbon dioxide emissions from road vehicles, taking into account developments in the EC.

All types of transport and traffic system are associated with emissions of air pollutants and other environmental damage. This takes place in the form of environmental impact in the construction, operation and mainten- ance of traffic systems, as well as through the fact that they affect the flow oftraffic and the distribution oftransport among different types oftraffic.

The rail system is to be extended in order to provide a competitive alternative both for passenger and for freight traffic. The road system must also be successively modified from the environmental point of view. The Government has already proposed to the Riksdag that allocations for investments in rail traffic be increased beyond the national budget during the coming ten-year period from SEKI0,000 million to SEK15,000 mil- lion. It is proposed that a special infrastructure fund be set up. and that a total of SEK20,000 million be put into this fund during the 19905. It is to be used forjoint financing of railways, roads and public transport systems. The Government expects that SEK30,000 million will be invested in railways during the 19905.

In the planning of new rail systems, as in extensive rebuilding of such systems, environmental impact assessments are to be carried out. Environ— mental impact assessments are to be introduced at the planning stage of

road projects. The Board of Civil Aviation should draw up plans for environmental measures at the major airports under its responsibility.

4.4. The energy supply

Summary: The environmental goal is to have an energy system without nu- clear power, while sharply reducing the contribution of the sector to acidification and climate change without developing the unex- ploited rivers.

The impact on the environment of the production of electricity and heat has decreased considerably since the mid-705 as a result of successively stricter emission requirements. The economic instru- ments which have already been adopted will reduce emissions fur- ther.

Limits for emissions of sulphur will become stricter as of the beginning of 1993 in the large cities and in southern Sweden.

The guidelines for emissions of sulphur and nitrogen oxides from large new combustion plants are to be made much stricter.

Significant steps have been taken towards an environmentally-adapted energy system. The environmental effects of the production of electricity and heat in Sweden declined considerably during the 705 and 805. Emis- sions of sulphur from this sector have declined by approximately 70% and nitrogen oxide emissions by approximately 35% since 1980. Carbon diox- ide emissions have declined by approximately 35% during the same peri- od. The sector has contributed to an improvement of the air in our urban areas, less acidification and reduced effect on the global climate.

Further action is required, however, in order to reduce the environmen- - tal effects of the production of energy and heat. None of the main methods of energy supply at a global level—fossil fuels, nuclear energy or the burning of wood in developing countries—are sustainable in the long term. A change in the world”s energy systems will require far-reaching measures and the industrialized countries must be at the forefront. The future conversion and environmental adaptation of the Swedish energy system should be seen in this light. The environmental goal is to achieve an energy system without nuclear power, while sharply reducing the contribution of the sector to acidification and climatic change and without developing the unexploited rivers. This would take time and will demand international cooperation.

The Government has already (see 2.1.2) presented a consolidated strate- gy aimed at reducing effects on the climate. The way in which electricity and heat are produced will play a major part in securing the success of this stragety. The Government intends to introduce guidelines for energy poli-

cy in the near future. In the following pages, the Government presents its view on stricter emission requirement, measures against emissions from small boilers and the siting of wind power.

4.4.2 The environmental impact of electricity and heat production _ The quality of air in the urban areas has been improved through the expansion of district heating networks and through the transfer to low- sulphur fuel and more efficient combustion plants. In Stockholm, levels of sulphur dioxide have declined by about 80% since 1970. The levels of soot in Göteborg and Stockholm have been halved during the same period. Combustion in boilers in private houses, particularly older wood-fired boilers without modern combustion technology, can contribute locally to emissions of hazardous pollutants, however. The burning of unsuitable materials such as impregnated timber can cause emissions of extremely carcinogenic substances. Emissions of sulphur will decline further as a result of stricter require- ments and the sulphur tax. The sulphur tax, which was introduced on January 1 ofthis year, is alone expected to lead to reductions of emissions in this sector by a further I0,000—25,000 tonnes of sulphur by the year 2000, compared with what they otherwise would have been. Nitrogen oxides from this sector have also declined. The nitrogen oxide charge which is to be introduced on January 1, 1992 is expected to reduce emissions by a further 3,000— 5,000 tonnes per year. Emissions of carbon dioxide from the generation of electricity and heat have declined by over & third since 1980 and by almost 60% since 1970. The main reasons for this are improved energy efficiency, increased use of renewable fuels and the use of electricity based on hydro-electric and nuclear power in order to replace fossil fuels in the generation of heat. The carbon dioxide tax introduced at the turn ofthe year is expected to be of great significance in limiting the emission of carbon dioxide from heat production.

In the Bill on Energy Policy, the Government is presenting proposals concerning the future strategy for energy. The G0vernment has previously stated its intention to change the Ordinance on Fuels C ontaining Sulphur so that the emission limits are made stricter, starting in 1993 with southern Sweden and the counties in which Sweden's three major cities are situated. The change is to have been implemented throughout Sweden not later than 1997. This means that the date has been brought forward by two years. The new requirements mean that the annual average emissions of sulphur from large plants will be 50 mg sulphur/MJ of input fuel and 100 mg sulphur/MJ input fuel for smaller plants. The emission limits are to be applied as an average for all the combustion plants in a district heating network or power station or for several boiler units in an industry.

Consideration of permit applications pursuant to the Natural Resources

Act and the Environment Protection Act has shown in recent years that emissions of sulphur from major new combustion plants can be reduced further. As a guideline for consideration of permit applications pursuant to the Environment Protection Act, it is now being stated that emissions from new combustion plants with a power input of over 500 MW may not exceed 30 mg/MJ of fuel, as an annual average. .

The emission of nitrogen oxides from new combustion plants with an input exceeding 500MW should not exceed 30 mg/MJ input fuel, calculat- ed as an annual average.

Requirements concerning emissions of sulphur and nitrogen oxides are to be based on the best available technology. Taking technological develop- ment into account, this may mean that in certain cases the requirements are set lower than the guidelines stated above.

Noise from energy generation plants is not to exceed the levels stated in the Swedish Environmental Protection Agency”s external industrialnoise guidelines for new industrial facilities.

Residual products that must be disposed of as a result of the burning of oil and solid fuels are to be limited. Residual products that cannot be utilized are to be deposited in such a way that the leaching of pollutants is minimized. Ash from the combustion of bio-fuels should be handled in an ecologically sound manner.

Continued work on reducing the environmental impact of electricity and heat generation, in addition to the measures presented by the Govern- ment today, is primarily to be aimed at limiting climatic impact and reducing emissions from small boilers. It is important to study the possi- bilities of reducing emissions from boilers in private homes. This includes analysing the possibilities of introducing eco-labelling, considering sys- tems of compulsory certification, systems of emission declarations and measures leading to better operation and maintenance. This work falls within the sphere of responsibility of the Swedish Environmental Protec- tion Agency, after consultation with the authorities concerned.

It is important to utilize the good potential for wind power that exists in our country. More detailed possibilities for large-scale wind power should be taken into account in the physical planning ofthe municipalities.

Prop. l990/9l : 90

4.5 Industry, etc.,

Summary:

A programme for a review of the conditions for discharges by environmentally damaging activities is being implemented in con- junction with the renewal of permits pursuant to the Environment Protection Act. The objective is to limit discharges from industry by the year 2000 to such a level that no harm is done to the environ- ment.

The pulp and paper industry is being given priority in the review plan. Emissions of chlorinated organic substances are to be further limited, in order to reach a level at which the environment is not noticeably affected by the end ofthe century.

Emissions of sulphur and nitrogen oxides from industry are also being limited.

At municipal treatment plants on the coast, a nitrogen reduction of at least 50% is to be introduced.

The Government is proposing a change to the Environment Pro- tection Act to make it quite clear that the operator of environmen- tally hazardous activities is obliged to produce the material required when reconsidering permit conditions.

Swedish industry constitutes the foundation ofthe nation's material wel- fare. Becausc of dependence upon exports, Swedish industry must take the international market into account to a high degree. Improved environmen- tal propertics in a product can represent a competitive advantage today, but this has not always been the case.

In the long term. no area of Swedish trade and industry will remain unaffected by the increased environmental requirements. The structural change that took place during the 705 and 805 was accompanied by high environmental ambitions. Extensive changes that can affect current pro- duction and employment are also expected in the future. At the same time, much new business potential will arise. Production that is tenable in the long term will also prove to be an advantage in business terms.

Industrial production in Sweden still leads to extensive disruption ofthe ecological system. Even so, extensive and successful environmental work has meant that emissions of pollutants from the main point sources— industry, combustion plants and sewage treatment plants—have declined sharply. The reasons for this arc to be found in the Environment Protec- tion Act of l969 and the environmental demands that could subsequently be made with the help ofthe Act, partly in the form ofa structural change in which older plants were closed. The work within companies on improv- ing processes and converting to processes that use less energy and re- sources has been of major significance to improvements in the environ- ment. In many industries, it has been possible to increase production at

the same time as reducing discharges and the consumption of raw materi- Prop. 1990/91 : 90 als. One example of this is that it has been possible to increase the production of bleached pulp while drastically reducing the amount of chlorine used in the bleaching process.

The work of limiting emissions from Swedish processing industry must continue in order to bring them down to levels which do not give rise to noticeable effects on health and the environment. This means that a programme for the review of current discharge conditions is to be started. The environmental effects of the use of goods and the generation of waste must also be limited to a level that is compatible with long-term sustain- able development. This mcans that environmental consequences are al- ready to be taken into account in the development of production and that the environmental impact of the entire life cycle of a product is to be considered from the very beginning.

The quality and ambitions of environmental work vary considerably bc- tween different branches ofindustry and different plants. Many companies arc working actively on the training of personnel and on technical develop- ment in order to reduce discharges and avoid infringement of their permit conditions. Other companies do not have the same degree of foresight and lack knowledge of the environmental consequences of their production. The provisions of the Environment Protection Act with respect to indi- vidual permit consideration can in certain cases mean that similar envi- ronmentally harmful operations have different permit conditions in terms of protective measures. Such differences may depend upon when the operations came under consideration. Competent and fair consideration by the authorities is an important part of work to achieve future environ- mental goals. In addition to this, a control programme is required for the operations in question. This must be designed in such a way as to provide support both for the company and for the supervisory authority.

A company applying for permission to pursue environmentally hazard- ous operations is obliged to submit the study required for the permit application to be considered. The Environment Protection Act lacks ex- press provisions, however, as to who is required to carry out the study whcn permit conditions are to be reviewed. The Government considers that the Environment Protection Act should be supplemented to make it quite clear that it is also the operator who is required to perform the study when permit conditions are under review. This will improve the position of the Swedish Environmental Protection Agency and the County Admin- istrative Boards when handling such reviews.

The Government is giving the Swedish Environmental Protection Agen- cy thc task of drawing up a ten-year programme for an overhaul of the conditions for industrial discharges through reviews of existing permits. The purpose is to systematically introduce permit conditions in order to meet national and international environmental goals and to eliminate regional environmental problems. thn reviewing the conditions for a 94

given branch of industry, priority should be given to plants with high levels of discharges, particularly those where clear environmental goals exist, as well as to sensitive receiving waters. The regional environmental analyses of the County Administrative Boards may be used when drawing up priorities concerning needs and measures. In addition to industries, the programme should also include other important point sources such as power plants and municipal waste water treatment plants.

Any operator of environmentally harmful activities who possesses a permit pursuant to the Environment Protection Act is obliged to provide an annual environmental report to the supervisory authority. It is up to the operator to ensure that the report is complete and correct. It should thus be possible to use the reports as documentation when determining permit review priorities.

In the on-going follow-up work, it is important that companies and authorities both work as efficiently as possible in order to maintain dis- charges at a 10w level in the future. This requires well-developed internal controls at the operations concerned, in combination with effective exter- nal controls on the part of the authorities. The work that has been started on internal environmental audits in industry is one step in the right direction.

The main source of persistent organic pollution consists of discharges of chlorinated organic substances from the pulp and paper industry. The guidelines for reducing these discharges were stated in the 1988 Govem- ment Bill on Environmental Policy. As a result ofthe measures now being implemented. discharges will be limited by 60— 70% from the 1985 levels. Discharges will then amount to 1.5 2 kg of organically bound chlorine per tonne of bleached sulphate pulp.

With the processing and treatment technology available today, the dis- charges can be further reduced to 0.5 — 1 kg of organically bound chlorine per tonne of pulp. The pulp and paper industries should therefore be given priority in the review plan drawn up by the Swedish Environmental Protection Agency. In the review. the conditions imposed should take the best available technology into account. In individual reviews, considera- tion must also be taken ofthe production of the individual company and the possibilities of reducing discharges.

In conjunction with the review of pulp and paper plants, other dis- charges of environmentally hazardous substances from the manufacture of both bleached and unbleached pulp are also to be dealt with. The goal is that discharges from the pulp and paper industry should be reduced by the beginning of the next century to such a level that the environment is not noticeably affected. The implication of this in terms of the extent of discharges must be clarificd through continued research and environmen- tal monitoring.

Discharges of persistent organic substances should also be limited from other branches of industry. The Swedish Environmental Protection Agen-

cy and .the Chemicals Inspectorate should continue their work on identify- ing new sources and initiating measures against discharges from such sources.

Industrial emissions of volatile organic compounds primarily come from rcfineries, the organic chemical industry and surface treatment plants. In these cases, a reduction of emissions has only started during recent years. Discharges from processing industries are being limited through the use of equipment which is better sealed, together with better monitoring in terms of identifying leakage and emissions to the surround- ing area. Emissions of solvents, etc., are also to be limited, primarily by way of a transfer to solvent-free processes where possible. Otherwise, emissions are to be limited through the installation of recycling or purifica- tion equipment.

Disused mine waste deposition sites are the major source of discharges of a number of metals into water. There are also considerable discharges from current mining operations and from certain industries which release metals. Diffuse discharges from landfills are another source which may increase in significance.

Discharges of metals have declined sharply since the early 705. In order to attain the goals in this respect, further measures must be taken to limit emissions, primarily to the air. A number of measures have already been taken, and through the on-going work on supervision and issuing of per- mits it should be possible to halve discharges of the most important metals during the l985 — 1995 period.

As one of several measures to minimize the discharge of mercury, measures are to be taken at the chloralkali plants that use mercury cells. Mercury-free technology is available and is already applied by two plants. The 1988 Government Bill on Environmental Policy already stated that mercury-free technology should be introduced in the long term. The G0v- ernment now considers that 3 plan should be laid down for the introduc— tion of mercury-free technology at all plants. Mercury discharges from other sources, such as iron, steel and metalworks, are to be reduced by the imposition of conditions when considering permit applications pursuant to the Environment Protection Act. A plan for phasing out mercury is presented below. The Government considers that these measures taken together will lead to a reduction of mercury discharges by 70% between 1985 and 1995.

Industrial processes are responsible for a large part of the Swedish emissions of acidifying substances, although total emissions have declined sharply during recent years. About 40% of the emissions of sulphur come from industry. This proportion will increase when the sulphur tax that has been adopted leads to a reduction of emissions from other sectors.

The emission of sulphur and nitrogen oxides from industrial processes must be reduced further in order to meet the environmental goals that the Riksdag has formulated. The guidelines for consideration of permit appli- cations are that measures are to be taken amounting to a cost of at least SEK30/kg of sulphur and SEK40/kg of nitrogen oxides. This will impose the same demands on industrial processes as on other sectors of society.

Discharges of nutrients should be limited from certain industries and particularly from municipal treatment plants. Many of the municipal treatment plants have both biological and chemical purification today. However, most of them still lack satisfactory nitrogen treatment. The Government considers, as a guideline when considering permits pursuant to the Environment Protection Act, that the limit should be reduced by at least 50% for the major treatment plants. Initially, measures should be directed at the treatment plants that are located on or near the coast in the most affected sea areas. This includes the entire south and west coast of Sweden and the Baltic coast up to and including the Stockholm archipela- go. In certain severely affected areas, such as the bays of Laholm, Skälder- viken and Hanö, and Öresund. a higher degree of purification is required.

Many municipalities have old and out of date sewage systems. The result is that large quantities of groundwater leak into the systems and cause overflows and other disruptions in the treatment processes. In many cases, waste water can also leak out and pollute groundwater. All this means that sewage systems in many ofthe country's municipalities must be modern- ized or replaced as soon as possible. This investment responsibility rests with the municipalities.

The content of metals in the residual sludge from municipal treatment plants has declined during recent years. Levels of metals and persisent organic compounds can, however, still be so high that the sludge can only be used as a fertilizer under certain conditions. As a result ofthe measures that are currently being taken. it should once again be possible to spread the sludge more generally not later than 1995.

Emissions of nitrogen and phosphorus from individual sewage plants and small treatment plants in spacely populated areas also require atten- tion. An information campaign to persuade people to transfer to phos- phate-free detergents would contribute to reducing the discharges of phos- phorus.

4.6. Goods and chemical products

Summary: Environmental awareness must permeate the design of all the goods and products we use in society.

Chemical monitoring efforts are increasing in order to reduce the supply and use of substances and products that are hazardous to health and the environment. Regulations for the prior notification of new chemical products are being introduced and the product register of the Chemicals Inspectorate is to be expanded. The authorization of the Chemicals Inspectorate and the Swedish Envi- ronmental Protection Agency to prohibit the import and handling of hazardous chemical substances and products will be increased.

The Government proposes that a new law be introduced requiring thc prior inspection of biological pesticides.

Plans to phase out ozone-depleting substances are being brought forward and extended in scope. The Government is proposing that the Riksdag approve the annex to the Montreal Protocol on ozone- depleting substances.

New phase-out plans a're being approved for chlorinated solvents, mercury and lead. The use of cadmium is to be further restricted.

lntemational cooperation is to be sought, particularly within Western Europe.

Incentives are to be introduced for the return of used nickel- cadmium batteries. The Government intends to raise the environ- mental charge for nickel—cadmium batteries.

Hänvisningar till S4-6

The production of goods always entails the utilization of natural resources. Effects on the environment may arise in the extraction of raw materials, the transport of input goods and goods at the production stage, during consumption and, later, when the product becomes waste after its use. An extremely large number of substances and chemicals are used in different products. A number of these substances may cause damage if their spread in the environment is uncontrolled.

As has been stated previously. it is therefore becoming increasingly important to impose stricter requirements on different goods and chemical products in order to attain the environmental goals that have been laid down. By designing products in an environmentally sound manner, envi- ronmental problems can be reduced in all sectors of society. Vehicles with fewer and cleaner exhaust emissions would reduce pollution from the transport sector. By rcmoving asphalt from brake linings and mercury from circuit breakers, etc., emissions can be avoided during production and when the cars are scrapped. Less dangerous pesticides and fertilizers with lower levels of cadmium will limit the effect of agriculture on the environment. By replacing hazardous substances in detergents, paints and

Prop. 1990/91 : 90

glues, professional users and consumers can be spared health risks (aller- gies, nerve damage) when using them, and the diffuse discharges of hazard- ous substances into the environment via sewage systems and landfills can be reduced. At the same time, the working environment can be improved for those who manufacture these products and for those who use them in the industrial manufacture of other goods.

The Government considers that a strategy should be developed for the environmentally-adapted production of goods, i.e. production in which environmental awareness and impact are taken into consideration at all phases of the life-cycle of the product, from raw material to waste and recycling. A working group under the Ministry of the Environment will draw up such a strategy. As regards measures to tackle the problem of building materials containing volatile substances, the Government intends to present a Bill to the Riksdag later this year. This will deal with various measures to improve the indoor environment.

It is particularly urgent to limit the use of chemical substances which are hazardous to health and the environment. The annual input of environ- mentally hazardous substances in goods and stationary facilities far ex- ceeds the current emissions into the environment. This implies an increas- ing accumulation of environmentally hazardous substances which sooner or later risk being leaked into the environment via landfills. This repre- sents a major threat to the environment in the future.

Efforts are required on the part of a large number of actors in order to ensure successful environmental adaptation in the production of goods. By including the substitution principle in the Act on Chemical Products, whoever handles or imports a chemical product has a fundamental respon- sibility for replacing hazardous substances and products by less dangerous ones.

Consumers and professional users must be aware and well informed in their choice and handling of products and chemicals. Like well-developed monitoring of chemicals, this represents an important factor in ensuring that the responsibility for replacing hazardous substances and products really is laid at the door of producers and suppliers in practice.

The system of eco-labelling is one step towards improving the consum- er's ability to exert an influence. Eco-labelling is being coordinated be- tween the Nordic countries with the purpose of stimulating the sale of more environmentally sound products, indicated by a label showing a swan.

Better training, particularly by professional users, and further develop- ment of the requirements concerning compulsory classification and label- ling of products which are hazardous to health and the environment are other ways of improving the possibilities of the consumer and the profes- sional user to influence product development.

One important step is the introduction of compulsory environmental hazard warning labels on chemical products. Classification, labelling and registration of chemicals have hitherto mainly concerned dangers to health. Criteria for dangers to the environment have also been drawn up in Nordic cooperation. The EC has laid down criteria which in principle

accord with those ofthe Nordic countries. In the Nordic Area, moreover, a system of classification, labelling and product information sheets for envi- ronmentally hazardous chemical substances and products has been drawn up on the basis ofthe new criteria for environmental hazards. Discussions with the EC are under way in order to harmonize these requirements.

The monitoring of chemicals is to be improved through the expansion of the Chemicals Inspectorate. Prior notification and good documentation will be required for new chemical substances, and the product register is to be expanded. Better inspection ofand information on chemical substances and products constitutes the basis for improved monitoring of chemicals, which in turn is a prerequisite for preventive measures against environ- mental problems. by limiting or phasing out substances and products that are environmentally hazardous.

Prior notification implies that manufacturers and importers must report new chemical substances before such substances are marketed in Sweden. The notification should be followed by documentation ofthe effects ofthe substance on health and the environment. This is basically the same as the system which is already in existence in the EC. The Government is authorizing the Chemicals Inspectorate to work out the application regula- tions required for the introduction ofthe system.

Thc Chemicals Inspectorate's product register is to be expanded, and will require special information about environmentally hazardous sub- stances. better information about carcinogens and allergens and informa- tion on all the main components ofa product.

In various international contexts, Sweden has called for better and more reliable analyses. information and documentation concerning chemicals. Sweden has also worked towards the limitation of hazardous substances. Considerable progress has been made within the framework ofthe OECD”5 work on chemicals. By the end of 1993, information is to have been made available on the properties ofa total of 147 substances and their impact on health and the environment. The well-organized allocation of work be- tween countries will make it possible to produce comprehensive documen— tation in a relatively short time and. at the same time. promote agreement on the assessment of the danger of the substances to health and the environment. This is of major significance in deciding if and when protec- tive measures are to be taken.

Chemical pesticides have been regulated for some time through 3 system of prior inspection and approval. The Government is now proposing that biological pesticides be inspected in the same way. A new law is proposed which is to be applicable to biological pesticides. Approval will be required from the point of view of health and the environment before a biological pesticide can be sold and used. This approval will be obtained through prior inspection by the Chemicals Inspectorate. The Inspectorate is authorized to issue the regulations and precautions required for the pro- duction and use of biological pesticides. '

It is also proposed that other aspects of biological pesticides be handled by the same authorities as handle the chemical agents. It is proposed that the cost of prior inspection of biological pesticides be covered through charges according to the same principles as apply to chemical pesticides.

Work on phasing out the substances which are most dangerous to health and the environment is entering an increasingly intensive stage.

The use of ozone-depleting substances must cease. Global phase-out plans for such substances have been drawn up in the form of the Montreal Protocol. Over 60 states have signed the protocol, which lays down mini- mum phase-out requirements and also encourages individual countries to make faster progress.

In the environmental decision of 1988, Sweden was the first country to reach a decision on the complete phasing out of CFC 5. This stimulated the development of alternative technologies, which has facilitated internation- al work. The Government is now proposing that the phasing-out plan for CFCs be extended in scope and that the use of all ozone-depleting sub- stances be discontinued or sharply limited.

The Government will be introducing a system for recovering discarded refrigerators and freezers which contain CFCs. The municipalities will be made responsible for disposing _of the CFCs they contain. The increased costs are to be financed with the help ofthe sanitation charge.

The Government intends to introduce a ban on halons in portable fire extinguishers and in fixed installations from 1 July 1991. Sweden has notified GATT and EFTA ofthis measure. Use of halon gases in existing installations in trade and industry should be phased out not later than 1998. Recovery and destruction of halon gases is also being introduced.

Chlorinated solvents have extremely good solvent properties and are not fiammablc. These properties, combined with extreme volatility, are the reason for the extensive use of the substances during recent decades. The most important areas of application are for dc-greasing and the removal of paints in the engineering industry, for cleaning in the electronics industry and in the pharmaceutical and chemical industries. for the removal of graffiti and for dry cleaning.

Chlorinated solvents are carcinogens and affect the central nervous system. It is also suspected that they cause direct damage to vegetation. Certain ofthe fractions into which these solvents decompose are persistent and are stored in organisms.

The Government is therefore of the opinion that chlorinated solvents should be phased out. As a first step, the sale of consumer products containing chlorinated solvents which are hazardous to health and to the environment is to be prohibited as of 1 January l993: The use of these solvents is to cease entirely by 1995 with certain exceptions.

The use of certain hazardous additives in plastics, including chlorinated paraffins, flameproofing agents containing bromine, phtalic compounds and organutin compounds. is to be limited sharply. The goal is that the use

of additives that have a negative effect on health and the environment is to be discontinued. The Chemicals Inspectorate and the Swedish Environ- mental Protection Agency are to draw up a joint proposal concerning limitations. Work is to concentrate on rapid phasing out of the substances in the groups that are most harmful to the environment. Use of nonyl- phenol epoxides should also be phased out.

There is good reason to view the heavy metals mercury, cadmium and lead particularly seriously. The Government is now to approve the phase- out plan for mercury proposed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Chemicals Inspectorate. By 1995, 25% of current use is to have been phased out, and 75% by the year 2010. The objective is that use is to cease entirely. A number of measures are to be implemented. Since 1 February 1990. the sale of batteries with a mercury and cadmium content exceeding 0.025 per cent by weight has been prohibited. Medical ther- mometers containing mercury should be prohibited from 1992. Other thermometers containing mercury, together with circuit breakers, medical instruments and industrial measuring equipment should be prohibited from 1993. Mercury in fluorescent lamps and other lamps is to be phased out successively. The use of mercury in laboratories is to be restricted through the dissemination of information. The discharge of mercury from point sources is to be reduced sharply. through the imposition of new conditions when permits are reviewed pursuant to the Environment Pro- tection Act. The National Swedish Board of Health and Welfare is to be given the task of investigating the possibility of phasing out amalgam in dental care.

The use of lead should also be discontinued in the long term. As has been stated above, a greater tax differentiation is to be introduced between leaded and unleaded petrol. All laying of lead-shcathed underground ca- bles is to have ceased by l995. The transfer from lead shot to more environmentally sound shot for hunting is to be achieved through informa- tion campaigns and voluntary undertakings early next century. Authorities are to implement measures for the reduced use of lead in, among other things, different consumer products.

The Riksdag has recently approved the Govemments proposal concern- ing a programme of measures to deal with batteries containing lead. According to this programme, alternative types and alternative starting systems should be developed to replace lead batteries. The recovery of lead batteries is to be made permanent and nationwide information campaigns are to be carried out. The programme is to be financed by a charge to be paid by manufacturers and importers of lead batteries.

The use of arsenic and chrome compounds in wood impregnating agents must be reduced sharply. Ifthe regulations issued by the Chemicals Inspec- torate with respect to wood impregnating agents do not lead to a sufficient reduction, the Government will consider whether to introduce an environ- mental tax in order to reduce the use ofthese substances.

The use of cadmium is also to cease. Sweden has previously introduced restrictions on major areas of application. The main areas of application are now in batteries. Cadmium also occurs as a contaminant in fertilizers

Prop. 1990/91: 90

containing phosphates. As has previously been mentioned, the possibilites oflimiting the cadmium content in artifical feritlizers is to be looked into.

The cadmium content of fertilizers used in Sweden is to be sharply limited through the use of available technology. The Government intends to investigate the needs, possibilities and consequences of introducing an environmental charge on cadmium in fertilizers when the current price control system ceases. Proposals are also being looked into concerning the highest permitted levels of cadmium in fertilizers

The use of cadmium in rechargeable nickel/cadmium batteries repre- sents more than half of the cadmium used in Sweden and is also increasing rapidly. A system for recovering such batteries is to be introduced in order to prevent their spread in the environment. An incentive should be intro- duced for the return of used batteries. The Government intends to raise the environmental charge on nickel-cadmium batteries to SEKO.30/g bat- tery weight. A charge will also be payable for fixed re-chargeable batteries. The charge is to finance collection, disposal, information campaigns and incentives. Fixed re-chargeable nickel-cadmium batteries are to be prohib- ited as of 1994. Corresponding regulations will then be introduced in the EC.

International coordination plays an important part. The concrete meas- ures proposed in these phase-out plans are to be coordinated insofar as is possible with other EFTA countries and the EC, and are to be implement- ed after the normal notification. The authorities are systematically to continue their work on identifying substances which should be restricted. They are also to take the measures required in order to implement the restrictions in practice. The Government intends to extend the authoriza- tion of the Chemicals Inspectorate and the Swedish Environment Protec- tion Agency pursuant to the Act on Chemical Products under this Act.

At Swedish initiative, a project has been started in the OECD in order to identify the substances whose use should be strictly limited or completely phased out. Five substances have to date been identified for possible risk- reducing measures, i.e. mercury, lead, cadmium. methylene chloride and flame-proofing agents containing bromine.

Agreements have also been reached at the Third North Sea Conference in order to limit the use and discharges of the substances which have already been identified as so hazardous that they should be phased out.

4.7. Waste

Summary: Economic instruments can be used as an incentive to source separa- tion. For this reason, the Government intends to give the munici- palities should have the right to impose differentiated waste charges in order to stimulate source separation of waste.

The programme for reducing the volume and hazardous nature of waste and increasing source separation. recovery and recycling is being implemented according to the decision of the Riksdag. The municipalities have been given increased responsibility for the handling of waste.

The Government is also proposing that the Riksdag should ap- prove the ratification by Sweden of the Basel Convention on the Control of Transfrontier Shipment and Final Disposal of Hazardous Waste.

In May 1990, the Riksdag approved the Govemment”s proposed waste management programme. Overall goals in the programme are that the volume and hazardous nature of the waste must be limited and that the treatment of the waste that does arise should be improved. The generation of environmentally hazardous waste is to be avoided by reducing the content of harmful substances in products and goods. The problem can be solved effectively through preventive measures.

Manufacturers and importers of goods and products have the ultimate responsibility for the environmental impact and mismanagement of re- sources that can result from manufacture, use, final disposal or recycling. During the 19805, it became increasingly clear that purification technology or recycling technology is inadequate as the prime means of limiting the detrimental effects of waste. Measures are required which are aimed at preventing the generation of waste and pollution. The highest priority must be given to changes in products and processes that make the products environmentally sound at all stages of their life cycle and which make it possible to reduce the generation of waste and to reduce the content of hazardous substances in the waste. The generator of the waste is also to bear the cost of handling the waste.

The volume of waste constitutes an increasing problem in modern society. The Riksdag has previously passed a three-year programme with an overall framework of SEK87 million to support research into a society with low levels of waste. The research is to be directed both at environ- mentally sound product development and at the handling of waste. The Government has established a new authority. the Research Programme Council for Waste Minimizing in Society, which is to allocate funds for environmentally sound product development.

The waste management programme means that the municipalities are to

[04

be given increased responsibility for the handling and planning of waste disposal. All those who conduct commercial operations that generate waste are to provide their municipality with the information required for waste planning. This is intended to provide a better overview and im- proved information, at the same time as ensuring that the most suitable treatment methods are used for handling the waste.

As of 1994, source separation is to be developed with the aim that all waste should be sent to appropriate final treatment from the point of view of the environment and resource management. The goal is that inciner- ation and deposit of unseparated waste is to have ceased by the end of 1993. The programme also means that the municipalities will also have the right, from 1 January 1991, to require source separation with the support of the law. At the same time, the Swedish Environmental Protection Agency has been given the role of central supervisory authority pursuant to the Refuse Collection Act. This will provide the municipalities with sup- port in their work and enable coordination at a national level.

However, the Government considers that the waste programme should be complemented with economic instruments. In the opinion of the Gov- ernment, it should be made completely clear that the municipalities have the right to differentiate waste charges as an incentive to source separation of waste. Further instruments are under consideration.

Alongside the work of limiting hazardous substances in goods and pro- ducts, work must continue on reducing and dealing with the hazardous waste. The Government has appointed a commission to investigate how the flow of hazardous waste is likely to develop during the 19905 on the basis of different assumptions. The commission is also to clarify the various possibilities and costs of handling such waste. The work of the commission is to have been concluded by the end of 1991.

The recovery of hazardous batteries has meant that approximately four tonnes of mercury and over three tonnes of cadmium have been preventcd from entering the environment each year.

During the autumn of 1990, the Government also tightened up the rules for the export of hazardous waste. The change meant that the Swedish Environmental Protection Agency is to require information on how hazardous waste exportcd from Sweden is to be disposed of in the receiv- ing country and to ensure that waste is disposed of in the agreed manner. At the same time, it is made clear that hazardous waste may only be taken out of the country if it can be demonstrated that the waste will be finally disposed of in a way which is acceptable from the point of view of health _ and the environment in Sweden. From now on, all exporters, including Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) must apply to the Swedish Envi- ronmental Protection Agency in order to be permitted to rem0ve hazard- ous waste from the country.

The Government is proposing that the Riksdag should approve the Basel Convention on the Control of Transfrontier Shipmcnts and Final Disposal

of Hazardous Waste, which will then be ratified by Sweden. The Conven- tion includcs regulations aimed at protecting developing countries from the dumping of poisons. Sweden will also take the lead so that more countries may follow in ratifying the Convention. We should also work to ensure that the Convention is observed and strengthened. The Convention particularly needs strengthening in terms of the follow—up of destruction measures abroad.

4.7.3 Packaging, etc.,

In order to tackle the environmental problems generated in the area of packaging, the Government has appointed a committee with the task of proposing, among other things. measures to promote return systems. The committee is to submit its report not later than 1 September l99l. The Government intends to instruct the committee to draw up outline propos- als which will give manufacturers, distributors and the retail trade full responsibility for return systems and the recycling of packaging.

The proposed Recycling of Beverage Packaging Act is currently before the Riksdag. The proposal entails that as of 1 July l99l bottles made of PET plastic containing beverages for direct consumption may only be sold if they are subject to & return system.

Glass is used in many different areas. Some important product cate- gories are packaging glass, plate glass, glass fibre and glass wool. Pilot projects concerning municipal glass collection began in 1970. The number of municipalities that collect glass and the amount of glass collected have increased significantly in recent years. The amount of glass recovered has increased over the years. The municipalities are responsible for invest- ments in bottle banks, emptying, and intermediate storage. The reason for recycling glass is to contribute to better management of society's energy and raw materials resources. It also contributes to a reduction in litter and reduced volumes of waste, reduced risk of injury to refuse collection personnel, lower wear in machinery and equipment and less slag in the waste incineration plants. Glass in the waste handling process entails considerable cost.

The Government considers that glass recovery is important and should be increased. The producers should bear an increased responsibility for the recycling of glass and for designing systems that are profitable.

Interest in recycling- paper has increased markedly in Western Europe during the past 15—20 years. Recycled paper has also become an increas— ingly important raw material for Swedish paper mills. Of the paper which is consumed in Sweden, about 44% is recycled. The use of recycled paper has increased by a factor of three since the beginning of the 705. An estimated one million tonnes of recycled paper were used in the pulp industry in 1990 and the forecast for the next five years indicates a continued sharp increase. particularly for newspapers and the like. The increase in the use of recycled paper has been made possible by the pulp and paper industry investing in recycled paper plants at the same time as the collection of used paper has developed positively.

The possibilities of finding uses for recycled glass and paper vary. It is important that existing systems for source separation and subsequent collection for reuse or recycling can continue to function.

Summary: The Government is proposing further funds for the liming of lakes and watercourses. The programme is being increased by SEK40 million for the coming budget year.

A further SEK4 million is being allocated in order to protect and restore valuable monuments that have been damaged by air pollu- tion.

SEK25 million per year is to be reserved for the clean-up and restoration of polluted areas. This is a five-year programme and will be evaluated towards the end ofthe period.

Alongside the limitation of effluents, measures such as liming are required in the environment to stave offacidification. Liming can also contribute to reducing the levels of mercury and radioactive caesium. Liming of lakes and watercourses may be required for a long time.

The decisions reached to date in Europe concerning limitation of acidi— fying emissions are not enough to reduce loads to the critical limits for precipition of acidifying substances in the sensitive areas of Scandinavia. Even ifthe countries of Europe succeed in limiting discharges considerably more than is now planned, it will take decades before the effects of reduced discharges are seen in land and water systems. Liming will therefore have to continue for several years, particularly in lakes and watercourses.

There is an extensive body of information from the liming of lakes and watercourses which shows that the measures taken have been positive and effective. To date, state grants have been provided for over 5.500 lakes and about one hundred watercourses.

The Government is now proposing that the liming programme be stepped up considerably. The main objective should be to handle all the re- liming and to increase liming in the inland ofNorrland and the mountains. The rebuilding of treatment plants for lime precipitation should also continue. The extended liming programme can also mean that the levels of cacsium in fish will decline.

The need for liming is most pressing in the inland of Norrland. where watercourses and mountain lakes. several of them classed as being of national scientific interest in terms of nature conservation, have become acidified.

Alongside the liming oflakes and watercourses, measures also need to be directed at the effects of air pollution on monuments and cultural objects.

The damage that is taking place today, particularly to sandstone and limestone ornaments on buildings in the older town centres, must be halted. Other groups of materials. such as rock-carvings, runestones, stone sculptures in mediaeval churches and the like arc rapidly being destroyed. In order to tackle the damage in the long term, the emission of sulphur and nitrogen pollutants must be reduced.

Direct protection and conservation work on the most important groups of valuable monuments is also required if the damage is not to be too extensive. The Government is proposing that further funds be allocated for the protection and restoration of monuments.

Pilot activities involving liming and fertilization in order to re-vitalize acidified woodlands are to be completed. The Forestry Policy Committee has been instructed to look more closely into this matter.

There are old waste deposit sites. polluted soils and polluted bottom sediments in many places in Sweden. These areas represent a threat to health and the environment, since the risk of hazardous substances leach- ing out and spreading in the environment is very great in many places.

Two years ago. special funds were allocated in the state budget for measures against environmental damage. The funds were to be used for clean-up measures in cases where no other body was responsible for carrying out such measures. The main rule is otherwise that the polluter should also be responsible for restoration. Concrete clean-up action has been started with regard to mining waste, fibre deposit sites and disused impregnation facilities. Special funds have also been allocated for similar measures in the Dalälven River catchment area. The most important measures in this respect are to limit the leaching of metals from disused mining waste sites. The load of metals on the Baltic from Swedish sources is to a large extent attributable to old mining waste in the Dalälven River catchment area.

In municipal planning it is important to highlight the need of restoration measures in urban and adjacent areas, considering the potential for utiliz- ing thc land for new and appropriate purposes in the construction ofthe community.

The Government considers that the work already started on existing environmental damage should continue. The Government is therefore proposing that further funds be allocated for restoration measures. It is one of the duties of the Swedish Environmental Protection Agency to be responsible for ordering priorities and implementing clean-up projects in cooperation with the municipalities and industries concerned.

Prop. 1990/91 : 90

Legislation being proposed

The cabinet has proposed the following draft legislation pursuant to the information in this bill

I. Amendment ofthe Act (1987: 12) on Natural Resource Management, etc. (section 8),

2. Amendment of the Act (l99l:000) on the amendment of the Act (1987: 12) on Natural Resource Management, etc. (section 8).

3. Amendment ofthe Environment Protection Act (1969:387) (sections 8 and 12.2),

4. Amendment ofthe Water Act (1983: 291) (sections 8 and 16.5.6),

5. Amendment of the Act (1987: 12) on the Establishment, Expansion and Closure of Public Channels and Public Ports,

6. Amendment of the Act (l977:439) on Municipal Energy Planning (section 8),

7. The Act on Prior Notification of Biological Pesticides (section 13.3.4),

8. Amendment of the Act (l985:426) on Chemical Products (section 13.3.4),

9. Amendment ofthe Refuse Collection Act (1979: 596) (sections 13.7.2 and 13.8.2), l0. Amendment of the Municipal Parking Surveillance Act (1987:24) (section 15.2.5), ll. Amendment ofthe Petrol Tax Act (l9612372) (section l5.2), 12. Amendment of the General Energy Tax Act (l961:372) (section 15.2), 13. Amendment of the Nature Conservation Act (1964:822) (sections 16.5.1—16.5.3). l4. Amendment of the Off-road Driving Act (l975:l3l3) (section l6.5.ll), l5. Amendment of the Maintenance of Farm Land Act (1979:425) (section 16.5.6), 16. Amendment ofthe Forestry Act (1979:429) (section 16.5.8), l7. Amendment of the High-grade Forest Act (l984:ll9) (section l6.5.l4). 18. Amendment of the Planning and Building Act (1987: IO) (section 16.5.6). l9. Amendment ofthe Fertilizer Tax Act (1979:429) (section 16.5.8).

Amendments l-9 and 13-18 were drafted at the Ministry of Environment, amendments 4 and 5 in consultation with the Minister of Justice, 6 in consultation with the Minister ofIndustry, 15-17 in consultation with the Minister of Agriculture, and 18 in consultation with the Minister of Hous- ing and Physical Planning. Amendment 10 was drafted at the Ministry of Transport and Communications in consultation with the Minister of Pub- lic Administration. Amendments ] 1 and 12 were drafted at the Ministry of Finance, and amendment 19 at the Department of Agriculture.

The amendments under items 1,2, and 3 (with regard to section 8), 4-8, 13- Prop. 1990/91: 90 15. 16 (with the exception of section l9c). 17 and 18 have been considered by the Drafts Legislation Advisory Committee. The other amendments being proposed do not require the approval ofthe Committee.

Swedish Government Bill on Environmental Policy 1990/9 1 : 90

A Living Environment

Summary ofthe Bill .......................................... 3 1 The focus of the environmental policy ......................... 5 2 The objectives and strategies ofthe environmental policy ........ 13 2.1 The atmosphere and the climate .......................... 14 2.1.1 Protection ofthe ozone layer ....................... 14 2.1.2 International cooperation .......................... 15 2.1.3 Reducing effects on the climate ..................... 16 2.2 Transboundary air pollutants .............. - ............... 2 1 2.2.1 Background ...................................... 21 2.2.2 Objectives for transboundary air pollutants ........... 24 2.2.3 International cooperation .......................... 26 2.3 The environment in urban areas .......................... 28 2.3.1 Background ...................................... 28 2.3.2 Environmental objectives for the urban areas ......... 29 2.4 Natural resources and nature conservation ................. 32 2.4.1 Background ...................................... 32 2.4.2 Objectives for nature conservation and management of natural resources ................................ 34 2.4.3 International cooperation .......................... 37 2.5 Waters and the seas ..................................... 38 2.5.1 Background ...................................... 38 2.5.2 Environmental objectives for waters and the seas ...... 41 2.5.3 International cooperation .......................... 42 3 The strategies and instruments of environmental policy ......... 43 3.1 International cooperation ................................ 44 3.2 Monitoring the state of the environment .................. .. 46 3.2.1 Introduction ...................................... 46 3.2.2 International cooperation .......................... 47 3.2.3 The purpose of environmental monitoring ............ 48 3.3 Economic instruments .................................. 50 3.3.1 Introduction ...................................... 50 3.3.2 Brief background .................................. ' 50 3.3.3 International developments ........................ 52 3.3.4 New economic instruments in Sweden ............... 53 3.4 A new Environmental Code .............................. 56 3.4.1 Introduction ...................................... 56 3.4.2 Coordination of environmental legislation ............ 56 3.4.3 Stricter environmental requirements ................. 58 3.3.4 International coordination ......................... 58 3.5 Building a good environment in Sweden ................... 59 3.5.1 Introduction ...................................... 59

3.5.2 Environmental impact assessments .................. 60

3.5.3 Planning for a better environment ................... 61 3.5.4 Built-up areas and traffic ........................... 62 3.5.5 The use and protection of water resources ............ 62 3.5.6 Energy ........................................... 63 3.5.7 Noise ............................................ 64 3.6 The organization of environmental protection .............. 65 3.6.1 Introduction ...................................... 65 3.6.2 Sectoral responsibility and decentralization ........... 66 3.6.3 The national environmental authorities .............. 67 3.6.4 Regional and Local Environmental Work ............. 69 3.7 Environmental awareness and education ................... 71 3.7.1 Introduction ...................................... 71 3.7.2 Education ........................................ 72 3.7.3 Environmental issues in working life ................. 73 Measures in specific areas ................................... 74 4.1 The environment and economic development .............. 74 4.2 Agriculture and forestry ................................. 77 4.2.1 Introduction ...................................... 77 4.2.2 Nutrients. ect. .................................... 79 4.2.3 Nature conservation ............................... 80 4.2.4 Pesticides ........................................ 81 4.2.5 The need for agricultural irrigation .................. 81 4.2.6 Forestry ......................................... 82 4.2.7 Wetland drainage ................................. 82 4.3 Traffic ................................................ 83 4.3.1 Introduction ...................................... 83 4.3.2 International cooperation .......................... 85 4.3.3 Large cities and urban areas ........................ 86 4.3.4 Vehicles and fuels ................................. 87 4.3.5 Infrastructure ..................................... 89 4.4 The energy supply ...................................... 90 4.4.1 Introduction ...................................... 90 4.4.2 The environmental impact of electricity and heat production ................................... 91 4.4.3 Measures to reduce environmental impact ............ 91 4.5 Industry, etc. .......................................... 93 4.5.1 Introduction ...................................... 93 4.5.2 Environmental protection work ..................... 94 4.5.3 Limitation ofdischarges ........................... 95 4.6 Goods and chemical products ............................ 98 4.6.1 Introduction ...................................... 98 4.6.2 The monitoring ofchcmicals ., ..................... 100 4.6.3 Phase-out plans ................................... 101 4.7 Waste ................................................. 104 4.7.1 Introduction ...................................... 104 4.7.2 Environmentally hazardous waste ................... 105 4.7.3 Packaging, etc. .................................... 106

Prop. 1990/91: 90

4.8 Restoration measures ................................... 107 4.8.1 Measures in the environment ....................... 107

4.8.2 Clean-up and restoration of polluted areas ............ 108 Legislation being prposed ...................................... 109

A translation of the main proposals of the Swedish Government Bill on Environmental Policy presented to the Swedish Parliament (the Riksdag) on 18 February 1991. Translation by Linda Schenk and Michael Johns. Swedish state Authorized Translators.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 1 l 3

Regeringens proposition 1990 / 91 : 90 En god livsmiljö

Bilagedel

Bilaga D 2.1—17.5

Omslag: Helga Henschen

Bilageförteckning Prop. 1990/91 : 90

Miljöpolitikens mål och strategier

2.1 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Hav 90 Ak- tionsprogram mot havsföroreningar _ 2.2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks rapport Hav 90 Aktionsprogram mot havsförore- ningar 2.3 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Lqu 90 Ak- tionsprogram mot luftföroreningar och försurning 2.4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks rapport Luft 90 Aktionsprogram mot luftförore- ningar och försurning 2.5 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Sötvatten 90 Aktionsprogram för god vattenkvalitet 2.6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks rapport Sötvatten 90 Aktionsprogram för god vat- tenkvalitet

Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet

5.1 Sammanfattning av utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete slutbetänkande (SOU 1990:80) Sveriges interna- tionella miljösamarbete Nya mål och nya möjligheter

Samhällsbyggande för en god miljö

7.1 Sammanfattning av rapporten MARK & VATTEN år 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds 1988:35) . 7.2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över rapporten MARK & VATTEN år 2010 — Framtidsbedömningar om kultur- landskapets utveckling (Ds 1988: 35) 7.3 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Regionala miljöanalyser 7.4 Sammanfattning av rapport från statens lantmäteriverk, boverket,

utvecklingsrådet för landskapsinformation, Svenska kommunför- bundet och statskontoret Handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data

7.5 Sammanfattning av rapport från delegationen för samordning av havsresursverksamheten. statens naturvårdsverk och statens plan- verk Fysisk planering av kustvatten och hav ( 198524) 7.6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över rapport från delegationen för samordning av havsresursverksamheten, statens naturvårdsverk och statens planverk Fysisk planering av kustvat- ten och hav (1985:4) 7.7 Sammanfattning av Miljödelegationen Västra Skånes betänkande (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne År 2000 i våra händer 3

7.8 Sammanfattning av delegationen för miljöprojekt Sundsvall-Tim- rås slutbetänkande (SOU 1990: 102) Rent till 2000

Miljökonsekvensbeskrivningar

8.1

8.3

Sammanfattning av statens naturvårdsverks och plan- och bostads- verkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet Lagförslag i naturvårdsverks och statens plan- och bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska pla- nerings- och beslutssystemet Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks och plan- och bostadsverkets rapport Miljökonse- kvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och besluts- systemet

Återställning av miljöskadade områden

10.1

10.2

10.3

10.4

10.5

10.6

10.7

10.8

10.9

10.10

10.11

10.12

Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Miljöövervakningen inför 2000-talet Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks särskilda rapport Miljöövervakningen inför 2000- talet Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Sek- torisering och decentralisering av miljövårdsarbetet Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks särskilda rapport Sektorisering och decentralisering av miljövårdsarbetet Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Kunskapsöverföring genom information, utbildning och biblio- tcksservice

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks särskilda rapport Kunskapsöverföring genom infor- mation, utbildning och biblioteksservice Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport La- boratorieverksamhcten . Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks särskilda rapport Laboratorieverksamheten Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Det internationella arbetet Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks särskilda rapport Det internationella arbetet Sammanfattning av koncessionsnämndens för miljöskydd särskil- da rapport Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för mil- jöskydd Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över koncessions- nämndens för miljöskydd särskilda rapport Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljöskydd

Varornas miljöpåverkan

13.1

13.2

13.3

13.6

13.7

13.8

13.9

13.10

13.11

13.12

13.13

13.14

13.15

13.16

13.17

Sammanfattning av miljöavgiftsutredningens slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel Författningsförslag i miljöavgiftsutredningens slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över miljöavgifts- utredningens slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel Sammanfattning av kcmikalieinspektionens och statens natur— vårdsverks rapport Begränsningsuppdraget Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kemikaliein- spektionens och statens naturvårdsverks rapport Begränsnings- uppdraget Sammanfattning av kemikalieinspektionens rapport Kemikaliein- spektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemiska pro- dukter

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kemikaliein- spektionens rapport Kemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter Sammanfattning av kcmikalieinspektionens förslag till förhands- granskning av biologiska bekämpningsmedel Författningsförslag i kcmikalieinspektionens förslag till förhands- granskning av biologiska bekämpningsmedel Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kcmikaliein- spektionens förslag till förhandsgranskning av biologiska bekämp- ningsmedel Sammanfattning av arbetarskyddsstyrelsens rapport 198924 Mins- kade risker med träskyddsmedel Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över arbetar- skyddsstyrelsens rapport 198914 Minskade risker med träskydds- medel Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Återvinning av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m.m. Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Åtgärder till skydd för ozonskiktet Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks rapport Åtgärder till skydd för ozonskiktet Ändringar i och tillägg till Montrealprotokollet om änmen som bryter ned ozonskiktet Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transpor— ter och slutligt omhändertagande av farligt avfall

El- och värmeproduktion

14.1 Sammanfattning av vindkraftsutredningens betänkande (SOU 1988: 32) Läge för vindkraft 14.2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft

Trafik

15.1 Sammanfattning av sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöef- fekter en inventering med förslag till åtgärder 15.2 Sammanfattning av statens järnvägars rapport Järnvägen och mil- jön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete och banverkets rapport Program för miljövänligare tågtrafik 15.3 Sammanfattning av vägverkets rapport Miljövänligare vägar och trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering 15.4 Sammanfattning av luftfartsverkets rapport Flyget och miljön 15.5 Sammanfattning av transportforskningsberedningens rapport Ett miljöanpassat transportsystem 15.6 Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes tillfäl- le yttra sig över: sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder, statensjärnvägars rapport Järnvägen och miljön Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete, banverkets rapport Program för miljövänligare tågtrafik, vägver- kets rapporter Miljövänligare vägar och trafik och Ökad miljöhän- syn i vägplanering och väg projektering, luftfartsverkets rapport Flyget och miljön samt transportforskningsberedningen rapport Ett miljöanpassat transportsystem 15.7 Sammanfattning av storstadstrafikkommitténs slutbetänkande SOU 1990: 16 Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag 15.8 Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes tillfäl- le yttra sig över storstadstrafikkommitte'ns slutbetänkande SOU 1990: 16 Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag 15.9 Sammanfattning av statens väg- och trafikinstituts rapport Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015 15.10 Sammanfattning av transportrådets rapport Framtida trafik 1995—2000—2020 15.11 Sammanfattning av transportrådets rapporter Trafik, energi och koldioxid, Trafik, miljö och kostnader 15.12 Sammanfattning av statens-naturvårdsverks förslag till system för certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör

Naturvård

16.1 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Natur 90 Ak- tionspogram för naturvård 16.2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na- turvårdsverks rapport Natur 90 Aktionsprogram för naturvård

16.3

16.4

16.5

Sammanfattning av naturvårdslagsutredningens betänkande SOU 1990:38 Översyn av naturvårdslagen m.m. Lagförslag i naturvårdslagsutredningens betänkande SOU 1990: 38 Översyn av naturvårdslagen m.m. Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över naturvårds— lagsutredningens betänkande SOU 1990: 38 Översyn av natur— vårdslagen m. m.

Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och tisket

17.1

17.2

17.3

17.4

17.5

Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 1990:3 Grön mark Utvidgad höst— och vinterbevuxen mark Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 199024 Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen TYP 90 Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 199022 Lagring och spridning av stallgödsel — Ytterligare restriktioner till skydd för miljön Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över lantbruks- styrelsens rapporter 199023 Grön mark. 199014 Förslag till typ- godkännande av gödselspridare och 1990: 2 Lagring och spridning av stallgödsel Sammanfattning av statens livsmedelsverks rapport Kartläggning av dricksvattensituationen i Sverige

Bilaga 2.1

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Hav 90 Aktionsprogram mot havsföroreningar

HUR MÅR HAVET?

Vi har i flertalet länder runt våra havsområden, och inte minst i Sverige, under fiera decennier genomfört åtgärder mot och åstadkommit betydan- de begränsningar av utsläppen av olika föroreningar. Trots detta mår havsområdena runt Sverige idag inte särskilt bra. Vi, och andra länder, har allt för länge belastat havet med för stora mängder av olika föroreningar. Sedan början av 1900-talet och till för några år sedan ökade utsläppen av näringsämnen och metaller. Sedan mitten av 1900-talet har vi haft samma utveckling för olja och, framför allt, för organiska miljögifter.

Våra omgivande havsområden är sinsemellan mycket olika. Salthalten varierar kraftigt från Bottniska vikens utsötade vatten till Skagerraks rent marina karaktär. Känsligheten inom olika havsområden mot miljöpåver- kan är också olika. Vattnets uppehållstid varierar från fiera decennier för Östersjön till enstaka månader för Öresund.

Bottniska viken är relativt näringsfattig och i första hand känslig för tillförsel av organiska miljögifter och toxiska metaller. Föroreningarna till havsområdet kommer till största delen från Sverige och Finland, även om en del också kommer från Östersjön och Finska viken med havsströmmar- na.

l egentliga Östersjön är övergödningen idag det klarast uttalade proble- met. men de tydligt förhöjda halterna av organiska miljögifter utgör en på sikt allt allvarligare miljörisk. Föroreningarna tillförs från flera länder runt Östersjön, framför allt genom stora utsläpp av otillräckligt renade avlopps- vatten från städer och industrier i det östeuropeiska tillrinningsområdet till Östersjön. Det svenska bidraget är som regel tämligen litet.

Även i Kattegatt är övergödningen det tydligaste problemet, men det finns lika stor anledning som för Östersjön att uppmärksamma miljöhoten från de organiska miljögifterna. Vartefter man kommer ut i Skagerrak och närmar sig öppna Nordsjön. blir atlantvattnets påverkan. främst på grund av de naturligt höga närsalthalterna, allt mera påtaglig. Stora utsläpp av föroreningar sker till södra Nordsjön. Dessa föroreningar transporteras delvis upp mot våra västra havsområden.

MILJÖMÅL

Övergripande mål för svenska och angränsande havsområden bör vara att där

— skall i havsområdena naturligt förekommande arter kunna vidmakthål- la livskraftiga, balanserade populationer; — skall den naturliga flora- och faunazoneringen eftersträvas: — skall områden med av människan orsakad, störande syrebrist i bot- tenvattnen ej förekomma; — skall fiske kunna bedrivas uthålligt; — skall fisk och skaldjur kunna utnyttjas som föda utan hälsorisk:

— skall föroreningar i och på vattnet icke utgöra en begränsning av Prop. 1990/91:90 havsområdenas rekreationsvärdcn. Bilaga 2.1 De åtgärdsstrategicr vi utformar måste karakteriseras av uthållighet och långsiktighet. Detta beror inte minst på att de naturliga variationerna i våra hav är så stora att det tar lång tid innan vi med säkerhet kan fastställa att en förändring skett och åt vilket håll den går. Våren 1988 hade vi t. ex. den mycket allvarliga blomningen av giftalgen Chrysocromulina. Den därpå följande sommaren var från algblomningssynpunkt mycket gynn- sam, med endast små blomningar. Havsbotten återhämtade sig förvånans- värt snabbt i de tidigare drabbade områdena. Trots detta har hotbilden inte förändrats mellan de båda åren. och åtgärder är fortfarande lika

angelägna.

NÄRSALTER

Det svenska belastninngidraget av närsalter är numerajämlörelsevis litet, och ensidiga begränsningsåtgärder vid svenska källor torde ha liten bety- delse för miljösituationen i stort i öppna havet.

Genom internationella överenskommelser, i Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen. har det tidigare (i det första aktionsprogrammet mot havsföroreningar) angivna målet om en halvering av närsaltbclast- ningen på våra havsområden till sekelskiftet flyttats fram till att gälla år 1995. Med denna förändring kvarstår målet som ett delmål på vägen mot de övergripande miljömålen som redovisats ovan. Vid sidan av skyldighe- ten att genomföra åtgärder som överenskommits internationellt och Sveri- ges ambitioner att gå före och visa på tekniska lösningar, måste de regiona- la och lokala förhållandena i våra egna kustzoner bli styrande för de nationella åtgärdskraven. '

Jordbruket står fortfarande för den dominerande tillförseln av närings- ämnen från Sverige till våra havsområden. De åtgärdskrav som redan lagts påjordbruket håller nu på att genomföras. Mycket talar för att effekten på lång sikt kan bli betydligt större än den reduktion på 15-20% som ur- sprungligen beräknats. Lantbruksstyrelsen räknar med att det, med de åtgärder som redan beslutats och som nu föreslås, går att komma en god bit på väg mot 50-procentsmålet.

För de kommunala reningsverken är det i första hand fråga om att fullfölja det program som tidigare lagts fast. En detaljerad genomgång har gjorts av 85 kustförlagda reningsverk. som betjänar omkring 4,5 miljoner personekvivalcnter. Behovet att praktiskt prova ut lämplig'reningsteknik för kväverening och de stora behoven av konstruktions— och byggkapacitet kan innebära svårigheter att få hela programmet genomfört fullt ut till 1995. Problemanalysen pekar vidare på att det fortsättningsvis är mer angeläget att åtgärda läckande ledningssystem och s.k. bräddning på nätet än att ytterligare trappa upp reningskraven i själva reningsverket.

När det gäller de diffusa källorna pekas i första hand på behovet av att förbättra reningen av avloppsvatten från de många fastigheterna i glesbygd som inte är anslutna till samlade kommunala avloppsnät. samt att införa 10

tvättmedel med lågt eller inget fosfatinnehåll i områden där effektiv fosfor- Prop. 1990/91:90 rening av avloppsvatten inte finns. Bilaga 2.1 I det internationella arbetet med havskonventionerna utarbetas hand- lingsprogram för närsalter, som för samtliga länder avses ge en minskning med ca 50%. De internationella åtgärderna är desamma som finns i vårt nationella program.

STABILA ORGANISKA ÄMNEN

Det långsiktiga målet är att eliminiera all tillförsel av antropogena (av olika samhällsaktiviteter orsakad) stabila organiska miljögifter till havs- miljön. Detta mål kvarstår oförändrat sedan den första havsaktionsplanen och framstår idag som allt angelägnare att förverkliga. Som ett delmål har i Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen överenskommits att tillförseln av sådana ämnen till havsmiljön skall halveras till 1995 jämfört med 1987 respektive 1985. Arbetet att definiera vad detta beslut konkret innebär och att peka ut vilka industrier, övriga samhällssektorer och kemiska ämnen/produkter som i första hand bör åtgärdas pågår både nationellt och internationellt. Arbetsområdet är komplext och mycket omfattande.

Principen att överallt vidta de förebyggande åtgärder som över huvud taget är möjliga är särskilt viktig när det gäller arbetet med organiska _ miljögifter. Överlag krävs en betydligt restriktivare hållning mot använd- ningen av svårnedbrytbara ämnen. Det praktiska genomförandet av ett sådant program måste dock ske stegvis.

Betydande metodologiska svårigheter föreligger, främst vad gäller att precist definiera vad som egentligen inryms under begreppet svårned- brytbar, samt hur man skall kunna bestämma toxicitet och risk för bio- ackumulation för komplexa produkter och utsläpp. Internationellt intresse finns för de olika åtgärds- och utvecklingsprogram som för närvarande drivs i Sverige.

Sedan den första aktionsplanen har möjligheterna att begränsa de tidiga— re så stora utsläppen från skogsindustrin ytterligare studerats. Branschen kommer att klara det mål om utsläpp av klorerade organiska ämnen som sattes upp. Det bör också vara möjligt att omkring sekelskiftet ha påbörjat åtgärder vid samtliga fabriker för att nå en utsläppsnivå motsvarande 25 % av den som fastställdes i den första aktionsplanen. För detta krävs dock en viss utveckling av tekniska-metoder, som ännu inte är klar. Med den tid som står till buds bör detta inte vara. något avgörande hinder.

En viktig fråga i detta sammanhang är att de åtgärder som skogsindu- strin genomför inte bara kommer att förändra den totalt utsläppta voly- men, utan även utsläppets egenskaper. Parallellt med att utsläppsbegräns- ningarna genomförs är det därför nödvändigt att ta reda på bl. a. om (och i så fall hur) andelen stabila organiska ämnen i utsläppet ändras samt hur miljöegenskaperna hos avloppsvattnet i övrigt förändras (kemisk samman- sättning samt toxicitet och ackumulerbarhet).

Att närmare precisera vid vilken tidpunkt det kan vara möjligt att nå ll

ännu längre på väg mot målet att helt eliminera utsläppen är idag inte Prop. 1990/91:90 möjligt, eftersom någon teknik för detta inte finns. Bilaga 2.1 Vad gäller utsläppen från övriga industribranscher kan konstateras att det påbörjade arbetet med att identifiera och åtgärda utsläpp av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin pågår. Inventeringen av användningen av kemiska produkter inom ett antal industribranscher, med syftet att göra utbyten mot miljövänliga alternativ, har kommit igång, men mycket återstår. Det är ett kunskaps- och resurskrävande arbete med starka kopplingar till produktutveckling och internationell harmonisering. Framstegen tar tid. Arbetet med att minska tillförseln till havet av stabila organiska ämnen från den allmänna kemikalieanvändningen i samhället har kommit igång. och listor med förteckningar över olika kemiska ämnen. som i första hand bör undantas från användning, har tagits fram i samarbete mellan kemika- lieinspektionen och naturvårdsverket. Flera olika åtgärdsprogram pågår, exempelvis för avveckling av PCB, klor, paraffiner i verkstadsoljor och 1.1.1-trikloretan.

METALLER

Metaller är naturligt förekommande ämnen i miljön som dock kan vara toxiska vid allt för höga koncentrationer. Det långsiktiga målet för tillför— seln av metaller till våra omgivande hav bör anges som ett procentuellt påslag på den beräknade naturliga bakgrundstillförseln. Det ”tillåtna” procentuella påslaget varierar för olika metaller och också beroende på till vilket havsområde utsläppet sker. men torde normalt ligga i området 50— 200 %.

För metaller som är toxiska och kan bioackumuleras finns genom Nord- sjöarbetet och i Helsingforskommissionen internationellt antagna mål att minska tillförseln till havsområdena med 50 %. Vid den tredje Nordsjö- konferensen fattades dcssutom beslut om att höja denna ambitionsnivå till 70% för metallerna kvicksilver, kadmium och bly. samt för dioxiner. De åtgärder som genomförs i olika samhällssektorer i Sverige. bl. a. ett särskilt åtgärdsprogram för kvicksilver, beräknas leda till att detta mål uppfylls.

Kvicksilver och kadmium bedöms vara de metaller som generellt bör prioriteras högst i åtgärdsarbetet. Dels sprids de snabbt i miljön, både med havsströmmar och som luftspridning, dels kan kvicksilver anrikas i fisk i halter som begränsar fiskens användbarhet som livsmedel (svartlistning). 1 Sverige har redan kraftiga utsläppsbegränsningar genomförts, vilket bl. a. lett till att antalet svartlistade områden längs våra kuster minskat. Sverige bör i framtiden lägga ökad vikt vid att få till stånd åtgärder i andra länder. inte minst med hänsyn till lufttransportens stora andel av tillförseln.

Utöver kvicksilver och kadmium bör särskild uppmärksamhet, åtmins- tone inom vissa havsområden. ägnas åt zink och arsenik.

För övriga metaller bör den svenska åtgärdsnivån bestämmas av den regionala eller lokala föroreningssituationen. 2 1

OLJA Prop. 1990/91: 90 Sedan det första aktionsprogrammet mot havsföroreningar har ett förbätt- Bllaga 2'1 rat underlag när det gäller olja och oljeförorening tagits fram. Det visar att kontinuerlig tillförsel av olja till ett havsområde. om än i förhållandevis små mängder per tidsenhet, har väl så allvarliga effekter-som ett större engångsutsläpp.

De viktiga vägarna för denna oljetillförsel till havet är flod- och luftde- position. Beräkningarna är ännu osäkra, men tyder på avsevärt större tillförsel än tidigare bedömningar. Såväl omfattningen av denna tillförsel som källorna behöver utredas ytterligare.

Oljeutvinningen i Östersjön är idag mycket begränsad, men kan under de närmaste decennierna komma att öka väsentligt. Mycket strikta krav på utsläppsbegränsningar vid en sådan exploatering har ställts inom ramen för Helsingforskommissionen. Det är viktigt att denna stränga kravnivå verkligen uppfylls i framtiden. Som lika viktigt framstår att försöka över- föra motsvarande höga kravnivå till den oljeutvinning som pågår i Väster- havet och Nordsjön. De utsläppsnivåer som där fortfarande accepteras ligger betydligt högre, samtidigt som oljeutvinningen där har en mycket stor omfattning.

BEREDSKAP INFÖR AKUTA MILJÖHOT MOT HAVET

Händelserna i Västerhavet 1988 med giftalgblomning. säldöd och en mycket omfattande syrebristsituation aktualiserade på ett påtagligt sätt behovet av en ökad beredskap.

Från beredskaps- och Iarmsynpunkt bör man särskilja tre olika typer av händelser som kan tänkas inträffa:

—- Händelser som orsakas av storskaliga förändringar i miljön, t.ex. eut- rofiering med algblomning och syrebrist som följd. Hit kan också räknas säldöden, även om något miljösamband ej påvisats. Händelser som orsakas av någon akut form av olycka eller haveri med fartyg med olja eller kemikalier. Händelser som orsakas av någon akut form av olycka eller haveri vid fast anläggning såsom större industri. lagringsanläggning, anläggning för energiproduktion eller avloppsreningsverk. Det är framför allt inom tre områden som beredskapshöjande åtgärder kan sättas in:

Intensivare kustmiljöövervakning. Fastare bevaknings- och ledningsorganisation.

Förbättrad informationsverksamhet.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks rapport Hav 90 Aktionsprogram mot Bilaga 2.2 havsföroreningar '

Efter remiss har yttranden kommit in från kommerskollegium, kustbevak- ningen, statens räddningsverk, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. universitets- och högskoleämbetet, lantbruksstyrel- sen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, plan- och bostadsverket, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, sty- relsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrel- sernas organisationsnämnd, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemi- kalieinspektionen, Forskningsrådsnämnden, Naturvetenskapliga forsk- ningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forsk- ningsråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Centralorga- nisationen (SACO), Dalälvsdelegationen (ME l987:02), Fiskebranschens riksförbund. Greenpeace, Göteborgs universitet/Kristinebergs marinbio- logiska station, Hushållningssällskapens förbund, Kungl. Skogs- och Lant- bruksakademien, lantbrukarnas riksförbund. Landsorganisationen i Sveri- ge, Naturskyddsföreningen, Näringsfrihetsombudsmannen, Skogsindust- rierna, statens energiverk. statens livsmedelsverk. statens väg- och trafik- institut, statistiska centralbyrån. Svenska hamnförbundet, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen. Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges indu- striförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges Petroleuminstitut, Sveriges redareförening, Sveriges turistråd, Transportforskningsbered- ningen. Tjänstemännens Centralorganisation, Åtgärdsgrupp Väst, Åtgär- dsgrupp Syd. Åtgärdsgrupp Nord, länsstyrelsen i Östergötlands län, läns- styrelsen i Blekinge län, länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Hallands län. Strömstads kommun, Göteborgs kommun, Stockholms kommun. Luleå kommun, Överstyrelsen för civil beredskap, Svenska ma- skinbefälsförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) Svenska Gruvföreningen, Boliden Mineral AB, Skogsägamas riksförbund, Lunds universitet Institutet för miljö- och energisystem.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Prop. 1990/91 : 90 Luft 90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning Bilaga 2.3

De riktvärden som naturvårdsverket fastställt med hänsyn till allmäntox- iska effekter, överkänslighet och olägenhet överskrids i dag vid trafikerade gator där ett mycket stort antal människor bor eller arbetar. Överskridan- dena gäller kvävedioxid och koloxid. Riktvärdet för kvävedioxid över- skrids i vissa fall för hela stadsdelar. Situationen kommer att förbättras bl.a. genom de skärpta avgaskrav som införts för personbilar och som kommer att införas för lastbilar och bussar. Problem kommer dock att kvarstå i områden kring stora trafikleder och i orter med dåliga ventila- tionsförhållanden.

Canccrkommittén uppskattade år 1984 att luftföroreningarna i våra tätorter orsakar 100— 1 000 cancerfall per år. Senare uppskattningar pekar mot ett intervall på 300—2 000 fall med ett sannolikt värde kring 800.

Den uppskattade cancerrisken av luftföroreningar på 300— 2 000 fall per år svarar mot 50— 250 dödsfall i cancer per år och miljon tätortsinvånare. Denna risk ligger kraftigt över den risk som eftersträvas inom strålskyddet. Där anges l — 10 dödsfall i cancer per år och miljon invånare.

I de flesta tätorter ger trafiken det dominerande bidraget till cancerris- ken från luftföroreningar. Både partiklar och gasformiga ämnen i avgaser- na spelar roll. Denna katalytiska rening som nu används på bensindrivna bilar minskar sannolikt utsläppen av cancerframkallandc ämnen kraftigt från dessa bilar. Det blir därmed allt betydelsefullare att söka minska utsläppen av cancerframkallande ämnen — både i partikel- och i gasfas — från de dieseldrivna bilarna.

Kulturminnen och kulturföremål angrips av luftföroreningarna framför allt svaveldioxiden. Många objekt i förorenad stadsmiljö är allvarligt ska- dade.

Närmare 3 miljoner människor bor utmed gator eller vägar där na- turvårdsverkets föreslagna riktvärden för trafikbuller överskrids.

Miljömål

Utgångspunktema för de åtgärder vi föreslår är:

— Halterna av koloxid, kvävedioxid. svaveldioxid, sot och partiklar skall senast år 2000 ligga under de riktvärden som fastställts av naturvårds- verket. Detta skall gälla överallt i landet även i storstäderna. Den totala cancerrisken till följd av luftföroreningar bör minskas kraf- tigt. Långsiktigt bör den minska till samma nivå som eftersträvas inom strålskyddet i fråga om allmänhetens risker. Där anges högst 1—10 dödsfall i cancer per år och miljon invånare. Korrosionen av värdefulla byggnader och minnesmärken minskas mer än vad som följer av riktvärdena för luftkvalitet. Tekniskt möjliga åtgärder avseende bl.a. fordon, bränslen och trafikplanering bör vidtas såvida det inte är uppenbart ekonomiskt orimligt. — Bullret från vägtrafiken bör på lång sikt inte överstiga de nivåer som

anges i naturvårdsverkets förslag till riktvärden avseende vägtrafikbul- ler. 15

Förslag Prop. 1990/91: 90 Många åtgärder är motiverade med hänsyn till såväl lokala som storskaliga Bilaga 2'3 miljöproblem. Utöver de skärpta generella avgaskrav, ekonomiska styrme- del m.m. som föreslås i andra delar av aktionsprogrammet förordar vi följande åtgärder med hänsyn till tätortsmiljön: Svavelhalten i dieselbränsle sänks till högst 0.05 % från den 1 juli 1993. Svavelhalten sänks ytterligare och kvaliteten förbättras även i övrigt med stöd av ekonomiska styrmedel. — Miljöklasser för fordon införs i huvudsak enligt miljöavgiftsutred- ningens förslag. Bullerkrav bör ingå för såväl lätta som tunga fordon i klassen med mest avancerade miljöprestanda.

En särskild norm för tunga tätortsfordon införs under 1990 som vägled- ning för köparna av sådana fordon. Normen läggs till grund för miljö- klassning av fordon från och med 1992 års modeller. Storstadstrafikkommitténs förslag genomförs. Det innebär bl.a. för- bättrad kollektivtrafik, bilavgifter och begränsning av reseavdragen i storstäderna.

Teknikutveckling för att nå lägre utsläpp från småskalig vedeldning stimuleras. Målet bör vara att nå lika låga utsläppsnivåer som vid gaseldning. — Information och utbildning om småskalig vedeldning förbättras. — Miljömärkning införs för villapannor som eldas med olja och gas. — Drygt 20 milj. kr. per år avsätts under de kommande tre åren för fortsatt arbete med att skydda och restaurera kulturminnen och kultur- föremål.

Vi har bedömt den samlade effekten av skärpta generella avgaskrav, kvalitetskrav på dieselbränsle, införande av en särskild norm för tätorts- fordon samt miljöklassning av fordon. Bedömningen innebär att vägtrafi- kens kväveoxidutsläpp —— om alla dessa åtgärder genomförs skulle minskas med totalt 40—50 % räknat mellan år 1990 och år 2000 om man utgår från transportrådets prognos över trafikarbetet.

Kolväteutsläppen i tätorterna bedöms kunna minska med ca 50 % mel- lan år 1990 och år 2000 om de nämnda fordonskraven genomförs och även utsläppen från bensindistributionen minskas. .

Partikelutsläppen med avgaser från vägtrafiken i tätorterna bedöms kunna minska med minst 50% mellan år 1990 och år 2000 till följd av de angivna fordonskraven, starka styrmedel för att kunna utnyttja LETT- normen samt en förbättring av dieselkvaliteten. Bedömningen förutsätter att det obligatoriska partikelkravet för tunga fordon blir 0,4 g/k kWh från och med 93 års modeller.

Bullret i tätorterna — i första hand toppnivåerna —- kommer att minska om LETT-normen tillämpas. Om den får stort genomslag kan man räkna med att de maximala ljudnivåerna ligger upp till 8 dBA lägre år 2000 än år 1990.

Utsläppsreduktionerna förstärks av de föreslagna åtgärder som påverkar trafikarbetet och valet av trafikslag. Dessa åtgärder är väsentliga även med hänsyn till regionala och globala miljöproblem. 6 1

Kostnaderna för skärpta generella fordonskrav redovisas under försur- Prop. 1990/91:90 ning. kväv;emättnad m.m. Ett dieseldrivet fordon med en vikt över 7 Bilaga 2.3

ton — som klarar den föreslagna tätortsnormen kan uppskattas kosta omkring 100000 kr mer än ett konventionellt fordon. Kostnaden för att klara avgasdelen av tätortsnormen kan komma att bli betydligt lägre om motsvarande krav införs obligatoriskt 1996. Merkostnaden för diesel- bränsle som klarar kraven i de båda kvalitetsklasser som föreslås få lägre skatt än ordinärt dieselbränsle kan uppskattas till 10— 20 öre respektive ca 50 öre per liter.

GLOBALA MILJÖPROBLEM

Uttunning av ozonlagret

Det är ökande halter av klor och brom i atmosfären som i första hand ligger bakom uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet. Den ökande halten av dessa ämnen härrör från utsläpp av klorfluorkarboner (CFC) och andra klorerade eller bromerade ämnen.

De forskningsrcsultat som kommit fram under de senaste åren tyder på att man helt måste sluta använda CFC och haloner och även l,l,l-triklore- tan och koltetraklorid för att förstöringen av ozonskiktet skall kunna hejdas. Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen bör begränsas kraftigt.

Naturvårdsverket har lämnat förslag till åtgärder i en särskild utredning i december 1989. Dessa förslag innebär — att CFC-avvecklingen fullföljs, att användningen av haloner så gott som helt avvecklas till 1995, — att koltetrakloriod inte får användas efter 1991 och 1,1.1-trikloretan

inte efter 1994. — att användningen av ofullständigt halogenerade föreningar (HCFC) begränsas till de områden där HCFC-föreningarna är nödvändiga för att snabbt ersätta CFC.

Påverkan av klimatet

Om utvecklingen inom energisystemen och andra delar av ekonomin skulle fortsätta i ungefär samma banor som hittills måste man befara en kraftigt ökad växthuseffekt. De senaste uppskattningarna pekar mot en höjning av den globala medeltemperaturen med ca 1.8 grader fram till år 2010 och ca 3.5 grader till år 2070 att jämföra med förändringar på högst l—2gradcr under de senaste tusen åren. En sådan temperaturstegring skulle få omvälvande effekter så som svåra översvämningar, starkt föränd- rade betingelser för livsmedclsproduktionen och långtgående förändringar av ekologiska systemen.

En avveckling av användningen av ("FC bidrar till att minska klimat- påverkan men inte tillräckligt. Tillskotten till atmosfären av i högsta grad koldioxid måste också minskas. Forskningsresultat som finns tillgängliga i dag tyder på att de globala koldioxidutsläppen måste mer än halveras för 17

att temperaturstegringcn skall begränsas till en takt som människorna och Prop. 1990/912 90 naturen kan anpassa sig till. Bilaga 2.3 Vi har mot denna bakgrund formulerat följande åtgärdsmål för svensk del vad gäller klimatpåverkande luftföroreningar: — Användningen av CFC och andra ozontärande ämnen skall avvecklas enligt vad som nyss sagts. . — Riksdagens mål att inte öka koldioxidutsläppen skall klaras. — Om internationella överenskommelser om mer långtgående åtgärder för att begränsa utsläppen av koldioxid kommer till stånd. skall utsläppen i Sverige minskas i enlighet med dessa överenskommelser. — Utsläppen av övriga klimatpåverkande ämnen skall begränsas där så är möjligt. — Sverige bör aktivt verka för att stoppa skövlingen av den tropiska regnskogen. — Ackumulation av koldioxid i biomassa (skog) bör ses som en positiv åtgärd för att begränsa nettoflödet av koldioxid till atmosfären. De svenska koldioxidutsläppen väntas öka med ca 20 % till slutet av 1990-talet och med 100 % eller mer till år 2015 om inte motåtgärder vidtas. Tillväxten i den svenska skogen är för närvarande större än avverkningen vilket innebär att det binds kol i biomassan och i skogsmarken. Denna bindning motsvarar ungefär hälften av de svenska koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen och från industriprocesser. I ett längre perspektiv kommer denna ackumulation att minska när avverkningen kommer i balans med virkesproduktionen.

Vi föreslår beträffande energisektorn — att det framtida elpriset skall anpassas till marginalkostnaden för att

producera el inkl. miljöavgifter. Den koldioxidskatt på 25 öre per kg som regeringen föreslagit bör således också omfatta elproduktionen. De omställningsproblem som därvid kan uppstå bör kunna lösas genom att den elintensiva industrin får en återbetalning motsvarande koldioxid- skatten i elproduktionen, att naturgasnät inte skall byggas ut i områden med goda förutsättningar för användning av biobränslen,

att fjärrvärmcns konkurrensförmåga i förhållande till individuell eld- ning skall vidmakthållas. Skatteomläggningens effekter på fjärrvärmens konkurrenskraft bör följas noga och vid behov bör staten justera be- skattningen. Reglerna för den kommunala taxesättningen bör anpassas så att det blir möjligt att i viss utsträckning låta intäkter från elproduk— tion i kraftvärmeverk täcka kostnader för distribution av fjärrvärme, — att teknisk utveckling rörande bl.a. vindkraft och andra utsläppsfria energislag, förgasning av biobränslen samt småskalig kraftvärme får ökat stöd, — att teknisk utveckling stimuleras i syfte att modifiera förbränningspro- cesser (t. ex. fluidiserande bädd) med förhöjda utsläpp av dikväveoxid.

att metan bör utvinnas ur avfallsdeponier.

Beträffande trafiken föreslår vi: — Utbyggd och förbättrad kollektivtrafik. bilavgifter och begränsning av

Bilaga 2.3

reseavdrag i storstäder genomförs enligt storstadstrafikkommitténs för- slag.

Mer miljövänliga transportslag stimuleras även utanför tätorterna. —- Utveckling och försäljning av bränsleeffektiva fordon stimuleras. Na- turvårdsverket avser att bistå miljöavgiftsutredningen med att ta fram förslag härom. Utveckling av elbilar m.m. ges ökat stöd. — Det framtida systemet med hastighetsgränser på våra vägar utformas så att det bidrar till att minska trafikens koldioxidutsläpp.

Våra förslag rörande begränsning av koldioxidutsläppen är inriktade på att riksdagens mål om oförändrade koldioxidutsläpp skall kunna klaras.

FÖRSURNING, KVÄVEMÄTrNAD, EFFEKTER AV FLYKTIGA ORGNISKA ÄMNEN OCH OXIDANTER

Utsläpp av deposition av svavel och kväveföreningar

Det underlag som tagits fram för detta aktionsprogram visar att kväveox- idutsläppen från arbetsfordonen och från sjöfarten är väsentligt större än vad som tidigare antagits. De totala svenska kväveoxidutsläppen fördelade sig år 1988 på följande sätt på olika källor.

vägtrafik 49 % sjöfart 9 % flyg 3 % arbetsfordon 19 % energiproduktion 16 % industri processer 4 %

De svenska kväveoxidutsläppen väntas minska under 90-talet till följd av bl.a. skärpta avgaskrav på lätta och tunga vägfordon. Nuvarande och beslutande miljökrav räcker dock inte till att minska utsläppen med mer än ca 15% till slutet av 90-talet.

De europeiska kväveoxidutsläppen väntas enligt nuvarande elplaner minska med 15 % till senare hälften av 1990-talet.

Ammoniak som släpps ut till luften härrör framför allt från stallgödsel. Utsläppen är särskilt stora i södra och västra Götaland. Ungefär 30% av ammoniakutsläppen från stallgödsel kommer från dessa områden.

Flyktiga organiska ämnen — utsläpp och omvandling

Trafiken och användningen av lösningsmedel är de dominerande källorna till utsläpp av flyktiga organiska ämnen. Trafikens utsläpp kommer att minska till följd av de skärpta kraven på lätta fordon och åtgärder i bensinhanteringen. Användningen av lösningsmedel tenderar också att minska både inom industrin och inom hushåll och service. Vägtrafikens utsläpp väntas minska med omkring 70% i Sverige till år 2000 till följd av redan fattade beslut.

I Europa har bl. a. Nederländerna. Frankrike och Västtyskland beslutat Prop. 1990/91: 90 att minska utsläppen. Bilaga 2.3

Miljömål

Svaveldepositionen i Sverige överskrider den kritiska belastningsgränsen i större delen av landet. Nedfallet skulle behöva minska med ca 75% i sydvästra Sverige och med 50 % i Svealandjämfört med 1980. En påtaglig minskning behövs också längs Norrlandskusten. I Norrlands inland är det främst syraflödet under snösmältningen på våren som ger upphov till problem.

Kvävenedfallet överskrider den kritiska belastningsgränsen i södra Sve- rige. Nedfallet behöver minskas med ca 50% i Götaland. mest i de sydväst- ra delarna.

Sommarmedelvärdena av ozon i Sverige överskrider i dag de kritiska halterna för såväl växtskador som hälsoeffekter. Sommarmedelvärdena behöver minskas med minst 10—30 %. De episodvis höga halterna skulle behöva minskas med 50 % i södra och mellersta Sverige.

Vi har utgått från de mål som riksdagen har ställt upp för begränsning av de svenska utsläppen dvs. att svaveldioxidutsläppen skall minskas med 80% mellan år 1980 och år 2000 och att kväveoxidutsläppen — som ett första steg skall minskas med 30% mellan år 1980 och år 1995. Vi har utrett möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 50 % till år 2000.

Utsläppen av organiska ämnen av betydelse för ozonbildningen bör begränsas med 50% före år 2005. Begränsningar av de mest miljö- och hälsofarliga ämnena bör ges förtur.

Förslag till begränsning av svaveldioxidutsläppen

Regeringen har föreslagit en svavelskatt på olja, kol och torv på 30 kr. per kg svavel.

Vi föreslår härutöver: — Fortsatt minskning av'svaveldioxidutsläppen från industrins processer med sikte på minst 80% reduktion av dessa utsläpp räknat mellan år 1980 och år 2000. Kostnaden för en sådan reduktion kan på marginalen uppskattas till omkring 15 kr. per kg svaveldioxid (30 kr. per kg svavel) dvs. samma nivå som för den föreslagna svavelskatten på bränslen. Minskning av sjöfartens svaveldioxidutsläpp. Ekonomiska styrmedel bör utnyttjas för att minska sjöfartens utsläpp av luftföroreningar. Miljöavgiftsutredningen skall lämna förslag om sådana styrmedel i sitt slutbetänkande sommaren 1990. Härutöver bör Sverige försöka få till stånd en nordisk överenskommelse om att begränsa svavelhalten i bunkeroljor. — Begränsning av svaveldioxidutsläppen från förbränning enligt riksda- gens beslut från år 1988. De skärpta generella svavelkraven bör införas successivt med början i sydligaste Sverige och i storstadslänen år 1993. Från år 1997 bör kraven omfatta hela landet.

Våra förslag innebär tillsammans med den föreslagna svavelskatten 20

att svaveldioxidutsläppen bör kunna minskas med 80% till år 2000. De Prop. 1990/91 : 90 lokala störningama i känsliga skärgårds- och stadsmiljöer minskar. Kost- . Bilaga 2.3 naderna för att minska utsläppen från industriprocesserna kan uppskattas till omkring 300 milj. kr. per år.

Förslag till begränsning av utsläppen av kväveföreningar och flyktiga organiska ämnen

För trafiken föreslår vi: — Skärpta obligatoriska krav för personbilar och lätta lastbilar/bussar med maximilast på 690 kg bör införas i två steg. Från och med 1994 års modeller bör gränsvärdena för kväveoxidutsläpp skärpas och från och med 1995 års modeller bl.a. gränsvärdena för kolväteutsläpp. I det andra steget bör även kraven på bl. a. hållbarhet bli strängare. För lätta lastbilar/bussar med maximilast över 690 kg bör kraven skär- pas från och med 1995 års modeller för fordon med en totalvikt på högst 2700 kg och från och med 1996 års modeller för fordon med högre totalvikt. — Sverige bör inom den s.k. Stockholmsgruppen. vid kontakter med EG m.m. agera med sikte på att skärpta krav för bl. a. kväveoxidutsläppen skall kunna bli obligatoriska från och med 1996 års modeller av tunga fordon. De obligatoriska kraven bör kompletteras med miljöklassning av både lätta och tunga fordon från och med 1992 års modeller. Systemet med avgifter/bidrag relaterade till miljöprestanda bör utformas i huvudsak enligt miljöavgiftsutredningens förslag. Definitionen av vissa miljöklas- ser bör justeras något med hänsyn till de obligatoriska krav vi föreslår. Vidare bör bullerkrav införas för såväl lätta som tunga fordon i klassen med mest avancerade miljöprestanda. — Hamnavgifterna för sjöfarten bör differentieras med hänsyn till farty- gens miljöprestanda. Avgiftsbeloppen bör relateras till de beräknade svaveldioxid- och kväveoxidutsläpp i Sveriges närområde givet den reningsteknik/typ av motor som är installerad och givet svavelhalten i bunkeroljan. — Miljöavgiftsutredningen skall lämna förslag rörande ekonomiska styr- medel för att begränsa sjöfartens utsläpp av luftföroreningar i'sitt slut- betänkande sommaren 1990. Naturvårdsverket räknar med att bistå avgiftsutredningen i detta arbete. ' — Ett system med landningsavgifter baserade på miljöprestanda bör tillämpas för såväl inrikes flygtrafik som för internationell flygtrafik. Landningsavgifterna bör differentieras med hänsyn till buller och bränsleeffektivitet samt utsläppsegenskaperna vad gäller kväveoxid och kolväten.

— Också vad gäller flygets utsläpp skall miljöavgiftsutredningen lämna förslag till sommaren 1990. Naturvårdsverket avser att bidra med un- derlag m.m. till utredningen. Härutöver bör flygets utsläpp begränsas via koncessionsprövningen av flygplatser. — Krav på utsläppen från arbetsfordon bör förberedas med sikte på att 21

införas snarast med stöd av ekonomiska styrmedel och göras obligato- Prop. 1990/91 : 90 riska omkring år 1995. Bilaga 2.3 — Frågan om avgaskrav måste från svensk sida väckas internationellt

bl.a. inom Stockholmsgruppen. i överläggningar med EG och i det nordiska samarbetet.

De åtgärder vi föreslår med hänsyn till lokala och globala problem bl. a. förändrade reseavdragsbestämmeler och utbyggnad av miljövänlig kollek- tivtrafik kommer också att bidra till minskade kväveoxidutsläpp.

För energiproduktionen räknar vi med att den kväveoxidavgift på 40 kr. per kg kväveoxider som regeringen föreslagit kommer att ge starka incita- ment att minska utsläppen från de större pannorna. Vi föreslår inte några ytterligare åtgärder för dessa pannor.

Det system med förbättrad information, miljömärkning av vissa pannor m.m. som vi föreslår under lokala miljöproblem bör på sikt kraftigt minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen från de mindre pannorna och även minska kväveoxidutsläppen från dess pannor.

De åtgärder som vi förordar för att begränsa energiproduktionens kol- dioxidutsläpp kommer också att minska kväveoxidutsläppen. Det gäller speciellt de åtgärder som ökar incitamenten att hushålla med el och att använda utsläppsfria energislag som vindkraft.

För industriprocesserna föreslår vi:

Begränsning av kväveoxidutsläppen med stöd av miljöskyddslagen. Åtgärder upp till en kostnad av ungefärligen 40kr. per kg minskad kväveoxidemission bör normalt genomföras. — Fortsatt begränsning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen med stöd av miljöskyddslagen.

För användningen av lösningsmedel inom industrier och hushåll före- slår vi:

— Målet för åtgärder rörande klorerade lösningsmedel bör vara att an- vändningen i huvudsak upphör. Naturvårdsverket och kemikaliein- spektionen kommer att lämna förslag då de båda myndigheternas upp- drag rörande åtgärder för att begränsa användningen av särskilt hälso- och miljöfarliga ämnen skall redovisas till den 30juni 1990. Utsläppen av övriga lösningsmedel bör fortsätta att minskas med stöd av miljöskyddslagen. Utsläppen bör i första hand reduceras genom övergång till lösningsmedelsfria eller lösningsmedelsfattiga material. 1 andra hand bör de reduceras genom rening. — Förbättrad information bör utnyttjas för att stimulera tillverk- ning/användning av miljövänligare produkter. För jordbruket föreslår vi följande åtgärder för att begränsa ammoniak- emissionen:

Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram med målet att minska avgivningen av ammoniak till atmosfären med 25% till 1995 i södra och västra Götaland. Programmet bör redovisas till regeringen i december 1991. -— Ytterligare åtgärder i stallar och vid lagring av gödsel och urin får övervägas när resultaten från pågående utredningar i främst Nederlän- derna och Danmark föreligger. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag att 22

senast ijanuari 1993 redovisa möjligheter till och konsekvenser av en Prop. 1990/91: 90 minskning av ammoniakemissionen med 50% till år 2000 i södra och Bilaga 2.3 västra Götaland.

— Informationen och rådgivningen m.m. om motiven för och möjlighe- terna till att begränsa avgivningen av ammoniak från stallgödsel för- bättras. Forskning och försök i syfte att pröva och utveckla olika meto- der för att begränsa utsläppen genomförs. — Ett särskilt övervakningsprogram etableras i syfte att följa upp om vidtagna åtgärder ger förväntad effekt.

De åtgärder vi föreslår för att begränsa kväveoxidutsläppen bör tillsammans med de åtgärder vi föreslår med hänsyn till lokala och globala miljöproblem — göra det möjligt för Sverige att minska sina kväveoxidut- släpp med 30% till år 1998 jämfört med något av åren 1980—1985. Det betyder att utsläppen kan minskas i enlighet med vad Sverige deklarerat internationellt tillsammans med ett antal andra länder. Vi vill stryka under att enbart de tekniska åtgärder vi föreslagit inte är tillräckliga. För att den önskade utsläppsminskningen skall nås krävs att också energipolitiken och trafikpolitiken — så som vi föreslår under lokala och globala miljöproblem — inriktas på att främja mer miljövänliga energi- och trafiksystem än hittills.

Vi har — med hänsyn bland annat till den förändrade bedömningen av vissa utsläpps storlek — inte ansett det möjligt att rikta in åtgärderna på 30% reduktion till år 1995.

För att minska kväveoxidutsläppen med 50 % till år 2000 krävs utöver tekniska åtgärder mycket långtgående trafikpolitiska och energipolitiska åtgärder. Vi anser att en reduktion med 30% bör säkras innan ett nytt mål sätts upp.

Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bedöms minska med 50 % före år 2005 till följd av de åtgärder vi föreslår.

Flera av de åtgärder vi föreslagit för att minska kväveoxidutsläppen kräver ytterligare utredning innan de kan preciseras. Det gäller t. ex. skärp- ta krav på tunga fordon och arbetsfordon samt åtgärder för att minska utsläppen från flyget och sjöfarten. Vi kan inte bedöma de samlade kostna- derna av dessa åtgärder ännu även om vi gjort uppskattningari vissa delar.

De totala årliga kostnaderna till följd av skärpta krav på lätta fordon kan uppskattas till ca 35 milj. kr. när kraven introduceras och uppemot 400 milj. kr. när de slagit igenom i hela bilparken.

En minskning av kväveoxidutsläppen från industrins processer — upp till en kostnad av 40 kr. per kg kväveoxider kan väntas kosta omkring 150 milj. kr. per år.

De totala årliga kostnaderna för att minska utsläppen av flyktiga organi- ska ämnen från fasta anläggningar kan uppskattas till omkring 700 milj. kr.

TUNGMETALLER OCH ST ABILA ORGANISKA ÄMNEN

Tungmetaller och stabila organiska ämnen påverkar både landmiljön, sötvattnen och haven. Behovet av att minska den regionala belastningen 23

av dessa ämnen bestäms i hög grad av effekterna i havsmiljön. Metaller Prop. 1990/91:90 och stabila organiska ämnen behandlas mot denna bakgrund utförligt i Bilaga'2.3 aktionsprogrammet mot havsföroreningar. Vi har valt att behandla kvicksilver i detalj i detta aktionsprogram. Förslag till åtgärder rörande övriga metaller samt stabila organiska ämnen lämnas i Hav 90. Kvicksilver släpps ut från förbränning av bl.a. kol, torv och avfall samt från vissa industriprocesser. Därtill kommer diffus spridning främst ge- nom produktanvändning och läckage från avfallsupplag. Utsläpp av kvick— silver från mänsklig verksamhet (antropogena utsläpp) dominerar i tättbe- byggda områden på jorden. 1 Europa beräknas de antropogena utsläppen utgöra 90 % av de totala. De förhöjda halter av kvicksilver i fisk som vi har i dag beror i hög grad på det samlade nedfallet från luften under många decennier. Depåerna i marken ökar även med nuvarande nedfall, om än i långsam takt. Om kvicksilvernedfallet förblir lika stort som i dag kommer situationen i vattnen fortsätta att försämras. [ dag utgör kvicksilverutsläppen i andra länder i Europa huvudorsaken till depositionen av kvicksilver i Sverige. De förhöjda oxidantnivåer som förekommer i Europa är också betydelsefulla.

Miljömål

Miljömålet med hänsyn till kvicksilvrets hälsoeffekter kan formuleras: — Metylkvicksilverhalten i sötvattenfisk bör på längre sikt ej överstiga 0.5 mg/kg. '

För att kvicksilverhalterna i fisk i berörda sjöar skall kunna minska mot denna nivå måste kvicksilvernedfallet i Sverige minska med uppskatt- ningsvis 80 %. Med hänsyn till havsekosystemen behöver den antropogena tillförseln minska med 75 —90 % i de havsområden som omger Sverige.

Förslag

Insatserna hittills för att komma till rätta med kvicksilverproblemet har inriktats mot att reducera punktutsläppen. Dessutom har stora ansträng- ningar ngorts för att få en bättre kontroll över vissa slag av kvicksilverhal- tiga restprodukter.

Kvicksilvcrbalansen för Sverige visar emellertid att den årliga tillförseln av kvicksilver i råvaror och produkter är väsentligt större än de kända utsläppen. Vi bygger upp stora förråd av kvicksilver som förr eller senare kan komma att nå miljön.

Vi föreslår av användningen av kvicksilver och kvicksilverhaltiga pro- dukter i Sverige skall begränsas till minsta möjliga. Avvecklingsplanen innebär:

Kvicksilverbaseradc metoder inom kloralkaliindustrin skall vara ersat-

ta med kvicksilverfria senast år 2010. — Försäljning av kvicksilverbatterier förbjuds från och med år 2000. — Försäljning av kvicksilverhaltiga febertermometrar förbjuds från och 24

med den 1 januari 1992 och försäljning av övriga kvicksilvertermo- Prop. 1990/91:90 metrar från och med den 1 januari 1993. Bilaga 2.3 — Socialstyrelsen ges i uppdrag att utreda förutsättningama för att av-

veckla amalgam som fyllnadsmaterial. Användningen av kvicksilverhaltiga strömbrytare i bilar upphör från och med 1992 års modeller. Försäljningen av kvicksilverhaltiga ström- brytare i övrigt liksom kvicksilverhaltiga sjukvårdsinstrument, indu- striella mätinstrument m.m. förbjuds från och med den 1 januari 1993. Användningen av kvicksilver i lysrör, kvicksilverlampor m.m. får fort- gå tills vidare. Ett system med märkning bör övervägas. På lång sikt bör också denna kvicksilveranvändning avvecklas. — Användningen av kvicksilver i laboratorier begränsas med stöd av information. En viss användning måste få finnas kvar av forsknings- skäl.

Begränsningen av kvicksilveranvändningen kompletteras med — åtgärder för att förbättra återtagning och slutlig deponering av kvick-

silverhaltiga produkter,

— fortsatt begränsning av utsläppen, — åtgärder i miljön för att minska kvicksilverinnehållet i fisk.

1 det internationella arbetet bör Sverige verka för motsvarande åtgärder, dvs. sträva efter överenskommelser som reducerar inte bara utsläppen utan även användningen av kvicksilver.

Den minskade användningen och den förbättrade återtagningen av kvicksilverhaltiga produkter bör bidra till att minska de kända utsläppen redan på kort sikt. Den största effekten uppkommer på lång sikt inte minst genom att diffusa utsläpp av olika slag och läckage från avfallsupplag kan minska.

Åtgärderna kommer på sikt att innebära att kvicksilverhalterna i fisk begränsas och att vi kan nå målet, ingen eller obetydlig påverkan i kust- och havsområdena. De förutsätter dock att vi får till stånd omfattande åtgärder även i andra länder.

ÅTGÄRDER I MILJÖN AVSEENDE SKOG OCH MARK, FLORA OCH FAUNA SAM'I'GRUNDVA'I'I'EN

Skogsmarkskalkning

Under den gångna försöksperioden har inga nya resultat kommit fram som förändrar den tidigare bedömningen att kalkning kan användas för att motverka försurningens effekteri skogsmark. Riskerna för negativa miljö— effekter bedöms som små. Det är inte sannolikt att kalkning av försurad mark totalt sett leder till minskad skogstillväxt, vilket vissa forskningsre- sultat tidigare pekat mot. Nya försöksresultat tyder snarast på en viss positiv effekt även på kort sikt.

För de allra mest försurade delarna av Sverige kan vi därför rekommen- dera kalkning som ett skydd mot försurningsskador på mark. Hyggen och slutavverkningsmogen skog bör undvikas med hänsyn till riskerna för kväveläckage. Kalkning måste ske ståndortsanpassat och restriktivt. Om- rådena med känsligt växt- och djurliv skall ej åtgärdas. 25

Vi föreslår: Prop. 1990/91: 90Skogsstyrelsen ges i uppdrag att i samarbete med naturvårdsverket Bilaga 2.3 utarbeta råd och.anvisningar för skogsmarkskalkning.

— Skogsstyrelsen ges i uppdrag att

a) fortsätta sin försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning till och med l992/93

b) under 1992/93 lämna förslag till en eventuell storskalig skogsmarks- kalkning

c) tillsammans med naturvårdsverket utarbeta ett kontrollsystem för övervakning av kalkningens effekter.

Skogsvitalisering

Markförsurningen för med sig en tilltagande växtnäringsobalans i marken. Dessa markförändringar är ett hot mot skogens långsiktiga produktions- förmåga i flertalet skogstyperi belastade områden. Vi föreslår: — Naturvårdsverket skall fortsätta och utvidga den forskningsinriktade försöksverksamheten avseende vitalisering av skog och mark.

'I'rädslagsval

Möjligheterna att praktiskt motverka luftföroreningarnas effekter på mar- ken genom ändrat trädslagval framstår ännu som osäkra. Ett byte av trädslag tar dessutom mycket lång tid då inte mer än ungefär 1% av skogsmarken föryngras varje år. Lövträd inverkar positivt på marktillstån- det men många satsningar på lövträdsplantering har spolierats genom kraftiga viltskador. Erfarenheterna från Västtyskland pekar mot att barr- träd i blandbestånd med löv drabbas hårdare av direkta luftförorenings- skador än rena barrbestånd. Vi föreslår: — Åkermark som tas ur bruk bör så långt möjligt beskogas med lövträd. Självföryngrad björk i ungskog av barrträd bör utnyttjas för virkespro- duktion i större utsträckning. Ett ökat utnyttjande av lövträd som ridåer i bryn och kantzoner bör eftersträvas. Självsådd björk bör även i övrigt ges ökat utrymme i skogsskötseln som ett led i en ökad ståndorts- anpassning.

Skogsvård

Skogliga skötselåtgärder kan i olika grad förstärka eller motverka luftföro- reningarnas effekter på skog och mark. Vi föreslås: Skogsvårdsorganisationen fortsätter sitt arbete för att göra det svenska skogsbruket mer ståndortsanpassat. I denna anpassning måste även luftföroreningarna beaktas. I övrigt bör bl.a. gödslingen av skogsmark med kvävegödselmedel även i fortsättningen begränsas i östra Sverige 26

samt en fortsatt övergång från försurande till icke försurande gödselme- Prop. 1990/91:90 del stimuleras.. Bilaga 2.3

Flora och fauna

Luftföroreningama utgör ett betydande hot mot växt- och djurlivet såväl på land som i vatten. Vi föreslår att försöksverksamheten rörande åtgärder för att motverka förändringar av flora och fauna skall fortsätta.

.] ordbruksmark

Luftföroreningamas bidrag till syrabelastningen på åkermarken är relativt litet, ungefärliga 10—15%, och kan inte i sig lastas för de låga pH-värden som finns i delar av den svenska jordbruksmarken. Skörd, gödsling och markprocesser står för den dominerande delen av syratillförseln. Kadmiumupptaget i jordbruksgrödorna och därmed i livsmedlen ökar långsamt till följd av att tillförseln av kadmium till den svenska åkermar- ken överstiger förlusterna samtidigt som kalkningen är otillräcklig. Detta är en oacceptabel utveckling även om problemet i dag inte är akut. Åtgärder för att begränsa kadmiumutsläppen tas upp i annat samman- hang. Här föreslår vi bl.a. att lantbruksstyrelsen skall ges i uppdrag att utarbeta ett program för övervakning av åkermarkens tillstånd i Sverige.

Åtgärder avseende brunnar

Det är angeläget att få fram bättre tekniska åtgärder mot surt brunnsvat- ten. Vi föreslår en fortsatt verksamhet vid livsmedelsverket inriktad på teknikutvecklingen, testning av utrustningar. uppföljning av utrustningar- nas funktion hos hushållen samt information.

KALKNING AV SJÖAR OCH VA'lTENDRAG

Den samlade erfarenheten visar att kalkning av försurade sjöar och vatten- drag är en effektiv och väl fungerande metod för att vidmakthålla en god vattenkvalitet och en god livsmiljö för växter och djur. Kalkning av sjöar och vattendrag bör fortsätta med inriktning på — att alla omkalkningar klaras, — att de mest angelägna nykalkningarna i Götaland, Svealand och Norr- lands kustland kan genomföras, att kalkningsinsatsema i Norrlands inland och fjälltrakter byggs ut successivt under perioden, — att kalkningsåtgärder för att minska halterna av kvicksilver och cesium i fisk ryms inom kalkningsprogrammet.

FORSKNING, ÖVERVAKNING, INFORMATION

Ett FoU-program har drivits på grundval av förslag i tidigare aktionspro- gram. Detta arbete bör fortsätta med följande inriktning: 27

— Luftkvalitetsövervakning speciellt vad gäller ozon och flyktiga organi- Prop. 1990/91: 90 ska ämnen. Bilaga 2.3 — Fortsatt övervakning av stratosfärens ozonskikt vid två stationer i Sverige samt etablering av två mätstationer för övervakning av metan- halterna i luften. — Inventering av skogsskador genom riksskogstaxeringen och permanenta provytor. . — Forskning om luftföroreningarnas effekter på mark och grundvatten, skog samt fauna och flora. Forskningen om effekter av försurning och kalkning i vatten bör fortsätta. Medverkan i internationellt forskningssamarbete inom ramen för

a) EUROTRAC, ett stort samordnat program kring transport och om- vandling av luftföroreningar,

b) FoU-samarbete under konventionen om gränsöverskridande luftför- oreningar

c) stöd och samarbete mellan Östeuropa och Sverige. Informationsinsatserna rörande dels luftföroreningar och försurning dels CFC-avvecklingen bör fortsätta. Överföringen av kunskaper till Öst- europa bör intensifieras inom ramen för dessa insatser.

INTERNATIONELLT ARBETE

De storskaliga problem som orsakas av luftföroreningarna måste lösas i internationell samverkan. Under 90-talet kommer det internationella sam-

arbete som gäller bl.a.

— skyddet av ozonskiktet — begränsning av klimatförändringar — åtgärder mot gränsöverskridande luftföroreningar i Europa att ställa stora krav på svenska insatser.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks rapport Luft 90 Aktionsprogram mot Bilaga 2.4 luftföroreningar och försurning

Efter remiss har yttrande avgetts av kommerskollegium. överbefälhava- ren, socialstyrelsen. statens järnvägar, banverket, vägverket, trafiksäker- hetsverket. transportforskningsberedningen, sjöfartsverket. Sveriges mete— orologiska och hydrologiska institut, luftfartsverket. statens väg- och tra- fikinstitut, transportrådet. riksantikvarieämbetet. universitets— och hög- skoleämbetet. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens industriverk. Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk utveckling. statskontoret, riksrevisionsverket, statis- tiska centralbyrån, länsstyrelsernas organisationsnämnd. näringsfrihets- ombudsmannen, statens pris- och konkurrensverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, statens vatten- fallsverk, Göta hovrätt, Tekniska högskolan i Stockholm, Institutionen för Miljö- och energisystem vid Lunds universitet, Göteborgs universitet, naturvetenskapliga forskningsrådet. Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jorbrukets forskningsråd. länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Hal- lands län. länsstyrelsen i Kopparbergs län. länsstyrelsen i Västernorrlands län, Örebro kommun, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommun- förbundet. Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen. Grossistförbun- det Svensk Handel. Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksför- bund. Svenska kraftverksföreningen, Värmeverksföreningen, Skogsindu- strierna, Svenska petroleum institutet. Tjänstemännens Centralorganisa- tion, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige. Svenska arbetsgivareföreningen. Sveriges redareförening, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen. Svenska Bioenergiföreningen. Boliden Mineral AB. Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Fiskevat- tenägareförbund, Svenska Gruvföreningen, Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Kalkföreningen i Malmö, Sveriges Kemiska Industrikontor. Svenska Lokaltrafiklöreningen, Motormännens riksförbund, Sveriges skogsägares riksförbund, Stor-Stockholms Energi AB, Telge Energi AB, Svenska Åkeriförbundet. Ångpanneföreningens kolsektion.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Prop. 1990/91: 90 Sötvatten 90 Ationsprogram för god vattenkvalitet Bilaga 2.5

MÅL OCH STRATEGI

Övergripande miljömål för sjöar. vattendrag och grundvatten bör vara att — naturligt förekommande arter finns i livskraftiga balanserade popula- tioner. Föroreningar begränsar inte vattenområdets värde för fiske, för friluftsliv eller som vattentäkt, inkl. användning av grundvatten för direkt konsumtion,

hushållning med naturresurser karaktäriserar allt nyttjande av mark och vatten förnybara resurser utnyttjas inom ramen för ekosyste- mets produtkionsförmåga och användning av icke förnybara resurser präglas av anvarsfull hushållning. Dessa övergripande mål anger vad som är nödvändigt ifråga om de ekologiska förhållandena för att nå ett långsiktigt uthålligt nyttjande. Skyddet av de ekologiska funktionerna ställer alltid högre krav på vat- tenkvaliteten än vad som följer av användningen för att tillfredsställa mänskliga behov, t.ex. dricksvatten och bevattning.

De långsiktiga kvalitetsmålen för sjöar och vattendrag anges som grad av påverkan, dvs. nuvarande situation i förhållande till det naturliga tillstån- det.

Som kvalitetsmål för sjöar och vattendrag bör gälla påverkan motsva- rande högst påverkansgrad 1 enligt naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (SNV AR 90:4). Dessa mål bör uppnås så snart som möjligt, men när särskilt stora hinder föreligger bör målen vara uppnådda inom 30 år. .

Naturvårdsverket avser att utarbeta långsiktiga kvalitetsmål för grundvatten. Som grundläggande regel gäller att grundvattnet inte ska förorenas ytterligare.

Länsstyrelserna bör anpassa de långsiktiga kvalitetsmålen till operativa mål både på kort (2— 10 år) och lång sikt (10—30 år) med beaktande av regionala förhållanden i avrinningsområdena. Naturvårdsverket avser ge utgångspunkterna för denna regionalisering av kvalitetsmålen som allmän- na råd.

Strategin för att nå och bibehålla god vattenkvalitet innefattar åtgärder nationellt, regionalt och lokalt. I många fall är också åtgärder internatio- nellt en förutsättning för att miljömålen ska kunna nås.

Generella miljökrav för olika verksamheter/områden — t. ex. utsläpps- krav för fordon och krav på svavelutsläppen från förbränning av olika bränslen måste utformas nationellt. Det samma gäller till exempel grundläggande hänsynskrav inom jordbruk och skogsbruk och åtgärder för att begränsa flödet av miljöfarliga kemikalier.

De åtgärdsprogram för att begränsa belastningen av bland annat försu- rande ämnen, metaller, närsalter och stabila organiska ämnen från både svenska och utländska källor som föreslagits i Luft 90, Hav 90 och i begränsningsuppdraget är viktiga inslagi strategin för en god vattenkvali- tet. Förslagen i Natur 90 om bland annat den minskade markavvattningen 30

inom skogsbruket och vissa andra åtgärder som rör jordbruket och skogs- Prop. 1990/91 : 90 bruket är också centrala. Bilaga 2.5

På regiönal nivå bör kvalitetsmålen anpassas regionalt och utgöra rikt- linjer för det förebyggande och förbättrande åtgärdsarbetet inom miljö- vårdsarbetet och den fysiska planeringen.

Kvalitetsmålen ska tjäna som riktlinjer för detta arbete. Kvalitetsmålen föreslås inte ges rättsligt bindande verkan. De bör emellertid kunna be- traktas som ett uttryck för allmänna intressen som ska beaktas vid pröv- ning enligt de till lagen om hushållning med naturresurser (NRL) anknutna lagarna.

Länsstyrelsens regionala miljöanalyser (RMA) blir viktiga instrument i arbetet att omsätta och revidera mål och planer. Naturvårdsverket bör som hittills sammanställa och ge förslag med utgångspunkt från RMA.

I RMA redovisar länsstyrelsen de regionalt/lokalt anpassade kvalitets- målen och ger sin syn på behovet av åtgärder av skilda slag inom länet. Prioriteringar görs till ledning för såväl förebyggande som förbättrande åtgärder. Prioriteringar i åtgärdsarbetet bör göras utifrån vattenområdets föroreningsgrad och betydelse från naturvårdssynpunkt och för olika nytt- jandcn.

Tiden för att nå kvalitetsmålen får avvägas från område till område och är beroende av bland annat påverkansgrad, bakgrundsnivåer, källfördel- ning, tekniska möjligheter och kostnader.

Generellt ska ”bästa teknik" användas. dvs. bästa internationellt till- gängliga teknik. Undantag bör endast göras om det framstår som uppen- bart onödigt eller orimligt. Detta bör gälla även för transportsektorn och brukningsmetoder inom jord- och skogsbruk .

RMA kan vara ett bra instrument att samordna arbetet med kunskapsin- samling genom miljöövervakning och inventeringar. Länsstyrelsen upprät- tar för särskilt angelägna avrinningsområden s.k. genomförandeplaner för åtgärdsarbetet.

RMA bör vara aktuell. Vi föreslår att nästa är klar 1993 såsom Natur- vårdsverket redovisade i sammanställningen av tidigare RMA och därefter förnyas vart sjätte år.

RMA bör utgöra underlag för den kommunala planeringen enligt NRL/ PBL (plan- och bygglagen) av användningen av marken och vattnet.

Kommunerna tar ställning till miljömålen och anger i översiktsplanen sin syn på vattenkvalitetsfrågor till vägledning för lokaliseringsprövningar och tillståndsprövningar enligt de NRL-anknutna lagarna och det kommu- nala miljöarbetet och sektorplanering som rör vattenfrågor. l detaljplaner eller områdesbestämmelser kan kommunerna fastlägga nyttjandet för att nå och bibehålla god vattenkvalitet.

Kommunerna bör utveckla översiktsplanen till ett instrument för strate- gi och samordning av den kommunala utvecklingen i långsiktiga frågor, t.ex. miljökvalitet. I översiktsplanearbetet bör planerade verksamheter konsekvensbedömas med hänsyn till påverkan på yt- och grundvatten och för dessa uppställda mål.

Naturvårdsverket tar fram aktionsprogram och tillsammans med andra sektorsmyndigheter sektorsplaner; arbetar för att få till stånd en begräns- 31

ning av depositionen från atmosfären genom internationellt samarbete; Prop. 1990/91:90 arbetar med utsläpp från vattendrag till havsområden i internationellt Bilaga 2.5 samarbete; och driver vattenvårdsintressena i ärenden hos koncessions- nämnden.

MILJÖSITUATIONEN

Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av klimat och markförhållanden är en stor del av landets sjöar och vattendrag känsliga för påverkan. Detta har resulterat i att ett stort antal vattenområ— den drabbats av försurning och för höga kvicksilvernivåer i fisk. 1 områden med större bördighet har vattnen en större motståndskraft mot påverkan. Här är emellertid markanvändningen intensiv och befolkningstätheten ofta stor med åtföljande hög belastning av vattenresurserna. Sammantaget är därför en stor del av landets vatten mer eller mindre allvarligt påverka— de av föroreningar och andra ingrepp.

Reglering av vattenföringen har medfört stora ingrepp i naturen. Oregle- rade sjöar och vattendrag är mycket sällsynta i hela landet.

Försurningen framstår som det svåraste miljöproblemet för sjöar och vattendrag. Orsakerna är att främst den geografiska utbredningen, men också att försurningen allvarligt påverkar de grundläggande kemiska förut- sättningama för många ekologiska funktioner. Försurning innebär också långvarig åverkan genom utarmningen av marksystemen. Den är emeller- tid kostsam att åtgärda. samtidigt som åtgärdsbehoven till betydande del finns utanför landets gränser och därmed bortom vår egen bestämmande- rätt.

I rang efter försurningen kommer eutrofieringen av sjöar och vattendrag i de tättbefolkade områdena, där ofta viktiga vattentäkter och rekreations— områden drabbas. Den geografiska omfattningen är betydande. Effekterna är i många fall långsiktiga genom att vattenområdena laddats upp med näring i sedimenten. Eutrofieringen av sjöar och vattendrag drabbar också indirekt marina ekosystem.

Effekterna av miljögifter av olika slag är allvarliga framtidsproblem. De organiska miljögifter som uppmärksammats mest (PCB, DDT, dioxiner, m.fl.) är bara toppen av ett isberg. Endast en del av de ämnen som tillförs miljön har identifierats. Kunskapen om förekomst och framförallt långsik- tiga effekter av organiska miljögifter är synnerligen begränsad.

De flesta stabila organiska ämnena är fettlösliga och anrikas därför i levande organismer. Förr eller senare kommer flertalet sådana ämnen att någonstans i ekosystemet ge negativa effekter. Geografiskt är påverkans- området sannolikt stort. När effekterna väl visat sig återstår ett tids- krävande arbete att dels identifiera vilka ämnen som förorsakat skadan, dels genomföra åtgärdsprogram. Detta scenario ger anledning till stor restriktivitet i användningen av sådana ämnen.

För flera metaller finns effekter dokumenterade vid halter som ligger 2—5 gånger över de naturliga bakgrundshaltema. En jämförelse mellan livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvattenkvalitet och naturvårdsver- 32

kets ”ekologiska” bedömningsgrunder visar att vattenlevande organismer Prop. 1990/91:90 är mycket känsligare för metallhalter i vatten än människan. Bilaga 2.5

Inga säkra uppgifter finns i 'dag på att normala tungmetallförekomster i svenska vatten är skadliga för flora och fauna; däremot ger höga kvick- silverhalter hälsoeffekter på människan. I vatten som tar emot direktut- släpp från gruvor, metallindustrier och dylikt kan tungmetallhaltema bli mycket höga och där är skadorna i många fall uppenbara.

Förekomsten av höga halter av kvicksilver i fisk är ett av de allvarligaste problemen i våra näringsfattiga sjöar. Uppskattningsvis 10000 sjöar i Sverige har kvicksilverhalter i gädda över svartlistningsgränsen.

Avfallsupplag och förorenade markområden läcker eller riskerar att läcka föroreningar till yt- och grundvatten och de utgör stora potentiella föroreningskällor i ett långsiktigt perspektiv.

Sverige avviker i många hänseenden från de flesta länder på kontinenten när det gäller grundvattnets kvalitet, förekomst och användning för dricksvattenförsörjning. Sverige saknar med några få undantag riktigt stora sammanhängande grundvattenmagasin vilket är vanligt i Europa. I Sverige är grundvattenmagasinen oftast små, beroende på en oregelbun- den. småskuren jordartsgeologi och kristallint urberg. Föroreningar får därmed begränsad utbredning och sprids inte inom stora, sammanhängan- de magasin. Å andra sidan kan påverkan bli mycket intensiv inom de områden som utsätts för påverkan.

Grundvattnets generellt sett relativt goda kvalitet i Sverige, jämfört med ytvatten, sammanhänger bland annat med att grundvattnet skyddas av marklager. som fungerar som biokemiska filter. En annan viktig faktor är de långsamma förloppen av såväl grundvattnets bildning och transport som föroreningamas transport genom marken till grundvattnet. Detta medför att det kan ta lång tid innan föroreningar upptäcks och innan de kan åtgärdas. Det långsiktiga skyddet av grundvattnet är därför mycket viktigt.

Grundvattnet förorenas genom punktkällor som avfallsupplag av skilda slag. från trafikanläggningar, industri, tätorter och cisterner. men framför- allt storskaligt genom försurningen och jordbrukets kväveläckage. Annan påverkan är mer lokalt betingad såsom saltvatteninträngning i berg- brunnar och vattenbrist i områden som överexploaterats vad gäller uttag av grundvatten för bland annat dricksvattenförsörjning. Sverige har pro- centuellt sett en stor andel (ca 15%) enskild vattenförsörjning baserad på ' grundvatten utan rening, med en vattenkvalitet som i många fall är sämre än det kommunalt distribuerade vattnet.

NYTTJANDE

Sammantaget används ca 2 300 miljoner kubikmeter sötvatten i landet inom industri. hushåll och jordbruk. 20% av vattnet utgörs av grundvat- ten. Några drastiska framtida förändringar i behovet av vatten eller konkur- rensen om vattentillgångarna förutses inte. Behovet av vatten för bevatt- ning av jordbruksgrödor och energigrödor förväntas dock öka. 33

Dricksvatten Prop. 1990/91 : 90 — Grundvattnets betydelse för försörjningen med dricksvatten kommer Bllaga 2'5

även fortsättningSVis att vara stor. Brist på vatten för enskild försörj- ning föreligger i vissa delar av storstadsområdena.

Skyddet av vattentäkterna är bristfälligt. Endast ca 40 % av kommuna- la grundvattentäkter har skydd enligt vattenlagen. Vi föreslår därför att kommunerna upprättar särskilda vattentäktplaner, i vilka särskilt de långsiktiga skyddsaspekterna vägs in. Naturvårdsverket avser att ge ut vägledning för denna planering och i detta sammanhang kommer frå- gan om områden av riksintresse för vattenförsörjning att tas upp. Mot bakgrund bland annat av att grundvattnets kvalitet påverkas ge- nom inträngning av saltvatten orsakat av felaktiga uttag. bör en utred- ning tillsättas för att utreda möjligheterna till bättre reglering och effektivare fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning främst i bristområden. Utredningen bör även belysa myndighetsansva- ret för enskild vattenförsörjning. Kommunala avloppsreningsverk sva- rar i dag för knappt 8 % av de totala fosforutsläppen till sötvatten. Det finns nu inte skäl till generellt ökade krav på fosforrening.

Jordbruksbevattning

— Jordbruket har i vissa områden svårigheter att under torrår tillgodose sitt vattenbehov. Lokalt görs nu olagligt uttag i sådan omfattning att vattendrag tidvis torrläggs. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag att utreda jordbrukets framtida vattenbehov och ange hur detta kan tillgo- doses.

Vattenkraft

— Vattenkraften, innefattande även minikraftverk. bör inte byggas ut över de av riksdagen beslutade 66 TWh/år. Kvarvarande oreglerade vattendrag bör skyddas; I samband med den förestående omprövning- en av vattenkraf'tsdomar enligt vattenlagen avser Naturvårdsverket att ta upp frågor om ökade vattenflöden. Noll-tappningar bör upphävas.

Friluftsliv och fiske

— Efterfrågan på vattenområden för friluftsliv och fiske bedöms öka och ökad hänsyn bör tas till dessa intressen i den fysiska planeringen. Särskilt bör behovet av närrekreation uppmärksammas.

ÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA PÅVERKAN

Förebyggande åtgärder vidtas bland annat genom den fysiska planeringen av mark- och vattenanvändningen, varvid skydd av särskilt värdefulla områden och lokalisering av skilda verksamheter behandlas. Av särskild vikt är att ge grundvattnet ett långsiktigt skydd i den fysiska planeringen. 34

Särskilda samhällssektorer bör så långt möjligt minska sin miljöpåver- Prop. 1990/91: 90 kan. Följande föreslås utöver vad som framgår av Hav 90, Luft 90, Natur Bilaga 2.5 90 och begränsningsuppdraget:

Jordbruk

— Det är angeläget att minska spridningen av bekämpningsmedel från jordbruket till yt- och grundvatten. Naturvårdsverket avser att tillsam- mans med Lantbruksstyrelsen presentera förslag våren l99l. — Fosforutsläppen genom erosion av åkerkanter bidrar till övergödning. Naturvårdsverket och Lantbruksstyrelsen avser att våren l99l i utred- ning belysa möjligheterna att begränsa kanterosionen. -— Prövningen av uttag för bland annat jordbruksbevattning bör ses över. omgående bör dock vattenlagen (VL) ändras så att föreläggan- de om förbud mot uttag gäller med omedelbar verkan. Samråd enligt 205 naturvårdslagen (NVL) bör aktualiseras för de uttag för bevattning i näringssyfte som inte prövas enligt VL. Länsstyrelser- na bör få ökade resurser för tillsyn och rådgivning enligt VL. Na- turvårdsverket avser ta fram råd för denna tillsyn och prövning.

VA-frågor

— Med hänsyn till förhållandena i havet kommer kväverening att införas även på vissa reningsverk vid de stora sjöarna. Utifrån sötvattenkvali- tetsynpunkt bedöms inte någon generell skärpning av kraven vara nödvändig. — För att kunna ställa större krav på avloppsledningssystem kommer bättre underlag att tas fram rörande förorenande utsläpp från läckande avloppsledningar och genom bräddningar. De föroreningsmängder som släpps ut via bräddningar och utläckage från ledningar kan i många tätorter i dag vara större än de som släpps ut via reningsverket. — Bättre rening bör införas genom förstärkt tillsyn av de enskilda avlopp- sanläggningar som endast har slamavskiljning. Detta är särskilt angelä- get i områden där belastningen av fosfor från glesbebyggelse ger upp- hov till övergödningar. Forskning och utveckling av alternativa meto- der för behandling av avloppsvatten bör stödjas. — Verket har i uppdrag att i två etapper 1992 och 1993 redovisa åtgärds- program för att minska tillförseln av organiska miljögifter till kommu- nala avloppsreningsverk och därmed halterna i slam. Naturvårdsverket avser att förbättra kunskapsunderlaget om dagvatt- nets innehåll av föroreningar som underlag för en översyn av åtgärds- policyn.

Transporter

Stor hänsyn bör tas till olycksrisker och beredskapen vid olyckor i beslut om sjötransporter i Göta Älv-Vänern och Södertälje kanal- Mälaren. 35

Arbetet med vägvalsstyrning av miljöfarliga transporter bör ges hög Prop. 1990/91:90

prioritet i kommunernas planering och bör tas upp i lokala trafikfö— Bilaga 2.5 reskrifter.

- Det är angeläget att åtgärda flygplatsernas utsläpp till vatten av bland annat urea.

Avfall

— Avfallsupplag, bl.a. från gruvverksamhet, och förorenade områden. t.ex. kvicksilverhaltiga sediment. läcker eller riskerar att läcka förore- ningar till yt- och grundvatten och de utgör stora potentiella förore- ningskällor i ett långsiktigt perspektiv. Naturvårdsverket avser att även i fortsättningen aktivt verka för att lösa dessa frågor. — Arbete pågår för att minska föroreningsspridning från avfallsupplag. Kunskapen om metallernas rörlighet och läckaget av organiska miljö- gifter i ett längre (100-tals år) tidsperspektiv är bristfällig. Förstärkta förebyggande åtgärder kan behövas. Naturvårdsverket avser att succes- sivt utarbeta allmänna råd i denna fråga. 1 projekt Depå 90 utreds miljöpåverkan från deponier. Lokalisering och drift av dessa kommer att behandlas i detta projekt.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks rapport Sötvatten 90 Aktionsprogram för god Bilaga 2.6 vattenkvalitet

Efter remiss har yttrande över rapporten avgetts av överstyrelsen för civil beredskap, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, lantbruks- styrelsen, skogsstyrelsen. statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, plan- och bostadsverket, Sveriges geologiska undersökning, koncessionsnämn- den för miljöskydd, Sveriges lantbruksuniversitet. kustbevakningen, sta- tens räddningsverk, sjöfartsverket, kemikalieinspektionen. statens strål- skyddsinstitut, statens energiverk, statens vattenfallsverk, Svea hovrätt Vattenöverdomstolen, forskningsrådsnämnden, länsstyrelsen i Stock- holms län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen i Gävleborgs län. Svenska kommunförbundet, Landstingsför- bundet, Naturskyddsförcningen, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen. Vättern- vårdsförbundet, Skara kommun, Norrköpings kommun. Göteborgs stad samt Norrtälje kommun.

Sammanfattning av utredningens om Sveriges Prop. 1990/91: 90 internationella miljösamarbete slutbetänkande Bllaga 5-l (SOU 1990: 88) Sveriges internationella miljösamarbete: Nya mål och nya möjligheter

Direktiven innehåller fyra frågor, som speciellt bör besvaras. Vi utgår i vår sammanfattning från dessa frågor.

I ) Vilken avvägning bör i stort göras mellan nationellt och internationellt miljöarbete?

Möjligheterna till ett både breddat och fördjupat internationellt miljösam- arbete har aldrig varit så goda som nu. I Europa är de två viktigaste faktorerna det allt tätare västeuropeiska samarbetet och den östeuropeiska demokratiseringen. Utvecklingen gårjust nu mycket snabbt. Avvägningar kan bara göras för de närmaste två. tre åren.

Avvägningen mellan nationellt och internationellt miljöarbete bör utgå från tydligt definierade mål för miljön. Exempel på sådana miljömål kan vara att Sälarna skall kunna fortleva i Östersjön, att försurade marker i sydvästra Sverige skall återhämta sig, att de samlade utsläppen av tungme- taller skall hålla sig inom den naturliga variationen. Belastningarna från olika föroreningar måste bringas ned under de kritiska belastningar där, ekosystemen skadas.

Från miljösynpunkt är Sverige en del av Nordeuropa, dvs. Europa norr och väster om Alperna och Karpaterna. Floderna och vindarna för förore- ningar från dessa länder mot Sverige och svenska vatten. Hela Nordeuropa påverkas. om än i varierande grad. av de utsläpp som också påverkar Sverige. När de kritiska belastningarna underskrids i de länder. vars ut- släpp i dag påverkar Sverige, kommer de kritiska belastningarna också att underskridas i Sverige. De nordeuropeiska ländernas egenintressen sammanfaller i allt väsentligt med svenska intressen.

Nedfallet av svavel måste minskas med åtminstone 75% i sydvästra Sverige. Detta kräver åtgärder i såväl Sverige som i hela Nordeuropa. Hela Nordeuropa påverkas av svavelbelastningen, och det är ett gemensamt intresse att utsläppen skärs ned kraftigt. Per capita-utsläppen bör högst vara de, som Förbundsrepubliken Tyskland nu har som mål. Flera för Sverige viktiga länder kommer att uppnå lägre utsläpp. Storbritannien är det viktigaste undantaget: utsläppen måste reduceras med ca 2/3 utöver hittills gjorda åtaganden. De mycket stora svavelutsläppen för det central- europeiska kolbältet i Polen. Tjeckoslovakien och det förutvarande DDR kommer sannolikt att minska kraftigt som en kombinerad följd av ekono- misk omstrukturering och kraftigt höjda energipriser. Först om några år kan det bedömas vilka ytterligare åtgärder som kan krävas [ dessa länder/ör att varaktigt bringa ned belastningen under kritiska nivåer.

Svavelutsläppen i Sverige måsta fortsätta att minska. Ju mer nedfallet minskar, desto snabbare sker återhämtningen av försurade marker och vatten. ' 38

Sverige bör under de närmaste åren: Prop. 1990/91: 90 . uppfylla gjorda nationella åtaganden Bilaga 5.1 . tillsammans med andra länder kräva att Storbritannien skärper sina

åtaganden kraftigt . uppmärksamt följa utvecklingen i det centraleuropeiska kolbältet och

skapa beredskap för framtida åtgärder Nedfallet i Sverige av kväveoxider måste också minska kraftigt. Kväveoxiderna bidrar till försurning, övergödning och bildningen av foto- kemiska oxidanter i Sverige och i andra länder. Ozonbildningen är särskilt hög i triangeln Paris-Hamburg—Mijnchen. Det är ett gemensamt nordeuro- peiskt intresse att utsläppen av kväveoxider åtminstone halveras. Detta kräver framför allt en god avgasrening av såväl person- som lastbilstrafik. Den faktiska reningen måste ligga väsentligt under de krav som nu ställs i Väteuropa. Också olika förbränningsanläggningar måste förses med re— ning.

Sverige bör under de närmaste åren driva krav på: o samordnade skärpningar av avgasrening från trafiken i Västeuropa . katalytisk avgasrening i Östeuropa . minskade utsläpp från förbränningsanläggningar

Kra/ligt minskade utsläpp av kväveoxider bör ges hög prioritet i Sveriges internationella miljöarbete.

Övergödningen av Nordsjön måste begränsas kraftigt. Ett rimligt mål är att reducera de årliga utsläppen av näringsämnen till de nivåer som gällde i början av 1950-talet. När Waddenzees och Helgolandsbuktens ekologi har återhämtat sig bör också näringstillförseln till Skagerrak med Jutska strömmen vara nere i acceptabla nivåer. Detta kräver omfattande åtgärder i bland annat de stora nordvästeuropeiska floderna Rhen, Maas och Elbe samt i Storbritannien och Frankrike i stort sett enligt gjorda åtaganden. Danska, tyska och nederländska intressen sammanfaller med svenska. och de närmaste årens utveckling kan därför avvaktas.

Situationen i Östersjön är mycket allvarlig. Näringstillförseln är svår- uppskattad, men måste minskas med mellan hälften och två tredjedelar, för att nå ned till det tidiga 1950-talets nivåer. De omfattande åtgärder som krävs i framför allt Leningradområdet, Baltikum och Polen kan inte ses isolerade från den allmänekonomiska situationen. Ett omfattande mul- tilateral! stöd kommer att bli nödvändigt.

Sverige bör under de närmaste åren: . arbeta för att skapa en stabil multilateral plattform för framtida stödin- satser

o tillsammans med andra strandstater göra upp en investeringsplan för vilka åtgärder som erfordras Målet att återställa Östersjöns ekologi bör ha den högsta prioriteten i Sveriges internationella miljöarbete.

Nedfallet av tungmetaller har minskat markant under senare år. Upplag- ringen fortsätter dock, om än i en lägre takt av framför allt kvicksilver och kadmium. Både svenska och utländska källor ger bidrag. Atmosfärsnedfal- let härrör sannolikt till stor del från Östeuropa och bör minska i takt med den ekonomiska omvandlingen. Omfattande insatser krävs också i Sveri- 39

ge, både för att reducera läckage från gruvavfall och för att reducera den Prop. 1990/91: 90 diffusa spridningen från olika produkter. En redan pågående minskning i Bilaga 5.1 användningen av tungmetaller i olika produkter måste drivas på ytterliga- re. Det är särskilt viktigt att bryta ökningen av kadmiumanvändning i batterier.

U pplagringen av stabila. toxiska och bioackumulerande organiska ämnen härrör dels från olika produkter och dels från industriella utsläpp. Den svenska och finska massa- och pappersindustrins utsläpp av klororga- niska föreningar, som spelar en mycket stor roll för Bottniska vikens och Östersjöns ekologi, har minskat under senare år och måste skäras ned ytterligare till ofarliga nivåer. Hårda miljökrav har här drivt på den teknis- ka utvecklingen och gjort industrin till tekniskt ledande. En lång rad olika produkter innehåller också ämnen, som är eller kan vara skadliga. Det gäller inte minst olika rengöringsmedel, som ofta innehåller fettlösande. stabila ämnen, med ofta industriell användning.

Arbetet med att minska utsläppen av toxiska ämnen måste fortsätta. både vad gäller industriella processer och olika produkter. Sverige bör under de närmaste åren ge hög prioritet åt kemikaliekontrollen.

Sverige bör inte satsa resurser i andra länder för att minska belastningen på svensk miljö. Ingenting talar för att de svenska miljökraven hittills har åsamkat den svenska samhällsekonomin orimliga kostnader. Det är inte heller möjligt att genom internationellt arbete driva fram sådana minsk- ningar av belastningen på svensk miljö att fortsatta egna insatser blir mindre nödvändiga. Avvägningen mellan nationellt och internationellt miljöarbete bör i stort fortsätta som hittills.

2) Vilken avvägning bör göras mellan olika/ormer av internationell! mi ljöarbete?

Det internationella miljöarbetet har utvecklats mycket kraftigt sedan 1972 års miljökonferens i Stockholm. De senaste årens förändringar i Europa har dessutom skapat nya förutsättningar. Avvägningarna bör gälla mellan arbetet i konventioner omfattande ett större antal länder; direkta överens- kommelser mellan ett litet antal länder; direkta stöd till miljöåtgärder i ekonomiskt svaga länder, som i Östeuropa samt mellanstatliga organ som OECD, ECE. EG. Nordiska rådet.

De viktigaste konventionerna som rör skyddet av den svenska miljön är luftvårdskonventionen, Paris- och Oslokonventionerna för skyddet av Nordostatlanten samt Helsingforskonventionen för skyddet av Östersjön. Dessutom finns de så kallade Nordsjökonferensema.

Luftvården har koncentrerat sig på ett litet antal problem, medan vat- tenvården arbetar med en mycket lång rad olika problem.

Vatten vården måste utveckla nya/ormer för sitt arbete. Rhenkommissio- nens arbete är en lämplig förebild. där Förbundsrepubliken Tyskland. Nederländerna. Schweiz och Frankrike har kommit överens om en plan för att återställa flodens ekologi. l-"'i_föreslär en decentralisering, baserad på tydliga miljömål för väl definierade jloder eller havsområden, där de när— 40

mast berörda länderna gör preciserade åtaganden. Konventionemas roll Prop. 1990/91 : 90 blir då att formulera de övergripande miljömålen. Ronnebykonferensen Bilaga 5.1 om Östersjöns miljö öppnar möjligheterna att utifrån miljömål för Öster- sjön som helhet formulera preciserade mål för Östersjöns olika delar av flodsystem. som Bottniska viken, Finska viken. Wisla, Oder osv. De multilaterala finansinstitutens deltagande skapar förutsättningar för ett mera långsiktigt åtagande mellan olika länder.

Bilaterala kontakter mellan olika länder kommer att spela en större roll i framtiden, i takt med att de miljöpolitiska ambitionerna ökar, målen blir mera preciserade och överenskommelser därigenom niera decentralisera- de. Det bilaterala samarbetet med Finland om Bottniska viken, med Danmark om Öresund och Kattegatt och med Norge kommer att vara fortsatt viktigt. På det nordeuropeiska planet är särskilt Förbundsrepubli- ken Tvskland viktigt.

De östeuropeiska länderna har stor betydelse för den nordeuropeiska miljön och belastningen på Sverige. Detta gäller både luft- och vattenför- oreningar. Som alla länder som drabbas av utsläpp från andra länder har Sverige rätt att ställa krav på minskade utsläpp. Samtidigt har de östeuro- peiska länderna ett stort behov av stöd, och Sverige har. i likhet med andra länder. utformat särskilda program för detta. I miljösamarbetet med de östeuropeiska länderna tar Sverige därför på sig två roller: kravställarens och stödjarens.

Dessa roller här så långt möjligt skiljas åt. Stödjarrollen måste utgå från det stödda landets miljöpolitiska prioriteringar, medan kravstäl/arrollen måste utgå/"rån det kravställande landets prioriteringar. Stödet bör i hu- vudsak organiseras på multilateral bas. Världsbanken, Nordiska investe- ringsbanken, Europeiska lnvesteringsbanken samt den nya Europeiska Utvecklingsbanken har här centrala uppgifter. Bilaterala stödinsatser bör. så långt det över huvudtaget är möjligt, samordnas med de multilaterala insatserna.

Det kommande samarbetet mellan EFTA och EG kommer att vara det i särklass viktigaste miljöarbetet på det mellanstatliga planet. Detta gäller såväl skyddet av svensk miljö som ett gemensamt västeuropeiskt agerande gentemot globala miljöproblem. Också OECD kommer att ha fortsatt viktiga funktioner.

Kemikaliearbetet bygger på både det västeuropeiska samarbetet och OECD. Det vetenskapliga arbetet sker inom OECD för att bedöma risker och olika vägar att reducera dessa. Det västeuropeiska samarbetet definie- rar standarder för olika produkter. Dessa standarder utgår i hög grad från EG:s direktiv. Det västeuropeiska samarbetet har därför mycket stor bety- delse för arbetet med att minska upplagringen av stabila, bioackumuleran- de och toxiska ämnen i den svenska biosfären. Eftersom olika åtgärder för att reducera riskerna med olika ämnen kan ha handelspolitiska effekter bör kemikalieinspektionen, naturvårdsverket och kommerskollegium utveckla en gemensam strategi.

3) 11 ur bör arbets- och kotnpetens/ördelningen mellan regeringskansliet och Prop. l 990/91 : 90 centrala myndigheter samt inom regeringskansliet se utjör att på bästa sätt Bilaga 5.1 driva det internationella miljöarbetet?

Arbetet i regeringskansliet med t. ex. Nordsjöns miljö eller med kemikalie- frågoma kännetecknas idag av en betydande detaljrikedom. En mera tydlig utveckling mot miljömål bör kunna göra både myndigheterna och regeringskansliets roll mera entydig. Samtidigt ställs stora krav på kun- skapsunderlag. Dessutom krävs en gemensam syn mellan olika myndighe- ter på vilken roll handelspolitiska instrument skall ha i miljöpolitiken.

Det svenska miljöstödet till Östeuropa här så långt som möjligt skiljas från de krav som Sverige kan ställa utifrån sin egen miljöpolitik. Miljöde- partementet och tillhörande myndigheter bör ansvara för att formulera Svenska krav på andra länders miljöpolitik. i öst såväl som väst. Stödet till östeuropeiska länder bör kanaliseras genom utrikesdepartementet och till- hörande myndigheter. Åtskillnaden kan dock inte göras glasklar.

Både miljödepartementet och utrikesdepartementet har i dag betydelse- fulla uppgifter i det internationella miljöarbetet. Ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Miljödepartementets sakenhcter bör, som nu, ha fortsatt ansvar för de internationella frågor, som berör skyddet av svensk miljö. Miljödepartementets internationella enhet bör ansvara för övergripande policy-utformning. Enheten bör därför förstärkas. Utrikesdepartementets politiska avdelning bör ha ansvaret för miljöpolitikcns roll i själva utrikes- politiken.

Sverige bedriver också ett aktivt arbete inom de globala miljöfrågorna. Dessa är intimt sammanflätade med utvecklingsfrågoma. Här är flera departement och avdelningar direkt berörda. Utrikesdepartementets poli- tiska avdelning ansvarar för de globala miljöfrågorna i den utsträckning som de hanteras inom FN-systemet. Utrikesdepartementets u-avdelning ansvarar för de globala miljöfrågorna i den utsträckning de berör bi- ståndsfrågor. Finansdepartementet har ett ansvar gentemot Världsbanken, och Utrikesdepartementets handelsavdelning i den utsträckning som han- delspolitiken och GATT berörs. Sekretariatet för 1992 års FN-konferens om utveckling och miljö spelar också en viktig om än tidsbegränsad roll. Vissa globala miljöfrågor återverkar också direkt på Sverige och svensk politik. Klimatfrågan är det i särklass viktigaste exemplet.

Det är inte möjligt att bryta loss de globala miljöfrågorna från utveck- lingsf'rågorna. Ansvaret måste allstå vara fortsatt delat mellan flera depar- tement. Samordningen vad gäller miljöpolitiken bör dock ske inom miljö- departementet, där dess internationella enhet bör få ansvaret att utforma de riktlinjer, som bör gälla i varje särskilt fall.

Miljödepartementet bör dessutom få vidgade resurser för att bevaka utvecklingen i vissa länder. Särskilda miljöattacheer bör utses [ Bonn/Ber- lin, Bryssel samt Tokyo. med uppgift att följa den miljöpolitiska utveck- lingen samt knyta närmare kontakter. Attachéerna skall i normalfallet rekrykteras inorn departementet och tillhörande myndigheter. Det skall vara en naturlig del i departementskarriären att arbeta utomlands. En

översyn av specialattaehéernas roll är välkommen. Jordbruksdepartemen- Prop. 1990/91: 90 tet har idag fem lantbruksattache'er. Bilaga 5.l Itt/ormation om svensk miljöpolitik måstejörbättras.

4) Vilka övergripande principer bör vägleda Sveriges agerande inom de internationella organ som ltar störst betydelse för den svenska miljön?

Det västeuropeiska samarbetet måste vara utgångspunkten för skyddet av den svenska (och nordeuropeiska) miljön. Detta gäller också stödet till Östeuropa, som samordnas genom EG-kommissionen och där dessutom den nya Europeiska Utvecklingsbanken kommer att kunna spela en central roll.

OECD är det naturliga organet för att hantera frågor som måste samord- nas mellan industriländerna. OECD:s kanske viktigaste funktion är att vara ett samtalsforum för frågor, som exempelvis kemikaliekontrollen. klimatfrågorna, handeln med toxiskt avfall etc. Dessutom bör OECD kunna vara ett forum förjämförande utvärderingar av olika länders miljö- politik, statistik osv.

En lång rad organisationer är viktiga i skyddet av den globala miljön. lnom FN-systemet är de viktigaste FAO, WHO, UNDP och UNEP. Dess- utom spelar Världsbanken och de regionala utvecklingsbankema viktiga roller. Också andra organ, som WMO är viktiga.

[ det globala arbetet är det viktigt att skilja ut olika roller: den normativa rollen (UNEP. WMO, WHO, FAO), denförhandlande (UNEP, FAO), den stödjande (UNDP, FAO), den ji'natisierande (Världsbanken. de regionala utvecklingsbankema. UNDP) och till sist den kunskapsskapande rollen (t.ex. IPCC).

Globala miljöfrågor består av en lång rad olika frågor. Vi har valt att skilja mellan egentligt globala miljöfrågor. som skyddet av atmosfären, miljöfrågor som finns i de flesta länder, som avskogning, och miljöfrågor som beror av internationell handel, som handeln med toxiskt avfall. De måste hanteras på olika sätt. Det är viktigt att en klar rollfördelning utvecklas för hur dessa olika frågor skall hanteras. Sverige bör driva miljöfrågorna i FN:s olika fackorgan och inom bankerna och arbeta för att en tydlig rollfördelning skapas.

I en mera tydligt definierad rollfördelning bör UNEst roll sannolikt renodlas till att handla om de egentligt globala miljöfrågorna, med särskilt ansvar för förhandlingar och konventioner därom.

Bilaga 7.1

Sammanfattning av rapporten MARK & VATTEN år 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds l988:35)

Under 1987 startade ett utredningsarbete inom regeringskansliet som en beredskap för att bedöma det långsiktiga behovet av förändringar av de regler som rör hushållningen med naturresurser bl. a. i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. En arbetsgrupp med deltagare från berörda departement har studerat vad som i ett långsiktigt perspektiv kan hända med kulturlandskapet. Som ett led i detta utredningsarbete presen- terades rapporten MARK & VATTEN ÅR 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (DS 1988: 35).

Innehåll. syfte m. m.

MARK & VATTEN år 2010 är ingen traditionell utredning som avslutas med förslag till lagändringar eller andra åtgärder. Rapporten innehåller ett tiotal fristående uppsatser och ger historiska perspektiv, framtidsbilder och synpunkter på vilka möjligheter det finns att påverka utvecklingen.

Syftet med rapporten är dels att försöka belysa de förändringar som är aktuella i kulturlandskapet och att öka beredskapen när det gäller den långsiktiga hushållningen med naturresurser, dels att stimulera framtids- tänkandet i kommunerna inför deras arbete med de första översiktsplaner- na enligt plan- och bygglagen (1987: 10).

Några slutsatser m.m.

—- Nya förutsättningar och förändrade anspråk på olika naturresurser medför konsekvenser för mark- och vattenanvändningen och miljöför- hållandena. Landskap formas i sina huvuddrag av den tekniska, ekono- miska och sociala utvecklingen. Utvecklingen inom tre politikområden är särskilt avgörande för hur framtidens landskap kommer att gestalta sig och vilka miljöförhållandena kommer att vara år 2010. Det gäller infra- strukturen för produktion och teknisk försörjning, det gäller utvecklingen i jord- och skogsbruket och det gäller vår energiförsörjning. — Miljösituationen är av grundläggande betydelse för livsbetingelser och utvecklingsförutsättningar år 2010. Miljöarbetet måste bedrivas paral- lellt på internationell och nationell nivå. — Den regionala utvecklingen i Sverige bestäms inte bara av förhållande- na inom landet. Vi är i hög grad beroende av den internationella utvecklingen inom ekonomi och handel. Energiplaneringen och den kommunala översiktliga fysiska planeringen bör bedrivas så att de stödjer varandra. Trots alla osäkerheter om bl. a. energipriser och teknikutveckling gäller det att klarlägga de lokala ener- giresursema och att bygga upp en handlingsberedskap. — Den svenska genomsnittskommunen riskerar att mista en tredjedel av sin åkermark. Kommunernas åsikter uttryckta i de kommunomfattande

Prop. 1990/91: 90

översiktsplanerna kan spela en viktig roll, när det gäller att hantera de Prop. 1990/91:90 kommande omvälvningarna inom jordbruket. Bilaga 7.1 — Den svenska skogen kommer år 2010 att vara systematiskt genomarbe-

tad och utgöra en kulturskog. Naturskog kommer endast att finnas kvar inorn reservat och i delar av den fjällnära skogen. Samtidigt kommer lövinslaget att öka. Kunskapsnivån och intresset för naturvårdssyn- punkter kommer att öka både inom bondeskogsbruket och storskogs- bruket. — Avgörande faktorer för det framtida odlingslandskapet är utvecklingen

av de globala miljöproblemen, skogsindustrins avsättningsmöjligheter samt möjligheterna att odla och avsätta energi- och industrigrödor.

Det svenska kulturlandskapet år 2010

Den bild uppsatserna redovisar av kulturlandskapet år 2010 pekar mot ungefär den här utvecklingen: . Det geografiska mönstret i stort kommer inte att förändras påtagligt. Ett spritt nätverk av orter av skiftande storlek kommer fortfarande att vara kännetecknande för Sverige. Befolkningen förväntas inte öka, om inte invandringen ökar. Folktätheten kommer i stort att motsvara dagens mönster, även om storstadstriangeln eventuellt kommer att öka sin dominans något. Miljöfaktorer kommer att få större betydelse för män- niskornas val av bostadsort.

. lnfrastrukturutbyggnaden kommer att innebära en satsning på bland annat snabbtåg. kombitransporter och ökad flygverksamhet. Miljövänli- ga transportalternativ kommer att utvecklas och prioriteras. Storstäder- nas problem kommer att bli särskilt uppmärksammade. . Omställningen av energisystemet leder till avveckling av kärnkraften och till introduktion av naturgas samt till satsning på inhemsk förnybar energi i form av vindkraft och energiodlingar. Bebyggelsestrukturen kommer därför inte att förändras med hänsyn till energifaktorerna. . Den åkerareal, som behövs för att klara landets behov av livsmedel, kommer att vara väsentligt mindre än i dag. Nya former av jord- bruksföretag kommer att utvecklas. och deltidsarbete blir vanligare i jordbruket. En del av åkermarken kommer att användas för energigrödor eller för nya odlingsformer, till exempel agroforestry. Dessutom kommer en del åkermark att skogsplanteras, dels för ökad virkesproduktion. dels för att skapa nya rekreationsområden i tätbefolkade områden.

Den ekologiska funktionen i odlingslandskapet kan komma att behöva restaureras genom miljö- och landskapsvårdande åtgärder såsom återska- pande av tidigare våtmarker och vattendrag.

Fastighetsägarna kommer liksom nu att ha stor betydelse för vården av vardagslandskapet, varför nya stimulerande incitament kan behövas.

Hävdcn av odlingslandskapet kommer att vara beroende av de ekono- miska möjligheterna att erbjuda produkter som efterfrågas på marknaden (träfibrer, livsmedel. energiråvaror, ekologisk nytta och rekreation). . Huvuddelen av skogen kommer att vara en kulturskog med ett väsent- 45

Bilaga 7.1

ligt ökat virkesförråd. Den kan väntas ha ökad lövträdsinblandning samt ökad lövskogsareal. Avsättningen och efterfrågan på skogsindustrins produkter kommer att få stor betydelse för skogens utseende. . Det behövs mycket arbete för att behålla en levande landsbygd och för att utveckla resurserna och skapa bärkraftiga företag.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91: 90 rapporten MARK & VATTEN år 2010 Bilaga 7 .2 Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (DS

1988: 35)

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av riksantikvarieämbe— tet, lantbruksstyrelsen (som bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i Uppsala, Östergötland, Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län), statens naturvårdsverk, statens energiverk, socialstyrelsen, televerket, statens järnvägar, sveriges meterologiska och hydrologiska institut. luftfartsverket. statens geotekni- ska institut. naturhistoriska riksmuseet, universitets- och högskoleämbetet (som bifogat yttranden från universiteten i Göteborg, Linköping, Lund och Umeå samt tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola), forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetcnskapliga forskningsrådet. statens kulturråd, fiskeristyrelsen. sveriges lantbruksuni- versitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd. statens råd för byggnads- forskning. statens institut för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, centralnämnden för fastighetsdata, delegationen för glesbygdsfrågor (] 1977102), expertgruppen för forskning och regional utveckling (] l979:E) sveriges geologiska undersökning, statskontoret, statistiska centralbyrån, energiforskningsnämnden, statens vattenfallsverk, statens kärnkraftin- spektion. Sydvästra skånes kommunalförbund, Nordvästra skånes kom- munalförbund, Göteborgsregionens kommunalförbund. Kungliga veten- skapsakademin, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, lngenjörsvetenskapsakademien, Institutet för framtidsstudier, Länsmuse- ernas samarbetsråd, Riksförbundet för hembygdsvård, Svenska kommun- förbundet, Landstingsförbundet, Svenska hamnförbundet. Svenska natur- skyddsföreningen, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska turistföreningen, Sveriges riks- idrottsförbund. Centralorganisationen SACO/SR, Kraftverksföreningen, Sveriges Arkitekters Riksförbund, Föreningen för samhällsplanering, Hy- resgästernas riksförbund, SABO, Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska fjällklubben, Svenska samernas riksförbund och Folkpartiets länsförbund i Uppsala län.

Vidare har yttranden inkommit från länsstyrelserna i Uppsala län. Kro- nobergs län, Göteborgs och Bohus län. Skaraborgs län (som bifogat yttran- de från skogsvårdsstyrelsen i länet), Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län, Västernorrlands län och Västerbottens län samt från landstingen i Stockholms län, Östergötlands län och Västernorrlands län. Dessutom har yttranden inkommit från följande kommuner Bräcke, Es- kilstuna, Falkenberg, Falköping, Gotland, Göteborg, Halmstad, Helsing- borg. Höganäs. Jokkmokk, Kungälv, Lerum, Linköping. Ljusdal, Lomma, Luleå. Lund, Malmö, Mark, Munkedal, Nässjö, Rättvik, Skellefteå, Sol- lentuna, Sotenäs, Strömsund, Tierp, Timrå. Tomelilla, Täby, Uddevalla. Vallentuna, Vilhelmina. Vårgårda. Västerås, Ystad, Åmål. Älmhult, Ödes- hög. Örnsköldsvik och Östhammar.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Prop. 1990/91:90 Regionala miljöanalyser Bilaga 7.3

— rapport från naturvårdsverket 1989-09-12

Bakgrund

Regeringen gav genom beslut den l7 juni l988 länsstyrelserna i samtliga län i uppdrag att analysera och redovisa det regionala miljötillståndet. Samtidigt uppdrogs åt statens naturvårdsverk att ställa samman länsstyrel- sernas redovisningar och att med eget yttrande redovisa dessa till regering- en senast den l5 september 1989.

Till uppdraget fogades en promemoria med vissa riktlinjer betr. arbetets bedrivande och redovisningens innehåll. .

Av promemorian framgår bl.a. att man bör — ange de viktigaste miljöproblemen och deras orsaker — redovisa förväntade miljöbelastningar — analysera orsakerna bakom de redovisade miljöproblemen — diskutera tänkbara åtgärder inkl. översiktliga bedömningar av kostna-

der och ansvarsfördelning — redovisa vilken prioritering av egna erforderliga arbetsinsatser som man finner motiverad

bedöma vilka åtgärder som kan behöva vidtas av andra myndigheter på central, regional och lokal nivå — utforma redovisningen så att den kan ligga till grund för bedömningar av resursbehov m.m.

Ett antal exempel nämns på vad redovisningen kan innefatta: . miljöpåverkande verksamheter och påverkade områden 0 miljöpåverkan från verksamheter utanför regionen . områden utsatta för stark landskapsförändring . verksamheter och områden som är särskilt känsliga för miljöpåverkan Vidare sägs att länsstyrelsernas arbete bör -— bygga på befintliga uppgifter — ske i fortlöpande kontakt med naturvårdsverket samt i kontakt med kommuner, mellankommunala planeringsorgan och landsting.

Uppdraget till länsstyrelserna är med andra ord mycket brett formule- rat. Möjligheterna att på den tid som stått till förfogande åstadkomma en fullständig miljöanalys är självklart begränsade.

Vad gäller naturvårdsverkets insatser Sägs bl. a. att verket i viss utsträckning bör kunna medverka med råd och vägled- ning i olika avseenden bl.a. vad gäller den tekniska utformningen av länsstyrelsernas redovisningar (i samråd med boverket) att verkets sammanställning bör vara utförd så att den kan ligga till grund för bedömningar och prioriteringar av redovisade åtgärds- och resursbehov. 48

Samråd Prop. 1990/91 : 90 Boverket har avgett samrådsyttrande över naturvårdsverkets samman- Bllaga 73 ställning i vilket verket för det fortsatta arbetet vill framhålla vikten av att miljöanalyserna planeringsanpassas och att rapportering inordnas i läns- styrelsernas regionala underlagsmaterial för kommunernas Översiktsplane- ring. Boverket påpekar också att det är viktigt att ”miljöfrågor” inte görs synonymt med "miljöproblem”, dvs. att man enbart får missförhållanden, skador och konflikter i tan karna. Det är viktigt att styra uppmärksamheten även i positiva banor, att lyfta fram sådana miljövärden och ekologiska kvaliteter som det finns skäl att ta tillvara och som annars riskerar att gå förlorade.

N aturvårdsverkets sammanställning av länsstyrelsernas redovisning med vissa kommentarer

Samtliga länsstyrelser har lagt ned ett omfattande arbete på att beskriva miljösituationen i resp. län och olika hot mot miljön. Därmed har man för första gången fått en bred och sammanhållen miljöbeskrivning för varje län.

Att upprätta och förankra en dokumentation av det här slaget är mycket tidsödande. Det är därför inte förvånande att flertalet länsstyrelser haft svårt att hinna med i vissa led i arbetet. Det gäller speciellt kontakterna med kommuner m.fl. organ i länet och utarbetandet av konkreta åtgärds- program.

Miljöredovisningama har disponerats efter olika miljö- och problemty- per. Luftföroreningama har inte fått någon separat behandling utan redo- visas där deras effekter gör sig märkta, t. ex. under mark. vegetation och grundvatten eller tätorter.

Mark. vegetation och grundvatten

Till följd av en hög deposition av försurande ämnen i huvudsak av utländskt ursprung är marken försurad i stora delar av Syd- och Mellan- sverige. Nedfallet tycks ha börjat att minska något men ligger i Syd- och Västsverige ofta långt över den s.k. kritiska belastningen. De låga pH- värdena i marken frigör olika metaller som påverkar växtligheten negativt, bl. a. skogen. Lågt pH och hög kvävemättnad i marken medför ökat läcka- ge till omgivande vatten av både metaller och växtnäringsämnen.

Försumingens påverkan på skogen belyses bl.a. med hjälp av trädens barrförluster i olika delar av landet. Stora barrförluster konstateras i både norr och söder. I norr torde dock klimatfaktorer spela en större roll än luftföroreningar. Flera länsstyrelser ser vitaliseringsgödsling av skogen som en adekvat åtgärd i avvaktan på kraftigt minskade utsläpp av försu- rande ämnen.

Utlandets bidrag till försurningen betonas av många län. Åtskilliga konstaterar att de svenska nationella utsläppsmålen kan bli svåra att nå 49

utan ytterligare åtgärder (utöver de beslutade). Det gäller spec. kväveox- Prop. 1990/91:90 iderna. Bilaga 7.3 Luftdepositionen av metaller har halverats i Syd- och Mellansverige. Mycket mer deponeras i söder än i norr. Det mönstret bryts ibland av stora punktutsläpp (t. ex. Rönnskär). l områden med sura marker förekommer också problem med surt grundvatten. främst i privata brunnar. Flera län förespråkar en fortsatt bidragsgivning för att stimulera innehavarna till åtgärder. ljordbruksbyg- derna har grundvattnet ofta höga nitrathalter. inte sällan högre än gällande riktvärden. Här föreslås inga särskilda åtgärder. Åtskilliga län redovisar läget vad gäller radon och cesium.

Sjöar och vattendrag

Omkring 15000 sjöar och upptill 100000 km rinnande vatten är skadade av försurning med bl. a. stora skador på fiskfaunan som följd. Försurning- en har främst drabbat län i Syd- och Mellansverige men också delar av flera nordliga län.

Många länsstyrelser betonar att kalkningen av vatten och mark måste fortsätta i stor skala till dess att nedfallet av försurande ämnen når ned till den kritiska belastningen.

Bland föreslagna åtgärder märks fortsatta begränsningar av punktut- släpp och av avgaser från trafiken.

Malmöhus. Kristianstads, Skaraborgs och Södermanlands län anger eutrofieringen som ett av de allvarligaste miljöproblemen. Tack vare ut- byggnaden av de kommunala reningsverken har en av de viktigaste källor- na för fosfor kraftigt strypts. Belastningen ligger dock ofta kvar på hög nivå, bl.a. på grund av det stora bidraget från odlad mark. Kvävehalten har fortsatt att öka inom stora delar av Syd- och Mellansverige.

1 ca 10000 svenska sjöar har gäddorna kvicksilverhalter som överskrider svartlistningsgränsen. Försurningen bidrar starkt till att kvicksilver fri- görs. Gamla punktkällor ( gruvor m.m.) läcker stora mängder metaller till bl. a. Dalälven och Bottenhavet.

Länen relaterar ofta halterna av olika ämnen i vatten till SNV:s (prel.) bedömningsgrunder för vattenkvalitet. Dessa utgår ifrån ”naturlig bak- grund” och indelar vattnen i olika klasser, alltefter hur förhöjda halterna är.

Radioaktivt cesium anrikas kraftigt i fisk och är därför ett problem även i sjöar och vattendrag. Halterna väntas avta långsamt och nå gränsvärdet först om 10—40 år.

På allt fler ställen i jordbrukslänen påvisas olika bekämpningsmedel i vattendrag.

Miljösituationen i de fyra stora sjöarna (Vänern. Vättern. Mälaren och Hjälmaren) särredovisas. Flera förbättringar kan konstateras. Det gäller bl.a..förekomsten av kvicksilver, fosfor och organiska ämnen. Miljöarbe- tet samordnas av vattenvårdsförbund, kommittéer eller liknande. Därige- nom blir det lättare både att sätta upp mål för vattenkvalitén och att planmässigt åtgärda olika utsläppskällor. 50

En förstärkning av resurserna för arbetet med de stora sjöarna föreslås. Prop. 1990/91: 90 Bilaga 7.3

Kust och hav

. Länens miljöredovisning inriktas mer på kustområdena än på det öppna havet. där mätdata finns i mindre grad. Eutrofieringen är mest uttalad i Östersjön och på västkusten. [ Botten- havet och Bottenviken är det i huvudsak fråga om lokal påverkan. En stor del av belastningen av växtnäringsämnen på Östersjön härrör från utsläpp till havet från andra kuststater och från nedfall via luften. Bottniska viken uppvisar en förhållandevis stor påverkan av metaller och klorerade organiska ämnen. Miljökvalitén i Kattegatt bestäms i hög grad av tillförseln av förorenat vatten från Östersjön och Öresund. Skagerrak påverkas i hög grad också av strömmar från södra Nordsjön. 1 Västerhavet sätter överliskningen tydliga spåri havet. Från de två Skånelänens sida föreslås långtgående åtgärder i syfte att drastiskt minska utsläppen av bl.a. växtnäringsämnen till Hanöbukten. Öresund och Skälderviken. Östersjön hör som nyss nämnts till de havsområden som är mest påver- ' kade av eutrofiering. Härtill kommer överlag förhöjda metallhalter och (ställvis) höga halter av klorerade organiska ämnen. De senare härrör bl. a. från massaindustrin men även från andra utsläpp samt långväga transpor- terade föroreningar. Effekterna av DDT och PCB på örnar och sälar är kända sedan länge. Bland metallerna framhålls särskilt kvicksilver, som pga. försurningen riskerar att tillföras havet i ökade mängder.

Tätorter

Tätortsluften har på senare år förbättrats väsentligt när det gäller svavel- dioxid. Det har kunnat ske tack vare minskad kol- -/oljeeldning och omlägg- ningen till fjärrvärme. Även sothalterna har reducerats.

SNV:s (föreslagna) riktvärden för kvävedioxid och koloxid överskrids i 25—30 tätorter. Utsläppen härrör mest från biltraliken och märks främst i tätorternas centrala delar. Riktvärdet för svaveldioxid överskridsendast i Skåne och då mycket till följd av importerade föroreningar.

På grund av inversion vintertid uppträder höga luftföroreningshalter även i mindre orter i Norrlands inland.

Flertalet länsstyrelser behandlar inte luftföroreningarnas eventuella häl- soeffekter. Några anser att sådana effekter förekommer. Ett par länsstyrel— ser pekar också på behovet av skärpta gränsvärden med hänsyn till att hälsoeffekter bedöms uppstå även vid lägre halter.

Av länens redovisningar framgår att ett stort antal människor störs av buller, de flesta pga. biltrafiken. Förslagen till mål och åtgärder är oftast försiktigt formulerade. Ansvaret anses i första hand vila på kommunerna (trafiksaneringsplaner o.d.) De län som kommenterar generella riktvärden för buller (inne resp. ute) stöder de förslag, SNV lämnat till regeringen. 51

Bilaga 7.3

Specielltförorenade områden

Länsstyrelsens miljöplanegrupp i Malmöhus län föreslår att hela länet förklaras som miljöskyddsområde i miljöskyddslagens mening.

Tätortsregionen Göteborg — Lysekil Trollhättan behandlas av de två berörda länsstyrelserna. som finner anledning att utreda förutsättningama för att inrätta ett miljöskyddsområde. SNV anser förslaget vara motiverat.

Även för andra förorenade områden behandlas behovet av särskilda bestämmelser. Det gäller bl.a. Skälderviken, Hanöbukten och Sundsvalls -— Timråområdet.

Landskaps— och biotop/örärzdringar

Samtliga länsstyrelser rapporterar en fortgående storskalig förändring av det svenska landskapet i huvudsak till följd av den utveckling som sker inom de areella näringarna.

Landskapet utarmas alltmer på såväl naturliga biotoper som på vissa kulturpåverkade biotoper. Därmed försvinner också en mängd växt- och djurarter.

Skogslandskapet förändras främst av moderna skogsbruksmetoder som kalkhyggesbruk, monokulturer, markavvattning, skogsbilvägar och mark- beredning. Bland de biotoper som är mest hotade nämns oftast urskogar, sumpskogar, ädellövskogar och blandskogar. Fjällänen tar alla upp hoten mot den fjällnära skogen. .

Till de motåtgärder som omnämns mest frekvent hör införandet av mer bindande regler i skötsel- och skogsvårdslagen, vidgad tillståndsplikt/ samråd och avskaffande av olika bidrag för exploatering (t.ex. skogs- bilvägar). Vidare framhålls bristen på bl.a. personalresurser för natur- vårdsfrågorna vid miljövårdsenheterna.

Jordbrukslandskapets förändring består dels av igenväxning av öppen mark dels i undanröjande av olika odlingshinder. Länsstyrelserna i Norr- land betonar särskilt mycket vikten av att bibehålla det öppna landskapet medan man i sydligare län särskilt slår vakt om det gammaldags odlings- landskapet med dess särskilt rika fauna och flora. Många län pekar på nyttan av det s.k. NOLA-anslaget och vill ha mer pengar för direkt stöd (kompensation) till de bönder som åtar sig att hävda bl.a. ängs- och hagmarker.

De flesta länsstyrelser hänvisar också till bristen på kunskap om olika biotoper som ett hinder både när det gäller att ställa krav i samband med olika arbetsföretag och när det gäller arbetet med att mer permanent skydda hotade naturtyper.

Naturvård

Bara en mindre del (ca 30%) av de områden som är av riksintresse för naturvård och friluftsliv har för närvarande skydd enligt naturvårdslagen. Bland särskilt skyddsvärda områden nämns urskogar/naturskogar, natur- ligt gräsbärande marker och våtmarksområden. Med nuvarande bestäm-

melser och resurser kommer det ta decennier att tillgodose skyddsbehovet. Prop. 1990/91: 90 Då har endast de s.k. riksobjekten beaktats. Vissa särskilt hotade biotoper Bilaga 7.3 behöver ett generellt skydd t.ex. bäckraviner, små naturliga vattendrag,

hagar, strandängar m.fl.

Naturresurser och hushållning

De naturresurser som behandlas av länen är grus. torv och vattenkraft. Några län tar också upp tillgångarna på vatten och deras användning.

Grusbristen framhålls som ett problem i flera län. Regionala grushåll- ningsplaner ses som en hjälp att klara försörjningen och undvika konflik- ter. En ökning av bergtäkterna anses kunna bidra till minskade konflikter om kvarvarande grus.

Torvtäkterna behandlas främst av Norrlandslänen. Man pekar både på konflikter med naturvården och negativ påverkan på kvalitén av omgivan- de vatten.

Flertalet län tar upp frågor om vattenkraft och regleringar. [ norra Sverige är man särskilt bekymrad över det hot som minikraftverken utgör för smärre vattendrag.

Friluftsliv

Problemen för friluftslivet finns framför allt i närheten av större tätorter och i områden med stor andel jordbruksmark (t.ex. Malmöhus län). Bul- lerstörningar från skjut- och motorbanor omnämns av många länsstyrelser som en negativ faktor.

På större avstånd från tätorterna medför det moderna skogs- och jord- bruket försämringar för friluftslivet genom bl. a. olämpligt upptagna hyggen, försvinnande ängs- och hagmark o.d.

En bättre fysisk planering omnämns som ett medel att minska konflik- terna rörande friluftslivet, t. ex. samlokalisering av bullrande friluftsaktivi- teter.

Kommunal miljövård

Hälften av länsstyrelserna behandlar den kommunala miljövården och då särskilt läget beträffande kommunernas övertagande av miljötillsynen, deras resurser och förekomsten av kommunala miljövårdsproblem. Poli- tiskt beslutade miljövårdsprogram finns nu i närmare hälften av alla kommuner.

Utsläpp m. m.

För några län finns en rätt detaljerad genomgång av de miljöstörande verksamheterna (punktkälloma). Flertalet länsstyrelser har försökt uppskatta de samlade utsläppen i länet av vissa viktiga ämnen, främst svavel- och kväveoxidutsläpp till luft och 53

av fosfor och kväve till vatten. 1 ett antal fall anges också hur utsläppen Prop. 1990/91:90 fördelas sektorvis. Bilaga 7.3

Förslag till åtgärder

Länsstyrelserna föreslår eller skisserar en mängd åtgärder för att motverka miljöproblemen. Många av förslagen utgår från de målsättningar som fastlagts på nationell nivå, andra härrör från resp. läns egen problembe- skrivning. Behovet av att på olika sätt verka för en minskad import av föroreningar framhålls av de flesta. I övrigt riktar sig åtgärdsförslagen ofta med tydlig adress till olika nivåer i den svenska miljöadministrationen.

Biltrafikens roll som källa till olika luftföroreningar betonas av de flesta. Bland åtgärderna nämns bl.a. förbättrad kollektivtrafik, planering av be- byggelse, överföring av godstransporter till järnväg.

Åtgärder mot luftutsläppen (svaveldioxider, kväveoxider och kolväten) står oftast i centrum när det gäller åtgärder mot industrins och energipro- ducenternas utsläpp. Här har länsstyrelserna själva en viktig roll som prövnings- och tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen.

Utsläppen av kväve och fosfor från kommunala avloppsreningsverk behandlas relativt ingående. Åtgärderna gäller såväl skärpta krav på kväve- och fosforreduktion som restaurerade ledningsnät och minskad bräddning, men även införande av fosforfria tvätt- och diskmedel.

Åtskilliga förslag förs fram inom avfallsområdet. men de är ofta av en mer allmän karaktär (ökad källsortering, återvinning, en utvidgning av kommunernas ansvar o.d.) Kalmar län föreslår en nationell plan för att reducera avfallsmängdema med 50 % till år 2000.

För jord- och skogsbruket finns en mängd förslag till åtgärder. Många går ut på att reducera utsläpp av olika näringsämnen till vatten och luft. Andra inriktas på att bevara landskapsbilden och hotade biotoper inklusi- ve djur och växter. 1 en del fall föreslås åtgärder som har båda dessa syften t. ex. etablering av våtmarker som ”kvävefällor" och olika begränsningar av markavvattningsprojekt (i syfte att bevara biotoper och förhindra läc- kage av näringsämnen).

Bullerstörningar belyses av alla länsstyrelser, särskilt bullret från biltra- fiken. Två länsstyrelser anser att en övergripande aktionsplan bör utarbe- tas mot buller. Flertalet åtgärdsförslag riktar sig mot kommunerna.

Många län efterlyser ökade insatser och ett bättre stöd från central nivå när det gäller kemikalieanvändningen.

En stor del av de förslag som lämnas i fråga om skärpt lagstiftning gäller just naturvården, framför allt skogs- och jordbruket.

Åtskilliga länsstyrelser framhåller behovet av en förstärkt och samord- nad regional miljöövervakning.

Som särskilda åtgärder till följd av arbetet med de regionala miljöanaly- serna föreslår naturverket att en större satsning (i form av aktionsplaner c. d.) görs beträffande kemikalieanvändningen, bullerstörningama och landskapsförändringar orsakade av i första hand skogs- och jordbruket.

Vidare föreslås en upprepning av de regionala miljöanalyserna med ett Prop. 1990/91:90 3—6'årigt intervall. En uppdelning av rapporterna i en tjänstemannadel Bilaga 7.3 och en politiskt förankrad del av den typ som lämnats av länsstyrelsen i Västernorrland förefaller lämplig. '

Sammanfattning av rappon från statens lantmäteriverk, Prop. 1990/91 : 90 boverket, utvecklingsrådet för Bilaga 7.4 landskapsinformation, Svenska kommunförbundet och statskontoret Handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data — med utgångspunkt från fysisk planering

och naturresurshushållning

Regeringen gav i september 1988 uppdrag till lantmäteriverket. boverket. Utvecklingsrådet för landskapsinformation, Svenska kommunförbundet och statskontoret att utreda olika delfrågor kring hantering av lägesbe- stämd information. Uppdraget skullc dels utföras genom utredningsinsat- ser, dels som försöksverksamhet på länsstyrelser.

En utgångspunkt för uppdragen är informationsbehovet för fysisk plane- ring och hushållning med naturresurser. Under arbetet konstaterade utred- ningen att vissa problem inom detta område bara går att komma tillrätta med genom lösningar som gäller användning av lägesbestämda data över- huvudtaget. Flera förslag har därför större räckvidd än området fysisk planering och naturresurshållning.

Eftersom uppdragen har ett starkt inbördes samband bildades en gemen- sam samrådsgrupp. Till denna knöts även naturvårdsverket. Samråds- gruppen beslutade att samlat redovisa de delar i uppdragen som är av samrådskaraktär. Resultatet av samrådsgruppens arbete redovisades i ett handlingsprogram.

Utredningens förslag

Med förslaget till nationellt handlingsprogram läggs en grund för hur lägesbestämda data i ADB-form ska kunna hanteras på ett mer effektivt sätt. Handlingsprogrammet ska ses som ett första steg mot en infrastruktur för utbyte av geografiska data. Förslagen syftar till att aktörer inom detta område ska handla så att en samverkan kring utbyte av lägesbestämda data underlättas. Det är också angeläget att fortsatt utveckling inom området sätts i relation till det nationella handlingsprogrammet.

Förslagen handlar om att utifrån gemensamma principer: — undanröja grundläggande hinder för datautbyte, visa på en organisation som främjar datautbytet, -— skapa klarare principer för finansiering vid utbyte av lägesbestämda

data, -— öka datautbyte på olika ambitionsnivåer, — föreslå fortsatt försöks- och utvecklingsverksamhet

[ de gemensamma principerna skisseras utgångspunkterna för en infra- struktur. En av dessa är att de största samhällsekonomiska vinsterna finns att hämta genom en samverkan kring de kostsammaste momenten. data- fångst och ajourhållning. Detta utesluter självfallet inte att samverkan är intressant även för andra moment.

Några grunddrag i infrastrukturen är: — registrering vid källan — registrering sker för den egna användningen eller som tilldelad myndig- 56

hetsuppgift. Samverkan baseras på databaser som byggts upp på detta Prop. 1990/91: 90 sätt. Bilaga 7.4 — databaserna struktureras enligt gemensamma standarder och normer. - data hålls tillgängliga från den egna databasen eller förs över till gemen- samma databaser. Utredningen pekar också på vikten av tydliga och logiska ansvarsförhål- landen vad gäller datafångst, ajourhållning. distribution. drift, systemut- veckling och systemförvaltning.

Undanröja grundläggande hi nder/ör datautbyte . Teknisk standardisering

För utbyte av lägesbestämda data blir tillämpningen av begreppet ”öppna system" viktig. Utredningen rekommenderar att geografiska informations- system (GIS) ska byggas upp efter vissa standarder, som i möjligaste mån ansluter till SPTM (statsförvaltningens portabla tillämpningsmiljö).

Genom att välja ett leverantörsoberoende operativsystem kan man få program som går att anpassa till många olika datorer.

Utredningen föreslår att statliga myndigheter och kommuner aktivt bör verka för att begreppen öppna system/SPTM tillämpas vid specifikation, upphandling och användning av GIS-verktyg.

Vidare föreslås att statskontoret kartlägger befintliga GIS-programvaror där främst möjligheterna till datautbyte mellan olika system studeras. Kommunikation mellan stat och kommun bör särskilt uppmärksammas.

. Innehållsmässig standardisering

Arbetet med innehållsmässig standardisering bör bedrivas skyndsamt. Först bör standarder rörande datahanteringen (s.k. innehållsmässig stan- dardisering och standardisering av överföringsformat) utvecklas.

Strategin är att ansluta till en internationellt accepterad överföringsstan- dard.

lnga färdiga standarder finns för närvarande. Förslagen till strategier som rör standardiseringen kan därför inte avse val av standarder utan måste i stället främst avse viljeyttringar och vägval utgående från den standardiseringsverksamhet som nu pågår.

Myndigheter med egen GIS-utveckling bör eftersträva en samordning med standardiseringsprojektet. Det är också viktigt att en uppslutning sker kring ULl/SIS-STGs arbete inom standardiseringsområdet.

Utredningen föreslår att statskontoret och ULl/SlS—STG samverkar kring standardiseringslösningar och införandestrategier. Även berörda de- partement föreslås ålägga sina myndigheter att följa ULl/SlS-STGs stan- darder, likaså att Svenska kommunförbundet rekommenderar kommuner- na att göra detta. 57

Bilaga 7.4

0 Säkerhet och sårbarhet

De nya möjligheter ADB-tekniken ger i hanteringen av lägesbestämda data innebär också ökade problem vad gäller säkerhet och sårbarhet. Särskilt gäller det vid sammanställningar av data från olika databaser. Tre frågor kräver enligt utredningen särskild uppmärksamhet vid GIS-användning: — sekretess

— kommunikation

personlig integritet

En utredning har arbetat fram förslag om hur sekretessfrågorna ska hanteras vad gäller landskapsinformation. Klara 'ansvarsförhållanden är här av central betydelse. Beslut med anledning av utredningen kommer att följas av anvisningar från överbefälhavaren.

Statskontoret och Svenska kommunförbundet föreslås få i uppdrag att utarbeta anvisningar för hur säkerhetsfrågor som inte har att göra med sekretess ska hanteras i GIS-sammanhang. Om behov finns att komplette- ra lagstiftning och ÖB:s anvisningar vad gäller sekretess bör detta också ingå i uppdraget.

Organisation som främjar ökat datautbyte

Utredningen föreslår att SamGlS-organisationer skapas för regional sam- verkan mellan intressenter på frivillig grund. Det är mycket viktigt att intressenter inom fysisk planering och naturresurshushållning är anknutna till organisationen, främst då länsstyrelsen och kommuner. Den regionala lantmäteriorganisationcn bör också finnas med bland intressenterna. Del- tagande bör också vara öppet för t.ex. försvarsmyndigheter. ledningsdra- gande verk och andra affärsverk, FoU-organ samt privata intressenter. Den regionala organisationen bör ha tillgång till kommunikationsmöj- ligheter för dataöverföring, datorutrustning och GIS—program samt en katalog över befintliga register. Den bör som en miniminivå också ha tillgång till kompetens kring: . översikt över befintliga register, . kommunikationskompetens, . kunskap attlhantera GIS-verktyg . beställarkompetens på GIS-programvara och databaser, . sakom rådeskompetens för analys och bearbetning. ] handlingsprogrammet föreslås:

att medel anslås till statliga intressenter i 2—3 län inom fysisk planering och naturresurshushållning som vill delta i SamGlS-organisationer att en nationell samverkansorganisation bildas för att stödja de regionala organens verksamheter samt för samordning av nationell utvecklings- verksamhet

Klararejinansiella principer vid utbyte av lägesbestämda data Prop. 1990/91 : 90 Finansiering vid utbyte av lägesbestämda data rymmer idag ett flertal Bilaga 7'4 problem. T. ex. bedriver många myndigheter sina verksamheter med blan- dad finansiering. dvs. både med anslag från staten och med inkomster från tjänster och produkter på en marknad. Detta innebär

— oklara ansvars- och konkurrensförhållanden myndigheter emellan och mellan myndigheter och privata företag — ”hårdare” relationer mellan blandfinansierade och anslagsfinansierade myndigheter. De anslagsfinansierade har svårare att få tillgång till data att de blandfinansierade myndigheterna får olika roller att hantera inom samma myndighet För att reda ut den nu oklara situationen vad gäller finansiering föreslås

följande:

— att en uppdelning görs mellan anslagsfinansierade basdata och övriga data som intäktsfinansieras

— Regeringen avgör. på förslag från resp myndighet, vilka data som ska räknas till anslagsfinansierade basdata Myndigheter ska fastställa kostnader för produktion, lagerhållning och distribution av sina data. Även finansieringskälla ska härledas Generella avtal mellan olika aktörer bör prövas som ett sätt att under- lätta datautbytet.

Öka datautbyte!

Åtgärder på tre nivåer föreslås för ett ökat datautbyte: — katalog Över databaser. — söksystem för planeringsinformation. — utbyte av detaljerade data.

. Katalog över databaser

Utredningen föreslår att kataloger över register med lägesbestämda data skapas centralt och regionalt. ] första hand ska katalogerna innehålla ADB- baserade register. men om möjligt även manuella register.

Lantmäteriverket bör få ansvaret för systemutveckling av katalogerna i nära samarbete med den nationella samverkansorganisationen. Driftsan- svar bör för den centrala katalogen ligga på LMV, medan SamGlS-organi- sationema bör ansvara för driften av resp. regional katalog.

. Söksystem för planeringsinformation

För de som arbetar med fysisk planering och naturresurshushållning finns ett stort behov att få överblick över vad som gäller i bestämda områden. Det handlar då om att samlat kunna se uppgifter från många sektorer och verksamheter. ] dag krävs mycket arbete för att åstadkomma denna över- blick. En lösning på detta är att samla sökinformation i vad som i utredningar 59

kallas söksystem. Med sökinformation menas sådan information som för Prop. 1990/91 : 90 ett bestämt geografiskt område: Bilaga 7.4 — talar om vilken typ av uppgift som berör området (t.ex. vilka bestäm- melser, vilka anspråk och planeringsöverväganden som finns på mark- och vattenanvändningen), — ger hänvisning till det dokument där detaljerad information finns och

'upplysning om vilken myndighet, organisation eller databas som har

denna information.

Söksystemet kan bygga på att data lagras i olika databaser, men via kommunikation och gemensam meny fås de olika databaserna att samver- ka.

Söksystem kan ha olika inriktning och omfattning. Antingen kan de vara rent alfanumeriska register med lägesbeteckningar som t. ex. fastighetsbe- teckning. kommun och län eller också ingår även geometriska data (karta). Vilka data som ska ingå kan också övervägas. Dessa och ett antal övriga frågor återstår innan underlag finns för ett beslut. Därför föreslås försöks- och utvecklingsverksamhet kring söksystem (se nedan). .

Information lämplig att på sikt redovisa i ett söksystem för fysisk plane- ring och naturresurshushållning är — planer, bestämmelser och beslut,

planeringsöverväganden, sektorsanspråk. faktaunderlag,

Boverket har ett särskilt ansvar för att försöksverksamhet med söksy- stem kommer igång.

. Utbyte av detaljerade data

Behovet av utbyte på denna nivå kommer på sikt att öka kraftigt. ] rapporten anges några frågor med anknytning till utbytet av detaljerade data, utan närmare förslag till hur denna kommunikation i detalj ska ordnas.

Detaljerade datan kan överföras på tre sätt:

1. Via postbefordrade datamedia som diskett, magnetband, optisk skiva eller motsvarande.

2. Via nät och med hjälp av modern mellan databas och användare. Användaren tar själv reda på var data finns och etablerar kontakt med rätt databas.

3. Via data- eller telenät där data går via en växelfunktion som kan koppla upp användare mot flera databaser samtidigt. Användaren behöver i förväg inte veta var data är lagrade. Ju mer utbytet är automatiserat, desto större behov av standardisering både tekniskt och innehållsmässigt. På sikt bör utbytet kunna ske enligt det tredje sättet. För att främja ett utbyte av detaljerade data föreslås: att statskontoret ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för tillämpningen av SOSIP och andra tekniska normer vid datakommunikation av detal- jerade data inom GIS-området - LMV ges i uppgift att öka tillgänglighe- 60

ten till detaljerade data på konventionella datamedia, i synnerhet på Prop. 1990/91:90 s.k. basdata, Bilaga 7.4 — att dataproducerande myndigheter i möjligaste mån gör sina lägesbe- stämda data GIS-anpassade. — att möjligheterna att överföra detaljerade data via den föreslagna växel- funktionen särskilt beaktas i den fortsatta försöks- och utvecklingsverk- samheten.

F ortsattjörsöks— och utvecklingsverksamhet

Utredningen föreslår att regeringen avsätter 4 Mkr. per år under en treårs- period för att utveckla utbytet av geografiska data genom — stöd till bildandet av SamGlS-organisationer i 2 — 3 län — utveckling av katalog över databaser — försök och utvecklingsverksamhet med söksystem för planeringsinfor- mation.

. Stöd till bildande av SamGlS-organisationer

Regeringen bör ge stöd till statliga regionala myndigheter i 2 3 län för att de ska gå in och aktivt delta i SamGlS—organisationer.

Utredningen anger inte vilka regioner som bör få detta stöd. Stödet förutsätter dock ett aktivt intresse från ett tillräckligt antal intressenter och att dessa har kompetens och resursmässiga möjligheter att driva en stadig- varande verksamhet.

I ett inledningsskede bör den nationella samverkansgruppen stödja bil- dandet av SamGlS-organisationer.

. Utveckling av katalog över databaser

Lantmäteriverket föreslås få i uppdrag att systemutveckla katalog för databaser.

. Försök och utvecklingsverksamhet med söksystem för planeringsinformation

] dag saknas tillräckligt underlag för beslut att införa ett sådant söksystem som beskrivits ovan. Ett antal frågor behöver därför enligt utredningen studeras vidare inför ett beslut i denna fråga. Detta vill vi ska ske dels genom centrala utredningsinsatser. dels genom försöksverksamhet i 2—3 län. De föreslagna aktiviteterna kan ses som förberedelser inför en system- utveckling.

Några frågor som behöver studeras närmare är att: — precisera intressentbilden. — göra kostnads/nyttoanalys. ta fram infologisk modell, klarlägga ansvarsförhållanden, ta fram finansieringsförslag, 61

testa tänkbara komponenter i systemet för att precisera användarkrav Prop. 1990/91: 90 — studera söksystemets kopplingar till andra databaser med t. ex. miljöda- Bilaga 7.4 ta

GSD—FI med dess kopplingar till fastighetsdatasystemet och länsstyrel- sernas länskataloger/RUM-register är möjliga delar i ett söksystem. Dessa system och register bör vara utgångspunkt för försöken.

Utredningen har enligt regeringsuppdraget haft samråd med: —— Centralnämnden för fastighetsdata (CFD)

— Sjöfartsverket

— Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. (SMHI) — Riksrevisionsverket (RRV) — Statistiska Centralbyrån (SCB) Sveriges Geologiska undersökning (SGU) — Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)

Vidare har följande instanser inkommit med synpunkter till utredning- en.

Överbefälhavaren, riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, skogsstyrelsen, kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med lantmäteriet. regionplanc- och trafikkontoret samt Botkyrka kommun. länsstyrelserna i Söderman- lands. Malmöhus. Värmlands och Norrbottens län. lantmäteriet i Öster- götlands, Värmlands och Norrbottens län, Halmstad kommun, Köpings kommun och Västerås kommun samt Kommundata.

Sammanfattning av rapporten Fysisk planering av kustvatten Prop. 1990/91:90 och hav (Havsresursdelegationen, naturvårdsverket. Bilaga 7.5 planverket 1985:4) Utvärdering av en försöksverksamhet om utveckling av metoder för fysisk planering i kustvatten och havsområden

Delegationen för samordning av havsresursverksamhctcn har i samråd med statens naturvårdsverk och statens planverk bedrivit en försöksverk- samhet under åren 1980—1984 för att ta reda på hur frågor om havets utnyttjande och skydd kan behandlas i kommunernas fysiska planering. Arbetet har utförts tillsammans med Strömstads, Kävlinge. Landskrona och Oxelösunds kommuner i samarbete med länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Södermanlands län. Arbetet har bedri-. vits mot bakgrund av att förslaget till ny plan- och bygglag och naturresurs- lag ger kommunerna större möjligheter att behandla frågor om utnyttjande och skydd av naturresurserna i den kommunala planeringen.

I rapporten redovisas inledningsvis anspråk som riktas mot kustvatten och behovet av planering av kust- och vattenområden. ] anslutning härtill anges de viktigaste havsresursfrågorna. Lagstiftning, ansvariga myndighe- tcr och gränsfrågor berörs ingående.

En relativt omfattande beskrivning lämnas av själva försöksverksamhe- ten. Erfarenheter från de olika områdena samt slutsatser och förslag till åtgärder redovisas. Stor vikt har lagts vid att redovisa kommunernas. läns- styrelsernas och de centrala verkens roll i verksamheten. I ett särskilt avsnitt redovisas en specialstudie om havsenergifrågor. Ett särskilt avsnitt har li- kaledes ägnats åt beskrivningar av miljöförhållanden.

Parallellt med försöksverksamheten har naturvårdsverket genomfört ett forskningsprojekt "Den marina kustzonen - bedömningsgrunder för plane- ring”. (Arbetet har slutredovisats i rapporten ”Praktisk kustekologi") I detta arbete visas hur man med generella metoder kan arbeta fram vissa delar av ett naturvetenskapligt planeringsunderlag.

Avslutningsvis sammanfattas slutsatserna av den bedrivna verksamhe- ten samt lämnas förslag till olika åtgärder bl. a. anges ett stort antal redo- visningar av sektorintressen som bör göras av olika myndigheter.

Bilaga 7.6

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över rapporten Fysisk planering av kustvatten och hav (Havsresursdelegationen, naturvårdsverket, planverket 1985: 4)

Efter remiss har yttranden kommit in från vattendomstolen Stockholms tingsrätt. vattendomstolen Vänersborgs tingsrätt. överbefälhavaren. sjö- fartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, generaltull- styrelsen, riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk, statens planverk, statens lantmäteriverk, Sveriges geologiska undersök- ning, statens energiverk. kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands. Östergötlands, Kalmar, Gotlands. Blekinge, Kristianstads. Malmöhus, Hallands. Göteborgs- och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Svenska kommun- förbundet, följande kommuner: Stockholms. Haninge, Östhammars, Ox- elösunds. Norrköpings. Kalmar, Gotlands, Karlskrona. Malmö. Landskro- na, Halmstads. Varbergs, Göteborgs. Kungälvs, Gävle. Sundsvalls. Örn- sköldsviks och Umeå samt Svenska hamnförbundet.

Bilaga 7.7

Sammanfattning av Miljödelegationen Västra Skånes betänkande (sou 1990:93) Miljön i Västra Skåne _ År2000 i våra händer

Delegationen för miljöprojekt Västra Skåne föreslår att bindande kvali- tetsmål och Utsläppsgränser för luft och vatten skall prövas för västra Skåne, att åtgärder skall vidtas för att minska kväveläckaget från jord- bruksmarken och att ett regionalt luftövervakningsprogram skall upprät- tas.

Delegationen föreslår vidare en omfattande satsning på fördjupad miljö- utbildning, både nationellt och regionalt. Vidare uppmärksammas konflik- ter som uppstår då vissa miljöåtgärder genomförs som resulterar i svårig- heter för funktionshandikappade, t. ex. åtgärder som försvårar biltranspor- ter och byte till svagare rengöringskemikalier.

Stödåtgärder föreslås för att skydda hotade biotoper och för att minska granplanteringen. Expropriationslagen föreslås ändras så att dess regler kan användas för att expropriera mark som behövs för återställande av våtmarker. Delegationen föreslår att särskilda skäl måste finnas för att våtmarksdikning skall kunna beviljas i södra Sverige.

265 naturvårdslagen föreslås ändras så att ersättning då ”pågående markanvändning avsevärt försvåras " åter skall relateras till hela bruk- ningsenheten.

De s.k. CW-områdena på den internationella våtmarkslistan, som Sve- rige internationellt har åtagit sig att skydda, föreslår delegationen blir avsatta som naturreservat. En nationalpark och ett antal marina reservat samt speciella naturskogsreservat föreslås också. Utökade rekreationsytor skapas.

Två regionala organ med statlig delfinansiering ”Skånes Miljö-och Na- turvärn" och ”Skånes Havsvärn” inrättas. det senare med tydlig forsk- ningsinriktning. Ett kommunalförbund för Malmöhus län där nuvarande landstinget ingår skapas.

Miljödelegationen föreslår en stor satsning på biobränsle. Stöd ges enligt förslaget till Malmö Energis planerade biobränsleanläggning, till förbrän- ningsanläggningar för energigräs/halm/säd och till biobränsleodlare. Här- utöver föreslås att elpriserna och reglerna för elmarknaden ses över.

Hela trafiksystemtet ses över. Västkustbanans upprustning anses som viktigast men en utbyggnad av stomjärnvägarna föreslås också. En analys av miljöeffekterna bör göras om Öresundsbron kommer till stånd. Infarts- parkeringar byggs. Nationellt föreslås hårdare avgas- och bullerkrav, regler om maximal bränsleförbrukning samt skattelättnader för elbilar.

Radongränsvärdet bör enligt delegationen halveras. En regionalt sam- ordnad kemikalietillsyn med möjlighet till lokala/regionala förbud och föreskrifter föreslås. För att minska kvicksilverutsläppen föreslås rökgasre- ning vid krematorier, förbud mot kvicksilvertermometrar och pant på lysrör.

Avfallstaxorna bör enligt delegationen användas som styrmedel och en avgift skall kunna tas ut för utveckling av nya avfallssystem. Kommunerna bör utnyttja möjligheterna att stänga av speciellt miljöfarliga avlopp och

Bilaga 7.7

utnyttja differentierade avloppstaxor för att styra mot en bättre kvalitet på avloppsslammet. Åtgärdsprogram för sanering av gamla tippområden samt markreservationer för framtida avfallsanläggningar är andra kommu- nala åtgärder som föreslås.

Ändringar föreslås i miljöskyddslagen så att även produkternas miljöfar- lighet och trafikalstringen av en etablering skall kunna beaktas vid konces- sionsprövningen. Miljökonsekvenserna av nya trafikanläggningar bör en- ligt delegationen prövas enligt miljöskyddslagen i stället för enligt väg- lagen.

Sammanfattning av delegationen för miljöprojekt Prop. 1990/91: 90 Sundsvall—Timrås slutbetänkande (SOU 1990: 102) Bilaga 7 .8 Rent till 2000

Delegationen för miljöprojekt Sundsvall-Timrå föreslår att trafikleder byggs ut för att avlasta Sundsvalls centrum, kombinerat med lokala trafik- åtgärder i centrum. Kommuner bör ges större rättsliga möjligheter att reglera trafiken. Avgaskraven skärps för tunga fordon och vid kallstarter. I Sundsvall inleds försök med biogas, el, miljödiesel och gasol som drivme- del. Kollektivtrafiken omorganiseras och förbättras. En kabinbana byggs över Sundsvalls dalgång. Gång- och cykelvägnätet byggs ut.

Snabbtåg bör införas mellan Stockholm och Umeå och en allmänt ökad satsning på järnvägstransporter föreslås. E4:an överdäckas där den passe- rar Timrå centrum.

En rad åtgärder, undersökningar och omprövning av gällande tillstånd föreslås för regionens större industrier. Gamla slam- och fiberbankar i Sund- svallsbukten åtgärdas liksom bräddningar av kommunalt avloppsvatten. Kartläggning av och forskning kring vissa miljögifter föreslås. '

Miljöskyddslagen föreslås bli ändrad så att länsstyrelser och miljö-och hälsoskyddssnämnder ges rätt att ta initiativ till omprövning av tillstånden för de verksamheter som ligger under dessa myndigheters tillsynsansvar. Gamla industriområden saneras och snyggas upp. En gemensam av- fallsplan görs för Sundsvall och Timrå. Användandet av returprodukter föreslås ges statlig stimulans. Professurer i resurs- och avfallssnål teknik samt i processkemi föreslås vid högskolan Sundsvall/Härnösand.

En kraftig satsning på bioenergi föreslås bli genomförd i regionen med bl.a. odling av växten rörflen som energigröda. Miljöavgifter införs på fossila bränslen för el- och värmeproduktion.

Skogsbrukets metoder föreslås tillämpas med större ekologiskt hänsyns- tagande. Alternativ till markavvattningsmetodema tas fram och reservat inrättas för bl.a. gammal skog.

Kalkningar genomförs för att minska höga halter av cesium- och kvick- silver. Ett räddningsprojekt genomförs för att rädda Ljunganlaxen.

En ny miljöorganisation införs i Timrå kommun och interna miljörevi- sioner föreslås regelbundet bli genomförda vid större industriella och kommunala anläggningar.

Den lokala kcmikalietillsynen förbättras och en satsning görs för att öka kunskaperna på fältet. Skydds- och fackombud ges ökade befogenheter även för den yttre miljön.

Miljökonsekvensbeskrivningar bör enligt delegationen tillämpas i högre utsträckning än i dag.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks och plan- och Prop. 1990/91: 90 bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar Bilaga 8.1 (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet

Slutsatser OChfÖ'rs/ag till hur krav på miljökonsekvensbeskrivningar kan införas i nuvarande lagstiftning

Miljökonsekvensbeskrivningars syfte och allmänna förutsättningar som styrmedel

Syftet med en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskriv- ningar bör ytterst vara att skapa förutsättningar för ett ökat hänsynstagan- de till miljön och hushållningen med naturresurser i samband med beslut inom olika delar av samhället, där väsentliga miljö- och naturresursintres- sen berörs. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar i lämpliga former kan, genom att bl.a. tydliggöra konsekvenserna av olika beslut bidra till att främja ett mer mil jöinriktat beslutsfattande i samhället i sin helhet.

Samtidigt betonas i rapporten att krav på miljökonsekvensbeskrivningar vare sig löser miljöproblemen eller garanterar ett mer miljöinriktat besluts- fattande. Miljökonsekvensbeskrivningar utgör underlag för beslut. I själva beslutsfattandet ingår miljöhänsyn som ett bland flera andra hänsyn som blir bestämmande för det beslut som kommer att fattas, såväl vad gäller ”offentliga" beslut som olika typer av "marknadsbeslut”. Direkta garantier för ett mer miljöinriktat beslutsfattande förutsätter således mer genomgri- pande ändringar i nuvarande regelsystem än vad som kan åstadkommas genom att enbart ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar. En mer sy- stematisk användning av miljökonsekvensbcskrivningar kan dock i vissa beslutssituationer och i lämpliga former bidra till att främja ett mer mil- jöinriktat beslutsfattande.

Vad bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning?

En viktig fråga i samband med diskussionen om förutsättningar och for- mer för en mer systematisk användning av miljökonsekvcnsbeskrivningar i Sverige. är hur miljökonsekvensbegreppet närmare bör avgränsas. Under utredningsarbetets gång har möjligheterna övervägts att närmare precisera vad som bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning.

Mot bakgrund av den lösliga och i vissa fall otydliga innebörd som getts åt miljöbegreppct i nuvarande lagstiftning. samt mot bakgrund av bl.a. det breda tillämpningsområde som föreslås i rapporten, har slutsatsen blivit, att en mer precis och generellt tillämpbar avgränsning av vad en miljökonse- kvensbeskrivning skall innehålla inte är meningsfull.

Vad en miljökonsekvensbcskrivning skall innehålla får istället bestäm- mas med hänsyn till de verksamheter, åtgärder och geografiska områden som är berörda, samt vad som i övrigt kan bedömas som rimligt och befogat mot bakgrund av bl.a. gällande beslutsregler. En miljökonsekvens- beskrivning kan sålunda från fall till fall ges en snävare eller en vidare innebörd. Den skall dock alltid inbegripa en redovisning av den inverkan en verksamhet eller åtgärd har på marken. vattnet och luften. 68

Införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar i den svenska Prop. ] 990/ 91 : 90 lagstiftningen Bilaga 8.1

Rent författningstekniskt kan regler om användningen av miljökon- sekvensbeskrivningar införas i lagstiftningen på flera olika sätt. Tre hu- vudalternativ har övervägts. Alternativ 1 innebär att en ”MKB-regel" införs i nuvarande NRL. Alternativ 2 innebär att en "MKB-paragraf” införs i samtliga lagar och andra författningar där så anses motiverat. Alternativ 3 innebär att en särskild ”MKB-lag” införs.

På grundval av en samlad bedömning av för- och nackdelar med olika alternativ förordas alternativ 3 i rapporten, dvs. införandet av en särskild ”MKB-lag". Den lag som föreslås gör det möjligt att stegvis införa mer preciserade krav på miljökonsekvensbeskrivningar, på grundval av succes- sivt vunna erfarenheter. Därigenom undviks den risk för en onödigt omfat- tande formalisering, som är förknippad med införandet av preciserade krav på miljökonsekvensbeskrivningar i ett stort antal lagar på en gång.

Den föreslagna lagens tillämpningsområde är avgränsat till sådana pla- nerings- och beslutsprocesser som regleras i nuvarande plan- och miljölag- stiftning eller på annat sätt är direkt författningsreglerade. I rapporten redovisas också vissa överväganden om hur man kan gå fram för att påverka vissa ”marknadsbeslut” som idag inte är föremål för någon direkt reglering enligt nuvarande plan- och miljölagstiftning, bl.a. beträffande varor/produkter.

Förslag till vissa ytterligare åtgärder

Utöver förslaget om en särskild MKB-lag, föreslås vissa ytterligare åtgärder. vars syfte.-är att snabbt främja utvecklandet av lämpliga former för en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar i nuvarande planerings- och beslutssystem.

Övergripande politiska beslut — miljödirektiv m. m.

Enligt rapporten är det särskilt viktigt att en systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar som beslutsunderlag sker i samband med övergripande politiska beslut. Det kan gälla beslut om inriktningen av de statliga insatserna inom olika samhällsområden, statlig bidragsgivning m.m. '

Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen och regeringen inför en särskild "MKB-ruta” i sina beslutsdokument. dvs. i propositioner, ut- skottsbetänkanden etc., i vilken redovisas bl.a. den hänsyn som tagits till bedömda miljökonsekvenser. Syftet är att främja en öppen och tydlig redovisning av hur riksdag och regering värderar inverkan på miljön i relation till andra viktiga samhällsintressen som exempelvis sysselsättning och ekonomi.

Vidare föreslås att riksdagen beslutar att myndigheter med föreskrifts- rätt alltid skall göra en miljökonsekvensbeskrivning som underlag för beslut om aktuella föreskrifters utformning.

Dessutom föreslås införandet av särskilda "miljödirektiv" för samtliga 69

statliga utredningar, som innebär att i varje betänkande skall redovisas en Prop. 1990/91 : 90 bedömning av konsekvenserna för miljön och hushållningen med naturre- Bilaga 8.1 surser om lagda förslag genomförs.

Miljökonsekvensbeskrivningar inom NRL/PBL—området

I rapporten görs den bedömningen att en introduktion av de föreslagna reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar bl. a. bör avse plansystemet.

Därigenom ges förbättrade möjligheter att på ett tidigt stadium påverka beslutsfattandet vad gäller val mellan olika beslutsalternativ inom NRL/PBL-området.

Mot denna bakgrund föreslås att krav införs på miljökonsekvensbeskriv- ningar som underlag för kommunernas översiktsplanering och beslut om detaljplaner enligt plan- och bygglagen.

Vidare föreslås införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för lokaliseringsprövning av större industrianläggningar en- ligt 4 kap. naturresurslagen.

Offentlig upphandling av varor/ produkter

Införandet av en bestämmelse i upphandlingsförordningen föreslås, inne- bärande att statliga myndigheter i samband med sin upphandling alltid skall göra en miljökonsekvensbeskrivning. Myndigheterna skall vidare redovisa miljökonsekvenserna av det valda upphandlingsaltemativet i förhållande till andra aktuella alternativ.

Därutöver föreslås ett förtydligande i upphandlingsförordningen och i föreskrifterna i anslutning till förordningen, innebärande att statliga myn- digheter vid sin upphandling skall ta vederbörlig miljöhänsyn. Förslaget innebär bl.a. att varor/produkter märkta med miljösymbol (grön svan), enligt regler fastställda av den av regeringen inrättade partssammansatta miljömärkningsstyrelsen, alltid bör ges företräde i myndigheternas upp- handling.

Statliga myndigheters och afl'ärsdrivande verks ”verksamhetsförändrande” beslut

I rapporten föreslås införandet av en särskild ”MKB-paragraf” i instruktio- nen för samtliga trafikverk, samt vissa övriga myndigheter, bl.a. skogssty- relsen, domänverket, lantbruksstyrelsen, statens energiverk och statens vat- tenfallsverk, innebärande att alla ”verksamhetsförändrande”' beslut som kan väntas få en betydande inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser, skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning.

Frågor som kräver ytterligare utredning

Det finns ett antal frågor som boverket och naturvårdsverket av olika skäl inte har haft möjlighet att belysa närmare i rapporten, men som verken anser bör övervägas inför det fortsatta arbetet med att hitta konkreta former för en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssystemet. 70

Samordningen mellan NRL/ PBL och övrig N RL-anknuten lagstiftning Prop. 1990/91 : 90 m.m. Bilaga 8.1

I rapporten föreslås att boverket och naturvårdsverket ges i uppdrag att närmare överväga förslag till en bättre samordning av NRL/ PBL och övrig NRL-anknuten lagstiftning. Detta skall ske i samverkan med de centrala verk och myndigheter som enligt sina instruktioner har uppsiktsansvar i anslutning till naturresurslagen.

Beträffande miljöskyddslagen förutsätts att miljöskyddskommittén i sin utredning överväger hur kraven på miljökonsekvensbeskrivningar lämpli- gen bör utformas i anslutning till de eventuella ändringar i nuvarande lagstiftning, vad avser prövnings- och tillståndsregler, som kommittén kommer att föreslå.

Därutöver föreslås att det uppdras åt boverket och naturvårdsverket att i samverkan med berörda myndigheter överväga behov av och förutsätt- ningar för användningen av miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut enligt vissa andra lagstiftningar (skogsvårdslagen, skötsellagen osv.).

Miljökonsekvensbeskrivningari samband med beslut om produktion och saluförande av varor/ produkter

En stor del av de nuvarande miljöproblemen hänför sig till olika typer av s.k. diffusa utsläpp. Ett viktigt bidrag till denna typ av miljöföroreningar utgörs av varor/produkter sammansatta av miljöskadliga komponenter. Olika styrmedel kan användas för att främja en mer miljöinriktad produk- tion och konsumtion av varor/produkter, där användningen av någon form av miljökonsekvensbeskrivningar kan ingå som en del eller ett alter- nativ.

En form av miljökonsekvensbeskrivningar för produkter kan utgöras av ett utvecklat system med miljövarudeklarationer, där olika varors egen- skaper och påverkan från produktions— till avfallsledet analyseras. Utfallet av sådana genomlysningar av olika produkter/produktgrupper kan bilda underlag för överväganden och beslut av riksdagen och regeringen beträf- fande val av mer direkta styrmedel för att främja en produktutveckling som ligger i linje med de miljö- och naturresurspolitiska målen. I rapporten föreslås att frågan om de närmare förutsättningama och formerna för ett utvecklat system för miljökonsekvensbeskrivningar med denna inriktning utreds i särskild ordning.

”Miljökonsekvenstänkande” inom olika samhällssektorer

[ rapporten understryks behovet av att utveckla ”sektorsanpassade” regler och former för användningen av miljökonsekvensbeskrivningar. Det är an- geläget att det bedrivs ett aktivt sådant utvecklingsarbete särskilt inom tra- fiksektom, Skogs- och jordbrukssektorn samt energisektorn. 7l

Bilaga 8.1

Samtliga sektorsmyndigheter har genom uttalande av riksdag och rege- ring getts ctt miljöansvar. Mot denna bakgrund bör lämpliga former för miljökonsekvensbeskrivningar och uppföljning av miljöarbetet utvecklas inom ramen för det nya treåriga statliga budgetsystemet.

Sådana miljökonsekvensbeskrivningar kan användas som underlag både för åtgärder i Sverige och i det internationella arbetet beträffande gräns- överskridande miljöproblem hänförliga till bl.a. trafiken och energiför- sörjningen. [ rapporten anses att regeringen bör, inom ramen för bl.a. EFTA- och EG-arbetet, aktivt verka för systemövergripande miljökonsek- vensbeskrivningar som kan läggas till grund för internationella överenskom— melser om förbud eller begränsningar av verksamheter och åtgärder som leder till gränsöverskridande miljöproblem.

Försöksvcrksamhet och utvecklingsarbete

] rapporten föreslås en treårig introduktionsperiod med försöksverksamhet, metodutveckling och kompetensutveckling kopplat till användningen av miljökonsekvensbeskrivningar inom NRL/PBL-området m.m. Boverket och naturvårdsverket bör ges i uppdrag att i samverkan med berörda sek- torsmyndigheter och Svenska Kommunförbundet administrera och utvär- dera försöksverksamheten.

Viktiga frågor som bör övervägas inom ramen för försöksverksamheten är bl.a. lämpliga former för vem som slutligt skall avgöra hur miljökon- sekvensbeskrivningen i aktuella beslutsärenden skall göras och när den kan anses ge tillräckligt underlag, dvs. vem som skall ”godkänna" miljökon- sekvensbeskrivningen. Det bör uppdras åt boverket och naturvårdsverket att särskilt utreda dessa frågor.

Bilaga 8.2

Lagförslag i statens naturvårdsverks och plan- och bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet

Förslag till MKB-lag l &

I samband med verksamhet eller åtgärd, som kan få väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser, skall verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för miljön övervägas och redovisas.

Regeringen får föreskriva att det vid tillämpningen av viss av regeringen särskilt angiven lag eller annan författning skall föreligga en miljökon- sekvensbeskrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser.

35

Miljökonsekvensbeskrivningen skall belysa den samlade inverkan på miljön av den aktuella verksamheten eller åtgärden. Den skall innehålla en beskrivning av inverkan på marken, vattnet och luften av en verksamhet eller åtgärd och de konsekvenser denna inverkan får för miljön och/eller hushållningen med naturresurser, liksom för människors hälsa och säker- het.

Om det behövs, skall en miljökonsekvensbeskrivning innefatta en redo- visning av andra lokaliseringar eller alternativ till den planerade verksam- heten eller åtgärden och bedömda miljökonsekvenser av olika alternativ.

4ä Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om vad en miljökonsekvcnsbeskrivning skall omfatta och innehålla samt former för hur den skall utföras och offentliggöras.

55

Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller skall genomföra åtgärden ifråga.

Ändring [ PBL

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. lå

I översiktsplanen skall redovisas- allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.

Av planen skall framgå ]. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark— och vattenområden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse,

Bilaga 8.2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.

I översiktsplanen skall kunna re- dovisas de krav på en miljökon- sekvensbeskrivning enligt MKB- lagen (xx:xx) som behövs för att be- döma verksamhetens eller åtgär- dens inverkan på miljön och hus- hållningen med naturresurser.

4 kap. 2 & Översiktsplanen skall utformas så, att dess innebörd kan utläsas utan svårighet.

Till planen skall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 5 och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 5.

Till planen skall fogas en sådan beskrivning av planen och dess kan- sekvenser med avseende på miljön enligt MKB-lagen (xx:xx) och som avses i 85 samt länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 5.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i viss del, skall det anmärkas i planen.

5 kap. 105

Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 269" och en sådan genomförande- beskrivning som anges i 6 kap. 1 5.

Till detaljplanen skall fogas en sådan beskrivning av planen och dess konsekvenser med avseende på miljön enligt MKB-lagen (xx:xx) el- ler enligt översiktsplanen, och som avsesi 26 äsamt en sådan genomfö- randebeskrivning som anges i 6 kap. 1 &.

Prop. 1990/91 : 90

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91: 90 naturvårdsverks och plan- och bostadsverkets rapport Bilaga 8.3 Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings— och beslutssystemet

Efter remiss har yttranden kommit in från kommerskollegium, socialsty- relsen, banverket, vägverket, sjöfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, transportrådet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, lant- bruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, Sveriges geologiska undersökning, nämnden för statens gruvegendom, styrelsen för teknisk utveckling, do- mänverket, statens energiverk, statens vattenfallsverk, statskontoret, riks- revisionsverket, konsumentverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tings- rätt, kammarrätten i Göteborg, Tekniska högskolan i Stockholm, Universi- tetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Chalmers tekniska högskola, SIS- Standardiseringskommissionen i Sverige, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Kopparbergs samt Väster- bottens län, Uppsala kommun, Växjö kommun, Karlshamns kommun. Kävlinge kommun, Göteborgs kommun, Umeå kommun, Kungl. Veten- skapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Kommunför- bundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Landsorganisationen i Sverige LO, Grossistförbundet Svensk Handel, Svenska Vägföreningen och Svens- ka Lokaltrafikföreningen. Dessutom har yttranden inkommit från statens lantmäteriverk, Svenska Kraftverksföreningen, Värmeverksföreningen och Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD).

Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda Prop. 1990/91 : 90 rapport Miljöövervakningen inför 2000-talet Bilaga 10.1

I utredningen lämnar vi förslag som syftar till att utveckla miljöövervak- ningen i Sverige inför 2000-talet. Utredningen innehåller förslag om bl. a. struktur, innehåll, resultatred0visning, organisation och finansiering av miljöövervakningen. Den är det första steget i en process som beräknas vara slutförd inom den närmaste två-årsperioden. De följande stegen i denna process omfattar — utvärdering av befintliga resultat från programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK), den samordnade recipientkontrollen och vissa andra program med syfte att ge underlag för konkreta förändringar inom olika delprogram och projekt, — utformning av nationellt program för miljöövervakning, — utformning av allmänna råd för regional miljöövervakning, — utformning av förslag till länsvisa program för regional miljöövervak- ning.

Nuvarande miljöövervakning

En samlad miljöövervakning på den nationella nivån bedrivs inom ramen för PMK. Verksamheten bedrivs inom följande delprogram: . Luft

. Sötvatten

. Landmiljö

. Havsvatten . Miljögifter PMK har sin tyngdpunkt i övervakning av miljöer utan lokal påverkan. Programmet ger underlag för huvudparten av Sveriges rapportering av miljödata till internationella konventioner m.m. Andra former av nationell miljöövervakning ingår i verksamheten vid vissa myndigheter och organisationer t.ex. inom SNV, SGU, SMHI, Skogsstyrelsen och SLU. Miljöövervakning på den regionala nivån bedrivs huvudsakligen i form av samordnad recipientkontroll vatten och i form av regional luftkvalitets- övervakning. På sötvattensidan täcks landet idag i stort sett av samordnade recipient- kontrollprogram. På kustvattensidan finns samordnade recipientkon- trollprogram för vissa kustavsnitt medan de fortfarande saknas inom andra avsnitt.

Den regionala luftkvalitetsövervakningen har delvis kommit till stånd inom ramen för regionala luftvårdsförbund, som nu finns i ett tiotal län i södra hälften av landet. Även andra former av luftvårdssamarbete före- kommer. I flera län har regionala miljöövervakningsprogram börjat ta form med inriktning även på mark-grundvatten och skog.

Den totala årliga kostnaden för den samlade miljöövervakningen i lan- det kan beräknas uppgå till minst 100 miljoner kronor. Lokal miljööver- vakning förekommer i form av traditionell recipientkontroll (omgivnings- 76

kontroll av enskilda utsläpp) och i form av övervakning av luftkvaliteten i Prop. 1990/91 : 90 tätorter. I det förra fallet bekostas övervakningen av förorenaren och i det Bilaga 10.1 senare normalt av den enskilda kommunen. Olika former av samarbete förekommer dock mellan kommuner när det gäller tätortsövervakningen. Den objektsbundna recipientkontrollen har under den senaste lO—15- årsperioden alltmer övergått i en allmän miljöövervakning inom ramen för den tidigare nämnda samordnade recipientkontrollen. Miljöövervakningen spelar en viktig roll i det internationella samarbetet bl. a. mot bakgrund av miljöproblemens alltmer storskaliga karaktär. Det viktigaste internationella organet när det gäller luftfrågor är ECE genom konventionen om gränsöverskridande föroreningar. När det gäller vatten- frågor är PARCOM och HELCOM de viktigaste organen. I framtiden kommer EGs nyligen beslutade "miljömyndighet”, EEA att spela en betydande roll. Miljöövervakning är inledningsvis ”myndighe- tens” viktigaste arbetsområde.

Utgångspunkter

De närmaste lO—20 åren kommer att präglas av stora behov av att med utgångspunkt från miljöns krav modifiera och miljöanpassa utvecklingen inom olika samhällsområden. Parallellt med arbetet inom landet måste också ett mycket aktivt internationellt arbete bedrivas.

Vi anser att miljöövervakningen är ett grundläggande strategiskt instru- ment i miljövården för kunskapsförsörjning, för att sätta upp miljömål och för att ange nödvändiga och riktiga försiktighetsmått och åtgärder, liksom för att följa upp effekter av dessa. Detta gäller både i ett nationellt och i ett internationellt perspektiv.

Tillståndet i miljön skall ytterst vara styrande för de beslut som måste fattas. En effektivare miljöövervakning ger underlag för utformning av kostnadseffektiva åtgärdsprogram. Den leder därigenom till att stora kost- nader för samhället kan sparas. Miljöövervakningen blir en av grundste- narna för miljövårdsarbetet. Den bör också fungera som ett säkerhetsnät som larmar där vi inte lyckats med preventiva åtgärder.

Om miljöövervakningsverksamheten skall kunna leva upp till denna roll kommer det oundvikligen att krävas relativt omfattande förändringar av det befintliga systemet. Förändringsbehovet gäller bl. a. följande punkter:

Målsättning, struktur och innehåll

Det behövs en bättre samordning och integration inom miljöövervakning- en. Behovct gäller samordning och integration mellan den nationella och den regionala nivån, det gäller mellan olika delprogram och mellan forsk- ning och övervakning. En ökad samordning bör ge cffcktivitetsvinster. Den är också en nödvändig förutsättning för att en samlad redovisning av miljötillståndet i landet av "Hur Sverige mår” skall kunna göras. I samordningen ligger även att den miljöövervakning som utförs skall ske med en enhetlig målsättning och på ett enhetligt sätt. Stora ansträngningar 77

måste också göras för att få till stånd internationell samordning. Detta är Prop. 1990/91 : 90 mycket väsentligt eftersom många miljöproblem är av internationell ka- Bilaga 10.1 raktär.

Miljöövervakningen är till sin definition en långsiktig verksamhet. Mät- ningen måste därför ges erforderlig kontinuitet och stadga. Miljöövervak- ningen måste dock ha en sådan flexibilitet att den kan anpassas till föränd- ringar i problembild och kunskapsläge. Som exempel på frågor och pro- blem som bör ges utrymme inorn miljöövervakningen kan nämnas driv- husgaserna, stratosfärens ozonlager, miljögifter, hälsofrågor och naturre- sursfrågor. PMK-programmet avsågs ursprungligen bli rikstäckande men har på grund av otillräcklig finansiering i huvudsak inskränkts till opåver- kade (utan lokal påverkan) områden. Ambitionen bör nu vara att nå upp till den ursprungliga målsättningen och alltså även inkludera kulturpåver- kade områden.

För att tillgodose här nämnda behov föreslår vi att följande övergripan- de målsättning skall gälla för den samlade miljöövervakningsverksamhe- ten såsom den beskrivs här. dvs. även omfattande den miljöbetingade hälsoövervakningen: . följa växlingama i miljöns tillstånd och visa på antropogent betingade förändringar (beskriva tillståndet), . lämna underlag för att identifiera och visa på miljöproblem från den lokala till den globala skalan (bedöma hotbild), . lämna underlag för att formulera mål, för att miljöanpassa samhällsut- vecklingen i Sverige och omvärlden och för att prioritera och besluta om åtgärder (lämna underlag för åtgärder), . följa upp beslutade åtgärder (följa upp).

Vi föreslår att miljöövervakningen inför 2000-talet får följande struktur och benämning:

Ett nationellt övervakningsprogram som svarar mot behoven av nationell information och behov av rapportering till internationella organisationer. Programmet motsvarar närmast dagens PMK-nät, utvidgat till att omfatta även kulturpåverkade områden och till att omfatta ytterligare delprogram, t.ex. hälsa och naturresurser. Därutöver omfattar det även vissa andra pågående program.

Regionala miljöövervakningsprogram i varje län. Programmen skall ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhållanden och kunna utgöra underlag för regional och kommunal planering. De utgör också en väsent- lig komplettering till det nationella övervakningsprogrammet genom bl. a. större areell upplösning. Programmen motsvarar närmast dagens samord- nade recipientkontrollprogram och de regionala luftövervaknings— och miljöövervakningsprogrammcn.

Lokala miljöövervakningsprogram. Begreppet reserveras för den nuva- rande recipientkontrollens specialprogram, dvs. för övervakning av ut- släpp av mer speciell karaktär eller där förhållandena i övrigt kräver mer inträngande kontroll än det regionala programmet ger. De lokala program- men utformas individuellt i varje särskilt fall.

Övervakning av luftkvalitet i tätorter. För tätortsövervakningen föreslås

inga förändringar jämfört med nuvarande övervakning. Den avviker till Prop. 1990/91:90 sin karaktär från den övriga miljöövervakningsverksamheten. Bilaga 10.1

De nationella och regionala programmen kan sägas motsvara allmänna behov av miljöövervakning. För att erforderlig samordning och integration, ekonomi och kontinuitet skall säkras föreslår vi att det allmänna behovet av miljöövervakning beslutas i särskilda former och budgetramar. De av allmänna behov motiverade programmen kommer att behöva komplette- ras med program som tar hänsyn till andra behov och önskemål. Sådana kompletterande särskilda miljöövervakningsprogram bör normalt kunna bygga på och kopplas samman med de allmänna programmen och härige- nom förbilligas. Finansieringen av dessa program bör normalt ske av berörda intressenter.

Gränsdragningen mellan det nationella och de regionala miljöövervak- ningsprogrammen bör preciseras i samband med det fortsatta arbetet under det närmaste året.

Vi föreslår vidare att de regionala miljöövervakningsprogrammen får samma indelning i delprogram som det nationella nätet och att båda programtyperna utvidgas med delprogram för hälsa/miljömedian och na- turresurser/landskap. Det slutliga innehållet i olika delprogram kommer att preciseras under det fortsatta arbetet. I utredningen identifieras olika utvärderingar som bör genomföras som ett underlag för detta arbete och möjliga programförändringar som dessa kan leda fram till. För verksamhe- ter där gränsdragningen mellan olika myndigheter är oklar är det angeläget att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna klaras ut inom ramen för utvärderings— och programarbetet.

Databantering och resultatutvärdering

Den samlade miljöövervakningsverksamheten avkastar betydande data- mängder. Dessa utnyttjas idag inte i den utsträckning som borde ske och som behövs. Behovet av sammanställd och utvärderad information är mycket stort hos olika intressenter från det internationella till det lokala planet.

Både datahanteringen och analys- och resultatutvärderingen inom miljöövervakningen måste därför stärkas.

Behov finns av att kunna sammanställa uppgifter om t.ex. miljöns tillstånd som underlag för beslut, om trender och om måluppfyllelse gcnt- emot olika miljömål och åtgärdsbeslut. Andra behov är kopplade till den fysiska planeringen och till behovet av att kunna informera allmänheten. Prognoser över den framtida utvecklingen måste kunna göras. Dessa mås- te baseras på cn god beskrivning av aktuellt miljötillstånd och av hur detta utvecklas.

Samtidigt bör här framhållas att möjligheterna att göra övergripande utvärderingar av insamlat datamaterial är starkt beroende av tillgänglighe- ten till data och av kvaliteten hos dessa.

Vi föreslår att samlade utvärderingar och redovisningar bör ske årsvis av såväl den nationella som den regionala miljöövervakningen. För att för- stärka värdet av redovisningarna från regionala övervakningen bör SNV 79

lämna närmare anvisningar om utformningen av årsredovisningarna. Vart Prop. 1990/91 : 90 tredje är bör fördjupade utvärderingar göras som ett underlag bl.a. för Bilaga 10.1 länsstyrelsernas regionala miljöanalyser. för olika aktionsplanearbeten och för arbetet med fördjupade anslagsframställningar. Den regelbundna redo- visningen bör kompletteras med olika tematiska sammanställningar för att belysa speciella frågor. Vi lämnar vidare en redovisning av olika former för ADB-stöd för hanteringen av data inom miljöövervakningen samt en redovisning av de krav som ställs på datahanteringen. Vi föreslår att användningen av data för miljövård skall vara kostnadsfri. Vi föreslår att krav på ackreditering eller tillämpning av kvalitetssäk- ringsrutiner motsvarande kraven på ett ackrediterat laboratorium bör gälla även inom miljöövervakningen. Vidare föreslår vi att arbetet initie- ras på att successivt utarbeta regler för kvalitetskontroll även inom andra områden än vattenområdet. I första hand bör regler utarbetas för luft- och markområdena.

Administration och finansiering

Orimligt stora administrativa insatser krävs idag för att få till stånd miljö- övcrvakningsinsatser. Särskilt gäller detta den regionala övervakningen. Starten av de samordnade recipientkontrollprogrammen och olika regio- nala övervakningsprogram har ofta föregåtts av långa förhandlingar och diskussioner om främst finansieringen. Detta har inneburit att samordna- de recipientkontrollprogram idag saknas i delar av landet, t. ex. längs vissa kuststräckor och för vissa ämnesområden. Det har också inneburit att det i regel är svårt att garantera önskvärd kontinuitet i övervakningen.

När det gäller finansieringen av den regionala miljöövervakningen bör även framhållas att en liten grupp av finansiärer idag står för kostnaderna för den samordnade vattenrecipientkontrollen (sammanlagt ca 700 intres- senter) vilket kan jämföras med att minst 15 000 anläggningar idag omfat- tas av tillsyn enligt ML.

Den regionala luftövervakningen finansieras huvudsakligen på frivillig väg. Alternativa former för att finansiera miljöövervakningen bör därför sökas. Finansieringsformen bör säkerställa att övervakningen kan bedrivas med erforderlig geografisk och ämnesmässig täckning, kontinuitet, jämför- barhet och på kostnadseffektivt sätt.

Förorenarens ansvar för finansiering av miljöövervakningen bör vidgas till att gälla flertalet förorenare, inte som idag ett relativt fåtal. Detta kan endera uppnås genom att myndigheterna ges ökade möjligheter att före- skriva ökat ansvar för miljöövervakningcn eller genom att även övervak- ningen av den yttre miljön inkluderas i olika miljöavgiftssystem.

Vi föreslår att miljöövervakningen finansieras över statsbudgeten via avräkning mot förekommande miljögifter. Statsfinansiellt utrymme har skapats genom den rad av miljögifter som införts eller är på väg att införas.

Både befintliga och nya avgifter kan övervägas vid avräkningen. I prin- cip möter inga hinder att använda vare sig finansieringsavgifter (t. ex. för prövning och tillsyn enligt ML, kemikalieavgifter, skogsvårdsavgifter) eller 80

styrande avgifter/produktavgifter (t.ex. handelsgödsel/bekämpningsme- Prop. 1990/91 : 90 delsavgifter, kväveoxid och koldioxidavgifter). Valet är i sina detaljer en Bilaga 10.1 politisk fråga och inget närmare förslag lämnas därför i det hänseendet. Rent allmänt borde därför den aktuella avräkningen kunna klaras genom att redan beslutade/uttagna avgifter återförs till miljöområdet för att möj- liggöra en angelägen upprustning av den vitala del av miljövården som miljöövervakningen bör vara.

En betydande del av föroreningsbelastningen på den svenska miljön kommer från andra länder liksom svenska utsläpp belastar miljön i våra grannländer. Hittills har övervakningen av den internationella belastning- en och av dess effekter varit en dominerande uppgift för PMK. Den har alltså finansierats via statsbudgeten. Vi föreslår att statsbudgeten även fortsättningsvis belastas med kostnader för den del av övervakningen som avser internationella influenser. Ofta är denna övervakning också kopplad till internationella överenskommelser.

Miljöövervakningen bör ges en stark och tydlig organisation. Vi föreslår att det övergripande ansvaret för den samlade miljöövervakningsverksam- heten läggs på SNV. [ detta inkluderas också att budgetprocessen förläggs till naturvårdsverket och att olika intressenter ges möjlighet att medverka i denna process. Vi ser budgetprocessen som ett av de starkaste instrumen- ten för att stärka och samordna en effektivare miljöövervakning och när det gäller prioritering och dimensionering av olika delar av verksamheten. SNV bör vidare svara för planering, administration och resultatred0vis- ning från den nationella miljövervakningen. Motsvarande ansvar när det gäller den regionala miljöövervakningen bör läggas på länsstyrelserna.

Vi föreslår också att PMK-rådet i dess nuvarande form upplöses och att det ersätts av ett nytt organ med uppgift att biträda SNV i den centrala ledningen av miljöövervakningen inklusive medverkan i budgetprocessen. En parallell kan här göras med SNVs forskningsnämnd. Det nya organet bör ges en bred sammansättning med representation för lokala, regionala och centrala myndigheter och för forskningen. "

Bilaga 10.2

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks särskilda rapport Miljöövervakningen inför 2000-talet

Efter remiss har yttranden inkommit från lantbruksstyrelsen, skogsstyrel- sen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, plan- och bostad5verket, statskontoret, statistiska centralbyrån, koncessions- nämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, Sveriges lantbruksuni- versitet, samtliga länsstyrelser, Kungliga Vetenskapsakademien, Ingen- jörsvetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Sveriges industri- förbund, Lantbrukarnas Riksförbund och Landsorganisationen i Sverige.

PrOp. 1990/91: 90

Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda Prop. 1990/91: 90 rapport Sektorisering och decentralisering av Bilaga 10.3 miljövårdsarbetet

1988 års miljöpolitiska proposition innebär en ambitionshöjning på miljövårdsområdet.

Miljöproblemen måste angripas på bred front. Den utvecklade rollen innebär att mer tid skall ägnas förebyggande, vägledning, uppbyggnad och spridning av kunskap, internationellt arbete och uppföljning.

Miljövårdsarbetets volym är för liten i förhållande till miljöproblemen och miljövårdsambitionerna. Miljövårdens intressenter måste bli fler.

Miljövårdsarbetet skall i ökad utsträckning bedrivas i samarbete med och av sektorsorgan.

Sektorisering innebär inte mindre arbete för SNV utan mer arbete för sektorsorganen.

Sektorsorganen måste vara beredda att göra större arbetsinsatser i fråga om miljövård.

Sektorsorganen har olika roller och är sinsemellan olika. Detta påverkar deras samarbete med SNV och deras miljövårdsarbete.

Det tar tid innan alla sektorsorgan byggt upp tillräcklig miljövårdskom- petens.

Aktionsprogram/sektorsplaner är en god modell för sektorisering av miljövårdsarbetet.

Aktionsprogram/sektorsplaner bör utgöra underlag för politiska beslut och sektoremas miljövårdsarbete.

Sektorsorganen måste få tydliga signaler om vilka miljövårdsåtgärder de skall vidta av regering och riksdag.

Aktionsprogram/sektorsplanearbetet erbjuder tillfällen att diskutera och utarbeta förslag om vem som skall göra vad på miljövårdsområdet.

Verket skall prioritera strategiskt viktiga ärenden (sådana som innebär policyändringar, stora utsläppsreduktioner, koncessionsnämndsärenden).

Det är befogat att verket svarar för vissa "mindre viktiga” ärenden.

Miljöskyddslagen bygger på individuell prövning.

ML. LKP och NVL tillhör de bästa verktygen i miljövårdsarsenalen. Verket tilldelas arbetsuppgifter i 75 författningar. Hälften av resurserna vid linjeavdelningarna används för arbetsuppgif- ter enligt olika författningar.

Verket måste slå vakt om sin åtgärdskunskap. Åtgärdskunskap behövs för såväl arbetet med riktlinjer etc som för det internationella arbetet.

Verket måste tillgodogöra sig kompetens på olika nivåer i miljövårdsfa- miljen.

Det är inte helt lätt att finna myndigheter som med fördel kan ta över arbetsuppgifter från SNV.

I fjol genomfördes en omfattande decentralisering på miljöskyddsområ- det. varför ytterligare decentralisering bör anstå tills vidare.

Det s.k. miljöskyddsregistret bör läggas ned och i stället bör register 83

Bilaga 10.3

över miljöfarliga verksamheter skapas inom ramen för KRUT-systemet, fört av resp. länsstyrelse.

Översändande av handlingar till SNV enligt 12 5 och 22 Q' i miljöskydds- förordningen bör upphöra. Uppgifterna förs regelmässigt in i KRUT- systemet. varför SNV fortlöpande har tillgång till uppgifterna.

Reglerna för miljöskyddsavgifter bör ses över. Verket har inlett arbete för att förenkla naturvårdsförvaltningen, inkl. hanteringen av anslag för vård och förvaltning.

Verket framför några förslag om förenklingar inom naturskyddet (remis- ser om naturreservat, enligt torvförordningen', riksregistret, markavvatt- ning m. m.).

lmplementeringen av bestämmelserna om naturvårdshänsyn i jordbru- ket bör undersökas.

Verket kommer att föreslå förenklingar av älgjaktsadministrationen.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91: 90 naturvårdsverks särskilda rapport Sektorisering och Bilaga 10.4 ' decentralisering av miljövårdsarbetet

Efter remiss har yttranden inkommit från statens järnvägar, banverket, vägverket. trafiksäkerhetsverket. sjöfartsverket, transportrådet, lantbruks- styrelsen. skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, plan- och bostadsverket. kammarkollegiet. statskontoret, konsumentverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs samt Västernorrlands län, Norrköpings kommun, Kungliga Vetenskaps- akademien, Svenska Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation. Landsorganisationen i Sverige och Skogsägamas Riksförbund.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda Prop. 1990/91: 90 rapport Kunskapsöverföring genom information, utbildning Bilaga 10.5 och biblioteksservice

Bakgrund

Utredningen om informationsverksamheten är en av de särskilda rappor- ter som naturvårdsverket har utarbetat på regeringens uppdrag i anslut- ning till arbetet med den fördjupade anslagsframställningen för budget- åren 1991/92—1993/94.

I rapporten redovisar naturvårdsverket sin syn på informationsverk- samheten utifrån verkets utvecklade roll i miljövårdsarbetet. Redovisning- en omfattar huvudsakligen den informations- och utbildningsverksamhet som kräver att särskilda personella och ekonomiska resurser avsätts.

Informationsverksamheten vid naturvårdsverket — bakgrund och nuläge

Inom naturvårdsområdet har naturvårdsverket sedan lång tid arbetat med olika informations- och utbildningsåtgärder. När det gäller forskning resulterar i princip varje projekt i någon form av informationsmaterial. Produktionen av forskningsrapporter har varit och är omfattande. Inom området tekniskt miljöskydd har kanske den största förändringen skett vad gäller informationsarbetet. Decentralisering och sektorisering av miljöskyddsarbetet har lett till ändrade krav på att genom informationsin- satser föra ut kunskaperna.

Den viktigaste målgruppen har varit den s.k. miljövårdsfamiljen. Också massmedia räknas hit.

1 prioritetsgrupp två finns sektorsmyndigheterna, industri som bedriver miljöstörande verksamhet, ideella organisationer, skolan samt, vad gäller försurningsinformation, särskilda grupper utanför landets gränser.

Till prioritetsgrupp tre räknas allmänheten, medborgarna, som ju egent- ligen är verkets slutliga kund.

I informationsverksamheten har naturvårdsverket hittills arbetat efter en strategi i fyra ambitionsnivåer:

1. Tillgängliggöra, dvs. se till att alla berörda får kunskap om det infor- mationsmaterial som verket producerar.

2. Förstärka informationen genom utbildning i form av korta kurser och konferenser.

3. Sammanställningar av fakta och kunskap i lättillgänglig form.

4. Acceptans, dvs. att utveckla scenarier, framtidsversioner av de stora miljöproblemen. Verkets medel för kunskapsöverföring genom information/utbildning är för närvarande följande:

Presstjänst

Internationellt informationsarbete Biblioteks— och dokumentationsverksamhet Extern miljöutbildning Skolinformation Tidningsproduktion 86

Produktion av informationsmaterial Prop. 1990/91: 90 Marknadsföring, försäljning och distribution. Bilaga 10.5

M iliövårds/amiljens uppfattning om kunskapsförmedlingfrån naturvårdsverket

Hösten 1988 gjordes en undersökning av reaktionerna på naturvårdsver- kets satsning på extern miljöutbildning. Tre av fyra chefer i kommunerna och en något mindre andel av länsstyrelsernas chefer ansåg att kursutbudet till stor del motsvarade deras behov. Samtliga ansåg att naturvårdsverket skall gå ut med utbildning på det här sättet och av det här slaget.

Under 1989 genomfördes en serie intervjuer med företrädare för länssty- relsernas miljövårdsenheter och kommunernas miljö- och hälsoskydds- kontor för att få deras synpunkter på naturvårdsverkets kunskapsförrned- ling.

Den allmänna uppfattningen om naturvårdsverkets informationsmate- rial är att det är ganska bra. Materialet är trovärdigt och användbart, men kommer oftast inte i tid. MiljöAktuellt är den facktidskrift inom miljöom- rådet som de flesta läser regelbundet (70 %).

Man tycker att naturvårdsverkets information i större utsträckning kun- de innehålla mer om miljövänliga produkter, allmänt om nyheter och ny lagstiftning. Intrycket man för det mesta har av naturvårdsverkets infor- mation är att den är trovärdig (100 %). riktad till rätt person och använd— bar (80%), lätt att hitta i och på rätt detaljeringsnivå (ca 60%), väcker intresse (50 %) och i rätt tid (30 %).

En långsiktig strategi/ör naturvårdsverkets miljöin/brmation

Utifrån verkets övergripande verksamhetsplan och utifrån' de viktigaste slutsatserna i föregående avsnitt kan ett antal strategiska punkter för informationsverksamheten formuleras.

1. Miljöfrågoma kommer att fortsätta att vara i centrum av samhällsde- batten. Naturvårdsverkets förmåga att dela med sig av sina kunskaper och värderingar till allmänhet, beslutsfattare och politiker avgör om verket skall lyckas och hur verkets arbete kommer att värderas.

2. Naturvårdsverkets kunskapsroll är grundläggande. kunskaperna skall genom informationsinsatser förmedlas till olika målgrupper.

3. Informationsåtgärder är ett medel bland andra att uppnå de mål som gäller för verksamheten. Verkets kunskapsförmedlande roll i ett decentra- liserat och sektoriserat miljöarbete gör att primära målgrupper är miljövårdsfamiljen och sektorsmyndigheter med miljöpåverkande an- svarsområden.

4. Vi har en grundläggande skyldighet att informera allmänheten.

5. De fyra ambitionsnivåerna i informationsarbetet som verket redan idag arbetar efter gäller som riktmärke för det fortsatta arbetet.

6. Naturvårdsverkets övergripande informationsmål är att göra verkets samlade faktakunskaper tillgängliga för alla som behöver ta ställning i miljöfrågor. Sedan avgör var och en hur kunskaperna skall användas. 87

7. En viktig informationsstrategisk utgångspunkt är att kommunicera Prop. 1990/91:90 med nyckelpersoner och nyckelgrupper i samhället. Att successivt analyse- Bilaga 10.5 ra vilka dessa är och var de finns är en huvuduppgift.

8. Naturvårdsverket har en skyldighet att medverka till att enskilda människor får del av kunskaper, information i bearbetad form, så att de motiveras till handling, ställningstagande och ges valmöjligheter. Männi- skors naturliga informationskanaler skall prioriteras.

9. Naturvårdsverket skall arbeta med information före beslut. Denna syftar till att beskriva miljöproblem och dess orsaker, att uppmärksamma vår omvärld på miljösituationen. Att förmedla de kunskaper verket besit- ter är ofta nödvändigt för att förbereda politiska beslut. 10. Informationen efter beslut är viktig för att förmedla kunskap om uppsatta miljömål, ange åtgärder m.m. 1 1. Naturvårdsverket måste ha ett utpräglat användarorienterat synsätt i sin informationsverksamhet. Samtidigt skall verket föra ut kunskaper inom områden där man har identifierat brister. 12. Den internationella efterfrågan på kunskaper blir allt större. Verket skall arbeta med informationsverksamhet dels om vissa globala miljöfrå- gor, dcls mot de länder vars gränsöverskridande föroreningar påverkar svensk miljö. 13. Arbetet med intressenter kräver information till, samverkan med och kompetensuppbyggnad hos dessa. 14. Intressenter främst inom miljvårdsfamiljen, sektorsmyndigheter och skolan behöver, förutom kunskaper för att agera, stöd och hjälp för att förmedla informationen till nästa led. 15. Informationssystem måste finnas för att tillgodose behov av att hålla sig å jour inom olika kunskapsområden (veta vad som är nytt) och av att få kunskaper för att lösa mer eller mindre akuta, konkreta problem. 16. Naturvårdsverket skall sträva efter att bibehålla objektiviteten i informationsarbetet. Trovärdighet och saklighet får inte sättas på spel. 17. Det är ofta svårt att informera, få förståelse och acceptans för nya miljöproblem. I initialskedet har naturvårdsverket sin främsta informa- tionsuppgift i att vara en spjutspets i miljöarbetet. När väl miljöfrågor har ”etablerats” och blivit kända för åtgärdsansvariga kan verket dra ner på sina informationsinsatser.

18. Information är en angelägenhet för hela verket — alla medarbetare har ett informationsansvar och dito skyldighet. Chefer har ett särskilt ansvar för att se till att kunskaperna inom det egna verksamhetsområdet når ut till dem det berör. Det är också varje chefs ansvar att identifiera brister och behov av kunskaper.

19. Utvecklingen inom dataområdet går snabbt. Det är viktigt att verket i sitt informationsarbete följer denna utveckling och utnyttjar de nya datoriserade informationssystem som byggs upp. 20. En väl fungerande intern informationsförsörjning lägger grunden till ett bra utåtriktat informationsarbete. 21. En förutsättning för framgångsrikt arbete med kunskapsöverföring är att avdelningar/enheter internt avsätter resurser för detta.

Resursanalys

Naturvårdsverket gör kontinuerligt omprövningar och prioriteringar inom informations- och utbildningsområdet. Verket anser också att de verksam- heter som idag bedrivs bör vara kvar i ungefär den omfattning som de nu har.

Styrkan i verkets informationsarbete är tillgången till ett brett register av ”verktyg" och väl upparbetade informationskanaler ut till viktiga mål- grupper.

Naturvårdsverkets möjligheter att på ett verkningsfullt sätt arbeta med opinionsbildande åtgärder varierar. En förutsättning är att resurstilldel- ningen blir av en omfattning som vida överstiger vad verket hittills erhål- lit.

För en del av de verksamheter naturvårdsverket har för avsikt att bedriva i fortsättningen står ambitionerna i något så när samklang med resurserna.

Verksamheter som är viktiga enligt planer och strategier men där det idag saknas möjligheter att klara av situationen är: . Produktion av bearbetade kunskapssammanställningar . Handbokssystem ' . Opinionsbildande kampanjer, seminarier m.m. . Intäktsfinansiera helautbildningsverksamheten . Upplysningstjänst . Vidareutveckling av databassystem . Översättningar av info-material för internationellt bruk.

Beträffande framtida uppgifter har verket redan idag en central roll i kunskapsförsörjningen på miljöområdet. En roll som med hänsyn till den miljöpolitiska inriktningen för 1990-talet med ökad decentralisering, sek- torisering och internationalisering av miljöarbetet kommer att accentu- eras.

Mycket talar för att naturvårdsverkets möjligheter, i form av mandat, kompetens och resurser, att förmedla kunskaper kommer att få stor bety- delse för det fortsatta miljöarbetet.

För att alla skall kunna medverka och ta miljöansvar krävs kunskaper hos de medverkande om tillståndet i miljön, miljöeffekter av verksamheter och om möjliga åtgärder.

Att förmedla sådana kunskaper på ett för varje målgrupp anpassat sätt är en mycket viktig uppgift för verket.

Tjänstemän med ansvar för miljöfrågor i län och kommuner måste för att kunna ta sitt ansvar få kunskaper, vägledning och stöd genom informa- tions- och utbildningsinsatser.

Naturvårdsverket måste därför bl.a. satsa mera på att få fram rådgiv- ning i tid, göra flera faktasammanställningar och handböcker, öka omfatt- ningen av den externa miljöutbildningen samt ge underlag för regionala/ lokala informationskampanjer. En mycket viktig insats är också att genom 89

Bilaga 10.5

uppbyggnad av databaser och en miljöupplysningstjänst underlätta sökan- det efter kunskaper på miljöområdet.

Tjänstemän på sektorsmyndigheter med miljöpåverkande ansvarsområ- den behöver på ett likartat sätt kunskaper i tillgänglig form för att kunna ta sitt miljöansvar.

Politiker, inte bara de med direkt ansvar och intresse för miljöfrågor, behöver i allt högre grad både bredare och djupare kunskaper i miljövårds- frågor. Här behöver verket arbeta mera med översiktsmaterial som förkla- rar, förenklar och ger helhetsbilder samt framtidsscenarier.

Allmänheten och skolbarn efterfrågar och behöver i allt högre utsträck- ning kunskaper i miljöfrågor. Kunskaper för att visa på valmöjligheter och för att ge människor en möjlighet att ta sitt ansvar för miljön. Här krävs stora insatser framöver från naturvårdsverket när det gäller att öka männi- skors miljömedvetande och förståelse för framtida miljöbeslut. Om infor- mation/utbildning skall vara ett aktivt styrmedel även gentemot dessa grupper krävs kraftigt ökade resurser till verket.

Det internationella arbetet med att bl.a. föra ut kunskaper och ställ- ningstaganden blir allt viktigare inte bara mot Östeuropa utan till världen i övrigt.

För att klara alla viktiga uppgifter krävs ekonomiska resurser långt utöver vad naturvårdsverket hittills har haft tillgång till. Resursernas stor- lek har ett direkt linjärt samband med förväntade resultat.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91: 90 naturvårdsverks särskilda rapport Kunskapsöverföring Bilaga 10.6 genom information, utbildning och biblioteksservice

Efter remiss har yttranden kommit in från transportforskningsberedning- en. universitets- och högskoleämbetet, statens råd för byggnadsforskning. statens lantmäteriverk, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus, Västmanlands, Älvsborgs och Västerbottens län. Stiftelsen Svenska institutet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda Prop. 1990/91: 90 rapport Laboratorieverksamheten Bilaga 10.7

SNVs verksamhet bygger i betydande utsträckning på riskbedömningar och kvalificerad uttolkning av olika mätunderlag. framtagna främst genom utsläpps- och recipientkontrollprogram samt i olika forsknings- och under- sökningsaktiviteter. Miljöproblemen blir alltmera komplicerade, och be- sluten tas nära forskningsfronten. Detta gäller för SNVs olika aktionspro- gram, vid ärendehandläggningen, i tillsynsarbetet och, inte minst, i det internationella arbetet.

Inom verket finns en mycket god vetenskaplig kompetens inom område- na miljögifter och ckotoxikologi. Verket avser satsa på att konsolidera och utveckla denna kompetens.

Även när det gäller kvalificerad övervakning av söt- och kustvatten, finns en mycket god kompetens uppbyggd vilken bör behållas, åtminstone delvis, inom verket.

Kompetens och kapacitet för att ge ett aktivt laboratoriestöd i verkets tillsynsverksamhet krävs, förutom inom ovan avgivna områden, också när det gäller de mera traditionella luft- och vattenparametrarna för utsläpps- och recipientkontroll. Naturvårdsverkets egna laboratorier har goda förut- sättningar för att täcka en tillräckligt stor del av detta behov.

Den kustfiskeinriktade gruppen i Öregrund, samt verkets fartyg Ancy- lus. bör överföras till fiskeristyrelsen.

I samband med utredningen om lantbruksuniversitetets framtida orga- nisation bör för- och nackdelar med ett gemensamt institut för miljööver- vakning mellan bl.a. naturvårdsverket och lantbruksuniversitetet utvärde- ras. Om fördelarna överväger bör till ett sådant institut knytas kustvatten- och sötvattcnövervakningen vid naturvårdsverkets Uppsalalaboratorier.

Omfattningen av den verksamhet som eventuellt skulle kunna föras till ett gemensamt institut är i stor utsträckning beroende av resultatet av verkets särskilda utredning om miljöövervakningen. Verket avser åter- komma i frågan i samband med den fördjupade anslagsframställningen.

Särskilda skäl finns för att undersöka en närmare knytning mellan verkets landenhet och lantbruksuniversitetet, för att klara den långsiktiga kunskapsförsörjningen inom området.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks särskilda rapport Laboratorieverksamheten Bilaga 10.8

Efter remiss har yttranden inkommit från statens livsmedelsverk, fiskeri- styrelsen, Sveriges geologiska undersökning, statens provningsanstalt, sta- tens mät- och provstyrelse, statskontoret, Sveriges lantbruksuniversitet och Kungl. Vetenskapsakademien.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda Prop. 1990/91: 90 rapport Det internationella arbetet Bilaga 10.9

U tredni ngsuppdraget

Regeringen har 1990—02-1 5 inkallat en särskild utredare för att värdera det svenska deltagandet i det internationella miljösamarbetet. I ljuset av det uppdraget har SNV tolkat sitt uppdrag så, att de externa faktorerna som påverkar SNVs internationella arbete ges en mer översiktlig beskrivning. Rapporten får sin tyngdpunkt i en redovisning av det internationella arbetets nuvarande omfattning, inriktning och organisatioriska struktur inom SNV samt i förslag till förändringar av arbetets fortsatta bedrivande.

SN Vs nuvarande uppgifter och resurser i det internationella arbetet

Verkets resursanvändning för det internationella arbetet är starkt koncen- trerat till insatser mot luft- och havsföroreningar (ca 60%).

De resterande resurserna används för naturvård, övrigt miljöskydd (framför allt kemikalieanvändning) och avfallshantering samt basverk- samhet. lnformationsverksamheten är av stor betydelse i det internatio- nella arbetet.

Prioriteringar

I ett 3— 5—årsperspektiv måste verket beakta i första hand följande förvän— tade anspråk på dess resurser för internationellt arbete: 0 De krav som kan komma att ställas på verket i det svenska förberedelse- arbetet inför 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. Sådana krav har ännu inte preciserats av den nyligen tillsatta nationalkommit- tén eller dess sekretariat. Den substansagenda som antagits av konferen- sens förberedande kommitté gör det dock troligt att SNV kommer att bli involverad i förberedelsearbetet för konferensen. Harmoniseringsarbetet inom EFTA och med EG. Detta arbete motsva- rar redan nu ca 3 personår. Utformningen av ett kommande avtal om EES, EEA samt STEP kommer att bestämma anspråken på verkets resurser. Omfattningen av dess anspråk kan för närvarande inte beräk-

nas.

. Det vidgade samarbetet med Östeuropa ställer ytterligare. förmodligen omfattande, anspråk på verkets personella resurser. Hanteringen av nu löpande bilaterala avtal binder 1,5—2 personår av verkets personalre- surser. Verket kan för närvarande inte beräkna vidgade anspråk på personresurser och andra kostnader för detta ändamål i avvaktan på att samarbetsprogram utformas av verket och godkänns av regeringen. SNV utgår emellertid från att de ökade kostnader som kan uppstå för verket kommer att kunna finansieras av de medel som statsmakterna kan avsätta för det vidgade samarbetet. Slutligen anmäler verket att det europeiska integrationsarbetet (EFTA/ EG) kan hanteras så länge statsmakternas anspråk på verkets insatser inte 94

./

allvarligt överstiger hittillsvarande nivåer. Skulle dessa anspråk öka kraf- Prop. 1990/91: 90 tigt, vilket inte kan uteslutas, måste verket tillföras motsvarande resurser. Bilaga 10.9

Organisatoriska överväganden

Naturvårdsverkets insatser i det internationella arbetet berör flertalet av verkets enheter. Grundprincipen är att de internationella aspekterna av de olika sakområdena behandlas inom resp. avdelning. Omkring 150 perso- ner är i varierande utsträckning berörda. Inom administrativa avdelning- en finns en internationell enhet. Enheten biträder verksledningen i inter- nationella frågor. Det krävs en central kapacitet och kompetens för att leda verkets deltagande i de många internationella grupperingarna.

Särskilda sekretariat bör inrättas för luftföroreningsfrågor och natur- skyddsfrågor. Motsvarande lösning finns idag för havsresursfrågorna. Det vidgade samarbetet med Östeuropa kommer att ställa stora krav på resur- ser och verket avser att lösa detta genom att utse en ledningsgrupp med företrädare för främst berörda enheter och tillsätta en projektledare, som inom den internationella enheten ansvarar för detta arbete.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks särskilda rapport Det internationella arbetet Bilaga 10.10

Statskontoret, kemikalieinspektionen, styrelsen för internationell utveck- ling. beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, universitets— och högskoleämbetet, Styrelsen för teknisk utveckling, Kungl. Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien.

Sammanfattning av den särskilda rapporten Prop. 1990/91: 90 Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för Bilaga 10.11 miljöskydd.

I koncessionsnämndens rapport redovisas en översyn och analys av nämn- dens verksamhet som har gjorts under hösten 1989. På grundval av detta har därefter vissa förändringar i organisationen och arbetsrutiner genom- förts. Sålunda har nämnden indelats i fem fasta avdelningar för den operativa verksamheten och en administrativ avdelning för stödfunk- tioner såsom ekonomi, personal och registratur/expedition. Ytterligare åtgärder för förbättringar av ärendehanteringen och de administrativa rutinerna redovisas. I en särskild del i rapporten redovisas det befintliga ADB-stödet i verksamheten och en strategi för en förbättring och utökning av detta. Slutligen red0visas i rapporten vissa överväganden rörande kon- cessionsnämndens resultatred0visning- och uppföljningssystem.

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över den Prop. 1990/91: 90 särskilda rapporten Verksamhetsöversyn av Bilaga 10.12 koncessionsnämnden för miljöskydd

Efter remiss har yttranden inkommit från statskontoret. kemikalieinspek- tionen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergöt- lands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hal- lands, Göteborgs och Bohus. Älsvborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, statens naturvårdsverk och Sveriges industriförbund.

Sammanfattning av miljöavgiftsutredningens ' - Prop. 1990/91:90 slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Bilaga 13.1 Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel

Miljöavgiftsutredningens uppdrag har varit att analysera förutsättningar- na för att i ökad omfattning utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpoliti- kcn. I april 1989 lämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1989221) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter på svavel och klor med förslag om miljöavgifter på svavelinnehållet i olja och utsläpp av klororganisk sub- stans från massaindustrins blekerier till vatten. I oktober 1989 lämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik jämte en bilagedel (SOU 1989:84) med förslag om avgifter på koldioxid, svavel och kväveoxider inom energi- och ' trafikområdena. Betänkandet innehöll vidare förslag till miljöklasser som grund för ett avgifts/bidragssystem för nya fordon. Dessutom förordades höjd beskattning på förmånsbilar och höjda skrotningspremier för bilar av 1975 års eller tidigare års modeller.

I detta slutbetänkande redovisas utredningens allmänna överväganden om användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken samt förslag om nya miljöavgifter för att begränsa miljöfarliga utsläpp och användning- en av miljöfarliga ämnen. Utredningens arbete har omfattat ett flertal miljöproblem och sektorer.

I vår omvärld har miljöavgifter hittills kommit till användning i relativt blygsam omfattning. Utredningen konstaterar dock att intresset hos många länder att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitikcn har ökat påtagligt under senare år, vilket klart framgår av aktiviter inom FN- organen, OECD, EG och inom det nordiska samarbetet. Stor enighet finns om att miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel behövs som kom- plement till andra åtgärder för att lösa miljöproblemen kostnadseffektivt och för att åstadkomma en bättre hushållning med begränsade naturresur- ser. Såväl handelspolitik som miljöpolitik syftar i grunden till en effektiv resurshushållning. Ökade ambitioner inom miljöområdet kan medföra vissa störningar i handeln på kort sikt. På lång sikt behöver dock inte ökade miljökrav ses som problem för handelspolitiken. En gemensam strävan i både miljö- och handelspolitik är att de verksamheter som skadar miljön skall belastas med de verkliga miljökostnadema. Detta synsätt finns också inom EG inför genomförandet av den inre marknaden.

Utredningen har tillämpat ett antal kriterier vid bedömningen om ett ekonomiskt styrmedel är lämpligt att förorda som komplement eller alter- nativ till andra styrmedel. Till dessa hör måluppfyllelse, kostnadseffektivi- tet, flexibilitet, incitament till teknisk utveckling och fördelningseffekter. Vidare har styrmedlen bedömts utifrån handelspolitiska aspekter.

Utredningens förslag visar att det är möjligt att tillämpa ekonomiska styrmedel som syftar såväl till att begränsa föroreningsutsläpp som att minska användningen av skadliga ämnen i produkter etc. Möjligheterna att tillämpa utsläppsavgifter kan begränsas bl.a. av höga mätkostnader. Miljöavgifter på insatsvaror kan vara lämpliga då avgiftsuttaget kan göras enkelt. Generella avgifter bör främst användas i sådana fall då miljörisker- 99

Bilaga 13.1

na är någorlunda lika för skilda användningsområden. Det är också möj- ligt att utforma miljöavgifter enbart för ett visst användningsområde. Ekonomiska styrmedel som omfattar ämnen ingående i många olika pro- duktgrupper blir i regel administrativt betungande för både avgiftspliktiga och uppbördsmyndigheter. Detta uppvägs i regel inte av de andra fördelar som är förknippade med ekonomiska styrmedel. t. ex. kostnadseffektivitet och flexibilitet.

Med utgångspunkt i tidigare förslag i de båda delbetänkandena har utredningen prövat möjligheten till en ökad tillämpning av ekonomiska styrmedel för att begränsa utsläpp av svavel- och kväveoxider från indu- striprocesser, flygtraf1k och sjöfart. Utredningen har vidare prövat om det med ekonomiska styrmedel går att påverka bränsleförbrukningen hos nya fordon i syfte att nedbringa bl. a. koldioxidutsläppen från trafiken.

Utredningen har undersökt möjligheten att tillämpa ekonomiska styr- medel för att begränsa användningen av tungmetaller, vissa organiska lösningsmedel och HCFC-föreningar. Därutöver har utredningen också övervägt behovet av ekonomiska styrmedel inom jordbruksområdet och på avfallsområdet.

Utredningens förslag sammanfattas i det följande.

Trafikområdet

Utredningen föreslår ett system med miljörelaterade landningsavgifter som bestäms utifrån internationella certifieringsdata för civila flygplansmoto- rer. Vid beräkningen av avgifterna har kolväten och kväveoxider värderats till 25 kr/kg och koldioxid till 25 öre/kg. Avgiftssystemet omfattar även buller. Innan förslaget genomförs kan ytterligare analyser behöva göras av de begränsningar som internationella avtal innebär.

Utredningen föreslår att ett avgiftssystem för sjöfarten införs som syftar till att minska svavelutsläppen i Sveriges närområde. Förslaget bygger på förutsättningen att det inte under den närmaste tiden går att träffa över- enskommelser internationellt om en direkt reglering för att begränsa sva- velutsläpp från sjöfarten. Avgiften på svavel baseras på merkostnaden för olika fartygstyper att använda lågsvavlig olja. Systemet föreslås omfatta både inrikes och utrikes sjöfart. Även i detta fall förutsätts emellertid internationella överläggningar innan systemet kan införas.

Utredningen föreslår att jörsäljningsskatten på motorfordon som tas ut för nya bilar kompletteras med en särskild skatt för personbilar som vid blandad körning förbrukar mer än 0,90 liter bensin per mil. Vid en förbrukning mellan 0,90 och 0,95 liter per mil utgår skatt med 300 kr. för varje hundradels liter per mil. Därefter höjs uttaget till 400 kr. för varje hundradels liter per mil t.o.m. 1,05 liter per mil. För varje hundradels liter per mil därutöver blir uttaget 500 kr., dock högst 20000 kr samman- lagt per bil. Samtidigt föreslås att den nuvarande försäljningsskatt'en som är 6.40 kr. per kg tjänstevikt sänks med 10 öre per kg för personbilarna så att det sammanlagda skatteuttaget för alla nya personbilar blir oförändrat.

Utredningen föreslår dessutom att försäljningsskatten kompletteras med en skatt på bilar som har hög motorstyrka i förhållande till vikten. En

sådan skatt drabbar främst sportbilar och bilmodellar i s.k. GTI-utföran- Prop. 1990/91: 90 de. Skatteri föreslås utgå med 600 kr. för varje kilowatt som kvoten mellan Bilaga 13.1 motoreffekt och tjänstevikt överstiger 80 kW per 1000 kg tjänstevikt. Ändringarna i försäljningsskatten föreslås träda i kraft den ljuli 1992.

Kadmium i batterier

Kadmium i laddningsbara nickel/kadmiumbattcrier svarar numera för över hälften av kadmiumanvändningen. Utredningen föreslår att slutna nickel/kadmiumbatterier beläggs med en avgift på 0:50 kr. per gram batterivikt. Avgifterna bör införas den 1 januari 1992 och bör fr.o.m. år 1995 höjas till 1 krona per gram. För att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbattcrier och apparater bör återlämningspre- mier utgå fr.o.m. år 1992. Batterierna används bl.a i trädgårdsredskap och sladdlösa telefoner.

Träimpregneringsmedel

Arsenikanvändningen vid svensk träimpregnering är betydligt större än de samlade arsenikutsläppen från svensk industri. Utredningen föreslår en avgift på 200 kr. per kg arsenik och 100 kr. per kg krom i träimpregnerings- medel. Avgifterna föreslås gälla från den 1 januari 1992.

Klorerade lösningsmedel

Användningen av klorerade lösningsmedel inom bl. a. verkstads- och läke- medelsindustri och kemtvättar medför betydande miljö- och hälsorisker. Utredningen föreslår därför att en avgift införs på 50 kr. per kg för metylenklorid (diklormetan), perkloretylen (tetrakloreten) och triklorety- len (trikloreten). För att användarna skall få möjlighet till omställning föreslår utredningen att avgiften införs den 1 januari 1993.

HC F C-föreningar

Utredningen redovisar ett system med miljöavgifter på HCFC-föreningar. Samtidigt menar utredningen att förslaget först kan bli aktuellt att genom- föras när frågan om ersättningsmedel till C FC-föreningar (freoner) har behandlats inom ramen för Montrealprotokollet.

Jord bruksområdet

Utredningen föreslåratt miljöavgiften på kväve i handelsgödsel höjs till 2 kr. per kg kväve. Avgiften utgår också på handelsgödsel som används inom skogs- och trädgårdsnäringarna m.fl. Utredningen föreslår att avgiften träderi kraft den ljuli 1991. Utredningen föreslår att miljöavgiften på fosfor i handelsgödsel tills vidare bibehålls på nuvarande nivå, dvs. 1:20 kr. per kg fosfor. I samband 101

med att en avgift på kadmium i fosforgödselmedel-införs bör fosforavgif- Prop. 1990/91: 90 ten omprövas. Bilaga 13.1

Utredningen förordar att en avgift införs på kadmium i handelsgödsel så att den styr mot en kadmiumhalt på mindre än 5 gram per ton fosfor. Kadmiumavgiften införs först efter så lång tid att tillverkarna dessförin- nan haft möjlighet att installera utrustning för kadmiumrening eller vidta andra åtgärder för att kraftigt minska kadmiumhalten. En sådan anpass- ning bör ha skett till år 1993.

Utredningen anser att miljöavgiften bör konstrueras om för de bekämp- ningsmedel som för närvarande belastas av både prisreglerings- och miljö- avgiften. Avgiften bör relateras till fastställd dos per hektar för resp. bekämpningsmedel. Utredningen föreslår att denna avgift under en över- gångsperiod sätts till 40 kr/dos. Avgiften omfattar all användning av dessa bekämpningsmedel, dvs. även de inom skogs- och trädgårdsnäringarna m.fl. För de bekämpningsmedel som inte kan inordnas i systemet med dosavgifter föreslår utredningen att den nuvarande avgiftskonstruktionen och avgiftsnivån tills vidare bibehålls, dvs. 8 kr. per kg aktiv substans. Utredningen föreslår att avgifterna träderi kraft den 1 juli 1991.

Vidare föreslår utredningen att kemikalieinspektionen ges i uppdrag att närmare precisera ett principförslag till differentierade avgifter efter be- kämpningsmedlens farlighet. Ett sådant avgiftssystem bör träda i kraft senast år 1995. .

Utredningen har också belyst frågor som gäller miljöavgifter på obevux- en åker, ammoniakemissioner från stallgödsel och stråförkortningsmedel. Utredningen föreslår att berörda myndigheter arbetar vidare med dessa styrmedel.

Avfallsområdet

Utredningen föreslår att en avgift införs på osorterat hushålls- och indu- , striavfall fr.o.m. den 1 januari 1992. Avgiftsnivån bör inledningsvis vara 50 kr. per ton avfall. En höjning av avgiftsnivån föreslås fr.o.m. 1994. Utredningen föreslår att avdrag medges bl.a. för sorterade fraktioner, t. ex. glas och papper som går till materialåtervinning, rent trä för förbränning samt ren kompost.

Visst slag av s.k. branschspecifikt avfall, bl.a. från gruvbrytning, pap- pers- och massatillverkning och metallurgiska processer, undantas inled- ningsvis från avgiften.

Utredningen föreslår att avgiftsmedlen tillförs en särskild fond, avfalls- fonden, och att medlen i sin helhet används för åtgärder inom avfallsområ- det.

Det är enligt utredningens mening av största betydelse att marknadsför- utsättningarna inom återvinningsbranschen stimuleras genom att premie- system skapas för att säkerställa avsättningen för vissa typer av material. Därigenom gynnas också framväxten av nya återvinningsindustrier för omhändertagande av t. ex. glas, plast och metallskrot.

Fondmedlen bör i övrigt användas för att stödja utvecklingen mot ökad 102

källsortering av avfall samt ökad återvinning och återanvändning i resurs- Prop. 1990/91: 90 flödets alla led. Bilaga 13.1

Vidare bör fondmedlen kunna användas för att underlätta för kommu- ner och renhållningsbolag att bygga upp en bättre infrastruktur för ökad källsortering, bättre avfallshantering och återvinning, lokalt och regionalt. Även prototyper till nya fordon och insamlingssystem bör kunna stödjas. Likaså bör medlen kunna användas för att utveckla teknik för att omhän- derta sorterade fraktioner, t. ex. förgasningsteknik för en torr energirik fraktion och rötningsteknik för den våta fraktionen ur avfallet.

Avfallsavgifterna kan inledningsvis öka både hushållens och företagens kostnader för avfallshanteringen (30—50 kr. per hushåll och år). En effek- tivisering av avfallshanteringen, ökad återvinning och ett bättre tillvarata- gande av återvunnet material leder emellertid till bättre resurshushållning och lägre kostnader. En sådan förbättrad resurshushållning kan ses som en lönsam investering som på sikt gynnar både hushåll och företag.

Utredningen föreslår att renhållningslagcns avgiftsbestämmelser komp- letteras så att kommunerna ges rätt att avvika från självkostnads— och likställighetsprinciperna. Avfallsavgifterna kan då utformas på ett sätt som stimulerar återanvändning och återvinning. Självkostnadsprincipen bör dock fortfarande gälla för den totala avfallshanteringen i kommunal regi, dvs. att ingen vinst får uppkomma.

Klororganisk substans

Ett kompletterande förslag lämnas också till det tidigare förslaget om avgift på utsläpp av klororganisk substans från massaindustrins blekerier. Det nya förslaget innebär att avgiften på 50 kr. per kg tas ut endast på utsläpp som överstiger nivån 0,5 kg klororganisk substans (mätt som AOX) per ton massa.

Två nya miljöfonder

För att stärka miljöarbetet föreslår utredningen bildandet av två nya fonder, avfallsfonden och kemikaliefonden. Avfallsavgiften kommer att som ovan redovisats att tillföras avfallsfonden. Kemikaliefonden tillförs enligt utredningens förslag'intäktema från avgifterna på arsenik, krom, klorerade lösningsmedel, och klororganisk substans samt nettointäkten av avgiften på kadmium i batterier. Kemikaliefonden skall utnyttjas främst för att påskynda avvecklingen av farliga ämnen. Fonderna kommer under den första tvåårsperioden att tillsammans disponerna över en miljard kr.

Miljöeffekter

Utredningens förslag kan förväntas leda till följande effekter i form av minskad användning av miljöfarliga ämnen eller minskade utsläpp av föroreningar. 103

Bilaga 13.1

I . Minskad tilljörsel av skadliga ämnen

De föreslagna avgifterna på träimpregneringsmedel kommer att tillsam- mans med övriga åtgärder på området att minska användningen av arsenik och krom vid impregnering av trä. Arsenikanvändningen bedöms minska från ca 400ton/år till ca 50 ton/år och kromanvändningen från ca 250 ton/år till ca 25 ton/år.

Kadmiumtillförseln med batterier ökar för närvarande med 30 % per år. Utredningen räknar med att de avgifter som föreslås kommer att bryta denna ökande trend så att förbrukningen av dessa batterier i stort sett upphör före sekelskiftet. Utredningen föreslår dessutom höga premier för att få in batterier som redan sålts i Sverige.

Målet med en avgift på kadmium i handelsgödsel är att minska kadmi- umtillförseln med gödselmedel till åkermarken från nuvarande ca 3 ton/år till ca 0.2ton/år.

De'föreslagna bekämpningsmedelsavgifterna kan tillsammans med bl.a. avregleringen på jordbruksområdet förväntas bidra till en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen under en femårsperiod.

Utredningen räknar med att miljöavgiften på kväve i handelsgödsel, efter avregleringen av livsmedelsmarknaden, kommer att leda till att kväveför- brukningen i jordbruket minskar med ca 20 % eller med 20 kg per ha. Detta leder till att jordbrukets utsläpp av kväve till vatten sjunker med ca 3000 ton/år (ca 7 %).

Avgiften på utsläppen av klororganisk substans från massaindustrin kommer att påskynda åtgärdsarbetet så att utsläppen kan reduceras från ca 14 000 ton (1988) till ca 2 000 ton, beräknat som AOX.

Ett miljöavgiftssystem för sjöfarten skulle snabbt kunna minska utsläppen av svaveldioxid från fartyg med två tredjedelarjämfört med 1988 års nivå, dvs. från ca 17 000 till ca 7 000 ton per år.

Användningen och därmed även utsläppen av de tre avgiftsbelagda klorerade lösningsmedlen kommer att sjunka, dels till följd av de avgifter utredningen föreslår, dels till följd av administrativa regleringar. Förbruk- ningen kan beräknas minska från nuvarande 9 OOOton/år till 500 ton/år vid sekelskiftet.

Kväveavgiften på handelsgödsel bidrar till en väsentlig minskning av ammoniakavgången från grödorna till luften. Dessutom minskar avgången av lustgas (NZO) från åker.

Kan ett nytt miljöavgiftssystem för flygtrafiken införas, kommer en befarad mycket ogynnsam utveckling av utsläppen till följd av ökad tra- fikvolym att motverkas. Det gäller främst utsläppen av kväveoxider, kolväten och koldioxid.

Prop. 1990/91: 90

Förslagen omfattas i regel av en bred majoritet i utredningen. I vissa Prop. 1990/91:90 delar föreligger reservationer. Ledamöterna från (0), (fp), (m)och (mp) har Bilaga 13.1 på olika områden anfört reservationer. Experten från (v) har på motsva- rande sätt avlämnat särskilt yttrande.

Författningsförslag i miljöavgiftsutredningens Prop. 1990/91: 90 slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Bilaga 13.2 Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel

Lag om miljöavgift vid landning med motordrivna flygplan

Härigenom föreskrivs följande

l & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för ut- släpp av kolväten, kväveoxider och koldioxid samt buller som förorsakas vid landning på svensk flygplats vid flygtrafik i förvärvssyfte.

Avgift tas inte ut för landning med flygplan vars högsta tillåtna startvikt understiger 5 700 kilogram.

Med flygplats avses såväl allmän flygplats enligt 6 kap. 4 & luftfartslagen (1957: 297) som flygplats som inte är avsedd för allmänt bruk.

2 & Avgift tas vid varje landning ut för utsläpp av kolväten, kväveoxider och koldioxid samt för det buller som flygplanet förorsakar.

Avgift för kolväten, kväveoxider och koldioxid skall beräknas i första hand med ledning av luftfartsverkets uppgifter om utsläpp av sådana föreningar för den aktuella flygplansmotortypen, under start och stigning till 915 meters höjd, inflygning från 915 meters höjd samt normalt anslu- tande markrörelser och tomgång, i förhållande till motorns maximala dragkraft.

För flygplan som ankommer från 011 i Sverige skall för varje motor avgift tas ut för kolväten med 2 kronor för varje gram per kilonewton, för kväveoxider med 4 kronor för varje gram per kolonewton och för koldiox- id med 27 kronor för varje gramper kolonewton för de enligt andra stycket beräknade värdena.

Avgift för buller för flygplan som ankommer från ort i Sverige tas ut med 22 kronor för varje EPNdecibel som summan av ljudnivåerna i de tre internationella mätpunkterna, som anges i ett flygplans miljövärdighets- bevis, överstiger 270 EPNdecibel. Har flygplanet fyra motorer tas avgift dock ut med 19 kronor för varje EPNdecibel som summan av de nämnda lj udnivåerna överstiger 270 EPNdecibel. Har de nämnda lj udnivåerna inte uppmätts på sätt som anges i kapitel 3 och 5 i annex 16 till Chicago- konventionen, i dessa kapitels lydelse den ljuli 1990, skall de aktuella ljudnivåerna räknas om med ledning av uppgifter från luftfartsverket så att de svarar mot värden som uppmätts på detta sätt. Avgift som tas ut efter omräknade värden får dock inte understiga 19 kronor och inte överstiga 33 kronor för varje decibel som summan av de nämnda ljudnivå- erna överstiger 270 EPNdecibel.

För flygplan som ankommer från utrikes ort skall avgifter för kolväten, kväveoxider, koldioxid och buller tas ut med samma belopp som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från en ort i Sverige om flygplanets maximala startvikt inte överstiger 35000 kilogram. Om flygplanets max- imala startvikt ]. överstiger 35 000 men inte 65000 kilogram tas avgifterna ut med 1,5

gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från en ort i Sverige,

2. överstiger 65000 men inte 100000 kilogram tas avgifterna ut med 2 gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från en ort i Sverige, 106

3. överstiger 100000 men inte 200000 kilogram tas avgifterna ut med 2,5 Prop. 1990/91: 90 gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från Bilaga 132 en ort i Sverige,

4. överstiger 200000 kilogram tas avgifterna ut med 4 gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från en ort i Sverige.

3 5 Finns inte tillförlitliga uppgifter om utsläpp av kolväten, kväve- oxider och koldioxid som avses i 25 andra stycket för flygplanstypen i fråga, beräknas miljöavgiften för den aktuella landningen såvitt gäller dessa utsläpp med ledning av flygplanets högsta tillåtna startvikt enligt dess luftvärdighetsbesvis.

Avgiften för utsläpp av kolväten och kvävedioxider skall i sådant fall tas ut för varje landning med 30 kronor och för utsläpp av koldioxid med 90 kronor för varje landning om den högsta tillåtna startvikten uppgår till högst 10000 kilogram. Om den högsta tillåtna startvikten är större, tas avgift ut för utsläpp av kolväten och kväveoxider med ytterligare 120 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram till och med högst 35 000 kilogram och med ytterligare 60 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram däröver. För utsläpp av koldioxid tas avgift ut med ytterligare 360 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram till och med högst 35 000 kilogram och med ytterligare 180 kronor för varje påbörjat femtu- sental kilogram däröver.

4 & Finns inte tillförlitliga uppgifter som erfordras för beräkning av bul- leravgiften tas den ut med 20 kronor jämte 4 kronor för varje påbörjat tusental kilogram av flygplanets maximala startvikt.

5 & Avgiftsskyldig är den som driver en flygplats som omfattas av av- giftsplikt enligt denna lag.

6 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när ett flygplan landar.

7 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 5 6 skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

8 5 I deklaration får avdrag göras för sådan del av avgiften enligt denna lag vid landning som använts till att reducera landningsavgift, passagerar- avgift, undervägsavgift eller annan flygplatsavgift. Sådant avdrag medges dock endast för landning med flygplan som ankommer från ort i utlandet.

Avdrag för bulleravgiften får dessutom göras för åtgärder som flygplats- ägaren vidtar för att minska bullerstörningar kring flygplatsen.

9 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den .......

Härigenom föreskrives att lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik skall upphöra att gälla vid utgången av år .. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till

tiden före den ljanuari ..

från fartyg

Härigenom föreskrivs följande

1 & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för fartyg, vars huvudmaskineri som anlöper svensk hamn och då använder olja med mer än 0,5 viktprocent svavel för drift av fartygets huvudmaskineri eller använder olja med mer än 0,1 viktprocent svavel för drift av de hjälpma- skiner som används när fartyget ligger i hamn. Avgift skall dock endast betalas för fartyg i yrkesmässig verksamhet.

2 & Avgift tas ut med följande belopp för varje enhet av fartygets brutto- dräktighet och tillryggalagd kilometer: '

1. 0,5 öre för färjor från utrikes hamn vars bruttodräktighet inte översti- ger 8 000,

2. 0,4 öre för färjor från utrikes hamn vars bruttodräktighet överstiger 8000 men inte 20000,

3. 0,25 öre för färjor från utrikes hamn vars bruttodräktighet inte över- stiger 20 000,

4. 0,25 öre för färjor från inrikes hamn vars bruttodräktighet inte över- stiger 8 000,

5. 0,2 öre för färjor från inrikes hamn vars bruttodräktighet överstiger 8000 men inte 20000.

6. 0,13 öre för färjor från inrikes hamn vars bruttodräktighet överstiger 20000.

7. 0,2 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet inte överstiger 3000,

8. 0,16 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 3 000 men inte 8 000,

9. 0,12 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 8 000 men inte 14 000,

10. 0,1 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 14000 men inte 22 000 och

1 1. 0,08 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 22000. Med bruttodräktighet avses fartygets bruttodräktighet enligt gällande mätbrev. För fartyg som saknar mätbrev anses ett ton av deplacementet motsvara en bruttodräktighet av en enhet.

Med färja avses ett fartyg som är specialbyggt för transport av såväl passagerare som bilar, tåg eller liknande.

Med handelsfartyg avses ett fartyg som är avsett för transport av varor eller passagerare eller bådadera och som inte är en färja.

3 & Avgiftsskyldig är ägare av hamn som tar emot fartyg för vilka av- giftsplikt föreligger enligt denna lag.

4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när ett avgiftspliktigt fartyg anlöper svensk hamn.

5 5 Den som är ägare till hamn i Sverige skall vara registrerad hos riksskattevcrket.

Bilaga 13.2

Lag om ändring i lagen ( l 978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:69) om försäljningsskattl dels att 8 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8582

Skatten utgår för personbil, buss och lastbil med 6 kronor och jjirtio öre per kilogram tjänstevikt. Skat- ten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bort- faller.

' Lagen omtryckt 19841159. 2 Senaste lydelse 1989: 1031.

Skatten för personbil beräknas för tjänstevikt, motorelfekt och koldiox- idutsläpp. Skatten tas ut med följan- de belopp.

Tjänstevikt: 6 kronor och 30 öre per kilogram tjänstevikt.

Motoreffekt: 600 kronorför varje kilowatt per I 000 kilogram tjänste- vikt som motorns effekt i förhållan- de till tjänstevikten överstiger 80 ki- lowatt per 1000 kilogram tjänste- vikt.

Koldioxidutsläpp: 300 kronor för varje hundradels liter per mil som bränsleförbrukningen. beräknad en- ligt 8a5 denna lag, överstiger 0, 90 liter per mil men inte 0. 95 liter per mil;

I 5 00 kronor samt 400 kronor för varje hundradels liter per mil som bränsleförbrukningen överstiger 0, 95 liter per mil men inte 1,05 liter per mil;

5 500 kronor samt 500 kronor för varje hundradels liter per mil som bränsleförbrukningen överstiger 1,05 liter per mil, dock högst 20000 kronor.

Finns inte tillförlitliga uppgifter om ' tjänstevikt, motorej'ekt eller bränsleförbrukning för fordonst ypen ifråga skall vikten, effekten eller för- brukningen uppskattas med ledning av dessa uppgihfer för samma eller liknande slag av fordon i färdigut- rustat skick.

Skatten för buss och lastbil tas ut med 6 kronor och 40 öre per kilo- gram tjänstevikt.

Prop. 1990/91: 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:90

B. _ Skatten enligt första och tredje llaga 13 2

styckena beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.

Skatten utgår för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4480 kronor.

8a5

Skatt för koldioxidutsläpp enligt 85 denna lag tas endast ut för per- sonbil som är avsedd för förbruk- ning av bränslen 'som är skatteplik- tiga enligt lagen ( 1 990582) om kol- dioxidskatt. Förbrukningen beräk- nas som ett vägt medelvärde avför- brukningen vid stads- och lands- vägskörning, varvid stadskörning skall tillmätas vikten 55 procent och landsvägskörning 45 procent. För andra bränslen än bensin omräknas det erhållna förbrukningstalet med hänsyn till bränslets skattesats jäm— förd med bensinens skattesats enligt lagen om koldioxidskatt.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1992.

Härigenom föreskrivs Följande.

l & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för slutna nickel-kadmiumbatterier.

2 & Avgift tas ut med 50 öre per gram batterivikt.

Med batterivikt avses hela vikten av ett batteri eller batteripaket, inklu- sive hölje.

Batterivikten vid tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde skall ligga till grund för beräkningen av avgiften.

3 & Avgiftsskyldig är

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar avgiftspliktiga batterier.

2. den som till landet inför avgiftspliktiga batterier för yrkesmässig återförsäljning eller användning i yrkesmässig verksamhet inom landet. En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skatteplik- tig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928z370) eller lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksam- het räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.

4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när avgiftspliktiga batterier

l. levereras till en köpare,

2. används eller monteras i någon teknisk utrustning. Avgiftsskyldighet inträder även när den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldig- heten omfattar avgiftspliktiga batterier som då ingår i hans lager.

5 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 35 skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

1. förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där.

4. försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 4. får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av batteriemas försäljnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovis- ning åter lämnas för avgiften på de batterier som betalningen avser.

7 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (l984: 15l) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1992.

kadmiumbatterier m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Premie betalas ut vid återlämning av slutna nickel-kadmiumbatteri- er och varor med fastmonterade sådana batterier. Premien är lO kronor per styck för batterier och 50 kronor per styck för batteripaket och varor med fastmonterade batterier.

2 & Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om villkoren i öv- rigt för utbetalning av premien. Regeringen får överlåta åt förvaltnings- myndighet att meddela föreskrifter för utbetalning av premien.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för ar- senik- och kromföreningar som används för impregnering av trävirke samt för trävirke som har impregnerats med sådana ämnen och införts till landet.

2 & Avgift tas ut med 200 kronor per kilogram arsenik och l00 kronor per kilogram krom.

Mängden arsenik och krom som ingår i impregnerat trävirke vid tid- punkten för avgiftsskyldighetens inträde skall ligga till grund för beräk- ningen av avgiften.

3 & Avgiftsskyldig är

1. den som inom landet yrkesmässigt använder arsenik- eller kromför- eningar för impregnering av trävirke,

2. den som till landet inför trävirke som har impregnerats med arsenik- eller kromföreningar för yrkesmässig återförsäljning eller användning i yrkesmässig verksamhet inom landet.

En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skat- tepliktig intäkt av näringsverksamhct enligt kommunalskattelagen (l928:370) eller lagen (1 947: 576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmäs- sig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i formerjämförli- ga med näringsverksamhet.

4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när

1. arsenik- eller kromföreningar används för impregnering av trävirke,

2. med arsenik- eller kromföreningar impregnerat trävirke, som förts in till landet, levereras till en köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

3. den avgiftsskyldige avregistreras. varvid avgiftsskyldigheten omfattar det avgiftspliktiga trävirke som då ingåri hans lager.

5 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 35 skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

1. av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

2. försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 2. får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av trävirkets försäljnings— pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovis— ning återlämnas för avgiften på det trävirke som betalningen avser.

7 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. l l4

8 5 Har någon som inte är avgiftsskyldig ut ur landet fört i landet Prop. 1990/91:90 impregnerat éller hit infört trävirke, som avgift betalats för enligt denna Bilaga [32 lag, medger riksskattevcrket efter ansökan av denne kompensation med 200 kronor per kilogram arsenik och 100 kronor per kilogram krom.

9 5 Ansökan om kompensation enligt 8 & görs skriftligen hos riksskatte- verket. Den skall omfatta en period om ett kalenderår och ges in till riksskattevcrket inom ett år efter kalenderårets utgång.

Kompensation medges inte för belopp som understiger 4000 kronor för ett kalenderår.

10 & Har kompensation för avgift skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift. som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart förbiseende. är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Beslut härom med- delas av riksskattevcrket.

Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

]] 5 Beslut enligt 8 eller 105 överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1992.

Härigenom föreskrivs följande

l & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för di- klormetan (metylenklorid). trikloreten (trikloretylen) och tetrakloreten (perkloretylen). Avgift skall även betalas för dessa lösningsmedel då de ingår i andra kemiska produkter.

2 & Avgift tas ut med 50 kronor per kilogram lösningsmedel. Avgift tas inte ut om halten av avgiftspliktigt lösningsmedel i en kemisk produkt är högst en viktprocent.

Innehållet av lösningsmedel vid tidpunkten för avgiftsskyldighetens in- träde skall ligga till grund för beräkningen av avgiften.

3 & Avgiftsskyldig är

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar avgiftspliktiga lösnings- medel,

2. den som till landet inför avgiftspliktiga lösningsmedel eller andra kemiska produkter som innehåller sådana lösningsmedel för yrkesmässig återförsäljning eller användning i yrkesmässig verksamhet inom landet.

En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skat- tepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (l928:370) eller lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmäs- sig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförli- ga med näringsverksamhet.

4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när avgiftspliktiga lösningsme- del eller andra kemiska produkter som innehåller sådana lösningsmedel

]. levereras till en köpare,

2. tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. Avgiftsskyldighet inträder även när den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar medel och produkter som avses i första stycket som då ingår i hans lager.

5 5 En avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han en- ligt 2 Q är skyldig att under beskattningsåret erlägga avgift som överstiger 5 000 kronor.

6 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 3 5 och inte är befriad från redovis- ningsskyldighet enligt 55 skall vara registrerad som avgiftsskyldig enligt denna lag hos riksskattevcrket.

7 5 [ deklaration får avdrag göras för avgift på lösningsmedel eller på lösningsmedel som ingår i andra kemiska produkter

1. som har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,

2. som har återtagits i samband med återgång av köp,

3. som av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, I 16

4. som har försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån Prop. 1990/91:90 förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. Bilaga [32 Avdrag enligt första stycket 4. får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av lösningsmedlets eller produktens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på det lösningsmedel eller den produkt som betalningen avser.

8 5 Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1 984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

9 5 Har någon som inte är avgiftsskyldig ur landet fört lösningsmedel eller annan kemisk produkt, som avgift betalats för enligt denna lag, medger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation med 50 kronor per kilogram lösningsmedel.

10 5 Har avgift tagits ut för lösningsmedel eller andra kemiska produk- ter som ingår i miljöfarligt avfall som förts ut ur landet eller i landet omhändertagits för destruktion, medger riksskatteverket efter ansökan av den avgiftsskyldige återbetalning med 50 kronor per kilogram lösningsme- del i avfallet. Återbetalning medges doek endast för den mängd lösnings- medel som överstiger 25% av den mängd som sökanden förvärvat under ett år.

Har någon som inte är avgiftsskyldig förfarit på sätt sägs i första stycket medger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation i enlighet med vad som gäller för återbetalning.

11 5 Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 9 eller 105 görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderår och ges in till riksskatteverket inom ett år efter kalenderårets utgång.

Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understi- ger 4 000 kronor för ett kalenderår.

12 5 Har återbetalning eller kompensation för avgift skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottaga- ren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av riksskatteverket.

Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensations- belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

13 5 Beslut enligt 9, 10 eller 12 & överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Lag om milj öav gift på bekämpningsmedel Bllaga 13-2

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för be— kämpningsmedel.

Med bekämpningsmedel avses i denna lag en kemisk produkt som är avsedd som skydd mot att egendomsskada. sanitär olägenhet eller annan liknande olägenhet förorsakas av växter, djur eller mikroorganismer.

Som bekämpningsmedel anses också kemiska produkter som är avsedda som medel för tillväxtreglering i odlingar av stråsäd. Som bekämpnings- medel enligt denna lag anses inte

1. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller foder.

2. färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att huvudsakligen användas för annat ändamål än som avses i andra stycket första meningen, om de inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel, '

3. träskyddsmedel.

2 & Avgift tas ut med 40 kronor per dos för de bekämpningsmedel som anges i bilaga till denna lag.

För övriga bekämpningsmedel tas avgift ut med 8 kronor per kilogram verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar avgiftspliktiga bekämp- ningsmedel,

2. den som till landet inför avgiftspliktiga bekämpningsmedel för yrkes- mässig åtcrförsäljning eller användning i yrkesmässig verksamhet inom landet. '

Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika bekämpningsmedel och sådan benämning eller dylikt av en vara som anges i l & tredje stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämpningsme- dcl.

En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skat- tepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928: 370) eller lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmäs- Sig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförli- ga med näringsverksamhet.

4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när 1. ett bekämpningsmedel levereras till en köpare, 2. ett bekämpningsmedel tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, 3. den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar de bekämpningsmedel som då ingår i hans lager.

5 5 Den som är avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han en- ligt 2 5 är skyldig att under beskattningsåret erlägga avgift beräknad för minst 60 doser eller 300 kilogram verksamma beståndsdelar.

6 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 3 5 och inte är befriad från redovis- 1 18

ningsskyldighet enligt 55 skall vara registrerad som avgiftsskyldig enligt Prop. 1990/91:90 denna lag hos riksskatteverket. Bilaga 13_2

7 5 1 deklaration får avdrag göras för avgift på bekämpningsmedel

1. som har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,

2. som har återtagits i samband med återgång av köp,

3. som av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

4. som har försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av bekämpningsmedlets försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på det bekämpningsmedel som betalningen avser.

8 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1 984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bilaga

Bekämpnings- medel

Actril-P Actril S Afalon Ally 20 DF Apron 35 SD B Apron 200 LS Arelon flytande Astix DP Astix MP Avadex 480 Avenge 150 L Avenge SP Badipon Barnon Plus Basagran 480 Basagran MCPA SF BASF CCC 460 SF BASF CCC 750 SF BASF Cycocel P BASF 2,4-D-500 BASF Diklorpro BASF Diprop 64 BASF Diprop MC BASF Forbel 75 BASF MC PA 750 BASF Mekprop 6 BASF Mekprop 7 Bavistin SF Bayer Mercaptodim. Bayfidan B Baytan universal Baytroid 050 E Benasalox Benasalox Flytande Benlate Betanal Betaren Flowable Bladex 500 Bravo 75 WP Bravo 500 F Butisan S Camp 10 EC Cabict Calixin SF Cerone Cetrol Tetra Cetrol Tetra-P Cetrol Trippel Cetrol Trippel-P B Cevex vår

Kemikalieinspektionens registreringsnr.

3784 3397 2400 3706 3541 3699 3519 3769 3768 2333 3180 3393 2812 3347 3123 3122 3554 3553 3272 3500 3599 3501 3501 3615 3345 3499 3598 3128 3242 3639 3636 3723 3275 3779 2773 2415 3792 3475 3338 3512 3595 3678 3533 2786 3571 2895 3785 2139 3786 3608

'Prop. 1990/91: 90

Bilaga 13.2

Dos kilogram

3,02 2,27 2,00 0,03 1,00 1,00 3,02 2,00 2,00 4,03 7,63 3,54 5,00 3,02 2,00 3,54 1,76 1,20 1,76 2,00 2,50 3,02 4,03 1,00 2,00 3,02 2,50 0,50 1,00 0,50 1,00 0,50 1,25 0,80 0,40 4,03 4,03 2,00 2,00 2,00 2,50 0,80 4,03 0,60 0,76 3,54 4,53 3,54 4,53 1,00

Dos Prop. 1990/91 : 90

Bekämpnings- Kemikalieinspektionens medel registreringsnr. kilogram Bilaga 13.2 B Cevex vår 400 3773 2,00 Cybolt 100 E 3681 0,50 SF Cycodel Plus 3250 1,76 Cymbush DG 3569 1,25 Decis 3546 0.50 Delsene 50 DF 3673 0,00 Dezäta Granulat 3789 3,02 Dezäta LF 3549 5,00 Dezäta M-45 2441 3,02 Dezäta RH 3239 3,02 Dikamba Trippe 3136 3,02 Dimethoat NA 4 2901 1,25 Diprop 640 2882 3,02 Diprop MCPA 60 3355 4.03 Dipterex SL 2281 0,50 Dosanex 2880 302 Du Pont CCC 3600 1,60 Du Pont Linuron 50 2401 2,00 Duplosan DP 3734 2,00 Duplosan DP/MCPA 3735 3,54 Duplosan MCPA 3733 2.00 Elosal 2373 8,06 Eptam 2954 6,59 Expand 3612 4,03 Faneron 50 Slampulver 2782 3,02 Fastac 3705 0,35 Fenition 500 2890 - 1,00 Folithion E 2282 1,00 Formothion-Sandoz 25 2285 0.75 Fungiman 85 2440 3.02 Fungitox 2323 3,02 Glean 20 DF 3592 0,02 Goltix WG 3297 3,02 Goliath 3793 4,03 Harmony 75 DF 3794 0,03 Harmony M 3795 0,03 Herbavex Plus 2452 3,02 Herbex DPM 600 3379 4,03 Herbin 2609 4,03 Herboprop 2426 5,00 Hormoblend Trippel 3245 3,02 Hormo-Cornox 640 2246 3,02 Hormo DP 2213 3,02 Hormostar 2212 2,00 Hormotex 750 3247 2,00 lgran 500 Fw 3573 3,02 Kemifam _3791 4,03 Kemira Triforin 3394 2,00 KenoGard 2,4-D-amin 3057 2,00 KenoGard Diklorprop 3048 3,02 KenoGard Forbel 750 3614 1,00 KenoGard Maneb PVA 800 3039 3,02 121

Bekämpnings- Kemikalieinspektionens Dos PrOp' 1990/91: 90 medel registreringsnr. kilogram Bilaga 13.2 KenoGard MCPA 750 3293 2,00 KenoGard Mekoprop 640 3294 3,02 KenoGard Metoxyklor 3105 4,03 Kerb 3201 1.00 Klorex lantbruk 2330 3,02 Kumulus S 3022 8,06 KVK 2,4—D-amin 500 2608 2,00 KVK Diklorprop 640 2298 3,02 KVK MCPA 750 3226 2,00 KVK Mecoprop 640 2297 3,02 KVK Plus 3389 3.02 Lantmännens 2,4-D 500 2884 2,00 Lantmännens MCPA 750 3236 2,00 Lantmännens Mekoprop 2826 3,02 Lantmännens Metoxykl. 2892 4,03 Lontrel Kombi 3420 3,54 Lontryx 3684 2,50 Marshal 25 EC 3657 2,50 B Marshal 40 DB 3646 1,00 B Marshal MUP 3754 1,00 Marvel 3737 5,00 Matrigon 3273 - 1,20 Mesurol Snigelgift 2412 4,03 Metasystox forte 2815 0,60 Metasystox R 100 3601 1,00 B Oftanol T 3244 1,00 Optima Diklorp 3758 2,42 Optima Mekopro 3757 2,00 Oxitril 4 2617 3.54 Oxitril-P 3783 4,53 B Panoctine 15 3752 2,00 B Panoctine 25 3557 1,00 B Panoctine 35 3141 1,00 B Panoctine Plus 3260 1,00 B Panoct 400 3726 2,00 B Panolil 60 3584 1,00 B Pano—Ram 37 FS 3593 1,00 Pencozeb PVA 3736 3,02 Pirimor G 3262 0,25 Plantect 3325 4,03 B Pomarsol forte 2817 1,00 Pronto 3725 5,00 Protekt 3518 0,25 Pyramin DF 2545 4,03 Pyramin Fl 3406 5,00 Radinex Fl 3543 0,60 Radinex WP 3509 0,60 Reglone 3367 3,02 Ridomil MZ 63 WP 3537 3,02 Ripcord 3567 0,80 B Rizolex 10 pud 3661 4.03 Roundup 3220 4,03 122

Bekämpnings- Kemikalieinspektionens Dos medel registreringsnr. kilogram Bilaga 13.2 Roundup Plus 3738 3.02 Roxion S 2284 1.00 Semcron 25 2493 0,50 Sencor 3020 0,75 B Sibutol FS 3628 1,00 Sportac 45 EC 3708 1,00 Stam F-34 A 2110 4,03 Starane M 3762 1,50 Starane Mixer 3761 1.00 Stomp 3565 6,04 Sumicidin alfa 3717 1,00 Sumicidin alph 3753 0,50 Sumicidin 20 E 3425 0,50 Sumicidin 10 F 3468 1,00 Sumithion NA 2 3580 2,00 Sumithion NA 5 2076 1,00 B Tachigaren 70 3513 1,00 Taleord 3622 0,40 TCA Hoechst NA 2137 2,00 Tecto flytande 3282 0,25 Teridox 500 EC 3377 2,76 SF Terpal 3539 1,50 Thiovit 2396 8,06 Tilt CB 3669 1,50 Tilt 250 EC 3572 0,50 Tilt Top 500 E 3709 1,00 Tolkan 3556 3,02 Topsin FL 3666 0,50 Tramat 3354 4,03 Treflan 2772 2,00 Tribunil 2439 3,02 Triagran 3395 4,03 Trimangol flyt 3676 5,00 Trimaton 3526 3,02 Trinulan 3434 4,03 Tritex 3538 1,76 Tromb 3516 3,02 Vegoran 500 3588 2,00 Venzar 2071 0,70 B Vitavax 75 W 2771 1,00 Volaton Granul 2770 1,00 Vydate 10 G 3568 3,54

Denna lag träderi kraft den ..

bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs att lagen (19842410) om avgift på bekämpnings- medel skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad är 1991.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den ljuli 1991.

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för inne- hållet av kväve och fosfor i kaliumnitrat och kalciumnitrat ur tulltaxenr 28.34tu11taxe1agen(1987:1068)samt varor hänförliga till tulltaxenr 31.02, 31 .03 och 31.05 tulltaxelagen, i det följande benämnda gödselmedel.

2 & Avgift tas ut med 2 kronor per kilogram kväve och 1 krona 20 öre per kilogram fosfor i gödselmedlet. Avgift för kväve eller fosfor tas inte ut om andelen kväve respektive fosfor understiger två procent.

Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller eller dylikt och inte heller för förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10 kilogram.

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar gödselmedel,

2. den som till landet inför gödselmedel för yrkesmässig återförsäljning eller för användning i yrkesmässig verksamhet inom landet.

En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skat- tepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928z370) eller lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmäs- sig verksamhet räknas även sådan versamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.

1. ett gödselmedel levereras till en köpare.

2. ett gödselmedel tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

3. den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar de gödselmedel som då ingår i hans lager.

5 5 En avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han en- ligt 25 är skyldig att under beskattningsåret erlägga avgift som överstiger 1 000 kronor.

6 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 3 5 och inte är befriad från redovis- ningsskyldighet enligt 55 skall vara registrerad som avgiftsskyldig enligt denna lag hos riksskatteverket.

7 & l deklaration får avdrag göras för avgift på sådana gödselmedel som

1. har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning 1 egen rörelse och för vilka avgift har betalats,

2. har återtagits i samband med återgång av köp,

3. av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

4. har förbrukats eller sålts för förbrukning för ändamål som inte medför något växtnäringsläckage.

5. har försålts med förlust för den avgiftsskyldige. i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 5. får göras med belopp som svarar mot så 125

Bilaga 13.2

stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av gödselmedlets försälj- ningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på det gödselmedel som betalningen

avser.

8 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

Prop. 1990/91: 90

Bilaga 13.2

Lag om upphävande av lagen (1984: 409) om avgift på gödselmedel

Härigenom föreskrives att lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad är 1991.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den ljuli 1991.

Bilaga 13.2

Lag om ändring i lagen (19xx: 000) om miljöavgift på

gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 55 lagen (l9xx:OOO) om miljöavgift på gödselmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för inne- hållet av kväve och fosfor i kalium- nitrat och kalciumnitrat ur tulltaxe- nr 28.34 tulltaxelagen (1987: 1068) samt varor hänförliga till tulltaxenr 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxe- lagen, i det följande benämnda göd- selmedel.

Avgift tas ut med 2 kronor per kilogram kväve och 1 krona 20 öre per kilogram fosfor i gödselmedlet. Avgift för kväve eller fosfor tas inte ut om andelen kväve respektive fosfor understiger två procent.

Föreslagen lydelse

Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för inne- hållet av kväve, fosfor och kadmi- um i kaliumnitrat och kalcium- nitrat ur tulltaxenr 28.34 tulltaxe- lagen (1987: 1068) samt varor hän- förliga till tulltaxenr 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxelagen, i det föl- jande benämnda gödselmedel.

Avgift tas ut med 2 kronor per kilogram kväve, 1 krona 20 öre per kilogram fosfor och X kronor per gram kadmium i gödselmedlet. Av- gift för kväve eller fosfor tas inte ut om andelen kväve respektive fosfor understiger två procent. Avgift för kadmium tas inte ut om andelen kadmium understiger en miljondel.

Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller eller dylikt och inte heller för förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10 kilogram.

Denna lag träder i kraft den ..

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag vid slut- ligt omhändertagande av hushållsavfall eller annat avfall. Avgift skall även betalas för sådant avfall som slutligt omhändertas i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommit.

Avgift skall inte betalas för miljöfarligt avfall som inte ingår som be- ståndsdel i hushållsavfall. Avgift skall inte heller betalas för avfall från gruvanläggning, metallurgiska processer, tillverkning av mineralull, till- verkning av svavelsyra, tillverkning av porslin och keramik samt tillverk- ning av massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material som omfattas av 47 kap. tulltaxelagen (1987: 1068).

Restprodukter som behandlas på ett sätt som är jämställt med slutligt omhändertagande anses som avfall enligt denna lag.

2 5 Avgift tas ut med 25 kronor per ton avfall som slutbehandlas genom förbränning med energiåtervinning och med 50 kronor per ton för avfall som slutbehandlas på annat sätt.

3 & Avgiftsskyldig är den som driver förbränningsanläggning eller annan anläggning för slutligt omhändertagande av avgiftspliktigt avfall.

4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när avfall ankommer till för- bränningsanläggning eller annan anläggning för slutligt omhändertagande.

5 5 Den som är avgiftsskyldig enligt 35 skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

1. utsorterade avfallsfraktioner som använts för materialåtervinning,

2. rent trä som använts till förbränning med energiåtervinning,

3. sand, grus, tegel, betong eller annat oorganiskt material, som inte är lakningsbenäget. vilket använts för utfyllnad, täckskikt i deponier eller liknande ändamål,

4. kompost, rötrester, slam och liknande organiskt avfall som åter- använts,

5. avfall som i övrigt visas ha återanvänts på sätt som inte medför större utsläpp av föroreningar än sådant material som normalt används för ändamålet i fråga,

6. utsorterat miljöfarligt avfall som överlämnats för hantering enligt gällande bestämmelser. Avdrag enligt punkt 1-5 första stycket medges dock endast om de utsorterade fraktionerna fyller de krav på renhet som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

7 5 Regler för förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1992.

Bilaga 13.2

Lag om ändring i renhållningslagen

Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagcn (1979:596) att 165 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

169”

Avgiften skall vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser bortforsling och slutligt om- händertagande vid enstaka tillfal- len får kommunen besluta att avgif- ten skall erläggas särskilt för tillfäl- let i fråga. Avgiften skall bestäm- mas till högst det belopp som be- hövs för att täcka nödvändiga pla- nerings-, kapital- och driftskostna- der för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostna- derna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för annat ändamål än renhållning.

Avgiften skall vara ärlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser bortforsling och slutligt om- händertagande vid enstaka tillfäl- len får kommunen besluta att avgif- ten skall erläggas särskilt för tillfäl- let i fråga. Avgiften skall bestäm- mas till högst det belopp som be- hövs för att täcka nödvändiga pla- nerings-, kapital- och driftskostna- der för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostna- derna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på sådant sätt att återanvändning och återvinning stimuleras.

Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållning-

en.

Denna lag träderi kraft den ljanuari l992.

' Senaste lydelse 1990:235.

Prop. 1990/91 : 90

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Avgift skall betalas till staten enligt denna lag för utsläpp av orga- niskt bundet klor vid tillverkning av blekt massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material som hänförliga till 47 kap. tulltaxelagen (1987: 1068).

2 g Avgift skall betalas med 50 kronor per kilogram organiskt bundet klor. _ Avgift skall endast betalas för den del av utsläppet som överstiger 0,5 kilogram organiskt bundet klor räknat per ton torr massa. Vid beräkningen av avgiften jämförs därvid utsläppsmängden med tillverkad mängd massa som blekts med klor eller klorinnehållande kemiska föreningar under en redovisningsperiod. '

3 & Avgiftsskyldig är den som vid tillverkning av blekt massa släpper ut organiskt bundet klor.

4 5 Den som är avgiftsskyldig skall vara registrerad hos riksskatteverket.

5 & Avgiftsskyldigheten inträder när utsläpp sker av organiskt bundet klor.

6 5 Regler för förfarandet vid uttag av avgift finns i lagen (1984: 151.) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

7 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela de mätföreskrifter och övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

Bilaga 13.2

Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. l 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

15'

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen ( 1961: 394) om tobaksskatt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackning- ar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bil- skrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på vi- deobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på om- sättning av vissa värdepapper, (1983: 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisator- skatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på ak- tier, lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel. lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flyg- trafik.

' Senaste lydelse 1988: 1570.

1. lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackning- ar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bil- skrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på vi- deobandspelare, lagen ( 1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på om- sättning av vissa värdepapper, (1983: 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisator- skatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på ak- tier. lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flyg— trafik, (1983: 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärn- kraftverk, lagen (1984: 351) om to- talisatorskatt, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flyg- trafik, lagen (1990: 000) om miljö— avgift på hamnar för utsläpp av

Bilaga 13.2

Nuvarande lydelse

2. lagen (1967: 340) om prisregle- ring på jordbrukets område, lagen (1974: 226) om prisreglering på fis- kets område, lagen (1984: 409) om avgift på gödselmedel.

Föreslagen lydelse

svaveloxider från fartyg. lagen (1990: 000) om miljöavgift på nic- kel—kadmiumbatterier, lagen (1990: 000) om miljöavgift på vissa trä- skyddsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på klorerade lösning — medel, lagen (1990: 000) om miljö— avgift på bekämpningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift På göd- selmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på avfall, lagen (1990: 000) om miljöavgift på utsläpp av organiskt bundet klor vid blekning av massa.

2. lagen (1967: 340) om prisregle- ring på jordbrukets område, lagen (1974: 226) om prisreglering på fis- kets område.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

Prop. 1990/9 1 '. 90 Bilaga 13.2

Härigenom föreskrivs att 1 åskattebrottslagen (1971:69) skall ha följan- de lydelse.

F öreslagen lydelse

1 5'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebo- lags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (l947:576) om statlig inkomst- skatt, lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958: 295) om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1983: 1086) om- vinstdelningsskatt, lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsförcningar och pensionsstiftelser, lagen (1989: 346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbe- Nuvarande lydelse ten.

2. lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stäm- pelskattelagen (1964: 308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt på an- nonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesför- packningar, vägtraflkskattelagen (1973: 601), lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1976: 338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är regist- rerade i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 69l)om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspela- re, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:

' Senaste lydelse 1990: 148.

2. lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt. lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stäm- pelskattelagen (1964: 308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt på an- nonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesför- packningar, vägtrafikskattelagen (1973: 601), lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1976: 338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är regist- rerade i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspela- re, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:

Bilaga 13.2

Nuvarande lydelse

1 104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 409) om avgift på göd- selmedel, lagen (1984: 410) om av- gift på bekämpningsmedel, lagen (1984: 852) om lagerskatt på viss bensin. vägtrafikskattelagen (1988: 327), lagen (1988: 328) om vägtra- fikskatt på utländska fordon, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inri— kes flygtrafik.

Föreslagen lydelse

1 104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar. lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 852) om lagerskatt på viss bensin, vägtrafikskattelagen (1988: 327), lagen (1988: 328) om vägtrafikskatt på utländska fordon, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990: 000) om miljöavgift på hamnar för utsläpp av svaveloxider från fartyg, lagen (1990: 000) om miljöavgift på nickel-kadmiumbatterier, lagen (1990: 000) om miljöavgift på vissa

"träskyddsmedel./aga (1990: 000)

om miljöavgift på klorerade lös- ningsmedel, avfall. lagen (1990: 000) om miljöavgift på bekämp- ningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på gödselmedel. lagen (1990. 000) om miljöavgift på av- fall, lagen (1990. 000) om miljöat- gift på utsläpp av organiskt bundet klor vid blekning av massa.

3.1agen(1981: 691)om socialavgifter. Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953. 272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller'uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träderikraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förrnånsberättigade skattefordringar m. m.

Prop. 1990/91: 90 Bilaga 13.2

Härigenom föreskrivs att 1 9" lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

] ä'

Förmånsrätt enligt 11 & förmånsrättslagen (1970z979) följer med ford- ran på

1. skatt och avgift, som anges i 15 första stycket uppbördslagen (19531272), samt skatt enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbo- lag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, 2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om skatt på lotterivins- ter, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om all- män energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964: 308), lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryc- kesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljepro- dukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspela- re, lagen (1982: 1201) om skatt på visss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1 104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, lagen (1984:

' Senaste lydelse 1988: 1569.

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om skatt på lotterivins- ter, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om all- män energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964: 308), lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryc- kesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljepro- dukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspela- re, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1 104) om särskild skatt för elektrisk kraft för kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, lagen (1984:

Bilaga 13.2

Nu varande lydelse

405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 410) om avgift på be- kämpningsmedel, lagen (1984: 852) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inri- kes flygtrafik,

Föreslagen lydelse

405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 852) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990: 000) om miljöavgift på hamnar för utsläpp av svaveloxider från fartyg. lagen (1990: 000) om miljöavgift på nickel-kadmiumbat- terier. lagen (1990: 000) om miljö- avgift på vissa träskyddsmedel. lagen (1990: 000) om miljöavgift på klorerade lösningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på be- kämpningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på gödselmedel. lagen (1990: 000) om miljöavgift på avfall, lagen (1990: 000) om miljö— avgift på utsläpp av organiskt bun- det klor vid blekning av massa.

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (l976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (l988:327), lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,

5. tull, särskild avgift enligt 395 tullagen (l973z670) och avgift enligt lagen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område. lagen (1974:226) om pris- reglering på fiskets område och lagen (1984:409) om avgift på göd- selmedel,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om pris- reglering på fiskets område,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91: 90 miljöavgiftsutredningens slutbetänkande (SOU 1990: 59) Bilaga 13.3 Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska

styrmedel

Efter remiss har yttranden avgivits av kommerskollegium, trafiksäker- hetsverket, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, generaltullstyrel- sen, riksskatteverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, bover- ket, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverket, statens na- turvårdsverk, kemikalieinspektionen, koncessionsnämnden för miljö- skydd, statens energiverk, statens järnvägar, vägverket, Sveriges meteoro- logiska och hydrologiska institut, statens väg- och trafikinstitut, universi- tct- och högskoleämbetet, arbetarskyddsstyrelsen, statens råd för bygg- forskning, styrelsen för teknisk utveckling, statens pris- och konkur- rensverk, konsumentverket, universitetet i Linköping, Transport, ekono- mi och miljö vid universitetet i Lund, Sveriges lantbruksuniversitet, läns- styrelsen i Hallands, Örebro och Västernorrlands län, Stockholms stad, Linköpings kommun, Göteborgs stad, Borlänge kommun, Svenska kom- munförbundet, Landstingsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Lantbrukar- nas Riksförbund, Svenska kraftverksföreningen, Föreningen Skogsindu- strierna, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Redareföre- ning, delegationen (ME 1987102) för ett åtgärdsprogram för Dalälven, Bilindustriföreningen AB Bilstatistik, Företagens Uppgiftslämnardelega— tion, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Linjeflyg, Motor- männens Riksförbund, Riksbyggen, Riksförbundet Vi i Småhus, Scandi- navian Airlines System, AB Svensk Bilprovning, Svenska Renhållnings- verks—Föreningen, Svenska Träskyddsföreningen, Svenska Träskyddsinsti- tutet, Svenska Vägföreningen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Allmän- nyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Färgfab- rikanters Förening och Sveriges Villaägareförbund. .

Svenska Petroleum Institutet och Batteriföreningen avstår från att avge egna remissvar. De ansluter sig i stället till de svar som lämnats av Sveriges Industriförbund resp. Grossistförbundet Svensk Handel.

Marknadsdomstolen, Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforsk- ning, hovrätten för nedre Norrland, Örebro kommun och utredningen (ME l989:04) om översyn av miljöskyddslagstiftningen avstår från att yttra sig.

Synpunkter har vidare lämnats av Tetra Pak AB, Svenska Sågverks- och Trävaruexportföreningen, Sveriges Stuvareförbund, Svenska Hamnför- bundet, Hydro Supra AB, Sveriges Tvätteriförbund, Philipson Bil AB, Movium, AB Volvo, Kemira Kenwood AB m.fl., Kemikontoret, statens vattenfallsverk, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Ragn-Sellsföre— tagen AB, Skånes Naturvårdsförbund, Domän, Industrin för växt- och träskyddsmedel och Nordvästra Skånes Renhållnings AB.

Remissinstansema har i stor utsträckning begränsat sina yttranden till de områden som rör den egna verksamheten. Redovisningen av utfallet av 138 remissopinionen i det följande utgår från detta förhållande.

Sammanfattning av kcmikalieinspektionens och statens Prop. 1990/91: 90 naturvårdsverks rapport Begränsningsuppdraget Bilaga 13.4

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket hari Begränsningsuppdraget _ Redovisning av ett regeringsuppdrag — redovisat förslag till åtgärder för att begränsa användningen av sådana ämnen som kan ha särskilt skadlig inverkan på miljön.

Kapitel 1 . Långsiktiga målför miliön

Alla skadliga effekter av kemikalier på hälsa eller miljö har sin'grund i kemikaliernas inneboende egenskaper. De miljömål vi har och den miljökvalitet vi eftersträvar måste utgå från människans och miljöns tole- ransgränser mot föroreningar och andra ingrepp i miljön. För svårnedbryt- bara naturfrämmande ämnen, syntetiska kemikalier, bör miljömålet vara att halterna av sådana ämnen i miljön är noll. För svårnedbrytbara men naturligt förekommande ämnen bör miljömålet vara att detta knyts till ämnets naturliga halt i miljön. För andra typer av ämnen bör miljömålen utformas utifrån kända ekologiska effekter.

I begreppet miljökvalitet ingår också bevarandet av biologisk mångfald. För hälsoeffekter blir utgångspunkterna delvis annorlunda. För cancer- framkallandc och genotoxiska ämnen bör utgångspunkten vara att trö- skelvärde saknas, dvs. säker exponeringsnivå saknas. För allmäntoxiska ämnen räknar man ofta med att det finns ett tröskelvärde. En acceptabel exponeringsnivå kan beräknas utgående från den högsta nivå där ingen påverkan noterats med hjälp av säkerhetsfaktorer. Samtidig-exposition från många ämnen måste här beaktas.

Genomgångar av flödena av olika giftiga metaller och stabila organiska ämnen visar att vi sen många år tillbaka tillför långt mer sådana ämnen till samhället än vad vi finner i avfallsledet. Vi håller på att skaffa framtida generationer ett betydande avfalls- och miljöproblem. Denna utveckling måste brytas.

Kapitel 2. Strategier och styrmedel för att minska användningen avhälso- och miljöskadliga ämnen

Kemikaliekontrollen har flera medel:

— att öka kunskaperna om produkterna, att förbättra informationen, att byta ut farliga produkter mot mindre farliga, — att se till att hanteringen inte leder till en exponering som 'kan skada hälsa eller miljö för de produkter som inte kan bytas ut. ' Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har i olika sammanhang

tidigare påpekat att det redan nu finns tillräckligt med uppgifter om många ämnen med avseende på deras hälso- och miljörisker så att åtgärder bör vidtas för att användningen av dessa kemikalier skall begränsas. Den långsiktiga målsättningen, nämligen att eliminera eller minska använd-

ningen av vissa ämnen, bör styra även kortsiktiga mål; ' ' 139

I kapitel 4 redovisas myndigheternas ställningstaganden till ett antal Prop. 1990/91:90 ämnen, s'om utvalts för särskild granskning. I sitt arbete har myndigheter- Bilaga 13.4 na haft att överväga olika styrmedel för att uppnå de uppsatta målen, t. ex. tvingande regler, frivilliga restriktioner, ekonomiska styrmedel, kunskaps- överföring till användare/kund, upphandlingssystem, prövning av enskil- da verksamheter, internationell påverkan m.m. Styrmedlen kan användas ensamma eller tillsammans för att främja en övergång till mindre farliga

amnen.

Kapitel 3. Förslag till styrning av kemikalieanvändningen [ hela samhället mot mindre farliga produkter

Några generella krav enligt miljöskyddslagen (ML)på kemikalieområdet finns inte. Enligt lagen om kemiska produkter (LKP) kan föreskrifter som syftar till begränsning av användningen och/eller expositionen utfärdas av kemikalieinspektionen eller naturvårdsverket. En motsvarande före- skriftsrätt bör även gälla för ML. Ett fö1tydligande bör göras i upphand- lingsförordningen och i föreskrifterna i anslutning till förordningen. I fråga om inverkan av kemiska ämnen bör en hänvisning införas till 5 & LKP och den substitutionsprincip som gäller i sådana fall. Dessutom bör ett tillägg ske till tredje paragrafen i nuvarande upphandlingförordning med inne- börden att myndigheterna också skall beakta den inverkan upphandlingen skall ha på miljön.

En utveckling av tillämpningen av substitutionsprincipen hos tillverka- re/importörer/leverantörer är nödvändig för att kemikaliekontrollens mål skall uppnås. Kemikaliekontrollen hos tillverkare och importörer av varor måste utvecklas avsevärt.

Kraftiga insatser måste ske hos kemikalieanvändare för att höja nivån på kemikaliekontrollen från miljösynpunkt. Övergång till och utveckling av kemikaliesnål och på annat sätt miljöanpassad teknik måste komma till stånd, liksom en effektiv uppsamling av kemiskt avfall som kan skada miljön.

Kemikalieinspektionen avser att påbörja arbetet med föreskrifter om klassificering och om märkning av miljöfarliga produkter samt om miljö- farlighetsinformation i varuinfonnationsblad. Naturvårdsverket avser att ta fram generella råd/föreskrifter enligt LKP för hur användare av kemiska produkter bör hantera kemikalier. En viktig del i myndigheternas verk- samhet är att initiera undersökningar och utredningar. Ett viktigt stöd för företagen och tillsynsmyndighetema är s.k. branschutredningar.

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket avser att tillsammans fort- sätta arbetet med utredningar och förslag om begränsning av användning- en av olika ämnen och funktionskemikalier.

Myndigheterna avser att ta upp frågan om man kan få in information om de tillverkade varornas miljöfarlighet i de årliga miljörapporterna enligt ML. En annan fråga som behöver utredas är miljövarudeklarationer. En försöksverksamhet med utveckling av producentansvaret bör komma igång. Myndigheterna stöder planerna på att tillsätta en särskild utredning för varuområdet. Myndigheterna föreslår att en utredning görs för att 140

klarlägga i vilken utsträckning standardisering. kvalitets- och säkerhets— Prop. 1990/91: 90 krav och andra tekniska krav har en väsentlig styrande effekt på kemikalie- Bilaga 13.4 användningen.

Kapitel 4. Förslag till begränsning av an vändningen av vissa farliga ämnen

Utgångspunkter för myndigheternas arbete har varit följande. Myndighe- terna vill begränsa användningen av ett antal farliga ämnen. Man vill göra insatser som är mätbara i efterhand. Användningen av farliga ämnen måste begränsas. Ett systematiskt angreppssätt måste tillämpas för att så långt möjligt begränsa riskerna vid användningen. Riskbegränsning kan ske genom olika metoder. Det är ofrånkomligt att metoder som enbart riktar sig mot att begränsa utsläpp i arbetsmiljö eller yttre miljö av kemika- lier vilka senare återfinns 1 produkter, har en begränsad verkan. [ många fall måste därför begränsningar övervägas i form av förbud eller avveck- ling.

Det är viktigt att de insatser som görs utformas på ett sätt att största möjliga effekt på miljön erhålls, att myndighetsresurserna utnyttjas opti- malt för största möjliga miljövinst.

Ett ämnes inneboende egenskaper såsom toxicitet för människa och ekosystem liksom vissa fysikalisk-kemiska egenskaper är exempel på fak- torer som ligger till grund för bedömning av behovet att begränsa använd- ningen.

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har valt ut 13 ämnen/äm- nesgrupper för närmare utredning av behovet att begränsa användningen. Ämnena är metylenklorid, trikloretylen, tetrakloretylen, bly och blyför- eningar, tennorganiska föreningar, kadmium och kadmiumföreningar, kvicksilver och kvicksilverföreningar, klorparafliner, ftalater, nonylfenol- etoxylater. kreosot, arsenik och bromerade flamskyddsmedel. Urvalet av de tretton ämnena får inte ses som identifiering av de farligaste ämnena som används i samhället. Någon sådan bedömning är inte möjlig att göra i dag. Ämnena representerar exempel på ämnen som myndigheterna funnit skäl att närmare utreda vad gäller behovet att begränsa användningen.

På basis av de gjorda utredningarna föreslås begränsningar av använd- ningen av vissa ämnen. I vissa fall rör det sig om total avveckling, i andra fall en begränsning av vissa användningsområden. För vissa ämnen har det i utredningen framkommit att otillräcklig kunskap finns om ämnets egenskaper och spridning i miljön för att nu kunna ta ställning till behovet av en begränsning av användningen. För några andra ämnen har det av tidsskäl inte varit möjligt att inom ramen för uppdraget slutföra utredning- arna. En redovisning av arbetet med dessa ämnen kommer att ske vid en senare tidpunkt.

Myndigheterna föreslår avvecklings/begränsningsåtgärder för metylen- klorid, trikloretylen, tetrakloretylen, bly och blyföreningar, tennorganiska föreningar. kvicksilver och kvicksilverföreningar, klorparafliner och 110- nylfenoletoxylater.

För arsenik, kreosot, kadmium och kadmiumföreningar, ftalater samt bromerade flamskyddsmedel pågår eller planeras aktiviteter från myndig- 141

hetemas sida. Som exempel på sådana aktiviteter kan nämnas att kemika- Prop. 1990/91: 90 lieinspektionen kommer att driva frågor om riskreducerande åtgärder för Bilaga 13.4 ftalater i internationella organ. Vidare kan nämnas att kemikalieinspek- tionen och naturvårdsverket gemensamt kommer att utarbeta ett samlat förslag om begränsningar för plastadditiv (ftalater m.m.).

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91 : 90 kemikalieinspektionens och statens naturvårdsverks rapport Bilaga 13.5 Begränsningsuppdraget

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av kommerskollegium, socialstyrelsen, sjöfartsverket, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, arbetarskyddsstyrelsen, plan- och bostadsverket, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, statistiska centralbyrån, kon- sumentverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, in- stitutet för miljömedicin, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Gö- teborgs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Grossistförbundet Svensk Handel, Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare, Kemisk-Tekniska Leverantörförbun- det tillsammans med Sveriges Limleverantörers Förening, Landsorganisa- tionen i Sverige, Läkemedelsindustriföreningen,_Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen. Svenska Jägareför- bundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Kemiska Industrikontor tillsammans med Plast- och Kemikalieleverantörers Förening samt med Svenska Petroleuminstitutet och Sveriges Plastförbund. Svenska Trä- skyddsinstitutet, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Sveriges Verkstadsförening, Sveriges Färgfabrikanters Förening, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska Sportskytteförbundet.

Därutöver har yttranden inkommit från Sveriges Ornitologiska För- ening, Sveriges Vapenhandlareförening, Sågverken-Basindustri (Såbi).

Sammanfattning av kemikalieinspektionens rapport Prop. 1990/91: 90 Kemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen Bilaga 13.6 av kemiska produkter

Kemikalieinspektionens rapport inleds med en beskrivning över viktiga aktörer av betydelse för kemikaliekontrollen. I denna del ges också syn- punkter på samordningsfrågor, behov av ändrat agerande, behov av för- ändringar av lagstiftningen samt på vissa svårigheter vid kemikalieinspek- tionens tillämpning av lagen om kemiska produkter (LKP). Kemikaliein- spektionen har funnit det nödvändigt att gå utanför den aktörskrets som omfattas av LKP för att ge en bild av alla verksamheter som inverkar på kemikalieanvändningen i samhället.

I de två följande avsnitten redovisas synpunkter på samarbetet mellan de tre centrala tillsynsmyndighetema enligt LKP, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och statens naturvårdsverk, samt vägledningen till regionala och lokala tillsynsmyndigheter enligt LKP.

I nästa avsnitt redovisas en analys av kcmikalieinspektionens egen in- spektionsverksamhet, nuvarande grad av decentralisering samt behov av och möjligheter till ytterligare decentralisering.

Rapporten avslutas med ett avsnitt med kcmikalieinspektionens syn på hur inspektionen bör fylla sin uppgift som myndighet med övergripande ansvar för kemikaliekontrollen.

Sammanfattning av kcmikalieinspektionens synpunkter Importörer och tillverkare av kemiska produkter

De primära leverantörerna behöver hög kompetens och effektiva rutiner för att få önskvärd kvalitet på utredningar och på risk- och skydsinforma- tion. I många företag behövs förbättringar härvidlag.

Företagens utredningar och bedömningar av samt information om ke- miska produkters miljöfarlighet behöver utvecklas.

Utveckling av tillämpningen av substitutionsprincipen är nödvändig.

Andra leverantörer än till verkare/importörer

Detaljhandeln och andra leverantörer som säljer direkt till brukarna behö- ver utveckla sin kemikaliekontroll. De måste bättre bevaka att den risk- och skyddsinformation som följer produkterna är riktigt utformad och tillräcklig. De måste också i större utsträckning än f.n. tillämpa substitu- tionsprincipen och erbjuda de privata och yrkesmässiga användarna från hälso— och miljösynpunkt bättre alternativ.

Användare av kemiska produkter

Kraftiga insatser måste ske hos kemikalieanvändare för att höja nivån på kemikaliekontrollen från miljösynpunkt. Företag, förvaltningar och andra yrkesmässiga användare måste utveckla sin interna organisation och sina rutiner för kemikaliekontroll så att miljöaspekter beaktas bättre än f.n. 144

Kravet på att använda så ofarliga produkter som möjligt (substitutions— Prop. 1990/91:90 principen) måste lyftas fram. Övergång till och utveckling av kemikalie- Bilaga 13.6 snål och på annat sätt miljöanpassad teknik måste komma till stånd liksom bättre rutiner för hantering av miljöfarliga kemikalier och en effektiv uppsamling av kemiskt avfall som kan skada miljön.

Tillsynsmyndigheterna enligt LKP

Det är angeläget att kcmikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av miljöfarliga produkter kan färdigställas så snart som möjligt och att tillsynen mot leverantörer av sådana produkter utvecklas.

Tillsynen från miljösynpunkt över användningen av kemiska produkter måste utvecklas till att omfatta alla kemikalieanvändande verksamheter. Naturvårdsverket bör utarbeta generella krav och restriktioner från miljö- skyddssynpunkt mot användningen av kemiska produkter samt utveckla sin vägledning för länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn. Länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnernas tillsyn över kemikaliehanteringen behöver öka kraftigt.

Ett sätt att starkare fokusera miljöskyddsarbetet på kemikaliekontroll skulle kunna vara att ändra miljöskyddslagen så att den blir produktinrik- tad med ett ansvar för dem som hanterar kemiska produkter att sörja för att omgivande miljö inte skadas och med bemyndigande till naturvådsver- ket att utfärda generella föreskrifter till miljöskyddslagen.

Förordningen om kemiska produkter och andra regeringsförordningar bör ses över med syftet att så långt möjligt ge kemikalieinspektionen sammanhållet ansvar för reglering och tillsyn riktad mot överlåtelseledet.

Andra skyddsmyndigheter

Myndighetsansvaret vad gäller skyddet av människor eller djur på vilka kemiska eller medicintekniska produkter appliceras bör klargöras och nödvändigajusteringar göras i berörd lagstiftning.

Sverige bör verka för att det internationella samarbetet rörande högsta tillåten halt bekämpningsmedel i livsmedel utvärderas och utvecklas.

Aktörer somfastställer tekniska krav. säkerhetskrav och kvalitetskrav

En utredning bör göras för att klarlägga i vilken utsträckning standardise- ring, kvalitets- och säkerhetkrav och andra tekniska krav har en väsentlig styrande effekt på kemikalieanvändningen. Utredningen bör också studera vilka möjligheter det finns att för aktuella beslutsfattare införa en skyldig- het att beakta kemiska hälso- och miljörisker. En utredning av detta slag bör kunna samordnas med den planerade utredningen avseende bättre kontroll av varor.

Kemikaliekontroll av varor

Kemikaliekontrollen hos tillverkare och importörer av varor som innehål- ler eller behandlats med kemiska ämnen måste utvecklas avsevärt. Myn- 145

Bilaga 13.6

dighetskontrollen av sådana varor behöver utvecklas och ansvarsfördel- ningen mellan olika myndigheter klargöras, liksom behov av ändringar i lagstiftningen. Kemikalieinspektionen stöder planerna på en utredning för att allsidigt belysa varuområdet.

F ördjupat samarbete mellan tillsynsmyndighetema enligt lagen om kemiska produkter

Ett väl fungerande samarbete om verksamhetsplanering är en förutsätt- ning för att ytterligare utveckla det löpande samarbetet mellan myndighe- terna. På så sätt skapas förståelse för behovet av samarbete och för det angelägna med tidiga kontakter innan en aktivitet påbörjas. Sådana kon- takter bör tas redan i planeringsstadiet.

Prop. 1990/91: 90

Förteckn'ing över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91 : 90 kemikalieinspektionens rapport Kemikalieinspektionens Bilaga 13.7 övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter

Efter remiss har yttranden över kemikalieinspektionens rapport om det övergripande ansvaret för kontrollen av kemiska produkter avgetts av kommerskollegium, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöinstitutet, statens industriverk, sprängämnesinspektionen, statskontoret. konsumentverket, statens naturvårdsverk, koncessions- nämnden för miljöskydd, Landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF ). Lantbrukarnas riks- förbund (LRF). Kemisk-tekniska leverantörsförbundet, Sveriges Grossist- förbund, Sveriges Kemiska Industrikontor och Hushållningssällskapens förbund.

Sammanfattning av kcmikalieinspektionens förslag till Prop. 1990/91: 90 förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel Bilaga 13.8

Biologiska bekämpningsmedel kan vara bakterier eller andra mikroorga- nismer men också virus och insekter som används för att kontrollera skadegörare. En organism kan t.ex. introduceras i en miljö där den inte funnits tidigare, sprida sig och bidra till en varaktig effekt. På detta sätt kan en skadegörare under längre tid undertryckas.

Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande or- ganismer pågår redan i viss utsträckning i Sverige. Användningen av biologisk bekämpning mot växtskadegörare är än så länge mycket begrän- sad. Medlen är ofta dyra att producera och har en begränsad efterfrågan. Konkurrensen från de väletablerade och relativt sett billiga kemiska med- len har hämmat introduktionen av biologiska bekämpningsmedel. Bilden har förändrats under de senaste åren som en följd bl.a. av en allt mer kritisk inställning till kemiska medel och av utvecklingen av genteknik.

Levande organismer är svåra att begränsa till ett visst område. De kan ha en egenförökning och deras förökningskapacitet kan vara stor. Från risksynpunkt är det därför viktigt att känna till deras överlevnadsförmågai jord och vatten. Riskerna med användningen av ett biologiskt bekämp- ningsmedel påverkas också av faktorer som medlets selektivitet för målor— ganismen och dess möjlighet att sprida sjukdomar.

De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid omfattas av rigorösa bestämmelser, åtminstone i industriländerna. Behovet av ett kontrollsy- stem är starkt också när det gäller biologiska bekämpningsmedel. Andra länder reglerar i allmänhet de biologiska bekämpningsmedlen på samma sätt som de kemiska.

1 den mån de biologiska bekämpningsmedeln erbjuder fördelar från hälso- och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen. Länder som saknar förhandsgranskningssystem riskerar att bli testområden för dem som vill pröva nyutvecklade biologiska bekämp- ningsmedel i full skala. Det står klart att det gällande regelsystemet i Sverige inte på långt när täcker alla biologiska bekämpningsmedel och inte heller alla hälso— och miljöeffekter av dem.

Kemikalieinspektionen anser att de biologiska bekämpningsmedlen i fråga om förhandsgranskning, kontroll och tillsyn bör tas om hand på samma sätt som de kemiska bekämpningsmedlen.

Kemikalieinspektionen föreslår:

-— att lagen om kemiska produkter tillförs ett bemyndigande så att den kan göras tillämplig på beredningar av organismer -— att regeringen gör den sålunda utvidgade lagen om kemiska produkter tillämplig på sådana beredningar av organismer som är avsedda för bekämpning. De övergripande föreskrifter som idag gäller för förhands- granskning. tillsyn m.m. av kemiska bekämpningsmedel kommer där- igenom att gälla även för biologiska bekämpningsmedel — att kemikalieinspektionen blir den myndighet som prövar frågorna om godkännande också för de biologiska bekämpningsmedlen — att tillsynen i fråga om de biologiska bekämpningsmedlen handhas av

samma myndigheter som för de kemiska medlen. 148

Bilaga 13.9

Kemikalieinspektionens författningsförslag till förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter;

Härigenom föreskrivs att lå lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag är tillämplig på hante- ring och import av kemiska bered- ningar (kemiska produkter). La— gens syfte är att förebygga att ska- dor på människors hälsa eller i mil- jön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.

Om det är påkallat från hälsa- eller miljöskyddssynpunkt får rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt.

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

Denna lag är tillämplig på hante- ring och import av kemiska bered- ningar (kemiska produkter).

Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt, eller på be- redningar som innehåller organis- mer.

Lagens syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska äm- nens inneboende egenskaper eller av egenskaper hos organismer.

Bilaga 13.9

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1985:836) om

bekämpningsmedel;

Härigenom föreskrivs att 1 5 förordningen (1985:836) om bekämpnings- medel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om bekämpningsmedel gäller utöver förordningen (1985:835) om kemiska produkter bestämmelserna i denna förordning.

Med bekämpningsmedel förstås i denna förordning en kemisk pro- dukt som är avsedd som skydd mot att egendomsskada, sanitär olägen- het eller annan liknande olägenhet förorsakas av växter, djur eller mik- roorganismer.

Med bekämpningsmedel förstås i denna förordning

I . kemiska produkter,

2. beredningar som innehåller or- ganismer, som är avsedda som skydd mot att egendomsskada. sanitär olägenhet eller annan liknande olägenhet för- orsakas av växter, djur eller mikro- organismer.

Som bekämpningsmedel enligt förordningen skall inte anses [. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller foder,

2. färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som avses i andra stycket. om de inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel.

Denna förordning träder i kraft den

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Prop. 1990/91 : 90 kemikalieinspektionens förslag till förhandsgranskning av Bilaga 13.10 biologiska bekämpningsmedel

Efter remiss har yttranden kommit in från försvarets forskningsanstalt, statens bakteriologiska laboratorium, naturvetenskapliga forskningsrådet, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens veterinärmedicinska an- stalt, Sveriges lantbruksuniversitet. arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöin- stitutet, delegationen för hybridDNA-frågor, statens naturvårdsverk, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Agri- fack inom Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska arbetsgivare- föreningen, Industrin för Växt- och Träskyddsmedel, Grossistförbundet Svensk Handel, Lantbrukarnas riksförbund, Trädgårdsnäringens riksför- bund.

Sammanfattning av arbetarskyddsstyrelsens rapport l989:4 Prop. 1990/91 : 90 Minskade risker med träskyddsmedel Bilaga 13.1 1

Uppdraget

Arbetarskyddsstyrelsen, kemikalieinspektionen, lantbruksstyrelsen och statens naturvårdsverk har haft i uppdrag av regeringen att utreda och lämna förslag om åtgärder för att ytterligare minska riskerna med använd- ning av bekämpningsmedel. Uppdraget har genomförts genom två separa- ta utredningar. Föreliggande rapport gäller den del av uppdraget som avser förberedande åtgärder för att begränsa användningen av bekämpningsme- del inom träindustrin. Arbetarskyddsstyrelsen, kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk har utrett möjligheterna att minska användningen av och riskerna med bekämpningsmedel för tryck-lvakuumimpregnering respektive blånadsskyddsbehandling/doppning av trä.

Effektivitet hos och behov av träskyddsmedel

Trä är ett i Sverige mycket använt byggnadsmaterial. Under vissa förhål- landen kan trä dock angripas av skadeorganismcr som mögel-, blånads- och rötsvampar, insekter (t.ex. husbock och hästmyra) eller havslevande organismer som t. ex. skeppsmask och borrgråsugga. [ en del fall kan skydd av träet erhållas genom lämplig utformning av de konstruktioner där träet ingår (konstruktivt träskydd). I andra fall används kemiskt träskydd, vil- ket innebär att träet behandlas med bekämpningsmedel som motverkar angrepp av skadeorganismcr. Kemiskt träskydd kan endera syfta till lång- tidsskydd mot tränedbrytande organismer eller till temporärt skydd mot mögel och missfärgning under torkning, lagring och transport.

Under krävande förhållanden kan varaktigheten av trä behandlat med impregneringsmedel bli 3— 15 gånger längre än av oimpregnerat trä. An- vändning av impregnerat trä är i vissa fall av betydelse från personsäker- hetssynpunkt, t. ex. vid användning av trä i trappor utomhus.

Blånad och mögel på virke föranleder kvalitetsnedklassning och vid omfattande angrepp kassering. Detta medför givetvis ekonomiska förlus- ter. Ändrade metoder för torkning av virke har dock medfört minskat behov av kemisk behandling.

Alternativ till kemisk träskyddsbehandling

Alternativen till nuvarande kemiska träskyddsbehandling är: användning av obehandlat trä istället för behandlat, användning av nya typer av träskyddsmedel, användning av andra material än trä samt utnyttjande av konstruktiva lösningar och hanteringsteknik som inte medför behov av träskyddsbehandling av virke. Alternativen har prövats främst utifrån kostnadssynpunkt. En total övergång från behandlat trä till obehandlat skulle medföra mycket stora kostnader på Sikt (i storleksordningen ca 10 miljarder kronor per år enligt en grov uppskattning). De största kostnaderna gäller sågat 152

virke (på grund av den stora volymen sågat virke) och de minsta snickerier Prop. 1990/91: 90 som fönsterbågar samt trädgårdsmöbler och ledredskap. Bilaga 13.1 1 Utveckling och provning av nya typer av träskyddsmedel kom mer att ta tid. Först om något tiotal år kan dessa tänkas komma i användning. De nya medlen kommer att medföra högre kostnader än dagens och vissa negativa miljöeffekter kommer att finnas kvar. Alternativa material är främst betong. stål och plast. En Övergång till alternativa medel i de fall detta är praktiskt möjligt skulle (enligt grov uppskattning) ge fördyringar på i storleksordningen 3 miljarder kronor per år. I vissa fall kan övergång dock ske utan betydande kostnader. Detta gäller bl.a. fortsatt övergång till slipers av betong och till lekredskap och trädgårdsmöbler i stål och plast. Alternativa konstruktioners tekniska lösningar kan avse inkorporering av fuktspärrande material, ”torrhållande" konstruktioner och konstruk- tioner som medger utbyte av angripna trädelar. I vissa fall medför sådana lösningar betydande kostnadsökningar. Alternativ hanteringsteknik be- träffande bl.a. avverkning, transport och torkning används (och kan an- vändas i större utsträckning) för att minska behovet av blånads- och mögelskyddsbehandling; '

Användning av träskyddsmedel

De bekämpningsmedel för träskydd som volymmässigt helt dominerar (räknat som aktiv substans i medlen) är medel baserade på kreosot respek- tive koppar, krom och arsenik. Dessa medel används för impregnering (långtidsskydd) av virke.

Ungefär 570000 m3 trä impregnerades i Sverige 1987. Av detta har ca 220000 m3 redovisats som export (sannolikt är denna siffra för låg). Mängden doppningsbehandlat virke uppskattas till ca 400000 m3 per år. Exportandelen av detta uppskattas till ca 300000 m3.

1987 var totalt 186 impregneringsanläggningar i drift i Sverige (merpar- ten använde medel baserade på koppar. krom och arsenik). Antalet ”dopp- nings"-anläggningar uppskattas till ca 100.

Vad avser volym behandlat virke dominerar sågat virke behandlat med koppar, krom och arsenik helt. .

Volymen försålda träskyddsmedel 1987 (räknat som aktiv substans var 5 722 ton (den totala volymen försålda bekämpningsmedel var 8 681 ton). Den försålda mängden träskyddsmedel varierar avsevärt år från år.

Arbetsmiljörisker

Hälsoriskema vid hantering av träskyddsmedel och virke behandlat med träskyddsmedel beror dels på medlens inneboende farliga egenskaper och dels på riskerna att komma i kontakt med medlen. Flera medel innehåller komponenter som är cancerframkallandc (kreosot, arsenik och krom). En hel del medel innehåller komponenter som är allergiframkallande. Exem- pel på andra förekommande hälsorisker är risk för frätskada, hudirritation eller toxiskt eksem. [ arbetsmiljön sker exponering för träskyddsmedel 153

:

främst genom hudkontakt och inandning. Exempel på arbetsmoment som Prop. 1990/91 : 90 kan medföra hög exponering för träskyddsmedel är: beredning av impreg- Bilaga 13.1 1 neringslösning, öppning av lucka till impregneringstub efter avslutad im- pregnering, rengöring av impregneringstub eller doppningskar samt torr- sopning av lokal där bearbetning av behandlat virke skett. På samma ställen har riskerna minskat genom tekniska förbättringar. En ökad an- vändning av personlig skyddsutrustning har också minSkat riskerna. De yrkeshygieniska mätningar som utförts indikerar att riskerna för överskri- dande av de hygieniska gränsvärdena för komponenter i medlen är små och i allmänhet lätta att åtgärda. Ett problem är dock exponering för lösningsmedel vid användning av lösningsbascrade inpregneringsmedel. Mindre än 1000 arbetstagare bedöms exponeras för träskyddsmedel i samband med arbete med träskyddsbehandling. Ett stort antal arbetstaga- re kommer däremot i kontakt med behandlat virke.

Risker för den yttre miljön

De största riskerna för miljön är förorening av mark och grundvatten genom läckage och oavsiktligt utsläpp från impregnerings- eller doppnings- anläggning, spill från nybchandlat trä samt urlakning från behandlat trä. Risker uppkommer också genom luftförorening från verksamhet med lös- ningsmedelsbaserade medel och kreosot. Avfall från träskyddsmedel och behandlat trä medför också risker för miljön.

För tryck— eller vakuumimpregneringsverksamhet krävs tillstånd enligt miljöskyddslagen. För doppningsanläggningar gäller skyldighet att göra anmälan till länsstyrelsen innan verksamheten påbörjas. För impregne- rings- och doppningsanläggningar skall kontrollprogram upprättas.

Kreosot har en hög akut toxicitet för vissa vattenlevande organismer. En del ämnen som ingår i kreosot bedöms ha en klar bioackumuleringsten- dens i ekosystem. Även komponenter i de s.k. saltmedlen har betydande akut toxicitet gentemot vissa vattenlevande organismer.

Lösningsmedel i lösningsmedelsbaserade medel medverkar vid bildning av fotokemiska oxidanter som är skadliga för växtligheten.

Vissa ämnen i doppningsmedel har klara ekotoxiska egenskaper. Spridningen av koppar, krom och arsenik från saltimpregnerat virke är betydande i förhållande till andra emissioner av dessa ämnen. Spridningen sker dels genom urlakning vid användningen och dels i samband med kvittblivningen av avfall av impregnerat virke. Det är sålunda viktigt att kvittblivningen sker under väl kontrollerade former för att undvika sprid- ning av koppar, krom och arsenik i miljön.

Anläggningar, utrustningar och lokaler

Från yttre miljösynpunkt är lokaliseringen av impregnerings- och dopp- ningsanläggningar viktig. Avstånd till sjöar och vattendrag liksom till bostadsområden, odlingar, lekplatser och dylikt är av betydelse. Även markens beskaffenhet är av betydelse (genomsläppligheten för aktuella medel). 154

Det senaste decenniet har en betydande utveckling skett vad gäller Prop. 1990/91:90 anläggningarnas tekniska utrustning, bl.a. fjärrmanövrering av lucköpp— Bilaga 13.11 ning, lutning av virkespaket för att reducera spill och dopp samt nya leveranssystem som minskar riskerna vid tillblandning av impregnerings- vätskan. Ytterligare utveckling av anläggningarnas utrustning pågår. Bl. a. behövs åtgärder för att reducera utsläppen av luftföroreningar till yttre miljön vid användning av lösningsbaserade medel och kreosot.

Innan komponenterna i saltimpregnerat virke fixerats kan salterna lätt urlakas ur virket genom nederbörd. Detta kan motverkas med utrustning för snabbfixering av saltmedel i virket. I avsaknad av sådan utrustning måste virket skyddas mot nederbörd tills fixeringen är färdig.

Information, utbildning och rådgivning

Information till dem som arbetar med träskyddsbehandling sker genom många kanaler. Bekämpningsmedelsleverantörerna lämnar information bl. a. genom varuinformationsblad. Branschorgan, arbetsmiljöorganisa- tioner och myndigheter lämnar också information på olika sätt. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning har utarbetat åtgärdsblad (9 st) för olika riskmoment i hanteringen av träskyddsmedel. Sveriges Kemiska Industri- kontor har utarbetat gruppskyddsblad (14 st) för träskyddsmedel. Det är betydligt större brister med informationsutbudet till användare av be- handlat virke. Särskilda insatser behövs för information till enskilda kon- sumenter som använder impregnerat virke.

Utbildning om träskyddsbehandling sker i kurser inom diverse högsko- leutbildningar. Ett visst utbud av kurser finns även på lägre nivå.

Sedan en del träskyddsmedel placerats i behörighetsklass l bedriver arbetarskyddsstyrelsen ”behörighets”utbildning för användare av sådana medel. Diskussion har förekommit om krav på utbildning även vid an- vändning av träskyddsmedel i behörighetsklass 2.

Forskning och utveckling

Inom Sverige pågår forskning bl. a. om hur impregneringsprocessen kan modifieras vid impregnering med kreosot för att minska virkets benägen- het att senare ”svettas ut” kreosot. Forskning pågår även för att få fram nya effektivare och mindre farliga blånads- och mögelskyddsmedel.

Internationellt pågår forskning på en rad områden såsom utveckling av impregneringsteknik, provningsmetoder, nya bekämpningsmedel och bio- logisk bekämpning.

Det är önskvärt med framtida svensk forskning som tar sikte på hur trä ska kunna skyddas utan användning av bekämpningsmedel. Utveckling av träskydd genom vattenavvisande system bör prioriteras.

Ytterligare studier om träskyddsmedlens hälso- och miljöeffekter be- hövs också. 155

Förslag Prop. 1990/91 : 90 Utredningen föreslår bl. a. att följande åtgärder vidtas. Bilaga 13'1 1

— Förordningen om bekämpningsmedel ändras så att kemikalieinspek- tionen kan föreskriva att särskilda kunskapskrav skall gälla för använd- ning av bekämpningsmedel klass 2 för träskydd. Arbetarskyddsstyrel- sen utarbetar föreskrifter om vilka kunskapskrav som skall gälla samt vidtar åtgärder för att få erforderliga utbildningsaktiviteter till stånd. — Miljöskyddsförordningen ändras så att tillståndskrav kommer att gälla för anläggningar för doppning/blånadsskyddsbehandling. —- Frågan om införande och konstruktion av miljöavgift för impregnerat sågat virke utreds i särskild ordning. I detta sammanhang bör även undersökas hur influtna avgifter skall användas för att på bästa sätt érhålla gott träskydd med mindre risker än i dag. Kemikalieinspektionen utarbetar föreskrifter och allmänna råd om in- formation om bekämpningsmedelsbehandlat virke. Medel från influtna miljöavgifter (jfr avsnitt 10.5) används för rådgivning och information om bl. a. konstruktivt träskydd. , —— Banverket och andra användare av jämvägsslipers får i uppdrag att redovisa i vilken takt och omfattning användningen av impregnerat träslipers kan minskas. Användare av impregnerade stolpar uppmanas att markförlägga kabel/ ledningar respektive att samnyttja stolpar så långt detta är praktiskt/ ekonomiskt möjligt. Åtgärder vidtas för att få till stånd en selektiv impregnering av stolpar. Jfr. avsnitt 10.5 om miljöavgifter och använd- ning av influtna avgifter. — Statens naturvårdsverk utarbetar vägledning till kommunerna angå— ende deras information till kommuninvånarna om kvittblivning av impregnerat virke samt angående kommunernas slutliga omhänderta- gande av avfall bestående av impregnerat virke. — Satsningar görs på forskning och utveckling avseende processteknik och utrustning för träskydd, konstruktivt träskydd, effektiva träskyddsme- del med mindre risker än dagens samt metoder på avfallshanterings- och destruktionsområdet. Medel från de i avsnitt 10.5 föreslagna miljö- avgifterna används för forskning och utveckling på träskyddsområdet.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91:90 arbetarskyddsstyrelsens rapport l989:4 Minskade risker med Bilaga 13.12 träskyddsmedel

Efter remiss har yttrande över rapporten avgetts av kommerskollegium, banverket, lantbruksstyrelsen, plan- och bostadsverket, styrelsen för tek- nisk utveckling. statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralby- rån, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, skogs- och jordbrukets forskningsråd, televerket, institutet för vatten- och luftvårds- forskning, institutet för träteknisk forskning (Trätek), centralorganisa- tionen SACO/SR, Kemikontoret tillsammans med Industrin för växt- och träskyddsmedel, Landsorganisationen i Sverige tillsammans med Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Plast- och kemileverantörers förening, Svenska arbetsgivareföreningen tillsammans med Sveriges skogsindustri- förbund, Träindustriförbundet, Byggentreprenörerna och Elektriska ar- betsgivareföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska träskyddsin- stitutet, Svenska trävaruexportföreningen, Tjänstemännens centralorgani- sation. _

Därutöver har yttranden inkommit från Sveriges lantbruksuniversitet, Svenska träskyddsföreningen. statens provningsanstalt, Rentokil Svenska AB tillsammans med Kemira Kemwood AB och Hickson Scandinavia AB, Vattenfall, Svenska elverksföreningen.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Prop. 1990/91 : 90 Återvinning av CFC i samband med skrotning av kyl- och Bilaga 13.13 frysskåp m. m.

I Sverige kasseras årligen ca 440000 kyl- och frysskåp. fortsättningsvis kallade kylmöbler. Dessa innehåller totalt ca 275 ton CFC 11 i isoleringen och ca 62 ton CFC 12 i kylsystemen. Idag går drygt hälften av kylmöblerna till särskild skrotning i syfte att utvinna metaller. Resten torde i huvudsak deponeras med grovavfall på kommunala avfallstippar etc. Omhänderta- gandet av kylmöblerna genomförs idag på ett sådant sätt att all CFC ll förr eller senare tillförs atmosfären och även praktiskt taget all CFC 12. Några kommuner har börjat verksamhet i begränsad skala där man försö- ker suga ur köldmediet på kasserade kylmöbler. Den totala mänged CFC 12 som på detta sätt återvinns är dock ännu mycket blygsam.

Genom besluten om avveckling av CFC i Sverige skall nya kylmöbler som tillförs marknaden vara CFC-fria från och med år 1995. De kasserade kylmöbler som faller som avfall kommer dock att vara CFC-haltiga i vart fall fram till år 2010, eftersom livslängden på kylmöblerna är upp till 15 år. Kasserade kylmöbler kommer därmed att under lång tid framöver innebä- ra betydande svenska CFC-utsläpp även om nytillförseln stoppas år 1995. Av de ca 6000 ton CFC som kan beräknas finnas i den samlade mängden kasserade kylmöbler under perioden fram till år 2010 bör ca 70 % kunna återvinnas och destrueras om åtgärder enligt redovisning i denna skrivelse omgående initieras. Sett till den totala effekten är därmed ett utvecklat system för skrotning av kylmöbler en viktig åtgärd för att ytterligare långsiktigt minska totalutsläppet av CFC från Sverige utöver de åtgärder som redan beslutats i det svenska avvecklingsprogrammet. De flesta i- länder har motsvarande situation.

En rad tekniska alternativ till utvecklat omhändertagande och skrotning av kylmöbler har utvärderats. Mest lovande är en ny teknik som håller på att utvecklas i Västtyskland. Den innebär att kylmöbler sedan köldmediet (CFC 12) avsugits — i en sluten process klipps, mals och valsas ned varefter olika material genom separationsproccsser fås ut för återanvändning. CFC ] 1 från isoleringen återvinns genom kondensation av utluften från process- maskineriet. Det finns dock ännu ingen sådan fullskaleanläggning byggd (september 1989). Åtminstone två företag är beredda att omgående ta order på sådana anläggningar.

Naturvårdsverket föreslår att en första anläggning för miljöriktig skrot- ning av kylmöbler så fort som möjligt uppförs i Sverige. Den skulle kunna fungera tidigast från år 1992 och ha kapaciteten 100 OOO—200000 enheter per år. Baserat på erfarenheterna från denna anläggning bör därefter beslut om ytterligare anläggningar tas så att i princip alla kasserade kylmöbler som faller i Sverige kan behandlas. Detta torde därmed bli möjligt tidigast från och med år 1995.

Förutsättningen för att en första anläggning skall komma till stånd är att en säker marknad för dess tjänster tillskapas. Det kan ske genom att regeringen beslutar om ett obligatoriskt krav på insamling och återvinning/ destruktion av kylmöbler. Således bör kommunerna få ansvaret att se till 158

att kasserade kylmöbler insamlas och tranporteras till en godkänd anlägg- Prop. 1990/91: 90 ning för återvinning/destruktion. Det är nödvändigt att verksamheten Bilaga 13.13 kan byggas upp successivt. Verket räknar med att 30— 50% av kylmöbler- na bör kunna tas om hand tidigast år 1992. Skyldigheten för kommunerna att leverera samtliga kylmöbler bör gälla fr.o.m. år 1995.

Kostnaderna för denna utvecklade avfallshantering bör betalas av den som genererar avfallet, dvs. i huvudsak hushållen. Den genomsnittliga kostnaden per hushåll och år för att driva ett sådant här system fullt ut beräknas till 37 kr. Resp. kommun bör integrera dessa kostnader i sina renhållningstaxor så att full kostnadstäckning erhålles.

Möjligheterna att minska CFC-utsläppen från kasserade kylmöbler un- der perioden fram till dess de nya skrotningsanläggningama finns är be- gränsade. Köldmedier kan sugas ut men en effektiv verksamhet fordrar investeringar, särskilt avdelad personal och utbildningsinsatser. En effek- tiv sådan verksamhet beräknas kunna tillvarata 10 till 15% av CFC- mängden i en kylmöbel. Att utbytet inte blir större beror på att större delen av CFC-mängden i ett kylskåp finns oåtkomlig i isolerskummet i skåpens väggar.

I vad mån enskilda kommuner vill satsa på avsugning av köldmedier under mellanperioden bör avgöras av kommunen. Då rikssystemet börjar fungera sker avsugningen av köldmedia effektivast och billigast (räknat per ton utvunnet CFC) vid centrala anläggningar, varför kommunernas inves- teringar och verksamhet då sannolikt avvecklas.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Prop. 1990/91: 90 Åtgärder till skydd för ozonskiktet Bilaga 13'14

Naturvårdsverket har i samråd med kemikalieinspektionen och statens industriverk redovisat en uppföljning av den plan för avveckling av CFC- föreningarna CFC 11, CFC 12. CFC 113, CFC 114 och CFC 115, som föreslogs av regeringen i proposition 1987/88:85 "Miljöpolitiken inför 1990—talet" vilken antogs av riksdagen den 7 juni 1988. I uppdraget låg bl. a. att föreslå eventuella justeringar i avvecklingsplanen.

Förslag till preciserad avvecklingsplan när det gäller användningen av halonerna 121 I, 1301 och 2402 samt förslag till åtgärder för att så snabbt som möjligt minska användningen av ofullständigt halogenerade CFC- föreningar (s. k. HC FC-föreningar) och andra ämnen som bryter ner ozon- skiktet främst l,l,l-trikloretan (metylkloroform) och koltetraklorid redovisas.

Underlaget till förslagen om åtgärder beträffande koltetraklorid har utarbetats av kemikalieinspektionen. För l,l,l-trikloretan har underlaget utarbetats av kemikalieinspektionen och naturvårdsverket i samarbete. I fråga om övriga avsnitt har underlaget tagits fram av naturvårdsverket.

Läget beträffande CFC-avvecklingen och förslagen till åtgärder inom resp. område sammanfattas här nedan.

]. CFC-avvecklingen

För de flesta användningsområden har de förbud mot användning av CFC som föreskrivits i förordningen (l988:716) om CFC och halon m.m. (FCH) ännu inte trätt i kraft. Det är därför för tidigt att med någorlunda säkerhet bedöma utvecklingen. För vissa användningsområden bestäms förutsättningama för att hålla tidplanen också av den internationella ut- vecklingen av alternativa kemikalier. Med dessa reservationer bedömer naturvårdsverket att förutsättningama är goda för att kunna hålla avveck- lingsplanen vad gäller CFC-användningen i svensk produktion.

För att avvecklingen av CFC-användningen enligt den av regeringen beslutade planen skall vara effektiv är det inom de flesta områden dock nödvändigt att motsvarande produkter inte heller kan importeras. Efter- som CFC-fria produkter blir dyrare, kommer annars importerade CFC- tillverkade produkter att på många områden helt ersätta den svenska tillverkningen utan någon vinst för miljön. Om importförbud av handels- tekniska skäl inte kan genomföras bör avvecklingsplanen omprövas i sin helhet.

Följande ändringar och tillägg föreslås till förordningen om CFC och halon m.m.

l. Förbudet i 5 5 5 p. FCH mot användning av CFC i hård polyuretan bör ges en sådan utformning att förbudet träder i kraft för fjärrvärmerör 1991-01-01 i stället för 1995-01-01. Detsamma bör gälla importerade rör. 2. För att begränsa användningen av CFC för luftkonditionering i person- 160

bilar bör försäljning av luftkonditionering med CFC-köldmedier för Prop. 1990/91:90 personbilar i Sverige förbjudas fr.o.m. 1993 års modell (inklusive Bilaga 13_14 eftermontering fr.o.m. 1993 års modell). 3. Förordningens tillämpningsområde bör utvidgas så att föreskrifterna om CFC också omfattar övriga flyktiga. fullständigt halogenerade klor- fluorkarboner som kan påverka ozonskiktet. förslagsvis fr.o.m. 1993- 01-01. 4. Vid prövning av ansökningar om undantag för användning av CFC i medicinska sprayförpackningar enligt 45 FCH bör socialstyrelsen sam- råda med naturvårdsverket i stället för med kemikalieinspektionen. alternativt med både naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. 5. Naturvårdsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för att be- gränsa utsläppen av CFC- och HCFC-köldmedier enligt 8—9 åå FCH bör utvidgas till att även omfatta HFC-köldmedier.

2. Avvecklingsplan för användningen av halon 1211, 1301 och 2402

En avvecklingsplan för haloner bör genomföras i enlighet med nedanståen- de.

l. Import, tillverkning och försäljning av handbrandsläckare med halon

1211. 1301 och 2402 förbjuds efter 1990-07-01. Nyinstallation av fasta halonsläckanläggningar med halon 121 1. 1301 och 2402 förbjuds fr.o.m. 1990-07-01. . Fullskaletexter med halon förbjuds efter 1990-07-01.

4. Kravet på revisionsbesiktning av tryckkärl med halon ändras från vart femte till vart tionde år (arbetarskyddsstyrelsen är ansvarig myndig— het).

5. Användning av halon 121 1, 1301 och 2402 som brandsläckningsme- del förbjuds fr.o.m. 1995-01-01. Vid avvecklingen av befintliga an- läggningar skall halonet tas om hand för återvinning eller destruktion. Även handbrandsläckare skall tas om hand för destruktion.

6. Undantag från ovanstående bestämmelser görs för halonanvändning på luftfartyg och i u-båtar. Motsvarande undantag görs för import. tillverkning och försäljning av handbrandsläckare för denna använd- ning.

7. Räddningsverket får medge ytterligare undantag och dispenser om andra brandsläckningsalternativ saknas och halonskydd är nödvän- digt ur pcrsonsäkerhetssynpunkt. Undantag och dispenser ges efter samråd med naturvårdsverket. Vad gäller sjöfarten ges undantag och dispenser av sjöfartsverket efter samråd med naturvårdsverket.

8. SAKAB får i uppdrag att ombesörja insamling och destruktion av haloner. Halonanläggningar med mer än 20 kg halon skall anmälas till SAKAB av anläggningens ägare.

9. Destruktionsavgiften tas ut i förväg som en årlig avgift. baserad på installerad mängd halon. SAKAB får i uppdrag at administrera av— giftssysteinet, vars syfte är att täcka destruktionskostnaderna. 10. Förbrukad mängd. orsak till utsläpp samt skrotning och leverans för destruktion skall rapporteras årligen till SAKAB. Rapporteringen skall ligga till underlag för uttag av avgifter från anläggningens ägare. i 161 !=) 'vJ

SAKAB skall också årligen tillställa naturvårdsverket en sammanställ— Prop. 1990/91 : 90 ning av inkomna rapporter, samt redovisa destruerad respektive kvar- Bilaga 13. 14 varande mängd halon i anläggningar i Sverige.

3. Avvecklingsplan för l,l,l-trikloretan och koltetraklorid

Föreskrifter av följande innebörd bör införas med stöd av lagen om kemi— ska produkter.

]. Koltetraklorid får efter 1991-12-31 inte användas eller exporteras yr— kesmässigt, varken som sådant eller som ingående ämne eller förore- ning i halter över 0,1 % i beredningar. ] , l ,l-trikloretan får inte tillverkas, importeras. saluföras eller användas yrkesmässigt, varken som sådant eller i beredningar, efter 1994-12-31. ix.)

Om exporten vid regleringstillfället inte kan angripas med stöd av lagen om kemiska produkter. bör istället lagen (] 975z85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel utnyttjas.

Förordningen om CFC och halon m.m. bör kompletteras med föreskrifter av följande innebörd.

[. Ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner (HCFC) får fr.o.m. 1993-01-01 endast användas som isolergas i skumplast och som köld- medium. Aerosolförpackningar och förpackningsmaterial som innehåller eller tillverkats med HCFC får inte heller importeras efter 1993-01-01. Det- samma skall gälla produkter av skumplast, där inte HCFC används som isolergas.

Naturvårdsverket bör få bemyndigande att besluta om generella un- dantag för kemtvätt och sprayförpackningar för rengöring, smörjning och felsökning av elektronisk utrustning. I fråga om aerosolförpack- ningar för medicinska ändamål bör undantag kunna beviljas av social- styrelsen.

2. HCFC-köldmcdier och isoleringsmaterial med HCFC som isolergas skall omhändertas vid service och destruktion i samma utsträckning som för motsvarande produkter med CFC.

3. Miljöavgiftsutredningen bör ges i uppdrag att utreda en lämplig ut- formning av avgifter på HCFC som syftar till att utjämna den ekono- miska fördelcn av en HCFC-användning för produkter där samma ändamål kan uppnås med andra i stort sett likvärdiga produkter som finns tillgängliga på marknaden.

Sverige bör i de internationella förhandlingarna också driva linjen att HCFC-föreningarna skall utnyttjas endast för produktområden där de bidrar till en snabb avveckling av CFC-användningen i världen. Använd- ningen bör därför i princip begränsas till användning som köldmedier, i skumplast för isoleringsändamål och i medicinska produkter. Inom dessa områden bör använda mängder omhändertas för återvinning eller destruk- tion där så är möjligt. Produktion och användning bör upphöra senast år 2010-— 2020. 162

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks rapport Åtgärder till skydd för ozonskiktet Bilaga 13. 15

Efter remiss har yttranden över regeringsuppdraget avgetts av kommers- kollegium, överbefälhavaren, statens räddningsverk, socialstyrelsen. tc- leverket, sjöfartsverket, arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för teknisk ut- veckling, konccssionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, statens vattenfallsverk, vägverket, universitets— och högskoleämbetet, statens pris- och konkurrensverk, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Gö- teborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Gävleborgs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges industriförbund, Småföreta- gens Riksorganisation, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas Riksför- bund, Värmevcrksföreningen, Svenska brandförsvarsföreningen, Tjänste- männens Centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Landsor- ganisationen i Sverige, Sveriges Redareförening, Miljöavgiftsutredningen (ME 1988203), Svensk Avfallskonvertering AB, Bilindustriföreningen, Svenska Brandredskapsföreningen, Svensk Bilprovning, Försäkringsbran- schens Service AB, Sveriges Kemiska Industrikontor, Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, Sveriges Färgfabrikanters förening, Läkemedelsin- dustriföreningen, Sveriges Mekanförbund, Sveriges Plastförbund, Plast- och Kemikalieleverantörers Förening. AB Electrolux Manufacturing Faci- lities.

Adjustments to the Montreal Protocol on substances that deplete the ozone layer

The Second Meeting of the Parties to the Montreal Protocol on Substances that Deple- te the Ozone Layer decides. on the basis of assessments made pursuant to Article 6 ofthe Protocol. to adopt adjustments and reduc- tions of production and consumption of the controlled substances in Annex A to the Pro- tocol. as follows. with the understanding that:

(a) References in Article 2 to "this Article” and throughout the Protocol to "Article 2" shall be interpreted as references to Articles 2. ZA and 23; .

(b) References throughout the Protocol to "paragraphs 1 to 4 of Article 2" shall be in- terpreted as references to Articles ZA and ZB: and

(c) The reference in paragraph 5 of Article ?. to "paragraphs 1.3 and 4" shall be interpre- ted as a reference to Article 2A.

A. Article 2.4 : C'FC's

Paragraph 1 of Article 2 of the Protocol shall become paragraph [ of Article 2A, which shall be entitled "Article 2A: CFCs". Parag- raphs 3 and 4 ofArticle 2 shall be replaced by the following paragraphs, which shall be numbered paragraphs 2 to 6 of Article 2A:

2. Each Party shall ensure that for the peri- od from 1 July 1991 to 31 December 1992 its calculated levels of consumption and produc- tion ofthe controlled substances i Group 1 of Annex A do not exceed 150 per cent of its calculated levels of production and consump- tion of those substances 1986; with effect from 1 January 1993. the twelve-month cont- rol period for these controlled substances shall run from 1 January to 31 December each year.

3. Each Party shall ensure that for the. twelve-month period commencing on 1 Janu- ary 1995. and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump- tion of the controlled substances in Group I

Prop. 1990/91 : 90

Bilaga 13.16

Ändringar i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet

Det andra mötet mellan parterna i Montreal- protokollet om ämnen som bryter ned ozon- skiktet beslutar, på grundval av utvärdering- ar som gjorts enligt artikel 6 i protokollet, om följandejusteringar och minskningar av pro- duktionen och förbrukningen av de kontrol- lerade ämnena i bilaga A till protokollet var- vid skall gälla att:

(a) Hänvisningar i artikel 2 till "denna arti- kel” och i hela protokollet till "artikel 2" skall tolkas som hänvisningar till artiklarna 2. ZA och ZB:

(b) hänvisningar i hela protokollet till "punkterna 1 till 4 i artikel 2" skall tolkas som hänvisningar till artiklarna 2A och 2B; och

(c) hänvisningen i artikel 2. punkt 5 till ”punkterna l, 3 och 4" skall tolkas som hän- visning till artikel 2A.

A. .4 rlikel 2,4." CFC

Artikel 2. punkt 1 i protokollet skall beteck- nas artikel 2A. punkt 1. vilken skall benäm- nas "Artikcl 2A: CFC". Punkterna 3 och 4 i artikel 2 skall ersättas med följande punkter. vilka skall numreras punkterna 2 till 6 i arti— kel 2A:

2. Varje part skall tillse att under perioden från den 1 juli 1991 till och med den 31 december 1992, dess beräknade nivå avseen- de förbrukning och produktion av de kontrol- lerade ämnena under grupp I i bilaga A inte överstiger 150 procent av dess beräknade nivå avseende produktion och förbrukning av dessa ämnen år 1986. Med verkan från den 1 januari 1993 skall tolvmånaders-kon- trollpcriodcn för dessa kontrollerade ämnen löpa från den 1 januari till och med den 31 december varje år.

3. Varje pan skall tillse att under den tolv- månadersperiod som börjar den 1 januari 1995 och under varje tolvmånadersperiod därefter. dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under

of Annex A does not exceed, annually. fifty per cent of its calculated level of consump- tion in 1986. Each Party producing one or more of these substances shall. for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substances does not exce- ed, annually, fifty per cent of its calculated level of production in 1986. However, in or- der to satisfy the basic domestic needs ofthe Parties operating under paragraph [ of Artic- lc 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level or production in 1986.

4. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 Janu- ary 1997. and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump- tion ofthc controlled substances in Group I ofAnnex A does not exceed, annually. fifteen per cent of its calculated level of consump- tion in 1986. Each Party producing one or more of these substances shall. for the same periods. ensure that its calculated level of - production of the substances does not exce- ed. annually, fifteen per cent of its calculated level of production in 1986. However. in or- der to satisfy the basic domestic needs ofthe Parties operating under paragraph l ofArtic- le 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1986.

5. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on [ Janu- ary 2000. and in each twelve-month period thereafter, its calculated level of consump- tion of the controlled substances in Group 1 of Annex A does not exceed zero. Each Party producing one or more of these substances shall, for the same periods. ensure that its calculated level of production ofthe substan- ces docs not exceed zero. However. in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph l ofArtic- le 5. its calculated level of production may exceed that limit by up to fifteen per cent of its calculated level ofproduction in 1986.

6. In 1992, the Parties will review the situa- tion with the objective of accelerating the reduction schedule.

grupp I i bilaga A inte årligen överstiger fem- tio proccnt av den beräknade förbruknings- nivån år 1986. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall under samma period tillse att dess beräknade nivå avseen- de produktion av ämnena inte årligen över- stiger femtio procent av den beräknade pro- duktionsnivån år 1986. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos parter som avses i artikel 5. punkt I får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktionsnivån år 1986.

4. Varje part skall tillse att under den tolv- månaderspcriod som börjar den 1 januari 1997 och under varje tolvmånaderspcriod därefter. dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under grupp I i bilaga A inte årligen överstiger fem- ton procent av den beräknade förbruknings- nivån år 1986. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall under samma period tillse att dess beräknade nivå avseen- de produktion av ämnena inte årligen över- stiger femton procent av den beräknade pro- duktionsnivån år 1986. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos parter som avses i artikel 5. punkt 1 får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktionsnivån år 1986.

5. Varje part skall tillse att under den tolv- månaderspcriod som börjar den 1 januari 2000 och under varje tolvmånaderspcriod därefter. dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under grupp I i bilaga A inte överstiger noll. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall under samma period tillse att dess beräknade nivå avseende produktion av ämnena inte överstiger noll. För att tillgodo- se dc grundläggande inhemska behoven hos parter som avses i artikel 5, punkt 1 får en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till femton procent av den beräknade produktionsnivån år 1986.

6. Parterna kommer att under 1992 se över situationen i syfte att påskynda avvecklings- planen.

B. Article ZB: Hultins

Paragraph 2 of Article 2 ofthe Protocol shall be replaced by the following paragraphs, which shall be numbered paragraphs 1 to 4 of Article ZB:

Article ZB: Halens

1. Each Party shall ensure that for the twelve- month period commencing on 1 January 1992, and in each twelve-month period there- after, its calculated level of consumption of the controlled substances in Group ll of An- nex A does not exceed. annually. its calcula- ted level of consumption in 1986. Each Party producing one or more of these substances shall. for the same periods. ensure that its calculated level of production ofthe substan- ces does not exceed, annually, its calculated level of production in 1986. However, in or— der to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph [ of Artie- le 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1986.

2. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on I Janu- ari 1995, and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump- tion of the controlled substances in Group ll of Annex A does not exceed, annually, fifty per cent of its calculated level of consump- tion in 1986. Each Party producing one more of these substances shall, for the same peri- ods. ensure that its calculated level of pro- duction of the substances does not exceed. annually. fifty per cent of its calculated level of production in 1986. However. in order to satisfy the basic domestic needs ofthe Parties operating under paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calcula- ted level of production in 1986. This parag- raph will apply save to the extent that the Parties decide to permit the level of produc- tion or consumption that is necessary to sa- tisfy essential uses for which no adequate alternatives are available.

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13.16

B. Artikel 2B: Haloner

Punkt 2 i artikel 2. i protokollet skall ersättas med följande punkter, som skall numreras punkterna ] till 4 i artikel 2 B:

Artikel 28: Haloner

1. Varje part skall tillse att under den tolvmå- naderspcriod som börjar den l januari l992 och under varje tolvmånaderspcriod däref- ter, dess beräknade nivå avseende förbruk- ning av de kontrollerade ämnena under grupp ll i bilaga A inte årligen överstiger den beräknade förbrukningsnivån år 1986. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall under samma period tillse att dess beräknade nivå avseende produktion av ämnena inte årligen överstiger den beräkna- de produktionsnivån år 1986. För att tillgo- dose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1. får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio pro- cent av den beräknade produktionsnivån år 1986.

2. Varje part skall tillse att under den tolv- månadersperiod som börjar den 1 januari 1995 och under varje tolvmånaderspcriod därefter, dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under grupp ]] i'bilaga A inte årligen överstiger femtio procent av den beräknade förbruk- ningsnivån år 1986. Varje part som produce- rar ett eller flera av dessa ämnen skall, under samma period, tillse att dess beräknade nivå avseende produktion av ämnena inte årligen överstiger femtio procent av den beräknade produktionsnivån år 1986. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1, får dock en parts beräknade produktionsnivå översti- ga denna gräns med upp "till tio procent av den beräknade produktionsnivån år 1986. Denna punkt skall tillämpas utom i den ut- sträckning som parterna beslutar att tillåta den produktions- eller förbrukningsnivå som är nödvändig för att tillgodose viktiga an- vändningsområden där det inte finns lämpli- ga alternativ.

3. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 Janu- ari 2000, and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump- tion of the controlled substances in Group ll of Annex A does not exceed zero. Each Party producing one or more of these substances shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production ofthe substan- ces does not exceed zero. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Artic- le 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to fifteen per cent of its calculated level of production in 1986. This paragraph will apply save to the extent that the Parties decide to permit the level of production or consumption that is necessary to satisfy essential uses for which no adequ- ate alternatives are available.

4. By 1 January 1993, the Parties shall adopt a decision identifying essential uses, if any, for the purposes of paragraphs 2 and 3 of this Article. Such decision shall be reviewed by the Parties at their subsequent meetings.

Annex II

Amendment to the Montreal Protocol on substances that deplete the ozone layer

ARTICLE l: AMENDMENT A. Preambular paragraphs

1. The 6th preambular paragraph of the Pro- tocol shall be replaced by the following: Delerrnined to protect the ozone layer by taking precautionary measures to control equitably total global emissions ofsubstances that deplete it, with the ultimate objective of their elimination on the basis of develop- ments in scientific knowledge, taking into ac- count technical and economic considerations and bearing in mind the developmental needs of developing countries.

2. The 7th preambular paragraph of the Protocol shall be replaced by the following: Aeknowlea'ging that special provision is required to meet the needs of developing co- untries, including the provision ofadditional

3. Varje part skall tillse att under den tolv- månadersperiod som börjar den 1 januari 2000 och under varje tolvmånaderspcriod därefter. dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under grupp II i bilaga A inte överstiger noll. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall under samma period tillse att den beräknade nivån avseende produktion av ämnena inte överstiger noll. För att tillgodose de grundläggande in- hemska behoven hos de parter som avses i artikel 5. punkt 1 får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till femton procent av den beräknade produktionsnivån år 1986. Denna punkt skall tillämpas utom i den utsträckning som parterna beslutar att tillåta den produktions- eller förbrukningsnivå som är nödvändig för att tillgodose viktiga användningsområden där det inte finns lämpliga alternativ.

4. Parterna skall senast den 1 januari 1993 anta ett beslut som identifierar eventuella viktiga användningsområden för tillämpning av punkterna 2 och 3 i denna artikel. Beslutet skall ses över av parterna vid senare möten.

Bilaga ]]

Tillägg till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet

ARTIKEL l: TILLÄGG A. Inledande stycken

1. Det sjätte inledande stycket i protokollet skall ersättas med följande: som ärjast beslutna att skydda ozonskiktet genom att vidta förebyggande åtgärder syf- tande till kontroll på ett rättvist sätt av de globala utsläppen av ämnen som bryter ned det, med det slutliga målet att eliminera des- sa utsläpp med stöd av den vetenskapliga utvecklingen, varvid hänsyn skall tas till tek- niska och ekonomiska synpunkter och ut- vecklingsländernas behov av utveckling,

2. Det sjunde inledande stycket i protokol- let skall ersättas med följande: som erkänner att särskilda åtgärder erford- ras för att uppfylla Utvecklingsländernas be- hov. innefattande tillhandahållande av addi-

financial resources and access to relevant technologies. bearing in mind that the magni- tude of funds necessary is predictable. and the funds can be expected to make a substan- tial difference in the world's ability to add- ress the scientifically established problem of ozone depletion and its harmful effects.

3. The 9th preambular paragraph of the Protocol shall be replaced by the following:

("onsidering the importance of promoting international co-operation in the research, development and transfer of alternative tech- nologies relating to the control and reduction of emissions of particular the needs of deve- loping countries.

B. Article ]: Detinitions

l. Paragraph 4 of Article 1 of the Protocol shall be replaced by the following paragraph:

4. "Controlled substance" means a subs- tance in Annex A or in Annex B to this Proto- col. whether existing alone or in a mixture. lt includes the isomers of any such substance. except as specified in the relevant Annex. but excludes any controlled substance or mixture which is in an manufactured product other than a container used for the transportation or storage of that substance.

2. Paragraph 5 of Article ! of the Protocol shall be replaced by the following paragraph:

5. ”Production" means the amount of controlled substances produced. minus the amount destroyed by technologies to be app- roved by the Parties and minus the amount entirely used as feedstock in the manufacture of other chemicals. The amount recycled and reused is not to be considered as "produc- tion".

3. The following paragraph shall be added to Article [ ofthe Protocol:

9. ”Transitional substance" means a subs- tance in Annex C to this Protocol, whether existing alone or in a mixture. lt includes the isomers ofany such substance, except as may be specified in Annex C. but excludes any transitional substance or mixture which is in

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 16

tionella finansiella resurser och tillgång till relevanta tekniker, med beaktande av att storleken på de medel som behövs går att förutsäga samt att dessa medel kan förväntas väsentligt förändra världens förmåga att ta itu med det vetenskapligt belagda problemet med ozonnedbrytning och dess skadliga följ- der,

3. Det nionde inledande stycket i protokol- let skall ersättas med följande: som beaktar vikten av att främja interna- tionellt samarbete i fråga om forskning. ut- veckling och överföring av alternativa tekni- ker för kontroll och minskning av utsläpp av ämnen som bryter ned ozonskiktet, varvid särskild hänsyn skall tas till utvecklingslän- dernas behov.

B. Artikel ]: Definitioner

1. Punkt 4 i artikel I. i protokollet skall ersät- tas med följande punkt:

4. "Kontrollerat ämne" ett ämne i bilaga A eller B till detta protokoll. vare sig det före- kommer isolerat eller blandat med andra ämnen. Det inbegriper isomerer av ett sådant ämne. med undantag av vad som anges i tillämplig bilaga, men avser inte ett kontrol- lerat ämnc eller en blandning som förekom- mer i en tillverkad produkt annat än i en behållare som används för transport eller för- varing av detta ämne.

2. Punkt 5 i artikel I, i protokollet skall ersättas med följande punkt:

5. "Produktion" mängden av kontrollera- de ämnen som produceras minus mängden som förstörs med hjälp av teknik som skall godkännas av parterna och minus den mängd som helt och hållet används som råmaterial vid tillverkning av andra kemikalier. Åter- vunnen eller återanvänd mängd skall inte an- ses som ”produktion”.

3. Följande punkt skall läggas till artikel 1 i protokollet:

9. "Övergångsämne" ett ämne i bilaga C till detta protokoll. vare sig det förekommer isolerat eller blandat med andra ämnen. Det inbegriper isomerer av sådant ämne, med un- dantag av vad som kan komma att anges i bilaga C . men avser inte ett övergångsämne

a manufactured product other than a con- tainer used for the transportation or storage ofthat substance.

C. Article 2. paragraph 5

Paragraph 5 ofArticle 2 ofthe Protocol shall be replaced by the following paragraph:

5. Any Part may. for any one or more con— trol periods. transfer to another Party any portion of its calculated level of production set out in Articles 2A to 2E. provided that the total combined calculated levels of produc- tion ofthe Parties concerned for any group of controlled substances do not exceed the pro- duction limits set out in those Articles for that group. Such transfer of production shall be notified to the Secretariat by each of the Parties concerned, stating the terms of such transfer and the period för which it is to

apply.

D. Article 2. paragraph 6

The following words shall be inserted in para- graph () of Article 2 before the words "con- trolled substances" the first time they occur:

Annex A or Annex B E. Article 2. paragraph 8 (a)

The following words shall be added after the words "this Article" wherever they appear in paragraph 8 (a) of Article 2 ofthe Protocol:

and Articles ZA to ZE F. Article 2, paragraph 9 (a) (i)

The following words shall be added after "Annex A" in paragraph 9 (a) (i) of Article 2 ofthe Protocol:

and/or Annex B G. Article 2, paragraph 9 (a) (ii)

The following words shall be deleted from paragraph 9 (a) (ii) of Article 2 ofthe Proto- col:

Prop. l990/9lz90 Bilaga 13.16

eller en blandning som förekommer i en till- verkad produkt annat än i en behållare som används för transport eller förvaring av detta ämne.

C. Artikel 2. punkt 5

Punkt 5 i artikel 2, i protokollet skall ersättas med följande punkt:

5. En part kan under en eller flera kontroll- perioder till en annan part överföra en del av sin beräknade produktionsnivå enligt artik- larna 2A till ZE, förutsatt att summan av de berörda parternas beräknade produktions- nivåer för någon grupp av kontrollerade ämnen inte överstiger de produktionsgränser som anges i dessa artiklar för ifrågavarande grupp. En sådan överföring av produktion skall meddelas till sekretariatet av varje part som berörs. med uppgift om villkoren för överföringen samt under vilken period den gäller.

D. Artikel 2. punkt 6

Följande ord skall införas i punkt 6 i artikel 2, efter orden "kontrollerade ämnen” första gången de förekommer:

i'bilaga A eller B E. Artikel 2. punkt 8 (a)

Följande ord skall läggas till efter orden "denna artikel" där de förekommer i punkt 8 (a) i artikel 2. i protokollet:

och artiklarna 2A till 2E F. Artikel 2. punkt 9 (a) (i)

Följande ord skall läggas till efter ”bilaga A" i punkt 9 (a) i artikel 2. (i) i protokollet:

och/eller i bilaga B G. Artikel 2. punkt 9 (a) (ii)

Följande ord skall utgå från punkt 9 (a) i artikel 2, (ii) i protokollet:

from 1986 levels H. Article 2. paragraph 9 (c)

The following words shall be deleted from paragraph 9 (c) Article 2 of the Protocol:

representing at least fifty per cent of the total consumption of the controlled sub- stances ofthe Parties

and replaced by: representing a majority ofthe Parties oper- ating under paragraph 1 of Article 5 present and voting and a majority of the Parties not so operating present and voting

I. Article 2, paragraph 10 (b)

Paragraph 10 (b) of Article 2 of the Protocol shall be deleted, and paragraph lO (a) ofArti- cle 2 shall become paragraph 10.

J. Article 2. paragraph I I

The following words shall be added after the words "this Article” wherever they occur in paragraph ! 1 of Article 2 ofthe Protocol.

and Articles 2A to 2E K. Article 2C. Otherjitlly halagenated CFC;

The following paragraphs shall be added to the Protocol as Article 2C.

Article 2C." Otherjully halogenated ('I-(.'s

[. Each Party shall ensure that for the twelve- month period commencing on l January 1993, and in each twelve-month period there- after, its calculated level of consumption of the controlled substances in Group I of An- nex B does not exceed, annually, eighty per cent of its calculated level of consumption in 1989. Each Party producing one or more of these substances shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substances does not exceed. annually, eighty per cent of its calculated level of pro- duction in 1989. However, in order to satisfy

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.16

utifrån 1986 års nivåer H. Artikel 2, punkt 9 (c)

Följande ord skall utgå från punkt 9 (e) i artikel 2, i protokollet:

som svarar för minst femtio procent av parternas totala förbrukning av de kontrolle- rade ämnena

och ersättas med: som representerar en majoritet av vid mö- tet närvarande och röstandc parter som avses i artikel 5, punkt 1 och en majoritet av övriga närvarande och röstande parter

I. Artikel 2. punkt IO (b)

Punkt 10 (b) i artikel 2, i protokollet skall utgå och punkt 10 (a) i artikel 2, blir punkt 10.

J. Artikel 2. punkt 11

Följande ord skall läggas till efter orden "denna artikel" där de förekommer i punkt 1 l i artikel 2, i protokollet:

och i artiklarna 2A till 2E

K. Artikel 2C." A ndra _titllständigt halogenerade CFC

Följande punkter skall läggas till protokollet som artikel 2C:

A rtikel 2C." A ndra fullständigt halogenerade CFC

]. Varje part skall tillse att under den tolvmå- naderspcriod som börjar den 1 januari 1993 och under varje tolvmånaderspcriod däref- ter. dess beräknade nivå avseende förbruk- ning av de kontrollerade ämnena under grupp I i bilaga B inte årligen överstiger åttio procent av den beräknade förbrukningsnivån år 1989. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall, under samma pe- riod. tillse att dess beräknade produktions- nivå avseende ämnena inte årligen överstiger åttio procent av den beräknade produktions- nivån år 1989. För att tillgodose de grundläg-

the basic domestic needs of the Parties oper- ating under paragraph 1 of Article 5, its cal- culated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in l989.

2. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on ] Janu- ary 1997, and in each twelve-month period thereafter, its calculated level of consump- tion of the controlled substances in Group I of Annex B does not exceed. annually, fifteen per cent of its calculated level of consump- tion in 1989. Each Party producing one or more of these substances shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substances does not ex- ceed. annually, fifteen per cent of its calculat- ed level of production in 1989. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1989.

3. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on I Janu- ary 2000. and in each twelve-month period thereafter, its calculated level of consump- tion of the controlled substances in Group I of Annex B does not exceed zero. Each Party producing one or more of these substances shall, for the same periods. ensure that its calculated level of production of the sub- stances does not exceed zero. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Article 5. its calculated level of production may exceed that limit by up to fifteen per cent of its calculated level of production in 1989.

L. Article ZD: Carbon tetrachloride

The following paragraphs shall be added to the Protocol as Article 2D:

Article ZD: Carbon tetrachloride

l. Each Party shall ensure that for the twelve- month period commencing on I January 1995. and in each twelve-month period there-

gande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5. punkt 1, får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräk- nade produktionsnivån år 1989.

2. Varje part skall tillse att under den tolv- månaderspcriod som börjar den 1 januari 1997 och under varje tolvmånadersperiod därefter, dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under grupp I i bilaga B inte årligen överstiger fem- ton procent av den beräknade förbruknings- nivån år 1989. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall, under sam- ma period, tillse att dess beräknade produk- tionsnivå avseende ämnena inte årligen över- stiger femton procent av den beräknade pro- duktionsnivån år 1989. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1, får dock en parts beräknade produktionsnivå översti- ga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktionsnivån år 1989.

3. Varje part skall tillse att under den tolv- månadersperiod som börjar den I januari 2000 och under varje tolvmånaderspcriod därefter, dess beräknade nivå avseende för- brukning av de kontrollerade ämnena under grupp 1 i bilaga B inte överstiger noll. Varje part som producerar ett eller flera av dessa ämnen skall, under samma period, tillse att dess beräknade produktionsnivå avseende ämnena inte överstiger noll. För att tillgodo- se de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1, får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till femton procent av den beräknade produktionsnivån år l989.

L. Artikel ZD: Koltetraklorid

Följande punkter skall läggas till protokollet som artikel ZD:

Artikel ZD: Koltetraklorid

1. Varje part skall tillse att under den tolvmå- nadersperiod som börjar den I januari 1995 och under varje tolvmånaderspcriod däref-

after. its calculated level of consumption of the controlled substance in Group 11 of An- nex B does not exceed, annually. fifteen per cent of its calculated level of consumption in 1989. Each Party producing the substance shall, for the same periods. ensure that its calculated level of production of the sub- stance does not exceed. annually. fifteen per cent of its calculated level of production in 1989. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating un- der paragraph 1 of Article 5. its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1989.

2. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 Janu- ary 2000, and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump— tion of the controlled substance in Group 11 of Annex B does not exceed zero. Each Party producing the substance shall, for the same periods. ensure that its calculated level of production of the substance does not exceed zero. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating un- der paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to fifteen per cent ofits calculated level of production in 1989.

M. Article ZE: [. ]. l-trichlaroethane (inethylchlarqurtn)

The following paragraphs shall be added to the Protocol as Article 2E:

A rtic/e ZE: I . l . l-trichloroethane ( methylchlara/orm)

]. Each Party shall ensure that for the twelve- month period commencing on 1 January 1993, and in each twelve-month period there- after, its calculated level of consumption of the controlled subStance in Group III of An- nex B does not exceed, annually. its calculat- ed level of consumption in 1989. Each Party producing the substance shall. for the same periods. ensure that its calculated level of production of the substance does not exceed, annually. its calculated level of production in

ter. dess beräknade nivå avseende förbruk- ning av det kontrollerade ämnet under grupp 11 i bilaga B inte årligen överstiger femton procent av den beräknade förbrukningsnivån år 1989. Varje part som producerar ämnet skall, under samma period. tillse att dess be- räknade produktionsnivå avseende ämnet inte årligcn överstiger femton procent av den beräknade produktionsnivån år 1989. För att tillgodose de grundläggande inhemska beho- ven hos de parter som avses i artikel 5. punkt 1, får dock en parts beräknade produktions- nivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktionsnivån år 1989.

2. Varje part skall tillse att under den tolv- månaderspcriod som börjar den 1 januari 2000 och under varje tolvmånaderspcriod därefter, dess beräknade nivå avseende för- brukning av det kontrollerade ämnet under grupp 11 i bilaga B inte överstiger noll. Varje part som producerar ämnet skall under sam- ma period tillse att dess beräknade produk- tionsnivå avseende ämnet inte överstiger noll. För att tillgodose de grundläggande in- hemska behoven hos de parter som avses i artikel 5. punkt I får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till femton procent av den beräknade produktionsnivån år 1989.

M. Artikel ZE: ]. [. l-trikloretan (metylklorqurm)

Följande punkter skall läggas till protokollet som artikel 2E:

Artikel ZE: ] . ]. l-trikloretan ( metylk/orQ/brm)

1. Varje part skall tillse att under den tolvmå- naderspcriod som börjar den 1 januari 1993 och under varje tolvmånaderspcriod däref- ter. dess beräknade nivå avseende förbruk- ning av det kontrollerade ämnet under grupp III i bilaga B inte årligen överstiger den be- räknade förbrukningsnivån år 1989. Varje part som producerar ämnet skall, under sam- ma period, tillse att dess beräknade produk— tionsnivå avseende ämnet inte årligen över- stiger dcn beräknade produktionsnivån år

l989. However. in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating un- der paragraph ] of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1989.

2. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on l'Janu- ary 1995. and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump- tion ofthe controlled substance in Group 111 of Annex B does not exceed, annually. seven- ty per cent of its calculated level of consump- tion in 1989. Each Party producing the sub- stance shall. for the same periods. ensure that its calculated level of production of the sub- stance does not exceed. annually, seventy per cent of its calculated level of consumption in 1989. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating un- der paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1989.

3. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 Janu- ary 2000, and in each twelve-month period thereafter, its calculated level of consump- tion of the controlled substance in Group III of Annex B does not exceed, annually. thirty per cent of its calculated level of consump- tion in 1989. Each Party producing the sub- stance shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the sub- stance does not exceed, annually. thirty per cent of its calculated level of production in 1989. However. in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating un- der paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1989.

4. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 Janu- ary 2005, and in each twelve-month period thereafter. its calculated level of consump- tion ofthe controlled substance in Group 111 of Annex B does not exceed zero. Each Party producing the substance shall, for the same periods, ensure that its calculated level of

1989. För att tillgodose de grundläggande in- hemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1. får dock en parts beräkna- de produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktionsnivån år 1989.

2. Varje part skall tillse att under den tolv- månaderspcriod som börjar den 1 januari 1995 och under varje tolvmånaderspcriod därefter, dess beräknade nivå avseende för- brukning av det kontrollerade ämnet under grupp III i bilaga B inte årligen överstiger sjuttio procent av den beräknade förbruk- ningsnivån år 1989. Varje part som produce- rar ämnet skall. under samma period. tillse att dess beräknade produktionsnivå avseende ämnet inte årligen överstiger sjuttio procent av den beräknade produktionsnivån år 1989. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1 . får dock en parts beräknade produk- tionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktions- nivån år 1989.

3. Varje part skall tillse att under den tolv- månadersperiod som börjar den 1 januari 2000 och under varje tolvmånaderspcriod därefter. dess beräknade, nivå avseende för- brukning av det kontrollerade ämnet under grupp III i bilaga B inte årligen överstiger trettio procent av den beräknade förbruk- ningsnivån år 1989. Varje part som produce- rar ämnet skall, under samma period. tillse att dess beräknade produktionsnivå avseende ämnet inte årligen överstiger trettio procent av den beräknade produktionsnivån år 1989. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5. punkt 1. får dock en parts beräknade produk- tionsnivå överstiga denna gräns med upp till tio procent av den beräknade produktions- nivån år 1989.

4. Varje part skall tillse att under den tolv- månaderspcriod som börjar den 1 januari 2005 och under varje tolvmånaderspcriod därefter, dess beräknade nivå avseende för- brukning av det kontrollerade ämnet under grupp III i bilaga B inte överstiger noll. Varje part som producerar ämnet skall, under sam- ma period. tillsc att dess beräknade produk-

production of the substance does not exceed zero. However, in order to satisfy thc basic domestic needs of the Parties operating un- der paragraph 1 of Article 5. its calculated level of production may exceed that limit by up to fifteen per cent of its calculated level of production in 1989.

5. The Parties shall review in 1992. the feasibility of a more rapid schedule of reduc- tions than that set out in this Article.

N. Artic/e 3: Calculation ofcontrol levels

]. The following shall be added after ”Arti- cles 2" in Article 3 ofthe Protocol:

ZA to 2E

2. The following words shall be added after ”Annex A” each time it appears in Article 3 of the Protocol:

or Annex B 0. Article 4: Control of trade with non-Parties

l. Paragraphs 1 to 5 of Article 4 shall be replaced by the following paragraphs:

l. As of 1 January 1990. each Party shall ban the import of the controlled substances in Annex A from any State not party to this Protocol.

l bis. Within one year of the date of the entry into force of this paragraph, each Party shall ban the import of the controlled sub- stances in Annex B from any State not party to this Protocol.

2. As of 1 January 1993, each Party shall ban the export of any controlled substances in Annex A to any State not party to this Protocol. 2 bis. Commencing one year after the date of entry into force of this paragraph, each Party shall ban the export of any controlled substances in Annex B to any State not party to this Protocol.

tionsnivå avseende ämnet inte överstiger noll. För att tillgodose de grundläggande in- hemska behoven hos de parter som avses i artikel 5, punkt I, får dock en parts beräkna- de produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till femton procent av den beräkna- de produktionsnivån år 1989.

5. Parterna skall under år 1992 se över om det är möjligt att tillämpa en snabbare av- vecklingsplan än den som anges i denna atti- kel.

N. Artikel 3: Beräkning av kontra/[nivåer

1. Följande skall läggas till efter "artiklama 2” i artikel 3 i protokollet:

2A till ZE

2. Följande ord skall läggas till efter "bilaga A” varje gång det förekommer i artikel 3 i protokollet:

eller B

0. Artikel 4: Kontroll över handel med icke-parter

]. Punktema ] till 5 i artikel 4, skall ersättas med följande punkter:

1. Från och med den 1 januari 1990 skall varje part förbjuda import av kontrollerade ämnen i bilaga A från stat som inte är part i detta protokoll. 1 bis. lnom ett år efter det att denna punkt trätt i kraft skall varje part förbjuda import av kontrollerade ämnen i bilaga B från stat som inte är part i detta protokoll.

2. Från och med den 1 januari l993 skall varje part förbjuda export av kontrollerade ämnen i bilaga A till stat som inte är part i detta protokoll. 2 bis. Från och med ett år efter det att denna punkt trätt i kraft skall varje part för- bjuda export av kontrollerade ämnen i bilaga B till stat som inte är part i detta protokoll.

3. Parterna skall till den I januari 1992, i enlighet med det förfarande som anges i arti- kel 10 i konventionen, utarbeta en bilaga

[74

products containing controlled substances in Annex A. Parties that have not objected to the annex in accordance with those proce- dures shall ban. within one year ofthe annex having become effective, the import of those products from any State not party to this Protocol.

3 bis. Within three years ofthe date ofthe entry into force ofthis paragraph, the Parties shall, following the procedures in Article l0 of the Convention. elaborate in an annex a list of products containing controlled sub- stances in Annex B. Parties that have not objected to the annex in accordance with those procedures shall ban. within one year of the annex having become effective, the import of those products from any State not party to this Protocol.

4. By 1 January l994, the Parties shall de- termine the fcasibility of banning or restrict- ing, from States not party to this Protocol, the import of products produced with, but not containing, controlled substances in An- nex A. lf determined feasible. the Parties shall, in an annex a list of such products. Parties that have not objected to the annex in accordance with those procedures shall ban, within one year ofthe annex having become effective. the import of those products from any State not party to this Protocol.

4 bis. Within five years of the date of the entry into force ofthis paragraph. the Parties shall determine thc fcasibility of banning or restricting, from States not party to this Pro- tocol, the import of products produced with. but not containing. controlled substances in Annex B. lf determined feasible, the Parties shall, following the procedures in Article 10 of the Convention, elaborate to the annex in accordance with those procedures shall ban or restrict, within one year ofthe annex hav- ing become effective. the import of those pro- ducts from any State not party to this Proto- col.

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 16

med en förteckning över produkter som inne- håller kontrollerade ämnen i bilaga A. Parter som inte har anmält invändningar mot bila- gan i enlighet med nämnda förfarande skall, inom ett år efter det att bilagan har trätt i kraft, förbjuda import av dessa produkter från stat som inte är part i detta protokoll.

3 bis. lnom tre år efter det att denna punkt har trätt i kraft skall parterna, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 10 i kon- ventionen, utarbeta en bilaga med en förteck- ning över produkter som innehåller kontrol- lerade ämnen i bilaga B. Parter som inte har anmält invändningar mot bilagan i enlighet med nämnda förfarande skall. inom ett år efter det att bilagan har trätt i kraft. förbjuda import av dessa produkter från stat som inte är part i detta protokoll.

4. Senast den 1 januari 1994 skall parterna avgöra huruvida det är möjligt att förbjuda eller begränsa import från stater som inte är parter i detta protokoll av produkter som tillverkas med, men inte innehåller, kontrol- lerade ämnen i bilaga A. Om detta bedöms som möjligt, skall parterna, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 10 i kon- ventionen utarbeta en bilaga med en förteck- ning över sådana produkter. Parter som inte anmält invändningar mot bilagan i enlighet med nämnda förfarande skall, inom ett år efter det att bilagan trätt i kraft, förbjuda import av dessa produkter från stat som inte är part i detta protokoll. 4 bis. Inom fem år efter det att denna punkt har trätt i kraft skall parterna avgöra huruvida det är möjligt att förbjuda eller be- gränsa import från stater som inte är parter i detta protokoll av produkter som tillverkas med. men inte innehåller, kontrollerade ämnen i bilaga B. Om detta bedöms som möjligt. skall parterna. i enlighet med det förfarande som anges i artikel 10 i konventio- nen. utarbeta en bilaga med en förteckning över sådana produkter. Parter som inte an- mält invändningar mot bilagan i enlighet med nämnda förfarande skall. inom ett år efter det att bilagan trätt i kraft, förbjuda eller begränsa import av dessa produkter från stat som inte är part i detta protokoll.

5. Each Party undertakcs to the fullest practicable extent to discourage the export to any State not party to this Protocol of tech- nology for producing and for utilizing con- trolled substances.

2. Paragraph 8 of Article of the Protocol shall be replaced by the following paragraph:

8. Notwithstanding the provisions of this Article, imports referred to in paragraphs l. [ bis. 3. 3 bis. 4 and 4 bis, and exports referred to in paragraphs 2 and 2 bis. may be permit- ted from. or to, any State not party to this Protocol, if that State as determined by a meeting of the Parties to be in full compli- ance with Article 2. Articles 2A to 2E, and this Article and have submitted data to that effect as specified in Article 7.

3. The following paragraph shall be added to Article 4 ofthe Protocol as paragraph 9:

9. For the purposes ofthis Article. the term ”State not party to this Protocol" shall in- clude, with respect to a particular controlled substance. a State or regional economic inte- gration organization that has not agreed to be bound by the control measures in effect for that substance.

P. Article 5.' Special situation of'developing countries

Article 5 ofthe Protocol shall be replaced by the following:

l. Any Party that is a developing country and whose annual calculated level of con— sumption ofthe controlled substances in An- nex A is less than 0.3 kilograms per capita on the date ofthe entry into force ofthe Protocol for it, or any time thereafter until [ January 1999, shall in order to meet its basic domestic needs. be entitled to delay for ten years its compliance with the control measures set out in Articles 2A to 2E.

2. However. any Party operating under paragraph 1 of this Article shall exceed nei- ther an annual calculated level of consump- tion ofthc controlled substances in Annex A of 0.3 kilograms per capita nor an annual calculated level of consumption of the con- trolled substances of Annex B of 0.2 kilo- grams per capita.

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 16

5. Varje part förbinder sig att i största möj- liga utsträckning motverka export till stat som inte är part i detta protokoll av teknik för produktion och användning av de kon- trollerade ämnena.

2. Artikel 4, punkt 8 i protokollet skall ersättas med följande punkt:

8. Utan hinder av bestämmelserna i denna artikel kan import som avses i punkterna !, [ bis. 3. 3 bis, 4 och 4 bis samt export som avses i punkterna 2 och 2 bis tillåtas från eller till stat som inte är part i detta protokoll. om en sådan stat av ett möte mellan parterna anses till fullo uppfylla bestämmelserna i artiklarna 2. 2A till 2E och i denna artikel Samt har insänt vederbörliga uppgifter enligt artikel 7.

3. Följande punkt skall läggas till artikel 4 i protokollet som punkt 9:

9. Vid tillämpningen av denna artikel skall uttrycket ”stat som inte är part i detta proto- koll". med avseende på ett särskilt kontrol- lerat ämne, innefatta en stat eller en regional organisation för ekonomisk integration som inte har samtyckt till att vara bunden av de kontrollåtgärder som gäller för ifrågavarande ämne.

P. Artikel 5.' Utvecklingsländernas särskilda situation

Artikel 5 i protokollet skall ersättas med fol- jande:

1. En part som är ett utvecklingsland och vars årliga beräknade förbrukning av de kon- trollerade ämnena i bilaga A understiger 0.3 kg per capita. dagen för ikraftträdandet av protokollet eller vid en senare tidpunkt fram till 1 januari 1999, skall, för att tillgodose sina grundläggande inhemska beh0v, ha rätt att i tio år uppskjuta fullgörandet av de kon- trollåtgärder som anges i artiklarna 2A till 2E.

2. För part som avses i punkt 1 i denna artikel får dock den årliga beräknade förbruk- ningen inte överstiga 0.3 kg per capita av de kontrollerade ämnena i bilaga A eller på 0.2 kg per capita av de kontrollerade ämnena i bilaga B.

3. When implementing the control mea- sures set out in Articles 2A to 2E, any Party operating under paragraph 1 of this Article shall be entitled to use: (a) For controlled substances under Annex A, either the average of its annual calculated level of consumption for the period 1995 to l997 inclusive or a calculated level of con- sumption of 0.3 kilograms per capaita, whichcver is the lower. as the basis for deter- mining its compliance with the control mea- sures; (b) For controlled substances under Annex B. the average ofits annual calculated level of consumption for the period 1998 to 2000 in- clusive or a calculated level of consumption of 0.2 kilograms per capita. whichcver is the lower, as the basis for determining its compli- ance with the control measures.

4. Ifa Party operating under paragraph ] of this Article, at any time before the control measures obligations in Aiticles 2A to 2E become applicable to it, finds itself unable to obtain an adequate supply of controlled sub- stances. it many notify this to the Secretariat. The Secretariat shall forthwith transmit a copy of such notification to the Parties. which shall consider the matter at their next Meeting. and decide upon appropriate action to be taken.

5. Developing the capacity to fulfil the ob- ligations of the Parties operating under para- graph 1 of this Article to comply with the control measures set out in Articles 2A to 2E and their implementation by those same Par— ties will depend upon the effective imple- mentation of the financial co-operation as provided by Article 10 and transfer of tech- nology as provided by Article lOA.

6. Any Party operating under paragraph ] of this Article may, at any time, notify the Secretariat in writing that, having taken all practicable steps it is unable to implement any or all of the obligations laid down in Articles ZA to 2E due to the inadequate im- plementation of Articles 10 and lOA. The Secretariat shall forthwith transmit a copy of the notification to the Parties. which shall consider the matter at their next Meeting, giving due recognition to paragraph 5 of this

l2 Riksdagen I 990/91. I saml. Nr 90. Bilaga/ul

3. Vid tillämpning av de i artiklarna 2A till 2E angivna kontrollåtgärderna skall en part som avses i punkt 1 i denna artikel ha rätt att utgå från: (a) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga A, den mängd som är lägst av medeltalet för dess årliga beräknade förbrukning under pe- rioden l995 till och med 1997 eller en beräk- nad förbrukning på 0,3 kg per capita. som grund för att fastställa om kontrollåtgärderna har fullgjorts:

(b) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga B. den mängd som är lägst av medeltalet för dess årliga beräknade förbrukning under pe- rioden 1998 till och med 2000 eller en beräk- nad förbrukning på 0.2 kg per capita. som grund för att fastställa om kontrollåtgärderna har fullgjorts.

4. Om en part som avses i punkt 1 i denna artikel vid någon tidpunkt innan kontrollåt- gärderna i artiklarna 2A till 2E blir tillämpli- ga för parten. finner att tillgången till de kon- trollerade ämnena är otillräcklig, kan den meddela detta till sekretariatet. Sekretariatet skall omedelbart sända en kopia av sådant meddelande till parterna, som skall behandla ärendet vid sitt nästa möte och besluta om lämpliga åtgärder.

5. För de parter som avses i punkt 1 i denna artikel kommer utvecklingen av möj- ligheterna att efterleva och genomföra de i artiklarna 2A till 2E angivna kontrollåtgär- derna att bli beroende av ett effektivt för— verkligande av det finansiella samarbete som avses i artikel 10 och den teknologiöverföring som avses i artikel lOA.

6. En part som avses i punkt l i denna artikel kan vid vilken tidpunkt som helst skriftligen meddela sekretariatet att parten, även om alla praktiskt möjliga åtgärder vid- tagits. inte kan fullgöra något eller alla de åtaganden som avses i artiklarna 2A till 2E på grund av brister i tillämpningen av artiklarna 10 och IDA. Sekretariatet skall omedelbart sända en kopia av meddelandet till parterna, som skall behandla ärendet vid sitt nästa möte med beaktande av punkt 5 i denna atti-

Article and shall decide upon appropriate ac- tion to be taken.

7. During the period between notification and the Meeting of the Parties at which the appropriate action referred to in paragraph 6 above as to be decided. or for a further period if the Meeting of the Parties so decides, the non—compliance procedures referred to in Ar- ticle 8 shall not be invoked against the notify- ing Party.

8. A Meeting of the Parties shall review, not later than 1995. the situation of the Par- ties operating under paragraph 1 of this Arti- cle. including the effective implementation of financial co-operation and transfer of tech- nology to them, and adopt such revisions that may be deemed necessary regarding the schedule of control measures applicable to those Parties.

9. Decisions of the Parties referred to in paragraphs 4. 6 and 7 ofthis Article shall be taken according to the same procedure ap- plied to decision-making under Article 10.

Q. Article 6: Assessment and review of control measures

The following words shall be added after "Ar- ticle 2” in Article 6 ofthe Protocol:

Articles 2A to 2E. and the situation regard- ing production, imports and exports of the transitional substances in Group 1 of Annex C

R. Artic/e 7: Reporting ofdata

[. Article 7 of the Protocol shall be replaced by the following:

]. Each Party shall provide to the Secretar- iat. within three months ofbecoming a Party. statistical data on its production, imports and exports of each of the controlled sub- stances in Annex A for the year 1986. or the best possible estimates of such data where actual data are not available.

2. Each Party shall provide to the Secretar- iat statistical data on its production. imports and exports of each of the controlled sub- stances in Annex B and each of the transi- tional substances in Group 1 of Annex C. for

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 16

kel och besluta om lämpliga åtgärder.

7. Under tiden mellan meddelandet och mötet mellan parterna, vid vilket beslut skall fattas om de lämpliga åtgärder som avses i punkt 6 ovan, eller under en ytterligare tid, om mötet med parterna beslutar detta. får inte de förfaranden vid icke-uppfyllelse som avses i artikel 8 åberopas mot den part som lämnat meddelandet.

8. Ett möte mellan parterna skall senast år 1995 se över situationen för de parter som avses i punkt 1 i denna artikel. häri inbegri- pet förverkligandet av det finansiella samar- betet och överföringen av teknik till dem, och anta sådana ändringar som kan bedömas nödvändiga beträffande tidsplanen för kon- trollåtgärder som gäller för dessa parter.

9. Beslut av parterna som avses i punkter- na 4. 6 och 7 i denna artikel skall fattas med tillämpning av det förfarande som avses i artikel 10.

Q. Artikel 6: Utvärdering och översyn av kontrollåtgärder

Följande ord skall läggas till efter ”artikel 2” i artikel 6 i protokollet:

2A till 2E, och situationen beträffande pro- duktion, import och export av övergångs- ämnen under grupp I i bilaga C

R. Artikel 7: L"pp_i,'i/israpportering

[. Artikel 7 i protokollet skall ersättas med följande:

1. Varje part skall, inom tre månader efter det att den blir part. till sekretariatet lämna statistiska uppgifter om sin produktion. im- port och export under 1986 av vart och ett av de kontrollerade ämnena i bilaga A eller. där faktiska uppgifter inte finns att tillgå, så kor- rekta uppskattningar som möjligt.

2. Varje part skall. senast tre månader efter den dag då bestämmelserna i protokollet av- seende ämnena i bilaga B träder i kraft för parten. till sekretariatet lämna statistiska uppgifter om sin produktion. import och ex-

the year 1989. or the best possible estimates of such data where actual data are not avail- able, not later than three months after the date when the provisions set out in the Proto- col with regard to the substances in Annex B enter into force for that Party.

3. Each Party shall provide statistical data to the Secretariat on its annual production (as defined in paragraph 5 of Article 1), and, separately,

—- amounts used for feedstocks. — amounts destroyed by technologies ap- proved by the Parties.

— imports and exports to Parties and non— Parties respectively.

of each of the controlled substances listed in Annexes A and B as well as of the transi- tional substances in Group 1 of Annex C. för the year during which provisions concerning the substances in Annex B entered into force for that Party and for each year thereafter. Data shall be forwarded not later than nine months after the end of the year to which the data relate.

4. For Parties operating under the provi- sions of paragraph 8 (a) of Article 2, the re- quirements in paragraphs l. 2 and 3 of this Article in respect of statistical data on im- ports and exports shall be satisfied if the re- gional economic integration organization concerned provides data on imports and ex- ports between the organization and States that are not members ofthat organization.

S. Article 9: Research. development. public awareness and ere/lange ofinformation

Paragraph l (3) of Article 9 of the Protocol shall be replaced by the following:

(a) Best technologies for improving the containment, recovery, recycling, or destruc- tion ofcontrolled and transitional substances or otherwise reducing their emissions;

T. Article IO: Financial mechanism

Article 10 ofthe Protocol shall be replaced by the following:

port under 1989 av vart och ett av de kontrol- lerade ämnena i bilaga B och vart och ett av övergångsämnena under grupp 1 i bilaga C eller. där faktiska uppgifter inte finns att till- gå. så korrekta uppskattningar som möjligt.

3. Varje part skall till sekretariatet lämna statistiska uppgifter om sin årliga produktion (som den definieras i artikel 1. punkt 5) och särskilda uppgifter om

— mängder som använts som råmaterial. — mängder som förstörts genom av parter- na godkända tekniker.

— import och export till parter respektive icke-parter

av vart och ett av de kontrollerade ämnena upptagna i bilagorna A och B samt av över- gångsämnena under grupp 1 i bilaga C under det år då bestämmelserna angående ämnena i bilaga B trädde i kraft för den parten och för varje år därefter. Uppgifterna skall avlämnas senast nio månader efter utgången av det år som uppgifterna avser.

4. För parter som avses i punkt 8 (a) i artikel 2, skall kraven i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel beträffande statistiska uppgif- ter om import och export anses uppfyllda. om berörda regionala organisation för ekono- misk integration lämnar uppgifter om import och export mellan organisationen och stater som inte är medlemmar av ifrågavarande or- ganisation.

S. Artikel 9: Forskning, utveckling. allmänhetens uppmärksamhet och in/brmationsutbyte

Artikel 9. punkt 1 (a) i detta protokoll skall ersättas med följande:

(a) de bästa teknikerna för att förbättra inneslutning. återvinning eller förstöring av de kontrollerade ämnena och övergångsäm- nena eller i övrigt minska utsläppen därav:

T. Artikel 10: Finansiell mekanism

Artikel 10 i protokollet skall ersättas med följande:

Article 10: Financial mechanism

1. The Parties shall establish a mechanism for the purposes of providing financial and technical co-operation. including the transfer of technologies. to Parties operating under paragraph 1 of Article 5 of this Protocol to enable their compliance with the control measures set out in Articles 2A to 2E of the Protocol. The mechanism, contributions to which shall be additional to other financial transfers to Parties operating under that paragraph, shall meet all agreed incremental costs of such Parties in order to enable their compliance with the control measures of the Protocol. An indicative list of the categories of incremental costs shall be decided by the meeting of the Parties.

2. The mechanism established under para- graph 1 shall include a Multilateral Fund. lt may also include other means of multilateral. regional and bilateral co-operation.

3. The Multilateral Fund shall:

(a) Meet, on a grant or conceSSional basis as appropriate, and according to criteria to be decided upon by the Parties. the agreed incre- mental costs;

(b) Finance clearing—house functions to:

(i) Assist Parties operating under para- graph ] of Article 5, through country specific studies and other technical co-operation, to identify their needs for co-operation:

(ii) Facilitate technical co-Operation to meet these identified needs;

(iii) Distribute, as provided for in Article 9, information and relevant materials. and hold workshops, training sessions, and other related activities, for the benefit of Parties that are developing countries: and

(iv) Facilitate and monitor other multilat- eral, regional and bilateral co-operation available to Parties that are developing coun- tries;

(c) Finance the secretarial services of the Multilateral Fund and related support costs.

4. The Multilateral Fund shall operate un- der the authority of the Parties who shall decide on its overall policies.

Artikel 10: Finansiell mekanism

l. Parterna skall upprätta en mekanism i syf- te att erbjuda finansiellt och tekniskt samar- bete, däri inbegripet teknologiöverföring. till parter som avses i artikel 5, punkt 1 i detta protokoll. för att göra det möjligt för dem att fullgöra de kontrollåtgärder som anges i ar- tiklarna 2A till 2E i protokollet. Denna meka- nism, skall täcka alla överenskomna tilläggs- kostnader för sådana parter, i syfte att göra det möjligt för dem att fullgöra kontrollåtgär- derna i protokollet. genom bidrag som skall vara utöver andra finansiella överföringar till parter enligt ifrågavarande punkt. En indika- tiv förteckning över olika kategorier av till- läggskostnader skall beslutas av mötet mellan parterna.

2. Den mekanism som upprättas enligt punkt 1 skall innefatta en multilateral fond. Den kan även omfatta andra former av mul- tilateralt. regionalt och bilateralt samarbete.

3. Den multilaterala fonden skall (a) täcka överenskomna tilläggskostnader enligt kriterier som parterna beslutar om: ge- nom bidrag eller genom fördelaktiga villkor. allt efter omständigheterna, (b) finansiera funktioner för spridande av kunskap s.k. clearing-house. med syfte att (i) bistå parter som avses i artikel 5, punkt 1. genom landspecifika studier och annat tek- niskt samarbete för att identifiera deras be— hov av samarbete; (ii) underlätta tekniskt samarbete för att tillgodose dessa identifierade behöv; (iii) skicka ut information och relevant ma- terial enligt artikel 9 och anordna arbetsmö- ten, seminarier och andra närbesläktade akti- viteter till gagn för parter som är utvecklings- länder; och (iv) främja och övervaka annat multilate- ralt. regionalt och bilateralt samarbete vilka är tillgängliga för parter som är utvecklings- länder: (c) finansiera sekretariatstjänster för den multilaterala fonden och därmed samman- hängande kostnader.

4. Den multilaterala fonden skall vara underställd parterna. som skall besluta om fondens allmänna inriktning.

5. The Parties shall establish ari Executive Committee to develop and monitor the im- plementation of specific operational policies. guidelines and administrative arrangements, including the disbursement of resources, for the purpose of achieving the objectives ofthe Multilateral Fund. The Executive Committee shall discharge its tasks and responsibilities. specified in its terms of reference as agreed by the Parties, with the co-operation and as- sistance ofthe International Bank for Recon- struction and Development (World Bank). the United Nations Environment Pro- gramme. the United Nations Development Programme or other appropriate agencies de- pending on their respective areas of exper- tise. The members ofthe Executive Commit- tee, which shall be selected on the basis ofa balanced representation of the Parties oper- ating under paragraph 1 of Article 5 and of the Parties not so operating, shall be en- dorsed by the Parties.

6. The Multilateral Fund shall be financed by contributions from Parties not operating under paragraph 1 of Article 5 in convertible currency or, in certain circumstances, in kind and/or in national currency, on the basis of the United Nations scale of assessments. Contributions by other Parties shall be en- couraged. Bilateral and. in particular cases agreed by a decision of the Parties, regional co-operation may. up to a percentage and consistent with any criteria to be specified by decision of the Parties. be considered as a contribution to the Multilateral Fund. pro- vided that such co-operation, as a minimum: (a) Strictly relates to compliance with the provisions ofthis Protocol; (b) Provides additional resources; and

(0) Meets agreed incremental costs.

7. The Parties shall decide upon the pro- gramme budget of the Multilateral Fund for each fiscal period and upon the percentage of contributions ofthe individual Parties there- to. 8. Resources under the Multilateral Fund shall be disbursed with the concurrence ofthe bcncfrciary Party.

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.16

5. Parterna skall inrätta en exekutivkom- mitte' för att utveckla och övervaka genomfö- randet av särskilda program, riktlinjer och administrativa arrangemang, innefattande utbetalning av resurser, i syfte att uppnå den multilaterala fondens målsättningar. Exeku- tivkommitten skall fullgöra sina uppgifter och skyldigheter enligt de direktiv som par- terna kommit överens om i samverkan med och med bistånd av Internationella återupp- byggnads- och Utvecklingsbanken (Världs- banken), Förenta nationernas miljöprogram, Förenta nationernas utvecklingsprogram el- ler andra lämpliga organ beroende på deras respektive kompetensområden. Medlemmar- na av exekutivkommittén, vilka skall väljas på grundval av en väl avvägd representation av de parter som avses i artikel 5. punkt 1 och av övriga parter. skall godkännas av parter- na.

6. Den multilaterala fonden skall finansi- eras med bidrag från parter som inte avses i artikel 5, punkt 1, i konvertibel valuta eller. under vissa omständigheter. i natura och/el- ler i nationell valuta på grundval av Förenta nationernas bidragsskala. Bidrag från andra parter skall uppmuntras. Bilateralt, och i sär- skilda fall som parterna kommit överens om, regionalt samarbete, kan till en del och i över- ensstämmelse med de kriterier som parterna beslutar om anses som ett bidrag till den mul- tilaterala fonden, förutsatt att sådant samar- bete som ett minimum:

(a) har nära samband med fullgörandet av bestämmelserna i detta protokoll;

(b) tillhandahåller additionella resurser: och

(c) täcker överenskomna tilläggskostnader.

7. Parterna skall besluta om den multilate- rala fondens programbudget för varje räken- skapsperiod och om de enskilda parternas procentuella bidrag till fonden.

8. Den multilaterala fondens medel skall utbetalas i samverkan med den mottagande parten.

9. Decisions by the Parties under this Arti- cle shall be taken by consensus whenever pos- sible. lf all efforts at consensus have been exhausted and no agreement reached. deci- sions shall be adopted by a two-thirds major- ity vote of the Parties present and voting. representing a majority ofthe Parties operat- ing under paragraph 1 of Article 5 present and voting and a majority ofthe Parties not so operating present and voting. 10. The financial mechanism set out in this Article is without prejudice to any future ar- rangements that may be developed with re- spect to other environmental issues.

U. Article I OA: Transfer oftechnology

The following Article shall be added to the Protocol as Article lOA:

Article IOA: 'I'ransfer oftechnology

Each Party shall take every practicable step, consistent with the programmes supported by the financial mechanism, to ensure:

(a) That the best available, environmental- ly safe substitutes and related technologies are expeditiously transferred to Parties oper- ating under paragraph l ofArticle 5; and

(b) That the transfers referred to in subpar- agraph (a) occur under fair and most favoura- ble conditions.

V. Article Il : Meetings ofthe Parties

Paragraph 4 (g) of Article 11 of the Protocol shall be replaced by the following:

(g) Assess, in accordance with Article 6. the control measures and the situation regarding transitional substances;

W. Article 17: Partiesjoining aller entry into force

The following words shall be added after ”as well as under” in Article 17:

Articles 2A to 2E, and

9. Beslut av parterna enligt denna artikel skall fattas enhälligt. när så är möjligt. Om alla ansträngningar att nå enhälligt beslut har varit förgäves och ingen överenskommelse nåtts. skall beslut antas med två tredjedels majoritet av vid mötet närvarande och rös- tande parter. som representerar en majoritet av de parter som avses i artikel 5. punkt 1 och en majoritet av övriga parter som är närva- rande och röstar. 10. Den finansiella mekanism som avses i denna artikel inverkar inte på eventuella framtida arrangemang som kan komma att utvecklas avseende andra miljöfrågor.

U. Artikel 10.4: nakna/ogiöverföring

Följande artikel skall läggas till protokollet som artikel lOA:

Artikel [ OA: Teknologic'iverlöring

Varje part skall vidta varje praktiskt möjlig åtgärd. i överensstämmelse med de program som får stöd genom den finansiella mekanis- men. för att säkerställa:

(a) att de bästa tillgängliga och miljömäs- sigt säkra ersättningsämnena och därmed sammanhängande teknologi skyndsamt över- förs till parter som avses i artikel 5, punkt 1; och '

(b) att överföringar som avses i (a) sker på rättvisa och de mest förmånliga villkoren.

V. Artikel 11 : Möten mellan parterna

Punkt 4 (g) i artikel 11. i protokollet skall ersättas med följande:

(g) i enlighet med artikel 6 utvärdera kon- trollåtgärderna och bedöma situationen be- träffande övergångsämnen;

W. Artikel 1 7: Parter som ansluter sig efter ikraftträdandet

Följande ord skall läggas till efter ”artiklarna 2” i artikel 17:

2A till 2E

X. Article 19: Withdrawal

Article 19 ofthe Protocol shall be replaced by the following paragraph:

Any Party may withdraw from this Proto— col by giving written notification to the De- positary at any time after four years of as- suming the obligations specified in paragraph 1 of Article 2A. Any such withdrawal shall take effect upon expiry of one year after the date of its receipt by the Depositary, or on such later date as may be specified in the notification ofthe withdrawal.

Y. A nne..t'es

The following annexes shall be added to the Protocol:

Annex B

Control/ed substances

Group Substance ():oncdepleting potential

Group [ CFJCI (CFC-13) 1.0 CZFCI, (CFC-l [ 1) 1.0 CZFZCI, (CFC-112) 1.0 C,,FC17 (CFC-211) 1.0 C.FzClb (CFC-212) 1.0 CJFJCI, (CFC-213) 1.0 (TyFJCl4 (CFC-214) 1.0 (',F,C1. (CFC-215) 1.0 C.F.,ClZ (CFC-216) 1.0 C.F7C1 (CFC-217) 1.0 Group 11 (”Cl, carbon tetrachlo-

ride l. 1 Group Ill (',H,(" 1 ,* 1.1 . l-tricholoro-

et hane 0. I (methyl chloroform)

* This formula does not refer to 1.1.2-trichlo- roethane.

X. Artikel 19: Uppsägning

Artikel 19 i protokollet skall ersättas med följande punkt:

En part kan säga upp sitt deltagande i detta protokoll genom skriftlig underrättelse till depositarien när som helst efter fyra år från antagande av de förpliktelser som anges i ar— tikel 2A, punkt 1. En sådan uppsägning skall träda i kraft ett år efter den dag då den mot— tas av depositarien eller vid den senare tid- punkt som anges i underrättelsen om uppsäg— ning.

Y. Bilagor Följande bilagor skall läggas till protokollet:

Bilaga B

Kvittra/lerade ("im/ien

Grupp Äfmne O:!)Illlt'dhl'_l'llllltlt' potential Grupp 1 CFJCl (CFC-13) 1.0 CgFCls (CFC-lll) 1.0 ("3F1C14 (CFC-112) 1.0 C,FC1—, (CFC-211) 1.0 C.FlCl, (CFC-212) 1.0 CJFRCIS (CFC-213) 1.0 C.F.,Cl, (CFC-214) 1.0 (TstCIJ (CFC-215) 1.0 CJF,_C1Z (CFC-216) 1.0 C3F7Cl (CFC-217) 1.0 Grupp 11 CCI, koltetraklorid 1.1 Grupp 11! (";HJle" 1.1.1-trikloretan 0.1

(metylkloroform)

* Denna formel avser inte 1.1.2—trikloretan.

A nnex ('

Transitional substances

Group Substance Group I CHFCIZ (HCFC-21) CHFZCl (HCFC-22) CHZFC1 (HCFC-31) CzHFCh (HCFC-121) CIHFZCU (HCFC-122) CZHF3C12 (HCFC-123) CZHF4C1 (HCFC-124) CszFCf. (HCFC-131) CszFzClz (HCFC-132) CZHZF.C1 (HCFC-133) C.ii_.FCi2 (HCFC-141) C2H3F2Cl (HCFC-142) CZH.FC1 (HCFC-151) CJHFCI, (HCFC-221) C3HF2C15 (HCFC-222) C3HF3C1. (HCFC-223) CJHF4C13 (HCFC-224) (',HFSClv (HCFC-225) C.HF(,Cl (HCFC-226) C3H2FC15 (HCFC-231) _.HZFZCl, (HCFC-232) . 1 _.C1_. (HCFC-233) _. 2 4Cl; (HCFC-234) ; SCI (HCFC-235) _. Cl; (HCFC-241) '(

'_r'—du

Cl; (HCFC-242) ;(Clz (HCFC-243) Cl (HCFC-244) "1; (HCFC-251) 11 (HCFC-252) 1 (HCFC-253) 1

._, _ . ._, .i. a - -... r.)

-."i &

(HFCF-261) (HCFC-262) l (HCFC-271)

-.'u

ÖÖÖÖÖÖDÖÖÖAÖÖÖ IIIIIIEEIIIIII 'l'l'"l'l”l1'f'l”l'l"'l'l:l'l'"l'1"fl”fl'l1'l'l”l'l

'd v- ':.

u

ARTICLE 2: ENTRY INTO FORCE

1. This Amendment shall enter into force on 1 January 1992. provided that at least twenty instruments of ratification, accep- tance or approval of the Amendment have been deposited by States or regional econom- ic integration organizations that are Parties to the Montreal Protocol on Substances that Depletc the Ozone Layer. In the event that this condition has not been fulfilled by that date, the Amendment shall enter into force on the ninetieth day following the date on which it has been fulfilled.

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.16

Bilaga C

Overgångsäm nen

Grupp Ämne Grupp 1 CHFCi1 (HCFC-21) CHFECI (HCFC-22) CH.FCi (HCFC-31) C.FiFCi. (HCFC-121) (* .HF. Ci. (HCFC-122) ( HF .Ci. (HCFC-123) CQHF.C1 (HCFC-124) C.H.FCi_. (HCFC-131) C.H.F.Ci2 (HCFC-132) C.H.F_.(*i (HCFC-133) C.H_.F(.*iz (HCFC-141) CzHJF2Ci (HCFC-142) C.H.F 1 (HCFC-151) C.FiFCi. (HCFC-221) (r_.iiF.Ci_. (HCFC-222) C,HF_.Ci. (HCFC-223) C.HF.C|. (HCFC-224) (*_.i-iF,Ci2 (HCFC-225) (:.HF.C| (HCFC-226) (."_.HZFCI. (HCFC-231) C.H,F.Ci. (HCFC-232) C.H.F_.(* i_. (HCFC-2 33) C.H.F.Ci._ (HCFC 234) C.H.F_.Ci (HCFC-235) (:,H.FCi. (HCFC-241) (*,ii.F.C|_. (HCFC-242) CRHIFJCIZ (HCFC-243) C.H_.F.Ci (HCFC-244) (*.H.F(:i_. (HCFC-251) (*_.ii.F.Ci2 (HCFC-252) C.H.F_.(*i (HCFC-253) C,ri_.FCi2 (HFCF-261) ('_.H.F.Ci (HCFC-262) (:.ii.F(*i (HCFC-271)

ARTIKEL 2: lKRAFTTRÄDANDE

1. Detta tillägg träder i kraft den 1 januari 1992, förutsatt att minst tjugo instrument av- seende ratifikation. godtagande eller godkän- nande av tillägget har deponerats av stater eller regionala organisationer för ekonomisk integration som är parteri Montrealprotokol- let om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Om detta villkor inte är uppfyllt ovannämn- da datum. träder tillägget i kraft den nittion- dc dagen efter den dag då villkoren har upp- fvllts.

2. For the purposes of paragraph 1. any such instrument deposited by a regional eco- nomic integration organization shall not be counted as additional to those deposited by member States of such organization.

3. After the entry into force of this Amend- ment as provided under paragraph l. it shall enter into force for any other Party to the Protocol on the ninetieth day following the date of deposit of its instrument of ratifica- tion, acceptance or approval.

Appendix 1 V

Terms of reference for the interim multilateral fund

A. Establishment

l. An interim Multilateral Fund, of $160 million. which could be raised by up to 3580 million during the three—year period when more countries become Parties to the Proto- col, hereinafter referred to as ”the Multilater- al Fund”, shall be established.

B. Roles ofthe implementing agencies

2. Under the overall guidance and supervi- sion of the Executive Committee in the des- charge of its policy—making functions: (a) Implementing agencies shall be request- ed by the Executive Committee, in the con- text of country programmes developed to fa- cilitate compliance with the Protocol. to co- operate with and assist the Parties within their respective areas of expertise; and (b) Implementing agencies shall be invited by the executive Committee to develop an inter-agency agreement and specific agree- ments with the Executive Committee acting on behalf ofthe Parties. Implementing agencies shall apply only those considerations relevant to effective and economically efficient programmes and pro- jects which are consistent with any criteria adopted by the Parties.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett instrument som deponeras av en regional or- ganisation för ekonomisk integration inte räknas som ett tillägg till de instrument som deponeras av en sådan organisations med- lemsstater.

3. Efter det att detta tillägg trätt i kraft enligt punkt 1 skall det träda i kraft för annan part till protokollet den nittionde dagen efter den dag då dess ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument deponerades.

Appendix 1 V

Direktiv för multilaterala interimsfonden

A. Upprättande

1. En multilateral interimsfond på 160 miljo- ner USD. som kan ökas med upp till 80 mil- joner USD under treårsperioden, då fler län- der blir parter i protokollet, nedan kallad ”multilaterala fonden”, skall upprättas.

B. De verkställande organens rol/er

2. Under exekutivkommitténs övergripande ledning och övervakning vid utförandet av dess policyskapande funktioner (3) skall de verkställande organen. av exe- kutivkommitte'n uppmanas att samarbeta med och bistå parterna inom sina respektive kompetensområden i samband med de land- specifika program som utarbetats för att un- derlätta efterlevnaden av protokollet: och (b) skall de verkställande organen av exe- kutivkommittén ombedjas att utarbeta en in- bördes överenskommelse mellan organen och särskilda avtal med exckutivkommitte'n. som företräder parterna. De verkställande organen skall tillämpa endast de överväganden som är relevanta för verksamma och ekonomiskt effektiva pro- gram och projekt, vilka är förenliga med av parterna antagna kriterier.

3. Särskilt (a) skall Förenta nationernas miljöprogram av exekutivkommittén ombedjas att samar-

Committee to co-operate and assist in politi- cal promotion of the objectives ofthe Proto- col. as well as in research, data gathering and the clearing—house functions:

(b) The United Nations Development Pro- gramme and such other agencies which, with- in their areas of expertise, may be able to assist, shall be invited by the Executive Com- mittee to co-operate and assist in fcasibility and pre-investment studies and in other tech- nical assistance measures:

(c) The World Bank shall'be invited by the Executive Committee to co-operate and as- sist in administering and managing the pro- gramme to finance the agreed incremental costs:

(d) Other agencies, in particular regional development banks. shall also be invited by the Executive Committee to co-operate with and assist it in carrying out its functions.

4. The Executive Committee shall draw up reporting criteria and shall invite the imple- menting agencies to report regulary to it in. accordance with those criteria.

5. The Executive Committee shall invite the implementing agencies, in fulfilling their responsibilities in respect ofthe Multilateral Fund, to consult each other regularly. It shall also invite the heads ofthe agencies, or their representatives, to meet at least once a year to report on their activities-and consult on co-operative arrangements.

6. The implementing agencies shall be enti- tled to receive support costs for the activities they undertake having reached specific agree- ments with the Executive Committee.

C. Budget and contributions

7. The Multilateral Fund shall be financed in accordance with paragraph 7 of decision II/8. In addition. contributions may be made by countries not Party to the Protocol. and by other governmental. intergovernmental. non- governmental and other sources.

8. The contributions referred to in para- graph 7 above are to be based on the scale of contributions set out in Appendix III. Bi- lateral. and in particular cases. regional co- operation by a country not operating under

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.16

beta och bistå vid främjandet av protokollets syften, liksom i fråga om forskning, insam- ling av uppgifter och i funktionen för spri- dande av kunskap, s.k. clearing-house;

(b) skall Förenta nationernas utvecklings- program och andra liknande organ som kan bistå inom sina respektive kompetensområ- den av exekutivkommittén ombedjas att samarbeta och bistå i samband med genom- förbarhets- och förinvesteringsstudier och andra åtgärder för tekniskt bistånd;

(c) skall Världsbanken av exekutivkommit- téen ombedjas att samarbeta och bistå vid administrering och förvaltning av program- met för att finansiera de överenskomna till- läggskostnaderna:

(d) skall andra organ, i synnerhet regionala utvecklingsbanker, även ombedjas att av exe- kutivkommittén att samarbeta med och bistå kommittén då den utför sina uppgifter.

4. Exekutivkommittén skall utarbeta krite- rier för rapportering och skall ombe de verk- ställande organen att regelbundet lämna rap- porter till den i enlighet med sådana kriterier.

5. Exekutivkommittén skall ombe de verk- ställande organen. då de utför sina uppgifter för multilaterala fonden. att regelbundet samråda med varandra. Kommittén skall även ombe organens chefer eller deras före- trädare att träffas minst en gång om året för att rapportera om sin verksamhet och samrå- da om samarbetsåtgärder.

6. De verkställande organen skall ha rätt att erhålla ersättning för sin verksamhet en- ligt särskilda avtal med exekutivkommittén.

C. Budget och bidrag

7. Multilaterala fonden skall finansieras i en- lighet med beslut ll/8, punkt 7. Därutöver kan bidrag ges av länder som inte är parter i protokollet och av andra statliga. mellanstat- liga. icke-statliga och andra källor.

8. De bidrag som avses i punkt 7 ovan skall baseras på bidragsskalan i appendix III. Bila- teralt. och i vissa fall, regionalt samarbete av ett land som inte avses i artikel 5. punkt 1. kan enligt av parterna antagna kriterier anses

paragraph 1 of Article 5 may, according to criteria adopted by the Parties. be considered as a contribution to the Multilateral Fund up to a total of twenty per cent of the total con- tribution by that Party set out in Appendix Ill.

9. All contributions other than the value of bilateral and agreed regional co-operation re- ferred to in paragraph 8 above shall be in convertible currency or. in certain circum- stances, in kind and/or in national currency. 10. Contributions from States that become Parties not operating under paragraph 1 of Article 5 after the beginning of the financial period of the mechanism shall be calculated on a pro rata basis for the balance of the financial period. 11. Contributions not immediately re- quired for the purposes of the Multilateral Fund shall be invested under the authority of the Executive Committee and any interest so earned shall be credited to the Multilateral Fund. 12. Budget estimates, setting out the in- come and expenditure of the Multilateral Fund prepared in United States dollars. shall be drawn up by the Executive Committee and submitted to the regular meetings ofthe Parties to the Protocol. 13. The proposed budget estimates shall be dispatched by the Fund Secretariat to all Par- ties to the Protocol at least sixty days before the date fixed for the opening of the regular meeting of the Parties to the Protocol at which they are to be considered. l4. After entry into force of the Amend- ment to the Protocol. the Financial Mecha- nism shall be established by the Parties at their next regular meeting and any resources remaining in the interim Multilateral Fund shall be transferred to the multilateral fund established under that mechanism.

D. Administration

15. The World Bank shall be invited by the Executive Committee to co-operate with and assist it in administering and managing the programme to finance the agreed increment- al costs of Parties operating under paragraph

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 16

som bidrag till den multilaterala fonden upp till tjugo procent av partens totala bidrag en- ligt appendix Ill.

9. Alla andra bidrag än värdet av bilateralt och överenskommet regionalt samarbete som avses i punkt 8 ovan skall ske i konvertibel valuta eller. under vissa omständigheter. i natura och/eller i nationell valuta. 10. Bidrag från stater som blir parter men inte avses i artikel 5. punkt 1. skall efter det att mekanismens räkenskapsperiod börjat be- räknas pro rata för återstoden av räkenskaps- perioden.

11. Bidrag som inte omedelbart erfordras för multilaterala fondens syften skall investe- ras under överinseende av exekutivkommit- te'n och eventuell ränta skall tillskrivas den multilaterala fonden.

12. Budgetberäkningar som anger den mul- tilaterala fondens inkomster och utgifter i amerikanska dollar skall utarbetas av exeku- tivkommittén och underställas parterna i protokollet vid deras ordinarie möten.

13. De föreslagna budgetberäkningarna skall av fondens sekretariat skickas ut till alla parter i protokollet minst sextio dagar före det datum som fastställts för öppnandet av ordinarie möte mellan parterna i protokollet. vid vilket de skall behandlas. __ 14. Efter det att tillägget till protokollet trätt i kraft skall den finansiella mekanismen upprättas av parterna vid deras nästa ordina- rie möte och återstående resurser i den multi- laterala interimsfonden överföras till den multilaterala fond som upprättats enligt ifrå- gavarande mekanism.

D. Administration

15. Världsbanken skall av exekutivkommit- tén ombedjas att samarbeta med och bistå den vid administrering och förvaltning av program för att finansiera överenskomna till- läggskostnader för parter som avses i artikel

1 of Article 5. Sh0uld the World Bank accept this invitation. in the context of an agree- ment with the Executive Committee. the President of the World Bank shall be the Administrator of this programme, which shall operate under the authority of the Ex- ecutive Committee.

16. The Executive Committee shall en- courage the involvement of other agencies, in particular the regional development banks, in carrying out its functions effectively in relation to the programme to finance the agreed incremental costs. 17. The Fund Secretariat operating under the Chief Officer. co-located with the United Nations Environment Programme (UNEP) at a place to be decided by the Executive Committee, shall assist the Executive com- mittee in the discharge of its functions. The Multilateral Fund shall cover Secretariat costs. based on regular budgets to be submit- ted for decision by the Executive Committee.

18. In the event that the Chief Officer of the Fund Secretariat anticipates that there may be a shortfall in resources over the finan- cial period as a whole. he shall have discre- tion to adjust the budget approved by the Parties so that expenditurcs are at all times fully covered by contributions received. 19. No commitments shall be made in ad- vance of the receipt of contributions, but in- come not spent in a budget year and unimple- mented activities may be carried forward from one year to the next within the financial period. 20. At the end of each calendar year. the Chief Officer of the Fund Secretariat shall submit to the Parties accounts for the year. The Chief Officer shall also. as soon as prac- ticable. submit the audited accounts for each period so as to coincide with the accounting procedures of the implementing agencies.

21. The Fund Secretariat and the implement- ing agencies shall co-operate with the Parties to provide information on funding available for relevant projects. to secure the necessary contacts and to co—ordinate, when requested by. the interested Party, projects financed

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.16

5. punkt 1. Skulle Världsbanken acceptera denna framställan skall Världsbankens verk- ställande direktör. inom ramen för en över- enskommelse med exekutivkommittén, vara administrator av detta program. som skall bedriva sin verksamhet under exekutivkom- mitténs överinseende.

16. Exekutivkommittén skall uppmuntra medverkan av andra organ. särskilt regionala utvecklingsbanker, då den effektivt utför sina uppgifter i samband med pfogram för att fi- nansiera de överenskomna tilläggskostnader- na. l7. Fondens sekretariat. som utövar sin verksamhet under ledning av högste tjänste- mannen och med lokaler tillsammans med Förenta nationernas miljöprogram (UNEP) på en plats som bestäms av exekutivkommit- tén, skall bistå exekutivkommittén då den utför sina uppgifter. Den multilaterala fon- den skall täcka sekretariatskostnader på grundval av ordinarie budget som underställs exekutivkommittén för beslut. 18. Om högste tjänstemannen vid fondens sekretariat förutser att resurserna kanske inte kommer att räcka till under räkenskapsperio- den som helhet. skall han ha rätt att justera den av parterna godkända budgeten så att utgifter alltid helt täcks av erhållna bidrag.

19. Inga åtaganden får göras innan bidrag mottagits. men inkomster som inte används under ett budgetår och verksamheter som inte genomförs kan skjutas upp till följande år inom räkenskapsperioden.

20. Vid slutet av varje kalenderår skall högste tjänstemannen vid fondens sekretariat underställa parterna räkenskaper för året. Högste tjänstemannen skall även, så snart som möjligt. lägga fram de reviderade räken- skaperna för varje period så de stämmer överens med de verkställande organens re- dovisningsförfaranden. 21. Fondens sekretariat och tillämpnings- organen skall samarbeta med parterna för att tillhandahålla information om vilka medel som finns tillgängliga för relevanta projekt, för att säkerställa nödvändiga kontakter och för att. på berörda parts begäran, samordna

from other sources with activities financed under the Protocol.

22. The financing of activities or other costs, including resources channelled to third party beneficiaries, shall require the concur- rence of the recipient Governments con- cerned. Recipient Governments shall, where appropriate. be associated with the planning of projects and programmes. 23. Nothing shall preclude a beneficiary Party operating under paragraph 1 of Article 5 from applying for its requirements for agreed incremental costs solely from the re- sources available to the Multilateral Fund.

projekt som finansieras från andra källor med aktiviteter som finansieras inom ramen för protokollet.

22. Finansieringen av aktiviteter eller and- ra kostnader, inklusive resurser soni kanali- seras till tredje part, skall kräva medverkan av berörda mottagande regeringar. Motta- gande regeringar skall, där så är lämpligt, vara med vid planering av projekt och pro- gram. 23. Ingenting skall hindra en mottagande part som avses i artikel 5, punkt 1 från att begära medel för att täcka överenskomna till- läggskostnader endast från de resurser som står till buds i den multilaterala fonden.

Basel Convention on the control of transboundery movements of hazardous wastes and their disposal

Preamble

The Parties to this Convention,

Aware of the risk of damage to human health and the environment caused by haz- ardous wastes and other wastes and the trans- boundary movement thereof,

Mindfid of the growing threat to human health and the environment posed by the in- creased generation and complexity. and transboundary movement of hazardous wastes and other wastes.

Mind/id also that the most effective way of protecting human health and the environ- ment from the dangers posed by such wastes is the reduction oftheir generation to a mini- mum in terms of quantity and/or hazard po- tential,

Convinced that States should take neces- sary measures to ensure that the management of hazardous wastes and other wastes includ- ing their transboundary movement and dis- posal is consistent with the protection of hu- man health and the environment whatever the place of their disposal.

Noting that States should ensure that the generator should carry out duties with regard to the transport and disposal of hazardous wastes and other wastes in a manner that is consistent with the protection ofthe environ- ment, whatever thc place of disposal.

Fully recognizing that any State has the sovereign right to ban the entry or disposal of foreign hazardous wastes and other wastes in its territory.

Recogni:ing also the increasing desire for the prohibition oftransboundary movements of hazardous wastes and their disposal in other States. especially developing countries.

Convinced that hazardous wastes and other wastes should. as far as is compatible with environmentally sound and efficient manage- ment. be disposed of in the State where they were generated.

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall

Inledning

Parterna i denna konvention,

som är medvetna om den risk för skada på människors hälsa och miljön som farligt av- fall och annat avfall samt gränsöverskridande transporter av detsamma innebär,

som inser det växande hot mot hälsa och miljö som den ökande produktionen av och komplexiteten hos farligt avfall och annat av- fall samt de gränsöverskridande transporter- na av detsamma utgör.

som också inser att det effektivaste sättet att skydda människors hälsa och miljön från de faror som sådant avfall utgör är att reduce- ra produktionen av detsamma till ett mini- mum bådc vad gäller kvantiteter och/eller riskpotential.

som är övertygade om att stater bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att hanteringen av farligt avfall och annat avfall, inklusive gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av detsamma. sker på ett sätt som är förenligt med skyddet av människors hälsa och miljön oavsett var om- händertagandet sker.

som påpekar att stater bör tillse att produ- centen bör utföra uppgifter med avseende på transport och slutligt omhändertagande av farligt avfall och annat avfall på ett sätt som är förenligt med skyddet av miljön oavsett platsen för slutligt omhändertagande.

som oreserverat erkänner varje stats suve- räna rätt att förbjuda införande eller slutligt omhändertagande av utifrån kommande far- ligt avfall och annat avfall på sitt territorium,

som också erkänner den allt mer utbredda önskan att förbjuda gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall i andra stater. särskilt utveck- lingsländcr.

som är övertygade om att farligt avfall och annat avfall bör, så långt detta är förenligt med ur miljövårdshänseendc riktig och effek— tiv hantering. slutligt omhändertas inom den stat där det producerades.

Aware also that transboundary movements of such wastes from the State oftheir genera- tion to any other State should be permitted only when conducted under conditions which do not endanger human health and the envi- ronment, and under conditions in conformi- ty with the provisions ofthis Convention.

Considering that enhanced control of transboundary movement of hazardous wastes and other wastes will act as an incen- tive for their environmentally sound manage- ment and for the reduction of the volume of such transboundary movement, (.'onvinced that States should take meas- ures for the proper exchange of information on and control of the transboundary move- ment of hazardous wastes and other wastes from and to those States.

Noting that a number of international and regional agreements have addressed the issue of protection and preservation of the envi- ronment with regard to the transit of danger- ous goods.

Taking into account the Declaration of the United Nations Conference on the Human Environment (Stockholm, 1972), the Cairo Guidelines and Principles for the Environ- mentally Sound Management of Hazardous Wastes adopted by the Governing Council of the United Nations Environment Pro- gramme (UNEP) by decisison 14/30 of 17 June 1987. the Recommendations of the United Nations Committee of Experts on the Transport of Dangerous Goods (formulated in 1957 and updated biennially), relevant recommendations. declarations, instruments and regulations adopted within the United Nations systern and the work and studies done within other international and regional organizations,

Mind/id of the spirit, principles, aims and functions of the World Charter for Nature adopted by the General Assembly of the United Nations at its thirty-seventh session (1982) as the rule of ethics in respect of the protection of the human environment and the conservation of natural resources,

A_[lirming that States are responsible for the fulfilment of their international obliga-

som också är n-iedvetna om att gränsöver- skridande transporter av sådant avfall från den stat där det producerades till någon an- nan stat endast skall tillåtas när en sådan transport företas under förhållanden som inte utgör fara för människors hälsa och mil- jön och under förhållanden som står i över- ensstämmelse med stadgandena i denna kon- vention.

som beaktar att skärpt kontroll av gräns- överskridande transporter av farligt avfall och annat avfall kommer att verka som ett incitament till en miljövänlig hantering och till en reducering av volymen av sådana gränsöverskridande transporter,

som är övertygade om att stater bör vidta lämpliga åtgärder för utbyte av information om och kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall och annat avfall från och till dessa stater.

som noterar att ett antal internationella och regionala överenskommelser har riktat uppmärksamheten på frågan om skydd och bevarande av miljön med avseende på transi- tering av farligt gods.

som tar hällst-'n till den av Förenta Natio- nernas konferens om människans miljö av- givna deklarationen (Stockholm 1972). the Cairo Guidelines and Principles/or the En vi- ronmental/y Sound illanagement of Hazar- dous I-I-"astes (Kairoriktlinjcrna och -princi- perna för en miljövänlig hantering av farligt avfall) antagna av styrelsen för Förenta Na- tionernas Miljöprogram (UNEP) genom be- slut 14/30 av den 17juni 1987. Rekommen- dationerna från Förenta Nationernas Expert- kommitté angående transport av farligt gods (avfattade 1957 och uppdaterade vartannat år). relevanta rekommendationer, deklaratio- ner. dokument och bestämmelser som anta- gits inom Förenta Nationernas ram samt ar- bete och studier som utförts inom andra in- ternationella och regionala organisationer,

som besinnar andan. principerna, målsätt- ningarna och plikterna i Världsnaturdeklara- tionen. vilken antogs av Förenta Nationernas generalförsamling vid dess trettiosjundc ses- sion (1982) som det etiska rättesnöret för skyddet av människors miljö och bevarandet av naturtillgångar,

som bekräftar att stater är ansvariga för fullgörandet av sina internationella åtagan-

tions concerning the protection of human health and protection and preservaton ofthe environment, and are liable in accordance with international law.

Recognizing that in the case of a material breach of the provisions of this Convention or any protocol thereto the relevant interna- tional law of treaties shall apply.

Aware of the need to continue the develop- ment and implementation of environmental- ly sound low-waste technologies, recycling options, good house-keeping and manage- ment systems with a view to reducing to & minimum the generation of hazardous wastes and other wastes, .

Aware also of the growing international concern about the need for stringent control of transboundary movement of hazardous wastes and other wastes, and of the need as far as possible to reduce such movement to a minimum,

Concerned about the problem of illegal transboundary traffic in hazardous wastes and other wastes,

Taking into account also the limited capa- bilities of the developing countries to manage hazardous wastes and other wastes,

Recognizing the need to promote the trans- fer of technology for the sound management of hazardous wastes and other wastes pro- duced locally, particularly to the developing countries in accordance with the spirit ofthe Cario Guidelines and decision 14/16 of the Governing Council of UNEP on Promotion of the transfer of environmental protection technology.

Recognizing also that hazardous wastes and other wastes should be transported in accordance with relevant international con- ventions and recommendations,

Convinced also that the transboundary movement of hazardous wastes and other wastes should be permitted only when the transport and the ultimate disposal of such wastes is environmentally sound, and

Determined to protect, by strict control. human health and the environment against the adverse effects which may result from the generation and management of hazardous wastes and other wastes,

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

den beträffande skyddet av människors hälsa och skydd och bevarande av miljön i enlighet med internationell lag,

som erkänner att i händelse av ett väsent- ligt brott mot bestämmelserna i denna kon- vention eller något protokoll till detta skall tillämplig internationell fördragslag gälla,

som är medvetna om behovet av att fortsät- ta utvecklingen och realiserandet av miljö- vänlig teknik för låggradigt avfall, återvin- ningsalternativ, god hushållning och drifts- metoder som syftar till att reducera produk- tionen av farligt avfall och annat avfall till ett minimum.

som också är medvetna om det växande internationella engagemanget för behovet av sträng kontroll av gränsöverskridande trans- porter av farligt avfall och annat avfall och behovet att såvitt möjligt reducera sådana transporter till ett minimum,

som är oroade över problemet med illegal gränsöverskridande trafik med farligt avfall och annat avfall,

som också tar hänsyn till utvecklingslän- dernas begränsade möjligheter att hantera farligt avfall och annat avfall,

som inser behovet av att främja överföring- en av miljövänlig teknik för hantering av far— ligt avfall och annat avfall som produceras lokalt, speciellt till utvecklingsländerna i en- lighet med andan i Kairo-riktlinjerna och sty- relsens för Förenta Nationernas miljöpro- gram (UNEP) beslut 14/16 om befrämjande av överföring av miljövårdsteknik,

som också inser att farligt avfall och annat avfall bör transporteras i enlighet med tillämpliga internationella konventioner och rekommendationer,

som vidare är övertygade om att gräns— överskridande transporter av farligt avfall och annat avfall endast bör tillåtas när trans— porten och det slutliga omhändertagandet av sådant avfall sker på ett miljövänligt sätt.

som ärjast beslutna att genom sträng över- vakning skydda människors hälsa och miljö mot skadliga effekter som kan uppstå till följd av produktionen och hanteringen av farligt avfall och annat avfall.

Have agreed as follows: Article I Scope ofthe Convention

[. The following wastes that are subject to transboundary movement shall be ”hazard- ous wastes" for the purposes of this Conven- tion:

a) Wastes that belong to any category con- tained in Annex I, unless they do not possess any of the characteristics contained in Annex Ill: and

b) Wastes that are not covered under para- graph (a) but are defined as, or are consid- ered to be, hazardous wastes by the domestic legislation of the Party of export, import or transit.

2. Wastes that belong to any category con- tained in Annex ll that are subject to trans- boundary movement shall be ”other wastes” for the purposes of this Convention.

3. Wastes which, as a result of being radio- active, are subject to other international con- trol systems, including international instru- ments, applying specifically to radioactive materials. are excluded from the scope of this Convention. 4, Wastes which derive from the normal operations ofa ship. the discharge ofwhich is covered by another international instrument, are excluded from the scope of this Conven- tion.

A rtiele 2 Definitions

For the purposes ofthis Convention:

l. "Wastes” are substances or objects which are disposed of or are intended to be disposed of or are required to be disposed of by the provisions of national law;

2. ”Management” means the collection. transport and disposal of hazardous wastes or other wastes. including after-care of disposal sites:

3. "Transboundary movement” means any movement of hazardous wastes or other

har överenskommit om följande: Artikel 1 Konventionens omfattning

1. Följande avfall som är föremål för gräns- överskridande transport skall i denna kon- vention anses vara "farligt avfall”:

a) Avfall som tillhör någon kategori som finns upptagen i bilaga I, såvida det inte sak- nar samtliga egenskaper uppräknade i bilaga III: och

b) Avfall på vilket punkt a) inte är tillämp- lig men som enligt den exporterande, impor- terande eller transiterande partens egen lag- stiftning definieras som eller anses vara far- ligt avfall.

2. Avfall som faller under någon kategori upptagen i bilaga II och som är föremål för gränsöverskridande transport skall i denna konvention anses vara ”annat avfall”.

3. Avfall som till följd av att det är radioak- tivt faller under andra internationella kon- trollsystem, inklusive internationella instru- ment. som gäller speciellt för radioaktivt ma- terial. omfattas inte av denna konvention.

4. Avfall härrörande från normal drift av fartyg, vars utsläpp täcks av ett annat inter- nationellt instrument, omfattas inte av denna konvention.

A rtikel 2 Definitioner

I denna konvention avses med

1. "Avfall" ämnen eller föremål som slut- ligt omhändertas. som är avsedda för slutligt omhändertagande eller som enligt bestäm- melser i parternas egna lagar skall bli föremål för slutligt omhändertagande.

2. "Hantering” uppsamling. transport och slutligt omhändertagande av farligt avfall el- ler annat avfall inklusive efterbehandling av platserna där slutligt omhändertagande ägt rum.

3. "Gränsöverskridande transport" varje transport av farligt avfall eller annat avfall

wastes from an area under the national juris- diction of one State to or through an area under the national jurisdiction of another State or to or through an area not under the national jurisdiction of any State, provided at least two States are involved in the move- ment:

4. ”Disposal” means any operation speci- fied in Annex lV to this Convention;

5. "Approved site or facility” means a site or facility for the disposal of hazardous wastes or other wastes which is authorized or permitted to operate for this purpose by a relevant authority of the State where the site or facility is located;

6. ”Competent authority” means one gov- ernmental authority designated by a Party to be responsible. within such geographical areas as the Party may think fit, for receiving the notification of a transboundary move- ment of hazardous wastes or other wastes. and any information related to it, and for responding to such a notification, as pro- vided in Article 6;

7. ”Focal point” means the entity ofa Par- ty referred to in Article 5 responsible for rc- ceiving and submitting information as pro- vided for in Articles 13 and 16;

8. ”Environmentally sound management of hazardous wastes or other wastes” means taking all practicable steps to ensure that haz- ardous wastes or other wastes are managed in a manner which will protect human health and the environment against the adverse ef- fects which may result from such wastes:

9. ”Area under the national jurisdiction of & State” means any land. marine area or air- space within which a State exercises adminis- trative and regulatory responsibility in accor- dance with international law in regard to the protection of human health or the environ- ment;

lO. ”State of export” means a Party from which a transboundary movement of hazard- ous wastes or other wastes is planned to be initiated or is initiated;

ll. ”State of import” means a Party to which a transboundary movement of hazard-

Prop. 1990/91: 90 Bilaga 13.17

från ett område som står under en stats natio- nella jurisdiktion till eller genom ett område under en annan stats nationella jurisdiktion eller till eller genom ett område som inte står under någon stats nationellajurisdiktion, för- utsatt att minst två stater är engagerade i transporten.

4. ”Slutligt omhändertagande” varje förfa- rande som specificeras i bilaga IV till denna konvention.

5. ”Godkänd plats eller anläggning" en plats eller anläggning för slutligt omhänderta- gande av farligt avfall eller annat avfall som godkänts eller fått tillstånd att fungera för detta ändamål av berörd myndighet i den stat där platsen eller anläggningen är belägen.

6. ”Behörig myndighet" en statlig myndig- het utsedd av en part till att inom sådana geografiska områden som parten anser lämp- liga ansvara för mottagandet av underrättelse om en gränsöverskridande transport av far- ligt avfall eller annat avfall och all informa- tion i samband därmed och till att svara på en sådan underrättelse enligt vad som stadgas i artikel 6.

7. ”Samordnande myndighet” det organ hos en part som omnämns i artikel 5 och som är ansvarig för att motta och lämna informa- tion enligt vad som stadgas i artiklarna 13 och 16.

8. "Miljövänlig hantering av farligt avfall eller annat avfall” vidtagande av alla genom- förbara åtgärder för att säkerställa att farligt avfall eller annat avfall hanteras på ett sätt som skyddar människors hälsa och miljön mot de skadliga verkningar som kan följa av sådant avfall. 9. ”Område under en stats nationellajuris- diktion” varje territorium, marint område el- ler luftrum inom vilket en stat har admini- strativt ansvar och ansvar för att utfärda fö- reskrifter i enlighet med internationell rätt vad avser skyddet av människors hälsa och miljön.

10. ”Exporterande stat” en part från vilken en gränsöverskridande transport av farligt avfall eller annat avfall planeras inledas eller inleds.

ll. ”lmporterande stat” en part till vilken en gränsöverskridande transport av farligt

ous wastes or other wastes is planned or takes place for the purpose of disposal therein or for the purpose ofloading prior to disposal in an area not under the national jurisdiction of any State;

12. ”State of transit” means any State, other than the State of export or import, through which a movement of hazardous wastes or other wastes is planned or takes place:

13. ”States concerned” means Parties which are States of export or import, or tran- sit States, whether or not parties;

l4. ”Person” means any natural or legal

person; 15. ”Exporter" means any person under the jurisdiction of the State of export who arranges for hazardous wastes or other wastes to be exported;

16. ”lmporter” means any person under the jurisdiction of the State of import who arranges for hazardous wastes or other wastes to be imported;

l7. ”Carrier” means any person who car- ries out the transport of hazardous wastes or other wastes;

l8. ”Generator” means any person whos activity produces hazardous wastes or other wastes or, if that person is not known, the person who is in possession and/or control of those wastes:

19. "Disposer” means any person to whom hazardous wastes or other wastes are shipped and who carries out the disposal of such wastes; .

20. ”Political and/or economic integration organization” means an organization consti- tuted by sovereign States to which its mem— ber States have transferred competence in respect of matters governed by this Conven- tion and which has been duly authorized. in accordance with its internal procedures, to sign, ratify, accept, approve, formally con- firm or accede to it;

2l. ”Illegal traffic” means any transboun- dary movement of hazardous wastes or other wastes as specified in Article 9.

avfall eller annat avfall planeras eller äger rum i syfte att slutligt omhändertas där eller i syfte att lastas före slutligt omhändertagande i ett område som inte står under någon stats nationellajurisdiktion.

12. ”Transitland” varje annan stat än ex- porterande eller importerande stat. genom vilken en transport av farligt avfall eller an- nat avfall plancras eller äger rum.

13. "Berörda stater” parter som är exporte- rande eller importerande stater eller transit- länder, vare sig de är parter eller inte.

14. "Person" varje fysisk ellerjuridisk per- son. 15. ”Exportör" varje person under expor- terande statsjurisdiktion som ombesörjer ex- port av farligt avfall eller annat avfall.

16. ”Importör" varje person under impor- terande stats jurisdiktion som ombesörjer import av farligt avfall eller annat avfall.

l7. ”Fraktförare” varje person som utför transport av farligt avfall eller annat avfall.

l8. ”Producent” varje person vars verk- samhet frambringar farligt avfall eller annat avfall eller, om denna person inte är känd, den person som är i besittning av och/eller har tillsynen över detta avfall.

19. ”Avfallsmottagarc” varje person till vilken farligt avfall eller annat avfall sänds och som ombesörjer slutligt omhändertagan- de av sådant avfall.

20. ”Organisation för politisk och/eller ekonomisk integration” en organisation som bildats av suveräna stater och till vilken dess medlemsstater överlåtit sin kompetens vad gäller angelägenheter som regleras av denna konvention, och som blivit vederbörligen be- myndigad i enlighet med organisationens in- terna förfaranden att underteckna, ratificera, godtaga, godkänna, formellt bekräfta eller ansluta sig till den.

21. ”Illegal trafik” varje gränsöverskridan- de transport av farligt avfall eller annat avfall i enlighet med vad som anges i artikel 9.

A rtie/e 3

National Definitions ofHazardous Vlf'astes

l. Each Party shall, within six months of becoming a Party to this Convention, inform the Secretariat of the Convention of the wastes, other than those listed in Annexes I and ll, considered or defined as hazardous under its national legislation and of any re- quirements concerning transboundary move- ment procedures applicable to such wastes.

2. Each Party shall subsequently inform the Secretariat of any significant changes to the information it has provided pursuant to paragraph l.

3. The Secretariat shall forthwith inform all Parties ofthe information it has received pursuant to paragraphs 1 and 2.

4. Parties shall be responsible for making the information transmitted to them by the Secretariat under paragraph 3 available to their exporters.

Article 4 General Obligations

l. (a) Parties exercising their right to prohib- it the import of hazardous wastes or other wastes for disposal shall inform the other Parties of their decision pursuant to Article 13.

(b) Parties shall prohibit or shall not per- mit the export of hazardous wastes and other wastes to the parties which have prohibited the import of such wastes, when notified pur- suant to subparagraph a) above.

(c) Parties shall prohibit or shall not permit the export of hazardous wastes and other wastes if the State of import does not consent in writing to the specific import, in the case where that State of import has not prohibited the import of such wastes.

2. Each Party shall take the appropriate measures to: (a) Ensure that the generation of hazardous wastes and other wastes within it is reduced to a minimum, taking into account social, technological and economic aspects;

Artikel 3

Inom det egna landet gällande deliniti0/ier av jar/igt avfall

1. Varje part skall inom sex månader efter att den blivit part i denna konvention informera konventionens sekretariat om huruvida an- nat avfall än det som är upptaget i bilagorna [ och ll betraktas eller definieras som farligt enligt partens egen lagstiftning och om even- tuella krav beträffande åtgärder i samband med gränsöverskridande transporter som gäl- ler för sådant avfall.

2. Varje part skall därefter informera sek- retariatet om alla ändringar av betydelse i den information den lämnat i enlighet med punkt 1.

3. Sekretariatet skall skyndsamt informera alla parter om den information den mottagit enligt punkterna ] och 2.

4. Parterna har ansvaret för att göra den information tillgänglig för sina exportörer vilken i enlighet med punkt 3 vidarebeford- rats till dem av sekretariatet.

Artikel 4 Allmänna skyldigheter

l. a) Parter som utövar sin rätt att förbjuda införsel av farligt avfall eller annat avfall för slutligt omhändertagande skall informera de andra parterna om sitt beslut i enlighet med artikel 13.

b) Parter skall förbjuda eller inte lämna tillstånd till export av farligt avfall och annat avfall till parter som förbjudit införsel av så- dant avfall när de underrättats i enlighet med punkt a) ovan.

c) Parter skall förbjuda eller inte lämna tillstånd till export av farligt avfall och annat avfall om importerande stat inte lämnar skriftligt medgivande till den speciella im- porten i fall då importerande stat inte har förbjudit import av sådant avfall.

2. Varje part skall vidta lämpliga åtgärder för att - a) tillse att produktionen av farligt avfall och annat avfall inom dess område ned— bringas till ett minimum med hänsyn till samhälleliga, teknologiska och ekonomiska aspekter. [96

(b) Ensure the availability of adequate disposal facilities, for the environmentally sound management of hazardous wastes and other wastes, that shall be located to the ex- tent possible, within it, whatever the place of their disposal;

(c) Ensure that persons involved in the management of hazardous wastes or other wastes within it take such steps as are neces- sary to prevent pollution due to hazardous wastes and other wastes arising from such management and, if such pollution occurs, to minimize the consequences thereof for hu- man health and the environment;

(d) Ensure that the transboundary move- ment of hazardous wastes and other wastes is reduced to the minimum consistent with the environmentally sound and efficient manage- ment of such wastes, and is conducted in a manner which will protect human health and the environment against the adverse effects which may result from such movement;

(e) Not allow the export of hazardous wastes or other wastes to a State or group of States belonging to an economic and/or po- litical integration organization that are Par- ties, particularly developing countries, which have prohibited by their legislation all im- ports, or if it has reason to believe that the wastes in question will not be managed in an environmentally sound manner, according to criteria to be decided on by the Parties at their first meeting;

(f) Require that information about a pro- posed transboundary movement of hazard- ous wastes and other wastes be provided to the States concerned, according to Annex V A. to state clearly the effects of the proposed movement on human health and the environ- ment;

(g) Prevent the import of hazardous wastes and other wastes if it has reason to believe that the wastes in question will not be man- aged in an environmentally sound manner;

(h) Couoperate in activities with other Par- ties and interested organizations, directly and thrOugh the Secretariat, including the dissemination of information on the trans- boundary movement of hazardous wastes

b) tillse att adekvata anläggningar för slut- ligt omhändertagande på ett miljövänligt sätt av farligt avfall och annat avfall, som så långt möjligt är skall förläggas inom dess eget om- råde, finns att tillgå oavsett platsen för det slutliga omhändertagandet.

c) tillse att personer engagerade i hante- ringen av farligt avfall eller annat avfall inom dess område vidtar sådana åtgärder som är nödvändiga för att förhindra förorening orsa— kad av farligt avfall och annat avfall som härrör från sådan hantering och att, om så— dan förorening inträffar, konsekvenserna härav för människors hälsa och miljön be- gränsas till ett minimum,

d) tillse att gränsöverskridande transporter av farligt avfall och annat avfall begränsas till det minimum som står i överensstämmelse med en miljövänlig och effektiv hantering av sådant avfall och sköts på ett sätt som skyddar mänsklig hälsa och miljön mot de skadliga verkningar som kan bli en följd av sådana transporter,

e) inte tillåta export av farligt avfall eller annat avfall till en stat eller grupp av stater som tillhör en organisation för ekonomisk och/eller politisk integration som är parter. speciellt utvecklingsländer, vilka i sin lag- stiftning har förbjudit all import. eller om den har anledning tro att avfallet i fråga inte kommer att hanteras på ett miljövänligt sätt i enlighet med kriterier som skall fastställas av parterna vid deras första möte,

[) kräva att information om en föreslagen gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall skall lämnas till berörda sta- ter enligt bilaga V A för att klargöra den före- slagna transportens verkningar på männi- skors hälsa och miljön.

g) förhindra import av farligt avfall och annat avfall om den har anledning tro att avfallet i fråga inte kommer att hanteras på ett miljövänligt sätt.

h) samverka i strävanden tillsammans med andra parter och berörda organisationer, di- rekt eller genom sekretariatet, innefattande spridande av information om gränsöverskri- dande transporter av farligt avfall och annat

and other wastes, in order to improve the environmentally sound management of such wastes and to achieve the prevention of il- legal traffic;

3. The Parties consider that illegal traffic in hazardous wastes or other wastes is crimi- nal.

4. Each Party shall take appropriate legal, administrative and other measures to imple- ment and enforce the provisions ofthis Con- vention, including measures to prevent and punish conduct in contravention ofthe Con— vention.

5. A Party shall not permit hazardous wastes or other wastes to be exported to a non-Party or to be imported from a non- Party.

6. The Parties agree not to allow the ex- port of hazardous wates or other wastes for disposal within the area south of 600 South latitude, whether or not such wastes are sub- ject to transboundary movement.

. 7. Furthermore, each Party shall:

(a) Prohibit all persons under its national jurisdiction from tranSporting or disposing of hazardous wastes or other wastes unless such persons are authorized or allowed to perform such types of operations;

(b) Require that hazardous wastes and oth- er wastes that are to be the subject ofa trans- boundary movement be packaged, labelled. and transported in conformity with generally accepted and recognized international rules and standards in the field of packaging, label- ling, and transport. and that due account is taken of relevant internationally recognized practices;

(c) Require that hazardous wastes and other wastes be accompanied by a movement document from the point at which a trans- boundary movement eommences to the point of disposal.

8. Each Party shall require that hazardous wastes or other wastes, to be exported, are managed in an environmentally sound man- ner in the State of import or elsewhere. Tech- nical guidelines for the environmentally sound management of wastes subject to this

avfall i avsikt att förbättra den miljövänliga hanteringen av sådant avfall och att uppnå att illegal trafik förhindras.

3. Parterna anser att illegal trafik med far- ligt avfall eller annat avfall är kriminell.

4. Varje part skall vidta lämpliga rättsliga, administrativa och andra åtgärder för att för- verkliga och genomdriva bestämmelserna i denna konvention, vilket innefattar åtgärder för att förhindra och bestraffa uppförande som strider mot denna konvention.

5. Part skall inte- tillåta att farligt avfall eller annat avfall exporteras till eller importe- ras från icke-part.

6. Parterna är överens om att inte tillåta export av farligt avfall eller annat avfall för slutligt omhändertagande inom området sö- der om 600 sydlig bredd, vare sig sådant av- fall är föremål för gränsöverskridande trans- port eller ej.

7. Vidare skall varje part

a) förbjuda alla personer som står under dess nationella jurisdiktion att transportera eller slutligt omhänderta farligt avfall eller annat avfall såvida dessa personer inte är auktoriserade eller tillåtna att utföra denna typ av verksamhet;

b) fordra att farligt avfall och annat avfall som skall bli föremål för gränsöverskridande transport förpackas, förses med märkning och transporteras i överensstämmelse med allmänt godtagna och erkända internationel- la regler och normer vad gäller förpackning, märkning och transport och att vederbörlig hänsyn tas till tillämplig internationellt er- känd praxis;

c) fordra att farligt avfall och annat avfall åtföljs av ett transportdokument från det att en gränsöverskridande transport tar sin bör- jan till det slutliga omhändertagandet.

8. Varje part skall kräva att farligt avfall eller annat avfall som skall exporteras, hante- ras på ett miljövänligt sätt i den importeran- de staten eller på annat håll. Tekniska rikt- linjer för en miljövänlig hantering av avfall som omfattas av denna konvention skall be-

C0nvention shall be decided by the Parties at their first meeting.

9. Parties shall take the appropriate mea- sures to ensure that the transboundary move- ment of hazardous wastes and other wastes only be allowed if: (a) The State of export does not have the technical capacity and the necessary facili- tieS, capacity or suitable disposal sites in or- der to dispose of the wastes in question in an environmentally sound and efficient manner; or (b) The wastes in question are required as a raw material for recycling or recovery indus- tries in the State of import; or

(c) The transboundary movement in ques- tion is in accordance with other criteria to be decided by the Parties, provided those crite- ria do not differ from the objectives of this convention.

10. The obligation under this Convention of States in which hazardous wastes and other wastes are generated to require that those wastes are managed in an environmen- tally sound manner may not under any cir- cumstances be transferred to the States of import or transit. ll. Nothing in this Convention shall pre- vent a Party from imposing additional re- quirements that are consistent with the pro- visions ofthis Convention, and are in accor- dance with the rules of international law, in order better to protect human health and the environment. 12. Nothing in this Convention shall affect in any way the sovereignty of States over their territorial sea established in accordance with international law, and the sovereign rights and the jurisdiction which States have in their exclusive economic zones and their continental shelves in accordance with inter- national law, and the exercise by ships and aircraft of all States of navigational rights and freedoms as provided for in internation- al law and as reflected in relevant interna- tional instruments. 13. Parties shall undertake to review peri- odically the possibilities for the reduction of the amount and/or the pollution potential of

slutas av parterna vid deras första möte.

9. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall endast tillåts om:

a) den exporterande staten saknar teknisk kapacitet och nödvändiga anläggningar, för- måga eller lämpliga platser för slutligt om- händertagande av avfallet i fråga på ett miljövänligt och effektivt sätt; eller

b) avfallet i fråga behövs som råmaterial för materialåtervinnings— eller andra återvin- ningsindustrier i den importerande staten; el- ler

e) den gränsöverskridande transporten i fråga är i överensstämmelse med andra krite- ria som skall fastställas av parterna, förutsatt att dessa kriteria inte avviker från målen för denna konvention.

10. Den förpliktelse som enligt denna kon- vention åvilar stater i vilka farligt avfall och annat avfall produceras och som går ut på att fordra att detta avfall hanteras på ett miljövänligt sätt får inte under några omstän- digheter överlåtas på de importerande eller transiterande staterna. l l. Ingenting i denna konvention skall hindra en part från att införa ytterligare krav som är förenliga med bestämmelserna i den- na konvention och är i överensstämmelse med reglerna i internationell rätt i avsikt att bättre skydda människors hälsa och miljön.

12. Ingenting i denna konvention skall på något sätt påverka staternas suveränitet över sitt territorialvatten, fastställd i enlighet med internationell rätt, eller deras oinskränkta rättigheter och den jurisdiktion som stater har i sin särskilda ekonomiska zon och på sin kontinentalsockel i enlighet med internatio- nell rätt eller utövandet av de navigationsrät- tigheter och privilegier som stadgas i interna- tionell rätt för fartyg och flygplan från alla stater och som återspeglas i relevanta inter- nationella instrument. 13. Parterna skall åta sig att med jämna mellanrum granska möjligheterna att reduce- ra mängden av och/eller föroreningspotentia-

hazardous wastes and other wastes which are exported to other States, in particular to de— veloping countries.

Article 5

Designation of Competent .»futhorities and Focal Point

To facilitate the implementation of this Con- vention, the Parties shall:

l. Designate or establish one or more com- petent authorities and one focal point. One competent authority shall be designated to receive the notification in case of a State of transit.

2. Inform the Secretariat, within three months of the date of the entry into force of this Convention for them, which agencies they have designated as their focal point and their competent authorities.

3. Inform the Secretariat, within one month ofthe date of decision, of any changes regarding the designation made by them un- der paragraph 2 above.

Article 6 Transboundary Movement between Parties

I. The State of export shall notify. or shall require the generator or exporter to notify, in writing, through the channel of the compe- tent authority of the State of export, the com- petent authority of the States concerned of any proposed transboundary movement of hazardous wastes or other wastes. Such noti- fication shall contain the declarations and information specified in Annex V A. written in an language acceptable to the State of im- port. Only one notification needs to be sent to each State concerned.

2. The State of import shall respond to the notifier in writing. consenting to the move- ment with or without conditions, denying permission for the movement. or requesting additional information. A copy of the final response of the State of import shall be sent to the competent authorities of the States concerned which are Parties.

Prop. 1990/91: 90 Bilaga 13.17

len hos farligt avfall och annat avfall som exporteras till andra stater, särskilt till ut- vecklingsländerna.

Artikel 5

Utnämning av behöriga myndigheter och samordnande myndighet

För att underlätta genomförandet av denna konvention skall parterna

l. Utse eller inrätta en eller flera behöriga myndigheter och en samordnande myndig- het. Då det gäller en transiterande stat, skall en behörig myndighet utses att ta emot underrättelsen.

2. Informera sekretariatet inom tre måna- der efter det att denna konvention trätt i kraft för dem om vilka myndigheter de har utsett som sin samordnande myndighet och som behöriga myndigheter.

3. Informera sekretariatet inom en månad efter datum för beslut om eventuella ändring- ar beträffande de utnämningar som de gjort enligt punkt 2 ovan.

Artikel 6 Gränsöverskridande transport mellan parter

]. Exporterande stat skall underrätta eller skall fordra att producenten eller exportören skriftligen. genom den kanal som exporteran- de stats behöriga myndighet utgör, underrät— tar den behöriga myndigheten i berörda sta- ter om varje gränsöverskridande transport av farligt avfall eller annat avfall. Sådan under- rättelse skall innehålla de försäkringar och den information som specificeras i bilaga V A, avfattade på ett språk som kan godtas av den importerande staten. Endast en under- rättelse behöver sändas till varje berörd stat.

2. Den importerande staten skall skriftli- gen svara avsändaren av underrättelsen, ge sitt medgivande till transporten på vissa vil- kor eller villkorslöst, vägra tillstånd för trans- porten eller begära ytterligare information. En kopia av den importerande statens slutgil- tiga svar skall sändas till behöriga myndighe- ter i de berörda stater som är parter.

3. The State of export shall not allow the generator or exporter to commence the trans- boundary movement until it has received written confirmation that: (3) The notifier has received the written consent of the State of import; and

(b) The notifier has received from the State of import confirmation of the existence of a contract between the exporter and the dispos- er specifying environmentally sound manage- ment of the wastes in question.

4. Each State of transit which is a Party shall promptly acknowledge to the notifier receipt of the notification. It may subse- quently respond to the notifier in writing, within 60 days, consenting to the movement with or without conditions, denying permis- sion for the movement, or requesting addi- tional information. The State of export shall not allow the transboundary movement to commence until it has received the written consent of the State oftransit. However, if at any time a Party decides not to require prior written consent, either generally or under specific conditions, for transit transboundary movements of hazardous wastes or other wastes, or modifies its requirements in this respect. it shall forthwith inform the other Parties of its decision pursuant to Article 13. In this latter case, if no response is received by the State of export within 60 days of the receipt ofa given notification by the State of transit, the State of export may allow the export to proceed through the State of tran- Slt.

5. In the case of a transboundary move- ment of wastes where the wastes are legally defined as or considered to be hazardous wastes only:

(a) By the State of export, the requirements of paragraph 9 of this Article that apply to the importer or disposer and the State of import shall apply mutatis mutandis to the exporter and State of export, respectively:

(b) By the State of import, or by the States of import and transit which are Parties, the

3. Den exporterande staten skall inte tillåta producenten eller exportören att påbörja den gränsöverskridande transporten förrän den har erhållit skriftlig bekräftelse på att

a) avsändaren av underrättelsen erhållit skriftligt medgivande från den importerande staten och

b) avsändaren av underrättelsen erhållit bekräftelse från importerande stat på att kon- trakt, som specificerar en miljövänlig hante- ring av avfallet i fråga, föreligger mellan ex- portören och avfallsmottagaren.

4. Varje transiterande stat som är part skall ofördröjligen lämna bekräftelse på mottagan- det av underrättelsen till avsändaren av den- samma. Den transiterande staten kan senare, inom 60 dagar, skriftligen svara avsändaren av underrättelsen och lämna sitt medgivande till transporten på vissa villkor eller villkors- löst, vägra tillstånd till transporten eller begä- ra ytterligare information. Exporterande stat skall inte tillåta att den gränsöverskridande transporten påbörjas förrän den har erhållit den transiterande statens skriftliga medgi- vande. Om en part emellertid vid någon tid- punkt beslutar att inte fordra skriftligt för- handsmedgivande, antingen generellt eller under angivna omständigheter, för gräns- överskridande transittransporter av farligt avfall eller annat avfall eller modifierar sina krav i detta hänseende, skall den skyndsamt informera övriga parter om sitt beslut i enlig- het med artikel 13. Om den exporterande staten i detta senare fall inte erhållit något svar inom 60 dagar efter det att den transite- rande staten mottagit en viss underrättelse, kan den exporterande staten tillåta exporten att fortsätta genom den transiterande staten.

5. När det gäller en gränsöverskridande transport där avfallet i lag är definierat som eller anses vara farligt avfall enbart:

a) av exporterande stat, skall de krav i punkt 9 av denna artikel som gäller för im- portören eller avfallsmottagaren och den im- porterande staten mutat/s mutandis gälla för exportören och den exporterande staten. re- spektive

b) av importerande stat eller av importe- rande och transiterande stater, vilka är par-

requirements of paragraphs 1, 3, 4 and 6 of this Article that apply to the exporter and State of export shall apply mutatis mutandis to the importer or disposer and State of im- port, respectively; or

(c) By any State oftransit which is a Party, the provisions of paragraph 4 shall apply to such State.

6. The State of export may, subject to the written consent of the States concerned, al- low the generator or the exporter to use a general notification where hazardous wastes or other wastes having the same physical and chemical characteristics are shipped regularly to the same disposer via the same customs office of exit of the State of export via the same customs office of entry of the State of import, and, in the case of transit, via the same customs office of entry and cxit of the State or States oftransit.

7. The States concerned may make their written consent to the use ofthe general noti- fication referred to in paragraph 6 subject to the supply of certain information. such as the exact quantities or periodical lists of hazard- ous wastes or other wastes to be shipped.

8. The general notification and written consent referred to in paragraphs 6 and 7 may cover multiple shipments of hazardous wastes or other wastes during a maximum period of 12 months.

9. The Parties shall require that each per- son who takcs charge of a transboundary movement of hazardous wastes or other wastes sign the movement document either upon delivery or receipt of the wastes in question. They shall also require that the dis- poser inform both the exporter and the com- petent authority of the State of export of re- ceipt by the disposer of the wastes in question and, in due course, of the completion of dis- posal as specified in the notification. lf no such information is received within the State of export, the competent authority of the State of export or the exporter shall so notify the State of import.

ter, skall de krav i punkterna 1, 3, 4 och 6 i denna artikel som gäller för exportören och exporterande stat mutatis mutandis gälla för importören eller avfallsmottagaren och im- porterande stat, respektive

c) av transiterande stat som är part. skall föreskrifterna i punkt 4 gälla för sådan stat.

6. Exporterande stat får under förutsätt- ning av berörda staters skriftliga medgivande tillåta producenten eller exportören att an- vända en generell underrättelse i fall då far- ligt avfall eller annat avfall som har samma fysikaliska och kemiska egenskaper levereras regelbundet till samme avfallsmottagare via samma utresetullkontor i den exporterande staten och via samma inresetullkontor i den importerande staten samt. när det gäller tran- sitering, via samma inrese- och utresetullkon- tor i transiterande stat eller stater.

7. Berörda stater får göra sina skriftliga medgivanden beträffande användning av de generella underrättelser som omnämns i punkt 6 beroende av att viss information lämnas, såsom exakta kvantiteter eller perio- diskt återkommande förteckningar över far- ligt avfall eller annat avfall som skall trans- porteras.

8. Den generella skriftliga underrättelsen samt det skriftliga medgivande som om- nämns i punkterna 6 och 7 får täcka ett flertal transporter av farligt avfall eller annat avfall under en period av högst 12 månader.

9. Parterna skall fordra att varje person som tar hand om en gränsöverskridande transport av farligt avfall eller annat avfall undertecknar transportdokumentet antingen vid utleveransen eller vid mottagandet av det aktuella avfallet. De skall också fordra att avfallsmottagaren informerar både exportö- ren av ifrågavarande avfall och den behöriga myndigheten i den exporterande staten om att han mottagit avfallet i fråga och i sinom tid om verkställigheten av det slutliga om- händertagandet i enlighet med vad som spe- cificerats i underrättelsen. Om ingen sådan information erhålls inom den exporterande staten, skall den behöriga myndigheten inom denna eller exportören meddela den importe- rande staten härom.

10. The notification and response required by this Article shall be transmitted to the competent authority of the Parties concerned or to such governmental authority as may be appropriate in the case of non-Parties. ll. Any transboundary movement of haz- ardous wastes or other wastes shall be cov- ered by insurance. bond or other guarantee as may by required by the State of import or any State oftransit which is a Party.

Article 7

Transboundary Movement from a Party through States which are not Parties

Paragraph 2 of Article 6 of the Convention shall apply muta/is mutandis to transbound— ary movement of hazardous wastes or other wastes from a Party through a State or States which are not Parties.

A rtiele 8 Duty to Re—import

When & transboundary movement of hazard- ous wastes or other wastes to which the con- sent of the States concerned has been given, subject to the provisions of this Convention, cannot be completed in accordance with the terms ofthe contract, the State of export shall ensure that the wastes in question are taken back into the State of export, by the exporter, if alternative arrangements cannot be made for their disposal in an environmentally sound manner, within 90 days from the time that the importing State informed the State of export and the Secretariat, or such other period of time as the States concerned agree. To this end, the State ofexport and any Party of transit shall not oppose, hinder or prevent the return of those wastes to the State of export.

10. Den underrättelse och det svar som fordras enligt denna artikel skall överlämnas till den behöriga myndigheten inom berörda parter eller till lämplig statlig myndighet i fråga om icke-parter. ] 1. Varje gränsöverskridande transport av farligt avfall eller annat avfall skall täckas av försäkring. borgen eller annan garanti som kan krävas av importerande eller transiteran- de stat som är part i denna konvention.

Artikel 7

Gränsöverskridande transport från en part genom stater som inte är parter i denna konvention

Punkt 2 i denna konventions artikel 6 skall gälla mutatis mutandis för gränsöverskridan- de transport av farligt avfall eller annat avfall från en part genom en stat eller stater som inte är parter.

Artikel 8 Skyldighet att återimportera

När en gränsöverskridande transport av far- ligt avfall eller annat avfall, till vilken berör- da stater lämnat medgivande i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, inte kan slutföras i enlighet med kontraktets vill- kor, skall den exporterande staten ansvara för att avfallet i fråga av exportören återförs till den exporterande staten om alternativa åtgärder inte kan vidtas för avfallets slutliga omhändertagande på ett miljövänligt sätt inom 90 dagar från den tidpunkt då den im- porterande staten informerade den exporte- rande staten och sekretariatet eller inom nå— gon annan tidsperiod som de berörda stater- na överenskommit. Därför skall den exporte— rande staten och eventuellt transiterande part inte motsätta sig, hindra eller stå i vägen för återsändandet av detta avfall till den exporte- rande staten.

Article 9 Illegal Traj/ie

1. For the purpose of this Convention, any transboundary movement of hazardous wastes or other wastes: (a) without notification pursuant to the provisions of this Convention to all States concerned; or (b) without the consent pursuant to the provisions of this Convention of a State con- cerned: or (c) with consent obtained from States con- cerned through falsification, misrepresenta- tion or fraud; or (d) that does not conform in a material way with the documents; or (e) that results in deliberate disposal (e.g. dumping) of hazardous wastes or other wastes in contravention of this Convention and of general principles of international law, shall be deemed to be illegal traffic.

2. In case ofa transboundary movement of hazardous wastes or other wastes deemed to be illegal traffic as the result of conduct on the part of the exporter or generator, the State of export shall ensure that the wastes in question are: (a) taken back by the exporter or the gen- erator or. if necessary, by itself into the State of export, or, ifimpracticable,

(b) are otherwise disposed of in accordance with the provisions of this Convention, with- in 30 days from the time the State of export has been informed about the illegal traffic or such other period oftime as States concerned may agree. To this end the Parties concerned shall not oppose. hinder or prevent the return of those wastes to the State of export.

3. In the case of a transboundary move- ment of hazardous wastes or other wastes deemed to be illegal traffic as the result of conduct on the part ofthe importer or dispos- er, the State of import shall ensure that the wastes in question are disposed of in an envi- ronmentally sound manner by the importer or disposer or, if necessary, by itself within 30 days from the time the illegal traffic has

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13.17

Artikel 9 Illegal trajik

l. I denna konvention skall varje gränsöver- skridande transport av farligt avfall eller an— nat avfall

a) utan underrättelse i enlighet med be- stämmelserna i denna konvention till alla be- rörda stater eller

b) utan en berörd stats medgivande enligt bestämmelserna i denna konvention eller

e) med medgivande som utverkats från be- rörda stater genom förfalskning, oriktig fram- ställning eller bedrägeri eller

d) som på något väsentligt sätt inte över- ensstämmer med dokumenten eller

c) som resulterar i slutligt omhändertagan- de (till exempel dumpning) som avsiktligt sker i strid mot denna konvention och mot allmänna principer i internationell rätt anses vara illegal trafik.

2. I händelse av en gränsöverskridande transport av farligt avfall eller annat avfall, som bedöms vara illegal trafik till följd av exportörens eller producentens uppförande, skall den exporterande staten ansvara för att avfallet i fråga &) återförs till den exporterande staten av exportören eller producenten eller, om så är nödvändigt. genom den exporterande statens egen försorg, eller om detta är ogenomförbart

b) på annat sätt slutligt omhändertas i en- lighet med bestämmelserna i denna konven- tion inom 30 dagar från den tidpunkt då den exporterande staten informerats om den ille- gala trafiken eller inom en annan tidsperiod som berörda stater kan enas om. Därför skall berörda parter inte motsätta sig. hindra eller stå i vägen för återsändandet av detta avfall till den exporterande staten.

3. När det rör sig om en gränsöverskridan— de transport av farligt avfall eller annat avfall som bedöms vara illegal trafik till följd av importörens eller avfallsmottagarens uppfö- rande, skall den importerande staten ansvara för att avfallet i fråga slutligt omhändertas på ett miljövänligt sätt av importören eller av- fallsmottagaren eller. om så är nödvändigt, genom den importerande statens egen försorg

come to the attention of the State of import or such other period of time as the States concerned may agree. To this end, the Parties concerned shall co-operate, as necessary, in the disposal ofthe wastes in an environmen- tally sound manner.

4. in cases where the responsibility for the illegal traffic cannot be assigned either to the exporter or generator or to the importer or disposer, the Parties concerned or other Par- ties, as appropriate, shall ensure. through co- operation. that the wastes in question are disposed of as soon as possible in an environ- mentally sound manner either in the State of export or the State of import or elsewhere as appropriate.

5. Each Party shall introduce appropriate national/domestic legislation to prevent and punish illegal traffic. The Parties shall co- operate with a view to achieving the objects of this Article.

Artie/e 10 International (.'a-operation

1. The Parties shall co-operate with each other in order to improve and achieve envi- ronmentally sound management of hazard- ous wastes and other wastes.

2. To this end, the Parties shall: (a) Upon request. make available informa- tion, whether on a bilateral or multilateral basis. with a vicw to promoting the environ- mentally sound management of hazardous wastes and other wastes, including harmoni- zation of technical standards and practices for the adequate management of hazardous wastes and other wastes; (b) Co-operate in monitoring the effects of the management of hazardous wastes on hu- man health and the environment; (c) Co-operate, subject to their national laws, regulations and policies, in the develop— ment and implementation of new environ- mentally sound low-waste technologies and the improvement of existing technologies with a view to eliminating, as far as practic- able. the generation of hazardous wastes and

inom 30 dagar från den tidpunkt då den im- porterande staten fått kännedom om den ille- gala trafiken eller inom en annan tidsperiod som berörda stater kan komma överens om. Därför skall berörda parter samarbeta på er— forderligt sätt när det gäller slutligt omhän- dertagande av avfallet på ett miljövänligt sätt.

4. 1 fall då ansvaret för den illegala trafiken inte kan tillskrivas varken exportören eller producenten och inte heller importören eller avfallsmottagaren, skall berörda parter eller andra parter i den mån det är lämpligt till- sammans ansvara för att avfallet i fråga slut- ligt omhändertas så snart som möjligt på ett miljövänligt sätt antingen i exporterande el- ler importerande stat eller på annan plats allteftersom det är lämpligt.

5. Varje part skall införa lämpliga lagar för att förhindra och straffa illegal trafik. Parter- na skall samverka i syfte att uppnå målen för denna artikel.

Artikel 10 Internationell samverkan

]. Parterna skall samarbeta med varandra för att förbättra och uppnå en miljövänlig hante- ring av farligt avfall och annat avfall.

2. För detta ändamål skall parterna

a) på begäran göra information tillgänglig, antingen på bilateral eller multilateral basis, i syfte att befrämja en miljövänlig hantering av farligt avfall och annat avfall. innefattande harmonisering av tekniska standards och mc- toder för en fullgod hantering av farligt avfall och annat avfall;

-b) samarbeta när det gäller att följa effek- terna av hanteringen av farligt avfall på män- niskors hälsa och miljön:

c) samarbeta. under förutsättning att ve- derbörande lands egna lagar, förordningar och politik tillåter det, i utvecklingen och realiserandet av ny miljövänlig, avfallssnål teknik och förbättringen av existerande tek- nik i avsikt att så långt det är möjligt climine- ra produktion av farligt avfall och annat av-

other wastes and achieving more effective and efficient methods of ensuring their man- agement in an environmentally sound man- ner, including the study of the economic, so- cial and environmental effects of the adop- tion of such new or improved technologies;

(d) Co—operate actively, subject to their na- tional laws, regulations and policies, in the transfer of technology and management sys- tems related to the environmentally sound management of hazardous wastes and other wastes. They shall also co-operate in develop- ing the technical capacity among Parties, especially those which may need and request technical assistance in this field;

(e) Co-operate in developing appropriate technical guidelines and/or codes of practice.

3. The Parties shall employ appropriate means to co-operate in order to assist devel- oping countries in the implementation of subparagraphs a, b, c and d of paragraph 2 of Article 4.

4. Taking into account the needs of devel- oping countries, co-operation between Par- ties and the competent international organi- zations is encouraged to promote. inter alia, public awareness, the development of sound management of hazardous wastes and other wastes and the adoption of new low-waste technologies.

Article ]]

Bilateral. Multilateral and Regional Agree- ments

[. Notwithstanding the provisions of Article 4 paragraph 5, Parties may enter into bilater- al, multilateral, or regional agreements or ar- rangements regarding transboundary move- ment of hazardous wastes or other wastes with Parties or non-Parties provided that such agreements or arrangements do not derogate from the environmentally sound management of hazardous wastes and other wastes as required by this Convention. These agreements or arrangements shall stipulate provisions which are not less environmental-

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13.17

fall och uppnå verksammare och ändamåls- enligare metoder för att garantera att de han- teras på ett miljövänligt sätt, inklusive analys av de ekonomiska och sociala effekterna samt miljöpåverkan av införandet av sådan ny eller förbättrad teknik;

d) samarbeta aktivt, under förutsättning att vederbörande staters egna lagar, förord- ningar och politik tillåter det, i överförandet av teknik och system för en miljövänlig han- tering av farligt avfall och annat avfall. De skall också samarbeta när det gäller utveck- lingen av den tekniska kapaciteten bland par- terna, speciellt bland dem som kan komma att behöva och begära tekniskt bistånd på detta område;

e) samverka i fråga om utveckling av lämp- liga tekniska riktlinjer och/eller regler för praxis.

3. Parterna skall begagna lämpliga samar- betsmetoder för att bistå utvecklingsländerna då det gäller att förverkliga punkterna 2 a, b. c och d i artikel 4.

4. I betraktande av utvecklingsländernas behov rekommenderas samarbete mellan parterna och vederbörande internationella organisationer för att främja bland annat all- mänhetens medvetenhet, utvecklingen av en miljövänlig hantering av farligt avfall och an- nat avfall och införandet av ny avfallssnål teknik.

Artikel 11

Bilaterala. multilaterala och regionala överenskommelser

[. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4. punkt 5, kan parterna ingå bilaterala, multi- laterala eller regionala avtal eller träffa andra uppgörelser beträffande gränsöverskridande transport av farligt avfall eller annat avfall med parter eller icke-parter, förutsatt att så- dana avtal eller uppgörelser inte gör avkall på den miljövänliga hantering av farligt avfall och annat avfall som krävs i denna konven- tion. Dessa avtal eller uppgörelser skall stipu- lera åtgärder som inte är mindre miljövänliga än de som föreskrivs i denna konvention,

ly sound than those provided for by this Con- vention in particular taking into account the interests of developing countries.

2. Parties shall notify the Secretariat of any bilateral, multilateral or regional agreements or arrangements referred to in paragraph l and those which they have entered into prior to the entry into force of this Convention for them, for the purpose of controlling trans- boundary movements of hazardous wastes and other wastes which take place entirely among the Parties to such agreements. The. provisions of this Convention shall not affect transboundary movements which take place pursuant to such agreements provided that such agreements are compatible with the en- vironmentally sound management of hazard- ous wastes and other wastes as required by this Convention.

Article 12 C ansa/zations on Liability

The Parties shall co—operate with a view to adopting. as soon as practicable, a protocol setting out appropriate rules and procedures in the field of liability and compensation for damage resulting from the transboundary movement and disposal of hazardous wastes and other wastes. '

Artie/e 13 Transmission of Information

l. The Parties shall, whenever it comes to their knowledge, ensure that, in the case ofan accident occurring during the transboundary movement of hazardous wastes or other wastes or their disposal. which are likely to present risks to human health and the envi- ronment in other States, those states are im- mediately informed.

2. The Parties shall inform each other. through the Secretariat, of: (a) Changes regarding the designation of competent authorities and/or focal points, pursuant to Article 5;

speciellt med avseende på utvecklingsländer- nas intressen.

2. Parterna skall underrätta sekretariatet om alla bilaterala, multilaterala eller regiona- la avtal eller uppgörelser som omnämns i punkt 1 samt om sådana avtal som de träffat innan denna konvention trätt i kraft för dem, i och för kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall och annat avfall som sker uteslutande mellan parter i sådana överenskommelser. Bestämmelserna i denna konvention påverkar inte gränsöverskridan- de transporter som sker i enlighet med såda- na avtal under förutsättning att sådana avtal är förenliga med en miljövänlig hantering av farligt avfall och annat avfall enligt kraven i denna konvention.

A rt i kel I 2 Över/äggningar om ansvar

Parterna skall samarbeta i avsikt att så snart det är genomförbart anta ett protokoll som uppställer lämpliga regler och förfaranden inom området ansvar och ersättning för ska- da som uppkommit genom gränsöverskri- dande transport och slutligt omhändertagan- de av farligt avfall och annat avfall.

A rtikel 13 I/"idarebe/brdran av information

1. Parterna skall, närhelst det kommer till deras kännedom, ansvara för att i händelse en olycka inträffar under en gränsöverskri- dande transport av farligt avfall eller annat avfall eller under det slutliga omhändertagan- det av detsamma och avfallet i fråga sanno- likt utgör en risk för människors hälsa och miljön i andra stater, dessa stater omedelbart informeras.

2. Parterna skall via sekretariatet hålla var- andra underrättade om:

a) ändringar beträffande utnämning av be- höriga myndigheter och/eller samordnande myndighet enligt artikel 5;

(b) Changes in their national definition of hazardous wastes, pursuant to Article 3: and. as soon as possible,

(c) Decisions made by them not to consent totally or partially to the import of hazardous wastes or other wastes for disposal within the area under their national jurisdiction;

(d) Decisions taken by them to limit or ban the export of hazardous wastes or other wastes:

(e) Any other information required pursu- ant to paragraph 4 of this Article.

3. The Parties, consistent with national laws and regulations, shall transmit. through the Secretariat, to the Conference of the Par- ties established under Article 15, before the end of each calendar year, a report on the previous calendar year, containing the fol- lowing information: (a) Competent authorities and focal points that have been designated by them pursuant to Article 5; (b) Information regarding transboundary movements of hazardous wastes or other wastes in which they have been involved, including:

(i) The amount of hazardous wastes and other wastes exported, their category, charac- teristics. destination, any transit country and disposal method as stated on the response to notification;

(ii) The amount of hazardous wastes and other wastes imported, their category, char- acteristics, origin. and disposal methods:

(iii) Disposals which did not proceed as intended;

(iv) Efforts to achieve a reduction of the amount of hazardous wastes or other wastes subject to transboundary movement;

(c) Information on the measures adopted by them in implementation of this Conven- tion:

(d) Information on available qualified stat- istics which have been compiled by them on the effects on human health and the environ- ment of the generation, transportation and

b) ändringar av inom det egna landet gäl- lande definition av farligt avfall enligt arti- kel3:

och så snart som möjligt

c) beslut som de tagit att helt eller delvis vägra medgivande till import av farligt avfall eller annat avfall för slutligt omhändertagan- de inom område som befinner sig under de- ras nationella jurisdiktion;

d) beslut som de tagit att begränsa eller förbjuda export av farligt avfall eller annat avfall:

e) all annan information som fordras enligt punkt 4 i denna artikel.

3. Parterna skall, genom sekretariatet och i överensstämmelse med respektive lands lagar och förordningar. till den samarbets— konferens som stadgas i artikel 15 före ut- gången av varje kalenderår överlämna en re- dogörelse för föregående kalenderår som skall innehålla följande information:

a) behöriga myndigheter och samordnande myndigheter som de utsett enligt artikel 5;

b) information beträffande gränsöverskri- dande transporter av farligt avfall eller annat avfall som de varit engagerade i, omfattande

i) mängd farligt avfall och annat avfall som exporterats, avfallskategori, egenskaper. be- stämmelscort. eventuell transiterande stat och metod för slutligt omhändertagande i en- lighet med vad som angetts i svaret på under- rättelsen'.

ii) mängden importerat farligt avfall och annat avfall, avfallskategori, egenskaper. ur— sprung och metoder för slutligt omhänderta- gande;

iii) slutliga omhändertaganden som inte förlöpt på avsett sätt;

iv) ansträngningar att uppnå en minskning av mängden farligt avfall eller annat avfall som är föremål för gränsöverskridande trans- port:

c) information om åtgärder som de vidtagit för att genomföra denna konvention:

d) information om tillgänglig, tillförlitlig statistik som de sammanställt över effekterna på människors hälsa och miljön av produk- tion. transport och slutligt omhändertagande

disposal of hazardous wastes or other wastes:

(e) Information concerning bilateral, mul- tilateral and regional agreements and ar- rangements entered into pursuant to Article ll ofthis Convention;

(f) Information on accidents occurring dur- ing the transboundary movement and dispos- al of hazardous wastes or other wastes and on the measures undertaken to deal with them:

(g) Information on disposal options operat- ed within the area of their national jurisdic- tion;

(h) Information on measures undertaken for development of technologies for the re- duction and/or elimination of production of hazardous wastes and other wastes; and

(i) Such other matters as the Conference of the Parties shall deem relevant.

4. The Parties, consistent with national laws and regulations, shall ensure that copies of each notification concerning any given transboundary movement of hazardous wastes or other wastes, and the response to it, are sent to the Secretariat when a Party con- siders that its environment may be affected by that transboundary movement has re- quested that this should be done.

Article 14 Financial Aspects

I. The Parties agree that, according to the specific needs of different regions and subre- gions, regional or sub-regional centres for training and technology transfers regarding the management of hazardous wastes and other wastes and the minimization of their generation should be established. The Parties shall decide on the establishment of appro- priate funding mechanisms of a voluntary nature.

2. The Parties shall consider the establish- ment ofa revolving fund to assist on an inter- im basis in case of emergency situations to minimize damage from accidents arising from transboundary movements of hazard- ous wastes and other wastes or during the disposal of those wastes.

l4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagea'el

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 17

av farligt avfall eller annat avfall;

e) information om bilaterala, multilaterala och regionala avtal och uppgörelser som de träffat i enlighet med artikel 11 av denna konvention;

f) information om olyckshändelser som in- träffat under gränsöverskridande transport och slutligt omhändertagande av farligt avfall och annat avfall och om de åtgärder som vidtagits för att bemästra dem;

g) information om olika alternativ för slut- ligt omhändertagande som tillämpas inom området för respektive landsjurisdiktion;

h) Information om åtgärder som vidtagits för utveckling av teknik för reducering och/eller eliminering av produktion av farligt avfall och annat avfall och

i) sådana andra ärenden som samarbets- konferensen kan komma att anse relevanta.

4. Parterna skall, så långt det är förenligt med respektive lands lagar och förordningar, tillse att kopior av varje underrättelse angå- ende en given gränsöverskridande transport av farligt avfall elle'r annat avfall och svaret på densamma sänds till sekretariatet då en part, som anser att dess miljö kan påverkas av denna gränsöverskridande transport. har begärt att så skall ske.

Artikel 14 Ekonomiska aspekter

l. Parterna är ense om att alltefter de speci- ella behoven i olika regioner och delar av regioner bör centra för utbildning och överfö- ring av teknik för hantering av farligt avfall och annat avfall samt för reducering av avfal- let till ett minimum upprättas i dessa regio- ner respektive delar av regioner. Parterna skall besluta om inrättandet av lämpliga finansieringsmekanismer av frivillig karak- tär.

2. Parterna skall överväga införandet av en stående kassa för bistånd på interimsbasis i händelse av en krissituation för att minimera skadorna som uppstår på grund av olycks- händelser i samband med transporter av far- ligt avfall och annat avfall eller under det slutliga omhändertagandet av sådant avfall.

Article 15 Conference ofthe Parties

1. A Conference of the Parties is hereby es- tablished. The first meeting of the Confer- ence of the Parties shall be convened by the Executive Director of UNEP not later than one year after the entry into force of this Convention. Thereafter, ordinary meetings ofthe Conference ofthe Parties shall be held at regular intervals to be determined by the Conference at its first meeting.

2. Extraordinary meetings of the Confer- ence ofthe Parties shall be held at such other times as may be deemed necessary by the Conference, or at the written request of any Party, provided that, within six months of the request being communicated to them by the Secretariat, it is supported by at least one third of the Parties.

3. The Conference of the Parties shall by consensus agree upon and adopt rules af pro- cedure for itself and for any subsidiary body it may establish, as well as financial rules to determine in particular the financial partici- pation ofthe Parties under this Convention.

4. The Parties at their first meeting shall consider any additional measures needed to assist them in fulfilling their responsibilities with respect to the protection and the preser- vation ofthe marine environment in the con- text ofthis Convention.

5. The Conference ofthe Parties shall keep under continuous review and evaluation the effective implementation of this Convention, and, in addition, shall: (a) Promote the harrnOnization of appro- priate policies, strategies and measures for minimizing harm to human health and the environment by hazardous wastes and other wastes; (b) Consider and adopt, as required, amendments to this Convention and its an- nexes. taking into consideration, inter alia. available scientific, technical, economic and environmental information; (c) Consider and undertake any additional

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 17

Artikel 15 Parternas samarbetskonferens

I. En samarbetskonferens för parterna upp- rättas härmed. Det första mötet med denna konferens skall sammankallas av verkställan- de direktören för Förenta Nationernas Miljöprogram (UNEP) senast ett år efter den- na konventions ikraftträdande. Därefter skall ordinarie möten med parternas konferens hållas med jämna mellanrum som ska be- stämmas av konferensen vid dess första möte.

2. Extra sammanträden med parternas samarbetskonferens skall hållas vid de andra tidpunkter som konferensen kan komma att bedöma nödvändiga eller efter skriftlig hem- ställan av någon part, förutsatt att denna hemställan inom sex månader efter det att sekretariatet tillställt parterna densamma stöds av minst en tredjedel av parterna.

3. Parternas samarbetskonferens skall en— hälligt komma överens om och anta proce- durregler för sin egen verksamhet och för varje underordnat organ som det kan komma att inrätta liksom regler för finansieringen. i synnerhet för att fastställa parternas delta- gande i finansieringen enligt denna konven- tion.

4. Vid sitt första möte skall parterna över- väga eventuellt ytterligare åtgärder som be- hövs för att hjälpa dem att fullgöra sina för— pliktelser med avseende på skydd och beva- rande av den marina miljön inom ramen för denna konvention.

5. Parternas samarbetskonferens skall fort- löpande övervaka och utvärdera konventio- nens effektiva genomförande och skall vida- re:

a) främja harmoniseringen av lämpliga handlingsprogram, strategier och åtgärder för att nedbringa till ett minimum farligt avfalls och annat avfalls skadliga inverkan på män- niskors hälsa och miljön;

b) överväga och efter behov anta ändringar och tillägg till denna konvention och dess bilagor under hänsynstagande till bland an- nat tillgänglig vetenskaplig, teknisk. ekono- misk och miljörelaterad information;

c) överväga och vidta varje ytterligare åt-

action that may be required for the achieve- ment of the purposes of this Convention in the light of experience gained in its operation and in the operation of the agreements and arrangements envisaged in Article 1 1;

(d) Consider and adopt protocols as re- quired; and

(e) Establish such subsidiary bodies as are deemed necessary for the implementation of this Convention.

6. The United Nations, its specialized an- gencies, as well as any State not party to this Convention, may be represented as observers at meetings ofthe Conference ofthe Parties. Any other body or agency, whether national or international, governmental or non-gov- ernmental, qualified in fields relating to haz- ardous wastes or other wastes which has in- formed the Secretariat of its wish to be repre- sented as an observer at a meeting of the Conference of the Parties, may be admitted unless at least one third ofthe Parties present object. The admission and participation of observers shall be subject to the rules of pro- cedure adopted by the Conference of the Par- ties.

7. The Conference of the Parties shall un- dertake three years after the entry into force of this Convention, and at least every six years thereafter, an evaluation of its effec- tiveness and. if deemed necessary, to consid- er the adoption of a complete or partial ban of transboundary movements of hazardous wastes and other wastes in light of the latest scientific, environmental, technical and eco- nomic information.

A rliclc 16 Secretariat

1. The functions ofthe Secretariat shall be: (a) To arrange for and service meetings provided for in Article 15 and 17; (b) To prepare and transmit reports based upon information received in accordance with Articles 3, 4, 6, 11 and 13 as well as upon information derived from meetings of subsidiary bodies established under Article 15 as well as upon, as appropriate, informa-

gärd som kan erfordras för uppnåendet av denna konventions syften i ljuset av den erfa— renhet som vinns under arbetet med den och med de avtal och uppgörelser som förutses i artikel 11;

d) överväga och anta protokoll när så er- fordras och

e) tillsätta de underställda organ som be- döms nödvändiga för förverkligandet av den- na konvention.

6. Förenta Nationerna. dess fackorgan lik- som varje stat som inte är part i denna kon- vention kan låta sig representeras som ob- servatörer vid sammanträden med parternas samarbetskonferens. Organisation eller or- gan, vare sig nationellt eller internationellt, regeringsorgan eller icke som har kompetens inom områden relaterade till farligt avfall el- ler annat avfall och som har meddelat sekre- tariatet sin önskan att låta representera sig som observatör vid ett av samarbetskonfe- rensens sammanträden, kan få tillstånd att närvara såvida inte minst en tredjedel av de närvarande parterna motsätter sig det. Till- träde och deltagande av observatörer är underkastade de av samarbetskonferensen antagna procedurreglerna.

7. Tre år efter denna konventions ikraftträ- dande och därefter minst vart sjätte år skall parternas samarbetskonferens företa en ut- värdering av hur verkningsfull konventionen är och. om det bedöms nödvändigt överväga införandet av ett totalt eller partiellt förbud mot gränsöverskridande transporter av far- ligt avfall och annat avfall i ljuset av de senas- te vetenskapliga, miljörelaterade, tekniska och ekonomiska rönen.

A rtikel ] 6 Sekretariatet

l. Sekretariatets uppgifter skall vara:

a) att ordna och assistera vid de möten som stadgas i artiklarna 15 och 17;

b) att sammanställa och vidarebefordra rapporter baserade på information som er- hållits i enlighet med artiklarna 3, 4. 6, 11 och 13 såväl som på information som härrör från möten med underställda organ tillsatta enligt artikel 15 samt i tillämpliga fall infor-

tion provided by relevant intergovernmental and non-governmental entities:

(c) To prepare reports on its activities car- ried out in implementation of its functions under this Convention and present them to the Conference of the Parties;

(d) To ensure the necessary coordination with relevant international bodies. and in particular to enter into such administrative and contractual arrangements as may be re- quired for the effective discharge of its func- tions;

(e) To communicate with focal points and competent authorities established by the Par- ties in accordance with Article 5 ofthis Con- vention:

(1) To compile information concerning au- thorized national sites and facilities of Par- ties available for the disposal oftheir hazard- ous wastes and other wastes and to circulate this information among Parties;

(g) To receive and convey information from and to Parties on;

sources of technical assistance and train- ing; — available technical and scientific know- how; sources of advice and expertise; and availability of resources

with a view to assisting them, upon re- quest, in such areas as: — the handling of the notification system of this Convention; — the management of hazardous wastes and other wastes; — environmentally sound technologies relat- ing to hazardous wastes and other wastes, such as low- and non-waste technology; — the assessment of disposal capabilities and sites; the monitoring of hazardous wastes and other wastes; and

emergency responses;

(h) To provide Parties, upon request, with information on consultants or consulting firms having the necessary technical compe- tence in the field, which can assist them to examine a notification for a transboundary movement, the concurrence of a shipment of

mation som lämnats av berörda mellanstatli- ga och icke-statliga organ;

e) att sammanställa rapporter om sin egen verksamhet. bedriven i syfte att fullgöra dess uppgifter i enlighet med denna konvention och framlägga dem för parternas samarbets- konferens:

d) att svara för den nödvändiga koordine- ringen med berörda internationella organ och i synnerhet träffa sådana uppgörelser av ad- ministrativ och kontraktsenlig natur som kan vara nödvändiga för ett effektivt fullgörande av dess uppgifter;

e) att kommunicera med samordnande och behöriga myndigheter utnämnda av parterna enligt artikel 5 i denna konvention;

f) att sammanställa information angående parternas godkända platser och anläggningar som finns att tillgå för slutligt omhänderta- gande av deras farliga avfall och annat avfall och sprida denna information bland parter- na:

g) att ta emot och förmedla information från och till parterna om' — tillgång till tekniskt bistånd och utbildning

ning

tillgänglig teknisk och vetenskaplig know- how — tillgång till råd och expertis och

— tillgängliga resurser

i syfte att på begäran bistå dem inom så- dana områden som — handläggning av underrättelserutinerna

enligt denna konvention — hantering av farligt avfall och annat avfall

— miljövänlig teknik för farligt avfall och an- nat avfall, till exempel avfallssnål och ren teknik — värdering av kapacitet och platser för slut- ligt omhändertagande övervakning av farligt avfall och annat av- fall samt — agerande i krissituationer;

h) att på begäran iämna parterna informa- tion om konsulter eller konsultfirmor som besitter den nödvändiga tekniska kompeten- sen inom området och kan hjälpa dem att granska en underrättelse om en gränsöver- skridande transport. överensstämmelsen 212

hazardous wastes or other wastes with the relevant notification, and/or the fact that the proposed disposal facilities for hazardous wastes or other wastes are environmentally sound, when they have reason to believe that the wastes in question will not be managed in an environmentally sound manner. Any such examination would not be at the expense of the Secretariat;

(i) To assist Parties upon request in their identification of cases of illegal traffic and to circulate immediately to the Parties con- cerned any information it has received re- garding illegal traffic;

(j) To co-operate with Parties and with rel- evant and competent international organiza- tions and agencies in the provision of experts and equipment for the purpose of rapid assis- tance to States in the event of an emergency situation: and

(k) To perform such other functions rel- evant to the purposes of this Convention as may be determined by the Conference of the Parties.

2. The secretariat functions will be carried out on an interim basis by UNEP until the completion ofthe first meeting of the Confer- ence of the Parties held pursuant to Article 15.

3. At its first meeting, the Conference of the Parties shall designate the Secretariat from among those existing competent inter- governmental organizations which have sig- nified their willingness to carry out the secre- tariat functions under this Convention. At this meeting, the Conference of the Parties shall also evaluate the implementation by the interim Secretariat of the functions as- signed to it. in particular under paragraph 1 above, and decide upon the structures appro- priate for those functions.

Article [ 7 Amendment ofthe Convention

1. Any Party may propose amendments to this Convention and any Party to a protocol may propose amendments to that protocol. Such amendments shall take due account,

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 17

mellan en leverans farligt avfall eller annat avfall med underrättelsen om densamma och/eller att de föreslagna anläggningarna för slutligt omhändertagande av farligt avfall el- ler annat avfall är miljövänliga, när de har anledning tro att avfallet i fråga inte kommer att hanteras på ett miljövänligt sätt. Kostna- derna för en sådan granskning skall inte bäras av sekretariatet;

i) att på begäran bistå parterna med identi- fiering av fall av illegal trafik och att omedel- bart vidarebefordra all information det har erhållit beträffande illegal trafik till de berör- da parterna:

j) att samarbeta med parterna och med re- levanta och kompetenta internationella orga- nisationer och organ när det gäller att få fram experter och utrustning för att kunna lämna snabb hjälp till stater i händelse av en krissi- tuation och

k) att uföra andra uppgifter med relevans för denna konventions syften som kan kom- ma att beslutas av parternas samarbetskonfe- rens.

2. Sekretariatets uppgifter kommer att in- terimistiskt handläggas av UNEP till dess att det första sammanträdet med parternas sam- arbetskonferens hållits i enlighet med artikel 15.

3. Parternas samarbetskonferens skall vid sitt första möte utse sekretariatet bland be- fintliga kompetenta mellanstatliga organisa- tioner som uttryckt sin beredvillighet att ut- föra sekretariatets uppgifter enligt denna konvention. Vid detta möte skall parternas samarbetskonferens också utvärdera inte- rimssekretariatets fullgörande av de uppgif- ter som uppdragits åt detsamma, i synnerhet vad gäller uppgifterna under punkt 1 ovan, och fatta beslut om lämpliga strukturer för dessa funktioner.

Artikel 17 Ändring av konventionen

1. Varje part får föreslå ändringar av denna konvention och varje part i ett protokoll får föreslå ändringar av det protokollet. Sådana ändringar skall ta vederbörlig hänsyn till

inter alia. of relevant scientific and technical considerations. 2. Amendments to this Convention shall be adopted at a meeting ofthe Conference of the Parties. Amendments to any protocol shall be adopted at a meeting of the Parties to the protocol in question. The text of any pro- posed amendment to this Convention or to any protocol, except as may otherwise be pro- vided in such protocol, shall be communicat- ed to the Parties by the Secretariat at least six months before the meeting at which it is pro- posed for adoption. The Secretariat shall also communicate proposed amendments to the Signatories to this Convention for informa- tion.

3. The Parties shall make every effort to reach agreement on any proposed amend- ment to this Convention by consensus. Ifall efforts at consensus have been exhausted, and no agreement reached, the amendment shall as a last resort be adopted by a three— fourths majority vote of the Parties present and voting at the meeting, and shall be sub- mitted by the Depositary to all Parties for ratification, approval, formal confirmation or acceptance.

4. The procedure mentioned in paragraph 3 above shall apply to amendments to any protocol, except that a two—thirds majority of the Parties to that protocol present and voting at the meeting shall suffice for their adoption.

5. Instruments of ratification, approval, formal confirmation or acceptance of amend- ments shall be deposited with the Depositary. Amendments adopted in accordance with paragraphs 3 or 4 above shall enter into force between Parties having accepted them on the ninetieth day after the receipt by the Deposi- tary of their instrument of ratification, ap- proval. formal confirmation or acceptance by at least three—fourths ofthe Parties who ac- cepted the amendments to the protocol con- cerned, except as may otherwise be provided in such protocol. The amendments shall en- ter into force for any other Party on the nine- tieth day after that Party deposits its instru- ment of ratification. approval, formal confir- mation or acceptance of the amendments.

bland annat relevanta vetenskapliga och tek- niska faktorer.

2. Ändringar av denna konvention skall antas vid ett möte med parternas samarbets- konferens. Ändringar av ett protokoll skall antas vid ett möte med parterna i protokollet i fråga. Texten till en föreslagen ändring av denna konvention eller till ett protokoll. om inget annat stadgas i ett sådant protokoll, skall tillställas parterna av sekretariatet se- nast 6 månader före det möte, vid vilket det föreslås till antagande. Sekretariatet skall också tillställa signatärmakterna av denna konvention föreslagna ändringar för känne- dom.

3. Parterna skall bemöda sig till det yttersta för att komma fram till ett enhälligt beslut beträffande varje föreslagen ändring av den- na konvention. Om alla bemödanden att nå ett enhälligt beslut har uttömts och ingen enighet uppnåtts, skall ändringen i sista hand antas med tre fjärdedelars röstövervikt av de vid mötet närvarande och röstande parterna och skall av depositarien underställas samtli- ga parter för ratificering, godkännande, för- mell bekräftelse eller godtagande.

4. Det under punkt 3 ovan nämnda förfa- randet skall tillämpas vid ändringar av proto- koll bortsett från att två tredjedelars röst- övervikt av de vid mötet närvarande och rös- tande parterna i protokollet skall räcka för antagande av detsamma.

5. Instrument avseende ratificering, god- kännande. formell bekräftelse eller godtagan- de av ändringar skall deponeras hos deposita- rien. Ändringar som antagits i enlighet med punkterna 3 och 4 ovan skall träda i kraft mellan de parter som godtagit dem den nit- tionde dagen efter det att depositarien motta- git instrument avseende ratificering, godkän- nande, formell bekräftelse eller godtagande från åtminstone tre fjärdedelar av de parter som godtagit ändringarna av protokollet, så- vida inget annat stadgas i ett dylikt protokoll. För varje annan part skall ändringarna träda i kraft den nittionde dagen efter det att denna part deponerat sitt instrument avseende rati- ficering, godkännande. formell bekräftelse el- ler godtagande av ändringarna.

6. For the purpose of this Article, "Parties present and voting" means Parties present and casting an affirmative or negative vote.

A rticle 18 A doption and A mendment ofAnnexes

1. The annexes to this Convention or to any protocol shall form an integral part of this Convention or of such protocol, as the case may be and, unless expressly provided other- wise. a reference to this Convention or its protocols constitutes at the same time a refer- ence to any annexes thereto. Such annexes shall be restricted to scientific, technical and administrative matters.

2. Except as may be otherwise provided in any protocol with respect to its annexes, the following procedure shall apply to the pro- posal, adoption and entry into force of addi- tional annexes to this Convention or of an- nexes to a protocol: (a) Annexes to this Convention and its pro- tocols shall be proposed and adopted accord- ing to the procedure laid down in Article 17, paragraphs 2, 3 and 4; (b) Any Party that is unable to accept an additional annex to this Convention or an annex to any protocol to which it is party shall so notify the Depositary, in writing, within six months from the date of the com- munication of the adoption by the Deposi- tary. The Depositary shall without delay no- tify all Parties of any such notification re- ceived. A Party may at any time substitute an acceptance for a previous declaration of ob- jection and the annexes shall thereupon enter into force for that Party: (c) On the expiry of six months from the date ofthe circulation of the communication by the Depositary, the annex shall become effective for all Parties to this Convention or to any protocol concerned, which have not submitted a notification in accordance with the provision of subparagraph (b) above.

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

6. I denna artikel avses med "närvarande och röstande parter” parter som är närvaran- de och avger en jaröst eller nejröst.

Artikel 18 Antagande och ändring av bilagor

1. Bilagorna till denna konvention eller till ett protokoll skall utgöra en integrerande del av denna konvention eller ett sådant proto- koll alltefter omständigheterna, och såvida inte annat uttryckligen föreskrivits, utgör en hänvisning till denna konvention eller dess protokoll samtidigt en hänvisning till eventu- ella bilagor till desamma. Sådana bilagor skall begränsas till vetenskapliga. tekniska och administrativa ämnen.

2. Såvida inte annat föreskrivits i något protokoll med avseende på dess bilagor, skall följande förfaringssätt tillämpas för förslag till, antagande och ikraftträdande av nya bi- lagor till denna konvention eller bilagor till ett protokoll:

a) Bilagor till denna konvention och dess protokoll skall föreslås och antagas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17. punkterna 2. 3 och 4.

b) Varje part som inte kan godtaga en ny bilaga till denna konvention eller en bilaga till något protokoll i vilket den är part. skall skriftligen underrätta depositarien härom inom sex månader från datum för depositari- ens meddelande om antagandet. Depositari- cn skall utan dröjsmål meddela alla parter om varje sådan erhållen underrättelse. En part kan när som helst ersätta en tidigare anmälan om invändning med ett godtagande. och bilagorna skall därefter träda i kraft för denna part.

c) Efter utgången av sex månader från da- tum för depositariens översändande av med- delandet skall bilagan träda i kraft för alla parter i denna konvention eller i ett berört protokoll vilka inte lämnat in någon anmälan om invändning i enlighet med vad som före- skrivs under b) ovan.

3. Förslag till antagande och ikraftträdande av ändringar av bilagor till denna konvention eller till något protokoll skall bli föremål för

the same procedure as for the proposal, adop- tion and entry into force of annexes to the Convention or annexes to & protocol. An- nexes and amendments thereto shall take due account, inter alia. of relevant scientific and technical considerations.

4. If an additional annex or an amendment to an annex involves an amendment to this Convention or to any protocol, the addition- al annex or amended annex shall not enter into force until such time as the amendment to this Convention or to the protocol enters into force.

Article 19

Verification

Any Party which has reason to believe that another Party is acting or has acted in breach ofits obligations under this Convention may inform the Secretariat thereof. and in such an event, shall simultaneously and immediately inform, directly or through the Secretariat, the Party against whom the allegations are made. All relevant information should be submitted by the Secretariat to the Parties.

Article 20 Settlement ol'Disputes

]. In case of a dispute between Parties as to the interpretation or application of. or com- pliance with. this Convention or any protocol thereto, they shall seek a settlement of the dispute through negotiation or any other peaceful means of their own choice.

2. If the Parties concerned cannot settle their dispute through the means mentioned in the preceding paragraph, the dispute, if the parties to the dispute agree, shall be submit- ted to the International Court of Justice or to arbitration under the conditions set out in Annex VI on Arbitration. However, failure to reach common agreement on submission of the dispute to the International Court ofJus- tice or to arbitration shall not absolve the Parties from the responsibility of continuing to seek to resolve it by the means referred to in paragraph 1.

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13.17

samma förfarande som förslag till antagande och ikraftträdande av bilagor till konventio- nen eller bilagor till ett protokoll. Bilagor och ändringar av desamma skall ta vederbörlig hänsyn till bland annat relevanta vetenskap- liga och tekniska faktorer.

4. Om en ny bilaga eller en ändring av en bilaga medför en ändring av denna konven- tion eller av ett protokoll. skall den nya bila- gan eller ändrade bilagan inte träda i kraft förrän vid tidpunkten för ikraftträdandet av ändringen av denna konvention eller av pro- tokollet.

Artikel 19

Påstående om åsidosättande avfärpliktelser enligt konventionen

Varje part som har anledning tro att en an- nan part åsidosätter eller har åsidosatt sina förpliktelser enligt denna konvention, kan underrätta sekretariatet om detta och skall i så fall samtidigt och omedelbart, direkt eller genom sekretariatet, underrätta den part mot vilken anklagelserna riktas. All relevant in- formation bör tillställas parterna av sekreta- riatet.

Artikel 20 Biläggande av tvister

1. I händelse tvist uppstår mellan parterna rörande tolkningen, tillämpningen eller upp- fyllelsen av denna konvention eller tillhöran- de protokoll, skall de eftersträva ett biläggan- de av tvisten genom förhandlingar eller några andra fredliga medel som de själva väljer.

2. Om berörda parter inte kan bilägga tvis- ten på sätt som nämns under föregående punkt, skall tvisten, om parterna i densamma går med på det. hänskjutas till Internationella domstolen eller till skiljedom på de villkor som anges i bilaga VI rörande skiljedom. Ett misslyckande att nå fram till en överenskom- melse om att hänskjuta tvisten till Internatio- nella domstolen eller till skiljedom fritar dock inte parterna från ansvaret att fortsätta försöken att slita tvisten genom de medel som omnämns i punkt 1.

3. When ratifying, accepting, approving, formally confirming or acceding to this Con- vention, or at any time thereafter, a State or political and/or economic integration organi- zation may declare that it recognizes as com- pulsory ipso _facto and without special agree- ment, in relation to any Party accepting the same obligation:

(a) submission of the dispute to the Inter- national Court of J ustice; and/or

(b) arbitration in accordance with the pro- cedures set out in Annex VI.

Such declaration shall be notified in writ- ing to the Secretariat which shall communi- cate it to the Parties.

A rticle 21 Signature

This Convention shall be open for signature by States, by Namibia, represented by the United Nations Council for Namibia, and by political and/or economic integration organi- zations, in Basel on 22 March 1989, at the Federal Department of Foreign Affairs of Switzerland in Berne from 23 March 1989 to 30 June 1989 and at United Nations Head- quarters in New York from 1 July 1989 to 22 March 1990.

Article 22

Rattjication. Acceptance, Formal Confirma- tion or Approval

1. This Convention shall be subject to ratifi- cation, acceptance or approval by States and by Namibia, represented by the United Na- tions Council for Namibia, and to formal confirmation or approval by political and/or economic integration organizations. Instru- ments of ratification. acceptance, formal confirmation or approval shall be deposited with the Depositary.

2. Any organization referred to in para- graph 1 above which becomes a Party to this Convention without any of its member States being a Party shall be bound by all the obliga-

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 17

3. Vid ratificeringen. godtagandet, godkän- nandet, den formella bekräftelsen av eller an- slutningen till denna konvention eller vid nå- gon senare tidpunkt kan en stat eller organi- sation för politisk och/eller ekonomisk inte- gration förklara att den erkänner som obliga- toriskt och liggande i sakens natur utan sär- skild övcrenskommclse. i förhållande till nå- gon annan part som erkänner samma förplik- telse:

a) hänskjutande av tvisten till Internatio- nella domstolen och/eller

b) skiljedom i enlighet med de i bilaga VI angivna förfaringssätten.

En sådan deklaration skall förmedlas skriftligen till sekretariatet, som skall tillstäl- la parterna den.

A rtikel 21 Undertecknande

Denna konvention skall vara öppen för undertecknande av stater, av Namibia, före- trätt av Förenta Nationernas Råd för Nami- bia. och av organisationer för politisk och/ eller ekonomisk integration i Basel den 22 mars 1989, på Schweiz” utrikesdepartement i Bern den 23 mars 1989 till den 30juni 1989 och i Förenta Nationernas högkvarter i New York från den ljuli 1989 till den 22 mars 1990.

Artikel 22

Ratificering. godtagande, _formell bekräftelse eller godkännande

1. Denna konvention skall ratificeras, godta- gas eller godkännas av stater och av Namibia, företrätt av Förenta Nationernas Råd för Na- mibia, och formellt bekräftas eller godkännas av organisationer för politisk och/eller eko— nomisk integration. Instrument avseende ra— tificering, godtagande, formell bekräftelse el- ler godkännande skall deponeras hos deposi- tarien.

2. En organisation av det slag som åbero- pas i punkt 1 ovan som blir part i denna kon- vention utan att någon av dess medlemssta- ter blir part skall vara bunden av samtliga

tions under the Convention. In the case of such organizations, one or more of whose member States is a Party to the Convention, the organization and its member States shall decide on their respective responsibilities for the performance of their obligations under the Convention. ln such cases, the organiza- tion and the member States shall not be en- titled to exercise rights under the Conven- tion concurrently.

3. In their instruments of formal confirma- tion or approval, the organizations referred to in paragraph 1 above shall declare the ex- tent of their competence with respect to the matters governed by the Convention. These organizations shall also inform the Deposi- tary, who will inform the Parties of any sub- stantial modification in the extent of their competence.

Article 23

Accession 1. This Convention shall be open for acces- sion by States, by Namibia. represented by the United Nations Council for Namibia. and by political and/or economic integration organizations from the day after the date on which the Convention is closed for signature. The instruments of aceession shall be depos— ited with the Depositary.

2. In their instruments of aceession, the organizations referred to in paragraph 1 above shall declare the extent oftheir compe- tence with respect to the matters governed by the Convention. These organizations shall also inform the Depositary ofany substantial modification in the extent of their compe- tence.

3. The provisions of Article 22 paragraph 2, shall apply to political and/or economic integration organizations Which accede to this Convention.

Article 24 Right to Vote

l. Except as provided for in paragraph 2 be- low. each Contracting Party to this Conven- tion shall have one vote.

åtaganden enligt denna konvention. När det gäller sådana organisationer och en eller flera av dess medlemsstater är part i konventio- nen, skall organisationen och dess medlems- stater besluta om vars och ens ansvar för fullgörandet av sina åtaganden enligt kon- ventionen. I sådana fall skall organisationen och dess medlemsstater inte ha rätt att utöva rättigheter enligt konventionen samtidigt.

3. Organisationer som åsyftas under punkt 1) ovan skall i sina instrument rörande for- mell bekräftelse eller godkännande uppge omfattningen av sin behörighet i ärenden som regleras av konventionen. Dessa organi- sationer skall också underrätta depositarien, som meddelar parterna om väsentliga för- ändringar i omfattningen av deras kompe- tens.

A rtikel 23 A nsl utni ng

1. Denna konvention skall vara öppen för anslutning av stater. av Namibia, företrätt av Förenta Nationernas Råd för Namibia, och av organisationer för politisk och/eller eko- nomisk integration från och med dagen efter sista datum för undertecknande av konven- tionen. Anslutningsinstrumenten skall depo- neras hos depositarien.

2. I sina anslutningsinstrument skall de or- ganisationer som åsyftas i punkt 1 ovan upp- ge omfattningen av sin behörighet vad gäller de angelägenheter som regleras av denna konvention. Dessa organisationer skall även underrätta depositarien om väsentliga för- ändringar i omfattningen av sin behörighet.

3. Bestämmelserna i artikel 22, punkt 2, skall gälla för organisationer för politisk och/eller ekonomisk integration som ansluter sig till denna konvention.

Artikel 24 Rösträtt

1. Med undantag för vad som stadgas i punkt 2 nedan skall varje avtalsslutande part i den- na konvention ha en röst.

2. Political and/or economic integration organizations. in matters within their compe- tence. in accordance with Article 22, para- graph 3, and Article 23, paragraph 2, shall exercise their right to vote with a number of votes equal to the number of their member States which are Parties to the Convention or the relevant protocol. Such organizations shall not exercise their right to vote if their member States exercise theirs, and vice versa.

A rticle 25 Entry into Force

1. This Convention shall enter into force on the ninetieth day after the date of deposit of the twentieth instrument of ratification, ae- ceptance, formal confirmation, approval or aceession. 2. For each State or political and/or eco- nomic integration organization which rati- fies, accepts, approves or formally confirms this Convention or accedes thereto after the date of the deposit of the twentieth instru- ment of ratification, acceptance. approval, formal confirmation or aceession, it shall en- ter into force on the ninetieth day after the date of deposit by such State or political and/ or economic integration organization of its instrument of ratification, acceptance, ap- proval. formal confirmation or aceession.

3. For the purposes of paragraphs 1 and 2 above, any instrument deposited by a politi- cal and/or economic integration organization shall not be counted as additional to those deposited by member States of such organi- zation.

Article 26 Reservations and Declarations

1. No reservation or exception may be made to this Convention.

2. Paragraph ] ofthis Article does not pre- clude & State or political and/or economic integration organization, when signing, rati- fying, accepting, approving. formally con- firming or acceding to this Convention, from

2. Organisationer för politisk och/eller eko- nomisk integration skall i angelägenheter inom sina kompetensområden och i enlighet med artikel 22, punkt 3 och artikel 23, punkt 2 utöva sin rätt att rösta med ett antal röster som motsvarar antalet medlemsstater i ve- derbörande organisation som är parter i kon- ventionen eller i relevant protokoll. Sådana organisationer skall inte utöva sin rätt att rösta om deras medlemsstater utövar sin och vice versa.

Artikel 25 Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft den nit- tionde dagen efter depositionen av det tju- gonde instrumentet avseende ratificering, godtagande, formell bekräftelse, godkännan- de eller anslutning

2. För varje stat eller organisation för poli- tisk och/eller ekonomisk integration som ra- tificerar, godtar, godkänner eller formellt be- kräftar denna konvention eller ansluter sig till den efter depositionen av det tjugonde instrumentet avseende ratificering, godta- gande, godkännande, formell bekräftelse el- ler anslutning, träder den i kraft den nittion- de dagen efter det datum då sådan stat eller organisation för politisk och/eller ekonomisk integration deponerat sitt instrument avseen- de ratificering, godtagande. godkännande, formell bekräftelse eller anslutning.

3. Med avseende på punkterna 1 och 2 ovan skall ett instrument som deponerats av en organisation för politisk och/eller ekono- misk integration inte räknas som ett tillägg till dem som deponerats av medlemsstater i en sådan organisation.

Artikel 26 Reservationer och förklaringar

]. Ingen reservation och inget undantag får göras med avseende på denna konvention.

2. Punkt 1 i denna artikel hindrar inte en stat eller organisation för politisk och/eller ekonomisk integration från att, då den undertecknar, ratificerar. godtar, godkänner. formellt bekräftar eller ansluter sig till denna

making declarations or statements, however phrased or named, with a view, inter alia. to the harmonization of its laws and regulations with the provisions of this Convention, pro— vided that such declarations or statements do not purport to exclude or to modify the legal effects of the provisions of the Convention in their application to that State.

Article 27 Withdrawal

]. At any time after three years from the date on which this Convention has entered into force for a Party, that Party may withdraw from the Convention by giving written notifi- cation to the Depositary.

2. Withdrawal shall be effective one year from receipt of notification by the Deposi- tary, or on such later date as may be specified in the notification.

Article 28 Depositary

The Secretary-General of the United Nations shall be the Depository of this Convention and of any protocol thereto.

Article 29 Authentic texts

The original Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts of this Convention are equally authentic.

IN WITNESS WHEREOF the under- signcd, being duly authorized to that effect, have signed this Convention.

Done at ........................... on the ........................ day of ........................... 1989

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

konvention, avge förklaringar eller deklara- tioner, formulerade och benämnda efter eget skön, i syfte att bland annat harmonisera dess lagar och förordningar med bestämmelserna i denna konvention, förutsatt att sådana för- klaringar eller deklarationer inte går ut på att förhindra eller förändra de rättsliga verk- ningarna av denna konventions bestämmel- ser vad gäller deras tillämpning på denna stat.

Artikel 2 7 F rånträdande

l. Part får när som helst efter utgången av tre år räknat från dagen för denna konventions ikraftträdande för parten i fråga frånträda konventionen genom skriftlig underrättelse till depositarien.

2. Frånträdandet träder i kraft ett år efter det att depositarien mottagit underrättelsen eller vid sådan senare tidpunkt som kan kom- ma att anges i underrättelsen.

Artikel 28 Depositarie

Förenta Nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna konvention och för alla protokoll till densamma.

A rtikel 2 9 A uteritiska texter

De arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska originaltexterna till denna konvention äger lika giltighet.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, under- tecknat denna konvention.

Som skedde i ............. den ............ 1989

|») to 0

A nnex I Categories ofwastes to be controlled H-"aste Streams

Yl Clinical wastes from medical care in hospitals, medical centers and clinics Y2 Wastes from the production and prepa- ration of pharmaceutical products Y3 Waste pharmaceuticals, drugs and med- icines Y4 Wastes from the production, formula- tion and use of biocides and phytophar- maceuticals Y5 Wastes from the manufacture, formula- tion and use of wood preserving chemi- cals Y6 Wastes from the production, formula- tion and use of organic solvents Y7 Wastes from heat treatment and temper- ing operations containing cyanides

Y8 Waste mineral oils unfit for their origi- nally intended u'se

Y9 Waste oils/water, hydrocarbons/water mixtures. emulsions Y10 Waste substances and articles contain- ing or contaminated with polychlorinat- ed biphenyls (PCBs) and/or poly- chlorinated terphenyls (PCTs) and/or polybrominated biphenyls (PBBs) Yll Waste tarry residues arisrng from refi- ning. distillation and any pyrolytic treat- ment Y12 Wastes from production, formulation and use of inks, dyes, pigments, paints, lacquers, varnish

Y13Wastes from production, formulation and use of resins. latex, plasticizers, glues/adhesives Yl4 Waste chemical substances arising" from research and development or teaching activities which are not identified and/ or are new and whose effects on man and/or the environment are not known Y15 Wastes of an explosive nature not subject to other legislation

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

Bilaga 1 A v/Zzl/skategorier som skall kontrolleras A tzfallstyp med hänsyn till ursprung

Yl Sjukvårdsavfall från läkarvård på sjuk- hus, läkarmottagningar och kliniker Y2 Avfall från tillverkning och beredning av läkemedelsprodukter Y3 Rester av läkemedel, droger och medici- ner Y4 Avfall från produktion, formulering och användning av biocider och phytofar- maka Y5 Avfall från tillverkning, formulering och användning av organiska lösningsmedel

Y6 Avfall från produktion, formulering och användning av organiska lösningsmedel Y7 Avfall från värmebehandlings- och härdningsprocesser innehållande cyani- der . Y8 Mineralspillolja som är oduglig för det ändamål den ursprungligen var avsedd för Y9 Spillolja/vatten, kolväten/vattenbland- ningar, emulsioner YlO Avfallsämnen och artiklar som innehål- ler eller förorenats av polyklorerade bi- fenyler (PCB) och/eller polyklorerade terfenyler (PCT) och/eller polybromera- de bifenyler (PBB) _ Yll Tjäravfall härrörande från raffinering. destillering och pyrolysbehandlingar

Y12 Avfall från produktion, formulering och användning av tryckfärger, färgämnen (for textilier, läder papper etc.), pig- ment, målarfärg, lacker, fernissa Y13 Avfall från tillverkning, formulering och användning av hartser, latex, mjuk- ningsmedel, lim/adhesiver Yl4 Kemiska avfallsämnen härrörande från forskning och utveckling eller undervis- ningsverksamhet som inte är identifiera— de och vars verkningar på människor och/eller miljön inte är kända Y15 Avfall av explosiv beskaffenhet som inte är föremål för annan lagstiftning

'x) |»)

Yl6 Wastes from production, formulation and use of photographic chemicals and processing materials

Yl 7 Wastes resulting from surface treatment of metals and plastics Y18 Residues arising from industrial waste disposal operations

Wastes having as constituents:

Yl9 Metal carbonyls

Y20 Beryllium: beryllium compounds Y21 Hexavalent chromium compounds Y22 Copper compounds

Y23 Zinc compounds Y24 Arsenic: arsenic compounds Y25 Selenium; selenium compounds Y26 Cadmium: cadmium compounds

Y27 Antimony; antimony compounds Y28 Tellurium: tcllurium compounds Y29 Mercury: mercury compounds

Y30 Thallium; thallium compounds Y31 Lead; lead compounds Y32 lnorganic fluorine compounds exclu- ding calcium fluoride

Y33 lnorganic cyanides

Y34 Acidic solutions or acids in solid form Y35 Basic solutions or bases in solid form Y36 Asbestos (dust and fibres) Y37 Organic phosphorous compounds

Y38 Organic cyanides Y39 Phenols: phenol compounds including chlorophenols Y40 Ethers Y4l Halogenated organic solvents Y42 Organic solvents excluding halogenated solvents Y43 Any congenor of polychlorinated di- benzo-furan Y44 Any congenor of polychlorinated di- benzo-p-dioxin Y45 Organohalogen compounds other than substances referred to in this Annex (eg. Y39, Y4l, Y42, Y43, Y44).

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13.17

Y16 Avfall från tillverkning, formulering och användning av kemikalier för material och processer i fotograferingsverksam- het

Yl7 Avfall som härrör från ytbehandling a metaller och plast

Y18 Restprodukter från processer för slutligt omhändertagande av tillverkningsavfall

A ifall som har som beståndsdelar:

Yl9 Metallkarbonyler Y20 Beryllium, berylliumföreningar Y21 Sexvärdiga kromföreningar Y22 Kopparföreningar Y23 Zinkföreningar Y24 Arsenik. arsenikföreningar Y25 Selen, selenföreningar Y26 Kadmium, kadmiumföreningar Y27 Antimon, Antimonföreningar Y28 Tellur, tellurföreningar Y29 Kvicksilver, kvicksilverföreningar Y30 Tallium, talliumföreningar Y31 Bly, blyföreningar Y32 Oorganiska fluorföreningar med undan— tag av kalciumfluorid Y33 Oorganiska cyanider Y34 Sura lösningar eller syror i fast form Y35 Basiska lösningar eller baser i fast form Y36 Asbest (damm och fibrer) Y37 Organiska fosforföreningar Y38 Organiska cyanider Y39 Fenoler, fenolföreningar inklusive klor- fenoler Y40 Eter Y4l Halogena organiska lösningsmedel Y42 Organiska lösningsmedel utom halogena lösningsmedel Y43 Alla polyklorerat dibensofuran kemiskt närstående substanser Y44 Alla polyklorerat dibens-p-dioxin ke- miskt närstående substanser Y45 Andra halogena organiska föreningar än de ämnen som omnämnts i denna bilaga (t.ex. Y39, Y4l, Y42. Y43, Y44)

Annex II

Categories ofwastes requiring special consid— cration

Y46 Wastes collected from households Y47 Residues arising from the incineration of household wastes

UN Class" ("ode l

Annex III

List of Hazardous Characteristics

Hl

H3

Characteristics

Explosive

An explosive substance or waste is a solid or liquid substance or waste (or mixture of substances or wastes) which is in itself ca- pable by chemical reaction of producing gas at such a tempe- rature and pressure and at such a speed as to cause damage to the surroundings. Flammable liquids The word ”flammable" has the same meaning as ”inflamm- able". Flammable liquids are liquids, or mixtures of liquids, or liquids containing solids in solution or suspension (for ex- amples, paints, varnishes, lac- quers, etc., but not including substances or wastes otherwise classified on account of their dangerous characteristics) which give ofl" a flammable va- pour at temperatures of not more than 60.59C. closed-cup test, or not more than 65.63C. open-cup test. (Since the results of open-cup tests and of closed cup tests are not strictly compa- rable and even individual re- sults by the same test are often

* Corresponds to the hazard classification system included in the United Nations Recommedations on the Transport of Dangerous Goods (ST/SG/ AC.l0/l/Rev.5, United Nations, New York, 1988).

Bilaga [1

A via/[skategorier som fordrar speciell behand-

ling

Y46 Hushållsavfall Y47 Restprodukter som uppstår genomför- bränning av hushållsavfall

Bilaga 11]

Förteckning över egenskaper som innebär

["N- klass* Kod [ H 1 3 H 3

risker

Egenskaper Explosivt Ett explosivt ämne eller avfall är ett fast eller flytande ämne eller avfall (eller blandning av ämnen eller avfall) som har förmåga att genom en kemisk reaktion i sig själv alstra gas vid sådan tempe- ratur och sådant tryck samt med sådan hastighet att det förorsa- kar skada på omgivningen. Brandfarliga vätskor Brandfarliga vätskor är vätskor eller vätskeblandningar eller vätskor innehållande fasta ämnen i lösning eller suspension (till exempel målarfärger, femis- sor, lacker etc., dock inte inklu- derande ämnen eller avfall som på annat sätt klassificeras på grund av sina farliga egenska- per) vilka avger en brandfarlig gas vid så låga temperaturer som 60,5o C vid test i sluten bä- gare och 65,6C' C vid test i öppen bägare. (Eftersom resultat från tester med öppen bägare och med sluten bägare inte är exakt jämförbara, och då även indivi- duella resultat vid samma test ofta skiljer sig från varandra, är bestämmelser som avviker från

* Överenstämmer med det riskklassiliceringssys- tem som är upptaget i Förenta Nationernas Recom- mendations on the Transport of Dangerous Goods (ST/SG/AC.lO/l 5:e omarbetade upplagan, Fören- ta Nationerna, New York 1988).

4.l

4.3

5.1

5.2

6.1

H4.l

H4.2

H4.3

H5.l

H5.2

H6.l

variable, regulations varying from the above figures to make allowance for such differences would be within the spirit ofthis definition.) Flammable solids

Solids, or waste solids, other than those classed as explosives, which under conditions encoun- tered in transport are readily combustible, or may cause or contribute to fire through fric- tion.

Substances or wastes liable to Spontaneous combustion Substances or wastes wich are liable to Spontaneous heating under normal conditions en- countered in transport, or to heating up on contact with air, and being then liable to catch fire. Substances or wastes which, in contact with water emit flam- mable gases Substances or was- tes which, by interaction with water. are liable to become spontaneously flammable or to _ give off flammable gases in dangerous quantities.

Oxidizing

Substances or wastes which, while in themselves not necessa- rily combustible, may, generally by yielding oxygen cause, or contribute to, the combustion of other materials. Organic Peroxides Organic substances or wastes which contain the bivalent-o-o- structure are thermally unstable substances which may undergo exothermic self-accelerating dc- composition. Poisonous (Acute) Substances or wastes liable ei- ther to cause death or serious injury or to harm human health

4.1

4.3

5.1

6.1

H4.l

H4.3

H5.l

H5.2

H6.l

ovanstående siffror för att ta hänsyn till sådana skillnader i övererensstämmelse med ande- meningen i denna definition.

Brandfarliga fasta ämnen Andra fasta ämnen eller annat fast avfall än sådana/sådant som klassificeras som explosiva/ex- plosivt som under förhållanden vilka kan förekomma under transport är lätt brännbara eller kan förorsaka eller bidraga till brand genom friktion. Ämnen eller avfall som har lätt för självantändning Ämnen eller avfall som har lätt för självupphettning under nor- mala omständigheter som före- kommer under transport eller för att hettas upp vid kontakt med luft och som då tenderar att fatta eld. Ämnen eller avfall som vid kon- takt med vatten avger brandfar-' liga gaser Ämnen eller avfall som genom reaktioner med vatten kan bli självantändande eller avge brandfarliga gaser i farliga mängder. Oxiderande Ämnen eller avfall som, fastän i sig själva inte nödvändigtvis brännbara, kan, vanligen genom att producera syre, orsaka eller bidraga till förbränningen av andra material. Organiska peroxider Organiska ämnen eller avfall som innehåller den tvåvärdig O- O-sturkturen är termiskt insta- bila ämnen som kan undergå värmeavgivande, självaccelere- rande sönderdelning.

Giftiga (akut)

Ämnen eller avfall som kan or- saka antingen död eller allvarlig skada eller skada människors

IQ h.) &

H8

H10

H11

H12

H13

if swallowed or inhaled or by skin contact.

Infectious substances Substances or wastes containing viable micro organisms or their toxins which are known or sus- pected to cause disease in an- imals or humans. Corrosives Substances or wastes which, by chemical action, will cause se- vere damage when in contact with living tissue, or, in the case of leakage, will materially dam- age, or even destroy, other goods or the means of transport; they may also cause other ha- zards.

Liberation of toxic gases in con- tact with air or water Substances or wastes which, by interaction with air or water, are liable to give off toxic gases in dangerous quantities.

Toxic (Delayed or chronic) Substances or wastes which, if they are inhaled or ingested or if they penetrate the skin, may in- volve delayed or chronic effects, including carcinogenicity.

Ecotoxic Substances or wastes which if released present or may present immediate or delayed adverse impacts to the environment by means of bioaccumulation and/ or toxic effects upon biotic sys- tems. Capable, by any means, after disposal, of yielding another material, e.g., leachate which possesses any of the characteris- tics listed above.

l5 Riksdagen 1990/91. [ saml. Nr 90. Bilagedel

H8

HlO

Hll

H12

H13

hälsa om de sväljs eller inandas eller kommer i kontakt med hu- den. Smittämnen Ämnen eller avfall innehållande livskraftiga mikroorganismer el- ler deras toxiner vilka man vet eller misstänker orsakar sjuk- domar hos djur eller människor. Frätmedel Ämnen eller avfall som genom kemisk verkan orsakar svår ska- da när de kommer i kontakt med levande vävnad eller, i händelse av läckage, avsevärt skadar eller till och med förstör andra varor eller transportmed- len. De kan även orsaka andra vådor. Frigörande av toxiska gaser i kontakt med luft eller vatten Ämnen eller avfall som genom samverkan med luft eller vatten kan avge toxiska gaser i farliga mängder. Toxiska (fördröjda eller kronis- ka) Ämnen eller avfall som, om de inandas eller sväljs eller om de tränger genom huden, kan med— föra fördröjda eller kroniska verkningar, inklusive cancer- ogena. Ekotoxiska Ämnen eller avfall som om de frigörs leder till eller kan leda till omedelbara eller fördröjda ogynnsamma effekter på miljön genom bioackumulering och/el- ler toxiska effekter på biotiska system. [ stånd att på något sätt efter slutligt omhändertagande fram- bringa ett annat ämne, tex lakvatten, som har någon av de egenskaper som tagits upp ovan.

Tests

The potential hazards posed by certain types of wastes are not yet fully documented; tests to define quantitatively these hazards do not exist. Further research is necessary in order to develop means to characterise potential hazards posed to man and/or the environ- ment by these wastes. Standardized tests have been derived with respect to pure subs- tances and materials. Many countries have developed national tests wich can be applied to materials listed in Annex I, in order to decide if these materials exhibit any of the characteristics listed in this Annex.

Annex ! V Disposal operations

A. Operations wich do not lead to the possi- bility of resource recovery, recycling, recla- mation, direct re-use or alternative uses

Section A encompasses all such disposal ope- rations which occur in practice.

Dl Deposit into or onto land, (e.g., landfill, etc.) - D2 Land treatment, (e.g., biodegradation of liquid or sludgy discards in soils, etc.)

D3 Deep injection, (e.g., injection of pum- pable discards into wells, salt domes or naturally occurring repositories, etc.)

D4 Surface impoundment, (e.g., placement of liquid or sludge discards into pits, ponds or lagoons, etc.) D5 Specially engineered landfill, (e.g., pla- cement into lined discrete cells which are capped and isolated from one an- other and the environment, etc.) D6 Release into a water body except seas/ oceans D7 Release into seas/oceans including sea— bed insertion D8 Biological treatment not specified else- where in this Annex which results in final compounds or mixtures which are

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

Prov

De potentiella risker som vissa avfallstyper innebär är ännu inte fullständigt dokumente- rade — prov för att kvantitativt bestämma dessa risker existerar inte. Ytterligare forsk- ning är nödvändig för att utveckla metoder för att beskriva de potentiella risker som des- sa avfall utgör för människor och/eller mil- jön. Standardtester har framtagits för rena substanser och material. Många länder har utvecklat tester som tillämpas inom det egna landet och kan användas på ämnen upptagna i bilaga 1 för att konstatera om dessa ämnen uppvisar någon av de egenskaper som uppta- gits i denna bilaga.

Bilaga I V Metoder för slutligt omhändertagande

A. Metoder som inte leder till möjligheter till resursåtervinning, materialåtervinning, åter- vinning, direkt återbruk eller alternativa an-

vändningsområden. .

Avdelning-A omfattar alla de metoder för slutligt omhändertagande som förekommer i praktiken. Dl . Deponering i eller på marken (till exem- pel avfallsupplag) D2 Jordbehandling (till exempel biologisk nedbrytning av flytande eller slammiga utsläpp i jord, etc.) D3 Djupinjektion, (t.ex. injektion av pumpbara utsläpp i brunnar, konforma- de saltformationer och naturliga före- kommande förvaringsrum) D4 Ytdeponering i avfallsdammar (t.ex. placering av flytande eller slammigt av- fall i gropar, dammar eller laguner) D5 Särskilt anordnade avfallsupplag (t.ex placering i från varandra avgränsade upplagsrum, täckta och isolerade från varandra och omgivningen, etc.) D6 Dumpning i annat vattensystem än hav/oceaner D7 Dumpning i hav/oceaner inklusive lag- ring i havsbotten

D8 Biologisk behandling, ej upptagen någon annanstans i denna bilaga, som resul— terar i slutliga föreningar eller samman-

discarded by means of any of the oper- ations in Section A

D9 Physico chemical treatment not speci- fied elsewhere in this Annex which re- sults in final compounds or mixtures which are discarded by means of any of the operations in Section A, (e.g., evapo- ration, drying, calcination, neutralisa- tion, precipitation, etc.) Om Incineration on land D1 ] Incineration at sea DlZ Permanent storage (e.g., emplacement ofcontainers in a mine, etc.) D13 Blending or mixing prior to submission to any of the operations in Section A

Dl4 Repacking prior to submission to any of the operations in Section A

D15 Storage pending any of the operations in Section A

B. Operations which may lead to resource recovery, recycling, reclamation, direct re- use or alternative uses.

Section B encompasses all such operations with respect to materials legally defined as or considered to be hazardous wastes and which otherwise would have been destined for ope- rations included in Section A

Rl Use as a fuel (other than in direct incine- ration) or other means to generate cner- gy R2 Solvent reclamation/regeneration

R3 Recycling/reclamation of organic subs- tances which are not used as solvents

R4 Recycling/reclamation of metals and metal compounds RS Recycling/reclamation of other inorga- nic materials R6 Regeneration of acids or bases R7' Recovery of components used for pollu- tion abatement R8 Recoveryof components from catalysts

sättningar som kasseras med hjälp av någon av processerna i avdelning A

D9 Fysikalisk-kemisk behandling, ej uppta- gen någon annanstans i denna bilaga, som leder till slutliga föreningar eller sammansättningar som kasseras medelst någon av processerna i avdelning A (t.ex. förgasning, torkning, kalcinering, neutralisering, fällning, etc.) DIO Förbränning på land

Dll Förbränning till havs D12 Permanent förvaring (t. ex. placering av behållare i en gruva etc.) D13 Blandning innan avfallet underkastas någon av processerna omnämnda i av- delning A D14 Ompackning innan avfallet underkastas någon av processerna omnämnda i av- delning A D15 Lagring i avvaktan på slutligt omhän- dertagande genom någon av processerna omnämnda i avdelning A.

B. Metoder som kan leda till resursåtervin—

ning, materialåtervinning, återvinning, di- rekt återbruk eller alternativa användnings-

områden.

Avdelning B omfattar alla sådana metoder för material som lagenligt definierats eller betraktas som farligt avfall och som i annat fall skulle ha varit bestämda för metoder upptagna i avdelning A. Rl Användning som bränsle (för andra än- damål än direkt förbränning) eller andra sätt för energiutvinning R2 Återvinning av lösningsmedel/regenere- ring R3 Materialåtervinning/återvinning av or- ganiska substanser som inte används som lösningsmedel R4 Materialåtervinning/återvinning av me- taller och metallföreningar R5 Materialåtervinning/återvinning av andra inorganiska material R6 Regenerering av syror eller baser R7 Återvinning av beståndsdelar som an- vänts för minskning av förorening R8 Återvinning av beståndsdelar från kata- lysatorer

R9 Used oil re-refining or other reuses of previously used oil

RlO Land treatment resulting in benefit to agriculture or ecological improvement

Rll Uses of residual materials obtained from any of the operations numbered Rl-RlO R12 Exchange of wastes for submission to any of the operations numbered Rl-Rl 1 R13Accummulation of material intended for any operation in Section B

Annex VA

Information to be provided on notification

l. Reason for waste export . Exporter of the wastel 3. Generator (5) of the waste and site of generation1 4. Disposer of the waste and actual site of disposalI 5. Intended carrier (5) of the waste or their agents, if known' 6. Country of export of the waste Compe- tent authorityZ 7. Expected countries of transit Competent authority2 8. Country of import of the waste Compe- tent authority2 9. General or single notification lO. Projected date (5) of shipment (5) and period of time over which waste is to be exported and proposed itinerary (inclu- ding point of entry and exit)3 l l. Means oftransport envisaged (road, rail, sea, air, inland waters) 12. Information relating to insurance4 13. Designation and physical description of the waste including Y number and UN number and its composition5 and infor- mation on any special handling require- ments including emergency provisions in case of accidents l4. Type of packaging envisaged (eg. bulk, drummed, tanker) 15. Estimated quantity in weight/volume”

N

Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.17

R9 Omraffinering av använd olja eller and- ra återanvändningar av tidigare använd olja RIO J ordbehandling som resulterar i fördelar för lantbruket eller ekologiska förbätt- ringar Rll Användning av restmaterial som erhål- lits från någon av processerna Rl —RlO

R12 Byte av avfall för behandling enligt nå- gon av processerna Rl —Rl l Rl3 Ackumulering av material avsedd för någon av metoderna i avdelning B.

Bilaga VA

Information som skall ämnas i samband med underrättelse

l. Skäl för export av avfall . Exportör av avfalletl . Producent(er) av och produktionsplats för avfallet' 4. Avfalls mottagare och exakt plats för slutligt omhändertagandel 5. Tilltänkta fraktförare av avfallet eller de- ras ombud om de är kända1 6. Exportland för avfallet Behörig myndighet2 7. Tilltänkta transitländer Behörig myndighet2 8. lmportland för avfallet Behörig myndighet2 9. Generell eller särskild underrättelse 10. Planerade datum för leverans(er) och tidsperiod under vilken avfallet skall ex- porteras samt föreslagen transportväg (inklusive plats för in- och utresa)3 ] l. Tilltänkta transportmedel (väg, järnväg, sjö, luft, inländska vattenvägar) 12. Information om försäkring4 13. Beteckning och fysikalisk beskrivning av avfallet, inbegripet Y- och UN-nummer, och dess sammansättning5 samt upplys- ningar om eventuella särskilda hante- ringsföreskrifter inklusive nödåtgärder i händelse av en olycka l4. Planerad typ av förpackning (t.ex. lös last, fat eller tanker) 15. Uppskattad kvantitet i vikt/volym6

WN

l6. Process by which the waste is generated7

l7. For wastes listed in Annex I, classifica- tions from Annex III: hazardous charac- teristic, I—I number, and UN class l8. Method of disposal as per Annex IV

l9. Declaration by the generator and expor- ter that the information is correct 20. Information transmitted (including tech- nical description of the plant) to the ex- porter or generator from the disposer of the waste upon which the latter has based his assessment that there was no reason to believe that the wastes will not be managed in an environmentally sound manner in accordance with the laws and regulations of the country of import Zl. Information concerning the contract be- tween the exporter and disposer.

Notes

' Full name and address, telephone. telex or telefax number and the name, address. telephone. telex or telefax number of the person to be contacted. 1 Full name and address, telephone. telex or telefax number. 3 In the case of a general notification covering several shipments, either the expected dates of each shipment or, ifthis is not known, the expec- ted frequency ofthe shipments will be required. ' Information to be provided on relevant insurance requirements and how they are met by exporter. carrier and disposer. ' SThe nature and the concentration of the most hazardous components, in terms of toxicity and other dangers presented by the waste both in handling and in relation to the proposed disposal method. '” In the case of a general notification covering several shipments, both the estimated total quan- tity and the estimated quantities for each indivi- dual shipment will be required. 7 Insofar as this is necessary to assess the hazard and determine the appropriateness of the propo- sed disposal operation.

16. Process genom vilken avfallet genere- rats7 17. För avfall förtecknat i bilaga I, klassifice- ringar enligt bilaga III: egenskap som in- nebär risk. I-I-nummer och UN-klass l8. Metod för slutligt omhändertagande en- ligt bilaga IV 19. Producentens och exportörcns försäk- ringar att informationen är korrekt 20. Information (inklusive teknisk beskriv- ning av anläggningen) översänd från mottagaren av avfallet till exportören el- ler producenten, på vilken den förre grundar sin bedömning att det inte fanns anledning tro att avfallet inte kommer att hanteras på ett miljövänligt sätt i en- lighet med importlandets lagar och för- ordningar.

21. Information om kontrakt mellan expor- tör och avfalls mottagare.

Anmärkningar

' Fullständigt namn och adress. telefon-. telex- eller telefaxnummer samt namn på och adress, tele- fon. telex- eller telefaxnummer till den person som skall kontaktas 2 Fullständigt namn och adress. telefon-. telex- eller telefaxnummer 3 När det gäller en generell underättelse som täcker fiera leveranser fordras antingen beräknat datum för varje leverans eller, om dessa inte är kända, beräknad frekvens för leveranserna * Information skall lämnas om tillämpliga bestäm- melser om försäkring och hur de uppfyllts av ex- portör. fraktförare och avfallsmottagare 5 Beskaffenheten och koncentrationen av de be- ståndsdelar som innebär störst risk i fråga om giftighet och andra faror som avfallet utgör både i samband med hantering och föreslagen metod för slutligt omhändertagande " När det gäller en generell underrättelse som täcker flera leveranser. skall både den uppskattade totala kvantiteten och de uppskattade kvantiteterna för varje särskild leverans anges. 7 I den mån som detta är nödvändigt för att bedö— ma risken och bestämma lämpligheten av den fo- reslagna metoden för slutligt omhändertagande

'x) IQ ©

Annex V B

Information to be provided on the move- ment document

I. 2.

3.

IO. II. 12.

l3.

l4.

Exporter of the waste' Generator (5) of the waste and site of generation' Disposer of the waste and actual site of disposal' Carrier (s) of the waste' or his agent (s)

. Subject of general or single notification

. The date the transboundary movement started and date (5) and signature on re- ceipt by each person who takes charge of the waste . Means of transport (road, rail, inland

waterway, sea, air) including countries of export, transit and import, also point of entry and exit where these have been designated . General description of the waste (phys-

ical state, proper UN shipping name and class, UN number, Y number and H number as applicable)

. Information on special handling require- ments including emergency provision in case of accidents Type and number of packages

Quantity in weight/volume

Declaration by the generator or exporter that the information is correct Declaration by the generator or exporter indicating no objection from the compe- tent authorities of all States concerned which are Parties. Certification by disposer of receipt at designated disposal facility and indica- tion of method of disposal and of the approximate date of disposal.

' Full name and address, telephone, telex or telefax number and the name, address. telephone. telex or telefax number of the person to be contacted in case of emergency.

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. 17

Bilaga V B

Information som skall lämnas i transportdo- kumentet

[. . Producent(er) av och produktionsplats 2

3.

10. II. 12.

13.

14.

Exportör av avfallet'

för avfallet' Avfallsmottagare och exakt plats för slut- ligt omhändertagande' Fraktförare av avfallet' eller dennes (de- ras) ombud Föremål för generell eller särskild under- rättelse Datum då den gränsöverskridande trans— porten inleddes samt datering och under- skrift av varje person som tar hand om avfallet vid mottagandet av detsamma . Transportmedel (väg, järnväg, inländska

vattenvägar, sjö, luft) samt export-, tran- sit- och importland ävensom platser för inresa och utresa då dessa har bestämts

. Allmän beskrivning av avfallet (fysika-

liskt tillstånd, riktig UN-leveransbeteck- ning och klass, UN-nummer, Y-nummer och H-nummer enligt vad som tillämp- ligt) Information om särskilda hanteringsfö- reskrifter inklusive nödåtgärder i händel- se av olyckor Typ och antal kollin Kvantitet i vikt/volym Producentens eller exportörens försäk- ran att informationen är korrekt Försäkran av producenten eller exportö- ren utvisande att ingen invändning före- ligger från behöriga myndigheter i samt- liga berörda stater som är parter Intygande av avfallsmottagaren om mot- tagande vid avsedd anläggning för slut- ligt omhändertagande med angivande metod och ungefärligt datum för slutligt omhändertagande.

' Fullständigt namn och adress, telefon-, telex- eller telefaxnummer och namn på, adress, telefon-, telex- eller telefaxnummer till den person som skall kontaktas i händelse en krissituation skulle uppstå.

Notes

The information required on the movement docu- ment shall where possible be integrated in one do- cument with that required under transport rules. Where this is not possible the information should complement rather than duplicate that required un- der the transport rules. The movement document shall carry instructions as to who is to provide information and fill-out any form.

Annex V] Arbitration Article I

Unless the agreement referred to in Article 20 of the Convention provides otherwise, the arbitration procedure shall be conducted in accordance with Articles 2 to 10 below.

Artic/e 2

The claimant party shall notify the Secretar- iat that the parties have agreed to submit the dispute to arbitration pursuant to paragraph 2 or paragraph 3 of Article 20 and include, in particular, the Articles of the Convention the interpretation or application of which are at issue. The Secretariat shall forward the infor- mation thus received to all Parties to the Convention.

Article 3

The arbitral tribunal shall consist of three members. Each of the Parties to the dispute shall appoint an arbitrator, and the two arbi- trators so appointed shall designate by com- mon agreement the third arbitrator, who shall be the chairman of the tribunal. The latter shall not be a national of one of the parties to the dispute, nor have his usual place of residence in the territory of one of these parties, nor be employed by any of them, nor have dealt with the case in any other capacity.

Article 4

[. If the chairman of the arbitral tribunal has not been designated within two months of the appointment of the second arbitrator, the

Anmärkningar

Den i transportdokumentet erforderliga informa— tionen skall, där så är möjligt, sammanställas i ett. gemensamt dokument med den information som fordras enligt transportreglerna. Där detta inte är möjligt, bör informationen komplettera snarare än upprepa de upplysningar som fordras enligt trans- portreglerna. Transportdokumentet skall innehålla instruktioner beträffande vem som skall ämna in- formation och fylla i varje formulär.

Bilaga V] Skiljedom Artikel 1

Såvida inte annat föreskrivs i den överens- kommelse som omnämns i artikel 20 av den— na konvention, skall skiljedomsförfarandet ske i enlighet med artiklarna 2— 10 nedan.

Artikel 2

Kärandeparten skall meddela sekretariatet att parterna är överens om att hänskjuta tvis— ten till skiljedom enligt punkt 2 eller 3 i arti— kel 20 och speciellt inkludera de artiklar i konventionen, vars tolkningeller tillämpning är omstridd. Sekretariatet skall vidarebeford— ra den sålunda erhållna informationen till alla parter i konventionen.

Artikel 3

Skiljedomstolen skall bestå av tre ledamöter. Värdera parten i tvisten skall utnämna en skiljedomare och de två sålunda utnämnda skiljedomarna skall gemensamt utse den tredje, som skall vara domstolens ordföran- de. Den senare skall inte vara undersåte till någon av parterna i tvisten, inte heller vara permanent bosatt inom någon av dessa par- ters territorier, ej heller vara anställd av nå- gon av dem eller ha befattat sig med målet i någon annan egenskap.

Artikel 4

I." Om skiljedomstolens ordförande inte ut- setts inom två månader efter utnämnandet av den andre skiljedomaren, skall Förenta

Secretary-General of the United Nations shall, at the request of either party, designate him within a further two months period.

2. If one of the parties to the dispute does not appoint an arbitrator within two months of the receipt of the request, the other party may inform the Secretary-General of the United Nations who shall designate the chairman of the arbitral tribunal within a further two moths' period. Upon designa- tion, the chairman of the arbitral tribunal shall request the party which has not appoint- ed an arbitrator to do so within two moths. After such period. he shall inform the Secre- tary-General of the United Nations, who shall make this appointment within a further two months' period.

Article 5

I. The arbitral tribunal shall render its deci— sion in accordance with international law and in accordance with the provisions of this Convention.

2. Any arbitral tribunal constitutcd under the provision of this Annex shall draw up its own rules of procedure.

Article 6

I. The decisions of the arbitral tribunal both on procedure and on substance. shall be ta- ken by majority vote of its members.

2. The tribunal may take all appropriate me- asures in order to establish the facts. It may, at the request of one of the parties, recom- mend essential interim measures of protec- tion.

3. The parties to the dispute shall provide all facilities necessary for the effective conduct of the proceedings.

4. The absence or default of a party in the dispute shall not constitute an impediment to the proceedings.

Article 7

The tribunal may hear and determine coun- ter-claims arising directly out of the subject- matter of the dispute.

Prop. 1990/91 : 90 Bilaga 13. I 7

Nationernas generalsekreterare på endera partens begäran utse honom inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

2. Om en av parterna i tvisten inte ut- nämner en skiljedomare inom två månader efter mottagandet av anmodan, kan den and- ra parten underrätta Förenta Nationernas ge- neralsekreterare, som skall utse skiljedomsto- lens ordförande inom ytterligare en tvåmåna- dersperiod. Efter utnämningen skall skilje- domstolens ordförande anmoda den part som inte utnämnt någon skiljedomare att göra detta inom två månader. Efter utgången av denna period skall han underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare, som skall verkställa utnämningen inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 5

I. Skiljedomstolen skall meddela sitt beslut i enlighet med internationell rätt och bestäm- melserna i denna konvention.

2. En skiljedomstol tillsatt enligt bestäm- melserna i denna bilaga skall själv utarbeta sin rättegångsordning.

Artikel 6

I. Skiljedomstolens beslut både vad gäller processordning och innehåll skall fattas med enkel majoritet bland ledamöterna.

2. Domstolen kan vidta alla lämpliga åt- gärder för att fastställa fakta. Den kan. på begäran av endera parten, rekommendera nödvändiga intermistiska skyddsåtgärder.

3. Parterna i tvisten skall ställa allt materi- al till förfogande som är nödvändigt för ett effektivt genomförande av förhandlingarna.

4. Utevaro eller försummad inställelse av part i tvisten skall inte utgöra hinder för för- handlingarna.

Artikel 7

Domstolen kan höra och avgöra genkäromål som härrör direkt från tvisteförcmålet.

Article 8

Unless the arbitral tribunal determines other- wise because of the particular circumstances of the case, the expenses of the tribunal, in- cluding the remuneration of its members, shall be borne by the parties to the dispute in equal shares. The tribunal shall keep a record of all its expenses, and shall furnish a final statement thereof to the parties.

Article 9

Any Party that has an interest of a legal natu- re in the subject-matter of the dispute which may be affected by the decision in the case, may intervene in the proceedings with the consent of the tribunal.

Article 10

I. The tribunal shall render its award within five months of the date on which it is estab- lished unless it finds it necessary to extend the time-limit for period which should not exceed five months.

2. The award of the arbitral tribunal shall be accompanied by a statement of reasons. It shall be final and binding upon the parties to the dispute.

3. Any dispute which may arise between the parties concerning the interpretation or ex- ecution of the award may be submitted by either party to the arbitral tribunal which made the award or, if the latter cannot be seized thereof, to another tribunal constitu- ted for this purpose in the same manner as the first.

Artikel 8

Såvida inte skiljedomstolen beslutar annat på grund av målets speciella omständigheter, skall kostnaderna för domstolen, inklusive ersättningen till dess ledamöter, till lika delar bäras av parterna i tvisten. Domstolen skall föra bok över alla sina utgifter och tillställa parterna slutredovisning över dessa.

Artikel 9

Varje part som har intressen av rättslig natur i tvisteförcmålet, vilka kan påverkas av be- slutet i målet, kan intervenera i förhandling- arna med domstolens samtycke.

Artikel 10

l. Domstolen skall meddela sin dom inom fem månader från det datum då den fast- ställs, såvida den inte finner det nödvändigt att flytta fram tidsgränsen, vilket inte bör ske med mer än fem månader.

2. Skiljedomstolens utslag bör åtföljas av en redogörelse för domskälen. Den skall vara slutgiltig och bindande för parterna i tvisten.

3. Varje tvist som uppstår mellan parterna beträffande tolkning eller verkställighet av domen kan av någondera parten hänskjutas till den skiljedomstol som avkunnade do- men, eller om denna inte kan bemyndigas därmed, till en annan domstol tillsatt för det— ta ändamål på samma sätt som den första.

Bilaga 14.1

Sammanfattning av vindkraftsutredningens betänkande (SOU 1988232) Läge för vindkraft

I betänkandet behandlas förutsättningama för och konsekvenserna av lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land och till havs.

Den energipolitiska bakgrunden, vindkraftens möjliga roll i det svenska elsystemet samt vindkraftsutredningens uppgift i relation till annat ut- vecklingsarbete inom vindkraftsområdet behandlas. En så långt gående behandling av lokaliseringsfrågor m.m. som förutsatts i direktiven (dir. l985z42) har utredningen bedömt ännu inte vara möjlig. Detta gäller enligt utredningen framför allt i fråga om landlokalisering. Avgörande härvidlag har varit:

0 att det behövs ökade kunskaper om konsekvenserna av en vindkraftsut- byggnad, vilka bara kan erhållas genom en faktisk utbyggnad av stora kraftverk i grupp, 0 att den tekniska utvecklingen m.m. inom de samhällssektorer som i dag står i konflikt med vindkraftsutbyggnad kan leda till förutsättningar för ökad anpassning och minskade konflikter, . att de konflikter som är förknippade med en stor vindkraftsutbyggnad bör ställas i relation till de konsekvenser en elproduktion grundad på fossila bränslen eller vattenkraft skulle medföra, . att en kommunal förankring av de tänkbara områdena för en vindkrafts- utbyggnad måste hanteras i en regelrätt planeringsprocess. En översikt av de tekniska förutsättningama lämnas i utredningen. Avgörande för om stora vindkraftverk kommer till stånd blir den tekniska utvecklingen och vindkraftens ekonomi. Elproduktion och elöverföring i samband med vindkraftverk i grupp behandlas. Frågor om sysselsättning, drift och underhåll beskrivs och i ett avslutande avsnitt tas de tekniska miljökonsekvenserna upp. Vindkraftverkens bullerproblem och möjlighe- terna att begränsa dem behandlas liksom säkerhetsmässiga aspekter och risken för störningar på bl. a. TV-mottagning, radio och radar.

Enligt utredningen kommer vindkraftverk i grupper att ha en genomgri- pande påverkan på landskapsbilden. Utredningen belyser detta bl.a. med vissa fotomontage. De viktigaste naturgivna lokaliseringsförutsättningar- na såsom vind-, mark-, djup- och bottenförhållanden redovisas. För att ett område skall vara av intresse för energiproduktion behöver energiinnehål- let i vinden ha ett årsmedelvärde av minst 4 MWh/m2 och år. För landområ- den har utredningen bedömt 5 MWh/m2 och år eller mer som goda vind- förhållanden. Till havs har motsvarande gräns dragits vid 6 MWh/m2 och år.

Till havs är djupförhållandena avgörande vid val av Iokaliseringsområ- den. Relativt jämna bottnar på mellan 6 och 30 rn djup är mest lämpliga. Vindförhållanden och djupförhållanden är de lokaliseringskriterier som ligger till grund för avgränsningen av de områden inom vilka vindkraftsut- byggnad över huvud taget bör övervägas. Dessa områden har utredningen benämnt bruttoområden.

Utredningen behandlar vidare vindkraften och bebyggelsen. Vind- kraftverken orsakar bl.a. buller, som kan vara störande. Det finns också

Prop. 1990/91: 90

säkerhetsrisker för den närmaste omgivningen. Det måste därför finnas ett Prop. 1990/91 : 90 skyddsavstånd mellan ett vindkraftverk och närmaste bebyggelse. Utred- Bilaga 14.1 ningen har i lokaliseringsstudierna arbetat med två skyddsavstånd till bebyggelse nämligen 300 m och 500 m. Bruttoområdena på land reduceras genom hänsyn till den befintliga bebyggelsen till vad utredningen benämnt nettoområden. Dessa skulle teoretiskt kunna rymma vindkraftverk för en energiproduktion om 70 resp. 35 TWh/år vid 300 resp. 500 m skyddsav- stånd.

Valet av skyddsavstånd till bebyggelse påverkar alltså i hög grad den tillgängliga arealen. Ökas skyddsavståndet från 300 rn till 500 m minskar den tillgängliga arealen på land med hälften. Enligt utredningens bedöm- ning är en förutsättning för vindkraftens framtida utbyggnad i stor skala på land att bl. a. bullernivån blir acceptabel på ett skyddsavstånd till bebyg- gelse på 300 m. Med hänsyn till den osäkerhet avseende störningar från buller som råder, har utredningen bedömt att 500 m skyddsavstånd till bebyggelse bör tillämpas i ett inledningsskede.

I arbetet har hushållningsaspekterna enligt naturresurslagen haft stor betydelse. Många mark- och vattenanvändningsintressen kommer att be- röras vid en vindkraftsutbyggnad. En genomgång görs av de intressen som i första hand konkurrerar om användning av mark och vatten med en vind- kraftsutbyggnad. Det är naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, försvar, flyg, sjöfart och fiske. Övriga motstående intressen är jordbruk, telekom- munikationer, vägar, järnvägar och råvaruutvinning.

Utredningen redovisar bedömningar och förslag till fortsatta handlings- linjer för vindkraftens utbyggnad, bl. a. var en utbyggnad i första hand bör komma till stånd. Det gäller 37 områden på land och 17 till havs. Energi- produktionen i dessa områden blir på land. om de tas i anspråk i sin helhet, 2,9 TWh/år (ca 490 vindkraftverk) med 500 m skyddsavstånd till bebyggelse och 6,7 TWh/år (ca 1 150 vindkraftverk) med 300 m skyddsav- stånd. Motsvarande energiproduktion i de 17 områdena till havs är 22,5 TWh/år (ca 2 740 vindkraftverk). De områden för en vindkraftsutbyggnad som utredningen bedömt lämpliga utgör en mycket liten andel av de potentiellt möjliga områdena, främst på land, men även till havs.

Konsekvenser för motstående intressen av en utbyggnad av de ovan nämnda områdena behandlas, liksom den möjliga exploateringsgraden inom dem. Även om det är tekniskt möjligt att placera ett visst maximalt antal aggregat i ett område, har utredningen bedömt att man i praktiken måste reducera antalet aggregat bl.a. med hänsyn till lokala intressen. Denna reduktion har bedömts bli större för landområden än till havs. Enligt utredningens bedömning bör den möjliga exploateringsgraden på land kunna ligga mellan den teoretiska utbyggnadsnivån och 50% av densamma, medan reduktionen till havs bör kunna begränsas till högst 25 %.

Det behövs enligt utredningen ytterligare kunskaper om olika konse- kvenser av en vindkraftsutbyggnad i stor skala. Det gäller särskilt konse- kvenser av grupper av vindkraftverk. Utredningen har därför föreslagit tre områden på land och tre till havs, som lämpliga för försöksgruppstationer.

På land bör Näsudden på Gotland, den s.k. Gipsön i Landskrona och Prop. 1990/91:90 Ringhals på Väröhalvön i första hand övervägas som platser för sådana Bilaga 14.1 försöksgrupper. Till havs föreslås området utanför Näsudden på Gotland, Hanöbanken i Blekinge och Klåback utanför Väröhalvön i Halland.

De områden som bedömts ligga närmast till att bygga ut på land efter försöksgrupperna har redovisats som en introduktionsfas. Den samman- lagda teoretiska utbyggnadsnivån inom dessa områden skulle bli l,3 TWh/år.

Utredningen behandlar vidare möjligheterna och vissa konsekvenser av att på kortare resp. på längre sikt fullt ut nå den i direktiven angivna årspro- duktionen 10 TWh/år på land och ge ytterligare marginaler för att uppnå 20 TWh/år eller mer till havs. En jämförelse görs mellan land och hav. Utred- ningen bedömer att det med hänsyn till motstående intressen och konse- kvenser för närboende finns större förutsättningar att förverkliga en stor vindkraftsutbyggnad till havs än på land. En avvägning och anpassning måste dock ske mellan flskenäringens intressen och en omfattande vind- kraftsutbyggnad till havs.

Utöver en länsvis genomgång lämnar utredningen en mer detaljerad beskrivning av varje enskilt område.

I redovisningen om planering och Säkerställande ges bl.a. en översikt av de rättsliga frågor som kan uppkomma vid en etablering av större vind- kraftsprojekt. Vissa förslag till ändringar av gällande regler diskuteras också.

Utredningen lämnar avslutningsvis förslag om fortsatt kunskapsupp- byggnad rörande lokaliseringsfrågor bl.a. i samband med att försöks- gruppstationer byggs. Förslag till fortsatt kunskapsuppbyggnad lämnas angående buller, telestörningar, säkerhetsaspekter, kollisionsrisker för flyg och sjöfart, påverkan på fågel, fisk och fiske.

I bilagor till betänkandet redovisas, förutom vissa inhämtade remissyn- punkter och områdesvisa kommentarer, även en mer ingående genomgång av de rättsliga frågorna och försvarets synpunkter på konsekvenserna av en vindkraftsutbyggnad i stor skala.

En del av det material som legat till grund för utredningens bedömning- ar har samlats i en särskild serie av underlagsmaterial. I denna serie ingår sex rapporter. Av dessa behandlar Nr 1: Vindarna över Sverige, Nr 2: Vindkraft till havs — teknik och utvecklingsläge, Nr 3: Vindkraft — Tele- störningar, Nr 4: Vindkraft — Buller, nr 5: Vindkraften i landskapet och Nr 6: Vindkraft Fåglar.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91 : 90 betänkandet (SOU l988:32) Läge för vindkraft Bilaga 14.2

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöverdomsto- len Svea Hovrätt, vattendomstolen Stockholms tingsrätt, vattendomstolen Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen Växjö tingsrätt, överbefälhavaren, försvarets materielverk, försvarets radioanstalt, försvarets forskningsan- stalt, flygtekniska försöksanstalten. socialstyrelsen, televerket, vägverket. sjöfartsverket, Sveriges meteorlogiska och hydrologiska institut, luftfarts- verket, riksantikvarieämbetet och statens historiska musee'r, universitets- och högskoleämbetet (som bifogat yttranden från universiteten i Göte- borg, Lund och Uppsala samt tekniska högskolan i Stockholm) lantbruks- styrelsen, skogsstyrclsen, fiskeristyrelsen, plan- och bostadsverket, general- tullstyrelsen, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, sta- tens energiverk, statens vattenfallsverk, statens naturvårdsverk, länsstyrel- serna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar. Gotlands, Blekinge, Kristianstads. Malmöhus, Hallands. Göteborgs och Bohus och Gävleborgs län, forskningsrådsnämnden, energiforsknings- nämnden, Landstingsförbundet, regionplanekontoret Stockholms läns landsting, Svenska kommunförbundet, Nordvästra Skånes kommunalför- bund, Sydvästra Skånes kommunalförbund, följande kommuner: Tierps, Älvkarleby, Oxelösunds, Ödeshögs, Borgholms, Mörbylånga, Oskars- hamns. Torsås, Gotlands, Karlshamns, Karlskrona, Ronneby, Sölves- borgs, Bromölla, Kristianstads, Simrishamns, Tommelilla, Åstorps, Es- lövs, Helsingborgs, Höganäs, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Skurups, Svalövs, Trelleborgs. Ystads, Falkenbergs, Halmstads. Kungsbacka, Laholms. Varbergs. Kungälvs, Orusts, Tanums, Tjörns, Öc- kerö och Gävle, Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges Turistråd, Sveri- ges redareförening, Sveriges fiskares riksförbund, Friluftsfrämjandet, Lantbrukarnas Riksförbund, Sydkraft Aktiebolag, KRAFTSAM, Svenska kraftverksföreningen, Föreningen för Sveriges energirådgivare, Svenska elverksföreningen, Riksförbundet energileverantörema, Svenska natur- skyddsföreningen, Sveriges ornitologiska förening, Folkkampanjen mot kärnkraft, Landsorganisationen i Sverige, Centralorganisationen SA- CO/SR, Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsarbetareförbun- det.

Vidare har skrivelser kommit in från Skånes naturvårdsförbund, Ölands ornitologiska förening och Rubert Siemerling.

Bilaga 15.1

Sammanfattning av Sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder

HistoriSkt sett har det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten både nationellt och internationellt varit inriktat på att minska vattenförorening- ar förorsakade av utsläpp av olja och andra miljöfarliga ämnen. Det nu redovisade arbetet har ett betydligt bredare anslag och innebär samtidigt att man i många fall ger sig in på helt nya problemområden.

Sålunda har sjöfartens luftföroreningar av olika slag utgjort en betydel- sefull del av arbetet, liksom andra föroreningsområden, som tidigare inte uppmärksammats i någon högre grad när det gäller'sjöfarten.

I samverkan mellan sjöfartsverket, SNV, Sveriges Redareförening och transportforskningsberedningen (TFB), har ett projekt initierats för att kartlägga den del av sjöfartens miljöpåverkan som bedömdes vara minst känd, men likväl av betydelse, nämligen rökgasemissioner. Vissa resultat av detta projekt redovisas integrerat i den fullständiga underlagsrapporten under resp. områdesrubrik.

Det samlade arbetet har lett till ett mycket omfattande och brett under- lagsmaterial, som bedöms vara av värde för olika intressenter.

Tyngdpunkten i redovisningen till regeringen utgör emellertid den sam- manfattning som utarbetats. Detta för att möjliggöra en rimlig överblick över detta stora och komplicerade ämnesområde. Sammanfattningen re- dovisar en kortfattad bakgrund och beskrivning av resp. område åtföljd av de förslag till åtgärder som sjöfartsverket lägger fram.

Prop. 1990/91: 90

Sammanfattning av statens järnvägars rapport Järnvägen och Prop. 1990/91 : 90 miljön —- Strategi och åtgärder för SJ s miljöarbete och Bilaga 15.2 banverkets rapport Program för miljövänligare tågtrafik

SJ:s och banverkets utgångspunkt är att miljöproblem skall förebyggas inte åtgärdas i efterhand, dvs. ”Tänk efter före”. Målsättningen i miljöfrå- gorna skall vara så generell. genomarbetad och förutseende att den inte behöver förändras eller uppdateras för varje nytt myndighetskrav eller lagändring. För att nå detta mål skall miljökonsekvensbeskrivningar göras vid ny projektering av spårsystem och miljökvalitetskravl-kriterier bör upprättas och nyttjas vid upphandling av produkter.

För de befintliga miljöproblemen inom järnvägssektorn bör åtgärdspro- gram upprättas. Järnvägens miljöproblem är följande:

' CF C/freoner

Freoner återvinns med särskild pumputrustning. Freonläckage kan mins- kas genom att utrustningen ses över och förbättras eller att nya köldmedier tas i bruk. Freonhaltiga material kommer ej att inköpas.

— PCB

Inga inköp av produkter som innehåller PCB. Sanering har genomförts av de lok som visade sig ha PCB så förhoppningsvis slipper SJ PC B-proble- met.

Kadmium

Färg —- Kadmiumhaltiga färger ersätts med färger utan kadmium. Skyddsåtgärder tas vid underhållsarbeten. Batterier — Kontroller görs för att kontrollera att insamling av batterier- na vcrkligen sker på tillfredsställande sätt. Upphandlings- krav och'kriterier för dessa kommer att ställas så att tungme- tallsnåla eller helt tungmetallfria batterier kommer att före- dras framför traditionella.

Buller

Bullerreducerandc åtgärder har vidtagits och kommer att vidtas i framti- den. Detta gäller gamla fordon och vid inköp av nya fordon men även vid nybyggnad av banor.

— Vibrationer

Vibrationspolicy upprättas för störningar från spårbunden trafik. 239

— Träimpregnering ' Prop. 1990/91: 90 Gamla impregneringSplatser skall saneras. Man skall försöka koncentrera Bilaga '5'2 verksamheten till en enda anläggning (Nässjö). De nya tekniska lösningar- na skall följas för att finna ev. miljövänligare alternativ till kreosot.

Vegetationsbekämpning

Besprutningen är nödvändig. I väntan på en alternativ metod kan förebyg- gande åtgärder vidtas, som leder till att besprutningsbehovet minskar (användande av makadam), men även preparatförbättrande åtgärder, som leder till att nya, miljömässigt bättre bekämpningsmedel utnyttjas.

— Asbest

Ett heltäckande saneringsprogram har antagits. Inga asbesthaltiga produk- ter kommer att upphandlas.

Farligt gods

Förbättring av banorna genom ny- och ombyggnad.

Sammanfattning av vägverkets rapporter Miljövänligare Prop. 1990/91: 90 vägar och trafik och Ökad miljöhänsyn 1 vägplanering och Bilaga 15.3 väg projektering

En samlad nationell och regional infrastrukturplanering utvecklas ytter- ligare. Det innebär att en vision av ett framtida miljöanpassat trans- portsystem utvecklas. — Nationella, regionala och lokala miljömål formuleras och görs mer operativa och styrande. De trafik- och miljöpolitiska målen bör i inrikt- ningsplaneringen brytas ned i väghållningsmål vilka ska styra åtgärds- planeringen. De nationella väghållningsmålen och inriktningarna skall vara styrande för de regionala målen och transportvisionerna. Konkreta och mätbara mål är en förutsättning för konsekvensbeskrivningar och uppföljning av måluppfyllelse. — Kraven på miljöhänsyn tidigt i vägprojekteringen formaliseras. Vägver- ket föreslår vidare att en förstudie alltid görs innan projekteringen startar. I denna ingår en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). — Även kommunala översikts— och detaljplaner ska innefatta konsekvens- beskrivningar avseende trafik och miljö.

Vägverket föreslår att regeringen genomför följande förändringar i för- ordningen om riksvägplan och planen för länstrafikanläggningar (SFS l988: 1015). — I flerårsplanen får endast redovisas vägbyggnadsföretag som genomgått en förstudie, vilken ska innefatta en MKB. — För flerårsplanens första tre år ska vägbyggnadsföretagen ha genomgått en förprojektering i den mån förstudien anger att sådan erfordras. I denna ska en MKB redovisas.

_ Vägverket ges mandat att i samråd med Svenska kommunförbundet närmare föreskriva om MKB i olika projekteringsskeden.

Många vägobjekt som genomförs gagnar en god lokal miljö. Det gäller förbifarter, miljöprioriterade genomfarter, ringvägar, infarts— och termi- nalparkeringar, terminaler, gång— och cykelvägar, utbyte av signalanlägg- ningar. bullerskyddsåtgärder och estetisk upprustning av belastade tätorts- miljöer. Det totala behovet på statliga vägar av investeringar i infrastruk- tur har i en inventering gjord av vägverket visat sig vara omkring 125 miljarder kronor.

Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering

Uppföljningen visar att MKB liksom övrig miljöhänsyn i vägplaneringen och vägprojekteringen successivt blir allt bättre. När det gäller vägprojek- teringen bör perioden mellan år 1987 och år l989 betraktas som en över- gångsperiod. Även om arbetsplanerna har innehållit en MKB var många av objekten redan projekterade när kraven på MKB infördes. För ökad miljöhänsyn vid utformning av vägnät och vägar är det nöd- vändigt att miljöhänsyn ingår som en integrerad del i både vägplanering och vägprojektering. Genom att miljön behandlas i planeringsskedet kan 241

Bilaga 15.3

många frågor lösas innan låsningar uppstår. Vidare kan nationella och regionala mål, på ett bättre sätt än i dag, komma med i planeringen. Detaljprojekteringen kan därmed begränsas till utformnings— och skydds- frågor.

Mot bakgrund av resultat av de analyser, som gjorts i utredningen, kommer vägverket att vidareutveckla kompetensen i hela organiationen samt utveckla de planerings- och projekteringshjälpmedel som erfordras. Dessutom föreslår vägverket vissa förändringar i de regler som styr plane- rings— och projekteringsarbetet.

Målsättningen är att bättre samordna och utveckla de två beslutsproces- serna så att miljöhänsyn. miljökonsekvensbeskrivning och medverkan av myndigheter och allmänheten ingår i olika skeden och beslut på olika nivåer i vägplaneringsprocessen.

Sammanfattning av luftfartsverkets rapport Flyget och Prop. 1990/91: 90 miljön Bilaga 15.4

Luftfartsverkets mål beträffande avgasemissionerna är att den civila flyg- trafikens utsläpp av kväveoxider och koldioxid år 2010 inte är större än år I 1990.

— Internationellt arbete

Målet är att genom internationell påverkan bl. a. påskynda utvecklingen av miljömässigt bättre anpassade motorer.

För att samordna de svenska internationella aktiviteterna i denna och andra frågor skall en samrådsgrupp under LFV:s ledning bildas med repre- sentanter för berörda departement och SN V samt observatörer från flyg- operatörerna.

— Koldioxidavgift

Om den planerade koldioxidskatten införs bör den endast gälla fossila bränslen och kopplas till bränslepriset. Sverige bör i sådant fall emellertid arbeta för att koldioxidavgifter införs internationellt innan ett ensidigt svenskt beslut fattas.

— Avgasskatter och avgasrelaterade landningsavgifter

Landningavgifter som är differentierade efter avgasutsläpp (och buller) bör införas. Dessa skall gälla både inrikes och utrikes trafik och ersätta den nuvarande avgasskatten på inrikesflyget.

— Buller: Sänkta landningsavgifter för tysta flygplan

För flygplan certifierade efter ICAO:s kapitel 2-bestämmelser skall lägre landningsavgifter tillämpas än för mer bullrande plan.

— Åtgärder vid flygplatser

Genom överenskommelser mellan flygplatshållare och kommuner om markanvändningsplanering vid flygplatser, som t.ex. förbud mot bebyg- gelse i bullerutsatta områden, genom att använda bullerreducerande flyg- procedurer och justera ut- och inflygningsvägama skall miljöpåverkan minskas.

Vattenföroreningama skall minskas genom att de ämnen som används vid flygplans- och banavisning, brandövningar och övrig flygplansverk- samhet tas till vara.

Luftfartsverket föreslår slutligen att ett sanktionssystem införs för flyg- bolags överträdelser av t. ex. bullervillkor eller påbjudna flygvägar.

Sammanfattning av transportforskningsberedningens Prop. 1990/91 : 90 rapport Ett miljöanpassat transportsystem Bilaga 15.5

Denna kortfattade sammanfattning sker i form av kommenterade tabeller. En mer fullständig sammanfattning finns i rapporten från projektet.

Syftet med projektet är att bedöma hur stora luftföroreningar transport- sektorn kommer att stå för fram till år 2015 om inga ytterligare åtgärder vidtas samt att diskutera möjliga ytterligare åtgärder.

Beräkningar visar att vägtrafikens utsläpp av bl.a. kväveoxider kommer att sjunka väsentligt. Utsläppen från luft- och sjöfart kan däremot väntas öka om inga ytterligare åtgärder vidtas. Beräkningarna indikerar att trans- portsektorn som helhet inte kommer att uppnå en 30-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen, i enlighet med den generella målsättningen.

TRANSPORT SEKTOFINS KVAVEOX l DUTSLAPP

250000 240000 220000 200000 190000 150000

140000

TCN

120000 100000 30000

80000

40000

20000 _ 0 _

1980 1990 2000 2010

Figur 3, Transportsektorns kväveoxidutsläpp 1980 till 2015. Beräkningarna avser utsläpp givet de beslut som hitills fattats om emissionskrav på fordon samt trafikut- veckling enligt Transportrådets basprognos.

Vägtrafikens utsläpp av kolväten och kolmonoxid minskar särskilt kraf- tigt. Behovet av ytterligare åtgärder för att begränsa dessa utsläpp framstår som mindre angeläget. Koldioxidutsläppen påverkas däremot inte av den förbättrade avgasreningen. Dessa utsläppen växer istället, trots att anta- ganden görs om en spontan energieffektivisering av fordonsflottan. Kol- dioxidutsläppen ökar särskilt snabbt för luftfarten.

KOLD IOX ! DUTSI-Ap'3 Prop. 1990/91: 90

20000 FRÅN OLIKA TRAFIKSLÅG, 1900 - 2015 Bilaga 15.5

22000 20000

18000

D ; 15000 9 5 O mann )( 5 12000 .. 3 ( moon ". 8 soon D .. 5000 4000 Lurrnnr zoon

SJOFART

0

1980 1990 2000 2010

Figur 7. Koldioxidutsläpp från olika trafikslag l980 till 20l 5. enligt basalternativet. Beräkningen av luftfartens utsläpp avserendast en del av perioden. .

I rapporten konstateras att det råder betydande osäkerheter om den faktiska utsläppsutvecklingen. Ekonomisk tillväxt (som avsevärt påverkar trafiktillväxten) och framtida fordons faktiska emissionsprestanda nämns som kritiska faktorer.

För att illustrera de tekniska åtgärdsmöjligheterna inom vägtrafiken analyseras två teknikalternativ; ett som förutsätter en satsning på renings- teknik (i nivå med USA-kraven) och fortsatt användning av bensin och diesel (”konventionella bränslen”) samt ett som förutsätter en mer omfat- tande satsning på utvecklad fordonsteknik och på alternativa drivmedel (”alternativa drivmedel”). '

Beräkningarna visar att emissionerna av kväveoxider på detta sätt-kan begränsas väsentligt.

Bilaga 15.5

NOX—UTSLAPP FRÅN LASTBILSTQAF IK

VID BÅSUTBw OCH G.IKA T'EKNIKNIVÅER

60000

50000

40000

30000

TON

20000

10000

1980 1990 7000 2010

D MGEPG TEKNIKKRAV + MTA TEKNIK

Figur 15. Kväveoxidutsläpp från lastbilstrafik 1980 till 2015 enligt basalternativet (”dagens teknikkrav") samt vid tekniksatsning mcd konventionella bränslen (”bästa teknik")_jämfört med skilda miljömål.

Koldioxidutsläppen påverkas i princip inte av en tekniksatsning enligt alternativet ”konventionella bränslen”. Vid en satsning på ”alternativa drivmedel” minskar de däremot kraftigt. Jämfört med den spontana ut- vecklingen blir de ca 60 procent lägre år 2015, vilket motsvarar utsläpp som är ca 45 procent lägre än de var år 1987/88.

Avgifter på miljöstörande transporter

I rapporten presenteras två avgiftsaltemativ. Det förstnämnda följer ett förslag från MIA och omfattar även förändringar i enlighet med KIS och RlNK, bl.a. moms på resande vilket antogs höja priserna för kollektivt resande med 20 procent. Priserna för bilresande antogs till år 2000 stiga med l7 procent för privatresande och med 31 procent för tjänsteresande. [ ett mer miljöinriktat avgiftsalternaliv förutsätts priserna för biltrafik stiga med ytterligare 30 procent.

Dessa beräkningar visar att kväveoxidutsläppen år 2015 vid alternativet MlA blir ca 90000 ton och vid det mer miljöinriktade avgiftsalternativet blir ca 85 000 ton. Detta att jämföra med basalternativets 95000 ton.

En avsevärd begränsning i de här beräkningarna av miljöavgifternas effekter är att endast s.k. statiska effekter behandlas, dvs. effekter till följd av minskad trafik. Däremot behandlas inte de dynamiska effekterna, dvs. effekter till följd av att fordonsparkens miljöegenskaper förbättras.

Utbyggnad av kollektivtrafik m. m,

I rapporten illustreras också hur transportmönstren och därmed även transportsektorns utsläpp av luftföroreningar kan påverkas av -bl. a. inves-

1000-TALS TCN KOLDIDXID

teringar i kollektivtrafik och satsningar på infrastrukturutbyggnad. Åtgär- der som har diskuterats och var för sig bedömts som rimliga har inklude- rats. De har genomgående dimensionerats relativt kraftigt.

Alternativet innebär förbättringar avseende kväveoxid- såväl som kol- dioxidsynpunkt. Påverkan på transportsektons koldioxidutsläpp illustre- ras nedan.

TRANSPORT SEKTORNS KOLD l OX | DUTSLAPP

22000 JÅMFORT MED DLI(A MÅLNIVÅER

20000

BASALTERNATI 18000

R I moms MÅL.

16000 .JCUTBuo

14000 12000 10000 8000 ALTERNATIVA DRIVMEDEL

6000

4000

2000

0 1980 1990 2000 2010

Figur 20. Koldioxid från vägtrafik 1980 till 20l 5 vid skilda beräkningsaltemativ, ' jämfört med olika miljömål. För 2015 återges också utsläpp vid satsning på nyteknik och alternativa drivmedel

Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes Prop. 1990/91: 90 tillfälle yttra sig över sjöfartsverkets rapport Sjöfartens Bilaga 15.6 miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder, statens järnvägars rapport Järnvägen och miljön Strategi och åtgärder för SJ s miljöarbete, banverkets rapport Program

för miljövänligare tågtrafik, vägverkets rapporter Miljövänligare vägar och trafik och Okad miljöhänsyn i vägplanering och väg projektering, luftfartsverket rapport Flyget och miljön samt transportforskningsberedningens rapport Ett miljöanpassat transportsystem

Anmodades avge yttrande: 1. Socialstyrelsen Televerket Statens Järnvägar Vägverket Trafiksäkerhetsverket Transportforskningsberedningen Sjöfartsverket Sveriges meteologiska och hydrologiska institut Luftfartsverket 10. Statens väg- och trafikinstitut ll. Transportrådet 12. Banverket l3. Riksskatteverket l4. Lantbruksstyrelsen 15. Skogsstyrelsen 16. Statens energiverk l7. Statens vattenfallsverk 18. Statens naturvårdsverk 19. Koncessionsnämnden för miljöskydd 20. Boverket 21. Lantmäteriverket 22. Statens industriverk 23. Statskontoret 24. Riksrevisionsverket 25. Näringsfrihetsombudsmannen 26. Konsumentverket 27. Hovrätten över Skåne och Blekinge 28. Länsstyrelsen i Stockholms län 29. Länsstyrelsen i Malmöhus län 30. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän 3 l. Länsstyrelsen i Östergötlands län 32. Länsstyrelsen i Kopparbergs län 33. Länsstyrelsen i Västerbottens län

Pwseweww

Bereddes tillfälle att avge yttrande 34. Göteborgs kommun 35. Stockholms stad 36. Sundsvalls kommun 37. ABB Sverige

Bilaga 15.6

41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 6l. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68.

Greenpeace

Kommerskollegium Kungliga Automobilklubben Landsorganisationen (LO) Landstingsförbundet Lantbruksstyrelsen Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Linjeflyg Miljöförbundet Motormännens Riksförbund OK-Bilistema SAAB-SCANIA AB Svenska Arbetsgivareföreningen Svenska Busstrafikförbundet Svenska Kommunförbundet Svenska Lokaltrafikföreningen Svenska naturskyddsföreningen Svenska Vägföreningen Svenska Taxiförbundet Svenska Åkeriförbundet Svenska Transportarbetareförbundet AB Svensk Bilprovning Sveriges Industriförbund Sveriges Redareförening Tjänstemännens C entralorganisation Universitetet i Linköping Universitets- och Högskoleämbetet Volvo

Sammanfattning av storstadstrafikkommitténs Prop. 1990/91:90 slutbetänkande (SOU 1990: 16) Storstadstrafik 5 Bilaga 15.7

— Ett samlat underlag

Slutsatsen av STORK:s analyser är att trafik- och miljöproblemen i stor- städerna måste bekämpas genom ett stort antal samverkande åtgärder . bestående av t. ex. kollektivtrafikförbättringar, trafikledsutbyggnader, ekonomiska, administrativa och trafiktekniska styrmedel samt miljö-

skyddsåtgärder. STORK föreslår i sitt slutbetänkande följande åtgärder:

bygg ut kollektivtrafiken rejält — bygg trafikleder som löser lokala miljöproblem — inför bilavgifter och regionala miljöavgifter — inför skärpta avgaskrav på personbilar och tunga fordon begränsa reseavdragen i storstäderna och skärp förmånsbeskattningen av fri bil begränsa den tunga dieseltrafiken i stadskärnorna — skärp bullerkraven på fordonen — höj felparkeringsavgiftema — förstärk den översiktliga regionala och kommunala planeringen Finansieringen föreslås ske genom bilavgifter, regionala miljöavgifter på drivmedel och ökad näringslivsmedverkan.

Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes Prop. 1990/91: 90 tillfälle yttra sig över Storstadstrafikkommitténs Bilaga 15.8 slutbetänkande (SOU 1990: 16) Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag

Anmodades avge yttrande: 1. Riksåklagaren

Hovrätten i övre Norrland Kammarrätten i Jönköping Statens järnvägar Vägverket Trafiksäkerhetsverket Statens väg— och trafikinstitut Transportforskningsberedningen

9. Transportrådet 10. Banverket ll. Plan- och bostadsverket 12. Riksrevisionsverket - 13. Rikspolisstyrelsen l4. Datainspektionen l5. Statens naturvårdsverk 16. Koncessionsnämnden för miljöskydd l7. Länsstyrelsen i Stockholms län 18. Länsstyrelsen i Uppsala län 19. Länsstyrelsen i Malmöhus län 20. Länsstyrelsen i Hallands län 21. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 22. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

snusa.-news»

Bereddes tillfälle att yttra sig:

23. Botkyrka kommun 24. Danderyds ” 25. Ekerö ” 26. Haninge ” 27. Huddinge ” 28. Järfälla ” 29. Lidingö ” 30. Nacka ” 31. Norrtälje ” 32. Salems ” 33. Sigtuna ” 34. Sollentuna ” 35. Solna ” 36. Stockholms ” 37. Sundbybergs ” 38. Södertälje ” 39. Tyresö ”

40. Täby ” 251

Bilaga 15.8

41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 86. 87. 88.

Upplands-Bro Upplands-Väsby Vallentuna Vaxholms Värmdö Österåkers ” Ale " Alingsås Göteborgs Härryda Kungsbacka Kungälvs Lerums Mölndals ” Orusts ” Partille ” Stenungssunds ” Tjörns Öckerö ” Bjuvs ” Burlövs Eslövs Helsingborgs Kävlinge Landskrona Lomma Lunds ” Malmö ” Staffanstorp Svedala Trelleborgs Vellinge Borås ” Linköpings ” Sundsvalls Uppsala Örebro ” Stockholms läns landsting Sydvästra Skånes kommunalförbund Nordvästra Skånes kommunalförbund Mellanskånes planeri ngskommitté Göteborgsregionens kommunalförbund Hallands Länstrafik AB

Göteborgs och Bohus läns Trafik AB Göteborgsregionens Lokaltrafik AB Göteborgs spårvägar AB Malmöhus Läns Trafik AB

n

n

n

79

7!

n

u

sq

u

n

Prop. 1990/91: 90

89. Malmö Lokaltrafik Prop. 1990/91:90 90. AB Storstockholms Lokaltrafik Bilaga 15.8 91. Svenska kommunförbundet 92. Landstingsförbundet 93. Svenska Lokaltrafikföreningen 94. Sveriges Köpmannaförbund 95. Grossistförbundet Svensk Handel 96. Sveriges Industriförbund 97. Svenska Åkeriförbundet

98. Svenska Taxiförbundet 99. Svenska Busstrafikförbundet

105. De handikappades Riksförbund 106. Handikappförbundens Centralkommitté 107. Synskadades Riksförbund 108. Motormännens Riksförbund

109. KAK 110. OK Bilisterna l l 1. Motormännens helnykterhetsförbund 1 12. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 1 13. Svenska Vägföreningen 1 14. Stockholms handelskammare 1 15. Göteborgs handelskammare 1 16. Sydsvenska handelskammaren 117. Miljöförbundet 1 18. Svenska naturskyddsföreningen

120. Miljöprojekt Västra Skåne 121. Storstadsutredningen 122. Riksskatteverket

Sammanfattning av statens väg- och trafikinstituts rapport Prop. 1990/91 : 90 Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015 . Bilaga 15.9

— ”Att rena vid källan” dvs. forsdonsrelaterade förändringar är det cen- trala inslaget i arbetet mot trafikens avgasutsläpp. Därutöver skall man också beakta de miljövinster som kan erhållas via trafikreglering, plane- ring av väg— och gatuleder, bättre utnyttjande av fordonen (högre be- läggningsgrad) m.m. — Genom att ta tillvara de möjligheter som erbjuds. dels via känd teknik vid utformningen av fordonet drivsystem, avgassystem, kaross m.m. —- delsgenom en övergång till biobränslen. kan vägtrafikens avgasut- släpp reduceras kraftigt och komma att ligga under riksdagens miljö- mål.

Sammanfattning av transportrådets rapport Framtida trafik Prop. 1990/91: 90 1995—2000—2020 Bilaga 15.10

Prognosresultaten visar bl. a. att _ Bilinnehavet ökar från 420 bilar/] 000 invånare år 1989 till 468 år 2000 och 525 år 2020, — bilinnehavet ökar mer i Stockholmsregionen än i övriga Sverige, — persontransportarbetet för samtliga transportmedel ökar från 112 mil- jarder personkm år 1989 till 143 år 2000 och 157 år 2020. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på 1,4% mellan åren 1987 och 2000 och 0,5 % mellan åren 2000 och 2020, — persontransportarbetet för de långväga resorna med bil (> 10 mil) mel- lan åren 1989 och 2000 ökar med 25% järnväg med 50 % och flyg med 65%, — bilens andel av det långväga resandet år 2020 uppgår till 65 %, persontransportarbetet för de kortväga resorna mellan åren 1989 och 2000 ökar med 9 %, — det kortväga resandet kommer under de första åren på 90-talet att vara lägre än under 1989 på grund av bensinprishöjning och moms på kollektivtrafiken, godstransportarbetet för samtliga transportmedel ökar från 73 miljar- der tonkm 1987 till 82 år 2000 och 114 år 2020. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på under 1% mellan åren 1987 och 2000 och 1,6% mellan åren 2000 och 2020, — transportmedelsfördelningen endast kommer att ändras marginellt mel- lan åren 1987 och 2020, — det blir en kraftig ökning av godstransportema från. till och genom Sverige, -— Godstransportarbetet för de långväga transporterna mellan åren 1987 och 2020 för sjöfart ökar med 47 % järnväg 70 % och lastbil 64 %, — importen av olja- och kol fördubblas mellan åren 1987 och 2020, järnvägen tar marknadsandelar på längre avstånd medan lastbilen tar marknadsandelar på kortare avstånd.

Sammanfattning av transportrådets rapporter Prop. 1990/91 : 90 Trafik, energi och koldioxid Bilaga 15.11 Trafik, miljö och kostnader

1 det följande redovisas samlat resultaten av de båda projekten. Arbetet med miljö- och energifrågorna inom tranportsektom bör sam- ordnas och utgå från av statsmakterna tydligt fastlagda mål. I de fall mål inte kan anges är det värdefullt om statsmakterna kan meddela riktvärden eller normer. Det krävs en bred satsning inom ett stort antal åtgärdsområden. Valet av åtgärder och hur stor del av åtgärdernas potential som bör utvinnas skall baseras på ett samhällsekonomiskt synsätt. De mest kostnadseffektiva åtgärderna för att åstadkomma en viss utsläppsreduk- tion skall väljas. . En avvägning måste göras mellan hur angeläget det är att nå de energi- och miljöpolitiska målsättningarna i förhållande till andra samhällsmål, såsom mål beträffande ekonomisk tillväxt och tillfredsställande trafik- försörjning samt fördelningspolitiska och regionalpolitiska mål. Miljö- och energiproblemen bör lösas samtidigt som efterfrågan på transporter tillgodoses och en tillfredsställande transportförsörjning upprätthålls. — En systemsyn måste tillämpas vid val av åtgärder, dvs. det måste beaktas att olika åtgärder kan komplettera och förstärka varandra. Åtgärderna kan också motverka varandra. — Det föreligger behov av åtgärder som medför krav på betydande inves- teringsmedel och starka styrmedel. - Fortsatt stöd till forskning och utveckling av bl.a. tekniska lösningar är angeläget. — Internationellt samordnade lösningar bör eftersträvas. Alla måste ta sitt ansvar och medverka till att ett mer miljö— och energianpassat transportsystem skall utvecklas.

Mot bakgrund av den beräknade trafikutvecklingen måste ett stort antal åtgärder vidtas för att de energi- och miljöpolitiska målsättningarna skall kunna uppnås. Den spontana utvecklingen som kan förväntas inom t.ex. teknikområdet och hittills beslutade åtgärder kommer inte att vara till- räckliga för att de uppsatta målen skall kunna nås.

Bilaga 15.12

Sammanfattning av statens naturvårdsverks förslag till system för certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör

Statens naturvårdsverk fick i juni 1989 regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till certifieringssystem för avgasrelaterade komponenter och tillbehör.

De krav på bilars utsläppsegenskaper som ställs framgår av BAL bilavgaslagen — och BAF — bilavgasförordningen. Naturvårdsverket hari enlighet med de direktiv som anges i uppdraget utarbetat ett förslag till certifieringssystem som avgasrelaterade ersättningsdelar och tillbehör som säkerställer att kraven i BAL och BAF uppfylls även om andra komponen- ter än originaldelar används. Förslaget bygger på de regler som tillämpas i USA.

Liksom i USA är systemet "frivilligt”. Något krav på att komponenter måste vara certifierade för att kunna säljas skulle alltså inte föreligga. Däremot skulle användandet av ocertifierade komponenter betraktas som om bilägaren (konsumenten) inte uppfyllt sin skyldighet enligt BAF. Syste- met kan utnyttjas av komponenttillverkare. en auktoriserad representant för denna eller en part som marknadsför komponenter i sitt eget namn.

Samhället svarar enbart för kontroll och tillsyn av systemet. Tillhanda- hållandet av provningsresurser som behövs för att ta fram underlag för en ansökan överlåts åt marknaden.

För kontroll och uppföljning av systemet svarar AB Svensk Bilprovning. Certifiering av komponenter baseras på den standardiserade provmetod som gäller för lätta bilar enligt verkets A 1 3-Regulation. För vissa specifice- rade komponenter gäller dock att detta prov kan ersättas av underlag som Visar att komponenten konstruktionsmässigt är jämförbar med original- komponenten. .

Certifierade ersättningskomponenter likställs med originalkomponenter i samband med fordonskontroll dvs. biltillverkarens särskilda åtagande enligt BAL skall gälla oförändrat.

Under den period en bil omfattas av biltillverkarens åtagande får det avgasrenande utförandet inte ändras dvs. certifierade tillbehör kan monte- ras först sedan bilen passerat denna period.

Under förutsättningen att den som utnyttjar systemet skall stå för samt- liga kostnader kan därför varje ansökan antas belastas med utgifter mot- svarande mellan 100000 och 300000 kr. per ansökan för ersättningsdelar och ungefär 550000 kr. för tillbehör.

Vad gäller finansieringen av de kostnader som direkt berör samhällets kontroll och tillsyn föreslås dels att ASB tar ut en fast avgift för varje ansökan som behandlas och dels att en rörlig avgift, baserad på försälj- ningsvolym, införs för att täcka övriga kostnader.

Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Natur Prop. 1990/91: 90 90 Aktionsprogram för naturvård Bilaga 16.1

Naturvården är en integrerad del av miljövården. För att uppnå de över- gripande målen för naturvården — att bevara den biologiska mångfalden. genresurserna och naturresursernas funktion — krävs en offensiv strategi. Miljövård och hushållning med naturresurser behöver integreras med andra samhällsinsatser. Problemen måste förebyggas och motverkas. Miljövården bör inte bara se till att natur- och kulturmiljön inte skadas eller förstörs den måste se till att ”miljön mår bra”.

Det behövs ökad samverkan mellan fysisk planering och miljövårdsar- bete i såväl den lokala och regionala som nationella samhällsplaneringen. Miljöplaneringen är angelägen. Dess olika instrument bör vara samstäm- miga. En förstärkt miljöplanering är beroende av goda kunskaper om mark- och vattenförhållanden, miljöns tillstånd och känslighet samt pro- blem — inte bara i nuet utan främst i framtiden.

En ekologiskt grundad strategi är nödvändig för att nå uppsatta miljö- mål med hänsyn till samhällsekonomin. Strategin utgår från förutsättning- en att samhällsnyttan är störst om natur- och kulturvärdena bevaras. Samhällsutvecklingen skall präglas av en bärkraftig utveckling och hushåll- ning med naturresurserna.

Med hänsyn till kostnader och nytta för miljövården och samhällseko- nomin är det i längden billigare och bättre att bibehålla naturresurser eller natur i oförbrukat eller oskadat skick än att behöva återskapa eller nyskapa dem. På så sätt räddas också kulturarvet.

Landskapet kan liknas vid en pyramid med följande tre nivåer vad beträffar natur- och kulturvärden samt behov av åtgärder, fördelning av kostnader och ansvar för naturvårdsinsatserna, vilket framgår av Hur miljövård och hushållning med naturresurser kan åstadkommas.

l. [ ”vardagslandskapet" — hela landskapet bör god hushållning med naturresurser och miljövård förverkligas inom alla verksamhetsområden främst genom hänsynstagande.

2. [ områden med högre värde bör hushållningen med naturresurser och naturvården kännetecknas av bevarande snarare än utnyttjande.

3. Områden med särskilt höga värden bör säkerställas genom särskilda skydds- och vårdåtgärder med stöd av naturvårdslagen för att tillgodose de biologiska aspekterna av naturvårdsintresset. För att nå de uppsatta målen i ”vardagslandskapet” krävs särskilt följan- de: Hushållningsbestämmelserna enligt naturresurslagen måste föras in i all lagstiftning som berör användning av mark och vatten. NRLs hushåll- ningskrav måste omfatta även pågående markanvändning. Gränser måste dras för vad som skall anses som "normal och naturlig rationalisering” inom jord- och skogsbruket. Utvecklingen av medel och metoder som slår sönder ekosystem och som bidrar till utarmning av biotoper. flora och fauna kan inte tillåtas ske med motiveringen att det är en normal och naturlig rationalisering.

Bestämmelser och föreskrifter måste klart ange vad som innebär normal Prop. 1990/91: 90 och naturlig rationalisering av pågående markanvändning. Bilaga 16.1

I den av regeringen tillsatta skogspolitiska utredningen bör följande mål framhållas: Den grundläggande målsättningen med den nya lagen bör vara att åstadkomma god hushållning med hela naturresursen skog. Hushåll- ningen skall gälla hela skogliga ekosystem. Mångbruk skall tillämpas. Skogsbruket måste bedrivas ståndorts- och naturvårdsanpassat. Befintliga och nya skogsbruksmetoder måste granskas med avseende på miljöeffek- ter. Metoder och trädslag får inte införas om de har negativa effekter för mark, vatten, flora, fauna och friluftsliv.

Miljökonsekvensbeskrivningar skall gälla för införande av skogsbruks- metoder, varvid t.ex. risk för markskador. erosion. utlakning av närsalter och metaller och påverkan på sjöar, vattendrag, biotoper i övrigt, växt- och djurarter bör belysas.

Alternativa metoder till slutavverkning skall tillåtas och tillämpas. Särskilda skyddsbestämmelser bör utvecklas på mark som lätt kan ska- das genom skogsavverkning, t.ex. i erosionsbenägna raviner.

Skogsbruk bör i princip inte bedrivas på skogsimpcdiment. såsom våt- marker och hällmarker.

Tillståndsplikt bör införas i naturvårdslagen för byggande av skogs- bilvägar.

En särskild lag om fjällskog och lag om skärgårdsskog måste stiftas liksom särskilda bestämmelser för tätortsnära skog.

Skogsodling med för landet eller regionen främmande trädslag måste begränsas.

Skogsstyrelsens inventering av sumpskogar (våtmarksskogar) är mycket angelägen att genomföra i samarbete med naturvårdsverket och måste tilldelas tillräckliga resurser.

Naturvårdshänsyn skall redovisas tydligt i alla skogsbruksplaner. Hänsynsreglerna enligt skötsellagen har i än mindre grad än enligt skogsvårdslagen medfört någon nämnvärd naturvårdsnytta.

Omläggningen av livsmedelspolitiken med dess konsekvenser för land- skapet måste följas av en effektivisering av bl. a. hänsynsreglerna. Skötsel- lagen måste förstärkas med tvingande regler om naturvårdshänsyn.

Förbud bör införas mot att ta bort restbiotoper ijordbruksområden. Det är synnerligen angeläget att bevara våtmarker i jordbrukslandska- pet. Markavvattningen ijordbrukslandskapet måste begränsas avsevärt. Våtmarker bör återskapas eller nyskapas i bl. a. torrlagda jordbruksområ— den.

Rennäringens krav på mark för renbete och på teknisk utveckling måste vägas mot miljövårdens intressen.

Naturvårdsverket stöder förslaget att hänsynsregler måste föras in i rennäringslagen. Renskötselrättens markanspråk bör preciseras i en mark- och utvecklingsplan. Regler måste utformas för att begränsa antalet renar med hänsyn till mark och vegetation.

Restriktionerna mot barmarkskörning med motorfordon i fjällområde- na bör skärpas enligt naturvårdsverkets förslag 1987.

.laktlagstiftningen bör renodlas till en lagstiftning som reglerarjaktutöv- 259

Bilaga 16.]

ningen. Bestämmelserna i jaktlagstiftningen om bl. a. fredning av viltet bör föras över till naturvårdslagen för att reglera skyddet av faunan i sin helhet. '

Skyddet av fisk och övriga vattenlevande djur är splittrat på fiske- resp. naturvårdslagstiftningen och bör föras in i naturvårdslagen.

De naturligt reproducerande bestånden av fisk måste bevaras, vilket i första hand bör ske genom fiskevård, innefattande biologiska, juridiska och ekonomiska åtgärder.

Ny vattenkraftutbyggnad även minikraftvcrk — bör inte få företas utöver de av riksdagen beslutade 66 TWh med tanke på de få återstående vattendragen som har kvar naturligt strömmande vatten, forsar och fall, naturliga biotoper i övrigt och naturliga artbestånd. Bevarandeintressena måste i fortsättningen gå före exploatering av vattendragen.

Endast en bråkdel av vattenuttagen för bevattning har prövats enligt vattenlagen. Situationen i många jordbruksområden är mycket svår vad gäller vattendragen som biotoper. Bättre hushållning med vattendragen i södra Sverige bör åstadkommas med ledning av vattenplanering och råd- givning. Den rättsliga regleringen av vattenuttag för näringsändamål, t. ex. jordbruksbevattning, bör ses över.

Naturvårdslagen (NVL) behöver ge uttryck för en helhetssyn på natur och landskap. Lagstiftningen måste vara ett medel att bevaka och begränsa den samlade inverkan på natur- och kulturmiljön av många enskilda arbetsföretag. som har liten inverkan var för sig men som tillsammans innebär betydande påverkan på natur och naturresurser. Vidare bör ekolo- gisk grundsyn att samhällsutvecklingen måste ske inom naturresurser- nas och naturmiljöns ramar — och hushållning med naturresurser komma till klart uttryck. NVL bör ange skyldighet för den enskilde och för företag som utnyttjar naturen att ta hänsyn till och undvika skador på natur- miljön.

Bevisbördan för att skador på naturmiljön inte inträffar bör åligga den som tar naturresurser i anspråk eller eljest påverkar naturmiljön. Miljö- konsekvensbeskrivningar är ett viktigt första steg i denna riktning.

Det bör framgå att ansvaret för naturvården och skyddet av mark och vatten även är en kommunal skyldighet.

Kraven på tillstånd till markavvattning måste skärpas inom stora delar av landet. Generellt förbud bör i vart fall införas mot markavvattning i södra och mellersta Sverige till Norrlandsgränsen med vissa begränsade möjligheter till undantag.

Strandskyddet genom NVL bör inte bara innebära skydd för tillgången till strandområden för allmänhetens friluftsliv utan också skydd av natur- miljön.

Plan- och bygglagen. Det bör utredas, om miljö. markerad i miljömål, fastställda enligt lag, kan utgöra grund för överprövning av PBL-beslut som strider mot miljömål, tillsammans med hälsa och säkerhet, mellan- kommunala intressen och riksintressen.

Ekonomiska styrmedel Prop. 1990/91:90

Vad beträffar tillämpning av principen "förorenaren betalar” vid för- Bilaga 16'1 brukning av naturresurser är det för närvarande inte aktuellt att föreslå några nya system eller åtgärder för en förbättrad hushållning med naturre- surser utöver vad som bör tålas vid ett ökat biotop— och artskydd enligt de bestämmelser som naturvårdslagsutrcdningcn föreslagit. Det borde vara möjligt att utan höjda avgifter skapa finansiellt utrymme för sådan ersätt- ning som eventuellt kan bli aktuell till följd av ett utökat biotopskydd. I vilken utsträckning olika ekonomiska styrmedel kan vara en hjälp i att uppnå målen för naturvård och hushållning med naturresurser bör utredas närmare.

Statligt bidrag eller annat stöd bör inte förekomma till företag som påtagligt skadar natur- och kulturmiljön i områden av betydelse för na- turvården, friluftslivet eller kulturmiljövården enl. 2 kap. 65 naturresurs- lagen.

Säkerställande av naturtyper och arter m. m.

I Naturvårdsplan för Sverige görs en samlad bedömning beträffande mål. omfattning av och riktlinjer för det framtida arbetet med Säkerställande av områden. som behöver särskilt skyddas/vårdas.

Med Säkerställande och skydd/naturskydd avses ett långsiktigt och rätts- ligt bindande skydd av ett visst område (naturvårdsobjekt) med stöd av naturvårdslagen, som nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde, na- turminne eller djurskyddsområde.

Naturvårdsplan för Sverige är naturvårdens strategi och långsiktiga plan för det fortsatta säkerställandearbetet. De mål som redovisas i planen är naturvårdens långsiktiga mål. De kortsiktiga målen för den närmaste treårsperioden redovisas i åtgärdsprogrammet.

I naturvårdsplanen redovisas vad som hittills skyddats som naturvårds- objekt. Det finns (1990) 20 nationalparker med en areal av ca 6266 kmz, varav 5 779 km2 land, I 363 naturreservat om 19093 km2 land, 88 natur- vårdsområden om 1 807 km:, varav 1 154 km2 land, I 425 naturminnen om 7,1 km2 och 853 djurskyddsområden om 581 km2 landareal. Det finns bara skäl att upphäva skyddet för 48 naturvårdsobjekt.

De största kostnaderna för Säkerställande gäller skydd av skogar, särskilt urskogar. Det för närvarande kända behovet av medel för skydd av riksin- tressanta skogar med nuvarande kunskaper, ersättningsregler och kost- nadsnivå under en 5-10—årsperiod beräknas uppgå till 750 milj.kr. i 1990 års penningvärde.

För att skydda en procent av den produktiva skogsmarken i landet skulle kostnaden bli av storleksordningen tre miljarder kr. under förutsättningen att marken är bevuxen med äldre skog.

Det framtida behovet av särskilt skydd för skogar och myrområden beror i hög grad på skogsbrukets utveckling och på den generella natur- vårds- och skogsvårdslagstiftningen.

För överskådlig tid behövs under nuvarande förutsättningar ett infla- 261

tionsskyddat anslag på storleksordningen 100 — 200 milj.kr. per år för det Prop. 1990/91 : 90 fortsatta skyddet av riksintressanta skogsområden. Härtill kommer beho- Bilaga 16.1 vet att säkerställa skogs-myr-områden och odlingsbygder.

Det stora flertalet objekt i åtgärdsprogrammet för säkerställande är eller ligger i områden av riksintresse för naturvård och/eller friluftsliv. Sammanfattningsvis är medelsbehoven för 1990/91 ca 120milj.kr. (tillde- lade medel: 100mkr.), 1991/92 l40mkr., l992/93 l43mkr. och 1993/94 153 mkr. Kostnaderna beror till övervägande delen på förvärv av urskogs- områden.

Programmet för vården och förvaltningen av naturvårdsobjekt syftar till att i görligaste mån bibehålla objektens befintliga värden. Målet är att se till att ändamålet med naturvårdsobjekten tryggas genom att vårda deras biotoper och anbestånd samt främja förutsättningama för friluftsliv.

Vårdanslaget har urholkats dels på grund av inflationen, dels på grund av nya, stora naturvårdsobjekt. I 1978 års penningvärde var det 22 milj.kr. 1978 (1.35 milj. ha naturvårdsobjekt). ca l8mkr. 1982 (1.42 milj. ha) och ca 26 milj. kr 1990 (ca 2.7 milj. ha).

Kostnaderna för vården och förvaltningen av naturvårdsobjekt beräk- nas till ca 85 milj.kr. 1990/91 (59 mkr. tilldelade), ll9mkr. 1991/92, 129 mkr. 1992/93 och 135 mkr. 1993/94. Vården och förvaltningen kräver tillgång till kvalificerad personal. Behovet av ytterligare personalresurser regionalt. främst genom förstärkning av länsstyrelserna, bedöms till totalt 10 milj. kr per år.

Om erforderliga medel för vården och förvaltningen av naturvårds- objekt uteblir måste säkerställandet av betydelsefulla naturområden upp- höra tills balans mellan säkerställda områden och vårdrcsurser uppnåtts.

Det långsiktiga handlingsprogrammet för hotade arter är publicerat i Hotade arter _ Naturvårdsverket INFORMERAR (april 1990). Det inne- håller naturvårdsverkets målsättning och riktlinjer för arbetet med hotade växt- och djurarter.

Internationellt samarbete

Samarbetet mellan de nordiska länderna inom naturvårds- och friluftsom- rådet bör intensifieras. I framtiden bör ökad tyngd ges åt projekt med uttalad operativ inriktning, vilket bör komma till uttryck i ett nordiskt aktionsprogram för naturvård och hushållning med naturresurser.

Samarbetet med Sovjet inklusive de baltiska republikerna, Polen och Tyskland bör utökaS. Ett huvudsyfte skall därvid vara att förhindra att den förväntade moderniseringen inom näringarna i östländema sker på be- kostnad av de stora naturvärden som är knutna till t. ex. våtmarker, sjöar och vattendrag. skogar eller det äldre kulturlandskapet. Det är också ' angeläget att utöka och samordna insatserna vad gäller miljöövervakning- en så att resultaten blirjämförbara inom en så stor del av östersjöområdet som möjligt. '

De viktigaste åtgärderna även i utvecklingsländerna för att motverka en alarmerande miljöförsämring och förbrukning av naturresurser är att be- driva jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk på naturens villkor. tillämpa 262

markvård och begränsa Skogsskövlingen. Det är angeläget att Sverige Prop. 1990/91:90 bidrar till att motverka markförstöringen och vattenpåverkan, främst ge-. Bilaga 16.1 nom kunskapsutbyte om ekologiskt anpassad markanvändning och mark- vård. De existerande konventionerna inom naturvårdsområdet bör ges en starkare ställningi Sverige. Detta kan i första hand ske genom att regering- en utfärdar förordningar för konventionerna samt att ökade resurser ställs till förfogande för tillämpning av och information om konventionerna och deras syfte. Konventionerna bör kopplas tydligt till bl. a. naturvårdslagen.

Organisation och administration

Naturvårdsverket och länsstyrelserna bör ges större möjligheter att stödja utveckling av samordnad miljövårds- och översiktsplanering i län och kommuner.

Ett viktigt medel för att bredda och öka engagemanget i miljövårdsarbe- tet är att delegera till kommunerna. Förutsättningarna härför förbättras i takt med att kommunerna vidgar sin kompetens och utvecklar sitt plane- ringsunderlag.

Naturvårdsverket bör få en starkare stödjande, samordnande, utveck- lande och utvärderande roll.

Länsstyrelserna bör ha överblick över läget i länet och informera om detta till naturvårdsverket och kommunernas miljövårdsorgan, till sek- torsorgan såsom lantbruks- och skogsvårdsorganisationen och till allmän- heten.

Länsstyrelserna ger råd och rekommendationer till andra regionala och till kommunala organ i miljövårdsfrågor.

Länsstyrelserna upprättar och ajourhåller länsomfattande miljövårds- program med regionala miljöanalyser (RMA) som utgångspunkter och underlag, Nästa RMA föreslås redovisas 1993 och förnyas vart sjätte år.

Länsstyrelserna upprättar och ajourhåller naturvårdsplaner som bör integreras med miljövårdsprogrammen.

Kommunerna bör ställa upp kommunala mål för miljövård och hushåll- ning med naturresurser. Kommunala miljövårdsprogram och naturvårds- program bör upprättas med anknytning till översiktsplanen.

Naturvårdsverket formulerar efter samråd med respektive sektorsmyn- dighet de övergripande nationella naturvårdsmålen. På länsplanet bör de övergripande målen översättas till regionala mål. Sedan dessa fastställts av länsstyrelsen bör ansvaret för att de uppfylls helt vila på sektorsmyndighe- ten. som för sin del har att beskriva problem, mål, medel. insatser, uppfölj- ning. värdering och analys. Ansvaret för uppföljning och utvärdering av hur miljömålen uppfylls bör ligga på miljövårdsmyndighcterna. Lämpliga instrument härför är en systematisk rapportering av resultaten samt den regionala miljöövervakningen.

Betydligt mer resurser än i dag behövs om målen skall kunna förverkli- gas.

Bilaga 16.1

Kunskaper, information

Särskilda forskningsinsatser behövs på områdena Det framtida landskapet —- bevarande av den biologiska mångfalden, Referensforskning och Stor- skaliga miljöförändringar.

Miljöövervakningen måste byggas ut så att den bättre tillgodoser beho- ven för naturvård och naturresurshushållning, vilket bl. a. innebär bevak- ning av landskaps- och biotopförändringar och naturresurskartering. Pro- grammet för övervakning av miljökvalitet behöver kompletteras med refe- rensytor i nationalparker och naturreservat och med ett program för över- vakning av storskaliga landskapsförändringar.

Naturresurskartering med stöd av fjärranalys, särskilt av satellitbilder. bör vidareutvecklas till naturresursräkenskaper. Dessa kan med fördel ingå i ett nytt system för nationalräkenskapcr (kompletterad BNP).

För att hålla all betydelsefull lägesbestämd miljöinformation tillgänglig behöver ett geografiskt informationssystem (GIS) för naturvård och hus- hållning med naturresurser vidareutvecklas.

Det är väsentligt att befintlig kunskap hålls levande och tillgänglig genom kunskapsöversikter. Resultaten från forskning, undersökningar, miljöövervakning. inventering etc. måste göras tillgängliga för att komma miljövårdsarbetet och utbildningen tillgodo.

Redan på kort sikt är det mycket viktigt med intensifierad utbildning och information om hur miljölagarna kan och bör tillämpas. I utbildning- en bör även andra frågor tas upp, där integreringen av naturvården i det samlade miljövårdsarbetet är särskilt angelägen. Regional miljöövervak- ning är en sådan mycket betydelsefull gemensam arbetsuppgift där kraft- full information och utbildning behövs, likaså miljökonsekvensbeskriv- mng.

Prop. 1990/91 : 90

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens Prop. 1990/91 : 90 naturvårdsverks rapport Natur 90 Aktionsprogram för Bilaga 16.2 naturvård

Efter remiss har yttranden inkommit från riksantikvarieämbetet, lant- bruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, plan- och bostadsverket, domänverket, riksrevisionsverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, vattenöverdomstolen, länsstyrelsen i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings. Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, kommittén för utvärdering och översyn av skogspolitiken (Jo 1990203), kommittén för översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME l989:04). statens råd för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, Sveriges geologiska undersökning, statistiska centralbyrån. statens energi- verk, statens vattenfallsverk, Stockholms universitet, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, Svenska Kommunförbundet, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska jägareförbundet. Lantbrukarnas Riksför- bund och Skogsägarnas Riksförbund (gemensamt), Svenska kraftverksföre- ningen, Föreningen Skogsindustrierna, Föreningen för ekologi och plane- ring, Grus- och Makadamföreningen, Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare, Sveriges Fiskares Riksförbund.

Sammanfattningav naturvårdslagsutredningens betänkande Prop. 1990/91:90 (SOU 1990: 38) Oversyn av naturvårdslagen m.m. Bilaga 16.3

Naturvårdslagsutredningens främsta uppgift har varit att undersöka om den nuvarande naturvårdslagen tar till vara naturvårdens intressen i till- räcklig omfattning och om lagstiftningen på ett effektivt sätt bidrar till att de riktlinjer för naturvårdspolitiken som statsmakterna har antagit kan genomföras.

Utredningen har vid sin översyn av lagstiftningen funnit att det främst är hotade arter och deras biotoper som behöver ett förstärkt skydd genom naturvårdslagen.

Utredningen föreslår att ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs i lagen. Enligt en ny paragraf (21 5) får regeringen meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffenhet. Detta skydd kan komma att exempelvis omfatta mindre våtmarker, ängs- och hagmarker samt mindre skogsbiotoper. Naturvårdsverket föreslås få i uppdrag att tillsammans med lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen utarbeta förslag till vilka slag av biotoper som framledes skall skyddas enligt den föreslagna paragrafen.

Utredningen föreslår även en förstärkning av samrådsförfarandet enligt ZOQ naturvårdslagen. Enligt nuvarande lydelse skall samråd ske med läns- styrelsen innan ett arbetsföretag utförs som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön.

Länsstyrelsen kan i samband med samrådet för närvarande inte förbju- da företaget eller hänvisa det till annan plats. Utredningen föreslår att sådana möjligheter nu införs. Dessutom föreslår utredningen att möjlighet öppnas att införa en samrådsskyldighet för alla arbetsföretag som kan skada naturmiljön inom särskilt skyddsvärda områden. Även i dessa fall skall det vara möjligt att förbjuda arbetsföretaget.

Om föreskrifter eller beslut som meddelas med stöd av de nya reglerna i 205 eller 21 & medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras skall markägaren enligt utredningen ha rätt till ekonomisk ersättning enligt nuvarande ersättningsregler.

För att förbättra skyddet av växtarter föreslår utredningen att en befo- genhet införs att meddela tillträdesförbud för att skydda känsliga växtarter på samma sätt som nu finns för att skydda djurlivet inom ett visst område. Till skydd för såväl djur- som växtarter föreslår utredningen vidare att det tydligt skall framgå av fridlysningsreglerna att dessa kan användas även för att skydda arter som ännu inte är akut hotade i landet.

En annan fråga som utredningen särskilt uppmärksammat är skyddet av våtmarker och olika dikningsföretags påverkan på dessa, 1986 infördes en särskild tillståndsplikt i naturvårdslagen för markavvattningsföretag för att stärka skyddet av våtmarkerna. Trots detta är markavvattning inom skogs- och jordbruket ett påtagligt hot mot våtmarkernas fauna och flora inom vissa delar av landet. Enligt utredningens uppfattning bör till- 266

ståndsprövningen vara mer restriktiv än för närvarande. För att ytterligare Prop. 1990/91 : 90 stärka skyddet av de känsliga våtmarkerna föreslår utredningen därför att Bilaga 16.3 en särskild bestämmelse införs ( l 8d &) som ger möjlighet för regeringen att inom vissa delar av landet, t.ex. i södra och mellersta Sverige, meddela föreskrifter om vilka särskilda skäl som skall föreligga för att tillstånd till markavvattning skall kunna medges. Genom sådana föreskrifter kan t.ex. en nydikning av jord- eller skogsbruksmark förhindras. Dessutom föreslår utredningen att en särskild anmälningsskyldighet för skyddsdikning införs i samband med slutavverkning av skog.

Utredningen har också studerat om skyddet av ädellövskogarna är till- fredsställande enligt nuvarande lagstiftning. Utredningen har funnit att det finns skäl att förbättra skyddet av dessa skogar och föreslår en ändring i ädellövskogslagen. Förslaget innebär att andelen ädellövträd i ett skogs- bestånd i de sydligaste landskapen bara skall behöva vara 50%, i stället för som nu 70 %. för att lagen skall vara tillämplig.

Utredningen anser att behovet av att stärka naturvårdens ställning har accentuerats under de senaste decennierna. Detta har kommit till uttryck i riksdagens riktlinjer för naturvårdspolitiken men också i det dagliga na- turvårdsarbetet. Påföljderna för brott mot naturvårdslagen har dock varit oförändrade sedan naturvårdslagens tillkomst. Utredningen anser att sam- hällets förändrade syn på naturvården också bör avspeglas i påföljderna för brott mot lagen. Av den anledningen föreslår utredningen att straffmaximum höjs från nuvarande sex månaders fängelse till två års fängelse. Detta får också till följd att preskriptionstiden förlängs från två år till fem år. Vidare föreslår utredningen att den generella samrådsplikten enligt 209” liksom den nya bestämmelsen om särskilt skydd för biotoper straffsanktioneras.

Översynen har vidare lett fram till förslag om flera andra skärpningar och förtydliganden i lagstiftningen. Här skall bland annat följande näm- nas.

— Genom ett tillägg till 25 naturvårdslagen framhävs att naturvården även omfattar kulturmiljöeri landskapet.

— Genom en förändring av 65 blir det möjligt att inskränka samernas rättigheter i nationalparkerna om det är av väsentlig betydelse för na- turvården. Dessutom föreslås en särskild bestämmelse om naturvårdshän- syn i rennäringslagen.

— Med hänsyn till utvecklingen inom jordbruket och till förslaget till ny livsmedelspolitik föreslås att naturreservat även skall kunna bildas för ett område i odlingslandskapet som är av väsentlig betydelse för landskapsbil- den.

— Tillstånd till täktverksamhet föreslås endast få meddelas om sökan- den ställt säkerhet för efterbehandlingsåtgärder. Tillstånd skall även kunna vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.

— Ett med stöd av 205 meddelat förbud mot ett arbetsföretag föreslås enligt 39 & kunna förenas med vite. I dessa fall liksom vid överträdelse av föreskrifter som meddelas med stöd av 21 g' om särskilt biotopskydd skall möjlighet finnas att meddela beslut om rättelse. Det skall också vara möjligt att åstadkomma rättelse när arbetsföretag utförts utan att samråd 267

Bilaga 16.3

skett enligt 20 5 eller företaget utförts i strid med föreläggande om åtgärder som meddelats enligt 20 5. Om någon påbörjat utförandet av ett arbetsfö- retag som är samrådspliktigt enligt 205 innan samråd skett, föreslås läns- Styrelsen få meddela föreläggande vid vite att upphöra med verksamheten tills samrådsärcndct avslutats.

— En kommun skall få möjlighet att efter delegation besluta om natur- minnen samt ta över prövningen av ett enskilt samrådsärcnde.

— Underlagsmaterial som skall finnas vid en ansökan om tillstånd eller anmälan om samråd enligt naturvårdslagen måste vara så fullständigt att myndigheten med hjälp av detta material och sina egna kunskaper kan bedöma arbetsföretagets konsekvenser för naturmiljön. En bestämmelse härom föreslås bli införd i lagen.

Enligt utredningen bör särskilda tillsynsmän utses för att sköta över- vakningsuppgiftcr inom naturvårdsobjekten och angående terrängkör- ningen.

Prop. 1990/91: 90

Bilaga 16.4

Lagförslag i naturvårdslagsutrcdningens betänkande (SOU 1990: 38) Oversyn av naturvårdslagen m.m.

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964: 822) dels att 2. 6, 7, 14, 16, 18, 18 c, 20, 26, 31, 33, 37, 39, 40 och 43 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 18 d 5, 21 5, 36 a 5, 36 b &, 37 a 5 samt 41 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet.

Föreslagen lydelse

&

Naturvården, som även omfattar kulturmiljöer i landskapet. är en så- väl statlig som kommunal angelä- genhet.

Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet. Statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket.

Enligt 5 &” meddelade föreskrifter skola ej lända till inskränkning i re- dan uppkommen enskild rätt.

Ej heller skola sådana föreskrifter föranleda inskränkning i samerna enligt rennäringslagen (l971:437) tillkommande rättigheter till bete, skogs/äng, fiske eller jakt efter and- ra djur än bj'örn. lo. varg, järv, älg och örn eller innebära hinder för sa- merna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medfö- ra hundar för bevakning av renhjordar.

Område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller el- jest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig be- tydelse för allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som naturreservat. Länstyrelsen får inte avsätta ett område till naturre- servat, om syftet med åtgärden i allt

6.5

Enligt 5 5 meddelade föreskrifter får ej inskränka sådana rättigheter som tillkommer samerna enligt ren- näringslagen ( I 971: 43 7) i andra fall än när det är av väsentlig bety- delsefrån naturvårdssynpunkt.

71?"

Område. som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller el- jest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig be- tydelse för allmänhetens friluftsliv, kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat. Ett område i odlings- landskapet kan också avsättas som naturreservat. om det är av väsentlig

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

väsentligt kan tillgodoses genom att området i stället med stöd av 196 förklaras som naturvårdsområde.

Föreslagen lydelse

betydelse för landskapsbilden. Läns- styrelsen får inte avsätta ett område till naturreservat. om syftet med åt- gärden i allt väsentligt kan tillgodo- ses genom att området i stället med stöd av 19 å förklaras som natur- vårdsområde.

145

Är fara att växtart_/örsvinner eller utsättes för plundring, äger rege- ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav bort- taga eller skada växt av den arten där den växer vilt.

Är fara att djurart försvinner. äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medde- la förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stad- gas.

Bchövs utöver fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för diurlivet inom visst område, får re- geringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer meddela före- skrifter som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller mark- ägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Är fara att växtart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring, för regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet el- ler del därav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vilt.

Är fara att djurart kan komma att försvinna, får regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer meddela förbud att inom lan- det eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den ar- ten, då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada så- dant djurs ägg, rom eller bo. Beträf- fande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt el- ler fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stadgas.

Behövs utöver förbud enligt förs- ta eller andra stycket eller fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djur— eller växtart inom visst område, får regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter som in- skränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markäga- rens rätt att uppehålla sig inom om- rådet.

169"

lnom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd. och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.

Prop. 1990/91: 90

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndigheten som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand- skyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Länsstyrelsen får medgiva un- dantag från bestämmelserna i förs- ta stycket, när särskilda skäl före ligga. Medgives undantag. skall länsstyrelsen bestämma i vilken ut- sträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

Första stycket gäller inte anlägg- ningar eller åtgärder som behövs förjordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första stycket gäl- ler inte heller företag till vilka till- stånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (l987: l2) om hushållning med naturresurser m.m., vatten- lagen (1983:291) eller miljöskydds- lagen (1969: 387).

Länsstyrelsen får medge undan- tag (dispens) från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skälfö— religger. Om dispens medges, skall länsstyrelsen bestämma i vilken ut- sträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från dagen för beslutet.

Första stycket gäller inte !. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket. skogsskötseln eller renskötseln. och ej tillgodoser bostadsändamål,

2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med na- turresurser m.m., vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387), eller

3. byggnad eller anordning på en tomtplats som utgör komplement till befintlig bebyggelse på tomtplat- sen och som förläggs längre från stranden än huvud byggnaden.

18 &

Täkt av sten, grus, sand, lera. jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983: 29 I) eller fordras enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln ellcr täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller mot- verka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Om ej särskilda skä/föranleder annat, skall tillstånd för sin giltighet göras beroende av

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller mot- verka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Täkttillstånd får beviljas endast om sökanden ställt säkerhet för de villkor som skall gäl-

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

att säkerhet ställs för sålunda före- skrivna villkor. Visar sig sådan sä— kerhet otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Föreslagen lydelse

lafo'r tillståndet. Visar sig sådan sä- kerhet otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs. Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen befria sökanden från kravet på säkerhet. Staten. kommuner och landstingskommu- ner behöver ej ställa säkerhet.

Om fullgörande av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare. är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Täkttillstånd fär vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.

Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft. får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den ut- sträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inver- kan på naturmiljön. får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.

l8cå

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark. för att sänka eller tap- pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten. när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- lighet (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget.

för något visst ändamål

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark, för att sänka eller tap- pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget. 1 tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda.

För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på natur— miljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (l985:620) om vissa torvfyndigheter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens be- myndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

isdg

Om det ifråga om viss del av landet är särskilt angeläget att våtmarker bevaras. får regeringen i fråga om

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den delen meddela föreskrifter om vilka särskilda skäl som skall före- ligga för tillstånd till markavvatt- ning.

205

Kan arbetsföretag, som ej omfat- tas av tillståndstvång enligt 18, 18 c eller 19 & komma att väsentligt änd- ra naturmiljön. skall, innan företa- get utföres. samråd ske med läns- styrelsen. Regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel- sen förelägga företagaren att vidta- ga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Kan arbetsföretag, som ej omfat- tas av tillståndstvång enligt [& lSc, l8d eller 195 komma att vä— sentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres. samråd ske med länsstyrelsen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras 1. inom hela eller delar av landet i fråga om särskilda slag av arbets/ö- retag.

2. inom särskilt skyddsvärda områ- den i fråga om alla slag av arbetslö- retag .som kan skada naturmiljön.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första eller andra stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka ska- da på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga från na- turvårdssynpunkt. meddela förbud motföretaget.

Bestämmelserna i denna paragrafomfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt ( 1 969: 38 7).

vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen

215

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfår med- dela föreskrifter om att arbetsföre- tag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (bioto- per) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som an— nars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller säll- synt beskaffenhet.

265

Medför föreskrifter enligt 8 eller 95 att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i

Medför föreskrifter enligt 5. 8, 9 eller 21,6" eller föreläggande eller förbud enligt 205 att pågående markanvändning avsevärt försvå-

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

anspråk, är fastighetsägaren och in- nehavare av särskild rätt till fastig- heten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter för- ordnande enligt 435 tredje stycket beslutats av en kommunal myndig- het, skall ersättningen i stället beta- las av kommunen.

lnnebär föreskrift enligt 85 för- bud att vidta viss åtgärd utan läns- styrelsens eller en kommunal myn- dighets tillstånd, utgår ej ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Föreslagen lydelse

ras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fas- tighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berätti- gade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har före- skrifterna efter förordnande enligt 435 tredje stycket beslutats av en kommunal myndighet, skall ersätt- ningen i stället betalas av kommu- nen.

lnnebär föreskrift enligt 5 eller 8 & förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens eller en kommunal myndighets tillstånd, utgår ej er- sättning i anledning av den före- skriften om inte tillstånd vägrats el- ler förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt ll & och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 95 motsva- rande tillämpning.

31 5

Ersättning enligt 26 & tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 & första stycket eller 27 &.

Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 265 första stycket eller 305 på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla om- prövning vid ändrade förhållanden.

Utgår ersättning enligt 265 till följd av skada eller olägenhet för ren skötseln tillämpas 28 5 andra styc- ket rennäringslagen (1971: 437).

335

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 5 eller om inlösen av fastighet enligt 27 Q' och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordrar inlösen, jämlikt 329” första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 Q', vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifter- na meddelas, skall gälla beträffande

Staten eller kommuncn får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 5, vid fastighetsdomstolen väcka ta—' lan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrif— terna meddelas, skall gälla beträf—

Prop. 1990/91 : 90

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom. skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Föreslagen lydelse

fande ersättning eller inlösen. Med- delas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdom- stolen, inom ett år från det att må- let har avgjorts genom lagakraftä- gande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

36a;

För tillsyn över efterlevnaden av förbud ellerföreskrifterför områden och naturföremål för vilka förord- nanden enligt denna lag har medde- lats ( naturvårdsobjekt). får regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer utse tillsynsmän med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.

Om någon uppehåller sig inom naturvårdsobjekt, där han ej har rätt att vistas. får han avvisas från området av en tillsynsman.

Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 375 första stycket 1 får tillsynsman ta [ beslagjakt- och fångstredskap. fort- skafl'ningsmedel eller andra föremål som kan antas ha betydelse för ut- redning om brottet.

Harföremål tagits i beslag. skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall för/ära som om han själv gjort besla- 15761.

36bé$

Den som medgivits undantag från föreskrift för naturvårdsobjekt är skyldig att inom det område där un- dantaget gäller medföra beslutet härom och vid anfordran uppvisa det för en tillsynsman.

375

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, IO, 11 eller 14 &, 16 å andra styc- ket eller 19 ä.

2. bryter mot 165 första stycket

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller före- skrift som meddelats enligt 5, 8, 10. 11 eller 145, 165 andra stycket, 19 5 eller 215,

2. bryter mot 165 första stycket

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

första punkten eller, om ej gärning- en är ringa, mot 16 5 första stycket andra punkten.

3. bryter mot 17 å andra stycket, om ej gärningen är ringa,

4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behöv- ligt tillstånd enligt 18 eller 18 cä eller bryter mot villkor eller före- skrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,

5. underlåter att fullgöra skyldig- het som föreskrivits med stöd av 18 a 5 eller 20 5 första stycket,

Föreslagen lydelse

första eller andra punkten,

3. bryter mot 17 (5 andra stycket,

4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behöv- ligt tillstånd enligt 18, 18 c eller 18d5 eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i sam- bandmed sådant tillstånd.

5. underlåter att fullgöra skyldig- het enligt 205 första stycket eller skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a 5 eller 205 andra styc- ket,

6. bryter mot 225 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket.

7. åsidosätter stadgandet i 23 5. om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträ- de eller har insyn, eller gärningen är ringa. eller

7. åsidosätter stadgandet i 23 5, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten inte äger tillträ- de eller har insyn eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 35 eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

3735

Till böter högst ettusen krattor döms den som åsidosätter skyldig- het enligt 36 b 5.

399

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 375 första stycket 1. 2, 4. 6 eller 8 får länssty- relsen förelägga honom att åstad- komma rättelsc. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anord- ning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendo- men till ny ägare, får denne föreläg- gas att vidta rättelse. om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 bä ut- övar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant före-

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 375 första stycket 1, 2. 4. 6 eller 8 får länssty- relsen förelägga honom att åstad- komma rättelse. Föreläggande om rättelsefär också meddelas när ar- betsföretag har utförts utan att sam- råd har skett enligt 20 .é' första eller andra stycket eller företaget har ut- förts i strid med föreläggande "eller förbud som meddelats enligt 20.5 tredje stycket. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anord- ning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendo- men till ny ägare. får denne föreläg-

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

läggande. 1 beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tings- rätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av all- män åklagare, statens naturvårds- verk, länsstyrelsen, den kommuna- la nämnd som handhar naturvårds- frågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggan- de, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestäm- melser i 175 handräckningslagen (l9l8lz847).

Vid meddelande av föreläggande enligt 17;? första stycket, 205 eller 22 å andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- reläggande. skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndighe- ten föranstalta om att åtgärden vid- tages.

Föreslagen lydelse

gas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 bä ut- övar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant före- läggande. [ beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tings- rätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av all- män åklagare. statens naturvårds- verk, länsstyrelsen, den kommuna- la nämnd som handhar naturvårds- frågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggan- de, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestäm- melser i 175 handräckningslagen (1981z847). Har någon påbörjat itt- fb'randet av ett arbetsföretag. som omfattas av samrådsskvldighet en- ligt 20 _f innan samråd har skett, får länsstyrelsen meddela föreläggande vid vite att upphöra med verksamhe- ten till dess att .satrzråtlsärendet har avgjorts.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17;? första stycket, 205 eller 225 andra stycket eller förbud en- ligt 20 &" får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläg- gande. skall på anmodan av läns- styrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden vidta- ges.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en- ligt 17 & tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 5. Efterkommes ej föreläggandet. äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärder på den försumliges bekost- nad.

1 beslut om föreläggande som av- ses i_första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vun- nit laga kraft.

1 beslut om föreläggande som av- ses i denna paragraf får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

40 & En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos

länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndig- Beslut av annan statlig myndig-

Bilaga 16.4

Nuvarande lydelse

het än regeringen i ärende enligt 13 _e'. 17 5, 205 andra stycket, 22 ', 24 Q', 39ä såvitt avser annat än handräckning eller 47 _5 får överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighet än rege- ringen får överklagas hos regering- en genom besvär.

Föreslagen lydelse

het än regeringen i ärende enligt 13 g. 14 _6. 17 &, 205 tredje stycket, 22 &, 24 5, 24 af, 395 såvitt avser annat än handräckning eller 475 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndig- het än regeringen får överklagas hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifika- tionsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 165 tredje stycket. hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

4lag'

Ansökan om undantag enligt 16 5 tredje stycket eller om tillstånd en— ligt 175 andra stycket, 18, 18 c. 18 a'. 19, 22 eller 24 a 5 samt anmälan om samråd enligt 20 5 första eller andra stycket skall allt efter omstän- digheterna i det särskilda fallet vara åtföljd av karta, skiss eller ritning samt den ytterligare utredning som behövs för att företagets eller åtgär- dens inverkan på det skyddade in- tresset skall kunna bedömas. '

435

Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall läns-

styrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 g' tred- je stycket, 17 5 samt 39 5 första och andra styckena ankomtner på läns- styrelse, skall ankomma på kom- munal myndighet

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7-9, 1 1, 12 och 19 åå tillkommer länssty- relsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 & tred- je stycket, 17 och 395 första och tredje styckena tillkommer länssty- relsen, skall tillkomma en kommu- nal myndighet

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7-9, 11-13, 19 och 20£6tillkommer läns- styrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Denna lagträderi kraft den ljuli 1991. Bestämmelserna i 375 tillämpas endast i fråga om överträdelser som skett efter bestämmelsernas ikraftträdande. Beträffande överträdelser som skett före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

Härmed föreskrivs att det i rennäringslagen (l971:437) skall införas en ny paragraf, 65 a 5, av föjande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6535

Regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmerfår meddela fö» reskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid renskötselns utövande såsom i fråga om skyddet av växt— eller djurlivet. Detta bemyndigande medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att avsevärd olägenhet för renskötseln uppkom- mer.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

Bilaga 16.4

Härigenom föreskrivs att i terrängkörningslagen (1975: 1313) skall införas en ny paragraf, 3 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a &

För tillsyn över att bestämmelserna i denna lag efterlevs inom de delar avjjällområdet som regeringen med stöd av 1 &” andra stycket bestämt. jär regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utse tillsyns- män med den befogenhet som följer av andra stycket.

En tillsynsman jär avvisa den som kör i terräng med motordrivet fordon inom ett område som sägs i första stycket utan att ha rätt därtill.

Denna lag träderi kraft den ljuli l99l.

Prop. 1990/91: 90

Bilaga 16.4

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att l7, 19 och 21 åå skogsvårdslagen (1979:429) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

175

Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Skogsmarkens ägare är skyldig

att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om I . avverkning som ska/! äga rum på hans mark, 2. åtgärd för att avvattna mark i samband med avverkning. om krav på tillstånd/ör åtgärden inte gäller enligt naturvårslagen (1964:822).

195

l svårföryngrad skog eller skydds- skog får avverkning inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

[ svårföryngrad skog eller skydds- skog får avverkning inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Vad nusagts gäller dock inte om avverk- ningen skall ske _/ör att möjliggöra täktverksamhet, vartill tillstånd be- viljats enligt naturvårdslagen (1964:822).

I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten. Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens

utveckling.

2145

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvä- gars sträckning.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning. beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning och dikningsåtgärder.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lagträderi kraft den ljuli l99l.

28]

Bilaga 16.4

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19)

Härigenom föreskrivs att 3 & ädellövskogslagen (1984: I l9) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med ädellövskog avses i denna lag:

I. Skogsbestånd i Blekinge. Kris- tianstad. Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar. 2. Skogsbestånd [ övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

3. Trädbestånd på betesmarker. som inte är att anse som jordbruks- mark. om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent Och av ädla lövträd till minst 50 procent. A v de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hek- tar. '

Föreslagen lydelse

]. Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hek-

' tar.

2. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som jordbruks- mark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd til/minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 "centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hek- tar.

Har skogsvårdsstyrelsen enligt 79" beslutat viss trädslagssammansätt- ning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.

Denna lagträderi kraft den ljuli 1991.

Prop. 1990/91: 90

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91: 90 naturvårdslagsutredningens betänkande (SOU 1990: 38) ' Bilaga 16.5 Oversyn av naturvårdslagen m.m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, generaltullstyrelsen, riksantikvarieämbetet, lantbrukstyrelsen, skogssty- relsen, fiskeristyrelsen, statens lantmäteriverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME l989:4), boverket, domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, rikspo- lisstyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kammarrätten i Sundsvall, samtliga länsstyrelser utom Östergötlands län, länsstyrelsernas organisationsnämnd. Sveriges lantbruksuniversitet, Svenska kommunförbundet, Lunds universitet, Lantbrukarnas Riksför- bund och Skogsägamas Riksförbund, Tjänstemännens centralorganisa- tion, Landsorganisationen i Sverige, Kraftverksföreningen, Naturskydds- föreningen, Riksförbundet för hembygdsvård, Friluftsfrämjandet, Svens- ka Samernas Riksförbund, Skogsindustrierna, Sveriges Skogsvårdsför- bund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Jägarnas Riksförbund-Landsbyg- dens Jägare, Sveriges Jordägarförbund, Grus- och Makadamföreningen, Sveriges Campingvärdars Riksförbund och Svenska Turistföreningen.

Yttranden har vidare inkommit från Agrifack, Föreningen för Ekologi och Planering, Lennart Gustafsson, Entomologiska föreningen i Uppland, Nordiska Förbundet för Kulturlandskap, Föreningen Sveriges länsan- tikvarier, Folkpartiets kulturförening i Uppsala, Sveriges Ornitologiska Förening, Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg, Hälsinglands museum, Skogskommittén för Dalarnas Ornitologiska förening och Naturskyddsför- eningen i Dalarna samt från följande kommuner: Skellefteå, Mora, Härry- da, Malmö, Hultsfreds. Sorsele, Sjöbo, Höganäs, Lidköpings, Arjeplogs, Mönsterås. Karlstads, Tierps, Sollentuna, Tingsryds, Marks, Bengtsfors, Norrköpings, Österåkers, Krokoms, Ludvika, Emmaboda. Partille och Helsingborgs.

En del länsstyrelser har inhämtat yttranden från kommuner, länsorgan m.m. Lantbruksstyrelsen redovisar yttranden från åtta lantbruksnämnder. Riksåklagaren bifogar yttranden från fem överåklagare.

Bilaga 17.1

Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 1990: 3 Grön mark — Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark

Arbetsgruppen redovisar i rapporten sitt förslag till utvidgning av höst- och vinterbevuxen mark. I rapporten används uttrycket grön mark för att beteckna höst- och vinterbevuxen mark.

Arbetsgruppen föreslår att krav på 60 % grön mark införs i K, L, M och N län och på 50% i E, F, G, H, I, O, P och R län omfattande företag med mer än 5,0 ha åker.

Gruppen föreslår att kraven på grön mark införs enligt nedanstående tidsplan.

K, L,M 1992 40% ÖvrigaGötaland 1992 40% Nlän 1993 50% 1993 45% 1994 60% 1994 50%

Följande grödor föreslås att ingå i begreppet grön mark: vall, höstoljeväx- ter. höstsäd. rotväxter (sockerbetor, foderbetor, morötter, rödbetor och liknande), fleråriga frukt- och bärodlingar, energiskog och fånggrödor.

Höstgrödor ska vara sådda senast den l5 oktober i K, L, M och N län och senast den 5 oktober i övriga Götaland för att få räknas som grön mark. Fånggrödor som ska köras upp under hösten ska sås före den 1 augusti för att få räknas som grön mark. Om fånggrödan körs upp under efterföljande vår föreslås samma såtidpunkter som för höstsådd.

Vallar och fånggrödor föreslås att få brytas tidigast den 20 oktober i K, L, M och N län och den lOoktober i övriga Götaland om de ska få räknas som grön mark.

I rapporten redovisas behovet av rådgivning och information till följd av kraven på utökad grön mark. Vidare redovisas behovet av forsknings- och försöksverksamhet som behövs för att tillgodose det ökande kunskapsbe- hovet om grön mark.

Genomförs förslaget krävs en utökning av grön mark omfattande 229 000 ha åker. Kväveutlakningen beräknas härmed minska med 330010n. Kostnaden för jordbruket att genomföra förslaget beräknas till 57—86 milj.kr. per år beroende på till hur stor del utökningen kommer att ske genom odling av fånggrödor. Utslaget per kg kväve minskat läckage blir kostnaden 17 —26 kr.

Prop. 1990/91 : 90

Sammanfattning av lantbruksstyrelsens-rapport l990:4 Prop. 1990/91:90 Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen Bilaga 17 .2 TYP 90

. TYP 90 framlägger förslag till krav för typgodkännande av konstgödsel- och stallgödselspridare. På många punkter saknas dock ännu viktigare typgodkännandefakta. . En viktig förutsättning för genomförande av typgodkännande är därför att de vetenskapliga undersökningar som pågår för att få fram underlag får fortsätta och andra nödvändiga undersökningar utförs. TYP 90 har gjort en översiktlig kartläggning av dessa. TYP 90 uppskattar medelsbe- hovet för fortsatt metodutveckling för typgodkännandet till 20 milj.kr. . En annan viktig förutsättning är att typgodkännandet kan accepteras internationellt. Det krävs ett omfattande arbete för att ta fram standar- der för gödselslagens specifikation, provningsmetoder m.m. . Typgodkännande av gödselspridare kommer på sikt att leda till maski- ner med bättre egenskaper för jämn spridning av gödsel vid optimal tidpunkt och därigenom till minskat närsaltläckage. . Typgodkännande av gödselspridare medför minskad markpackning, bättre gödselutnyttjande och luktreduktion. . Typgodkännande innebär att instruktionerna för handhavandet förbätt- ras och därigenom utnyttjandet av maskinerna. Typgodkännandet för med sig kunskapsuppbyggnad som genom kraftfulla rådgivningsinsatser kan användas för att förbättra förarkompetensen. . Typgodkännande innebär förbättrad kontroll av att krav på säkerhet mot personskada uppfylls. . Resultatet av åtgärderna typgodkännande, intensiv rådgivning, ökad förarkompetens tillsammans med den allmänna teknikutvecklingen blir minskad miljöbelastning. Effekten på närsaltutlakningen blr ca 4 800ton N per år i Sverige. Värdet av detta kväve är ca 3] milj.kr. . Utöver miljöeffekterna har den jämnare spridningen inverkan på ut- nyttjandet av gödseln. Bättre utnyttjande framför allt av stallgödseln leder till ekonomiska fördelar för jordbruket. . Tidsplanen för genomförandet av typgodkännandet innebär att det tidigast kan träda i kraft år 2000 och att det när full effekt år 2010 när flertalet gödselspridare bytts ut. . Den framtida marknaden för gödselspridare uppskattas till ca lOOOstallgödselspridare och 1500 konstgödselspridare per år under perioden 2000-2009. Kostnaden för typgodkännande av dessa maskiner uppgår till 850 kr. per såld konstgödselspridare och 3000 kr. per såld stallgödselspridare och totalt 3.5 milj.kr. per år. . Kostnaderna för genomförandet av typgodkännandet bör delvis bestri- das med statsmedel (gödselmedelsavgifter). En typgodkännandeavgift bör betalas av tillverkare eller importör.

Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport l990:2 Prop. 1990/91:90 Lagring och spridning av stallgödsel Ytterligare Bilaga 17.3 restriktioner till skydd för miljön

Arbetsgruppen redovisar i rapporten sitt förslag till ytterligare områden med restriktioner i spridningstidpunkt för stallgödsel och generella före- skrifter gällande lagringskapacitet för stallgödsel. Förslaget är enligt följan- de:

lnom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall lagringskapaciteten vara 8 månader för nötkreatur, hästar, får eller getter samt 10 månader vid annan djurhållning.

lnom-områden i Östergötland, Älvsborgs och Skaraborgs län där jord- bruket är av större omfattning skall lagringskapaciteten vara 8 månader för nötkreatur. hästar, får eller getter samt 10 månader vid annan djurhåll- ning. Spridningsrestriktioner enligt 7 5 första stycket 2 i skötselförordning- en skall gälla i dessa områden.

I övriga delar av landet skall lagringskapacitet vara 6 månader för nötkreatur, hästar. får eller getter samt 8 månader vid annan djurhållning såvida inget annat gäller enligt 8 & skötselförordningen. .

Förslaget tar hänsyn till skillnader i klimat, andel jordbruksmark av totala landarealen. driftsinriktning ifråga om djurhållning och djurtäthe- ten i olika delar av landet.

Ett statsbidrag motsvarande det idag befintliga statsbidraget för utbygg- nad av gödselvårdsanläggningar enligt förordningen (1989212) om miljö- förbättrande åtgärder i jordbruket föreslås utgå. Kostnaden för detta har beräknats av arbetsgruppen till 213 milj. kr. och bör tas från de miljöavgif- ter som utgår på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Förslaget innebär beträffande krav på lagringskapacitet för stallgödsel att jordbrukets totala investeringskostnader blir 2,9 miljarder kr. och årskostnaden efter avräknad gödselintäkt 382 milj. kr.

Genomförs förslaget beräknas läckaget minska med knappt 1400 ton kväve. Kostnaden för att minska kväveläckaget genom ökad lagringskapa- citet blir 274 kr./kg N. Detta är mycket höga kostnader i förhållande till kostnader för utökad höst- och vinterbevuxen mark och utökad kvävere- ning vid de kommunala reningsverken. En god lagringskapacitet har dock även betydelse för minskning av punktutsläpp av gödsel, stallgödselsprid- ning vid olämpliga tidpunkter, luftproblem och etiska aspekter som kan uppstå i samband med spridning.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Prop. 1990/91 : 90 lantbruksstyrelsens rapporter 1990: 3 Grön mark, l990:4 Bilaga 17.4 Förslag till typgodkännande av gödselspridare och 1990: 2 Lagring och spridning av stallgödsel

Efter remiss har yttranden kommit in från kommerskollegium. skogssty- relsen, statens livsmcdelsvcrk, statens jordbruksnämnd, statens växtsort- nämnd, statens utsädeskontroll, statens maskinprovningar, Sveriges lant- bruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), styrelsen för teknisk utveckling, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, stats- kontoret, Alternativodlarnas riksförbund, lantbruksnämnderna i Malmö- hus, Skaraborgs och Södermanlands län, Centralorganisationen SA- CO/SR, Hushållningssällskapens förbund, Jordbrukstekniska institutet, Kontrollföreningen för alternativ odling, Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund, Samarbetsgruppen för alternativ odling, Sva- löf AB och Svenska naturskyddsföreningen.

SJFR hänvisar till yttrandet avgivet av Jordbrukstekniska institutet, SACO/SR avstod från eget remissyttrande och hänvisade till Agrifacks yttrande.

Styrelsen för teknisk utveckling och statskontoret hänvisar delvis till de remissvar de kommit in med på miljöavgiftsutredningens slutbetänkande SOU l990:59 Sätt värde på miljön!

En del remissinstanser har endast behandlat den eller de rapporter som de anser höra till deras eget arbetsområde.

Bilaga 17.5

Sammanfattning av statens livsmedelsverks rapport Kartläggning av dricksvattensituationen i Sverige

Under senare delen av l980-talet har flera händelser inträffat därjämförel- sevis många människor blivit sjuka av förorenat dricksvatten. Detta har riktat intresset mot dricksvattnet som livsmedel och motiverat en samlad redovisning och analys för klarläggande av dricksvattensituationen i Sveri- ge. . Enligt regeringsbeslut l989-O9-07 har statens livsmedelsverk (SLV) fått i uppdrag att kartlägga dricksvattensituationen i Sverige. Förutom SLV har i en arbetsgrupp ingått representanter från Svenska Vatten- och Av- loppsverksföreningen (VAV) samt Svenska kommunförbundet (SK).

F öreliggande rapport behandlar ansvarsfrågor, råvattnet och dess bered- ning till dricksvatten, kvalitetsfrågor samt behov av åtgärder och forsk- ning. EG-normer och det internationella samarbetet belyses och dessutom diskuteras beredskapsfrågor.

l framställningen har tyngdpunkten främst lagts på förhållanden med anknytning till de hälsomässiga aspekterna, under det att frågor kring vattentillgångar, förbrukning och tekniska lösningar för distributionen fått träda i bakgrunden.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991