En god livsmiljö
Regeringens proposition =
1990/91:90 &
En god livsmiljö
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för miljödepartementet samt cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen, tf. chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Åsbrink.
Stockholm den 7 februari 1991
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Birgitta Dahl
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på miljöområdet, mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken samt hur de miljöpolitiska ambitionerna förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att nå målen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs i naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen om kommunal energiplanering.
Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet införs och tilldelas 13 milj. kr. för budgetåret 1991/92. För den kommande treårsperioden ökas resursramen för miljöövervakning med totalt 75 milj. kr.
Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och hälsoskyddsutbildningen utökas från 62 till 90 per år. Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker genomförs under ytterligare tre år.
Två milj. kr. anvisas för ideella miljöorganisationers internationella verksamhet.
Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket tillförs 58,1 milj. kr. för en treårsperiod för försöks- och utvecklingsverksamhet samt information för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhantering.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket förstärks med 100 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas eller användas.
Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj. kr. Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj. kr.
Totalt 48 milj. kr. anslås för den slutliga restaureringen av Hornborgasjön.
Bl.a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen: — Skärpta regler om markavvattning, — Ökade möjligheter att skydda små biotoper, — förstärkt skydd för utrotningshotade arter.
Adellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 7090 lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 5096 ädla lövträd.
Nya fordon kommer fr. o. m. 1993 års modeller att indelas i miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel.
Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad resp. blyfri bensin.
Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs genom ett tillägg till miljöskyddslagen.
Resursramen för kemikalieinspektionens verksamhet höjs med 8,6 milj. kr för budgetåret 1991/92.
För att underlätta och påskynda genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990 införs nya bestämmelser i renhållningslagen som ger kommunerna en vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna. .
Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö. Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj. kr.
Ytterligare 4 milj. kr. föreslås för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.
25 milj. kr. per år avsätts för att återställa miljöskadade områden. Programmet skall utvärderas efter fem år.
RE KE RNA NER EE NAS SR en
n na. proposition; har SKrivits På det nya; sätt. Som Törsta gången”
3 g C
nh : 0 ÅR 7. K4
ie lä öveskälia och la lästa.nä förslagen här beretts it in er - She; RN
Er SEN EE
file "LTD AT
Inledning s
1988 års miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 383). En ny samlad miljöpolitisk proposition har sedan dess planerats till år 1991. Som underlag härför har ett omfattande beslutsunderlag utarbetats.
Rapporten Hur mår Sverige?, en beskrivning av miljösituationen, har upprättats inom miljödepartementet och fogas till propositionen som bilaga ÅA.
Remitterade lagförslag fogas till propositionen som bilaga B.1.—B.3. Lagrådets yttranden fogas till propositionen som bilaga C.1.—C.2. Övriga bilagor som fogas till propositionen finns samlade i bilaga Di en särskild bilagedel.
Statens naturvårdsverk har i mars 1990 till regeringen kommit in med rapporten Hav 90 Aktionsprogram mot havsföroreningar. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
I april 1990 inkom naturvårdsverket till regeringen med rapporten Luft 90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.3. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket överlämnade rapporten Sötvatten 90 Aktionsprogram för god vattenkvalitet till regeringen i september 1990. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.5. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
I oktober 1990 avgav utredaren Måns Lönnroth betänkandet (SOU 1990:88) Sveriges internationella miljösamarbete Nya mål och nya möjligheter. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 5.1. En hearing anordnades den 19 november 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
En interdepartemental arbetsgrupp har överlämnat departementspromemorian (Ds 1988:35) Mark & Vatten år 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling. En sammanfattning av promemorian fogas till propositionen som bilaga 7.1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 7.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket överlämnade i september 1989 rapporten Regionala miljöanalyser till regeringen. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.3.
Statens lantmäteriverk, boverket, statskontoret, naturvårdsverket, utvecklingsrådet för landskapsinformation och Svenska kommunförbundet
sammanfattning av programmet fogas till propositionen som bilaga 7.4.
Delegationen för samordning av havsresursverksamheten, statens naturvårdsverk och statens planverk har till regeringen överlämnat rapporten Fysisk planering av kustvatten och hav (1985:4). En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.5. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 7.6. En sammanställning av remissyttrande- . na finns tillgänglig i miljödepartementet.
Miljödelegationen Västra Skåne avgav i november 1990 betänkandet (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 7.7. En hearing anordnades den 12 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
Delegationen för miljöprojekt Sundsvall — Timrå avlämnade i november 1990 betänkandet (SOU 1990:102) Rent till 2000. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 7.8. En hearing anordnades den 17 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
I juni 1990 inkom naturvårdsverket och statens plan- och bostadsverk (numera boverket) med rapporten Miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssystemet. En sammanfattning av rapporten och ett lagförslag i rapporten fogas till propositionen som bilaga 8.1 resp. 8.2. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 8.3. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Regeringen har den 17 januari 1991 beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag om lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B.1. Lagrådet har avgett yttrande den 25 januari 1991 över det remitterade förslaget, se bilaga CI till propositionen. Regeringen har beaktat lagrådets erinringar. Lagrådsremissen motsvaras i propositionen av kapitel 8 samt avsnitt 19.1. Av avsnitt 19.1 framgår närmare hur lagrådets erinringar har beaktats.
Naturvårdsverket överlämnade i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 bl.a. följande särskilda rapporter Miljöövervakning inför 2000-talet, Sektorisering och decentralisering av miljövårdsarbetet, Kunskapsöverföring genom information, utbildning och biblioteksservice, Laboratorieverksamhet och Det internationella arbetet. En sammanfattning av resp. rapport fogas till propositionen som bilaga 10.1, 10.3, 10.5, 10.7 resp. 10.9. Samtliga rapporter har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.2, 10.4. 10.6, 10.8 resp. 10.10. Sammanställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i miljödepartementet.
Koncessionsnämnden för miljöskydd har i samband med den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92—1993/94 inkommit med rapporten Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljöskydd. En sam-manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 10.11. Rap-porten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Miljöavgiftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.1. De författningsförslag som lagts fram i betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning . över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har avlämnat rapporten Begränsningsuppdraget — Redovisning av ett regeringsuppdrag. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.4. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Kemikalieinspektionen har i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—-1993/94 avlämnat en särskild rapport om Kemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.6. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.7. En : sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Kemikalieinspektionen har till regeringen i oktober 1989 lämnat ett förslag till förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. En sammanfattning av kemikalieinspektionens förslag fogas till propositionen som bilaga 13.8. Det författningsförslag som lagts fram av kemikalicinspektionen fogas till propositionen som bilaga 13.9. Förslaget har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.10. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Regeringen beslöt den 17 januari 1991 inhämta lagrådets yttrande över förslag om lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B.2. Lagrådet har i yttrande den 18 januari 1991 lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande fogas till protokollet som bilaga C.2. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten. Lagrådsremissen motsvaras i propositionen av avsnitt 13.3 i den allmänna motiveringen och 19.7 i specialmotiveringen.
Arbetarskyddsstyrelsen har inkommit med rapporten (1989:4) Minskade risker med träskyddsmedel. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.11. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Återvinning och omhändertagande av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m. m.
En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.13. En hearing anordnades den 30 november 1989. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten 3716 Åtgärder till skydd för ozonskiktet. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.14, Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.15. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Ändringar i och tillägg till det s.k. Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet har gjorts. Den engelska texten till ändringarna och tilläggen och den bilaga som avser direktiven för den multilaterala fonden tillsammans med en översättning till svenska fogas till propositionen som bilaga 13.16.
Den engelska protokollstexten samt en översättning till svenska av Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall fogas till propositionen som bilaga 13.17.
Förpackningsutredningen har överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:85) Översyn av skatten på dryckesförpackningar. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.18. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.19. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i finansdepartementct.
Vindkraftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 14.1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 14.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket och energiverket har överlämnat rapporten Ett miljöanpassat energisystem. En sammanfattning av rapporten och remissinstansernas synpunkter har redovisats i rapporten (Ds 1991:4) Energiutredningar åren 1989 och 1990.
Sjöfartsverket har överlämnat rapporten Sjöfartens miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.1. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommu-
nikationsdepartementet. .
Statens järnvägar har överlämnat rapporten Järnvägen och miljön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete. Banverket har överlämnat rapporten Program för miljövänligare tågtrafik. En sammanfattning av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.2. Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Vägverket har till regeringen avlämnat rapporterna Miljövänligare vägar '
sammanfattning av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.3. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Luftfartsverket har överlämnat rapporten Flyget och miljön. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.4. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Transportforskningsberedningen har inkommit till regeringen med rapporten Ett miljöanpassat transportsystem. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.5. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Storstadstrafikkommittén har överlämnat betänkandet (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 15.7. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.8. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Statens väg- och trafikinstitut har överlämnat rapporten Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.9. Ärendet har remissbehandlats. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Transportrådet har avgivit rapporterna Framtida trafik 1995—2000- 2020, Trafik, energi och koldioxid samt Trafik, miljö och kostnader. Sammanfattningar av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.10- 15.11. En hearing anordnades den 9 november 1990. Dokumentation i ärendet finns tiligänglig i kommunikationsdepartementet.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten System för certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.12.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Natur 90 Aktionsprogram för naturvård. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 16.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdslagsutredningen har i maj 1990 överlämnat betänkandet (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m. m. En sammanfattning av betänkandet samt utredningens författningsförslag fogas till propositionen som bilaga 16.3 resp. 16.4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Regeringen beslöt den 13 december 1990 att inhämta /agrådets yttrande
över förslag till vissa ändring i naturvårdslagen, m. m. Förslagen grundades på naturvårdslagsutredningens betänkande. De remitterade lagförslagen fogas till propositionen som bilaga B.3. Lagrådet har den 21 december 1990 yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till propositionen som bilaga C-3.
I det följande motsvarar avsnittet 16.5 samt avsnitten 19.11 —15 Specialmotivering protokollet från det sammanträde då regeringen beslöt inhämta lagrådets yttrande. Avsnittet 8 i lagrådsremissen har dock utgått och motsvaras i propositionen av avsnittet 16.2. Vidare har det inledande avsnittet 2.2 i lagrådsremissen omarbetats.
Lagrådet har inte haft några principiella invändningar mot de remitterade lagförslagen. I några fall har lagrådet föreslagit ändringar i lagtextens utformning. Lagrådets synpunkter tas upp i samband med att de enskilda paragrafer behandlas som berörs av yttrandet. Regeringen godtar i huvudsak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade lagförslagen. Därutöver föreslås vissa redaktionella ändringar av lagtexten.
Lantbruksstyrelsen har till regeringen inkommit med rapporterna (1990:3) Grön mark — Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark, (1990:4) Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen TYP 90 samt (1990:2) Lagring och spridning av stallgödsel — Ytterligare restriktioner till skydd för miljön. Sammanfattningar av dessa rapporter fogas till propositionen som bilaga 17.1, 17.2 resp. 17.3. Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 174.
Statens livsmedelsverk har till regeringen överlämnat rapporten Kartläggning av dricksvattensituationen i Sverige. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 17.5.
Vidare har förslag och synpunkter till åtgärder förts fram i skrivelser från myndigheter, organisationer, företag och enskilda personer.
I Den miljöpolitiska Inriktningen
ET 7 KR SITT KE
En god livsmiljö, arbete åt alla, välfärd, social omsorg och rättvis fördelning är grundstenarna i regeringens politik. Ansvar för miljö och resurshushållning skall prägla samhällslivets alla områden. 1990-talets uppgift är att ställa om samhällets alla verksamheter i ckologisk riktning. I Sverige finns goda förutsättningar att förena god miljö med välstånd och full sysselsättning.
Erfarenheter och nya kunskaper visar att miljöskadorna går att hejda. De flesta av de miljöproblem som började bearbetas för 20—25 år sedan är
exempelvis från processindustrin och energisystemet, är trots mångdubblad produktion tillbaka på 1940- och 1950-talsnivåer. Även på trafikområdet har insatta åtgärder börjat ge effekt.
Miljöproblemen har förändrats under de senaste 20 —30 åren. Huvuddelen av belastningen på svensk miljökommer nu från andra länder eller andra källor. Från att ha varit lokala och påtagliga har utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp från många små föroreningskällor, men med sammantaget stor volym. I Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad kopplade till fattigdomsproblemen och exploateringen av naturresurser.
Människors verksamhet och användning av naturresurser har i alla tider inneburit miljöpåverkan. Inte någonstans är mark, luft och vatten längre opåverkade. Genom de insatser som gjorts hittills har dock föroreningarnas effekter på folkhälsan kunnat begränsas. Föroreningar som påverkar människors hälsa är i första hand ett problem i våra tätorter.
Miljöpolitiken i dag och i framtiden handlar om att begränsa de miljöskador som vårt sätt att leva och att utnyttja naturresurser och energi för med sig. Mot denna bakgrund räcker det inte med reningsinsatser i efterhand. :
Den förebyggande principen skall vara kännetecknet för det framtida miljöarbetet. Lika självklart som att det är bättre och billigare att göra rätt från början skall det vara att göra rent och resurssnålt från början. Om exempelvis framtida avfalisproblem skall kunna undvikas måste detta få genomslag redan i utformningen av produkterna.
Det gäller också att skapa miljöanpassade trafiksystem, en miljöanpassad energiförsörjning och avfallshantering samt att bedriva ett jord- och skogsbruk som hushållar med naturresurserna och bevarar mångfalden av arter och naturtyper. Sam hällsbyggandet måste ske så att miljöproblemen förebyggs eller begränsas och att en långsiktigt god resurshushållning främjas.
Det svenska miljöskyddsarbetct har till stora delar varit framgångsrikt. De problem som har identifierats under senare tid kommer att delvis kräva nya metoder för att kunna bemästras. Miljöpolitikens uppgifter har utvidgats och dess medel behöver därför utvecklas och skärpas.
I regeringens proposition våren 1988 om miljöpolitiken inför 1990-talet lämnades för första gången en samlad redovisning av miljöpolitiken. Denna godkändes i allt väsentligt av riksdagen. I propositionen lades bl. a. fram planer och åtgärdsförslag för att skydda ozonskiktet, begränsa långväga luftföroreningar och skydda havsmiljön. Miljöskyddssystemets regelsystem och organisation stärktes. Baserat på propositionen har omfattande åtgärder genomförts. I propositionen aviserades en uppföljning inom tre år. Regeringen presenterar i denna proposition förslag till ytterligare åtgärder.
Enligt regeringens uppfattning skall den framtida miljöpolitiken utvecklas längs följande huvudlinjer:
— Ökat internationellt samarbete för att begränsa gränsöverskridande och
globala miljöproblem. I detta ingår att stödja en miljöanpassad utveck-
ling i tredje världens länder och i Öst- och Centraleuropa. — Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet
för att få ett bra underlag för det förebyggande arbetet. | — Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för att få en
bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret,
företagens och kommunernas insatser liksom medverkan av myndighe-
ter inom alla samhällssektorer. Arbetet med att utvärdera resultat av
insatta medel ges ökad tyngd.
Ansvaret för att förbättra miljön vilar på oss alla. Principen att förorenaren betalar gäller såväl företag och myndigheter som individer och omfattar samtliga aktiviteter. Tillämpningen av denna princip skall utvecklas ytterligare.
Genom åren har miljön försämrats eller allvarligt skadats i vissa områden. Även om huvudprincipen är att förorenaren betalar är det vårt gemensamma ansvar att återställa miljö som har skadats under tidigare decennier. Regeringen föreslår därför att de statliga insatserna för kalkning av försurat vatten byggs ut kraftigt och utökar programmet för återställning av skadade områden. Regeringen föreslår också ett nytt program för övervakning av miljökvalitet med kraftigt förstärkta resurser.
De stora uppgifterna på 1990-talet för en god livsmiljö är följande:
(1) En värld inför gemensamma problem och möjligheter För att nå framgång i arbetet för en god livsmiljö krävs ett intensifierat internationellt samarbete. Den politiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa och integrationen I Västeuropa skapar sådana möjligheter.
Sverige skall aktivt medverka i en internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De rika länderna utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar direkt och indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställningsprocesserna skall därför bäras av dessa länder. Dessa måste också gå före när det gäller att utveckla ny teknik och ställa den till förfogande för mindre utvecklade länder. Fattiga länder i öst och syd måste ges nödvändigt stöd för att de skall få möjlighet att lyfta sig ur fattigdom och nöd utan ytterligare miljöförstöring. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling. Biståndspolitiken är därför sammankopplad med miljöpolitiken.
Trots att Sverige är ett litet land har svensk miljöpolitik ett högt internationellt förtroende. Sverige har också i hög grad bidragit till att driva på det internationella arbetet och teknikutvecklingen.
Vårt land har ett utsatt läge för miljöförstöring. Jordarterna är exempelvis mer känsliga för försurning än vad som är fallet i många andra länder. Övergödning av havet är ett annat exempel. Regeringen ger därför särskild prioritet åt arbetet med regionala luftföroreningar och att återställa Östersjöns ekologiska balans. Nya internationella överenskommelser skall där så är möjligt utgå ifrån vad naturen tål.
Gemensamma regler och insatser på en hög ambitionsnivå är nödvän-
diga förutsättningar för att skapa en god livsmiljö. Genom internationella överenskommelser kan likvärdiga konkurrensvillkor skapas för svenska och utländska företag. Sverige kommer att driva på internationellt för renare varor och för bättre kunskap om deras hälso- och miljöfarlighet. Samarbetet EG-EFTA är i detta avseende av särskild betydelse. De internationella handelsreglerna bör utvecklas så att vi kan förbättra miljön och samtidigt undvika handelshinder.
Inför FNs miljökonferens år 1992 kommer Sverige att arbeta för ett klimatavtal och för överenskommelser om att bevara den biologiska mångfalden och ett ansvarsfullt utnyttjande och utveckling av världens skogar. Den klimatstrategi regeringen nu lägger fram skall ligga till grund för vårt nationella och internationella agerande. EG och EFTA bör så långt möjligt driva gemensamma krav på reduktioner av växthusgaser.
(2) Ekonomi och miljö Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig del av den ckonomiska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra en långsiktig balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.
För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå, Det är viktigt att den ekonomiska statistiken, som används bl. a. för att mäta tillväxten, är så utformad att den belyser miljöpåverkan och resursanvändning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991. Dessutom undersöks möjligheterna att återspegla kvalitativa förändringar i miljötillståndet med hjälp av ekologiska indikatorer.
Beslut och planering skall i ökad utsträckning ta hänsyn till vilka konsekvenserna blir för befolkningens hälsa, miljö och naturresurser. Även propositionerna om näringspolitik för tillväxt och encergipolitiken till årets riksmöte präglas av detta synsätt. Regeringen föreslår också att miljökonsekvensbeskrivningar införs i planerings- och beslutssystemen för alla större projekt som påverkar miljön. De nationella miljömålen måste få ett tydligt genomslag i den kommunala och regionala samhällsplaneringen.
Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Utrymme skapas på så sätt för förnyelse av infrastrukturen i form av vägar, järnvägar m.m. Utgångspunkten för dessa investeringar är att de både skall bidra till en bättre miljö och till att förbättra näringslivets konkurrenskraft.
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel i många fall är effektiva instrument för att förmå företag och konsumenter att beakta miljökostnader i sina beslut. Vi har under de senaste åren lagt flera förslag om nya miljöavgifter och miljöskatter, vilka förutses ge stor miljöeffekt. Sverige är internationellt sett redan ledande i detta arbete och regeringen föreslår nu att ytterligare miljöavgifter införs.
(3) Miljöbalk och skärpt miljölagstiftning Miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för de problem som vi förutser under 1990-talet och början av nästa sckel.
(4) Rena industriprocesser Utsläppen från industriprocesserna skall vid sekelskiftet ha nått ned till ofarliga nivåer. Då skall vi ha kommit till rätta med de problem som en gång var upprinnelsen till den moderna miljödebatten och miljöskyddsarbetet. Utsläpp av klorerade organiska ämnen, kolväten, svavel- och kväveoxider skall därför minskas kraftigt. Arbetet för rena industriprocesser kopplas samman med arbetet för att skapa bättre arbetsmiljö. Tillsynen av anläggningar skall effektiviseras ytterligare.
(5) Rena varor Samtliga de varor som används i vardagslivet — t. ex. bilar, kylskåp, batterier, lysrör, rengöringsmedel, mjölkförpackningar och kosmetika — blir förr eller senare avfall eller går ut i avloppen. Reningsteknik och återvinningsteknik som medel för att begränsa avfallets negativa effekter är därför inte tillräckliga. Miljöskador från varor kommer i framtiden att få relativt sett större betydelse. Metoder för att begränsa varornas hälso- och miljöpåverkan i alla led skall därför utvecklas och åtgärder skall vidtas.
Regeringen anser att tillverkarens ansvar för produkterna gäller under hela deras livstid. Kemikaliekontrollen stärks ytterligare genom att förhandsanmälan införs för nya kemiska ämnen och genom att produktregistret byggs ut. Användningen av vissa tungmetaller, klorerade organiska lösningsmedel och tillsatsämnen 1 plaster avvecklas eller begränsas.
Den plan för avveckling av ozonnedbrytande ämnen som regeringen lade fram i den förra miljöpropositionen utvidgas.
(6) Bänure avfallshantering Hårdare krav redan vid tillverkning av varor och avveckling av farliga ämnen ger ett mindre miljöfarligt avfall. Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och återvinning samt minskad användning av engångsmaterial och emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som slutligen måste tas om hand.
För att underlätta en effektiv och miljöriktig avfallshantering skall allt avfall som uppkommer källsorteras. Kommunerna får en vidgad rätt att differentiera sina avfallstaxor. Införande av ytterligare ekonomiska styrmedel övervägs.
Flödet av miljöfarligt avfall skall minskas och omhändertagandet förbättras. Reglerna för export av miljöfarligt avfall har skärpts.
Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivet och möjligheterna till arbete och välfärd. Utsläppen från trafiksystemet måste minskas till vad hälsan och miljön tål.
Effekterna av redan fattade beslut blir allt tydligare. Blyutsläppen från bensin har minskat kraftigt och renare bilar ersätter nu de gamla i snabb takt. Trots detta minskar inte utsläppen tillräckligt.
Arbetet i de tre storstäderna prioriteras. Under 1990-talet skall omfattande investeringar göras i bl.a. modern kollektivtrafik för att skapa bekväma och lättillgängliga alternativ till dagens biltrafik. Regeringen har reserverat ett utrymme på 5,5 miljarder kronor inom ramen för infrastrukturfondens 20 miljarder för åtgärder i det samlade trafiksystemet, för att förbättra miljösituationen och framkomligheten i storstadsregionerna. Miljöanpassade fordon behövs för distributions- och kollektivtrafiken i tätorter. I kombination med renare bränslen kan de kvarvarande hälsoriskerna därmed nedbringas väsentligt.
Järnvägssystemet byggs ut mellan stora befolkningscentra. I dag växer ett livskraftigt järnvägsföretag fram som kan ta hand om allt större transportvolymer.
Avgaskraven skärps för personbilar, bussar och lastbilar. Ett system med ekonomiska styrmedel införs som bygger på att nya fordon indelas i miljöklasser. De nya avgaskraven får störst effekt för Sverige om de införs tidigt och samordnat i hela Europa. Regeringen avser därför att inom ramen för EES-processen aktivt verka för att avgaskraven skärps inom EFTA och EG senast år 1996 och att de kan införas i hela Europa.
(8) Rent energisystem Målet är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete. Riktlinjerna för detta kommer att återfinnas i regeringens proposition om energipolitiken.
El- och värmeproduktionens utformning är en viktig del i regeringens strategi för att minska klimatpåverkan. Ytterligare insatser görs nu också i form av skärpta utsläppskrav, åtgärder mot utsläpp från småpannor och för lokalisering av vindkraft för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan.
(9) Uthålligt jordbruk och skogsbruk Riksdagen beslutade år 1990 om en ny livsmedelspolitik som förenar konsumenternas krav på livsmedel av god kvalitet och till låga priser med ett miljövänligt, livskraftigt och rationellt jordbruk.
Användningen av bekämpningsmedel har halverats från 1985 fram till i dag och skall halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990talet. Kväveläckaget skall halveras mellan åren 1985 och 1995. Detta skall
ske genom jordbrukets omställning och genom skärpta krav på spridning och hantering av gödsel. Utsläppen av ammoniak skall minskas.
Det öppna landskapet skall hävdas och natur- och kulturmiljövärden säkras genom stöd till landskapsvårdande åtgärder.
En av utgångspunkterna för skogsbruket är att skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga skall upprätthållas och att arter och naturtyper skyddas. Det pågår en översyn av skogspolitikens mål och medel, vilken bl. a. syftar till att stärka miljöhänsynen.
Skyddet för fjällskogar och sumpskogar har successivt förstärkts. Reglerna för avvattning av skogsmark skärps nu för att slå vakt om naturtyper och hotade arter. |
Naturvårdens mål är dels att långsiktigt hushålla med naturresurserna genom att bevara mångfalden av arter och naturtyper, dels att ge alla möjlighet till rekreation och friluftsliv i ett varierat landskap. Regeringen föreslår att naturvårdslagen skärps, bl.a. införs ett generellt biotopskydd. Anslagen till vård av naturreservat ökas och stödet för att skydda hotade arter byggs ut.
(10) Det personliga ansvaret I ett läge där många små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan krävs att både företag, myndigheter och enskilda människor tar ansvar för skyddet av miljön. Det är summan av alla de små utsläppen och slöseriet i vår vardag som kan skapa stora risker för den framtida miljön.
Detta ställer ökade krav på var och en personligen. Tidigare var uppmärksamheten riktad mot de 1000 största industrierna och deras utsläpp. Nu måste arbetet inriktas mot 100 000-tals varor som används i 100 000-tals verksamheter av 8,5 miljoner människor. För att ändra beteendet i miljövänlig riktning krävs väsentligt ökade kunskaper och förändrade attityder även I vardagslivet.
Det kommer att bli allt mer betydelsefullt att alla sorterar sopor, håller hastighetsbegränsningarna, åker mer kollektivt, inte slösar med cnergi eller skräpar ner. Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och kommande generationer påkallar sålunda nya konsumtionsmönster och en omläggning av livsstilen.
Regeringen föreslår att miljöfrågorna får en starkare ställning i utbildningssystemet. Miljöundervisningen skall byggas ut på samtliga nivåer och miljöaspekter skall integreras i all utbildning. Möjligheterna att försörja samhället med specialistkompetens förbättras genom en kraftig utbyggnad av antalet utbildningsplatser bl. a. inom miljö- och hälsoskyddslinjen.
Positiv miljömärkning håller redan på att införas. Den kommer att göra det lättare för konsumenterna att välja mindre miljöskadliga varor. Miljöfarlighetsmärkning utvecklas så att också de farligaste ämnena kan väljas bort.
Det kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir påtagliga. De senaste 20 årens framgångar med att minska olika utsläpp visar samti-
2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
digt att naturen kan återhämta sig. Miljöarbetet måste därför drivas med Prop. 19907/91:90 styrka under lång tid. Med de förslag som regeringen redovisar i de miljö-, energi- och näringspolitiska propositionerna anges hur Sverige kan byggas starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global utveckling som förenar ekonomisk tillväxt med rätten till arbete, välfärd och en god livsmiljö. Regeringen avser vidare att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på miljöområdet.
2 Miljöpolitikens mål och strategier
Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter påverkar bl.a. atmosfären, klimatet, naturen, sjöar och hav redovisas kortfattat i detta kapitel. I Sverige finns stora naturvärden och cen lång tradition att skydda och bevara värdefulla miljöer.
I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås för att uppnå miljömålen redovisas senare i sammanfattning i kapitlen 3 och 4.
2.1¶Atmosfären och klimatet
TZ 7 RT lll IGT Regeringens förslag: "Sömjriktlinjersför c det: ( rtsätta ärbetetsmediatt; - 2 > begränsa påverkan på atmösfären och klimåtet Skå öljande gälla... : :
”Uttunningeivav ozonskiktet hejdäs s så att. Mänhiskors hälsa och de, « "ekologiska systerhen, nte 'skadas.; Avvecklingsplanei' fö (CEC: för? == - eningar fullföljs; Samudiar' soni, der utvidgas, till andra? ärfingn "med; Ä
| se ; Regefingen föreslår en samlad. Strategi förs nskåd; klimatsäner.”. | kan. Utsläppen av. samtliga klimafpåverkande göser böpräheasi inom,
- industriländer. Förl
2 2 Vena : H te
2.1.1 Skydd av ozonskiktet Ozonskiktet i atmosfären skyddar livet på jorden mot solens skadliga ultravioletta strålar. Huvuddelen av ozonet finns i stratosfären på 10— 50 km höjd. Ozonskiktet kan påverkas och brytas ner av ämnen som har vissa kemiska egenskaper och som dessutom är tillräckligt beständiga för att kunna nå till stratosfären. Till de ämnen som påverkar ozonskiktet hör
klorerade och bromerade fluorkarboner (CFC och haloner), vissa klorera- Prop. 19907/91:90
de kolväten och dikväveoxid (lustgas). CFC säljs bl. a. under handelsnamnet freon. .
Under en följd av år har det stratosfäriska ozonskiktet tunnats ut kraftigt över Antarktis under de antarktiska vårmånaderna. Den viktigaste orsaken anses vara ökande halter av klor och brom i atmosfären. Även över Arktis har forskare uppmätt höga halter klor i s.k. aktiv form. Orsaken till de ökande halterna är utsläpp av klorfluorkarboner (CFC), haloner och andra klorerade eller bromerade ämnen. :
När ozonskiktet tunnas ut ökar intensiteten hos en viss typ av ultraviolett strålning (UV-B) vid jordytan. Denna strålning har skadliga effekter på människor, djur, växter och material. Den leder till fler fall av hudcancer och ögonsjukdomen grå starr.
Regeringen redovisade våren 1988 för riksdagen en plan för avveckling av CFC-användning. Riksdagen lämnade redovisningen utan erinran. CFC-användningen skall enligt planen avvecklas till år 1995. Planen var den första i sitt slag i världen. Genom tydligt angivna åtgärdskrav och ett effektivt arbete från såväl myndigheterna som näringslivet har ny teknik utvecklats och bidragit till att motsvarande planer har utarbetats i andra länder. Genom aktiva insatser från näringslivet följer den svenska avvecklingen den fastställda planen. Användningen av CFC-föreningar vid rengöring, avfettning, sterilisering och som blås- och jäsmedel i mjuk och hård skumplast har därför i stort sett upphört från och med år 1990. Användningen som köldmedium och kemtvättvätska har minskat med ca 25240 räknat från 1988 års nivå. Totalt sett har de svenska utsläppen av CFC halverats, från 5350 ton år 1986 till ca 2 700 ton år 1990.
Användningen av CFC kommer att begränsas kraftigt i världen genom de nationella och internationella beslut om avveckling som hittills har fattats. Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att helt och hållet hejda förstöringen av det skyddande ozonskiktet i stratosfären. För att hejda nedbrytningen måste användningen av CFC, haloner, 1,1.1-trikloretan och koltetraklorid helt upphöra. Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen, t. ex. HCFC-föreningar måste också begränsas. Dessa åtgärder måste vidtas i global skala. Åtgärder till skydd av ozonskiktet är exempel på ett snabbt internationellt agerande när kunskaper om miljöeffekter väl finns tillgängliga.
Målct är att hejda uttunningen av ozonskiktet så att människors hälsa och de ekologiska systemen inte skadas. För att nå målet måste åtgärder vidtas både i Sverige och internationellt.
Regeringen kommer i det följande att redovisa ytterligare åtgärder så att användningen av CFC kan avvecklas enligt tidigare fastlagd plan som också skärps på vissa områden. Avvecklingen utvidgas till att omfatta också andra klorerade och bromerade ämnen med liknande negativa effekter på ozonskiktet.
Ett stort antal länder, däribland Sverige, har förbundit sig att vidta åtgärder som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har formaliserats genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år 1987. Enligt protokollet åtar sig parterna att halvera användningen av de kontrollerade CFC-föreningarna till år 1998. Vid ett möte i London år 1990 beslutade parterna om skärpningar i protokollet. Länderna åtog sig vid denna förhandling att, efter en stegvis nedtrappning, totalt avveckla användningen av CFC, haloner och koltetraklorid till år 2000. För 1,1.1-trikloretan bestämdes att en avveckling skall ha skett till år 2005. Samtidigt uppmanades länderna att om möjligt gå fram i snabbare takt. Den industrialiserade världens ansvar för att göra det möjligt för u-länder att delta i protokollet har lagts fast och en fond för stöd till tekniköverföring har etablerats. Sverige bidrar till denna fond.
Sveriges agerande i det fortsatta internationella arbetet inriktas mot att ytterligare påskynda avvecklingstakten för samtliga ämnen, att begränsa den användning av haloner och HCFC som bedöms nödvändig till ett absolut minimum och att verka för att ny teknik och alternativ utan skadliga effekter på ozonskiktet eller på klimatet tas fram.
2.1.3 Minskad klimatpåverkan Jordens atmosfär fungerar på ett liknande sätt som glaset i ett växthus. Den håller årsmedeltemperaturen vid jordytan kring 15 plusgrader, i stället för de 18 minusgrader som skulle rått om jorden saknat atmosfär. Denna naturliga växthuseffekt förstärks nu av människans aktivitet, som ökar halten klimatpåverkande gaser (s.k. växthusgaser) i atmosfären och därmed bidrar till en ökad uppvärmning. En sådan förändring av det globala klimatet är ett av de mest allvarliga miljöhoten. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid, CFC, metan, ozon och dikväveoxider.
Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och centerpartiet, i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut om cnergipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15 januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken. I överenskommelsen ingår förslag till en strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna om minskad klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges i det följande:
"Inledning Människans påverkan på klimatet genom utsläpp av s.k. växthusgaser är ett av de mest allvarliga miljöhoten. Enligt expertgruppen IPCC är risken stor för utbredd torka i vissa områden och översvämningar i andra. Hundratals miljoner människor kan behöva flytta, ekosystem förstöras och allvarliga sjukdomar spridas över vida områden. Utsläpp av koldioxid svarar för ungefär hälften av klimatpåverkan från svenska källor. Reste-
men betydande påverkan på klimatet (kväveoxider, kolväten m, fl.).
Jordbruksutskottet gjorde år 1988 ett uttalande om koldioxidutsläppen med följande lydelse:
”Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internationell reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att vinna internationellt erkännande av problemet. Som ett led i ansträngningarna härför och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig utskottet till förslaget i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag.”
Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande.
Sedan år 1988 har ett stort antal utredningar genomförts om möjligheterna att minska klimatpåverkan. Den internationella expertgruppen IPCC har lagt fram en rapport. som bl.a. pekar på att en strategi för minskad klimatpåverkan bör behandla samtliga växthusgaser. Förhandlingar om en klimatkonvention inleds i februari 1991. Flera ministerkonferenser med deltagande från ett stort antal länder har uttalat sig i frågan. Det västeuropeiska samarbetet har ökat och får en allt större betydelse. I Sverige har framför allt biltrafikens och flygets snabba ökning inneburit ökningar av koldioxidutsläppen.
Mot denna bakgrund bör riksdagen på nytt ta ställning till klimatfrågan. En samlad svensk strategi för att minska klimatpåverkan bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Därmed kan riksdagens begäran om ett program mot klimatförändringar tillgodoses. I det följande anges förslag till en sådan strategi.
Allmänt
Klimatfrågan intar en särställning i miljöarbetet. Utsläppen av klimatpåverkande gaser har samma effekt oavsett var de sker. Problemet är således globalt.
Det är också långsiktigt. Effekterna uppträder gradvis, men det är möjligt att de mest dramatiska effekterna uppstår först om 50—100 år. På grund av att den globala uppvärmningen fördelas ojämnt kommer utsatta regioner att kunna påverkas redan under första hälften av 2000-talet.
Trögheten i klimatsystemet innebär tidsfördröjningar mellan åtgärder och deras resultat. De utsläpp som sker i dag påverkar klimatet hundratals år framåt. Det finns visserligen fortfarande osäkerhet bland vetenskapsmännen om tidsskalan och den exakta storleken av de befarade klimatförändringarna, liksom om effekterna i olika regioner. Försiktighetsprincipen (precautionary principle), som Sverige hävdat i en rad internationella sammanhang, innebär dock att åtgärder måste vidtas redan innan kunskapen är fullständig. Det behövs därför ett aktivt arbete mot klimatförändringar redan nu.
Internationellt arbete
Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner om möjligheter och sätt att klara ett långsiktigt mål som innebär att klimatförändringarna begränsas till en för samhället och naturen hållbar nivå. Det fordrar
åtgärder för att såväl begränsa utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser som öka upptaget av kol i skog och annan växtlighet.
Industriländerna svarar för den dominerande delen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. Dessa länders utsläpp fram till i dag har redan skapat en stor risk för förändringar av det globala klimatet. Inget framgångsrikt arbete mot klimatförändringar kan bedrivas utan konkreta åtgärder av dessa länder. Industriländerna har därför en särskild roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan.
Det internationella samarbetet för att uppnå globala mål för begränsningar av klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller mellan i-länder och u-länder men även inom den industrialiserade världen. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen.
Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en gemensam EG/EFTA-linje inför de förhandlingar om en klimatkonvention som inleds i februari. Det finns fördelar med att de västeuropeiska länderna enas om en strategi för minskad klimatpåverkan och driver den inom OECD. Strategin bör omfatta koldioxid och-andra klimatgaser. Ett gemensamt EG/EFTA-mål, som senare kan breddas till övriga Europa och OECD, bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrupperna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en principöverenskommelse med EG om att utarbeta en gemensam position vad gäller stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram bör fördelas kostnadseffektivt och rättvist mellan länderna. Formerna för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG-EFTA.
Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan även innehålla förslag till samordnade ekonomiska styrmedel, stöd till åtgärder i Östeuropa m.m. De insatser Sverige gör som stöd till omställningen i Östeuropa bidrar till en mer effektiv energianvändning och därmed till minskad klimatpåverkan. Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion samordnas med övriga länder i Västeuropa, så långt detta är möjligt. Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna inkl. miljöpåverkan.
Utvecklingsländerna är särskilt utsatta för klimatförändringar och har en betydelsefull roll i det internationella arbetet. Åtgärder mot avskogning, ökenspridning och ineffektiv energianvändning i dessa länder är nödvändiga för en långsiktigt hållbar utveckling. Ett ökat stöd från industriländerna är viktigt för att skapa förutsättningar för en utveckling där sådana åtgärder inte ställs mot andra kortsiktiga behov. Sverige bör verka för att samtliga industriländer uppfyller FNs biståndsmål. Insatser för skogsvård och återbeskogning bör spela en viktig roll inom ramen för den svenska biståndspolitiken.
Nationellt arbete
Det nationella arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet. En svensk klimatstrategi måste vara åtgärdsinriktad. Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande gaser och samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar av utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på en internationell
marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter internationellt samarbete.
I Sverige innebär den beslutade avvecklingen av freoner en snabbare och kraftigare minskning av den nuvarande klimatpåverkan än vad som regleras i internationella överenskommelser (Montrealprotokollet).
Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen, som haloner, måste upphöra. Detta innebär ytterligare minskningar av klimatpåverkan. Koldioxidutsläppen måste begränsas och utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid minska kraftigt. |
I det följande redovisas ett antal tänkbara åtgärder för att minska utsläppen av dessa växthusgaser. Rangordningen mellan åtgärderna bör bestämmas av deras effekt för att minska klimatpåverkan i förhållande till kostnaderna.
Om ett tillräckligt antal av de åtgärder som redovisas i det följande genomförs blir resultatet en kraftig minskning av klimatpåverkan från svenska källor till år 2000. jämfört med nuvarande nivå. Många åtgärder innebär även andra miljöfördelar än minskad klimatpåverkan, som minskad försurning, förbättrad tätortsmiljö och skydd av ozonskiktet.
Riksdagens beslut år 1988 innebar dels en begåran om ett program för att minska utsläppen av koldioxid, dels ett delmål om att de svenska koldioxidutsläppen inte bör öka utöver 1988 års nivå. Det senare målet har dock redan överskridits och torde med hänsyn till bl.a. en ökande trafik vara svårt att uppnå under de närmaste åren. Beträffande målet om ett program för minskning på längre sikt under 1988 års nivå bör här redovisade åtgärder utgöra en god grund. En rad faktorer — råoljepris, priskänslighet hos konsumenter, framtida energibehov etc — gör det svårt att ange i exakt vilken takt utsläppen kan minska.
För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en så låg nivå som möjligt, måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara, energikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av förnybara energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för minskad klimatpåverkan.
Åtgärder
Effektiv energianvändning är ett viktigt instrument för minskad klimatpåverkan. Energihushållningsarbetet måste, som här har föreslagits, förstärkas. Nedsättningsreglerna för energiintensiv industri utreds för närvarande bl.a. för att åstadkomma incitament för energihushållning och minskade koldioxidutsläpp.
Miljöanpassad energiproduktion med låg klimatpåverkan måste stimuleras. Det är miljömässigt motiverat att stödja bl.a. vindkraft, solenergi och biobränslebaserad kraftvärme. Biobränslen är från klimatsynpunkt generellt sett bättre än fossila bränslen. I ett val mellan fossila bränslen bör naturgas användas hellre än kol och olja. Kraftvärme bör gynnas framför kondenskraft.
Insatser för hushållning med energi och en satsning på miljöanpassad energiproduktion, tillsammans med den koldioxidskatt riksdagen beslutat införa, gör det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från bostäder, service och fjärrvärme så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000.
Det är angeläget att minska trafikens klimatpåverkan. Det kan ske t. ex. genom kollektivtrafik med låga koldioxidutsläpp, ökad bränsleeffektivitet hos nya personbilar, motoralkoholdrivna tätortsfordon och sänkta medel-
gränsas.
Denna typ av åtgärder kan göra det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från trafiken så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000. Med hänsyn till att trafiken även bidrar till utsläpp av andra växthusgaser innebär detta att sektorns samlade klimatpåverkan kan minskas. Resultatet av åtgärderna är beroende av den ekonomiska utvecklingen och av drivmedelspriserna. Höjda bensinpriser första halvåret 1990 som ett led i skattereformen bidrog till att koldioxidutsläppen från biltrafiken minskade från att tidigare ha ökat med 4— 5 96 per år.
Ett bättre omhändertagande av avfall kan bidra till att minska klimat-
påverkan. Ett exempel är energiåtervinning genom förbränning av metan
från soptippar. Åtgärden minskar behovet av fossila bränslen och reducerar metanutsläppen. Metan är en kraftfull växthusgas. Åtgärder inom jordbruket har en stor betydelse i en klimatstrategi.
Freonavvecklingen kan breddas till andra ämnen med liknande effekt (haloner, koltetraklorid, HCFC etc). Utöver redan fattade beslut kan ett antal åtgärder vidtas, med hänsyn till bl. a. den internationella utvecklingen. Det kan gälla begränsningar av t.ex. HCFC (mjuka freoner), haloner, koltetraklorid och I,1,.1-trikloretan.
Åtgärder av detta slag kan innebära att utsläppen av klimatpåverkande gaser minskar kraftigt.
Även åtgärder mot flyktiga organiska ämnen (t. ex. vissa lösningsmedel) har betydelse för att minska klimatpåverkan.”
Partiöverenskommelsen om energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.
Regeringen tar i denna proposition ställning till en rad åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller det bl. a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om näringspolitik för tillväxt, har regeringen föreslagit en kraftig satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.
I denna proposition redovisar regeringen också en breddad avvecklingsplan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler att krav skall införas om återvinning och destruktion av CFC och haloner.
Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av det svenska jordbruket bidrar till en minskad klimatpåverkan. Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall halveras till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska bidraget till klimatförändringarna.
Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan som underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet av januari 1991 24
utsläppen av koldioxid för år 1988 och preliminärt för år 1989. Enligt redovisningen var utsläppen i stort sett oförändrade mellan åren 1988 och 1989 (62,8 milj. ton koldioxid år 1988, 62,2 milj. ton år 1989).
År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta illustrerar svårigheterna att vid normala temperaturförhållanden klara delmålet om att utsläppen inte bör överstiga 1988 års nivå. I partiöverenskommelsen understryks att detta mål, bl.a. med hänsyn till trafikutvecklingen, torde vara svårt att klara under de närmaste åren.
2.2¶Gränsöverskridande luftföroreningar
MN 7 Va OT . Regeringens. försläg: Son tiktlinjet för det. i forsatta , ärbétet gäller att = . i nedfållet av: svavel. och 'Kvävédxider. särnt av "flyktiga organiska; ” z ie ämnen; .bogränsas til : hivåer söm” inte skadar” naturen eller” 'mänh ir:
. " "skofs hälsa. < Le si 23 :
. «= Fd
- det ”uindersöks: Utsläppen. av v flyktiga 'ofganiska ä ämnen: - minska + : |
er Cd
2 > med 50 96till:är 2000 fäknat från 1988 års nivå. >” > ADS 4 va
st >
ni 3 > Sveriges insat sör:I. det" internätionella: ärbelet gå bärmaste, kent >
so &
2 ve "Nyå internationella ä Svereäskommelskr för. att: "minska utsläppen av. he > svayel-<och', .kväveoxider skall "också". prioriteras.” "Utgångspunkten, skall vara Kritiska:belåstningsgränser: för miljön? :Sverigeé skall: Verka ox för" ätten överenskommel É om minskning. av, utsläppen av Ayktiga ;
i "organiska? ämnen komm kn SK NES .
ev ene om +
2.2.1 Bakgrund Markerna i södra Sverige har försurats i stor omfattning under de senaste decennierna. I Skåne, Halland och södra Småland har markförsurningen trängt ner till flera meters djup och påverkar grundvattnet, Försurningen har medfört att markens lättillgängliga förråd av bl.a. näringsämnena kalcium och magnesium minskat med 30 — 70 960 i sydligaste Sverige. Samtidigt frigörs metaller, t.ex. aluminium, som under vissa omständigheter är giftiga för växter och djur.
Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör ett ökande hot mot miljön och skogarnas värde. Skogsmarken i delar av södra Sverige närmar sig s.k. kvävemättnad med markförsurning, kväveläckage och näringsoba- 25
lans hos skogsträden och minskad tillväxt i skogen som följd. Betydande områden i Sydsverige kan bli kvävemättade inom 10—20 år om inte nedfallet av kväve minskas.
Försurningspåverkat grundvatten har rapporterats framför allt från de södra delarna av landet under hela 1980-talet. I områden med stort nedfall av försurande ämnen förekommer grundvatten med påtagligt förhöjda aluminiumhalter. Till följd av att ledningar korroderar är kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvatten från många enskilda brunnar i hela Sverige. Riskerna för att kopparhalterna i dricksvatten kommer att öka i takt med den tilltagande försurningen är uppenbara. Koppar och aluminium i dricksvattnet kan innebära hälsorisker. |
I början av 1980-talet var 16 000 av Sveriges ca 85 000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal eller
försvunnit. I närmare 6000 av dessa sjöar har situationen för växt- och
djurlivet förbättrats genom kalkning. Åtminstone en fjärdedel av sjöar och vattendrag nedströms de kalkade sjöarna skulle utan kalkning ha varit utan de allra flesta former av liv som en följd av försurningen. |
Försurningssitutationen i sjöar och vattendrag i Götaland, Svealand och Norrlands kusttrakter har i allmänhet inte förändrats i någon större omfattning de senaste 25 åren. I fjällen och de fjällnära trakterna har försurningen däremot fortsatt att öka de senaste 10—15 åren.
En betydande del av den svenska skogen har nedsatt vitalitet. Ungefär var femte gran och var sjunde tall har förlorat mer än 2096 av sina barr. Lövträden bok, ek och björk uppvisar mer omfattande skador i form av utglesning och förändrad tillväxt i kronan än tall och gran. Den tilltagande markförsurningen och den medföljande utarmningen av skogsmarken framstår på sikt som de största hoten mot den svenska skogen.
Ozon på hög höjd i atmosfären utgör ett livsnödvändigt skydd mot farlig ultraviolett strålning. Ozon som förekommer på marknivån kan däremot medföra skador på växtlighet och människors hälsa. Det marknära ozonet bildas genom inverkan av solljus när halten av vissa luftföroreningar blir för hög (fotokemisk smog).
Halterna av ozon vid markytan i södra Sverige ligger under sommarhalvåret nära eller över de halter som skadar hälsa och grödor. I västra Sverige beräknas de nuvarande ozonnivåerna minska skördarna av vårvete med ca 1096. Grödor som vall, havre och potatis påverkas också negativt.
De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning, kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.
Svavelutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Både utsläppen från förbränning och från industriprocesser har begränsats. Utsläppen är i dag mindre än hälften av 1950 års nivå. Sedan år 1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 6096.
Svavelnedfallet i Sverige överskrider dock i större delen av landet den s.k. kritiska belastningsgränsen, som är den gräns över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador på miljön uppstår. I sydvästra
Sverige skulle nedfallet behöva minska med mer än 75 90 räknat från 1980 års nivå. Modellberäkningar visar att svavelnedfallet under 1980-talet har minskat med mellan 15 och 25960 i hela landet. Utsläpp som kan hänföras till utländska källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 90960 av svavelnedfallet i Sverige. År 1988 var svavelnedfallet från Polen och dåvarande Östtyskland lika stort som eller större än det svenska. Också i andra delar av Nordeuropa överskrids de kritiska belastningarna. För att minska nedfallet till de kritiska belastningsgränserna krävs således långtgående åtgärder i Europa. Ett stort antal länder i Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp, bl.a. i enlighet med överenskommelser inom ECE och EG. Den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen och Tjeckoslovakien kan komma att innebära kraftiga minskningar av utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu än vid tiden för 1988 års miljöpolitiska proposition.
För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en svavelskatt och i energiskattelagen miljöklasser för oljor. Det senare innebär att svavelinnehållet i dieselbränsle minskar kraftigt. Regeringen har i ett antal överklagade ärenden enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel. Regeringen har ändrat förordningen om svavelhaltigt bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.
Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika förbränningsprocesser och växte snabbt i Sverige under 1950- och 1960-talen. Under 1980talet har de totala utsläppen i stort sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har ökat under 1980-talet.
Kvävenedfallet överskrider de kritiska belastningsgränserna, bl. a. i sydvästra Sverige. Nedfallet behöver minska med minst 50 26 i Götaland, mest i de kustnära områdena i sydväst. Luftburet kväve har också betydelse för kvävetillförseln till haven. Nedfallet består i Skåne och på västkusten till ungefär 6090 av kväve från kväveoxider och till ca 4090 av kväve från ammoniak från jordbruket. Utländska källor svarar för 75—8096 av kvävenedfallet i sydvästra Sverige. En stor del av ammoniaknedfallet kommer från Danmark.
Riksdagen har beslutat om en avgift på kväveoxidutsläpp från större förbränningsanläggningar. Avgiften beräknas dels minska utsläppen med 3000—5 000 ton per år, dels leda till att miljöförbättrande åtgärder genomförs tidigare än som annars planerats. Riksdagen har på regeringens förslag också tagit ställning till avgaskraven för tunga fordon och beslutet om hållbarhetskrav för dessa fordon. Regeringen har ändrat bilavgasförordningen så att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar skärpts i enlighet med vad som tidigare redovisats för riksdagen.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med kväveoxider till bildningen av höga halter av fotokemiska oxidanter (främst ozon). Detta är ett storskaligt fenomen som beror på utsläpp över större geografiska regioner. Problemen är särskilt stora på kontinenten, i triangeln Hamburg-Paris-Miänchen. Ozonhalterna i Sverige påverkas främst av ozon från kontinenten. Ozon som bildas lokalt. framför allt över tätor- 27
ter, kan dock ge betydande tillskott till oxidanthalterna. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen, som klorerade lösningsmedel, ger också direkta effekter på hälsa och miljö. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen i Sverige uppgick till ca 460 000 ton år 1988.
Regeringen har i samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november 1988 uttalat att begränsning av lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet på alla nivåer. Enligt denna programförklaring bör rekommenderade skyddsavstånd följas och möjligheterna att helt avveckla användningen av klorerade lösningsmedel undersökas.
2.2.2 Mål för gränsöverskridande luftföroreningar Det övergripande målet för arbetet mot de regionala Iuftföroreningarna är att begränsa utsläppen till en sådan nivå att skador på naturen inte uppkommer och att människors hälsa skyddas. Detta innebär att produktionsförmågan i ekosystemen skall upprätthållas och att antalet naturligt förekommande arter inte skall påverkas märkbart. Mark och vatten skall kemiskt och biologiskt utgöra ett balanserat system. Djur och växter skall kunna utnyttjas som föda utan risk för människors och djurs hälsa.
Dessa mål innebär att svavelnedfallet behöver minska med 75 96 i sydvästra Sverige och med 5090 i Svealand räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet behöver minska med 5090 i södra och västra Götaland. Bakgrundshalterna av ozon bör minska med 10—3096 och de episodvis höga halterna med 50960 i södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga naturtyperna.
I det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot luftföroreningar och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 90 mellan åren 1980 och 1995. Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslutet år 1985 minska med 30 26 mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988 uttalat, med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition, att svavelutsläppen bör minska med 80960 mellan åren 1980 och 2000, samt att möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 5026 mellan åren 1980 och 2000 bör utredas.
Regeringen gör den bedömningen att de beslut som redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska svavelutsläppen med 65 90 till år 1995, räknat från 1980 års nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår kommer utsläppen att kunna minska med 80960 till år 2000.
Utvecklingen vad gäller kväveoxider är mer problematisk, framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som beräknades år 1985 då målet lades fast. Nya bedömningar visar att utsläppen från sjöfart och arbetsfordon är betydligt större än vad som tidigare varit känt. En minskning av utsläppen med 3096 till år 1995 är därför en större utmaning än vad som stod klart när detta mål formulerades. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram för att nå målet. För att minska nedfallet till sådana nivåer
att människor och naturen inte skadas kommer Sverige att arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma åtgärder inom EFTA och EG. Endast därigenom kan nedfallen i Sverige bringas ned under de kritiska nivåerna.
Regeringen anser att det av riksdagen tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör vara vägledande för det fortsatta arbetet. Det finns tekniska möjligheter att kraftigt minska trafikens bidrag till försurning och övergödning till år 2010. De åtgärder som anges i denna proposition innebär att förutsättningarna skapas för en sådan utveckling. Regelsystemen inom luft- och sjöfarten är internationellt förankrade och kräver samfällda åtaganden med andra länder. Även för arbetsfordon krävs ett internationellt arbete för att skärpa kraven. Angivande av ett mål för år 2000 bör därför enligt regeringens uppfattning anstå till dess att en minskning med 3096 har säkrats, och acceptans har kunnat nås i de internationella förhandlingarna.
Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att minska utsläppen av ammoniak. Målsättningen för det fortsatta arbetet är att ammoniakutsläppen i södra Sverige minskas med 25 960 till år 1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet utreds.
Regeringen föreslår vidare ett nytt delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Dessa bör minska med 50960 till år 2000, räknat från 1988 års nivå. Redan beslutade avgaskrav för fordon innebär ett betydande steg för att uppnå detta mål. Regeringen kommer i det följande att redovisa åtgärder för att begränsa användningen av lösningsmedel.
En stor del av nedfallet av svavel och kväve i Sverige kommer från utländska källor. Vidare sprids utsläpp från Sverige till andra länder. En strategi för att minska försurning och kvävemättnad måste därför förena utsläppsbegränsningar i Sverige med internationellt arbete för minskade utsläpp.
En rad åtgärder redovisas senare i denna proposition för att ytterligare minska svavelutsläppen, framför allt från industriprocesser och energianläggningar och i bränslen. Regeringen bedömer att dessa åtgärder tillsammans leder till att de totala svenska svavelutsläppen minskar med mer än 800 fram till år 2000, räknat från 1980 års nivå.
En effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen innebär ytterligare åtgärder inom trafiksektorn. Vidare behöver utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora förbränningsanläggningar. Regeringen redovisar sådana åtgärder i de följande avsnitten.
Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen nu föreslår beräknas leda till en minskning av kvävcoxidutsläppen med omkring 30 96 till år 1998.
Ammoniak sprids kortare sträckor än svavel och kväveoxider. Åtgärder i Sverige får därför relativt sett större betydelse för att minska nedfallet i vårt land än åtgärder mot utsläpp av svavel och kväveoxider.
För att hälso- och miljöeffekter av höga ozonhalter vid markytan skall begränsas behöver utsläppen av flyktiga organiska ämnen minst halveras i stora delar av Europa. Trafiken står för över 4096 av utsläppen. De åtgärder som regeringen i det följande föreslår för trafiksektorn medför tillsammans med tidigare beslut om avgaskrav att utsläppen från denna sektor minskar med 70 96 till år 2000. Användningen av vissa lösningsme-
del inom industrin och i varor och produkter bör också begränsas kraftigt. Tillsammans beräknas dessa åtgärder vara tillräckliga för att nå målet att halvera utsläppen av flyktiga organiska ämnen till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Regeringen anser att användningen av hälsofarliga organiska lösningsmedel skall upphöra före den 1 januari år 1995. En avveckling av de klorerade lösningsmedel som används i större utsträckning genomförs därför, i första hand genom europeiskt samarbete.
Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön genom kalkning, som ett försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid. Försöksverksamheten med skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling fullföljs. Regeringen föreslår senare i denna proposition att kalkningsprogrammet byggs ut kraftigt.
2.2.3 Internationellt samarbete Enligt regeringens uppfattning behöver utsläppen av de gränsöverskridande luftföroreningarna begränsas kraftigt i hela norra Europa. Internationellt samarbete är därför nödvändigt. Det internationella arbetet bedrivs formellt i det europeiska samarbetet inom ramen för 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för Genévekonventionen från år 1979 finns bindande protokoll om minskning av svavel- och kväveutsläpp, som Sverige godkänt. Svavelprotokollet från år 1985 innebär att utsläppen av svavel skall minska med 3026 mellan åren 1980 och 1993. Kväveprotokollet från år 1988 innebär att utsläppen av kväveoxider skall stabiliseras på 1987 års nivå senast år 1994. Ett stort antal västeuropeiska länder, däribland Sverige, har gjort betydligt mer långtgående åtaganden, Sverige har tillsammans med elva andra länder i en särskild deklaration, som antogs i anslutning till konventionens möte i Sofia år 1988, utfäst sig att minska utsläppen av kväveoxider med i storleksordningen 30 9060 till år 1998 med valfritt basår 1980 — 1985. Arbetet inom konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringarna måste baseras på kritiska belastningsgränser till skillnad från tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper av länder. Kraven kan därmed skilja mellan Nord- och Sydeuropa.
Svavelnedfallet i såväl södra Sverige som på kontinenten kan därigenom nå ned under de kritiska belastningsgränserna. Överslagsberäkningar visar att utsläppsnivåerna per capita motsvarande de som beräknas uppnås i Tysklands västra delar skulle vara tillräckliga för att nå detta mål. De mest långtgående minskningarna skulle krävas i östra delen av Tyskland och Polen. Dessa minskningar beräknas till stor del komma till stånd som följd av en ekonomisk förändring och avskaffade subventioner på inhemskt kol. 30
långtgående åtgärder än de som hittills planerats för att nå ned till de kritiska belastningsgränserna.
Regeringen avser att verka för att ett nytt avtal mellan de curopeiska länderna om begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993. Sverige skall också verka för att ett avtal om flyktiga organiska ämnen undertecknas snarast.
För att begränsa kvävenedfallet behövs skärpta bilavgaskrav i hela Europa. Regeringen avser att fortsätta att arbeta för att få till stånd överenskommelser om detta. Sverige skall verka för att krav motsvarande de krav som införs federalt i USA för lätta och tunga fordon omkring år 1994 införs i EG och EFTA senast år 1996. Krav på utsläppsgränser, motsvarade vad som kan erhållas genom katalytisk avgasrening, behöver införas i Östeuropa. Åtgärder vad gäller traktorer och dieseldriven järnväg behöver vidtas i hela Europa före år 2000. Inom ramen för internationella avtal bör åtgärder inom flyg- och sjöfarten också vidtas.
2.3¶Miljön i tätorterna
TT ” von kos ock oa 7 RE «Rx ov LO ROR SOM OR oa Cara - Regeringens förslag: Som: riktlinjer för: det forsätta: arbetet gäller: att: - "tuftkvaliteten: SKR ä ätt de återstående fiskerna. fö männi > +: TE?
tärbriresåria YT : on - Behovet av eröndmräden i ! örter och ätortsi NES
- äl ar av can serfråinkallangs a ämnen. nd misiskas ned 30 Rå. : ; tätorterna för ätt de fängöiktiga ; hälsoeffekterna; skall > vara på Ahn -
? :
SR Bor bås ov
; nätbfvårdsverkets: nuvarände riktlinjer.” El rår era RR eg
= ses RN Fr renas silv: SE ot
2.3.1 Bakgrund De luftföroreningar som bidrar till globala och regionala miljöproblem härstammar huvudsakligen från trafiken, industriprocesser och energianläggningar. Genom att miljöstörande verksamhet har koncentrerats till tätorterna uppstår dessutom i i vissa fall lokala problem på grund av luftföroreningar.
De svenska tätorterna har i ett internationellt perspektiv en god miljö. Viktiga utsläpp med hälsoskadliga effekter har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet, bl. a. sot och svaveldioxid.
duktion och industriell verksamhet har varit framgångsrikt. Införande av fjärrvärme och elvärme har härvid varit av stor betydelse. Detta förhållande, 1 kombination med att transporterna ökar, innebär att trafiken har blivit den största kvarvarande källan till föroreningar i tätorterna. Utsläppen per bil av framför allt kväveoxider och kolväten från personbilar har dock minskat kraftigt under de senaste åren som ett resultat av att stränga avgaskrav har införts.
Regeringens bedömning är att hittills beslutade åtgärder kommer att leda till att halterna av svaveldioxid, kväveoxider och koloxid i tätorterna kommer att minska ytterligare. Sothalterna är jämfört med riktvärdena låga i svenska tätorter, men bör minskas ytterligare med hänsyn till cancerrisken. .
Många människor i tätorter och då främst i storstadsområdena är utsatta för luftföroreningshalter som är högre än vad som kan betraktas som god miljö. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet för vissa föroreningar överskrids vid trafikerade gator i tätorter där ett stort antal människor bor och vistas. Riktvärdet för kväveoxider överskrids också för hela stadsdelar it. ex. Göteborg och Sundsvall.
Den allvarligaste hälsorisken av luftföroreningar 1 tätorter är enligt nuvarande bedömningar den förhöjda cancerrisken. Naturvårdsverkets forskning om tätortsmiljön har bl.a. givit som resultat att i storleksordningen 1 000 cancerfall per år bedöms uppkomma på grund av luftföroreningar.
Allergi och annan överkänslighet har ökat hos befolkningen de senaste årtiondena. Orsaken är oklar men olika miljöfaktorer har sannolikt betydelse. Luftföroreningar är en av dessa miljöfaktorer.
Buller från olika källor kan störa arbete. sömn och vila och även ge upphov till psykosomatiska besvär. Medicinska undersökningar visar att buller bl. a. kan påverka hjärtat och kärlsystemet. Trafiken står för den helt övervägande delen av bullerstörningarna i tätorter.
Föroreningarna leder också till snabbare nedbrytning av många material. som i sin tur leder till korrosion och andra skador på byggnader och anläggningar. Det innebär att kulturminnen och kulturföremål av sten, metall och glas hotas av förstörelse. Som exempel kan nämnas att flera av portalerna till våra medeltida kyrkor, liksom huvuddelen av utsmyckningen till slott och privathus, under 1600-talet skulpterades i Gotlandssandsten. Denna kalkbundna sandstenstyp är känsligare än de flesta bergarter för kemiska angrepp. Trots att halten svaveldioxid i svensk tätortsluft minskat kraftigt under 1980-talet är läget allvarligt i många tätorter.
Utbyggnaden av tätorterna kan i vissa fall medföra att det blir svårare för människor att nå olika rekreationsområden. God fysisk planering behövs därför för utbyggnad av bostäder, serviceanläggningar och transportanordningar, samtidigt som värdefulla kulturmiljöer kan bevaras. Tillgången till parker, större sammanhängande grönområden och gröna korridorer mellan olika områden säkerställs också därigenom.
Större områden i närheten av tätorter med möjlighet till ostördhet, även i fråga om bullerstörningar, och höga naturkvaliteter skall så långt som
Omsorgen om bebyggelsens estetiska, historiska och funktionella kvaliteter bör vara vägledande i den kommunala planeringen. Genom att förena dessa planeringens mer traditionella uppgifter med de nya och hårdare kraven på rena system kan en god livsmiljö skapas i våra tätorter.
2.3.2 Miljömål för tätorterna De övergripande miljömålen för tätorterna är att skydda befolkningen mot skadliga hälsoeffekter på grund av t. ex. luftföroreningar och buller och att forma en god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö för alla människor. Den värdefulla kulturmiljön skall så långt som möjligt bevaras. Avfall skall kunna tas om hand på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Regeringen anser att naturvårdsverkets riktlinjer för luftkvalitet efter sekelskiftet skall uppnås i alla tätorter. Som riktlinjer för det fortsatta arbetet bör gälla att utsläppen av cancerframkallande ämnen som ett första steg halveras.
Kommunerna har ett stort ansvar för den lokala miljön. Naturvårdsverkets riktlinjer för acceptabel luftkvalitet är ett viktigt planeringsinstrument som redan används. Tätorterna bör enligt regeringens uppfattning i framtiden planeras allt tydligare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god planering kan bl.a. behovet av transporter minska. Industrier som kan påverka människors hälsa lokaliseras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till områden där människor bor och vistas. Områden för friluftsliv och rekreation bör avsättas i tillräcklig omfattning. Den kommunala samhällsplaneringen enligt bl. a. plan- och bygglagen har en grundläggande betydelse för vilken miljö som kan uppnås i tätorterna. Ökad fjärrvärmebaserad uppvärmning är ett effektivt sätt att minska halterna av svaveldioxid i tätortsluften och har redan gett goda resultat.
Vägtrafiken har ökat kraftigt de senaste 10— 20 åren. Skärpta avgaskrav och införandet av blyfri bensin innebär stora förbättringar inom vägtrafiken. Ett ökat trafikarbete kan motverka den förväntade miljöeffekten. Regeringen har därför tillsatt särskilda förhandlare för Stockholm, Göteborg och Malmö för att få till stånd lösningar på trafikens miljö- och framkomlighetsproblem i dessa områden. Förhandlarna har presenterat förslag till överenskommelser med åtgärder som rör trafiksystemet och lokal trafikplanering. Förslagen behandlas i propositionen om näringspolitik för tillväxt. För att överenskommelserna skall få full effekt skall de följas upp med skärpta krav på fordon och bränslen. Regeringen föreslår därför att kraven på fordon och bränslen skall skärpas ytterligare i ett brett curopeiskt samarbete, dels generellt, dels speciellt för tätortstrafik.
Regeringen föreslår att miljöklassindelningen av motorbrännolja ändras så att miljövänligare bränslen ytterligare stimuleras. Renare bränslen har störst betydelse i tätorterna. Ekonomiska styrmedel kommer också att införas för att ytterligare stimulera utvecklingen av ren teknik och renare fordon.
Buller är i första hand ett problem i bostadsområden där bullerstörningar från olika verksamheter har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder 33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90
vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är därför ofta kostnadseffektiva, men har nackdelarna att de får full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret från fordonen tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso- och miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen för befintliga resurser. Myndigheterna bör ha ett utökat sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebygga och minimera bullerstörningar.
Partikelhalten i luften har minskat under senare år, men är fortfarande relativt hög i tätorter. De mätningar som finns visar att förekommande halter ligger i nivå med föreslagna riktvärden. Eftersom partiklar är bärare av cancerframkallande ämnen och kan framkalla allergier är det väsentligt att ytterligare minska halterna i tätortsluft. Regeringen anser därför att som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att utsläppen i ett första skede skall halveras till år 2005.
De åtgärder som regeringen nu föreslår för att förbättra tätortsmiljön kommer att få full effekt i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet. Vägtrafiken kommer att ha ett avgörande inflytande på luftkvaliteten i tätorter under de kommande 10—20 åren. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet (koloxid, kväveoxid, sot och partiklar) kommer sannolikt att kunna uppnås efter sekelskiftet genom de åtgärder som nu föreslås.
En kraftig minskning av partikelutsläppen är svårast att genomföra. Med ytterligare skärpta krav på såväl avgasrening som dieselbränsle kan dock en sådan reduktion nås. Ytterligare åtgärder är möjliga genom samhällsplanering, utbyggnad av kollektivtrafik och förbättrad trafikplanering.
Avfallshanteringen är ett särskilt problem i tätorterna. Genom de åtgärder som regeringen tidigare har vidtagit har ett inventerings- och. planeringsarbete påbörjats på kommunal nivå, inte bara för hushållsavfall utan för alla typer av avfall. Målet är att senare utvidga det kommunala ansvaret. Ytterligare åtgärder krävs i kommunerna, framför allt för separering och insamling av olika slags avfall samt för återvinning och annat lämpligt omhändertagande av avfallet.
Ökad återanvändning och återvinning krävs för att uppnå en bättre resurshushållning och för att minska avfallsmängderna. Avfallet innehåller också i vissa fall gifter som kan läcka ut i naturen med risk för allvarliga störningar i miljön som följd. Avfallsdeponeringen innebär dessutom i sig ett volymmässigt och estetiskt problem i landskapet och skapar ofta konflikter vid markanvändningen, främst kring tätorterna.
Tätorternas vattenmiljö har förbättrats under de senaste årtiondena. Så gott som alla städer i Sverige som ligger i närheten av sjöar och vattendrag eller vid kuster kan erbjuda friluftsbad av god eller mycket god kvalitet. Ytterligare krav på rening av avloppsvatten kan behövas i vissa områden.
2.4 Naturresurser och naturvård
2.4.1 Bakgrund Sverige är ett från många synpunkter rikt land, med bl. a. stora tillgångar på naturresurser. Skogen är en del av vår kultur och ger naturupplevelser som är betydelsefulla för en stor del av det svenska folket. Den formar landskapet genom att uppta hälften av Sveriges areal. Jordbruket står för produktionen av huvuddelen av våra livsmedel och bidrar till att göra kultur- och naturlandskapet varierat.
Landets välfärd är i hög grad beroende av de naturresurser som är knutna till marken, vattenkraften och den fysiska miljön i övrigt i form av t.ex. jordbruksmark, sjöar och vattendrag. Dessa resurser kan dessutom vara av intresse för turism, rekreation och kulturmiljövård. Ett mångsidigt utnyttjande av dessa resurser skall så långt som möjligt cftersträvas. Bestämmelser om hur avvägningar skall göras mellan bevarande- och cxploateringsintressen finns i naturresurslagen.
En av de viktigaste naturresurserna är skogen, som utgör basen för en stor del av industriproduktionen och för vår export. Skogens långsiktiga produktionsförmåga hotas dock av försurning och övergödning. Skogsoch jordbruksproduktionen påverkar i sin tur ekosystemen i sjöar och vattendrag, t. ex. genom läckage av näringsämnen.
En internationellt antagen målsättning för hushållningen med världens naturresurser och naturvården är att bevara den biologiska mångfalden, bevara genetisk variation och att möjliggöra ett långsiktigt nyttjande av arter och ekosystem. Denna strategi har formulerats gemensamt av Internationella naturvårdsunionen, FNs miljöprogram och Världsnaturfonden.
Sambanden mellan naturvårdsarbetet och miljöskyddsarbetet har blivit 35
erhållits om ekosystemens känslighet för olika slags störningar. Ett stort antal fungerande ekosystem är förutsättningen för den mänskliga överlevnaden på sikt.
Det svenska landskapet är i stor utsträckning en produkt av människans sätt att hantera naturen genom seklerna. Genom odlingslandskapet infördes en ökad variation i landskapet, vilket också lett till en ökad artrikedom. De senaste årtiondenas utveckling inom jordbruket i riktning mot storskalighet och intensivare kemikalieanvändning har lett till att denna variation delvis gått förlorad och att små, för den biologiska mångfalden värdefulla livsmiljöer (biotoper) försvunnit. Detta har medfört att många arter nu hotas av utrotning. Denna utveckling bryts genom den nya livsmedelspolitiken.
Ungefär 3 milj. hektar våtmarker i odlingslandskapet i södra och mellersta Sverige har torrlagts sedan början av 1800-talet. En stor del av de hotade djur- och växtarterna i Sverige är direkt beroende av våtmarker som livsmiljö. Torrläggningen av våtmarker är också en starkt bidragande orsak till läckage av kväve till havsområden och bidrar direkt till att många djur- och växtarters överlevnad är hotad. I vissa landskap har ända upp till 90926 av våtmarkerna torrlagts. ”
I enlighet med intentionerna i naturresurslagen skall större områden som är relativt opåverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i . miljön bevaras. De outbyggda älvarna åtnjuter särskilt skydd enligt denna lag.
För att garantera markens långsiktiga produktionsförmåga och en bibehållen biologisk mångfald krävs både att den externa påverkan från exempelvis föroreningar upphör och att miljöansvaret inom skogs- och jordbruksproduktionen ökar. Metoder som medger en bättre anpassning till de ekologiska systemen samt till geologiska och andra lokala förhållanden måste utvecklas för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. En ökad återföring av näringsämnen och mineraler krävs för att jordbruksmarken inte på sikt skall utarmas.
Naturvårdsarbetct är en viktig uppgift för alla samhällssektorer för att uppnå en bättre anpassning till de ekologiska systemen. Omsorgen om landskapet och den biologiska mångfalden är inte bara en fråga om landskapets skönhet eller kulturhistoriska värden utan även en faktor av betydelse för bl. a. de areella näringarnas egna långsiktiga produktionsmål. Ett intensivt arbete har inletts för att åstadkomma en sådan utveckling. Som exempel kan nämnas de omfattande utbildningsinsatser som görs inom skogsbruket för att öka kunskaperna om de ekologiska sambanden och om natur- och kulturvärden i skogsbruket.
Naturvårdsarbetet i landskapet har ett nära samband med kulturmiljövården. Från bl.a. kostnadssynpunkt är det angeläget att insatserna för natur- och kulturmiljövård samordnas.
Tillgången till rent vatten har i Sverige hittills inte begränsats i någon avgörande omfattning av miljöstörningar. Sverige har, med några få undantag, inga stora sammanhängande grundvattenmagasin. Magasinen är
ofta små, beroende på de geologiska förutsättningarna. Föroreningar får därför ofta cn ganska begränsad utbredning.
Av Sveriges befolkning är ca 1596 beroende av enskild vattenförsörjning med vatten som ibland är av sämre kvalitet än kommunalt tillhandahållet vatten. Grundvattnet har generellt sett god kvalitet men problem har på senare år uppmärksammats till följd av bl. a. försurningen.
I vissa områden tränger saltvatten in i brunnsvattnet. Detta förekommer främst i bergborrade brunnar i kustområden. Orsaken är bl. a. att vattenutvinningen bedrivs på ett felaktigt sätt t. ex. genom för stora vattenuttag och felaktig lokalisering av brunnar.
Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens förslag i 1988 års miljöpolitiska proposition om målen för det fortsatta naturvårdsarbetet. Enligt dessa bör representativa områden av alla förekommande naturtyper säkerställas, skyddet av naturtyper såsom urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap prioriteras samt mark för friluftsliv säkerställas, särskilt runt våra tätorter.
Ett samlat handlingsprogram för hotade arter har utarbetats av naturvårdsverket. I dag är totalt 121 ryggradsdjur hotade eller särskilt hänsynskrävande, jämfört med 105 år 1980. 38 av landets 475 arter av ryggradsdjur och 284 av ca 2000 arter av blom- och ormbunksväxter knutna till odlingslandskapet är hotade.
Under treårsperioden 1988-1990 har betydande arealer särskilt skyddsvärda naturtyper, framför allt urskogar, säkerställts. Sammanlagt 75960 av den areal urskog av högsta klass som finns kvar i Sverige är eller kommer inom kort att vara skyddad med stöd av naturvårdslagen eller på annat sätt.
Totalt är ca 100000 hektar produktiv skogsmark skyddad nedanför skogsodlingsgränsen samt ytterligare ca 530000 hektar fjällnära produktiv skog. Dessutom är ytterligare minst 250000 hektar fjällnära skog av sådan karaktär att de inte kan få avverkas på grund av mycket stora föryngringsproblem.
2.4.2 Mål för naturvården och naturresurshushållningen Arbetet med att hushålla med våra naturresurser måste bedrivas på flera olika nivåer. Den fysiska planeringen utgör ett centralt instrument för att påverka den långsiktiga användningen av mark och vatten. Införande av miljökonsekvensbeskrivningar, som regeringen föreslår i denna proposition, kommer bl. a. att förbättra förutsättningarna för naturvården och den allmänna naturresurshushållningen.
En varaktigt hållbar utveckling förutsätter att myndigheter och företag som är verksamma inom alla samhällssektorer ansvarar för och bekostar det nödvändiga miljövårdsarbetet som en naturlig del av verksamheten. Regeringen avser att förstärka scktorsmyndigheternas ansvar på dessa områden. Ett gemensamt mål bör i enlighet med intentionerna i naturresurslagen vara att slå vakt om den biologiska mångfalden och nyttja naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt.
För att uppnå målsättningarna i naturvårdsarbetet krävs bl. a. att målen 37
konkretiseras för att säkra de hotade och sårbara arternas fortlevnad i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket är som central miljömyndighet ansvarig för att sådana mål utarbetas. Sektorsmyndigheterna för jordbruk, skogsbruk och fiske är ansvariga för att utarbeta sektorsvisa delmål och genomföra åtgärder.
Odlingslandskapet skall nyttjas och hävdas så att en rik variation i naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas. Den nya livsmedelspolitiken med avreglering och stärkt stöd för bl. a. naturvårdens behov har som mål bl.a. att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap och att bevara en biologisk mångfald.
Regeringen anser att bidrag till landskapsvård är ett ändamålsenligt medel som medverkar till att bevara de för samhället kollektiva värden som är förknippade med odlingslandskapet.
För områden i odlingslandskapet med särskilda natur- och kulturvärden som hotas av en förändrad markanvändning inom jord- och skogsbruket skall framför allt det ovan redovisade bidragssystemet användas. I enlighet med naturresurslagens intentioner bör även lokala värden som kommer till uttryck i de kommunala översiktsplanerna tillvaratas genom ett kommunalt engagemang.
Den parlamentariska kommittén för utvärdering och översyn av skogspolitiken har nyligen inlett sitt arbete och skall enligt sina direktiv lägga stor vikt vid miljöfrågorna. Det ingår således i kommitténs uppgifter att formulera ett miljömål för skogsbruket.
Inom fiskets område är målsättningen att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturliga reproducerande bestånd. Av de vattenlevande organismer i vårt land som kräver särskilda åtgärder för sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.
Täktverksamhet och gruvbrytning kan innebära stora belastningar på miljön och förstöra livsmiljöer för djur och växter. Tillgången till täktmaterial, såsom sorterat naturgrus och torv liksom tillgången på mineral är begränsad. Ändliga naturresurser skall utnyttjas försiktigt så att även framtida generationer får tillgång till råvaror. Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet. Grushushållningsplaner upprättas för områden med materialförsörjningsproblem eller markanvändningskonflikter. I sådana områden inriktas materialförsörjningen i första hand mot bergtäkter och andra alternativa material till naturgrus.
I det arbete som pågår inom naturvårdsverket för att skydda hotade arter och naturtyper ingår bl.a. att förbättra kunskapsunderlaget genom inventeringar av olika naturtyper, investeringar i olika skyddsvärda områden samt vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.
Det är regeringens uppfattning att arbetet med att kartlägga hotade arter måste fortsätta och inventeringar av vissa värdefulla biotoper fullföljas. Kartläggningen skall utgöra underlag för att därefter bedöma behovet att säkerställa ytterligare områden med stöd av naturvårdslagen,
Regeringen föreslår i denna proposition att naturvårdslagen skärps med 38
ta regler för markavvattning. Dessa regler kommer att utgöra en viktig del i det fortsatta naturvårdsarbetet.
De huvudsakliga insatserna i arbetet med att säkerställa skyddsvärda naturområden skall för den närmaste treårsperioden avse skogsområden, våtmarker och vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket redovisar att ytterligare drygt 100000 hektar skogsbiotoper med särskilt höga värden bör skyddas. Därigenom kommer även betydande delar av de särskilt skyddsvärda våtmarksbiotoperna att skyddas. Med anledning av ökade kostnader för vård och förvaltning av naturreservat m.m. samt behov av förstärkta insatser i arbetet med hotade arter föreslår regeringen att resurserna förstärks med 26 resp. 4 milj. kr. för nästa budgetår.
Mark- och vattenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekologiskt särskilt känsliga områden skall så långt som möjligt undantas från exploatering. Behovet av obebyggda områden för såväl människors som djurs och växters behov skall tillgodoses vid bl.a. tillämpningen av de lagar som är anknutna till naturresurslagen.
Regeringen utgår från att kommunerna utnyttjar möjligheten enligt plan- och bygglagen att göra översiktsplanen till ett strategiskt instrument för en kommunal utveckling som är förenlig med kraven på en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna. Länsstyrelserna har en uppgift att bevaka att regionalt viktiga naturvärden beaktas i kommunala översiktsplaner.
Den snabba utvecklingen av genteknik ökar behovet av samhällelig insyn, prövning och kontroll. En ingående analys av de ekologiska riskerna krävs i samband med att genetiskt förändrade organismer släpps fria i omgivningen. Kunskaperna om dessa risker är i dag mycket begränsade. Det är en grannlaga uppgift att formulera en etiskt godtagbar balans mellan ekologin och olika gentekniska tillämpningar inom exempelvis jordbruket och industrin. Regeringen tillsatte våren 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av gentekniken. Översynen omfattar bl. a. kunskapsläget beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer, vilka etiska principer som skall gälla vid användning av genteknik och hur anmälningsplikt och prövning av sådan verksamhet skall organiseras.
Sedan den 1 april 1990 gäller att den som odlar gentekniskt förändrade växter i växthus eller utomhus skall ha tillstånd till verksamheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får innebära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfalden.
2.4.3 Internationellt samarbete Sverige skall genom ett kraftfullt internationellt agerande verka för att den internationella målsättningen för naturvård och hushållning med naturresurser uppfylls.
Ett intensifierat samarbete med de nordiska länderna inleds med syfte att arbeta fram ett nordiskt aktionsprogram för naturvård och hushållning 39
fördelning mellan de nordiska länderna för att effektivisera arbetet.
Vidare skall samarbetet med Öst- och Centraleuropa inriktas mot att förhindra att den förväntade moderniseringen inom de areella näringarna ställer alltför höga krav på naturresursanvändningen eller sker på bekostnad av de stora naturvärden som är knutna till t. ex. våtmarker, sjöar och vattendrag, skogar eller det äldre kulturlandskapet i dessa länder. Samarbetet skall också medverka till att miljöanpassad teknik överförs.
Den curopeiska naturskyddskonventionen (Bernkonventionen) syftar till att skydda curopceiska arter av vilda djur och växter och deras levnadsområden. Särskild vikt läggs vid skyddet av arter som är hotade och sårbara. Konventionen om flyttande vilda djur (Bonnkonventionen) har som Övergripande syfte att skydda de arter som regelbundet korsar nationella gränser. Konventionen om skydd av våtmarker av internationell betydelse (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker globalt, särskilt som levnadsområden för vattenlevande fåglar. Washingtonkonventionen reglerar den internationella handeln med utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan staterna. Uppbyggnaden av en svensk artdatabank är en viktig förutsättning för våra internationella åtaganden.
I förberedelserna inför FN-konferensen för miljö och utveckling, som kommer att hållas under år 1992, behandlas den övergripande frågan om bevarande av den biologiska mångfalden. Syftet med FN-arbetet i denna del är att nå legalt bindande globala överenskommelser om den biologiska mångfalden. Sverige deltar aktivt i detta arbete som ctt led i att uppfylla målsättningen för det internationella naturvårdsarbetet.
"Regeringens: förslag: Som "tiktlinjet- för ået, fortsätta. arbétét skall" "gälla att. naturligt. förekompiande. artér i havs Och vattenområde 5 - skall, Kurina, bevatas ilivskraftiga, balanserade populationer, -Föror - . ningar "skall inte begränsa användningen av vätten” från sjöar. (öch> i
| ot vattendrag samt grundvattén'sc som i vattentäkt.” re N
: niska? ämnen "skall begränsas. så ätt de. till sekelskiftet- nått & én. sådän.” nivå. att. miljön inte tar: "skada, "Åtgärder I för. ätt: minska: utsläppen, avi
”- kloreråde organiska: minen från skogsindustrin] prioriteras:”.
"Utsläppen 3 av "Kvicksilver, kadmium: och" biy skall shinskas. med -
220 HK mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga meta . -
ler skäll: hälveras. uinder'sö såmnia tid; ' SE
2.5.1 Bakgrund Tidigt uppmärksammade miljöproblem i svenska sjöar och vattendrag var igenväxning, syrebrist och fiskdöd, orsakade av utsläpp av i första hand syreförbrukande ämnen och närsalter från industrier och samhällen. Genom den stora satsningen på reningsverk för kommunala och industriella avloppsvatten och miljöanpassad processteknik har påtagliga förbättringar uppnåtts. Problem med övergödning av sjöar är i dag begränsade till vattensystem med stora tätbebyggda områden och en stor andel jordbruksmark. Det är emellertid ofta i sådana områden som det finns vattentäkter och rekreationsområden som kan drabbas. Av störst betydelse för övergödningen i sjöarna är fosfor. Kväve kan vara ett problem i vissa delar av Sydsverige, där nedfallet av kväveföreningar är omfattande samtidigt som avrinningen är stor från jord- och skogsbruksmark. Också transporter av humusämnen, slam och erosion utgör problem.
Grundvattnet påverkas också av föroreningar. Detta medför att möjligheten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten försämras. Kväveläckage från jordbruket kan ge upphov till förhöjda nitrathalter i grundvattnet i vissa jordbruksbygder, särskilt de med lätta jordar. På grund av den stora tidsfördröjning som sker innan vissa bekämpningsmedel når ner till grundvattnet, väntas sådana medel i grundvatten bli ett problem som kan öka. Ytterligare hot mot god eller bibehållen grundvattenkvalitet är t. ex. föroreningar från avfallsdeponier, förorenad mark och grustäkter samt 41
läckage från avloppsledningar, oljecisterner under mark, flygplatser samt förorenat dagvatten från tätorter.
Övergödningen i marin miljö har lett till en rad effekter som massutveckling av alger, syrebrist, utslagning av bottenfaunan, förekomst av giftalger och förstörda fiskodlingar. Detta har varit vanligt förekommande i lokala områden, t.ex. Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten. Särskilt allvarlig var situationen år 1988, när omfattande algblomning förekom, framför allt i Västerhavet.
Förhållandena längs Östersjökusten i de baltiska länderna, Polen och östra Tyskland är särskilt allvarliga. Tecken på övergödning finns också i de öppna havsområdena i Östersjön och Kattegatt. Utsläppen av kväve och fosfor är den dominerande orsaken till övergödning. Bakgrundshalten är 5— 10 gånger högre än vid seklets början. För att återställa den ekologiska balansen i Östersjön måste den totala kvävebelastningen minska ytterligare, kanske med 60— 70 240.
Svårnedbrytbara, naturfrämmande ämnen, t.ex. DDT och PCB förekommer i större eller mindre grad i alla vattenmiljöer. Förekomsten i levande organismer har minskat sedan användningen förbjöds. En förhöjd nivå kan dock fortfarande konstateras i svenska vatten. Kunskapen om den totala spridningen av organiska miljögifter och deras effekter är ännu begränsad. Utsläppen av stabila organiska miljögifter måste på sikt upphöra helt.
Värdefulla natur- och rekreationsområden kan skadas för lång tid vid tillfällen med akut förorening av olja. Förmågan att bekämpa stora mängder olja har successivt förbättrats, bl.a. genom ett nära samarbete med övriga länder omkring Östersjön och Nordsjön. En fortsatt utveckling av metoder för bekämpning av olja under svåra förhållanden och av system för en effektiv flygövervakning pågår. Bl.a. flygövervakning har redan medfört att de avsiktliga oljeutsläppen till havs har minskat betydligt i hela Nordeuropa.
De diffusa, kontinuerliga utsläppen tillför dock haven avsevärt större mängder olja och andra kolväten. Effekterna av sådana utsläpp är av en mer kronisk karaktär och uppstår först efter en långvarig påverkan och kan därigenom vara svåra att upptäcka. Den absolut största tillförseln till haven av olja och andra kolväten sker via floder och luftföroreningar. Exempel på stora punktkällor är bensinstationer, dagvattenledningar, kommunala reningsverk, fartyg och oljeborrplattformar. Även raffinaderier och annan industri tillför havet olja.
Utsläppen av näringsämnen och metaller har ökat sedan början av seklet till för bara ett par årtionden sedan. Metallutsläppen har därefter minskat kraftigt under senare år. Sedan mitten av 1900-talet har vi haft samma utveckling för stabila organiska ämnen.
Sverige med omgivande hav tillförs också föroreningar från andra länder. Dessa föroreningar kan med hjälp av atmosfären eller havsströmmarna transporteras långa sträckor. Tillförseln från andra länder är i allmänhet betydligt större än den från Sverige.
Regeringen har i 1988 års miljöpolitiska proposition angivit inriktningen för åtgärder mot havsföroreningar. Riksdagen lämnade redovisningen 42
utan erinran. I första hand skall åtgärder vidtas för att begränsa övergödningen samt upplagringen av svårnedbrytbara organiska ämnen, framförallt klorerade sådana från skogsindustrin. Som mål lades fast att dels skall utsläppen av närsalter halveras i de mest påverkade områdena mellan åren 1985 och 1995, dels skall utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt upphöra. För skogsindustrin, som är den dominerande källan för utsläpp av klorerade organiska ämnen, angavs att åtgärder skall påbörjas före 1992 års utgång för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen med 60-70 90. Dessutom angavs att utsläppen av metaller, i första hand kvicksilver och kadmium, skall halveras mellan åren 1985 och 1995.
Av den totala kvävebelastningen på haven från Sverige kommer ungefär hälften från naturlig avrinning från marken och hälften från mänsklig verksamhet.
Jordbruket är en stor källa för närsaltsutsläpp. Åtgärder har vidtagits för att begränsa närsaltläckage från framför allt djurhållning och gödselspridning.
Enligt regeringens proposition år 1988 om vissa miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, som riksdagen lämnade utan erinran, är målet att kväveläckage till haven skall halveras före sekelskiftet i vissa områden. Närsaltläckaget från mark är fortfarande betydande. De kommunala reningsverken är en annan källa till närsaltutsläpp. Kvävereduktion med upp till 50 90 håller på att införas vid sådana reningsverk, som är lokaliserade vid särskilt påverkade kustavsnitt.
En stor del av det kväve som tillförs haven kommer via atmosfären. I södra Sverige har en övervägande del av kvävenedfallet sitt ursprung i jordbruket, genom att ammoniak avges vid hantering och lagring av stallgödsel. Av den totala depositionen av kväve i Sverige kommer ca 60 260 från kväveoxider och ca 4096 från ammoniaken från jordbruket. Åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider har således också stor betydelse för att förbättra miljön i havet.
Stränga krav för utsläpp av klorerade organiska ämnen har lagts fast för samtliga fabriker som tillverkar klorblekt sulfatmassa i samband med prövning enligt miljöskyddslagen. Regeringen bedömer att utsläppen därigenom begränsas till den nivå som beslutats av riksdagen. Med hänsyn till utsläppens miljöeffekter anser regeringen att de nu bör begränsas ytterligare genom de åtgärder som redovisas i det följande.
De åtgärder som vidtagits sedan miljöskyddslagens tillkomst för att minska utsläppen av metaller har varit effektiva. Regeringens bedömning är att de av riksdagen antagna riktlinjerna i stort sett kommer att uppnås genom hittills vidtagna åtgärder.
Ytterligare åtgärder måste emellertid vidtas om påverkan av metaller på miljön slutgiltigt skall kunna nedbringas till en acceptabel nivå. De metaller som i första hand bör begränsas är kvicksilver och kadmium, som har de allvarligaste hälso- och miljöeffekterna.
2.5.2 Miljömål för vatten och hav Miljömålen för vatten och hav innebär att i havs- och vattenområden skall naturligt förekommande arter kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. För sjöar och vattendrag skall anges kvalitetsmål som grund för åtgärder och framtida planering inom tillrinningsområdet. De utsläpp som i första hand måste begränsas för att uppnå detta är närsalter, stabila organiska ämnen och tungmetaller, i första hand kvicksilver och kadmium, samt försurande ämnen.
Regeringen föreslår att det mål om halvering av utsläppen av kväve som riksdagen tidigare beslutat om skall omfatta alla utsläpp till haven förorsakade av mänsklig verksamhet längs med hela väst- och sydkusten upp till och med Stockholms skärgård. Åtgärder som begränsar utsläppen till Östersjön skall prioriteras.
För att begränsa kvävebelastningen redovisar regeringen i det följande dels åtgärder inom jordbruket, dels åtgärder för att begränsa kväveoxidutsläppen. Mål och strategier för att begränsa kväveoxidutsläppen har beskrivits tidigare. För jordbruket kommer hittills beslutade åtgärder, tillsammans med den omställning av jordbruket som riksdagen beslutat om, att leda till att kväveläckaget minskar väsentligt. Ytterligare åtgärder kommer att redovisas i denna proposition. Våtmarker bidrar också till att dämpa kväveläckaget och skall därför i större utsträckning än tidigare återställas.
Även för de större kustbaserade reningsverken längs södra Sveriges kuster måste ambitionsnivån höjas.
Genom nu aktuella åtgärder bedömer regeringen att de vattenburna utsläppen av kväve till haven som beror på mänsklig verksamhet kan halveras till år 1995.
Genom de åtgärder, som hittills beslutats, beräknas utsläppen av giftiga stabila organiska ämnen att mer än halveras mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen från skogsindustrin kommer att begränsas med 60—70 960 under motsvarande period. Regeringen föreslår att ytterligare åtgärder nu vidtas för att begränsa utsläppen. Målet är att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt skall upphöra.
Regeringen gör den bedömningen att utsläppen av tungmetaller måste begränsas ytterligare för att nå för miljön ofarliga nivåer. Regeringen föreslår att kvicksilver, kadmium och bly prioriteras och begränsas med 7090 mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller halveras under samma tidsperiod.
Kvicksilver och kadmium är de från hälso- och miljösynpunkt farligaste tungmetallerna. Regeringen anser att all användning, som kan medföra att de sprids till naturen, på sikt skall avvecklas. Särskilda avvecklingsprogram för användning av kvicksilver, kadmium och även bly läggs fast.
De åtgärder som här har redovisats ger, enligt regeringens bedömning, tillsammans med en omprövning av villkoren för miljöfarlig verksamhet, goda möjligheter att uppfylla målen vad gäller metaller.
Åtgärder har vidtagits för att minska riskerna med sjöfart och oljeutvinning till havs. Det är angeläget att arbetet fortsätter. Sverige skall i interna-
oljeutvinning, som i dag gäller i Östersjön, också tillämpas i Nordsjön. Med utgångspunkt i de övergripande miljömålen har naturvårdsverket formulerat kvalitetsmål för sjöar och vattendrag. Naturvårdverket har också utarbetat bedömningsgrunder för sötvatten för de viktigaste metallerna. För att kunna uppnå och bibehålla en god vattenkvalitet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå som en del i länsstyrelsernas beslutsunderlag.
Genom att bryta ner de nationella kvalitetsmålen till regionala och lokala mål för olika vattenavrinningsområden kan ett förebyggande och förbättrande åtgärdsarbete startas. Länsstyrelsernas regionala miljöanaly- . ser kommer därvid bl.a. att utgöra viktiga underlag för prioritering av åtgärder och för kommunernas planeringsarbete.
2.5.3 Internationellt samarbete Det övergripande internationella arbetet för att skydda haven i Nordeuropa sker inom ramen för ett antal marina konventioner. Helsingforskonventionen reglerar skyddet i Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från landbaserade källor i Nordsjön och Nordostatlanten, medan Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall till havs i samma havsområde. Andra konventioner om bl.a. sjöfarten har också betydelse för miljön. Miljöministrarna i länderna runt Nordsjön har dessutom hållit tre särskilda s.k. Nordsjökonferenser och därvid enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen av Nordsjön. Dessutom finns en lång rad överenskommelser om mera avgränsade vattenområden, med i många fall stor betydelse för Östersjön och Nordsjön. Som exempel kan nämnas överenskommelser om Rhen, Elbe och Öresund.
I september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska regeringscheferna en särskild konferens i Ronneby på regeringschefsnivå. Regceringscheferna enades om målet att återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på nationella program. Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitut deltar i detta arbete.
Genom internationella överenskommelser har Sverige även åtagit sig att minska utsläppen av närsalter, stabila organiska ämnen och vissa metaller med ca 50 90 mellan åren 1985 och 1995.
Vid den tredje Nordsjökonferensen höjdes ambitionsnivån jämfört med överenskommelsen från andra Nordsjökonferensen. De totala utsläppen till Nordsjön av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 7090 eller mer mellan åren 1985 och 1995. Tillförseln av ytterligare ca 30 ämnen skall halveras under samma period. Till dessa hör klorerade lösningsmedel, metaller och deras föreningar samt tjugotalet olika bekämpningsmedel. Genom de åtgärder som hittills har vidtagits och nu föreslås kommer Sverige enligt regeringens bedömning att kunna leva upp till sina internationella åtaganden.
Det fortsatta internationella arbetet bör inriktas på att genomföra nu beslutade program och att finna effektiva arbetsformer för att följa upp 45
arbetet. Ett utökat samarbete behövs också för att följa miljötillståndet i havet. Den viktigaste åtgärden blir att effektivt stödja arbetet i Östeuropa för att snarast få till stånd kraftiga utsläppsminskningar i Östersjön.
För närvarande pågår arbete med att revidera såväl Helsingforskonventionen som Paris- och Oslokonventionerna. Medlemsländerna överväger för närvarande möjligheten att slå samman Paris- och Oslokonventionerna till en gemensam konvention för Nordsjön och Nordostatlanten.
På inbjudan av FNs sjöfartsorganisation, IMO, hölls i november 1990 en internationell konferens i London beträffande åtgärder mot oljeföroreningar ur ett globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en konventionstext om beredskap för samt insatser och samarbete vid förorening genom oljeutsläpp. Regeringen har beslutat att konventionen skall undertecknas. Regeringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar konventionen.
Marina miljöfrågor blir en viktig fråga på FNs konferens år 1992 om miljö och utveckling. Det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga havsområden behöver förstärkas på många håll. Frågan om att komplettera de globala konventioner som gäller endast vissa typer av utsläpp med en mer komplett global mekanism kommer därvid att behandlas.
3 Miljöpolitikens medel och instrument
Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitiken. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de medel och instrument som används ses över och göras så effektiva som möjligt. Samtidigt skall svenska regler anpassas till internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom underlättas det internationella samarbetet.
Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela allt större roll för att undvika framtida miljöproblem. Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningarna för att underlätta en ansvarsfull hushållning med naturresurserna.
De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel 2 relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.
3.1¶Internationellt samarbete
De för Sverige svåraste miljöproblemen orsakas direkt eller indirekt av verksamhet i andra länder. Föroreningar transporteras genom luft och vatten över stora områden. Varor och kemiska produkter förs mellan olika länder genom den ökande internationella handeln. Klimatförändringar har betydelse för hela jorden. Andra globala miljöproblem t. ex. ökenspridning, avskogning och skydd av världshaven och färskvattentillgångarna har stor betydelse för utvecklingen i många länder. Det internationella samarbetet får därför allt större betydelse. 46
Sverige bör i så stor utsträckning som möjligt utnyttja sådana medel och instrument i miljöpolitiken som underlättar en internationell samordning.
I takt med att miljöfrågorna fått ökad betydelse har det mellanstatliga samarbetet stärkts. De flesta etablerade mellanstatliga organisationer har numera miljöfrågor på sina arbetsprogram. Ett omfattande nätverk av konventioner och andra överenskommelser har förhandlats fram.
Sverige har tagit initiativet till FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien i juni 1992 och har från början arbetat för att konferensen skall behandla miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Regeringen eftersträvar en handlingsinriktad konferens som fastställer konkreta åtgärdsprogram med precisa mål och tidtabeller samt finansieringsformer. Regeringen arbetar för att 1992 års konferens bl.a. skall anta legalt bindande konventioner om skogen, klimatförändringar och biologisk mångfald. Ett syfte med den senare konventionen är att samordna det arbete som sker i andra konventioner på naturvårdens område, t.ex. våtmarker, samt att förstärka det nationella naturvårdsarbetet bland världens länder.
Inom det övergripande målet för utvecklingsbiståndet, nämligen att höja de fattiga folkens levnadsnivå, kompletterar och förstärker miljömålet de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. U-ländernas miljöproblem är förbundna med grundläggande utvecklingsproblem. Fattigdomen är i sig ett av de största miljöhoten i u-länderna. För att tillfredsställa behov av livsmedel och bränsle tvingas fattiga människor till en överexploatering av de naturresurser som den framtida utvecklingen är beroende av.
För att kunna hantera den egna miljön och de egna naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt och dessutom vidta åtgärder som bidrar till globala miljöförbättringar är det nödvändigt att u-länderna får ett ökat tekniskt och finansiellt bistånd från i-länderna. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling.
Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet på miljöområdet kommer FNs utvecklingsprogram, UNEP, och de internationella finansieringsorganen att få betydelsefulla roller. De finansiella institutionernas betydelse bottnar dels i deras omfattande finansiella överföringar, dels i den förstärkta roll de fått som rådgivare inom miljöområdet.
De pågående förhandlingarna om ctt curopeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES, omfattar också miljöfrågorna. Inom EES ram kommer Sverige att få nya möjligheter att agera i miljösamarbetet i Västeuropa och därigenom uppnå positiva miljöeffekter. Sverige bör således tillsammans med övriga EFTA-länder och EG så långt som möjligt försöka utarbeta gemensamma planer och lösningar, särskilt på sådana områden som har betydelse för den internationella handeln. Mot bakgrund av Sveriges tidigare arbete på miljöområdet är det naturligt att Sverige skall ha en pådrivande roll i detta arbete.
Sverige har ett starkt intresse av miljösamarbete med länder med likartad social och ekonomisk utveckling. Arbetet i t. ex. OECDs miljökommitté är i hög grad inriktat på att stödja medlemsländernas miljöpolitik genom erfarenhetsutbyte, påverkan och samordning. Sverige arbetar aktivt för att påverka andra länder att öka ansträngningarna i miljöpolitiken. 47
En framgång i detta arbete kan leda till att belastningen på den svenska miljön minskar. Ett annat motiv för att påverka andra länder har varit att deras industri inte skall få konkurrensfördelar genom att regeringarna i de länderna ställer mindre kostsamma krav än den svenska regeringen. Sveriges ekonomi är mycket utlandsberoende, och konkurrensfrågorna har därför stor betydelse.
Det nordiska samarbetet har spelat en stor roll i Sveriges internationella miljöarbete. De nordiska länderna driver oftast gemensamma krav i olika internationella organ, vilket medfört en betydande genomslagskraft. Det ökande internationella arbetet innebär att de nordiska länderna i allt större utsträckning bör fördela insatserna mellan sig med utgångspunkt i en gemensam linje. Mot bakgrund av de stora politiska förändringarna i Europa är det även naturligt att det nordiska samarbetet sätts in i ett vidare europeiskt perspektiv.
För att utforma den svenska miljöpolitiken och delta i det internationella miljösamarbetet blir det allt viktigare att noga följa hur miljöfrågorna behandlas i andra länder och i mellanstatliga organisationer. Bl.a. kommer två tjänster som miljöattachéer/råd att inrättas.
Det är vidare angeläget att förbättra informationen till utlandet om svensk miljöpolitik. Regeringen kommer därför att utarbeta ett särskilt informationsprogram.
Regeringen föreslår dessutom att 2 milj. kr. avsätts som stöd för ideella organisationers internationella verksamhet. |
3.2 (Övervakning: av tillståndet i miljön
| "Progtammet "byggs: inledningsvis it för att. motsvara” nationella:
och. internationella, behov'a av information: :om n miljötillständet. En..,
- anslutas tl till. det nyå övarvakningssystomet.”
3.2.1 Inledning En väl fungerande övervakning av tillståndet i miljön, liksom tillgång till bl.a. geologisk och annan landskapsinformation, är en viktig förutsättning för arbetet med att förbättra miljön. Den bidrar till att ge ett gott beslutsunderlag för att lägga fast miljömål och för att ange nödvändiga nivåer på försiktighetsmått och åtgärder, liksom för att följa upp effekterna av dessa. Detta gäller både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv. 48
Redan i dag bedrivs en omfattande övervakning av miljökvalitet och kontroll av miljösituationen i olika påverkade områden. Ett stort antal myndigheter, institutioner och företag är inblandade. Naturvårdsverket svarar för programmet för övervakning av miljökvalitet, PMK. Programmet har sin tyngdpunkt i övervakning av miljöer utan lokal miljöpåverkan. Programmet består av delar som är nationellt beslutade och delar som ingår i internationellt samarbete.
Som exempel på övervakningsinsatser av mer specifik karaktär kan nämnas naturvårdsverkets program för uppföljning av kalkningsverksamheten, Sveriges geologiska undersöknings grundvattennät, lantbruksuniversitetets ståndortskartering för skog och skogsstyrelsens uppföljning av skogsskador. Hit hör även observationsnätet hos statens meteorologiska och hydrologiska institut för klimat, hydrologi och oceanografi.
Övervakning av tillståndet i miljön bedrivs på länsnivå huvudsakligen i form av s.k. samordnad recipientkontroll för vatten och regional luftkvalitetsövervakning. Dessa program bedrivs ofta genom vatten- och luftvårdsförbund där bl. a. myndigheter och industrier är representerade. Framför allt för vattenkontrollen styrs verksamheten i stor utsträckning genom tillämpning av miljöskyddslagens bestämmelser om kontroll av miljöstörande verksamheters verkningar i omgivningen. Länsstyrelserna spelar en aktiv roll vid utformningen av programmen och har i flera fall medverkat till en ändamålsenlig miljöövervakning på länsnivå. Många kommuner har efter hand utvecklat egna övervakningsprogram. I första hand är dessa inriktade på luftkvalitet i tätorter.
Samordningen mellan de olika programmen på nationell, regional och lokal nivå kan förbättras. I dag finns svårigheter att göra de övergripande utvärderingar av utvecklingen i miljön som får en ökande betydelse för ett framgångsrikt miljöarbete. Vidare är de resurser som avsätts för utvärdering ofta otillräckliga, samtidigt som stora administrativa insatser krävs för att få till stånd särskilt regionala övervakningsprogram.
3.2.2 Internationellt samarbete Miljöövervakningen är en av grundstenarna i det internationella miljöarbetet. Av betydelse i detta sammanhang är bl. a. följande:
e inom ramen för ECEs konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar bedrivs miljöövervakning som avser direkta mätningar
av föroreningar i nederbörd och i atmosfären. Verksamheten omfattar
också övervakning av skador på skogen, mark- och vattenförändringar
samt korrosion och effekter av luftföroreningar på grödor. Sverige deltar
aktivt i det löpande programmet och har ett särskilt ansvar för de delar
av programmet som syftar till att bedöma effekterna i miljön av de
åtgärder som vidtas inom ramen för konventionen. Programmet utgör
en del av underlaget vid den förestående revideringen av protokollen
om begränsningar av svavel- och kväveutsläpp, eftersom detta arbete
kommer att utgå från kritiska belastningsgränser. e Inom ramen för Helsingforskonventionen till skydd av Östersjöområ- 49
4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
dets marina miljö och Oslo- och Pariskonventionerna till skydd av miljön i Nordostatlanten och Nordsjön inkl. Skagerrak och Kattegatt bedrivs ett omfattande samarbete avseende utformning och genomförande av övervakningsprogram för berörda havsområden. Dessutom görs vissa mätningar av luftföroreningar för att göra det möjligt att beräkna den totala depositionen av luftburna föroreningar i haven.
e Inom ramen för Nordsjökonferensen skall bl.a. den vetenskapliga för-
ståelsen av miljön i Nordsjön ökas genom forskning och övervakning. Miljöövervakningsprogrammet bedrivs inom en särskild arbetsgrupp som stiftats inom ramen för Oslo- och Pariskonventionerna gemensamt med Internationella havsforskningsrådet.
e EGs miljöbyrå EEA beräknas under året inleda sin verksamhet. Byrån
har inledningsvis som ett av sina främsta syften att få till stånd ett europeiskt miljöinformations- och observationsnätverk. EEA är öppen för samarbete med EFTA-länder och Östeuropa. Sverige har förklarat sin avsikt att delta i EEA, liksom övriga EFTA-länder.
e Inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet pågår ett arbete
att samordna övervakningen av miljön i Norden. Ministerrådet har initierat ett stort antal olika projekt som tillsammans bildar en nordisk plan för övervakning av tillståndet i miljön. Till år 1992 skall en samordnad redovisning ske av miljötillståndet i Norden.
e En utveckling kan förväntas mot ökad användning av information från
olika satelliter inom miljöövervakning och forskning. Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet för att tillgodose behoven inom miljöområdet.
3.2.3 Miljöövervakningens uppgift Uppgiften för miljöövervakningen är att följa växlingarna i miljöns tillstånd och visa på förändringar till följd av människans aktiviteter. Övervakningen skall bilda underlag för att identifiera och visa på miljöproblem från den lokala till den globala skalan. Resultaten skall utnyttjas för att sätta mål för att miljöanpassa samhällsutvecklingen i Sverige och omvärlden och för att prioritera och besluta om åtgärder samt för att följa upp effekterna av beslutade åtgärder. |
Det nuvarande programmet för miljöövervakning innehåller delprogram för luftkvalitet, landmiljö, sötvatten, havsvatten och miljögifter. Regeringens bedömning är att programmet behöver utvidgas till att även omfatta effekter av markanvändning och hälsoeffekter. Arbetet med fysisk planering och det fortsatta miljövårdsarbetet kommer att i ökande omfattning baseras på mål för olika geografiska områden liksom för arter, biotoper och olika ekosystem. Naturmiljön utsätts för kraftig påverkan, som måste kunna följas upp genom metodisk övervakning.
Behovet av samordning ökar i takt med den totala omfattningen av miljöövervakningsinsatserna. Regeringen arbetar för att få till stånd internationell samordning på de områden där sådan saknas. En samordning kommer att innebära ett bättre resursutnyttjande och främja helhetssynen inom miljöområdet. En bättre integrering av miljöövervakningen ökar 50
förutsättningarna att följa såväl effekter av föroreningsbelastningen som Prop. 1990/91: 90 effekter av andra åtgärder som påverkar miljön, t. ex. förändrad markanvändning. Därigenom ökar vår kunskap om samspelet mellan olika åtgärder för att förhindra en utarmning av miljön.
Miljöövervakningen är till sin natur en långsiktig verksamhet. Den måste därför enligt regeringens mening ges tillräckliga resurser för att garantera kontinuitet och stadga och samtidigt vara så flexibel att den kan anpassas till förändringar med hänsyn till kunskapsläge och problembild.
Inom den samlade miljöövervakningen produceras redan i dag mycket stora datamängder, som emellertid inte kan utnyttjas i tillräcklig grad på grund av bristande samordning av de olika systemen. Behovet av sammanställd och utvärderad information är samtidigt mycket stort hos beslutsfattare på alla nivåer i samhället. Regeringen anser att det är självklart att även allmänheten har rätt att kunna få bättre information om tillståndet i miljön.
Regeringen föreslår därför att de nuvarande programmen ersätts av ett system med mer ändamålsenlig struktur, samtidigt som samordningen förstärks. Den samordnade recipientkontrollen, PMK, och programmen för olika vatten- och luftvårdsförbund omformas därför och integreras i ett nytt samordnat övervakningsprogram. Den framtida miljöövervakningen får därvidlag en mer ändamålsenlig struktur och inriktning.
Som en gemensam bas kommer att finnas ett nationellt övervakningsprogram som svarar mot behoven av nationell information och rapportering till internationella organisationer. Programmet skall kunna ge underlag för återkommande översikter över tillståndet i miljön. Skilda samhällssektorer har därvid ett ansvar för att följa utvecklingen i miljön. Regeringen föreslår vidare att länsstyrelserna blir ansvariga för de regionala övervakningsprogram som successivt byggs ut i varje län. Programmen skall ge de kunskaper som behövs om regionala miljöförhållanden och miljöförändringar och kan utgöra underlag för kommunal och regional planering samt för miljökonsekvensbedömningar. De regionala programmen samordnas med det nationella programmet i så stor utsträckning som möjligt. Den nuvarande recipientkontrollen kring enskilda utsläppskällor bör, där så är möjligt, samordnas med den regionala övervakningen. För övervakning av luftkvalitet i tätorterna skall, där så är påkallat, finnas särskilda program, i huvudsak i enlighet med nuvarande struktur.
Särskilda centra för marin forskning har inrättats vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå. Regeringen anser att dessa centra skall utnyttjas även för övervakning av miljöförändringar i haven. Regeringen föreslår att länsstyrelserna i län med ett marint centrum får ett resurstillskott för att effektivt kunna fullgöra informations- och andra insatser i samband med akuta hot mot havsmiljön såsom algblomning, kemikalieutsläpp m.m. Regeringen kommer vidare att inrätta en jourcentral hos SMHI för att underlätta miljöövervakningen.
Regeringen föreslår att det nya programmet för övervakning av tillståndet i miljön finansieras med statliga medel. Resurserna för miljöövervakning föreslås därför förstärkas med 75 milj. kr. under en treårsperiod.
3.3.1 Inledning Ren luft och rent vatten är s.k. kollektiva nyttigheter. De är inte prissatta och det finns därför inga ekonomiska motiv för enskilda aktörer inom marknadsekonomin att ta hänsyn till de miljöskador som deras aktiviteter kan förorsaka.
En uppgift för miljöpolitiken är att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. Därmed undviks den felaktiga produktionsstruktur och resurshantering som uppkommer om kostnaderna för miljöförstöring inte drabbar de företag eller de hushåll som ger upphov till olägenheterna.
Enligt den internationellt accepterade principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller miljöavgifter användas snarare än miljösubventioner.
I vissa fall kan det dock vara motiverat med styrmedel som innehåller även komponenter av bidrag, t. ex. bidraget till installation av katalysatorer i gamla bilar eller bidrag till investeringar i kollektivtrafik.
3.3.2 Kort historik Miljöskyddslagen, som trädde i kraft i slutet av 1960-talet, var utformad för att reglera utsläppen från stora och relativt få punktkällor, vilka då var de dominerande utsläppskällorna. Individuell tillståndsprövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen har också varit hörnstenar i miljöstyrningen. Under 1970-talet kombinerades prövningen med subventioner till miljöinvesteringar inom industrin och i kommunala reningsverk.
Miljöproblemen har emellertid ändrat karaktär. De diffusa utsläppen från ett stort antal små källor har ökat i betydelse. Det innebär ett ökat behov att kunna angripa problemen mer generellt. 52
Genom lagen om kemiska produkter finns möjligheter att ingripa mot kemiska ämnen och produkter, liksom mot varor som innehåller sådana produkter, om de bedöms vara hälso- eller miljöfarliga. PCB, kadmium, asbest, bly i bensin är exempel på ämnen som har reglerats med stöd av lagen om kemiska produkter.
Andra exempel på generell reglering för att minska miljöpåverkan är bilavgaslagen som innehåller krav på avgasrening för bilar samt svavellagen och förordningen om svavelhaltigt bränsle som anger högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja och dieselolja.
Dessa regleringar har i ökande utsträckning kombinerats med ekonomiska styrmedel, bl.a. inom energiområdet. Motivet för energiskatterna har bl.a. varit att ge incitament för att gå över till användning av mer miljövänliga energislag.
Ett annat exempel är den differentierade punktskatten på bensin. Skatten på blyfri bensin är lägre än på annan bensin och ger därmed kunden motiv dels till att gå över till blyfri bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att tidigare byta till bilar som drivs med blyfri bensin. Skatteskillnaden innebär således att de miljökostnader som uppkommer genom användning av blyad i stället för blyfri bensin åtminstone delvis får betalas av de personer som använder blyad bensin.
För att stimulera till en tidigare övergång till avgasrenade bilar minskades bilaccisen för 1987 och 1988 års modeller om dessa uppfyllde de skärpta avgasregler som infördes från och med 1989 års modeller. Detta är ett exempel på hur en reglering kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av en subvention för att tidigarelägga och därmed förstärka effekten.
Sedan år 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik som utgår med 12kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bl. a. bidragit till att Linjeflyg AB bytt brännkammare i Fokker F 28-motorerna, vilket minskat kolväteutsläppen med ca 90 06.
Avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel är liksom förpackningsskatten andra exempel på miljöpolitiska ekonomiska styrmedel som leder till att användaren får betala åtminstone en del av de miljökostnader som medlen orsakar.
I takt med att miljöproblemen förändrar karaktär växer behovet att utforma och pröva nya styrmedel som kan komplettera eller ersätta de hittillsvarande.
3.3.3 Internationell utveckling Många andra länder har också infört miljöavgifter. I allmänhet har de inte införts i styrande syfte utan för att finansiera någon viss typ av verksamhet. I vissa fall har avgifterna ändå fått en styrande effekt. Det gäller t. ex. miljöavgifterna på vattenföroreningar i Tyskland och i Nederländerna.
På senare tid har i vissa länder även introducerats avgifter och skatter med det uttalade syftet att ge en miljöstyrning. Nederländerna, Tyskland och Grekland har, med gott resultat, infört differentierade försäljningsskatter för att styra mot köp av bilar med mindre utsläpp. Skattedifferen- 53
tiering mellan blyad och oblyad bensin tillämpas av ett stort antal länder och har bidragit till ökat utbud och försäljning av oblyad bensin. Andra exempel är en miljöavgift på CFC i Danmark och miljöavgift på icke biologiskt nedbrytbara plastpåsar i Italien.
System med överlåtbara utsläppskvoter har hittills tillämpats i USA. Överlåtbara utsläppskvoter innebär möjligheter att handla med områdesvis eller ämnesvis reglerade tillstånd. Möjligheten att införa sådana system måste studeras vidare innan de kan övervägas i Sverige. Ökad effektivitet i företagsledet måste vägas mot administrativa problem och rättvisekrav.
Möjligheten att använda ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken har under senare år rönt stort internationellt intresse. Internationella organisationer som FN och OECD har uttalat sig för en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Vid Bergenkonferensen ”Handling för vår gemensamma framtid” år 1990 uttalades i en resolution att skatter och avgifter bör användas i större utsträckning på miljöskadliga verksamheter och produkter liksom på utsläpp. Samtidigt angavs att subventioner till resursintensiva och miljöskadliga verksamheter bör minskas eller upphöra.
OECDSs miljöministrar beslutade i januari 1991 att ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning som ett komplement till eller ersättning för andra styrmedel som regleringar. Miljöministrarna antog också vissa riktlinjer för användningen av ckonomiska styrmedel.
EGs miljöministrar uttalade vid rådsmöte hösten 1990 att det, för att kunna uppnå en hållbar utveckling, är nödvändigt att överväga ekonomiska styrmedel i syfte att ge företag och konsumenter motiv att undvika slösaktiga, miljöförstörande processer och produkter genom att gynna teknologier och produktionsprocesser anpassade till ett resursbevarande. Kommissionen gavs i uppdrag att ta fram förslag till riktlinjer och konkreta tillämpningar av ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken. Klimatfrågor, vattenföroreningar, avfall och jordbruksområdet utpekades som prioriterade områden.
EG-kommissionen har föreslagit att skatterna på tobak, alkohol och mineralolja skall harmoniseras. Förslaget innebär också att medlemsländerna för övriga varor har rätt att behålla eller införa nya skatter, särskilt om så sker av miljöskäl, under förutsättning att skatt inte debiteras vid import eller avlyfts vid export och inte ger upphov till gränskontroll.
Sverige förhandlar tillsammans med övriga EFTA-länder om en anknytning till EG genom ett EES-avtal. Det är redan överenskommet att ctt sådant avtal inte skall omfatta indirekta skatter. Efter riksdagens bestut i slutet av år 1990 är det sannolikt att Sverige kommer att ansöka om medlemskap i EG. Det är mot denna bakgrund angeläget att noga följa utvecklingen inom EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel. Nya skatter och styrmedel måste utformas så att de inte försvårar en integration med EG.
I samband med 1988 års miljöpolitiska proposition aviserade regeringen en utredning om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Regeringen tillsatte därefter miljöavgiftsutredningen. Utredningen har lämnat förslag till miljöavgifter som utgjort underlag för regeringens tidigare beslut och nu aktuella förslag.
Ett viktigt inslag i regeringens ekonomiska politik är att skattekvoten inte får öka utan att denna i stället skall minska på lång sikt. Höjda miljöskatter och avgifter måste därför finansiera andra skattesänkningar och ger således inget utrymme för ökade offentliga utgifter.
Genom reformeringen av skattesystemet flyttas totalt ca 18 miljarder kr. från skatten på arbetsinkomster till olika typer av energi- och miljöskatter. Denna överflyttning av skatteuttaget är väsentlig ur energi- och miljöpolitisk synvinkel, eftersom den på ett varaktigt sätt bidrar till lägre energiförbrukning och en bättre miljö. Betydelsefulla inslag är att koldioxidskatt och svavelskatt införs varvid en viss sänkning av punktskatterna genomförs.
Samtidigt beslutades om en differentiering av oljeskatten i syfte att framför allt stimulera användningen av från miljösynpunkt bättre dieselkvaliteter. Miljöskatterna infördes i huvudsak den 1 januari år 1991. Riksdagen har också år 1990 på regeringens förslag beslutat om en miljöavgift på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsanläggningar från den 1 januari 1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har styrande effekter genom att miljökostnader beaktas vid företagens och hushållens ekonomiska val.
Koldioxidskatten tas ut på olja, kol, naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid. En motsvarande avgift på koldioxid har integererats i miljöskatten på inrikes flyg.
Svavelskatten motsvarar 30 kr. per kg utsläppt svavel och tas ut på kol, torv och olja.
Omläggningen och ökningen av den totala energibeskattningen förstärker motivet för olika typer av energisparande och stimulerar i ökad utsträckning till användning av förnybara bränslen som innebär mindre miljökostnader. Koldioxidskatten ger stimulans till att gå över till energislag med låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten innebär en övergång från högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag liksom till reningsåtgärder. Sedan förslaget om svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det nu också finns tjockolja med mycket låga svavelhalter.
Den avgift på utsläpp av kväveoxider från cnergianläggningar som införs från år 1992 blir den första avgift i Sverige som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är avgiften begränsad till de totalt ca 200 anläggningar som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmar per år. Avgiften uppgår till 40 kr. per kg utsläpp räknat som kvävedioxid.
För att inte snedvrida konkurrensen i förhållande till företag som står utanför systemet och för att stimulera till en effektivare energiproduktion
återförs intäkterna från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga efter producerad energimängd. |
Därmed missgynnas inte de stora anläggningarna, vilka från miljösynpunkt oftast är att föredra då de är mer energieffektiva och klarar högre reningskrav.
De beslutade miljöskatterna/avgifterna beräknas leda till att de årliga svavelutsläppen minskar med 10 000—25 000 ton till slutet av 1990-talet, att koldioxidutsläppen blir 5— 10 milj. ton lägre per år vid 1990-talets slut än de annars skulle ha blivit samt att de årliga kväveoxidutsläppen minskar med 3 000 — 5 000 ton.
Regeringen avser att kraftigt höja miljöavgiften på slutna nickel/kadmiumbatterier fr. o. m. år 1992. För att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadiumbatterier skall återlämningspremier lämnas. Även fast monterade batterier omfattas av systemet.
Miljöklasser skall införas på nya fordon fr.o.m. 1993 års modeller i kombination med ekonomiska styrmedel. Skattedifferensen mellan blyfri och annan bensin höjs.
Avgifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel bör konstrueras om i samband med att prisregleringsavgifterna avvecklas. En miljöskatt på kadmium i handelsgödsel bör också övervägas i detta sammanhang. En miljöskatt på krom och arsenik i träskyddsmedel kommer att övervägas som komplement till de föreskrifter som nyligen utfärdats av kemikalieinspektionen för det fall att föreskrifterna ensamma inte ger avsedd styreffekt. Vidare föreslås en ökad möjlighet för kommunerna att differentiera avfallstaxor i syfte att stimulera källsortering och minska avfallsmängden.
Genom de miljöavgifter/skatter som beslutades av riksdagen i juni 1990 och som nu delvis införts och genom de miljöavgifter/skatter som regeringen föreslår i denna proposition tas väsentliga steg mot en förnyelse och effektivisering av styrmedlen inom miljöpolitiken.
De ekonomiska styrmedlen måste anpassas till förändringarna i miljösituationen. Nya styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.
Ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken bör utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ, allmänt ekonomisk- politisk och internationell synvinkel. När dessa krav kan uppfyllas utgör ekonomiska styrmedel ett ofta lämpligt alternativ eller komplement till andra miljöpolitiska åtgärder. Vidare bör beaktas att om miljöskadan i Sverige uppkommer som en följd av konsumtion av miljöskadliga varor i Sverige och det av administrativa eller andra skäl endast är möjligt attbeskatta produktion i Sverige så kan miljöskatter /avgifter vara mindre lämpliga om de i huvudsak innebär att produktionen flyttas från Sverige till andra länder. Sådana pålagor på produktionen i Sverige är mera lämpliga om miljöskadan i Sverige bestäms av produktionen i Sverige även om sådana pålagor kan leda till viss utflyttning av produktion. Andra länder har i sådana fall motsvarande möjligheter att införa miljöskatter/miljöavgifter för miljöskadlig produktion i det egna landet. 56
utsläppsminskningar och därmed starka motiv för en fortgående teknisk utveckling. De ger också en flexibilitet för förorenaren att välja hur föroreningen skall begränsas och en möjlighet att välja den metod där utsläppen begränsas till minsta möjliga kostnad. Vidare tenderar ekonomiska styrmedel att bli allt mera verkningsfulla över tiden efter hand som de påverkar valet mellan olika produkter samt teknikutvecklingen. Jämfört med bl.a. kvantitativa regleringar är ekonomiska styrmedel ofta att föredra ur handelspolitisk synvinkel.
Mot denna bakgrund anser regeringen att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning inom miljöpolitiken samtidigt som de måste uppfylla högt ställda krav i olika avseenden för att kunna utgöra ett framgångsrikt och varaktigt inslag i den svenska miljöpolitiken.
Svenska erfarenheter kan vara vägledande i det internationella samarbetet på detta område i framtiden.
3.4¶En ny miljöbalk
> | Samsnanfattning äv avsnittet: En parlämentarisk kommitté. tillsattes. nn
5 å maj 1989: för att sé'över. Mmiljölagstiftningen: Kommitténs fortsatta: :
arbete skall tä: sikte påc att samla miljölagarna, bl; a. naturresurslage i, vi miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter och vnaturvårdslagen; -
fen miljöbalk. . Dh Indal Nn - :"Omsorgen m människors h hälså och. miljön skall: bilda 'utgångs- :
| punkten. för 'miljölagstiftningen: "Lagstiftningen skall. också omfatta: en bestämmelser or. en 1 ansvarsfull I hushållning. med gemensamma d | surser.. ee : Mo
Tillåtlighetsreglernå. skall. skärpa : ” Regleringen” av. trafikeris, > - miljöfrågor skall 'Harmöniseras med; annan miljölagstiftning. Förhål- i ee landet. mellan Sverigés' internationella: åtaganden o och den. svenska Tr
v -miljölagstiftningen skall utredas: särskilt... | Men 5
3.4.1 Inledning Miljöskyddslagen, som trädde i kraft 1969, utformades efter de då aktuella förutsättningarna. Den syftar till att reglera miljöstörningar som uppkommer från fasta anläggningar. Miljöskyddslagen har varit förutsättningen för arbetet att kraftigt begränsa utsläppen från industrier och andra punktkällor. Flera olika lagar som har stor betydelse för miljöarbetet har tillkommit efter miljöskyddslagen, bl.a. lagen om kemiska produkter. Samtliga lagar har, var och en inom sitt område, anpassats till utvecklingen och till de specifika problem som de var avsedda till att lösa. Regeringen kan konstatera att arbetet i mycket har varit framgångsrikt, men att det nu är befogat att göra en samlad genomgång både av miljölagstiftningen och myndigheternas verksamheter inom miljöområdet.
Det var bl. a. mot denna bakgrund som regeringen i maj 1989 tillsatte en 57
stiftningen. Ändamålet med utredningen är att utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Detta skall bl. a. åstadkommas genom att samordna lagstiftningen.
Kommittén har nu lämnat sitt principbetänkande. Regeringen anser att det fortsatta arbetet bör löpa enligt de ursprungliga direktiven. Vidare bör följande utgångspunkter gälla för kommitténs fortsatta arbete.
3.4.2 Samordning av miljölagstiftningen Det är lagstiftningens uppgift att säkerställa de miljöpolitiska målen.
En framtida miljölagstiftning måste utformas med utgångspunkt i de miljöproblem som är kända i dag. De måste också ha en nära anknytning till hur problemen konkret skall angripas. Alla lagar som avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa ett hänsynsfullt tillvaratagande av naturresurserna skall därför samlas i en miljöbalk.
Föreskrifter som motsvarar naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i lagen behandlade verksamheterna. Härigenom får man också en naturlig koppling mellan de olika intressen som kan stå mot varandra i fråga om miljöhänsyn och exploatering. Denna intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all Jagstiftning som syftat till att värna miljön.
Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagen är alla lagar av skyddskaraktär. Lagarna sammanfaller i fråga om skyddsområden och till stor del när det gäller tillämpande myndigheter. Även lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen om svavelhaltigt bränsle och lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark har samma skyddssfär. Om dessa lagar tillsammans med andra miljölagar av mer begränsad omfattning sammanförs i en miljöbalk kan betydande samordningsvinster uppnås. Kravnivåerna skulle kunna höjas och eventuella motsägelser i lagarna skulle kunna undanröjas.
Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till miljövårdens intressen. Även här bör det alltså vara befogat att föra in lagen i en samlad miljöbalk. Detta blir ytterligare förtydligat genom de förstärkningar av miljövårdens intressen som föreslås i denna proposition genom ändringar i naturvårdslagen. De ändringar som nu föreslås i naturvårdslagen skall inte ses som ett hinder för framtida samordning.
Regeringen gör den bedömningen att lagen om kemiska produkter bör ingå i en miljöbalk. Detta är av fundamental betydelse när det gäller att betona hur viktigt det är att produkterna redan vid tillverkningen anpassas till miljön. Regeringen anser att den s.k. substitutionsprincipen, dvs. principen att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre hälso- och miljöfarlig när en sådan finns på marknaden, måste få ökad genomslagskraft. I princip måste ett sådant system bygga på att produktens miljöfarlighet klassificeras på samma sätt som i dag sker i fråga om hälsofarligheten.
Trafiklagstiftningen skall anpassas till övrig miljölagstiftning. Förutsätt- 58
kommittén.
3.4.3 Skärpta miljökrav Tillåtlighetsreglerna bör skärpas i den nya miljölagstiftningen, så att det ktart och tydligt framgår att all verksamhet som riskerar att påverka omgivningen skall bedömas mot människors hälsa och förhållandena i miljön. Miljöhänsynen skall ha ökad tyngd. Frågan om hur kriterier för miljökvalitet skall vägas in i lagstiftningen skall ingå i översynsarbetet.
Omprövningsreglerna bör, som all tillståndsprövning, utformas med den utgångspunkten att utsläppen från industrier och andra större verksamheter skall nedbringas till sådana nivåer att människor och miljö inte tar skada. Kommittén skall studera om omprövningsreglerna behöver ändras.
Möjlighet att meddela föreskrifter med generell räckvidd finns i dag i mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är denna lagstiftningsteknik utmärkande för lagen om kemiska produkter och anslutande andra lagar och förordningar inom kemikalielagstiftningen, liksom också för arbetsmiljölagstiftningen. Regeringen gör den bedömningen att i en ny, samlad miljöbalk bör ett betydligt vidare utrymme ges åt generella föreskrifter. Generella föreskrifter kan vara ändamålsenliga, särskilt för sådana verksamheter som finns i stort antal och har likartad teknisk utformning.
Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter skall emellertid finnas kvar. Där är det motiverat att ta hänsyn till lokala förhållanden. Endast härigenom tillförsäkras också enskilda intressen möjligheter att påverka utgången i ett ärende.
Generella föreskrifter om skyddsåtgärder bör i huvudsak komma till användning för sådana verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt. De generella föreskrifterna utgör minimikrav som i det enskilda fallet skall kunna skärpas i samband med tillståndsprövning. I vissa speciella fall skall det vara möjligt att meddela generella föreskrifter även för tillståndsprövade verksamheter.
3.4.4 Internationell samordning Genom det ökande internationella samarbetet och olika internationella överenskommelser har behovet av samordning av lagstiftningsregler blivit alltmer uppenbart. Vid utformningen av förslag till en miljöbalk skall särskilt beaktas hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen i andra länder och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.
I vissa länder utgör ett internationellt avtal automatiskt en del av den interna rättsordningen så snart det har trätt i kraft. För Sverige och de andra nordiska länderna tillämpas en annan ordning, som förutsätter en nationell rättsakt, varigenom avtalets regler införlivas med den interna rättsordningen för att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. Detta 59
lagstiftningen måste en kartläggning ske i vad mån den svenska lagstiftningen täcker innehållet i de konventioner på miljörättens område som Sverige har anslutit sig till eller om det krävs komplettering.
Förhållandet mellan svensk miljölagstiftning och internationella åtaganden aktualiseras också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG. Även om nivån i miljökraven behålls intakt kan en viss teknisk anpassning av lagstiftningen bli nödvändig.
Från rättslig synpunkt kräver en EG-anpassning samma arbete som övrig anpassning till internationella åtaganden. Lagstiftningsarbetet görs därför i ett sammanhang och ligger inte naturligt inom miljöskyddskommitténs arbetsområde. Kommittén bör därför befrias från detta arbete.
3.5¶Samhällsbyggande för en god miljö
Sammanfattning å äv avsnittet: Regeringen” föreslår att mir. el sekvensbeskrivningar införs i i planerings: och vbesltssystemet: - S
en beslutssystemet: Miljöhänsyn skall ges. ökad tyngd i det kommunala Ne "planarbetet. 2 nen FA ses sens
| Rättsfrågor om. uttag och fördelning av grundvatten för enskild FÅ
- vattenförsörjning utreds.- Dre HI : | Ömställningen' av 'enetgiförsörjninge; understöds av. en utvecklad. se . kområunal: och. regional. energiplahering;: som särskilt. uppmärksam ut
” mar den ökaride betydelsen äv-.biobränslen och vindkräft.: :
Buller. som ett växande problem. skall uppmärksammas äv v. berör. xN ha da myädigheter. Hänsyn tas till: buller och: andra miljöstörningar vid: | ;. planering: av bl. a: « trafikleder, industriområden och" bostadsområ-: .
3.5.1 Inledning I den process då planer eller beslut växer fram om hur marken och vattnet och den fysiska miljön i övrigt får användas kan det uppstå konflikter mellan dem som vill värna om det pågående utnyttjandet av naturresurserna och dem som har önskemål om förändringar. Statsmakterna har sedan lång tid ställt upp regler för hur olika intressen och önskemål skall vägas mot varandra i sådana situationer. Bestämmelser om detta finns i naturresurslagen och i en rad andra lagar. Hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen ger en för olika lagar gemensam grund för att avgöra konkurrensfrågor i samband med beslut om användning av mark- och vattenresurserna. Hittills tyder dock erfarenheterna på att naturresurslagens hushållningsbestämmelser inte tillämpats I den omfattning som avsågs vid lagens tillkomst.
Ansvaret för många av de nödvändiga besluten för att genomföra miljöpolitiken har delegerats till länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna 60
har lämnat en redogörelse för de viktigaste miljöproblemen i varje län i de regionala miljöanalyserna. Kommunerna håller på att färdigställa kommuntäckande översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. En fungerande planeringsprocess är betydelsefull för det decentraliserade miljöarbetet. Dessutom krävs en återföring av kunskap om hur tillståndet i miljön förändras. Detta kommer att bli möjligt genom den effektivisering av arbetet med miljöövervakning som tidigare nämnts.
3.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar Som ett led i arbetet med att värna om miljön, hushålla med naturresurserna och att komma till rätta med den pågående miljöförstöringen skall en miljöanpassad beslutsteknik utvecklas och tillämpas i ökad utsträckning. Det innebär att besluten skall grundas på en genomlysning av miljökonsekvenserna av den aktuella åtgärden. Detta gäller beslut om åtgärder som var för sig eller sammantagna med andra åtgärder har en stor betydelse för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
En mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar kan medverka till att främja en användning av mark och vatten samt en hushållning med naturresurser som ligger i linje med de grundläggande välfärdspolitiska målen. Införandet av miljökonsekvensbeskrivningar utgör också en anpassning till situationen i EG.
Regeringen föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svenska planerings- och beslutssystemet, att metoderna utvecklas för de regionala miljöanalyserna och att naturresurs- och miljöaspekterna ges ökad tyngd i den fysiska planeringen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar förs in i naturresurslagen. Miljöskyddslagens och vattenlagens bestämmelser om vad cn tillståndsansökan skall innehålla utvidgas med krav på miljökonsekvensbeskrivning. Detsamma gäller lagen om kommunal energiplanering. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att det i ett ärende enligt någon av de lagar som är anknutna till naturresurslagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall göra det möjligt att få en samlad bedömning av inverkan på miljön av en planerad anläggning, verksamhet eller åtgärd. Även konsekvenserna för hushållningen med naturresurser skall kunna bedömas.
3.5.3 Planering för en bättre miljö Naturresurslagens regler för hushållning med mark och vatten har stor betydelse i det förebyggande miljöarbetet. Reglerna skall tillämpas vid prövning av exploateringsfrågor enligt plan- och bygglagen och en rad andra lagar, t.ex. väglagen och miljöskyddslagen. Den kommunala översiktsplanen är ett viktigt medel för att konkretisera naturresurslagens syften. Myndigheter som skall fatta beslut om ändrad användning av mark och vatten skall hämta information från översiktsplanen.
Under första halvåret 1991 kommer de flesta av landets kommuner att ha antagit en kommunomfattande översiktsplan. Planen skall redovisa de 61
allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av markoch vattenområden och om bebyggelseutvecklingen, samt hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen.
Regeringen anser att den fysiska planeringen skall inrikta markanvändningen och samhällsbyggandet så att statsmakternas mål avseende miljöoch resurshushållning samt ekonomisk tillväxt beaktas. Kommunerna har med plan- och bygglagen fått självständigt ansvar för den fortsatta utvecklingen av den lokala miljön. De statliga myndigheternas ansvar begränsas i huvudsak till att bevaka riksintressen, mellankommunala intressen och olika hälso- och säkerhetsfrågor. Samverkan mellan stat och kommun är ofta viktig i planeringen av utbyggnad av infrastrukturer. I regel behöver sådana frågor belysas i ett regionalt perspektiv. Länsstyrelsernas arbete inom den fysiska planeringen skall därför inriktas mot sådana frågor.
Regeringen anser att kopplingen mellan nationella miljömål och regionala och lokala beslut skall bli tydligare. De regionala miljöanalyserna utgör därvid ett värdefullt underlag för kommuner och länsstyrelser såväl i det förebyggande miljövårdsarbetet som för beslut om enskilda åtgärder. Utvecklingsarbetet bör ske i nära samverkan med centrala myndigheter. De åtgärdsförslag som redovisats av de särskilt tillsatta miljödelegationerna bör följas upp av berörda länsstyrelser i det fortsatta miljöarbetet.
I och med den nyligen införda naturresurslagen och plan- och bygglagen har länsstyrelserna delvis fått en ny roll där de långsiktiga planeringsfrågorna framhävs. En ökad decentralisering till kommunerna och ett vidgat ansvar för sektorsmyndigheterna att i sin egen verksamhet beakta miljöoch hushållningsintressen är viktiga inslag i detta förändrade system. En viktig uppgift för bl. a. boverket och naturvårdsverket är att stärka naturresurs- och miljöfrågornas roll i den fysiska planeringen genom erfarenhetsåterföring, metodutveckling och utbildningsinsatser. Även riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter bör delta i detta arbete.
3.5.4 Bebyggelse och trafik m. m. Sambanden mellan bebyggelse och trafik har fått ökad betydelse för kommunernas och de statliga myndigheternas arbete för en god miljö. Genom att utveckla kunskaperna om dessa samband skapas en grund för de åtgärder som behövs för en samhällsutveckling som minskar behovet av transporter. Det gäller således att vända den utveckling som inneburit ett kraftigt ökat transportarbete, bl.a. till följd av att stora småhusområden byggts i perifera lägen. Detaljhandelns utveckling mot externa, storskaliga köpcentra och koncentrationen av arbetsområden har också påtagligt ökat bilresandet.
De planer på investeringar i järnvägar, vägar och flygplatser som nu aktualiseras kommer att ställa stora krav på samordning mellan uppbyggnad av infrastruktur och övrig planering. Regeringen föreslår i propositionen om näringspolitik för tillväxt att investeringar i järnvägar, vägar och storstäder skall fördubblas under 1990-talet, bl.a. med syfte att minska miljöproblemen. Boverket har regeringens uppdrag att senast i september 62
med naturresurser och på bebyggelseutvecklingen.
När det gäller lokalisering av bebyggelse i närheten av miljöstörande verksamheter bör särskild hänsyn tas till risken för lokala störningar förorsakade av buller, luftföroreningar m. m. Härvid är avståndet till bostäder ofta av stor betydelse. Statens naturvårdsverk, f.d. statens planverk och socialstyrelsen har utarbetat rekommendationer för skyddsavstånd till olika typer av industrianläggningar. Regeringen anser att dessa rekommendationer bör tillmätas stor vikt 1 kommunernas planeringsarbete och normalt tillämpas vid prövning enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöskyddslagen. Kommunerna m. fl. bör således tillämpa rekommenderade skyddsavstånd och undvika att bebyggelse tillåts komma närmare etablerade industriområden samt undvika att miljöstörande verksamheter tillåts komma närmare etablerade bostadsområden.
3.5.5 Vattenresursernas nyttjande och skydd De regionala miljöanalyserna ger kommunerna stöd för hur vattenfrågorna skall hanteras. De av naturvårdsverket utarbetade nationella miljömålen för sötvatten bör utvecklas till regionala mål som kan vägleda det kommunala arbetet för vattenresursernas nyttjande och skydd. Kommunen bör vidare i översiktsplanen kunna redovisa sin inställning till hur en god vattenkvalitet skall kunna behållas både i yt- och grundvatten.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att i ett regionalt perspektiv belysa hur en god vattenkvalitet skall kunna nås och bibehållas. Kommunerna bör vid planeringen av bebyggelse, infrastruktur m.m. ta hänsyn till vattenförsörjningen och möjligheterna till miljöanpassade lösningar av avloppsfrågan.
Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av vårt lands specifika klimat- och markförhållanden är emellertid en stor del av landets yt- och grundvatten känsligt för påverkan från miljöstörande verksamheter.
Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Formerna för en sådan samordning bör gemensamt övervägas av berörda myndigheter.
Kvaliteten på grundvattnet försämras i bl. a. vissa kustområden till följd av att saltvatten tränger in, vilket i sin tur beror på för stora vattenuttag och felaktigt lokaliserade brunnar. Den enskilde fastighetsägaren har rätt att ta upp grundvatten för husbehov, dock med de begränsningar som följer av bl.a. vattenlagens allmänna aktsamhetsregler. För att säkra tillgången på grundvatten av god kvalitet kan det i vissa fall krävas en bättre reglering än vad som i dag är möjlig med gällande lagstiftning. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågor om hur rätten till rent grundvatten skall kunna säkras bl. a. genom lagreglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. Utredaren skall också se över myndighetsansvaret i detta sammanhang.
De förnybara energikällorna kommer i framtiden att spela en större roll inte minst för elproduktionen. Kännetecknande för t. ex. vindkraft och biobränsle är att de är arealkrävande och att förutsättningarna för energiutvinning varierar regionalt. Den fysiska planeringen bör utformas så att dessa energikällor skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk. Kommunernas översiktsplaner får stor betydelse för att uppnå dessa mål.
På regional nivå är det en uppgift för länsstyrelserna att stödja kommunerna och kraftföretagen när det gäller att utnyttja de regionala energitillgångarna på ett från miljö- och hushållningssynpunkt riktigt sätt.
3.5.7 Buller Buller utgör en påtaglig miljöstörning som drabbar ett stort antal människor 1 vårt land. Många utsätts för buller såväl på arbetsplatser som i bostäder och dess omgivningar. Ofta förekommer buller av olika slag även i våra rekreationsområden.
I de regionala miljöanalyserna uppger samtliga länsstyrelser att buller är ett betydande miljöproblem. Allt fler människor i vårt samhälle lider av bullerstörningar i en sådan omfattning att deras hälsa riskerar att påverkas. Bullerstörningar orsakas framför allt av vägtrafik, flygtrafik och industrianläggningar. Lokalt kan även skjutbanor och motorsportbanor uppfattas som störande.
Trafikverken har i sina miljöanalyser redovisat sin syn på bullerproblemen och utifrån sina målsättningar föreslagit vissa åtgärder. Det är en uppgift för de berörda myndigheterna att ansvara för att bullerbegränsande åtgärder vidtas. De mest utsatta boendemiljöerna och arbetsplatserna åtgärdas först.
Kommuner bör på motsvarande sätt behandla bullerfrågorna i den översiktliga planeringen och i program för hälso- och miljöskyddsarbetet.
Det fortsatta arbetet bör inriktas på att nå ned till de bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet.
Ett problem som skall uppmärksammas särskilt är behovet av helt bullerfria miljöer, t. ex. i fjäll och i skärgårdsområdena. Regeringen kommer därför att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med boverket lämna förslag till åtgärder mot buller i sådana områden. Målet är att det även i framtiden skall vara möjligt att uppleva tystnaden i vissa naturmiljöer.
kt z = Eg ön E z 7? z ” ””Sarhmanfättring. av. avsnittet" 1. det” fortsatta mmiljöarbetét” 'Kominer < å ” " "sekforsmyndigheternias miljöansvär” att: vara av "stor "betydelse. DE > ” centfalisering' åv: arbetet” inom miljömyådigheterna” här” inlétts' och = a
"fortsätter: Korimunernas' roll.i i shiljöarbetet, ökar. söckessivt > |
"Då miljömål. söm forrmuleratå. skall. överförås. till scktorsimål och ägärdstogram av sektorsmyndigheternia för olika samhällssektoret. .
. De. hationélla "målen bryts. her: för. olika geografiska. områden; Häri. - / " "genom 'ökar ”möjligheternå, att” priotitera « och" genomföra de ätgärder
" Sorå behövs för att: förbättra miljön." 2 Ne SS et
oe
SR "Miljömyndigheternas arbete" effektiviseras. MENS Or-",
",ganisation. 'ses-ÖVer,: "Tiksom ”söcialstyrelséns” roll väd” gäller. hälso". 2"
a ”, skyddsarbetét:., De” regionåla” myfidigheterrias ansvar. stärks. ir sam:
band. med att länsstyrelserna 'omoörganisefas.” « j 8
3.6.1 Inledning I arbetet med bl.a. planering, prövning och tillsyn enligt olika miljölagar har länsstyrelserna och kommunerna en framträdande roll. Redan i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition genomfördes en decentralisering i miljöskyddsarbetet. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommunerna fick ett obligatoriskt tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen. Kommunerna har också fått ökat ansvar på avfallsområdet. Länsstyrelserna fick ett större ansvar för prövning av miljöstörande verksamheter och ökade resurser. Samtidigt fastställdes att alla samhällssektorer har ett miljöansvar inom sitt verksamhetsområde. Såväl länsstyrelserna som miljö- och hälsoskyddsnämnderna har sedan år 1973 haft ett omfattande tillsynsansvar enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor resp. lagen om kemiska produkter.
Verksamheten inom så gott som alla samhällssektorer påverkar tillståndet i miljön. Genom att tydligare miljömål nu formuleras ökar förutsättningarna för olika sektorer att omforma generella miljörnål till sektorsmål för sina resp. verksamhetsområden. Därigenom stärks sektorsansvaret ytterligare, samtidigt som förutsättningarna för att genomföra miljöpolitiken förbättras.
På samma sätt måste miljömålen också brytas ned till konkreta mål och åtgärdsplaner för olika geografiska områden, vilket ger en grund för de regionala och lokala myndigheternas arbete.
3.6.2 Sektorsansvar och decentralisering Inom vissa områden finns förvaltningsmyndigheter, som är inriktade på tillämpning av lagstiftning, utredningsverksamhet och främjande av forskning och utveckling. Inom andra områden finns företrädesvis affärsdrivan- 65
5 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
de verk, som närmast kan ses som utövare av en viss verksamhet. Flera statliga myndigheter har i uppgift både att driva vissa verksamheter och att svara för myndighetsutövning.
Ett sektorsansvar för miljön och för vården av naturresurserna innebär ett ansvar för såväl näringsidkare som myndigheter som driver verksamheter att anpassa sig till de fastlagda miljömålen.
Trafiken är ett exempel på ett område där ett tydligt uttalat sektorsansvar har börjat införas. Samtliga trafikverk har på regeringens uppdrag redovisat miljöanalyser för verksamheten och för de utbyggnadsplaner som finns för de olika trafikslagen. Miljöanalyserna kommer att utgöra en viktig del av beslutsunderlaget för den framtida trafikplaneringen. Sektorsansvaret blir också tydligt bl.a. genom de fortsatta åtgärder för sjöfarten, flyget och vägtrafiken som nu genomförs. Ett annat exempel på sektorsansvar finns hos lantbruksstyrelsen, som sedan den 1 juli 1989 ansvarar för att utfärda föreskrifter om hur gödselhantering m. m. skall ske för att begränsa störningarna i den yttre miljön. Regeringen avser nu att förstärka sektorsmyndigheternas miljöansvar ytterligare genom att detta ansvar skrivs in i instruktionen för bl.a. trafikverken, de centrala fiskeri- och jordbruksmyndigheterna och skogsvårdsorganisationen. Till sektorsansvaret hör också att ta hänsyn till kulturvården i de miljöer som berörs av sektorsorganens verksamhet. I sektorsansvaret bör ingå att utarbeta sektorsplaner och åtgärdsprogram med preciserade mål för miljövården och naturskyddet som omsätter nationellt fastlagda mål på det mest kostnadseffektiva sättet. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har som centrala myndigheter på miljöområdet ett ansvar att tillhandahålla kunskap och vara pådrivande och bör därför delta i arbetet att utforma och följa upp sektorsplanerna.
För att förstärka miljöarbetet inleddes ett arbete med ökad decentralisering av ansvar och arbetsuppgifter för miljömyndigheterna i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition. Samtidigt tillfördes myndigheterna ökade resurser för tillsynsarbetet. |
Tillsynsverksamheten har därigenom ökat kraftigt. Länsstyrelserna genomförde år 1986 ca 3 600 besök eller inspektioner. En undersökning har genomförts av naturvårdsverket, som visar att under andra halvåret 1989 genomfördes eller initierades ca 2700 besiktningar eller inspektioner av länsstyrelserna, vilket på årsbasis motsvarar 5400 besiktningar eller inspektioner. Antalet handläggare hos länsstyrelserna som arbetar med prövning och tillsyn har ökat under den senaste treårsperioden. Ökningen av antalet handläggare är dock större i de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna, som sedan år 1989 byggt upp sin verksamhet med tillsyn enligt hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen.
Det är ännu för tidigt att utvärdera resultatet av denna förändring. Prövnings- och tillsynsverksamheten är viktiga delar i det kommande arbetet med att begränsa utsläppen från industrin och andra punktkällor till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Regeringen bedömer förutsättningarna för att genomföra den planerade omprövningen av prioriterade verksamheter som mycket goda.
Regeringen anser att arbetet med att förbättra den yttre miljön skall ske i 66
samverkan med strävandena att förbättra arbetsmiljön. Regeringen kommer därför att ge arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda förutsättningarna för en ökad samverkan i tillsynsverksamheten.
3.6.3 De centrala miljömyndigheterna En förutsättning för att sektorsansvaret och decentraliseringen skall leda till ett gott miljöskyddsarbete är också att de centrala miljömyndigheterna samordnar verksamheten genom att ta fram kunskapssammanställningar som underlag för olika beslut och genom att utarbeta allmänna råd och föreskrifter för olika verksamheter.
Statens naturvårdsverk är den centrala myndigheten på miljöområdet. Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd utgör tillsammans med länsstyrelserna och kommunerna kärnan i miljövårdsorganisationen. Det finns också en rad andra myndigheter som har viktiga uppgifter med anknytning till hälso- och miljövård. Boverket har ett särskilt ansvar när det gäller att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.
Regeringen har i 1988 års kompletteringsproposition redovisat riktlinjer för en övergång till en mera långsiktig styrning av den statliga verksamheten. Avsikten med den nya budgetprocessen är att åstadkomma en mer resultatorienterad styrning och budgetdialog inom staten, bl. a. genom att myndigheter och verksamheter skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år.
Statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd har redovisat fördjupade anslagsframställningar den 1 september 1990.
Statens naturvårdsverks roll i miljöarbetet har förändrats under senare tid. Naturvårdsverkets roll som central miljömyndighet kräver en stor kontaktyta med de andra organ som har betydelse i miljöarbetet. Naturvårdsverket skall samordna arbetet för ett miljöanpassat samhälle — nationellt och internationellt. Naturvårdsverket har ett centralt ansvar för att på olika sätt stödja länsstyrelser och kommuner i deras arbete med miljöfrågorna.
Regeringen underströk i propositionen om miljöpolitiken inför 1990talet naturvårdsverkets centrala roll i miljöarbetet. Som särskilt viktiga uppgifter framhölls att utforma strategier, handlingsprogram samt råd och riktlinjer inom miljöområdet.
Den förändrade ansvarsfördelningen och förändringen i inriktningen av miljöarbetet har lett till en rad organisatoriska översyner av naturvårdsverket. Den nuvarande organisationen är enligt regeringsbeslut tidsbegränsad till den 30 juni 1991.
Regeringen beslöt den I november 1990 att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation. Utgångspunkter för arbetct är att naturvårdsverkets centrala roll i det samlade miljövårdsarbetet skall stärkas och att verkets organisation anpassas till 67
integrering av miljöarbetet i olika sektorer.
Kemikalieinspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen har ett övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter.
Kemikalieinspektionens mål och inrikting bygger på tre grundläggande förutsättningar. Den första förutsättningen är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska produkter de levererar, vilket innebär att de bl.a. har ansvaret att utreda kemikaliernas egenskaper och informera om skaderisker och förebyggande åtgärder av betydelse ur hälso- och miljöskyddssynpunkt. Den andra förutsättningen är att internationell samverkan är nödvändig och strategiskt viktig för kemikaliekontrollen och den tredje förutsättningen är att även användarna av kemiska produkter, dvs. både företag, offentliga organ och enskilda konsumenter, har ett ansvar och en uppgift i kemikaliekontrollen.
Kemikalicinspektionen skall se till att den som tillverkar, importerar eller levererar en kemisk produkt tar sitt ansvar och vet vilka effekter produkten har på hälsa och miljö. För att förbättra kunskapen om kemiska produkter kommer ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen att införas samt produktregistret att byggas ut. Kemikalieinspektionen har 1 samarbete med statens naturvårdsverk inlett ett arbete med en systematisk genomgång av kemikalier som kan påverka miljön negativt i syfte att få till stånd en avveckling av användningen av sådana ämnen.
Regeringen föreslår nu att kemikalieinspektionen förstärks med 8,6 milj. kr. för att kunna utvidga sitt arbete, framför allt med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och fortsatt uppbyggnad av produktregistret samt systematisk genomgång av miljöfarliga kemikalier, och för ökat internationellt samarbete.
Koncessionshämndens verksamhet bestäms i sin helhet av nämndens uppgifter enligt miljöskyddslagen. Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan leda till förändrade uppgifter på sikt. Verksamheten förutsätts bli oförändrad under treårsperioden.
3.6.4 Det regionala och lokala miljöarbetet Genom den nya länsstyrelseorganisation som träder i kraft den 1 juli 1991 samlas kompetens och resurser på regional nivå till länsstyrelserna. Detta skapar ytterligare förutsättningar för ett samlat miljöarbete. Länsstyrelsen får härmed ansvaret för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna.
Länsstyrelsen har deis genomförandeuppgifter, dels samordningsansvaret för det samlade miljöarbetet i länet. Länsstyrelsernas verksamhet och organisation ses nu över för att skapa en samordnad länsförvaltning.
Översynen av naturvårdsverkets uppgifter och organisation har också beröringspunkter med verksamheten vid länsstyrelserna. En av utgångspunkterna för utredningen är att miljöarbetet skall decentraliseras. Detta 68
ställer särskilda krav på de regionala myndigheternas arbete med miljövård och naturresurshushållning. Om en decentralisering skall vara möjlig måste således dessa myndigheter och kommuner ta ett ökat ansvar för dessa frågor.
I 1988 års miljöpolitiska proposition betonades bl. a. vikten av regionala bedömningar i miljöarbetet. Uppdraget om de regionala miljöanalyserna är ett exempel på detta. Tillsättande av vissa regionala miljödelegationer är ett annat.
Delegationernas uppgift har varit att initiera åtgärder för att göra regionerna väsentligt renare på tio år. Delegationer har tillsatts för följande områden: Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall-Timrå. Samtliga delegationer utom den för Dalälven har avlämnat sina slutrapporter. Delegationernas förslag berör alla nivåer i samhället.
Regeringen konstaterar att erfarenheterna av delegationernas arbete är goda. De har visat att det genom en stor satsning under en begränsad tid är möjligt att få fram sektorsövergripande förslag, vinna en bred förankring hos allmänheten, företag, forskningsinstitutioner och lokala och regionala organ samt att initiera åtgärder. Resultatet av delegationernas arbete utgör ett underlag för vissa av förslagen i denna proposition. Merparten av delegationernas förslag utgör grund för regionala och lokala beslut.
Kommunerna har tilldelats en mer aktiv roll i miljöarbetet bl.a. genom att miljö- och hälsoskyddsnämnderna sedan den 1 juli 1989 har övertagit tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Härigenom tillförs miljöskyddsarbetet en betydande resurs. Kommunernas kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsarbetet har gett ökade förutsättningar för en kommunal miljövårdsplanering. Kommunernas tillsynsarbete befinner sig fortfarande i många kommuner i ett uppbyggnadsskede. I samband med 1990 års budgetproposition beslutade riksdagen om ökat kommunalt ansvar på avfallsområdet. I flertalet av landets kommuner har ambitionerna på miljöområdet ökat. Detta rör bl.a. trafikplanering och förebyggande åtgärder i den egna verksamheten. En förutsättning för att denna verksamhet snabbt skall kunna byggas ut är att det finns tillgång till kompetent personal.
| Sammanfattning av avshittet: Utbildning: är en av förutsättningarna. : M för: att miljöfrågorna: skall kunna genomsyra: alla. verksamheter... Nr SS Miljöfrågorna skalt integreras; i grundutbildninger på alla nivåer. ae | Miljöutbildning införs i i läroplanerna. för grundskölan och .gymnasi- NN et. Regeringen. tillkalla: en läroplanskommitté: med uppgift a att. se 2 | Överh hur miljöutbildningen. skall utformas... : in |
Miljöfrågorna: ges' också ökad" vikti i all grundläggande högskoleut- -
"bildning. Särskilda medel avsätts för: lärårfortbildning. och utveck: - | | lingsarbete. Universitets- och högskoleämbetet. får i uppdfag vatt" | tillkalla: en särskild reförensgrupp för att' initiera och följa detta” tar. - ; bete. - | i l - EE ns
- "Kopplingen mellan dibetsnilljöoeh yttren mil c bör behandlasi i bi a. 4 a : SS skyddsombudsätbildningen.”. oe L ee
- : -Regeringen föreslår nu att antalet antagningsplatser på miljö-. och
sc hälsoskyddslinjen vid universitetet. i Umeå utökas från 62: till: 90. -
| fr. o.m. budgetåret 1991/92: "Regeringen: föreslår. också att den. ett-
i åriga 'kompletteringsutbildningen för. naturvetare och tekniker: ge.” .
nomförs under ytterligare tre år. fr. 0. ni. budgetåret. 1991/92: med: : | sammanlagt 90 antagningsplåtser. per år.
3.7.1 Inledning Att genomdriva en i grunden miljöanpassad och långsiktigt hållbar utveckling är en stor utmaning. Trender måste brytas och vanor måste ändras. Detta kommer att ställa stora krav på oss alla personligen. Som kollektiv och som individer måste vi ta ansvar för de negativa miljöeffekter som utvecklingen också medför.
Utbildning är en grundläggande förutsättning för att varaktigt kunna förändra attityder och handlingssätt. Alla måste få de grundläggande kunskaperna och förståelsen för kretslopp, orsakssamband och miljökonsekvenser.
Miljöproblemen har i stor utsträckning flyttat närmare individen och har blivit svårare att lösa. En förändrad problembild kräver nya lösningar. För att rätt kunna bedöma olika valmöjligheter och påverka utvecklingen i rätt riktning är tillgången till korrekt information om miljöförhållanden och miljöpåverkan nödvändig. Positiv miljömärkning, som nu införs på nordisk bas, miljödeklarerade produkter och miljöfarlighetsmärkning är hörnstenar i kunskapsuppbyggnaden. Tillverkare och importörer har ansvar för att kunskap om olika varors miljöegenskaper finns tillgängliga. För konstruktörer och produktutvecklare skall det vara naturligt att värdera olika komponenters miljöfarlighet redan på konstruktionsstadiet.
En särskild satsning i syfte att höja den allmänna kunskapsnivån på miljöområdet kommer att genomföras i Skåne under år 1991, i enlighet med miljödelegationen för västra Skånes förslag.
Kunskaperna om hur olika verksamheter påverkar miljön ökar genom 70
forskningen. I 1990 års proposition om forskning förstärktes såväl den grundläggande miljöforskningen som den sektorsinriktade miljöforskningen. Båda syftar till att underlätta en omställning till ett mera miljöanpassat jord- och skogsbruk, ett avfallssnålt samhälle och miljöanpassade transport- och energilösningar. I propositionen slogs också fast att miljöfrågorna bör inta en central roll i all forskning och att miljökonsekvenser skall analyseras och redovisas.
3.7.2¶Utbildning
Alla medborgare skall erbjudas grundläggande kunskaper i miljöfrågor. Skolan måste förmedla den grundläggande förståelsen för sambanden mellan människan och hennes omgivning. Det innebär att förskolan och grundskolan skall ge en allmänbildning om miljön. Därutöver krävs särskilda utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier som har viktiga roller i produktions- och produktutvecklingen. Denna utbildning skall ges av gymnasium och högskola. Olika yrkesgrupper, t.ex. ekonomer, jurister, ingenjörer, naturvetare och miljö- och hälsoskyddsinspektörer kommer att ha centrala roller i miljöarbetet, men miljöaspekterna måste föras in även i andra utbildningar än dessa.
Inom skolväsendet pågår ett omfattande reformarbete. Utöver ändrade regelsystem för användning av resurser kommer läroplanerna att förändras. Utgångspunkterna för de mål som skall uttryckas i läroplanerna finns i I kap. 2§ skollagen: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar i skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”
För skolan innebär detta bl. a. att miljöfrågorna inte längre skall ses som skilda från annan verksamhet utan integreras i skolans hela arbete. Miljöfrågorna kommer att få en framträdande roll i den reformerade gymnasieskolan och inom vuxenutbildningen. Denna förändring av skolans verksamhet kommer att ställa stora krav på såväl grundutbildningen av lärare som fortbildningen.
Också inom den grundläggande högskoleutbildningen ges miljöfrågorna ökad vikt. Regeringen anser att särskilda fortbildnings- och utbildningsinsatser för lärare inom högskolan skall genomföras. En särskild referensgrupp med uppgift att aktivt följa det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer att tillkallas.
Speciell utbildning är också nödvändig inom avfallsområdet. Avfallsoch återvinningsfrågorna utgör en del av de samlade miljöproblemen. Det är särskilt viktigt att avfalls- och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska högskoleutbildningen både i fråga om konstruktion och produktion.
Den ökande efterfrågan under de senaste åren på miljöutbildad specialistpersonal — inte minst från industrins sida — har lett till en brist på främst kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Antalet utbildningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas därför från 62 till 90 fr. o. m budgetåret 1991/92. 71
Regeringen föreslår att den ettåriga påbyggnadsutbildning av naturvetare som har startat i Kalmar, Stockholm och Göteborg fortsätter och utvecklas till ett alternativ för naturvetare och tekniker. Den ettåriga kompletteringsutbildningen genomförs under ytterligare tre år fr. o. m. budgetåret 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.
I det fria och frivilliga folkbildningsarbetet finns speciellt goda möjligheter att nå ut med kunskaper till mycket breda folkgrupper. Samtliga elva studieförbund och ett trettiotal av landets folkhögskolor anordnar korta och/eller längre kurser med miljöstudier utifrån olika perspektiv.
3.7.3 Miljöfrågorna i arbetslivet Arbetet med att främja säkerhet och hälsa i arbetsmiljön är en viktig del i politiken för en god livsmiljö. De anställdas medverkan liksom de fackliga organisationernas engagemang har varit centrala inslag i detta arbete, som har varit mycket framgångrikt.
Enligt regeringens mening finns det skäl att öka samverkan i arbetet för att förbättra arbetsmiljön och den yttre miljön bl. a. mot bakgrund av det gemensamma målet att skydda människors hälsa och öka deras välbefinnande. Internationella arbetsorganisationen, ILO, antog i juni 1990 en resolution som uppmanar medlemsländernas regeringar att i samarbete med arbetsmarknadens organisationer formulera och genomföra en integrerad politik för god hälsa och miljö.
Det är enligt regeringens uppfattning av stor vikt att arbetstagarna och deras fackliga organisationer får möjlighet att delta aktivt i arbetet med att bl.a. nedbringa industrins utsläpp och avveckla användningen av farliga kemikalier. Härigenom skapas också bättre förutsättningar för att samtidigt lösa både miljö- och arbetsmiljöproblem.
På arbetsmiljöområdet bedrivs en omfattande utbildningsverksamhet riktad till skyddsombud, arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att utforma arbetsmiljön. Arbetsmiljöfonden stöder sådan utbildning genom att ge bidrag till arbetsmarknadens organisationer, branschförbund och andra sammanslutningar av företag.
Utbildningens innehåll utformas närmare av de organisationer som bedriver utbildningen, vilket medger en anpassning till de specifika arbetsmiljöproblem som finns i olika delar av näringslivet. De fackliga organisationernas utbildning lägger stor vikt vid det förebyggande arbetsmiljöarbetet t.ex. sådana insatser som kan göras i samband med planering och beslutsfattande på arbetsplatserna. Under senare år har arbetsmiljöaspekterna i samband med teknisk utveckling och datorisering blivit ett naturligt inslag i många fackliga organisationers skyddsombudsutbildning. Övergången till lösningsmedelsfria lacker och färger, som är motiverad både från miljö- och hälsosynpunkt, har också underlättats genom särskilda utbildningsinsatser från de fackliga organisationernas och branschorganisationernas sida.
Enligt regeringens uppfattning är det värdefullt att kopplingen mellan arbetsmiljö och yttre miljö behandlas i skyddsombudsutbildningen och i andra arbetsmiljöutbildningar. 72
Arbetsmiljöinstitutet ansvarar för vidareutbildningen av företagshälsovårdens personalgrupper, bl.a. företagsläkare, företagssköterskor och skyddsingenjörer. Företagshälsovården har en betydelsefull roll som stöd för arbetsgivare och anställda vid t.ex. planering och förändring av verksamheter samt vid val av olika produkter. Hos företagshälsovården samlas också kunskap om hur olika produkter och ämnen påverkar människors hälsa.
Frågor om yttre miljö tas upp i samtliga av institutets vidareutbildningar i företagshälsovård. Därutöver ger institutet särskilda kurser i bl.a. kemisk produktkontroll och bekämpningsmedelshantering.
Regeringen anser att den kompetens som företagshälsovården på detta sätt byggt upp i miljömedicinska och miljötekniska frågor bör tas till vara.
4 Åtgärder inom olika områden
4.1¶Miljö och ekonomisk utveckling
Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar i det svenska samhällsbyggandet. De sociala trygghetssystemen har kunnat byggas ut och den materiella välfärden har ökat i takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är centralt för en ekonomisk politik med sikte på ökad välfärd, social trygghet och en god miljö.
Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem som miljöproblem.
Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. Tillväxt innebär ökad kapacitet att tillverka varor och tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd utveckling: ett välfärdssamhälle.
En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt eftersom resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.
För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi vårda samhällets tillgångar, inklusive naturresurserna. En hållbar utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförmögenhet som är minst lika stor som i dag.
Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt med målet om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts. Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten skapat.
Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med ny produktions- eller reningsteknik och industriproduktionen har kunnat öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis miljöanpassad produktions-, energi- 13
eller transportteknik som behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett miljövänligare samhälle.
Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God miljö- och resurshushållning måste tillgodoses i alla led från råvara till slutligt avfall. Detta blir allt mer tydligt ju bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kommer, som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.
Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att förutsättningarna för ekonomisk tillväxt säkerställs genom att olika insatser görs för att främja främst en utveckling och förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propositionen om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan utveckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet, förutsägbarhet och omställningstid väsentliga i detta sammanhang.
För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå behöver industrin och andra aktörer erforderlig tid för att genomföra nödvändiga investeringar och utveckla nya miljöanpassade tekniker, processer eller produkter. Längre omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljökrav. Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1, att ambitionerna för miljöpolitiken undviker handelspolitiska svårigheter samt står i samklang med strävan mot en internationell harmonisering av miljökraven.
Ett långsiktigt mål är att all produktion skall vara ren från början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl.a. vid energiproduktion, behövas satsningar på efterhandsrening. I det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt vid att reningskraven riktas mot de områden där reningskostnaderna är lägst.
En god ekonomisk tillväxt förutsätter cn anpassning av ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar. Ineffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa enskilda företag eller branscher för anpassning och strukturell omställning till miljöanpassade verksamheter. Ambitionen måste därför vara att minimera dessa kostnader.
Värt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk tillväxt efter förändringar i bruttonationalprodukten, bör vidareutvecklas. Välfärdsbegreppet bör representera mer av helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte utan vidare kan uttryckas i traditionella ekonomiska termer.
För att kunna använda oss av det vidare begreppet nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till förändringar i miljön samt exploateringen av naturresurserna. Mot denna bakgrund har regeringen under år 1990 tillsatt en särskild utredare, med uppgift att utreda frågan om hur nationalräkenska- 74
perna skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska bedömningar. Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resultaten av sitt arbete senast den I april 1991. Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer, samtidigt som förutsättningar skall skapas för en långsiktigt uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.
4.2¶Jordbruket och skogsbruket
”Sammänfattning: av: avsnittet "Riksdagen: beslutade 'våren. 1990: om. . > en ny livsmedelspolitik.. "Prisregleringen' och exportstödet avskaffas. ee SCEtt.av. syfteria: med reformen & är att få: en. bättre miljö. Miljömålet LR dena nya "livsmedelspolitiken ? är. ätt slå vakt om ett rikt och varierat .- K S odlingslandskap och att. bevara den biologiska. mångfalden.” Värde fulla I natur- och: kulturmiljövärden skall: bevaras. Ett nytt stöd för = - dandskapsvård har in införts. Stödet uppgår t till, 550 0 milj. | kr. under en: SA ;; treårsperiod: Nl - AN se
-'/Läckaget. av närsalter från. jordbruket skall halveras mellan åren "> 1985 och 1995: :Ammoöniakavgången begränsas i i ett första: steg” 'med 7
| 225 94 till år 1995: En rad åtgärder | har. redan. genomförts: Komplett
> randé. åtgärder: föreslås i nu.så att målen kän uppfyllas... a
0 ""Kadmiuminnehållet: i handelsgödselmedel . måste begränsas: En
oe särskild utredare: tillkallas för att bl.a: utreda behövet av. ett: 'avgifts- - - system: för kadmiumi i handelsgödsel; FSS NT | "Användningen av: :bekämpningsmedel har” halverats. under: den... senaste” femårsperioden. och. skall. ytterligare h halveras: till” strax. efter S |". .mitten av 1990-talet. Nöe SEE NN i : En översyn av: skögspolitiken har. inletts. 1 översynen a ingår att 2
| op precisera ett miljömål-för skogsbruket. : nl Pe
on "Regeringen. föreslår nu att ett reservationsanslag på 58, 4 milj. k : | anvisas för miljöskyddande åtgärder i i jordbruket: "Regeringen före-" :
"slår vidare'att en: 'miljöavgift införs-på: flytande ammoniak. "Skärpta: -
regler om vmarkavvattning införs i i faturvårdslagen. >
4.2.1 Inledning Livsmedelspolitikens inriktning ändrades genom beslut i riksdagen våren 1990, i huvudsak i överensstämmelse med regeringens proposition om livsmedelspolitiken. Riksdagsbeslutet hade föregåtts av ett intensivt utredningsarbete som bl.a. syftade till att få en livsmedelspolitik som förenar den moderna konsumentens krav på hälsosamma och billiga livsmedel med ett miljöanpassat och rationellt lantbruk. Riksdagens beslut innebär i korthet tre viktiga saker. Prisreglering och exportstöd avvecklas med bör- 15
jan från den 1 juli 1991. Gränsskyddet sänks i enlighet med ett framtida GATT-avtal. Genom åtgärder riktade direkt till enskilda lantbrukare kommer vissa allmänna mål att kunna uppfyllas och tillgodoses på en fri marknad. Detta gäller miljöhänsyn, beredskapsfrågor och regional spridning av livsmedelsproduktionen. Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den genetiska variationen och biologiska mångfalden och att minimera växtnäringsläckage och användningen av bekämpningsmedel. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora och fauna. Miljö- och landskapsvården har därför fått stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. Det öppna landskapet skall där detta anses väsentligt från kultur- och naturvårdssynpunkt, hävdas med landskapsvårdande stöd.
Jordbruket i Sverige har genom seklerna bidragit till att utforma en levande landsbygd och ett öppet landskap. Jordbruket har bidragit till att artrikedomen i Sverige har förändrats och i vissa fall ökat. Under de senaste decennierna har emellertid det mekaniserade och kemikalieintensiva jordbruket fört med sig en rad negativa miljöeffekter. Användningen av bekämpningsmedel utgör t. ex. ett hot mot djur och växter i odlingslandskapet. Genom de åtgärder som regeringen tidigare vidtagit minskar nu användningen av bekämpningsmedel. Användningen av handelsgödsel och stallgödsel har lett till ökande läckage av närsalter till vattendragen och avgång av ammoniak till luften. En ökad stordrift och utdikning av våtmarker leder till en utarmning av biotoper.
Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens proposition om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket m. m. bl.a. om åtgärder för att minska närsaltläckage från jordbruket. Dessa åtgärder avsåg huvudsakligen krav på ökad lagringskapacitet på stallgödsel, skärpta regler för spridning av gödsel på åkrarna, regler för odling av fånggröda samt höjda miljöavgifter på handelsgödsel för att stimulera till minskad användning. De skärpta reglerna infördes i första hand i kustområden vid de mest påverkade havsområdena. Målet var att uppnå en halvering av närsaltläckaget i belastade områden till år 2000. Ytterligare åtgärder behövs emellertid för att nå detta mål och för att begränsa påverkan på haven. Målet har i internationella överenskommelser skärpts till att halvera närsaltläckaget från jordbruket till år 1995 för att det skall vara möjligt att uppnå den halvering av den totala tillförseln av närsalter till haven genom mänsklig påverkan.
Regeringen har tidigare angivit att målet är att hälso- och miljöriskerna vid användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall minska. Som första steg har en halverad användning i princip uppnåtts mellan åren 1985 och 1990. Enligt riksdagens beslut i enlighet med den livsmedelpolitiska propositionen år 1990 skall användningen av bekämpningsmedel halveras ännu en gång till strax efter mitten av 1990-talet.
Regeringen bedömer att den livsmedelspolitiska reformen ytterligare kommer att begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan. Reformen ger utrymme för ett framtida miljöanpassat jordbruk.
I samband med reformen kommer det att ske en omläggning av jordbrukets växtproduktion. Regeringen har beslutat om stödåtgärder för åker- 76
tion, t.ex. plantering av energiskog eller lövskog eller anläggning av våtmarker.
Regeringen har givit naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. I uppdraget skall även effekterna, behovet, och omfattningen av samt formerna för landskapsvårdsersättningen utvärderas, liksom tillämpningen av vissa delar av lagen om skötsel av jordbruksmark.
Odling av biobränslen i slättbygder och anläggning av våtmarker bidrar till att närsaltläckaget från jordbruksmark minskar. Det s.k. anläggningsstödet kan erhållas för plantering av löv- och energiskog. Stödet till odling av biobränslen i slättbygder minskar jordbrukets närsaltläckage och naturoch kulturvärden i landskapet bibehålls.
4.2.2 Närsalter m. m. För den svenska belastningen av närsalter på havs-, yt- och grundvatten utgör jordbruket fortfarande en betydande källa. För vissa jordbruksintensiva områden kan det t. o. m. vara den dominerande källan.
De regler för lagring och spridning av stallgödsel som tidigare införts, samt höjningen av miljöavgiften för handelsgödsel har redan börjat ge effekt. Det är emellertid inte tillräckligt för att uppnå en halvering av kväveutsläppen. Den omställning av jordbruket som den livsmedelspolitiska reformen leder till beräknas också kraftigt bidra till minskat närsaltläckage.
Regeringen anser att föreskrifter skall utfärdas avseende krav vå utökad andel höst- och vinterbevuxen mark. Detta är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska närsaltläckaget. Regeringen föreslår att medel anvisas för information och försöksverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark.
En annan viktig källa till kvävebelastningen är ammoniakavgången. Dessa utsläpp är i första hand ett nationellt problem eftersom ammoniak sprids över betydligt kortare avstånd än t.ex. kväveoxiderna. Ca 40946 av nedfallet av ammoniak kommer från svenska källor och då främst från jordbruket i samband med hantering av stallgödsel. Åtgärder kan vidtas för att begränsa ammoniakavgången till luften från gödselhanteringen. Genom teknisk utveckling av gödselspridare kan ammoniakavgången minskas ytterligare. Målet är att i första hand begränsa ammoniakavgången med 2590 till år 1995, räknat från dagens nivå. Möjligheterna att begränsa utsläppen med 50 960 till sekelskiftet utreds.
Ett kompletterande åtgärdsprogram för att minska kväveutsläppen till mark, vatten och luft från jordbruksföretag, utarbetas av lantbruksstyrelsen i samråd med naturvårdsverket. Regeringen föreslår att sammanlagt 58,1 milj. kr. anvisas för miljöskyddande åtgärder i jordbruket. I detta ingår bl.a. försök och utveckling främst med avseende på hantering av stallgödsel och utsläpp av ammoniak. Utveckling av metodik för typgodkännande och serieprovning av gödselspridare ingår också. 71
ekonomiska styrmedel så att användningen av handelsgödsel minskar. Den totala användningen av gödselmedel i jordbruket har minskat med 1290 under den senaste femårsperioden. Regeringen föreslår nu att en miljöavgift tas ut på flytande ammoniak i likhet med vad som gäller övriga handelsgödselmedel. I samband med att prisregleringsavgiften på handelsgödsel avskaffas kommer regeringen att överväga om en miljöskatt är en kostnadseffektiv åtgärd för att få till stånd ytterligare begränsningar av närsaltläckage från för stor användning av handelsgödsel.
Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utredare tillkallas för att utreda behovet av ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. I uppdraget ingår också att redovisa ett förslag till högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.
4.2.3 Landskapsvård För att skydda det svenska odlingslandskapet har en rad åtgärder genomförts. Ett särskilt stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, det s.k. NOLA-bidraget, infördes år 1986. Riksantikvarieämbetet tilldelades år 1987 vissa medel för kulturbevarande åtgärder. Genom det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 har ett nytt stöd för landskapsvårdande åtgärder införts som under en treårsperiod beräknas uppgå till 550 milj. kr.
I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den får tas ur produktion. I de fall sådan areal är av väsentligt intresse för kultur- eller naturmiljön kan samhället avtala med brukaren att han mot viss ersättning fortsätter med jordbruksproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkringliggande mark när länsstyrelsen bedömer att marken är betydelsefull för att skapa den helhetsbild av landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Grunden för att landskapsvården skall fungera är att det finns ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. För sådana naturvårdsåtgärder disponerar myndigheterna särskilda medel. Genom ersättningarna för landskapsvård, i kombination med de möjligheter som naturvårdslagen ger och frivilliga åtgärder från bl. a. kommunerna, finns det goda möjligheter att för framtiden säkerställa värdefulla områden i odlingslandskapet.
4.2.4 Bekämpningsmedel Regeringen föreslår att miljöavgiften för bekämpningsmedel konstrueras om i samband med att prisregleringsavgiften inom jordbruket omvandlas till miljöavgifter. Den bör anpassas till prisregleringsavgiftens nuvarande utformning, dvs. en omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift som relateras till medlens risker.
Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att undersöka möjligheten att införa differentierade avgifter efter bekämpningsmedlens farlighet och risken med deras användning. Därmed skapas bättre förutsättningar för att kunna styra mot miljömålen, dels genom övergång till bekämpningsmedel med mindre risker, dels genom minskad användning av bekämpningsme- 78
del. Syftet är att åstadkomma den beslutade halveringen av bekämpningsmedelsanvändningen från år 1990 till strax efter mitten av 1990-talet.
För närvarande råder förbud mot att använda stråförkortningsmedel. Förbudet gäller inte rågodling. Användningen av stråförkortningsmedel ger möjlighet att öka kvävegivan utan att risker för liggsäd ökar. Detta medför risk för ökat växtnäringsläckage och förorening av vattensystem. För närvarande finns inte rågsorter som ger acceptabel avkastning och kvalitet utan att stråförkortningsmedel används. Undantaget för rågodling kommer därför att förlängas.
Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande organismer pågår i viss utsträckning i Sverige men är än så länge mycket begränsad. Bl.a. har konkurrensen från de väletablerade och relativt sett billiga kemiska medlen hämmat introduktionen av biologiska bekämpningsmedel. Under de senaste åren har bilden dock förändrats bl. a. som en följd av en kritisk inställning till kemiska medel och på grund av utvecklingen av genteknik. I den mån de biologiska bekämpningsmedlen erbjuder fördelar från hälso- och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen. Introduktion av biologiska bekämpningsmedel kan dock medföra risker för miljön. Ett system införs därför för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.
4.2.5 Jordbrukets bevattningsbehov Vid en omläggning av växtproduktionen och odling av energigrödor är det särskilt angeläget att beakta tillgången på vatten, då energigrödorna kan vara mer vattenkrävande än den nu odlade grödan. Redan i dag är jordbruket den tredje största vattenförbrukaren i landet. Under de senaste årens torra somrar har det förekommit konkurrens om vattnet inom ett flertal områden i Sverige. I många fall har konflikterna och problemen skärpts bl. a. till följd av mindre vattentillgång under sommarhalvåret och ökade behov under de senaste åren. I de jordbruksintensiva områdena ökar nu behovet av att anpassa grödorna med hänsyn till befintlig vattentillgång samt att tillförsäkra sig att det finns vatten genom att ordna för uppsamling och lagring.
Mot denna bakgrund avser regeringen att ge lantbruksstyrelsen i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden samt redovisa lösningar för hur vattenbehovet kan täckas.
4.2.6 Skogsbruket Nuvarande skogspolitik beslutades år 1979. I den betonas bl. a. behovet av hänsyn till naturvårdens intressen. Förutsättningarna för skogsnäringen har sedan dess förändrats i flera olika avseenden, t.ex. i fråga om dess betydelse för landets ckonomi och energiförsörjning samt i fråga om förhållandena internationellt. Samtidigt hotas våra skogar på olika sätt av luftföroreningar, bl.a. svavel- och kväveoxider. Dessutom har insikten ökat om behovet av att bevara en biologisk mångfald i naturen och av ett skogsbruk som bygger på de naturgivna förutsättningarna. Regeringen har 79
sättning för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som behövs. Kommittén skall bl. a. precisera ett miljömål för skogsbruket.
4.2.7 Dikning av våtmarker Ett särskilt problem som uppmärksammas inom såväl jordbruket 'som skogsbruket gäller skyddet av våtmarkerna. Våtmarker bidrar effektivt till att förhindra avrinningen av kväve och utgör samtidigt livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter, av vilka många är hotade. Totalt sett har ungefär en tredjedel av landets våtmarker dikats ut sedan början av 1800talet, varav ca 25 90 för skogsbruksändamål. I vissa jordbruksområden har 9096 av våtmarkerna försvunnit. Årligen markavvattnas i skogsbruket ca 15 000 hektar och skyddsdikas ytterligare ungefär 30000 hektar.
Utvecklingen måste hejdas eftersom våtmarker tillhör de viktigaste biotoperna i landskapet och är av stor betydelse för att minska näringsläckaget till havet. Det är viktigt att återskapa våtmarker både för naturvården och för ett minskat växtnäringsläckage. Regeringen föreslår att naturvårdslagen ändras och att en möjlighet införs att föreskriva om förbud mot markavvattning i områden där det från naturvårdssynpunkt är särskilt angeläget att bevara våtmarker. Skyddsdikning skall enligt förslaget anmälas till skogsvårdsstyrelsen. Det av riksdagen beslutade anläggningsstödet kan utnyttjas för att återskapa våtmarker i jordbrukslandskapet.
. Sammanfattning av avsnittet: Hälsofarliga effekter begränsas kraftigt | - till början av 2000-talet. Trafikens miljöstörande effekter skall'kraft- : igt begränsas. Regeringen bedömer ätt miljöeffekter förorsakade av den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år. 2010. Trafikens klimatpåverkande effekter skall begränsas i 1 enlighet m med d stra. N "tegin för minskad klimatpåverkan. oe : Trafikens kostnadsänsvar ses över. Investeringar i infrastrukturen | "skall öka för att minska miljöskadorna och för att öka tillgänglighe--: H
ten. Ett program för att minska trafikens miljöeffekter och förbättra S framkomligheten genomförs i tre storstäder: |
Regeringen är beredd att avsätta 5500. milj. kr. som bidrag till” | finansieringen av åtgärder i storstadsområdena.. | . - Det internationella samarbetet: intensifieras. Regeringen avser att. - inom ramen för EES-processen verka: för att avgaskraven' för per- : " sonbilar, lätta lastbilar och bussar skärps snarast men senast fr.: om." år 1996. Regeringens ambition är att genom ett brett: nordiskt sam- = -arbete införa skärpta fegler för svavelhalt i i bränslen som. används i 1. . färjor och andra fartyg. Internationella avgäskrav. bör införas för: flyget; : : | böe en Utsläppen, från enskilda fordon skall minskas. ytterligare. bl. a "genom att miljöklasser införs: för att ge. ekonomisk stimulans till miljövänliga fordon. Miljöklasser kommer att införas för personbi-' "lar, bussar och lastbilar fr.o.m. 1993 års modeller: Miljöklassindel- ningen skärps: för dieselbränsle.' . S SS Vid projektering av nya spårsystern skall: miljökonsekvensbeskriv: - :" ningar upprättas. Inom: :'vägplaneringen introduceras miljökonsek vensbeskrivningar redan i "planeringen. : | | Regeringen föreslår i: propositionen. om enérgipolitiken att 30 i : milj: kr. om året. avsätts under fyra år för utvecklings- och. de
> monstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer. =
4.3.1 Inledning Möjligheter till transporter och kommunikationer har i alla tider varit en grundpelare för samhällsutvecklingen. Det är genom kommunikation mellan människor och orter som samhällen bildas, fortlever och utvecklas. Utvecklingen av transporter har också genom hela historien gått hand i hand med samhällsutvecklingen i övrigt. De tekniska och ekonomiska förutsättningar som i olika utvecklingsskeden begränsat transportmöjligheterna har samtidigt satt bestämda gränser för vad som kunnat åstadkommas på andra samhällsområden och starkt påverkat möjligheterna att tillgodose olika materiella, sociala och kulturella behov. Transportpolitikens övergripande mål är att landets medborgare och näringslivet i landets alla delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker 81
6 Riksdugen 1990/91. 1 saml. Nr 90
och hälso- och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Ett av de viktiga delmålen för trafikpolitiken är således att bidra till en god miljö. Inriktningen skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet.
Det kan finnas motsättningar mellan miljömålet och övriga trafikpolitiska mål. När kostnaderna för att resa ökar, minskar människors möjlighet att resa och därmed t. ex. tillgängligheten till arbetsplatser.
Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transportsektorn för att möta 1990-talets transportbehov och behovet av att kraftigt minska sektorns miljöpåverkan.
Trafikens kostnadsansvar är i det här sammanhanget en viktig utgångspunkt. Det innebär att samtliga trafikslag och samtliga fordon skall bära sina samhällsekonomiska kostnader. Som ett steg i denna riktning beslöt riksdagen med anledning av regeringens trafikpolitiska proposition år 1988 om vissa höjningar av bensinskatten liksom av kilometerskatten. Miljöskatter har bl. a. i samband med skattereformen införts för vägtrafik och luftfart. För närvarande genomförs en översyn av kostnadsansvaret.
Hittills har miljömotiverade åtgärder som beslutades på 1970- och 1980talen i mycket hög grad koncentrerats till det enskilda fordonet. Men även andra åtgärder, såsom sänkt hastighetsgräns på vissa vägar samt ökade krav på miljöhänsyn i investeringsplaneringen, har genomförts. Dessa åtgärder har nu börjat ge resultat. Blyutsläppen från vägtrafiken har minskat radikalt. De åtgärder som vidtagits för att begränsa främst personbilarnas, men i någon mån även lastbils- och busstrafikens utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolmonoxid och kolväten börjar också ge resultat. För att nå de långsiktiga målen föreslår regeringen ytterligare åtgärder.
Samtidigt har andra problem fått ökad uppmärksamhet. Det gäller främst transportsektorns koldioxidutsläpp, vars betydelse bara för några år sedan inte hade uppmärksammats, men som i dag ägnas stor uppmärksamhet. Ett annat exempel är sjöfartens utsläpp av bl.a. svavel- och kväveoxider, som är väsentligt större än vad som tidigare beräknats. Storstadstrafikutredningen har samtidigt kastat nytt ljus över de problem som storstadstrafiken ger upphov till. De skador som uppstår på människors hälsa på grund av trafikens utsläpp är särskilt viktiga i sammanhanget.
Stora insatser krävs för att lösa problemen och för att uppnå redan fastlagda mål. Insatser krävs inom transportsektorn, liksom inom andra sektorer. Regeringen föreslår därför att följande eftersträvas vad gäller trafiksektorns miljöarbete: 9 Hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Härvid
krävs åtgärder i de större städerna och för att begränsa i första hand
partikelutsläppen från dieseldrivna fordon och skärpta avgaskrav för
andra fordon. e Trafikens miljöstörande effekter skall kraftigt begränsas. Regeringen
bedömer att effekter som försurning och övergödning förorsakade av
den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010. De
svenska utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från trafi- 82
ken kan minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. e Trafikens bidrag till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med
klimatstrategin.
Åtgärdsbehovet är således stort. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna. Regeringen anser att arbetet bör inriktas på åtgärder beträffande storstadstrafiken, investeringar i järnvägen samt skärpta krav på fordon och bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet till en sådan samlad insats.
4.3.2 Internationellt samarbete Sverige har lagt ner ett betydelsefullt arbete inom den s.k. Stockholmsgruppen som kom till på svenskt initiativ år 1985. I gruppen ingår alla EFTA-länder utom Island samt Danmark, Tyskland, Nederländerna och Kanada. Genom detta samarbete har överenskommelser utarbetats rörande bilavgasföreskrifter, vilka fungerar som utgångspunkt för de nationella regler som länderna inför.
Det internationella intresset för arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan ökar nu kraftigt. I november 1989 antog t.ex. den permanenta europeiska transportministerkonferensen, CEMT, en särskild trafikoch miljöresolution. Resolutionen pekar på behoven av att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra energianvändningen och miljöanpassningen i trafiken. En särskild internationell hearing med bil- och bränsleindustrin i världen anordnades hösten 1990. På svenskt initiativ behandlades trafikoch miljöfrågorna vid det miljöministermöte som hölls gemensamt för EG-EFTA i november 1990. Avgörande för framgången på detta område är att Europas regeringar samfällt medverkar till skärpta krav för alla utsläpp av skadliga ämnen. Inom EG finns förslag om att skärpta avgaskrav skall införas på personbilar år 1993.
Regeringen anser att Sverige i framtiden i ökad utsträckning skall agera för att uppnå internationella överenskommelser på detta område. Förutsättningarna att nå framgångar i ett sådant arbete förbättras genom det närmare västeuropeiska samarbete som nu håller på att växa fram. Nya möjligheter erbjuds att driva på i miljöarbetet och ger därmed förbättrade möjligheter att motverka de storregionala och globala miljöproblem som transportsektorn bidrar till. De krav på gemensamt handlande tillsammans med övriga EFTA-länder och med EG, som detta innebär, kan och skall utvecklas för att förbättra miljön.
4.3.3 Storstads- och tätortsfrågor Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljön och hälsan och allt sämre framkomlighet på vägar och gator framför allt i storstadsregionerna. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöstörningar. Värst är luftföroreningarna och de lokalt höga bullernivåerna utmed trafikleder och hårt trafikerade gator.
Regeringen har tillsatt särskilda förhandlare för de tre storstadsområde- 83
aktörer förhandla fram åtgärdspaket för att komma tillrätta med miljöoch framkomlighetsproblemen i resp. region. Regeringen är beredd att avsätta 5 500 milj. kr. som ett bidrag till finansieringen av åtgärder som storstadsförhandlarna kan träffa överenskommelse om. Förslaget redovisas I propositionen om näringspolitik för tillväxt.
De särskilda miljöprojekt för Göteborg, Sundsvall-Timrå och västra Skåne, som regeringen tidigare tillsatt, har samtliga redovisat behov av kraftfulla insatser för att begränsa hälso- och miljöproblemen från trafiken i dessa regioner. Det material som projekten utarbetat kommer att utgöra underlag för det fortsatta åtgärdsarbetet inom resp. region. En särskild samordnare för Sundsvall-Timråregionen kommer att tillkallas för att arbeta vidare med förslagen om regionens kommunikationsnät.
Det står klart att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att komma till rätta med trafik-, miljö- och hälsoproblemen i främst storstadsområdena. Regeringen anser att rekommendationen om låg-emitterande tunga tätortsfordon, LETT-rekommendationen, som utarbetats som vägledning för köpare av sådana fordon, bör följas i största möjliga utsträckning. Naturvårdsverket och trafiksäkerhetsverket bör i samarbete med kommerskollegium, och med hänsyn till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket låga utsläpp av avgaser och buller. Bullerstörningar från trafik i tätorter skall uppmärksammas i ökad utsträckning.
Framkomligheten för kollektivtrafiken och distributionstrafiken skall förbättras genom de åtgärder som genomförs med anledning av storstadsförhandlarnas förslag. Regeringen bedömer att 40 miljarder kr. kommer att investeras i storstädernas trafiksystem under 1990-talet. Detta innebär bl.a. investeringar i moderna kollektivtrafiksystem, rena fordon och förbifarter. Förslagen behandlas i regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt.
Den kommunala och regionala planeringen bör ta till vara möjligheterna att förbättra trafikunderlaget för kollektivtrafiken. Planhandlingar bör redovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön. Kommunerna skall ges legala möjligheter att begränsa miljöstörande trafik i stadskärnorna.
4.3.4 Fordon och bränsle Åtgärder i alla typer av fordon och bränslen inom alla trafikslag skall framöver vara den viktigaste komponenten i strategin för att uppnå ett miljöanpassat transportsystem.
Riktlinjerna för att minska utsläppen från motorfordon lades fast genom 1988 års miljöpolitiska beslut. Avgaskraven skärptes för personbilar fr.o.m. 1989 års modell. För lätta lastbilar och bussar gäller de skärpta kraven obligatoriskt fr.o.m. 1992 års modell. De nya kraven infördes på frivillig väg och med ckonomiskt stöd redan fr.o.m. 1990 års modell. Kraven för tunga lastbilar och bussar skärps fr. o. m. 1993 års modell.
Principiellt kan man påverka bränslets egenskaper, förbränningen, av- 84
gasreningen eller fordonets rull- och luftmotstånd på ett sådant sätt att utsläppen från fordonet minskar. Utvecklingen hittills visar att jämförelsevis lite gjorts vad gäller bränslets egenskaper. Successiva förbättringar har gjorts i fråga om förbränningsteknik, liksom rull- och luftmotstånd. De mest betydelsefulla förbättringarna har under senare år emellertid skett genom direkta reningsåtgärder, som t. ex. trevägskatalysatorn.
Strävan skall även fortsättningsvis vara att de miljökrav som ställs på fordon är teknik- och konkurrensneutrala. Miljökraven skall således inte ange vilka tekniker som skall användas, eller hur utvecklingsinsatserna skall fördelas mellan åtgärder på bränsle, förbränning, rening eller annat. Kraven skall i stället ange acceptabla utsläppsnivåer. För bränsle finns dock skäl att införa vissa krav som anger en lägsta godtagbar kvalitetsnivå.
Utvecklingen mot ökad användning av blyfri bensin är ett exempel på en positiv utveckling inom området. Regeringen ser dock skäl att driva på utvecklingen ytterligare och föreslår därför att skatten på blyfri bensin sänks, medan en höjning sker för annan bensin.
Genom att använda mer miljövänliga dieselbränslen kan de hälsovådliga utsläppen begränsas väsentligt. Regeringen föreslår därför att miljöklasserna för dieselbränsle förändras så att dieselkvaliteterna i klass I och 2 blir renare. Därutöver bör, samordnat med EG, högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle sänkas.
Miljövinster kan också uppnås om traditionella bränslen, dvs. främst bensin och diesel, ersätts med alternativa drivmedel. Det kan gälla motoralkoholer, gas och el. För att driva på utvecklingen av alternativa drivmedel kommer regeringen inom kort, i propositionen om energipolitiken, att föreslå att 30 milj. kr. per år anvisas under fyra år som stöd till utvecklingsoch demonstrationsinsatser rörande användningen av motoralkoholer.
Flera färjerederier har, till följd av frivilliga överenskommelser, gått över till lågsvavlig, mer miljöanpassad bunkerolja. Generellt sett innehåller dock sjöfartens bränsle stora mängder svavel och andra föroreningar. Detta orsakar förbränningstekniska problem och ger upphov till stora utsläpp av luftföroreningar. Sverige skall därför inom International Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser som är skadliga för miljön. Det är regeringens bestämda ambition att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för högsta tillåtna svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i huvudsak den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. Även utsläppen av kväveoxider från sjöfarten bör minska. Förslag till åtgärder bör utarbetas av berörda myndigheter redan under år 1991.
Beträffande bilarnas utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolväten och kolmonoxid, klarar befintlig teknik mer än vad dagens utsläppskrav anger. Det framgår av tester av befintliga fordon, liksom det faktum att man på andra håll i världen, särskilt i Kalifornien, ställer högre krav på fordonen.
Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuropa skärpa avgaskraven för personbilar och lätta lastbilar och bussar snarast men senast fr.o.m. år 1996 till den nivå som införs federalt i USA med 85
början från 1994 års modeller. Miljöeffekten blir störst om sådana krav införs tidigare och samordnat med övriga länder i Västeuropa. Regeringen avser därför att aktivt inom ramen för EES-processen verka för att kraven inom EFTA och EG skärps till denna nivå snarast men senast fr. o. m. år 1996.
Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuropa skärpa avgas- och bullerkraven för tunga fordon fr. o. m. år 1996 så att de ungefär motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen bedömer att det finns goda möjligheter att genomföra detta samordnat med EFTA och EG.
För att påskynda introduktionen av mer miljöanpassade fordon kommer regeringen att föreslå att ett system med miljöklassning av nya fordon införs fr.o.m. 1993 års modeller. Genom ett sådant system kommer introduktion av fordon med goda miljöegenskaper att stödjas.
Inom luftfarten har vissa förbränningstekniska förbättringar skett till följd av de miljöskatter som infördes i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut. Utvecklingen av flygmotorer har ännu inte kommit så långt att utsläppskrav kan ställas för ett ikraftträdande i början av 1990-talet. Men flygmotorindustrin är för närvarande inne i ett intressant utvecklingsarbete. Sannolikt kommer teknik att finnas tillgänglig i slutet av 1990-talet som ger avsevärda utsläppsminskningar av framför allt kväveoxider. Sverige agerar för att skärpta avgaskrav införs på flygplan senast mot slutet av 1990-talet. :
Avgaskrav för dieseldrivna järnvägsfordon utformas i samband med utvecklingen av nya lätta motorvagnar, i första hand för persontrafik på järnväg. Regeringens ambition är att införa dessa krav tillsammans med andra länder i Europa.
Tidigare har inga krav ställts på utsläppen från arbetsfordon. De har visat sig bidra med relativt stora utsläpp av bl. a. kväveoxider. Naturvårdsverket skall därför utarbeta förslag i samråd med andra berörda myndigheter till avgaskrav på arbetsfordon. Regeringen avser att verka för att samordnade krav för traktorer och arbetsmaskiner införs inom EFTA och EG fr. o. m. år 1995. Miljöklasser bör prövas även för denna typ av fordon.
Ambitionen att begränsa utsläppen av koldioxid kräver åtgärder även inom transportsektorn, som svarar för drygt en tredjedel av dessa utsläpp. Det ankommer på naturvårdsverket i samarbete med kommerskollegium, konsumentverket samt andra berörda myndigheter och med hänsyn till utvecklingen inom EG att utreda möjligheten att införa gränsvärden för koldioxidutsläpp från vägfordon.
4.3.5 Infrastruktur Samtliga transportslag och trafiksystem är förknippade med utsläpp av luftföroreningar och andra miljöstörningar. Påverkan sker dels i form av miljöeffekter vid byggande, drift och underhåll av trafiksystemen, dels genom att dessa påverkar trafiken och transporternas fördelning mellan olika trafikslag.
Järnvägssystemet skall byggas ut för att kunna utgöra ett konkurrens- 86
kraftigt alternativ inom såväl person- som godstrafiken. Även vägsystemet måste successivt anpassas i miljövänlig riktning. Regeringen har redan föreslagit riksdagen att anslagen över statsbudgeten för investeringar i järnvägstrafik under den komrnande tioårsperioden höjs från 10 miljarder kr. till 15 miljarder kr. En särskild infrastrukturfond inrättas som tillförs sammanlagt 20 miljarder kr. under 1990-talet. Medlen skall användas för samfinansiering av järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Regeringen bedömer att 30 miljarder kr. kommer att investeras i järnvägar under 1990-talet.
Vid projektering av nya spårsystem, liksom vid väsentliga ombyggnader, skall miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen kommer miljökonsekvensbeskrivningar att introduceras redan i planeringen. Luftfartsverket bör ta fram planer för miljöåtgärder för de större flygplatser som verket ansvarar för.
4.4¶Energiförsörjning
M p » RV FTF Te : IFS é SE ” Samrmanfatining av "avshittet:: Miljömålet är ätt. "energisystem, utair Zz
"Kärnkraft där: sektorns bidrag. till: -försurhing; och" Klimätpåverkan: > - minskar Kraftigt” och "där. de öförda älvarna" inte byggs ut." SE fö 5 I
- : Miljöpåverkan. från, el. och, .värmepfoduktionen har minskåt' Kräf:< vå
igt 'sedan”1 1970-talets fnitt geriorii, bl. å: successivt; skärpta uötsläpps: >
kräv. "Genom de ekonomiska styrmedel: som, redan; har Beslötats .: 7
Riktlinjerna, för svåvel- "och Kvåveoxiäutsläpp. från Hya stora för : / bränningsanläggningar Skärpse / 2s De Sö If rs - SV RS
2 H Ia > va fa oe
4.4.1 Inledning Betydande steg har tagits i riktning mot ett miljöanpassat energisystem. Miljöpåverkan från el- och värmeproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med ca 7090 och kväveoxidutsläppen med ca 35 260 sedan år 1980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 3590. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet.
Ytterligare åtgärder behövs dock för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan. Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel — fossila bränslen, kärnkraft eller tredje världens användning av vedbränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av världens energisystem kommer att kräva stora insatser och industriländerna måste vara föregångare. Den fortsatta omställningen och miljöanpassningen av det svenska energisystemet skall ses mot denna bakgrund. Miljömålen är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning 87
ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete.
Regeringen har tidigare (avsnitt 2.1.3) redovisat en samlad strategi för att minska klimatpåverkan. El- och värmeproduktionens utformning har stor betydelse för att denna strategi blir framgångsrik. Regeringen avser att inom kort lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. I det följande redovisar regeringen sin syn på skärpta utsläppskrav, åtgärder mot utsläpp från småpannor och lokalisering av vindkraft.
4.4.2 Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion Luftkvaliteten i tätorterna har förbättrats bl. a. genom utbyggnad av fjärrvärme och genom övergång till lågsvavligt bränsle och mer effektiva förbränningsanläggningar. I Stockholm har halterna av svaveldioxid minskat med omkring 80 260 sedan år 1970. Sothalterna i Göteborg och Stockhom har halverats under samma tidsperiod. Förbränning i villapannor, särskilt äldre vedpannor utan modern förbränningsteknik, kan dock lokalt bidra till utsläpp av hälsoskadliga föroreningar. Eldning med olämpliga material, som impregnerat virke, kan ge utsläpp av starkt cancerframkallande ämnen.
Utsläppen av svavel kommer att minska ytterligare genom de skärpta utsläppskraven och svavelskatten. Enbart genom den svavelskatt som infördes den 1 januari i år beräknas utsläppen från denna sektor till år 2000 minska med ytterligare 10000—25 000 ton svavel per år jämfört med vad som annars skulle vara fallet.
Kväveoxidutsläppen från denna sektor har också minskat. Den kväveoxidavgift som införs den I januari 1992 beräknas minska utsläppen med ytterligare 3000 —5 000 ton per år.
Utsläppen av koldioxid från el- och värmeproduktionen har minskat med en dryg tredjedel sedan år 1980 och med nära 6096 sedan år 1970. Huvudorsakerna är förbättrad energihushållning, ökad användning av förnybara bränslen och användning av el baserad på vatten- och kärnkraft för att ersätta fossila bränslen i värmeförsörjningen. Den koldioxidskatt som infördes vid årsskiftet bedöms få stor betydelse för att begränsa koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.
4.4.3¶Åtgärder för minskad miljöpåverkan
Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att ändra förordningen om svavelhaltigt bränsle så att utsläppskraven skärps med början i storstadslänen och sydligaste Sverige år 1993. Förändringen skall vara genomförd i hela Sverige senast år 1997. Det innebär cen tidigareläggning med två år jämfört med tidigare planer. De nya kraven innebär att årsmedelvärden för utsläpp av svavel från större anläggningar blir 50 mg svavel per megajoule tillfört bränsle och för mindre anläggningar 100 mg svavel per megajoule tillfört bränsle. Utsläppsvärdena tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ett fjärrvärmenät eller en kraftstation eller för flera pannenheter inom en industri.
I samband med prövning enligt naturresurslagen och miljöskyddslagen 88
har det på senare tid framkommit att utsläppen av svavel från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinjer för prövningen enligt miljöskyddslagen anges därför nu, att utsläppen från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt får uppgå till högst 30 mg svavel per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.
Utsläppen av kväveoxider från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt bör inte överstiga 30 mg per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.
Kraven för utsläpp av svavel och kväveoxider skall baseras på bästa tillgängliga teknik. Det kan, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, innebära att kraven i vissa fall sätts lägre än de riktvärden som angivits.
Buller från energiproduktionsanläggningar skall inte överstiga de nivåer som anges för nyetablering av industri i naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller.
För avfall från förbränning av olja och fasta bränslen gäller att mängden restprodukter som måste deponeras skall begränsas. Restprodukter som inte kan nyttiggöras skall deponeras på ett sådant sätt att utlakningen av föroreningar minimeras. Askan från förbränning av biobränslen bör hanteras på ett ekologiskt hållbart sätt.
Dcet fortsatta arbetet för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan, utöver de åtgärder regeringen i dag redovisar, inriktas i första hand på att begränsa klimatpåverkan och på att minska utsläppen från småpannor. Regeringen fäster stor vikt vid naturvårdsverkets arbete med information och utbildning om småskalig vedeldning. Det är viktigt att undersöka förutsättningarna för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklarationer och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att efter samråd med berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.
Det är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft som finnsi vårt land. De närmare förutsättningarna för lokalisering av storskalig vindkraft för bedömas i kommunernas fysiska planering.
ÖR ROT la FRE RIE NN Para seer FER
> sl ; > Särminähfauning av avsnittet" Ett program aför- översyn: avsut-. 3 -
: Släppsvillkoren. för miljöstörånäe verksamheter "genomförs genom: z - Omprövning: enligt miljöskyddslagen. Målet a är ätt; still? är 2000 bås I.
rie a III kraftigt: : . oIfiteoa INigseta Rd
: Kloralkaliindustriet skäll i? "samband med ömpri åd mar
- I enligt. -miljöskyddstagen: lägga f fast en: :plån” för. övergång till kvick-"
i silverfri teknik; MRS a frn - nens secs > : 4 ons
: Vid, kustbasérade kommunala? :reningsverk införs en kväveredukfa & Md sr vb issn ben Ron N
tion med minst 5090, ir snatta vaster dd Rak ir
- fram det undeilag söm: behövs vide en vormprövning a av. v.villkoren.;
LITI fe RA IFOR OR vore rom ne 2
4.5.1 Inledning Svensk industri är basen för det materiella välståndet i landet. På grund av exportberoendet måste svensk industri i hög grad ta hänsyn till den internationella marknadens krav. Bättre miljöegenskaper hos en produkt kan numera i många fall vara en konkurrensfördel — men det har inte alltid varit så.
På sikt kommer ingen gren av det svenska näringslivet att förbli opåverkad av de ökande miljökraven. Den strukturomvandling som skedde under 1970- och 1980-talen förenades med höga miljöskyddsambitioner. Även i framtiden förväntas omfattande förändringar som kan påverka nuvarande produktion och sysselsättning. Samtidigt kommer många nya avsättningsmöjligheter att uppstå. En långsiktigt hållbar produktion kommer också att visa sig vara företagsekonomiskt fördelaktig.
Den industriella produktionen i Sverige leder fortfarande till betydande störningar i de ekologiska systemen. Ändå har ett omfattande och framgångsrikt miljöarbete lett till att utsläppen av föroreningar från de stora punktkällorna — industri, förbränningsanläggningar och reningsverk — minskat mycket kraftigt. Orsakerna till detta ligger dels i miljöskyddslagens tillkomst år 1969 och de miljökrav som därefter har kunnat ställas med lagens hjälp, dels i en strukturomvandling som har inneburit att äldre anläggningar har lagts ned. Det företagsinterna arbetet med processförbättringar och övergång till energi- och resurssnålare processer har haft stor betydelse för förbättringar i miljön. I många industrier har produktionen kunnat öka, samtidigt som råvaruåtgången och utsläppen har minskat. Exempel på detta är att produktionen av blekt pappersmassa har ökat, 90
kat.
Arbetet med att begränsa den svenska processindustrins utsläpp måste fortsätta så att utsläppen kommer ned till nivåer som inte ger upphov till en märkbar påverkan på miljö och hälsa. Det innebär att ett program för omprövning av gällande utsläppsvillkor skall upprättas. Dessutom skall miljöpåverkan från användningen av varor och uppkomsten av avfall begränsas till en nivå som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär att miljökonsekvenserna skall beaktas redan på utvecklingsstadiet i produktionen och att miljöpåverkan från en varas hela livscykel skall vägas in från början. :
4.5.2 Miljöskyddsarbetet Kvaliteten och ambitionerna i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan enskilda anläggningar. Många företag arbetar aktivt med utbildning av personal och teknisk utveckling för att minska utsläppen och undvika villkorsöverträdelser. Andra har inte samma framförhållning och saknar kunskapen om produktionens miljöeffekter.
Miljöskyddslagens regler med individuell prövning kan i vissa fall leda till att likartade s.k. miljöstörande verksamheter har tillstånd med olika krav på skyddsåtgärder. Skillnaderna kan bero på vid vilken tidpunkt verksamheten har prövats. En kompetent och rättvis myndighetsprövning är en viktig del av arbetet med att nå de framtida miljömålen. Därutöver behövs ett kontrollprogram för verksamheten som är så utformat att det blir ett stöd såväl för företagen som för tillsynsmyndigheterna.
Den som ansöker om tillstånd till miljöfarlig verksamhet är skyldig att ge in den utredning som behövs för att ansökan skall kunna bedömas. I miljöskyddslagen saknas dock uttryckliga bestämmelser om utredningsskyldighet vid omprövning av villkor. Regeringen anser att miljöskyddslagen bör kompletteras så att det klart framgår att utredningsskyldigheten också vid omprövning åligger utövaren av verksamheten.
Regeringen kommer att uppdra åt naturvårdsverket att upprätta ett tioårigt program för en översyn av utsläppsvillkoren för miljöstörande verksamheter genom omprövning. Syftet är att systematiskt införa sådana villkor som måste uppfyllas för att de nationella och internationella miljömålen skall kunna uppfyllas och de regionala miljöproblemen kunna undanröjas. Vid översynen av en viss bransch bör anläggningar som har stora utsläpp prioriteras, särskilt sådana där tydliga miljömål finns, och sådana som har utsläpp till känsliga recipienter. Länsstyrelsernas regionala miljöanalyser kan användas som underlag vid prioriteringarna av behov och åtgärder. I programmet bör förutom industrier även ingå andra viktiga punktkällor som t. ex. energianläggningar och kommunala reningsverk.
Den som utövar miljöfarlig verksamhet och som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är skyldig att lämna en årlig miljörapport till tillsynsmyndigheten. Det är utövarens ansvar att miljörapporterna är korrekta och fullständiga. De bör vara möjliga att utnyttja som underlag för prioritering av omprövningsinsatser. 91
miljöfarlig verksamhet och myndigheterna arbetar på ett effektivt sätt så att utsläppen fortsättningsvis kan hållas på en låg nivå. Detta kräver en väl utbyggd egenkontroll hos utövaren i kombination med en effektiv extern tillsyn från myndigheternas sida. Det arbete med intern miljörevision som har påbörjats inom industrin är ett steg i rätt riktning.
4.5.3 Begränsning av utsläpp Den dominerande källan till stabila organiska föreningar är skogsindustriernas utsläpp av klorerad organisk substans. Riktlinjerna för att minska dessa utsläpp angavs i 1988 års miljöpolitiska proposition. Genom de åtgärder som nu genomförs kommer utsläppen att begränsas med 60— 7090 från 1985 års nivå. Utsläppen kommer därefter att uppgå till 1,5—2 kg organiskt bunden klor, räknat per ton producerad blekt sulfatmassa. Med den process- och reningsteknik som finns tillgänglig i dag kan utsläppen minskas ytterligare, till 0,5 — 1 kg organiskt bunden klor per ton massa. Skogsindustrierna bör därför prioriteras i naturvårdsverkets omprövningsplan. Vid omprövningen bör villkoren fastställas med hänsyn till bästa tillgängliga teknik. Vid den individuella prövningen måste hänsyn samtidigt tas till det enskilda företagets produktion och dess förutsättningar att minska utsläppen.
I samband med prövningen av pappersmassafabrikerna skall även andra utsläpp av miljöfarliga ämnen från tillverkning av såväl blekt som oblekt massa behandlas. Målet är att skogsindustrins utsläpp minskas till början av 2000-talet till en sådan nivå att miljön inte märkbart påverkas. Vad detta innebär i fråga om storleken på utsläppen måste klarläggas genom fortsatt forskning och miljöövervakning.
Utsläppen av stabila organiska ämnen bör begränsas också från andra branscher. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen bör fortsätta sitt arbete med att identifiera nya källor och initiera åtgärder mot utsläppen därifrån.
Industriella utsläpp av flyktiga organiska ämnen kommer framför allt från raffinaderier, organisk kemisk industri och ytbehandlingsanläggningar. Här har utsläppen minskat först under senare år. Utsläppen från processindustrier begränsas bl.a. genom byte till tätare utrustning och bättre övervakning avseende läcksökning och utsläpp till omgivningen. Utsläpp av lösningsmedel m. m. skall också begränsas, i första hand genom övergång till lösningsmedelsfria processer där så är möjligt.
Den stora källan för utsläpp till vatten av olika metaller är gamla gruvavfallsupplag. Även utsläpp från pågående gruvbrytning och från vissa industrier är betydande. Diffusa utsläpp från bl. a. avfallsdeponier är en annan källa vars betydelse kan öka.
Utsläppen av metaller har minskat kraftigt sedan 1970-talets början. För att nå utsläppsmålen för metaller måste dock ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen till framför allt luft, som är helt dominerande. En rad åtgärder har redan vidtagits, och genom det fortlöpande arbetet med 92
viktigaste metallerna under perioden 1985-1995.
För att minimera utsläppen av kvicksilver skall bl. a. åtgärder vidtas vid de kloralkalifabriker som använder sig av kvicksilverceller. Kvicksilverfri teknik finns tillgänglig och tillämpas redan av två fabriker. Redan i 1988 års miljöpolitiska proposition angavs att kvicksilverfri teknik bör införas på sikt. Regeringen anser nu att en plan skall läggas fast i samband med omprövning av kloralkalifabrikerna för att införa kvicksilverfri teknik vid samtliga fabriker. Även kvicksilverutsläppen från andra branscher, t.ex. järn-, stål- och metallverk, minskas genom villkor vid prövning enligt miljöskyddslagen. En avvecklingsplan för användningen av kvicksilver redovisas i det följande. Regeringen bedömer att dessa åtgärder sammantaget minskar utsläppen av kvicksilver med 7090 mellan åren 1985 och 1995.
Industriprocesser svarar för en betydande del av de svenska utsläppen av försurande ämnen även om utsläppen totalt sett har minskat kraftigt under senare år. Ungefär 4090 av svavelutsläppen kommer från industrin. Andelen kommer att öka när den beslutade svavelskatten minskar utsläppen inom andra sektorer.
Industriprocessernas utsläpp av svavel och kväveoxider måste minska ytterligare för att uppfylla de miljömål som riksdagen formulerat. Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av dessa utsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider. Därmed ställs samma krav på industriprocesserna som på övriga samhällssektorer.
Utsläppen av närsalter bör begränsas från vissa industrier och framför allt från kommunala reningsverk. Många av de kommunala verken har i dag både biologisk och kemisk rening. Fortfarande saknar de flesta dock en fullgod kvävereduktion. Regeringen anser att som riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att en reduktion av kvävet med minst 5090 införs för de större reningsverken. I första hand åtgärdas de reningsverk som är lokaliserade vid eller nära kusten vid de mest påverkade havsområdena. Hit räknas hela väst- och sydkusten samt Östersjökusten upp till och med Stockholms skärgård. I vissa kraftigt påverkade områden, som Laholmsbukten, Skälderviken, Öresund och Hanöbukten, eftersträvas en högre reningsgrad.
Många kommuner har omoderna och ålderstigna avloppsledningssystem. Det får till följd att grundvatten i stora mängder läcker in i systemen och förorsakar problem, såsom bräddning och störning av reningsprocesser. I många fall kan också avloppsvattnet läcka ut och förorena grundvattnet. Allt detta innebär att utbyte och renovering av ledningssystemen i många av landets kommuner måste påskyndas. Detta är ett kommunalt investeringsansvar.
Innehållet av metaller i det slam som uppstår vid kommunala reningsverk har minskat under senare år. Halterna av metaller och stabila organiska föreningar kan dock för vissa anläggningar fortfarande vara så höga att slammet inte kan användas som jordförbättringsmedel utan särskilda vill-
år 1995 åter kunna användas mer allmänt.
Utsläpp av kväve och fosfor från enskilda avloppsanläggningar och små reningsverk i glesbygd och fritidshusområden behöver också uppmärksammas. En infomationskampanj för övergång till fosfatfria tvättmedel kan bidra till att minska fosforutsläppen.
4.6¶Varor och kemiska produkter
> ”Sämrmaänfätining av "avsnittet: "Miljöhänsyn. Imåste” genomsyra. ute formningén av. alla de Varor. och produkter + vi använder i i sämhället.
Inom. kemikalieköritrollér.. ökas” insatserna för att: minska, tillför Se ”seln. och användningen” av miljö”, och hälsoskadliga = ämnen: och pro: S
dukter. Förhandsänmälan för. nyå kemiska ämneri införs. och kemi-
teriavgiften för slutna-hickel/kadmiumbatterier.: : ne | > - "soc Ä s Feat o& Ed 2 : =
4.6.1 Inledning Produktionen av en vara innebär alltid att naturresurser utnyttjas. Miljöpåverkan kan uppstå vid utvinning av råvaror, transport av insatsvaror och varor, i produktionsledet, under konsumtionen och senare, när varan efter användningen blir avfall. En mycket stor mängd ämnen och kemikalier används i olika varor. En rad av dessa ämnen kan orsaka skada om de sprids okontrollerat i naturen.
Som tidigare framhållits blir det därför allt viktigare att skärpa kraven på olika varor och kemiska produkter för att uppnå de miljöpolitiska mål som lagts fast. Genom att utforma varorna på ett miljöanpassat sätt kan miljöproblemen inom alla samhällssektorer minskas. Fordon med mindre och renare avgaser minskar föroreningarna från transportsektorn. Genom att ta bort t.ex. asbest ur bromsbelägg och kvicksilver ur strömbrytare undviks utsläpp under produktionen och när bilarna skrotas. Användningen av allt mindre farliga bekämpningsmedel och handelsgödsel med lägre 94
kadmiumhalt begränsar jordbrukets negativa miljöpåverkan. Genom tvättmedel, färger och limmer där skadliga ämnen bytts ut slipper yrkesmässiga användare och privata konsumenter att utsättas för hälsorisker (allergier, nervskador) under användningen och de diffusa utsläppen av skadliga ämnen till miljön via avloppssystem och soptippar minskar. Arbetsmiljön förbättras för dem som tillverkar dessa produkter och för dem som använder dem i industriell tillverkning av andra varor.
Regeringen anser att en strategi skall utvecklas för att utforma en miljöanpassad varuproduktion, dvs. en varuproduktion där miljöhänsyn och miljöpåverkan vägs in i alla faser av varans livscykel från råvaru- till avfalls- och återvinningsled. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att utforma en sådan strategi.
Vad avser åtgärder mot problemen med användning av byggmaterial, som innehåller flyktiga kemiska ämnen, avser regeringen att senare i år förelägga riksdagen en proposition. Denna behandlar olika åtgärder för en bättre inomhusmiljö.
Det är särskilt angeläget att begränsa användningen av miljö- och hälsofarliga kemiska ämnen. Det årliga inflödet av miljöfarliga ämnen i varor och i fasta anläggningar överstiger flerfaldigt de nuvarande utsläppen till naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd miljöfarliga ämnen som förr eller senarc via avfallsdeponier eller på annat sätt riskerar att läcka ut i miljön. Det innebär ett stort potentiellt miljöhot i framtiden.
Insatser krävs från ctt stort antal aktörer för att arbetet för en miljöanpassad varuproduktion skall bli framgångsrikt. Genom substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga.
Medvetna konsumenter och yrkesmässiga användare som får god information inför sina produktval och sin hantering av kemikalier är liksom en utvecklad kemikaliekontroll viktiga faktorer för att ansvaret att byta ut farliga ämnen och produkter i praktiken verkligen skall avkrävas producenter och leverantörer.
Systemet med frivillig positiv miljömärkning är ett steg att förbättra konsumentens möjligheter att påverka. Den positiva miljömärkningen samordnas mellan de nordiska länderna och syftar till att genom samma märkning, en svan, stimulera försäljningen av produkter som är bättre från miljösynpunkt. :
Bättre utbildning, särskilt av yrkesmässiga användare. och fortsatt arbete med obligatorisk klassificering och märkning av hälso- och miljöfarliga produkter är andra sätt att förbättra konsumentens och den yrkesmässige användarens möjligheter att påverka produktutvecklingen.
Ett viktigt steg är att införa obligatorisk miljöfarlighetsmärkning av kemiska produkter. Klassificering, märkning och registrering av kemikalier har hittills huvudsakligen avsett hälsofarlighet. I nordiskt samarbete har tagits fram kriterier även för miljöfarlighet. EG har utvecklat kriterier som i huvudsak överensstämmer med de nordiska. Inom Norden har även ett system för klassificering och märkning av miljöfarliga kemiska ämnen och
produkter utarbetats, baserat på de nya kriterierna för miljöfarlighet. Diskussioner med EG pågår för att uppnå en harmonisering av kraven.
4.6.2 Kemikaliekontrollen Kemikalickontrollen stärks genom viss utbyggnad av kemikalieinspektionen. Förhandsanmälan med krav på god dokumentation av nya kemiska ämnen införs och produktregistret byggs ut. Bättre kontroll och uppgifter över kemiska ämnen och produkter är grunden för en förbättrad kemikaliekontroll vilket i sin tur är en förutsättning för att kunna förebygga miljö- och hälsoproblem genom att begränsa eller avveckla skadliga ämnen och produkter.
Förhandsanmälan innebär en skyldighet för tillverkare och importörer att anmäla nya kemiska ämnen innan de börjar saluföras i Sverige. Anmälan skall åtföljas av en dokumentation om ämnets hälso- och miljöeffekter. Systemet är i princip det samma som redan finns inom EG. Regeringen bemyndigar kemikalieinspektionen att utarbeta de föreskrifter som krävs för att systemet skall kunna införas.
Kemikalieinspektionens produktregister utvidgas genom bl.a. krav på särskilda uppgifter om miljöfarliga ämnen, bättre information om canceroch allergiframkallande ämnen och uppgifter om produktens samtliga huvudkomponenter.
Sverige har i olika internationella sammanhang drivit krav på mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige har också arbetat för begränsningar av farliga ämnen. Inom ramen för OECDs kemikaliearbete har stora framgångar uppnåtts. För sammanlagt 147 ämnen skall före utgången av år 1993 kunskap ha tagits fram om bl.a. ämnenas egenskaper och miljö-och hälsoeffekter. En långt driven arbetsfördelning mellan länderna gör det möjligt att på relativt kort tid få fram omfattande dokumentation och samtidigt öka förutsättningarna för enighet om bedömning av ämnenas hälso- och miljöfarlighet, vilket har stor betydelse om och när skyddsåtgärder skall vidtas.
De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid reglerats genom ett system för förhandsgranskning och godkännande. Regeringen föreslår nu att de biologiska bekämpningsmedlen förhandsgranskas och kontrolleras på samma sätt som de kemiska bekämpningsmedlen. En ny lag föreslås som skall vara tillämplig på biologiska bekämpningsmedel. För saluföring och användning av biologiskt bekämpningsmedel skall krävas godkännande från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Godkännandet sker efter förhandsgranskning av kemikalieinspektionen. Inspektionen bemyndigas meddela de föreskrifter och försiktighetsmått som behövs för framställning och användning av biologiska bekämpningsmedel.
Även den övriga tillsynen i fråga om de biologiska bekämpningsmedlen föreslås handhas av samma myndigheter som för de kemiska medlen. Kostnader för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås täckas genom avgifter enligt samma principer som för de kemiska bekämpningsmedlen. 96
4.6.3 Avvecklingsplaner Arbetet med att avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen går nu in i ett intensivare skede.
Användningen av ozonnedbrytande ämnen måste upphöra. Globala avvecklingsplaner för ozonnedbrytande ämnen har utarbetats inom det s.k. Montrealprotokollet. Drygt 60 stater har skrivit under protokollet, som fastställer minimikrav för avveckling men samtidigt uppmuntrar enskilda länder att gå fram snabbare.
Redan genom 1988 års miljöpolitiska beslut införde Sverige som första land en fullständig avvecklingsplan för CFC. Därmed stimulerades utvecklingen av alternativa tekniker vilket varit positivt i det internationella arbetet. Regeringen föreslår nu att avvecklingsplanen utvidgas så att användningen av samtliga ämnen som bryter ned ozonskiktet avvecklas eller kraftigt begränsas.
Regeringen kommer att införa ett system för att ta hand om CFC ur kasserade kyl- och frysskåp. Kommunerna görs ansvariga för omhändertagandet av CFC-innehållet. Kommunernas ökade kostnader finansieras genom renhållningstaxan.
Regeringen avser att införa ett förbud mot halon i portabla brandsläckare och i fasta installationer från den 1 juli 1991. Sverige har notifierat GATT och EFTA om denna åtgärd. Den yrkesmässiga användningen av halon i befintliga installationer skall ha upphört senast år 1998. Krav på insamling och återvinning eller destruktion av halon införs också. Användningen av HCFC-föreningar begränsas från år 1994.
Klorerade lösningsmedel har mycket god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är grunden till att ämnena fått en omfattande användning de senaste decennierna. De viktigaste användningsområdena är för avfettning och färgborttagning inom verkstadsindustrin, för rengöring inom elektronikindustrin, inom läkemedelsindustri och kemisk industri samt för klotterborttagning och i kemtvättar.
Klorerade lösningsmedel är cancerframkallande och påverkar det centrala nervsystemet. De misstänks vidare ge direkta skador på växtligheten. Vissa nedbrytningsprodukter är stabila och lagras upp i organismer. |
Regeringen anser därför att användningen av klorerade lösningsmedel skall avvecklas. Som ett första steg bör förbud införas mot försäljning av konsumentprodukter som innehåller hälso- och miljöskadliga klorerade lösningsmedel från den 1 januari 1993. Användningen av dessa lösningsmedel skall med något undantag upphöra helt till år 1995.
Användningen av vissa hälso- och miljöskadliga tillsatsmedel i plaster, bl.a. klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel, ftalater och organiska tennföreningar, bör också kraftigt begränsas. Målet är att användningen av sådana tillsatsämnen som har en negativ påverkan på hälsan och miljön skall avvecklas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med att ta fram ett samlat förslag om begränsningar av vissa tillsatsämnen. Arbetet inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga för miljön. Även användningen av
97 nonylfenoletoxylater bör avvecklas.
7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
ver, kadmium och bly. Regeringen lägger nu fast den avvecklingsplan för kvicksilver som naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har föreslagit. Till år 1995 skall 25 90 av den nuvarande användningen vara avvecklad och till år 2010 skall 7590 ha upphört. Slutmålet är att användningen upphör helt. En rad åtgärder genomförs. Sedan den 1 februari 1990 är det förbjudet att sälja batterier med högre kvicksilver- och kadmiumhalt än 0,025 viktprocent. Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från år 1992. Övriga termometrar med kvicksilver liksom kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument och industriella mätinstrument bör förbjudas från år 1993. Kvicksilver i lysrör och lampor skall på sikt inte förekomma. Användningen av kvicksilver i laboratorier begränsas genom information. Utsläppen av kvicksilver från punktkällor reduceras kraftigt genom nya villkor efter omprövningar enligt miljöskyddslagen. Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda en avveckling av amalgam inom tandvården. |
Också användningen av bly bör på sikt avvecklas. Som tidigare redovisats införs en större skattedifferens mellan bensin med resp. utan blytillsats. All läggning av blymantlad jordkabel skall ha upphört till år 1995. Övergång från blyhagel för jakt till hagel som är bättre från miljösynpunkt skall med stöd av informationskampanjer och frivilliga åtaganden kunna vara helt genomförd i början av 2000-talet. Myndigheterna genomför åtgärder för minskad användning av bly i olika konsumentprodukter m.m.
Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om ett åtgärdsprogram mot blybatterier. Enligt programmet skall alternativa batterityper och startsystem utvecklas för att ersätta blybatterierna. Insamlingen av blybatterier permanentas och riksomfattande informationskampanjer genomförs. Programmet finansieras med en avgift, som betalas av tillverkare och importörer av blybatterier.
Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kemikalicinspektionens föreskrifter beträffande träskyddsmedel inte ger en tillräcklig minskning kommer regeringen att överväga en miljöskatt för att minska användningen av dessa ämnen. .
Även användningen av kadmium bör på sikt upphöra. Sverige har tidigt infört begränsningar för stora användningsområden. De största användningsområdena är nu i batterier. I fosforgödselmedel förekommer kadmium som förorening. Möjligheterna att begränsa kadmiuminnehållet i gödselmedel skall, som tidigare redovisats, utredas.
Kadmium i laddningsbara nickel/kadmiumbatterier svarar för över hälften av kadmiumanvändningen i Sverige och ökar dessutom mycket snabbt. Ett system för omhändertagande av sådana batterier införs för att förhindra att de sprids i naturen. En återlämningspremie införs för att stimulera till återlämning av förbrukade batterier. Regeringen avser att höja batteriavgiften för nickel/kadmiumbatterier fr. o. m. år 1992 till 0,30 kr. per g batterivikt. Fast monterade batterier beläggs också med avgift. Avgiften skall finansiera insamling, omhändertagande, informationskampanjer och återlämningspremier. Fr. o. m. år 1994 förbjuds fast monterade nickel/kad- 98
miumbatterier. Då införs motsvarande förbud inom EG.
Internationell samordning är en viktig del av begränsningsarbetet. Regeringen avser att driva frågan om avveckling av de aktuella ämnena internationellt. Myndigheterna skall systematiskt fortsätta sitt arbete med att identifiera ämnen som bör begränsas. Myndigheterna skall också vidta de åtgärder som behövs för att begränsningarna skall genomföras i praktiken. Regeringen avser att utvidga kemikalieinspektionens och naturvårdsverkets bemyndigande enligt lagen om kemiska produkter till att meddela förbud enligt denna lag.
Inom OECD har på svenskt initativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen vilkas användning starkt bör begränsas eller avvecklas helt. Fem ämnen är hittills utpekade för överväganden om riskreducerande åtgärder, nämligen kvicksilver, bly, kadmium, metylenklorid och bromerade flamskyddsmedel.
Överenskommelser har också träffats vid bl. a. den tredje Nordsjökonferensen för att begränsa användningen och utsläppen av de ämnen som redan nu har utpekats som så skadliga att de bör avvecklas. :
4.7¶Avfall
Sammanfattning av avsnittet: Ekonomiska styrmedel kan användas
för att: stimulera till källsortering. Därför anser regeringen bl.a. att :
kommunerna skall få ökad rätt'att differentiera avfallstaxorna för att -
stimulera källsortering av avfall. | et
Programmet att minska avfallets volym och farlighet, öka källsor-
tering, återtagning och återvinning enligt riksdagens beslut håller på
att genomföras. Kommunerna har fått ett vidgat a ansvar för avfalls- -
hanteringen. . . Nn
Regeringen: föreslår - 'också att | riksdagen godkänner att Sverige :
ratificerar Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande
transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. .
4.7.1 Inledning Riksdagen godkände i maj 1990 regeringens förslag till avfallsprogram. Övergripande mål i programmet är att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer måste förbättras. Uppkomsten av miljöskadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av skadliga ämnen i produkter och varor minskas. Genom förebyggande åtgärder kan problemen lösas effektivt.
Tillverkare och importörer av varor och produkter har det yttersta ansvaret för den miljöpåverkan och misshushållning med resurserna som kan bli följden av såväl tillverkning och användning som slutbehandling i avfalls- och återvinningsledet. Under 1980-talet har det blivit alltmer uppenbart att reningsteknik eller återvinningsteknik som främsta medel 99
för att begränsa avfallets negativa effekter inte är tillräcklig. Det behövs åtgärder som tar sikte på att förebygga uppkomsten av avfall och föroreningar. Den högsta prioriteten måste ges till sådana produkt- och processändringar som ger miljöanpassade varor i alla hanteringsled och som gör det möjligt att dels minimera uppkomsten av avfall, dels minska avfallets innehåll av skadliga ämnen. Den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen.
Mängden avfall utgör ett ökande problem i det moderna samhället. Riksdagen har tidigare beslutat om ett treårigt program med en sammanlagd ram om 87 milj. kr. för stöd till forskning för ett avfallssnålt samhälle. Forskningen skall avse dels miljöanpassad produktutveckling, dels avfallshantering. Regeringen har inrättat en ny myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle, som skall fördela medel till en miljöanpassad produktutveckling.
Avfallsprogrammet innebär att kommunerna får ett vidgat ansvar för avfallshantering och planering av denna. Alla som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs för avfallsplaneringen. Detta skall ge en bättre överblick och kunskap samt möjlighet att styra avfallshanteringen till de mest lämpliga behandlingsmetoderna. .
Källsortering utvecklas med sikte på att allt avfall fr. o. m. år 1994 skall gå till en sådan slutbehandling, som möjliggör ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande. Målet är att förbränning och deponering av osorterat avfall skall ha upphört vid slutet av år 1993. Programmet innebär vidare att kommunerna redan från den 1 januari 1991 har rätt att med lagstöd föreskriva om källsortering. Samtidigt har statens naturvårdsverk fått rollen som central tillsynsmyndighet enligt rehållningslagen. Därmed skall kommunerna kunna få stöd i sitt arbete och en samordning kan ske på nationell nivå.
Regeringen bedömer emellertid att avfallsprogrammet behöver kompletteras med ckonomiska styrmedel. Enligt regeringens mening bör det göras helt klart att kommunerna har rätt att differentiera avfallstaxan i syfte att styra mot källsortering av avfall. Ytterligare styrmedel övervägs.
4.7.2 Miljöfarligt avfall Vid sidan av arbetet med att begränsa de farliga ämnena i produkter och varor måste arbetet fortsätta med att reducera och ta hand om det miljöfarliga avfallet. Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att bl. a. visa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under 1990-talet vid . olika förutsättningar. Utredningen skall också klarlägga olika möjligheter och kostnader för att ta hand om sådant avfall. Arbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.
Genom insamling av miljöfarliga batterier har årligen ca fyra ton kvicksilver och drygt tre ton kadmium hindrats från att tillföras naturen.
Under hösten 1990 skärpte regeringen reglerna för export av miljöfarligt avfall. Ändringarna innebär att naturvårdsverket skall begära in uppgifter om hur miljöfarligt avfall som exporteras från Sverige slutligt tas om hand 100
i det mottagande landet och kontrollera att avfailet tas om hand på det sätt som överenskommits. Samtidigt slås fast att miljöfarligt avfall bara får föras ut ur landet om det kan visas att avfallet slutligt kommer att tas om hand på ett sätt som är godtagbart från miljö- och hälsosynpunkt i Sverige. Hädanefter måste alla, inkl. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) ansöka hos naturvårdsverket för att få föra miljöfarligt avfall ur landet.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall som därefter skall ratificeras av Sverige. Konventionen innehåller bl. a. bestämmelser som syftar till att skydda utvecklingsländer mot giftdumpning. Sverige kommer även att vara pådrivande så att fler länder följer efter med en ratifikation. Det är dessutom viktigt att konventionen efterlevs och stärks. Konventionen behöver särskilt stärkas avseende uppföljning av destruktionsåtgärder utomlands.
4.7.3 Förpackningar m.m. För att komma till rätta med de miljöproblem som uppkommer inom förpackningsområdet har regeringen tillsatt en kommitté med uppdrag att föreslå bl. a. åtgärder som kan främja retursystem. Utredningen skall lämna sin slutrapport senast den 1 september 1991. Regeringen har för avsikt att uppdra till utredningen att utarbeta ett principförslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, handel och distributörer vad gäller returhantering och återvinning av förpackningar.
Ett förslag till lag om återanvändning av vissa dryckesförpackningar behandlas för närvarande i riksdagen. Förslaget innebär att flaskor som är tillverkade av PET-plast och som innehåller konsumtionsfärdig dryck fr.o.m. den 1 juni 1991 får säljas endast om de ingår i ett retursystem.
Glas används inom många olika områden. Några viktiga produktkategorier är emballageglas, planglas, glasfiber och glasull. Försök med kommunal glasinsamling påbörjades år 1970. Antalet kommuner som bedriver insamling samt mängden insamlat glas har ökat under senare år. Kommunerna svarar för investeringar i insamlingsbehållare, tömning och mellanlagring. Motiven för glasåtervinning är att medverka till en bättre hushållning med samhällets energi- och råvaruresurser. Dessutom bidrar den till minskad nedskräpning och till minskade avfallsvolymer, minskade skaderisker för renhållningspersonal samt lägre slitage i maskinutrustning och mindre slagg i avfallsförbränningsanläggningarna. Glaset i avfallshanteringen medför betydande kostnader.
Regeringen anser att återtagningsverksamheten är viktig och bör utökas. Det bör åligga producenterna att ta ett ökat ansvar för återvinning av glas och att utforma system som kan bli ekonomiskt lönsamma.
Intresset för återvinning av returpapper har ökat markant i Västeuropa under de senaste 15—20 åren. Likaså har returpapper blivit en alltmer betydelsefull råvara för svenska pappersbruk. Av det papper som konsumeras i Sverige återvinns ca 4496. Förbrukningen av returpapper har sedan början av 1970-talet ökat trefaldigt. För år 1990 beräknas I miljon ton returpapper komma att användas inom pappersmassaindustrin och 101
prognosen för de närmaste fem åren pekar på en fortsatt kraftig ökning, särskilt för tidningar och liknande. Ökningen i returpappersanvändningen har möjliggjorts genom att pappersmassaindustrin har investerat i returpappersanläggningar samtidigt som 'returpappersinsamlingen har utvecklats positivt.
För både returglas och returpapper gäller att möjligheterna till avsättning skiftar. Det är viktigt att de system som finns för källsortering och därpå följande insamling för återanvändning eller återvinning kan fortsätta att fungera.
4.8¶Återställningsåtgärder
Sammanfattning av avsnittet: Regeringen föreslår att ytterligare medel avsätts för kalkning av sjöar och vattendrag. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj. kr. + 4 milj. kr. tillförs ytterligare för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som skadas av luftföroreningar. ts
25 milj. kr. per år avsätts för att sanera och återställa miljöskada- | de områden. Programmet är femårigt och 'skall utvärderas mot slutet av programperioden. : : |
4.8.1¶Åtgärder i miljön
Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön, bl. a. kalkning, som ett uppehållande försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid.
De beslut som hittills fattats i Europa om att begränsa de försurande utsläppen är inte tillräckliga för att komma ner till de kritiska belastningsgränserna för nedfall av försurande ämnen i de känsliga delarna av Skandinavien. Även om länderna i Europa lyckas begränsa utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningarna slår igenom i mark- och vattensystemen. Kalkning kommer därför att behöva fortsätta i flera år, framför allt i sjöar och vattendrag.
Erfarenheterna av kalkning av sjöar och vattendrag är omfattande och visar att insatserna är positiva och effektiva. Statsbidrag har hittills lämnats för kalkning av ca 5 500 sjöar och ett hundratal vattendrag.
Regeringen föreslår nu att kalkningsinsatserna förstärks. Huvuddragen bör vara att klara alla omkalkningar och att öka kalkningsinsatserna i Norrlands inland och fjälltrakter. Dessutom bör ombyggnaden av reningsverk till kalkfällning fortsätta. Genom utökade kalkningsinsatser kan också cesiumhalten i fisk komma att minska.
Det är främst i Norrlands inland som kalkningsbehovet är eftersatt. Det 102
skaplig naturvård, som är försurade.
Vid sidan av kalkningen av sjöar och vattendrag behövs insatser mot luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål. Den nedbrytning som i dag sker av särskilt äldre byggnadsdetaljer i sandsten och kalksten i de äldre stadskärnorna måste hejdas. Även andra materialgrupper såsom hällristningar, runstenar, medeltidskyrkornas stenskulpturer m. fl. utsätts i dag för en snabb förstörelse. För att långsiktigt komma till rätta med den nedbrytning som sker krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningar minskar.
Det krävs också direkta skydds- och konserveringsarbeten på de viktigaste grupperna av värdefulla kulturminnen för att effekterna av nedbrytningen inte skall bli alltför omfattande. Regeringen föreslår att ytterligare medel avsätts för skydd och restaurering av kulturminnen.
Försöksverksamheten med kalkning och vitaliseringsgödsling av försurad skogsmark fullföljs. Den skogspolitiska kommittén har till uppgift att närmare granska denna fråga.
4.8.2 Sanering och återställning av miljöskadade områden På ett stort antal platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa områden utgör ett hot mot människors hälsa och mot miljön, eftersom risken för att farliga ämnen skall lakas ut och spridas i miljön på många platser är mycket stor.
Särskilda medel avsattes i statsbudgeten för tre år sedan för åtgärder mot miljöskador. Medlen skulle användas för sådana återställningsåtgärder där det inte fanns någon i övrigt som var ansvarig för att genomföra sådana åtgärder. Huvudregeln är annars att den som skadar miljön också skall svara för återställning. Konkreta återställningsåtgärder har påbörjats bl. a. beträffande gruvavfall, fiberbankar och gamla impregneringsanläggningar. Särskilda medel har också avsatts för liknande insatser i Dalälvens tillrinningsområde. De viktigaste åtgärderna i detta område är att begränsa metallutlakning från gamla gruvavfallsupplag. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas till gammalt gruvavfall i Dalälvens tillrinningsområde.
I den kommunala planeringen är det viktigt att uppmärksamma behovet av återställningsåtgärder inom och i nära anslutning till tätortsområden med tanke på möjligheter att utnyttja marken för nya lämpliga ändamål i samhällsbyggandet.
Regeringen anser att det arbete med att åtgärda gamla miljöskador som nu påbörjas bör fortsätta. Regeringen föreslår därför att ytterligare medel anvisas för återställningsarbetet. Det ingår i naturvårdsverkets uppgifter att ansvara för prioritering och genomförande av återställningsprojekten i samverkan med berörda kommuner och industrier.
5¶Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet
Regeringens ställningstaganden i korthet:
Sverige bör engagera sig starkt i det internationella miljösamarbe-
tet och fortsätta att vara pådrivande.
Sverige måste, tillsammans med andra länder, göra betydande
insatser för att en varaktigt hållbar utveckling skall uppnås över hela
världen.
De övergripande målen för den svenska miljöpolitiken är också
giltiga för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet.
Omsorgen om miljön, skyddet av människors hälsa, bevarandet av
den biologiska mångfalden, hushållningen med naturresurserna
samt bevarandet av natur- och kulturlandskapen är också riktlinjer i
vårt internationella arbete. |
5.1¶Inledning
Sverige har traditionellt spelat en pådrivande roll i det internationella miljösamarbetet. För att intensifiera det internationella arbetet och föra in utvecklingen i en varaktigt hållbar riktning har Sverige tagit initiativ till en FN-konferens om miljö och utveckling, vilken kommer att äga rum år 1992 i Brasilien. En första FN-konferens om miljön ägde rum i Stockholm år 1972. Konferensen ledde till ett genombrott för det internationella miljösamarbetet.
Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, JoU 1987/88:23, rskr. 373) inrättades Stockholms internationella miljöinstitut (Stockholm Environment Institute, SEI) för att främja ny teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling. SEI har etablerat sig som en internationellt erkänd kraft på miljöområdet. På klimatområdet har SEI gjort uppmärksammade insatser. På bioteknikområdet har institutet bl. a. upprättat en panel som bistår u-länderna i arbetet att använda ny teknik på ett miljöanpassat sätt. SEI har också etablerat ett fast samarbete med FNsekretariatet för förberedelserna inför 1992 års konferens om miljö och utveckling. Institutet kommer bl. a. att utarbeta underlags- och bakgrunds- . dokument för konferensen.
Det finns två huvudskäl till att Sverige skall engagera sig i det internationella miljösamarbetet.
Vi har ett med andra länder gemensamt ansvar för den globala miljön. Ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet är ett sätt att värna också om vår egen miljö.
Exempel på det första är att Sverige aktivt medverkar i en internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De rika länderna utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar direkt eller indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställnings- 104
miljöfrågor är arbetet för att uppnå ett klimatavtal och överenskommelser för att bevara den biologiska mångfalden och att skydda världens skogar.
Vad gäller skyddet av den svenska miljön är de viktigaste problemen från andra länder försurningen resp. övergödningen av mark och vatten. I takt med att de svenska utsläppen fortsätter att minska kommer en allt större andel av den totala belastningen på svensk miljö från utsläpp i andra länder. Dessa problem delar vi med övriga länder i norra Europa, dvs Europa norr om Alperna och Karpaterna.
En varaktig återhämtning av svensk miljö kan endast ske i takt med en motsvarande återhämtning i norra Europa i sin helhet. Detta gäller såväl länder i Väst- som i Öst- och Centraleuropa.
Dessutom spelar kemikalier och varor i internationell handel som används i Sverige en viktig roll för belastningen på svensk miljö.
Det internationella miljösamarbetet har utvecklats starkt sedan 1972 års FN-konferens. Särskilt under senare år har en lång rad viktiga internationella överenskommelser slutits. Sverige deltar för närvarande i ett stort antal mellanstatliga miljöinstitutioner eller grupperingar. De flesta etablerade internationella organisationerna har nu miljöfrågor på sitt program. Den positiva utvecklingen kan ses som en spegel av miljöfrågornas ökade betydelse inom de olika deltagande länderna.
I bilaga A Hur mår Sverige beskrivs det internationella miljösamarbetets organisation.
För det fortsatta internationella miljöarbetet kommer följande faktorer att ha särskild stor betydelse för svensk del.
De omvälvande politiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har också blottat vidden av de omfattande miljöproblem som också till en del belastar Sverige. Det förändrade politiska klimatet ökar emellertid också förutsättningarna för ett konkret miljösamarbete.
Allt fler länder i Västeuropa driver nu en aktiv miljöpolitik. Det närmare EG-EFTA samarbetet som växer fram ger Sverige nya möjligheter att agera och uppnå positiva miljöeffekter. Möjligheten att skapa en bred europeisk front mot miljöproblemen har därför ökat markant.
Regeringen avser även framdeles driva en ambitiös miljöpolitik och tillsammans med andra i miljösammanhang framträdande nationer vara pådrivande internationellt. Sverige har genom sina erfarenheter goda möjligheter att påverka andra länder att föra en radikal miljöpolitik. Åtgärder mot luftföroreningar liksom avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen samt förbud mot vissa typer av batterier är exempel där svenska initiativ har påskyndat internationella överenskommelser.
Den ökade internationaliseringen kommer att avsätta spår också i vårt inhemska arbete. Det blir nödvändigt att på ett tidigt stadium få internationell förståelse för de nya åtgärder till skydd för miljö och hälsa som vi vill föreslå.
Utsläppsmål, t. ex. 3090 svavelreduktion, har varit det naturliga arbetssättet i ett tidigt skede av det internationella miljösamarbetet. Det är dock uppenbart att t.ex. procentuella nedskärningar lika för ett stort antal länder är ett alltför oprecist och ineffektivt instrument. Länder har hunnit 105
olika långt i sina nationella åtgärdsprogram och den ekologiska situationen och tåligheten mot miljöbelastning skiljer sig mellan de olika länderna. Det är inte längre troligt att ett medelhavsland, ett öst- eller centraleuropeiskt land och Sverige bör minska sina svavelutsläpp med samma procentsats utifrån dagens utsläppsnivåer. En successiv övergång bör därför ske till belastningsmål och miljömål.
Arbetet med s.k. kritiska belastningsgränser har vunnit internationellt gehör. Sverige bör som ett första steg driva att sådana tillämpas i ett nytt protokoll om svavel och kväve.
Regeringen tillkallade den 15 februari 1990 en särskild utredare. Utredaren fick i uppdrag att värdera det svenska deltagandet i det internationella miljösamarbetet och ta fram underlag för beslut om inriktningen av och formerna för Sveriges deltagande i det fortsatta miljösamarbetet. I oktober 1990 överlämnade utredaren sin rapport (SOU 1990:88) om Sveriges internationella miljösamarbete: Nya mål och nya möjligheter. Till rapporten fogades två underlagsrapporter, Vem förorenar Sverige? samt Globalt samarbete om miljö och naturresurser.
En hearing om utredningens förslag ägde rum den 19 november 1990.
Regeringen anger i det följande mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet. Vidare beskriver vi vissa organisations- och informationsfrågor. Först behandlas miljösamarbetet med olika ländergrupper och därefter miljöfrågornas anknytning till säkerhet, folkrätt, bistånd och handel. Förslag till konkreta åtgärder tar vi upp längre fram i propositionen vid behandlingen av resp. sakfråga.
De internationella miljöfrågorna faller under såväl miljödepartementets som utrikesdepartementets verksamhetsområde.
Regeringens ställningstaganden: Sverige skall verka för att FNs
konferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992 behandlar
miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Samtidigt efter-
strävar vi en handlingsinriktad konferens som på olika områden
fastställer konkreta åtgärdsprogram med precisa mål, kostnader och
tidtabeller för att uppnå målen. 1992 års konferens bör bl.a. anta
bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald
och skogsfrågor. Övriga åtgärdsprogram bör gälla andra stora
miljöproblem och politiken inom olika ekonomiska sektorer, fram-
för allt energi och transporter. Konferensen bör också medverka till
att bryta den onda cirkeln kring fattigdom och miljöförstöring i u-
länderna. U-ländernas behov av finansiella resurser och miljövänlig
teknik blir därmed mycket centrala frågor för konferensen och för
dess slutliga resultat.
FNs framtida arbete i fråga om miljö och utveckling bör vägledas
av följande principer:
e Miljöfrågornas globala karaktär och deras betydelse för utveck-
ling och säkerhet motiverar en förstärkning av FN-systemets ar-
bete med dessa frågor. Arbetet bör syfta till att främja en varak-
tigt hållbar utveckling.
e Miljöproblem måste förebyggas genom att miljöhänsyn byggs in i
politiken på skilda områden. Därför måste alla FN-organ ta an-
svar för miljöfrågorna inom sina resp. ansvarsområden.
e Miljöfrågor inom olika sektorer och FN-organ har nära inbördes
samband. Det behövs därför en förstärkt samordning mellan FN-
organen för att nå bästa resultat. |
e FNs verksamhet för att mäta miljöförändringar, värdera miljö-
risker och fatta vägledande beslut för nationellt och mellanstatligt
miljöarbete bör stärkas ytterligare.
e FN bör i lämpliga former fortsätta att understödja alla länders
och särskilt u-ländernas miljöarbete.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Utredningen påpekar att Sveriges position i det globala miljösamarbetet kan komma att förändras till följd av att andra länder prioriterar miljöfrågor allt högre både nationellt och internationellt samt att samarbetet ställer krav på allt större resurser inte minst i form av vetenskapligt underlag och kompetent personal.
Utredningen framhåller vidare att FN-konferensen 1992 kring miljö och utveckling torde innebära att intresset för miljöfrågor ökar såväl i de olika staterna som i de mellanstatliga organisationerna. Förberedelserna inför konferensen får dock inte innebära att det långsiktiga regionala eller bilaterala samarbetet ställs åt sidan.
Regeringens överväganden: FNs miljökonferens år 1972 var epokgörande och ökade påtagligt medvetenheten om miljöfrågornas betydelse. Den 107
antog en deklaration som har varit vägledande för förhållandet mellan stater i miljöfrågor och beträffande utnyttjande av naturresurser. Den blev startsignalen för ett omfattande mellanstatligt miljösamarbete.
Den kanske viktigaste principen i deklarationen är den som slår fast dels staternas suveräna rätt att utnyttja sina naturresurser, dels staternas ansvar för att se till att verksamheter inom det egna territoriet inte förorsakar skador på miljö- och naturresurser i andra länder eller inom områden som ligger utanför nationell jurisdiktion, t. ex. de öppna haven.
Ett av de viktigare besluten från konferensen gällde inrättandet av ett nytt FN-organ, United Nations Environment Programme, UNEP. UNEP skapades för att fungera som katalysator, samordnare och initiativtagare inom FN-systemet, för att upprätta och samordna internationella program, för att mäta miljöförändringar och för att bistå u-länderna att upprätta miljöadministrationer m.m. Inom UNEPs ram har också på senare år ett antal viktiga miljökonventioner förhandlats fram och antagits.
1972 års konferens underströk starkt sambandet mellan miljö och utveckling. Detta samband fick emellertid sitt mellanstatliga genombrott först efter rapporten från Världskommissionen för miljö och utveckling (Brundtlandrapporten). Rapporten förespråkade en varaktigt hållbar utveckling dvs. en utveckling som tillfredsställer dagens ekonomiska och sociala behov samtidigt som framtida generationer ges möjlighet att tillfredsställa sina behov. I december 1989 beslöt FNs generalförsamling att år 1992 sammankalla en konferens om miljö och utveckling (Rio de Janeiro, Brasilien, den 1-— 12 juni 1992).
I generalförsamlingens beslut år 1989 framhålls att den pågående miljöförstöringen hotar jordens livsuppehållande system och om denna tillåts fortsätta kan den leda till en ekologisk katastrof.
I beslutet identifieras följande stora problemkomplex: atmosfären, (klimatförändringar, uttunning av ozonskiktet och gränsöverskridande luftföroreningar), färskvattenresurser, den marina miljön och kustområdena, markresurser (ökenspridning, torka och avskogning), den biologiska mångfalden och miljöriktigt utnyttjande av bioteknik, avfallsproblem och giftiga kemikalier samt fattiga människors livs- och arbetsmiljö.
Konferensens Övergripande mål är att utforma strategier och åtgärder för att hejda miljöförstöringen och främja en varaktigt hållbar utveckling. Konferensen skall särskilt uppmärksamma möjligheterna att integrera miljöhänsyn i utvecklingsprocessen och i sektorspolitiken. Konferensen skall även behandla överföring av finansiella resurser och miljövänlig teknik samt institutionella arrangemang för att hantera miljöfrågorna nationellt, regionalt och globalt.
En mellanstatlig förberedande kommitté har inrättats. Sverige har ordförandeskapet i den arbetsgrupp under kommittén, i vilken bl.a. klimatfrågorna behandlas.
Vid sidan av den förberedande kommittén kommer flertalet FN-organ, och då särskilt UNEP, liksom en mängd icke statliga organisationer, att aktivt bidra till förberedelseprocessen. För att uppnå ett gott konferensresultat och för att säkerställa en effektiv uppföljning kommer berörda FN- 108
organ i stor utsträckning att engageras i det mellanstatliga förhandlingsarbete som skall leda fram till konferensbesluten. Samtidigt har den förberedande kommittén för konferensen stor betydelse för att leda konferensförberedelserna och fatta beslut om vilka förslag som skall underställas konferensen.
En särskild kommitté, nationalkommittén för förberedelser inför 1992 års FN-konferens, har tillkallats för att medverka i det svenska förberedelsearbetet (Dir. 1990:3). I nationalkommittén ingår bl. a. representanter för riksdagspartierna. En huvuduppgift för nationalkommittén är att medverka i utarbetande av en svensk nationalrapport till konferensen.
Konferensen utgör en unik möjlighet att kraftfullt stärka FN och FNsystemets roll och ansvar för en varaktigt hållbar utveckling i alla länder. Konferensen är ett uttryck för världssamfundets erkännande av miljöns och resurshushållningens betydelse för utvecklingen. Resultaten av konferensen blir beroende av regeringarnas vilja och beredskap till ibland krävande åtaganden om förändringar i nuvarande samhällssystem och strukturer. Resultaten kommer framför allt att betingas av de industrialiserade ländernas förmåga att uttrycka solidaritet med wu-ländernas utvecklingsansträngningar i form av ökade resursflöden, finansiellt och teknologiskt, för en varaktigt hållbar utveckling.
Som ett led i förberedelserna inför konferensen kommer det i juni i år att hållas en internationell konferens i Sundsvall med temat hälsofrämjande miljöer.
Det svenska förberedelsearbetet bedrivs med sikte på att kraftfullt medverka till att konferensen blir en framgång för det multilaterala miljösamarbetet inom FNs ram i linje med övergripande mål för den svenska miljöoch utrikespolitiken.
5.3¶Polarområdena
Regeringens ställningstagande: Regeringen verkar för förstärkta miljöregler inom Antarktisfördraget och för ett utvidgat samarbete till skydd för miljön i Arktis.
Regeringens överväganden: Polarområdenas betydelse har vuxit avse-
värt under senare år. Arktis och Antarktis ligger i skärningspunkten för globala miljöintressen, industriella exploateringsönskemål samt säkerhetspolitiska intressen. Polarmiljön, som ännu till stora delar är opåverkad av mänsklig verksamhet, är särskilt känslig för störningar, samtidigt som den utgör ett referenssystem för övervakning av människans globala miljöpåverkan.
Sverige har anslutit sig till de länder som verkar för ett förstärkt skydd för den antarktiska miljön. All verksamhet i Antarktis skall bedrivas med största försiktighet och all miljöpåverkan skall minimeras. Inom ramen för Antarktisfördraget, som utgör grunden för det fredliga samarbetet inom Antarktisområdet, har förhandlingar inletts om ett särskilt legalt instrument med allomfattande miljöskyddsregler. 109
Sedan hösten 1989 pågår överläggningar mellan de åtta arktiska staterna (Canada, USA, Sovjetunionen och de fem nordiska länderna) i syfte att åstadkomma en överenskommelse om mer organiserat och kontinuerligt miljöskyddssamarbete för det arktiska området. Genom gemensamt agerande skall effektiva åtgärder sättas in för att förebygga och motverka olika miljöhot mot den arktiska befolkningen och naturen.
5.4¶Miljösamarbete inom ramen för den västeuropeiska integrationen
Regeringens ställningstaganden: Integrationen i Västeuropa skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete. Avsikten är att ett avtal om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ge oss ökade möjligheter att aktivt delta i utformningen av miljöpolitiken i Västeuropa. Avtalet kommer även att få konsekvenser för den svenska miljöpolitiken och kommer att innebära krav på ökad samordning av särskilt de handelsrelaterade miljöreglerna.
På det miljöpolitiska området avser regeringen inom ramen för ett EES-avtal att: 6 verka för skärpta miljöregler som kan ge en bättre miljö i Västeu-
ropa, 6 verka för att stärka det miljöpolitiska samarbetet i Västeuropa, S aktivt delta i gemensamma forskningsprogram och andra miljö-
aktiviteter, såsom den europeiska mitjöbyrån (EEA), 6 bidra till att stärka och samordna samarbetet med Öst- och Cen-
traleuropa, samt € bidra till att stärka det internationella miljösamarbetet.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Överensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden.
Regeringens överväganden: Miljösamarbete mellan västeuropeiska länder sker i flera olika former, bilateralt, inom en grupp av länder såsom t.ex. Rhenkommissionen, inom EFTA eller EG eller mellan EFTA och EG. I detta avsnitt berörs EGs miljöpolitik och det miljösamarbete som kommer att bli en del av det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
EGs miljöpolitik Liksom i Sverige har miljöpolitiska hänsyn blivit allt viktigare bland EGs medlemsländer. Successivt har en gemensam miljöpolitik vuxit sig allt starkare. Ett alltmer omfattande och ambitiöst regelverk med för medlemsländerna bindande föreskrifter har upprättats. De gemensamma reglerna rör frågor som naturskydd, kemikaliehantering, utsläpp till luft och vatten, strålskydd samt avfallshantering. EG har vidare fått en roll vad gäller genomförande av åtaganden som medlemsländerna gjort gemensamt 110
inom ramen för andra internationella organisationer såsom Montrealprotokollet och Nordsjökonferensen.
Miljöpolitiken i EG är en förhållandevis ny företeelse. Även om särskilda handlingsplaner för miljöområdet lagts fast sedan år 1975 var det först genom enhetsakten från år 1987 som miljöhänsyn uttryckligt blev en del av EGs verksamhet. Sedan dess har en lång rad gemensamma åtgärder beslutats på miljöområdet.
Flertalet av de gemensamma miljöbesluten inom EG fattas med enhällighet och är av minimikaraktär. Detta innebär att medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler än de gemensamt överenskomna. Exemplen på detta är också många, bl.a. de tyska vattenkvalitetskraven och luftutsläppsreglerna.
När EGs inre marknad genomförs år 1993, skall återstående tekniska handelshinder vara avvecklade mellan medlemsländerna. Detta medför ett omfattande arbete med bl. a. harmonisering av olika krav på varor. Exempel på detta är bilavgaser och vissa kemikalier. Inte minst viktigt i detta sammanhang är att tillgodose berättigade miljöskyddskrav. Kommissionen skall i sina förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög skyddsnivå såvitt gäller miljöskydd. Beslut fattas i de flesta fall med kvalificerad majoritet enligt en vägd röstskala. I princip innebär sådana harmoniserade regler att enskilda medlemsländer inte kan tillämpa mer långtgående regler. Under vissa mycket begränsade förutsättningar ges dock medlemsstater möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även när det gäller handelsrelaterade regler. Den möjligheten har dock aldrig prövats i EG-domstolen.
Där gemensamma normer saknas, är huvudregeln inom EG att en vara som lagligen saluförs i ett medlemsland får saluföras i alla medlemsländer. Medlemsstaterna har dock viss rätt att göra undantag för att skydda människors hälsa, djur eller växter. EG-domstolens praxis har klargjort att den rätten under vissa förutsättningar innefattar miljöpolitiska åtgärder. En förutsättning är att åtgärden i fråga verkligen syftar till att uppfylla legitima miljöskyddsbehov och att miljöintresset står i proportion till den handelshindrande effekten. I ett uppmärksammat fall från år 1987 gav EGdomstolen Danmark rätt att av miljöskäl under vissa villkor förbjuda försäljningen av drycker i engångsglas.
Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Vid ett gemensamt miljöministermöte mellan EFTA- och EG-länderna i Nederländerna hösten 1987 lades grunden till ett förstärkt samarbete på miljöområdet.
Ett andra möte mellan EGs och EFTAs miljöministrar ägde rum den 5 november 1990 i Schweiz. Vid mötet enades ministrarna — på svenskt förslag — om att utarbeta en gemensam västeuropeisk miljöstrategi vad gäller stabilisering och minskning av utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Vidare enades ministermötet om att öka samarbetet på sådana områden som ekonomiska styrmedel, miljömärkning samt miljö och transporter. ill
Sverige befinner sig tillsammans med övriga EFTA-länder i förhandlingar med EG om ett långtgående västeuropeiskt ckonomiskt samarbete, de s.k. EES-förhandlingarna. Avsikten är att ett EES-avtal skall kunna träffas under första halvåret 1991 och träda i kraft den 1 januari 1993.
För Sverige öppnar EES nya möjligheter att uppnå positiva miljöeffekter. Sverige kommer i detta arbete att slå vakt om att framtida gemensamma miljöregler sätts på högsta möjliga skyddsnivå.
EGs regler om utsläpp till luft och vatten från stationära anläggningar, avfallshantering samt stärkandet av den biologiska mångfalden m.m. är av s.k. minimikaraktär, dvs. medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler. Till övervägande del har Sverige, liksom flertalet EFTA-länder, redan likvärdiga eller mer långtgående regler än dessa EGregler. Några problem att acceptera EGs regler på dessa områden föreligger alltså inte. Regeringen avser att verka för att dessa minimiregler skärps i syfte att förbättra miljön i EES-området.
En annan viktig miljöpolitisk aspekt i ett EES utgör harmoniseringsarbetet på varuområdet. Den avveckling av tekniska handelshinder som pågår inom EG kommer i sin helhet genom EES att omfatta också Sverige och de övriga EFTA-länderna. Sverige kommer i detta arbete att i de olika samarbetsorganen inom EES aktivt verka för att miljöskyddskraven sätts på högsta möjliga nivå.
Generellt sett bör harmoniserade regler på hög skyddsnivå eftersträvas. På områden som inte är harmoniserade finns möjligheter att införa nationella regler till skydd för miljön. Det kan t.ex. visa sig nödvändigt att länder inför enskilda förbud inom vissa användningsområden i olika takt. EES-avtalet förutsätts ge utrymme för sådana åtgärder under förutsättning att miljöintresset står i proportion till den handelsrelaterade effekten.
Vidare förutsätts att Sverige liksom övriga EFTA-länder skall ha samma möjligheter som EGs medlemsländer att tillämpa strängare miljökrav än de som gemensamt har överenskommits.
Vissa harmoniserade EG-regler på miljöområdet motsvaras av längre gående regler i Sverige och andra EFTA-länder. Regeringen kommer i EES-avtalet att slå vakt om dessa miljöskyddsåtgärder.
EES kommer att leda till ett omfattande samordningsarbete. En förutsättning är emellertid att Sverige liksom övriga EFTA-länder uppnår ett tillfredsställande deltagande och medinflytande i den framtida beslutsprocessen. Särskilt viktigt är att vi kan delta i de av EG-kommissionen tillsatta expertgrupperna där grunden för kommande EES-regler i hög grad kommer att behandlas.
Mot bakgrund av våra åtaganden inom EES-avtalet kommer den svenska miljölagstiftningen att ses över. Regeringen återkommer till denna fråga i kapitel 6.
Internationaliseringen av miljöarbetet kommer att få återverkningar på det svenska miljöarbetet. Kunskapsbehovet om andra EES-länders miljöpolitik, liksom om de planer för ny lagstiftning som föreligger kommer att öka. Svenska initiativ och förslag till skärpta regler måste förankras hos andra EES-länder på ett annat sätt än tidigare.
Regeringen strävar även fortsättningsvis efter att stora och viktiga frågor 112
tas fram i ett nära internationellt samarbete även utanför EES i olika organ där EG och EFTA-länderna deltar, t.ex. Nordsjökonferenserna. Inom OECD har t. ex. på svenskt initiativ ett projekt satts igång för att identifiera ämnen som bör begränsas eller avvecklas samt ta fram förslag till riskbegränsande åtgärder. EG deltar i detta projekt och har lett arbetet för ett av fem utvalda ämnen.
För åtgärder med handelspolitiska effekter har vi sedan tidigare åtagit oss att i förväg via GATT och EFTA underrätta våra avtalsparter om planerade nya handelsrelaterade miljöregler. Detta notifikationssystem syftar till att i möjligaste mån hindra uppkomsten av tekniska handelshinder genom att ge våra handelspartners möjlighet att lämna synpunkter på förslagen till åtgärder.
Sedan den 1 november 1990 har EFTAS notifikationsprocedur knutits samman med EGs. Detta innebär att våra notifikationer direkt tillställs EG och att våra kommentarer till motsvarande förslag från EG-länderna kommer att överlämnas som gemensamma EFTA-kommentarer. Förslagen kan inte genomföras förrän notifikationsperioden på tre till sex månader gått till ända.
Notifikationstidens längd kan komma att ändras genom ett EES avtal. Internt inom EG gäller att medlemsstater eller kommissionen kan utlösa en förlängd period på tre månader utöver de ursprungliga tre månaderna. Om kommissionen har för avsikt att föreslå en harmonisering på området kan den i stället påkalla en stilleståndsperiod på nio månader. I EG har processen att införa begränsningar inom kemikalieområdet i regel kommit i gång genom att ctt enskilt EG-land notifierat ett förslag.
EEA -— den europeiska miljöbyrån EGs miljöministrar beslöt under år 1990 att tillskapa en europeisk miljöbyrå (EEA) öppen för deltagande även för europeiska länder utanför EG. Miljöbyrån skall förse EG och medlemsländerna med objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhållanden för att ge dem underlag för nödvändiga åtgärder för att skydda miljön, liksom att utvärdera effekter av åtgärder samt att sc till att allmänheten är informerad om miljöförhållandena.
Den svenska regeringen har, tillsammans med de övriga EFTA-länderna, begärt förhandlingar om deltagande i EEA.
För svensk del har vi anmält att vi är intresserade av ett samspel mellan EEA och det svenska nationella övervakningssystemet.
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Regeringens ställningstaganden: Miljösamarbetet med Öst- och
Centraleuropa baseras på två roller, den stödjande och den kravstäl-
lande. Dessa roller skiljs så långt möjligt åt.
Stödjarrollen utgår från det mottagande landets prioriteringar och
samordnas med landets egna insatser. Stödinsatserna organiseras
företrädesvis på multilateral bas. Bilaterala stödinsatser samordnas
så långt det över huvud taget är möjligt med andra länders och
multilaterala organisationers stöd.
Kravställarrollen måste utgå från våra egna prioriteringar.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden.
Regeringens överväganden: Miljösituationen i Öst- och Centraleuropa är mycket allvarlig med i vissa områden stora skador på naturmiljön och allvarliga effekter på människornas hälsa.
Utsläpp från Öst- och Centraleuropa påverkar kraftigt den svenska miljön trots att den andel av Öst- och Centraleuropas utsläpp som faller ned i Sverige är förhållandevis liten. De Öst- och Centraleuropeiska ländernas bidrag till försurningen i framför allt södra och sydöstra Sverige är mycket stort. Detta gäller i synnerhet utsläpp från Sovjetunionen, Polen och de östra delarna av Tyskland. Den nya öppenheten i Öst- och Centraleuropa har avslöjat mångåriga försummelser. Behovet av insatser för att skydda miljön är oerhört stort.
En förbättrad miljö i Öst- och Centraleuropa förutsätter en genomgripande ekonomisk omstrukturering. För att underlätta denna ges ett omfattande stöd från OECD-länderna. Stödet samordnas inom den s.k. G-24 gruppen av EG-kommissionen och lämnas också till en rad miljöinsatser. Miljöstödet består av både multilaterala och bilaterala insatser. De multilaterala insatserna sker framför allt genom Världsbanken och genom den nyligen tillskapade Europeiska utvecklingsbanken. De bilaterala insatserna består av en lång rad projekt, som på olika sätt uttrycker de stödjande ländernas olika prioriteringar.
Parallellt med dessa stödinsatser för öst- och centraleuropeisk miljö fortgår samarbetet inom de olika konventionerna för miljöskydd, främst Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar. Här ställer Sverige — och andra västeuropeiska länder — krav på att alla deltagande länder skall skära ned sina utsläpp för att inte skada andra länders miljö.
Myndighetsanknutet bilateralt miljösamarbete mellan Sverige och Östoch Centraleuropa inleddes under 1970-talet. Samarbetet har i regel bestått av erfarenhetsutbyte och forskningssamarbete i form av tvååriga samarbetsprogram.
Regeringen vill, inför de nya samarbetsmöjligheter som nu har öppnat sig, klargöra sin principiella syn på det framtida miljösamarbetet med Östoch Centraleuropa. Detta samarbete måste utgå från två olika roller: Dels 114
Sveriges rätt att skydda sin egen miljö och därvid ställa krav på att andra länder minskar de utsläpp som påverkar Sverige, dels Sveriges skyldighet att i solidaritet lämna stöd till länder som av olika skäl har svårigheter att skydda sin egen miljö. I båda fallen är syftet att utsläppen i de stödda landet skall minska. I det förra fallet prioriteras de utsläpp som är viktigast utifrån svensk miljö och i det senare fallet skall de utsläpp prioriteras som är viktigast för det stödda landets miljö. Många gånger, men långt ifrån alla, kan prioriteringarna sammanfalla. Det är viktigt att de olika rollerna hålls klart åtskilda. Det är vidare en fördel om stödet kan kanaliseras multilateralt. Under alla omständigheter skall en samordning av olika givares stöd eftersträvas. För att underlätta detta skall bilateralt stöd vara tydligt inordnat i en i det mottagande landet nationellt utarbetad och förankrad plan. De multilaterala insatserna spelar en central roll för att skapa sådana planer.
Våren 1990 beslutade riksdagen att en miljard kronor skall användas för samarbete med Öst- och Centraleuropa under treårsperioden 1990/91— 1992/93 varav 900 milj. kr. finansieras över biståndsanslaget. Omkring 400 milj. kr. beräknas gå till miljösamarbete av olika slag.
För samarbetet med Polen har för treårsperioden totalt 300 milj. kr. avsatts. Större delen beräknas gå till miljöinsatser och därmed relaterad kunskapsutveckling. En rad projekt har påbörjats och intensiva förberedelser pågår för andra. Beredningen för ekonomiskt-tekniskt samarbete (BITS), i samarbete med statens naturvårdsverk, handlägger huvuddelen av stödet till Polen.
Miljöfrågorna prioriteras även i det biståndsfinansierade samarbetet med övriga Öst- och Centraleuropa. Lägst 45 milj. kr. av totalt 150 milj. kr. har avsatts för sådana insatser under en treårsperiod.
Stödet genom folkrörelserna, som spelar en viktig roll i samarbetet med Öst- och Centraleuropa, handläggs via SIDA. Flera miljöorganisationer har ansökt och fått stöd.
De nordiska miljöministrarna föreslog under år 1989 att ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag skulle bildas för Öst- och Centraleuropa. Regeringen har till riksdagen i oktober 1990 föreslagit etablerandet av ett sådant bolag. Riksdagen har senare godkänt förslaget. Bolaget, Nordic Environment Finance Corporation (NEFCO), skall med aktiekapital eller lån delta i finansering av samriskföretag, som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Östeuropa. NEFCO startade sin verk- . samhet den I november år 1990.
Ytterligare ett exempel på det omfattande internationella samarbete, som vuxit fram som en följd av omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa är konferensen om Östersjöns miljö, som ägde rum i Ronneby i september 1990. Vid mötet deltog även finansieringsorgan som Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och den Nordiska investeringsbanken. Mötet följs upp av en arbetsgrupp, i vilken bankerna medverkar, med uppgift att ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive sådana större investeringar som förutsätts bli nödvändiga.
Som ett led i den nationella svenska miljöpolitikens strävan att ned- 115
bringa belastningen på den svenska miljön bör ett riktat myndighetssamarbete ske med Öst- och Centraleuropa. Av olika geografiska och meteorologiska skäl kommer detta samarbete koncentreras till vatten- och luftföroreningar i Polen, vattenföroreningar i de baltiska republikerna och Leningradområdet samt luftföroreningar i Tjeckoslovakien.
Detta samarbete bör administreras gemensamt av Sverige och resp. land och vara konkret och myndighetsanknutet samt bygga på det under 1970- : talet inledda miljösamarbetet. Vidare bör samarbetet i möjligaste mån knytas till arbetet inom Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar samt till de aktionsplaner som beslutades vid regeringschefskonferensen i Ronneby. Regeringen avser förstärka det myndighetsanknutna miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa. (Se kapitel 21, anslag B 8. posten 7).
5.6¶Övrigt miljösamarbete
Regeringens ställningstagande: Sverige skall verka för att konferensen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK) fortsatt aktivt behandlar miljöfrågorna och ger impulser till det internationella miljösamarbetet.
Sverige avser spela en fortsatt pådrivande roll i OECDs miljöarbete.
Inom det europeiska regionala miljösamarbetet läggs särskilt stor vikt vid samarbetet kring Östersjön och gränsöverskridande luftföroreningar.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Utred-
ningen har översiktligt behandlat miljösamarbetet inom ECE och OECD.
Beträffande det europeiska luftvårdssamarbetet och det regionala arbetet med att skydda den marina miljön anser utredningen att arbetet med Östersjön bör ges högsta prioritet, liksom arbetet med att reducera utsläppen av kväveoxider och svavel.
Regeringens överväganden: En stor och växande del av den svenska miljöbelastningen härrör från källor utanför Sveriges gränser. Det är därför nödvändigt att intensifiera ansträngningarna att påverka aktuella länder att nedbringa de gränsöverskridande föroreningarna. Detta gäller även miljöfarliga ämnen i varor som tillverkas utanför Sverige, men som används och omhändertas här.
I ett europeiskt perspektiv har det hittillsvarande miljösamarbetet bl. a. haft som sidoeffekt att förbättra relationerna mellan öst och väst. Inom ramen för Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK) och FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE) etablerades tidigt ett miljösamarbete som kunde fortsätta att förstärkas även under perioder av stark spänning mellan öst och väst och därmed bidra till framväxten av förnyad politisk avspänning i Europa.
Denna politiska avspänning skapar bättre förutsättningar för ett intensi- 116
fierat samarbete inom ESK-kretsen. ESKs toppmöte i Paris i november 1990 gav uttryck för en stark vilja till sådant samarbete. Miljöfrågorna utgör ett viktigt område för fortsatt och fördjupat samarbete. Regeringen kommer att sätta miljön högt på ESKs dagordning.
ESK bör ge impulser och rekommendationer till nya aktiviteter i form av uppdrag i första hand till existerande internationella organisationer.
Inom ramen för ECE undertecknades år 1979 en konvention mot gränsöverskridande luftföroreningar. Till konventionen hör två åtgärdsprotokoll, ett om begränsning av svavelutsläpp (30 9o-klubben) och ett protokoll om kontroll av kväveoxider. Arbete pågår med ett protokoll för begränsning av flyktiga organiska ämnen (som tillsammans med bl. a. kväveoxider bildar ozon). I avsnitt 2.2.3 redovisas dels det pågående arbetet inom luftvårdskonventionen, dels de svenska initiativ som tagits.
OECD inledde sitt arbete på miljöområdet redan år 1970 med tonvikten på de ekonomisk-politiska aspekterna av miljöpolitiken. Redan år 1973 antogs den s.k. Polluter-Pays-Principle (PPP) vilken spelat en betydelsefull roll i nationell och internationell miljöpolitik. Principen lägger fast att det är förorenaren som har ansvar för miljökostnaderna. OECD har därefter fortsatt att utreda för medlemsländerna gemensamma problem och på flera viktiga områden anta rekommendationer och beslut som direkt påverkar miljöpolitiken i medlemsländerna. Regeringen avser att delta aktivt även i fortsättningen i OECDSs miljöarbete. Ytterligare ett skäl härtill är att OECD är ett samarbetsorgan för de rika industriländerna, vilka har ett stort ansvar för världens miljöproblem. Dessa länder har också de tekniska och ekonomiska möjligheterna att gå före i miljöarbetet, nationellt och internationellt.
Inom ramen för det nordiska samarbetet har ett intensivt samarbete byggts upp som bl.a. resulterat i gemensamma nordiska handlingsplaner och program för luftföroreningar, havsföroreningar och renare teknologi, kemikalieavfall och återanvändning. Liknande arbete pågår för närvarande med ett nordiskt miljökvalitetsövervakningsprogram.
Det omfattande nordiska samarbetet är ett viktigt inslag i det internationella miljösamarbetet. Samarbetet utgör bl.a. en viktig plattform för att förbereda gemensamma ställningstaganden.
I januari 1991 lämnade Nordiska ministerrådet ett förslag till Nordiska rådet om ett nordiskt miljöforskningsprogram. Programmet inriktas bl. a. på samarbete med de östeuropeiska länderna kring Östersjön.
Vid sidan av det miljösamarbete inom Norden samt inom ESK, ECE och OECD, som berör hela eller en stor del av Europa, bedrivs viktigt miljösamarbete inom andra miljöfora.
Detta samarbete behandlas mer i detalj i andra avsnitt. Här skall endast erinras om en del av det marina miljöskyddsarbetet.
Vid Ronnebykonferensen om Östersjöns miljö fastställde de deltagande länderna målet att återställa Östersjöns ekologi. Konferensens uppföljning innebär en kraftig stimulans till arbetet att skydda Östersjöområdets marina miljö inom Helsingforskonventionen. Under de närmaste åren avser regeringen att lägga mycket stor vikt vid arbetet att återställa Östersjöns miljö. 117
Den fjärde Nordsjökonferensen, liksom revideringen och den sammanslagning av Oslo- och Pariskonventionerna som sannolikt kommer att ske vid kommissionsmötet 1992, effektiviserar på ett motsvarande sätt det marina miljöskyddsarbetet kring Nordsjön. Riksdagen har våren 1988 förordat (JoU 1987/88:23, rskr. 373) att regeringen arbetar för tillskapandet av en Nordsjökommission.
Genom Nordsjökonferenserna har Nordsjöns miljöproblem fått en ökad uppmärksamhet. Detta gäller också arbetet inom Oslo- och Pariskommissionerna, vilkas geografiska utbredning är sådan att även Nordsjön täcks. Vid Oslo- och Pariskommissionernas gemensamma sekretariat finns idag särskilt avdelad personal som arbetar enbart med Nordsjöfrågor och som bekostas från sekretariatets särskilda Nordsjöbudget.
Fortsatta Nordsjökonferenser i kombination med en sammanslagning och effektivisering av Oslo- och Pariskonventionerna gör att Nordsjöfrågorna i det fortsatta arbetet kommer att vara väl tillgodosedda. Regeringen anser därför att det för närvarande inte föreligger ett behov av att tillskapa en separat Nordsjökommission.
5.7¶Miljö och säkerhet
Regeringens ställningstaganden: Regeringen verkar för ett kraftfullt mellanstatligt samarbete främst inom FNs ram för att motverka de miljöproblem som hotar säkerheten, globalt eller regionalt. FN bör vidare stärka sina möjligheter att motverka och lösa miljökonflikter samt studera möjligheterna att använda militära resurser för civilt miljöskydd. Miljöfrågorna utgör ett viktigt område för det intensifierade samarbetet inom ESK-kretsen.
Regeringens överväganden: Sedan länge har kärnvapenkriget upplevts som ett allvarligt hot inte bara mot säkerheten utan också mot miljön. Hotet fick ökad åskådlighet genom vetenskapliga bedömningar av miljöeffekterna av kärnvapen bl. a. omfattande och långvariga temperatursänkningar (atomvintern). Också den moderna konventionella krigföringens miljöeffekter analyserades. Kuwaitkrisen har åter aktualiserat miljöeffekterna av krig.
Ökad kunskap om globala och regionala miljöhot med rötter i människans vardagliga fredliga aktiviteter har emellertid i förening med den politiska avspänningen mellan öst och väst, lett till en förändring i synen på samband mellan miljö och säkerhet.
Riskerna för allvarliga försämringar av den globala miljön upplevs i sig själva som ett allvarligt hot mot nationell och internationell säkerhet.
I vissa fall kan vidare den pågående miljöförstöringen leda till politisk oro eller förstärkta konflikter mellan stater. Även dessa samband har studerats vetenskapligt.
Användningen av naturresurser, som delas av två eller flera stater har under historiens lopp inte sällan negativt påverkat relationerna mellan 118
berörda stater. Detta har i synnerhet gällt delade floder där problem kan förväntas växa om den nuvarande utvecklingen mot en allt större knapphet på sötvattenstillgångar i stora delar av världen fortsätter.
Ett annat konflikthot skapas av en växande migration från områden som inte förmår föda sin befolkning. Jorderosion, avskogning och i extrema fall föroreningar kan så utarma naturens produktionsförmåga att människor där inte längre kan erhålla sin bärgning. Denna migration kan leda till social oro och nationella konflikter. I en del fall rör den sig över gränserna till andra stater med risker för mellanstatliga konflikter som följd.
Ett exempel på mellanstatligt samarbete för att motverka miljöproblem som hotar säkerheten gäller klimatfrågan där Sverige varit en av initiativtagarna till de konventionsförhandlingar som nu inleds. Ett annat exempel gäller en rad förhandlade eller planerade vattenkonventioner mellan stater som delar ett flodområde. Sverige var vidare initiativtagare till ett beslut i FNs generalförsamling om en FN-studie för att kartlägga hur militära resurser skulle kunna användas för civila miljöändamål.
Miljösamarbetet har hela tiden varit en viktig del av ESK-processen. Detta har bidragit till att stärka det europeiska miljösamarbetet samtidigt som det gett ett konstruktivt bidrag till avspänningen genom att en dialog fortgått på ett viktigt område. Den politiska avspänningen i Europa under det senaste åren har i sin tur möjliggjort en ytterligare intensifiering av miljösamarbetet inom ESK.
5.8¶Miljö och folkrätt
Regeringens ställningstaganden: En fortsatt utveckling av folkrätten på miljöns område är angelägen. Bindande konventioner är den mest långtgående formen av internationella åtaganden och kan vara nödvändiga för att komma tillrätta med vissa miljöproblem. Valet mellan globala och regionala konventioner avgörs av problemets karaktär.
Utredningen om Sveriges internationella miljösamarbete: Utredningen anför att globala konventioner bör användas med urskiljning och utifrån tydligt formulerade kriterier och att överenskommelser i en region eller arbete inom olika mellanstatliga organisationer i många fall är att föredra.
Regeringens överväganden: I det internationella miljösamarbetet spelar de rättsliga frågorna en viktig roll. Inom folkrätten är miljörätten den del som utvecklats snabbast under de senaste åren. Sedan FN-konferensen år 1972 har ett åttiotal konventioner, protokoll eller liknande inom miljöområdet förhandlats fram.
De internationella miljökonventionerna kan vara globala, regionala eller bilaterala. De kan avse skyddet av vissa områden t. ex. havet och atmosfären eller regler för vissa särskilt farliga aktiviteter, t. ex. transport av farliga ämnen.
Miljöproblem som berör flertalet länder regleras bäst i en global över- 119
enskommelse medan en regional eller bilateral lösning framstår som lämpligast för att reglera samarbetet mellan stater med likartade miljöproblem och jämförbara ekonomiska och politiska förhållanden. Det är ofta lättare att nå enighet mellan ett begränsat antal länder och mål och åtaganden kan sättas högre. Utvecklingen tycks därför gå i riktning mot regionala överenskommelser.
Processen vid en global konventions tillkomst är ofta långdragen. Det kan ta många år efter undertecknandet innan erforderligt antal ratifikationer erhålls för att konventionen skall kunna träda i kraft. Likaså ratificeras de globala överenskommelserna tyvärr ofta av alltför få stater för att vara i verklig mening globala. Betydelsen av globala överenskommelser ska dock inte underskattas. Vissa miljöproblem måste angripas globalt. Även i andra fall kan ett globalt perspektiv vara av värde, bl.a. för utvecklingen av enhetliga internationella miljöregler.
5.9¶Miljö och bistånd
Regeringens ställningstaganden: Det överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Miljömålet spelar sålunda en kompletterande och förstärkande roll i förhållande till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Utredningens slutsatser överensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden.
Regeringens överväganden: I det internationella miljöarbetet har i-länder och u-länder ett gemensamt intresse av att värna om den globala miljön. Genom att huvuddelen av källorna till sådana globala miljöproblem som uttunning av ozonlagret och tillskott till växthuseffekten finns i iländerna har emellertid dessa länder ett särskilt ansvar för att lösa problemen.
I u-länderna är de stora hoten mot miljön och naturresursbasen oftast fattigdomsrelaterade. Människor tvingas till ett kortsiktigt utnyttjande av naturresurser för att tillfredsställa akuta behov av livsmedel, brännved etc. Dessutom pågår i många u-länder en kommersiell överexploatering. Denna rovdrift riskerar att slå undan grunden för den framtida utvecklingen.
På samma sätt som i-ländernas utsläpp av ozonnedbrytande substanser och växthusgaser leder till negativa effekter på den globala miljön hotar sammanbrott i naturresurshanteringen och miljön i u-länderna att leda till dramatiska konsekvenser inte bara regionalt utan även globalt.
Det är därför ett globalt intresse att u-länderna ges ökade möjligheter att hantera sin miljö och sina naturresurser på ett långsiktigt hållbart sätt. - 120
Regeringen anser att en ökad resurs- och tekniköverföring måste ske från i-länderna till u-länderna för att dessa skall kunna vidta verkningsfulla åtgärder för en hållbar utveckling. Sverige verkar därför aktivt i internationella fora för att även övriga OECD-länder skall uppnå det av FN uppsatta biståndsmålet om 0,7 90 av BNP.
Miljöbiståndet bör lämnas utifrån ett helhetsperspektiv, så att resurserna kan sättas in på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling. Miljöinsatserna måste vara en integrerad del av utvecklingspolitiken. Särskilda fonder eller biståndsinsatser för miljö utan detta helhetsperspektiv riskerar att leda till ineffektivt resursutnyttjande från såväl miljö- som biståndssynpunkt. .
Miljöaspekterna integreras därför alltmer i utvecklingssamarbetet. Detta gäller inte minst det landprogrammerade biståndet. Ett komplement härtill utgör anslagsposterna för särskilda miljöinsatser, som för budgetåret 1991/92 föreslagits till sammanlagt 360 milj. kr.
För att u-länderna själva effektivt skall kunna planera och genomföra miljöinsatser måste deras egen miljö- och naturresursförvaltning stärkas. Satsningar krävs dessutom inom forskning och utbildning.
Miljöinsatserna inom det bilaterala samarbetet med u-länderna koncentreras i första hand till områden med svenskt kunnande. Hittills har det bilaterala samarbetet genom SIDA haft särskild inriktning mot markvård, byskogsbruk, ökenspridning och vattenvård. Samarbetet håller dock nu på att breddas till nya sektorer som hör hemma i ett modernt samhälle t. ex. industriell avloppsrening, spilloljehantering och freonutfasning. Insatser inom den marina miljövården och skyddet av biologisk mångfald är andra angelägna områden.
I det bilaterala forskningssamarbetet med u-länderna har Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) en central roll. Här utgör kopplingen till miljön ett grundtema. En av huvudkomponenterna i SARECSs insatser på miljöområdet har varit det särskilda programmet för forskning om skog och miljö till vilket regeringen sedan år 1986 anvisat totalt 100 milj. kr. I stödet till u-landsforskning i Sverige ges miljöfrågor hög prioritet. Tre högre forskartjänster inom detta område tillsattes under budgetåret 1989/90.
Inom FN-systemets operativa verksamhet på biståndsområdet har UNDP en naturligt central roll. Vissa av fackorganen, t.ex. FAO, har också viktiga uppgifter. Totalt kanaliseras cirka 4,2 miljarder dollar per år i biståndsutbetalningar via FN-organen.
FN-systemet har emellertid under lång tid åderlåtits på både kompetens och ekonomiska resurser. Detta beror bl.a. på att flera av de potentiellt stora givarna till FN skurit ned sina bidrag. Samtidigt har FN-systemets tjänster i allt högre grad kommit att efterfrågas. FN-organisationerna måste därför förstärkas betydligt.
Regeringen avser att aktivt verka för att få till stånd ökade resursöverföringar genom FN-systemet och för att effektivisera FNs arbete på miljöoch utvecklingsområdet.
De internationella finansinstitutionerna — Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna — har under de senaste tio åren kommit att spela en allt viktigare roll. När det gäller resursöverföringarnas storlek 121
överskuggar de FN-organisationen. Det är dock viktigt att erinra om att överföringarna huvudsakligen sker i form av lån, om än på mycket gynnsamma villkor. För närvarande har institutionerna en utlåningsvolym på drygt 28 miljarder dollar per år.
Världsbankens miljöarbete sker längs tre linjer. För det första har miljöinsatser i allt högre grad kommit att integreras i bankens reguljära projektlångivning. Nära 5090 av bankens alla projektlån och krediter innehöll budgetåret 1989/90 speciella miljökomponenter.
Den andra kanalen för bankens miljöinriktade aktiviteter består i utvecklandet av övergripande miljöstrategier för enskilda länder. Miljöplanerna utarbetas i nära samarbete mellan respektive land, bilaterala biståndsorgan, enskilda organisationer och Världsbankens miljöexpertis. Planerna, som ges hög priortet inom banken, har stor betydelse när det gäller att lägga en grund för en bärkraftig ekonomisk och ekologisk politik i mottagarländerna.
Det tredje ledet i bankens miljöarbete utgörs av forskning och internt policyskapande. Mycket arbete läggs ned på att utarbeta metoder för integrering av miljöhänsyn i ekonomisk politik och ekonomiska kalkyler. Banken publicerade år 1990 för första gången en årsrapport om miljön.
Även de regionala bankerna bygger för närvarande upp en betydande kapacitet för att systematiskt integrera miljöhänsyn i sin verksamhet.
Värlsbanken har tillsammans med UNEP och UNDP utarbetat ett förslag om en särskild miljöfond, den s.k. Global Environment Facility för att finansiera åtgärder i u-länderna mot globala miljöproblem. Fonden kommer under en första treårsperiod troligen att omfatta ca 850 milj. dollar. Det svenska bidraget kommer sannolikt att uppgå till ungefär 50 milj. kr. per år.
Regeringen ser positivt på Världsbankens förslag och verkar för att beslut om den slutgiltiga utformningen av miljöfonden kan fattas snarast.
Efter internationella förhandlingar inom ramen för Montrealprotokollet (se avsnitt 13.8.1) har en särskild fond upprättats i samarbete mellan Världsbanken, UNEP och UNDP för att finansiera avveckling av ozonnedbrytande substanser i u-länderna. Fonden kommer att uppgå till mellan 160 och 240 milj. dollar under en treårsperiod. Det svenska bidraget, som kommer att utgå via biståndsanslaget, blir för budgetåret 1991/92 motsvarande drygt 4 milj. kr.
Mot bakgrund av de finansiella institutionernas betydelsefulla operativa roll i u-länderna bör Sverige agera för att dessa organisationers verksamhet präglas av en sund miljö- och utvecklingspolitik.
Regeringens ställningstaganden: Varor i internationell handel spelar en allt större roll för belastningen på svensk miljö. För ett litet internationellt beroende land med höga miljöambitioner som Sverige utgör fasta och väl fungerande regler en grund på vilken vi kan bygga en aktiv miljöpolitik. Genom att vara pådrivande och tillsammans med andra länder verka för att de internationella reglerna utvecklas kan vi på ett gynnsamt sätt förbättra miljön samtidigt som vi undviker handelstvister. Vårt syfte bör vara att så långt möjligt nå fram till gemensamma uppfattningar om risker, behov av åtgärder och slag av åtgärder till fördel för miljön.
En samsyn på en så hög miljöskyddsnivå som möjligt bör därför eftersträvas.
För Sverige kommer inte minst EES-samarbetet att vara av stor betydelse i detta avseende.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Överensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden.
Regeringens överväganden: Miljöpolitiken syftar till att uppnå en god livsmiljö för alla. Handelspolitiken utgår från behovet av stabila och förutsägbara regler för det internationella ekonomiska utbytet, och från principen om frihandel som flätar samman nationella ekonomier och ökar välfärden.
En ökande del av miljöproblemen kommer från produktionshantering och avfallshantering av varor. Åtgärder riktade mot varor, t. ex. kemiska produkter, kan påverka handeln. En handelspolitisk dimension kan också skönjas vid rent nationella åtgärder som t. ex. syftar till att minska miljöskadliga utsläpp från en industrianläggning. Krav på produktionsprocesserna kan leda till ökade kostnader och därmed till en försämrad konkurrenssituation. Vidare kan ökad handel medföra ökad miljöbelastning genom transportsystemet.
Miljö- och handelsintressen kan komma i konflikt till följd av olika länders skilda geografiska, socioekonomiska och politiska förutsättningar. Det är därför angeläget att söka överbrygga dessa skillnader och uppnå internationell samsyn i fråga om t. ex. värdering av risker i samband med en viss vara eller substans. Detta är ett sätt att uppnå våra miljömål och samtidigt minska risken för tvister. Sverige bör i detta sammanhang verka för att åtgärder skall kunna vidtas vid hot om miljöskada även om det inte föreligger total vetenskaplig visshet.
Åtgärder som negativt påverkar handeln kan ibland vara nödvändiga för att uppnå en bättre miljö. De internationella reglerna ger därför enskilda länder viss möjlighet att införa eller bibehålla sådana. GATT-avtalet och EGs regler ger möjlighet att under vissa förutsättningar vidta åtgärder med handelsbegränsande effekter, när berättigade miljöskyddshänsyn föreligger.
Även direkt miljörelaterade överenskommelser kan innehålla skyldighet 123
att reglera handel på bestämt sätt under bestämda förutsättningar. Exempel på detta är Montrealprotokollet till skydd för ozonlagret samt Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall.
GATT-reglerna GATT-avtalet är en bindande överenskommelse mellan regeringar, till vilken Sverige anslutit sig. Varje regering har rätt att vidta åtgärder som påverkar handeln som ett led i den egna politiken, med de inskränkningar som GATT-avtalet anger. Centrala regler i GATT är t. ex. att importvaror skall behandlas lika oavsett ursprungsland, samt att de ej skall diskrimineras i förhållande till inhemska varor. Vidare får andra handelsrestriktioner än tullar bara förekomma undantagsvis. Inom ramen för GATT har tullar och kvantitativa handelsrestriktioner successivt trappats ned och världshandeln därmed liberaliserats i motsvarande mån. Förutom GATT gäller också folkrättsliga principer om att ensidiga handelsåtgärder som syftar till att påverka förhållanden eller politik i ett annat land skall undvikas.
De undantag som GATT-avtalet medger för miljöpolitiska syften anges i artiklarna XX:b och g. Under förutsättning att sådana åtgärder är ickediskriminerande får de avtalsslutande staterna enligt dessa artiklar vidta åtgärder för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, respektive för att bevara icke-förnyelsebara naturresurser.
En bred acceptans torde föreligga för synsättet att dessa bestämmelser omfattar även miljöpolitiska åtgärder. Som ett exempel kan nämnas den s.k. TBT-koden, överenskommelsen om tekniska handelshinder som ingicks år 1979 inom ramen för GATT. Tekniska handelshinder är en sammanfattande benämning för direkta krav på varors egenskaper. I TBTkoden har de största handelsnationerna förbundit sig att söka minska skillnaderna mellan sina varukrav. Miljöhänsyn infördes uttryckligen i koden, som ett förtydligande av de normala undantagen i artikel XX.
GATT är med avsikt flexibelt och utgör ytterst ett grovmaskigt regelverk som åberopas främst när ett annat lands handelsintressen har skadats. Beslut i GATT om reglernas tillämpning eller utveckling fordrar enhällighet.
Mycket få fall med miljöpolitisk anknytning har hittills prövats i GATT, så det finns knappast någon praxis för en uttolkning av bestämmelserna. Frånvaron av exempel kan tolkas som att undantagsmöjligheterna för det mesta ansetts täcka hittillsvarande miljöregler.
Sverige och övriga EFTA-länder har föreslagit att GATT skall diskutera huruvida de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt kan hantera den snabba utvecklingen på det miljöpolitiska området. För att förbereda sådana överläggningar har Sverige tagit initiativet till en analys av frågan i OECD. Analysarbetet, och den värdefulla dialog mellan de industrialiserade länderna som ingår, avses bli slutförda förhoppningsvis under år 1991.
Inom ramen för EG har ett fördjupat samarbete utvecklats, som även omfattar de handelspolitiska aspekterna av miljöpolitiken (se avsnitt 5.4). 124
Regeringens ställningstaganden: Regeringen förstärker samordning-
en av det internationella miljösamarbetet i miljödepartementet.
UDs miljöambassadör kommer att på försöksbasis placeras på
miljödepartementet.
Två miljöattachétjänster inrättas, varav en snarast vid den svens-
ka EG-delegationen i Bryssel.
En översyn av informationen om svensk miljöpolitik till utlandet
görs.
Regeringens förslag: 2 milj. kr. föreslås som stöd till svenska
miljöorganisationers internationella arbete.
Utredningens om Sveriges internationella miljösamarbete förslag: Överensstämmer i stort med regeringens ställningstaganden och förslag.
Regeringens överväganden: Regeringen avser förstärka det internationella arbetet i miljödepartementet i syfte att förbättra samordningen av det svenska arbetet med de internationella miljöfrågorna samt stärka insatserna vad gäller miljöfrågornas hantering inom EES, Östeuropas miljö samt de globala miljöfrågorna.
Det övergripande ansvaret för arbetet med internationellt miljösamarbete vilar på miljödepartementet i nära samarbete med utrikesdepartementet. I olika sakfrågor ansvarar resp. fackdepartement för frågornas miljöaspekter i nära samarbete med miljö- och utrikesdepartementen.
Miljöambassadören, som nu finns inom utrikesdepartementet, placeras på miljödepartementet med speciellt ansvar för de globala miljöfrågorna.
Arbetsfördelningen vad gäller internationella frågor mellan regeringen å ena sidan och naturvårdsverket och kemikalieinspektionen å den andra kommer att göras tydligare. De övergripande frågorna är ett ansvar för regeringskansliet medan expertarbetet i hög grad måste ligga på myndigheterna. Frågan tas upp i översynen av naturvårdsverkets organisation (Dir. 1990:67) som för närvarande pågår.
Regeringen avser att förstärka bevakningen av miljöfrågorna i Europa genom att inrätta två tjänster som miljöattachéer, varav en vid den svenska EG-delegationen i Bryssel. Miljöattachén i Bryssel, som kommer att tillsättas redan under våren 1991, kommer att vara ansvarig för den miljöpolitiska bevakningen vid den svenska EG-delegationen.
Den andra miljöattachétjänsten kommer att inrättas senare och bör enligt utredningen om Sveriges internationella miljösamarbete tillsättas i första hand i Tyskland. Miljöattachéerna kommer att ha nära samarbete med de tekniska attachéerna som har ett ansvar för den miljötekniska bevakningen.
Regeringen avser göra en översyn av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet.
Regeringen föreslår i det följande (kapitel 21) en förstärkning av miljödepartementets resurser för utbildningsinsatser i språk, förhandlingskun-
nande, EG-kunskap och FN-kunskap inför det ökande internationella samarbetet.
Behovet av information på miljöområdet har blivit allt större de senaste åren. Inte minst märks detta på ett ökande antal förfrågningar från utlandet till svenska myndigheter.
Till detta kommer att det blir alltmer angeläget att översätta viktigare svenska miljödokument som ett led i erfarenhetsutbyte med andra länder främst i Västeuropa. Erfarenheten visar att sådan information är ett verkningsfullt sätt att påverka andra länder i att att skärpa sina miljöbestämmelser. Erfarenheterna visar nämligen att det finns stort intresse bland inte minst i EES-länderna av att ta del av våra erfarenheter av det konkreta miljöarbetet.
I syfte att förbättra informationen på miljöområdet avser regeringen att snarast göra en översyn av informationen till utlandet om svensk miljöpolitik.
En arbetsgrupp bestående av representanter från regeringskanslict, naturvårdsverket, boverket, kemikalieinspektionen och Svenska institutet skall i första hand inventera det material som finns om miljön på utländska språk, utarbeta en lista över det informationsbehov som föreligger samt utforma en informationsstrategi för området.
Regeringen anser att den kunskapsuppbyggnad och informationsspridning som sker genom de ideella miljöorganisationerna är värdefull. För att ytterligare stärka detta arbete föreslår regeringen att stöd skall kunna ges till de svenska ideella miljöorganisationernas internationella arbete främst i Öst- och Västeuropa. I det följande (kapitel 21, anslaget B 8. posten 12) beräknar vi 2 milj. kr. för detta stöd.
6¶Miljölagstiftningen i framtiden
Regeringens ställningstaganden i korthet: e Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att sam-
la miljölagarna i en miljöbalk e Tillåtlighetsreglerna skall skärpas e Kommittén skall studera om de nuvarande omprövningsreglerna
behöver ändras e Regleringen av trafikens miljöfrågor skall harmonieras med an-
nan miljölagstiftning e Frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande i miljö-
skyddsprövningen skall övervägas av kommittén e Utrymmet för ekonomiska sanktioner i miljölagstiftningen skall
utvidgas e Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden och den
svenska miljölagstiftningen skall utredas särskilt
6.1¶Inledning
När miljöskyddslagen (1969:387) utformades under senare delen av 1960talet var det främsta syftet med den nya lagen att komma till rätta med de då massiva utsläppen av vatten- och luftföroreningar från stora punktkällor. Miljöskyddslagens tillåtlighetsregler utformades därför med utgångspunkt i behovet av att komma till rätta med dessa förhållanden. Lagen har också visat sig vara ändamålsenlig på många sätt. Sålunda har de stora utsläppen av miljöstörande ämnen som tungmetaller och svavel från olika punktkällor successivt kunnat nedbringas med mellan 6096 och 9090 jämfört med 1960-talets utsläppsnivåer. Därmed har uppmärksamheten förskjutits mot andra problem, som ofta orsakas av mer komplexa förhållanden än under 1960-talet. Särskilt kan nämnas de föroreningar som når oss från andra länder. Även inhemska verksamheter som exempelvis energiproduktionsanläggningar och den ökade biltrafiken bidrar i hög grad till att föroreningarna inte har kunnat nedbringas till acceptabla nivåer.
Den angivna utvecklingen med en ökad import av föroreningar och många små och mer diffusa utsläpp har lett till att problemen i dag framstår som annorlunda än vid tiden för miljöskyddslagens tillkomst. Behovet av skyddsåtgärder får därför ses med delvis andra utgångspunkter än de som var aktuella år 1969.
Härtill kommer att de senaste tjugo årens successiva Jagstiftningsarbete om människors hälsa och miljön ofta har skett i syfte att motverka akuta problem. Regeringen kan konstatera att arbetet i mycket har varit framgångsrikt, men att det nu framstår som befogat att göra en samlad, genomgripande genomgång både av miljölagstiftningen och myndigheternas verksamheter inom miljöområdet.
Det var bl. a. mot den nu redovisade bakgrunden som regeringen i maj 127
1989 beslöt att tillsätta en kommitté med parlamentarisk sammansättning för att se över miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har antagit namnet miljöskyddskommittén.
Miljöskyddskommittén skall utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Som framgår av kommitténs direktiv (Dir. 1989:32) skall detta åstadkommas bl. a. genom samordning av lagar och andra föreskrifter så att nya miljöproblem kan förebyggas och gamla avhjälpas effektivare. I direktiven ingår också ett uppdrag för kommittén att redovisa hur skärpta miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen.
Det är lagstiftningens uppgift att säkerställa de miljöpolitiska målen. Miljöskyddslagen utformades på sin tid efter de då aktuella miljöproblemen. Eftersom miljöproblemen delvis har ändrat karaktär måste också lagstiftningen ändras. En framtida miljölagstiftning måste utformas med utgångspunkt i de miljöproblem som i dag är kända och ha en nära anknytning till hur problemen konkret skall angripas. Även om många miljölagar var och en inom sitt område har anpassats till utvecklingen, är det, för att vinna en ökad effektivitet, utomordentligt viktigt att lagarna, trots de skilda, komplicerade sammanhang för vilka de är avsedda att verka, kan föras över till en mer sammanhållen lagstiftning. Det är därvid angeläget att samordna lagstiftningen i fråga om både kravnivåerna och de lagtekniska lösningarna så att lagstiftningen kan bidra till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. .
Miljöskyddskommittén har den 29 januari 1991 i enlighet med direktiven avlämnat ett principbetänkande, Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4).
Som också uttryckts i direktiven kommer regeringen nu att överväga hur det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas.
Regeringen konstaterar att principbetänkandet är väl ägnat att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att reformera miljölagstiftningen. I det följande tas några särskilda frågor upp, där det finns anledning att förtydliga eller ändra i vad som skall tjäna som utgångspunkt för kommitténs fortsatta överväganden. 1 övrigt gäller de ursprungliga kommittédirektiven.
Med hänsyn till det intresse som riksdagen tidigare visat för miljölagstiftningen (se bl.a. JoU 1989/90:5) anmäls regeringens överväganden med anledning av miljöskyddskommitténs principbetänkande härigenom för riksdagens kännedom. Regeringen har därvid valt att redovisa huvuddragen av kommitténs överväganden i detta avsnitt och inte i en särskild bilaga.
Regeringens ställningstagande: Kommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att miljölagarna skall samlas i en miljöbalk för att underlätta överblicken och tillämpningen både för myndigheter, verksamhetsutövare och allmänheten. Naturresurslagen och naturvårdslagen bör ingå i miljöbalken.
Miljöskyddskommitténs överväganden: Om den önskade överskådligheten skall vinnas, kan enligt kommittén inte alltför omfattande lagar sammanföras till en enhetlig miljölag. En samordning bör främst avse vad som kan betecknas som skyddslagstiftning nämligen miljöskyddslagen (1969:387), hälsoskyddslagen (1982: 1080), lagen (1985:426) om kemiska produkter, renhållningslagen (1979:596), lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle och lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Även sådana regler i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark som rör miljöhänsynen bör infogas i en miljölag.
I fråga om lagen om kemiska produkter har kommittén särskilt beaktat att denna övergripande reglerar kemikaliekontrollen inte bara till skydd för den yttre miljön utan också till skydd för arbetsmiljön och för konsumenterna. Beträffande alla tre sektorerna reglerar lagen inte endast användningen av kemiska produkter utan också tillverkningen och marknadsföringen.
Såvitt gäller de risker för den yttre miljön som är förenade med användningen av kemiska produkter föreligger ett behov att skärpa den nuvarande miljöskyddslagen. Under alla förhållanden bör i en ny, samlad miljölag föras in bestämmelser av det slag som finns i lagen om kemiska produkter. Det gäller t. ex. den allmänna aktsamhetsprincipen med ett ansvar för alla som använder kemikalier att ordna användningen så att skada på miljön kan undvikas. Det gäller även möjligheter att utfärda föreskrifter med generell räckvidd rörande kemiska produkter och rätt för miljömyndigheterna att utöva tillsyn med alla de befogenheter man nu har enligt lagen om kemiska produkter. Genom sådana ändringar som nu förordats kommer en ny, samlad miljölag att i inte oväsentlig utsträckning hämta sitt innehåll från den nuvarande lagen om kemiska produkter. Kommitténs slutsats är alltså att en samordning mellan lagen om kemiska produkter och annan hälso- och miljölagstiftning bör komma till stånd. Samtidigt måste självfallet beaktas att kemikalieregleringen är av grundläggande betydelse även för arbetsmiljöskyddet och konsumentskyddet och att den nya lagen måste utformas så att den i likhet med lagen om kemiska produkter tillvaratar även dessa skyddsintressen. Endast om detta låter sig göra på ett fullt tillfredsställande sätt, bör en total samordning av kemikalielagstiftningen och övrig hälso- och miljölagstiftning komma till stånd.
I fråga om plan- och bygglagen och vattenlagen konstaterar kommittén att det är fråga om omfattande lagverk som nyligen tillkommit efter mycket tidsödande lagstiftningsarbete. Att på nytt ta upp frågan om den
9 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
tekniska utformningen av dessa regleringar skulle enligt kommittén medföra ytterligare arbete som inte är motiverat. Det anförda talar för att de nyss nämnda lagarna inte skall föras över till en ny samlad miljölag. Detsamma gäller i fråga om minerallagen. I samband med införandet av en ny, samlad miljölag måste emellertid sakliga ändringar göras om bestämmelser om miljöskydd i andra lagar. Särskilt kan vattenlagen behöva
ändras för att få en bättre överensstämmelse med aktsamhetsreglerna i den
nya miljölagen anser kommittén.
När det gäller lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m., naturresurslagen, redovisar kommittén att lagen innehåller ett par grundläggande hushållningsbestämmelser i 2 kap. 2 och 3§§ som avser skydd mot ingrepp i miljön i områden som har särskilt skyddsvärde. Också 4 kap. som behandlar regeringens prövning av stora industrianläggningar hör nära samman med miljöskyddets intressen. Det bör dock beaktas att hushållningsbestämmelserna i lagen inte i första hand tar sikte på att tillgodose miljöskyddsintressena. Bestämmelserna tillgodoser i minst lika hög grad exploateringsintressen och andra intressen som med fog kan sägas vara motstående till miljöskyddsintressena. En utbrytning av viktiga delar ur lagen skulle rycka sönder helheten och försvåra bl.a. kommunernas planering. Bestämmelserna i naturresurslagen bör därför inte till någon del föras över till en ny, samlad miljölag. Kommittén har dock framhållit att man inte ser några stora tekniska svårigheter att arbeta in de delar av naturresurslagen som anknyter till miljöskyddet i en samlad miljölag.
Vissa bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) om tillståndsplikt vid täktverksamhet och markavvattning samt samrådsplikt beträffande vissa andra arbetsföretag hör till skyddet för naturmiljön. Gemensamt är att det är fråga om verksamheter som påverkar naturmiljön och att skyddsbestämmelserna har stora likheter med miljöskyddslagens regler om tillstånd och anmälan. Detta talar för att bestämmelserna bör föras över till en ny, samlad miljölag. Övriga bestämmelser i lagen om områdesskydd m. m. hör mera samman med den fysiska planeringen och bör därför inte ingå i den nya lagen.
Kommittén framhåller vidare att om en ny, samlad miljölag får ett brett innehåll talar goda skäl för att till den föra över även miljöskadelagen (1986:225), lämpligen som en särskild avdelning av den nya lagen. Visserligen bröts ersättningsreglerna år 1986 ut ur miljöskyddslagen och sammanfördes med jordabalkens regler om skadestånd i grannelagsförhållanden till miljöskadelagen under hänvisning bl.a. till svårigheten att anpassa de nya skadeståndsreglerna till begreppet ”miljöfarlig verksamhet” och andra bestämmelser i miljöskyddslagen. Vid en allmän översyn av miljölagstiftningen finns det emellertid anledning att utforma såväl miljölagen som skadeståndsreglerna så att de passar samman; att skadeståndsreglerna omfattar även vissa grannelagsrättsliga förhållanden synes ej utgöra något avgörande hinder. Eftersom anknytningen till fast egendom inte längre bör vara vägledande för miljölagen, faller därmed också skälen för att begränsa skadeståndsreglerna till att avse verksamheter på fast egendom. Detta är i och för sig en fördel.
I det fortsatta utredningsarbetet får enligt kommittén övervägas om 130
ytterligare lagar, exempelvis strålskyddslagen, skall samordnas med miljöskyddslagstiftningen i övrigt.
Det torde inte föreligga några problem att samordna tillsyns-, besvärsoch sanktionsbestämmelserna i de lagar som har föreslagits ingå i en miljölag enligt kommitténs bedömning. En samordning får emellertid inte leda till att miljöskyddsarbetet i något hänseende försvagas.
I en ny lag skulle enligt kommitténs förslag vissa övergripande aktsamhetsregler föras in, i betydande omfattning efter mönster från lagen om kemiska produkter. Därefter bör följa särskilda kapitel för vissa ämnesområden som behöver särregleras. Gemensamma bestämmelser om tillsyn, sanktioner m. m. bör följa härefter.
Om den önskade översiktligheten skall vinnas, torde det enligt kommitténs mening krävas, att den nya lagen i viss utsträckning får karaktär av ramlag. Genom bemyndiganden i lagen får regeringen och myndigheterna : i enlighet med riksdagens riktlinjer meddela de närmare föreskrifter som behövs. Fördelen med ett sådant system är att riksdagen kan dra upp de övergripande riktlinjerna medan detaljerna överlämnas till myndigheterna. Lagstiftningen bör dock utformas så att den ger klar ledning för rättstillämpningen på de olika områden som kommer i fråga.
Regeringens överväganden: Ambitionen för kommitténs arbete bör vara att inordna den centrala miljölagstiftningen i en samlad iag, en miljöbalk. Regeringen konstaterar att den nuvarande miljöskyddslagen har som främsta syfte att skydda mot farliga utsläpp från vissa punktkällor. Miljöproblemen är dock betydligt mer komplexa än så. Detta visar sig också i att miljöproblem behandlas i ett betydande antal lagar. Med tiden har detta medfört en brist i samordningen mellan de olika lagarna och konsekvensen härav har blivit en reducering av styrkan i vissa lagar. De olika lagarna kan i vissa fall komma att motverka varandras syften helt i strid med vad som . var avsikten när de kom till. Regeringen anser att det nu är dags att överväga förutsättningarna för att samordna lagstiftningen för att göra den till ett effektivare redskap i miljöpolitikens tjänst. För att åstadkomma detta behövs dock en god planering och ett mer samlat grepp än vad kommittén har föreslagit. Alla lagar som i första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, azt garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna bör därför samlas i en miljöbalk. Ett sådant synsätt är också naturligt i ett internationellt sammanhang. Som annan lagstiftning av övergripande slag bör en ny miljöbalk innehålla avdelningar av dels gemensamt slag, dels specialregler för olika miljörättsliga frågor.
En miljöbalk bör sålunda delas upp i kapitel och eventuellt i skilda avdelningar. Balken bör inledningsvis behandla övergripande frågor, särskilt med inriktning på hushållning och hänsyn till natur- och kulturmiljön i planeringsprocessen. Därefter kan i olika kapitel följa de särskilda verksamheterna var för sig. Miljöbalken kan i de avslutande delarna innehålla samordnade kapitel i fråga om tillsyn, ansvar m. m. Det bör dock stå kommittén fritt att själv utforma en miljöbalk indelad i den ordning med kapitel och — om det gagnar ändamålet — avdelningar som behövs för att vinna 131
Föreskrifter motsvarande naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i miljöbalken särskilt behandlade verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en naturlig koppling mellan de olika intressen i fråga om miljöhänsyn och exploatering som kan stå mot varandra. Denna intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning med sikte på att värna
miljövårdens intressen, |
Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret på myndighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och bygglagen och naturresurslagen bör ligga på samma myndighet.
Regeringen redovisar i kapitlet om miljökonsekvensbeskrivningar (kap. 8) skälen för att infoga föreskrifter om sådana beskrivningar i naturresurslagen. Regeringen har också i samma avsnitt redovisat hur samordningen med viss annan lagstiftning därigenom kommer att underlättas. Genom samråd och annan planering kan många konflikter förebyggas. Naturresurslagens karaktär av miljölagstiftning har genom den föreslagna lagtekniska lösningen förstärkts. Genom naturresurslagen får alltså en framtida miljölagstiftning en räckvidd som täcker alla de lagar som är anknutna till naturresurslagen. Naturresurslagen bör därför i sin helhet ingå i en framtida miljöbalk. Genom att inordna föreskrifter motsvarande naturresurslagens i miljöbalken skärps kraven på att samhällsplaneringen sker på ett miljömedvetet sätt. Detta innebär bl. a. att skapa en god miljö både i fråga om bostäder och arbetsplatser och i den omgivande miljön. Tillståndsfrågor för olika exploateringsföretag skall prövas mot dessa betingelser och i ett långsiktigt perspektiv. Endast härigenom kan miljöfrågorna få en garanterad, central plats i den fysiska planeringen och vid utnyttjandet av gemensamma resurser.
Samordning med annan miljölagstiftning behövs också för att underlätta överblicken och tillämpningen av det system med lagar och andra författningar som byggts upp vid olika tillfällen för att avhjälpa problem av olika karaktär. En sådan samordning måste omfatta, förutom skyddslagstiftning i dess snävare bemärkelse, även vissa frågor om utnyttjande av mark och vatten när miljöns intressen hotas.
Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagen är alla lagar av skyddskaraktär. Lagarna sammanfaller i fråga om skyddsområden och till stor del också när det gäller tillämpande myndigheter. Även lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen om svavelhaltigt bränsle och lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark har samma skyddssfär. Om de nu uppräknade lagarna anpassas och inordnas i en miljöbalk skulle avsevärda vinster i fråga om
effektivitet kunna uppnås. Kravnivåerna skulle kunna samordnas och
eventuella motsägelser lagarna emellan undanröjas. Det bör stå kommittén fritt att i sitt fortsatta arbete överväga om ytterligare lagar eller delar därav skall infogas i en ny miljölag. Särskilt bör därvid uppmärksammas hur miljöfrågorna behandlas i vattenlagen i de delar lagen direkt berör
132 +
skyddsfrågorna regleras för jordbrukets vidkommande.
Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till miljövårdens intressen. Lagen inleds sålunda med ett konstaterande att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Redan härav följer att det framstår som befogat att föra naturvårdslagen samman med Övriga nyss angivna lagar som skall ingå i en miljöbalk. För en sådan ordning talar också de förstärkningar av miljövårdens intressen som de på annat ställe i propositionen (avsnitt 16.5) föreslagna ändringarna i naturvårdslagen innebär. Regeringen vill i detta sammanhang betona att de i denna proposition föreslagna ändringarna i naturvårdslagen inte skall uppfattas av kommittén som ett hinder i arbetet med att samordna miljölagstiftningen. Det står alltså kommittén fritt att i förslaget till miljöbalk lägga fram förslag till ändringar i naturvårdslagstiftningen som berör de nu föreslagna ändringarna. Kommittén bör även överväga om ytterligare ändringar i naturvårdslagen är befogade i syfte att skärpa miljökraven i lagstiftningen. Det nu sagda gäller även i fråga om de andra lagförslag som redovisas i denna proposition.
Naturvårdslagen har, som utredningen påpekat, också regler om markanvändning och områdesskydd. Härvid finns en koppling till plan- och bygglagen. I rättstillämpningen har praktiska svårigheter framkommit när lagarna griper in i varandra utan att de rättsliga frågorna har varit föremål för särskild ananlys, t. ex. när en kommun skall fastställa en plan, utan att frågan om upphävande av eller ändring i strandskyddsreglerna dessförinnan har prövats. Sådana och andra kopplingar mellan naturvårdslagen och plan- och bygglagen skall uppmärksammas särskilt i det fortsatta utredningsarbetet. Frågor om markanvändning och hävdandet av miljövårdens intressen bör i större utsträckning kunna lösas utan onödiga administrativa konflikter.
Vad särskilt gäller lagen om kemiska produkter skulle det inte vara till gagn för miljöpolitiken i allmänhet och kemikaliekontrollen i synnerhet att dela upp kemikaliefrågorna i olika lagar. Att knyta en produktlagstiftning som lagen om kemiska produkter direkt till en miljöbalk är tvärtom av fundamental betydelse när det gäller att betona hur viktigt det är att produkterna redan vid tillverkningen anpassas till miljön. Det finns inget motsatsförhållande mellan miljöhänsyn och ett beaktande av konsumenternas intressen. Av direktiven framgår att kommittén skall utreda förhållandet mellan kemikalielagstiftningen och arbetsmiljölagstif.ningen. Detta gäller även när kemikalielagstiftningen inordnas i en samlad miljölagstiftning. .
Det är regeringens uppfattning att den s.k. substitutionsprincipen, dvs. principen att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre farlig när en sådan finns på marknaden, måste få en ökad genomslagskraft. Tillämpningen av substitutionsprincipen måste bygga på att produktens miljöfarlighet klassificeras på motsvarande sätt som sker i fråga om hälsofarligheten. Genom en särskild klassificering eller gradering i fråga om miljöfarlighet bör tillsynsmyndigheterna kunna hämta direkt ledning för att ålägga den som hanterar produkten att byta ut den mot en mindre farlig. Det bör 133
vara möjligt för kommittén att efter samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket utforma förslag till hur substitutionsprincipen lagtekniskt skall preciseras med ett system enligt de principer som nu har skisserats.
Vad som krävs är inte bara en samordning av det rättsliga systemet från lagteknisk synpunkt. Givetvis måste även materiella samordningsvinster eftersträvas. Detta syfte underlättas om man kan undvika att flera lagar reglerar samma fråga. I dag fungerar det ofta så att för komplexa miljöstörande anläggningar kan olika lagar med skilda kravnivåer tillämpas på verksamheten. En sådan ordning är otillfredsställande både för företaget och för tillsynsmyndigheterna. Tillståndsprövningen bör exempelvis kunna omfatta inte bara utsläppen från verksamheten utan också de produkter som används i framställningsprocessen. Substitutionsprincipen skall därvid kunna tillämpas av tillståndsmyndigheterna vid deras prövning.
Om en ny, samlad miljölag får ett brett innehåll, uppkommer frågan om den också bör innehålla civilrättsliga regler om ersättning för miljöskador. Sådana regler finns nu i miljöskadelagen och i speciallagar på skilda områden. Vid bedömningen av den frågan kan konstateras att civilrättsliga regler om ersättning för skador ofta är åtskilda från de regler som i övrigt behandlar sakfrågan, t.ex. regler om förebyggande åtgärder, tillstånd och kontroll. Att ha skadeståndsregler i särskilda lagar markerar också dessa reglers särskilda karaktär. Mot denna bakgrund framstår det som tveksamt om miljöskadelagens regler bör inordnas i en miljöbalk. För att föra in dem i balken talar dock att denna därigenom skulle komma att ge en mera fullständig bild av miljörätten. Frågan bör övervägas av kommittén.
Vid en allmän översyn av miljölagstiftningen finns anledning att beakta behovet av samordning mellan miljörättens olika delar. Eftersom anknytningen till fast egendom inte längre bör vara vägledande för den framtida miljölagstiftningen, uppkommer frågan om även skadeståndsreglerna i miljöskadelagen bör kopplas loss från den begränsningen. I och för sig skulle det vara en fördel att ha samma lösning i olika föreskrifter. Om skadeståndsreglerna frikopplas från begränsningen, kan det emellertid inte uteslutas att det leder till komplikationer i förhållande till andra ersättningssystem, bl. a. för skador till följd av trafik med s.k. rörliga störningskällor (bilar, båtar och flygplan). Det måste också undersökas vilka effekter en sådan frikoppling skulle få för de skadelidande. Det bör ankomma på kommittén att överväga dessa frågor. |
6.3¶Utsläppsgränser och tillåtlighet
Regeringens ställningstagande: Utsläppen av föroreningar bör nedbringas till ofarliga nivåer. Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. Miljöskyddskommittén bör studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras.
Miljöskyddskommitténs överväganden: Kommittén har uttalat sig för att 134
införa miljökvalitetsnormer. Kommittén har därvid bl.a. gjort följande överväganden.
Kvalitetshormer måste bygga på ingående kunskaper om dels vad naturen tål, dels vilka effekter för människors hälsa och naturen som en viss verksamhet får. För att skapa kunskaper om vad som kan accepteras krävs såväl grundläggande forskning som utredningar med direkt praktisk tilllämpbarhet, utförda exempelvis av de statliga sektorsmyndigheterna.
En tilltalande modell för miljöskyddsarbetet skulle i och för sig vara att kvalitetsnormer intogs i lagar eller andra författningar så att de fick rättsligt bindande verkan och sedan direkt kunde läggas till grund för de tillämpande myndigheternas beslut. Ett konsekvent användande av lagfästa kvalitetsnormer är emellertid av vissa anledningar svårt att genomföra, bl.a. beror detta till viss del på kunskapsbrist i fråga om många ämnens hälso- och miljöfarlighet.
Även om det enligt kommittén kan vara förenat med praktiska svårigheter att införa ett system med kvalitetsnormer, beroende på bl.a. den kunskapsbrist som alltjämt finns i fråga om hur ett system med miljökvalitetsnormer skulle kunna anpassas till en individuell prövning och tillståndsgivning, skulle ett system med miljökvalitetsnormer kunna tjäna som komplement till andra styrsystem. I första hand synes systemet kunna vara användbart för särskilda områden av landet. Det skulle också kunna ge i vart fall vägledning vid prövning av enskilda ärenden. Miljökvalitetsnormer skulle i vissa fall kunna göras rättsligt bindande, t. ex. i fråga om trafik i storstädernas kärnor när ett i författning angivet gränsvärde för luftkvaliten överskrids.
Det finns enligt kommittén ett behov av att i ökad omfattning använda miljökvalitetsnormer. Ett ytterligare incitament att göra så ligger i den pågående anpassningen till EG. Denna organisation arbetar i stor utsträckning med direktiv om gränsvärden för olika ämnen och även andra former av kvalitetsnormer. Ett införande av mer rättsligt bindande kvalitetsnormer beträffande vissa typer av föroreningar eller för vissa geografiska områden måste emellertid bli föremål för ytterligare överväganden.
Miljökvalitetsnormerna kan främst bli tillämpbara i ett begränsat område till skillnad från föreskrifter med generell räckvidd.
Möjlighet att meddela föreskrifter med generell räckvidd finns nu bara i mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är denna lagstiftningsteknik typisk för lagen om kemiska produkter och anslutande andra lagar och förordningar inom ramen för kemikalielagstiftningen. I en ny, samlad miljölag måste enligt kommittén ett betydligt vidare utrymme ges åt generella föreskrifter. En sådan lag måste därför i vissa grundläggande hänseenden bygga på mönster hämtade från Jagen om kemiska produkter. I vissa fall bör de normer som skall gälla beslutas direkt av riksdagen och sålunda iklädas lagform medan de i andra fall bör ges i form av föreskrifter beslutade av regeringen eller annan myndighet på grund av riksdagens bemyndigande. Avgränsningen mellan materiella lagregler och bemyndiganderegler bör övervägas noga under det fortsatta lagstiftningsarbetet. :
Den individuella prövningen av större miljöfarliga anläggningar bör 135
emellertid finnas kvar enligt kommittén. Endast härigenom tillförsäkras Prop. 1990/91: 90 enskilda intressen möjligheter att påverka utgången i ett ärende. Den individuella prövningen skapar också förutsättningar för en så kostnadseffektiv utformning av miljöskyddsåtgärderna som möjligt. De prövade anläggningarna är regelmässigt så stora att riskerna för miljöstörningar måste analyseras för var och en av dem.
Föreskrifter skulle emellertid enligt kommitténs uppfattning kunna utgöra ett lämpligt komplement till den individuella tillståndsprövningen. Detta skulle också innebära att miljöskyddslagens regelsystem mer anpassades till lagen om kemiska produkter. Föreskrifter bör kunna meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen utser.
Enligt kommitténs uppfattning bör möjligheten att meddela föreskrifter omfatta såväl förbud mot att utöva viss miljöfarlig verksamhet som skyldighet att vidta vissa skyddsåtgärder.
Förbud bör givetvis endast utnyttjas i mycket speciella fall. Enligt kommitténs uppfattning bör förbud endast kunna meddelas för verksamheter som inte varit föremål för tillståndsprövning. Tillståndsprövningen omfattar ju i sig en prövning av om verksamheten i fråga skall få utövas eller ej. Förbud bör vidare förbehållas sådana verksamheter som — för sig eller tillsammans — kan ge upphov till så stora miljöstörningar att de med hänsyn till nyttan framstår som oacceptabla. Ett exempel på sådan verksamhet kan vara kabelbränning. En okontrollerad bränning av kabel har visat sig kunna ge upphov till en betydande avgång av tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen.
Föreskrifter om skyddsåtgärder bör enligt kommitténs uppfattning också i huvudsak komma till användning för verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt. Inom många mindre verksamheter torde behovet av skyddsåtgärder inte skilja sig särskilt mycket från anläggning till anläggning. En individuell prövning skulle i dessa sammanhang te sig såväl ineffektiv som resurskrävande. Som exempel kan nämnas att krav på att förse alla landets bensinstationer med muffar, för att fånga in bensinångorna, skulle med nuvarande regler medföra att ett föreläggande måste riktas mot varje bensinstationsägare. De generella föreskrifterna bör i dessa fall ses som minimikrav som i det enskilda fallet skall kunna skärpas i samband med att en tillståndsprövning kommer till stånd. En sådan ordning gäller redan i dag för sådana miljöföreskrifter som meddelats med stöd av lagen om skötsel av jordbruksmark. Sådana föreskrifter hindrar inte att längre gående skyddskrav i det enskilda fallet kan ställas med stöd av miljöskyddslagens bestämmelser.
Enligt kommitténs uppfattning bör föreskrifter i speciella fall också kunna omfatta verksamheter som tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen. Förutsättningen bör då vara att det är nödvändigt att skärpa villkor i visst eller vissa avseenden på grund av att nya kunskaper framkommit om ett ämnes miljöfarlighet eller att förhållandena avsevärt förändrats samt att en villkorsändring skulle vara svår att snabbt genomföra vid en individuell omprövning. De nya kunskaper som framkommit om havets eutrofiering och kvävets roll i sammanhanget skulle exempelvis kunna utgöra skäl för skärpta krav på skyddsåtgärder vid kommunala reningsverk. Detta 136
skulle i dag kräva en omprövning av varje enskilt beslut. Enligt kommitténs uppfattning borde det i ett fall som detta vara möjligt att skärpa kraven genom generella föreskrifter.
Vissa typer av föreskrifter kan beröra ämnesområden där det kan finnas behov att medge undantag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Om den myndighet som meddelar föreskrifterna, i första hand regeringen, finner att ett sådant behov kan föreligga, får föreskrifterna utformas så att det finns möjlighet att ge dispens helt eller delvis eller för viss tid. Ibland kan det i så fall vara motiverat att låta föreskrifterna innehålla att dispens får meddelas inom ramen för en tillståndsprövning.
De möjligheter som redan i dag finns att meddela särskilda föreskrifter inom s.k. miljöskyddsområden bör enligt kommitténs uppfattning finnas kvar i en ny lag. Bestämmelserna i ämnet behöver dock sannolikt bli föremål för en viss omarbetning. Bl.a. bör möjligheterna att i dessa sammanhang tillämpa miljökvalitetshormer och genomförandeplaner bli föremål för närmare överväganden.
I det fortsatta utredningsarbetet bör också behandlas frågan om vidgade möjligheter för kommunerna att meddela föreskrifter till skydd för hälsa och miljö. Som exempel på vad lokala miljöskyddsföreskrifter borde kunna avse kan nämnas förbud mot halmbränning, gödselhantering och avfallshantering som inte regleras på annat sätt. | Kommunernas möjligheter att meddela föreskrifter till skydd för hälsa och miljön, t. ex i fråga om gödselhantering, halmbränning m. m., bör övervägas i det fortsatta utredningsarbetet.
Tillåtlighet Tillståndsmyndigheterna bör enligt kommittén vid prövningen även beakta storskaliga miljöproblem t. ex dioxiner och freoner, ämnen som många gånger inte ger upphov till några nämnvärda lokala föroreningsproblem. Avfallsfrågorna bör uppmärksammas vid tillståndsgivningen i en vidare bemärkelse än vad som sker för närvarande. I dag beaktas dessa frågor bara i den mån utsläpp från produktionen kan påverka omgivningen.
En skyldighet att ställa säkerhet för återställning eller annan efterbehandling motsvarande den som finns i naturvårdslagen bör tas in i en ny, samlad miljölag.
Gränsen för tillåtligheten i 6§ andra stycket miljöskyddslagen bör flyttas så att den där beskrivna dispensmöjligheten försvinner i de fall ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer. I fråga om sådana överväganden som följer på de verksamheter som avses i 68 första stycket, dvs. verksamheter som kan befaras föranleda olägenheter av väsentlig betydelse, bör prövningen av tillåtligheten ankomma på regeringen. För att tillstånd skall lämnas i ett sådant fall bör det föreligga synnerliga skäl.
Omprövning Omprövning av villkor enligt miljöskyddslagen har skett i förhållandevis begränsad utsträckning. Rätten att begära omprövning enligt miljöskyddslagen bör därför enligt kommittén tillkomma även länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna i den mån de efter delegation har tagit över tillsynsansvaret. Tillsynsmyndigheterna bör med rimliga mellanrum gå igenom de verksamheter för vilka de har tillsyn för att bedöma behovet av omprövning. Utredningsskyldigheten skall åvila tillståndshavaren.
Regeringens överväganden: Regeringen, som i allt väsentligt instämmer i kommitténs överväganden, anser i detta sammanhang att några frågor bör framhållas särskilt.
Kommittén bör i sitt fortsatta arbete ytterligare överväga frågorna om kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till hur s.k. miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och lämna förslag till sådana normer eller riktlinjer.
Regeringen finner att kommittén utförligt har redovisat hur föreskrifter med generell räckvidd skulle kunna fungera i framtiden. Kommitténs förslag om sådana föreskrifter bör innebära möjligheter både för skärpta regler där det behövs och samtidigt kunna bidra till ett effektivare miljöskyddsarbete. Kommittén bör i sitt fortsatta arbete närmare redovisa exempel på i vilka fall och hur generella föreskrifter kan utformas.
Tillåtlighet När tillåtlighetsreglerna utformades i miljöskyddslagen var fråga om att väga skilda intressen mot varandra. Tillåtlighetsreglerna får sägas ha fungerat bra med beaktande av att de utformades med utgångspunkt i att utsläppen från väl kända punktkällor skulle regleras. Storskaliga miljöproblem ställer emellertid andra krav också i fråga om tillåtligheten. Av tillåtlighetsreglerna måste därför klart framgå att all miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot människors hälsa och miljön och vid en sådan prövning skall omsorgen om hälsa och miljö stå i centrum. Den närmare lagtekniska utformningen av skärpta tillåtlighetskrav får ankomma på kommittén. Ett sätt att markera en skärpning av tillåtlighetsreglerna kan vara att vid utformningen av föreskrifter motsvarande 58 i den nuvarande miljöskyddslagen, särskilt i fråga om tredje stycket, tydligt ange att miljöhänsynen skall ha ökad tyngd och anpassa lägtexten till detta.
Kommittén bör presentera förslag till hur föreskifter om ställande av säkerhet för efterbehandling bör utformas.
Omprövning I dag gäller som huvudregel att villkor kan omprövas efter tio år. Även dessförinnan kan villkor omprövas, nämligen om det föreligger i miljöskyddslagen särskilt angivna förutsättningar för omprövning.
Omprövningsreglerna måste som all tillståndsprövning utformas med 138
nivåer. Kommittén bör närmare studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras för att uppnå detta mål. Därvid är det viktigt att belysa de rättsliga konsekvenserna, t.ex. av ändrade intervaller för omprövning ,och i detta sammanhang beakta rättssäkerhetsaspekterna.
När det gäller utredningsskyldigheten vid omprövningsärenden finns i denna proposition förslag till ändringar i miljöskyddslagen, se avsnitt 12.2.
6.4¶Transportområdet
Regeringens ställningstagande: Regleringen av trafikens miljöfrågor harmoniseras med annan miljölagstiftning.
Miljöskyddskommitténs överväganden: Trafiklagstiftningen kräver särskilda överväganden. Föreskrifter om fordon och lokala trafikföreskrifter meddelas i första hand av hänsyn till framkomlighet och trafiksäkerhetsintressen. Det finns därför ingen anledning att överföra bestämmelserna om sådana föreskrifter från trafiklagstiftningen till miljölagstiftningen. I den mån det skulle visa sig föreligga ett permanent behov för kommunerna att kunna förbjuda motortrafik vid tillfälliga luftföroreningstoppar bör däremot bestämmelser motsvarande den nya lagen om tillfälliga bilförbud föras in i en ny, samlad miljölag.
Regeringens överväganden: Enligt direktiven skall kommittén utreda om den nuvarande miljöskyddslagstiftningen är en lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med trafikens miljöproblem eller om andra lagtekniska lösningar bör komma till användning.
Det är angeläget att harmonisera miljölagstiftningen inom skilda samhällssektorer så att likartade utgångspunkter i synen på miljöfrågorna finns för de olika sektorerna. Det är en viktig uppgift för kommittén att lägga fram förslag till hur trafikens miljöproblem skall få sin lagtekniska lösning och vilka befogenheter på lokal nivå som skall finnas att meddela föreskrifter som syftar till att förbättra miljöförhållandena.
6.5¶Miljövårdens organisation m. m.
. Regeringens ställningstagande: Miljöskyddskommittén bör ytterligare överväga frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsfrågorna.
Miljöskyddskommitténs överväganden: Kommittén har inte funnit att några omständigheter som påverkar bedömningen av frågan om miljöorganisationernas talerätt har tillkommit efter riksdagens beslut vid 1987/88 139
års riksmöte. Kommittén lägger därför inte fram något förslag om utvidgad talerätt.
Vad angår frågan om miljöombudsman anser kommittén att betydande komplikationer skulle inträda om en sådan gavs talerätt i miljöfrågor vid sidan av naturvårdsverket. Någon talerätt bör därför i vart fall inte tillerkännas en miljöombudsman. De återstående uppgifterna för en miljöombudsman kan skötas av naturvårdsverket och riksdagens ombudsmän, JO, som redan i dag behandlar klagomål över handläggningen av miljöskyddsärenden. Det skulle därför innebära ett betydande mått av överorganisation att inrätta ett särskilt miljöombudsmannaämbete.
Regeringens överväganden: Kommittén bör med tanke på miljöfrågornas stora betydelse även fortsättningsvis överväga frågan om allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsärenden kan vidgas och formerna för detta.
Den särskilde utredaren om naturvårdsverkets uppgifter och organisation (Dir. 1990:67) skall överväga om den centrala tillsynsverksamheten enligt miljöskyddslagen bör samlas hos ett särskilt organ med möjlighet att koncentrera sig på denna uppgift och andra uppgifter som skulle framstå som naturliga för en eventuell miljöombudsman.
Huruvida det skall tillskapas ett organ med särskilda tillsynsuppgifter eller andra särskilda myndighetsuppgifter utreds således redan. Mot den bakgrunden finns det inte anledning för kommittén att ytterligare överväga frågan om en särskild miljöombudsman. Däremot bör kommittén lägga fram de förslag till organisationsförändringar som föranleds av kommitténs förslag i övrigt. En fråga som här särskilt bör beaktas är hur en samlad miljölagstiftning påverkar miljövårdens organisation.
Genom att miljölagstiftningen skall bli enhetligare och lättare att tillämpa bör samtidigt vissa vinster i organisationen kunna uppnås. Det bör ankomma på kommittén att redovisa hur effektiviteten påverkas av en samlad miljölagstiftning och särskilt ange de besparingar som kan åstadkommas med en sådan lagstiftning.
6.6¶Sanktionssystemet
Regeringens ställningstagande: Möjligheten att använda ekonomis-
ka sanktioner mot enskilda och andra som inte följer föreskrifter
och villkor för verksamheten skall utvidgas.
Miljöskyddskommitténs överväganden: I. fråga om sanktioner mot överträdelser av miljölagstiftningen framhåller kommittén att straffsanktioner bör användas vid allvarligare och framför allt vid uppsåtliga och klart oaktsamma överträdelser av enskilda. Ekonomiska sanktioner kan vara motiverade vid överträdelser av företag och vid sådana överträdelser av enskilda som inte motiverar straffsanktion. Straffbestämmelserna bör fördelas mellan brottsbalken, där de allvarligaste miljöbrotten bör behandlas, 140
eller komplement till straffsanktioner. I åtskilliga fall kan man tänka sig att en sådan avgift fastställs i taxa.
Regeringens överväganden: De straffrättsliga reglerna i miljöskyddslagen har ändrats och utvidgats vid flera tillfällen sedan miljöskyddslagen tillkommit senast i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition. Det bör dock stå kommittén fritt att utforma förslag till miljöbalkens straffrättsliga regler på det sätt som kommittén finner lämpligt.
Även om den nuvarande miljöskyddsavgiftens effektivitet visserligen kan ifrågasättas vill regeringen dock understryka att ekonomiska sanktioner har en given plats vid sidan av gängse straffrättsliga sanktioner i en miljöbalk. Det bör ankomma på kommittén att lämna förslag till hur föreskrifter om ekonomiska sanktionsformer skall utformas så att ett system med avgifter i framtiden kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet.
6.7¶Miljölagstiftningen och Sveriges internationella
åtaganden
Regeringens ställningstagande: Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden, EGs rättssystem inbegripet, och den svenska miljölagstiftningen övervägs särskilt.
Regeringens överväganden: Enligt utredningsdirektiven bör kommittén
kartlägga de internationella avtal och åtaganden som finns på miljöområdet och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa. Även andra internationella förpliktelser, t.ex. på handelns område, bör enligt direktiven beaktas i arbetet.
Kommittén skall också i den utsträckning det behövs med hänsyn till utredningsuppdraget i övrigt inhämta kunskaper om och redogöra för innehållet i andra länders lagstiftning. Vid utformningen av förslag till ny lagstiftning bör kommittén enligt direktiven också beakta hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.
Jordbruksutskottet fann hösten 1989 (JoU 1989/90:5) att något särskilt uttalande inte syntes påkallat om att fördragsslutande länder självfallet bör respektera förpliktelser enligt ingångna avtal. När det gäller ingripanden mot överträdelser av enskilda konventioner förordar utskottet förhandlingar inom ramen för de olika konventionerna.
Kommittén har i en bilaga till principbetänkandet lämnat en redogörelse för det internationella miljösamarbetet. Denna kartläggning är ett värdefullt bidrag till det fortsatta arbetet. Kommittén har ännu inte gjort några egna bedömningar i sammanhanget.
I kapitel 5 i denna proposition finns en redogörelse för det internationella miljösamarbetet och för de viktigaste miljökonventionerna. När det 141
gäller frågan om förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och landets internationella åtaganden gör regeringen följande bedömning.
På senare tid har vid några tillfällen ifrågasatts om den svenska miljölagstiftningen innehåller bestämmelser av den arten att det säkert kan hävdas att landet uppfyller sina internationella åtaganden.
Regeringen är av den uppfattningen att den svenska miljölagstiftningen är tillfredsställande utformad med hänsyn till landets internationella åtaganden. Den svenska lagstiftningen har vid behov anpassats så att konventionsåtaganden har omsatts i lagstiftningen.
Som exempel på svensk anpassning till det internationella miljösamarbetet kan nämnas förslagen i denna proposition att riksdagen skall godkänna Baselkonventionen och tillägget till Montrealprotokollet (avsnitt 13.8.1 och 2). Förslaget om miljökonsekvensbeskrivningar (kapitel 8) innebär bl.a. en harmonisering i förhållande till EG. De i denna proposition (avsnitt 16.5.4) föreslagna reglerna om biotopskydd i naturvårdslagen innebär en förstärkning av vår lagstiftning i förhållande till den s.k. Bernkonventionen. Vidare beslutar regeringen i dag en proposition om en lagstiftning om exportregler, bl. a. om farliga kemiska produkter.
Det är en annan sak att det av lagstiftningen inte med tydlighet framgår hur Sverige fullgör sina internationella åtaganden. Detta hänger samman med den teknik för att införa de internationella åtagandena i lagstiftningen som Sverige tillämpar.
I vissa länder utgör ett internationellt avtal automatiskt en del av den interna rättsordningen så snart det har trätt i kraft. Folkrättsligt tillämpar sådana länder det s. k. monistiska systemet.
För Sverige och bl. a. de andra nordiska länderna, vilka har en dualistisk rättsordning, krävs däremot en nationell-rättsakt varigenom avtalets regler införlivas med den interna rättsordningen för att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. När en överenskommelse skall införlivas med den nationella rätten kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan införlivas med den nationella rätten antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporering. Vid transformation omarbetas i Sverige de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige och följaktligen skall tillämpas av enskilda och/eller myndigheter. I Sverige har transformationsmetoden hittills varit det huvudsakliga sättet att införliva internationella avtal med svensk rätt. Detta gäller också på miljöpolitikens område. Som ett exempel på tillämpningen av inkorporeringsmetoden i svensk miljölagstiftning kan nämnas lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige och — delvis — förordningen (1975:542) om tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
Ett fall som har uppmärksammats särskilt av bl.a. konstitutionsutskottet gäller våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) i samband med fråga om småbåtshamn och anläggning av väg i Vellinge kommun. 142
Enligt våtmarkskonventionens artikel 2 skall fördragsslutande part utse lämpliga våtmarker inom sitt territorium, vilka skall tas upp på en lista över våtmarker av internationell betydelse. På den svenska listan finns för närvarande upptagna 30 våtmarksområden.
Enligt konventionens artikel 2 punkt 4 skall varje fördragsslutande stat utse minst ett våt marksområde för införande på den internationella våtmarkslistan. Som krav på nationella åtgärder föreskrivs i våtmarkskonventionen att de fördragsslutande parterna skall utarbeta och genomföra sin planering så att de främjar bevarandet av de våtmarker som har införts på listan och så långt det är möjligt ett rationellt nyttjande av våtmarkerna inom sitt territorium.
Enligt artikel 4 i våtmarkskonventionen skall varje fördragsslutande part främja bevarandet av våtmarker och våtmarksfåglar genom att tillskapa naturreservat inom våtmarksområden — vare sig dessa är uppförda på listan eller ej — samt genom att ordna med lämplig tillsyn.
Totalt sett är 52 länder anslutna till konventionen. 421 våtmarksområden har utpekats som internationellt värdefulla. När det gäller de svenska våtmarksområdena är samtliga utpekade som riksobjekt enligt naturresurslagens bestämmelser. Med stöd av naturvårdslagen har hittills drygt 6090 av den berörda arealen på närmare 4000 km skyddats i form av nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde. Flera områden är dock inte föremål för några särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen.
Vid sin bedömning av det nyss nämnda ärendet i Vellinge kommun uttalade konstitutionsutskottet (KU 1989/90:30) att det är en grundläggande princip att regeringen och myndigheterna skall känna till förekomsten av och innehållet i de regler de har att tillämpa. Detta gäller enligt utskottet även de konventioner och andra internationella åtaganden som har betydelse för handläggningen. Därför borde enligt utskottet i det aktuella planärendet frågan om intrång i det med konventionen avsedda våtmarksområdet ha uppmärksammats under ärendets behandling. Vid utskottsbehandlingen är det alltså snarare handläggningen av ärendet än innehållet i den relevanta svenska lagstiftningen som har kritiserats.
Det är också regeringens uppfattning att den svenska lagstiftning som finns är tillfyllest när det gäller förpliktelserna enligt våtmarkskonventionen. Det glapp som kan finnas mellan behov att bilda ytterligare naturreservat inom våtmarksområdena och gällande förordnanden om sådana förklaras främst av en resursbrist.
Våtmarkskonventionen är det exempel där den svenska lagstiftningen främst har ifrågasatts. Någon kritik mot lagstiftningen som sådan finns det alltså inte skäl att framföra. Däremot är det anförda ett exempel på den otydlighet som kan bli en följd av att Sverige folkrättsligt tillämpar transformationsprincipen. Det är inte möjligt att omedelbart i svensk lagstiftning identifiera de bestämmelser som innebär att våtmarkskonventionens åtaganden uppfylls. Motsvarande kan sägas om Bernkonventionen den 19 september 1979 om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (SÖ 1983:30) och Bonnkonventionen den 23 juni 1979 om skydd av flyttande vilda djur (SÖ 1983:37). Regeringen anser inte att det finns skäl att överväga något annat system för implementering av de 143
internationella åtagandena på det miljöpolitiska området. Transformationsprincipen kan dock ibland leda till svårigheter att känna igen de internationella åtagandena i den svenska lagstiftningen.
Förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och internationella åtaganden aktualiseras också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG.
En kartläggning måste ske av vilka konventioner och EG-regler som innehåller artiklar som kräver lagstiftning och i vad mån den svenska lagstiftningen täcker innehållet i dessa artiklar eller om det krävs kompletterande svensk lagstiftning.
En viss anpassning av det svenska lagstiftningsarbetet på miljöområdet kommer att bli nödvändig. En sådan lagstiftning skall i stor omfattning träda i kraft den 1 januari 1993.
Från rättslig synpunkt kräver en EG-anpassning samma lagstiftningstekniska arbete som övrig anpassning till internationella åtaganden. Arbetet bör därför utföras i ett sammanhang.
Det här ifrågavarande arbetet avser primärt inte en nyordning av den svenska lagstiftningen utan i första hand en genomgång av rådande förhållanden. Därav kommande lagförslag kan förväntas bli av en tämligen ringa omfattning.
Den genomgång som skall göras bör remissbehandlas.
Med hänsyn till den arbetsbelastning i övrigt som ligger på kommittén kan det vara lämpligt att befria den från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår miljölagstiftning. Detta arbete bör i stället utföras inom regeringskansliet och samordnas med de lagstiftningsfrågor som blir en konsekvens av harmoniseringen med EGs regler. Däremot bör kommittén naturligtvis, i enlighet med direktiven, beakta de internationella aspekterna på de förslag den själv lägger fram till ändringar i den svenska lagstiftningen.
6.8¶Tidsplan m. m.
Regeringens ställningstagande: Det fortsatta utredningsarbetet skall redovisas i ett slutbetänkande senast den 1 april 1993. Kommittén bör dock redan dessförinnan lämna förslag i särskilda frågor i den mån det påkallas av omständigheterna.
Regeringens ställningstaganden i korthet: En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en god ekonomisk utveckling. Natur- och kulturmiljön skall värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs.
De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala planeringen. Den fysiska planeringen skall användas som ett viktigt instrument i det förebyggande miljöarbetet.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på främst naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljömålen.
För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör erfarenheter från myndigheternas och företagens arbete med miljökonsekvensbeskrivningar tillvaratas.
Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.
Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör gemensamt överväga formerna för en sådan samordning. En särskild utredare tillkallas för att utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl. a. genom reglering i vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar.
Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektor att bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar. Naturvårdsverket får 1 uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar.
De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med beredskap mot kemikalieolyckor och för säkerhet vid transporter av farligt gods.
De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall — Timrå har lagt grunden för handlingsprogram på miljöområdet i berörda regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärdsförslagen bl. a. inom ramen för de regionala miljöanalyserna.
10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90
Ett effektivt ADB-stöd är ett värdefullt hjälpmedel i arbetet med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En nära samverkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen av lägesbestämda data för planering och miljövård.
7.1¶Naturresurslagens tillämpning m. m.
7.1.1 Kommunernas och länsstyrelsernas arbete
Regeringens ställningstagande: En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en god ekonomisk utveckling. Naturoch kulturmiljön skall värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs.
De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala planeringen. Den fysiska planeringen skall användas som ett viktigt instrument i det förebyggande miljöarbetet.
För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör erfarenheter från myndigheternas och företagens arbete med miljökonsekvensbeskrivningar tillvaratas.
Regeringens överväganden: Naturresurslagen är ett viktigt instrument i miljöpolitiken. Bestämmelserna i lagen uttrycker samhällets synsätt när det gäller vad som är en god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Lagens grundläggande syfte är att främja en användning av naturresurserna som är förnuftig vid en allsidig, samlad bedömning, både i ett långsiktigt och ett kortsiktigt perspektiv. Hushållningsbestämmelserna ger en gemensam grund för statliga och kommunala myndigheters prövning av konkurrensfrågor om mark- och vattenanvändningen.
Under våren 1991 kommer nästan alla kommuner i landet att ha antagit sin första översiktsplan enligt plan- och bygglagen (1987:10). I översiktsplanerna anges ramarna för kommunernas arbete med markanvändningsoch samhällsbyggnadsfrågor de närmaste åren. Planerna skall vara vägledande för statliga och kommunala myndigheters prövning av ärenden enligt de olika lagar som är knutna till naturresurslagen.
Kommunerna redovisar i sina översiktsplaner bl.a. hur de avser att förverkliga naturresurslagens intentioner. Regeringen vill understryka att översiktsplanen utgör en plattform för politiska överväganden om samhällsbyggandet som kan ta tillvara människornas ökade medvetenhet om framtidsfrågor vad gäller bl. a. markanvändning och miljö.
Tillämpningen av naturresurslagen har belysts i ett treårigt erfarenhets- 146
kommunförbundet. De övergripande syftena med lagstiftningen — enkelhet, lokalt självbestämmande, tydlighet etc. — anges vara allmänt accepterade. Den fysiska riksplaneringen har lagreglerats. Kravet på hushållning har fått en ny och bredare innebörd genom naturresurslagen och dess koppling till andra lagar.
I rapporteringen av erfarenhetsprojektet konstateras dock att naturresurslagens hushållningsbestämmelser inte kommit att tillämpas på det sätt som avsågs i förarbetena till lagen. Bestämmelserna har således inte fått avsett genomslag vid bedömning av frågor om ändrad markanvändning enligt de lagar som är anknutna till naturresurslagen. Kommunerna har inte heller ännu i alla avseenden uppfattat sitt ansvar för tillämpningen. Uppfattningen att naturresurslagen främst handlar om riksintressen i fråga om markanvändningen är vanlig. Kunskaper och metoder för att enkelt kunna ta hänsyn till hushållningskrav i fråga om t. ex. ekologiskt känsliga områden och om vattenhushållning saknas i stor utsträckning. Ett genomslag för naturresurslagens allmänt hållna bestämmelser förutsätter att dessa konkretiseras i kommunernas översiktsplaner.
Boverket har tagit initiativ till utvärdering av översiktsplanerna. Arbetet sker dels i samverkan med statliga myndigheter med sektorsansvar dels i samverkan med länsstyrelserna. Boverket avser att lämna en samlad redovisning av erfarenheter och ev. förslag med anledning av utvärderingen under våren 1992.
Det är en uppgift för boverket att löpande samordna arbetet med utveckling av praktiska metoder för tillämpning av lagens bestämmelser i den löpande planeringen och vid tillståndsbeslut. I boverkets anslagsframställning för 1991/92 redovisar verket överväganden och förslag om hur ett sådant arbete bör läggas upp med sikte på hur ändrade anspråk på markanvändning och miljö skall kunna hanteras i den fysiska planeringen. Omställningen av energisystemet och av det svenska jordbruket, investeringsplanerna för järnvägs- och vägnäten och de ökade kraven på avfallshanteringen leder till förändringar i mark- och vattenanvändningen med inverkan på bl.a. natur- och kulturlandskapet samt bebyggelseutvecklingen.
Den kommunala planeringens betydelse för miljöns utformning framhålls i många remissyttranden över rapporten MARK och VATTEN år 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds 1988:55). Rapporten består av ett tiotal uppsatser om kulturlandskapets framtida utveckling samt en analys av de krafter som format kulturlandskapet sedan 1800-talets början.
Kommunernas möjligheter att påverka utvecklingen av markanvändning och miljö uppfattas av remissinstanserna emellertid som begränsade. Nationella beslut inom olika politikområden har intc sällan avgörande betydelse för utvecklingen också av den lokala miljön. Bl. a. flera kommuner framhåller att ansvaret för beslut i miljö- och plancringsfrågor av vidare räckvidd även i fortsättningen måste vila på statliga myndigheter på regional eller nationell nivå.
Regeringen anser att det är en viktig uppgift för länsstyrelserna att verka 147
för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med kraven på en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurserna. Länsstyrelserna har mot denna bakgrund givits viktiga uppgifter i fråga om kunskapsförsörjning och samordning av de statliga myndigheternas arbete i förhållande till den fysiska planeringen i kommunerna. Länsstyrelserna får också ett betydande ansvar för tillämpningen av de bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar som regeringen i kapitel 8 föreslår bli införda 1 naturresurslagen och i viss annan lagstiftning.
Länsstyrelserna bör utveckla en aktiv och pådrivande roll i det förebyggande miljövårdsarbetet. Arbetet med fysisk planering, resurshushållning, miljövård och övriga frågor av betydelse för den regionala utvecklingen bör därvid samordnas så långt möjligt. Formerna för samverkan med kommunerna i 90-talets decentraliserade förvaltning innebär nya möjligheter att utveckla länsstyrelsernas arbete. Regeringen anser att detta arbete i ökad utsträckning bör inriktas mot att finna konstruktiva lösningar i frågor av nationell och regional räckvidd, medan ansvaret för avvägningar i lokala miljöfrågor bör vila på kommunerna. Regeringen kommer mot den här bakgrunden att särskilt följa upp hur länsstyrelserna i sitt arbete för regional utveckling och i sin myndighetsutövning tillvaratar riksintressen och slår vakt om kraven på en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.
Regeringen anser att det är ett viktigt led i boverkets uppgifter när det gäller naturresurslagens tillämpning att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram. Syftet bör vara att stödja erfarenhetsåterföring, metodutveckling och utbildning av tjänstemän och politiker som är engagerade i arbetet inom kommuner och länssstyrelser och andra statliga myndigheter för att därmed stärka miljöfrågornas ställning i den fysiska planeringen. I programmet bör även beaktas behovet av kompetensutveckling för användning av miljökonsekvensbeskrivningar i planerings- och beslutssammanhang. I arbetet med programmet bör boverket samverka med främst naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, företrädare för länsstyrelserna och med Svenska kommunförbundet.
7.1.2 Vattenresursernas nyttjande och skydd
Regeringens ställningstagande: Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.
Naturvårdsverkets och havsresursdelegationens rapporter: Överensstäm-
mer i tillämpliga delar med regeringens ställningstaganden.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över Sötvatten 90 är positiva till de föreslagna riktlinjerna för god vattenkvalitet. Motsvarande synpunkter framförs beträffande de föreslagna miljömå- 148
len i Hav 90. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att en nedbrytning till regionala miljömål är angelägen. Remissinstanserna har genomgående positiva omdömen om havsresursdelegationens rapport Fysisk planering av kustvatten och hav.
Regeringens överväganden: De miljömål som föreslås i rapporten Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i Sötvatten 90 skall beaktas i arbetet med fysisk planering för vattenresursernas nyttjande och skydd.
Inom ramen för länsstyrelsernas arbete med regionala miljöanalyser bör de övergripande miljömålen konkretiseras till kvalitetsmål som kan vägleda det kommunala planeringsarbetet för vattenresursernas nyttjande och skydd. Länsstyrelserna bör i samarbete med kommunerna utarbeta regionalt anpassade belastningsmål och åtgärdsplaner samt särskilda genomförandeprogram. Regeringen anser det angeläget att kommunerna tar upp vattenfrågor i sina översiktsplaner. Dessa bör därmed kunna tjäna som vägledning dels i det kommunala miljövårdsarbetet och i den kommunala planering som rör vattenfrågor, dels som vägledning vid prövning av tillstånd för utnyttjande och skydd av vattenresurserna.
Konkurrensen mellan olika anspråk har ökat i takt. med att intresset vuxit för att nyttja kust- och havsområdenas resurser för olika ändamål. Havsresursdelegationen har redovisat slutsatser av en försöksverksamhet som bedrivits i syfte att belysa hur frågor om havets utnyttjande och skydd kan behandlas i kommunernas fysiska planering.
I delegationens förslag till Övergripande program för svensk havsresursverksamhet på 90-talet föreslås att boverket och naturvårdsverket tar ansvar för att fortsatt utveckling av fysisk översiktsplanering i kust- och havsområdena kommer :till stånd. Havsresursdelegationen har vidare år 1989 till regeringen överlämnat rapporten Översiktlig kustvattenplanering :- — erfarenheter från Örnsköldsviks, Gävle och Lysekils kommuner.
Sedan havsresursdelegationen upphört som myndighet ligger det inom boverkets ansvarsområde att fullfölja delegationens utvecklingsarbete i de delar de berör fysisk planering i landets kust- och havsområden. Det ankommer således i fortsättningen på boverket att i samråd med naturvårdsverket och andra berörda organ utveckla metoder för hur skilda anspråk på kust- och havsområdenas resurser skall vägas mot varandra.
Med anledning av en av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförd begäran om särskilda medel för bl. a. rensning av Bohusläns stränder m. m. konstaterar regeringen att vissa medel från pantsystemet för dryckesförpackningar av aluminium, kan disponeras för insatser i akuta nedskräpningssituationer.
7.1.3 Behovet av mark för friluftsliv och naturvård
Regeringens ställningstagande: Kommunerna bör i sin fysiska planering slå vakt om mark- och vattenområden av betydelse för friluftsliv och naturvård.
Regeringens överväganden: Som naturvårdsverket påpekar i rapporten Natur 90 har skogar, skärgårdar, ängs- och hagmarker m. fl. områden som skyddas utifrån vetenskapliga och andra motiv oftast också stor betydelse för friluftslivet. Nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden är i många fall av stor vikt för friluftslivet. Även kommunerna kan sedan år 1987 inrätta naturreservat och naturvårdsområden. Av stor betydelse är vidare naturvårdslagens regler om strandskydd.
Sveriges turistråd, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har behandlat frågor av betydelse för friluftslivet i det gemensamma diskussionsunderlaget För en rikare fritid. Att ordna för rekreation i närmiljön är enligt de tre organisationerna kommunens ansvar. Den kanske viktigaste insatsen är att bevara grönområden, friluftsområden och strövområden i närheten av bostadsområdena. Naturmiljön kring tätorterna behöver tas tillvara och vårdas för att uppfylla de närboendes förväntningar och krav.
1 2 kap. 6§ naturresurslagen stadgas att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas natureller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Vidare sägs att behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Vid expansion av större tätorter är konflikter om markanvändningen ofrånkomliga. Det gäller inte minst när mark för grönområden sätts i fråga för bebyggelse eller annan exploatering. Regeringen anser att kommunerna bör skärpa tillämpningen av naturresurslagens bestämmelser till skydd för friluftslivets intressen i närheten av tätorter. Det gäller både i fråga om större sammanhängande områden i nära anslutning till tätorterna och sådana mindre, gröna områden i tätorternas ytterområden som fyller motsvarande funktion som parkerna i städerna.
Regeringen anser det angeläget att kommunerna i sin fysiska planering slå vakt om mark- och vattenområden av betydelse för friluftsliv och naturvård.
7.2¶Vården av kulturmiljön
Regeringens förslag: Bestämmelser till skydd för kulturhistoriskt värdefulla miljöer införs i naturvårdslagen (se även avsnitt 16.5).
Regeringen föreslår att ökade resurser anslås för att motverka luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturminnen och kulturföremål (se även avsnitt 10.2).
Regeringens överväganden: Ett flertal åtgärder på miljöpolitikens områden har ett nära samband med vården av kulturarvet. Frågor som berör vården av kulturmiljön behandlas därför i skilda delar av denna proposition. I detta avsnitt ger regeringen en översikt över de åtgärder som föreslås i syfte att främja kulturmiljön.
Grundläggande bestämmelser om skyddet för kulturminnen finns i 150
lagen (1988:950) om kulturminnen. I plan- och bygglagen samt i naturresurslagen understryks bl.a. de hänsyn som skall tas till kulturmiljön vid fysisk planering och vid utformning av exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön.
Regler om hänsyn till kulturmiljön finns också i olika speciallagar. Viktiga i detta sammanhang är bestämmelserna i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark och i skogsvårdslagen (1979:429).
Den statliga kulturmiljövården har i flera omgångar tillförts ökade resurser. Bidragen till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ökade senast i enlighet med 1990 års budgetproposition.
Kulturmiljövårdens regionala organisation bygger på en samverkan mellan länsstyrelserna och länsmuseerna. Stödet till länsmuseerna utökades år 1990 främst mot bakgrund av deras uppgifter inom kulturmiljövården och behovet av att bygga upp kompetens inom natur- och miljövård. Också länsstyrelsernas kulturmiljöenheter har fått förstärkningar. Sedan år 1985 har resurser för totalt tolv tjänster tillförts länsstyrelserna. I årets budgetproposition föreslår chefen för civildepartementet att medel för ytterligare tjänster anvisas till länsstyrelserna i Västmanlands resp. Gävleborgs län (prop. 1990/91:100 bil. 15).
Riksantikvarieämbetets resurser för verksamhetsforskning har ökat med sammanlagt 10 milj. kr. under den innevarande treårsperioden genom förslag i 1990 års forskningspolitiska proposition.
Det bör även framhållas att tillsammans med annan kulturverksamhet har kulturmiljövården pekats ut såsom ett område för länsstyrelsernas insatser i syfte att främja en regional utveckling (prop. 1989/90:76 s. 144— 148, AU 13, rskr. 346).
Vården av odlingslandskapet Odlingslandskapets kulturvärden har påverkats starkt av det intensiva utnyttjande av jordbruksmarken som efterkrigstidens jordbrukspolitik stimulerat. Till följd av rationaliseringar har odlings- och bebyggelsehistoriska lämningar i landskapet tagits bort. Äldre tiders mångsidiga sätt att utnyttja marken har ofta kommit att gå förlorad genom den ökade specialiseringen inom jordbruket.
Efter mönster från naturvårdsarbetet kan riksantikvarieämbetet sedan år 1987 träffa avtal med lantbrukare om hävden av kulturhistoriskt värdefulla lokaler i landskapet som annars hotas av att växa igen. Det s.k. NOLA-stödet kan utnyttjas till att ta till vara också landskapets kulturvärden (prop. 1987/88: 100 bil. 15 s. 36).
Riksdagens beslut med anledning av propositionen om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) innebär bl. a. att för de närmaste tre budgetåren har 100, 200 resp. 250 milj.kr. avsatts för landskapsvårdande åtgärder.
Den nya livsmedelspolitiken syftar bl. a. till att minska incitamenten till överutnyttjande av åkermarken. Ett mer extensivt nyttjande lämnar ett större utrymme för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla inslag i landskapet. Å andra sidan accelererar de problem som följer av att viss jord- 151
av den processen som riksdagen har beslutat om programmet för landskapsvård. Resultatet av regionalpolitiken har också stor betydelse för kulturmiljövården eftersom denna är grundad på en vidmakthållen bebyggelsestruktur på landsbygden med kontinuerlig användning av mark, byggnader och anläggningar.
Kulturmiljövården i den fysiska planeringen Regeringen 'kommer senare (avsnitt 16.5) att föreslå att skyddet i lag för kulturhistoriskt värdefulla miljöer kompletteras med en bestämmelse i naturvårdslagen som anger tillämpligheten av den lagens skyddsinstitut på kulturpräglade miljöer. Det innebär ett förtydligande av möjligheterna att bildat. ex. naturreservat till skydd för kulturhistoriska värden i odlingslandskapet. .
Det finns många exempel på hur kulturmiljöintressen har fått stå tillbaka därför att de uppmärksammats alltför sent i planeringsprocessen eller därför att det alltför sent blivit uppenbart att de hotats av en tänkt åtgärd. I en miljökonsekvensbeskrivning, enligt det förslag som regeringen återkommer till i kapitel 8, blir det möjligt att behandla kulturmiljöns intressen i ett tidigt skede i planeringen och projekteringen av exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön.
Insatser mot skador av luftföroreningar Regeringen kommer senare, i anslutning till den samlade redovisningen av insatser mot luftföroreningarna (avsnitt 10.2) att föreslå ökade insatser mot luftföroreningarnas skador på kulturminnen och kulturföremål.
Regeringen föreslår i det följande (kapitel 21 anslaget B 2), för budgetåret 1991/92 en utveckling av riksantikvarieämbetets handlingsprogram för insatser mot luftföroreningarnas skadeverkningar. Ytterligare 4 milj. kr. föreslås för verksamheten, som därmed skulle få en budget av totalt drygt 14,5 milj. kr.
Sambanden mellan förstörelsen av kulturminnen och föroreningar i tätortsmiljöerna har blivit allt tydligare. Kulturmiljövårdens behov av reducerade utsläpp är ytterligare ett skäl för att minska bl.a. utsläppen från biltrafiken.
Det är nu möjligt att ange de typer av material och föremål där konserveringsinsatser är mest angelägna. I det fortsatta arbetet — där de direkta skydds- och restaureringsarbetena står i förgrunden — skall åtgärder avseende hällristningar, runstenar, medeltida portaler samt vissa metallskulpturer prioriteras inom ramen för de medel som anslås till riksantikvarieämbetet. Det är emellertid också nödvändigt att vidta åtgärder rörande utsmyckningarna på den bebyggelse som uppförts från stormaktstiden och framåt. Tätorternas stenbyggnader i den känsliga gotlandssandstenen utgör här ett särskilt problem.
När det gäller frågor om skydd och restaurering av bebyggelse har riksantikvarieämbetet och samverkande institutioner inom bl.a. forsk- 152
ningsområdet ett särskilt ansvar för metodutveckling och kunskapsuppbyggnad. Den statliga kulturmiljövården kan också ge statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För restaureringsarbeten i övrigt måste byggnadsvårdens generella förutsättningar gälla, dvs. varje fastighetsägare har ett eget ansvar för de kulturvärden han förvaltar. Regeringen vill särskilt erinra om kommunernas ansvar för bevarandet av bebyggelsens kulturvärden.
7.3¶Grundvatten
7.3.1 Långsiktigt skydd av grundvatten som naturresurs
Regeringens ställningstagande: Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör i samråd med övriga berörda myndigheter överväga formerna för en sådan samordning.
Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i aktionsprogrammet
för god vattenkvalitet, Sötvatten 90, föreslagit att skyddet av allmänna och enskilda vattentäkter förbättras samt att skyddet av grundvattnet i den fysiska planeringen förstärks.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a boverket, Sveriges geologiska undersökning, överstyrelsen för civil beredskap, Svenska kommunförbundet och Svenska vatten och avloppsverksföreningen stöder förslaget.
Regeringens överväganden: Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på sötvatten. På grund av vårt lands specifika klimat- och markförhållanden är en stor del av såväl ytvatten som grundvatten känsligt för påverkan från miljöstörande verksamheter. Andra sötvattenanknutna miljöproblem har samband med försurning, övergödning samt påverkan av miljögifter och metaller. Kvaliteten på grundvattnet är i allmänhet god men det förekommer allvarliga lokala problem till följd av försurning, påverkan av föroreningar och saltvatteninträngning.
Grundvattnets kvalitet har stor betydelse för dricksvattenförsörjningen. Ett långsiktigt skydd av grundvattnet är ett betydelsefullt led i den samlade naturresurspolitiken. Flera myndigheters verksamhetsområden berörs av arbetet med kunskapsförsörjning, planering och åtgärder för långsiktigt skydd av grundvattnet som naturresurs. När det gäiler kunskaper om grundvattentillgångarnas omfattning och riskerna för påverkan från skilda verksamheter gör främst naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning viktiga insatser.
Kunskaperna är i dag bristfälliga om hur föroreningar transporteras i mark och grundvatten samt om hur grundvatten påverkas av miljöfarliga verksamheter på landsbygden och i tätorter. Brister finns också när det gäller kännedom om vattentäkters läge och jordlagrens skydd mot föroreningar. Regeringen anser det vara väsentligt att kunskaperna förbättras om 153
grundvattnet och om förutsättningar och restriktioner för dess utnyttjande,
För att effektivare bevaka grundvattenfrågorna och ge ctt bättre stöd för länsstyrelsernas och kommunernas arbete med planering och åtgärder som rör nyttjande och skydd av grundvattnet, bör naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning gemensamt överväga lämplig ansvarsfördelning mellan myndigheterna. Övervägandena bör ske i samråd med övriga berörda myndigheter.
7.3.2 Reglering och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning
Regeringens ställningstagande: En särskild utredare tillkallas för att utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl. a. genom reglering i vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens ställnings-
tagande.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt naturvårdsverkets förslag.
Regeringens överväganden: Ett problem som alltmer uppmärksammas är saltvatteninträngning i enskilda brunnar. Det förekommer i områden som tidigare har varit täckta av havsvatten. I kustnära områden är det inte ovanligt att havsvatten tränger in i grundvattnet då uttagen grundvattenmängd överstiger nybildningen av grundvatten. Enligt gällande bestämmelser i bl.a. vattenlagen har den enskilde fastighetsägaren rätt att för husbehov ta upp grundvatten från den egna fastigheten utan andra begränsningar än vattenlagens allmänna aktsamhetsregler. Ett annat problem som är förenat med fastighetsägarens rätt att ta upp grundvatten är att infiltrationsanläggningar för avlopp kan förorena brunnsvattnet för grannfastigheter.
Inom regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag till förändring i 3 kap. plan- och bygglagen, som innebär att även fritidshus med högst två bostäder skall underkastas de bestämmelser om hushållning med bl.a. vatten som gäller för andra byggnader. Vidare bereds ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som ger kommunerna möjlighet att, genom detaljplan eller områdesbestämmelser, införa bygglovsplikt för den som vill anordna eller väsentligt ändra anläggningar för vattenförsörjning genom grundvattentäkt, som inte kräver tillstånd enligt vattenlagen. Dessa förslag till åtgärder är emellertid alltför begränsade för att lösa alla de grundvattenproblem som kan uppstå i vissa områden.
Frågan om att styra fastighetsägarens uttag av vatten behöver därför ges en bredare belysning. När det gäller att skapa regler för att styra den enskildes vattenuttag berörs ett stort antal lagar. Lagar som kan bli aktuella för överväganden är vattenlagen, hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen, plan- och bygglagen, anläggningslagen (1973: 149), jordabalken, livsmedelslagen, (1971:511) och fastighetsbildningslagen (1970:988). I detta sammanhang är det även angeläget att myndighetsansvaret klarläggs. 154
Mot den redovisade bakgrunden avser regeringen att uppdra åt en särskild utredare att belysa frågor om hur rätten till rent grundvatten kan säkras genom lagreglering, eventuellt kombinerat med andra åtgärder, i vissa fall av vattenuttag ur enskilda brunnar.
7.4 Buller
Regeringens ställningstagande: Bullerstörningarna i samhället skall begränsas. Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektor att bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar.
Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar.
Regeringens överväganden: Riksdagen beslutade i november 1990 att ge
regeringen till känna att ett handlingsprogram mot buller bör utarbetas (1990/91:JoU 17, rskr. 27).
Regeringen anser att det bör åvila resp. sektor i samhället att inom sina verksamhetsområden ansvara för att bullerbegränsande åtgärder vidtas. Regeringen lämnar i det följande en samlad översikt över arbetsläget när det gäller åtgärder till skydd mot buller.
Vad som bör anses som en god miljökvalitet med avseende på buller har kommit till uttryck i olika sammanhang såväl internationellt som nationellt. OECDs miljökommitté anser att 30—36 dBA ekvivalent ljudnivå (ett medelvärde på buller under viss tid) kan betecknas som god miljökvalitet i bostäder medan 45 dBA anges som maximal ljudnivå för sovrum.
Riksdagen har vid behandlingen av budgetpropositionen 1980/81:100 pekat på behovet att minska bullret från vägtrafiken. För planering av områden med bostäder nära trafikleder anges ekvivalentnivåerna 55 dBA utomhus och 30 dBA inomhus som riktvärden. Dessutom anges vissa ramar och nivåer som skall eftersträvas vid ny och väsentlig ombyggnad av enstaka bostadsfastigheter intill befintliga trafikleder och vid väsentlig ombyggnad av trafikleder i områden med befintlig bebyggelse.
Riksdagen har vid behandlingen av trafikutskottets betänkande TU 1981/82:28 på motsvarande sätt tagit ställning till att ekvivalentnivån 55 dBA utomhus är ett lämpligt riktvärde för flygbuller vid lokalisering av nya flygplatser eller planering av bostäder i flygplatsers omgivning.
Riksdagen har inte tagit ställning till riktvärden för maximala ljudnivåer. Naturvårdsverket har beträffande vägtrafikbuller föreslagit att maximalnivån 45 dBA inte bör överskridas i sovrum nattetid. För flygbuller anger verket 70 dBA maximal ljudnivå utomhus som riktvärde. Detta motsvarar vid normal ljudisolering en inomhusnivå på 45 dBA.
För buller från industrier samt motorsport- och skjutbanor finns sedan länge av naturvårdsverket angivna riktvärden.
Trafiken svarar för de helt dominerande bullerstörningarna i samhället. Utomhusbuller från vägar och järnvägar kan skärmas av på olika sätt, till 155
skillnad från t. ex. flygbuller där avståndet till flygplatsen är helt avgörande. Även när det gäller vissa industrier samt motorsport- och skjutbanor är tillräckliga avstånd det skydd som främst kan utnyttjas. Genom en förutseende fysisk planering kan nya områden för bostäder utan oskäliga kostnader utformas så att de av riksdagen antagna riktvärdena för buller från vägoch flygtrafik inte överskrids. Denna målsättning uppnås också normalt vid planering av ny bebyggelse.
De största problemen återfinns i befintliga miljöer med bostäder nära bullerkällor. Kombinationer av skyddsåtgärder är där nödvändiga för att uppnå acceptabla förhållanden. Emissionsbegränsande åtgärder på fordon, tåg och flygplan är ofta kostnadseffektiva, men har nackdelarna att de får full effekt först efter lång tid. Kostnaden för en sänkning av gränsvärde-
na för motorbuller med ytterligare 5 dBA från 1991 års kravnivå 77 dBA
för personbilar och 84 dBA för lastbilar till 75 resp. 80 dBA beräknas kosta i storleksordningen 2— 3960 av tillverkningskostnaden för personbilar och tunga fordon.
Det är med dagens teknik inte möjligt att reducera bullret från fordonen tillräckligt mycket för att uppnå god miljökvalitet. Ytterligare åtgärder för att undvika bullerstörningar i bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Vallar, skärmar och fasadisolering är de möjligheter som vid sidan av trafikregleringar står till buds. Vägverket beräknar kostnaderna för bullerskydd vid gator och vägar i hela landet till 5,5 miljarder kr. vid en ambitionsnivå som innebär att bostäder med ekvivalentnivåer över 40 dBA inomhus åtgärdas så att bullernivån sänks till högst 30 dBA. Denna ambitionsnivå innebär att åtgärder vidtas i 100000 lägenheter.
Banverkets målsättning att åtgärda bebyggelse där maximalnivån överskrider 60 dBA i sovrum nattetid eller den dygnsekvivalenta utomhusnivån 75 dBA beräknas kosta ca 200 milj. kr.
Kostnaderna för att isolera mot flygbuller kan variera mellan 50000 och 250000 kr. per lägenhet i småhus och 10 000— 100000 kr. per lägenhet i flerfamiljshus.
Regeringen anser att åtgärder mot buller skall utgå från varje samhällssektors eget ansvar för sin miljöpåverkan. Det gäller inte minst inom transportområdet. Genom naturvårdsverkets arbete med riktvärden för acceptabla bullernivåer har kunskaper och erfarenheter erhållits som enligt regeringens uppfattning bör vara värdefullt stöd för myndigheternas arbete med att begränsa bullerstörningarna. Målet för åtgärderna bör vara att på alla områden nå ned till bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet, dvs. som motsvarar de riktlinjer som tillämpas vid planering av nya områden för bostäder, kommunikationsanläggningar och andra verksamheter.
Trafikverken har i miljöanalyser redovisat sin syn bl. a. på bullerproblemen och utifrån sina målsättningar föreslagit vissa åtgärder. Regeringen anser att genomförandet av åtgärderna bör konkretiseras och delas in i operativa delmål, som medger ett stegvis genomförande där de mest utsatta boendemiljöerna åtgärdas först. Genomförandet kan därigenom
olika perioder.
Regeringen anser det angeläget att bullerproblemen belyses i kommunernas översiktliga planering och konkretiseras i åtgärdsprogram på miljöområdet. |
Enligt regeringens uppfattning ankommer det på vägverket och banverket att föreslå allmänna råd för åtgärder till skydd mot buller från resp. trafikslag. Verkens arbete bör ske i samråd med naturvårdsverket, boverket och socialstyrelsen.
Regeringen anser vidare att det ankommer på luftfartsverket att i samråd med naturvårdsverket, boverket och socialstyrelsen planera åtgärder för att uppnå de miljömål som luftfartsverket har redovisat i sin miljöanalys.
Möjligheterna att införa skärpta krav på tävlingsfordon bör undersökas och erforderliga förslag utarbetas. Frågan om normer för snöskotrar, utombordsmotorer, gräsklippare och andra bullerkällor som ofta orsakar störningar i och rekreationsmiljöer bör övervägas och relateras till motsvarande normer inom EG och EFTA.
En alltmer omfattande användning av flygplan, helikoptrar och terrängfordon i fjällområdena och ett ökat antal motorbåtar i skärgårdsområdena har medfört bullerproblem i områden där tystnaden borde vara en viktig kvalitet. Regeringen avser att uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med boverket belysa möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bulirande aktiviteter i sådana områden och lämna förslag till åtgärder.
7.5¶Skyddsavstånd för miljöstörande verksamhet
Regeringens ställningstagande: De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Det ankommer på boverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen att följa hur riktlinjerna tillämpas och vid behov se över skyddsavstånden.
Regeringens överväganden: När det gäller industrins miljöproblem är åtgärder för att minska utsläpp och buller vid källan av grundläggande betydelse. Det program för översyn av industrins utsläppsvillkor som redovisas 1 avsnitt 12.2 skall ses i detta perspektiv.
Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs planeringsåtgärder för att skydda närmiljön. För att ge trygghet och säkerhet för såväl industrin som de boende är det angeläget att tillräckliga skyddsavstånd mellan bostäder och miljö- och hälsostörande verksamhet upprätthålls.
Efter ett omfattande arbete föreslog socialstyrelsen, naturvårdsverket och dåvarande planverket år 1982 riktlinjer för sådana skyddsavstånd. Riktlinjerna publicerades i rapporten Plats för arbete — omgivningspåverkan. 157
Enligt regeringens uppfattning tillämpas inte dessa riktlinjer i den utsträckning som är motiverad för att skydda människors hälsa och ge industrin stabila planeringsförutsättningar. Detta gäller såväl i fråga om bostadsbyggande i närheten av befintlig miljöstörande industri som vid lokalisering av ny industri.
Regeringen har i ett antal överklagade ärenden enligt miljöskyddslagen sagt nej till olämpliga lokaliseringar med hänvisning till riktlinjerna i Plats för arbete. Regeringen har i en särskild programförklaring bl.a. uttalat att rekommenderade skyddsavstånd kommer att tillämpas strikt vid prövning av nya anläggningar där det finns risk för utsläpp av lösningsmedel och att ny bebyggelse ej bör lokaliseras närmare utsläppskällor än rekommenderade skyddsavstånd. Regeringen uttalade vidare att utsläppen från befintlig verksamhet som är olämpligt lokaliserad, måste reduceras till acceptabla nivåer. Om detta inte visar sig möjligt måste berörda verksamheter omlokaliseras. Regeringen har även i ärenden enligt plan- och bygglagen (PBL) upphävt planbeslut därför att bebyggelsen skulle bli olämplig med hänsyn till hälsa och säkerhet.
Enligt PBL skall hänsyn till hälsa och säkerhet prägla planeringsöverväganden. Det ankommer på kommunerna att beakta hälsa och säkerhet i planer och beslut enligt PBL. Länsstyrelsen har rätt att ingripa mot planer som inte uppfyller kraven i tillräcklig omfattning. Regeringen har erfarit att boverket påbörjat ett brett arbete i samverkan med bl. a. räddningsverket och andra centrala myndigheter med ansvar inom området för att ge kommunerna vägledning i dessa frågor.
Det är regeringens uppfattning att skyddsavstånd generellt bör tillmätas stor betydelse i den fysiska planeringen och i miljöskyddsarbetet. De riktlinjer för lokalisering som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas i ärenden enligt plan- och bygglagen och miljöskyddslagen inom ramen för den individuella prövningen. Riktlinjerna bör även följas då det gäller skyddsavstånd mellan industri och sjukhus, skolor, daghem och liknande.
Riktlinjerna i Plats för arbete utgår från de riskvärderingar och de tekniska möjligheter som förelåg i början av 1980-talet. Sedan dess har kunskaperna om olika ämnens hälsorisker liksom metoder för risk- och säkerhetsanalyser utvecklats betydligt, synen på vilka hälsorisker som är acceptabla har skärpts väsentligt och tekniken för att begränsa utsläpp har gått framåt. Regeringen bedömer att huvuddragen i Plats för arbete fortfarande är giltiga. Det kan dock finnas behov av att se över vissa av rekommendationerna.
Det ankommer på boverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen att följa hur riktlinjerna tillämpas och vid behov se över skyddsavstånden.
Regeringens ställningstagande: Det ankommer på berörda myndigheter att ge hög prioritet åt arbetet med förebyggande av och beredskap mot kemikalieolyckor och för säkerhet vid transporter av farligt gods.
Regeringens överväganden: Allvarliga miljöskador kan uppkomma till följd av olyckshändelser vid tillverkning, förrådshållning och transport av kemikalier eller farligt gods. Exemplen på sådana olyckshändelser är talrika. Ett omfattande arbete pågår både i Sverige och internationellt för att förebygga sådana olyckshändelser men också för att bygga upp en ändamålsenlig beredskap och få en effektiv räddningstjänstinsats om en olycka inträffar. Det internationella samarbetet genomförs inom Nordiska ministerrådet, OECD och Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE). De myndigheter i Sverige som i första hand arbetar med dessa frågor är arbetarskyddsstyrelsen och statens räddningsverk.
Sverige tar aktiv del i det internationella samarbetet för att förebygga och minimera de s.k. miljöolyckorna. Genom utbyte av erfarenheter och resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser kan vi få kunskap för att så långt möjligt förhindra olyckor och begränsa konsekvenserna. Samarbetet bör också kunna leda till ökade möjligheter att få nödvändigt bistånd från andra länder i en olyckssituation.
Genom plan- och bygglagens bestämmelser har kraven på hänsynstagande till hälso- och säkerhetsaspekter skärpts och ansvarsfördelningen mellan stat och kommun preciserats. På så sätt skärps kraven på att samhällsplaneringen förebygger att olyckor får svårartade konsevenser. Boverket har tagit initiativ till att samordna de statliga myndigheternas arbete inom området.
Arbetarskyddsstyrelsen och räddningsverket har i samarbete utfärdat föreskrifter och allmänna råd för förebyggande av och beredskap mot olyckor vid anläggningar. Inom räddningsverket pågår ett omfattande arbete med den långsiktiga inriktningen av beredskapen mot kemikalicolyckor. Räddningsverket och boverket samverkar om studier som skall ge underlag för en grundsyn om hur transporter av farligt gods skall behandlas i det förebyggande miljövårdsarbetet. Räddningsverket arbetar särskilt med att öka säkerheten i samband med transporter av farligt gods när det gäller t.ex. vägvalsstyrning, tillsyn och kontroll av transporterna, uppbyggnad av beredskap för olyckshändelser samt information och utbildning.
Regeringen anser att berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med förebyggande av och beredskap mot kemikalicolyckor och för säkerhet vid transporter av farligt gods.
Regeringens ställningstagande: Det är en uppgift för länsstyrelserna
att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för plane-
rings- och miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på
främst naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för
kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljö-
målen. De regionala miljöanalyserna är ett viktigt led i detta arbete.
Länsstyrelserna och naturvårdsverket: Länsstyrelserna fick år 1988 i uppdrag av regeringen att beskriva miljösituationen i resp. län. I en skrivelse den 12 september 1989 till regeringen, som innehåller en sammanställning och bedömning av länsstyrelsernas arbete, föreslår naturvårdsverket att regionala miljöanalyser genomförs som en rullande process med tre till sex års mellanrum. I ett samrådsyttrande framhåller boverket vikten av att miljöanalyserna anpassas till arbetsmetoderna för fysisk planering och att de inordnas i länsstyrelsernas regionala underlagsmaterial för kommunernas Översiktsplanering.
Regeringens överväganden: Regeringen anser att länsstyrelserna har lagt ned ett omfattande och engagerat arbete på att beskriva miljöförhållandena och hoten mot miljön i länen. Några länsstyrelser har också redovisat program med förslag till konkreta åtgärder för att komma till rätta med aktuella miljöproblem.
Regeringen anser att det är viktigt att de nationella miljömålen konkretiseras i kommunernas och länsstyrelsernas fortsatta planerings- och miljövårdsarbete. Det är härvid en uppgift för i första hand naturvårdsverket och boverket att ge kommunerna och länsstyrelserna råd och vägledning för arbetet med att förverkliga miljömålen. Det är regeringens uppfattning att de regionala miljöanalyserna ger bra utgångspunkter för såväl kommunernas och länsstyrelsernas som de centrala myndigheternas handläggning av frågor som rör miljön i de olika länen. Regeringen vill understryka att arbetet med miljöanalyserna bör bedrivas i nära samverkan mellan kommuner och länsstyrelser.
Kunskaper om miljöns tillstånd och känslighet blir en allt viktigare förutsättning för det åtgärdsinriktade miljöarbetet. Regeringen föreslår, som redovisas närmare i kapitel 9, att miljöövervakningen tillförs ytterligare 75 milj, kr. för den närmaste treårsperioden. Miljöövervakningen ger underlag för analyser inom länen av miljöförhållanden och bedömning av åtgärdsbehov samtidigt som arbetet med de regionala miljöanalyserna kan ge vägledning om hur miljöövervakningen i stort bör inriktas. Det arbete som bedrivs inom främst statistiska centralbyrån, naturvårdsverket, boverket och länsstyrelserna med att utveckla metoder för samordnande redovisningar av miljötillstånd och hushållningen med naturresurser bör utnyttjas i arbetet med såväl miljöövervakning som regionala miljöanalyser.
Regeringens ställningstagande: De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall— Timrå har lagt grunden för handlingsprogram för åtgärder på miljöområdet i berörda regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärdsförslagen bl. a. inom ramen för de regionala miljöanalyserna.
Regeringen har utsett en fristående förhandlare för Dalälvsregionen. Förhandlarens uppdrag avser en uppgörelse mellan myndigheter, berörda företag och markägare om genomförande av den av delegationen föreslagna åtgärdsplanen.
Delegationen för Miljöprojekt västra Skåne får i uppgift att förankra de förslag som avser regional och lokal verksamhet hos berörda länsorgan, kommuner, kommunalförbund och företag samt att följa ett särskilt utbildningsprojekt.
En särskild samordnare för Sundsvall Timråregionen kommer att tillkallas för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag när det gäller regionens kommunikationsnät och de interregionala sambanden.
Regeringens överväganden: I 1988 års miljöpolitiska proposition anges att det både lokalt och regionalt sker ett omfattande arbete med att kartlägga miljöproblem och att föreslå lämpliga åtgärder. Vidare sägs att det är mycket angeläget att ta till vara detta engagemang. De speciella miljödelegationerna har haft regeringens uppdrag att finna lösningar på problem i vissa särskilt miljöbelastade regioner. Sådana delegationer har tillkallats för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall — Timråregionen.
Delegationerna har haft i uppgift att föreslå åtgärder som inom en tioårsperiod väsentligt kan förbättra miljön i regionen. Delegationerna har såväl självständigt som i samarbete med olika myndigheter, organisationer, företag m. fl., undersökt och analyserat sin regions miljöproblem.
Genom att avdela en särskild grupp för att arbeta fram samlade och framåtsyftande förslag till lösningar har berörda organ — länsstyrelser, kommuner, organisationer och företag — tillsammans kunnat koncentrera sig på övergripande och ofta gemensamma frågeställningar av strategisk karaktär. Samtidigt har den formella ansvarsfördelningen legat kvar orubbad. Arbetssättet innebär i princip inte någon skillnad mot den ordning som tillämpas på central nivå när en särskild kommitté bildas för att utreda frågeställningar som berör flera sektorsmyndigheter eller myndighetsnivåer.
Regeringen konstaterar att erfarenheterna från delegationernas arbete är positiva. Delegationerna har dels redovisat väl genomarbetade rapporter med konkreta åtgärdsförslag, dels lagt grunden för ett mer samlat synsätt på de övergripande regionala miljöfrågor som kommer att aktualiseras i det fortsatta miljöarbetet.
11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90
Miljöprojekt Göteborg Regeringen har i en skrivelse (skr 1990/91:6, JoU 16, rskr 78) till riksdagen redovisat sin syn på hur förslagen från delegationen för miljöprojekt Göteborg bör följas upp. Flera förslag har på olika sätt redan tagits om hand av regeringen och berörda myndigheter. Vissa av de problem som delegationen pekar på behandlas i denna proposition. Berörda myndigheter och företag fortsätter det utrednings- och åtgärdsarbete som delegationen initierat. |
I enlighet med miljöprojektets förslag pågår en omprövning av utsläppsvillkoren från stora punktkällor. En plan för avveckling av särskilt miljöstörande ämnen redovisas i avsnitt 12.2.
Regeringen har tillkallat tre förhandlare — en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för Malmöregionen — med uppdrag att medverka till att långsiktiga överenskommelser om åtgärder och finansiering av transportsystem kommer till stånd. De förslag som delegationen för Miljöprojekt Göteborg lagt fram har enligt regeringens uppfattning varit av stort värde som grund för det förslag för Göteborgsregionen som parterna har enats om.
Miljöprojekt Dalälven Dalälvsdelegationens huvuduppgift är att ta fram ett program för att rena Dalälven inom tio år. Delegationen har hittills initierat en rad omprövningar och skärpningar av gamla tillstånd och naturvårdsverket har genomfört en tillsynskampanj i kommunerna längs Dalälven. Delegationen har vidare deltagit i bildandet av ett samordnat recipientkontrollprogram och ett vattenvårdsförbund. Dessutom deltar delegationen i flera projekt beträffande jordbrukets läckage av närsalter samt kväveläckage från skogsmarker till Dalälven.
Delegationen har också genomfört ett stort projekt beträffande återställningen av gamla gruvavfallsupplag. Detta projekt ligger till grund för de åtgärder som planeras för att minska läckaget av metaller från gruvavfallsupplagen. I första hand föreslås åtgärder i Falun och Garpenberg där insatser bedöms som mest kostnadseffektiva. I förhållande till de utsläpp som skedde i mitten på 1980—talet beräknas utsläppen inom tio år ha minskat med ca 90946.
Miljöprojekt Västra Skåne Bland delegationens förslag kan här nämnas: Utsläppsgränser för luft och vatten, åtgärder mot kväveläckage, skydd mot hotade biotoper, minskad våtmarksdikning, avsättande av naturreservat omfattande miljöutbildning, en biobränslesatsning, en stor översyn av hela trafiksystemet med en satsning på spårbunden trafik, åtgärder mot kvicksilverutsläpp, styrande avfallstaxor, åtgärdsprogram mot gamla tippar och utvidgad prövningsmöjlighet enligt miljöskyddslagen samt bildande av två skånska regionalorgan och ett kommunalförbund. 162
gäller de förslag som främst avser åtgärder i regionen och dess kommuner får delegationen i uppgift att föra sitt arbete vidare i syfte att förankra förslagen i berörda lokala och regionala organ samt att följa upp miljöutbildningsprogrammet.
Miljöprojekt Sundsvall— Timrå Förslagen berör utsläpp från tidigare industriella verksamheter, utsläpp från dagens stora industrier i regionen, transportsystemets avgas- och miljöpåverkan, alternativa energisystem samt naturvårdshänsyn i skogsbruket. .
När det gäller frågan om regionens kommunikationsnät och interregionala samband tillkallas en särskild samordnare för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag.
För att komma tillrätta med de problem som nuvarande sträckning av väg E 4 vid passagen av Sundsvall har förslag väckts om en 17 km lång förbifart som motorväg av väg E 4. Objektet inkluderar även en bro över Sundsvallsfjärden.
Regeringen anser att vägverket bör fortsätta planeringsarbetet för en ny genomfart i Sundsvall. En av utgångspunkterna bör vara att delar av investeringskostnaden bör finansieras genom avgifter från trafikanterna. Därtill bör projektets finansiering diskuteras med lokala intressenter samt prövas av infrastrukturfonden.
Betr. järnvägstrafiken bör möjligheterna till en snabbtågsanpassning för sträckan mellan Stockholm och Sundsvall prövas av delegationen för infrastrukturinvesteringar.
7.9¶Geografiska informationssystem för planering och
miljövård
Regeringens ställningstagande: Ett effektivt ADB-stöd är ett värdefullt hjälpmedel i arbetet med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En nära samverkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen av lägesbestämda data för planering och miljövård.
Handlingsprogrammet från statskontoret m.fl. samt naturvårdsverkets
program: Som resultat av ett uppdrag år 1988 från regeringen har statens lantmäteriverk, boverket, statskontoret och naturvårdsverket samt Utvecklingsrådet för landskapsinformation och Svenska kommunförbundet, gemensamt föreslagit ett nationellt handlingsprogram för hur lägesbestämda data i ADB-form skall kunna hanteras på ett mer effektivt sätt. Vidare har naturvårdsverket som en del av sin fördjupade anslagsframställning 163
utarbetat ett program för ett geografiskt informationssystem för naturvårdsarbetet.
Regeringens överväganden: Allt fler statliga myndigheter, kommuner och företag börjar nu använda ADB-baserade geografiska informationssystem (GIS). Med GIS kan uppgifter knutna till en plats eller ett område hanteras både i grafisk form och i textform. Den största nyttan vid GIS-användning uppnås genom att lägesbestämda data registreras och ajourhålls på ett ställe och kan göras tillgängliga för flera användare.
Regeringen anser att handlingsprogrammen från såväl naturvårdsverket som de nämnda myndigheterna och organisationerna är värdefulla utgångspunkter för att effektivisera arbetet med naturresurshushållning, fysisk planering och hantering av miljöfrågor i övrigt. En ökad samverkan mellan olika intressenter vid hanteringen av lägesbestämda data minskar dubbelarbete och ökar tillgängligheten av information, vilket främjar ett effektivt arbete inom berörda myndigheter och företag på olika nivåer i samhället. Samhällets kostnader för datainsamling, ajourhållning och bearbetning av lägesbestämda data kan härmed sänkas. Kostnaderna minskar ju fler intressenter som medverkar, samtidigt som ny information får en effektiv spridning, De största ekonomiska vinsterna uppnås genom samverkan kring de kostsammaste momenten datainsamling och ajourhållning. |
För att underlätta ett ökat datautbyte mellan olika intressenter bör såväl den tekniska utrustningen som databasernas innehåll i möjligaste mån standardiseras. Det är angeläget att statliga myndigheter och kommuner bygger upp geografiska informationssystem efter gemensamma standarder. Vidare bör berörda myndigheter fortsätta arbetet med standardisering av datainnehållet och av metoder för klassificering och överföring av data. En anslutning till en internationellt accepterad överföringsstandard bör eftersträvas.
De nya möjligheter som ADB-tekniken ger i hanteringen av lägesbestämda data innebär vissa problem vad gäller säkerhet och sårbarhet. Sammanställningar av data från olika databaser är särskilt känsliga. Statskontoret bör utarbeta rekommendationer för hanteringen av sådana säkerhetsfrågor i samråd med Svenska kommunförbundet och andra berörda myndigheter och organisationer. Innehållet i databaserna kan vara känsligt från sekretessynpunkt. Utredningen om tillträdesskydd (Fö 1982:03) har nyligen i betänkandet Sekretess för landskapsinformation (SOU 1990:71) lämnat förslag bl. a. om hur sekretessfrågor i samband med geografiska databaser skall hanteras.
För hanteringen av geografiska data med utgångspunkt i fysisk planering, naturresurshushållning och miljöfrågor i övrigt är det angeläget att det utvecklas en katalog över databaser med lägesbestämda data och ett söksystem för sådana data. Det är en uppgift för lantmäteriverket att i nära samarbete med andra berörda myndigheter utveckla en sådan katalog över databaser. Boverket och naturvårdsverket bör aktivt delta i försöken med söksystem för lägesbestämda data.
Ett stadigvarande utbyte av lägesbestämd information måste bygga på samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner och företag. En fastare 164
regional samverkan när det gäller geografiska informationssystem ligger väl i linje med de verksamheter som nyligen har startats eller föreslagits i olika län. Finansieringen av verksamheten ankommer på intressenterna.
En samverkan mellan berörda centrala organ behövs för erfarenhetsutbyte, förmedling av gemensamma standarder, utbildning m.m. En organiserad samverkan på nationell nivå är också nödvändig för att fånga upp de centrala myndigheternas behov och förmedla deras standarder, normer och riktlinjer. Regeringen anser det vara angeläget att, så som föreslås i det nationella handlingsprogrammet, samverkan på central nivå fullföljs i fråga om utvecklingen av geografiska informationssystem. Statskontoret bör medverka aktivt i det fortsatta arbetet. Företrädare för länsstyrelserna bör beredas tillfälle att delta i utvecklingsarbetet. De intressenter som utvecklar geografiska informationssystem bör vidta åtgärder för att tillvarata samordningsvinster vid uppbyggandet av miljöövervakningen på central och regional nivå.
Naturvårdsverkets utvecklingsarbete i fråga om geografiska informationssystem och hantering av lägesbestämda data bör också i övrigt bygga vidare på intentionerna i det föreslagna nationella handlingsprogrammet.
8¶Miljökonsekvensbeskrivningar
Regeringens förslag i korthet: e En ansökan om tillstånd enligt naturresurslagen skall alltid innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. e Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. e Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. e Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga. e Miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om kommunal energiplanering kompletteras med krav på miljökonsekvensbeskrivningar.
8.1¶Bakgrund
Som ett led i arbetet att värna om miljön och hushållningen med naturresurserna och att komma till rätta med den pågående miljöförstöringen är det viktigt att i större utsträckning utveckla och använda en miljöanpassad beslutsteknik. En sådan beslutsteknik innebär att beslut om åtgärder som var för sig eller som sammantagna med andra åtgärder har en stor betydelse för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser skäll grundas på en genomlysning av aktuella besluts miljökonsekvenser. "165
Internationellt har miljökonsekvensbeskrivningar börjat tillämpas alltmer. Flera länder har infört bestämmelser om detta, bl.a. USA, Canada, Holland och Norge. EG har år 1985 antagit ett direktiv (85/337) om miljökonsekvensbeskrivningar. Medlemsländerna skulle ha anpassat sin lagstiftning till direktivet senast till mitten av år 1988. Inom FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE) pågår sedan år 1987 ett arbete med att utforma en konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om gränsöverskridande miljöstörningar. Konventionen färdigställdes i september 1990 och avses bli undertecknad i februari 1991. Även inom Nordiska ministerrådet utarbetas för närvarande ett program för samarbete om miljökonsekvensbeskrivningar.
Gemensamma åtgärder på internationell basis är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete för att uppnå målet om god miljö och en långsiktigt hållbar utveckling på såväl global som nationell och lokal nivå. Även som ett led i dessa ansträngningar är det viktigt att myndigheter och företag i Sverige i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet analyserar miljökonsekvenserna av olika beslut innan dessa fattas.
En tillståndsprövande myndighet har givetvis möjligheter att ställa de krav på beslutsunderlag som erfordras för prövning av en tillståndsansökan. I den nuvarande lagstiftningen finns därutöver flera exempel på uttryckliga krav på en belysning av konsekvenserna för miljön. I miljöskyddslagen (1969:387) infördes år 1981 föreskrifter om att en ansökan om tillstånd skall innehålla en beskrivning av miljöeffekterna av de störningar som verksamheten kan medföra. I väglagen (1971:948) infördes år 1987 föreskrifter om att en arbetsplan för byggande av väg skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Någon uttrycklig bestämmelse om vad en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (NRL) skall innehålla finns inte i den lagen. Enligt den praxis som tillämpas med stöd av lagens förarbeten krävs emellertid att konsekvenserna för miljön framgår av ansökan när den prövas. De myndigheter som skall tillämpa NRL vid prövning av mål och ärenden enligt de lagar som är anknutna till NRL skall se till att planer enligt plan- och bygglagen (1987:10, PBL) och sådant planeringsunderlag som belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga. I PBL stadgas bl. a. att av kommunernas detaljplaner och områdesbestämmelser skall framgå hur de reglerar markanvändning och miljö. Eftersom planläggningen skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ge förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö ligger det i sakens natur att även konsekvenserna för miljön bör vägas in i de lämplighetsbedömningar som görs. Exakt vilket underlag som skall finnas för detta är dock inte föreskrivet.
Att beskriva och väga in konsekvenser för miljön av olika åtgärder eller - verksamheter i samband med offentliga beslut avseende fysisk planering, tillstånds- och villkorsprövning av olika exploateringsföretag och av annan miljöpåverkande verksamhet är alltså i denna allmänna betydelse inte något nytt i Sverige. Bl.a. de möjligheter att inhämta underlag för prövning som här har nämnts samt den svenska offentlighetsprincipen som den kommer till uttryck i de förfaranderegler för insyn och samråd som är 166
knutna till de flesta tillståndsbeslut, har hittills ansetts tillräckliga som grund för att i olika beslutssituationer ställa krav på belysning av konsekvenserna för miljön och hushållningen med naturresurser av prövade åtgärder.
Nuvarande regelsystem präglas av en viss oklarhet när det gäller i vilken utsträckning och i vilka situationer som en mer utvecklad beskrivning av miljökonsekvenserna skall ingå i beslutsunderlaget samt hur beskrivningen i sådana frågor skall utföras. Ett flertal lagar saknar dessutom helt regler om miljökonsekvensbeskrivningar. Detta innebär att det finns risk för att en tillräcklig genomlysning av miljökonsekvenserna inte alltid görs i samband med planering och i andra beslutsärenden där en sådan genomgång är befogad.
Det finns därför skäl att införa tydligare regler om miljökonsekvensbeskrivningar för de planerings- och beslutsprocesser som regleras i lagstiftningen. I prop. 1989/90:126 om ändring i NRL har tidigare sagts att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till ansökan i varje ärende där verksamheten har sådan betydelse att prövning enligt 4 kap. NRL skall ske. Med tanke på de möjligheter som regeringen självklart har att föranstalta om en tillfredsställande utredning och då frågor om miljökonsekvensbeskrivningar redan var föremål för berörda myndigheters övervägande, fann miljö- och energiministern att miljökonsekvensbeskrivningar skulle regleras i lag men först när myndigheternas tidigare nämnda uppdrag hade redovisats. Bostadsutskottet (BoU 1989/90:20) hänvisade till vad som anförts i propositionen och uttalade att det fick anses välbetänkt att avvakta resultatet av den pågående översynen.
De förslag om miljökonsekvensbeskrivningar som regeringen nu lägger fram innebär en skärpning när det gäller kraven på redovisning av miljökonsekvenserna av olika verksamheter. Dessa nya åligganden är av sådan karaktär att de enligt 8 kap. 3§ regeringsformen kräver lagform. Enligt 8 kap. 7§ regeringsformen kan riksdagen genom bemyndigande i lag överlämna åt regeringen att meddela föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar. Som lagrådet anfört är det också angeläget att riksdagen genom lag ställer sig bakom ett krav på en standardhöjning i fråga om beslutsunderlaget i de ärenden det gäller.
8.2¶Allmänna överväganden
8.2.1 Behovet av miljökonsekvensbeskrivningar
För att uppnå ett ökat hänsynstagande till miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser behövs bättre metoder för att utreda de miljökonsekvenser som olika beslut kan väntas leda till. Det gäller såväl i fråga om övergripande politiska beslut och olika beslut om planer och program som beslut om tillstånd till olika typer av anläggningar eller andra åtgärder. Syftet bör vara att skapa tillgång till beslutsunderlag som möjliggör en ökad miljöhänsyn och som leder fram till bättre beslut från miljösynpunkt. Det är viktigt att en bedömning av miljökonsekvenserna kommer in i ett tidigt planeringsskede, parallellt med tekniska och ekonomiska frågor, 167
sekvensbeskrivningar bör integreras i samhällets beslutsprocesser. En ökad systematik vid framtagande av underlag för beslut, som kan antas få betydande verkningar på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser har många fördelar. Det innebär ett ökat tryck på myndigheter och företag att beakta miljö- och hushållningsintressen i samband med olika beslut. Det bör också öka möjligheterna för enskilda medborgare att påverka myndigheter och företag i samband med olika beslut som har stor betydelse för miljön, hälsan, hushållningen med naturresurser och kulturmiljön. Införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar kan därför bidra till att främja ett mer miljöinriktat beslutsfattande i samhället.
8.2.2 MKB-rapporten och allmänt om remissutfallet Boverket och naturvårdsverket föreslår i rapporten Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet att en särskild MKB-lag skall införas där det föreskrivs att i samband med verksamhet eller åtgärd, som kan få väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser, skall verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser övervägas och redovisas. Regeringen föreslås få bemyndigande att föreskriva att det vid tillämpningen av viss av regeringen särskilt angiven lag eller annan författning skall föreligga en miljökonsekvensbeskrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser.
I det följande tar regeringen upp specifika lagstiftningsfrågor i samband med miljökonsekvensbeskrivningar. I MKB-rapporten tas också upp förslag som närmast gäller hänsyn till miljöaspekter i samband med allmänna beslutsprocesser i samhället. De är inte av sådan beskaffenhet att de faller inom ramen för denna proposition.
De flesta remissinstanserna tillstyrker att krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i större utsträckning i Sverige. En majoritet av remissinstanserna är emellertid kritisk till de lagförslag som finns i rapporten. Vissa remissinstanser ifrågasätter behovet av lagstiftning innan man har sett om befintlig lagstiftning, särskilt NRL och PBL är tillräcklig.
Många remissinstanser förordar att regler om miljökonsekvensbeskrivningar införs i den befintliga lagstiftningen, varvid vissa bedömer det lämpligt att sådana regler införs i NRL, medan andra förordar att MKBregler införs i de olika lagar där behov föreligger.
Lagrådet, som i princip tillstyrkt lagrådsremissen, påpekar bl.a. att förslagen syftar till att konsekvenserna för miljön och naturresurserna av olika slags företag och verksamheter skall bli bättre klarlagda än för närvarande i ärenden enligt naturresurslagen och anknutna lagar. Lagrådet anför vidare att beslutsmyndigheterna enligt förvaltningsförfarandets allmänna principer redan har ett ansvar för att ärendena blir tillfredsställande utredda. Den föreslagna ordningen får emellertid enligt lagrådet den effekten att miljökonsekvenserna bli utredda och därmed också beaktade 168
av intressenten redan innan myndighetsprövningen tar vid och förhoppningsvis redan innan hans handlingsfrihet begränsats genom nedlagda projekteringskostnader och allehanda låsningar.
8.3¶Föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar
8.3.1 Lagteknisk lösning
Regeringens förslag: I naturresurslagen införs krav på att en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. NRL skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i I kap. 2§ NRL skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Dessa bestämmelser införs i NRL i ett nytt 5 kap. om miljökonsekvensbeskrivningar.
Förslaget i MKB-rapporten: En särskild MKB-lag skall införas med
bemyndigande för regeringen att föreskriva att det vid tillämpningen av en viss av regeringen särskilt angiven lag skall föreligga en miljökonsekvensbeskrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslaget att lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar bör införas men en majoritet avstyrker förslaget att införa en särskild MKB-lag. Kammarrätten i Göteborg tillstyrker att en särskild MKB-lag införs. LO delar uppfattningen att bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar bör föras in i en övergripande särskild lag, för att undvika de problem som följer av separata MKB-regler i varje miljöanknuten lag. Vägverket har inget att invända mot syfte och innehåll i den föreslagna MKB-lagen men anser att generella regler om miljökonsekvensbeskrivningar skulle naturligt kunna kopplas till andra lagar såsom NRL. Om nya lagregler skall övervägas, förordar hovrätten för Övre Norrland regler om MKB i NRL. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att intentionerna med miljökonsekvensbeskrivningar kan förverkligas genom ändringar och tillägg i befintlig lagstiftning, huvudsakligen i I kap. och 5 kap. NRL. Flera remissinstanser anser att lagförslaget är för vagt utformat.
Regeringens överväganden: I MKB-rapporten har diskuterats olika lagstiftningsalternativ. Som skäl för förslaget om en särskild MKB-lag framför föreskrifter i NRL eller i de olika berörda lagarna anges bl. a. att den föreslagna MKB-lagen är en ramlag vars regler successivt kan preciseras närmare genom att särskilda föreskrifter utfärdas med stöd av lagen.
Regeringen finner att övervägande skäl talar för en annan lösning. NRL, som trädde i kraft den 1 juli 1987 (prop. 1985/86:3, BoU 1986/87:3, rskr. 34), syftar till att vid fysisk planering och vid prövning av mål och ärenden enligt de olika lagar som är knutna till lagen främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med 169
ler grundläggande hushållningsbestämmelser avseende mark och vatten (2 kap). Vidare definieras vissa riksintressen och föreskrivs att områden som innehåller sådana intressen skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. Särskilda hushållningsbestämmelser föreskrivs för sådana geografiskt angivna områden i landet som med hänsyn till sina natur- och kulturvärden i sin helhet är av riksintresse (3 kap.). Lagen ger alltså anvisningar om hur och var riksintressen skall prioriteras i förhållande till andra intressen och i vissa fall inbördes. Till NRL har dessutom förts regler om tillståndsprövning av industrianläggningar m. m. (4 kap.) från tidigare 136 a § byggnadslagen (1947:385). Planer enligt PBL och sådant planeringsunderlag som belyser hushållningsfrågan skall finnas tillgängliga vid tillämpningen av NRL (5 kap. 18). NRL är anknuten till nio olika lagar genom att det i I kap. 2§ föreskrivs att bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i PBL, vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen —(1969:387), naturvårdslagen (1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter (torvlagen), väglagen (1971:948), lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen), lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) och luftfartslagen (1957:297). Dessutom har riksdagen den 5 december 1990 beslutat anta en minerallag (1991:45) som träder i kraft den I juli 1992 och som ersätter gruvlagen (1974:342), lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.(prop. 1988/89:92, 1990/91:NU7, rskr. 67). Den nya lagen är enligt riksdagsbeslutet anknuten till NRL. Riksdagen beslutade även att lagen (1966:314) om kontinentalsockeln skall anknytas till NRL från nämnda datum.
Detta innebär att de allra flesta lagar vid vars tillämpning det kan finnas behov av miljökonsekvensbeskrivningar är eller kommer att bli anknutna till NRL. Grundläggande regler i NRL om miljökonsekvensbeskrivningar skulle på ett lämpligt sätt kunna föra in krav på sådana beskrivningar i det gällande regelsystemet.
Ett skäl som talar för att MKB-lagstiftningen bör införas i NRL är de föreskrifter om tillståndsprövning av industrianläggningar m. m. som redan finns i lagens 4 kap. Som framhölls i propositionen om den kommunala vetorätten (prop. 1989/90:126, BoU 20, rskr. 306) ligger det i sakens natur att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till ansökan i varje ärende där verksamheten har sådan betydelse att NRL-prövning skall ske. Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar när det gäller ärenden enligt 4 kap. NRL bör regleras i den lagen. Därför föreslår regeringen en bestämmelse om att en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. NRL alltid skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör dessutom få bemyndigande att föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som är anknutna till NRL och som anges i 1 kap. 2§ skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Därigenom ges regeringen och ansvariga myndigheter möjlighet att successivt införa krav på miljökonsekvensbeskrivning om behov föreligger. De ärenden som behandlas enligt dessa 170
lagar och för vilka miljökonsekvensbeskrivningar kan behövas är exploateringsföretag och liknande verksamhet som kan antas få en påtaglig inverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser. Frågan om hur de enligt 1 kap. 28 NRL-anknutna lagarna bör omfattas av krav på miljökonsekvensbeskrivning återkommer regeringen till i avsnitt 8.3.2.
Med den lagtekniska lösning som regeringen nu har förordat kommer några från miljösynpunkt betydelsefulla lagar som reglerar verksamhet där det kan föreligga behov av miljökonsekvensbeskrivningar och som inte är anknutna till NRL inte att innefattas av kravet på sådana beskrivningar. Dessa är i första hand skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen), lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) och lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. I rapporten nämns även lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. Regeringen återkommer i nästa avsnitt till hur dessa lagar bör behandlas när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar.
Internationell jämförelse Den typ av anläggningar vars tillåtlighet obligatoriskt skall prövas av regeringen enligt 4 kap. 18 NRL eller som regeringen med stöd av 4 kap. 2§ kan besluta att pröva tillhör vid en internationell jämförelse den typ av anläggningar som i de länder som har lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar brukar omfattas av krav på MKB. Även det EG-direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar som beslutades 1985 (85/337) upptar bl. a. denna typ av anläggningar i en förteckning (bilaga 1) över projekt för vilka skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt artikel 4 punkt 1 i direktivet.
Bland uppräknade projekt i EG-direktivet finns även sådana anläggningar som inte obligatoriskt skall prövas i Sverige enligt 4 kap. 18 NRL. Det är till att börja med motorvägar, motortrafikleder, järnvägslinjer för fjärrtrafik samt flygplatser med en banlängd över 2 100 m. Vidare upptar bilaga I hamnar samt inre vattenvägar och insjöhamnar som tillåter trafik med fartyg på mer än 1350 ton. Även för anläggningar för förbränning, kemisk behandling eller deponering av giftigt och farligt avfall skall miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Enligt artikel 2 punkt 3 får medlemsstaterna endast i undantagsfall undanta ett projekt helt eller delvis från direktivets tillämplighet. I dessa fall måste medlemsstaterna överväga om annan typ av bedömning är lämplig och informera allmänheten varför ett undantag har gjorts samt innan tillstånd meddelas för projektet informera kommissionen om skälen för undantaget.
Enligt artikel 4 punkt 2 skall miljökonsekvensbeskrivningar upprättas även för verksamheter som anges i bilaga 2 till direktivet när medlemsstaterna anser att verksamhetens karaktär kräver detta. Denna bilaga omfattar ett stort antal verksamheter inom jordbruk, utvinningsindustri (däribland utvinning av torv, malm och råolja), anläggningar för energiproduktion, bearbetning av metaller, glastillverkning, kemisk industri (som ej omfattas av bilaga 1), livsmedelsindustri (bl.a. bryggerier, mejerier och 171
strukturprojekt (bl. a. vägar, hamnar och flygfält som ej omfattas av bilaga I och rörledningar för gas och olja) samt andra verksamheter (bl. a. avloppsreningsverk).
Den lagstiftning som regeringen nu föreslår innebär att Sveriges lagreglering kommer att överensstämma med de krav på miljökonsekvensbeskrivningar som EGs direktiv uppställer.
8.3.2 MKB-lagarna
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 2§ NRL skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. I miljöskyddslagen och vattenlagen utvidgas de bestämmelser som anger vad en ansökan om tillstånd skall innehålla till att även omfatta en miljökonsekvensbeskrivning. I sammanhanget föreslås att farledslagen skall anknytas till NRL. I lagen om kommunal energiplanering införs krav på att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas till den kommunala energiplanen.
Förslaget i MKB-rapporten: Enligt den särskilda MKB-lagen får regeringen föreskriva att det vid tillämpningen av en viss av regeringen särskilt angiven lag eller annan författning skall föreligga en miljökonsekvensbeskrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser. Vilka lagar som skall omfattas har inte angivits utan skall bestämmas successivt.
Remissinstanserna: De har i allmänhet inte gjort några erinringar.
Regeringens överväganden: De flesta av de lagar, som på grund av NRLanknytningen kommer att omfattas av bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar, gäller verksamheter som är tillståndspliktiga. Beslut enligt dessa lagar påverkar miljön och naturresurshushållningen och bör omfattas av krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Att, som föreslås i rapporten, begränsa användningsområdet för miljökonsekvensbeskrivningar till beslut som kan antas ha väsentlig inverkan på miljön eller naturresurshushållningen finner regeringen inte vara lämpligt. Frågan om en inverkan är väsentlig kan i många fall besvaras först efter det att en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats. För vissa typer av verksamheter finns det därför skäl att införa mer allmänt hållna föreskrifter om detta.
Regeringen kommer nu att redovisa vilken roll miljökonsekvensbeskrivningar bör få för var och en av de ifrågavarande lagarna.
8.3.2.1 Plan- och bygglagen Kommunerna har genom PBL fått en stark ställning i frågor som rör användningen av mark och vatten. De skall upprätta en översiktsplan för 172
som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall NRL tillämpas (2 kap. 2§ PBL).
Miljökonsekvensbeskrivningar som en del av beslutsunderlaget vid arbetet med den fysiska planeringen bör kunna ge ett bra stöd för bedömning av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och anläggningar som har väsentlig omgivningspåverkan eller som berör särskilt värdefulla områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede av planeringsprocessen och innefatta de konsekvenser för miljön som behandlade lokaliseringsalternativ kan bedömas föra med sig med hänsyn till miljöförutsättningarna i berörda mark- och vattenområden.
Av flera remissvar, bl. a. från Svenska kommunförbundet, framgår också att många kommuner redan tillämpar detta arbetssätt. Kommunförbundet anser att miljökonsekvensbeskrivningar måste betraktas som ett mycket värdefullt komplement till övrigt beslutsunderlag och nyttjas i en rad olika beslutsfunktioner som ett led i ett mera miljöinriktat beslutsfattande. Förbundet anser det dock direkt olämpligt att i detta dynamiska utvecklingsskede införa en lag som gör miljökonsekvensbeskrivningar till ett obligatorium. Det står enligt förbundet klart att kommunerna ännu inte har getts tillräcklig tid för att utveckla sina översiktsplaner så att planerna blir de instrument för en god naturresurshushållning och för förebyggande miljövård som de har förutsättningar att bli. Förbundet stöder däremot tanken på en successiv utveckling av ett svenskt MKB-system, på grundval av erfarenheter från ett intensifierat planerings-, utvecklings- och informationsarbete. Som formellt stöd för denna utveckling anser kommunförbundet att det t.ex. kan räcka med förtydliganden genom allmänna råd för tillämpningen av reglerna i NRL.
Regeringen kan till stora delar instämma i vad kommunförbundet anfört. Det bör därför inte nu vara nödvändigt med någon ändring i PBL eller därtill hörande författning eftersom kommunerna redan i många fall arbetar med miljökonsekvensbeskrivningar som underlag till sin planläggning.
Vikten av att miljökonsekvensbeskrivningar används som underlag i den kommunala planeringen har även betonats av de delegationer för regionala miljöprojekt som nyligen presenterat sina arbeten i betänkandena (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne och (SOU 1990:102) Miljöprojekt Sundsvall-Timrå, Rent till 2000.
Om tillstånd söks till ett exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön för vilket detaljplanläggning enligt PBL inte erfordras men ärendet skall prövas enligt någon annan NRL-anknuten lag kan förutsättas att yttrande alltid inhämtas från den berörda kommunen. Då bör kommunen kunna framföra önskemål om att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas som belyser inverkan på allmänna intressen som anges i översiktsplanen. Tillståndsmyndigheten i det aktuella ärendet har att ta hänsyn till detta och kan kräva av sökanden att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas som belyser de av kommunen angivna frågorna. Den i samband med prövningen upprättade miljökonsekvensbeskrivningen kan då även ut- 173
PBL.
Regeringen betonar i detta sammanhang länsstyrelsens viktiga roll i den fysiska planeringen. Kommunen skall samråda med länsstyrelsen när förslag till översiktsplan och detaljplan upprättas och länsstyrelsen skall ge råd och bl. a. ta till vara statens intresse. Länsstyrelserna har sakkunskap på såväl planområdet som miljöområdet samtidigt som de har kunskap om regionala och även vissa lokala förhållanden.
En kommuns beslut om detaljplan eller områdesbestämmelser kan överklagas genom förvaltningsbesvär till länsstyrelsen och länsstyrelsen skall överpröva ett beslut om detaljplan eller områdesbestämmelser 1 vissa fall enligt 12 kap 18 PBL. Överprövning skall ske bl. a. när beslutet kan befaras innebära att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses eller att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.
Ett beslut om antagande av översiktsplan kan endast överklagas genom kommunalbesvär till kammarrätten och en översiktsplan kan länsstyrelsen inte överpröva.
Regeringen finner med hänsyn till det anförda att det är självklart att länsstyrelsen, om den anser att det kan befaras att ett beslut kommer att behöva överprövas enligt 12 kap. 18 PBL, ser till att erforderligt planeringsunderlag finns tillgängligt. Det är väsentligt att länsstyrelsen anför skälen för detta redan i ett tidigt skede i planprocessen vid det samråd som skall ske enligt PBL. Att länsstyrelsen framför sådana synpunkter kan bli aktuellt beträffande exempelvis områden där miljöstörande industri skall etableras eller stora projekt som en flygplats eller en hamn skall byggas och överprövning enligt 12 kap. 1§ PBL kan komma i fråga.
Med hänsyn till det goda samarbetet mellan kommunerna och länsstyrelserna utgår regeringen från att kommunerna kommer att få stor nytta av länsstyrelsernas synpunkter i dessa frågor.
8.3.2.2 Miljöskyddslagen Enligt 4 a § miljöskyddslagen skall vid prövning av miljöfarlig verksamhet NRL tillämpas. Enligt 138 skall en ansökan om tillstånd innehålla en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra. Denna bestämmelse infördes år 1981 (prop. 1980/81:92, JoU 21, rskr. 273). I specialmotiveringen uttalades att sökanden är skyldig att beskriva miljöeffekterna av verksamheten samt lämna förslag till hur störningarna bör motverkas. Självfallet skall även samverkande och sammanlagda effekter beaktas och beskrivas. Hur omfattande beskrivningar som behöver göras beror naturligtvis på störningarnas art och omfattning samt karaktären på den omgivning som kan påverkas. En miljöeffektbeskrivning skall inte bara ge koncessionsnämnden en fullständig och rättvisande bild av de störningar verksamheten kan medföra och hur dessa skall förebyggas eller mildras utan skall
även kunna ligga till grund för ställningstaganden till och synpunkter på verksamheten från andra berörda myndigheter och från sakägare och allmänheten.
Koncessionsnämnden anser i sitt remissvar att det är viktigt att miljökonsekvensbeskrivningar i större utsträckning ingår i underlaget för beslut enligt olika lagar. Nämnden anser i likhet med flera andra remissinstanser att resultatet av den pågåenden översynen av miljöskyddslagstiftningen bör avvaktas innan ställning tas till frågan om eventuella ändringar i miljöskyddslagen.
En beskrivning av miljöeffekterna i en tillståndsansökan skall avse de störningar på omgivningen som verksamheten i sig kan medföra. Regeringen finner det därutöver viktigt att samtliga betydelsefulla konsekvenser för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser som verksamheten kan antas medföra utöver de direkta omgivningsstörningarna framgår av ansökan.
Det kan gälla den påverkan på miljön som uppkommer genom att verksamheten för med sig t.ex. ytterligare biltrafik i det område där verksamheten skall etableras. Eftersom den nuvarande lagstiftningen inte klart omfattar krav på redovisning av effekter av detta slag, föreslår regeringen att krav införs på att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas som en del i en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. I miljöskyddslagen föreskrivs redan i detalj vad en ansökan skall innehålla. Därför bör även de nya föreskrifterna om miljökonsekvensbeskrivningar i miljöskyddsärenden lagregleras och tas in i 13§ miljöskyddslagen för att därigenom hållas samman i lagen.
Regeringens förslag innebär att en ansökan om tillstånd i fortsättningen även skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning som kan möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan samt hushållningen med naturresurser.
8.3.2.3 Vattenlagen Enligt vattenlagen krävs tillstånd för vattenföretag om det inte är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Vattenmål prövas av vattendomstolen. Regeringen prövar dock tillåtligheten av större vattenföretag. Ett vattenföfetag får inte komma till stånd, om det med hänsyn till val av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.
Vid tillståndsprövningen skall NRL tillämpas (3 kap. 1§ vattenlagen).
Stockholms tingsrätt anför i sitt remissyttrande att i vattenmål tillämpas redan nu det förfarande som åsyftas med förslagen 1 rapporten. Därför finns det enligt tingsrätten inte något behov av att införa regler om miljökonsekvensbeskrivningar i vattenlagen.
I 13 kap. 193 vattenlagen föreskrivs att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar samt även innehålla uppgifter om möjlig alternativ lokalisering m.m. Om vattendomstolen anser att handlingarna är ofullständiga skall sökanden 175
föreläggas att avhjälpa bristen. Dessutom innehåller vattenlagen bestämmelser om offentlighet och möjlighet för myndigheter och berörda att framföra synpunkter på ett planerat projekt.
Den reglering som finns i vattenlagen kan möjligen redan nu tolkas så att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas. Detta stadgande är dock inte tillräckligt tydligt i fråga om krav på miljökonsekvensbeskrivning i ansökningar i vattenmål. Därför föreslår regeringen att 13 kap. 19§ vattenlagen kompletteras med en bestämmelse om att en ansökan skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall möjliggöra en samlad bedömning av företagets påverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Motiveringen till att ändringen görs i vattenlagen är densamma som beträffande ändringen i miljöskyddslagen.
8.3.2.4 Naturvårdslagen Enligt naturvårdslagen skall vid prövning av frågor som rör naturvård tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall NRL tillämpas (3 §).
I 258 naturvårdsförordningen (1976:484) är föreskrivet att en ansökan till länsstyrelsen om tillstånd enligt naturvårdslagen till bl. a. täktverksamhet och markavvattningsföretag skall alltefter omständigheterna i det särskilda fallet vara åtföljd av karta, skiss eller ritning samt den ytterligare utredning som behövs för att företagets eller åtgärdens inverkan på det skyddade intresset skall kunna bedömas. Naturvårdslagsutredningen anser i sitt betänkande (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. att dessa krav på underlag utgör en form av miljökonsekvensbeskrivningar, i vart fall om man med detta menar en beskrivning av effekterna på naturmiljön av ett arbetsföretag inom ett visst begränsat område. Utredningen anser att med den utgångspunkten utgör ett införande av miljökonsekvensbeskrivningar i naturvårdslagen närmast en komplettering av existerande regler. Utredningen anser det därför inte nödvändigt att införa ytterligare och mer detaljerade krav på miljökonsekvensbeskrivningar men att bestämmelsen i 25§ förordningen bör flyttas till naturvårdslagen och tas in i en ny paragraf, 41 a §, för att ge mer eftertryck åt det utredningskrav som ställs på sökanden i naturvårdsärenden.
Som naturvårdslagsutredningen angett kan bestämmelsen i 25§ naturvårdsförordningen tolkas så att den innebär ett krav på en typ av miljökonsekvensbeskrivning. Det finns emellertid inte något skäl att föra över bestämmelsen från förordningen till lagen. Eftersom naturvårdslagen är anknuten till NRL finns det genom den ändring som nu föreslås i NRL möjlighet att föreskriva om miljökonsekvensbeskrivning när behov föreligger vid tillämpningen av naturvårdslagen.
De ingrepp i naturen som naturvårdslagen reglerar är mycket varierande. Vissa åtgärder har en liten inverkan medan andra kan ha mycket långtgående konsekvenser. Det finns därför skäl att i den förordning till NRL, som regeringen kommer att besluta om, ge länsstyrelsen bemyndigande att i det enskilda fallet föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas och vad den skall innehålla. 176
8.3.2.5 Väglagen m.m
Miljökonsekvensbeskrivningar Vid prövning av ärenden enligt väglagen skall NRL tillämpas (3 a §). I 15§ väglagen infördes år 1987 föreskrifter om att en arbetsplan för byggande av väg skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Enligt vägkungörelsen (1971:954) får vägverket meddela närmare föreskrifter om arbetsplanens miljökonsekvensbeskrivning efter samråd med naturvårdsverket. Enligt väglagen skall en arbetsplan fastställas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om dessa myndigheter har olika uppfattning hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.
Enligt MKB-rapporten bör, särskilt i kontroversiella situationer, en separat myndighet eller annat oberoende organ bistå vid fokusering av innehåll och vid bedömning av om miljökonsekvensbeskrivningen kan anses tillräcklig. Annars kan en miljökonsekvensbeskrivning inte bli ett fristående beslutsunderlag.
Vägverket anför i sitt remissyttrande att boverket och naturvårdsverket i rapporten förbiser länsstyrelsernas roll i beslutsprocessen inom vägsektorn. Vägverket fastställer arbetsplaner efter begäran av länsstyrelsen och kan inte besluta i strid mot länsstyrelsen. Många vägprojekt behandlas även I den kommunala översiktsplaneringen. Länsstyrelsen beslutar om flerårsplan för byggande av länstrafikanläggningar. Vägverket har bedömt att länsstyrelsernas miljövårdsenheter och kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder (tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen för vägtrafik) är lämpliga samråds- och kontrollorgan vad gäller miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om kvalitet, uppläggning och innehåll.
Av den utvärdering från maj 1990 som vägverket gjort i samråd med kommunförbundet och naturvårdsverket framgår att vägverket anser att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i väglagen inneburit att miljöfrågorna blivit mer ingående penetrerade och att större miljöhänsyn tagits vid val av vägsträckningar och vid beslut om åtgärder för att minimera störningar. Beskrivningarna har därvid bidragit till att miljöhänsynen fått ökad betydelse i både planering och projektering. Miljökonsekvensbeskrivningarna har också bidragit till en sakligare miljödiskussion med markägare och berörda intressenter. Intresset från allmänheten har dock inte ökat i och med införandet av miljökonsekvensbeskrivningar.
Regeringen delar den åsikt som framförts i MKB-rapporten om det lämpliga i att en annan myndighet än vägverket bedömer om en miljökonsekvensbeskrivning är tillräcklig. Länsstyrelsen är lämplig som samrådsoch kontrollorgan. Därför finns det skäl att uttryckligen ge länsstyrelsen bemyndigande att, i likhet med vad regeringen anför även beträffande vissa andra lagar, pröva om en miljökonsckvensbeskrivning enligt väglagen är tillräcklig eller om den behöver kompletteras.
12 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Miljöskyddslagen är tillämplig på bl. a. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant om störningen är ej helt tillfällig. Sådan användning är exempel på miljöfarlig verksamhet enligt lagen. Detta innebär att fasta trafikanläggningar i princip faller in under kategorin miljöfarlig verksamhet,
Den som utövar miljöfarlig verksamhet skall enligt 5§ miljöskyddslagen vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.
Vissa miljöfarliga verksamheter får inte bedrivas innan förprövning har skett. Regeringen bestämmer för vilka verksamheter obligatorisk förprövning skall ske. Någon skyldighet att låta pröva trafikanläggningar föreligger inte.
Enligt 6 § första stycket miljöskyddslagen får miljöfarlig verksamhet som befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått företagits, utövas endast om särskilda skäl föreligger. Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller annars från allmän synpunkt. Enligt 6§ tredje stycket andra meningen skall dock detta inte hindra att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål. Dessa kan alltså inte förbjudas även om förhållanden som anges i första och andra styckena föreligger. Bl. a. vägar är därigenom undantagna från vad som gäller annan miljöfarlig verksamhet. För att en väganläggning skall prövas enligt miljöskyddslagen krävs för närvarande cn frivillig ansökan enligt 9§ samma lag. Miljöskyddslagens tillsynsregler är i princip tillämpliga på väganläggningar. Naturvårdsverket kan med stöd av 418 miljöskyddslagen yrka att koncessionsnämnden meddelar föreskrifter om skyddsåtgärder.
Miljöskyddsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre miljöskydd II att möjligheter till obligatorisk prövning av en allmän väg eller gata skulle införas genom ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att dels nyanläggning som kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, dels ombyggnad eller trafikreglerande åtgärder som kan medföra att olägenhet i väsentlig grad ökar i omfattning inte får utföras utan att koncessionsnämnden för miljöskydd lämnat tillstånd enligt miljöskyddslagen. Regeringen skulle göra denna prövning efter en särskild framställning från statens naturvårdsverk. Utredningen föreslog även att 6 § tredje stycket andra meningen miljöskyddslagen skulle upphävas eftersom bestämmelsen i praktiken har inneburit att en prövning enligt lagen av ett väg-, flygplatseller järnvägsföretag måste inskränkas till frågor om skyddsanordningar och andra försiktighetsmått. Ett annat förslag av utredningen var att
väghållaren skulle vara skyldig enligt väglagen att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning vid byggande av allmän väg.
I anledning av utredningens förslag infördes krav på miljökonsekvensbeskrivningar i väglagen. Något system för obligatorisk förprövning av vägar enligt miljöskyddslagen infördes emellertid inte och 6§ tredje stycket andra meningen ändrades inte heller (prop. 1986/87:135, JoU 25, rskr. 319). Vid riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen 1988 ansåg jordbruksutskottet (JoU 1987/88:23) i anledning av en motion angående prövning av vägar enligt miljöskyddslagen att de överväganden som gjordes av miljöskyddsutredningen om önskvärdheten av koncessionsprövning av vägprojekt har mycken fog för sig. Utskottet ansåg dock att det fanns anledning att avvakta erfarenheterna som vinns av reglerna om obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar som infördes i väglagen ett år tidigare. Utskottet framhöll att möjligheten till frivillig prövning liksom naturvårdsverkets rätt att begära prövning enligt 41§ miljöskyddslagen kvarstår men att den nya ordningen för miljöfrågornas behandling vid vägbyggen borde utvärderas och ställning därefter tas till frågan om koncessionsprövning. |
I den nyss nämnda utvärderingen görs också en jämförelse med prövning enligt miljöskyddslagen. Slutsatsen i utvärderingen är att vägar inte bör göras förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen eftersom detta inte skulle ge en ytterligare förbättrad miljöhänsyn. I rapporten föreslås emellertid vissa ändringar i förordningen (1988:1015) om riksvägplan och planer för länstrafikanläggningar för att större miljöhänsyn skall tas tidigt i projekteringen. Bl. a. skall i flerårsplan endast få redovisas vägbyggnadsföretag som genomgått en förstudie som innehåller en miljökonsekvensbeskrivning.
Med en förprövning av vägar enligt miljöskyddslagen kan man få en prövningsmyndighet som ser tillåtlighets-, lokaliserings- och skyddsåtgärdsfrågorna från olika synpunkter. Det är viktigt att en noggrann och allsidig miljöprövning görs av vägprojekt som har en betydande inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Den miljökonseckvensbeskrivning som vägverket gör enligt väglagen skulle då vara en viktig del av beslutsunderlaget.
Att länsstyrelsen, som regeringen nyss förordat, får ett väsentligt inftytande på miljökonsekvensbeskrivningar 1 vägärenden innebär ett ökat opartiskt inflytande på vägbyggnadsfrågor och att som vägverket föreslagit krav införs på att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas innan en väg får tas upp i en flerårsplan innebär ett ökat hänsynstagande till miljöaspekter. Med hänsyn till detta och till att regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att se över miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32) och att överväga även denna fråga finner regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå att en obligatorisk prövning av vägar enligt miljöskyddslagen införs. Det bör i stället ankomma på kommittén att överväga frågan.
8.3.2.6 Torvlagen För bearbetning av torvfyndigheter fordras koncession som prövas av länsstyrelsen. Vid koncessionsprövningen skall NRL tillämpas (7 §). Enligt förordningen (1985:626) om vissa torvfyndigheter skall en ansökan om koncession innehålla bl.a. en karta, täktplan och utredning som belyser
behovet av den tillämnade verksamheten och dess inverkan på allmänna
och enskilda intressen samt utredning i övrigt som sökanden vill åberopa för att styrka i ansökan lämnade uppgifter. Om ansökan uppfyller kraven kungörs den och meddelande skickas bl.a. till berörda fastighetsägare. Innan beslut fattas infordras yttrande från bl. a. berörda kommuner. Länsstyrelsens beslut får överklagas till regeringen. Även naturvårdsverket har rätt att överklaga.
Med hänsyn till den inverkan denna typ av verksamhet har på miljön och hushållningen med naturresurser bör en miljökonsekvensbeskrivning bifogas en ansökan om koncession enligt torvlagen. Eftersom de bestämmelser som finns i lagen och förordningen inte är tillräckliga finner regeringen att detta bör föreskrivas i förordningen till NRL samt att länsstyrelsen som tillståndsmyndighet får föreskriva vad denna miljökonsekvensbeskrivning bör innehålla.
8.3.2.7 Ellagen Enligt ellagen får elektriska starkströmsledningar inte dras fram eller begagnas utan koncession. Koncession meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt elförordningen (1982:548) får statens energiverk meddela koncession. Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall NRL tillämpas (2 §).
En ansökan om linjekoncession skall enligt förordningen innehålla bl. a. uppgifter om överföringsbehov och alternativa ledningssträckningar som undersökts och resultatet av det samråd som föregått ansökningen. Till ansökan skall fogas en karta över ledningens föreslagna sträckning och beskrivning av den mark som behöver tas i anspråk.
En ansökan om områdeskoncession skall innehålla bl.a. en karta med sökandens ledningar med spänning över 250 volt samt stationer.
Om en ansökan om koncession inte omedelbart avslås skall yttrande inhämtas från bl. a. länsstyrelsen, kommuner och fastighetsägare som berörs.
Med hänsyn till den inverkan på miljön som elledningar och andra elanläggningar har finner regeringen att en ansökan om koncession som regel bör innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Detta bör föreskrivas i förordningen till NRL. Energiverket bör i egenskap av tillståndsmyndighet bedöma om beskrivningen är tillräcklig. Eftersom länsstyrelsen skall avge yttrande och även deltar i samrådsförfarandet innan ansökan görs till energiverket bör länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig över miljökonsekvensbeskrivningen.
8.3.2.8 Rörledningslagen Enligt rörledningslagen krävs koncession för framdragning och användning av rörledning för transport av fjärrvärme, råolja eller naturgas om rörledningen är längre än 20 km.
Koncession meddelas av regeringen men ansökan skall ges in till och beredas av statens energiverk. Vid koncessionsprövning skall NRL tillämpas (4§). Enligt förordningen (1978:164) om vissa rörledningar skall en ansökan om koncession innehålla bl.a. uppgift om markanvändning och planförhållanden i berörda områden, den inverkan på allmänna och enskilda intressen som den tillämnade verksamheten kan bedömas få samt de åtgärder sökanden anser behövliga för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Om ansökan uppfyller kraven skall den kungöras och meddelande skickas till sakägarna för erinringar. Yttrande skall inhämtas från kommunen, länsstyrelsen och koncessionsnämnden för miljöskydd. Energiverket överlämnar sedan ärendet till regeringen med ett utlåtande.
Byggande av rörledningar kan ha en viss påverkan på miljön och även inverka på annan verksamhet inom området. Även i denna typ av tillståndsärenden bör därför en miljökonsekvensbeskrivning normalt upprättas av sökanden. Det bör ankomma på regeringen att föreskriva om detta i förordningen till NRL. Energiverket bör vid sin befattning med ansökan ta ställning till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen. Även länsstyrelsen får i sitt yttrande tillfälle att bedöma beskrivningen. Regeringen har som prövningsmyndighet ytterst att avgöra om miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig.
8.3.2.9 Luftfartslagen Enligt luftfartslagen får flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller om en allmän flygplats byggs om eller driften ändras, om en sådan åtgärd inte är av ringa betydelse. Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid tillståndsprövningen skall hänsyn tas till bl. a. markförhållandena och till störningar som kan uppkomma för omgivningen och NRL skall tillämpas (6 kap. 5§ luftfartslagen). Enligt luftfartsförordningen (1986:171) prövar luftfartsverket frågor om tillstånd att inrätta och driva allmänna flygplatser samt fastställer villkor för tillståndet.
Inrättande av flygplatser för allmänt bruk eller utökning av flygverksamheten på sådana flygplatser kan i de flesta fall antas innebära stor påverkan på miljön. Därför bör alltid en miljökonsekvensbeskrivning upprättas vid tillståndsärenden enligt 6 kap. 5§ luftfartslagen som avser tillstånd att inrätta en allmän flygplats eller att bygga om eller ändra driften vid en sådan flygplats om ombyggnaden eller driftsändringen medför en utökning av flygverksamheten som inte är av ringa betydelse. En föreskrift om detta bör finnas i förordningen till NRL. Luftfartsverket har som tillståndsmyndighet att bedöma om den beskrivning som upprättats är tillräcklig. Det kan förutsättas att luftfartsverket inhämtar yttrande i ärendet från länssty- 181
sekvensbeskrivningen.
8.3.2.10 Farledslagen Lagen reglerar inrättande och utvidgningar av allmänna hamnar och allmänna farleder. Beslut om detta meddelas enligt lagen av regeringen eller, om regeringen bestämmer det sjöfartsverket. Genom förordningen (1983:814) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn har regeringen föreskrivit att sjöfartsverket skall meddela beslut om detta. Enligt farledslagen kan föreskrifter som meddelas i ett beslut inte avse miljöhänsyn. Ifrågavarande typ av anläggningar och åtgärder innebär i undantagsfall sådana ingrepp i miljön att tillåtligheten kan behöva prövas av regeringen enligt 4 kap. 2§ NRL. Under alla omständigheter bör ingreppen bedömas mot de hushållningsintressen som anges i NRLI. Beträffande farledslagen finns således starka skäl som talar för att den bör anknytas till NRL. Regeringen föreslår därför att farledslagen, i likhet med andra speciallagar som reglerar verksamheter som tar naturresurser i anspråk, skall anknytas till NRL. Det innebär, med den lagtekniska lösning som regeringen har valt beträffande reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar, att även farledslagen kommer att omfattas av den lagstiftningen.
Sjöfartsverket har i sitt remissvar ansett att någon miljökonsekvensbeskrivning inte är nödvändig vid tillämpningen av farledstagen utan att det är helt tillfyllest att en sådan görs i vattenmål. Regeringen kan inte dela denna uppfattning. Med hänsyn till den stora miljöpåverkan som tillstånd enligt farledslagen i vissa fall kan medföra finner regeringen att en miljökonsekvensbeskrivning normalt bör upprättas i samband med en ansökan. Detta bör föreskrivas i förordningen till NRL. Sjöfartsverket har som tillståndsmyndighet att bedöma om den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig. Verket bör då även ge länsstyrelsen tillfälle att yttra sig över beskrivningen.
8.3.2.11 Kulturminneslagen Lagen om kulturminnen m.m. har beröringspunkter med NRL främst därigenom att NRL reglerar hur hänsyn skall tas till kulturminnesvårdens intressen vid prövning av frågor om ändrad användning av mark- och vattenområden. Lagen är emellertid i första hand en bevarandelagstiftning för vilken det inte finns skäl att införa regler om miljökonsekvensbeskrivningar. Inte heller påfordras av andra skäl en anknytning av kulturminneslagen till NRL. Det är emellertid viktigt att kulturmiljövårdens intressen beaktas såväl vid upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar som i efterföljande beslut när exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön prövas i enlighet med bestämmelserna i NRL.
8.3.2.12 Skogsvårdslagen och skötsellagen Frågan om skogsvårdslagen och skötsellagen bör anknytas till NRL berördes i propositionen till NRL där det uttalades att det då inte fanns skäl att koppla samman lagarna. I MKB-rapporten anförs beträffande de areella näringarna att de åtgärder som kan övervägas för att möjliggöra en tillämpning av miljökonsekvensbeskrivningar inom dessa är följande. — Införande av bestämmelser om att skogsstyrelsen och lantbruksstyrel-
sen skall åläggas att göra samlade miljökonsekvensbeskrivningar av
skogsbrukets resp. jordbrukets utveckling inom ramen för sin treårspla-
nering. ” — Införande av bestämmelser om att skogsstyrelsens och lantbruksstyrel-
sens instruktioner skall ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar
som underlag för beslut om bl.a. utfärdande av olika föreskrifter och
allmänna råd. — Införande av krav på att varje skogsvårdsdistrikt eller varje skogsvårds-
styrelse skall redovisa en samlad miljökonsekvensbeskrivning av
skogsbruksplanerna och storskogsbrukets planer inom sitt område.
Skogsstyrelsen delar i sitt remissvar åsikten i rapporten att miljökonsekvensbeskrivningar med lämplig utformning även bör införas i de areella näringarna men anser att enskilda åtgärder på enskilda objekt i skogsbruket aldrig skall behöva föregås av en särskild miljökonsekvensbeskrivning. Om däremot nya metoder eller driftsformer tas i bruk som kan befaras få en väsentlig inverkan på miljön eller hushållningen med naturresurser bör konsekvenserna av dessa först belysas. Domänverket har framfört liknande synpunkter. Lantbruksstyrelsen ser positivt på en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut där åtgärderna får en väsentlig inverkan på miljöförhållandena eller hushållningen med naturresurser. I de mer övergripande och generellt verkande besluten ankommer det på vederbörande myndigheter att ansvara för att miljökonsekvenserna beskrivs. I enskilda ärenden anser lantbruksstyrelsen att krav på miljökonsekvensbeskrivningar endast kan ställas på sökanden vid större arbetsföretag, dvs. de som har mera omfattande inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Lantbrukarnas och skogsägarnas riksförbund anser att miljökonsekvensbeskrivningar kan vara motiverade vid införandet av nya föreskrifter och allmänna råd och i samhällsplanering och vid anslagsframställning. Däremot avvisar förbunden en generell styrning av branschernas metoder och anser att införande av krav på MKB-beslut på det enskilda lantbruksföretaget vore ett ödesdigert beslut. I den biologiska metodutvecklingen kan en miljökonsekvensbeskrivning undantagsvis vara motiverad.
Med hänsyn till att de areella näringarnas verksamhet fått en allt större inverkan på miljön under senare år finner regeringen att det är viktigt att förutsättningar införs för att kunna ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar när behov föreligger. Regeringen delar skogsstyrelsens och domänverkets uppfattning att ett sådant behov kan föreligga i samband med att någon ny åtgärd skall vidtas, t. ex. att en ny metod eller driftsform skall tas 1 bruk, som kan antas få en väsentlig inverkan på miljön eller hushållning-
en med naturresurser. Nya metoder eller driftsformer införs i många fall genom att skogsstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd. Dessa bör som föreslås i rapporten föregås av en miljökonsekvensbeskrivning.
Den nyligen tillsatta utredningen om utvärdering och översyn av skogspolitiken (Dir. 1990:47) kommer även att behandla frågan om systematiska miljökonsekvensbeskrivningar inom skogspolitiken och skogsbruket med beaktande av bl. a. MKB-rapporten.
I princip bör den som avser att genomföra en miljöpåverkande åtgärd inom de arella näringarna vara skyldig att redovisa konsekvenserna av åtgärden. Regeringen finner dock med hänvisning till det nyss anförda att det inte finns tillräckligt underlag för att nu införa några krav i skogsvårdslagen eller i skötsellagen på att enskilda fastighetsägare skall upprätta miljökonsekvensbeskrivningar vid enskilda arbetsföretag. Förslag i denna fråga bör beträffande skogsbruket utformas av den skogspolitiska utredningen. Beträffande frågan om skyldighet för jordbrukare att göra miljökonsekvensbeskrivningar bör motsvarande överväganden göras av statens jJordbruksverk.
8.3.2.13 Lagen om kommunal energiplanering Enligt lagen om kommunal energiplanering skall det i varje kommun finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. .
Kommunerna spelar en viktig roll för att åstadkomma ett.miljöanpassat energisystem. Statsmakterna anger förutsättningarna för aktörerna på energimarknaden, bl.a. genom energibeskattningen och tillståndsgivning enligt 4 kap. NRL. Den kommunala energiplaneringen har stor betydelse för hur energiförsörjningen utformas inom dessa ramar. Det är därför viktigt att planeringen tar hänsyn till det kommunala energisystemets miljöpåverkan. Det gäller inte bara lokala miljöstörningar, utan också regionala och globala miljöhot.
I MKB-rapporten pekas på vikten av miljökonsekvensbeskrivningar som underlag 1 den kommunala energiplaneringen. Statens energiverk anser i sitt remissvar att det är viktigt att man även på lokal nivå har en miljöanpassad energiplanering. Verket analyserar f.n. hur miljöfrågorna kan inkluderas i arbetet enligt lagen om kommunal energiplanering.
Regeringen delar uppfattningen att miljökonsekvensbeskrivningar bör användas i planeringen enligt lagen om kommunal energiplanering. Beskrivningarna bör bl.a. belysa hur lokala miljöförhållanden påverkas genom lokal produktion av värme och kraft och genom val av uppvärmningsformer — t. ex. fjärrvärmeanslutning och alternativ vid ersättning av elvärme. I detta sammanhang bör beskrivningarna även belysa elåtgången i större värmeåtervinningsanläggningar och gruppbebyggelse. Vidare bör redovisas hur alternativa åtgärder påverkar utsläppen av ämnen som ger upphov till regionala och globala miljöstörningar. Det gäller t. ex. utsläpp av svavel- och kväveoxider, kolväten, koldioxid och ozonnedbrytande gaser. 184
En kommunal energiplanering där miljökonsekvensbeskrivningar ingår som ett underlag ger kommuninnevånare, kommunledning och myndigheter möjligheter att bedöma hur olika åtgärder på energiområdet i kommunerna bidrar till att minska miljöstörningarna.
Regeringen finner mot denna bakgrund att krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör införas i den kommunala energiplaneringen. Lagen om kommunal energiplanering är inte anknuten till NRL. Därför bör en bestämmelse införas i lagen om kommunal energiplanering att till den energiplan som skall finnas skall höra en miljökonsekvensbeskrivning.
8.3.2.14 Kontinentalsockellagen Som framgått av vad regeringen tidigare anfört har riksdagen beslutat att kontinentalsockellagen skall anknytas till NRL från den 1 juli 1992. Enligt kontinentalsockellagen tillkommer rätten att utforska och utvinna kontinentalsockelns naturtillgångar staten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för annan än staten att utforska eller utvinna naturtillgångar på kontinentalsockeln. Enligt kontinentalsockelförordningen (1966:315) får Sveriges geologiska undersökning meddela tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde i vissa fall. I övrigt ger regeringen tillstånd. Enligt förordningen skall ansökan innehålla bl. a. uppgift om de åtgärder sökanden anser erforderliga för att förebygga vattenförorening och intrång på sjöfart, fiske samt andra allmänna och enskilda intressen.
Även vid tillståndsärenden innefattande rätt till borrning eller utvinning enligt kontinentalsockellagen bör enligt regeringens mening normalt upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen bör föreskriva om detta när ändringen i lagen träder i kraft. Naturvårdsverket och boverket som kan förutsättas yttra sig över dessa tillståndsärenden bör även beredas tillfälle att yttra sig över den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen eftersom de får anses ha en bättre överblick över de geografiska områden som berörs i dessa ärenden än vad de enskilda länsstyrelserna har.
8.3.2.15 Den nya minerallagen Enligt den av riksdagen beslutade minerallagen som träder i kraft der: 1 juli 1992 skall vid beviljande av bearbetningskoncession för mineral NRL tillämpas (4 kap. 28). Ärenden om koncession skall prövas av bergmästaren i det distrikt där koncessionsområdet ligger. Vid tillämpningen av NRL skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen. Ärenden om koncession skall hänskjutas till regeringen om bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän synpunkt eller om bergmästaren vid tillämpningen av NRL finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.
Bearbetning av mineral medför vanligtvis en stor påverkan på miljön. Därför finner regeringen att en miljökonsekvensbeskrivning bör bifogas en ansökan om bearbetningskoncession. Eftersom länsstyrelsen skall ge råd till bergmästaren vid tillämpningen av NRL bör länsstyrelsen även få 185
bedöma om miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig eller om den be- = Prop. 1990/91:90 höver kompletteras. Föreskrifter om detta bör ges i förordningen till NRL sedan minerallagen trätt i kraft.
8.3.3 Innehållet ien miljökonsekvensbeskrivning m. m.
Regeringens förslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla underlag för en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan samt hushållningen med naturresurser, utformad med hänsyn till behovet i det enskilda fallet.
Förslag till alternativa lägen och utformningar bör finnas. Vederbörande prövningsmyndighet skall bedöma om en miljökon-
sekvensbeskrivning är tillräcklig eller behöver kompletteras. Läns-
styrelserna får en viktig roll i sammanhanget även i de fall de inte är prövningsmyndighet.
Förslaget i MKB-rapporten: Överensstämmer i stort sett med mitt för-
slag.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen är kritisk mot att hälsoaspekten inte har beaktats i förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen understryker vikten av att beslutsunderlaget inte ensidigt speglar konsekvenserna för miljön utan att även eventuell påverkan i arbetsmiljön beaktas. Statens väg- och trafikinstitut anser att det är viktigt med en kvalitetskontroll av hur MKB genomförs och föreslår att denna kontroll får utföras av myndigheter med miljöansvar, som länsstyrelsernas miljövårdsenheter. Lunds universitet anser att en MKB alltid skall redovisa olika alternativ (inklusive noll-alternativet) till den planerade verksamheten eller åtgärden.
Regeringens överväganden: Enligt rapporten bör miljökonsekvensbeskrivningen hållas samman i ett dokument, som under prövningsprocessen relateras till övrigt beslutsunderlag. Innehållet i en sådan beskrivning bör i normalfallet byggas upp enligt den praxis som utvecklats internationellt och i tillämpliga delar bestå av: — en beskrivning av berörda områdens egenskaper och förutsättningar, — en beskrivning av företaget, inklusive alternativa lägen och utformning-
ar,
— en beskrivning av varje alternativs väsentliga konsekvenser för miljön
och hushållningen med naturresurser, — förslag till åtgärdsprogram för att undvika eller begränsa angivna nega-
tiva konsekvenser.
I de fall företaget tillkommer för att ersätta eller komplettera en befintlig funktion, t. ex. en ny trafikanläggning, bör enligt rapporten förslaget också jämföras med ett noll-alternativ dvs. ingen förändring alls. I vissa fall behövs ett noll-alternativ för att motivera förändringen över huvud taget.
Slutsatsen i rapporten är att innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning får bestämmas med hänsyn till de verksamheter, åtgärder och geografiska 186
och befogat i sådana ärenden som skall omfattas av regler om MKB.
Enligt EG-direktivet från 1985, artikel 3, skall en miljökonsekvensbeskrivning i varje enskilt fall på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta verkningarna av ett projekt beträffande följande faktorer: — människor, fauna och flora, — mark, vatten, luft, klimat och landskap, — samspelet mellan faktorerna i första och andra strecksatsen, — materiella tillgångar och kulturarvet.
Socialstyrelsen anser att rapporten inte är förenlig med Europeiska stadgan om miljö och hälsa som antagits 1989 av miljö- och hälsoministrarna i WHOs Europaregion och som styrelsen har bifogat till sitt remissvar. Av denna stadga framgår under rubriken strategiska faktorer bl.a. följande: Miljön bör förvaltas som en positiv resurs för människors hälsa och välbefinnande. Administrativa och ekonomiska styrmedel, inklusive beskattning, liksom fysisk planering är viktiga instrument för att främja miljöförhållanden som kan leda till god hälsa och välbefinnande och bör användas för detta syfte. Vid en bedömning av inverkan på miljön bör hälsoaspekterna ges större betydelse.
Regeringen delar socialstyrelsens uppfattning att konsekvenserna för människors hälsa givetvis skall ingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Lagtexten har också utformats så att detta klart framgår.
Det är självklart att en miljökonsekvensbeskrivning även skall omfatta de kulturvärden i den yttre miljön som berörs. Som regeringen tidigare erinrat om (avsnitt 8.3.1) inbegrips kulturvärdena i det hushållningsbegrepp som NRL utgår från. Därför behöver detta inte särskilt anges i lagtexten.
Regeringen finner att det inte är lämpligt att i lagtexten i detalj ange vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Regeringen har därför valt att i stället ange vad som skall uppnås med en sådan beskrivning, nämligen att möjliggöra en samlad bedömning av inverkan på miljön och hälsan samt hushållningen med naturresurser. Vad som exakt bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning får avgöras från fall till fall beroende på arten och omfattningen av verksamheten i fråga. Vid denna bedömning bör bl.a. följande beaktas.
Syftet är att en miljökonsekvensbeskrivning jämfört med dagsläget skall ge ett bättre underlag för beslut samt påverka de avvägningar och förhandlingar som föregår ett avgörande i en viss fråga så att miljöhänsynen beaktas i större utsträckning. Miljökonsekvensbeskrivningarna skall också medverka till en ökad kunskap och medvetenhet om miljö- och naturresursfrågor i samhället. Kraven på innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning kan mot den bakgrunden ställas mycket höga. Lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar får emellertid inte leda till ett tungrott och krångligt system med onödiga kostnader och förseningar till följd. Det är också viktigt att undvika att beslutsunderlaget blir oöverskådligt och därmed inte fyller den funktion som är avsedd. Som riksdagens jordbruksutskott uttalat bör omfattningen av miljökonsekvensbedömningen stå i rim- 187
ligt förhållande till vad beslutet avser. Ett minimikrav måste enligt utskottet vara att miljökonsekvenserna av ett beslut redovisas på samma sätt som sker för de ekonomiska konsekvenserna. Miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och innehåll bör bero av den aktuella verksamhetens art och omfattning samt begränsas till de för denna verksamhet relevanta frågorna. Helt avgörande är enligt regeringens uppfattning att beskrivningen av miljökonsekvenserna blir en integrerad del i beslutsprocesserna enligt berörda lagar från det att dessa processer påbörjas. I en miljökonsekvensbeskrivning skall redovisas vilka realistiska alternativ som kan övervägas när det gäller lokalisering eller utformning. För att olika alternativ från miljösynpunkt skall kunna vägas mot varandra är det i normalfallet väsentligt att redovisa ett noll-alternativ, dvs. vad det skulle innebära att inte genomföra det som åsyftas.
Miljökonsekvensbeskrivningen bör presenteras på ett överskådligt och lättbegripligt sätt. Omfånget bör begränsas eftersom målsättningen är att allmänheten skall kunna ta del av beskrivningen och kunna föra fram synpunkter med hänvisning till den.
Flera remissinstanser har betonat vikten av att någon myndighet kvalitetskontrollerar de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas. Detta tillgodoses i regeringens förslag genom att miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå som en del i ett beslutsunderlag. Beslutsunderlagets kvalitet skall bedömas av den myndighet som har att besluta i det ärende där en beskrivning har upprättats men det är givetvis sökanden som ansvarar för och bekostar att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och att den uppfyller kraven. :
I och med att en miljökonsekvensbeskrivning ingår i beslutsunderlaget, skall ett tillstånd eller en annan sökt åtgärd naturligtvis inte beviljas om miljökonsekvensbeskrivningen inte är tillfredsställande. Någon ytterligare sanktion för den som underlåter att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning behövs inte.
Som framgår av genomgången av lagar i avsnitt 8.3.2, ankommer prövningen på länsstyrelsen beträffande tillstånd enligt naturvårdslagen och torvlagen. Med hänsyn till den roll länsstyrelsen har i ärenden enligt väglagen och ellagen bör länsstyrelsen även i ärenden enligt dessa lagar bedöma den miljökonsekvensbeskrivning som har upprättats. Detta gäller även tillstånd enligt den nya minerallagen.
Även i ärenden enligt luftfartslagen och farledslagen bör länsstyrelsen få tillfälle att till den beslutande myndigheten yttra sig över miljökonsekvensbeskrivningen.
I ärenden enligt miljöskyddslagen blir koncessionsnämnden eller länsstyrelsen den myndighet som har att bedöma om den miljökonsekvensbeskrivning som upprättats är tillräcklig och i vattenmål har vattendomstolen att bedöma detta.
I tillståndsärenden enligt 4 kap. NRL och enligt rörledningslagen är det regeringen som beslutar och som därmed ytterst har att bedöma den miljökonsekvensbeskrivning som föreligger.
Regeringen förutsätter att de yttranden som infordras från länsstyrelsen, bl.a. av vattendomstolen i vattenmål, av regeringen i ärenden enligt 4 kap. 188
ärenden enligt rörledningslagen kommer att innehålla en bedömning av den miljökonsekvensbeskrivning som föreligger i respektive ärende.
I de fall där länsstyrelsen anser att en miljökonsekvensbeskrivning bör kompletteras från miljö-, hälso- eller naturresurssynpunkt får länsstyrelsen, i de fall tillståndsprövningen ligger på en annan myndighet och länsstyrelsen är remissorgan, hos denna myndighet begära att sökanden kompletterar sin miljökonsekvensbeskrivning.
De viktiga uppgifter som regeringen avser att lägga på länsstyrelserna när det gäller arbetet inom länen med miljökonsekvensbeskrivningar motiveras dels av länsstyrelsens sakkunskap på plan- och miljöområdet samt länsstyrelsernas kännedom om regionala och vissa lokala förhållanden men även av att länsstyrelserna har tillsyn i länen över hushållningen med naturresurser (5 kap. 3§ NRL). I propositionen till NRL angavs att detta är naturligt bl.a. med hänsyn till de viktiga uppgifter som ankommer på länsstyrelsen enligt flera av de författningar vid vilkas tillämpning NRLs bestämmelser avses få betydelse. Länsstyrelsen ansvarar också för tillsynen och efterlevnaden av vad som föreskrivs eller beslutas med stöd av 4 kap. NRL. Motiveringen för detta är att länsstyrelsen i regel har tillsynen över sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd av koncessionsnämnden. Länsstyrelsen hade alltså när NRL infördes redan tillsynsuppgifter beträffande flertalet anläggningar som skall prövas enligt 4 kap. NRL.
Boverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet kommer också att spela en viktig roll genom de råd och riktlinjer som bör utarbetas till stöd för arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. De bör till ledning för detta arbete följa utvecklingen och inhämta praktiska erfarenheter från de tillståndsprövande myndigheterna.
Ett syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är en offentlig redovisning av inverkan av den åsyftade anläggningen, verksamheten eller åtgärden på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser och vilka motiv och avvägningar som ligger till grund för en ansökan. Genom att allmänheten, miljöorganisationer m. fl. får ta del av detta ökar deras möjligheter att påverka myndigheter och företag att ta större hänsyn till miljö- och naturhushållningsintressen.
I flertalet av de lagar som är anknutna till NRL finns särskilda bestämmelser om offentliggörande.
Enligt PBL skall översiktsplaner och detaljplaner ställas ut för allmänheten, de förstnämnda under minst två månader och de senare under minst tre veckor. Utställningstiden skall kungöras. Innan planerna utarbetas skall också samråd äga rum. Enligt vattenlagen skall bl. a. eri ansökan om tillstånd till vattenföretag kungöras.
Enligt miljöskyddslagen skall koncessionsnämnden sörja för fullständig utredning av ett ärende som prövas bl. a. genom att bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig. Enligt väglagen skall en arbetsplan, som skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning, vanligtvis ställas ut för granskning.
I ärenden enligt torvlagen skall en ansökan om koncession kungöras och 189
fastighetsägare m. fl. underrättas. Enligt elförordningen skall vid handläggning av en ansökan om koncession för elanläggning yttrande inhämtas från bl.a. fastighetsägare och andra sakägare. Enligt rörledningslagen skall en ansökan om koncession kungöras och sakägare underrättas.
När lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar har trätt i kraft bör, i samband med dessa kungöranden och meddelanden, upplysas om att en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats och om hur det går att få ta del av den. När utställning sker bör miljökonsekvensbeskrivningen samtidigt hållas tillgänglig och slutsatser och synpunkter som inhämtats över denna redovisas på ett åskådligt sätt.
I naturvårdslagen, luftfartslagen och farledslagen finns inga föreskrifter om offentliggörande. Vissa ärenden enligt dessa lagar kan antas få en stor miljöpåverkan. Beträffande dessa finns det skäl att överväga att införa ett offentliggörande i någon form. Bestämmelser om detta bör meddelas i den särskilda förordning om miljökonsekvensbeskrivningar som regeringen avser att besluta om.
Att allmänheten får information om och tillgång till tillståndsansökningar, miljökonsekvensbeskrivningar samt det beslut som ansvarig myndighet fattar på grundval av detta är också krav som ställs i det tidigare nämnda EG-direktivet, artikel 6 och 9.
I de fall ett projekt har betydande effekter på miljön i ett annat land bör information ges även till detta land vilket även krävs i EG-direktivet, artikel 7. Denna fråga behandlas även i den konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om gränsöverskridande miljöstörningar som utarbetats inom ECE och som nämnts i inledningen till detta kapitel.
I vissa ärenden skall en prövning ske enligt flera olika lagar, exempelvis först en prövning av regeringen om tillstånd enligt 4 kap. NRL och därefter en prövning av koncessionsnämnden om tillstånd enligt miljöskyddslagen. I dessa fall bör givetvis samma miljökonsekvensbeskrivning kunna användas vid de olika prövningarna. Den kan emellertid behöva kompletteras för att anpassas till vad som krävs i skilda fall.
Som framgått är det alltså inte möjligt att generellt ange vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. De exemplifieringar som har gjorts i rapporten och i EG-direktivet samt de uttalanden regeringen har gjort här bör vara grundläggande för de avvägningar som får göras i det praktiska arbetet med utformandet av miljökonsekvensbeskrivningar.
9 Övervakning av tillståndet i miljön
Regeringens ställningstagande: Det nationella miljöövervakningsprogrammet byggs ut i syfte att förbättra insamling och beskrivning av såväl nationell som internationell information.
Enhetliga regionala miljöövervakningsprogram införs successivt i varje län för att ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhållanden och som underlag för regional och kommunal planering.
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att miljöövervakningen "tillförs totalt 75 milj. kr. den kommande treårsperioden.
Naturvårdsverkets förslag i rapporten Miljöövervakningen inför 2000-
talet: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Naturvårdsverket föreslår att ett nytt nationellt övervakningsprogram införs genom att programmet för övervakning av miljökontroll utvidgas till att omfatta ytterligare delprogram såsom hälsa och naturresurser och att vissa befintliga stationer läggs ned. På regional nivå ersätts den samlade recipientkontrollen och de olika luft- och vattenvårdsförbundens miljöövervakning med mer enhetliga och heltäckande regionala program som ger en helhetsbild över hela landet. Tidigare erfarenheter på regional nivå tas tillvara. Lokala program utformas individuellt för utsläpp av mer speciell karaktär. Det övergripande ansvaret för den förstärkta miljöövervakningen bör enligt förslaget ligga på naturvårdsverket. I detta ingår arbete med budget, planering, administration och resultatredovisning. På regional nivå bör motsvarande ansvar enligt naturvårdsverket läggas på länsstyrelserna. En successiv utbyggnad av det nya systemet föreslås under en tre-årsperiod.
Remissinstanserna: Naturvårdsverkets rapport Miljöövervakningen inför 2000-talet har i allt väsentligt mottagits positivt av remissinstanserna. Statskontoret saknar dock en utvärdering av den hittillsvarande miljökontrollen. När det gäller organisationen av miljöövervakningen anser skogsstyrelsen att sektorsmyndigheter och regionala organ bör medverka vid utformningen av programmen. Flera instanser anser att de bör bli representerade i det organ som avses ersätta PMK-rådet (PMK=program för miljökontroll). Svenska Kommunförbundet anser att den nationella övervakningen skall samordnas med den regionala och att tyngdpunkten i verksamheten bör ligga på regional nivå.
De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag att miljöövervakningen skall finansieras över statsbudgeten via avräkning mot förekommande miljöavgifter. Sveriges industriförbund anser att internationella och nationella övervakningsprogram bör bekostas av staten utan avräkning mot miljöavgifter och att regionala program bör bekostas av dem som påverkar miljön i regionen.
En sammanställning av remissinstanserna återfinnes i bilaga 10.2.
Regeringens överväganden: Regeringen bedömer att betydelsefulla utvecklingslinjer i den framtida miljöpolitiken är ökat internationellt samarbete, förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet samt ökad decentralisering och vidgat sektorsansvar i det nationella arbe- 191
tet. En viktig förutsättning i det fortsatta arbetet för en god livsmiljö är att kunskaperna om miljötillståndet ökas. Med hjälp av forskning och miljöövervakning regionalt, nationellt och internationellt kan de miljöpolitiska insatserna stämmas av i förhållande till satta mål och vidare eventuella nya problem identifieras.
Miljöövervakningen i Sverige är internationellt väl utvecklad, vilket har inneburit att Sverige före många andra länder kunnat studera utvecklingen av försurningen och andra allvarliga miljöproblem.
Det finns i dag en omfattande men relativt splittrad verksamhet med miljöövervakning på olika nivåer i samhället. På den nationella nivån bedriver naturvårdsverket sedan år 1978 programmet för övervakning av miljökvalitet PMK som huvudsakligen täcker sådana områden som inte är påverkade av direkta utsläpp. Naturvårdsverket redovisar resultaten av miljöövervakningen bl.a. i årsboksserien Monitor. Även andra centrala myndigheter ansvarar för viss miljöövervakning som behövs som underlag för beslut inom sina ansvarsområden.
Miljöövervakningen på den regionala nivån omfattar sådana områden som är påverkade av föroreningar och bedrivs huvudsakligen i form av samordnad recipientkontroll för vissa vattenområden och genom regional luftkvalitetsövervakning. Särskilda luft- och vattenvårdsförbund har spelat en viktig roll för tillkomsten av dessa övervakningsprogram. I samband med den förstärkning som nu bör göras skall dessa erfarenheter och den organisation som kan finnas regionalt tas till vara.
Lokal miljöövervakning förekommer även på kommunal nivå genom framförallt luftövervakning i tätorter och genom övervakning av enskilda utsläpp. Även de kommunala erfarenheterna bör tas till vara vid den fortsatta utvecklingen av miljöövervakningen.
Åtskilliga miljöproblem är gränsöverskridande och många har global räckvidd. Det krävs därför internationell samverkan om miljöövervakningen och miljöövervakningen på nationell nivå är en viktig förutsättning för det internationella arbetet. Stor hänsyn till den internationella utvecklingen bör därför tas inför den fortsatta uppbyggnaden av miljöövervakningen. Det är angeläget att svenska resultat i möjligaste mån kan stämmas av i internationell samverkan. De viktigaste internationella inslagen i detta sammanhang är konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar, Helsingforskommissionen, Pariskommissionen och Nordsjökonferensen.
EG beslutade nyligen att inrätta en särskild myndighet, European Environmental Agency (EEA), för miljöfrågor. Miljöövervakning är inlednigsvis myndighetens främsta uppgift. Som vi tidigare framhållit i kapitel 5 bör Sverige så snart som möjligt ansöka om medlemskap i EEA.
PMK-nätet fungerar i dag inte helt tillfredställande. Det krävs stora insatser för att få till stånd ändamålsenlig miljöövervakning. Arbetet med samordnade recipientkontrollprogram och olika regionala övervakningsprogram har ofta försvårats av förhandlingar och diskussioner om hur finansieringen skall lösas. Detta har inneburit att samordnade recipientkontrollprogram fortfarande saknas i delar av landet. Samma sak gäller också för övervakning av vissa slag av utsläpp och förekomst av giftiga 192
ämnen. Detta har dessutom inneburit att det i regel är svårt att garantera nödvändig kontinuitet i övervakningen. En annan brist är att systemet för miljöövervakning består av flera olika slag av mätprogram, vilket innebär att insamlade data inte kan bearbetas i den utsträckning som är önskvärd.
Behovet av sammanställd och utvärderad information är stort hos olika intressenter — från det internationella till det lokala planet. Både datahantering och analys- och resultatutvärdering inom miljöövervakningen måste utgå från likartade principer och stärkas i det fortsatta arbetet.
Regeringen anser att miljöövervakningen utgör ett grundläggande instrument i miljövården — för kunskapsförsörjningen, för beslut om miljömål och om väl avvägda åtgärder liksom för att följa upp effekterna av miljöarbetet. Detta gäller både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Miljöövervakning är vidare en förutsättning för att kunna gå över från utsläppsmål till miljömål.
Tillståndet i miljön bör vara utgångspunkt för de beslut som måste fattas av skilda organ på olika nivåer i samhället. En effektivare miljöövervakning är ett av de instrument som ger underlag för en mer förfinad analys och för utformningen av kostnadseffektiva åtgärdsprogram. Den kan därigenom leda till att stora kostnader för samhället kan sparas. Miljöövervakningen kommer enligt regeringens mening att vara en av grundstenarna i det framtida miljöarbetet. Den bör också fungera som säkerhetsnät och larmklocka där förebyggande åtgärder inte haft tillräcklig verkan.
Regeringen anser att målen för en effektiv miljöövervakning ställer krav på att det skall vara möjligt att e beskriva tillståndet i miljön, e bedöma hotbilder, e analysera olika utsläppskällors nationella och internationella påverkan på miljön, e lämna underlag för åtgärder och e följa upp beslutade åtgärder.
För att uppfylla dessa mål föreslår regeringen ett nytt ändamålsenligt miljöövervakningsprogram.
Naturvårdsverket har föreslagit en kraftig utbyggnad av både den nationella och den regionala miljöövervakningen. Regeringen delar naturvårdsverkets uppfattning om att miljöövervakningen på sikt även bör omfatta exempelvis befolkningens hälsotillstånd och spridningen av miljögifter
Regeringen anser emellertid att kostnaderna och omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem bör preciseras närmare i det utredningsarbete som pågår inom verket. Den medelsram som regeringen nu anger innebär en kraftig förstärkning av den nationella miljöövervakningen och att ett regionalt system kan börja byggas ut. Det är också angeläget att undersöka om redan existerande informationssystem om t. ex. befolkningens hälsotillstånd kan utnyttjas i detta sammanhang.
De olika sektorsmyndigheterna har en betydelsefull roll i miljöövervakningen. Dessa myndigheter bör enligt regeringens bedömning löpande följa och dokumentera miljöskadliga effekter av skilda slag från verksamheter inom respektive sektor. Vidare bör de ha ansvar för att utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att begränsa de skadliga effekterna. 193
13 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Erfarenheter som vunnits inom tidigare regionalt övervakningsarbete tas till vara. De regionala programmen bör utformas så enhetligt som möjligt så att jämförelser mellan mätdata m. m. inom och utom regionen kan göras. Länsstyrelserna skall ha ansvar för den regionalt utformade miljöövervakningen. Samtidigt bör utrymme finnas för industrier och andra förorenare att delta i arbetet med miljöövervakningen på regional nivå. Regeringen anser att sektorsorganen på regional nivå också har en viktig roll. Ett nära samarbete mellan naturvårdsverket, länsstyrelserna och sektorsorganen är betydelsefullt både på nationell och regional nivå. Det är angeläget att också kommunerna vid behov utvecklar övervakningsprogram eller motsvarande.
Regeringen anser att höga kvalitetskrav bör ställas inom miljöövervakningen. De laboratorier som utför provning och analyser bör därför vara ackrediterade enligt lagen (1989: 164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.
I naturvårdsverkets övergripande ansvar för miljöövervakningen skall ingå budgetansvar, planering, administration och resultatredovisning avseende den nationella verksamheten.
Händelserna i Västerhavet år 1988 med giftalgblomning, säldöd och en mycket omfattande syrebristsituation aktualiserade på ett påtagligt sätt behovet av en ökad beredskap inför akuta miljöhot mot våra havsområden. För att tidigt kunna slå larm om akuta miljöhot i omgivande havsområden krävs en fortlöpande övervakning. En jour-central inrättas därför vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Larm om akuta förändringar i havet inrapporteras till denna och vidarebefordras till berörda. Redan i dagsläget har SMHI en fungerande dygnetruntverksamhet.
Möjligheten att använda en flygburen scanner alternativt den existerande utrustningen för satellitdatabearbetning vid SMHI för att uppnå en effektivare, översiktlig havsövervakning ska utvärderas.
Regeringen anser vidare att länsstyrelsernas möjligheter till snabba och effektiva informationsinsatser i samband med akuta miljöhot bör förstärkas. Av denna anledning tillförs länsstyrelserna i län med marina forskningscentra extra resurser.
Bland annat mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden inrättade regeringen genom beslut den 1 juni 1989 särskilda marina centra för forskning kring den marina miljön knutna till universiteten i Stockholm, Göteborg och Umeå. De har till uppgift att förutom att bedriva forskning och utbildning gällande den marina miljön även delta i miljöövervakande verksamhet. De har under hösten 1990 diskuterat sin framtida roll inom miljöövervakningen med företrädare för regeringen och myndigheterna, bl. a. naturvårdsverket. Erfarenheter av hittillsvarande uppbyggnadsarbete och förda diskussioner visar på betydelsen av att marina forskningscentra kan erbjuda myndigheter och forskare fullgoda resurser inom havsmiljöområdet. Naturvårdsverket har en central roll för att samordna arbetet med den marina havsmiljöövervakningen. Geologisk information och kunskap är också av grundläggande betydelse för miljövården.
Regeringen anser att PMK-rådet vid naturvårdsverket skall ersättas med 194
ett nytt organ som skall biträda verket i planering av och medelstilldelningen till den samlade miljöövervakningen. Skälet till förändringen är att PMK-rådet har haft ett begränsat inflytande över verksamheten inom PMK. Beslut om medelstilldelning m.m. har fattats i administrativ ordning inom naturvårdsverket. Det nya organet bör ha större beslutsbefogenheter och ges en bred representation med ledamöter från centrala, regionala och lokala myndigheter och organisationer samt från forskningen.
Övervakningen på nationell nivå har hittills belastat statsbudgeten medan övervakningen på regional nivå huvudsakligen har finansierats på frivillig väg. För att åstakomma en bättre tillförlitlighet och högre effektivitet måste finansieringen ges en fastare struktur.
Regeringen föreslår att den nationella miljöövervakningen även i fortsättningen finansieras Över statsbudgeten. Sammantaget bör miljöövervakningen totalt tillföras 75 milj. kr. utöver befintliga resurser för treårsperioden 1991/92—1993/94.
För budgetåret 1991/92 föreslår regeringen en ram på 40 milj. kr. för nationell miljöövervakning och 9 milj. kr. för regional övervakning i enlighet med våra förslag i avsnitt 20, anslagen B 1 och B 2.
Som ett bidrag till täckningen av det ökade medelsbehovet avser regeringen att höja avgiften för myndigheternas verksamhet enligt miljöskyddslagen.
I enlighet med naturvårdsverkets uppgifter bör det ankomma på verket att utreda och lämna förslag till hur finansieringsfrågan långsiktigt kan lösas. Ett nytt system bör gälla från och med budgetåret 1992/93. Uppbyggnad och utveckling av det nya systemet för miljöövervakning i sin helhet bör ske stegvis så att mesta möjliga erfarenheter av tidigare program kan tillvaratas.
10¶Återställning av miljöskadade områden
Regeringens förslag i korthet: e Medel anvisas till förstärkt övervakning av skogsskador och markförändringar, fortsatt försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning, utökad kalkning av försurade sjöar och vattendrag, utökad verksamhet för skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder för skydd av brunnar. Kalkningsbidraget höjs vad avser omkalkningar i hela landet och nykalkningar i försurade sjöar och vattendrag i Norrlands inland och fjälltrakter. Kalkningsbidraget bör även användas för att sänka kvicksilver- och cesiumhalterna i försurade sjöar. e Ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade områden genomförs. 25 milj. kr per år avsätts för ändamålet med början budgetåret 1991/92. Programmet utvärderas mot slutet av femårsperioden.
10.1¶Bakgrund
Försurningen av svenska sjöar och vattendrag är en process som naturligt sker långsamt. Men på grund av luftföroreningar har försurningsprocessen ökat i hastighet med mellan 200 och 300 gånger under vårt århundrade. Vattenkemiska och biologiska analyser visar att de flesta svenska sjöar och vattendrag är påverkade av försurning. I början av 1980-talet var 16 000 av Sveriges ca 85 000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter kraftigt minskat i antal eller försvunnit. I syfte att återställa sjöar som påverkats av försurningen inleddes år 1976 ett program med att tillföra sjöarna kalk. Kalkningen har därefter under femton år successivt byggts ut. I närmare 6 000 sjöar har förhållandena för växt- och djurlivet förbättrats påtagligt genom kalkning. Försurningssituationen för svenska vattendrag är mindre väl känd. De uppskattningar som har gjorts tyder på att åtminstone en fjärdedel av den totala sträckningen av vattendragen — utan kalkning — skulle ha varit allvarligt försurningsskadad.
Värst utsatt för ytvattenförsurning är Blekinge och Kronobergs län samt Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län. I dessa län är mellan 50 och 75 90 av alla sjöar och vattendrag allvarligt försurade. Större områden med omfattande försurningsskador finns även i stora delar av Svealand, södra Norrland och i Norrlands kustland.
I fjällen och de fjällnära trakterna har försurningssituationen förvärrats under de senaste 10—15 åren. De medelstora och större sjöarna och vattendragen i området har i allmänhet inte drabbats av vattenkemiska förändringar under 1980-talet. I mindre vattendrag i den södra fjäll- och fjällnära regionen har dock försurningsskadorna ökat betydligt under 1980-talet. På grund av bl.a. försurningen har järn, aluminium och mangan fällts ut i ökad omfattning. Fisk och många bottenlevande smådjur har minskat i antal. 196
Kvicksilverhalterna i fisk i försurade sjöar och vattendrag är ofta så höga att fisken anses vara otjänlig som människoföda (>1 mg kvicksilver/kg fiskkött). Skador på djur och växter på grund av höga aluminiumhalter är ett annat karaktäristiskt drag för försurade vatten.
Halterna av cesium är i vissa försurade sjöar och vattendrag mycket höga inom de områden som drabbades av kraftigt nedfall dagarna efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl våren 1986. Cesiumhalterna kommer att under lång tid vara fortsatt höga om inte särskilda åtgärder vidtas. De åtgärder som kan minska kvicksilverhalterna i fisk mest effektivt, bedömer naturvårdsverket också vara effektiva för att minska cesiumhalterna. Kalkningsåtgärder som minskar halterna av kvicksilver och cesium i försurade sjöar bör rymmas inom kalkningsprogrammet.
En försöksverksamhet med statsbidrag för åtgärder mot surt grundvatten bedrevs under åren 1985— 1988 och omfattade 25 milj. kr. Medlen användes för åtgärder i enskilda vattentäkter för permanentboende. Statsbidrag lämnades för åtgärder som syftade till att höja vattnets pH och alkalinitet eller enbart vattnets pH. Dessutom lämnades bidrag för att som alternativ etablera en ny vattentäkt. Livsmedelsverket har efter denna försöksverksamhet fått medel för att utveckla metodik för testning och produktkontroll av avsyrningsutrustningar, i fält testa installerade filters effektivitet, teknisk utveckling av filter samt att sprida information till allmänhet och kommuner i frågor rörande åtgärder mot surt brunnsvatten.
Det försurande nedfallet påverkar också skogsmarken. Ju mer marken utarmas desto kraftigare och långvarigare kommer vår naturmiljö att påverkas. Vid minskad syrabelastning kommer en återhämtning i sjöar, vattendrag, grundvatten samt för växt- och djurliv att fördröjas av att marken är försurad. Under den treårsperiod som inleddes under budgetåret 1990/91 bedriver skogsstyrelsen en försöksverksamhet med skogs-. markskalkning och vitaliseringsgödsling. Det ingår i den skogspolitiska kommitténs uppdrag att närmare granska frågan om skogsmarkens försurning.
Olika former av miljöfarlig verksamhet har på många håll orsakat bestående skador på mark- och vattenområden. På ett antal platser föreligger sådana problem med verkningar från tidigare aktiviteter att saneringsåtgärder ter sig ofrånkomliga. Inventeringar som har gjorts visar att det på 1 000-tals platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Exempel är tungmetalläckage från gruvavfall, läckage från förorenad mark vid gamla träimpregneringsanläggningar samt kvicksilverläckage från fiberbankar.
Merparten har orsakats av verksamheter som startades, och många gånger också avslutades, innan miljöskyddslagen (1969:387) kom till. För den som efter lagens ikraftträdande utövat miljöfarlig verksamhet gäller enligt miljöskyddslagen skyldighet att avhjälpa olägenhet även efter det att | verksamheten har upphört. . . .
Successivt framkommer också på andra sätt, t.ex. vid markundersökningar i samband med nybebyggelse m. m., att det finns föroreningsproblem. Sannolikt finns ytterligare många områden både på land, under
vatten och i bottensediment som är skadade genom föroreningar och behöver återställas.
10.2¶Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att medlen för återställning
av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning höjs med
44 milj. kr. till 176,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Som ytterliga-
re stöd för dessa åtgärder bedrivs forskning, övervakning m.m.
Medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar
och försurning bör användas till förstärkt övervakning av skogsska-
dor och markförändringar samt pågående försöksverksamhet med
praktisk skogsmarkskalkning. Vidare bör medlen användas till ut-
ökad kalkning av försurade sjöar och vattendrag, utökad verksam-
het för skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning
av åtgärder avseende brunnar. Det höjda kalkningsbidraget bör
användas för omkalkningar så att tidigare återställning kan säker-
ställas och för nykalkningar i försurade sjöar och vattendrag i Norr-
lands inland och fjälltrakter. Kalkningsbidraget bör även användas
för att sänka kvicksilver- och cesiumhalterna i försurade sjöar.
Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i rapporten Luft 90 behandlat frågan om behovet av åtgärder och föreslagit en utbyggnad av kalkningsverksamheten som överensstämmer med regeringens förslag.
Delegationen för Miljöprojektet Sundsvall-Timrå: Delegationen har i sitt betänkande (SOU 1990:10) Rent till 2000 gjort en analys av kvicksilver och cesiumföroreningar i försurade sjöar samt lämnat förslag på åtgärder.
Remissinstanserna: Inga erinringar har framförts mot naturvårdsverkets förslag.
Regeringens överväganden: Försurningen och kvävemättnaden har förvärrats. Detta redovisas i Luft 90 och gäller särskilt markförsurningen som hotar skogens långsiktiga produktionsförmåga (1987/88:85, JoU23, mom. 893).
Genomförda och beslutade krav förväntas minska de svenska svavelutsläppen med ca 709060 till år 2000, räknat från 1980 års nivå. Målet att minska utsläppen med 6590 till år 1995 uppnås sannolikt med redan beslutade åtgärder. De förslag om minimering av svavelutsläpp som regeringen redovisar senare i denna proposition bör leda till 80-procentig minskning av dessa utsläpp. | Ses :
Utvecklingen vad gäller kväveoxider är mer bekymmersam. En kraftigare tillväxt inom delar av transportsektorn samt nya bedömningar av utsläpp från sjöfart och arbetsfordon visar att en minskning med 3090 till år : 1995 är en större utmaning än vad'som stod klart när detta mål formulerades. Nya siffror visar att arbetsfordon svårar för ungefär 2096 av utsläppen och sjöfarten för ungefär 1090. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram 198
för att nå målet. Osäkerheterna i prognoserna måste också tas i beaktande. För att minska nedfallet till sådana nivåer att människor och natur inte kommer till skada kommer Sverige att arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma åtgärder för EFTA och EG. Inom FNs ckonomiska kommission för Europa, ECE, pågår arbete med ett protokoll för begränsning av flyktiga organiska ämnen, samt revidering av protokollen för svavel- och kväveoxider grundade på kritiska belastningsgränser. Därigenom blir den samlade effekten större än om ensidiga åtgärder vidtas i Sverige.
Insatserna för att minska svavelutsläppen i Europa har successivt skärpts. Detta gäller särskilt för de länder i Västeuropa som har stor betydelse för nedfallet i Sverige. Hittills är dock de beslut som fattats i Europa om att begränsa de försurande utsläppen inte tillräckliga för att de kritiska belastningsgränserna för försurande nedfall skall klaras i de känsliga delarna av Skandinavien. Fortsatta åtgärder är alltså nödvändiga. Även om länderna i Europa lyckas begränsa utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningarna slår igenom i mark- och vattensystemen. Enligt regeringens bedömning kommer kalkning av framför allt sjöar och vattendrag därför att behöva fortsätta i ett flertal år. Syftet med kalkningen är att bevara biologiska system, så att de när belastningen och tillförseln av försurande ämnen har begränsats, kan fortleva och utvecklas naturligt.
Kalkningsinsatsens beständighet är beroende av flera faktorer. Sjöns omsättningstid, dvs. den tid det tar att förnya sjöns vatten via tillrinningen, har störst betydelse för hur ofta kalkningsinsatserna behöver göras. Men även kalkdos, kalkningsmetoden och vattenkvaliteten har betydelse. Omsättningstiden är inte absolut för en sjö utan varierar ofta år från år bl.a. på grund av väderlek. Resultat från uppföljande vattenkemiska provtagningar bör därför avgöra när det är tid för en förnyad kalkningsinsats.
Försurning av sjöar och vattendrag förändrar växt- och djurlivet först måttligt och senare mer dramatiskt. Aluminium och andra metaller fälls ut. Kalkningen neutraliserar vattnet, förbättrar livsvillkoren för växt- och djurlivet samt binder de frigjorda metallerna. Om tidigare kalkningsinsatser inte följs upp genom omkalkningar hotas växt- och djurlivets existens. De återbundna metallerna löses ut igen. Efter varje tidigare kalkning har metaller bundits i vattnets bottenslam. Ansamlingen där ökar successivt. Den s.k. bumerangeffekten vid utebliven omkalkning innebär att en stor mängd metaller, som har lösts ut från marken i tillrinningsområdet och som länge bundits och ansamlats i bottenslammet, på kort tid löses ut i vattnet. Resultatet blir en kraftig gifteffekt för växt- och djurlivet.
Regeringen anser därför att omkalkningar bör ha hög prioritet. Detta bl.a. för att inte onyttiggöra tidigare gjorda insatser. För kommande budgetår beräknar regeringen i enlighet med naturvårdsverkets Luft 90 kostnaderna för omkalkningsprojekt till 140 milj. kr.
Nya kalkningsprojekt aktualiseras fortlöpande, dels beroende på det fortsatta sura nedfallet, dels beroende på att den hittillsvarande kalkningsverksamheten är ojämnt fördelad över landet. I vissa län kalkas upp till 90960 av de försurade vattnen, medan i andra ger staten bidrag till kalkning av endast en procent av de försurade vattnen. En förklaring till detta är att 199
medan kalkningsbehovet klargjordes mycket senare i andra delar av landet, där försurningsprocessen gått långsammare.
Det är främst i Norrlands inland som nya kalkningsinsatser är angelägna. Det är vattendrag och fjällsjöar, flera klassade som riksintressen för vetenskaplig naturvård, som är försurade.
När utsläppen och därmed nedfallet inte minskar i den omfattning som krävs för att försurningen skall hejdas, är kalkningen den enda åtgärd som återstår för att det biologiska livet inte helt skall slås ut. Erfarenheterna av kalkning av sjöar och vattendrag är omfattande och visar att insatserna är positiva och effektiva.
Naturvårdsverkets projekt Kalkning-kvicksilver-cesium, som redovisas i rapporten Luft 90, visar att kalkningsinsatserna ger en betvdande sänkning av kvicksilverhalterna. Samma projekt visar vidare att kalkning i dag är den metod som mest effektivt sänker cestiumhalterna i insjöfisk.
Regeringen förordar en försiktig uppbyggnad av kalkningsinsatserna i Norrlands inland och fjälltrakter. Kalkningsinsatserna kommer att bli omfattande och kräva delvis ny teknik för att möta den speciella problematiken med s.k. surstötar eller stötvis kraftig tillförsel av försurande ämnen i samband med omfattande snösmältning. Det totala behovet av kalkning är omfattande men verksamheten behöver utvecklas successivt så att man kan återföra erfarenheter från de tidiga projekten.
Vid sidan av kalkningen av sjöar och vattendrag utgör insatser mot luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål ett område för förstärkta insatser. Det är angeläget att hejda den nedbrytning som i dag sker särskilt av äldre byggnadsdetaljer i sandsten och kalksten i de äldre stadskärnorna. Även andra materialgrupper såsom hällristningar, runstenar, medeltidskyrkornas stenskulpturer m. fl. utsätts i dag för en snaäabb förstörelse. För att komma till rätta med denna snabba nedbrytning krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningarna minskar.
Det krävs också direkta skydds- och konserveringsarbeten på de viktigaste grupperna av värdefulla kulturminnen för att effekterna av nedbrytningen inte skall bli alltför omfattande. De medel som över naturvårdsverkets budget anvisas till riksantikvarieämbetet bör därför förstärkas. Regeringen föreslår därför att den del av anslaget för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar som används för skydd och restaurering av kulturminnen höjs med 4 milj. kr. Därmed förfogar riksantikvarieämbetet över sammanlagt drygt 14,5 milj. kr. för åtgärder enligt ämbetets handlingsprogram för luftföroreningsinsatser under budgetåret 1991/92.
Regeringen har tidigare (avsnitt 6.2) sammanfattat de miljöpolitiska insatserna inom kulturmiljövårdens område. I det sammanhanget har också behovet av insatser mot luftföroreningarnas effekter belysts.
Medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar höjs med 44 milj. kr. till 176,5 milj. kr. nästa budgetår enligt regeringens anslagsberäkningar som vi återkommer till i det följande (kapitel 21, anslagen B1 och B2).
Regeringens förslag: Ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade områden genomförs. 25 milj. kr. per år avsätts för detta ändamål med början budgetåret 1991/92. Programmet utvärderas mot slutet av femårsperioden.
Naturvårdsverkets förslag: Förslaget i naturvårdsverkets fördjupade an-
slagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.
Regeringens överväganden: På 1 000-tals platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa miljöskadade områden utgör ett hot mot hälsa och miljö, eftersom risken för utlakning av farliga ämnen på många platser är avsevärd. Framtida problem kan förväntas särskilt vad gäller metaller, stabila eller svårnedbrytbara samt ackumulerbara och toxiska föroreningar, om inte sanerings- och återställningsåtgärder vidtas.
För att belysa problemet kan nämnas att den metallutlakning, som sker inom Dalälvsorådet från gruvavfall i Falun och Garpenberg, kan härledas till de ca 15 milj. ton avfall som lagrats i området under hundratals år av gruvdrift. På andra håll i landet har under de senaste 50 åren lagrats minst 200 milj. ton avfall av liknande slag och varje år tillkommer minst 15 milj. ton.
Andra föroreningar som kan ge påverkan av betydelse på vattenmiljön regionalt är fiberbankar i anslutning till skogsindustrierna. Dessa innehåller kvicksilver och i vissa fall PCB. Utlakningen av föroreningar från miljöskadade områden utgör dessutom i många fall en allvarlig belastning på de lokala yt- och grundvattensystemen och innebär en begränsning av möjligheterna att utnyttja mark för t. ex. bostadsbebyggelse.
Statens naturvårdsverk har sedan mitten av 1970-talet arbetat med frågor om sanering och återställning av miljöskadade områden. Antalet konkreta åtgärder är hittills förhållandevis litet, beroende bl.a. på att kunskapen om problemens art och omfattning liksom om lämpliga metoder för återställning behövt byggas upp successivt. Med undantag för gruvavfallssidan är kunskapen fortfarande otillräcklig.
Genom att särskilda medel budgetåret 1988/89 ställdes till förfogande för åtgärder mot miljöskador har naturvårdsverket påbörjat ett mer systematiskt och långsiktigt arbete med återställningsfrågorna. Parallellt härmed har verket satt i gång konkreta återställningsåtgärder bl. a. beträffande gruvavfall, fiberbankar och gamla impregneringsanläggningar. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas efterbehandling av metallinnehållande sandmagasin vid Saxberget, Ludvika. Hittills anvisade medel är därmed i huvudsak intecknade. ;
Naturvårdsverket har i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 i en promemoria redovisat verkets pågående och planerade arbete med att åtgärda miljöskadade områden. Verket föreslår att ytterligare 150 milj. kr. anvisas för budgetåren 201
1991/92—1993/94 för dels nödvändig planering av ett långsiktigt åtgärdsprogram, dels fullföljande av påbörjade projekt och inledning av nya.
Samtidigt sker för Dalälvens avrinningsområde särskilda insatser. Regeringen har tillsatt en särskild delegation, Dalälvsdelegationen (ME 1987:02), för att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska föroreningarna till Dalälven. Delegationen har slagit fast att åtgärder som begränsar utsläppen av tungmetaller från upplag med gruvavfall bör ha högsta prioritet. Delegationen har också genomfört ett stort projekt beträffande återställningen av gamla gruvavfallsupplag. Detta projekt ligger till grund för de åtgärder som planeras för att minska metalläckaget från gruvavfallsupplagen. En fristående förhandlare har nyligen utsetts för att tillsammans med myndigheter och berörda företag/fastighetsägare arbeta för att nå en överenskommelse om hur åtgärderna på bästa sätt skall genomföras.
Gruvavfall utgör den största enskilda källan för läckage av metaller till svenska vatten. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas från gammalt gruvavfall i Dalälvens tillrinningsområde. Åtgärder här måste därför även fortsättningsvis ha hög prioritet. Även i naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar framhålls särskilt behovet av att åtgärda gruvavfallsupplagen. Naturvårdsverkets arbete med gruvavfallsprojekt förutsätts ske samordnat med delegationens.
Miljöprojekt Sundsvall-Timrå har i sitt betänkande (SOU 1990:102) Rent till 2000, beskrivit problemen samt redovisat förslag till åtgärder för gamla industriområden och fiberbankar. Bl.a. föreslås att efterbehandlingsfrågor i större utsträckning skall tas upp i samband med tillståndsprövningar enligt miljöskyddslagen. Miljöprojekt Västra Skåne har i sitt betänkande (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne, redovisat förslag till åtgärder för gamla avfallsupplag.
Regeringens bedömning är att arbetet i övrigt med sanering och återställning måste fortsätta i huvudsak enligt naturvårdsverkets förslag. Arbetet bör samordnas med länsstyrelsernas arbete med utveckling av de regionala miljöanalyserna. Det är angeläget att påbörjade återställningsprojekt fullföljs samt att ytterligare insatser initieras i samråd med länsstyrelser och kommuner beträffande de skadade områden där det finns tillräcklig kunskap om behovet av åtgärder och lämpliga återställningsmetoder. Detta får ske parallellt med att planeringen för det mer långsiktiga arbetet bedrivs. Eftersom fel teknik eller olämpliga metoder kan ge nya skador i miljön är det nödvändigt med en uppbyggnad av kompetens och kunskap om hur och till vilka kostnader undersökningar och åtgärder kan genomföras. .
I den kommunala planeringen bör särskilt uppmärksammas behovet av återställningsåtgärder inom resp. invid tätortsområden med tanke på framtida möjligheter att utnyttja gamla industriområden i samhällsbyggandet. Det bör i sammanhanget framhållas att i de fall där någon önskar exploatera ett miljöskadat område kan utövaren åläggas att bekosta nödvändiga återställningsåtgärder. Även då förutsätts dock att kunskap om lämplig metod och teknik finns tillgänglig och att rätt åtgärder väljs. I detta sammanhang får regeringen erinra om att kommunerna genom sin 202
allmänna skyldighet att ansvara för en heltäckande avfallsplanering också är skyldiga att inventera gamla avfallsdeponier samt vidta de åtgärder som behövs för att förhindra förorening av omgivningen.
Erfarenheter och rekommendationer från andra industriländer bör i möjligaste mån utnyttjas i det svenska återställningsarbetet. Regeringen har erfarit att naturvårdsverket har inlett ett samarbete bl. a. med Kanada beträffande gruvavfall och att några svenska återställningsprojekt också fått internationell uppmärksamhet. |
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att naturvårdsverket för de närmaste fem budgetåren anvisas 25 milj. kr. per år för att planera och genomföra sanering och återställning av miljöskadade områden. En fortsättning av programmet härefter bör föregås av en utvärdering.
Regeringen återkommer i det följande (kapitel 21, anslaget B13) med förslag om medel för nästa budgetår. :
11¶Miljömedvetande och utbildning
Regeringens ställningstaganden: Miljöundervisningen i grundskolan,
gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall radikalt förstärkas.
Inom gymnasieutbildningens program — som i dag kallas linjer —
skall miljöundervisningen vävas in I programmens karaktärsämnen.
I det kommande läroplansarbetet kommer bl. a. miljöutbildningens
utformning att ses över och ägnas särskild uppmärksamhet.
Miljöfrågorna ges också en ökad vikt i all grundläggande högsko-
leutbildning. Vid den påbörjade översynen av linjestrukturen inom
civilingenjörsutbildningen beaktas miljöfrågornas betydelse sär-
skilt.
Avfalls- och återvinningsfrågorna utgör en del av den samlade
miljöproblematiken och bör behandlas i sammanhang med denna.
Det är viktigt att avfalls- och återvinningsfrågor blir en del av den
grundläggande tekniska högskoleutbildningen, såväl den konstruk-
tions- som den produktionsinriktade.
Frågan om inrättande av miljöinriktningar inom den matematisk-
naturvetenskapliga linjen prövas lokalt.
Regeringens förslag i korthet:
e Särskilda fortbildnings- och utvecklingsinsatser för lärare inom
högskolan genomförs, med syfte att integrera miljöfrågorna i den
ordinarie utbildningen. Arbetet med dessa frågor följs aktivt ge-
nom en referensgrupp.
Antalet antagningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid
universitetet i Umeå utökas från 62 till 90 fr.o.m. budgetåret
1991/92.
e Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare
och tekniker genomförs under ytterligare tre år fr.o.m. bud-
getåret 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per
år.
11.1¶Inledning
I den svenska skolan pågår stora förändringar. Riksdagen beslutade nyligen (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76) att ansvaret för skolverksamheten förs över till kommunerna.
Regeringen kommer senare i en för gymnasieskolan och vuxenutbildningen gemensam proposition att föreslå att miljöundervisningen radikalt förstärks. Inom gymnasieutbildningens olika program — som i dag kallas linjer — kommer miljöundervisningen att vävas in i programmens karaktärsämnen.
Under några år har, genom länsskolnämnderna, en satsning gjorts på miljöundervisningen i grundskolan med hjälp av regionalt placerade miljöresurspersoner. Dessa har haft till uppgift att vägleda och inspirera undervisningen i miljöfrågor och har spelat en stor roll i utvecklandet av 204
olika projekt, bl. a. genom viktiga bidrag till metodutvecklingen. Länsskolnämnderna har också haft resurser för inköp av tjänster från miljöorganisationer och för stöd till utvecklingsprojekt inom miljöundervisningen. Genom detta arbete och genom material från såväl skolöverstyrelsen och naturvårdsverket som olika ideella miljöorganisationer finns relativt god tillgång till både läromedel och metodstöd för lärarna.
Arbetet med att stärka miljöfrågornas ställning i högskoleutbildningen har vid olika tillfällen redovisats i de senaste årens budgetpropositioner. Den vikt regeringen lägger vid dessa frågor har därvid betonats (t. ex. prop. 1987/88: 100 bil. 10 s. 67 £., prop. 1988/89: 100 bil. 10 s. 162 f.).
År 1989 uppdrog regeringen åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att göra en översyn av utbildningen inom miljöskyddsområdet. Genom ett särskilt beslut uppdrog regeringen vidare samma år åt UHÄ att utreda och lämna förslag till hur utbildningsinsatserna inom avfallsområdet kan ökas.
För genomförandet av uppdragen tillsatte UHÄ en särskild utredningsman vars rapport (Nils Ahlgren: Utbildning inom miljöområdet — nuvarande utbildningar, framtida behov, UHÄ-rapport 1990:6) remissbehandlats av ämbetet. Därefter har UHÄ redovisat sina förslag till regeringen. Förslagen, liksom den framlagda rapporten, har givits en inriktning på såväl frågor som rör högskoleutbildningen i allmänhet som frågor om specialistutbildning inom området.
11.2¶Miljöundervisningen i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen
11.2.1 Grundskolan
Regeringens ställningstagande: Miljöundervisningen i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall radikalt förstärkas. Inom gymnasieutbildningens program — som i dag kallas linjer — skall miljöundervisningen vävas in i programmens karaktärsämnen. I det kommande läroplansarbetet kommer bl. a. miljöutbildningens utformning att ses över och ägnas särskild uppmärksamhet.
Den nu gällande läroplanen för grundskolan (Lgr 80) anger som mål för undervisningen följande:
”Med utgångspunkt i barnens vardagliga erfarenheter måste skolan ge eleverna insikt i de stora överlevnadsproblem som världen står inför. Alla måste bli medvetna om vikten av att hushålla med jordens resurser av energi, vatten, skog och odlingsbar mark liksom om de kriser som kan hota världssamhället genom överbefolkning, arbetslöshet och vidgade klyftor mellan rika och fattiga länder. Genom ett historiskt perspektiv bör eleverna få kunskap om naturvetenskapens roll för utveckling av vårt nuvarande samhälle och vår levnadsstandard liksom de faror som är förknippade med användning av tekniken.”
Inom grundskolan skall miljöfrågorna främst behandlas inom den naturoch samhällsorienterade undervisningen. Grunderna i miljökunskap ges inom ramen för den ordinarie undervisningen. Miljöfrågorna bör behandlas från ett humanistiskt perspektiv och är förknippade med etiska och moraliska frågor. Det är vanligt att hela skolan arbetar med miljöfrågorna tillsammans under några temadagar varje termin. I enskilda skolor har man tagit initiativ till projekt av miljökaraktär som löper under längre tid, t.ex. sådana som tar sikte på reella förändringar i lokalsamhället. Många skolor ansluter sig också till olika regionala eller internationella nätverksprojekt såsom Baltic Sea Projekt. På många håll samarbetar skolorna med andra myndigheter i exempelvis försurningsprojekt. I en del kommuner finns s.k. Naturskolor, ofta mindre institutioner, med nära tillgång till allsidiga naturområden och med goda resurser för miljö- och naturstudier. Dessa används såväl för reguljär undervisning som för fortbildning av lärare.
11.2.2 Gymnasiet och vuxenutbildningen Målsättningen är att ingen elev skall lämna den framtida gymnasieskolan utan att ha lärt sig att se underliggande samband i utvecklingen av miljö och natur och utan att ha lärt sig analysera konsekvenser i tid och rum av egna och andras handlingar. För att detta skall vara möjligt behövs också en lärarfortbildning som inte bara innehållsmässigt utan också tidsmässigt är knuten till den kommande läroplansförändringen.
Miljöfrågorna kommer att ha en central roll i det läroplansarbete som nu skall starta. Frågan om hur kunskap väljs ut och organiseras i miljökunskap får en central roll.
Det är självklart så att miljöfrågorna skall ha en framträdande plats i ämnet naturkunskap och i de naturvetenskapliga ämnena fysik, kemi och biologi.
Väsentliga miljöförändringar uppkommer när de många yrkesarbetarna ändrar sin inställning och sina rutiner. Inom yrkesutbildningen är det önskvärt att en dirckt knytning mellan de tekniska och naturvetenskapliga miljöperspektiven och yrkesämnena sker. De relevanta yrkesmiljöfrågorna berör både arbetsmiljön och den yttre miljön. Allt fler kommer att behöva ta allt större ansvar för den yttre miljön också i den dagliga yrkesverksamheten.
På de estetiska linjerna hör de naturvetenskapliga/tekniska miljöperspektiven naturligt hemma i karaktärsämnena — i materialvalet och metoderna i slöjden, i hörselproblematiken för aktiva musiker, i konstens och dramats inspirationskällor med knytning till miljö och natur etc.
I den kommunala utbildningen för vuxna deltar de studerande i utbildningar som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan samt i vissa särskilt yrkesinriktade kurser speciellt för vuxenstuderande. Särskilda kursplaner har utarbetats för kurserna i komvux. Utbildningen skall vara likvärdig med den utbildning som ges i grundskola och gymnasieskola men anpassas efter vuxnas behov och förutsättningar. Vuxnas erfarenheter från arbetsliv och samhällsliv skall tas tillvara i undervisningen. Inom vuxenut- 206
bildningen är det viktigt att miljökunskap förs in i undervisningen på ett mer aktivt sätt än tidigare.
För vuxna bör miljöundervisningen i stor utsträckning bygga på den kunskap dessa har med sig från sina arbetsplatser. Den bör leda till att de vuxna i sin fortsatta yrkesverksamhet är bättre rustade att beakta faktorer som har betydelse för miljön.
11.2.3 Folkbildning 1 det fria och frivilliga folkbildningsarbetet finns goda möjligheter att nå ut med kunskaper till breda folkgrupper. Inom den verksamhet som bedrivs av studieförbund och av folkhögskolor förekommer också, på många håll i landet, kurser som syftar till att ge deltagarna ökade kunskaper och engagemang i miljöfrågor.
Samtliga studieförbund anordnar studiecirklar med inriktning mot miljöfrågor och ett trettiotal av landets 128 folkhögskolor anordnar kortare eller längre kurser med miljöstudier utifrån olika perspektiv. Med en utvidgad samhällsdebatt och en ökad fokusering på miljöfrågor i vid bemärkelse kommer folkbildningen med stor sannolikhet att ytterligare förstärka sitt utbud inom miljöområdet.
11.3 Miljöfrågorna i den grundläggande högskole-
utbildningen
11.3.1¶Allmänt
Regeringens ställningstaganden och förslag: Miljöfrågorna ges en ökad vikt i all grundläggande högskoleutbildning. Särskilda fortbildnings- och utvecklingsinsatser för lärare inom högskolan genomförs. Det fortsatta arbetet följs aktivt genom en särskild referensgrupp. Vid den påbörjade översynen av linjestrukturen inom civilingenjörsutbildningen beaktas miljöfrågornas betydelse särskilt.
UHÄSs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. UHÄ har föreslagit dels att högskolelagens andra paragraf — om högskoleutbildningens mål — skall kompletteras med föreskriften att all högskoleutbildning skall ”främja miljömedvetandet och förståelsen för människans roll i det globala ekologiska systemet”, dels att orienterande miljöutbildning bör ges till alla högskolestuderande, dels att miljöinriktningar bör ges på den matematisk-naturvetenskapliga linjen på fem orter i landet och dels att fortbildning och vidareutbildning av olika lärarkategorier och speciella yrkeskategorier ökas till omfattning och nationell spridning. UHÄ har särskilt redovisat förslag till orienterande utbildning samt fortbildning och vidareutbildning vad gäller avfallsområdet.
Regeringens överväganden: Åtskilliga insatser har gjorts på skilda håll inom högskolan under de senaste åren för att stärka miljöfrågornas ställ- 207
ning i utbildningen, både organisatoriskt och innehållsligt. Samtidigt som det är angeläget att framhålla detta är det regeringens uppfattning att strävan måste vara att komma längre än vad som hittills skett.
Regeringen har inte funnit skäl att föreslå en förändring av högskolelagen. Målet bör dock vara att miljöfrågorna behandlas i samtliga högskoleutbildningar, samt att detta för varje enskild utbildning sker i sådan omfattning och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildningen förbereder för.
Den närmare utformningen av detta ankommer inte på riksdag eller regering att bestämma om. Frågor om utbildningens mera konkreta innehåll avgörs inom de enskilda högskolorna genom de lokala utbildningsplanerna. UHÄ har i sitt förslag förutsatt att de ansvariga för varje enskild utbildningslinje beaktar behovet av grundläggande miljöutbildning med en miniminivå motsvarande 3— 5 poäng. Enligt vad UHÄ samtidigt redovisat är för närvarande omfattningen av miljöinslag i de naturvetenskapliga utbildningarna oftast långt mer än 5 poäng, medan civilingenjörsutbildningen närmar sig detta mål och miljöutbildningen inom det ekonomiska och administrativa området betecknas som oftast mycket svag.
UHÄS uppfattning att en omfattning av miljöstoffet svarande mot 3— 5 poäng för all utbildning bör uppnås kan enligt regeringens mening vara en rimlig minsta ambitionsnivå vid högskolornas fortsatta arbete. En formulering av målet i poäng på detta sätt får dock inte innebära att miljöfrågorna behandlas som något avskilt från det övriga innehållet, utan miljöstoffet måste — som också UHÄ betonat — integreras i den ordinarie utbildningen. I stor utsträckning bör detta innebära att insikten om och hänsynen till miljöförutsättningar och miljökonsekvenser av olika slag tillförs själva de grundläggande aspekterna av respektive ämnesområde.
Att åstadkomma detta är en betydligt mera krävande uppgift för högskolan än att behandla miljöfrågorna som fristående, isolerade moment som enkelt kan fogas till redan existerande utbildningar. Om denna uppgift skall kunna genomföras behövs ett kraftfullt stöd till breda lärargrupper inom högskolan, genom fortbildning och genom möjligheter till utvecklingsarbete, utveckling av läromedel osv. Regeringen föreslår (kapitel 21) att medel för att stimulera till sådana åtgärder — med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 10 — ställs till UHÄSs förfogande som en särskild anslagspost under åttonde huvudtitelns anslag D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. För detta ändamål beräknas 4 milj. kr. för vartdera budgetåret 1991/92 och 1992/93 genom dels en omfördelning inom anslagets ram om 2 milj. kr., dels en motsvarande minskning om 2 milj. kr. av anslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken. Frågan om medelsbehov för tiden efter 1992/93 får tas upp i budgetarbetet inför perioden 1993/94 — 1995/96.
För att aktivt följa det fortsatta arbetet med dessa frågor avser regeringen att uppdra åt UHÄ att tillkalla en särskild referensgrupp. Denna grupp bör då också bidra till bedömningen av vilka åtgärder som i första hand bör prioriteras. UHÄ har för sin del framhållit att behovet att utveckla kurser och kursmoment är störst inom de ekonomiska och administrativa utbildningarna, de tekniska utbildningarna och lärarutbildningarna. 208
När översyn under de närmaste åren sker av högskoleutbildning på olika områden bör de miljösynpunkter regeringen här tagit upp beaktas. I enlighet med vad utbildningsministern anfört i föregående års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 225) kommer detta att ske vid den pågående översynen av linjestrukturen inom civilingenjörsutbildningen.
11.3.2 Utbildnings- och forskningsinsatser inom avfallsområdet
Regeringens ställningstagande: Avfalls- och återvinningsfrågorna
utgör en del av den samlade miljöproblematiken och och bör be-
handlas i sammanhang med denna. Det är särskilt viktigt att avfalls-
och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska
högskoleutbildningen, såväl den konstruktions- som den produk-
tionsinriktade.
UHÄSs förslag: Överensstämmer vad gäller perspektivet på utbildningen
med regeringens ställningstagande. UHÄ föreslår därutöver en förstärkning av resurserna för miljöforskning och forskarutbildning fr. o. m. budgetåret 1991/92 med 4 milj. kr.
Regeringens överväganden: Ökade utbildningsinsatser behövs för att åstadkomma en bättre hantering av avfalls- och återvinningsfrågorna. Även om t. ex. källsortering och saneringsinsatser är nödvändiga räcker de endast till för att ta hand om en ökande avfallsmängd. Om avfallsfrågorna i längden skall bemästras måste avfallsmängden reduceras och miljöfarligheten hos avfallet minskas. Detta kan endast ske genom att avfallsproblematiken effektivt kommer in redan vid den tekniska och ekonomiska produkt- och processutvecklingen. För att detta skall bli möjligt måste avfalls- och återvinningsfrågorna bli ett naturligt, grundläggande inslag i framför allt den samlade tekniska utbildningen. Stöd till en sådan utveckling bör ges inom ramen för de särskilda insatser regeringen nyss föreslagit.
Efter förslag i 1990 års forskningsproposition har riksdagen beslutat om resurser till forskning för ett avfallssnålt samhälle med sammanlagt 87 milj. kr. under en treårsperiod fr. o. m. budgetåret 1990/91. Forskningen skall avse dels miljövänlig produktutveckling, dels avfallshantering. Ett särskilt programråd som skall hantera stödet har inrättats. Frågan om formerna för det fortsatta stödet till sådan forskning kommer att beredas i budgetarbetet inför perioden 1993/94-— 1995/96.
11.3.3 Miljö- och hälsoskyddslinjen
Regeringens förslag: Antalet antagningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas från 62 till 90 fr. o. m. budgetåret 1991/92.
UHÄs förslag: Antalet antagningsplatser på linjen utökas till 92 och linjen förlängs från tre till fyra år fr. o. m. budgetåret 1991/92. 209
14 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
åren på miljöutbildad specialistpersonal — inte minst en i och för sig glädjande ökning av efterfrågan från industrins sida — har lett till en tidvis påtaglig brist på bl.a. miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Genom beslut av regeringen har medel anvisats för anordnande av särskilda kompletteringskurser inom miljö- och hälsoskyddsområdet under budgetåren 1989/90 och 1990/91. Beslut bör nu tas om miljö- och hälsoskyddslinjens mera långsiktiga dimensionering.
Genom UHÄSs utredning har ett omfattande underlag för bedömningen av miljö- och hälsoskyddslinjens dimensionering redovisats. Regeringen ansluter sig till UHÄs bedömning och föreslår att antalet antagningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas till 90 fr.o.m. budgetåret 1991/92. Medel för denna utökning bör ställas till förfogande genom omprioritering av givna resurser. Med hänsyn till de särskilda förstärkningar av utbildningsutbudet vid universitetet i Umeå som genomförts under de senaste åren, bedömer regeringen att detta kan ske inom de ramar som står till universitetets förfogande. Regeringen föreslår (kapitel 21), med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 10, att anslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken tillförs ytterligare medel för detta ändamål för budgetåret 1991/92 (+ 1120000 kr.). Samtidigt beräknas under anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser en motsvarande minskning av de medel som: beräknats för universitetet i Umeå.
UHÄ har vidare föreslagit att utbildningstiden för linjen förlängs från tre till fyra år. Som skäl för förslaget har UHÄ hänvisat till de ökade behov som följer av lagstiftningens utveckling inom området och av den snabba tekniska utvecklingen, samt önskan att förstärka utbildningens naturvetenskapliga grund. En utökning av platsantalet på linjen måste dock enligt regeringens mening för närvarande prioriteras högre än en förlängning av utbildningen, som regeringen därför inte är beredd att föreslå.
11.3.4 Miljöinriktningar på den matematisk-naturvetenskapliga linjen
Regeringens ställningstagande: Frågan om inrättande av miljöinriktningar inom den matematisk-naturvetenskapliga linjen prövas lokalt.
UHÄS förslag: Miljöinriktningar på matematisk-naturvetenskaplig linje
bör inrättas vid alla universitet utom Umeå universitet (med hänsyn till att miljö- och hälsoskyddslinjen redan ges där). Förslag till utbildning med miljöprofil har tidigare utarbetats för agronom-, hortonom- och jägmästarlinjerna vid lantbruksuniversitetet. Enligt UHÄs mening bör även den matematisk-naturvetenskapliga linjen ges en miljöinriktning, så att arbetsmarknadens framtida behov av miljökompetent personal med en bred naturvetenskaplig utbildningsbakgrund kan tillgodoses bättre. Särskilda stimulansmedel bör anvisas för initiering och utveckling av dessa inriktningar. 210
Regeringens överväganden: Frågan om särskilda miljöinriktningar inom matematisk-naturvetenskapliga linjen skall enligt nu gällande ordning avgöras lokalt och bör därför prövas av de berörda högskolemyndigheterna inom ramen för tillgängliga resurser. Regeringen har i proposition om en samlad näringspolitik för ökad tillväxt föreslagit att antalet nybörjarplatser på linjen utökas med 15 vid varje universitet, vilket kommer att ge dessa utökade möjligheter att även pröva frågan om särskilda miljöinriktningar.
11.3.5 Kompletteringsutbildning
Regeringens förslag: Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker genomförs under yttterligare tre år fr. o. m. budgetåret 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.
UHÄs förslag: Efter utvärdering av den hittills bedrivna kompletteringsutbildningen övervägs att ge utbildningen under ytterligare något eller några år.
Regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning finns det fortfarande behov av särskilda åtgärder för att stärka rekryteringen till miljöområdet. Med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 10 föreslår regeringen (kapitel 21) medel för detta ändamål för budgetåret 1991/92 (+ 4230 000 kr.). Medlen bör ställas till UHÄs förfogande under anslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken, genom omprioritering av givna resurser. Därför beräknas samtidigt en motsvarande minskning av de medel som i prop. 1990/91:100 bil. 10 föreslagits under anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser.
12¶Industrin och andra enskilda utsläppskällor
12.1¶Inledning
De lokala effekterna av industrins utsläpp har länge varit uppenbara. Under senare år har en omvärdering av miljöproblemen börjat ske. Detta har till stor del sin förklaring i industrins miljöarbete, som lett till kraftigt minskade utsläpp av föroreningar till luft och vatten. Från att tidigare ha orsakats av lokala störningskällor har miljöproblemen numera ofta sitt ursprung i mer storskalig och komplex verksamhet; jord- och skogsbruk, energi- och trafiksystem samt samhällets varuströmmar i en vidare mening.
Genom ett i många stycken framgångsrikt arbete har utsläppen av förorenande ämnen från stora enskilda industrianläggningar, kommunala reningsverk och energianläggningar,de s.k. punktkällorna, fått minskad betydelse i jämförelse med andra samhällssektorers utsläpp. Ytterligare åtgärder krävs dock innan miljöproblemen kan sägas vara lösta.
Det fortsatta arbetet med industrins miljöproblem följer två huvud- 211
linjer. Den ena är att fullfölja arbetet med att begränsa utsläppen från tillverkningsprocesserna till en nivå som inte ger upphov till påvisbar påverkan på hälsa och miljö. Den andra linjens mål är att begränsa och eliminera miljöpåverkan från användning av varor — inklusive den slutliga hanteringen i avfallsledet.
Det övergripande målet för det fortsatta arbetet med utsläppen från industrins processer är att minska utsläppen till sådana nivåer att miljön ej tar skada och att hälsan inte påverkas. En sådan nivå bör vara möjlig att uppnå till sekelskiftet, åtminstone för de utsläpp vi idag känner till storlek och miljöeffekt. För detta arbete är miljöskyddslagen ett betydelsefullt instrument.
Naturvårdsverket har i sina aktionsprogram Hav 90, Luft 90 och Sötvatten 90 bl.a. redogjort för åtgärder som hittills vidtagits och hur utsläppen till miljön minskat.
Skogsindustrin har på senare år minskat sina utsläpp av klorerad organisk substans. Dessa utsläppsminskningar har i första hand uppnåtts genom förändringar i blekningsprocessen. Huvudsakligen är det användningen av blekkemikalier och då främst klorgas som minskat.
För ett tiotal år sedan uppgick skogsindustrins utsläpp av klorerad organisk substans, mätt som totalt organiskt bunden klor (TOCI) till ca 3,5-—5 kg per ton producerad massa. Till slutet av 1980-talet minskades utsläppen till ca 1,5—3 kg per ton producerad massa. År 1988 uppgick utsläppen sammanlagt till ca 11000 ton TOCI.
I den föregående miljöpolitiska propositionen (1987/1988:85) angav regeringen som mål att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt måste upphöra. För att begränsa utsläppen till storleksordningen 1,5 kg organiskt bunden klor per ton producerad massa skulle åtgärder vara påbörjade före utgången av år 1992 vid alla fabriker som tillverkar blekt kemisk pappersmassa. Vid de efterföljande prövningarna i koncessionsnämnden för miljöskydd, och vid överklaganden till regeringen, har villkor med denna innebörd föreskrivits. Sju fabriker har dessutom ålagts att utreda möjligheten att minska utsläppen ned till 0,5 kg TOCI per ton massa.
Industrins satsning på teknisk utveckling har gjort det möjligt att begränsa utsläppen av klorerad organisk substans mer än vad som förutsågs vid tiden för 1988 års miljöpolitiska proposition. I stort sett alla sulfatfabriker kommer att ha begränsat utsläppen till 1,5 kg TOCI per ton massa redan till utgången av år 1992. För sulfitfabrikerna kommer utsläppen att vara ca 1,0 kg TOCI per ton massa. Beräknat på 1988 års produktion motsvarar detta ett sammanlagt utsläpp på ca 6300 ton TOCI. Flera industrier har dessutom lyckats begränsa utsläppen ytterligare.
Naturvårdsverket har sedan år 1987 arbetat med ctt handlingsprogram för att begränsa utsläppen av klorerade dioxiner och furaner. Genom olika åtgärder har utsläppen från flera källor minskat markant. Av aktionsprogrammen framgår att skogsindustrins utsläpp har minskat med ca 8090 medan utsläppen från avfallsförbränningsanläggningarna minskat med ca 9090.
Av aktionsprogrammen framgår vidare att utsläppen av metaller har minskat kraftigt. Utsläppen av kvicksilver har totalt sett minskat från ca 212
15 ton per år i början av 1970-talet till nuvarande 3 ton per år. Motsvarande siffror för de industriella utsläppen av kvicksilver är ca 10 ton per år i början av 1970-talet till nuvarande 1,4 ton per år. Utsläppen av kvicksilver från sopförbränning beräknas minska från 3,3 ton år 1985 till 0,4 kg år 1992. Utsläppen av arsenik från industrin har under slutet av 1980-talet minskat med 80246.
Från Rönnskärsverken har utsläppen av metaller minskat med upptill 7090 mellan år 1985 och år 1988 och från tre av totalt 13 stålverk underskrider stoftutsläppen 0,1 kg per ton producerat stål. Naturvårdsverket gör i Hav 90 uppskattningen att utsläppen från samtliga stålverk skall underskrida 0,1 kg per ton producerat stål före år 1995.
De svenska svavelutsläppen har totalt sett minskat med ungefär 6090 sedan år 1980. Utsläppen från el- och värmeproduktion har under denna tid minskat med drygt 7096, medan utsläppen från industriprocesser minskat med ca 45 26.
Genom att omfattande åtgärder vidtagits vid energianläggningar svarar industriprocesserna för en ökande del av de kvarvarande svenska utsläppen av försurande ämnen. Detta trots att också industriutsläppen minskat. Ungefär 4026 av svavelutsläppen kommer från industrin.
De kommunala reningsverken byggdes ut kraftigt under 1960- och 1970talen för att i första hand komma till rätta med lokala övergödningsproblem.
Merparten av reningsverken har i dag både biologisk och kemisk rening. Nästan alla verk med kemisk rening uppnår en 90 —95 90-ig fosforreduktion. De åtgärder som hittills genomförts har enligt naturvårdsverket minskat de årliga fosforutsläppen med ca 6 000 ton från slutet av 1960-talet till år 1980 och med ytterligare något 100-tal ton fram till år 1987.
Fortfarande saknar många reningsverk fullgod kvävereduktion. Den kväveavskiljning som uppstår vid biologisk rening uppgår normalt till ca 2090. Försök med ytterligare kvävereduktion pågår vid ett drygt 50-tal reningsverk och en utbyggnad har även påbörjats vid några av dem.
Såsom redovisas i bilaga A, Hur mår Sverige?, kvarstår många miljöproblem. Påtagliga exempel är försurningen av sjöar och vattendrag, övergödningen av Östersjön samt de ökande halterna av stabila organiska ämnen i miljön. Vidare har kunskaperna om utsläppens påverkan och effekter ökat och vi vet i dag att utsläppen till miljön fortfarande ofta överskrider naturens toleransgränser och förorsakar ohälsa. |
Föroreningar som har sitt ursprung utanför Sveriges gränser har också fått en ökande betydelse för miljösituationen i vårt land. Av den totala belastningen på Sverige kommer i många fall huvudparten från utlandet. Sverige bör därför i internationella sammanhang verka pådrivande för att få övriga länders industrier att minska sina utsläpp. Detta kan bl. a. ske genom framtagning, utveckling och demonstration av ny miljöteknik. Sverige har i internationella sammanhang åtagit sig att minska utsläppen av bl. a. klororganiska föreningar, kväve, fosfor, kadmium och kvicksilver. Ett internationellt pådrivande arbete mot minskade utsläpp är viktigt för att den svenska industrins konkurrenskraft inte skall försvagas.
Omprövning enligt miljöskyddslagen av miljöfarlig verksamhet
Regeringens förslag: Miljöskyddslagen förtydligas och kompletteras så att det klart framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är ansvarig för att ta fram det underlag som behövs i ett omprövningsärende.
Regeringens ställningstagande: Naturvårdsverket ges i uppdrag att upprätta och genomföra ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att till år 2000 minska utsläppen ned till sådana nivåer att miljön inte tar skada.
Naturvårdsverkets förslag: Av naturvårdsverkets aktionsprogram framgår att det finns behov av en utökad omprövning.
De åtgärder som nu föreslås bör enligt verket genomföras inom ramen för pågående prövnings- och tillsynsarbete enligt miljöskyddslagen.
Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen har i sitt slutbetänkande förordat en mer frekvent prövning och en ökad omprövning av tillstånd enligt miljöskyddslagen som ett medel för att minska utsläppen av svavel och kväveoxider.
Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som yttrat sig över miljöavgiftsutredningens förslag och naturvårdsverkets aktionsprogram har pekat på behovet av en ökad takt i omprövningsarbetet.
Regeringens överväganden: Uppdraget Kvaliteten och ambitionerna i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan dem som utövar den miljöfarliga verksamheten. Likartade anläggningar kan idag ha olika villkor beroende på om deras verksamhet har prövats enligt miljöskyddslagen och i så fall när den prövats. Det visar sig också att myndigheternas bedömningar kan variera i olika delar av landet. Kunskaperna om miljöskydd och medvetenheten om att verksamheten påverkar miljön varierar bland utövarna.
Statistik som upprättats av naturvårdsverket visar att det finns 2300 tillståndspliktiga anläggningar som inte har tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen. Huvuddelen av dessa utgörs emellertid av mindre verksamheter och sådana anläggningstyper som blev prövningspliktiga först efter införande av den nya miljöskyddsförordningen år 1989. Dessutom finns det ca. 500 anläggningar med tillstånd där villkoren för verksamheten inte har omprövats på 10 år.
En av miljöskyddslagens huvudprinciper är att utövaren av miljöfarlig verksamhet har eget ansvar både för sin verksamhet och för kontrollen av den. Tillsynsmyndigheternas arbete att utvärdera och bedöma företagens rapporter från egenkontrollen är av största vikt för en effektiv tillsyn.
För att nå målet, en ren processindustri till sekelskiftet, måste all verk- 214
derna. Detta bör göras under perioden år 1991 — 2000. En samlad branschvis genomgång med utgångspunkt i de föroreningar som i denna proposition utpekats som de viktigaste bör ge störst effekt.
Regeringen avser att ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta ett program för att inom cen tioårsperiod ompröva villkoren enligt miljöskyddslagen för alla stora punktkällor. Programmet skall upprättas efter samråd med statens industriverk samt länsstyrelserna och bl. a. grundas på de regionala miljöanalyserna. Vidare bör överläggningar ske med representanter för de aktuella branscherna och de berörda kommunerna när planen utarbetas. De ur miljösynpunkt viktigaste, liksom de mest eftersatta, branscherna och anläggningarna skall om möjligt vara avklarade före år 1995. Ansvaret för genomförandet av programmet bör så långt som möjligt decentraliseras.
I samband med en sådan genomgång bör fördelningen mellan företagsinterna åtgärder, t.ex. miljörevision och egenkontroll, och myndigheternas uppgifter göras klarare. Branschvisa studier skulle också göra det lättare att stämma av villkoren mot EGs krav.
Målet för programmet skall enligt regeringens uppfattning vara att varje miljöstörande anläggning skall ha moderna och ändamålsenliga villkor och att utsläppen till början av 2 000-talet skall ha nåt! sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas. För att klarlägga vid vilken nivå miljön inte påverkas krävs i många fall ytterligare forskning.
Vid översynen av en viss bransch skall enligt regeringens uppfattning stor vikt läggas vid de företag som har: e Stora utsläpp av föroreningar — särskilt sådana där tydliga miljömål
satts upp; e utsläpp till känsliga recipienter; e gamla tillstånd eller villkor.
I vissa fall kan ny teknik för mätning av en förorening, eller annan störning medföra att verksamheter kan kontrolleras bättre. Det är angeläget att omprövning av villkoren sker också i sådana fall.
Vid prövning skall de lokala miljöförhållandena och företagens produktionsförhållanden beaktas. Ännu inte genomförda produktionsåtgärder m.m. som ett företag fattat beslut om skall också beaktas. Vidare skall hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.
Den svenska integrerade miljöskyddsmodellen för tillstånd och tillsyn ger goda möjligheter till återkoppling och information. Enligt förslag i 1988 års miljöpolitika proposition har företagens egenkontroll förstärkts för att underlätta ett mer effektivt myndighetsarbete. Den årliga miljörapporten som de tillståndspliktiga företagen måste avlämna kan ge förbättringar i det interna miljöarbetet. Miljörevision är ett verktyg som företagen kan använda för att få bättre kontroll över sin miljöfarliga verksamhet. Ansvarsfördelningen mellan den yttre myndighetstillsynen och den interna miljörevisionen måste dock vara helt klar.
Det är också viktigt att såväl tillståndsgivningen som tillsynen fungerar rättvist, så att resultatet av ett ambitiösare miljöskyddsarbete inte blir hårdare pålagor, med risk att det ur företagens synvinkel blir fördelaktiga- 215
re att inte gå under villkorsgränserna. En balans mellan villkor, tillsyn, egenkontroll, utsläppstyp och recipientens tillstånd måste eftersträvas för största ”miljöeffektivitet”.
Ett samlat program för rena svenska industriprocesser ger enligt regeringens mening flera fördelar: e Nödvändiga miljöförbättringar i enlighet med de miljömål som har
formulerats av riksdagen; e större möjlighet för företagen till framförhållning, och ett ur rättvisesyn-
punkt bättre läge mellan företag och branscher när alla verksamheter
prövats; e effektivt resursutnyttjande, dvs. samordningsvinster på både myndig-
hets- och industrisidan, med en bättre organiserad tillsynsverksamhet
och större ansvar för länsstyrelserna; e större möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt nå internationellt över-
enskomna miljömål; e större kostnadseffektivitet på myndighetssidan — de flesta större åtgär-
der bör gå att åstadkomma i huvudsak utan tillskott av nya medel i
samband med aviserade omorganisationer.
Lagförslaget En framställning om omprövning enligt miljöskyddslagen kräver för naturvårdsverkets del en avsevärd arbetsinsats jämfört med att ta ställning till en ansökan som lämnats in av den som utövar den miljöfarliga verksamheten. Detta beror till viss del på att det i miljöskyddslagen saknas närmare bestämmelser om förfarandet vid omprövning enligt dessa paragrafer. Verket behöver också ha ökande resurser på juristsidan som ett led i en intensifierad omprövningsverksamhet.
Omprövning enligt 23—25 §§ miljöskyddslagen sker enligt 26 § på framställning av naturvårdsverket eller i förekommande fall på initiativ av länsstyrelsen. Då ärendet anhängiggörs måste myndigheten ange vissa grundläggande fakta som behövs för prövningen såsom uppgifter om gällande tillstånd, eventuella villkor och föreskrifter av betydelse samt den rättsliga grunden för frågan om omprövning. Vidare måste självfallet föreliggande faktiska omständigheter av betydelse anges i den utsträckning det behövs för att myndigheten skall kunna ta ställning till behovet av omprövning. Naturvårdsverket måste i ett preciserat yrkande ange vad koncessionsnämnden skall pröva.
Omfattningen av det grundläggande materialet som ges in av naturvårdsverket varierar naturligtvis efter sakens beskaffenhet. När tio år förflutit från tillståndsbeslutet är det självklart att omprövning kan ske. I andra fall bör större krav ställas på verket att visa att förutsättningar finns för att ändra villkoren för en tillståndsgiven verksamhet.
Enligt 14 § miljöskyddslagen skall koncessionsnämnden för miljöskydd när en framställning har kommit in sörja för fullständig utredning av ärendet. Det är därför koncessionsnämnden som skall se till att den utredning som behövs för nämndens ställningstagande utförs och ges in.
I rättstillämpningen råder en viss oklarhet i frågan om hos vem utred- 216
ningsskyldigheten ligger i ett anhängiggjort omprövningsärende. Denna oklarhet bör undanröjas. Innebörden av miljöskyddslagen är som framgår av proposition 1969:28 s. 210 att den som vill släppa ut ett otillräckligt känt ämne som man har grundad anledning anta är skadligt måste kunna visa att olägenhet inte behöver befaras.
Utredningsskyldigheten ligger följaktligen i detta hänseende direkt på den som bedriver den miljöfarliga verksamheten. Detta förhållande bör uttryckas klarare i lagtexten också då det gäller omprövning. Därför bör ett förtydligande införas i miljöskyddslagen så att det av lagen framgår hur tillståndshavaren är skyldig att medverka i utredningen. Förtydligandet bör lämpligen tas in i en ny paragraf, 13 a §.
Därutöver bör koncessionsnämnden ges möjlighet att förelägga vite för att förmå tillståndshavaren att fullgöra sin utredningsskyldighet. 148 miljöskyddslagen bör kompletteras med en bestämmelse om detta.
En motsvarande ändring bör göras såvitt avser bestämmelserna i 27§ om att villkor kan omprövas på ansökan av tillståndshavaren.
Stabila organiska ämnen
Regeringens ställningstagande: Eftersom skogsindustrin är den helt dominerande utsläppskällan av stabila organiska ämnen är fortsatta åtgärder inom denna bransch särskilt angelägna. Utsläppen från skogsindustrin av stabila organiska ämnen skall till år 2000 begränsas till en sådan nivå att miljön ej tar skada.
Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i Hav 90 redovisat de
tekniska förutsättningarna för att begränsa massaindustrins utsläpp av klorerad organisk substans samt det arbete som pågår inom andra branscher för att minska utsläppen av stabila organiska ämnen.
Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen har i sitt delbetänkande ”Sätt värde på miljön” föreslagit att en avgift skall tas ut på utsläpp av klorerad organisk substans. I sitt slutbetänkande har utredningen vidare föreslagit att utsläpp under 0,5 kg adsorberbart organiskt bundet klor (AOX) per ton producerad massa skall vara avgiftsbefriade.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i naturvårdsverkets redovisning.
Många framhåller det angelägna i att utsläppen från skogsindustrin minskas kraftigt.
Några remissinstanser, bl.a. Skogsindustrierna, ifrågasätter behovet av åtgärder och menar att ytterligare åtgärder endast skulle innebära en ekonomisk belastning utan att några positiva effekter uppnås. Skogsindustrierna är också oroliga för att kostnaderna för ytterligare åtgärder skulle påverka den svenska skogsindustrins konkurrenssituation negativt.
SMHI, Jiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Hallands och Kristianstads län m. fl. anser att de tidsramar som har angetts för minskningen av utsläppen kan och bör skärpas. 217
De flesta remissinstanser som yttrat sig över miljöavgiftsutredningens förslag beträffande en avgift på utsläpp av klorerad organisk substans är avvaktande och flera ifrågasätter behovet av den föreslagna avgiften.
Regeringens överväganden: Regeringen erinrar om att den målsättning och strategi för utsläpp av stabila organiska ämnen som lades fast genom 1988 års miljöpolitiska beslut fortfarande i huvudsak skall gälla. Så länge stabila organiska ämnen släpps ut i miljön kommer ett långsiktigt miljöhot att kvarstå. Enligt regeringens uppfattning måste dessa utsläpp på sikt upphöra och ansträngningarna i första hand inriktas mot de stabila ämnen som kan ackumuleras i näringskedjan och som är giftiga.
Den dominerande källan för utsläpp av stabila organiska ämnen är skogsindustrins utsläpp av klorerad organisk substans. Av naturvårdsverkets redovisning framgår att det med idag tillgänglig process- och reningsteknik är möjligt att halvera utsläppen, jämfört med vad som för närvarande är föreskrivet. Naturvårdsverket bedömer vidare att det efter viss ytterligare teknikutveckling finns möjlighet att halvera utsläppen ytterligare en gång. Möjligheten att genomföra utsläppsbegränsningar varierar dock mellan olika anläggningar.
De åtgärder som i dag används för att begränsa utsläppen från skogsindustrin är i första hand förändrad processteknik och därmed minskad användning av blekningskemikalier och då i första hand klorgas. I vissa fall kan blekning ske helt utan användning av klorgas. Av naturvårdsverkets redovisning framgår att det med dagens teknik är svårt att producera en pappersmassa med högsta ljushet utan användning av klor. I många produkter kan dock en massa med lägre ljushet användas. Redan idag märks i Sverige en övergång från blekt till oblekt massa i många produkter.
Naturvårdsverket bedömer det också som troligt att det inom ett par år går att tillverka även massa med hög ljushet på ett betydligt mer miljöanpassat sätt än vad som i dag är möjligt.
Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning att det är möjligt att minska utsläppen från skogsindustrin ytterligare. På grund av utsläppens storlek och miljöpåverkan bör skogsindustrin vara en av de branscher som prioriteras vid kommande omprövningar, vad avser utsläppen av stabila organiska ämnen. Vid prövningarna skall enligt regeringens uppfattning eftersträvas att genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik minska utsläppen till sådana nivåer att miljön ej tar skada, i enlighet med de avvägningar som föreskrivs i miljöskyddslagen. Detta mål bör enligt regeringens uppfattning kunna nås till år 2 000.
Omfattande forskning pågår för närvarande med att närmare kartlägga effekterna av massaindustrins utsläpp och de enskilda föroreningarnas miljöegenskaper. Regeringen anser det angeläget att denna forskning fortsätter och att den inriktas mot att öka kunskaperna om utsläppens innehåll av stabila organiska ämnen. Vidare måste klarläggas vid vilken nivå utsläppen av klorerade organiska föreningar från skogsindustrin inte längre påverkar miljön. Det är också angeläget att utveckla en mätmetod som bättre visar ett utsläpps innehåll av miljöfarliga ämnen, och därmed dess miljöpåverkan, än vad AOX-metoden gör.
Ett sätt att påskynda arbetet med att vidta åtgärder för att minska 218
gift.
För att en sådan avgift skall verka styrande mot lägre utsläpp måste den dock sättas så högt att det inte kan uteslutas att den skulle kunna försvaga branschens lönsamhet och konkurrensförmåga.
Utvecklingen beträffande begränsningar av utsläppen av klorerad organisk substans har också varit gynnsam, Regeringen anser det därför inte nödvändigt att föreslå en sådan avgift. Frågan om nivån på utsläppen är självfallet ett centralt inslag när villkor omprövas. Regeringen avser dock att noga följa den framtida utvecklingen för att förvissa sig om att utsläppen fortsätter att minska på önskvärt sätt.
Vid internationella förhandlingar har Sverige åtagit sig långtgående reduktion av utsläppen av stabila organiska ämnen, För anläggningar som berör Nordsjön dvs. på västkusten och vid Vänern gäller, inom ramen för Paris konventionen, att utsläppen av organiskt bundet klor, mätt som AOX, från massaindustrin fr. o. m. år 1995 inte får överstiga 1,0 kg AOX per ton producerad massa. Regeringen anser att det finns goda möjligheter för Sverige att uppfylla överenskommelsen. I vissa viktiga konkurrentländer är dock utsläppskraven lägre. Därför kommer regeringen att aktivt verka för internationell harmonisering.
Även om skogsindustrin är den helt dominerande källan till utsläpp av stabila organiska ämnen är det viktigt att åtgärder för att begränsa utsläppen av sådana ämnen omfattar samtliga branscher.
Naturvårdsverket har i sina aktionsprogram redovisat en rad åtgärder inom andra branscher för att minska belastningen på miljön av stabila organiska ämnen. Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning att det finns möjligheter att minska utsläppen av stabila organiska ämnen och förutsätter att verket kommer att arbeta vidare i enlighet med vad man framfört i aktionsprogrammen. Detta gäller t.ex. det arbete som pågår med att kartlägga utsläppen av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin samt de branschgenomgångar och flödesstudier som genomförts med avseende på vissa kemikalier.
Riksdagen har hösten 1989 (1989/90:JoU6, rskr. 42) behandlat frågan om påverkan på, och arbetet med miljösituationen i, de svensk-norska gränsvattnen.
Sverige har ett nära samarbete med Norge om miljöstörande verksamhet som påverkar områdena ifråga.
Enligt gällande överenskommelser kan Sverige och Norge delta i behandlingen av tillståndsansökningar beträffande miljöfarlig verksamhet i de resp. grannländerna (Nordiska Miljöskyddskonventionen). Ett ärende där Sverige, genom naturvårdsverket, yttrat sig är utsläppen från Saugbrugsföreningens pappersmassafabrik i Halden. Genom beslut av norska statens förorensningstillsyn och norska regeringen har Saugbrugsföreningen ålagts att minska sina utsläpp. Föreningen har också åtagit sig att ersätta fabriken med en ny modern fabrik med låga utsläpp till miljön. Bl. a. skall utsläppen av klorerad organisk substans helt upphöra.
Ursprungligen planerade Föreningen att lägga ned den gamla fabriken år 1992. Enligt uppgift från Norge kommer detta nu att ske redan innevaran- 219
de år. Därmed kommer miljösituationen i de svensk-norska gränsvattnen att kraftigt förbättras.
Sverige har bl. a. genom nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för miljöfrågor ett gott samarbete på detta område med de övriga nordiska länderna. Speciella arbetsgrupper finns för både havs- och vattenfrågor. Detta omfattar bl. a. miljöövervakning. Genom arbetet i gränskommittén för Östfold-Bohuslän förkommer även ett lokalt samarbete.
Metaller
Regeringens ställningstagande: Kvicksilverfri 'teknik skall införas vid kloralkaliindustrier.
Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till den föreslagna övergången till kvicksilverfri teknik vid kloralkaliindustri. Mot bakgrund av att tekniken redan finns anser några remissinstanser, bl.a. Åtgärdsgrupp Nord och Göteborgs kommun, att anläggningarna omedelbart bör övergå till sådan teknik.
Regeringens överväganden: Utsläppen av metaller kan utgöra ett hot mot såväl miljön som hälsa varför dessa utsläpp måste begränsas ned till nivåer där sådan påverkan ej sker. Särskilt prioriteras åtgärder mot kvicksilver,
kadmium och bly.
Regeringen kommer senare i denna proposition att redogöra för de miljöproblem som tillförsel av tungmetaller till miljön kan ge upphov till.
Vad som är acceptabla utsläpp för övriga metaller behöver belysas ytterligare genom forskning och miljöövervakning. De gränser som föreslås av naturvårdsverket i Hav 90, maximalt 50— 20096 påslag på bakgrundsvärdet beroende på vilken metall som avses och till vilket område utsläppet sker, kan tills vidare gälla som utgångspunkt för strävandena att minska utsläppen. |
En viktig enskild utsläppskälla av kvicksilver är kloralkalifabriker som använder kvicksilverbaserad processteknik. Kvicksilverfri teknik finns emellertid tillgänglig. I den miljöpolitiska propositionen (1987/88:85) framhöll regeringen behovet av en övergång till kvicksilverfri teknik. I Sverige tillämpar redan två anläggningar av fem sådan teknik.
Vid internationella överläggningar har frågan diskuterats. Såväl Nordsjökonferensen som Pariskommissionen har tagit beslut om att kvicksilverfri teknik skall vara införd vid kloralkaliindustrier senast år 2.010.
På grund av utsläppens storlek samt påverkan på miljö och hälsa gör regeringen bedömningen att kloralkaliindustrin bör vara en av de branscher som prioriteras vid kommande omprövningar vad avser utsläppen av metaller. I samband med omprövning av kloralkaliindustrin bör en: tidsplan för övergång till kvicksilverfri teknik läggas fast. Härvid bör utvecklingen i EG på motsvarande område beaktas.
I sina aktionsprogram redovisar naturvårdsverket de stora punktkällorna för metallutsläpp och föreslår åtgärder för att minska utsläppen. Som exempel på betydelsefulla källor kan nämnas järn- och stålverk, metallverk, gruvor, ytbehandlingsanläggningar samt förorenade markområden och gruvavfallsupplag. Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning att det finns möjligheter att minska utsläppen av metaller och förutsätter att verket kommer att arbeta vidare i enlighet med vad som framförts 1 aktionsprogrammen.
Svavel och kväveoxider
Regeringens ställningstagande: Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av industriella processutsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider.
Naturvårdsverkets förslag i Luft 90: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens ställningstagande. Naturvårdsverket föreslår därutöver en högre ambitionsnivå för skogsindustrins utsläpp.
Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig biträder naturvårdsverkets förslag till riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider. Skogsindustrierna anser att de kostnader som föreslås är för höga. Några remissinstanser — bl.a. Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges fiskevattenägares förbund — anser att ambitionsnivån för minskning av svavelutsläppen är för låg.
Regeringens överväganden: Riksdagen har på regeringens förslag fattat beslut (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr. 357) om en svavelskatt på 30 kr. per kg svavel. Skatten infördes den I januari 1991 (SFS 1990:587). Riksdagen har vidare på regeringens förslag beslutat (prop. 1989/90:141, JoU24, rskr. 349) införa en kväveoxidavgift på 40 kr. per kg kväveoxider. Avgiften införs den I januari 1992 (SFS 1990:613). Genom dessa ekonomiska styrmedel begränsas utsläppen av svavel och kväveoxider från eloch värmeproduktionen kraftigt. Svavelskatten och kväveoxidavgiften omfattar dock inte industriella processer.
Naturvårdsverket konstaterar att höjda ambitioner för begränsning av svavel- och kväveutsläppen även från industriprocesserna är nödvändiga för att klara de utsläppsmål som riksdagen ställt upp.
Regeringen delar naturvårdsverkets bedömning. En av de viktigaste åtgärderna vad gäller svavelutsläppen i Sverige är att ytterligare minska utsläppen från industriprocesserna. Ambitionerna behöver också höjas för att minska kväveoxidutsläppen.
För att nå uppsatta miljömål krävs enligt naturvårdsverket att åtgärder genomförs upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider. Regeringens bedömning är att detta är en rimlig ambitionsnivå med hänsyn till den allvarliga miljösituationen och mot bakgrund av att denna nivå anses skälig inom övriga samhällssektorer. 221
Svavelutsläppen bör därigenom till år 2000 kunna minskas med ytterligare ungefär 12000 ton svavel per år. Detta skapar, tillsammans med de åtgärder som tidigare vidtagits och övriga åtgärder som regeringen förordar och föreslår i denna proposition, goda förutsättningar för att klara en minskning av svavelutsläppen med 80 960 till år 2000 jämfört med 1980 års nivå.
Miljöavgiftsutredningen har i betänkandet (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön analyserat möjligheterna att utvidga svavelskatten och kväveoxidavgiften så att de även omfattar utsläpp från industriprocesser. Utredningen konstaterar att det inte föreligger några principiella hinder mot att använda miljöavgifter eller andra ekonomiska styrmedel för industriprocesserna. Utredningen anser dock att miljöavgifter av denna storlek innebär kännbara konsekvenser för de branscher som har stora processutsläpp. I stället förordar utredningen skärpta krav vid prövningen enligt miljöskyddslagen.
Regeringen delar miljöavgiftsutredningens bedömning om val av styrmedel. Som riktlinjer för prövningen av industriprocesser enligt miljöskyddslagen bör därför gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider.
Åtgärder till en högre kostnad kan i vissa fall vara motiverade, bl. a. om åtgärden leder till att även andra miljöstörningar begränsas. Detta bör liksom tidigare avgöras i prövningen av de enskilda ärendena enligt miljöskyddslagen.
Riksdagens jordbruksutskott (1990/91: JoU16) har konstaterat att ett uttalande om rättstillämpningen inte ändrar det grundläggande förhållandet att prövningsmyndigheterna gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar självfallet denna bedömning. Regeringen anser dock att riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange statsmakternas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.
avloppsreningsverk
Regeringens ställningstagande: För alla kustbaserade reningsverk,
från gränsen mot Norge t.o.m. Stockholms skärgård, vilka är di-
mensionerade för att hantera avloppsvatten från mer än 10000
personer skall 50960 kvävereduktion vara riktlinje vid prövning en-
ligt miljöskyddslagen.
Motsvarande reningsgrad skall också gälla reningsverk med ut-
släpp i vattendrag belägna mindre än tre mil från kusten, förutsatt
att inga större sjöar ligger mellan utsläppspunkten och havet.
För särskilt föroreningskänsliga områden såsom Laholmsbukten,
Skälderviken och Hanöbukten skall en högre kvävereduktion efter-
strävas.
Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med vårt ställningstagande.
Remissinstanserna: Beträffande naturvårdsverkets förslag till åtgärder vid kommunala reningsverk är remissinstansernas synpunkter något delade. Svenska kommunförbundet ifrågasätter den föreslagna takten i utbyggnaden av kvävereduktion och menar liksom Svenska vatten- och avloppsverksföreningen att mera forskning avseende teknik och effekter i recipienten behövs innan man vidtar ytterligare åtgärder. Andra är positiva till de föreslagna åtgärderna.
Svenska kommunförbundet ifrågasätter också kostnadseffektiviteten av föreslagna åtgärder.
Några remissinstanser som t.ex. koncessionsnämnden för miljöskydd och Stockholms kommun understryker behovet av en snabbare renovering av ledningssystemen och framhåller att utsläpp från ledningsnätet bör tas upp i samband med prövning av utsläppen från reningsverken.
Göteborgs kommun pekar på behovet av att förbättra reningen av avloppsvattnet från de många fastigheter i glesbyggd som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet. Vidare framhåller Göteborgs kommun behovet av att att införa tvättmedel med lågt eller inget innehåll av fosfor för de områden där effektiv fosforrening av avloppsvatten saknas.
Högskolan i Kalmar anser att alla kommuner bör göra en inventering av närsaltinnehåll och övrigt föroreningsinnehåll i dagvattnet.
Regeringens överväganden: Kväve är det näringsämne som styr primärproduktionen framför allt i de öppna haven. Kväveutsläppen från renings- ' verken svarar för 10—2090 av den svenska antropogena kvävetillförseln till våra havs- och vattenområden.
Av förslagen i regeringens miljöpolitiska proposition (1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) framgår att reningsverkens andel av utsläppt kväve bör minskas med 50960 i särskilt påverkade områden före utgången av år 1992. Vidare påpekas att ambitionsnivån bör vara 5090 kvävereduktion för övriga kustavsnitt från gränsen mot Norge upp t.o.m. Stockholms skärgård före år 1995. 223
Regeringen anser det angeläget att kvävereduktion införs på de större reningsverken med direktutsläpp i havet eller till vattendrag upp till tre mil in i landet.
Omprövningen av de kustnära reningsverken bör fortsätta med målsättningen att samtliga reningsverk som är dimensionerade för mer än 10.000 personer om möjligt skall vara omprövade före utgången av år 1995. Reningsverken längs norrlandskusten kan dock undantas från generella krav på kvävereduktion. Behovet av kvävereduktion får avgöras från fall till fall med utgångspunkt från miljövinsten i jämförelse med kostnaden för åtgärden.
Inom några särskilt föroreningskänsliga områden såsom Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten måste en högre kvävereduktion eftersträvas om en ekologisk balans skall kunna återställas.
De största reningsverken finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. BI. a. här pågår försök med kvävereduktion och planer på en utbyggnad finns redan för några av verken.
Fosfor får större betydelse för primärproduktionen i Östersjön ju längre norrut man kommer. Längst upp t Bottniska viken är fosfor utan tvekan den styrande faktorn. De flesta större svenska reningsverken har i dag en väl fungerande fosforreduktion (90—95960 ), men en förbättring kan fortfarande vara aktuell vid några verk. I samband med prövning enligt miljöskyddslagen skall därför enligt regeringens mening ställas fortsatt höga krav i fråga om utsläpp av fosfor.
Många kommuner har i dag omoderna och ålderstigna avloppsledningssystem. Det får till följd att grundvatten i stora mängder läcker in i systemen och förosakar problem med reningsprocesserna och ibland också bräddningar då orenat avloppsvatten rinner ut i vattendragen. I många fall kan också avloppsvattnet läcka ut och därmed förorena grundvattnet. Regeringen anser att utbyte och renovering av ledningssystemen, vilket är ett kommunalt investeringsansvar, i många av landets kommuner behöver påskyndas.
För att belysa förutsättningarna för detta anser regeringen det angeläget att naturvårdsverket efter samråd med boverket och Svenska kommunförbundet närmare studerar hur en ombyggnad kan påskyndas. De regionala miljöanalyserna bör vara utgångspunkt för prioriteringar av insatser.
Ledningssystemen utgör en integrerad del av de kommunala reningsverken. Detta innebär att det vid prövning enligt miljöskyddslagen av verksamheten vid ett reningsverk kan ställas krav på att ledningssystemen skall vara så beskaffade att miljöolägenhet inte uppkommer. I praxis har som villkor för tillstånd till sådan verksamhet föreskrivits att avloppsledningsnätet fortlöpande skall ses över i syfte att bl.a. förhindra utsläpp av obehandlat celler otillräckligt behandlat bräddvatten. Det har vidare föreskrivits att tillståndshavaren skall inge en saneringsplan för ledningsnätet till tillsynsmyndigheten. Regeringen anser att sådana villkor skall utnyttjas i större utsträckning. |
Dagvattnets sammansättning är dåligt känd. Det gäller t. ex. dess innehåll av metaller, olja och närsalter. Naturvårdsverket bör därför ytterligare
framkommer kommer att ligga till grund för lämpliga åtgärder.
Det är redan känt att utsläppen av olja från bilvårdsanläggningar kan vara betydande och påverka såväl dagvatten som reningsverk. Tillsynen av bensinstationer och andra anläggningar med sådana installationer måste därför intensifieras. I detta sammanhang kan nämnas regeringens skrivelse till riksdagen om Miljöprojekt Göteborg (skr. 1990/91:6, JoU 16, rskr. 78), där det förutsätts att naturvårdsverket utfärdar allmänna råd, föreskrifter eller branschfaktablad för bl. a. bensinstationer.
Utsläpp av fosfor från enskilda avloppsanläggningar i glesbygd och fritidshusområden kan utgöra ett problem när de inte är anslutna till reningsverk med fullgod fosforrening. Det är därför nödvändigt att åtgärder genomförs också för små reningsverk och enskilda anläggningar. Således är det regeringens uppfattning att tillsynen över dessa anläggningar måste intensifieras.
En annan åtgärd som kan förbättra situationen i glesbygdsområden är enligt regeringens uppfattning en övergång till fosfatfria tvättmedel. Konsumentansvaret har tidigare understrukits i olika sammanhang. En informationskampanj för övergång till fosfatfria tvättmedel bör enligt regeringens uppfattning genomföras. Berörda kommuner bör efter samråd med naturvårdsverket informera bl. a. konsumenterna om behov och möjligheter att övergå till fosfatfria tvättmedel. En sådan information kan, om den får effekt, minska fosforutsläppen från små och enskilda anläggningar på ett kostnadseffektivt sätt. Alternativet är i många fall att bygga ytterligare reningssteg i reningsverken.
15 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
— från råvara till avfall
Regeringens ställningstaganden i korthet: e Kemikaliekontrollen utvecklas genom — förhandsanmälan av nya kemiska ämnen — utbyggnad av produktregistret — vidare arbete med kriterier för och föreskrifter om klassificering
och märkning efter miljöfarlighet — utvidgat bemyndigande till kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket att förbjuda skadliga ämnen och produkter
enligt lagen om kemiska produkter. e Användningen av tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly bör upphöra. Även användningen av arsenik och krom bör starkt begränsas. Avvecklingen inleds genom åtgärdsprogram mot — användningen av kvicksilver genom bl.a. förbud mot
kvicksilvertermometrar, instrument och strömbrytare med
kvicksilver från den I januari 1992 resp. den I januari [993 — användningen av bly genom framför allt överenskommelser om
frivillig avveckling — användningen av kadmium genom miljöavgifter och återläm-
ningspremier för nickel/kadmiumbatterier från och med år 1992
och en utredning om gränsvärde och miljöskatt på kadmium i
handelsgödsel — arsenik och krom i träskyddsmedel genom de föreskrifter som
kemikalieinspektionen utfärdat; miljöskatter övervägs som
komplement till föreskrifterna. e Användningen av klorerade organiska lösningmedel avvecklas genom — förbud att sälja trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen i
konsumentprodukter från den 1 januari 1993 — förbud att använda trikloretylen och metylenklorid från år 1995. e Användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel, klorparaffiner och nonylfenoletoxylater skall begränsas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar vidare med hur begränsningarna skall genomföras. e Avvecklingsplanerna för ozonnedbrytande ämnen utvidgas genom att — avvecklingsplanen för CFC-föreningar breddas — CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på
ett miljöriktigt sätt — användningen av haloner avvecklas till år 1998 — användningen av HCFC begränsas från år 1994 — användningen av 1,1, 1-trikloretan och koltetraklorid avvecklas
till år 1995 resp. år 1998. e Ekonomiska styrmedel kan användas för att nå målen på avfallsområdet. Ytterligare styrmedel övervägs. 226
Regeringens förslag i korthet: e Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel införs. e Kommunerna får vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna för att
stimulera till källsortering av avfall. e Sverige godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen
som bryter ned ozonskiktet. e Sverige godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöver-
skridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt av-
fall.
13.1¶Inledning
Omsättningen av varor har ökat. Materialen har blivit mer komplexa. Antalet använda kemikalier växer. Så länge stabila organiska ämnen och tungmetaller finns i produkter och varor kommer de också att finnas i avfallet eller bildas vid avfallshanteringen. De förekommer i avloppsvatten som behandlas i kommunala reningsverk och påverkar därigenom större vattenområden och rötslammets sammansättning och användbarhet som jordförbättringsmedel.
Det årliga inflödet av miljöskadliga ämnen i varor och anläggningar är flerfaldigt större än de nuvarande årliga utsläppen till naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd stabila miljö- och hälsoskadliga ämnen i varor, byggnader osv. Oftast utgör detta inget hot mot miljön under användningen. Problemen uppkommer när varorna kasseras. Så småningom — ofta med stor fördröjning — kan ämnena spridas i mark och vatten genom läckage från avfallsdeponier eller på annat sätt. De fulla effekterna av den ackumulation av ämnen i varor som skett under de senaste decennierna har ännu inte blivit synliga. Eftersom varuomsättningen fortsätter att öka är det risk för långsiktiga problem, som i dag inte kan överblickas.
Den ökade varuomsättningen innebär också att avfallsmängderna växer. Det är i dag svårt att hitta platser för nya avfallsdeponier. Framför allt är detta ett problem för tättbefolkade, högindustrialiserade länder. Problemet har emellertid blivit kännbart på vissa håll även i det mer glest befolkade Sverige.
Det har således blivit uppenbart att det är nödvändigt att anlägga ett helhetsperspektiv — ”från vaggan till graven” — på varuproduktionen och varuhanteringen inklusive avfallsledet. Industrins miljöarbete måste inriktas på att redan från början använda insatsvaror och produktionsmetoder som intc ger skadliga effekter på hälsa och miljö i något led. Produkterna skall vara rena från början. Miljöaspekterna måste beaktas på utvecklingsstadiet när nya produkter tas fram. Varans hela omloppscykel måste då bedömas från miljösynpunkt ända fram till avfallsledet. På så vis kan också kostnader undvikas för investeringar i reningsutrustning celler i avfallsanläggningar.
För att en bärkraftig utveckling skall kunna komma hela jordens befolkning till del och för att kommande gencrationers tillgång till naturresurser 227
sätt. Det är således angeläget med en utveckling mot en mer resurssnål teknik och mot resursåtervinning.
Varornas innehåll och utformning har betydelse för hälso- och miljöproblemen inom alla samhällssektorer. Fordon med mindre och renare avgaser minskar föroreningarna från transportsektorn. Genom att ta bort asbest ur bromsbelägg, kvicksilver ur strömbrytare m. m. undviks utsläpp under produktionen och när bilarna skrotas. Användningen av allt mindre farliga bekämpningsmedel och handelsgödsel med lägre kadmiumhalt begränsar gradvis jordbrukets miljöpåverkan. Genom t. ex. nya tvättmedel, färger och limmer där skadliga ämnen bytts ut slipper yrkesmässiga användare och privata konsumenter utsättas för hälsorisker (allergier, nervskador) under användningen och de diffusa utsläppen av skadliga ämnen till miljön via avloppssystem och soptippar minskar. Arbetsmiljön kan förbättras för dem som tillverkar dessa produkter och för dem som använder dem i industriell tillverkning av andra varor.
Det moderna samhället har i hög grad gjort sig beroende av kemiska ämnen och produkter. Det rör sig om 10000 — 20000 ämnen och mellan 50000 och 60000 produkter bara på den svenska marknaden. Trots att kunskaperna om kemikaliernas effekter på hälsa och miljö hela tiden förbättras är de fortfarande i viktiga stycken otillräckliga. Det är angeläget att rensa i floran av kemiska ämnen så att de framtida riskerna för miljö och hälsa minimeras. Samtidigt är det emellertid angeläget att inte ersätta skadliga ämnen med andra som kan vara skadliga på annat sätt. Kunskaper behövs därför också om konsekvenserna av att ersätta farliga ämnen.
Ett stort arbete förestår innan varuproduktion och konsumtion anpassats så att skador på hälsan eller miljön inte riskeras. Det är viktigt att detta arbete bedrivs med en god strategi och i effektiv internationell samverkan. Regeringen bedömer att vissa ämnen och produkter är så skadliga att användningen av dem måste avvecklas helt. I andra fall kan krävas vissa begränsningar, system för återvinning eller särskilda åtgärder för en säker hantering. I budgetpropositionen år 1990 (prop. 1989/90: 100 bil. 16) framhölls t.ex. beträffande avfallsfrågor att innehållet av miljöskadliga ämnen såväl i avfallet som i produkter och varor måste bli radikalt mindre än i dag, att återanvändning och återvinning måste öka för att minska avfallsmängderna och att det beträffande det avfall som ändå slutligen måste tas om hand skall finnas teknik och system för en miljöriktig hantering. Riksdagen hade inget att erinra mot detta program (JoU 16, rskr. 241).
Det är angeläget att en samlad och långsiktig strategi nu utvecklas för hur arbetet bör bedrivas för att begränsa varornas miljöpåverkan i alla led. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att ta fram en sådan strategi.
Insatser krävs från ett stort antal aktörer för att arbetet för en miljöanpassad varuproduktion skall bli framgångsrikt. Genom substitutionsprincipen enligt lagen om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga. Det åligger också tillver- 228
väl utredda till sina effekter och att de förses med hanteringsföreskrifter.
Medvetna konsumenter och yrkesmässiga användare som får god information inför sina produktval och sin hantering av kemikalier är, liksom en utvecklad myndighetstillsyn viktiga faktorer för att ansvaret att byta ut eller upphöra med användningen av farliga ämnen och produkter i praktiken verkligen skall avkrävas tillverkare och importörer.
Produktsäkerhetslagen som infördes år 1980 och den nya produktskadelag som avses införas innebär ett förstärkt konsumentskydd och ett incitament för producenterna att utveckla säkra produkter. Systemet med frivillig positiv miljömärkning förbättrar konsumentens möjligheter att välja miljöanpassade varor. Den positiva miljömärkningen — en grön svan — samordnas mellan de nordiska länderna och syftar till att stimulera utvecklingen och marknadsföringen av produkter som är bättre från miljösynpunkt. Konsumentverket och de kommunala konsumentvägledarna ger i ökande utsträckning information om miljöaspekter. Konsumentverket har fått direktiv från regeringen att visa hur miljöaspekterna ytterligare kan beaktas i konsumentpolitiken.
Bättre utbildning, särskilt av yrkesmässiga användare, och vidareutveckling av kraven på klassificering och obligatorisk märkning av hälsooch miljöfarliga produkter är ytterligare steg för att förbättra konsumentens och den yrkesmässige användarens möjligheter att påverka produktutvecklingen. Arbetstagarna och de fackliga organisationerna har sedan länge spelat en viktig roll för att bevaka hälsoaspekterna av företagens kemikalieanvändning. Det system för information om miljöfarlighet som nu utvecklas kommer att ge ökade möjligheter för arbetstagarna att ta hänsyn också till kemikalieanvändningens inverkan på miljön.
Tillsynsmyndigheterna på lokal, regional och central nivå har viktiga funktioner att fylla för att se till att företagen tar sitt ansvar. Kemikaliekontrollen bör förstärkas genom en utbyggnad av kemikalieinspektionen, förhandsanmälan av nya ämnen och utbyggt produktregister (se vidare avsnitt 13.2 och kapitel 21).
Internationell samverkan Många ämnen är långlivade och sprids med vatten och vind över stora områden. Åtgärder i enskilda länder blir då otillräckliga. Det visas också av att ämnen som vi i Sverige sedan länge förbjudit eller begränsat kraftigt — t.ex. DDT och PCB — fortfarande förekommer i vår miljö.
Mängden ämnen och de stora kunskapsluckor som fortfarande finns talar för ett internationellt samarbete.
Kemikalieindustrin är i hög grad internationell. De kemikalier som används i Sverige är i stor utsträckning tillverkade utanför landets gränser. Ett särskilt problem utgör härvid skadliga ämnen och produkter som ingår 1 varor.
Behovet av internationellt samarbete är stort också därför att åtgärder mot varor och kemiska produkter kan påverka handeln. Nationell politik måste beakta de överenskommelser som gäller enligt t.ex. GATT-avtalet
import och inhemska produkter likabehandlas, vidta åtgärder med handelsbegränsande effekter, när berättigade miljöskyddshänsyn föreligger.
Ett kommande EES-avtal öppnar nya möjligheter för Sverige att påverka utvecklingen och uppnå positiva miljöeffekter. Ett gemensamt angreppssätt från EFTA-länderna och EG ger större samlad effekt än om enskilda länder vidtar sinsemellan okoordinerade åtgärder. Avtalet kommer emellertid också att begränsa Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med EGs gemensamma regelverk (se avsnitt 5.4).
Ett internationellt samarbete är således av största vikt för att miljöproblemen på grund av kemikalier, varor och avfall skall kunna angripas effektivt. Samverkan krävs i första hand mellan industriländerna. Det är här som merparten av de nya kemiska ämnena tas fram och varorna produceras. Sverige har sedan många år i olika internationella sammanhang drivit krav på mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier, Sverige har också argumenterat för begränsning eller avveckling av användningen av farliga ämnen.
Även det globala samarbetet inom FNs ram på kemikalieområdet behöver utvidgas i framtiden. Kemikalieexporten från länder utanför OECD ökar snabbt och det är därför viktigt att allt fler länder dras in i samarbete som ökar tillförlitligheten i lämnade uppgifter och begränsar riskerna. Uländer har ofta betydande svårigheter att hantera kemikalieimporten. London-riktlinjerna för handel med kemikalier behöver utvecklas ytterligare och andra åtgärder vidtas för att hjälpa u-länderna på kemikalieområdet.
Vid Bergenkonferensen år 1990 förband sig deltagarländerna att aktivt verka för att ersätta farliga kemikalier med mindre farliga eller med sådana som kan hanteras på ett säkert sätt. Den s.k. förebyggande principen erkändes. Den innebär att miljöinsatser skall förekomma, förhindra och angripa orsakerna till miljöförstöringen. Vid hot om allvarliga och oåterkalleliga skador får inte avsaknaden av vetenskapliga bevis användas som skäl för att uppskjuta åtgärder för att förhindra miljöförstöring.
Internationella överenskommelser har också träffats för att begränsa användningen och utsläppen av de ämnen som vi redan nu vet är så skadliga att de inte bör komma ut i naturen.
I juni år 1990 reviderades Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Kraftigt skärpta avvecklingsplaner antogs för CFC och halon. Protokollet utvidgades till att omfatta ytterligare ett antal ämnen. Tilläggen till protokollet redovisas i avsnitt 13.8.
Enligt överenskommelse inom ramen för Helsingforskonventionen (HELCOM) skall metallutsläppen till Östersjön minska med 5096 mellan åren 1987 och 1995. Den tredje Nordsjökonferensen våren 1990 innebär åtaganden om kraftiga begränsningar av utsläppen av vissa ämnen till Nordsjön. Den totala tillförseln (via alla tillförselvägar) till Nordsjön av kvicksilver, kadmium, bly och dioxiner skall reduceras med 70 26 eller mer mellan åren 1985 och 1995, förutsatt att det är tekniskt möjligt. Tillförseln av ytterligare ca 30 ämnen skall halveras under samma period. Till dessa hör klorerade lösningsmedel, flera metaller och deras föreningar samt tjugutalet 230
nen vilka skall gås igenom internationellt för att få fram vilka ytterligare ämnen som bör omfattas av halveringsmålet. Pariskommissionen (PAR COM) har fastställt krav för utsläpp av stabila organiska ämnen från skogsindustrin.
Inom OECD har på svenskt initiativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen för vilka användningen bör starkt begränsas eller avvecklas helt. Fem ämnen har hittills utpekats för överväganden om riskreducerande åtgärder.
Dessa fem ämnen finns också med bland de tretton ämnen som kemikalieinspektionen och naturvårdsverket tillsammans enligt uppdrag från regeringen utpekat för avveckling eller begränsningar. Förslagen redovisas i rapporten Begränsningsuppdraget — redovisning av ett regeringsuppdrag.
Det kan finnas olika skäl för att införa begränsningar för kemikalier. Viktigt att beakta är ämnenas inneboende egenskaper såsom giftighet för människa och ekosystem liksom vissa fysikaliskt-kemiska egenskaper som t.ex. flyktighet. Ett ämnes bioackumulerbarhet, dvs. dess benägenhet att byggas upp och öka i koncentration i näringskedjan, liksom dess stabilitet, dvs. förmåga att brytas ned i naturen, är andra viktiga faktorer att ta hänsyn till i bedömningen. Spridningen 1 samhället och i miljön har givetvis också betydelse när behovet av begränsningar skall bedömas.
De tretton ämnen/ämnesgrupper som myndigheterna nu har identifierat för begränsande åtgärder har valts ut utgående från de nämnda faktorerna. De utgör ämnen för vilka det redan finns tillräckliga kunskaper, eller allvarlig misstanke, om skadeverkningar av sådan art att det är motiverat att vidta eller överväga åtgärder. Detta innebär dock inte att de utgör de skadligaste av alla ämnen som används i samhället. En sådan bedömning är i dag inte möjlig att göra.
Enligt förslagen i rapporten bör användningen av de utpekade ämnena begränsas genom ett antal parallella eller successiva åtgärder. I vissa fall kan resultat nås genom överenskommelser med industrin om avveckling. I andra fall behövs redovisningar från industrin som grund för fortsatta överväganden om begränsningar. Omprövningar med nya villkor enligt miljöskyddslagen kan aktualiseras för ämnen som ingår i större punktutsläpp. Ekonomiska styrmedel föreslås för vissa användningsområden. För andra användningsområden föreslås förbud för import, tillverkning, användning eller försäljning. I samtliga fall betonas vikten av ett parallellt aktivt arbete för internationell samverkan och internationella överenskommelser. Förslagen behandlas i det följande under avsnitten 13.4 och 13.5. Under avsnitt 13.6 redovisas den uppföljning av avvecklingsplanerna för ozonnedbrytande ämnen som aviserades redan i 1988 års miljöpolitiska beslut.
I avsnitt 13.8 redovisas den internationella överenskommelse om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall som träffats genom Basclkonventioncen. Avfallsfrågor i övrigt behandlas i avsnitt 13.7.
I kapitlet behandlas också vissa av miljöavgiftsutredningens förslag till miljöavgifter i slutbetänkandet (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! 231
I detta kapitel ges korta bakgrundsbeskrivningar av miljöeffekterna av de olika ämnena liksom av hur användning och utsläpp utvecklats. En mer utförlig faktaredovisning återfinns i bilaga A Hur mår Sverige?
13.2¶Kemikaliekontrollen
13.2.1 Utgångspunkter och inriktning Kemikaliekontrollen i Sverige
Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter.
En utgångspunkt för kemikaliekontrollen i vårt land är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar. Det innebär att de bl. a. är skyldiga att utreda kemikalicrnas egenskaper och informera om skaderisker och om förebyggande åtgärder av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta hindrar emellertid inte att även användarna av kemiska produkter, dvs. både företag, offentliga organ och enskilda konsumenter, har en viktig roll i kemikalichanteringen. Genom att efterfråga varor och produkter som är mindre skadliga från hälso- och miljösynpunkt kan användarna påverka produktutveckling och utbud. Myndigheternas uppgift inom kemikaliekontrollen är att se till att företagen gör vad som behövs för att undanröja miljö- och hälsorisker. För arbetet med kemikaliekontrollen finns tre övergripande mål.
Kunskapsmålet innebär att kemiska ämnen och produkter skall vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren, importören eller leverantören. |
Produktmålet innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall användas. Skadliga ämnen och produkter skall så långt det är möjligt ersättas med mindre skadliga och helst helt ofarliga sådana (substitutionsprincipen). Den som tillverkar eller importerar produkter skall välja en ur hälsooch miljösynpunkt :så bra produktsammansättning som möjligt. Hälsooch miljöaspekterna måste beaktas vid såväl utveckling som inköp av kemiska produkter. Genom substitutionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter
mot mindre farliga. |
Initiativ till och genomförande av produktutbyte på frivillig väg bland tillverkare och importörer har hittills inte skett i någon större utsträckning. Miljöprogram som på senare tid antagits av branschorganisationer och enskilda företag tyder dock på att tanken om substitution numera har anammats i större utsträckning av industrin. Det är viktigt att såväl användande företag som leverantörer tar ett aktivt ansvar för att byta ut hälso- eller miljöfarliga produkter.
Regeringen har crfarit att substitutionsprincipen i framtiden kommer att tillämpas i ökad utsträckning i myndigheternas tillsynsarbete. Kemikalieinspektionen har påbörjat arbetet med föreskrifter om klassificering och 232
märkning även av miljöfarliga ämnen och produkter samt givit ut ett allmänt råd om miljöfarlighetsinformation i varuinformationsblad. Företagen kommer successivt att föreläggas att byta ut farliga produkter mot mindre farliga alternativ.
Hanteringsmålet innebär att hälso- och miljörisker skall undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter. En förutsättning för detta är att både konsumenter och yrkesmässiga användare får god information från leverantören om hanteringen av produkterna.
Flera centrala myndigheter har viktiga uppgifter inom kemikaliekontrollen. Kemikalieinspektionen har tillsynsansvar över tillverkare, importörer och andra leverantörer vad gäller kemiska produkter. Kemikalieinspektionen har också en samordnande roll i kemikaliekontrollen. Regeringens förslag till inriktning av kemikalieinspektionens verksamhet beskrivs närmare i kapitel 21 under anslaget B 11. Statens naturvårdsverk ansvarar för skyddet av den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. För arbetsmiljöfrågor i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter ansvarar arbetarskyddsstyrelsen och när det gäller tillsyn över kemiska produkter som marknadsförs som hygieniska eller kosmetiska produkter har läkemedelsverket ansvaret.
Under senare år har flera viktiga steg tagits av myndigheterna i det svenska arbetet för att förbättra kunskaperna om kemikalier, för att ta fram underlag för att begränsa användningen av de mest hälso- och miljöskadliga ämnena och produkterna samt för att åstadkomma en säker hantering av kemikalier överlag.
Ungefär 7590 av antalet registrerade kemiska produkter i Sverige används inom industrin. För att förbättra kunskaperna om industrins kemikaliehantering genomför statens naturvårdsverk sedan några år tillbaka branschinventeringar inom kemikalieintensiva branscher.
Kemikalieinspektionen bedriver i samarbete med statistiska centralbyrån ett arbete med att utveckla kemikaliestatistik. Syftet är att få en överblick över förekomsten av kemiska ämnen i produkter och varor.
Kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk har tillsammans inlett ett arbete med flödesstudier av kemikalier där ämnet följs ”från vaggan till graven”. Det ger bl.a. underlag för att bedöma var ett visst ämne kan leda till utsläpps- eller avfallsproblem. Hittills har sådana studier utförts för några särskilt prioriterade ämnesgrupper, bl. a. för klorerade lösningsmedel, ftalater och bromerade flamskyddsmedel.
Kemikalieinspektionen har gett ut en exempellista över miljöfarliga ämnen, den s.k. 40-listan. Listan utgör en vägledning till olika kemikalieanvändare. För varje ämne finns vetenskaplig dokumentation om ämnets egenskaper m.m. Inspektionen och naturvårdsverket har också på regeringens uppdrag gemensamt identifierat 13 ämnen vilkas användning bör avvecklas eller starkt begränsas.
Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder samt länsstyrelserna har en viktig roll i kemikaliekontrollen. Kemikalickontrollen har inte lika lång tradition som miljöskyddstillsynen i det lokala och regionala arbetet. Lagen (1985:426) om kemiska produkter används exempelvis inte i den utsträckning som är möjlig. Det är angeläget att en ytterligare uppbyggnad 233
sker av kunskap och kompetens på lokal och regional nivå så att kontroll och tillsyn kan fungera väl över hela landet. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar löpande med att utforma verkställighetsföreskrifter och allmänna råd som stöd till de lokala och regionala tillsynsorganen. Olika former av stödjande insatser för att få en förbättrad lokal och regional kemikalietillsyn bör därför prioriteras av de centrala myndigheterna.
Regeringen avser att ge kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket i uppdrag att undersöka möjligheterna till ökad samverkan mellan länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna vad gäller kemikalietillsynen.
Internationellt kemikaliearbete Det finns totalt cirka 8 miljoner kemiska ämnen i världen. Av dessa används omkring 100000 kommersiellt.
Den omfattande internationella handeln med kemiska produkter gör att kemikaliekontrollen inte kan bedrivas effektivt enbart på nationell nivå. Det internationella samarbetet är av avgörande betydelse för att få cn effektiv kemikaliekontroll.
Sverige har i olika internationella sammanhang drivit krav på och fått gehör för mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige har också aktivt drivit och fått gehör för frågan om att begränsa användningen av farliga ämnen.
Inom ramen för OECDSs kemikaliearbete har framgångar uppnåtts. Nu finns t.ex. internationellt erkända regler för god laboratoriesed (Good Laboratory Practice) vid provning av kemikalier. För att se till att de internationella kraven uppfylls har styrelsen för teknisk ackreditering utsetts till svensk kontrollmyndighet för kemisidan.
Ett antal OECD-länder har tillsammans också identifierat de mest använda 1400 ämnena i världen. Dessa högvolymkemikalier står sammantaget för mer än 95960 av den totala kemikalieanvändningen. För 1096 av dem saknas grundläggande uppgifter helt, för andra är bedömningsunderlaget otillräckligt. Länderna har tillsammans med industrin påbörjat arbetet med att ta fram de kunskaper som saknas. För sammanlagt 147 ämnen skall grundläggande data samt uppgifter om miljö- och hälsoeffekter ha inhämtats till utgången av år 1993.
Inom OECD har på svenskt initiativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen vilkas användning bör begränsas eller avvecklas samt för att ta fram förslag till riskbegränsande åtgärder. Fem ämnen/ämnesgrupper har hittills utpekats; kvicksilver, bly, kadmium, metylenklorid och bromerade flamskyddsmedel. OECDs miljöministrar har nyligen beslutat om att länderna skall inrätta program för riskbegränsning.
Dessutom arbetar OECD sedan länge med att sammanställa den kunskap som redan finns om kemiska ämnen och det arbete som pågår inom olika länder samt att göra den befintliga kunskapen tillgänglig. Kemikalieinspektionen deltar i detta arbete och förmedlar bl.a. databasen EXICHEM som ger information om i vilka länder arbete pågår kring
Klassificering, märkning och registrering av kemikalier har hittills huvudsakligen omfattat endast hälsofarlighet. I nordiskt samarbete har nu kriterier tagits fram även för miljöfarlighet. Inom EG har kriterier utarbetats som väsentligen överensstämmer med dem som har tagits fram i det nordiska samarbetet. Inom Norden har även ett system för klassificering och märkning utarbetats där kriterierna för miljöfarlighet används. Diskussioner med EG har påbörjats för att få fram ett harmoniserat system,
Inom EFTA/EG-samarbetet har en expertgrupp för kemikalier etablerats.
Även FN-organet International Programme on Chemical Safety, IPCS, har med bl. a. kemikalieinspektionens medverkan under de senaste åren genomfört en rad utvärderingar av olika kemiska ämnen.
13.2.2 Förstärkt kemikaliekontroll
Regeringens ställningstagande: För att förbättra informationen om kemiska ämnen och produkter införs ett system med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen, och kemikalieinspektionens produktregister byggs ut.
Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.
Kemikalieinspektionen har inhämtat yttranden över förslaget till utbyggnad av produktregistret från berörda myndigheter och organisationer. De har i allmänhet ställt sig positiva till inspektionens förslag. Branschorganisationerna har dock, med hänvisning till en skrivelse till regeringen från Företagens Uppgiftslämnardelegation (FUD), yrkat på dels en särskild produktregisterlag, dels att uppgifterna i produktregistret skall omfattas av 9 kap. 5 § sekretesslagen (1980: 100) i stället för som i dag 8 kap. 6 § samt att produktregisteruppgifternas rättsliga status utreds. Kemikalieinspektionen har också notifierat förslaget till EFTA, EG och GATT. Några invändningar har inte lämnats.
Regeringens överväganden: Bättre uppgifter om kemiska ämnen och produkter är en förutsättning för en effektiv kemikaliekontroll. En sådan kontroll är i sin tur nödvändig om det skall bli möjligt att förebygga miljöoch hälsoproblem genom att ingripa mot användningen av hälso- och miljöskadliga ämnen och produkter.
Ett viktigt led i utvecklingen av kemikaliekontrollen är att se till att god information finns om kemiska ämnen och produkter när de introduceras på marknaden. Ett system som innebär obligatorisk förhandsanmälan av nya kemiska ämnen bör införas och kemikalieinspektionens produktregister bör byggas ut.
Systemet med förhandsanmälan innebär att tillverkare och importörer blir skyldiga att förhandsanmäla helt nya kemiska ämnen innan de börjar saluföras i Sverige. Anmälan skall åtföljas av en dokumentation om äm-
nets hälso- och miljöeffekter. Systemet är i princip detsamma som det system för förhandsanmälan som redan finns inom EG. En anknytning till EGs register över anmälda ämnen förutsätts ske.
Regeringen kommer, genom ändring i förordningen (1985:835) om kemiska produkter, att bemyndiga kemikalieinspektionen att utarbeta de föreskrifter som krävs för systemet med förhandsanmälan.
Dessutom kommer kemikalieinspektionens nuvarande produktregister att byggas ut. Anmälningsplikten till registret utvidgas genom bl. a. krav på uppgifter om miljöskadliga produkter och bättre information om canceroch allergiframkallande ämnen samt omedelbar anmälningsskyldighet för företag som tillverkar eller importerar kemiska produkter. Vidare skall alla huvudkomponenter i en produkt anges. Därigenom kan information även fås om de s.k. Sverigenya ämnena, dvs. ämnen som är nya i Sverige men redan säljs 1 andra länder och därför inte omfattas av den förhandsanmälan som nu införs. Även kvaliteten på uppgifterna i produktregistret kommer att förbättras genom att mängd- och haltuppgifter skall preciseras ytterligare och att informationen om särskilt skadliga produkter utvidgas.
För produktregistrets utbyggnad krävs vissa ändringar i förordningen (1985:835) om kemiska produkter samt i kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1986:2) om anmälan till produktregistret.
Med hänvisning till de av branschorganisationerna framförda synpunkterna bör frågan om sckretessbestämmelserna för produktregistret utredas. Enligt vad regeringen har erfarit har några konkreta problem hittills inte förevarit i fråga om sekretesskyddet för uppgifter i produktregistret. Näringslivets intresse av att öka sekretessen måste vägas mot allmänhetens intresse av att uppgifter om hälso- och miljöskadliga ämnen och produkter inte undanhålls.
Regeringen återkommer i det följande (kapitel 21, anslaget B 11) med de beräknade resursbehoven för att genomföra de nu föreslagna förbättringarna i kemikaliekontrollen.
13.2.3 Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och naturvårdsverket
Regeringens ställningstagande: Kemikalieinspektionen och statens
naturvårdsverk bemyndigas att meddela förbud för hantering eller
import av en kemisk produkt enligt 12 § lagen (1985:426) om
kemiska produkter. Samråd med kommerskoliegium skall ske om
det finns risk för handelshindrande verkningar. Samråd skall också
ske med den av regeringen föreslagna nya näringspolitiska myndig-
heten om det finns risk för större industriella konsekvenser.
Regeringens överväganden: Kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk har redan bemyndigats att föreskriva om särskilda villkor eller tillståndskrav enligt 11 § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Förbud enligt 12 § meddelas i dag enbart av regeringen. 236
I det framtida miljöarbetet blir det allt viktigare att kunna förebygga miljöproblem genom att avveckla eller begränsa användningen av hälsooch miljöfarliga ämnen. Erfarenheten av tidigare delegering till de ansvariga myndigheterna av beslut om särskilda villkor eller tillståndskrav för hantering eller import av en kemisk produkt är god. Det finns skäl att utvidga myndigheternas beslutanderätt till att även omfatta beslut om förbud av hantering eller import av kemiska produkter om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Regeringen anser att det är rationellt att delegera till berörda myndigheter att besluta om erforderliga föreskrifter, inklusive eventuella förbud, inom ramen för de strategier som regeringen anger för arbetet med hälsooch miljöskadliga ämnen.
Regeringen avser att bemyndiga kemikalieinspektionen att meddela förbud för hantering eller import av en kemisk produkt enligt 12 § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Statens naturvårdsverk bemyndigas att, efter samråd med kemikalieinspektionen, meddela förbud för hantering av en kemisk produkt om det föreligger skäl med hänsyn särskilt till skyddet av den yttre miljön. Beslut som kemikalieinspektionen eller naturvårdsverket meddelar med stöd av bemyndigandet får överklagas till regeringen.
Beslut om begränsningar i import och hantering skall även fortsättningsvis fattas i nära samråd och kontakt med andra berörda myndigheter, t. ex. kommerskollegium, arbetarskyddsstyrelsen och den nya näringspolitiska myndighet som föreslås i propositionen (prop. 1990/91:87) om näringspolitik för tillväxt, samt med berörda branschorganisationer.
I detta sammanhang skall vederbörlig hänsyn tas till olika nationella regler, t.ex. begränsningsförordningen (1987:1 347), och internationella regler och överenskommelser på handelsområdet, t.ex. förordningen (1990:986) om tekniska regler (notifikationsförordningen). GATT-regler, EFTA-konventionen och ett framtida EES-avtal är internationella överenskommelser som är särskilt viktiga att beakta.
13.3¶Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel
13.3.1 Bakgrund
Biologisk bekämpning av växtskadegörare med utnyttjande av naturligt förekommande organismer förekommer i viss utsträckning i Sverige, men användningen av biologiska bekämpningsmedel är än så länge av begränsad omfattning. Främst sker användningen av biologiska bekämpningsmedel inom trädgårdsnäringen. Under de senaste åren har emellertid intresset ökat för de biologiska bekämpningsmedlen bl. a. som följd av en ökad miljömedvetenhet hos allmänheten och på grund av utvecklingen av genteknik.
Biologiska bekämpningsmedel kan vara virus, bakterier, protozoer (urdjur), mikrosvampar, nematoder (rundmaskar) och insekter som används för att kontrollera skadegörare. Biologisk bekämpning sker typiskt genom
varaktig etablering eller upprepad behandling. Metoderna kan närmare beskrivas på följande sätt.
I. Varaktig etablering. En organism introduceras, eventuellt i massivt överskott, i en miljö där den inte har funnits tidigare. Vid lämpliga förhållanden förökar sig organismen, sprider sig och bidrar till en varaktig effekt. På detta sätt kan en skadeorganism under längre tid undertryckas.
2. Upprepad behandling: Biologiska bekämpningsmedel kan användas på samma sätt som kemiska bekämpningsmedel. Mikroorganismerna appliceras vid upprepade tillfällen när det är nödvändigt eftersom de inte överlever i tillräcklig mängd för att ge en varaktig bekämpningseffekt.
Det vidare begreppet biologisk kontroll kan också omnämnas i detta sammanhang. Naturlig biologisk kontroll kan utnyttjas genom att främja förhållanden som gör att en identifierad naturligt förekommande organism kontrollerar skadeorganismen.
13.3.2 Riskbedömning m. m. . Biologisk bekämpning av växtskadegörare sker för närvarande endast i liten omfattning. Utvecklingen av gentekniken håller emellertid snabbt på att förändra bilden. Med användning av sådan teknik kan det bli möjligt att utveckla stammar med kraftigare verkan än de naturligt förekommande. Patent kan dessutom meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.
Regeringen tillsatte genom beslut den 29 mars 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av gentekniken (dir. 1990: 16). I direktiven anförs bl. a. att den snabba utvecklingen ökar behovet av samhällelig insyn, prövning och kontroll. Exempelvis förutsätter ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer en ingående analys av ekologiska risker. Kunskaperna om dessa är i dag mycket begränsade. Vidare är det enligt direktiven en grannlaga uppgift att formulera en etiskt godtagbar balans mellan genetisk integritet, ckologi och olika tillämpningar inom medicin, jordbruk, industri, osv. Översynen bör enligt direktiven omfatta kunskapsläget beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer, principer för ckologisk riskvärdering samt behovet av forskning kring de ekologiska riskerna.
I direktiven betonas att tillsättandet av beredningen givetvis inte får utgöra något hinder för regeringen att fatta de beslut och vidta de åtgärder inom bioteknikens område som kan visa sig vara påkallade under arbetets gång.
Introduktion av biologiska bekämpningsmedel medför potentiella risker. Ekologiska negativa sidoeffekter av biologiska bekämpningsmedel är kända främst efter introduktion av exotiska arter. En avsaknad av naturliga fiender kan t. ex. leda till en överetablering. Mikroorganismer och andra levande organismer kan dessutom vara svåra att begränsa till ett visst geografiskt område. Från risksynpunkt är det därför viktigt att känna till överlevnaden av de biologiska bekämpningsmedlens aktiva organismer i miljön och deras inverkan på den ekologiska balansen.
En annan riskfaktor är att användning av biologiska bekämpningsmedel 238
kan orsaka negativa hälsoeffekter på människan. Exponering för mikroorganismer i bl. a. arbetsmiljön kan t. cx. orsaka luftvägsallergier eller infektioner, om det rör sig om patogena organismer.
De olika typer av risker som är förenade med användningen av biologiska bekämpningsmedel gör det nödvändigt att omgärda spridningen med krav på försiktighetsmått. Regeringen återkommer i den fortsatta redogörelsen till hur sådana försiktighetsmått bör utformas.
13.3.3 Internationella förhållanden I Danmark, Finland, Norge, Schweiz och Österrike finns i dag lagstiftning som gäller förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.
I Tyskland förhandsgranskas för närvarande växtskyddsmedel bestående av mikroorganismer, virus eller feromoner på samma sätt som kemiska bekämpningsmedel. Dokumentationskrav finns publicerade för virus och huvuddragen i dessa tillämpas också på mikroorganismer som bakterier, svampar och protozoer.
Något enhetligt system inom EG för förhandsgranskning av bekämpningsmedel finns ännu inte. Ett förslag till direktiv för kontroll av växtskyddsmedel omfattar också sådana biologiska medel som utgörs av mikroorganismer. Mikrobiologiska bekämpningsmedel skall enligt förslaget underkastas samma prövning som kemiska. De får inte marknadsföras utan att vara godkända. Förslaget omfattar emellertid inte gentekniskt modifierade organismer. Dessa regleras i särskild ordning genom ett direktiv som innebär förhandsgranskning i resp. medlemsland. Om en gentekniskt modifierad organism godkänns för introduktion på marknaden blir godkännandet gällande även inom övriga medlemsländer. Ett sådant godkännande föregås därför av information till övriga medlemsländer. Vid eventuell oenighet mellan medlemsländerna finns regler om tvistlösning inom EG.
I USA och Canada förhandsgranskas biologiska bekämpningsmedel på samma sätt som kemiska medel. Särskilda krav gäller för andra än inhemska organismer. I Australien förhandsgranskas biologiska och kemiska bekämpningsmedel av samma myndighet.
13.3.4 Förhållandena i Sverige I Sverige ökar användningen av biologiska bekämpningsmedel både i växthus och utomhus. Den totala växthusarealen uppgår till ca 350 ha och uppskattningsvis används biologisk bekämpning på en tredjedel av ytan.
Här i landet bedrivs numera också en ökad forskning om biologiska bekämpningsmedel. Vid universiteten bedrivs grundforskning. Vid Sveriges lantbruksuniversitet är forskningen dock även inriktad på områden med närmare praktisk tillämpning.
Användningen av bekämpningsmedel regleras främst genom kemikalielagstiftningen och arbetsmiljölagstiftningen. Senare i framställningen följer en närmare redogörelse för den rättsliga regleringen. Det kan i detta sammanhang dock tilläggas att vissa biologiska bekämpningsmedel på 239
grund av verkningsmekanism och beredningsform har kunnat regleras med stöd av kemikalielagstiftningen. Särskilda dokumentationskrav har fastställts för sådana medel och ett medel är godkänt med stöd av lagen om kemiska produkter.
13.3.5 Tillstånd och kontroll av biologiska bekämpningsmedel
Regeringens förslag: Innan ett biologiskt bekämpningsmedel får saluhållas eller användas skall medlet granskas och godkännas.
Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt kemikalieinspektionens förslag.
Regeringens överväganden: De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid varit underkastade en offentlig kontroll. En motsvarande kontroll för hanteringen av de biologiska bekämpningsmedlen är nu, som framgår av vår bakgrundsredogörelse, påkallad.
Med biologiska bekämpningsmedel avses i detta sammanhang mikroorganismer som bakterier, protozoer och mikrosvampar samt virus, nematoder och insekter som används för att bekämpa skadegörare.
Intresset för att använda biologisk bekämpning har ökat. Inte minst beror detta på att hälso- och miljöproblem kan uppkomma som en följd av svårnedbrytbara rester av kemiska bekämpningsmedel. Många kemiska bekämpningsmedel kan vara allergi- eller cancerframkallande. I den mån de biologiska bekämpningsmedlen erbjuder fördelar från hälso- och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen.
Introduktion av biologiska bekämpningsmedel medför dock som nyss nämnts potentiella risker i form av ekologisk obalans och andra oönskade effekter. De biologiska bekämpningsmedlen används i samma syfte som de kemiska bekämpningsmedlen, dvs. i syfte att påverka levande organismer. I fråga om de biologiska medlen tillkommer dock andra faktorer som från hälso- och miljösynpunkt är angelägna att beakta. En del organismer kan sålunda vara svåra att begränsa till ett visst geografiskt område eller ha en stor förökningskapacitet. Även om biologiska bekämpningsmetoder erbjuder intressanta alternativ till andra bekämpningsmetoder har de alltså egenskaper som kräver särskilda åtgärder och försiktighetsmått.
Det finns mot den nu beskrivna bakgrunden och med beaktande av de nya tekniker som håller på att utvecklas ett starkt behov av att de biologiska bekämpningsmedlen före användningen underkastas en noggrann granskning. Regeringen föreslår att förhandsgranskning införs för biologiska bekämpningsmedel. Ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas eller användas. Saluhållning och användning bör stå under tillsyn på motsvarande sätt som gäller för kemiska bekämpningsmedel. I dag föreligger brist på kunskap och stor osäkerhet råder om de risker som är förenade med att i naturen släppa ut gentekniskt modifie- 240
rade mikroorganismer. Det finns därför anledning att inta ett restriktivt synsätt vid prövning av en ansökan om godkännande.
13.3.6 Organisation och finansiering
Regeringens ställningstaganden: Kemikalieinspektionen blir den myndighet som prövar frågorna om godkännande av biologiska bekämpningsmedel.
Tillsynen över användningen av de biologiska bekämpningsmedlen skall utövas av samma myndigheter som för de kemiska medlen.
Kemikalieinspektionen bemyndigas att meddela de föreskrifter om försiktighetsmått som behövs vid framställning, saluhållande och användning av biologiska bekämpningsmedel.
Regeringens förslag: Kostnader för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel skall täckas genom avgifter enligt samma principer som gäller för kemiska bekämpningsmedel.
Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Regeringens överväganden: Kemikalieinspektionen har en central roll i frågor om utnyttjande av kemiska medel för bekämpning. Genom att det administrativa arbetet, de grundläggande dokumentationskraven och de bedömningar som behöver göras till största delen blir likartade när det gäller biologiska bekämpningsmedel framstår kemikalieinspektionen som den lämpligaste prövningsmyndigheten.
Avsikten är alltså att ge kemikalieinspektionen ett bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs i fråga om försiktighetsmått när det gäller tillverkning, saluhållande och användning. Sådana föreskrifter kan också innefatta regler om märkning och annan produktinformation till förebyggande av skada. Kemikalieinspektionen bör också ha rätt att mer i detalj fastställa formerna för prövningen och de dokumentationskrav som är nödvändiga. Som flera remissinstanser framhållit är det i detta sammanhang angeläget att de olikheter som finns mellan kemiska och biologiska bekämpningsmedel samt mellan olika biologiska bekämpningsmedel beaktas vid utformandet av dokumentationskrav, tillämpningsföreskrifter m.m, I den mån ett biologiskt bekämpningsmedel från miljösynpunkt är att föredra framför ett kemiskt bekämpningsmedel bör detta framgå av myndighetens ställningstaganden.
Liksom gäller beträffande kemiska bekämpningsmedel bör myndighetskontrollen vara avgiftsfinansierad. Myndigheten bör kunna inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. En motsvarande ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter bör göras.
16 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
13.3.7 Den lagtekniska lösningen
Regeringens förslag: Biologiska bekämpningsmedel regleras i en särskild lag.
Kemikalieinspektionens förslag: Kemikalieinspektionen har föreslagit att lagen (1985:426) om kemiska produkter utvidgas till att omfatta även biologiska bekämpningsmedel.
Regeringens överväganden: Lagen om kemiska produkter, LKP, är tilllämplig på import och hantering av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). LKPs syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel har tillkommit med stöd av LKP. Kemiska bekämpningsmedel får inte importeras, saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara godkända av kemikalieinspektionen. Inspektionen får godkänna ett bekämpningsmedel endast om det är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och medlet behövs för bekämpningsändamål. Vissa biologiska bekämpningsmedel har på grund av verkningsmekanism, beredningsformer m. m. ansetts falla under LKP. De förhandsgranskas alltså på samma sätt som kemiska bekämpningsmedel.
Kemikalieinspektionen har föreslagit att I $& LKP komletteras så att lagen i sin helhet också blir tillämplig på biologiska bekämpningsmedel. Remissinstanserna har inte haft några särskilda synpunkter i fråga om den lagtekniska lösningen.
Vid LKPs tillkomst var särskilt frågan om lagens tillämpningsområde föremål för ingående överväganden (prop. 1984/85:118 s. 16, 39 f., 57). Avsikten med LKP är att förebygga skador som kan orsakas av ett kemiskt ämnes inneboende egenskaper. Med hänsyn till att LKP är utformad som en ramlag för kemikalier och kemiska hälso- och miljörisker och att de förordningar som är knutna till lagen mera i detalj skall reglera olika kemiska produktslag och tydligt anknyter till resp. produkts kemiska riskegenskaper, är det olämpligt att, som kemikalieinspektionen föreslagit, utvidga lagen till att omfatta annat än kemikalier.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att frågor om biologiska bekämpningsmedel regleras i en ny lag.
En särskild fråga i detta sammanhang rör gränsdragningen mellan de olika typerna av bekämpningsmedel. Några remissinstanser har sålunda pekat på att det kan vara svårt att dra en klar gräns mellan vad som skall räknas som ett kemiskt resp. ett biologiskt bekämpningsmedel. I motiven (prop. 1984/85:118 s. 39) till LKP definieras vad som faller inom ramen för begreppet kemisk produkt. Hit räknas kemiska ämnen som grundämnen och kemiska föreningar och beredningar som t. ex. lösningar och emulsioner. Även vissa naturprodukter som i droger använda växtdelar anges kunna innefattas i begreppet. Att mot bakgrund av en sådan definition dra en skarp gräns mellan en kemisk och en biologisk produkt är knappast möjligt. För att den nya lagens tillämpningsområde skall bli
entydigt bör i lagen som reglerar biologiska bekämpningsmedel klart anges vilka organismer som omfattas av lagen.
När det är fråga om att sprida döda organismer t. ex. i form av avdödade bakterier är avsikten att åstadkomma en kemiskt toxisk effekt. En beredning med avdödade bakterier är en kemisk beredning och faller inom ramen för LKP. Den nya lagen blir därför inte tillämplig i ett sådant fall. Detta synsätt överensstämmer också med den prövning som har skett av bekämpningsmedel där vissa bakterier har framkallat kemiska reaktioner.
När det gäller avgränsningen till övrig lagstiftning är det i första hand växtskyddslagen (1972:318) med tillhörande författningar som är aktuell.
Växtskyddslagen innehåller bestämmelser för att skydda växter mot växtskadegörare. Med växtskadegörare avses i lagen alla organismer ur växt- eller djurriket som kan förorsaka sjukdomar eller andra skador på växter. Bekämpning får ske av sådana växtskadegörare som regeringen föreskrivit och som allvarligt kan skada bl. a. växtodling. För att bekämpa växtskadegörare kan t. ex. införsel, sådd och plantering av växter förbjudas och föreskrifter meddelas om odling och skörd av växter. I växtskyddslagen finns sedan den 1 juli 1989 bemyndigande för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för användningen av gentekniskt modifierade organismer vid växtodling. Bemyndigandet har utformats så att det också omfattar gentekniskt modifierade organismer som används i bekämpningssyfte. Utanför växtskyddslagens tillämpningsområde faller dock användningen av naturligt förekommande mikroorganismer och insekter. I motiven (prop. 1988/89: 140) redovisade chefen för jordbruksdepartementet kemikalieinspektionens arbete på området. Han gjorde därvid den bedömningen att inom ramen för beredningen av kemikalieinspektionens förslag, kan
en slutlig bedömning göras i fråga om en lämplig reglering av användning-
en av biologiska bekämpningsmedel med hänsyn till miljöskyddets intressen.
I regeringens förslag kommer biologisk och kemisk bekämpning av skadegörare att regleras i princip på samma sätt låt vara med olika dokumentationskrav när detta erfordras. Den nya lagen omfattar medel för att motverka sanitär olägenhet och skydd för alla slags egendom. Växtskyddslagen gäller däremot bara växter och innehåller endast ett bemyndigande att utfärda föreskrifter, Ett sådant bemyndigande kan begränsas till att utnyttjas som komplement i de fall miljövårdsaspekterna inte gör sig gällande. Prövningen enligt den nya lagen skall också ske inte bara med beaktande av miljöeffekter utan också med hänsyn bl.a. till människors hälsa. Regeringens förslag påkallar därför inte någon ändring i växtskyddslagen.
I Sverige regleras frågan om införsel av de nu aktuella biologiska organismerna i viktiga delar genom förordningen (1975:994) om införsel av växter m. m. I förordningen föreskrivs sålunda förbud mot införsel av bl. a. levande nematoder samt kulturer av virus, bakterier eller svampar som skall användas för bekämpning. Med hänsyn till den reglering som redan finns och den existerande lagstiftningen i flera EG-länder utgör den föreslagna lagstiftningen inte ett tekniskt handelshinder.
Arbetsmiljölagen (1977:1160) är övergripande när det gäller skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetet. Lagen täcker i princip även områden med speciallagstiftning. Samordningen med arbetsmiljölagen bör ske på samma sätt som gäller för kemiska bekämpningsmedel. Någon ytterligare lagstiftning inom arbetsmiljöområdet blir inte aktuell på grund av det nu framställda förslaget.
Den utredning som för närvarande pågår om en översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32) bör få till uppgift att samordna den nya lagen om biologiska bekämpningsmedel med annan miljölagstiftning.
13.4¶Tungmetaller
13.4.1 Bakgrund
Varje metall kan förekomma i koncentrationer som är giftiga för organismer. Det gäller även sådana metaller som betecknas som essentiella och som deltar i uppbyggnaden av organismerna eller i deras ämnesomsättning, som t. ex. järn, mangan, zink, koppar och kobolt. De behövs i små mängder men blir giftiga över en viss koncentration.
Det går således inte att bortse från någon metall som förekommer i överskott i mark eller hav. Om en metall förekommer i mycket större mängd i varor och anläggningar i samhället än i biosfären är det också ett observandum eftersom den förr eller senare riskerar att läcka ut såvida den inte kan återvinnas, destrucras eller i övrigt tas om hand på ett säkert sätt.
Det långsiktiga målet är att tillförseln av tungmetaller till mark och vatten inte får överstiga den naturliga halten i miljön med mer än vissa procenttal. Dessa procenttal kan variera för olika metaller och för olika geografiska områden beroende på miljöns känslighet. För tillförseln till hav ligger, enligt naturvårdsverket, den förhöjning som normalt kan tillåtas i intervallet 50 — 20090.
Vissa prioriteringar vad gäller behovet att åtgärda utsläpp av metaller kan göras utifrån kunskaper om förekomst och giftighet. De metaller som visar betydande överskott i de öppna havsområdenas sediment eller vattenmassor, i sjöar och vattendrag eller i mark och som är dokumenterat giftiga och tydligt visar sig tas upp i organismer, t. ex. djurplankton, kan ge allvarliga och storskaliga effekter. Kvicksilver, bly och kadmium visar genomgående i samtliga havsbassänger den högsta belastningen i förhållande till bakgrundshalten.
13.4.2 Kvicksilver
Regeringens ställningstagande: Användningen av kvicksilver bör på sikt avvecklas. e Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från den I januari 1992. e Övriga kvicksilvertermometrar bör förbjudas från den 1 januari 1993. e Kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument, mätinstrument m.m. bör förbjudas från den I januari 1993. Överenskommelse sökes med bilbranschen om frivillig avveckling av kvicksilverhaltiga strömbrytare i bilar från 1992 års modeller. e Kvicksilver i lysrör, lampor m. m. avvecklas på lång sikt. På kort sikt bör ett system för omhändertagande och obligatorisk märkning övervägas. e Kvicksilveroxidbatterier avvecklas så snart möjligt och senast till år 2000 i första hand genom information och överenskommelser med branschen. e Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna att avveckla amalgam som fyllnadsmaterial inom tandvården. e Kvicksilver i laboratorieverksamhet avvecklas med hjälp av information. Viss användning kan behöva vara kvar av forskningsskäl. e Kvicksilverbaserad teknik inom kloralkaliindustrin avvecklas och kvicksilverutsläppen inom industrin för övrigt begränsas genom omprövningar av villkoren enligt miljöskyddslagen. Utsläpp även från andra punktkällor bör begränsas. e Återtagning och deponering av kvicksilverhaltiga produkter förbättras. e Frågan om avveckling av kvicksilver drivs vidare internationellt i bl.a. OECD.
Förslagen i Luft 90 och Hav 90 samt i Begränsningsuppdraget och i Miljön i Västra Skåne: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslagen i utredningarna. Vissa remissinstanser anser dock att avvecklingen bör gå snabbare på vissa områden. Styrelsen för teknisk utveckling och länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att kvicksilveroxidbatterier bör kunna avvecklas snabbare. Den senare remissinstansen anser också liksom Åtgärdsgrupp Nord att mer långtgående krav bör kunna ställas på kloralkaliindustrin. Även Svenska Kommunförbundet anser att avvecklingen på vissa områden kunde ske snabbare. Kommerskollegium anser däremot att förslagen att förbjuda försäljning av termometrar med kvicksilver och användning av kvicksilver i strömbrytare i bilar är alltför drastiska. Regeringens överväganden: Kvicksilver kan omvandlas till den mycket giftiga föreningen metylkvicksilver. Den tas effektivt upp i organismer och 245
ökar i såväl mängd som andel genom hela näringskedjan från plankton till människa.
I ungefär 10000 svenska sjöar har fisken ett kvicksilverinnehåll som överskrider det svenska gränsvärdet på I mg/kg.
Kvicksilvernedfallet i Sverige skulle behöva minska med ca 8090 för att den kritiska belastningsnivån inte skall överskridas. En stor del av nedfallet härrör från källor utanför landet. Det är sannolikt att utsläpp i Polen och förutvarande DDR spelar en stor roll. Dessa utsläpp kommer troligen att minska som följd av västtyska miljökrav i förutvarande DDR samt nedläggning av gamla anläggningar. Det är nödvändigt att arbeta för långtgående internationella åtaganden.
Sverige har verkat aktivt för internationella överenskommelser för att begränsa tillförseln till haven och användningen av kvicksilver. Enligt Nordsjökonferensens beslut skall den totala tillförseln till Nordsjön genom alla tillförselvägar begränsas med minst 7090 mellan åren 1985 och 1995 förutsatt att det är tekniskt möjligt. Kvicksilver finns också med bland de fem ämnen som hittills utpekats inom OECDSs projekt för riskreduktion.
Sverige kommer att driva ett fortsatt intensivt arbete i olika organ — PARCOM, HELCOM, OECD m. fl. samt inom EFTA och ett framtida EES — för att åstadkomma begränsningar av kvicksilverutsläppen och användningen i andra länder.
Andra länder har också infört eller överväger att införa begränsningar av användningen av kvicksilver. Schweiz har med vissa undantag sedan år 1987 ett förbud mot tillverkning och import av produkter med kvicksilver och sedan år 1989 ett förbud mot användning av kvicksilver och kvicksilverföreningar. Danmark har till GATT och EG notifierat en avvecklingsplan för kvicksilver och avser att i början av år 1991 ta beslut om att genomföra avvecklingen. :
De svenska utsläppen till vatten och luft har successivt minskat från ca 50 ton kvicksilver per år under perioden 1940— 1970 till ca 15 ton i början av 1970-talet och till ca 3 ton i dag. Denna minskning har huvudsakligen åstadkommits genom villkor vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen för kloralkalifabriker, metallverk och sulfitfabriker.
Tillförseln av kvicksilver via olika varor uppgick år 1988 till ca 14 ton. Den årliga tillförseln var störst för batterier (ca 6 ton), tandvård (3— 5 ton), apparater och instrument (2—2,5 ton), termometrar (ca 1,5 ton) samt lysrör och kvicksilverlampor (ca 0,3 ton). Tandvården och kvicksilvertermometrarna ger också upphov till diffusa direkta utsläpp vilka beräknats till totalt ca 0,8 ton för år 1988. Hälften av kvicksilvret i termometrarna beräknas läcka ut diffust.
Eftersom tillförseln via varor är så stor är det viktigt att begränsa användningen av kvicksilver. Kvicksilvret i varorna riskerar annars förr eller senare att läcka ut i naturen och omintetgöra de vinster som skett genom begränsningar av punktutsläppen.
Det största användningsområdet för kvicksilver är, som nyss framgått, i batterier. Riksdagen aviserade år 1986 (prop. 1986/87:55, JoU 8, rskr. 70) krav på den märkning av miljöfarliga batterier som genomförts från år 1989. Regeringen har från februari 1990 förbjudit försäljning av de vanli- 246
procent kvicksilver och kadmium genom "ändring i förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier. Användningen av kvicksilver i batterier har också minskat markant under senare år, från 6 ton år 1988 till 2— 2,5 ton år 1990.
Regeringen anser att försäljning av febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från den 1 januari 1992. Det finns i dag fullgoda alternativ till sådana febertermometrar. Digitala (elektroniska) termometrar är dyrare men också mer hållbara. Dessutom utvecklas och marknadsförs nya digitala modeller till priser som är väsentligt lägre än för tidigare digitala modeller, även om de fortfarande ligger över priserna för kvicksilvertermometrar.
Febertermometrar svarar för ca 75 90 av användningen av kvicksilvertermometrar och därmed för en förhållandevis stor del av kvicksilveranvändningen. Eftersom mycket av kvicksilvret släpps ut diffust när termometrarna går sönder celler kasseras, är förmodligen de direkta utsläppen till luft av kvicksilver från termometrar större än de branschvisa utsläppen från stora punktkällor som järn- och stålverk eller energianläggningar.
Övriga termometrar med kvicksilver bör förbjudas från den 1 januari 1993. Även industritermometrar kan ersättas med digitala termometrar. Inom vissa användningsområden finns också andra alternativ, t.ex. vätskefyllda termometrar.
Apparater, instrument och vissa strömbrytare med kvicksilver bör förbjudas från den 1 januari 1993. Vissa undantag och dispenser kan komma att krävas. Ytterligare underlag behövs innan ställning kan tas i denna fråga. Regeringen avser uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med kemikalieinspektionen ta fram det erforderliga underlaget med sikte på att förbudet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Inom detta produktområde tillförs, enligt naturvårdsverkets beräkningar, årligen 2—2,5 ton kvicksilver. Området är heterogent. Användningen av kvicksilver har inom flertalet delområden minskat genom att ny teknik utvecklats. Det finns dock vissa områden där användningen av kvicksilver ökar, t.ex. i nivåmätare till pumpar och i strömbrytare. Beträffande strömbrytare i bilar har regeringen dock erfarit att svenska tillverkare av bilar avser att i nya bilar införa kvicksilverfria alternativ och att statens naturvårdsverk avser att träffa en överenskommelse med branschen om en sådan avveckling.
Samtliga nu aviserade förbud kommer inom kort att notifieras till EFTA/EG och GATT. Beslut om förbud kommer att fattas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter notifikationstidens utgång och med beaktande av eventuella kommentarer.
Kvicksilver bör på sikt avvecklas också inom övriga användningsområden, som t.ex. i lysrör och lampor och i kvicksilveroxidbatterier. För närvarande finns ingen teknik att tillverka lysrör utan kvicksilver. Lysrörslampor och kompaktlysrör väntas öka i försäljning eftersom de minskar energiåtgången med 8096 jämfört med belysning med glödlampor och eftersom livslängden för ett lysrör är åtta gånger glödlampans. En jämförelse mellan å ena sidan det hypotetiska fallet att alla glödlampor byttes mot lysrör och å andra sidan fallet att man enbart använder glödlampor
och förbränner kol för den ökade elåtgången visar att utsläppen av kvicksilver blir ungefär lika stora.
Förbrukade lysrör och kvicksilverlampor har hittills upparbetats endast i mycket begränsad omfattning. Flera kommuner har dock startat insamling av lysrör. En anläggning för återvinning av kvicksilver ur lysrör har också nyligen uppförts. Det är angeläget att alla möjligheter utnyttjas att samla in och ta hand om kvicksilver. Regeringen avser att uppdra åt statens naturvårdsverk att i samråd med kemikalieinspektionen överväga vilka åtgärder som krävs för att på ett miljöriktigt sätt ta hand om kvicksilvret i produkter med kvicksilverinnehåll, såsom lysrör och lysrörslampor, termometrar m. fl. Samtidigt bör behovet av ett obligatoriskt märkningssystem för lysrör och lysrörslampor övervägas. Regeringen har erfarit att naturvårdsverket avser att efter samråd med branschen och berörda myndigheter utarbeta regler för hanteringen av kvicksilver inom tandvården så att kvicksilver inte tillförs avloppsvattnet och så att kvicksilveravfallet kan samlas in.
Riksdagen lämnade utan erinran vad som i 1990 års budgetproposition anförts om att källsortering bör utvecklas så att allt avfall som lämnas till slutbehandling fr. o. m. år 1994 sorteras i kategorier som möjliggör lämplig behandling (prop. 1989/90:100 bil. 16, JoU 16, rskr. 241). Genom ökad källsortering kan det bli möjligt att i högre grad separera såväl kvicksilverhaltiga som andra miljöskadliga produkter ur avfallet (se vidare avsnitt 13.7). Det ankommer på naturvårdsverket att, som tillsynsmyndighet enligt renhållningslagen, ge råd och anvisningar om sådan källsortering.
Från februari 1990 är, som nämnts, försäljning av alkaliska batterier med en kvicksilver- och kadmiumhalt över 0,025 909 förbjuden. Förbudet gäller inte kvicksilveroxidbatterier av knappcelltyp, t. ex. för hörapparater. Dessa samlas dock in i hög grad, eftersom de i stor utsträckning byts i affärerna. Även användningen av kvicksilveroxidbatterier bör så snart som möjligt och senast till år 2000 ersättas med andra alternativ. Om en sådan övergång inte sker frivilligt bör förbud övervägas.
Fortfarande medför användningen av kvicksilver (amalgam) inom tandvården relativt stora diffusa utsläpp, bl.a. i avloppsvatten. Nya tandfyllnadsmaterial börjar finnas tillgängliga. Regeringen avser att ge socialstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna att avveckla användningen av amalgam som tandersättningsmaterial.
Regeringen har erfarit att naturvårdsverket avser att genom informationsinsatser åstadkomma begränsningar av användningen av kvicksilver i laboratorier, så att endast sådan användning som oundgängligen behövs av forskningsskäl återstår.
Kvicksilverutsläppen från industrin kan begränsas genom omprövningar inom ramen för miljöskyddslagen. Åtgärder för att begränsa punktutsläppen har redovisats i kapitel 12.
De högsta kvicksilverhalterna i fisk finns i de mest försurade sjöarna. Kalkning av sjöar kan bidra till att minska kvicksilverhalten i fisk. Som framgått av kapitel 10 kommer sjökalkning att vara en fortsatt högt prioriterad åtgärd.
Det ankommer på statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen att 248
följa att avvecklingen av kvicksilver sker som förväntat och att t.ex. överenskommelser om frivilliga åtgärder och informationsinsatser ger avsedd effekt. Regeringen avser att uppdra åt myndigheterna att senast den I juni 1993 redovisa hur avvecklingen fortskrider och vilka ytterligare åtgärder som kan krävas.
Kostnaderna för det nu aviserade begränsningsprogrammet bedöms bli relativt små eftersom berörda aktörer ges god tid att genomföra nödvändiga omställningar. Genom att användningen av kvicksilver i produkter avvecklas kan också punktutsläppen av kvicksilver — från järn- och stålverk med skrot som insatsvara, från avfallsförbränning och från krematorier — på sikt minska.
Programmets miljöeffekter bedöms bli att 2596 av den nuvarande användningen av kvicksilver avvecklas till år 1995 och att 75 90 avvecklas till år 2010. Utsläppen från punktkällor beräknas kunna reduceras med en tredjedel till mitten av 1990-talet.
13.4.3 Bly
Regeringens ställningstaganden: Användningen av bly bör på sikt avvecklas. Avvecklingen genomförs i huvudsak genom frivilliga åtgärder.
Förslagen i Begränsningsuppdraget: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden. Dessutom föreslås att blyhagel och blyhagelpatroner inte får tillverkas, importeras eller saluhållas efter den 1 januari 1996. |
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget att avveckla blyanvändningen. Några branschorganisationer, bl. a. Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, framhåller att medlemsföretagen genom egenåtgärder arbetar med produktutbyten samt att användningen av bly bör begränsas i den takt som godtagbara alternativ finns. Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att den mer avgörande insatsen för miljön finns i avveckling av blyad bensin. De instanser som företräder jägar- och skytteorganisationerna avstyrker förslaget om förbud för blyhagel. De vill i stället ha en frivillig övergång till järnhagel. Sveriges Ornitologiska Förening vill att ett förbud för blyhagel tidigareläggs samt att blyhagel omedelbart förbjuds i vissa känsliga områden.
Regeringens överväganden: Dagens blyanvändning medför en spridning till alla miljömedia. Bly bioackumuleras och är mycket toxiskt. Bly i höga koncentrationer kan ge upphov till en rad negativa hälsoeffekter. Metalliskt bly kan omvandlas i mark och upptas av organismer och växter. Användningen av bly ger upphov till ett blyhaltigt avfall som förr eller senare får spridning i naturen. |
De samlade blyutsläppen till luft från industri, energi och trafik har minskat från 1500 ton år 1977/78 till 720 ton år 1987/88. Av utsläppen år 1988 stod biltrafiken för 80960. 249
Bly och blyföreningar förekommer i en mängd olika varor och kemiska produkter. Den totala årliga blyanvändningen i Sverige är ca 30000 ton, därav enbart till blyackumulatorer 22 000 ton. Stora mängder bly används också vid plasttillverkning, glastillverkning, kabelmantling, som hagelpatroner och som tillsats i motorbensin. ”
Sverige har, som tidigare nämnts, genom internationella överenskommelser åtagit sig att genomföra långtgående begränsningar av blyutsläppen
såväl till Östersjön som till Nordsjön.
Internationellt finns bestämmelser som reglerar blyanvändning, t.ex i glasyr, hagelammunition och bensin. I USA diskuteras ett omfattande program för att minska användningen av blyinnehållande färger. Canada har förbjudit försäljning av blyad bensin för motorfordon från och med år 1990. :
Betydande minskningar av blyutsläppen till luft har i Sverige erhållits genom införandet av blyfri bensin enligt förordningen (1985:838) om motorbensin. Bilavgaserna beräknas emellertid år 1995 fortfarande vara en stor källa till blyutsläpp om inte blyet i bensinen ersätts. Regeringen föreslår en ökad skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin för att skapa incitament att köra även icke katalysatorrenade bilar på blyfri bensin. Förslaget presenteras i kapitel 15:
Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag (prop. 1990/91:36, JoUI1S5, rskr.77) om åtgärder mot miljöfarliga blybatterier. I propositionen redovisas ett åtgärdsprogram mot föroreningar i miljön från blybatterier. Därigenom bedöms 21000 ton bly om året kunna tas om hand. I propositionen aviseras att regeringen senare kommer att tillsätta en utredning för att följa upp och utvärdera teknikutvecklingen för alternativa batterityper och startsystem för bilar, båtar etc. Därmed vidtas åtgärder mot det största användningsområdet för bly.
En betydande källa till blyspridning i miljön är blyhagel. 100 ton bly sprids årligen vid jakt och 400—500 ton vid skjutbanor. I Danmark och i vissa delstater i USA har förbud införts för användning av blyhagel i särskilt känsliga våt marksområden och vissa andra betydelsefulla fågelområden.
Efter det att förslag lagts fram om förbud mot blyhagel har jakt- och skytteorganisationer förklarat att de avser att ta initiativ till frivillig övergång till användning av järnhagel. Landets båda jägarorganisationer avser att genom olika informationsinsatser propagera för en sådan övergång. De bedömer att det är möjligt att på frivillig väg helt upphöra med blyhagelanvändningen inom vissa känsliga våtmarksområden.
Enligt regeringens mening bör möjligheten prövas att genom Överenskommelser nå en frivillig övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga. Regeringen förutsätter att överenskommelser om frivillig avveckling av blyhagel kan träffas i samråd mellan jägarintressen och naturvårdsintressen, Övergången bör ske inom de närmaste åren vad gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden. En fullständig övergång från blyhagel kräver bl.a. att huvuddelen av hagelvapnen byts ut. Övergångstiden måste därför vara tämligen lång. Övergången bör kunna vara genomförd i början av 2000-talet. Om en avveckling av blyhagelanvändningen 250
då inte har åstadkommits bör förbud övervägas. Det ankommer på kemikalieinspektionen att följa hur avvecklingen genomförs.
Ett annat användningsområde med betydande blyanvändning är sportfisket. Bly används här till tyngder (sänken). Särskilt vanlig är denna användning i starkt strömmande vatten. Det finns ingen säker siffra på hur mycket bly som används inom det svenska sportfisket. En grov uppskattning visar på en försäljning av minst 200 ton bly/år i detaljhandeln. Till detta kommer en sannolikt omfattande hemtillverkning av blysänken.
Sportfisket har uppmärksammat problemet med blyspridning till vattendrag, och lokalt har bl.a. i stora och frekventerade fiskevatten som Mörrumsån och Älvkarleby (Dalälven) införts frivilliga restriktioner mot användning av blysänken. Enbart i Älvkarleby har blyspridningen uppskattats till 4 — 6 ton/år.
Det finns i dag prisvärda alternativ till blysänken. Sportfiskarnas förbund rekommenderar sina medlemmar att använda blyfria sänken. Regeringen utgår från att kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk följer avvecklingen av sportfiskets blyanvändning inom ramen för myndigheternas fortsatta arbete för att nå minskad blyanvändning.
Regeringen har erfarit att statens livsmedelsverk för närvarande arbetar med olika åtgärder som är avsedda att minska intaget av bly med födan. Bl. a. förbereds en sänkning av gränsvärdet för bly i olika livsmedel och i t.ex. plåtburkskonserver. Vidare har ett förslag om avveckling av användningen av blyhaltiga kapsyler till vinflaskor nyligen notifierats enligt internationella handelsregler. Bly till lödning av plåtkonserver och till kapsyler förekommer inte längre i Sverige utan sådan blyförekomst är knuten till importerade varor. Livsmedelsverket arbetar internationellt för att få begränsningar till stånd vad gäller bl.a. blyanvändningen i plåtburkar och kapsyler. Motsvarande arbete pågår inom EG och i USA.
Blymantlad kabel används främst för undervattensbruk men förekommer också i jordkabel. Användningen av blymantlad jordkabel minskar i Sverige till förmån för andra material. Användningen av blymantlad jordkabel vid nyanläggning bedöms kunna vara avvecklad senast till år 1995 utan att någon särskild åtgärd vidtas från regeringens eller myndigheternas sida.
I sjökabel saknas bra alternativ till blymantling enligt kabeltillverkarna. Statens naturvårdsverk har anmält att verket avser återkomma till regeringen med förslag till tidpunkt för avveckling av sådan blyanvändning.
Även på andra områden pågår inom de berörda myndigheterna förberedelser för flera olika åtgärder för att begränsa eller avveckla användningen av bly. Kemikalieinspektionen följer såiedes upp övergången till blyfria pigment och torkmedel inom svensk färgtillverkning. Som ett led i sin ordinarie tillsynsverksamhet följer kemikalieinspektionen och naturvårdsverket tillverkares och importörers arbete med att byta ut bly. Myndigheterna agerar även internationellt för att förhindra nya användningsområden för bly.
Med de redovisade åtgärderna bedömer regeringen att det bör vara möjligt att få ner de totala blyutsläppen med ca 7090 räknat från år 1985 till år 1995. 251
Bly används inom många ytterligare användningsområden, t.ex. som strålskydd, fönsterinfattningar, balanseringsvikter och för legeringar. För vissa av dessa användningsområden saknas för närvarande alternativ. Arbetet med att utveckla alternativ till bly bör intensifieras inom alla användningsområden.
Det ankommer på kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk att noga följa utvecklingen samt ta initiativ till de frivilliga åtgärder som behövs för att uppnå en avveckling av blyanvändningen.
Regeringen avser att uppdra åt kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att senast den 1 juni 1993 redovisa hur avvecklingen av blyanvändningen fortskrider och vilka ytterligare åtgärder som kan krävas.
13.4.4 Kadmium
Regeringens ställningstagande: Användningen av kadmium måste minskas kraftigt. Ett växande användningsområde är i slutna nickel- /kadmiumbatterier. För att stimulera till återlämning av förbrukade batterier införs återlämningspremier. Detta skall avgiftsfinansieras. Även batterier som är fast monterade i apparater bör omfattas av systemet. Regeringen återkommer med förslag till behövlig lagstiftning.
Miljöavgiftsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med re-
geringens ställningstagande, frånsett att avgiften för nickel/kadmiumbatterier föreslås inledningsvis vara 50 öre per gram batterivikt och höjas till 1 krona år 1995.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är övervägande positiva till miljöavgiftsutredningens förslag.
Regeringens överväganden: Kadmium har ingen känd positiv funktion för något levande. Sannolikt gäller inget tröskelvärde, utan varje ökning av exponeringen ger negativa effekter.
Den kadmiummängd, som hittills ackumulerats inom samhället, är så stor att redan en liten del därav kommer att orsaka mycket allvarlig förorening, när och om den når den yttre miljön. Och den ackumulerade mängden växer oavbrutet.
Kadmium får sedan år 1982 inte användas i Sverige för ytbehandling, till färgämne eller som stabilisator i plast. Yrkesmässig import får inte heller ske av varor som ytbehandlats med kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne. Detta regleras i förordningen (1985:839) om kadmium. Statens naturvårdsverk har med stöd av denna förordning meddelat avsteg från kadmiumförbudet. Sådana avsteg har bl. a. givits för glaserade keramiska plattor för golv m. m., PVCprodukter avsedda att användas utomhus t. ex. fönsterbågar, järnplåt belagda med PVC för utomhusändamål t. ex. fasadbeklädnad och stuprör. Dessa avsteg gäller till år 1992. För vissa andra varuslag gäller avsteg tills vidare. 2352
Genom kadmiumförbudet beräknas användningen av kadmium som färgämne, som stabilisator och för ytbehandling ha minskat från 100 ton/år omkring år 1980 till nuvarande 20 ton/år. Samtidigt har kadmiumanvändningen ökat drastiskt på batteriområdet, från 15 ton år 1980 till numera 60 —90 ton/år.
Det ytterligare område där kadmium i dag förekommer i större mängd är i handelsgödsel. Användningen av fosforgödselmedel ökar successivt kadmiumhalterna i åkermarken med påföljd att kommande generationers hälsa äventyras. Genom en övergång till i stort sett kadmiumfria fosforgödselmedel är det möjligt att halvera tillförseln av kadmium till åkermarken. Regeringen återkommer i avsnitt 17.6.4 till sina överväganden och åtgärder för att minska kadmiuminnehållet i handelsgödsel.
Sverige har som tidigare nämnts i internationella sammanhang förbundit sig att kraftigt minska bl. a. kadmiumutsläppen.
Ett stort och hastigt växande användningsområde för kadmium är som nämnts laddningsbara nickel/kadmiumbatterier (NiCd-batterier). De används framför allt i olika slag av bärbara apparater. Nettotillförseln av kadmium till Sverige med slutna batterier är 60—90 ton kadmium/år samt med öppna batterier 20 ton/år. Kadmium i laddningsbara batterier svarar numer för över hälften av kadmiumanvändningen i världen.
Enligt regeringens proposition och jordbruksutskottets betänkande om kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118, JoU 30) gäller bl. a. att utsläppen i Sverige av kadmium (och kvicksilver) från batterier i en första etapp bör minskas till 25 20 av 1984 års utsläpp. I propositionen betonas att ansvaret för att de uppsatta målen på detta område nås i första hand måste ligga hos de företag som yrkesmässigt producerar, importerar, eljest levererar eller använder kemiska produkter.
Regeringen vill understryka att de företag som inte ombesörjer att miljöfarliga ämnen avlägsnas från produkterna eller på annat sätt vidtar åtgärder för att minska miljöfarliga utsläpp, måste vara beredda att betala samhällets kostnader för sådana åtgärder. Detta innebär såvitt gäller battericr att ett direkt kostnadsansvar har lagts på batteribranschen.
Därefter har riksdagen (prop. 1986/87:55, JoU 8, rskr. 70) i fråga om miljöfarliga batterier konstaterat bl. a. att målet inte kommer att uppnås utan särskilda åtgärder från samhällets sida. Ett program för att öka insamlingsgraden med hjälp av märkning av miljöfarliga batterier samt en informationskampanj pågår.
Hanteringen av kasserade batterier regleras i dag genom förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier. Med miljöfarliga batterier avses slutna torrbatterier med mer än sammanlagt 0,025 viktprocent kvicksilver och kadmium samt blybatterier. I förordningen föreskrivs bl.a. att de vanligaste sorterna av alkaliska batterier inte får säljas om viktprocenten överskrids. Övriga miljöfarliga batterier utom blybatterier skall vara märkta för att få överlåtas.
Förbrukade batterier får inte ingå i hushållsavfall utan skall samlas in för särskilt omhändertagande. Sedan den I januari 1987 gäller skyldighet för tillverkare och importörer att till statens naturvårdsverk deklarera försålda mängder av slutna NiCd-batterier, som inte är fast monterade 253
eller avsedda för fast montering. På basis av lämnade uppgifter debiteras tillverkare och importörer en avgift. Avgiften kan enligt lagen (1990:1 332) om avgifter för miljöfarliga batterier tas ut för att täcka samhällets kostnader för att samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade eller som inte längre används. Avgiften uppgår för närvarande till 1,3 öre per gram batterivikt. Betalningen uppbärs och redovisas av naturvårdsverket. Medlen placeras i batterifonden. Fast monterade batterier är undantagna från avgift.
Resultatet av insamlingsprogrammet och informationskampanjen är vad gäller NiCd-batterier inte tillfredställande. Naturvårdsverket bedömer att insamlingsgraden för fjärde kvartalet 1987 (senast tillgängliga statistik) uppgick till endast 30946 för lösa slutna batterier. Insamlingsgraden blir ännu lägre om man beaktar att redovisningen inte omfattar alla de NiCdbatterier som säljs i olika apparater. Uppskattningsvis är det alltså endast en mycket liten andel — kanske 1096 — av försålda slutna batterier som samlas in.
Enligt regeringens mening har således de försök som hittills gjorts att öka insamlingsgraden för slutna NiCd-batterier visat sig otillräckliga. Kraftigare styrmedel behövs. Insamlingsgraden måste öka markant. Målet skall vara att minst 9090 av batterierna återtas. Detta mål kan uppnås genom ett system med återtagningspremier för förbrukade NiCd-batterier. Premierna bör finansieras genom en höjning av avgifterna på NiCd-batterier. Även fast monterade batterier bör i fortsättningen beläggas med avgift.
Vid bedömning av lämplig premienivå bör beaktas att batteriernas tekniska livslängd är många år och att antalet uttjänta batterier eller apparater per år och konsument kommer att vara litet. Batteriåterlämningen kan därför inte bli en rutin som kan jämföras med återlämningen av tomglas, aluminiumburkar etc. En nödvändig förutsättning för en höggradig återlämning är därför att premien sätts så högt att konsumenten bryr sig om att hålla reda på och lämna tillbaka uttjänta NiCd-batterier och apparater med sådana batterier i. Premien får å andra sidan inte sättas så högt att det blir lönsamt att tillverka NiCd-batterier enbart för premiens skull.
Redan i dag är den som yrkesmässigt saluför NiCd-batterier skyldig att återta dem när de är förbrukade. I fortsättningen bör denna skyldighet även inkludera apparater med fast monterade sådana batterier. Återlämningspremien bör uppgå till 10 kr. för batterier och 50 kr. för kassetter och varor med fast monterade batterier. I fråga om äldre batterier resp. apparater kan det emellertid vara svårt att avgöra att batteriet just är ett NiCdbatteri. Skyldigheten bör därför endast gälla för batterier som klart kan identifieras som NiCd-batterier. Premieutbetalningarna bör begränsas till högst 200 kr. vid varje enskilt tillfälle.
För att minska miljöstörningarna och hälsoriskerna från uttjänta NiCdbatterier skall avgiften även kunna finansiera insamlingen av de batterier som redan finns ute i samhället. En sådan ”återlämningspremie” bör alltså utgå även för batterier som sålts tidigare, utan att tillverkaren eller importören erlagt någon avgift alls. Premien bör betalas för såväl lösa batterier som för apparater med fast monterade batterier. 254
Regeringen avser att från den 1 januari 1992 höja batteriavgiften till en nivå motsvarande 30 öre per gram, räknat på batterivikten. Denna nivå är anpassad efter de beräknade utgifterna för återlämningspremier. Avgiften skall även i fortsättningen tas ut av yrkesmässiga tillverkare och importörer och baseras på den sammanlagda vikten försålda batterier.
Den som betalar ut återlämningspremier bör i sin tur ges möjlighet till ersättning ur batterifonden. Regeringen avser att efter överläggningar med bl.a. företrädare för branschen återkomma till riksdagen med förslag till villkor för ekonomisk ersättning för premieutbetalningar och lagstiftning som kan behövas för att genomföra de angivna åtgärderna.
Ett särskilt problem utgör de NiCd-batterier som säljs fast monterade i apparater. Problemet har också uppmärksammats inom EG som i ett direktiv från år 1990 anger att batterier inte får monteras i apparater om de inte lätt kan avlägsnas av konsumenten när apparaten tjänat ut. Denna bestämmelse träder i kraft den I januari 1994. Regeringen avser att införa motsvarande bestämmelse i Sverige.
13.4.5 Arsenik och krom
Regeringens ställningstagande: Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kemikalieinspektionens föreskrifter beträffande träskyddsmedel inte leder till detta överväger regeringen att återkomma till riksdagen med förslag att en-miljöskatt på träskyddsmedel som innehåller dessa föreningar införs.
Förslagen i miljöavgiftsutredningen, rapporten Minskade risker med träskyddsmedel samt Begränsningsuppdraget: Miljöavgiftsutredningen föreslår införande av miljöavgifter på arsenik- och krommedel från den 1 januari 1992. I rapporten Minskade risker med träskyddsmedel föreslås bl.a. ökad satsning på forskning och utveckling beträffande träskydd. I Begränsningsuppdraget föreslås åtgärder som medför begränsning av arsenikanvändningen. Där nämns också pågående arbeten för att begränsa användningen av kreosot i träskyddsmedel.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningarnas förslag. Lantbrukarnas Riksförbund anser att impregnerat virke används på ett alltför schablonartat sätt. En minskad användning av trälmpregnerat virke bör ske genom regler för vad virke av olika träimpregneringsklasser får användas till. Svenska Sågverks- och Trävaruexportföreningen och Sveriges Lantbruksuniversitet avstyrker miljöavgiftsutredningens förslag.
Regeringens överväganden: Arsenik och krom har allvarliga hälso- och miljöeffekter. Ämnena är bl. a. cancerframkallande. Användning av arsenik och krom innebär risk för diffus spridning i samtliga media. Arsenikhalter i fosfatfattiga svenska sjöar är ofta lika höga eller högre än de halter som har konstaterats ge effekter på växtalger. Varje påspädning kan därmed leda till utslagning av växtalger som är viktiga i näringskedjan.
Arsenik och arsenikföreningar samt krom används framför allt för träimpregnering. En stor framtida risk utgörs av de betydande mängder virke som har impregnerats med sådana medel. Virket blir så småningom avfall som kan förorena miljön genom de rester av träskyddsmedel som finns kvar. Medlen lakas successivt ur och kommer ut i mark och vattendrag.
Arsenik används också vid bl.a. glastillverkning och framställning av blyhagel. Flera av de åtgärder som innebär begränsning av användningen av bly kommer samtidigt att medföra en begränsning av arsenikanvändningen.
Sverige har i internationella överenskommelser förbundit sig att genomföra långtgående begränsningar av utsläppen till hav och luft av bl.a. arsenik och krom. Vid Nordsjökonferensen år 1990 överenskoms således om en minskning av utsläppen till Nordsjön av dessa ämnen med minst 50960 under perioden 1985— 1995. Utsläppen till luft skall enligt samma överenskommelse halveras till år 1995 eller senast år 1999 med hjälp av bästa tillgängliga teknik.
Regeringen uppdrog hösten 1988 åt arbetarskyddsstyrelsen, kemikalieinspektionen, lantbruksstyrelsen och statens naturvårdsverk att utreda och lämna förslag om åtgärder för att minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Den övervägande delen av bekämpningsmedlen används för träskydd. Den totala mängden använda träskyddsmedel i Sverige år 1989, räknat som aktiv substans, uppgick till ca 8000 ton. Jordbrukets förbrukning av bekämpningsmedel uppgick till 2500 ton odlingssäsongen 1988/89.
Forsknings- och utvecklingsarbete på träskyddsområdet pågår inom en rad områden. I Sverige bedrivs forskning för att bl.a. få fram nya, effektivare och mindre farliga blånads- och mögelskyddsmedel. Internationellt bedrivs forskning med impregneringsteknik, provningsmetoder, nya bekämpningsmedel och biologisk bekämpning. Det behövs enligt regeringens mening svensk forskning som tar sikte på hur trä i framtiden skall kunna skyddas utan användning av bekämpningsmedel. Härvid bör prioriteras den forskning som tar sikte på hur de naturliga egenskaperna hos trä bättre skall utnyttjas och hur det konstruktiva träskyddet kan utvecklas. Vidare bör forsknings- och utvecklingsarbetet inriktas på att väl definiera under vilka omständigheter impregnering av virke är nödvändigt samt klarlägga vilken behandling som hör samman med specifika användningsområden. Det faller sig naturligt att arbete med sådan inriktning bedrivs där det i dag pågår väl utvecklad forskning och utveckling inom träskyddet. Sådan forskning pågår t. ex. vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Det är viktigt att impregnerat virke kan omhändertas på ett från miljöoch hälsosynpunkt bra sätt när det blir avfall. Regeringen har erfarit att statens naturvårdsverk planerar att ge ut en informationsskrift beträffande insamling och slutligt omhändertagande av impregnerat virkesavfall, riktad till bl.a. kommuner och allmänhet.
Med hänsyn till arsenik- och krommedlens farlighet för miljö och hälsa och den stora mängd medel som redan har tillförts teknosfären måste användningen av dem minska kraftigt. Det är också viktigt av arbetsmiljö-
skäl med en minskad användning av sådana medel. Arsenik- och krommedel måste dock tills vidare användas i vissa sammanhang.
Regeringen har nyligen beslutat om ändring i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel så att särskilda kunskapskrav skall kunna ställas på personal som använder bekämpningsmedel i klass 2 för träskydd.
Regeringen har erfarit att myndigheterna avser att genomföra flera åtgärder för att minska användningen av arsenik och krom, främst vad gäller träskyddsmedel. Således gör kemikalieinspektionen för närvarande en fördjupad genomgång av dokumentationen för träskyddsmedel inför eventuellt beslut om fortsatt godkännande under år 1993. Vidare har kemikalieinspektionen nyligen fastställt föreskrifter om träskyddsbehandlat virke (KIFS 1990:10). Enligt dessa föreskrifter, som överklagats, får arsenik- och kromimpregnerat virke endast användas för markförlagda träkonstruktioner, i bryggor och andra marina anläggningar samt i vissa säkerhetskonstruktioner. Föreskrifterna omfattar också användningen av kreosot. Impregnerat virke som överlåts yrkesmässigt måste vara märkt bl. a. med verksamma beståndsdelar i träskyddsmedlet, vilken bearbetning virket är lämpligt resp. olämpligt för, hälsorisker etc. vid bearbetning och åtgärder för omhändertagande av avfall från virket. Föreskrifterna gäller även importerat träskyddsbehandlat virke.
Om kemikalieinspektionens föreskrifter får fullt genomslag beräknas användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel att minska med ca 8090 av nuvarande användning. Användningen av kreosot kommer också att minska. Ett problem när det gäller arsenik och krom är emellertid att efterlevnaden är svår att kontrollera eftersom användningen av impregnerade trävaror är spridd och svår att överblicka. Regeringen anser därför att en miljöskatt kan komma att behövas som ett komplement till föreskrifterna för att en begränsning av användningen verkligen skall nås i önskvärd omfattning.
Miljöavgiftsutredningen har föreslagit att arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel beläggs med miljöavgifter om 200 kr./kg arsenik resp. 100 kr./kg krom. Motsvarande avgifter föreslås läggas på importerat virke som impregnerats med arsenik och krom. Virke som exporteras föreslås befrias från avgift. Importen av träskyddsbehandlat virke är i dag obetydlig. Den kan dock komma att öka om EFTA-länderna via ett EES-avtal knyts till EG.
En miljöskatt får stor styreffekt i tillverkarledet eftersom den ger en kraftig prishöjning på arsenik- och krommedlen. Priset på impregnerat trä påverkas emellertid endast marginellt. En miljöskatt är således främst ett incitament för de företag som impregnerar att utveckla och gå över till andra, mindre farliga medel.
Om det visar sig att den beräknade minskningen inte nås genom de skärpta föreskrifter som nyss redovisats, överväger regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om att införa en särskild miljöskatt på träskyddsmedel med arsenik- och kromföreningar. För att skatten inte skall få konkurrenssnedvridande effekter bör den i så fall också tas ut på importerat sådant virke, medan exporterat virke bör vara skattebefriat.
17 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Regeringen avser att uppdra åt kemikalieinspektionen att redovisa effekterna av föreskrifterna senast den 15 november 1992.
Minskad användning av krom- och arsenikmedel samt kreosot får inte leda till ökad användning av andra från miljö- och hälsosynpunkt farliga preparat. Åtgärder måste vidtas för att totalt sett minska användningsbehovet av och riskerna med kemiska träskyddsmedel. Det ankommer på kemikalieinspektionen att följa utvecklingen av användningen av alla träskyddsmedel och till regeringen redovisa eventuellt behov av åtgärder.
13.5¶Skadliga organiska ämnen
13.5.1 Bakgrund Organiska ämnen som inte bryts ned i miljön eller som bryts ned mycket långsamt kan lagras upp 1 djur, växter och sediment och förorsaka skada under lång tid. Det långsiktiga målet måste därför vara att av människan framställda stabila organiska och miljöskadliga ämnen inte skall få förekomma i miljön.
Även andra grupper av organiska ämnen än de stabila kan behöva begränsas av olika skäl. Ett ämnes inneboende egenskaper såsom giftighet för människa och ekosystem, vissa fysikaliskt-kemiska egenskaper såsom flyktighet samt ämnets spridning i samhället och miljön, är exempel på faktorer som ligger till grund för bedömningen av behovet att begränsa användningen. Motivet för att de klorerade organiska lösningsmedlen bör avvecklas är deras giftighet och flyktighet samt stora spridning. För ftalaterna är det framförallt de stora utsläppen i luften, vilka leder till en hög, skadlig förekomst av ftalater i miljön, som utgör den huvudsakliga grunden för behovet av begränsningsåtgärder.
För sådana skadliga organiska ämnen som har negativ effekt på människans hälsa och på miljön och där andra, mindre hälso- och miljöfarliga alternativ finns, bör användningen kraftigt begränsas och om möjligt avvecklas helt.
13.5.2 Klorerade organiska lösningsmedel
Regeringens ställningstagande: e Metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen bör förbjudas i konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Användningen av metylenklorid och trikloretylen bör avvecklas helt senast till utgången av år 1995. Regeringen kommer att driva dessa frågor internationellt. e Regeringen kommer att internationellt driva frågan om att hitta en ersättning för perkloretylen. Om detta inte ger resultat kommer regeringen att överväga att införa miljöskatt för att få önskad styrning.
Förslagen i miljöavgiftsutredningen och Begränsningsuppdraget: Efter den 1 januari år 1992 får trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen ej överlåtas i konsumentförpackningar i detaljhandeln. Förslaget överensstämmer i huvudsak med regeringens frånsett tidpunkten för införandet.
Trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen beläggs med en miljöavgift från och med den 1 januari 1993.
Remissinstanserna: Av de som yttrat sig är en majoritet för miljöavgiftsutredningens förslag. De som avvisar förslaget hänvisar bl.a. till att en begränsning redan uppnåtts, att miljöskyddslagens bestämmelser är en bättre väg att minska användningen eller att förslaget kommer att drabba såväl verkstadsindustri som färg- och tvätteribranschen.
Regeringens överväganden: Klorerade lösningsmedel har god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är grunden till att ämnena fått en omfattande användning under de senaste decennierna.
Klorerade organiska lösningsmedel är hälsoskadliga. Vissa är dessutom ozonnedbrytande.
År 1988 förbrukades i Sverige ca 13 000 ton klorerade lösningsmedel. De tre hälsoskadliga lösningsmedlen metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen utgjorde merparten av den förbrukade mängden, ca 10000 ton. Användningen sker till största delen vid avfettning/rengöring inom verkstadsindustrin och vid kemtvätt. De ozonnedbrytande klorerade lösningsmedlen är koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan. Dessa beskrivs närmare i avsnitt 13.6.5.
De hälsoskadliga klorerade lösningsmedlen är cancerframkallande och lättflyktiga. Perkloretylen och trikloretylen har också nedbrytningsprodukter som är miljöfarliga, då de är svårnedbrytbara och medeltoxiska i vattenmiljö. Detta är viktiga skäl att begränsa användningen av ämnena.
De klorerade organiska lösningsmedlen används på likartat sätt och kan ersätta varandra. Detta gäller dock inte för koltetraklorid vid användning som kemisk råvara.
Eftersom de olika typerna av lösningsmedel kan ersätta varandra finns det starka skäl att vidta gemensamma åtgärder mot hela gruppen av klorerade lösningsmedel. Åtgärder mot gruppen klorerade lösningsmedel bör därför enligt regeringens uppfattning samordnas i tiden med avvecklingsplanerna för ozonnedbrytande ämnen så att inte dessa ersätts med hälsoskadliga klorerade lösningsmedel. Som framgår i avsnitt 13.6 föreslås att användningen av det ozonnedbrytande klorerade lösningsmedlet 1,1,1trikloretan avvecklas i samma takt som CFC dvs. till den 1 januari 1995.
I USA har flera myndigheter bl.a. EPA (Environmental Protection Agency) ett synsätt som i stort motsvarar det svenska när det gäller riskerna och behovet av åtgärder mot de klorerade lösningsmedlen. I EG har två av lösningsmedlen klassificerats som cancerframkallande och för det tredje diskuteras just nu en sådan klassificering. Vissa förbud finns redan; i t.ex. Schweiz finns förbud mot användningen av de tre klorerade lösningsmedlen i tvättmedel och rengöringsmedel sedan år 1987. Österrike har notifierat ett förslag om förbud mot användningen av klorerade lösningsmedel i färger, lacker, och lim.
I de flesta fall finns i dag alternativ till användning av klorerade lösningsmedel för avfettning. Huvudalternativet för användare med stor och medelstor förbrukning är alkalisk avfettning. För små användare kan alternativet vara alkoholtvätt, kolväten eller mikroemulsioner.
Några reella alternativ till perkloretylen och CFC för kemtvätt finns däremot ännu inte. Perkloretylen är den vanligaste kemtvättvätskan både för industrins kemtvätt och för garderobstvätt. CFC förekommer fortfarande i kemtvätt men från år 1995 är användningen av CFC som kemtvättvätska förbjuden. På industritvättsidan pågår en övergång till vattenburen emulsionstvätt.
Regeringens bedömning är att användningen av metylenklorid och trikloretylen bör förbjudas helt senast till utgången av år 1995. Undantag kommer att behövas för en mindre del av användningen inom ett fåtal företag, främst vid framställning av läkemedelssubstanser och sjukvårdsartiklar. Likaså behövs undantag då metylenklorid föreskrivs i internationellt fastlagda analysmetoder. Om särskilda skäl föreligger bör dispens kunna ges även inom andra områden. Denna avvecklingstakt, vilken är snabbare än vad utredningarna föreslagit, är både tekniskt möjlig och miljö-och hälsomässigt motiverad. Härigenom kan en snabb riskminskning åstadkommas och ett starkare incitament ges till utveckling av alternativ teknik. Det är också, som redan nämnts, angeläget att åtgärder vidtas samtidigt mot hela gruppen klorerade lösningsmedel.
Eftersom det i dag inte finns några godtagbara alternativ till perkloretylen är regeringen inte beredd att bestämma tidpunkten för en avveckling av perkloretylen. Regeringen anser det angeläget att alternativ utvecklas och kommer att följa utvecklingen och driva frågan om att hitta crsättningar internationellt. Om inte detta ger resultat kommer regeringen överväga att införa en miljöskatt för att få önskad styrning.
Användningen av trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen i konsumentprodukter bör förbjudas från den I januari 1993. Det innebär en något längre tid för omställningen än den som föreslagits i Begränsningsuppdraget.
Regeringen avser att aktivt driva dessa förslag inom EFTA/EG.
Samtliga nämnda förbud kommer att inom kort notifieras till EFTA/EG och GATT. Beslut om förbud kommer att fattas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter notifikationstidens utgång och med beaktande av eventuella kommentarer.
13.5.3 Plastadditiv m. fl. ämnen
Regeringens ställningstagande: Användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klorparaffiner skall begränsas. Målet är en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga.
Förslagen i Begränsningsuppdraget: Överensstämmer i huvudsak med vårt ställningstagande.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ansluter sig till förslagen i Begränsningsuppdraget. Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet (KTF) m.fl. framför dock att egenåtgärder i vissa branscher redan har påbörjats för vissa av ämnena och att det inte är meningsfullt med egna svenska åtgärder om det inte sker i internationellt samarbete. KTF m. fl. anser därför att ämnena inte bör föras upp på svenska listor över ämnen som skall begränsas förrän internationella organ kommit fram till gemensamma Överenskommelser. Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar bl. a. att användningen av ämnena i vissa fall bör avvecklas snabbare än vad som föreslagits och på ett mer kraftfullt sätt, t. ex. genom förbud. Svenska Naturskyddsföreningen anser bl. a. att konkreta avvecklingsplaner bör presenteras för ämnena under åren 1991 och 1992.
Regeringens överväganden: Motiv för avveckling Klorparaffiner används huvudsakligen som flamskyddsmedel/mjukgörare i PVC-plast, fogmassor, lim, färg och verkstadsoljor. Sverige använder ungefär 4 500 ton klorparaffiner årligen.
Klorparaffinerna är stabila, svårnedbrytbara och motståndskraftiga mot oxidation. Bioackumulering av klorerade paraffiner har konstaterats. För många användningar av klorparaffiner finns mindre miljöskadliga alternativ. Regeringen anser att målsättningen bör vara att användningen av klorparaffiner skall ha upphört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klorparaffinerna bör vara avvecklade till senast år 1994.
Miljöriskerna med klorparaffiner har även uppmärksammats internationellt. De finns bl.a. med inom Nordsjökonferensens arbete vad gäller undersökning av ämnets skadliga effekter i den marina miljön.
Ftalater är en ämnesgrupp som används huvudsakligen som mjukgörare i PVC, men även i viss mån i lim, färg, tätningsmedel, fogmassa m. m.
Under 1980-talet har ftalaters förekomst och påverkan på miljön undersökts. I flera länder, bl.a. USA och Canada, har miljömyndigheterna prioriterat ftalaterna för testning och utvärdering av deras miljöeffekter.
I Sverige användes ca 24 000 ton ftalater år 1989. Utsläppen till miljön från 1989 års produktion av mjuk PVC kan uppskattas vara flera hundra ton. Ftalater belastar miljön framförallt genom stora utsläpp i luften. De har också långsamma nedbrytningshastigheter. Ftalaternas egenskaper leder till att luftburna ftalater kan transporteras långa sträckor i atmosfären. Nedfallet, som kan ske långt från utsläppsplatsen, sker med hjälp av nederbörden eller med kondensation vid svalare temperaturer.
Spridningen till miljön kan ske vid framställning och distribution av ftalater, vid tillverkningen av plastvaror innehållande mjuk PVC, vid användning av dessa varor samt slutligen vid omhändertagande av avfall som inncehåller dessa varor. Negativa miljöeffekter har dokumenterats i fråga om ftalater.
Regeringen anser att målet skall vara att tillförseln av ftalater till miljön skall minska. Det finns i dag andra mjukgörare som kan utgöra komplement eller alternativ till ftalater.
Bromerade flamskyddsmedel används inom konstruktionsplaster, lättplaster (isoleringsmaterial), kretskort, textilier m.m. Bromerade flamskyddsmedel tillsätts materialen för att förändra deras brandegenskaper. Sverige har ingen egen tillverkning av bromerade flamskyddsmedel. Sveriges totala import var år 1988 1400—2 000 ton. Cirka 500 ton exporterades som komponenter i varor.
Bromerade flamskyddsmedel är biotillgängliga och bioackumulerbara. Undersökningar som gjorts i Sverige har visat att polybromerade difenyletrar är spridda i miljön och att halterna i allmänhet tycks ha ökat sedan 1970-talet. Regeringen anser därför att målet bör vara att användningen av bromerade flamskyddsmedel skall avvecklas.
I internationella sammanhang, inom bl.a. EG och OECD, har arbetet med att bedöma behovet av och föreslå lämpliga åtgärder för begränsning av bromerade flamskyddsmedel hög prioritet. Nederländerna har föreslagit förbud för ett antal bromerade flamskyddsmedel. Ett förslag om begränsning av användningen av vissa bromerade flamskyddsmedel är under utarbetande inom EG.
Organiska tennföreningar har en mycket spridd användning. De största mängderna av de organiska tennföreningarna används som stabilisatorer vid PVC-tillverkning. Den övriga användningen är i bekämpningssyfte och ger upphov till en omedelbar miljöpåverkan, t. ex. från tenn i skeppsbottenfärger och i kylvattenkemikalier.
De organiska tennföreningarna har en hög toxicitet och flera negativa hälso- och miljöeffekter. De ger skador på olika vattenlevande organismer och är också bioackumulerbara. Regeringen anser att det är angeläget att de arbeten som redan pågår för att begränsa användningen av de organiska tennföreningarna drivs aktivt så att den miljöskadliga användningen. av organiska tennföreningar avvecklas så snabbt som möjligt.
Det internationella arbetet är även på detta område av avgörande betydelse. Användningen av tenninnehållande skeppsbottenfärger har reglerats i många länder, däribland i Sverige, Norge, EG-länderna m. fl. IMO (International Maritime Organization) arbetar också med förslag till internationella överenskommelser om åtgärder mot användningen av organiska tennföreningar.
Vid Nordsjökonferensen år 1990 överenskoms att utsläppen till Nordsjön av vissa organiska tennföreningar skall minska. Nordsjökonferensens mål är en halvering av utsläppen till år 1995 beräknat på 1985 års nivå.
Tillvägagångssätt För de nu aktuella ämnena ger begränsningar, som enbart är riktade mot svenska tillverkare och importörer, inte ett tillräckligt genomslag på den samlade tillförseln till den svenska miljön. Det internationella samarbetet är därför av särskilt stor betydelse och begränsningsåtgärder måste drivas aktivt i olika sammanhang, såsom inom OECD, i samarbete med EFTA och EG, mellan de nordiska länderna samt genom de olika havskonventionerna.
Det internationella samarbetet är också viktigt för att ge bättre kunska- 262
ning, miljöeffekter och lämpliga substitut.
Enligt regeringens bedömning är det naturligtvis bäst om användningen av ftalater, bromerade flamskyddsmedel, klorparaffiner och organiska tennföreningar kan avvecklas genom egenåtgärder inom berörda branscher. För att påverka utvecklingen i denna riktning anser regeringen att kemikalieinspektionens och naturvårdsverkets pågående arbete med att på olika sätt bearbeta importörer och användande branscher och informera dem om ämnenas miljöfarlighet och om substitutionsmöjligheter är betydelsefullt.
Det är också angeläget att myndigheterna, mot bakgrund av bl.a. vad som uppnås genom industrins egna åtgärder, gör en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan krävas för att säkra en begränsning av användningen av ämnena. Regeringen har erfarit att ett samlat förslag om begränsningar för plastadditiv kommer att utarbetas av kemikalieinspektionen och naturvårdsverket gemensamt. Myndigheternas arbete inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen som är mest skadliga för miljön. För tennorganiska föreningar och bromerade flamskyddsmedel bedöms även det eventuella behovet av statliga åtgärder för att begränsa deras användning i andra material än plast.
13.5.4 Nonylfenoletoxylater
Regeringens ställningstagande: Minst 9096 av användningen i Sverige av nonylfenoletoxylater bör ha upphört till år 2000. Detta bör kunna ske genom frivilliga åtgärder inom berörda branscher.
Förslagen i Begränsningsuppdraget: Överenstämmer med vårt ställningstagande.
Remissinstanserna: Övervägande antalet instanser har tillstyrkt förslaget till begränsningsåtgärder. De branschanknutna instanserna har inte ifrågasatt behovet av avveckling men några har haft synpunkter på förslagen till hur avveckling skall genomföras. Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet m.fl. anser att användningen av nonylfenol kommer att successivt begränsas och på sikt minimeras genom företagens egna åtgärder samt att det räcker med att myndigheterna följer detta avvecklingsarbete. Svenska Naturskyddsföreningen har påpekat att nonylfenoletoxylater kan förekomma som papperskemikalie och att även denna användning bör minskas.
Regeringens överväganden: Sverige har egen produktion av nonylfenoletoxylater (NFE). Totalt produceras 10000— 13000 ton NFE per år varav ca 10000 ton exporteras. Den svenska importen av NFE uppgår till ungefär 1000 ton per år.
Cirka 3000—3 500 ton NFE används årligen i Sverige som tvättmedel, vätmedel, emulgatorer och dispergeringsmedel. Den största användningen sker inom industriell och institutionell rengöring med en förbrukning på sammantaget ca 2 400 ton per år. 263
nedbrytningsprodukter har dokumenterat negativa egenskaper för miljön. NFE har hittats i olika typer av avlopps- och recipientvatten, i kommunalt och industriellt reningsverksslam, i jord efter slamspridning och i biologiskt matcrial såsom grödor och musslor. Miljöprojekt Göteborg har pekat på problemet i sitt slutbetänkande.
Italien och Schwciz har generella förbud mot användning av NFE i konsumentprodukter och i institutionella rengöringsmedel. I Nederländerna och i Storbritannien pågår arbete för att kraftigt minska användningen av NFE. I Tyskland är NFE i konsumentprodukter utbytt sedan 1986.
För rengöringsändamål finns i dag möjlighet att ersätta NFE med andra mindre miljöskadliga substanser. Tillverkningsbranschen har efter överläggningar åtagit sig att inom ett par år minska användningen av NFE i institutionella rengöringsmedel med 90960.
Halterna av NFE och dess nedbrytningsprodukter i det kommunala avloppsslammet har den senaste tiden minskat. Detta tyder på att användningen av NFE även i hushållsprodukter är på väg att reduceras.
För den industriella användningen i avfettnings-, emulgerings- och dispergeringsmedel bedöms utsikterna goda att inom några år hitta lämpliga ersättningsmedel.
NFE ingår också som verksam beståndsdel i vissa kemikalier som används inom massa- och pappersindustrin. Då alternativa produkter finns bör användning av dessa NFE-produkter kunna upphöra tämligen omgående.
Det ankommer på naturvårdsverket och kemikalieinspektionen att fortlöpande följa och redovisa användningen av NFE i Sverige och vid behov vidta eller förslå åtgärder för att användningen skall kunna minskas med 9090 till år 2000.
Den användning som därefter återstår får enligt regeringens uppfattning endast ske om risken för spridning i miljön är mycket liten. På sikt bör all användning upphöra och NFE ersättas med mindre miljöskadliga alternativ.
Sverige bör verka för internationella överenskommelser om att kraftigt minska användningen av NFE.
13.6¶Ozonnedbrytande ämnen
13.6.1 Bakgrund
Fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, CFC, är stabila ämnen som inte existerar naturligt i miljön. De uppfanns på 1930-talet och har visat sig vara mycket användbara för ett stort antal industriella ändamål, från rengöring till användning som köldmedia. CFC-föreningar säljs under en rad handelsnamn, bl.a. namnet Freon. Det har dock visat sig att CFCföreningarna på grund av sin långa livslängd och sitt innehåll av klor bidrar till att bryta ned det skyddande ozonskiktet i stratosfären, 15—50 km ovanför jordytan. Dessa föreningar bidrar även till den s.k. växthuseffekten och påverkan på vårt klimat. Andra långlivade, klorerade eller 264
raklorid, 1,1,1-trikloretan och de ofullständigt halogenerade klorfluorkarbonerna, de s.k. HCFC-föreningarna.
Frågan om åtgärder till skydd för ozonskiktet har varit uppmärksammad under 1980-talet såväl nationellt som internationellt. Internationella överenskommelser har träffats för att begränsa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. Hittills har 72 resp. 63 stater och EG ratificerat Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Sverige ratificerade Wienkonventionen år 1986 och Montrealprotokollet år 1988. Genom Montrealprotokollet, som trädde i kraft den 1 januari 1989, beslutade parterna om avvecklingsplaner för CFC och halon. En redogörelse för Montrealprotokollet har lämnats i 1988 års miljöpolitiska proposition (prop. 1987/88:85).
Regeringen redovisade i nyss nämnda proposition en nationell avvecklingsplan för CFC med en betydligt högre ambitionsnivå än den internationella. Riksdagen lämnade utan erinran vad som anförts i propositionen om en sådan avvecklingsplan (JoU23, rskr. 373). Enligt den svenska avvecklingsplanen skall utsläppen av CFC ha halverats till utgången av år 1990, räknat från 1986 års nivå, och i princip ha upphört till år 1995. Syftet med denna plan är bl. a. att påverka den internationella utvecklingen genom att visa på möjligheten att använda alternativa ämnen och CFC-fri teknik.
Regeringen har under hösten 1990 beslutat om importförbud i enlighet med naturvårdsverkets förslag i rapporten Importreglering av vissa produkter tillverkade med hjälp av CFC. Beslutet, som trädde i kraft samtidigt som förbudet mot inhemsk tillverkning den 1 januari 1991, omfattar vissa typer av skumplast samt varor som innehåller sådan skumplast.
En avveckling av CFC får inte leda till ökad användning av andra ozonnedbrytande ämnen eller ämnen som på annat sätt är miljö- eller hälsofarliga. Regeringens mål är därför att även avveckla användningen av halon, 1,1,1-trikloretan och koltetraklorid samt att i övrigt begränsa användningen av ämnen som påverkar det stratosfäriska ozonskiktet.
I ljuset av nya vetenskapliga rön har allt fler länder anslutit sig till uppfattningen att en fullständig och global avveckling av samtliga ozonnedbrytande ämnen är nödvändig. Vid det andra mötet mellan parterna till Montrealprotokollet, som ägde rum i London i juni 1990, beslutades om skärpningar avseende utsläppen av CFC och halon. Vidare utökades antalet reglerade ämnen med koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan. Riktlinjer för användningen av HCFC-föreningar antogs av parterna. De industrialiserade länderna har genom sina stora utsläpp av ozonnedbrytande ämnen huvudansvaret för att lösa det globala miljöproblemet som nedbrytningen av ozonskiktet innebär. För att göra det möjligt för utvecklingsländer att ansluta sig till protokollet fattades beslut om inrättandet av en multilateral fond. Frågan om riksdagens godkännande av tilläggen till protokollet behandlas i avsnitt 13.8.1.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av 1988 års plan för CFC-avveckling och utarbetat förslag om tillägg. Verket har också utarbetat förslag till avvecklingsplaner för halon, koltetraklorid och 1, 1,1-trikloretan, de två senare tillsammans med kemikalieinspektionen. 265
Naturvårdsverket föreslår också begränsningar av användningen av HCFC-föreningar. Förslagen redovisas i naturvårdsverkets rapport Åtgärder till skydd för ozonskiktet. Med naturvårdsverkets förslag i det följande avses förslag givna i den rapporten, om inte annat anges. Vid remissbehandlingen har de flesta remissinstanserna ställt sig positiva till de föreslagna åtgärderna till skydd för ozonskiktet. Flera remissinstanser har framhållit betydelsen av att Sverige agerar för motsvarande åtgärder på det internationella planet samt att de krav som ställs på den svenska produktionen också bör gälla för importen.
I det följande lämnas, som information till riksdagen, en redogörelse för regeringens ställningstaganden med anledning av naturvårdsverkets förslag. Åtgärderna kräver inte riksdagens medverkan utan kan genomföras genom förordningsändringar, främst genom ändringar i förordningen (1988:716) om CFC och halon m. m.
De konkreta åtgärder som redovisas kommer inom kort att notifieras enligt gällande överenskommelser inom GATT och EFTA/EG. Regeringen avser att fatta beslut efter notifikationstidens utgång efter beaktande av eventuella synpunkter.
Statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen har en fortsatt viktig uppgift med att tillhandahålla råd och information i arbetet med att genomföra åtgärder till skydd för ozonskiktet. Kunskaperna om miljösituationen kommer att öka och utvecklingen på det internationella området går snabbt. Det är därför viktigt att de föreslagna avvecklingsplancrna följs upp av berörda myndigheter. Det ankommer på naturvårdsverket att bevaka avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen och att i samråd med andra berörda myndigheter vidta de åtgärder som kan behövas.
13.6.2 CFC Åtgärder mot CFC-användningen
Regeringens ställningstaganden:
e Avvecklingsplanen för CFC-föreningar skärps enligt följande:
— Tillverkning av fjärrvärmerör med hjälp av CFC och import av
sådana rör förbjuds från den I juli 1991.
— Användningen av sådana CFC-föreningar som i dag inte är regle-
rade bör förbjudas från och med den 1 januari 1993.
e Frågan om skärpningar av CFC-avvecklingen drivs internationellt.
e Naturvårdsverket får utvidgat bemyndigande att utfärda före-
skrifter för att begränsa utsläppen av HFC-föreningar.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig positivt om avvecklingsplanen och om de föreslagna åtgärderna till skydd för ozonskiktet. Värmeverksföreningen m.fl. anser att en tidigareläggning av förbudet mot fjärrvärmerörstillverkning med CFC inte är rimlig av energieffektivi- 266
tetsskäl. Andra pekar på att teknikutvecklingen i fråga om fjärrvärmerör har gått snabbt och att CFC-fria rör redan i dag kan tillverkas kommersiellt.
Regeringens överväganden: Den branschvisa avvecklingsplanen för CFC som antogs år 1988 byggde på de förutsättningar som då var aktuella avseende alternativ teknik, alternativa produkter och på vad som då var känt om miljösituationen. Den översyn av avvecklingsplanen som nu har gjorts av naturvårdsverket visar på att de bedömningar som gjordes år 1988 i fråga om möjligheten att minska CFC-användningen var riktiga. Den svenska användningen av de kontrollerade CFC-föreningarna har minskat med 5090 sedan år 1986 som en följd av de hittills vidtagna avvecklingsåtgärderna.
Det finns nu en internationell samsyn om att risken för skador på ozonskiktet är så stor att samtliga ozonnedbrytande ämnen måste avvecklas. Flera länder har antagit eller planerar anta planer för snabbare avveckling än vad som anges som minimikrav enligt Montrealprotokollet. Det gäller t.ex. EG-länderna. De tekniska svårigheterna har på flertalet områden lösts på ett tillfredsställande sätt.
I fråga om fjärrvärmerörstillverkning har tekniken utvecklats, så att en övergång till tillverkning av rörisolering med koldioxid eller HCFC kan ske redan under år 1991. Produkterna uppfyller de krav som ställs av Värmeverksföreningen och gällande standard. Koldioxidblåsta rör med liknande isoleringsförmåga beräknas för närvarande kosta 20—3090 mer än CFC-blåsta rör. En övergång till att tillverka fjärrvärmerör utan CFC innebär att användningen av CFC i Sverige minskar med ca 200 ton per år.
Den svenska importen av fjärrvärmerör från Danmark är betydande. Även där tillverkas i dag fjärrvärmerör utan CFC. Internationellt gäller vidare att Norge har förbjudit användning av CFC vid tillverkning av produkter med hård skumplast, t.ex. fjärrvärmerör, liksom import av sådana produkter från den 1 juli 1991. Schweiz och Tyskland har liknande planer, avsedda att träda i kraft under år 1991 resp. den 1 januari 1992.
Regeringen avser mot den bakgrunden att förbjuda tillverkning av fjärrvärmerör med hjälp av CFC och importen av sådana rör från den 1 juli 1991. Det innebär en tidigareläggning av den delen av avvecklingsplanen med tre och ett halvt år.
Förutom de CFC-föreningar som omfattas av den gällande avvecklingsplanen finns ctt antal oreglerade CFC-föreningar, vilkas ozonnedbrytande potential är av samma storleksordning som de tidigare reglerade föreningarnas.
De hittills inte reglerade CFC-föreningarna har i dag en begränsad användning både i Sverige och internationellt. Inom Montrealprotokollets ram har beslut fattats om en avveckling av dessa ämnen i samma takt som de tidigare reglerade. Tyskland har utökat sin lista över reglerade ämnen och avser införa ett förbud under år 1991.
Inga betydande utvecklings- eller omställningssvårigheter föreligger för en snabb avveckling av de oreglerade CFC-föreningarna. Regeringen avser mot den bakgrunden att, efter internationellt notifikationsförfarande, besluta om förbud mot användningen av samtliga i dag ej reglerade CFC- 267
föreningar senast den I januari 1993, i enlighet med naturvårdsverkets förslag.
För att begränsa utsläppen av CFC och HCFC från kylanläggningar och värmepumpar har naturvårdsverket efter regeringens bemyndigande utfärdat föreskrifter om försiktighetsmått för att förhindra utsläpp vid hantering, service och drift av anläggning som innehåller CFC eller HCFC. HFC-föreningar bryts ned innan de når ozonskiktet och de innehåller inget klor. Därför har de ingen ozonnedbrytande potential. De har dock förmågan att bidra till den s.k. växthuseffekten och påverka klimatet. HFCföreningar är inte akut giftiga, men kunskapen om långtidseffekterna är otillräcklig. Via nedbrytningsprodukter, eller eventuella samverkande effekter med andra ämnen i atmosfären eller på marken, kan HFC i framtiden visa sig ha andra oönskade effekter. HFC-föreningar är enligt vad vi vet i dag mindre farliga för miljön än CFC eller HCFC, men de bör alla användas med försiktighet så att utsläppen minimeras. Regeringen avser därför att utvidga naturvårdsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för CFC och HCFC till att även omfatta HFC-föreningar.
Enligt avvecklingsplanen för CFC kan undantag från förbudet mot CFC i medicinska sprayförpackningar från den 1 januari 1989 medges av läkemedelsverket om produkten är avsedd för medicinskt ändamål. Vid prövningen av dispenser bör stor vikt läggas vid bedömning av alternativa drivgaser eller metoder. Regeringen avser därför att ändra i förordningen om CFC och halon'm. m. så att det framgår att läkemedelsverket i sin prövning skall samråda med naturvårdsverket.
Miljöriktigt omhändertagande av kyl- och frysskåp
Regeringens ställningstagande: Kommunerna skall ombesörja att
CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett mil-
JÖriktigt sätt senast från den 1 januari 1995.
Naturvårdsverkets förslag i rapporten angående återvinning och omhändertagande av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m. m.: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande.
Remissinstanserna: Berörda parter är eniga om att förslaget är genomförbart. Kommunförbundet ifrågasätter exaktheten i den kostnadsuppskattning som gjorts, speciellt med hänsyn till kraven på aktsam transport, men stödjer förslaget i stort. Tillverkare och importörer anser att ett system där kyl- och frysskåpstillverkarna ombesörjer omhändertagandet skulle leda till en dyr administration samt påverka marknaden negativt. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) påpekar att dess kapacitet inte förväntas bli tillräcklig före år 1994 och att alternativet fram tills dess blir lagring eller export.
Regeringens överväganden: Kyl- och frysskåp innehåller CFC-föreningar både i isoleringen och i kylsystemen. I Sverige kasseras årligen ca 440 000 kyl- och frysskåp. De innehåller sammanlagt ca 275 ton CFC i isoleringen 268
och ca 62 ton CFC i kylsystemen.
Riksdagen har (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) anfört att en återvinningsplan bör utarbetas och resurser satsas på omhändertagande av CFC.
Enligt den gällande avvecklingsplanen för CFC kommer kyl- och frysskåp att tillverkas utan CFC-föreningar efter utgången av år 1994. Sverige har varit ledande i utvecklingen av CFC-fria enheter oci CFC-fria alternativ beräknas komma ut på marknaden före år 1995. Redan i dag har kylskåpstillverkarna kunnat minska användningen av CFC med 50 26.
Eftersom kyl- och frysskåp är produkter som används under en relativt lång tid kommer problemet med utsläpp av CFC från kasserade skåp att finnas kvar i ca 15 år efter det att de nya skåpen gjorts CFC-fria. Därefter beror behov av system för omhändertagandet av kasserade kyl- och frysskåp på val av alternativ till CFC.
För att minska utsläppen av CFC till atmosfären anser regeringen att ctt ordnat omhändertagande av CFC ur kasserade skåp bör etableras från den I januari 1995. Med denna åtgärd begränsas utsläppen av CFC med sammanlagt ca 4200 ton från år 1995 till och med år 2010.
Åtgärden innebär förutom minskade utsläpp av ozonnedbrytande ämnen även minskade utsläpp av kraftigt klimatpåverkande gaser. Det är betydligt mer kostnadseffektivt att begränsa utsläppen av CFC än att minska utsläppen av koldioxid, som också är en växthusgas. Återanvändning av material är också en miljövinst. Kasserade kyl- och frysskåp ger upphov till ca 25000 ton avfall per år, varav metallfraktionerna utgör säljbart skrot.
Regeringens bedömning är att centrala anläggningar behöver etableras för att ta hand om både tömning av kylsystemen och fragmentering av isoleringen. Ca 7090 av CFC-innehållet beräknas då kunna tas om hand till en sammanlagd kostnad av ca 140 milj. kr. per år. Regeringen har erfarit att det finns företag i Sverige som är intresserade av att bygga upp anläggningar för att ta hand om kasserade kyl- och frysskåp.
En förutsättning för att erforderlig kapacitet skall etableras är att en någorlunda kontinuerlig tillförsel av skåp är säkrad. Det lämpligaste sättet att ordna detta är enligt regeringens mening att kommunernas skyldighet att samla in skåpen som hushållsavfall, utvidgas till att omfatta även en skyldighet att tillse att CFC-innehållet omhändertas på det för miljön bästa sättet.
Regeringen avser därför att ålägga kommunerna att senast från den I januari 1995 ta om hand kasserade kyl- och frysskåp på ett sådant sätt att CFC återvinns. Detta skall även omfatta omhändertagande av kyl- och frysskåp som inte ingår i hushållsavfallet. Regeringen avser att inom kort föreskriva om detta genom ändringar i renhållningsförordningen och förordningen om CFC och halon m. m.
Kommunerna skall redan i dag ta hand om kyl- och frysskåp som en del av hushållsavfallet. Omhändertagande av CFC-innehållet innebär ctt utvidgat ansvar, vilket kan motivera avgiftshöjningar. Kostnaden beräknas bli ca 40 kr. per hushåll och år. I vissa fall kan kostnaderna dock tänkas bli alltför höga, främst i glesbygdskommuner. Det bör därför finnas möjlighet 269
för kommunerna att söka dispens hos naturvårdsverket från skyldigheten att ta hand om kyl- och frysskåp.
Utveckling av teknik för att omhänderta och destruera CFC ingår i det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet. Kyl- och frysskåp kommer för lång tid framåt att vid kasserandet ge stora CFC-utsläpp från de flesta industrialiserade länder. Överväganden om omhändertagande pågår i flera europeiska länder. Det finns för närvarande inte någon kapacitet i Sverige för att destruera den CFC som återvinns. Destruktionskapacitet bör på sikt etableras i Sverige eller utomlands. Regeringen avser att följa utvecklingen och vid behov vidta de åtgärder som krävs för att en erforderlig destruktionskapacitet skall-etableras.
13.6.3 Haloner
Regeringens ställningstaganden: Användningen av halon 1211, 1301
och 2402 avvecklas genom följande åtgärder;
— Tillverkning, import och försäljning av portabla halonbrandsläc-
kare och installation av fast brandsläckningsanordning samt full-
skaletestning med halon förbjuds från den 1 juli 1991.
— Användningen av halon som brandsläckningsmedel i befintliga
anläggningar skall ha upphört senast den I januari 1998.
— Den som yrkesmässigt innehar brandsläckningsanläggningar
med mer än 20 kg halon åläggs att ansvara för att halonet tas om
hand och levereras för destruktion eller återvinning.
— Naturvårdsverket får det övergripande ansvaret för att följa upp
att insamling och omhändertagande sker och bemyndigas att
utarbeta föreskrifter för hanteringen av halon.
— Frågan om avveckling av halon drivs internationellt.
Naturvårdsverkets förslag: Statens naturvårdsverk föreslår förbud mot all användning av halon i fasta installationer från den 1 januari 1995. Kravet på revisionsbesiktning av tryckkärl med halon föreslås ändras från vart femte till vart tionde år. Naturvårdsverket föreslår vidare en årlig avgift för innehav av mer än 20 kg halon samt registrering och årlig rapportering av innehav. Ansvar för registrering, rapportering, uppbörd av avgifter och destruktion föreslås läggas på Svensk Avfallskonvertering AB.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till en avveckling av halonanvändningen. Vikten av att personsäkerheten inte eftersätts understryks. Televerket anser att naturvårdsverkets förslag om halondestruktion innebär en onödigt tungrodd och byråkratisk kontrollapparat. Arbetarskyddsstyrelsen föredrar föreskrifter om försiktighetsmått vid revision av tryckkärl med halon i stället för en ändring av revisionsintervallet. Flera instanser t. ex. Värmeverksföreningen anser att ett avgiftssystem bör utredas närmare innan beslut fattas. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) avvisar förslaget om en särskild insamlingsverksamhet i SAKABSs regi men har ingen erinran mot att destruera insamlade haloner. 270
Enligt SAKAB är en samordning av nordisk destruktionskapacitet motiverad. Svenska brandförsvarsföreningen anser att insamlad halon ej bör destrueras utan i stället återanvändas.
Regeringens överväganden: Haloner är benämningen på ett antal gasformiga ämnen som används framför allt som ett effektivt brandsläckningsmedel. De haloner som används i dag benämns halon 1211, 1301 och 2402. De används främst för att skydda känslig och dyrbar elektrisk och elektronisk utrustning mot brand. Halon utgör vid de koncentrationer och tidsramar som är aktuella vid släckning inget hot mot människor som befinner sig i det utrymme där de används. Däremot har de mycket allvarliga effekter på ozonskiktet. Den i Sverige mest förekommande halonföreningen är ca tio gånger mer aggressiv mot ozonskiktet än CFC.
Ca 150 ton halon nyinstallerades under år 1986. Antalet nyinstallationer har sedan dess kraftigt minskat. Ca 50 ton släpptes år 1986 ut vid brand, felutlösningar, läckage samt vid tester. Den totala mängden halon som finns installerad i släcksystem och i handbrandsläckare i Sverige uppgår till 1 000—1 500 ton. Ca 70 ton finns i portabla brandsläckare.
Enligt det reviderade Montrealprotokollet skall produktion och förbrukning av halon minska med 50 960 till år 1995 och avvecklas till år 2 000, med undantag för vad parterna gemensamt bedömer som oersättlig användning. Bland EFTA-länderna har enligt vad regeringen erfarit Norge målsättningen att förbrukningen av halon skall avvecklas inte senare än omkring år 1995.
Det finns i dag fullgoda alternativ till halon i portabla brandsläckare och i brandsläckningsanläggningar, där halon används som punktskydd eller rumsskydd i fasta installationer. De enda undantagen gäller speciella användningsområden i utrymmen där verksamheten av säkerhetsskäl måste fortgå även vid brand. Exempel på detta är användning i flygplan, ubåtar och för vissa militära ändamål.
Regeringen kommer därför att förbjuda tillverkning och import av handbrandsläckare samt installation av fasta anläggningar med halon från den I juli 1991 med undantag för nyss nämnda användningsområden. Regeringen kommer att bemyndiga statens räddningsverk att medge ytterligare undantag från förbudet i de fall halon bedöms nödvändigt för att inte personsäkerheten skall eftersättas. Motsvarande bemyndigande kommer att ges till sjöfartsverket vad avser undantag inom sjöfartens område. Undantag skall endast medges efter samråd med naturvårdsverket.
Förbudet mot installation av halon som brandsläckningsmedel kommer att gälla såväl nya anläggningar som befintliga installationer, vilka vid ombyggnader och annan ändring av byggnader måste bytas ut.
Utsläpp av halon i samband med fullskaleprov kan undvikas genom att använda andra metoder för att pröva anläggningen varför förbud mot prov som medför utsläpp av halon kommer att införas samtidigt.
Regeringens bedömning är att dessa åtgärder kommer att leda till ätt förbrukningen av halon minskar med ca 95 96 till år 1995, räknat från 1986 års nivå. Regeringen kommer att bemyndiga naturvårdsverket att utfärda de närmare föreskrifter som behövs för att motverka utsläpp av halon från brandsläckningsanläggningar. Användning av återvunnen halon bör inte 271
räknas som förbrukning.
Utsläppen av halon i samband med distribution och försäljning kan minskas genom ökad återvinning och försiktighetsåtgärder vid hanteringen. Vid provtryckning av kärl med halongas kan förlusterna minskas både genom åtgärder vid provtryckningen och genom ändrade intervaller för kontrollbesiktning. Det åligger arbetarskyddstyrelsen att efter samråd med naturvårdsverket vidta de åtgärder som behövs för att minska utsläppen i samband med kontrollbesiktning.
Den yrkesmässiga användningen av halon som släckmedel skall ha upphört i befintliga brandsläckningsanläggningar senast den 1 januari 1998. För att personsäkerheten inte skall eftersättas bör undantag från förbudet mot användning av halon i befintliga anläggningar kunna ges av statens räddningsverk eller av sjöfartsverket, efter samråd med naturvårdsverket. Övriga undantag av andra skäl än hänsyn till personskydd, bör om särskilda skäl föreligger kunna lämnas av naturvårdsverket.
Den upplagrade mängden halon i främst fasta brandsläckningsanordningar är stor, både i Sverige och globalt. Det är därför angeläget att haloner samlas in för att återvinnas eller destrueras. Omotiverade utsläpp av halon måste förhindras. För Sveriges del skulle utsläpp av hela den inhemskt upplagrade mängden på ca 1 000—1 500 ton halon innebära att halon motsvarande 3 —4 års förbrukning av CFC (1990 års nivå) släpps ut i atmosfären. Varje kg halon motsvarar ca 10 kg CFC i ozonnedbrytande förmåga.
För att förhindra onödiga utsläpp av halon avser regeringen att besluta om krav på att den som yrkesmässigt innehar en eller flera brandsläckningsanläggningar med sammanlagt mer än 20 kg halon skall se till att halon, i samband med borttagande eller utbyte av anläggning, tas om hand och levereras för destruktion eller återanvändning. Detta krav skall gälla från den 1 januari 1992.
Uttag av en årlig avgift för destruktion av halon enligt naturvårdsverkets förslag skulle medföra vissa praktiska problem, vilket påpekats av flera remissinstanser. Avgiften skulle tas ut i förväg och behöva fonderas i avvaktan på att ett behov av avgiftsmedlen uppkom. Ett sådant system är olämpligt främst med hänsyn till att det är svårt att på förhand fastställa vad den verkliga kostnaden för destruktion blir. Regeringen anser i stället att företagen skall debiteras kostnaden efter utförd tjänst.
Detta förutsätter en viss myndighetskontroll och registrering av befintliga anläggningar som innehåller mer än 20 kg halon. Knappt 2 000 anläggningar i Sverige berörs. Det regionala ansvaret för kontroll och registrering bör åvila länsstyrelserna med naturvårdsverket som central tillsynsmyndighet. Regeringen kommer att bemyndiga naturvårdsverket att utfärda de närmare föreskrifter som behövs.
Det är möjligt att destruera haloner med tillgänglig teknik, men någon anläggning för att destruera halon finns för närvarande inte i Norden. En sådan anläggning bör vara specialutformad för destruktion av halon och CFC och kan vara lokaliserad i Sverige eller utomlands. Regeringen anser att utveckling av teknik för destruktion av halon och CFC är viktigt i det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet. Regeringen avser att föl- 272
jerutvecklingen och vid behov vidta de åtgärder som krävs för att erforderlig destruktionskapacitet skall etableras. I avvaktan på att kapacitet etableras bör halon som tagits emot för destruktion lagras på ett säkert och miljömässigt riktigt sätt.
13.6.4 HCFC
Regeringens ställningstaganden: Användningen av samtliga HCFCföreningar skall begränsas till de områden, där de under en övergångsperiod behövs för att snabbt kunna ersätta CFC-föreningar. Användningen även inom dessa områden bör avvecklas så snart som möjligt.
Användningen av HCFC 22 bör förbjudas från den I januari 1994 med undantag för användning som köldmedium och vid tillverkning av hård skumplast för isoleringsändamål.
Användningen av samtliga övriga HCFC-föreningar bör förbjudas i enlighet med HCFC 22, i samråd med EFTA och EG.
Samtidigt bör import av vissa produkter som innehåller eller har tillverkats med HCFC förbjudas.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden. Verket förordar en miljöavgift på HCFC.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser pekar på behovet av HCFC som ersättning för CFC men instämmer i att en permanent övergång till HCFC bör undvikas. Behovet av en internationell samordning av bestämmelserna påtalas av flera remissinstanser. Industriförbundet noterar med tillfredsställelse prioriteringen av användningsområden för HCFC.
Regeringens överväganden: Som tidigare framhållits bör all användning av ämnen som bryter ned ozonskiktet begränsas kraftigt. I första hand krävs att utsläppen av CFC och haloner upphör. Men även användningen av andra ämnen som bidrar till nedbrytningen av ozonskiktet måste minimeras.
För att kunna genomföra en snabb avveckling av CFC behövs crsättningsprodukter. Inom vissa användningsområden är det aktuellt med en övergång till HCFC-föreningar för att ersätta CFC. Användningen av HCFC-förceningar är för närvarande relativt begränsad. Samtliga medför en fortsatt nedbrytning av ozonskiktet, om än i mindre omfattning än CFC-föreningarna. HCFC bidrar även till växthuseffekten. HCFC 22 har förekommit inom kylsektorn i flera år, bl.a. i vissa värmepumpar och för luftkonditionering. En förening med beteckningen HCFC 142b finns också på marknaden om än i relativt små mängder. Övriga HCFC-föreningar används för närvarande enbart på försöksstadiet.
Miljöavgiftsutredningen redovisar i sitt slutbetänkande (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! hur ett system för ekonomiska styrmedel kan utformas för att utjämna den ekonomiska fördelen av att använda HCFCföreningar bl.a. som köldmedium och isolergas. Utredningen lägger dock inte fram något förslag utan anser att frågan om ekonomiska styrmedel bör 273
18 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
aktualiseras efter revideringen av Montrealprotokollet om ozonnedbrytande substanser i juni 1990.
Flera av remissinstanserna anser liksom miljöavgiftsutredningen att den internationella utvecklingen bör avvaktas innan beslut om åtgärder mot HCFC fattas. Enligt det reviderade Montrealprotokollet utgör HCFCföreningarna övergångssubstanser, dvs. ämnen som behövs för att avveckla CFC. Det betonades dock vid det andra mötet mellan parterna till Montrealprotokollet att HCFC endast skall användas under en begränsad tid inom områden där miljömässigt bättre alternativ inte finns. Alla HCFCföreningar bör ha ersatts med bättre alternativ senast år 2040 och om möjligt före år 2020. Utsläppen bör minimeras och föreningarna bör återvinnas och destrueras. Att begränsa användningen av HCFC ligger således i linje med det internationella arbetet. Internationellt avser regeringen att verka för att HCFC-föreningarna skall regleras i Montrealprotokollet.
Schweiziska myndigheter avser att förbjuda användningen av samtliga HCFC-föreningar i aerosolförpackningar och som lösningsmedel till den 1 januari 1993. Datum för avveckling av användningen för tillverkning av isoleringsmaterial diskuteras.
Ekonomiska styrmedel kan vara en väg för att påskynda utvecklingen av miljömässigt bättre alternativ. Denna fråga avser regeringen att driva nordiskt och vidare internationellt. Regeringen är dock för närvarande inte beredd att föreslå införande av ekonomiska styrmedel på HCFC.
Regeringens bedömning är att användningen av HCFC-föreningar i första hand bör begränsas till isoleringsändamål och som köldmedium samt så snart som möjligt helt ersättas med miljömässigt bättre alternativ.
Som första steg bör användningen av den i dag mest använda HCFCföreningen, med beteckningen HCFC 22 förbjudas från den 1 januari 1994 med undantag för användning som köldmedium och vid tillverkning av hård skumplast för isoleringsändamål. Det innebär att HCFC 22 inte får användas Ii sprayförpackningar (med undantag för medicinska produkter), 1 förpackningsmaterial, i mjuk skumplast, för sterilisering, som konstruktionsmaterial för hård skumplast eller vid användning för rengöring och avfettning. Åtgärden överensstämmer med planerade tyska åtgärder.
Regeringen avser att, i samråd med övriga EFTA-länder och EG, förbjuda användningen av samtliga HCFC-föreningar, med nyss nämnda undantag, från den I januari 1994.
Samtidigt med de inhemska förbuden mot användningen av HCFC bör importförbud införas för aerosolförpackningar, förpackningsmaterial och produkter av skumplast, för annat än isoleringsändamål, vilka innehåller eller har tillverkats med hjälp av HCFC-föreningar. De alternativa kemikalier som kan bli aktuella inom de användningsområden som förbjuds är i regel inte dyrare än HCFC och i vissa fall avsevärt billigare.
Det kan finnas behov av att under en övergångsperiod medge vissa begränsade undantag från förbuden. Undantag för aerosoler eller förpackningsmaterial kan bli aktuella i enstaka fall. För vissa speciella användningsområden bör naturvårdsverket kunna ge generella undantag. Exempel på områden inom vilka detta kan bli aktuellt är användning för kemtvätt och 1 sprayförpackningar för elektronisk utrustning. Regeringen 274
avser att bemyndiga läkemedelsverket att efter samråd med naturvårdsverket bevilja undantag från förbudet för HCFC i aerosolförpackningar för medicinska ändamål.
13.6.5 Ozonnedbrytande lösningsmedel
Regeringens ställningstaganden:
— Användningen av koltetraklorid skall minska med 506 till den I
januari 1993, med 85 260 till den 1 januari 1995 och skall vara helt
avvecklad till senast den I januari 1998.
— Tillverkning, import och användning av 1,1 l-trikloretan
förbjuds från den 1 januari 1995.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande. I fråga om koltetraklorid föreslår verket att användningen och exporten av koltetraklorid, som ren substans och som ingående ämne eller förorening i halter över 0,1 96, förbjuds från den 1 januari 1992.
Remissinstanserna: Flertalet instanser anser att det från miljösynpunkt är motiverat att avveckla användningen av dessa ämnen och att en avveckling är positiv från hälsosynpunkt. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att en tidsmässig samordning mellan avvecklingsplanerna för CFC och 1,1,l-trikloretan är viktig för att ämnena inte skall ersätta varandra samt att en riksomfattande informationskampanj behövs. Grossistförbundet Svensk Handel och Plast- och Kemikalieleverantörers Förening påtalar att från arbetsmiljösynpunkt kan alternativa ämnen ha annorlunda inverkan på hälsan än 1,1,1-trikloretan. Sveriges industriförbund anser att avvecklingstakten bör följa internationella överenskommelser. Tidpunkten för att avveckla användningen av kolteraklorid i Sverige bör flyttas till den I januari 1993. Sveriges Färgfabrikanters Förening anser att minst 190 koltetraklorid bör tillåtas.
Regeringens överväganden: Genom det reviderade Montrealprotokollet har bl.a. avvecklingsplaner för koltetraklorid och 1,1,i-trikloretan fastställts.
Koltetraklorid används i Sverige i relativt liten omfattning och inom få användningsområden, t. ex för tillverkning av vissa plastpolymerer. Den ozonnedbrytande förmågan är större än CFC-föreningarnas. Koltetraklorid är kraftigt cancerogent och hälsovådligt även i övrigt, varför en avveckling av användningen av ämnet har påbörjats internationellt. Som råvara importerades ca 210 ton koltetraklorid till Sverige år 1988, samtidigt som 50— 100 ton exporterades.
Regeringen har av remissvar erfarit att, med den utveckling som pågår, kommer i huvudsak all användning av koltetraklorid inom den svenska industrin att ha upphört senast är 1993. Export av koltetraklorid har i praktiken upphört.
Regeringen kommer att fatta beslut som innebär att användningen av koltetraklorid skall avvecklas i enlighet med EGs aviserade tidtabell. Detta 275
innebär i nuläget en 50-procentig minskning av användningen till den 1 januari 1993, en 85-procentig reduktion till den I januari 1995 samt en avveckling av all användning av koltetraklorid senast den 1 januari 1998. Avvecklingstakten blir därmed snabbare än den som gäller enligt det reviderade Montrealprotokollet. De ekonomiska konsekvenserna av att ersätta koltetraklorid med andra ämnen och tekniker bedöms vara små.
Regeringen har erfarit att Schweiz planerar att förbjuda användningen av koltetraklorid som lösningsmedel från den 1 januari 1993 och att de tyska planerna innebär en i stort fullständig avveckling senast år 1995.
Naturvårdsverket har föreslagit att avvecklingen av koltetraklorid skall omfatta produkter med mer än 0,1 26 koltetraklorid. Råvaror för tillverkning av vissa produkter innehåller koltetraklorid. En sänkning av halten av koltetraklorid i dessa råvaror är under utveckling internationellt och ersättningsprodukter bör bli kommersiellt tillgängliga inom några år. Regeringen anser därför att de åtgärder som vidtas inte bör begränsas till produkter som innehåller mer än 0,1 20 koltetraklorid.
Ca 2200 ton 1,1, l-trikloretan importerades som råvara till Sverige år 1988. Regeringen anser att det är angeläget att avveckla användningen av 1,1 I-trikloretan. Inom vissa användningsområden kan CFC-föreningarna och 1,1,1-trikloretan ersätta varandra, varför det är viktigt att tidpunkten för avveckling samordnas.
I Schweiz har vissa konsumentprodukter med 1,1,1-trikloretan varit förbjudna sedan den 1 september 1987. Ytterligare förbud planeras från den 1 januari 1993. Tyskland planerar förbjuda i stort sett all användning av LI, l-trikloretan som rengörings- och lösningsmedel före år 1995.
Regeringen avser att efter notifiering och beaktande av eventuella synpukter, förbjuda användningen av 1,1,1-trikloretan från den 1 januari 1995. Alternativ produktion och alternativa produkter finns eller är under utveckling.
Den totala kostnaden för avvecklingen av 1,1,1-trikloretan uppskattas till 20-30 milj. kr. De största användarna finns inom metail- och verkstadsindustri samt kemisk industri.
Tids- och mängdbegränsade undantag för användning av 1,1,1-trikloretan bör kunna meddelas av statens naturvårdsverk då alternativa metoder eller ersättningsmedel saknas. Regeringen förutsätter att arbetet för att sprida information om avvecklingsplanen för I,1,1-trikloretan prioriteras av olika berörda myndigheter.
13.7¶Avfall
13.7.1 Bakgrund
Den övergripande målsättningen är att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen i produkter och varor minskas. Regeringen har i det föregående (se avsnitt 13.2) tagit upp en rad frågor som berör detta.
241) innebär bl. a. att kommunerna får ett ökat ansvar för avfallshantering och avfallsplanering och att kommunerna i fortsättningen skall få in de uppgifter, som behövs som underlag för denna planering, från bl. a. industrin. Vidare innebär beslutet att riksdagen bekräftat målet att system och metoder för källsortering skall utvecklas med sikte på att allt avfall, som går till slutbehandling, från och med år 1994 sorteras i kategorier som möjliggör ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande. Målet är att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993.
Efter riksdagsbeslutet har en rad åtgärder vidtagits som syftar till att genomföra avfallsprogrammet.
Statens naturvårdsverk har utsetts att vara central tillsynsmyndighet enligt renhållningslagen (1979:596). Verket håller nu på att ta fram råd och riktlinjer för den heltäckande avfallsplanering och inventering som landets samtliga kommuner från och med år 1991 är skyldiga att genomföra.
Parallellt härmed har FoU-insatserna intensifierats. Enligt riksdagsbeslut med anledning av regeringens proposition (1989/90:90, JoU17, NU40, rskr. 336, rskr. 337) om forskning, har medel anvisats för forskning om avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. De nya medlen, sammanlagt 87 milj. kr. för tre år, utgör en komplettering till de insatser som sker inom exempelvis stiftelsen Reforsk samt hos berörda myndigheter, främst naturvårdsverket och styrelsen för teknisk utveckling.
I syfte att bl.a. belysa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under 1990-talet samt att klarlägga olika möjligheter för omhändertagande av sådant avfall har en särskild utredare tillkallats (dir. 1990:45). Arbetet skall resultera i en redovisning vid årsskiftet 1991— 1992.
Sverige deltar också aktivt i arbetet med internationella regler om och kontroll av miljöfarligt avfall. Utgångspunkten är att varje land måste ta ansvar för sitt avfall. Regeringen föreslår (se avsnitt 13.8.2) att riksdagen godkänner den s. k. Baselkonvertionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. I sammanhanget kan nämnas att regeringen nyligen har skärpt reglerna för export av miljöfarligt avfall samt beslutat att ingå ett intentionsavtal med Norges regering om utvidgat samarbete för omhändertagande av sådant avfall. (Se vidare avsnitt 13.7.3)
Regeringen har även tillsatt en utredning (dir. 1990:39) om åtgärder och styrmedel för att påverka tillverkning, distribution, användning och kvittblivning av förpackningar. Utredaren har lämnat ett delbetänkande (SOU 1990:85). Slutbetänkande skall överlämnas senast den 1 september 1991. (Se vidare avsnitt 13.7.4)
Vidare kan nämnas att regeringen i december 1990 lagt förslag till riksdagen (prop. 1990/91:71) om lag om vissa dryckesförpackningar. I propositionen föreslås att s.k. PET-flaskor skall få försäljas bara om flaskorna ingår i ctt retursystem. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1991. Förslaget innebär att ett tillstånd för försäljning kommer att krävas av 271
regeringen och att engångsflaskan av PET ersätts av en återfyllnadsbar PET-flaska.
En överenskommelse meilan företrädare för den svenska förpackningsindustrin och för miljödepartementct har lett fram till en avveckling av PVC-plast i svensktillverkade förpackningar. Dessa svarar för ca 7090 av PYVC-plastförpackningarna på marknaden. Arbete kring den fortsatta avvecklingen av PVC som förpackningsmatecrial pågår. Det gäller de 30940 som främst utgörs av import. Bl. a. har i det nordiska samarbetet bildats en förpackningsgrupp för att de nordiska länderna gemensamt skall kunna driva frågan om PVC-avveckling internationellt.
Genom de beskrivna åtgärderna räknar regeringen med att flera steg tas i den av riksdagen angivna riktningen när det gäller avfallshanteringen.
Inom ramen för de stimulansåtgärder som regeringen presenterar i propositionen (1990/91:88) om cnergipolitiken, mot bakgrund av partiöverenskommelsen om energipolitiken, överväger regeringen att öka stödet till investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränsle. Även förbränningsanläggningar avsedda för sorterat avfall skall därvid kunna ges statligt stöd.
Regeringen bedömer emellertid att de redovisade åtgärderna behöver kompletteras med ekonomiska styrmedel, speciellt för att nå de mål som satts upp beträffande källsortering.
13.7.2 Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet
Regeringens ställningstagande: Regeringen anser att ekonomiska styrmedel kan användas för att stimulera till källsortering i syfte att nå miljömålen inom avfallsområdet.
Regeringens förslag: Regeringen föreslår därför att kommunerna får differentiera avfallstaxorna för att stimulera till källsortering av avfall.
Miljöavgiftsutredningens förslag till avfallsavgifter har mött praktiska och principiella invändningar. Regeringen avser att ytterligare överväga om ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet kan utformas på ett sådant sätt att dessa invändningar kan undanröjas.
Miljöavgiftsutredningens förslag: Förslaget om kommunernas rätt att differentiera avfallstaxorna överensstämmer med regeringens.
En avfallsavgift för icke miljöfarligt avfall införs den 1 januari 1992. Avgiften skall inledningsvis uppgå till 50 kr. per ton och höjas år 1994. Avdrag medges för bl. a. vissa sorterade fraktioner. Inkomsterna tillförs en särskild fond för att stödja insater som leder till ökad återvinning och förbättrad avfallshantering.
Remissinstanserna: En övervägande majoritet av dem som yttrat sig i fråga om differentierade avfallstaxor är positiv till förslaget.
Flera remissinstanser tillstyrker helt eller delvis utredningens förslag till 278
avfallsavgifter, men andra framför invändningar. Bl. a. anser flera remissinstanser att förslaget inte är tillräckligt underbyggt för att utgöra underlag till konkreta åtgärder. Statens naturvårdsverk, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund och Svenska Renhållningsverks-Föreningen m. fl. hyser oro över att det ännu så länge inte finns en marknad för avsättning
av källsorterat avfall. |
Regeringens överväganden: Det finns fortfarande många brister när det gäller hur avfallet tas om hand och på vilket sätt det utnyttjas. Ekonomiska styrmedel för exempelvis industriavfallet skulle kunna medföra ett avsevärt effektivare utnyttjande av de resurser som detta slags avfall kan innehålla. Genom sortering av industriavfallet kan t. ex. brännbart material av typ byggavfall o. d. separeras och ge ett tillskott till landets energiförsörjning. Organiskt hushållsavfall, som i dag ofta går till förbränning och där kan ge upphov till besvärande miljöstörningar, skulle kunna ersättas med ett sorterat industriavfall av lämplig sammansättning, med högre energivärde, renare rökgaser och en lägre askhalt. Det organiska hushållsavfallet skulle kunna föras till kompostering och nyttig användning i stället för att brännas.
Det finns emellertid flera omständigheter som motverkar utvecklingen mot ökad källsortering. En sådan omständighet är att prisnivån för att lämna obehandlat, ofta blandat, avfall till slutbehandling är sådan att den inte stimulerar till sortering av avfallet. Avfallslämnarens möjligheter till besparingar genom en mera resurssnål hantering av avfallet blir därmed helt marginella och ekonomiskt ointressanta för honom. Detta i synnerhet som ett system för bättre utnyttjande av avfallet ofta medför ett visst besvär och tar utrymme i anspråk. Mycket tyder dock på att det finns en relativt stor potential för ytterligare källsortering och återvinning, speciellt inom industrin, men att detta begränsas bl. a. av svårigheterna att avsätta det utsorterade materialet till ett rimligt pris.
Ekonomiska styrmedel kan ge hushållen, och särskilt industrin, incitament till att begränsa mängden avfall och separera olika avfallsslag. En utgångspunkt är att sådana styrmedel bör ses som komplement till andra åtgärder för att nå uppsatta mål och driva på utvecklings- och forskningsarbetet för att främja ny, avfallssnål och ren teknik och minska användningen av miljöskadliga ämnen och produkter.
Frågan om en ökad differentiering av de kommunala renhållningstaxorna har diskuterats i olika sammanhang, senast i samband med riksdagens behandling av 1990 års budgetproposition. Differentierade taxor kan medverka till ökad rättvisa, t.ex. när det gäller att fördela kostnadsbördan mellan olika hushåll och styra avfallsvolymerna i miljöanpassad riktning Gfr prop. 1989/90: 100 bil. 16 s. 67).
En kommun är inte fri att bestämma priset på en vara eller en tjänst. Enligt den s.k. självkostnadsprincipen får taxor m. m. inte bestämmas till så höga belopp, att de tillför kommunen en vinst. Vidare är det inte tillåtet för en kommun, enligt den s.k. likställighetsprincipen, att särbehandla vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar på annat än objektiv grund. Självkostnads- och likställighetsprinciperna gäller för sådan verksamhet som kommunerna bedriver med stöd av bl.a. renhåll-
ningslagen. Detta innebär att många kommuner har ansett att utrymmet för att införa differentierade avfallstaxor har varit begränsat.
Enligt regeringens mening bör det göras helt klart att kommunen har rätt att differentiera avfallstaxan inom ramen för den kommunala avfallshanteringen, i styrande syfte.
Differentierade avfallstaxor stimulerar till ökad källsortering av avfall vilket i sin tur ger bättre förutsättningar för att öka återanvändning och återvinning samt ta hand om avfall på ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt bättre sätt.
Ökade möjligheter att differentiera avfallstaxorna ger flexibilitet och möjligheter att lokalt anpassa avfallsinsamlingen till de varierande förutsättningar som finns i olika kommuner och mellan regioner för att omhänderta avfalls- och materialströmmar.
För att säkerställa kommunernas möjligheter att i detta syfte differentiera avfallstaxorna föreslår regeringen att renhållningslagens avgiftsbestämmelser kompletteras. Självkostnadsprincipen bör dock fortfarande gälla för den totala avfallshanteringen, dvs. någon vinst får inte uppkomma totalt sett.
En förutsättning för att en avfallsavgift enligt miljöavgiftsutredningens förslag skall få avsedd effekt vad gäller både avfallsvolymer och ökad källsortering är att det finns system för att ta hand om sorterade fraktioner för materialåtervinning samt metoder för effektivare utnyttjande av de resurser som kan finnas i avfallet. Detta finns redan på många håll, och andra kommer att etableras bl.a. som ett resultat av större satsningar på avfallsplanering i företag och kommuner. På sikt kan det därför finnas möjligheter att med avgifter styra avfallsströmmarna till en ur miljö- och resurshushållningssynpunkt riktig avfallshantering.
Flera remissinstanser anser att miljöavgiftsutredningens förslag till avfallsavgifter inte är tillräckligt underbyggt för att utgöra underlag till ett konkret förslag. Ytterligare insatser kommer också att behövas för att få återvinningsmarknaderna att fungera bättre än hittills.
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel kan användas för att stimulera åtgärder som leder till att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt upphör. Avfallsprogrammet, i kombination med ökad differentiering av de kommunala avfallstaxorna, kommer att bidra till att nå målen på avfallsområdet. :
Åtgärderna kan emellertid behöva kompletteras med ytterligare styrmedel. Regeringen avser därför att överväga hur sådana styrmedel kan utformas. Detta inkluderar även överväganden om åtgärder inom ramen för nuvarande lagstiftning.
13.7.3 Miljöfarligt avfall Sverige deltar aktivt i arbetet med internationella regler och kontroll av miljöfarligt avfall (se vidare avsnitt 13.8.2). Utgångspunkten är att varje land måste ta ett eget ansvar för sådant avfall.
Inom ramen för den principen har beslut träffats att ingå ctt intentionsavtal med Norges regering om utvidgat samarbete för omhändertagande 280
ma ansvarsfulla krav som Sverige bidrar vi till att miljöfarligt avfall tas om hand på ett miljöriktigt sätt i båda länderna.
I intentionsavtalet utfäster sig Norges och Sveriges regeringar att gemensamt verka för att i de båda länderna minimera mängderna av miljöfarligt avfall, uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljöfarligt avfall, inkl. anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall, samt organisera omhändertagandet, inkl. transporterna, av miljöfarligt avfall på ett miljöriktigt och kostnadseffektivt sätt.
De båda regeringarna har gjort den bedömningen att även om målet är att minimera uppkomsten av miljöfarligt avfall, så måste under överskådlig tid betydande kapacitet för omhändertagande finnas tillgänglig. I både Norge och Sverige har konstaterats att kapaciteten för miljöfarligt avfall är otillräcklig i förhållande till behoven. En utbyggnad av behandlingskapaciteten är ofrånkomlig.
De båda regeringarna har därför beslutat att verka för att ett gemensamt norskt-svenskt aktiebolag bildas. För närvarande pågår förhandling mellan parterna om de konkreta samarbetsformerna. I avtalet stadgas att förslag härom skall föreläggas resp. regering inom fyra månader från undertecknandet. Vidare framgår av avtalet att parterna är ense om att en samhällelig kontroll av verksamheten skall säkras genom att det allmänna i Sverige och Norge tillsammans skall tillförsäkras kontrollen över bolaget. Kan en överenskommelse nås i förhandlingarna avser regeringen att under våren 1991 presentera förslag i frågan till riksdagen.
För att åstadkomma en skärpning nationellt har regeringen i oktober 1990 beslutat om vissa ändringar i reglerna om export av miljöfarligt avfall i förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Kontrollen skärps bl.a. genom kravet att naturvårdsverket i framtiden också skall hämta in uppgift i efterhand om hur miljöfarligt avfall som exporterats från Sverige slutligt tas om hand. Vidare upphävs det generella exporttillstånd, som hittills gällt för Svensk Avfallskonvertering AB, SAKAB, från den 1 april 1991. I framtiden måste alla företag som vill exportera miljöfarligt avfall ha ett särskilt tillstånd av naturvårdsverket. Tillstånd ges bara om det kan visas att avfallet slutligt kommer att omhändertas på ett sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt hade varit godtagbart om avfallet slutligt hade omhändertagits i Sverige.
Regeringens avfallsprogram utgår från att varor och processer skall vara rena från början. Detta innebär att det miljöfarliga avfallet kommer att förändras. Det gäller såväl innehåll som volym. Särskilt miljöskadliga ämnen skall begränsas eller avvecklas helt. Hur mycket miljöfarligt avfall som kommer att behöva tas om hand, vad det innehåller och vilka möjligheter det finns att ta hand om det på ett riktigt sätt är viktiga frågeställningar för framtiden. Regeringen gav därför i juni 1990 en särskild utredningsman i uppdrag (dir. 1990:45) att utreda vissa frågor beträffande det miljöfarliga avfallet. Utredaren skall bl.a. visa hur utvecklingen av ren teknik och andra faktorer kommer att påverka mängden miljöfarligt avfall och dettas innehåll. Definitioner och klassificeringssystem för miljöfarligt avfall skall ses över och eventuella förändringar i graden av farlighet skall 281
analyseras. Hur mycket av det miljöfarliga avfallet som kommer från industrin resp. hushållen, importerade resp. inhemska varor och hur avfallet fördelas geografiskt skall belysas. Utredaren skall också bl. a. kartlägga olika företags kapacitet att ta hand om och behandla olika slag av miljöfarligt avfall och samhällets kostnader för detta. Arbetet skall bedrivas med sikte på att vara avslutat före utgången av år 1991.
För att klarlägga möjligheterna till erfarenhetsutbyte mellan hantering av radioaktivt avfall och hantering av kemiskt avfall och därigenom utveckla metoderna för hantering och slutbehandling av farligt avfall har bl.a. följande initiativ tagits.
I juni 1988 arrangerade statens strålskyddsinstitut på uppdrag av dåvarande miljö- och energidepartementet ett internationellt seminarium om slutförvaring av radioaktivt och annat farligt avfall. Syftet var att klara ut om samma grundläggande filosofi som används vid slutförvaring av radioaktivt avfall kan användas även vid bedömning av hur annat farligt avfall skall tas om hand. Mötet resulterade i ett antal rekommendationer där områden för framtida forskning och internationellt samarbete identifierades.
I oktober 1988 arrangerade strålskyddsinstitutet och kemikalieinspektionen ett internationellt symposium om hantering av risker från genotoxiska substanser i miljön. Möjligheterna till samsyn när det gäller kriterierna för bedömning av genotoxiskt avfall diskuterades vid detta tillfälle.
För att fullfölja det arbete som påbörjats för ökad kunskap inom dessa områden arrangerar strålskyddsinstitutet, i samarbete med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen, ett internationellt symposium i Stockholm våren 1991. Arbetet sker på uppdrag av miljödepartementet. Mötet syftar bl.a. till att på vetenskaplig basis diskutera kriterier och standard för en säker slutförvaring av avfall, utvärdera redovisade miljöeffekter, överväga olika tröskeleffekter, rapportera om de metodstudier som gjorts på skilda håll och bedöma olika långtidseffekter.
13.7.4 Förpackningar
Regeringens ställningstagande: Regeringen har för avsikt att uppdra till förpackningsutredningen att i särskild ordning utarbeta ett principförslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återvinning av förpackningar.
Regeringens överväganden: Den pågående förpackningsutredningen har till uppgift att se över hela förpackningsområdet med syfte att främja olika typer av retursystem. Utredningen har avgett ett delbetänkande (SOU 1990:85) med förslag till ökad differentiering av nuvarande skatt på dryckesförpackningar. Delbetänkandet har remissbehandlats. I flera av remissyttrandena över utredningsförslaget framförs att ändringen av skatten på dryckesförpackningar bör anstå i avvaktan på den totala översynen av hela
förpackningsområdet och samordnas med de förslag som kommer att läggas i slutbetänkadet.
Under de senaste månaderna har en intensifierad debatt förts i Europa med anledning av att ett långtgående förslag rörande återtagning av använda förpackningar har aktualiserats i Tyskland. Inom EG-kommissionen är också ett förslag till direktiv rörande förpackningsavfall under utarbetande. Kommissionens arbete med detta direktivförslag baseras i stor utsträckning på den tyska förordningen där en av de grundläggande principerna är att tillverkare, distributörer och handel görs ansvariga för insamling och återvinning av förpackningsavfall. Exempel på en sådan inriktning finns också i vårt land, t. ex. avseende aluminiumburkar. En diskussion har också tagits upp angående glasåtervinningen där intressenterna i branschen har uttalat sin avsikt att ta på sig ett ansvar för att få till stånd ett återtagningssystem för glasförpackningar. Mot denna bakgrund anser regeringen att den framtida utformningen av dryckesförpackningsskatten bör övervägas i ett vidare sammanhang.
Med anledning av den beskrivna utvecklingen har regeringen för avsikt att ge förpackningsutredningen tilläggsdirektiv som innebär att utredningen särskilt skall belysa konsekvenserna av ett väsentligt utökat ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återvinningav förpackningar. Utredningen skall utarbeta ett principförslag med denna inriktning. I enlighet med gällande direktiv skall emellertid även andra medel att uppnå önskvärd styrning utredas varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ekonomiska styrmedel i första hand i form av obligatoriska panter. Utredningens principförslag bör vara så utformat att det står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden och det förestående EG-direktivet. Förslaget bör så långt möjligt undvika att medföra kostnadsfördyringar för konsumenterna.
Den beskrivna inriktningen av utredningsarbetet innebär en betoning av att de ekonomiska intressenterna i en viss verksamhet ges ett fullständigt ansvar, inkl. ett ckonomiskt ansvar, för att uppnå uppställda miljömål. Detta är också i linje med regeringens avfallsprogram som har godkänts av riksdagen. I detta program betonas att den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen.
13.8¶Vissa internationella överenskommelser
13.8.1 Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.
Regeringens överväganden: Vid det möte mellan parterna till Montrealprotokollet som ägde rum i London i juni 1990 beslutades om ändringar och tillägg till protokollet (se bilaga 13.16).
De beslut som fattades vid mötet har översiktligt redovisats i avsnitt 13.6.1. Ändringarna i protokollet, som innebär skärpningar i avvecklings-
är direkt bindande för parterna. Tilläggen till protokollet träder dock i kraft först efter ratificering. Innan ratificering sker bör tilläggen underställas riksdagens godkännande.
Frågan om Sveriges bidrag till den multilaterala fonden till stöd för utvecklingsländers deltagande har behandlats i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 5, del 2, avsnittet om miljö och utveckling).
Det reviderade Montrealprotokollets huvudsakliga innehåll Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet består av en inledning och 20 artiklar. I inledningen slås fast att det slutliga målet med protokollets bestämmelser är att eliminera utsläppen av ämnen som bryter ned ozonskiktet.
De ämnen som efter besluten om ändringar och tillägg regleras genom protokollet framgår av bilaga A och B. De kontrollerade ämnena utgörs av samtliga CFC-föreningar, haloner, koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan. I artikel I punkt 5 klargörs att kontrollerade ämnen som används som råmaterial vid tillverkning av andra kemikalier inte skall omfattas av protokollet. .
I bilaga C anges HCFC-föreningar, vilka klassificeras som övergångsämnen. Användningen av dessa ämnen har inte begränsats genom protokollet. Ett särskilt beslut om riktlinjer för användningen fattades dock vid mötet mellan parterna. Enligt det beslutet skall användningen av HCFCföreningar i princip begränsas till de områden där de ersätter kontrollerade ämnen och där från miljösynpunkt mer lämpade alternativ inte finns tillgängliga. Utsläppen skall kontrolleras och återvinning skall i största möjliga omfattning tillämpas för att minimera utsläppen.
HCFC-föreningarnas användning och bidrag till ozonnedbrytningen och växthuseffekten samt möjligheterna att använda andra produkter eller tekniker skall ses över regelbundet. För närvarande är målsättningen att användningen bör upphöra om möjligt år 2020 eller senast år 2040. Bestämmelserna om uppgiftsrapportering i artikel 7 och om forskning och information m. m. i artikel 9 har utvidgats till att omfatta HCFC-föreningarna.
Skärpningar av de gällande åtagandena avseende CFC och halon framgår av artikel 2A och 2B. För CFC-föreningarna skall förbrukning och produktion ha minskat med 50 960 till år 1995 och med 85 960 till år 1997 samt helt ha upphört senast år 2000.
Avvecklingsplanen för halon innebär att användning och produktion skall minska med 5096 till år 1995 och, med undantag av oersättlig användning, helt avvecklas till år 2000. Vilka undantag som skall godtas skall övervägas vidare vid kommande möten och beslut skall fattas senast den 1 januari 1993. Utvecklingen av alternativ går snabbt och antalet accepterade undantag förväntas bli få.
Den nya artikel 2C avser tidigare ej kontrollerade CFC-föreningar, vilka skall avvecklas i samma takt som de föreningar som avses i artikel 2A. Basåret sätts till år 1989. 284
delad i två steg. Förbrukning och produktion skall ha minskat med 85 940 senast år 1995 samt ha avvecklats senast år 2000.
Avvecklingsplanen för 1,1,1-trikloretan är uppdelad i fyra steg och framgår av artikel 2E. Förbrukning och produktion skall senast år 1993 begränsas till 1989 års nivå och skall därefter minska med 30 96 år 1995 samt med 70960 år 2000. All förbrukning och produktion skall ha upphört år 2005. En snabbare avveckling skall övervägas av parterna under år 1992.
I protokollet anges inte på vilket sätt minskningarna skall uppnås, utan det ankommer på varje part att utforma erforderliga styrmedel. Av artikel 2 punkt 11 framgår att det står varje part fritt att genomföra snabbare avveckling än vad som krävs enligt protokollet.
Utvecklingsländernas särskilda situation beaktas liksom tidigare i artikel 5. Den tioåriga respittiden ligger fast och utsträcks till samtliga nu reglerade ämnen. Vissa justeringar och preciseringar när det gäller åligganden för part som är utvecklingsland har gjorts i artikeln.
Artikel 10, som behandlar den finansiella mekanismen för att möjliggöra utvecklingsländernas deltagande i protokollet, har omarbetats helt. Industrialiserade parter till protokollet skall ge dessa länder ekonomiskt och tekniskt stöd. En exempellista på vilka kategorier av ökade kostnader som kan komma att bekostas via denna mekanism har antagits av parterna.
Den finansiella mekanismen omfattar en multilateral fond men innefattar även andra former av multilateralt, bilateralt och regionalt samarbete. Direktiven för den multilaterala fonden finns i en särskild bilaga. Mot bakgrund av studier som genomförts i vissa utvecklingsländer har fondens storlek fastställts till 160 miljoner USD för perioden 1991 — 1993. Den kan öka med 80 miljoner USD om ytterligare utvecklingsländer som Kina och Indien blir parter till protokollet.
Fördelningen mellan bidragsländerna baseras på FNs bidragsskala. För Sverige innebär detta 1,42 90 av den totala fonden eller 759 454 USD per år under perioden 1991 till 1993. Bilateralt och i vissa fall regionalt samarbete kan räknas som bidrag till fonden. Detta får högst uppgå till 2096 av det nationella bidraget.
Enligt den nya artikel 104 skall parterna vidta de åtgärder som är praktiskt möjliga för att överföra miljöanpassade substitut och tekniker till de utvecklingsländer som är parter till protokollet.
Godkännande av tilläggen till Montrealprotokollet Ett starkt internationellt avtal är avgörande för att hejda nedbrytningen av ozonskiktet. Det är därför glädjande att parterna till Montrealprotokollet kunnat enas om de skärpningar i åtagandena som redovisats i det föregående. Det är angeläget att Sverige snarast ratificerar tilläggen till protokollet. Regeringen föreslår att tilläggen dessförinnan godkänns av riksdagen.
I Sverige vidtogs konkreta åtgärder för att minska utsläpppen av CFC redan i slutet av 1970-talet. Sveriges förbrukning av CFC var år 1988 ca 0,5 26 av världens totala förbrukning på ca 1,1 milj. ton per år. I stället för att endast uppfylla Montrealprotokollets minimiförpliktelser antogs en 285
avvecklingsplan för CFC utifrån de ersättningsalternativ och förutsättningar som då var aktuella. Syftet var bl.a. att påverka den internationella utvecklingen. En uppföljning av avvecklingsplanen har visat på att de bedömningar man då gjorde var riktiga och att ytterligare inhemska skärpningar är möjliga.
Regeringen har i avsnitt 13.6 redovisat skärpningar i de nuvarande svenska bestämmelserna och nya avvecklingsplaner för halon, koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan. Bestämmelserna i det reviderade Montrealprotokollet medför mot den bakgrunden inte några problem när det gäller förhållandet till svensk rätt.
Regeringen anser att tidsplanerna för den globala avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen kan skärpas betydligt. Sverige kommer att arbeta för sådana skärpningar i det fortgående arbetet inom ramen för Montrealprotokollet.
Utvecklingsländerna svarar i dag för ca 1090 av världsförbrukningen av CFC. Det finns risk för en kraftig ökning av samtliga ozonnedbrytande ämnen om utvecklingsländerna inte får tillgång till icke ozonnedbrytande alternativ och teknik. Utvecklingsländernas deltagande är därför avgörande för att få till stånd en effektiv avveckling. Etablerandet av den multilaterala fonden är ett viktigt steg på vägen mot en lösning av detta globala miljöproblem.
Inrättandet av den multilaterala fonden kan väntas medföra att fler utvecklingsländer än hittills blir parter till protokollet. Samtidigt är det viktigt att teknik för produktion och användning av de kontrollerade ämnena inte sprids till länder som inte är parter. En sådan spridning skall enligt protokollets artikel 4 motverkas i största möjliga utsträckning. Om det i framtiden visar sig att svenska företag överväger export av miljöskadlig teknik som strider mot protokollets åtaganden är regeringen beredd att vidta åtgärder, som kan bestå i begränsningar i möjligheten till exportkrediter eller införande av ett särskilt licensförfarande för exporten.
13.8.2 Godkännande av Baselkonventionen
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall.
Detta medför en följdändring i renhållningslagen (1979: 596).
Regeringens överväganden: Inom Förenta Nationernas miljövårdsprogram, UNEP, har en särskild arbetsgrupp utarbetat ett förslag till en konvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Regeringen beslöt den 9 mars 1989 att Sverige skulle underteckna konventionen, med förbehåll för ratifikation. Vid undertecknandet i Basel avgavs en förklaring att Sverige kommer att tillämpa konventionen interimistiskt. |
Konventionen träder i kraft först efter det att tjugo stater eller organisa-
tioner ratificerat eller godkänt den. Innan ratificering sker bör konventionen underställas riksdagen för godkännande. Denna fråga behandlas i det följande.
Baselkonventionens huvudsakliga innehåll Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall består av en inledning och 29 artiklar samt sex bilagor (se bilaga 13.17).
I inledningen anges bl. a. att parterna är medvetna om den risk för skada på människors hälsa och miljön som farligt avfall och annat avfall samt gränsöverskridande transporter av detsamma innebär. Parterna inser att det effektivaste sättet att skydda människors hälsa och miljön från de faror som sådant avfall utgör är att reducera produktionen av detsamma till ett minimum både vad gäller kvantiteter och riskpotential. Parterna påpekar vidare att staterna bör tillse att producenterna transporterar och slutligt omhändertar avfall på ett sätt som är förenligt med skyddet av miljön oavsett platsen för slutligt omhändertagande. Parterna är övertygade om att avfall bör, så långt detta är förenligt med ur miljövårdshänseende riktig och effektiv hantering, slutligt omhändertas inom den stat där det producerats. Parterna är fast beslutna att genom sträng övervakning skydda människors hälsa och miljö mot skadliga effekter som kan uppstå till följd av produktionen och hanteringen av avfall.
Konventionens omfattning framgår av artikel 1. Som ”farligt avfall” skall med angivna undantag anses avfall som är föremål för gränsöverskridande transport och som tillhör någon kategori som finns upptagen i bilaga I till konventionen, eller annat avfall som enligt den exporterande, importerande eller transiterande partens egen lagstiftning anses som farligt avfall. Hushållsavfall och restprodukter som uppstår vid förbränning av hushållsavfall och som är föremål för gränsöverskridande transport anses enligt konventionen som ”annat avfall”. Radioaktivt avfall eller sådant avfall från normal drift av fartyg som täcks av andra internationella instrument, omfattas inte av konventionen.
Artikel 2 innehåller definitioner. Enligt artikel 3 skall bl. a. varje nybliven part inom sex månader informera konventionens sekretariat om annat avfall än det som är upptaget i bilaga I och II betraktas som farligt enligt partens egen lagstiftning.
Parternas allmänna skyldigheter framgår av artikel 4. Enligt artikelns punkt I skall bl. a. parter som utövar sin rätt att förbjuda införsel av farligt eller annat avfall för slutligt omhändertagande informera de andra parterna om sitt beslut i enlighet med artikel 13.
Enligt p 2 skall bl.a. varje part vidta lämpliga åtgärder för att tillse att produktionen av avfall inom dess område nedbringas till ett minimum med hänsyn till samhälleliga, teknologiska och ckonomiska aspekter. Vidarc skall part tillse att adekvata anläggningar för slutligt omhändertagande av avfall på ett miljöriktigt sätt finns att tillgå oavsett platsen för det slutliga omhändertagandet och att dessa anläggningar så långt möjligt förläggs inom dess eget område. Parterna skall också se till att gränsöver- 287
skridande transporter av avfall begränsas till det minimum som står i överensstämmelse med en miljöriktig och effektiv hantering av sådant avfall och sköts på ett sätt som skyddar mänsklig hälsa och miljön mot de skadliga verkningar som kan bli en följd av sådana transporter.
En part får inte tillåta export av avfall till länder, speciellt utvecklingsländer, vilka i sin lagstiftning har förbjudit sådan import. Export skall heller inte tillåtas om det finns anledning anta att avfallet inte kommer att hanteras miljöriktigt. En part skall kräva att information om en föreslagen gränsöverskridande transport av avfall skall lämnas till berörda stater enligt bilaga V A till konventionen för att klargöra den föreslagna transportens verkningar på människors hälsa och miljön.
Enligt p 5 skall part inte tillåta att avfall exporteras till eller importeras från icke-part. Varje part skall vidare enligt p 7 bl. a. förbjuda alla personer som står under dess nationella jurisdiktion att transportera eller slutligt omhänderta avfall såvida dessa personer inte är auktoriserade eller tillåtna att utföra denna typ av verksamhet.
Parterna skall enligt p 13 åta sig att regelbundet granska möjligheterna att reducera mängden av och/eller föroreningspotentialen hos det avfall som exporteras till andra stater, särskilt till utvecklingsländerna.
Enligt artikel 5 skall parterna för att underlätta genomförandet av konventionen utse eller inrätta en eller flera behöriga myndigheter och en samordnande myndighet samt informera sekretariatet om detta inom tre månader efter det att konventionen trätt i kraft för dem.
Artikel 6 behandlar gränsöverskridande transporter mellan parter. Sammanfattningsvis skall exporterande stat, enligt bilaga V A till konventionen, underrätta berörda stater om varje gränsöverskridande transport av farligt eller annat avfall på ett språk som kan godtas av den importerande staten. Denna stat skall skriftligen svara avsändaren genom att ge sitt medgivande till transporten med eller utan villkor, vägra tillstånd eller begära ytterligare information. (Denna bestämmelse skall gälla även för gränsöverskridande transport genom en stat eller stater som inte är parter, artikel 7). Den exporterande staten skall inte tillåta att den gränsöverskridande transporten påbörjas förrän skriftligt medgivande erhållits från den importcerande staten och bekräftelse erhållits på att kontrakt, som specificerar cn miljöriktig hantering av avfallet i fråga, föreligger mellan exportören och avfallsmottagaren.
Varje transiterande stat som är part skall ofördröjligen lämna bekräftelse på mottagandet av underrättelsen till avsändaren. Den transiterande staten kan senare inom 60 dagar skriftligen svara genom att lämna sitt medgivande till transporten med eller utan villkor, vägra tillstånd eller begära ytterligare information. Den exporterande staten skall inte tillåta att den gränsöverskridande transporten påbörjas förrän skriftligt medgivande erhållits från den transiterande staten. Om en part emellertid beslutar att inte fordra skriftligt förhandsmedgivande, skall den informera övriga parter om detta och om den exporterande staten i detta fall inte erhållit svar inom 60 dagar kan staten tillåta exporten genom den transitcrande staten.
Varje gränsöverskridande transport av avfall skall täckas av försäkring, 288
rande stat som är part i konventionen.
När en gränsöverskridande transport av avfall till vilken medgivande lämnats inte kan slutföras enligt kontraktet, skall den exporterande staten ansvara för att avfallet i fråga återförs till den staten om alternativa åtgärder för slutligt omhändertagande på ctt miljöriktigt sätt inte kan vidtas inom 90 dagar (artikel 8).
Artikel 9 behandlar illegal trafik. Varje gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall som sker utan underrättelse eller medgivande enligt konventionen eller som resulterar i slutligt omhändertagande (t. ex. dumpning) som avsiktligt sker i strid mot konventionen och mot allmänna principer i internationell rätt anses vara illegal trafik. Varje part skall införa lämpliga lagar för att förhindra och straffa illegal trafik. Parterna skall samverka i syfte att uppnå målen för denna artikel.
Parterna skall samarbeta med varandra om bl.a. utvecklande av miljöanpassad och avfallssnål teknik (artikel 10).
Enligt artikel 11 får parterna ingå bilaterala, multilaterala eller regionala avtal eller andra uppgörelser om gränsöverskridande transporter av avfall med parter eller icke-parter som stipulerar åtgärder som inte är mindre miljöanpassade än vad som föreskrivs i konventionen.
Parterna skall samarbeta i avsikt att anta ett protokoll om regler och förfarande inom området ansvar och crsättning för skada som uppkommit genom gränsöverskridande transport och slutligt omhändertagande av avfall (artikel 12).
Artikel 13 behandlar vidarebefordran av information. Parterna skall bl.a. informera berörda stater om en olycka inträffar under en gränsöverskridande transport.
Enligt artikel 14 som behandlar ekonomiska aspekter skall parterna bl. a. överväga införandet av cen stående kassa för bistånd på interimsbasis i händelse av en krissituation för att minimera skador som uppstår på grund av olyckshändelser i samband med transporter av avfall.
Parterna skall upprätta en samarbetskonferens som skall sammankallas till ett första möte inom ctt år efter konventionens ikraftträdande. Därefter skall möten hållas med jämna mellanrum. Tre år efter konventionens ikraftträdande och därefter minst vart sjätte år skall parternas samarbetskonferens utvärdera hur verkningsfull konventionen är och, om det bedöms nödvändigt överväga införandet av ett totalt eller partiellt förbud mot gränsöverskridande transporter av farligt avfall och annat avfall (artikel 15). Ändringar av konventionen regleras i artikel 17 och 18. Varje avtalsslutande part i konventionen skall ha en röst, med undantag för att organisationer för politisk och/eller ekonomisk integration skall i angelägenheter: inom sina kompetensområden utöva sin rätt att rösta med ett antal röster som motsvarar antalet medlemsstater i vederbörande organisation, vilka är parter i konventionen eller i relevant protokoll (artikel 24).
Enligt artikel 16 skall étt sekretariat upprättas som bl. a. skall sammanställa och vidarebefordra den information som crhållits i enlighet med konventionen.
Part som har anledning tro att annan part åsidosatt sina förpliktelser
19 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
anklagelserna riktas (artikel 19).
Eventuella tvister skall parterna eftersträva att bilägga genom förhandlingar. Om detta inte uppnås skall tvisten, om parterna i densamma går med på det, hänskjutas till Internationella domstolen eller till skiljedom på de villkor som anges i bilaga VI till konventionen (artikel 20).
Protokollet innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om undertecknande, ratifikation, anslutning och ikraftträdande m.m. (artiklarna 21— 23,25 och 28— 29). Ingen reservation får göras med avseende på konventionen (artikel 26). Slutligen finns en regel om frånträdande (artikel 27).
Godkännande av Baselkonventionen Inom avfallsområdet är det viktigt att såväl volym som farlighet minskar, samtidigt som behandlingen av det avfall som ändå uppkommer förbättras. Detta gäller både nationellt och internationellt. Under senare år har uppmärksamheten riktats mot ökade internationella transporter av miljöfarligt avfall till utvecklingsländer och andra länder med små möjligheter att ta hand om det på ett bra sätt. Detta är ett resultat av att industriländerna inte har hanterat sina avfallsfrågor på ett ansvarsfullt sätt. I vårt land är, som tidigare nämnts, utgångspunkten att vi själva skall ta hand om vårt eget avfall. När det är lämpligt skall vi självfallet samarbeta med andra länder för att nå den för miljön bästa möjliga hanteringen.
För att komma till rätta med detta växande internationelta problem och effektivt kunna minimera och kontrollera de gränsöverskridande transporterna och slutliga omhändertagandet av avfall krävs ett starkt internationellt avtal. Det är mycket tillfredsställande att så många länder inom UNEPs ram kunnat enas om denna konvention. Det är viktigt att Sverige snarast ratificerar konventionen.
Lagstiftningsfrågor m.m. Konventionen innehåller krav på parternas lagstiftning i fråga om införsel och utförsel av farligt avfall och annat avfall. Det är viktigt att den svenska lagstiftningen är så utformad att det tydligt framgår att Sverige är berett att uppfylla sina internationella åtaganden på området. Med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får föreskrifter meddelas om det är påkallat bl.a. av hänsyn till miljövården. Regeringen har hittills tillämpat den lagen på miljöområdet för import och export av miljöfarligt avfall.
Med hänsyn till de alltmer omfattande åtagandena på främst kemikaliekontrollens område ger dock 1975 års lag inte ctt tillräckligt uttryck för Sveriges beredskap att uppfylla de internationella åtagandena på området. Regeringen beslutar därför denna dag också om en proposition med förslag till ändringar i bl. a. lagen (1985:426) om kemiska produkter. Propositionen, som har utarbetats gemensamt inom miljö- och civildepartementen, innebär att regeringen får möjlighet att med stöd av lagen om kemiska produkter förbjuda elter kräva tillstånd i fråga om kemikatieexport. En 290
kemikalicexportör föreslås också bli skyldig att efter föreskrifter lämna de uppgifter som är nödvändiga från hälso- eller miljösynpunkt. Exportreglerande föreskrifter om miljöfarligt avfall och andra farliga kemikalier kommer därefter att beslutas med stöd av lagen om kemiska produkter.
Som framgår av propositionen är ctt viktigt syfte att möta de krav på lagstiftningen som följer av London Guidelines för utbyte av information om kemikalier som är föremål för internationell handel. Det följer av redogörelsen för innehållet i Baselkonventionen att de föreslagna ändringarna i lagen om kemiska produkter behövs också med hänsyn till åtagandena i denna konvention.
Baselkonventionen omfattar emellertid utöver miljöfarligt avfall sådant avfall som det finns föreskrifter om i renhållningslagen (1979:596). I den lagen finns inga bestämmelser om införsel till och utförsel ur landet. Renhållningslagen bör därför kompletteras med en bestämmelse att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att hushållsavfall och annat avfall inte får föras in till eller föras ut ur riket utan särskilt tillstånd. Den som bryter mot en sådan föreskrift kan dömas för brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Detta gäller även utan någon särskild regel i renhållningslagen.
Regeringen bedömer att det för närvarande inte finns behov av att göra någon ytterligare lagändring utöver detta i anledning av godkännandet av Baselkonventionen.
Regeringen vill för sin del betona att Baselkonventionen måste ses som ett första steg mot målet att komma till rätta med det internationella avfallsproblemet. Konventionen kommer att behöva förstärkas med bl. a. regler om hur övervakning och kontroll av omhändertagandet av avfallet i importlandet skall ordnas. Det är också viktigt att konventionen kompletteras med en reglering av ansvars- och ersättningsfrågor. Sverige kommer att fortsätta att driva dessa frågor internationellt.
Inom OECD har sedan ett par år pågått arbete på en konvention för att reglera kontrollen över internationella transporter med avfall som kan hota människors hälsa och miljön. Detta resulterade i att OECDs miljöministrar vid sitt möte i januari 1991 enades om en rekommendation till medlemsländerna om begränsning av gränsöverskridande transporter av avfall. Rekommendationen, som är industriländernas uppföljning och vidarcutveckling av de bestämmelser som gäller enligt Baselkonventionen, innebär bl. a. att avfall som inte är föremål för återvinning och återanvändning i största möjliga mån bör omhändertas i det land där det uppstår, att medlemsländerna skall inventera mängder och arter av sådant avfall som inte kan omhändertas inom landet samt att de skall bygga upp en infrastruktur som möjliggör omhändertagande av avfallet inom landet.
Regeringens ställningstaganden i korthet: Utsläppskraven för svavel
skärps generellt med början år 1993 i storstäderna och södra Sverige.
Skärpningcen skall vara genomförd i hela landet senast år 1997. Ut-
släppen från nya stora förbränningsanläggningar bör ligga betydligt
under de gencrella kraven.
Riktlinjerna för kväveoxidutsläpp från nya stora förbränningsan-
läggningar skärps kraftigt.
Det är viktigt att undersöka förutsättningarna för att minska
utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjlighe-
terna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obliga-
toriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration och åtgär-
der som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom na-
turvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda
myndigheter bedriva ett sådant arbete.
Det är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft
som finns i vårt land. De närmare förutsättningarna för lokalisering
av storskalig vindkraft bör bedömas i kommunernas fysiska plane-
ring.
14.1¶Inledning
Miljöpåverkan från el- och värmeproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med drygt 70 90 och kväveoxidutsläppen med ca 35 96 sedan år 1980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 35 240. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet. I bilaga A Hur mår Sverige? beskrivs el- och värmeproduktionens miljöpåverkan närmare.
Ytterligare åtgärder behövs dock för att minska energisystemets miljöpåverkan. Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel — fossila bränslen, kärnkraft eller tredje världens utnyttjande av vedbränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av världens energisystem kommer att kräva stora insatser och industriländerna måste vara föregångare. Den fortsatta omställningen och miljöanpassningen av det svenska cnergisystemet skall ses mot denna bakgrund. Miljömålen är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete.
Regeringen har tidigare (avsnitt 2.1.3) redovisat en samlad strategi för att minska klimatpåverkan. El- och värmeproduktionens utformning har stor betydelse för att denna strategi blir framgångsrik. Regeringen kommer att föreslå riktlinjer för energipolitiken i en proposition till årets riksmöte.
Miljökonsckvensbeskrivningar bör användas i ökad utsträckning i den kommunala cenergiplaneringen. Förslag om detta lämnas i kapitel 8. [SE] so [NS
Regeringens ställningstagande: Utsläppskraven för svavel skärps generellt med början år 1993 i storstäderna och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela landet senast år 1997.
Som riktlinje för prövningen enligt miljöskyddslagen skall gälla att svavelutsläppen från nya stora förbränningsanläggningar inte bör överskrida 30 mg/MJ ullfört bränsle.
Naturvårdsverkets förslag i rapporten Luft 90: Överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstagande. Verket föreslår dock inte skärpta riktlinjer för prövningen enligt miljöskyddslagen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva till de skärpta svavelkraven. Några remissinstanser — bl. a. Svenska Naturskyddsföreningen — anser att ambitionerna är för låga. Kemikontoret menar att aktionsprogrammet borde ha tagit upp utnyttjande av återstodsoljor från raffinaderier och åtgärder om tillgången på lågsvavliga råoljor begränsas. Skogsindustrierna konstaterar att de fastställda gränserna förutsätter att lågsvavliga bränslen är tillgängliga. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det saknas skäl för en regional differentiering av ikraftträdandet av de skärpta kraven.
Regeringens överväganden: Utsläppen av svavel från el- och värmeproduktionen har minskat kraftigt de senaste 20 åren. Sedan år 1980 har utsläppen minskat med drygt 7020. Den svavelskatt som infördes den 1 januari 1991 genom lagen (1990:587) om svavelskatt innebär ytterligare minskningar. För att minska nedfallet till långsiktigt hållbara nivåer behövs dock vissa kompletterande åtgärder i Sverige och utsläppsminskningar i hela Nordeuropa.
Regeringen har tidigare (prop. 1987/88:85) redovisat sin avsikt att ändra förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle så att utsläppskraven skärps med början i storstadslänen och sydligaste Sverige från år 1993. Riksdagen hade inget att erinra mot vad regeringen anförde i denna fråga utom vad gäller utsläpp från nya koleldade anläggningar (JoU 1987/88:23, rskr. 373). Regeringen gör bedömningen att de nya kraven bör vara genomförda i hela Sverige senast år 1997, vilket innebär en tidigarcläggning med två år jämfört med tidigare planer. De nya kraven innebär att årsmedelvärdena för utsläpp av svavel från större anläggningar blir 50 mg svavel per megajoule (MJ) tillfört bränsle och för mindre anläggningar 100 mg svavel per MJ bränsle. Utsläppsvärdena bör i princip tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ctt fjärrvärmenät celler en kraftstation eller för flera pannenheter inom cen industri. Regeringen avser att införa dessa krav genom cen ändringi förordningen om svavclhaltigt bränsle. Kraven för nya koleldade anläggningar har redan skärpts (SFS 1988: 1084) till 50 mg svavel per MJ bränsle, oavsett storlek.
Prövningen enligt naturresurs- och miljöskyddslagen har på senare tid visat att utsläppen från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinje för den fortsatta prövningen enligt miljöskyddsla-
gen bör därför nu anges, att utsläppen av svavel från nya förbränningsanläggningar med cn tillförd effekt över 500 megawatt (MW) får uppgå till högst 30 mg/MJ tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde. Den lagstadgade gräns som tidigare aviserats för riksdagen är 50 mg/MJ. Genom utnyttjande av bästa tillgängliga teknik och en fortlöpande teknikutveckling bör utsläppen kunna nedbringas ytterligare. Det kan innebära att de i vissa fall kan sättas lägre än 30 mg/MJ vid den individuella prövningen enligt miljöskyddslagen.
Riksdagens jordbruksutskott (1990/91:JoU16) har konstaterat att ett uttalande om rättstillämpningen inte ändrar det grundläggande förhållandet att prövningsmyndigheterna gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar självfallet denna bedömning. Regeringen anser dock att riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange statsmakternas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.
14.3¶Skärpta riktlinjer för kväveoxidutsläpp
Regeringens ställningstagande: Som riktlinje för prövningen enligt miljöskyddslagen skall gälla att kväveoxidutsläppen från nya stora förbränningsanläggningar inte bör överstiga 30 mg/MJ tillfört bränsle. :
Regeringens överväganden: Utsläppen av kväveoxider har inte minskat i samma takt som svavelutsläppen. De totala kväveoxidutsläppen har hittills endast minskat med ca 590 sedan år 1980. Utsläppen från el- och värmesektorn har minskat med omkring 35 9o under samma tid. Ytterligare minskningar är nödvändiga för att utsläppen skall nå ned till långsiktigt hållbara nivåer.
Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) uttalat sig om riktlinjer för kväveoxidutsläpp vid tillämpningen av miljöskyddslagen. Prövning enligt denna lag och enligt naturresurslagen har på senare tid visat att utsläppen från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinje för prövningen av nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt (MW) bör därför anges att kväveoxidutsläppen inte bör överstiga 30 mg/megajoule (MJ) tillfört bränsle. Nuvarande riktlinje för denna typ av anläggningar är 50— 100 mg/MJ. Kraven bör baseras på bästa tillgängliga teknik. Det kan innebära att de i vissa fall kan sättas lägre än 30 mg/MJ vid den individuella prövningen enligt miljöskyddslagen.
Vid tillämpningen av 1988 års riktlinjer för kväveoxidutsläpp har frågan uppkommit om dessa även är tillämpliga för anläggningar som inte är förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen, dvs. anläggningar med en tillförd effekt under 10 MW. Detta är särskilt aktuellt för stationära motorer för olja och gas, där kväveoxidutsläppen utan rening kan uppgå till 500—1 500 mg/MJ. Regeringens uppfattning är att även anläggningar
med cn tillförd effekt under 10 MW bör omfattas av riktlinjerna. Det innebär att intervallet 100—200 mg/MJ bör gälla som riktlinje även för dessa anläggningar vid tillsyn, anmälningsärenden enligt miljöskyddslagen och i andra sammanhang där krav på utsläppen kan ställas. Det finns enligt regeringens bedömning inte behov av någon undre gräns för riktlinjerna då små pannor oberoende av bränsle har utsläppsvärden som är betydligt lägre. Riktlinjerna bör dock lämpligen inte tillämpas för motorer under 500 kilowatt (KW) som tagits i drift första halvåret 1991 eller tidigare om detta innebär betydande svårigheter eller kostnader.
Regeringens ställningstagande och tidigare ställningstagande av riksdagen innebär att följande riktlinjer för utsläpp av kväveoxider (NO,) bör gälla för prövningen enligt miljöskyddslagen: Nyanläggningar ti hela landet — anläggningar över 500 MW 30 mg NO,/MJ — övriga koleldade anläggningar 50 mg NO /MJ — Övriga anläggningar med ett
utsläpp över 300 ton NO, /år 50 — 100 mg NO, /MJ — Övriga anläggningar 106 — 200 mg NO,/MJ
Befintliga anläggningar med Fr.o.m. den undantag av anläggningar i S, U, W, l januari 1995 Y, Z, AC och BD län — anläggningar med utsläpp över
600 ton NO, /år 50— 100 mg NO,/MJ — Övriga anläggningar 100— 200 mg NO, /MJ
14.4¶Åtgärder mot utsläpp från mindre anläggningar
Regeringens ställningstagande: Regeringen fäster stor vikt vid naturvårdsverkets arbete med information och utbildning om småskalig vedeldning i enlighet med förslagen i rapporten Luft 90.
Det är viktigt att undersöka förutsättningarna för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl. a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.
Naturvårdsverkets förslag i rapporten Luft 90: Miljömärkning införs för villapannor som eldas med olja och gas. Vidare föreslås åtgärder för lägre utsläpp från småskalig vedeldning.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva till naturvårdsverkets förslag. Statens energiverk finner förslaget om enbart miljömärkning mindre välunderbyggt och anscr att även andra styrmedel bör utredas. Svenska Naturskyddsföreningen anser att lagstiftning är att föredra framför miljömärkning för mindre pannor. 295
Regeringens överväganden: Genom övergången från individuell eldning ull fjärrvärme i de flesta större tätorter har betydande förbättringar av tätortsluften uppnåtts. I dag används ved och andra fasta bränslen i relativt liten utsträckning i villapannor och andra fasta anläggningar i större tätorter. På landsbygden utnyttjar dock många hushåll ved eller flis. Dessa bränslen används också ofta i enskilda hus i mindre tätorter, särskilt i norra Sverige. Vid småskalig vedeldning kan förhållandevis stora utsläpp av cancerframkallande ämnen ske. Olämplig förbränning kan även innebära obehag för närboende med lukt och rök. Med modern teknik kan dessa störningar reduceras betydligt. Det är angeläget att naturvårdsverket tillsammans med andra berörda myndigheter fortsätter arbetet med information och utbildning om småskalig vedeldning i enlighet med förslagen i aktionsprogrammet.
Det är viktigt att undersöka förutsättningarna för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete. Regeringen har erfarit att naturvårdsverket redan påbörjat ett ambitiöst arbete för att minska utsläppen från mindre förbränningsanläggningar.
14.5¶Vindkraftverk: energipotential och lokalisering
Regeringens ställningstaganden: Det är angeläget att de goda förutsättningar för vindkraft som finns i vårt land utnyttjas. Regeringen kommer att föreslå åtgärder för att främja elproduktion i vindkraftverk i en proposition till årets riksmöte.
De närmare förutsättningarna för lokalisering av storskalig vindkraft i landet bör bedömas i kommunernas fysiska plancring.
Det ankommer på berörda myndigheter — närmast boverket, statens cnergiverk och statens naturvårdsverk — att utarbeta föreskrifter och råd och ge vägledning beträffande buller, skyddsavstånd och övriga frågor som kan bli aktuella vid planering och bygglovsprövning för vindkraftverk av olika storlek.
Vindkraftsutredningen: Utredningens redovisning och förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens ställningstaganden och överväganden vad avser stora vindkraftverk. Utredningen har inte behandlat små och medelstora verk.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att utredningens metod att successivt begränsa de områden som visat sig ha naturliga förutsättningar för vindkraftverk till lämpliga utbyggnadsområden för stora vindkraftverk givit ett acceptabelt resultat. I stort accepteras utredningens bedömningar av omfattningen av lämpliga utbyggnadsområden och att den största utbyggnadsmöjligheten finns i havsområden. Fiskets företräda- 296
re anser dock att utbyggnad till havs är oacceptabel i föreslagen omfatt-
ning. Några remissinstanser anser att det inte är möjligt att ta ställning till annat än föreslagna försöksområden och att en ny utvärdering behöver göras efter försöksverksamheten. Remissinstanserna delar i stort utredningens bedömningar beträffande
skyddsavstånd med hänsyn till bl. a. buller. Från bl. a. vindkraftsindustrin framhålls behovet av föreskrifter och råd beträffande anläggningarnas utformning med hänsyn till skydds- och säkerhetsaspekter, buller, skydds-
områden m. m. Några kommuner uttalar sin avsikt att i översiktsplanearbetet närmare pröva frågan om lämplig lokalisering av vindkraftverk. Kraftbolagen anser att de områden som har identifierats av vindkraftsutredningen bör beaktas i den kommunala planeringen och reserveras för stora aggregat. Bl.a. Vattenfall anser att de av utredningen utpekade områdena torde vara att betrakta som riksintressanta för energiproduktion. Regeringens överväganden: Regeringen konstaterar att vindkraften inte ger upphov till föroreningar eller allvarliga miljöstörningar. Den ökar uthålligheten och diversifieringen i energisystemet. Vindförhållandena i Sverige är gynnsamma för elproduktion med vind-
kraftverk. Elproduktionen från vindkraftverk blir normalt störst under vinterhalvåret då behovet av elenergi också är som störst. Det svenska elproduktionssystemet är väl lämpat att inrymma cen relativt omfattande elproduktion baserad på vindkraft. Den stora andelen vattenkraft i elpro-
duktionen gör — genom vattenkraftens reglerbarhet och magasinerings-
möjligheter av vatten — att de problem som hänger samman med vindkraftens variation i tiden kan bemästras på ett bra sätt.
Om vindkraften skall ge ett betydande tillskott till landets elenergiför-
sörjning bör utbyggnaden ske i huvudsak med stora vindkraftverk (större
än I MW). En omfattande elproduktion i enbart små och medelstora vindkraftverk skulle kräva att ett mycket stort antal, flera tiotusental. verk skulle behöva uppföras. Medelstora och mindre verk kan emellertid ge ett värdefullt tillskott till lokal och regional elförsörjning.
Energiutbytet från ett område som utnyttjas för vindkraftverk är starkt beroende av tornens höjd och aggregatens storlek. En gruppanläggning med stora verk kan därför ge minst tre gånger större energiutbyte än om samma område utnyttjas för betydligt mindre verk (200 kw).
Stora vindkraftverk kan bli svåra att hantera från miljösynpunkt på grund av den påtagliga påverkan på bl. a. landskapsbilden. Anpassning och
avvägning måste också ske mot andra intressen. Buller är ett problem som
måste bemästras om en stor utbyggnad på land skall komma till stånd.
Tekniken för små och medelstora vindkraftverk är väl utvecklad och
beprövad medan ytterligare teknisk utveckling krävs för stora verk. Med
anläggningarna i Näsudden på Gotland och Maglarp i Skåne (2 resp.
3 MW) har konstruktion och drift av stora vindkraftverk demonstrerats i Sverige. Verket i Näsudden kommer att ersättas med en modernare kon-
struktion under år 1992. Beträffande stora verk genomför Vattenfall en studie för lokalisering av vindkraftverk med en sammanlagd effekt om 300 MW. Vattenfall har —
utifrån vindkraftsutredningens urval av områden — närmare analyserat förutsättningarna inom olika lägen på land och därvid bedömt vindförhållanden, behov av kringutrustning, gruppering m. m. Studien omfattar även ekonomiska aspekter med avseende på fasta och rörliga kostnader.
Vid Nogersund i Blekinge finns sedan sommaren 1990 ett medelstort verk (180 kW) som ett första försök med havslokalisering av vindkraftverk i Sverige. Detta verk ingår som ett led i det s.k. Blekingeprojektet som syftar till att klarlägga tekniska. ekonomiska och industriella förutsättningar för byggande av havsbaserad storskalig vindkraft.
Vindkraftsutredningen och remissbehandlingen har visat att åtskilliga frågor om hur vindkraften påverkar andra intressen behöver klarläggas närmare. Det gäller t.ex. buller, telestörningar, påverkan av fågelliv och fiskeintressen. Det är angeläget att dessa frågor belyses i forsknings- och utvecklingsarbeten i anslutning till planering och utbyggnad av de första gruppstationerna.
Hänsyn till andra anspråk på användningen av mark och vatten begränsar de områden som är lämpliga för stora vindkraftverk till endast en liten andel av de områden som har goda naturgivna förutsättningar för vindkraft. De intressen som i första hand konkurrerar med cen storskalig vindkraftsutbyggnad om användningen av mark och vatten är bebyggelse, naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv samt försvar, flyg, sjöfart och fiske. Övriga berörda intressen är jordbruk, telekommunikationer, vägar, Järnvägar och råvaruförekomster.
Regeringen bedömer att de största möjligheterna för en vindkraftsutbyggnad på land finns i södra Bohuslän, i Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län samt på Gotland. Till havs finns goda förutsättningar för utbyggnad i Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län samt kring Öland och Gotland. En viss potential finns vidare i Gävlebukten.
Med hänsyn till motstående intressen och konsckvenser för närboende torde större förutsättningar finnas för en storskalig vindkraftsutbyggnad till havs än på land. Dessutom ger de bättre vindförhållandena till havs högre energiproduktion per aggregat. De tekniska och ekonomiska oklarheterna för utbyggnad till havs är emellertid betydande.
Den möjliga elproduktionen från storå landbaserade vindkraftverk torde uppgå till 2—5 terawattimmar (TWh) per år. För en produktion om S TWh per år beräknas den berörda arealen uppgå till 100 — 200 kvadratkilometer, vilket endast utgör ca 290 av den bruttoareal till lands som enligt vindkraftsutredningen har goda vindförhållanden. På den berörda arealen bedöms mellan 300 och 800 vindkraftaggregat om 3 MW kunna inrymmas.
Enligt regeringens bedömning finns utrymme för en utbyggnad av havsbaserade vindkraftverk för cn energiproduktion om 20 TWh per år under förutsättning att verksamheten kan samordnas i första hand med fiskets intressen. Den berörda arealen uppgår därvid till drygt 1000 kvadratkilometer. vilket utgör ca 7960 av den bruttoareal till havs med lämpligt vattendjup som enligt vindkraftsutredningen har goda vindförhållanden. Inom en areal av denna storlek bedöms teoretiskt ca 2 500 vindkraftverk om 3 MW kunna inrymmas. 298
redovisat bör kunna vara till nytta vid lokalisering även av mindre verk trots att det inte varit utredningens uppgift att studera förutsättningarna för sådana verk. Små och medelstora verk uppförs nu på skilda håll. Det visar sig också att goda förutsättningar för lokalisering av sådana verk kan förekomma i en större del av landet. Regeringen ser ett betydande värde i att små och medelstora verk kan ägas av en stor krets av intressenter, bl. a. med lokal anknytning.
Försöksgruppstationer av stora vindkraftverk bör byggas för att vinna tekniska erfarenheter och öka kunskapen om påverkan på miljön. Det arbete som inletts av bl.a. de stora kraftbolagen syftar till att närmare klargöra lämpliga lägen för sådana gruppstationer.
När det gäller de områden som vindkraftsutredningen utpekat som lämpliga för utbyggnad anser regeringen det vara angeläget att berörda kommuner i sin översiktliga planering bedömer de närmare förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora vindkraftverk.
Enligt plan- och bygglagen (1987:10) har kommunerna ett starkt inflytande över markanvändningen. I den kommuntäckande översiktsplanen gör kommunen överväganden för olika mark- och vattenområden om allmänna intressen som skall beaktas vid prövning av bebyggelse och andra exploateringsföretag. Behövs bindande bestämmelser kan sådana meddelas i områdesbestämmelser eller detaljplan. Områden som är särskilt lämpade för vindkraftsproduktion kan ges skydd enligt bestämmelserna i 2 kap. 8§ naturresurslagen (1987:12).
I samråd med berörda kraftföretag och med länsstyrelserna bör det klarläggas vilka intressen som berörs och i vilken utsträckning ny bebyggelse och annan ändrad markanvändning kan tillåtas.
Regeringen har från boverkets pågående uppföljning av kommunernas översiktsplaner erfarit att hittills har mycket få kommuner behandlat lokalisering av vindkraftverk.
Sedan vindkraftsutredningen redovisat sina överväganden har bestämmelserna i 4 kap. 13 naturresurslagen ändrats (1990:442) så att från den I juli 1990 får gruppstationer med tre cller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd effekt av minst 10 MW inte utföras utan tillstånd av regeringen. Samtidigt ändrades bestämmelserna i 3 kap. 4§ naturresurslagen så att bl.a. vindkraftsanläggningar undantas från nyctableringsförbudet inom de högexploaterade kustområdena. Från den 1 juli 1989 skall vindkraftverk med en effekt större än I MW även prövas enligt miljöskyddslagen.
Boverket, statens energiverk och statens naturvårdsverk kommer under år 1991 att utarbeta föreskrifter och råd om uppförande av små och medelstora vindkraftverk. Tonvikten i arbetet ligger på frågor om gällande lagstiftning, skydds- och säkerhetsavstånd, krav på fundament och torn, typgodkännande av aggregat, master och torn, bullerfrågor, kringutrustning, installation och besiktning samt drift och underhåll. Myndigheterna skall också utforma riktlinjer för typgodkännande av små och medelstora verk samt funktions- och driftskrav beträffande stora verk. I detta sammanhang behandlas även frågor om riktlinjer beträffande buller och storleken av skyddsområden. 299
15¶Trafik
I de följande avsnitten 15.2, 15.3, och 15.4 anger regeringen hur 1988 års trafik- och miljöpolitiska beslut bör utvecklas vad gäller trafik och miljö.
Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transportsektorn för att möta 2000-talets transportbehov och nödvändigheten av att reducera sektorns negativa miljöpåverkan.
I avsnitt 15.2 redovisas utgångspunkterna för miljöarbetet inom transportsektorn och kommunikationsdepartementets område. En samlad strategå läggs fram med förslag till hur de olika trafikslagens miljöpåverkan bör begränsas. I avsnittet redovisas även frågan om trafikens kostnadsansvar, förslag om hur miljöarbetet i storstäderna kan stärkas samt hur det internationella arbetet bör inriktas.
I avsnitt 15.3 redovisas miljödepartementets område, vilket omfattar regeringens förslag till förändrade och skärpta krav på fordon och bränslen.
I avsnitt 15.4 presenteras finansdepartementets område med regeringens förslag till ekonomiska styrmedel på trafikområdet.
15.1¶Inledning
Sett 1 ett historiskt perspektiv har trafikens miljöpåverkan uppmärksammats relativt sent. Det är under de senaste 20 åren som åtgärder vidtagits, främst mot buller och luftföroreningar.
Krav på avgasrening för personbilar infördes i Sverige fr.o.m. 1971 års modeller. Kraven har sedan successivt skärpts. Fr.o.m. 1989 års modeller gäller nya långtgående krav för personbilar. För reglerade ämnen innebär kravskärpningarna att utsläppen för nya bilar reduceras med i genomsnitt 70 till 80260.
Skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar har beslutats. De införs fr.o.m. 1992 års modeller. För tunga lastbilar och bussar först fr. o. m. 1993 års modeller.
Sverige har byggt upp ett system med olika metoder för avgaskontroll vid introduktion av nya bilmodeller och vid den årliga fordonsbesiktningen. En bil som vid efterkontroll inte uppfyller kraven kan få körförbud. Om bilen är av 1989 års modell eller senare kan tillverkaren åläggas att vidta åtgärder.
Regler har också införts om blyfri bensin. Reglerna innebär att i stort sett alla bensinstationer måste tillhandahålla sådan bensin. Blyhalten i blyad bensin har successivt sänkts. Skatten är lägre på blyfri bensin än på blyad. För närvarande är ungefär 50960 av den bensin som säljs blyfri. Andelen ökar snabbt. Utsläppen av bly är i dag nere på 1950-års nivå.
Fr.o.m. den I juli 1987 skall arbetsplaner för nya vägar enligt väglagen innehålla en beskrivning av miljöeffekter. För anläggande och byggande av flygplatser krävs fr. o. m. den 1 juli 1989 tillstånd enligt miljöskyddslagen.
Riksdagen beslutade år 1988, som cen del i det trafikpolitiska beslutet, att varje trafikgren skall bära sina samhällsekonomiska kostnader, inkl. miljö- 300
kostnader. Som cen följd därav höjdes kilometerskatten för tunga fordon liksom skatten på bensin. Vidare infördes en särskild miljöskatt på inrikesflyget.
Riksdagen fattade under år 1990 ytterligare beslut om att använda ekonomiska styrmedel avseende svavel, kväveoxider och koldioxid bl. a. inom trafikområdet. Särskilda miljöskatter har för vägtrafiken därför införts på såväl bensin som dieselolja. Även inom flyget har motsvarande miljöskatter införts.
I syfte att uppnå bättre bränslekvalitet har riksdagen på regeringens förslag fattat beslut om att införa miljöklasser för kvaliteten på dieselolja. Tre kvalitcetsklasser har införts. Skattereduktion ges för de två bästa klasserna.
Beträffande fordonsbuller har en ändring i fordonskungörelsen genomförts fr.o.m. den 1 juli 1989. Fr.o.m 1991 års personbilsmodeller sänks bullergränsen från 80 dBA till 77 dBA. För lastbilar med en totalvikt över 3,5 ton sänks gränsen fr. o. m. samma årsmodell från 88 till 84 dBA och för tyngre motorcyklar till 82 dBA.
Vägverket, luftfartsverket, sjöfartsverket, SJ och banverket — har samtliga inom sina resp. områden förstärkt sitt miljöarbete både nationellt och internationellt.
Riksdagen beslutade hösten 1990 att ge regeringen förutsättningar att ge bl.a. Göteborgs kommun möjlighet att förbjuda biltrafik vid särskilt svåra luftföroreningssituationer (vid inversion).
15.2¶Kommunikationsdepartementets område
15.2.1 Strategi för ett miljöanpassat transportsystem
Regeringens ställningstaganden: I arbetet med trafikfrågorna skall följande eftersträvas: e hälsofarlig påverkan bör begränsas kraftigt e miljöstörande effekter från den svenska trafiken skall kraftigt be-
gränsas . e klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med den tidigare redovi-
sade klimatstrategin. (1.1.2) Principen om kostnadsansvar skall som tidigare utgöra en grund för ett miljöanpassat transportsystem. Strategin för att miljöanpassa transportsektorn skall omfatta följande: e Ökat internationellt arbete e Skärpta krav på fordon och bränsle e Miljöinriktade åtgärder i trafik- och investeringsplaneringen e Aktiv samhällsplanering e Miljöinsatser i storstäderna e Forskning och utveckling för en bättre miljö e Miljöansvar för trafikverken.
Mål för trafikpolitiken I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop 1987/88:50, TU 1987/88:13, rskr. 159) antogs ett övergripande mål för trafikpolitiken:
Att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.
Detta innebar att miljö- och hälsofrågan betonades starkare. Målet vidareutvecklades i fem delmål. Nämligen att transportsystemet skall: — Utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande tran-
sportbehov kan tillgodoses, — utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället
som helhet, — utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerheten i trafiken, — utvecklas så att en god miljö och hushållning med naturresurser främ-
jas,
— byggas upp så att det bidrar till regional balans.
Strategi för ett miljöanpassat transportsystem Regeringens överväganden: Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transporterna för att möta 2000-talets transportbehov och på nödvändigheten av att miljöanpassa trafiken. Vårt transportsystem är resultatet av en mycket lång utveckling. Delar av dagens bärande strukturer är gamla och konstruerades i ett samhälle som i vitala delar skiljer sig från dagens. Vi står nu inför uppgiften att utveckla transportsystemet för 2000-talet. En grundläggande uppgift är att förändra systemet så att det klarar de krav som resenärer och transportköpare ställer, samtidigt som miljö- och hälsoprobiecmen bemästras.
Med begreppet ett miljöanpassat transportsystem avses ett sätt att organisera och genomföra transporter av personer och gods inom de ramar som uppställs av vad människor och natur tål. Begreppsdefinitionen anknyter till det resonemang som förts av Världskommissionen för miljö och utveckling avseende en hållbar utveckling. Med en hållbar utveckling menas en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.
Vilka krav som bör ställas på ett miljöanpassat transportsystem bör successivt ändras i takt med att kunskapen om olika miljö- och hälsoeffekter förbättras. De krav som i dag ställs beträffande trafikens miljöeffekter kommer därför successivt att skärpas i ett internationellt samarbete.
Ett första steg i en strategi bör vara att förtydliga målen. Som ett led i detta arbete läggs här fast vissa nya riktlinjer som skall eftersträvas: — Hälsofarlig påverkan bör kraftigt begränsas. Härvid krävs åtgärder i de
större städerna för att begränsa i första hand partikelutsläppen från
dieseldrivna fordon samt skärpta avgaskrav från andra fordon. — Miljöstörande effekter från den svenska trafiken skall kraftigt begränsas.
Regeringen bedömer att effekter som försurning och övergödning föror- 302
sakade av den svenska trafiken kommer att undanröjas till år 2010.
— Trafikens bidrag till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med den
strategi för minskad klimatpåverkan som har presenterats tidigare (av-
snitt I.1.2).
Dessa riktlinjer skall enligt regeringens mening ligga till grund för en offensiv satsning för att utveckla transportsektorn i enlighet med det övergripande trafikpolitiska målet.
Ett grundläggande syfte med en miljöstrategi inom transportsektorn är att skapa förutsättningar för att fordonstekniken skall utvecklas. Det framstår som möjligt att, med i dag känd teknik, till stor del lösa flera Iuftmiljöproblem. Utsläppen av kväveoxider, kolväten och kolmonoxid kan därmed skäras ned till ofarliga nivåer. Genom ytterligare utveckling av fordonsteknik och av traditionella fordonsbränslen, bensin och dieselolja, är det möjligt att även komma till rätta med utsläppen av bl. a. svaveldioxid och partiklar.
En begränsning av utsläppen av koldioxid, i enlighet med klimatmålet, kan till en del uppnås genom bättre energieffektivitet. Redan i den trafikpolitiska propositionen år 1988 framfördes också bedömningen att alternativa drivmedel bör introduccras på sikt.
När regelverk utformas för att styra utvecklingen mot de fastslagna målen har regering och riksdag hittills formulerat fordonskrav i form av gränsvärden. Denna princip skall även tillämpas i framtiden. Således skall det inte anges vilken teknik som skall användas, utan vilka krav som fordon och bränsle skall uppfyllas.
De prognoser för trafiktillväxten som redovisas längre fram visar på fortsatt trafiktillväxt. Transportmönstren och trafiktillväxten skall styras genom principen om trafikens kostnadsansvar. I vissa delar av storstäderna (t. ex. stadskärnorna) kan det däremot inte uteslutas att trafiken behöver begränsas.
Kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel Grundprincipen om trafikens kostnadsansvar lades fast i det trafikpolitiska beslutet (prop. 1987/88:50, TU 13, rskr. 159). Den innebär att de avgifter som tas ut av trafiken skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov till. Även externa kostnader för miljö, hälsa, olyckor, trängsel, m. m. omfattas.
Kostnadsansvaret skall utkrävas så nära marknaden som möjligt, dvs. helst av de enskilda transportköparna. Det skall ske i form av fasta och rörliga trafikavgifter. De rörliga avgifterna skall motsvara de kortsiktiga sam hällsekonomiska marginalkostnaderna, medan de fasta avgifterna skall motsvara mellanskillnaden mellan marginalkostnaderna och trafikens totala samhällsekonomiska kostnader. Skatter och avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade skall utformas på samma sätt för olika transportalternativ.
Grundtanken med denna prissättning är att den enskilde resenären eller transportköparen skall ges möjlighet att beakta samhällets kostnadsbild 303
och därigenom agera i enlighet med samhällets intresse, så att samhällsekonomisk effektivitet uppnås.
I det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastslogs att kostnaderna för trafikens miljö- och hälsoeffekter skall beaktas när de rörliga avgifterna fastställs. Samtidigt uttalade föredraganden att det, med hänsyn till det osäkra bedömningsunderlaget, bör iakttas viss försiktighet när trafikens miljökostnader beräknas.
De brister i kunskapsunderlaget som då konstaterades har i viss mån korrigerats med kompletterande studier av bl. a. miljöavgiftsutredningen. Alltjämt finns det kunskapsbrister. Tillämpningen av kostnadsansvarcet bör därför ses över. Inom regeringskansliet pågår en sådan översyn. Den planeras vara klar år 1992.
Ekonomiska styrmedel är viktiga instrument för att förmå transportmarknadens alla aktörer att även beakta transporters miljö- och hälsokostnader.
Internationellt arbete Det internationella arbetet är en viktig del av strategin för ett miljöanpassat transportsystem.
Miljöproblemens internationella karaktär kan illustreras av att utländska källor spelar en dominerande roll för både svavel- och kvävenedfallet i Sverige. En stor del av de svenska utsläppen vållar samtidigt miljöskador i andra länder. För de klimatpåverkande s.k. växthusgaserna är de internationella kopplingarna än mer uppenbara. En minskning av koldioxidutsläppen har lika stor positiv effekt för Sverige oavsett var i världen den sker.
Det står klart att åtgärder krävs utomlands för att de kritiska belast- | ningsgränscrna inte skall överskridas i Sverige. Det är därför nödvändigt att Sverige verkar för att internationella handlingsprogram avseende trafik och miljö antas.
Samordning av teknikkrav skapar möjligheter för produktion av längre serier, vilket har ekonomiska fördelar och kan bidra till att begränsa de samlade kostnaderna för en miljöanpassning. Även handelspolitiska skäl talar för samordning.
Åtgärder på fordon och bränsle
Åtgärder på fordon och bränsle framstår i dag som avgörande för att transportsektorn skall kunna miljöanpassas. Möjligheterna till förbättringar måste bedömas som goda. Transportforskningsberedningen konstaterar i sin rapport om ett miljöanpassat transportsystem att det finns väsentligt bättre fordonstekniska lösningar att tillgå än de som för närvarande används.
Inom luft- och sjöfart har arbetet med att utveckla teknik med bättre miljöegenskaper inte kommit lika långt som inom vägtrafiken. Den redovisning som luftfartsverket och sjöfartsverket lämnat visar dock att möjlig- 304
heter finns. Det gäller inte minst inom sjöfarten, där det redovisats goda möjligheter att uppnå förbättringar.
Åtgärder på fordon och bränsle, ges en central plats i strategin för ett miljöanpassat transportsystem.
Transportsektorns energianvändning 1 1988 års trafikpolitiska beslut framhölls att nya fordons energianvändning successivt bör minska, liksom att den långsiktiga utvecklingen av transportsystemet bör syfta till en minskning av energiförbrukningen, ett minskat oljeberoende och en övergång till alternativa drivmedel och drivsystem, som på längre sikt kan baseras på inhemska förnyelsebara energikällor. I den energipolitiska propositionen läggs grunden för nya initiativ.
Trafikplanering Miljöförbättringar kan också uppnås genom åtgärder i trafikplaneringen. Det handlar främst om att utveckla infrastruktur samt att ge andra motiv att utveckla sin trafikplanering. Företagen kan utifrån detta förändra sina transportsystem.
En bättre infrastruktur ger möjlighet till jämnare körrytm i trafiken och/eller, att trafiken finner närmare vägar. Åtgärder av dessa slag medför samtidigt att transportsystemets effektivitet och att tillgängligheten förbättras. Förändringar av dessa slag kan exempelvis åstadkommas genom moderna system för signalreglering och bättre information till trafikanter.
Trafikplaneringen kan också användas för att begränsa trafikvolymerna och/eller begränsa hastigheterna i särskilt hårt belastade områden. Sådana åtgärder medför också andra positiva effekter såsom minskad trängsel och minskade olycksrisker.
Inom samhällsplaneringen är det bl.a. inom den fysiska planeringen som verkningsfulla åtgärder kan vidtas. Tillkommande bebyggelse bör lokaliseras till områden med goda förutsättningar för kollektivtrafikförsörjning.
Storstäderna Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljö och hälsa och allt sämre framkomlighet på vägar och gator främst i de tre storstadsregionerna, samtidigt som utsläpp från andra källor minskat kraftigt. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöförstöring i storstäderna. Storstadstrafikkommittén framhåller i sitt betänkande att miljöoch hälsosituationen i storstäderna måste bekämpas och att ett stort antal samverkande åtgärder krävs.
Regeringen har tillsatt s. k. storstadsförhandlare för de tre storstadsområdena. Deras uppgift har varit att tillsammans med lokala och regionala aktörer förhandla fram åtgärdspaket för att komma till rätta med miljö-, hälso- och framkomlighetsproblemen i resp. region. Medel för åtgärder inom detta område har reserverats i propositionen om en näringspolitik 305
20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90
för tillväxt. I den kommande energipolitiska propositionen avser regeringen redovisa förslag om försök med alkoholdrivna bussar.
Fördelning mellan trafikslagen Transporter kan styras i riktning mot mer miljövänliga transportalternativ. Det kan ske genom restriktioner, t.ex. i form av avgaskrav ciler miljöavgifter, på mer störande alternativ.
Infrastrukturen påverkar resmönstren och därmed transportsektorns miljöbelastning. Genom konsekvent hänsynstagande till miljö- och hälsoaspekter vid beslut om investeringar i infrastruktur kan dessa aspekter beaktas av samhället.
Det är angeläget att utveckla transportsystemets infrastruktur i en miljövänlig riktning. Lösningar med mindre miljöpåverkan skall ges ökad prioritet genom att kraven på miljöeffektredovisningar skärps och att högre miljökrav kan ställas vid byggande, underhåll och drift av infrastruktur. Flera satsningar som regeringen aviserat i propositionen om en näringspolitik för tillväxt är viktiga led i detta arbete. Det gäller satsningar på miljöanpassad kollektivtrafik och avlastande trafikleder.
Forskning och utveckling Forskning är av strategisk betydelse för att ett miljöanpassat transportsystem på bästa sätt skall kunna utvecklas. Därigenom förbättras möjligheterna för transportsektorn att bidra till att de nationella miljömålen uppnås, samtidigt som landets medborgares och näringslivets behov av cffektiva transporter tillfredställs.
De förslag till långsiktiga mål och kravnivåer som regeringen lägger fram i denna proposition innebär att ansträngningar successivt måste göras för att produktionsanpassa och utveckla ny teknik. Enligt regeringens uppfattning innebär detta att utvecklingen av ny teknik inom transportområdet är en fråga för fordons- och bränsleindustrin. Regeringen ser positivt på det arbete som pågår såväl i Sverige som utomlands.
Sverige deltar i de europeiska projekten Drive och Prometheus, som omfattar FoU-samarbete rörande teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg. I propositionen om cen näringspolitik för tillväxt föreslår regeringen fortsatt statligt engagemang i dessa projekt.
Transportforskningsberedningen har hösten 1990 inlämnat en lägesredovisning till regeringen. Inom ramen för det svenska Försöksområde Västsverige kommer vägverket och transportforskningsberedningen att pröva tillämpningen av ny teknologi.
Trafikverkens arbete Miljö- och hälsoproblemen är i dag så stora och komplexa att ett framgångsrikt arbete kräver förstärkta insatser från verk och myndigheter.
Arbetet inom transportsektorn skall i ökad utsträckning bedrivas av de trafikverk som är ansvariga för resp. trafikslag. De miljörapporter som 306
Trots skillnaderna mellan de problem som olika verk: står inför finns
vinster att uppnå genom samarbete mellan dem.
Trafikverkens miljöarbete bör i större utsträckning följas upp och utvär-
deras. Utvärderingen skall beskriva vilka åtgärder som vidtagits och om
gällande mål har eller beräknas uppnås, liksom vilka behov av ytterligare åtgärder som finns.
15.2.2¶Trafikens miljöpåverkan
Inledning
Trafikens miljöpåverkan redovisas i bilagan ”Hur mår Sverige?”. I detta avsnitt kompletteras de beskrivningarna.
Vid en återblick på utvecklingen av transportsektorns miljö- och hälsopåverkan märks positiva förändringar. Som exempel kan nämnas att pro-
blemen med blyutsläpp från biltrafik har minskat kraftigt samtidigt som
de fordonskrav som ställts har inneburit att utsläppen av bl. a. kväveoxider
börjat minska. Under resten av 1990-talet kommer dessa utsläpp att mins-
ka kraftigt till följd av vidtagna åtgärder. En liknande utveckling märks för
flera av vägtrafikens utsläpp. Samtidigt kan vi dock konstatera att ny kunskap tillkommit. I dag vet vi exempelvis att sjöfartens kväveoxidutsläpp
är omfattande. Problemen med koldioxidutsläpp och dess klimatrisker har också aktualiserats. Den nya problembilden kräver nya åtgärder, delvis inom nya områden. För att transportsektorn skall kunna bidra till minskade koldioxidutsläpp utan att begränsa transporterna krävs på sikt minskad
användning av fossil energi. Beräkningar av utsläppens omfattning, liksom bedömningar av dess effekter är förknippade med osäkerheter. Det gäller såväl trafikens omfattning som olika fordonstypers miljöpåverkan, bl.a. deras genomsnittliga
utsläpp av luftföroreningar. En strävan måste vara att minimera dessa osäkerheter.
Trafikutvecklingen åren 1990— 2020 Kunskap om trafikutvecklingen är viktig vid bedömning av transportsektorns framtida påverkan på miljö och hälsa. Regeringen har därför uppdragit åt transportrådet att utarbeta en aktuell trafikprognos, vilken har redovisats i transportrådets rapport 1990:10. Prognosen kan i korthet sam-
manfattas på följande sätt. Det totala persontransportarbetet ökar enligt prognosen med 16 90 från
är 1989 till år 2000. vilket motsvarar en årlig ökning på knappt 1,4960.
Perioden inleds dock med en nedgång av det totala resandet till följd av det kraftigt höjda bensinpriset under år 1990. För perioden år 2000 till år
2020 ökar sedan det totala transportarbetet med drygt 2020, eller ca 190
per är. Sett i ett längre perspektiv innebär prognosresultatet en fortsatt
dämpad tillväxt av persontransportarbetet. Fördelningen mellan olika färdmedel törändras inte nämnvärt under perioden. 307
I det längre tidsperspektivet förväntas en förskjutning ske mot längre resor. Antalet regionala resor ökar jämfört med de lokala resorna samtidigt som det interregionala resandet förväntas öka jämfört med det regionala resandet.
Det totala godstransportarbetet förväntas öka från 73 miljarder tonkilometer år 1987 till ca 82 och 114 miljarder tonkilometer år 2000 resp. år 2020. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på inte fullt I 9o mellan år 1987 och år 2000 och knappt 1,6 96 mellan åren 2000 och 2020.
Av det långväga godstransportarbetet utgjordes år 1987 ca 4490 av sjöfart, medan lastbil resp. järnväg svarade för ca 28960 var. Varken till år 2000 eller till år 2020 väntas några påtagliga förändringar av marknadsandelarna.
Transportsektorns framtida miljöpåverkan Som en utgångspunkt för redovisningen av åtgärder mot luftföroreningar krävs en bild av hur den framtida utvecklingen kan väntas se ut om inga ytterligare åtgärder vidtas. Underlag till en sådan beskrivning har hämtats från transportforskningsberedningens rapport om ett miljöanpassat transportsystem och från naturvårdsverkets Luft 90. Bägge dessa rapporter har remissbehandlats. Remissammanställningar finns tillgängliga på kommunikations- resp. miljödepartementet.
Vägtrafikens utsläpp av kväveoxider uppgår till ca 180000 ton per år. Naturvårdsverket bedömer att utsläppen kommer att minska till knappt 100 000 ton år 2000 som en följd av de beslut som fattats avseende skärpta emissionskrav, detta trots att trafiken samtidigt ökar. På längre sikt minskar utsläppen ytterligare.
Den svenska sjöfartens utsläpp av kväveoxider har beräknats till ca 33 000 ton år 1988 och förutsätts därefter öka under perioden fram till år 2015. Dessa utsläppsvärden omfattar utsläppen från all inrikes sjöfart, hälften av färjetrafikens utsläpp och 1096 av utsläppen från de fartyg i utrikes trafik som angör minst en svensk hamn. Utsläppen från den civila luftfarten redovisas för närvarande till ca 7 500 ton per år, men bedöms öka markant fram till år 2015.
Transportsecktorns samlade kväveoxidutsläpp bedöms, enligt Luft 90, minska med ca 4960 mellan år 1980 och år 1995. Med de åtgärder som nu föreslås skapas förutsättningar för en snabbare utsläppsreduktion.
240000 4
220000 —
200000 3
VÄGTRAF IK
180000 Å
160000 4
40000 4
120900 4
100000 5
BDODO 4
BO000 +
40000 SJÖFART
ene
200008 — LUFTFART
9 —V ' T T T
1980 1990 2000 2010
Figur 15.1. Transportsektorns kväveoxidutsläpp år 1980 till år 2015. Beräkningarna
avser utsläpp givet de beslut om fordonskrav m.m. som fattats t.o.m. våren 1990,
(Källa: TFB.)
Utsläppen av koldioxid bedöms däremot öka. Den svenska vägtrafikens
koldioxidutsläpp är för närvarande drygt 17 milj. ton per år. Till skillnad
från utvecklingen avseende kväveoxider kommer inte koldioxidutsläppen att påverkas av de beslutade skärpta emissionskraven för vägfordon. Utsläppen stiger därmed i stort sett i takt med trafiktillväxten. Ökningen väntas till en del motverkas av att fordonsparken blir mer energieffektiv. Sjöfartens emissioner av koldioxid ligger enligt de beräkningar som redovisas i transportforskningsberedningens rapport på knappt I milj. ton per år och väntas stiga fram till år 2015. Beräkningar av luftfartens utsläpp av
koldioxid indikerar att den civila luftfartens utsläpp av koldioxid för
närvarande är ca 2 milj. ton per år och kring år 2010 kan komma att ha
vuxit till ca 3,7 milj. ton. En minskad energianvändning bidrar till att begränsa koldioxidutsläppen.
KOLDIOX IDUTSLÄPP .
24000 FRÅN OLIKA TRAFIKSLAG, 1980 - 2015
: am
20000
18000 4
ÄGTRAF IK
16000 N
14000 Hd KOLDIOXID
12000 TON
10000 |
8000 1000-TALS
6000 4
4000 +
2000 1 tem
SJÖFART
0 Li Li ' r ' LI
1380 1990 2000 2010 Figur 15.2. Koldioxidutsläpp från olika trafikslag 1980 till 2015. Beräkningarna avser utsläpp givet de beslut om fordonskrav m.m. som fattats t.o.m. våren 1990. (Källa: TFB.)
Transportsecktorns utsläpp av kolväten och kolmonoxid framstår som mindre problematiska. Utsläppen beräknas minska kraftigt till följd av de beslut som fattats om skärpta fordonskrav. Kontroll och uppföljning av att avgaskraven följs förutsätts.
Statens väg- och trafikinstitut har granskat olika bedömningar om personbilars framtida emissioner. Vad gäller utsläppen från nya bilar är samstämmigheten mellan olika bedömare relativt stor. Däremot skiljer sig bedömningarna åt vad gäller katalysatorns försämringstakt. Bilindustriföreningen menar att katalysatorernas livslängd är lång och att tekniken successivt kommer att utvecklas och förfinas. AB Svensk Bilprovning och naturvårdsverket bedömer att försämringen kan gå snabbare och ser en risk att biltillverkare kommer att anpassa avgasreningen efter kravnivåerna. För närvarande föreligger relativt stora osäkerhetsmarginaler mellan gränsvärden och faktiska utsläpp. Stabilare teknik möjliggör en sänkning av marginalerna. Någon spontan förbättring av tekniken skulle då inte vara att vänta. Väg- och trafikinstitutet gör ingen bedömning av vilken utveckling som är mest trolig. Man slår dock fast att det finns en större miljöpotential hos katalysatortekniken än den som definierats genom dagens svenska avgasbestämmelser. Regeringens bedömning är att dessa möjligheter måste tas till vara.
15.2.3 Trafikpolitiska avvägningar för miljöarbetet inom transportsektorn Inledning Trafikpolitiken har som sitt yttersta syfte att bidra till att välfärden bibehålls och utvecklas. Goda transporter är av grundläggande betydelse för 310
förbättras. I takt med att transportsektorns andel av de skadliga utsläppen stigit ställs emellertid ökade krav på att transportsektorn måste uppfylla de grundläggande hälso- och miljökrav som kampen mot olika slags föroreningar ställer. Transportsektorn skall bidra till att miljömålen uppnås.
Avvägningar för miljöarbetet inom transportsektorn När åtgärder inom transportsektorn avvägs är det av stor vikt att uppmärksamma de intressekonflikter som kan uppstå mot olika delmål. Avgörande för motsättningarnas omfattning är många gånger vilka styrmedel som väljs och hur de dimensioneras. Enligt regeringens mening handlar det om att välja de medel som på bästa sätt gör det möjligt för trafikpolitiken att uppnå de trafikpolitiska målsättningarna.
Strävan efter samhällsekonomisk effektivitet innebär att transportsystemet skall utformas så att en samhällsekonomiskt optimal infrastruktur och ett optimalt kollektivtrafiksystem byggs ut. Det innebär att även prissättningen skall vara optimal, dvs. priset för att använda systemen skall i princip vara lika med den samhällsekonomiska marginalkostnaden. Priset skall således även inkludera bl. a. miljö-, hälso- och olyckskostnader.
Övriga delmål kan betraktas som bivillkor eller restriktioner. De skall uppfyllas även om det inte har visats att de fullt ut är förenliga med samhällsekonomisk effektivitet. Effektivitetsmålet kräver dock att dessa delmål uppfylls genom åtgärder som är förknippade med lägsta samhällsekonomiska kostnad. Effektivitetsmålet innebär också att det skall ställas likartade krav på alla trafikslag eller sektorer. Åtgärder bör vidtas där de samhällsekonomiska kostnaderna är lägst. Det innebär att bl.a. reduktionen av skilda luftföroreningar bör kunna variera mellan olika fordonskategorier. transportslag och sektorer.
Motsättningar kan finnas även mellan miljömålet och säkerhetsmälet. Exempelvis kan en utveckling mot mindre och mer energisnåla fordon medföra att skadeutfallet vid olyckor förvärras. Antalet dödade och skadade kan öka. Men det finns exempel på åtgärder som främjar såväl säkerhet som miljö och hälsa. Om resande med kollektivtrafik ökar, eller om biltrafiken minskar, så minskar också miljö- och hälsopåverkan, liksom olycksfrekvensen. Många trafiktekniska åtgärder, såsom bättre flygtrafikledning, sänkta hastigheter på vägarna och utvecklad signalreglering har normalt också positiva effekter på såväl säkerheten som på miljön.
En koppling finns även mellan säkerhet till sjöss och risker för miljöskador. Särskilt tydligt är detta vad gäller oljetransporter. En förbättrad säkerhet till sjöss innebär normalt att riskerna för oljeutsläpp minskar.
Som cxempel på miljöåtgärder som innebär att tillgänglighetsmålet motverkas kan miljöavgifter på drivmedel nämnas. Åtgärder som innebär att transportkostnaderna stiger minskar tillgängligheten. Med tillgänglighet avses därvid inte bara huruvida res- och transportmöjligheter finns, utan även den uppoffring transporter kräver i andra avseenden, såsom i tid och pengar. En sådan motsättning märks mellan vissa åtgärder som syftar till 311
att begränsa flygets miljöpåverkan och behovet av att upprätthålla en god flygtrafikförsörjning.
Sveriges geografiska läge gör att transportkostnaderna är av särskild vikt för svenskt näringsliv. Direkta regleringar för att styra transporter kan innebära fördyrad produktion, högre priser och minskad konkurrenskraft. Det är därför viktigt att valet av transportsätt överlämnas till näringslivet. Samhällets styrning, bör som tidigare framhållits, ske genom att de olika trafikslagen belastas med de samhällsekonomiska kostnader som de ger upphov till.
Delmålet om tillgänglighet är nära knutet till delmålet att transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. I glesbygden är många resenärer främst hänvisade till bilen. Där trafikunderlaget är litet är emellertid också bilen normalt det bästa färdmedlet även från miljö- och hälsosynpunkt.
Denna genomgång av några situationer där intressekonflikter finns illustrerar att trafikpolitiska beslut som primärt fattas 1 andra syften många gånger också har betydelse för transportsektorns miljö- och hälsopåverkan. Vetskapen om detta motiverar att trafikpolitiska beslut som fattas av riksdag, regering och myndigheter regelmässigt väger in dessa effekter.
15.2.4 Internationellt arbete
Regeringens ställningstaganden: Det svenska engagemanget i inter-
nationellt arbete med trafik och miljö skall ytterligare intensifieras.
Sverige skall verka för att internationella handlingsprogram antas.
Sverige skall inom trafikområdet verka för ett samfällt nordiskt
agerande i internationella organisationer. Tillsammans med andra
länder bör Sverige arbeta för införande av ekonomiska styrmedel för
internationell trafik.
Inledning Ett utökat internationellt samarbete kring trafikens miljöfrågor växer successivt fram.
Miljöproblemens gränsöverskridande och handelsrelaterade karaktär, gör att internationella lösningar krävs, samtidigt som forskning och utveckling av teknik ofta är förenad med stordriftsfördelar som gagnas av samverkan. Det senare innebär att anpassningen kan göras mindre kostsam om internationell samordning kommer till stånd. Dessutom talar solidaritetsskäl för internationellt engagemang.
Internationell trafikutveckling Den snabba ekonomiska tillväxten efter andra världskriget har inneburit en successivt ökad efterfrågan på transporter i framför allt Västeuropa, USA och Japan. Den genomsnittliga ökningen av transportarbetet har uppgått till ctt par procent årligen. 312
Vägtrafikens omfattning i världen har ökat mer eller mindre kontinuerligt. I dag förutspås en fortsatt expansion. Antalet personbilar i världen var enligt beräkningar år 1972 ca 220 milj. Antalet år 1990 har beräknats till ca 420 milj., vilket motsvarar en ökning med ca 90946.
Biltätheten varierar mycket kraftigt i världen. I USA beräknades den år 1990 till ca 580 bilar per 1 000 invånare och i Västeuropa ca 380. Världsgenomsnittet låg på ca 80. Vissa länder hade mycket låg biltäthet. I Indien var den ca 2 bilar per 1000 invånare medan den i Kina torde vara så låg som ca 0,002. :
Det har konstaterats att ca 6590 av OECD-ländernas personbilsförsäljning i dag utgörs av fordon som är utrustade med någon form av katalysator. Inom EG säljs dock fortfarande en större mängd bilar utan katalysatorrening. Av de ca 10—15 milj. fordon som säljs i u-länderna har endast ett litet antal någon avgasrening.
Utvecklingen i Östeuropa torde innebära att efterfrågan på transporter ökar även där. Dessa länder har i regel ännu inte infört obligatoriska krav på rening av fordon.
Omfattningen av världens järnvägstransporter har ökat mer eller mindre kontinuerligt mellan år 1960 och år 1985. Ökningen är särskilt markant för godstrafiken. År 1960 uppgick dessa transporter till ca 3300 miljarder tonkilometer för att år 1985 ha ökat till ca 7 300 miljarder tonkilometer. Omfattningen har således mer än fördubblats under denna 20-års period. Den relativa tillväxten av järnvägstransporter har varit särskilt kraftig i utvecklingsländerna och i Öststaterna. Världens persontransporter på järnväg har mellan åren 1975 och 1985 ökat med ca 25 90.
Luftfarten karaktäriseras även internationellt av en mycket kraftig tillväxt. Världens flygresande beräknades för år 1988 motsvara ca 1,5 miljard personkilometer. Detta kan jämföras med knappt 0,5 miljard personkilometer år 1972. Under dessa 16 år har således flygresandet mer än tredubblats. Flygets bränsleförbrukning har emellertid inte ökat i samma omfattning. Ökningen av bränsleförbrukningen ligger på endast ca 5090. Orsaken till detta är att flygplanen gjorts allt mer energieffektiva och att kapaciteten i dem utnyttjas bättre. En uppgift från ICAO anger att den genomsnittliga lastfaktorn mellan åren 1972 och 1988 har stigit med 10 procentenheter, från 50 till 6090.
Den internationella sjöfartens utveckling samvarierar i mycket stor utsträckning med handeln. Under 1970-talet präglades sjöfarten av betydande expansion, medan 1980-talet snarare innebar viss stagnation. År 1972 hade världens fartygsflotta en lastkapacitet motsvarande en dödvikt på totalt drygt 400 milj. ton (dwt.), medan den under början av 1980-talet hade vuxit till ca 700 milj. dwt. År 1988 har den beräknats vara nere i ca 640 milj. dwt.
Det globala systemet för persontransporter är i dag uppbyggt helt kring luftfarten. För godstransporter är däremot sjöfarten volymmässigt mest betydelsefull. Flygfrakt har dock kommit att spela en allt större roll.
I ett europeiskt perspektiv har även sjöfart och järnväg viss betydelse för persontransporter. På den europeiska godstransportmarknaden har också Järnvägen en betydelsefull roll. Andelen godstrafik på järnväg är dock 313
större i Sverige än i de flesta västeuropeiska länder. I takt med att kapacitetsproblemen i det europeiska vägnätet blir allt större har ökat intresse åter kommit att visas järnväg och sjöfart. I dag satsas också avsevärda resurser på att bygga upp ett väl fungerande curopeiskt järnvägssystem. Det är väsentligt att Sverige knyts samman med detta. En fast Öresundsförbindelse är ett viktigt led i en sådan utveckling.
Internationella bedömningar I Nordisk handlingsplan mot luftföroreningar har bl. a. redovisats miljöbedömningar i allmänhet och särskilt effekter från trafiken i Norden. Problembeskrivningen visar att samtliga länder i Norden har behov av att minska utsläpp och miljöpåverkan.
Medlemsstaterna inom OECD har funnit att trafikens miljöpåverkan är så stor att större hänsyn måste tas till miljösituationen än tidigare. Arbetet inom OECD präglas starkt av insikten om att de industrialiserade staternas ekonomier endast kan utvecklas positivt om behoven av energi och transporter kan förenas med kraven på en god miljö. Även IEA (International Energy Agency), OECDSs energiorgan, har gjort bedömningen att det finns ett starkt behov av att utveckla såväl motorer som bränslen i syfte att minska klimatriskerna.
Klimatfrågorna har studerats under flera år av en expertpanel — benämnd IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change. För transportsektorn krävs enligt IPCCs bedömningar minskad användning av bensin och dieselolja. De globala riskerna med fortsatt användning i nuvarande omfattning är betydande.
Vid ECEs (Economic Commission of Europe) konferens i Bergen i maj 1990 påvisades behovet av fortsatta och förstärkta miljöåtgärder inom bl.a. trafiken.
De östeuropeiska transportministrarna presenterade vid den europeiska transportministerkonferensen (CEMT), den I oktober 1990 i Stockholm, bedömningar för Östeuropas utveckling inom området trafik- och miljö under åren framöver. Behovet av miljöåtgärder är enligt deras uppfattning
stort i hela Östeuropa.
I Kaliforniens luftvårdsplan är arbetet bl.a. inriktat på fordon med bättre miljöegenskaper, drivna med alternativa drivmedel, liksom på omfattande åtgärder för att styra och begränsa trafikens omfattning.
Internationella organ Inom Nordiska Ministerrådet samverkar de nordiska regeringarna i arbetet med trafikens miljöfrågor. Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT). Nordiska ämbetsmannakommittén för miljöfrågor (ÄK-M) och Nordiska ämbetsmannakommittén för energifrågor arbetar alla med ämnesområdet. Under de senaste åren har en rad program och medlemsförslag behandlats som avser trafik och miljö. Samarbetet omfat- 314
tar främst policyfrågor och hur ett gemensamt nordiskt agerande i internationella fora bör utformas. Samarbetet berör också forskningsverksamhet inom området.
Under senare år har OECD engagerat sig i energi-, miljö- och trafikfrågor. Sverige har använt sitt medlemsskap i OECD för att främja denna utveckling. Vidare har organisationens samarbete med CEMT stärkts.
CEMT, den permanenta curopeiska transportministerkonferensen, är ett samverkansorgan för OECD-länderna för frågor som rör landtransporter. Sverige har under år 1990 innehaft ordförandeskapet i organisationen. På senare tid har flera öststatsländer erhållit status som observatörer i CEMT. Sedan år 1989 har samverkan i miljöfrågor formaliserats genom att en särskild grupp inrättats för att behandla trafikens miljöfrågor.
EGs regelverk inom området trafik och miljö har stor betydelse. EGs arbete för en gemensam transportmarknad fr.o.m. år 1992 berör också Sverige.
Inom ramen för EES-förhandlingarna pågår överväganden om att utforma handlingsprogram om arbetet inom området trafik- och miljö.
IEA engagerar sig också i arbetet med trafik och miljö. De gäller särskilt frågor med koppling till energianvändningen. Ett forskningssamarbete sker sedan flera år tillbaka beträffande alternativa drivmedel, främst motoralkoholer.
Ett viktigt forum för trafikens miljöfrågor är FNs regionala organ för Europa, ECE. ECE behandlar trafik- och avgasfrågor som ctt prioriterat område. Man arbetar huvudsakligen med fordonsregler såsom normer för t.ex. fordons miljöprestanda, men har under senare tid även bedrivit informationsarbete om bl.a. trafik och klimatrisker. ECE är också det forum där de internationella överenskommelserna om reduktion av svavel- och kväveoxidutsläppen förhandlats fram. Sverige medverkar i ECEs olika expertgrupper.
Arbetets inriktning Regeringens överväganden: Det svenska engagemanget i det internationella arbetet med trafik- och miljöfrågor skall ytterligare intensifieras. Av särskilt stor betydelse är det att verka för att särskilda handlingsprogram för trafik- och miljöarbetet antas.
I de pågående EES-förhandlingarna, men även i andra relevanta europeiska sammanhang bör Sverige, med bibehållen miljöambition, verka för en samordning av trafikpolitiken i Europa i synnerhet beträffande frågor som rör trafik och miljö.
Ett genombrott för miljöarbetet inom trafiksektorn kom i november 1989. Då antog CEMTs medlemsländer en särskild trafik- och miljöresolution, vilken lägger grunden för ett samlat europeiskt miljöarbete.
Resolutionen behandlar ctt flertal olika aspekter av trafikens miljöproblem. Den rekommenderar medlemsländerna att aktivt arbeta med miljöförbättringar, bl. a. effektivare avgasrening och renare bränsle, användning av ekonomiska styrmedel, infrastruktursatsningar och förbättrad trafikplanering särskilt i storstadsområdena. 315
Av stor vikt för ett vidgat samarbete i Europa är att gemensamma fordons- och bränslekrav kan utvecklas. För att diskutera förutsättningarna för detta arrangerade CEMT, under svenskt ordförandeskap, en särskild hearing i november 1990 kring dessa frågor. Företrädare för världens bil- och bränsleindustri medverkade i denna utfrågning.
Den dialog som har inletts är viktig att fullfölja. Avgörande för framgång inom detta område är att Europas regeringar medverkar till skärpta krav vad gäller utsläpp av skadliga ämnen.
I ett breddat europeiskt arbete med att skapa ett miljöanpassat transportsystem bör samma miljökrav ställas på fordonen oberoende av i vilket land de tillverkas eller används. Gemensamma krav för avgas- och bulleremissioner, för bränslekvalitet och på bränsleeffektivitet bör därför formuleras för så stora marknader som möjligt, genom gemensamma beslut i Europa. Sverige skall verka för att sådana initiativ tas, inte bara gällande vägtrafikfordon, utan också för järnvägsfordon samt inom luft- och sjöfart.
Förutom att verka för gemensamt skärpta kravnivåer bör Sverige i relevanta europeiska organ aktualisera införandet av gemensamma ekonomiska styrmedel för trafiken. Ett införande av motsvarigheter till svenska miljöklasser även i andra länder skulle innebära att introduktionen av renare fordon kan ske snabbare.
I takt med att EG skapar sin inre marknad, EG och EFTA finner samverkansformer och att de östeuropeiska länderna inordnas i det europeiska samarbetet ökar möjligheterna för en gemensam europeisk och utvidgad internationell politik även avseende trafik och miljö. Genom ett närmare curopeiskt samarbete får Sverige förutsättningar att agera. Vi står inför nya möjligheter att driva på i det internationella miljösamarbetet. Det skapar förutsättningar för större framgång i arbetet med att begränsa de storregionala och globala miljöproblemen. Samtidigt innebär detta att vi ålägger oss att agera gemensamt. Vi bör verka för att, tillsammans med övriga EFTA-länder och EG, utarbeta gemensamma handlingsprogram. Mot bakgrund av Sveriges tidigare arbete inom miljöområdet är det naturligt att Sverige intar en pådrivande roll i arbetet.
Nordiskt samarbete kring trafikens miljöarbete blir samtidigt allt viktigare. De nordiska miljö- och trafikministrarnas arbete i NÄT syftar till att bredda och fördjupa kunskapsbasen för trafikens miljöarbete nationellt och i de nordiska länderna. Regeringen prioriterar inledningsvis en nordisk strategi för att begränsa miljöeffekterna från sjö- och luftfarten.
NÄTs och ÄK-Ms arbete bör enligt regeringens mening användas som en plattform för att initiera och driva förslag i andra internationella sammanhang. Samordningsarbetet under år 1991 kommer att inriktas på att formulera nordiska ståndpunkter som kan framföras inför FNs miljökonferens samt inom CEMT, IMO och ICAO.
Förutsättningarna för ett ytterligare breddat internationellt arbete skiljer sig dock avsevärt från de som kommer att gälla för ett vidgat europeiskt arbete. Den viktigaste skillnaden är att levnadsnivån i världens länder är så olika. Som på de flesta andra områden kommer industriländer och utvecklingsländer att mötas på mycket olika villkor. 316
Redan under det tidiga förberedelsearbetet inför FNs miljökonferens år 1992 har relationerna mellan industriländer och utvecklingsländer kommit i fokus. Utvecklingsländerna hävdar att ett bredare engagemang i miljöarbetet måste ske med ett omfattande stöd från industriländerna. Konkret handlar det inom transportområdet om att stödja utvecklingsländernas strävanden att utveckla trafiksystem med goda miljöegenskaper.
Inom ramen för arbetet med FNs miljökonferens, och i pågående klimatförhandlingar, skall Sverige verka för att handlingsprogram avscende trafik och miljö antas.
15.2.5 Åtgärder som rör storstädernas och kommunernas trafik och miljö
Regeringens ställningstaganden och förslag i korthet: Storstadsförhandlarnas förslag till överenskommelser utgör en god grund för det fortsatta arbetet med att förbättra miljösituationen, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för utvecklingen i storstadsregionerna. 30 milj. kr. per år under fyra år anslås för stöd till utvecklings och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer. Kollektivtrafiken bör byggas ut genom nya bansystem, miljövänliga bussar och genom upprustning och komplettering av befintliga banor. Avlastande trafikleder bör byggas för att minska miljö- och framkomlighetsproblemen i storstadsregionerna. Kommunerna får legala möjligheter att begränsa den tunga dieseldrivna trafiken i miljökänsliga delar av stadskärnorna . Anställda i kommunala trafikföretag skall kunna förordnas som parkeringsvakter. Planhandlingar bör redovisa tydliga konsckvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön.
Inledning I maj 1988 tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet med stöd av regeringens bemyndigande en särskild kommitté med uppdrag att ta fram ett samlat underlag för begränsning av trafikens hälsooch miljöeffekter i storstadsområdena (Dir. 1988:20). Uppdraget utformades mot bakgrund av de bedömningar som gjordes i den trafikpolitiska propositionen år 1988 (prop. 1987/88:50 s. 79).
I september 1988 utvidgades utredningsuppdraget och kommittén fick till uppgift att med förtur utreda vilka lagändringar som behövs för att kommunerna skall kunna fatta beslut om åtgärder som förbjuder eller inskränker biltrafiken vid speciellt svåra luftföroreningssituationer (Dir. 1988:55).
Förslagen i storstadstrafikkommitténs (STORKs) första delbetänkande har behandlats i regeringens prop. 1989/90:143 om tillfälliga förbud mot biltrafik. Lagförslagen i propositionen har antagits av riksdagen (TU 1990/91:4, rskr. 20). 317
Vi avser nu att på grundval av förslagen i storstadstrafikkommitténs slutbetänkande ta upp kommitténs samlade underlag till behandling. Det sker dels genom de förslag vi nu behandlar i föreliggande proposition om en god livsmiljö, dels i propositionen om näringspolitik för tillväxt. I denna sistnämnda proposition tar vi också upp förslag från de överenskommelser om trafik och miljö i storstadsregionerna som de s. k. storstadsförhandlarna träffat (Dir. 1990:21). Deras förslag på miljöområdet redovisas emellertid även i nu föreliggande proposition.
Vi vill också framhålla att flera av storstadstrafikkommitténs många förslag till åtgärder har en anknytning till förslag som redovisas i betänkandet (SOU 1990: 36) Storstadsliv, rika möjligheter — hårda villkor, avgivet av storstadsutredningen. Denna sistnämnda utrednings förslag på trafikområdet tar vi därför också upp till behandling.
En sammanfattning av innehållet i slutbetänkandet Storstadstrafik 5 och i avsnittet Bygg ut infrastrukturen i betänkandet Storstadsliv, rika möjligheter — hårda villkor finns att tillgå på kommunikationsdepartementct, liksom också en sammanfattning över remissyttrandena över betänkandet Storstadstrafik 5. En sammanfattning över remissyttrandena över betänkandet Storstadsliv, rika möjligheter — hårda villkor finns att tillgå på statsrådsberedningen.
Längre fram behandlas frågor som rör den kommunala parkeringsövervakningen.
Där tas upp ctt förslag att kommunerna skall ges möjlighet att till parkeringsvakter utse arbetstagare hos kommunala trafikaktiebolag.
Där behandlas också en framställning från Föreningen Sveriges privata parkeringsövervakningsföretag den 10 januari 1990 att även arbetstagare hos privata parkeringsbolagp skall ges denna möjlighet. Föreningens framställning har remitterats för yttrande till femton myndigheter och organisationer. Deras remissvar finns tillgängliga i civildepartementets ärende (RA 52/90).
Storstadsområdenas trafik- och miljöproblem
Regeringens ställningstagande: Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljön och hälsan och allt sämre framkomlighet på vägarna och gatorna i storstadsregionerna. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöstörningar. Värst är luftförorceningarna och de lokalt höga bullernivåerna utmed trafikleder och hårdtrafikerade gator.
Storstadstrafikkommitténs bedömning: Överensstämmer med vår.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna ansluter sig till STORKs problembeskrivningar. — Ett mindre antal remissinstanser såsom Svenska Busstrafikförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel och Motormännens Riksförbund (M) är kritiska eller mycket kritiska till STORKSs problembeskrivningar. 318
100.000 människor utmed gator där avgashalterna överskrider Världshälsoorganisationens (WHOs) bedömningsgrunder för vilka gränsvärden som bör gälla för koloxid och/eller kvävedioxid.
Hälsoproblemen till följd av storstadstrafiken orsakas till stor del av den tunga trafiken. Dieselmotorerna i de tunga fordonen sprider föroreningar som har så väl cancerogena och mutagena som allergiframkallande effekter. De tunga fordonen orsakar också besvärande buller- och trafiksäkerhetsproblem. För närvarande sker dock en snabb övergång till mer miljövänliga motorer med bättre kvalitet på dieseloljan i kollektivtrafikens busspark till följd av samordnat agerande från kollektivtrafikens huvudmän vid upphandling av nya bussar. Vidare pågår i Stockholm en försöksverksamhet med användning av etanol i bussar. De nya krav på utsläpp för tung trafik som träder i kraft för 1993 års modeller och framåt innebär att utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen minskar. Behovet av ytterligare åtgärder kvarstår dock, t.ex. för att komma till rätta med de problem som partikelutsläppen förorsakar.
Sett i ett regionalt perspektiv är i alla tre storstadsregionerna nedfailet av försurande luftföroreningar nu större än vad som bedömts vara de kritiska belastningsgränserna. Värst är situationen i Syd- och Västsverige.
Tratikolyckornas starka ökning i städerna får tillskrivas den allt tätare biltrafiken. En annan effekt härav är att framkomligheten i trafiken sjunkit 1 betydande utsträckning.
Mål för trafiken och miljön i storstadsområdena
Regeringens ställningstagande: Trafik-, miljö- och hälsoproblemen i
storstadsområdena är så allvarliga att särskilda åtgärder behöver vid-
tas i dessa områden.
Storstadstrafikkommitténs bedömning och förslag: Överensstämmer med vår bedömning och vårt förslag.
Remissinstanserna: Kommitténs övergripande mål om att luftföroreningarna, bullerstörningarna och trängselproblemen skall minska kommenteras bara av ett begränsat antal remissinstanser. I flertalet yttranden går man mera direkt på förslagen till åtgärder.
Regeringens överväganden: Målen för trafiken och miljön i storstadsområdena bör ses mot bakgrund dels av de nationella mål som gäller för trafikpolitiken i stort, dels med hänsyn till den strategi för ett miljöanpassat transportsystem som vi tidigare behandlat (avsnitt 4). Jämfört med utformningen av det trafikpolitiska målet enligt 1979 års riksdagsbeslut innebär 1988 års beslut att en ökad tyngd lagts vid miljöaspekten och trafiksäkerheten.
Den kraftiga trafikökningen inom storstadsregionerna — tillsammans med att trafiken är koncentrerad till en jämförelsevis begränsad geografisk yta — medför att skärpta åtgärder behöver vidtas i dessa regioner utöver 319
Storstadstrafikens särskilda problem har, vad avser trafikens kostnadsansvar, redan behandlats i kommitténs delbetänkande (SOU 1989:43) Storstadstrafik 3 — Bilavgifter. Det konstateras där att när man i 1988 års trafikpolitiska beslut jämförde vägtrafikens samhällsekonomiska kostnader med de skatter och avgifter som denna trafik bör betala, gällde detta trafik på landsbygden. I tätorternas centrala delar är däremot de samhällsekonomiska kostnaderna för väg- och gatutrafiken väsentligt högre. STORK anser att dessa kostnader för trafik i Stockholms innerstad är i storleksordningen tio gånger högre än vad som gäller generellt för landsbygdstrafiken. Även med viss reservation för exaktheten i de bakomliggande beräkningarna visar de ändå med all tydlighet att särskilda åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med storstadsregionernas trafik- och miljöproblem.
Målet att minska trängsel och att prioritera kollektivtrafik och nyttotrafik kan inte uppfyllas i innerstäderna om inte biltrafiken begränsas. Problemet får dock inte lösas genom att motsvarande problem flyttas till områdena närmast utanför innerstäderna. En ökad trängsel på det övergripande vägnätet kan således leda till överströmningar av trafik till bostadsområden med åtföljande hälsorisker och miljöstörningar.
Allt för dålig framkomlighet på det övergripande vägnätet medför också ett dåligt fungerande och ineffektivt transportsystem. Målet att uppnå minskad trängsel bör därför också omfatta färre trafikstockningar och därmed ökade reshastigheter på det övergripande regionala vägnätet i storstadsområdena.
Förbättrad kollektivtrafik
Regeringens ställningstaganden: Kollektivtrafiken i de tre storstadsregionerna skall förbättras och byggas ut genom nya bansystem och genom upprustning och komplettering av befintliga banor. Framkomligheten i gatunätet för kollektivtrafiken skall förbättras. Samordningen mellan olika kollektivtrafiksystem bör förbättras. Infartsparkeringar bör i ökad utsträckning komma till användning. Vid trafikhuvudmännens upphandling av busstrafik i länen bör beaktas möjligheten av att upphandla trafik med rena och tysta bussar. Utgångspunkt för det fortsatta förbättringsarbetet skall vara de överenskommelser som nyligen har träffats av de s.k. storstadsförhandlarna om trafiken och miljön i storstadsregionerna. Fortsatta beredningsarbeten återstår dock. 30 milj. kr. per år under fyra år skall anslås för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.
Storstadstrafikkommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med vårt.
Remissinstanserna: STORK föreslår att kollektivtrafiken bör byggas ut
tiv och miljövänlig kollektivtrafik bör den i första hand ske i form av spårtrafik och trådbusstrafik, alternativt lågemitterande diesel-, etanoleller naturgasbusstrafik i egna avgränsade gatuutrymmen med hög framkomlighet.
Att kollektivtrafikens attraktivitet bör förstärkas tillstyrks — mer eller mindre oreserverat — av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.
Överenskommelserna i storstadsregionerna vad avser kollektivtrafiken: a) Stockholmsregionen: Järnvägstrafiken förutsätts utvecklas i Mälardalen med regionaltåg. På pendeltågen möjliggörs 15-minuterstrafik. Vid regional- och fjärrtågens stationer, utom i Stockholmsområdets inre delar, byggs infartsparkeringar. Omstigningsmöjligheter till lokal kollektivtrafik i både radiell och tvärande riktning underlättas.
Tunnelbanan moderniseras. Den förlängs från Hjulsta till Barkarby och från Mörby till Dalkarlsängen. Frågan om en förlängning från Dalkarisängen till Täby centrum prövas vid cen kontrollstation år 1996.
I Stockholms innerstad etableras ett stomnät för kollektivtrafik på gatunätet. Nuvarande bussar byts successivt ut till miljövänligare fordon.
En snabbspårväg byggs Gullmarsplan-Liljeholmen-Alvik. Snabbspårvägen binder samman det radiella spårsystemet och förbättrar kollektivtrafikförsörjningen i stadsdelarna närmast söder om tullarna. Spårvägen förlängs etappvis runt Stockholms innerstad i takt med att ny bebyggelse kommer till och erforderlig finansicring står till förfogande.
Ett snabbussystem byggs ut i tvärled.
b) Göteborgsregionen: — Kollektivtrafiksystemet i Göteborg:
Upprustning och utbyggnad av spårvägen, nytt system för trafikstyr-
ning, förbättrade bytesterminaler. — Infartsparkeringar och busskörfält. — Järnvägen:
Dubbelspår Kungsbacka-Varberg (västkustbanan), förbättring av
Bergslagsbanan, Boråsbanan och Bohusbanan, ny järnvägsbro till Hi-
singen. — Regionaltåg i Västsverige:
Mellan Göteborg och Uddevalla, Göteborg och Trollhättan-Väners-
borg, Göteborg och Borås samt mellan Göteborg och Varberg. Trafik-
huvudmännen i Älvsborgs, Hallands och Göteborgs och Bohus län samt
Göteborgsregionens Lokaltrafik AB avser avtala om samarbete. — Miljövänlig trafik:
Utvecklingsprojekt för spårvägssystem, bl.a. förarlösa tåg, naturgas-
drivna tunga fordon, elfordon, godstrafik m. m. Samarbete mellan Gö-
teborgs kommun och ABB, Volvo och Vattenfall.
21 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Överenskommelsen innebär att det bör skapas en gemensam huvudman för kollektivtrafiken i Malmöhus län och att denna huvudman skall ansvara för att planera åtgärder i trafiksystemet. Huvudmannen tillskapas fr.o.m. den I januari 1992 genom att Malmö kommun och Malmöhus läns landsting bildar ett gemensamt kommunalförbund. En samarbetskommitté skall följa upp överenskommelsen till dess kommunalförbundet bildats.
Ett program för den inomregionala kollektivtrafiken skall utarbetas. I överenskommelsen redovisas åtgärder avseende
— Järnvägen Malmö-Ystad-Sturup:
Elektrifiering, nya stationer, banförbättring, rullande materiel m.m.
samt eventuell anslutning till Sturup. — Västkustbanan:
Dubbelspår Malmö-Lund-(Landskrona)-Helsingborg och vidare till
Göteborg samt kapacitetsförbättring Malmö-Trelleborg. — Södra stambanan:
Utbyggnad av ett tredje spår Malmö-Lund och planskild korsning mel-
lan västkustbanan och södra stambanan i Lund. — Järnvägstunnel under Malmö city:
Anslutning av eventuell Öresundsbro till Malmö central genom ny
tunnel med stationer under Malmö city. — Regionaltåg i Sydsverige:
Tåg mellan Malmö/Lund och övriga större orter 1 Skåne och Blekinge
samt Köpenhamn. Regeringens överväganden: En väl fungerande kollektivtrafik har en väsentlig betydelse för de människor som lever och verkar 1 storstadsregionerna. Den behövs för att göra det möjligt för alla invånare att ta sig till arbete och skolor, serviceställen och rekreationsområden. Sett över hela landet är det fortfarande så att en tredjedel av den vuxna befolkningen står utanför bilsamhället i den bemärkelsen att de inte har körkort eller inte har egen bil i hushållet. Eftersom antalet bilar per invånare är mindre i storstadsregionerna än riksgenomsnittet, inses vilken särskild betydelse kollektivtrafiken har för just dessa regioner. En väl utbyggd kollektivtrafik är därför en viktig fördelningspolitisk fråga och då inte minst i storstadsregionerna.
Kollektivtrafiken behövs emellertid också för att göra trafikens påverkan på miljön så liten som möjligt och för att främja en god hushållning med naturresurserna. Härtill kommer att en väl utbyggd kollektivtrafik befrämjar trafiksäkerheten.
För att förbättra miljön, säkerheten och framkomligheten och minska hälsoriskerna i innerstäderna behöver stat och kommun kunna påverka färdmedelsvalet. Hur kollektivtrafiken och biltrafiken skall samordnas, vilka trafikuppgifter kollektivtrafiken skall lösa och med vilken standard detta skall ske är således centrala frågor i storstadsregionernas trafikplanering.
Detta gäller samtliga tre storstadsregioner. Att bilresandet påverkas genom stora satsningar på kollektivtrafiken visar effekterna av utbyggna-
holmsregionen gör varje invånare i genomsnitt 310 kollektivtrafikresor per år och kollektivtrafikandelen i resandet är 42960 (till innerstaden 53960). I Göteborgsregionen och Malmöregionen gör varje invånare 180 resp. 130 kollektivtrafikresor per år och kollektivtrafikandelarna är ca 2590 resp. ca 1590.
Kollektivtrafikens attraktivitet är emellertid inte bara en fråga om de ambitioner man har lokalt och regionalt när det gäller planering, utbyggnad och ekonomiskt stöd till trafiken. Den har också samband med beskattningen av bilismen.
Vad beträffar frågan om värderingen av fri bil har denna i all korthet berörts av STORK som allmänt sctt framhåller behovet av ändrade regler.
Värderingen av förmån av fri bil behandlades ingående inom ramen för skattereformen (prop. 1989/90:110). Nya skärpta värderingsregler gäller fr.o.m. innevarande år. Frågan var också föremål för prövning från riksdagens sida så sent som i december 1990 (1990/91:SKkU10 s. 170 f.). Med hänvisning till att riksdagen helt nyligen tagit ställning i frågan kan det nu inte bli aktuellt att ompröva reglerna. Vid den utvärdering av skattereformen som redan påbörjats (Dir. 1990:44) skall reformens effekter när det gäller valet mellan olika transportmedel tas upp. Det kan i det sammanhanget bli aktuellt att även belysa effekterna av bilförmånsreglerna från en sådan utgångspunkt.
Kommitténs bedömning är att kollektivtrafiken måste byggas ut och förbättras väsentligt. Vi delar denna bedömning och vill tillägga att för att en sådan utbyggnad skall ge både attraktiv och miljövänlig kollektivtrafik bör den i första hand ske i form av spårtrafik och trådbusstrafik, alternativt lågemitterande diesel-, etanol- eller naturgasbusstrafik i egna avgränsade gatuutrymmen med hög framkomlighet.
Riksdagen fattade våren 1990 beslut om den fortsatta transportforskningen inom kommunikations- och industridepartementens ansvarsområden (prop. 1989/90:90, TU 26, NU40, rskr. 335, 337). Härvid anslogs 40 milj. kr. till TFB för forskning inom transportområdet. Inriktningen av TFBs verksamhet innebär en ökad satsning på miljö- och energiforskning, trafiksäkerhetsforskning, forskning kring infrastrukturens betydelse, persontransporter (inte minst kollektivtrafik) samt internationellt forskningsarbete.
Inom ramen för encergiforskningsprogrammet beslutade riksdagen samtidigt (NU 40, rskr. 337) att anslå 32 milj. kr. budgetåret 1990/91 uppdelat på 22 milj. kr. för FOU rörande motorer och drivsystem (STU), 4 milj. kr. för alternativa drivmedel (STEV) samt 6 milj. kr. för energirelaterad transportsystemforskning (TFB).
Enligt riksdagens beslut skall TFB ha ett samordnande ansvar för insatserna inom ramen för energiforskningsprogrammet. Samverkan sker vidare med STEVs program för allmänna energisystemstudier. TFB har i december 1990 redovisat pågående insatser till regeringen.
Med hjälp av stöd från energiforskningsprogrammet genomförs för närvarande ett etanolbussprojekt i Stockholm, med totalt 32 bussar. Projektet genomförs av AB Storstockholms Lokaltrafik och Saab-Scania med stöd 323
förbereds för närvarande i Göteborg och Malmö.
Inom ramen för storstadsförhandlingarna i Göteborg har Göteborgs kommun. ABB, Volvo och Vattenfall träffat en överenskommelse om bl. a. utveckling av naturgasdrift i tunga fordon och utveckling av elbilar. Göteborgs kommun planerar att fram till år 1995 skaffa 80 naturgasbussar. En infrastruktur för naturgasförsörjning av 300 tunga fordon skall byggas upp till år 1995. Beträffande elbilar är målet att det år 1995 skall rulla 1000 elbilar i Göteborg.
I överenskommelsen med ABB, Volvo och Vattenfall ligger också andra utvecklingsprojekt såsom modernisering och effektivisering av det befintliga spårvägssystemet i Göteborg och utveckling av ctt nytt förarlöst spårsystem. Godstrafiken skall också utvecklas i Göteborgsregionen samt i Trollhättan och Vänersborg.
Vi ser det som viktigt att målmedveten forskning av det här slaget bedrivs i syfte att utveckla teknik som kan medverka till en omställning av transportscktorns energianvändning. På kortare sikt bör arbetet gå vidare med att successivt utvidga pågående fordonsförsök med etanolbussar m. m. Enligt vad vi har erfarit är intresset stort för fortsatt försöksverksamhet i många län och kommuner. Det är samtidigt viktigt att de erfarenheter som successivt vinns genom flottförsök kan tas till vara och utnyttjas i nya projekt.
Regeringen föreslår därför i kommande energipolitiska proposition att 30 milj. kr. per år under fyra år skall anslås ur energiteknikfonden för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer. Vi vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att berörd industri tar en aktiv del i försöksverksamheten, liksom i finansieringen av denna.
Fortsatt forskning och utveckling bör bedrivas för att utveckla nya och bättre motorer och drivsystem. På längre sikt bör arbetet med att demonstrera alternativ som el- och vätgasbilar drivas vidare. Det samarbete som sker bl.a. inom ramen för OECDSs cnergiorgan, IEA och Nordiska Ministerrådet är härvid av stor betydelse. Det bör ankomma på ansvariga myndigheter att noga pröva behovet av, och förutsättningarna för, att ytterligare fördjupa samverkan på dessa områden.
Enligt riksdagens beslut skall TFB hålla samman programmet för forskning inom transportområdet och att utarbeta en plan för att successivt utveckla fordonsförsök. Detta arbete bör ske i samverkan med bl. a. STU och statens naturvårdsverk. TFB skall också svara för att pågående och genomförda projekt utvärderas så att erfarenheterna kan tas till vara.
Vi vill också hänvisa till de olika möjligheter till att förbättra kollektivtrafiken som föreslås av STORK. Det gäller bl. a. olika åtgärder som syftar till att öka framkomligheten för kollektivtrafiken i gatunätet. nya principer för busslinjenätets uppbyggnad, förbättrad samordning mellan olika kollcktivtrafiksystem, ökad användning av infartsparkeringar samt allmänt standardhöjande åtgärder. Allt detta bör kunna verkställas direkt genom den kommunala och regionala planeringen. De organisatoriska problem som kan finnas till följd av splittrade ansvarsförhållanden inom resp. region har 324
det ankommit på storstadsförhandlarna (Dir. 1990:21) att söka lösa. Rege- — Prop. 1990/91:90 ringens ställningstaganden med anknytning till förslag som redovisats av förhandlarna lämnas i propositionen om en näringspoliuk för tillväxt.
Vid val mellan olika slag av transportsystem bör så långt möjligt eftersträvas att miljövänlig teknik kommer till användning. I det sammanhanget vill vi hänvisa till de möjligheter som finns för trafikhuvudmännen i resp. län att vid upphandling av busstrafik kunna lägga miljöaspekter vid valet mellan olika entreprenörer som lagt anbud på trafiken.
För att begränsa busstrafikens miljöpåverkan i framför allt tätorterna är det likaledes angeläget att trafikhuvudmännen och andra trafikföretag i större tätorter följer den s.k. LETT-rekommendationen (avsnitt 15.3.2). (LETT=lågemitterande tunga tätortsforden).
I STORK 53 påvisas de stora behov som finns i alla tre storstadsregionerna av upprustning och komplettering också av befintliga spårbanor.
Kostnaderna för dessa upprustningar är mycket höga, liksom för nyinvesteringar I nya bansystem och busstrafiklösningar som vi tidigare nämnt. Det har närmast ankommit på de s.k. storstadsförhandlarna att bedöma och prioritera behoven samt att förhandla fram förutsättningar för finansieringen.
Som framgår av våra förslag i propositionen om en näringspolitik för tillväxt har förhandlarna tagit fram en lång rad konkreta förslag i syfte att förbättra miljösituationen, öka tillgängligheten samt att skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling. Finansieringslösningar har också angivits som i väsentlig mån bör kunna påskynda utbyggnadstakten.
Investeringar i infrastrukturen är nödvändiga för att landet skall kunna behålla sin struktur med tre storstäder och vidmakthålla den strategiska rollen för cxport- och importfunktionen och andra internationella kontakter.
Utvecklade trafikstrukturer 1 storstadsområdena är också nödvändiga av miljöskäl. En långsiktigt uthållig tillväxt måste ske på miljömässigt acceptabla villkor. Samtidigt är en god tillväxt i ekonomin en förutsättning för att nödvändiga miljöinsatser skall kunna genomföras.
Avlastande trafikleder
Regeringens ställningstaganden: Avlastande trafikleder bör byggas för att minska miljö-, hälso och framkomlighetsproblemen i regionerna. De förslag till avlastande trafikleder och andra miljö- och framkomlighetsförbättringar som lämnats av storstadsförhandlarna bör beaktas i den kommunala och regionala planeringen.
Storstadstrafikkommitténs bedömning: Överensstämmer i allt väsentligt
med vår bedömning, med beaktande av att vår bedömning också bygger på bedömningar från storstadsförhandlarna.
Remissinstanserna: Förslaget att det befintliga vägnätet bör kompletteras med sådana avlastande trafikleder som löser lokala miljöproblem ww [ES un
tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. — Prop. 1990/91:90 I ett begränsat antal yttranden framförs viss tveksamhet till att nya trafikleder löser lokala miljöproblem. Det gäller bl. a. statens väg- och trafikinstitut (FTD, boverket, kommunerna Göteborg, Partille, Solna och Södertälje samt Miljödelegationen Västra Skåne. Längst i avståndstagande går Svenska Naturskyddstföreningen som närmast avråder från att man bör bygga större trafikleder.
Regeringens överväganden: Det befintliga vägnätet måste kompletteras med sådana avlastande trafikleder som löser både lokala och regionala miljöproblem. Kommitténs räkneexempel visar att en del trafikledsutbyggnader kan minska trafiken i innerstäderna. Sammantaget kan detta vara positivt om trafiken flyttar över till nya trafikleder belägna i mindre miljökänsliga områden och under förutsättning att hänsyn tas till övrig markanvändning och till bebyggelseplaneringen. Det gatuutrymme som frigörs kan användas till att prioritera kollektivtrafikens framkomlighet, ge nyttotrafiken bättre förhållanden och förbättra för gång- och cykeltrafiken.
Som kommittén har påvisat finns det emellertid en risk med att nybebyggelse tillkommer utmed en ny trafikled, t. ex. arbetsplatser med krav på god tillgänglighet till vägnätet. Den nya trafikleden kan då ganska snart bli överbelastad med krav på nya kringfarter osv. Vid planeringen av större trafikleder bör således beaktas att sådana leder kan bedömas bli avlastande i den meningen att de även på längre sikt förbättrar miljön, sett i ett regionalt perspektiv och främjar långsiktigt god hushållning vad avser marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.
De s.k. storstadsförhandlarna har inventerat behovet av avlastande trafikleder. Ett exempel på en avlastande trafikled som kan medföra positiva miljöeffekter är förslaget från överenskommelserna i Göteborgsreglonen med en utbyggnad av en ny sträckning för väg E6 öster om Götcborg samt förstärkning av ringleden i övrigt. Härigenom blir det enligt överenskommelserna möjligt att skapa en s.k. miljözon innanför denna ringled i vilken kollektivtrafiken skall prioriteras och väginvesteringarna begränsas. Avsikten är också att kommunerna skall kunna meddela restriktioner eller förbud mot en miljöstörande fordonstrafik i denna zon. Regeringens ställningstaganden till överenskommelserna redovisas som tidigare nämnts i propositionen om en näringspolitik för tillväxt.
Begränsning av den tunga dieseldrivna trafiken i miljökänsliga delar av stadskärnorna
Regeringens ställningstaganden: Vägtrafikkungörelsen (1972:603) skall ändras så att det blir möjligt att föreskriva att endast sådana tunga dieseldrivna bussar och lastbilar som möter särskilt hårda avgaskrav skall tillåtas att trafikera miljökänsliga delar av stadskärnorna.
Storstadstrafikkommitténs förslag: Överensstämmer med vårt, dock är ww [ye [oa
dess förslag till förordning inriktat mot alla slag av vägtrafikfordon, således inte enbart mot tunga fordon, vilket vi föreslår.
Remissinstanserna: Förslaget om att det skall vara möjligt för kommunerna att ställa miljökrav på fordonen och att därvid begränsa fordon med dåliga miljöegenskaper från att trafikera stadskärnorna tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Hovrätten i Övre Norrland delar kommitténs uppfattning att begränsningar kan genomföras med hjälp av lokala trafikföreskrifter men menar att det redan nu finns möjligheter att förbjuda trafik med fordon av visst slag. Riksåklagaren hänvisar till olägenheterna med att polisens resurser tas i anspråk för nya uppgifter. Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget men framför, liksom trafiksäkerhetsverket, tekniskt betonade kommentarer. Handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, och Malmö, avstyrker förslaget, liksom också Motormännens Helnykterhetsförbund (MHF) och Kungsbacka kommun.
Regeringens överväganden: På vissa särskilt hårt belastade gator och inom särskilt miljökänsliga områden i storstadsområdena kan det vara befogat att, i varje fall under vissa tider på dygnet, införa förbud mot trafik med fordon som har särskilt besvärande avgasutsläpp. Det gäller framför allt tunga dieseldrivna fordon för vilka det ännu återstår en del tekniska problem när det gäller att minska de hälsofarliga utsläppen. Ett generellt trafikeringsförbud för personbilar bedömer vi däremot inte vara befogat. Personbilar har ju i allt större utsträckning katalysatorer. Äldre tunga lastbilar och bussar har däremot betydligt sämre miljöegenskaper en tid framöver. Det talar för att trafikeringsförbud inriktas enbart mot dessa slag av fordon.
Förbuden bör kunna meddelas genom lokala trafikföreskrifter enligt 147 § vägtrafikkungörelsen (1972:603). Det är därvid viktigt att bestämda kriterier med avseende på fordonets miljöcgenskaper kan fastställas. Eftersom överträdelser av det tänkta förbudet kommer att vara straffbelagda måste definitionen vara klar inför kommunens ställningstagande.
Den lagstiftning som är tydligast på denna punkt är den som föreslagits av miljöavgiftsutredningen rörande miljöklassning av fordon och som tas upp i avsnitt 15.3.1 i denna proposition såsom ett förslag till riksdagen. Miljöavgiftsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 1989:43) föreslagit en ändring i bilavgaslagen (1986: 1386). Ändringen innebär att motordrivna fordon. som omfattas av krav på avgasgodkännande, skall delas in i ett antal miljöklasser. Närmare föreskrifter för klassindelningen skall kunna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Denna klassning kan då användas när lokala trafikföreskrifter enligt vägtrafikkungörelsen (VTK) meddelas av en kommun. VTK bör därför ändras så att detta blir möjligt.
Reglernas efterlevnad kräver övervakning. Vi föreslår att en särskild miljömärkning införs för tunga dieseldrivna fordon. Metoderna för märkningen måste vara administrativt enkla. Det som ligger närmast till hands är att utnyttja den information som finns hos bilregistret.
Verksamheten hos bilregistret regleras främst av bilregisterkungörelsen (1972:599). Av denna kungörelse framgår vad som skall finnas registrerat beträffande olika slags fordon. Det är därvid att märka att det för närva- 327
rande inte finns föreskrivet någon skyldighet att i bilregistret uppta vilken standard som fordonet uppfyller i avgasreningshänscende. Sådan information finns ändå lagrad hos registret. Det är möjligt att med hjälp av den informationen konstatera vilka krav som varje fordon uppfyller.
Själva märkningen bör vara någorlunda förfalskningssäker och den skall vara lätt att avläsa. Det är också önskvärt att den ansluter till någon befintlig märkning, exempelvis till utformningen av registreringsskyltarna.
På skylten skall exempelvis genom en särskild symbol anges att fordonet tillhör en viss miljöklass. Föreskrifter om detta skall införas i bilregisterkungörelsen. Härigenom har kommunen möjlighet att införa förbud att trafikera vissa gator i kommunen, i första hand då miljökänsliga delar av stadskärnorna. :
Felparkeringsavgifternas storlek
Regeringens ställningstagande: Någon ytterligare höjning av felpar-
keringsavgiften utöver den som nyligen genomförts är inte befogad.
Storstadstrafikkommitténs förslag: Huvudförslaget är att kommunerna får rätt att utan av regeringen givna begränsningar själva bestämma felparkeringsavgiften. Som ett andra alternativ föreslås en höjning av de maximibelopp som regeringen får fastställa.
Remissinstanserna: STORKSs förslag att den övre gränsen för felparkeringsavgiften bör tas bort och att kommunerna själva får rätt att bestämma den högsta felparkeringsavgiften tillstyrks av det övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, däribland ett stort antal kommuner samt Svenska kommunförbundet. Kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren och hovrätten i Övre Norrland avstyrker förslaget om att kommunerna fritt skall få bestämma beloppet. En viss höjning av beloppsgränserna tillstyrks dock.
Regeringens överväganden: Med hänsyn till att förordningarna (1976:1128) om felparkeringsavgift, resp. (1982:210) om felparkeringsavgift i vissa fall nyligen har ändrats, innebärande en icke oväsentlig höjning av beloppen, finner vi det inte nu befogat att lämna förslag i enlighet med vad STORK har framfört.
3 8
Kommunal parkeringsövervakning a. Arbetstagare hos trafikföretag som parkeringsvakter
Regeringens ställningstagande: Kommunerna skall ges möjlighet att till parkeringsvakter förordna arbetstagare hos sådana kommunala och landstingskommunala kollektivtrafikaktiebolag som inom kommunen bedriver linjetrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Denna ordning genomförs genom att 6 § lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning ändras.
Storstadstrafikkommitténs förslag: Överensstämmer med vårt.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till kommitténs förslag, däribland riksåklagaren, några kommuner och AB Storstockholms Lokaltrafik. Bl.a. Svenska kommunförbundet, som anser att parkeringsvakternas oberoende och objektivitet kan komma att sättas i fråga, avstyrker förslaget.
Regeringens överväganden: I kraftigt belastade cityområden, i synnerhet I storstäderna, kan det tidvis råda mycket begränsad framkomlighet för kollektivtrafiken. Uppställning av fordon i strid mot reglerna om förbud att stanna och om förbud att parkera i körfält för kollektivtrafiken och på hållplatsområden medverkar till att försvåra förhållandena för denna nyttotrafik. Det kan antas att efterlevnaden av bestämmelserna skulle förbättras om risken för att drabbas av felparkeringsavgift på grund av överträdelse av förbuden var större. I dag är det en uppgift för polisen eller kommunala parkeringsvakter att ingripa mot dessa överträdelser.
Enligt 6 83 lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning (ändrad senast 1989:482) skall parkeringsvakter förordnas av kommunen. Av bestämmelsen framgår vidare att det bara är arbetstagare hos kommunen, hos andra kommuner, hos kommunala parkeringsaktiebolag eller sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsförctag som får utses. Begränsningen av kretsen arbetstagare har sin grund i att kommunal parkeringsövervakning är myndighetsutövning (prop. 1987/88: 51 s. 7).
Enligt lagen gäller också ett krav på att parkeringsvakter skall ha fått en lämplig utbildning. Rikspolisstyrelsen bestämmer efter samråd med trafiksäkerhetsverket hur utbildningen skall utformas. Vidare gäller enligt 3 8 förordningen (1987:26) om parkeringsvakter i kommuner att parkeringsvakter när de tjänstgör skall bära uniform med särskilt tjänsteemblem, som visar alt de är parkeringsvakter.
Redan enligt nuvarande lag är det tillåtet för cn kommun att till parkeringsvakter förordna arbetstagare hos en av kommunen i förvaltningsform bedriven kollektivtrafikverksamhet. Sedan kraven på utbildning och uniformering är uppfyllda kan således t.ex. personal med trafikledningsuppgifter hos kommunen fullgöra också parkeringsvaktssysslor.
Som vi ser det, bör det också vara tillåtet för primärkommunen att till parkeringsvakter utse arbetstagare hos kollektivtrafikföretag som drivs i aktiebolagsform och som i likhet med vad som gäller för de kommunala
munala kollektivtrafikaktiebolag. Med ”kommunala” avses också landstingskommunala. Uttalandena i prop. 1988/89:101 (s. 5) om de kommunala parkeringsbolagen i detta avseende och i fråga om samhällets insyn i och kontroll av verksamheten är enligt vår mening i lika hög grad tillämpliga på de åsyftade trafikföretagen.
Det ligger i sakens natur att trafikföretagen skall vara verksamma inom den kommun som önskar förordna företagens arbetstagare till parkeringsvakter.
Av praktiska skäl är det bara de som har trafikledningsuppgifter, alltså trafikbefälen m.fl. som bör komma i fråga för uppgiften, alltså t.ex. inte bussförarna.
Vetskapen hos andra trafikanter att trafikbefälen har parkeringsvaktsförordnande och att de har radiokommunikation med förare av bussar kan å andra sidan förväntas medföra en bättre efterlevnad av förbuden mot parkering och uppställning i kollektivkörfält och på hållplatsområden.
Några remissinstanser har pekat på risken för att trafikpersonal med parkeringsvaktsförordnande kan blanda samman sina olika funktioner och att allmänhetens förtroende för parkeringsövervakningen därigenom kan rubbas. Den av regeringen föreslagna avgränsningen av den personkrets som skall kunna komma i fråga för förordnande torde bidra till att hos allmänheten skapa förtroende för dessa parkeringsvakters oberoende och objektivitet i myndighetsutövningen.
I linje med hur lagstiftningen tidigare är uppbyggd bör möjligheten till förordnande författningsmässigt inte vara förbehållen någon särskild kategori arbetstagare hos trafikföretagen. Regeringen erinrar dock om att de nyss nämnda skälen talar för att endast viss personal bör förordnas.
Det ligger i sakens natur att den trafikledningspersonal som förordnas enligt den föreslagna bestämmelsen bör begränsa sin verksamhet enligt förordnandet till sådan otillåten parkering och uppställning av fordon som hindrar kollektivtrafiken.
Givetvis skall kraven på utbildning och uniformering gälla även för parkeringsvakter som är arbetstagare hos trafikföretag.
Vi återkommer i specialmotiveringen till de olika förutsättningar som ställs upp i den föreslagna bestämmelsen.
b. Arbetstagare hos privata parkeringsbolag som parkeringsvakter
Regeringens ställningstagande: Kretsen arbetstagare som kan anlitas för kommunal parkeringsövervakning bör inte utvidgas till att omfatta även arbetstagare hos privata parkeringsbolag.
Förslag från Föreningen Sveriges privata parkeringsövervakningsföretag: Lagen om kommunal parkeringsövervakning bör ändras så, att till parkeringsvakter i fortsättningen får förordnas också arbetstagare hos sådana privata bolag som bedriver parkeringsövervakning med stöd av lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. 330
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna — bl.a. rikspolisstyrelsen, riksåklagaren och Svenska kommunförbundet — avstyrker föreningens förslag eller anser det i varje fall inte godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt.
Regeringens överväganden: I motiven till lagen om kommunal parkeringsövervakning och till den senaste ändringen uttalas att avgränsningen av den personkrets som får anlitas som parkeringsvakter har skett med hänsyn till rättssäkerheten och till intresset av offentlig insyn och kontroll (prop. 1987/88:51 s. 7, 1988/89:101 s. 5).
Föreningen har som huvudsakligt skäl för sitt förslag anfört att lagen har konkurrensbegränsande effekter.
Regeringen anser för sin del att den föreslagna utvidgningen är oförenlig med nyssnämnda grundläggande hänsyn och intressen.
Kommunal och regional planering
Regeringens ställningstaganden: Kommunala planhandlingar bör re-
dovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken
och miljön. Det ankommer på boverket att klarlägga hur sådana be-
skrivningar skall kunna anknytas till den fysiska planeringen, bl. a.
inom projektet TRÅD.
Det ankommer på boverket att i den pågående utvärderingen av
den första generationens översiktsplaner studera om det behövs för-
ändringar i plan- och bygglagen (1987: 10) i syfte att främja en bebyg-
gelseutveckling med ett minskat resbehov och en förbättrad kollek-
tivtrafikförsörjning.
Storstadstrafikkommitténs bedömning och förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med vår bedömning och vårt förslag.
Remissinstanserna: Med något enstaka undantag tillstyrker remissinstanserna att den kommunala och regionala planeringen bör förstärkas. Förslaget om att ett planförslag bör innehålla konsekvensbeskrivningar med avscende på trafiken och miljön tillstyrks av praktiskt taget samtliga instanser som yttrat sig i frågan. Det är endast Grossistförbundet Svensk Handel som anmäler misstro mot förslaget. Sveriges Industriförbund ställer sig också tveksamt. De Handikappades Riksförbund (DHR) påtalar att konsckvensbeskrivningarna också måste innefatta handikappades resesituation.
Regeringens överväganden: Vi anser att trafik- och miljöproblemen i Storstadsområdena måste lösas genom ett stort antal samverkande åtgärder. Det finns ingen åtgärd som ensam löser problemen. Den samverkan som måste ske behöver emellertid förstärkas inom ramen för den kommunala och den regionala planeringen. På vad sätt detta kan ske finns det många exempel på i STORKSs slutbetänkande.
Att de mellankommunala frågorna hanteras och löses är naturligtvis särskilt viktigt i storstadsregionerna. Detta är förutsatt i PBL-systemet som erbjuder ett särskilt planinstitut för att hantera dem: regionplaner. 331
Enligt PBL är det regeringen som bestämmer regionplancorganets uppgifter. I förarbetena framhålls särskilt att motiven för detta är behovet av samfällda lösningar i en region, vilket i synnerhet gäller planeringen av trafiksystemens utveckling i storstadsområdena.
Genom PBL finns det formelta förutsättningar för att de mellankommunala frågorna kan bevakas i storstadsregionerna. Översiktsplaner upprättas således i alla kommuner. Interkommunala samverkansorgan finns också i de tre regionerna. Vi vill därför i stort ansluta oss till STORKs bedömning att det ännu är för tidigt att föreslå förändringar av PBLs planinstitut. Vi vill också hänvisa till de förslag till organisation av trafikplaneringen i Göteborgs- och Malmöregionerna som lämnats av storstadsförhandlarna för dessa båda regioner.
Det finns dock anledning att närmare söka precisera regionplancorganens uppgifter. Regeringen ansluter sig således till STORKSs förslag att den första generationens översiktsplaner bör utvärderas med avseende på hur sambandet bebyggelseutveckling och trafiksystem har lösts med beaktande av de regionala sambanden. Det ankommer därför på boverket att i samband med den pågående uppföljningen av översiktsplanerna särskilt studera om det behövs förändringar i PBL som rör regionplancringen i de tre storstadsområdena. Det bör också studeras vilka svårigheter som är förenade med att Malmöregionen till skillnad från Stockholms- och Götceborgsregionerna nu inte plancras inom ramen för ett regionplaneförbund i plan- och bygglagens mening.
Enligt vår bedömning pekar erfarenheterna redan nu mot att regionplanerna bäst kompletterar kommunernas översiktsplaner om de tar fasta på de kommunövergripande strukturfrågorna och sambandet mellan bebyggelseutveckling, trafiksystem och miljö.
Tillkommande bostadsbebyggelse bör således så långt möjligt förläggas så att den kan utnyttja och understödja den kollektiva trafikens huvudsystem. Det innebär att banornas kapacitet om möjligt bör utnyttjas innan bebyggelse tillkommer som kräver nyinvesteringar i nätet. Om man från bostaden har direktförbindelse med stadskärnan ciler de nya knutpunkterna har kollektivtrafiken möjlighet att konkurrera med bilen på rimliga villkor.
I STORK finns en belysande redovisning för Stockholmsregionen av vilka marginella kostnader kollektivtrafikförsörjningen av nya bostäder medför, beroende på läge i regionen. Inom gångavstånd från tunnelbanans stationer och i de bussförsörjda delarna av kärnområdet kan ny bostadsbebyggelse tillkomma utan kostnad för ökad kollektivtrafik. Förstärkning av matarbusstrafik vid tunnelbanans yttre delar kan uppskattas kosta ca 1000 kr. per lägenhet och år. Behövs ny kollektivtrafik stiger kostnaderna väsentligt.
Om t.ex. 10000 lägenheter per år lokaliseras ”fel” blir merkostnaderna åtskilliga 10-tals miljoner varje år. samtidigt som befolkningen får långa restider och besvärande byten mellan olika trafikmedel. Härtill kommer ökade avgasutsläpp och höjd energiförbrukning.
Samordningen mellan kollektivtrafik och bostadsbebyggelse har således stor ekonomisk betydelse. En bättre samordning ger förutsättningar för ett 332
ökat kollektivtrafikresande och därmed ctt minskat bilberoende och bilresande.
Beträffande vikten av en bättre samordning mellan kollektivtrafik och bostadsbebyggelse vill vi ta fasta på ett förslag av STORK att alla planförslag och planhandlingar bör innehålla tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön.
Målet med beskrivningen av trafikkonsckvenserna bör vara att: — Beskriva hur det planerade objektet påverkar den befintliga trafiksitua-
tionen. — Beskriva de trafikförhållanden som kommer att möta dem som kom-
mer att nyttja det planerade objektet. — Redovisa förslag till åtgärder för att uppnå tillfredsställande trafikför-
hållanden. — Kvantifiera trafikens konsekvenser för miljön och hälsan i olika hänse-
enden. Som exempel på de redovisningar som bör göras vill vi nämna lokala och regionala miljöeffekter (buller, avgaser, vibrationer) samt konsekvenserna för trafiksäkerheten. Vidare bör belysas hur tillgängligheten för olika resändamål och med olika trafikmedel förändras, liksom hur varudistributionen påverkas.
Konsekvensbeskrivningar kan bli ett sätt att lyfta fram kollektivtrafikfrågorna i den fysiska planeringens olika skeden. Det bör t.ex. anges hur kollektivtrafiken kommer att ordnas och vad kostnaderna för denna blir. Dessa bedömningar bör naturligtvis göras tillsammans med trafikhuvudmannen.
Dessa frågor är självfallet inte nya utan har under årens lopp behandlats mer eller mindre systematiskt i olika planförslag. Mycket tyder också på att STORKSs förslag med konsekvensbeskrivningar har en anknytning till det föreskriftsarbete som redan utförs inom boverket och tidigare av planverket. Flertalet frågor med tyngdpunkt i trafikmiljön behandlas sålcedes av boverket tillsammans med vägverket, trafiksäkerhetsverket, naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet i ett projekt benämnt TRÄD: Allmänna råd för planering av stadens trafiknät. De publikationer projektet utarbetar och löpande reviderar innehåller råd angående trafiknätens och bebyggelsens utformning så att bättre förutsättningar skapas för bl. a. den kollektiva trafiken.
Det bör därför närmare undersökas hur STORKSs förslag med trafikkonsekvensbeskrivningar kan inlemmas i projektet TRÅD.
Vad slutligen gäller de olika förslag som lämnats av storstadsförhandlarna i syfte att genom den kommunala planeringen förbättra framkomligheten och miljön i storstadsregionerna vill vi som tidigare nämnts hänvisa till våra förslag i propositionen om en näringspolitik för tillväxt.
En utgångspunkt för förhandlingsarbetet har varit förslaget i årets finansplan att avsätta totalt 5,5 miljarder kronor för delfinansiering av överenskomna åtgärder i storstadsregionerna. Det hänvisas i propositionen också till den delfinansiering som i överenskommelserna förutsätts ske med primärkommunala och landstingskommunala medel och med vägoch bilavgifter, i syfte att genom en förstärkt kommunal och regional
De regioner som behandlas 1 den propositionen är Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Delegationen för Miljöprojekt Sundsvall- Timrå har föreslagit att regeringen skulle utse en statlig företrädare för att snabbt söka långsiktiga och miljömässigt fördelaktiga överenskommelser om trafikinvesteringar i Sundsvall och Timrå.
Som närmast framgår av propositionen om en näringspolitik för tillväxt skall en särskild samordnare tillkallas vad gäller frågan om regionens kommunikationsnät och de interregionala sambanden.
I propositionen behandlas också trafiken på väg E4 genom Sundsvall. Nuvarande sträckning passerar tätt intill Sundsvalls centrum och genom bebyggda områden längs den södra infarten. Detta medför avsevärda miljöbelastningar, dålig trafiksäkerhet samt låg framkomlighet. För att komma till rätta med dessa problem har förslag väckts om en 17 kilometer lång utbyggnad till motorväg av väg E4. Objektet inkluderar även en bro över Sundsvallsfjärden.
Regeringen anser att vägverket bör fortsätta planeringsarbetet för en ny genomfart i Sundsvall. En av utgångspunkterna bör vara att delar av investeringskostnaden bör finansieras genom trafikantavgifter. Därtill bör projektets finansiering diskuteras med lokala intressenter och prövas av delegationen för infrastrukturinvesteringar. .
Beträffande järnvägstrafiken bör möjligheterna till en snabbtågsanpassning för sträckan mellan Sundsvall och Stockholm prövas av infrastrukturfonden.
15.2.6 Miljöanpassad vägtrafik
Regeringens ställningstaganden: Vägtrafiken kommer även i framtiden att ha en dominerande roll i det svenska transportsystemet och en stor betydelse för den svenska välfärdsutvecklingen. Miljö- och hälsoeffekterna skall mer systematiskt vägas in i vägplaneringen. En fortsatt satsning på hastighetsövervakning skall ske. I vägverkets sck- . torsansvar skall ingå att begränsa vägtrafikens negativa miljöeffekter.
Inledning Vägarna och vägtrafiken är en viktig del av transportsystemet, framför allt därför att de är en förutsättning för att de flesta andra transportmedel skall kunna fylla sina uppgifter. I dag sker drygt 85 90 av allt resande, uttryckt i personkilometer, på vägarna. Transportsystemet är en förutsättning för tillgänglighet och är av stor betydelse för den regionala balansen. En väl fungerande infrastruktur som medger effektiva och miljövänliga transportsystem, skapar förutsättningar för samhällets långsiktiga tillväxt. Näringslivet måste, för att hävda sig i internationell konkurrens, ha tillgång till en väl fungerande infrastruktur. 334
numera krav på hur nya vägar och trafikanläggningar skall utformas. Vägverket har bl. a. infört krav på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i vägplaneringen,
I väglagen (1971:948) finns regler för hur mark får tas i anspråk för byggande av allmänna vägar. För byggande och drift av väg finns i 4§ en allmän bestämmelse med innebörden att tillbörlig hänsyn skall tas till såväl enskilda intressen som allmänna intressen såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, hälsoskydd, naturvård och kulturmiljövård. I 15 och 16 8§ finns ytterligare bestämmelser för byggande av väg. I 158 sägs att för byggande av väg skall det upprättas en arbetsplan. En arbetsplan skall enligt vägverkets föreskrifter bl.a. ange den mark som behöver tas i anspråk samt innehålla en MKB. Denna skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Vid utarbetandet av en arbetsplan skall enligt 16 § samråd ske med bl. a. de naturvårdsmyndigheter som berörs. Vägverket får enligt 38 § vägkungörelsen (1971:954) meddela närmare föreskrifter om arbetsplanens MKB efter samråd med statens naturvårdsverk (SNV).
Under år 1990 har vägverket redovisat två regeringsuppdrag, ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering samt miljövänligare vägar och trafik. Vägverket har utarbetat rapporterna i samråd med naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet.
Bullerstörningar från vägtrafiken
Regeringens ställningstagande: Bullret från vägtrafiken skall minskas
genom målmedvetet, långsiktigt och samordnat arbete.
Vägverkets förslag: I vägverkets miljörapporter beskrivs verkets förslag till bulleråtgärder.
Vägverket är berett att aktivt stödja utvecklingen av bullerdämpande beläggningar och utvecklingen av bättre mätmetoder av däck/vägbancebuller. Vägverket har under år 1990 genomfört ett utvecklingsarbete av en modell för bullerberäkning. Modellen utvecklas som en del av projekteringshjälpmedlet Digital Road Design (DRD), vilket underlättar att hänsyn till buller kan tas i projekteringsprocessen.
Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna anser att vägverket har behandlat bullerproblemen och åtgärder för att minska buller från trafiken i allt för liten omfattning. :
Regeringens överväganden: Buller från vägtrafiken kan minskas, dels vid källan — de ljud som alstras av fordonen eller som uppstår genom kontakten mellan däck och vägbana — dels genom avskärmning av ljudet mellan källan och mottagaren så att störningseffekten minskar.
Genom att förändra sammansättningen av vägbeläggningen kan frik- 335
terrängen eller på byggnader är det möjligt att avskärma och därmed reducera effekten av bullerstörningarna. Bullereffekterna kan också minskas eller elimineras genom samhällsplaneringsåtgärder som exempelvis omläggning av vägar, reglering av trafik och en framsynt planläggning i kommunerna.
Det beslut om riktvärden för buller, som finns, grundar sig på trafikbullerutredningens förslag från år 1974. Den har delvis legat till grund för det beslut riksdagen fattade år 1981 (prop. 1980/81:100 TU 23, rskr. 257) beträffande riktvärden i vissa fall.
Det fortsatta arbetet bör inriktas på att nå ned till de bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet.
Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB)
Regeringens ställningstagande: Vägverket skall vid vägplaneringen beakta effekterna av vägbyggande med avseende på inverkan på miljön, hushållningen med naturresurser och bebyggelseplanceringen.
Vägverkets förslag: Vägverkets bedömningar och förslag överensstämmer i stort med regeringens.
Remissinstanserna: Statens naturvårdsverk liksom flera andra remissinstanser, delar vägverkets bedömning att MKB bör genomföras på ett tidigt skede i vägplaneringen. Naturvårdsverket anser dock att man i viss utsträckning bör genomföra miljöprövningar med stöd av miljöskyddslagen, ML (1969:387). Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att prövning enligt ML ger allmänheten ökade möjligheter att medverka och påverka beslutsprocessen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att MKB borde innehålla krav på beskrivning av åtgärder för att minska miljöpåverkan. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att tills ytterligare erfarenheter vunnits av användningen av MKB bör vid behov miljöskyddslagens regler om frivillig prövning och tillsyn tillämpas. Från några remissinstanser framförs kritik mot att kostnader för miljöåtgärdernas genomförande inte har redovisats. .
Regeringens överväganden: Utifrån riksdagens trafik- och miljöpolitiska beslut planerar och projekterar vägverket nya vägsträckningar. I vägprojekteringen anges utformningen av vägarna. Den genomförs i två steg: förprojektering och detaljprojektering. 1 dag skall en MKB upprättas i enlighet med vägverkets föreskrifter (VVFS 1987:2). Denna MKB görs i samband med upprättandet av arbetsplanen i detaljprojekteringen.
Redan i dag gör vägverket även en MKB i förprojekteringsskedet vid större vägbyggnadsobjekt. En MKB skall enligt verkets föreskrifter omfatta följande delområden: naturmiljö, rekreation, landskapsbild/stadsbild, kulturminnesvård, buller, luftföroreningar, vattenföroreningar och slutligen vibrationer och andra konsekvenser för bebyggelseplaneringen.
Den nuvarande vägplaneringsprocessen innebär att arbetet med väg- 336
t.ex. kommunernas Översikts- och detaljplanering. Miljöredovisningar från länsstyrelser och kommuner är en del av underlagsmaterialet till vägprojekteringen. Föredragningar om ett aktuellt vägobjekt sker regelbundet i samrådsgruppen för trafik- och vägplanering i länet. Samråd sker även med statliga sektorsmyndigheter. Vid större vägobjekt hålls vanligtvis informationsmöten där bl.a. miljöfrågor tas upp. När lokaliseringsplanen är klar skickas den på remiss till berörda myndigheter.
I detaljprojekteringen sker samordning med övrig fysisk planering på samma sätt som vid förprojekteringen, dvs. i första hand med länsstyrelse och kommun. Markägarsammanträde är obligatoriskt i arbetsplaneskedet. När arbetsplanen är klar ställer länsstyrelsen ut planen för granskning. Länsstyrelsen översänder därefter planen med inkomna erinringar och eget yttrande till vägverket centralt för fastställelseprövning. Fastställelscbeslutet kan överklagas till regeringen av naturvårdsverket, länsvägnämnd, kommun och sakägare.
Vad gäller den ekonomiska planeringen har den hittills skett genom upprättande av tioåriga investeringsplaner för riksvägar resp. länstrafikanläggningar. Planeringsprocessen har ifrågasatts, varför regeringen, genom beslut den 18 oktober 1990 har gett vägverket i uppdrag att belysa konsekvenserna av en förändrad planeringsprocess.
Regeringen föreslog i en lagrådsremiss den 17 januari 1991 att MKB mer systematiskt införs i den svenska planerings- och beslutsprocessen.
Regeringen anser att vägverket skall ta en ökad miljöhänsyn vid framtida investeringar och verka för att MKB för enskilda vägbyggnadsobjekt i ett tidigt skede kommer in i vägplanering och vägprojektering. Den tidigare nämnda lagrådsremissen är ett uttryck för detta. Innan vägbyggnadsobjekt tas med i investeringsplanerna bör de ha genomgått en förstudie. Denna bör innehålla en översiktlig MKB. Vid vägbyggnadsobjekt där miljöpåverkan är ringa bör en förenklad MKB kunna göras. På detta sätt frigörs resurser som kan användas till att göra mer utförliga beskrivningar vid stora vägbyggnadsobjekt.
Några år före beräknad byggstart av större vägbyggnadsobjekt bör en förprojektering vara utförd. Den skall innefatta en MKB, i den mån förstudien anger detta. MKB i detaljprojekteringen skall ges karaktär av komplettering till MKB som utförts i tidigare planeringsstadier.
Miljöanpassade hastigheter
Regeringens ställningstagande: En fortsatt satsning på hastighetsövervakning skall ske.
Trafiksäkerhetsverkets förslag: Regeringen uppdrog den 1 juni 1989 åt trafiksäkerhetsverket (TSV) att redovisa olika kriterier för att fastställa hastighetsgränserna för andra vägar än tätortsvägar. Trafiksäkerhetsverket föreslår i sin rapport att ett nytt hastighetsbegränsningssystem införs. Den 337
22 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
generella hastighetsbegränsningen inom tätort föreslås vara 50 km/tim, 80 km/tim utanför tätort och på motorväg 100 km/tim. Trafiksäkerhetsverket föreslår att de tre generella hastighetsgränserna kompletteras med lokala hastighetsbegränsningar, innebärande sänkningar av generellt gällande
hastighetsgränser, och särskilda hastighetsbegränsningar som innebär höjningar av de generella reglerna. Trafiksäkerhetsverket föreslår också ett
nytt utmärkningssystem för hastighetsbegränsningar. I detta system utmärks inte de generellt gällande hastighetsgränserna utan trafikanterna
förutsätts känna till dessa och de gäller om inte vägmärken anger annat. Regeringens överväganden: Enligt trafiksäkerhetsverkets beräkningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna samt trafiksäkerhetseffekten av
det föreslagna grundsystemet, utan hänsyn till vare sig lokala begränsning-
ar eller särskilda hastighetsbegränsningar, ger förslaget en samhällseckonomisk vinst i storleksordningen 140 milj. kr. per år. Förslaget bedöms av
trafiksäkerhetsverket även medföra en minskning med strax under 100 dödade och ca 800 skadade personer per år. Trafiksäkerhetsverkets beräk-
ningar visar också att ett nytt hastighetssystem enligt förslaget totalt sett
ger en relativt liten minskning av avgasutsläppen. I områden med mycket
trafik och där samtidigt föroreningarna från andra källor är betydande, har dock även en relativt liten minskning av hastigheterna betydelse.
Trafiksäkerhetsverket arbetar för närvarande med att vidarcutveckla sitt förslag till nytt hastighetsbegränsningssystem, detta med hänsyn till bl. a. de samhällsekonomiska aspekterna. Förslag till regeringen skall lämnas i mars 1991.
Under sommaren 1989 sänktes den tillåtna hastigheten på alla motor-
vägar, från 110 till 90 km/tim, av miljö- och trafiksäkerhetsskäl. Efter sommaren 1989 behölls den lägre hastighetsgränsen på motorvägar runt storstäderna av miljöskäl. Sommaren 1990 sänktes den tillåtna hastigheten inte generellt utan endast på vissa vägar från 110 till 90 km/tim.
Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har utvärderat hastighetssänkning-
en sommaren 1989. På motorvägar, där hastigheten sänktes från 110 till 90 km/tim, minskade medianhastigheten för personbilar med 14,4 km/tim
och med I 1 km/tim på tvåfältiga vägar som sänktes motsvarande. På vägar med 90 och 70 km/tim, som inte berördes av hastighetssänkningen, note-
rades en sänkning av hastigheten med ca 2 km/tim.
Det är klarlagt att hastigheten har betydelse för omfattningen på utsläppen av kväveoxider och koldioxid. Betydelsen minskar dock vad gäller kväveoxider i takt med införandet av katalytisk avgasrening. Det krävs
därför ytterligare underlag för att utreda sambandet mellan hastighet och
övriga avgasutsläpp.
Sänkta hastigheter leder till minskade utsläppsmängder och dessutom
till en ökad trafiksäkerhet. Redan cn sänkning av medelhastigheten med
några få km/tim skulle medföra betydande säkerhetsvinster, något som
styrks av ett flertal undersökningar av bl.a. statens väg- och trafikinstitut,
trafiksäkerhetsverket och vägverket.
Respekten för hastighetsgränserna har minskat under 1980-talet. Detta har medfört att medelhastigheterna blivit allt högre. Det är regeringens uppfattning att det krävs breda och samordnade insatser mot för höga 338
hastigheter. För att dessa insatser skall ha avsedd verkan samt medföra en ökad efterlevnad av hastighetsbestämmelserna bör de förankras hos trafikanterna. Detta bör ske med hjälp av bl.a. information och utbildning så att förståelse skapas för att farten har avgörande betydelse för trafiksäkerheten och för vår miljö.
Regeringen har beslutat att cn översyn av trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation skall göras. En särskild utredare har tillsatts som skall redovisa sitt uppdrag under hösten 1991. I utredningsmannens uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag till prioriteringar bland de trafiksäkerhetsinsatser som görs, för att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande.
I 1989 års budgetproposition föreslogs att 5 milj. kr. skulle avsättas till inköp av utrustning till automatisk hastighetsövervakning under en försöksperiod om två år. I riksdagens beslut om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 bil. 2, TU 27, rskr. 325) anvisades också 5 milj. kr. till elektronisk hastighetsövervakning. Regeringen har även i 1991 års budgetproposition (1990/91:100 bil. 8), föreslagit att 5 milj. kr. anvisas för detta ändamål.
Transportrådet stöder 1 sin rapport, Trafik, Miljö, Kostnader (1990:8). en utökning av den elektroniska hastighetsövervakningen.
Genom att köra på ett miljövänligare sätt kan bilisterna även bidra till att minska utsläppsmängderna.
Det finns i dag teknisk utrustning som underlättar ett miljövänligt körsätt. Som exempel kan nämnas mätare som anger bensinförbrukningen under körning. Kraven på ny teknisk utrustning bör drivas inom Economic Commission of Europe (ECE), där standardiseringen av fordon i dag sker.
Vägverkets framtida miljöarbete
Regeringens ställningstagande: Vägverkets arbete med att begränsa de negativa miljöeffekterna inom verkets verksamhetsområde bör fortsätta och verket bör förverkliga de förslag som verket lägger fram i sin rapport.
Vägverkets förslag: Vägverket har på uppdrag av regeringen samman-
ställt ett program för att uppnå miljövänligare vägar och trafik.
Vägverket avser att upprätta en handlingsplan som bl. a. skall samordna utveckling och inköp av fordon som drivs med alternativa bränslen, el eller fordon av hybridtyp. Under år 1990 skall en plan för utbyte och restaurering av verkets lastbilar upprättas. Vid nyförvärv av tunga fordon kommer vägverket att fr. o. m. år 1992 tillämpa de kravnivåer som föreslagits för år 1993. Försök pågår på vägverkets vagnpark med katalvsatorer och partikelfällor. Vägverket samarbetar med tillverkare för att få renare motorer i arbetsmaskiner och färjor.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tagit upp de avsnitt i vägverkets program som ligger utanför vägverkets beslutskompetens. 339
på miljöåtgärder. Verket har inrättat ett miljösekretariat som bl.a. har genomfört intern utbildning i miljöfrågor. Uppföljningar av ett stort antal arbetsplaner som vägverket och naturvårdsverket har gjort visar att miljökonsekvensbeskrivningar liksom övrig miljöhänsyn i vägplaneringen och vägprojekteringen successivt blir allt bättre.
För att nå målet om en miljövänligare vägtrafik i framtiden behövs bl. a. fortsatt forskning inom vägverkets verksamhetsområde.
Vägverkets arbete med att begränsa de negativa miljöeffekterna inom verkets verksamhetsområde bör fortsätta och verket bör förverkliga de förslag som verket lägger fram i sin rapport.
15.2.7 Miljöanpassad järnvägstrafik
Regeringens ställningstaganden: Järnvägen har en strategisk betydelse i ett miljöanpassat transportsystem. Arbetet med att skapa förutsättningar för effektiva och konkurrenskraftiga person- och godstransporter på järnväg bör därför fortgå. Järnvägssystemet byggs ut där det har förutsättningar att utgöra ett konkurrenskraftigt alternativ inom såväl person- som godstransportområdet. En ökning av kombitrafiken i syfte att minska den långväga, tunga lastbilstrafiken är angelägen från miljösynpunkt. Miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas vid banverkets projektering av nya spårsystem samt vid väsentlig ombyggnad. I banverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa järnvägens negativa miljöeffekter.
Banverkets och SJs förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt.
Regeringens överväganden: 1988 års trafikpolitiska beslut har lagt en grund för en utveckling av järnvägssystemet. Ansvaret för att utveckla och underhålla järnvägsnätet åvilar numera banverket medan SJ svarar för järnvägstrafik m. m. SJ har genom det trafikpolitiska beslutet givits förutsättningar att agera kund- och marknadsorienterat. Effektiviseringen och omstruktureringen av SJ pågår nu i ett första steg till och med år 1992. Därefter skall resultatet föreläggas riksdagen och nya riktlinjer läggas fast fr. o. m. den I juli 1993 med inriktningen att SJ skall uppnå marknadsmässig avkastning.
Järnvägstrafikens konkurrenskraft påverkas i hög grad av bannätets fysiska standard och tillgänglig kapacitet. Spårsystemet behöver, där person- och godstransporter har förutsättningar att utgöra alternativ till andra transportmedel, byggas ut.
Under 1990-talet kommer därför investeringsnivån inom järnvägssektorn att höjas avscvärt. Det gäller dels investeringar i moderna lok och vagnar inom ramen för SJs förnyelse, dels satsningar i järnvägens infrastruktur via banverkets anslag och infrastrukturfonden som regeringen föreslår i proposition om näringspolitik för tillväxt.
En förstärkning av järnvägens infrastruktur, på det sätt som vi här
angett, kommer att stärka järnvägens konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter inför 2000-talet. Regeringen bedömer att totalt 30 miljarder kr. kommer att investeras i järnvägen under 1990-talet.
Miljöfrågorna tenderar att komma alltmer i fokus i de europeiska länderna, inte minst till följd av en förväntad tillväxt av transporter inom den gemensamma curopeiska marknaden. Därmed har järn vägssystemets konkurrenskraft och utvecklingspotential när det gäller person- och godstransporter kommit i fokus också i flera europeiska länder. I EG-kommissionens förslag till riktlinjer för en gemensam järnvägspolitik lyfts vikten av ett stärkt curopeiskt järnvägsnät särskilt fram. Enligt kommissionens förslag till ministerrådet för knappt ett år sedan måste utbyggnaden av snabbtåg i gemenskapens länder samordnas till ett integrerat curopeiskt snabbtågsnät. Kommissionen föreslår också tekniska och administrativa åtgärder för att utveckla kombitrafiken och göra den konkurrenskraftig. Enligt vad vi erfarit förbereds även ett beslut om upprättande av en fond för stöd till infrastrukturprojekt på transportområdet av s. k. gemenskapsintressc.
Järnvägsföretagen i Europa samarbetar bl. a. inom ramen för UIC, dvs. den internationella järnvägsunionen. Det åvilar närmast järn vägsförvaltningarna i Europa att få till stånd ett ökat faktautbyte länderna emellan och gemensamma riktlinjer för bl. a. miljöarbetet inom järnvägssystemen.
Utveckling av kombitrafiken Enligt regeringens bedömning är en ökning av kombitrafiken angelägen från miljösynpunkt. Störst total miljöeffekt uppnås i samband med att tunga långväga lastbilstransporter överförs till järnväg. En ny kombivagn är under utveckling i Europa. Vagnen är utformad så att den kan fungera både som landsvägs- och järnvägsfordon. Förutom låg vikt har konstruktionen fördelen att bytet mellan väg och räls kan ske utan de stora och dyrbara anläggningar som i dag krävs vid terminalerna. Utvecklingen av en ny och internationellt accepterad kombivagn bör påskyndas.
SJ effektiviserar och stärker för närvarande kombitrafiken. Målet i riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 att kombitrafikens andel av SJs godstransporter skall öka, ligger fast. Under budgetåret 1990/91 får SJ 445 milj. kr. i bidrag från staten för att utveckla godstrafiken med särskild tonvikt på kombitrafik.
SJ har genom en mängd åtgärder kunnat påskynda godstrafikens utveckling. Under budgetåret 1989/90 har bl. a. följande gjorts: — kampanjprissättning av kombitrafiken — utveckling av kombivagnar — kombiterminalutveckling — direkta godståg till kontinenten med låg beläggning i introduktionsfasen — ombyggnad av systemvagnar — ombyggnad av terminallok
Med anslagen innevarande budgetår inräknade har SJ sedan år 1988 totalt fått drygt 1,1 miljard kronor för godstrafikens utveckling. Ett flertal av de vidtagna åtgärderna är engångsinsatser som dock kan förväntas ge positiva effekter på godstrafikens långsiktiga utveckling. 341
Investerings- och ombyggnadsverksamheten inom järnvägsscktorn förväntas öka under den närmaste tioårsperioden. Det är därmed befogat att formalisera miljöprövningen av kommande åtgärder på motsvarande sätt som i dag gäller inom t. ex. vägsektorn. Som följd av att regeringen beslutat avge den tidigare nämnda lagrådsremissen med förslag om en mer systematisk tillämpning av MKB i den svenska planeringsprocessen bör det åvila banverket att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar i samband med nyinvesteringar samt vid väsentliga ombyggnader. Detta innebär också att järnvägsprojekten skall vara förankrade i kommunernas fysiska planering.
För närvarande saknas bullernormer för järnvägstrafik. Längs kraftigt trafikerade banor i vissa områden kan emellertid järnvägstrafiken orsaka oacceptabla bullerstörningar.
Banverkets miljöprogram innehåller bl. a. ett förslag till åtgärdsprogram för bullerdämpning av järnvägstrafik. Förslaget innebär att banverket skall upprätta bullerskydd där så behövs samt att åtgärderna skall finansieras av banverket, exploatörer och fastighetsägare. Normer för acceptabla bullernivåer skall enligt förslaget utformas i samråd med bl. a. naturvårdsverket och berörda kommuner.
Avgaskrav för nya dieseldrivna motorfordon Som ctt led i moderniseringen och omstruktureringen av SJ har vagnparken setts över. Lok och vagnar byts ut i den takt som är möjlig med hänsyn till SJs investeringsutrymme.
På det icke elektrifierade järnvägsnätet kommer i allt väsentligt Y1vagnen att dominera den dieseldrivna persontrafiken under den närmaste tioårsperioden. Enligt transportforskningsberedningen kan utsläppen minskas med ca 75— 80940 genom ombyggnader av befintliga fordon. För närvarande finns medel reserverade i ett län under anslaget för länstrafikanläggningar för ombyggnad av dieseldrivna motorvagnar. Inom ramen för fördelningen av LTA-anslaget bör motsvarande möjlighet för flera län prövas.
När det gäller nya dieseldrivna motorvagnar i persontrafik på järnväg föreslår vi att avgaskrav utformas samordnat med EG.
Sektorsansvar Banverkets arbete med att begränsa de negativa miljöeffekterna inom verkets område skall fortsätta. De framlagda förslagen bör successivt förverkligas. Miljöfrågorna är en integrerad del i SJs långsiktiga strategi. Utgångspunkten är att en hög medvetenhet om miljöaspekterna och resurssnålhet utgör grunden för sund företagsekonomi.
15.2.8 Miljöanpassad flygtrafik
Regeringens ställningstaganden: Flyget spelar en allt viktigare roll i såväl den nationella som den internationella transportförsörjningen. Flygtrafiken måste anpassas till strängare miljökrav. Ytterligare emissionskrav bör införas för flygplansmotorer. Sverige bör tillsammans med EG och EFTA utarbeta förslag till internationella krav för avgasemissioner. Ekonomiska styrmedel bör vidareutvecklas för att stimulera reduktionen av utsläpp av kväveoxid, kolmonoxid, kolväten, koldioxid samt buller. I luftfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa luftfartens negativa miljöeffekter. Luftfartsverket skall ge det internationella miljöarbetet ökad prioritet. Luftfartsverket bör verka för att forskningen inriktas på renare, tystare och bränslesnålare flygplan. Luftfartsverket bör ta fram miljöplaner för de större flygplatser som verket ansvarar för.
Inledning Flyget spelar en viktig roll för det övergripande trafikpolitiska målet att erbjuda näringslivet och medborgarna i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning.
Snabba och tillförlitliga flygförbindelser är för ett land med Sveriges geografiska utseende och läge nödvändiga för att näringslivet skall kunna nå sina marknader inom och utom landet. I ett alltmer integrerat Europa och i en värld där snabba förbindelser får ökad betydelse blir flyget allt viktigare.
Ett väl fungerande inrikesflyg är en förutsättning för att den regionala balansen skall kunna upprätthållas. Tillgång till flyg gör det möjligt att ha kontaktkrävande verksamheter på orter som utan flyg skulle varit omöjliga alternativ. Inrikesflyget utgör en integrerad del av det internationella flygsystemet, som genom transittrafiken bygger på en samverkan mellan kortare och längre sträckor.
Under de senaste 25 åren har flyget varit det transportmedel som ökat snabbast i Sverige, med i genomsnitt över 10960 per år. Speciellt kraftig har ökningen varit under 1980-talet. Även om flygplanen ur miljösynpunkt förbättrats under denna tidsperiod, har den starka trafikökningen inneburit att utsläppen ökat i absoluta tal. Detta gäller inte minst koldioxid- och kväveoxidutsläppen. Prognoser pekar på att flygets andel av transportsektorns totala utsläpp under de närmaste åren kommer att öka. Detta beror dels på att utsläppen ökar i absoluta tal, dels på att utsläppen från främst landsvägstrafiken, där tekniska landvinningar såsom katalysatorrening nu börjar slå igenom, minskar. Flygets roll har därför blivit alltmer uppmärksammad. Det finns all anledning att beakta att ett av de trafikpolitiska delmålen från det trafikpolitiska beslutet år 1988 är att transportsystemet skall främja god miljö och hushållning med naturresurser. Flyget måste ta ansvar för att minska sina vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar. 343
Avgasemissioner från flygtrafiken
Regeringens ställningstaganden: För att stimulera utvecklingen av miljövänliga flygplan bör luftfartsverket inom Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC) och Internationeila civila luftfartsorganisationen (ICAO) i nordiskt samarbete verka för utarbetandet av internationella emissions- och bränsleförbrukningskrav. Luftfartsverket skall utreda och lämna förslag till ekonomiska styrmedel beträffande inrikesflyget. Luftfartsverket skall inom ramen för sitt sektorsansvar verka för att forskningen på att utveckla en renare, tystare och mera bränslesnål flygmotor intensifieras. Luftfartsverket bör även inom ECAC och ICAO i nordiskt samarbete driva frågan om att kunna införa ekonomiska styrmedel även för utrikesflyget.
Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverket har på regeringens uppdrag i samråd med statens naturvårdsverk utrett och föreslagit åtgärder som syftar till att minska flygets miljöpåverkan och presenterat dessa i rapporten Flyget och miljön.
I rapporten formulerar luftfartsverket ett antal mål beträffande luftföroreningar, buller och vattenföroreningar. Luftfartsverket föreslår som övergripande miljömål för flygsektorn att koldioxid- och kväveoxidutsläppen inte skall vara större år 2010 än år 1990.
Luftfartsverket föreslår vidare att landningsavgifter som är differentierade efter avgasutsläpp och buller skall införas och ersätta den nuvarande avgasskatten. De avgasrelaterade landningsavgifterna bör baseras på flygplansmotorernas certificeringsdata. Avgifterna avser att gälla både inrikesoch utrikestrafik.
Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen vidareutvecklar det system med miljörelaterade landningsavgifter som luftfartsverket föreslår. Utgångspunkten är att systemet bör gälla såväl inrikes- som utrikestrafik, men på grund av de internationella överenskommelserna utformas systemet så att det inte innebär någon nettobeskattning av utrikestrafiken. Den del av intäkterna av miljöavgifterna som inte används för att minska bullerstörningar avser man utnyttja för att sänka de ”konventionella” landningsavgifterna. Det sägs även att ytterligare analyser kan behöva göras av de begränsningar som internationella avtal innebär innan förslaget genomförs.
Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår i rapporten Luft 90 att ett system med landningsavgifter baserade på buller och bränslecffektivitet samt kväveoxid- och kolväteutsläpp skall tillämpas såväl för inrikes som internationell trafik.
Transportrådets rapport (1990:8) Trafik, miljö, kostnader: Transportrådet anför att miljörelaterade landningsavgifter skall ses som en del i införandet av samhällsekonomisk prissättning i transportsystemet och att dessa kommer att gynna miljövänligare flygplanstyper.
Remissinstanserna: (Luftfartsverkets rapport) Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om miljörelaterade landningsavgifter. Några remissin-
man i fall då internationella överenskommelser föreskriver att flygplatshuvudmannen inte kan öka sina intäkter genom miljöavgifter bör premicra miljövänliga flygplan med nedsatta landningsavgifter. Energiverket föreslår ett internationellt agerande för att miljöavgifter skall ses som betalning för kostnader relaterade till flygplatsens verksamhet. Därmed kan landningsavgifternas nivå höjas, vilket garanterar en styrande effekt på lång sikt. Kommerskollegium varnar för att konstruktionen med differentieradelandningsavgifter kan framstå som konkurrenssnedvridande och handelshindrande. Kommerskollegium gör en jämförelse med avgifter på varor, vilka är förenliga med våra GATT-, EFTA- och EG-förpliktelser endast om de motsvaras av lika stora avgifter på inhemska varor. SAS betonar starkt att stora pålagor på flyget kan leda till en försvagad ckonomisk situation för bolagen så att plancrat utbyte av flygplan inte kan genomföras. SAS framhåller vidare att varken skatter celler avgifter har någon märkbart styrande effekt eftersom flygverksamheten är beroende av den internationella utvecklingen.
Remissinstanserna: (Miljöavgiftsutredningens slutbetänkande) Flertalet remissinstanser är positiva till att införa miljörelaterade landningsavgifter. Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska lokaltrafikföreningen, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Lantbrukarnas riksförbund och statskontoret stöder utredningens förslag. Luftfartsverket stöder principiellt förslaget men anser att verket skall utarbeta detaljförslagen. Transportrådet anser att underlagsmaterialet är för begränsat att ta ställning till. Näringsfrihetsombudsmannen menar att landningsavgiften om den genomförs ensidigt av Sverige kan snedvrida konkurrensförutsättningarna mellan svenska och utländska transportföretag. Svenska kommunförbundet påpekar att landningsavgifterna inte skall konstrueras så att de mest olönsamma flygplatserna drabbas oproportionerligt hårt. Styrelsen för teknisk utveckling anser att de skall omarbetas för att få nationell och internationell acceptans. Industriförbundet avvisar förslaget och SAS avstyrker förslaget beträffande den internationella trafiken.
Regeringens överväganden: För att minska luftfartens avgasemissioner bör mycket höga krav ställas på flygplanen vad gäller avgasemissioner och bränsleförbrukning. Regeringen anser att strängare emissionskrav på flygplansmotorer bör införas. Detta bör ske i ett internationellt samarbete.
Det är därför positivt att luftfartsverket redan inom ECAC och ICAO aktivt driver krav på miljövänligare motorer. Luftfartsverket har inom ICAOSs arbetsgrupp för avgasemissioner varit pådrivande för nya skärpta kväveoxidkrav. Luftfartsverket har även tagit kontakt direkt med flygmo-. tor- och flygplanstillverkare utomlands.
Det internationella miljöarbetet har hittills huvudsakligen koncentrerats på flygets bullerproblem. De krav som ICAO ställde på motorerna beträffande buller samt militära krav på rökfria motorer påskyndade utvecklingen mot miljövänligare motorer för flygets del. Från år 1986 har ICAO även fastställt vissa avgasemissionskrav för flygplansmotorer.
Motortillverkarna bedriver ett intensivt utvecklingsarbete, vilket bl. a. är inriktat på miljövänliga lösningar. Förutom en satsning på förbättrad 345
förbränning, som innebär minskade utsläpp av främst koldioxid, inriktar tillverkarna sig på att minska kväveoxidutsläppen. Enligt den grupp av curopeiska motortillverkare som samverkar för att utveckla lågemitterande flygplansmotorer, skall kväveoxidutsläppen stegvis kunna reduceras med 90960 till är 2010.
Den internationella civila luftfarten regleras av den s.k. Chicagokonventionen från år 1944, varigenom ICAO etablerades. De flesta av världens stater har undertecknat konventionen. Bl.a. stadgas där angående landningsavgifter att sådana enbart får tas ut för tjänster som utnyttjats. ICAO lämnar dock numera en viss möjlighet att ta ut bulleravgifter via landningsavgifterna, vilket alltså inte gäller avgasemissioner. Undantaget för bulleravgifter gäller under förutsättning att avgifterna endast används för att täcka kostnader som uppstår vid åtgärdandet av bullerproblem på utsatta flygplatser. Chicagokonventionen liksom bilaterala avtal förhindrar för närvarande stater att beskatta andra staters luftfartyg. De av luftfartsverket föreslagna miljöavgifterna är en skatt.
I Sverige infördes den 1 mars 1989 en skatt på inrikesflygets utsläpp av kolväten och kväveoxider. Riksdagen har i enlighet med miljöavgiftsutredningens förslag beslutat om en utökning med en koldioxidskatt, vilken började tas ut den I januari 1991. Avgasskatten utgår cfter flygplanens totala utsläppsmängd efter en antagen genomsnittlig flygsträcka i inrikestrafiken.
Avgasskatten har lett till en noggrann analys av flygprocedurer och avgasemissioner. Genom sin konstruktion har den gjort det lönsamt för Linjeflyg att byta brännkammare i sina Fokker F28-motorer, varigenom ungefär 9096 av kolväteutsläppen och nästan 7590 av kolmonoxidutsläppen climinerades.
Såväl Linjeflyg som SAS har påbörjat ett utbyte av sina flygplansflottor till plan med större bränsleeffektivitet och lägre emissionstal. Här innebär exempelvis Linjeflygs utbyte av Fokker F28 mot Boeing 737— 500 att kväveoxidutsläppen vid start minskar från 50 till 32 gram/minut/ton medan kolväteutsläppen minskar från 23 till I gram/minut/ton. Utbytet innebär förutom minskade emissioner även bullerminskning och minskad energiförbrukning.
Sverige bör även internationellt på andra sätt än genom tekniska krav verka för att få fram miljövänligare motorer. Ett alternativ är att använda ckonomiska styrmedel relaterade till motorernas utsläpp av koldioxid, kväveoxid och kolväten. Det internationella regelverket medger för närvarande inte att ekonomiska styrmedel används. Det finns emellertid en internationell acceptans för avgifter relaterade till buller. Sverige bör därför aktivt driva frågan om motsvarande synsätt beträffande avgasemissioner. Häri anser vi att även koldioxidemissionerna bör inkluderas.
Nordiska ministerrådet har i november 1990 gett den nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT) i uppdrag att upprätta en arbetsgrupp med uppgift att undersöka möjligheterna till miljöförbättrande åtgärder inom luftfarten. I denna arbetsgrupp bör Sverige verka för att forsknings- och utvecklingsarbetet på flygplansmotorer intensifieras och arbeta för att få fram internationella standarder för avgasutstäpp och bräns- 346
leförbrukning. Sverige bör verka för att gruppen får tilläggsmandat att ta fram en åtgärdsinriktad rapport till de nordiska länderna före utgången av år 1992. Kraven bör aktivt drivas av Sverige gemensamt med övriga nordiska länder i ECAC och ICAO. Vi anser att luftfartsverket i samråd med natur-
vårdsverket skall driva detta arbete från svensk sida. Miljöavgiftsutredningens förslag gäller även inrikes miljöavgifter. Nuva-
rande avgasskatt är anpassad efter genomsnittliga flygsträckor i svensk inrikestrafik för t.ex. en DC-9 eller F-28. Genom den utveckling som påbörjats med mer avreglerade former kan emellertid en situation uppkomma med flera aktörer på marknaden. Detta kan förväntas medföra ett
ändrat flygmönster som gör det nödvändigt att med bibehållen miljöambition utveckla ett mer förfinat avgiftssystem än dagens.
Vi anser därför att de framlagda förslagen bör ses över i ett bredare perspektiv och att det krävs ytterligare utredning av ett nationellt system av ekonomiska styrmedel (beträffande avgasemissioner och buller) som kan
ersätta det nuvarande. Härvid bör ett så enkelt system som möjligt efter-
strävas. Vi föreslår att de ekonomiska styrmedlen behandlas i den allmänna
översynen av avgiftssystemet som pågår inom luftfartsverket. Därvid bör
samråd ske med naturvårdsverket.
Buller
Regeringens ställningstaganden: Senast den 31 mars år 2002 skall flygplan certifierade enligt kapitel 2 inte tillåtas operera inom svenskt territorium, med de undantag som anges i ICAOSs generalförsamlingsresolution av oktober 1990. Luftfartsverkets arbete med att begränsa
bullerstörningarna på flygplatserna skall fortsätta.
Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverket vill införa landningsavgifter dif-
ferentierade efter avgasutsläpp och buller för både inrikes- och utrikestra-
fik. Vad gäller buller skall lägre landningsavgifter tillämpas för flygplan
certifierade efter ICAOsS kapitel 3-bestämmelser än för mera bullrande plan.
Vidare föreslår luftfartsverket att flygplatshållare och kommuner genom förhandling skall upprätta överenskommelser om bebyggelseplanering vid
flygplatser med användande av långsiktiga prognoser. Vägledande för
överenskommelserna bör vara samhällets önskemål beträffande flygtransporternas framtida omfattning. Nybyggnation av bostäder och annan bul-
lerkänslig bebyggelse bör inte tillåtas inom områden som omfattas av den beräknade maximala ljudnivån 70 dBA vid flygplatser med minst 70 starter per dygn. Även fortsättningsvis bör ekvivalensnivån FBN 55 dBA i princip användas som planeringsunderlag i sådana fall. I planeringsproces-
sen måste förutsättas att kapitel 2-flygplan under 90-talet kommer att finnas kvar.
Luftfartsverket föreslår även att bullerstörningarna skall minskas genom
bullerreducerande flygprocedurer och justering av ut- och inflygningsvägarna. 347
Luftfartsverket avser att i samarbete med naturvårdsverket ta fram ett program för begränsning av buller från allmänflyget.
Luftfartsverket föreslår slutligen att ett sanktionssystem införs för flygbolags överträdelser av t. ex. bullervillkor eller påbjudna flygvägar.
Miljöavgiftsutredningens förslag: I de landningsavgifter som utredningen föreslår ingår även en bulleravgift. Avgiften bör fastställas på grundval av de certifieringsdata som finns i flygplanens miljövärdighetsbevis.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län vill att olika tekniska åtgärder vidtas för att minska bullerstörningarna. Därför måste ett modernt flygledningssystem (MLS) införas. Statens väg- och trafikinstitut tillstyrker förslaget om att införa sanktioner och anser att förslaget bör utredas ytterligare.
Regeringens överväganden: Buller från civil luftfart i närheten av flygplatser utgör ett allvarligt problem för dem som drabbas.
Sedan länge har ICAO bedrivit arbete för att förbjuda de mest bullrande flygplanen. I annex 16 till Chicagokonventionen delas flygplanen in i skilda kategorier alltefter bullernivå. Helt kort kan sägas att plan certifierade enligt kapitel 2 bullrar mera än plan certifierade enligt kapitel 3. De åtgärder som vidtagits med anledning av ICAOSs regler gäller dels förbud mot nyregistrering, dels användningsförbud.
Den 27 juli 1990 utfärdade ECAC en rekommendation som innebär, att tunga jetplan med minst 19 sätens passagerarkapacitet som inte uppfyller kraven i ICAOs ovannämnda kapitel 3 i annex 16, inte skall tillåtas operera i ECACs medlemsländer om flygplanet registrerats efter den 1 november 1990. Regeringen anser det viktigt att stödja detta förslag. Rekommendationen kommer därför 1 Sverige att göras tillämplig genom av luftfartsverket utfärdade föreskrifter.
Frågan om användningsförbud har kommit.upp inom ICAO. De nordiska miljöministrarna 1 Nordiska Ministerrådet enades om att kapitel 2flygplan skall förbjudas helt fr. o. m. år 2000. Detta är också den linje de nordiska länderna drivit inom ICAO, ECAC och EG (EG endast för Danmarks del). Andra länder har emellertid velat fastställa en senare tidpunkt. Inom ECAC har enighet nåtts om en kompromiss som innebär att kapitel 2-planen skall förbjudas från år 2002. Vid ICAOSs generalförsamling i Montreal i oktober 1990 antogs enhälligt en resolution att inte börja fasa ut kapitel 2-plan förrän tidigast från den I april 1995 och att inte förbjuda användning av sådana före den 31 mars 2002. Undantagna är bl.a. flygplan som den 1 april 1995 är yngre än 25 år och bredare flygplanstyper, s.k. wide-body-plan, och plan som försetts med vissa typer av nya motorer. Detta innebär att Sverige kan påbörja utfasningen år 1995 och att ett totalförbud att använda kapitel 2-flygplan kan införas från den 1 april 2002.
I Sverige har SAS och Linjeflyg beslutat att påskynda utbytet av kapitel 2-planen så att de kommer att vara helt utfasade till år 1996.
I en arbetsgrupp inom ICAO, i vars arbete svenska luftfartsverket aktivt deltar, diskuteras nu ännu strängare bullerkrav än kapitel 3. Även om ännu tystare flygplan kan tillverkas, kommer det dock sannolikt att dröja mer än 20 år innan de börjar användas i större antal. 348
Störningarna från flygbuller är störst vid flygplatserna. Flygbullrets konsekvenser för kommuners markanvändnings-, bebyggelse- och bostadsförsörjningsplancring är väsentliga. Regeringen anser det viktigt att luftfartsverkets arbete på denna punkt prioriteras.
Luftfartsverket har föreslagit att det skall skapas möjligheter för flygplatshållaren att ingripa med sanktioner mot dem som exempelvis bryter mot bullervillkor eller avviker från reglerade flygvägar. De föreskrifter som luftfartsverket utfärdar är redan i dag straffsanktionerade. Luftfartsverket har med stöd av luftfartslagen 8 kap. 1§ och luftfartsförordningen 92 8 av regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om vad som skall iakttagas vid luftfärder för att undvika olyckor och andra olägenheter. I 94 § luftfartsförordningen har luftfartsverket bemyndigats att meddela föreskrifter om vad som skall iakttas för att skador genom buller och liknande störningar från luftfartyg skall undvikas.
Enligt 8 kap. 2 § har luftfartsverket bemyndigats att meddeia föreskrifter om flygvägar. Med stöd av detta lagrum har regeringen i luftfartsförordningen 95 § bemyndigat luftfartsverket att — om det krävs av säkerhetsskäl eller av hänsyn till allmän ordning — meddela föreskrifter om att luftfartyg vid flygning inom svenskt område skall följa vissa flygvägar eller framföras inom vissa områden.
Enligt 13 kap. 2§ p. 12 luftfartslagen kan den som bryter mot trafikföreskrifter som har meddelats med stöd av luftfartslagen 8 kap. 1 eller 2 § dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Luftfartsförordningen 135 § p. 14 och 15 stadgar att den som bryter mot föreskrifter meddelade enligt luftfartsförordningen 92 och 94 8§ kan dömas till böter. Följaktligen finns det redan nu tillräckliga möjligheter till sanktioner.
Vattenföroreningar
Regeringens ställningstagande: Luftfartsverkets arbete med att be-
gränsa vattenföroreningarna på flygplatserna skall fortsätta.
Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverket presenterar ett åtgärdsprogram som är avsett att leda till att påverkan från avisningskemikalier i stort sett kommer att upphöra under 1990-talet. De kemikalier som används vid flygplans- och banavisning, brandövningar och övrig flygplatsverksamhet skall tas tillvara. Vid flygplatser där avisning av flygplan ofta förekommer skall det finnas utrustning för uppsamling av avisningskemikalier. Utrustningen måste uppfylla vissa, av luftfartsverket närmare utarbetade, krav på effektivitet.
Vid flygplatser där medelårsförbrukningen av urea för avisning av rullbanor överstiger 10 ton skall system för omhändertagande av förorenat dagvatten finnas. Bl. a. skall nya rullbanor förses med system för uppsamling av förorenat dagvatten och äldre rullbanor åtgärdas under 1990-talet. Vid flygplatser med orenat dagvattenavlopp som går ut i havet och som har en förbrukning av minst 10 ton banavisningskemikalier per år är urea 349
ningsanläggningar. En utredning om biogasanläggningar skall tillsättas. Brandövningsplatser måste konstrueras som slutna system för kemikaliehanteringen. Samtliga brandövningsplatser i Sverige måste vara åtgärdade vid utgången av år 1992.
Vad beträffar övrig flygplatsverksamhet. som verksamheten vid bränsleoch oljehantering, verkstäder och hangarer avser luftfartsverket att göra en allmän översyn av beslutsprocessen och ansvarsfördelningen i miljöfrågor inom resp. flygplats.
Remissinstanserna: SAIHI anser att luftfartsverkets förslag angående vattenföroreningar bör lösa en stor del av nuvarande problem, t. ex. uppsamlingssystem för glykol och urea. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att luftfartsverkets mål att omhänderta 5096 av banornas urea är otillräckligt.
Regeringens överväganden: För den lokala miljön kring flygplatserna och i synnerhet vattenmiljön innebär de kemikalier som släpps ut ett hot. Då användandet av avisningskemikalierna glykol och urca är en flygsäkerhetsfråga och det i ett klimat som vårt är svårt att ersätta dem eller minska användningen återstår möjligheten att omhänderta kemikalierna. Man studerar nu vid flygplatserna möjligheten att utnyttja redan befintliga rörsystem vid banorna för att samla upp dagvattnet. Det bedrivs även försök att därefter t. ex. filtrera dagvattnet eller eliminera glykol och urea genom biologisk rening. Vid Visby flygplats finns en testanläggning för urcabehandling. Luftfartsverket studerar även miljövänligare alternativ till urean, såsom acetatlösning och glykol. Glykolen kommer förmodligen i framtiden att kunna användas för framställning av biogas. Vi anser det vara nödvändigt att utsläppen av kemikalier begränsas. Därför är det mycket viktigt att luftfartsverkets försöksverksamheter fortsätter och utvecklas och att verket och de enskilda flygplatshållarna stimuleras till ytterligare initiativ. Vid prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen bör höga krav på begränsning av vattenföroreningar ställas.
Luftfartsverkets framtida miljöarbete
Regeringens ställningstaganden: I luftfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa luftfartens negativa miljöeffekter. Luftfartsverket skall utarbeta miljöplaner för de flygplatser med mer än 20000 starter per år som verket självt ansvarar för. Luftfartsverket skall ge det internationella miljöarbetet ökad prioritet.
Luftfartsverkets förslag: Luftfartsverkets förslag gäller främst markan-
vändning, flygprocedurer och vattenföroreningar. Luftfartsverket anser att man genom att vid planeringen av nya och existerande flygplatser eftersträva minimalt antal fordonsrörelser kan minska flygets bidrag till miljöstörningar.
Remissinstanserna: Konsumentverket efterlyser en utvärdering av den verksamhet som bl.a. omfattar lastning och lossning av flygplan, mark- 350
denna verksamhet inte är direkt kopplad till flygtrafiken. inkl. transporterna till och från flygplatserna.
Regeringens överväganden: Det framtida miljöarbetet inom luftfartssektorn bör i ökad utsträckning bedrivas av luftfartsverket. Naturvårdsverket kommer även fortsättningsvis att ha cen samlande och pådrivande roll för det nationella miljövårdsarbetet. Naturvårdsverket skall vara ett värdefullt stöd för trafikverken då dessa intensifterar sitt miljöarbete.
Vid landets mera trafikerade flygplatser bör flygplatshållaren upprätta en miljöplan. Denna bör redogöra för de problem som finns på flygplatsen. Luftfartsverkets miljörapport är härvid en god utgångspunkt när det gäller att konstatera problemen. Miljöplanen bör även innefatta ett handlingsprogram inriktat på den enskilda flygplatsens problem.
Flygplans landningar och starter medför ett antal fordonsrörelser för bogsering, tankning m.m. De föroreningar detta medför kan angripas på olika sätt. Vid nya anläggningar, som t.ex. vid Arlandas inrikesterminal, kan man genom underjordiska ledningar för tankning m.m. minimera antalet fordonsrörelser.
Luftfartsverket har hittills aktivt drivit miljökrav i de internationella organisationerna och gentemot motortillverkare. Framtiden kommer att ställa fortsatt stora krav på insatser från verket.
15.2.9 Miljöanpassad sjöfart
Regeringens ställningstaganden: Sjöfarten har en viktig roll i det svenska transportsystemet främst genom de internationella sjötransporterna.
En miljöanpassad sjöfart kan endast förverkligas fullt ut genom ett internationellt samarbete. I samarbete med de nordiska och övriga europeiska länderna skall Sverige aktivt verka för att internationella miljökrav för sjöfarten antas. Huvudstrategin för att minimera sjöfartens luftföroreningar skall vara att ställa höga krav på utsläppsreduktion på fartygen genom åtgärder vid källan och krav på kraftigt förbättrad bränslekvalité.
Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg. Förslag till åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen från sjöfarten skall utarbetas under år 1991.
Sverige skall inom International Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga mot miljön. Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prioritet åt det internationella miljöarbetet.
Sjöfartsverket skall tillsammans med naturvårdsverket arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten i vilken sjöfartsverkets miljörapport skall följas upp. I sjöfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa sjöfartens negativa miljöeffekter.
Inledning Historiskt sett har det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten både nationellt och internationellt varit inriktat på att minska vattenföroreningar förorsakade av utsläpp av olja och andra miljöfarliga ämnen. Kunskaperna om sjöfartens miljöpåverkan har fördjupats och i dag vet vi att vi även måste uppmärksamma bl. a. sjöfartens luftföroreningar. I dag utarbetas internationella bestämmelser rörande sjöfarten och miljön inom främst två organisationer; International Maritime Organization (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM). De betydelsefullaste konventionerna som gäller havsföroreningar är MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. I MARPOL 73/78 har hittills fem problemområden inringats för vilka regler har utarbetats. De är: — Olja — Skadliga flytande ämnen i bulk — Skadliga ämnen i förpackad form — Toalettavfall — Fast avfall (köksavfall m. m.) Ytterligare ett område är under utarbetande, det behandlar fasta bulklaster, t.ex. gödningsämnen, arsenikmalm m. m. I Sverige har MARPOL 73/78 tillämpats innan den trätt i kraft globalt,
genom att Sverige tillsammans med övriga östersjöstater inom Helsingforskommissionen ratificerat Helsingforskonventionen att gälla från den 18 mars 1974. |
Helsingforskonventionen innehåller förutom de tekniska regler som baseras på MARPOL 73/78 också regler om samarbete i gemensamma frågor samt samarbete vid överträdelser i fråga om olagliga utsläpp.
I den nationella lagstiftningen finner vi bl. a.:
Lag (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (SJÖFS 1983:32) samt förordning (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Med stöd av den senare har sjöfartsverket gett ut Sjöfartsverkets kungörelse om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (SJÖFS 1985: 19) som i stort sett innehåller de tekniska krav som finns i MARPOL 73/78.
Utanför dessa regelsystem finns FNs havsrättskonvention som innehåller bestämmelser om vilka åtgärder enskilda länder får vidta inom sjöfartsområdet. Havsrättskonventionen innehåller bl. a. bestämmelser om skydd för den marina miljön. Enligt konventionen skall länderna var för sig eller
tillsammans vidta alla åtgärder som behövs för att skydda den marina
miljön. Åtgärderna omfattar såväl land- som vattenbaserade föroreningskällor. Giftiga, skadliga substanser och särskilt långlivade ämnen från landbaserade källor skall förhindras att nå havsmiljön genom spridning från atmosfären eller i samband med dumpning enligt konventionen. Länderna uppmanas också att införa bestämmelser som förhindrar att föroreningar sprids från flygplan via atmosfären till havsmiljön.
Havsrättskonventionen förbinder enskilda länder att i god tid notifiera andra länder och internationella organ om regler som planeras inom konventionens tillämpningsområde.
Dessa internationella regelverk medför att utrymmet för svenska särlösningar för sjöfarten begränsas.
Den europeiska utvecklingen ställer allt större krav på utbyggda transporter. De landbaserade transporterna — vägnätet och järnvägarna men också trafiken i luftrummen är ansträngda och utnyttjade till bristningsgränsen. Möjligheterna att bygga ut dessa för att svara mot den ökande efterfrågan är begränsade och förenade med stora investeringar i infrastruktur. Vår bedömning är att sjötransporterna har en betydande tillväxtpotential.
Kraven på sjöfartens miljöanpassning ökar. En satsning på sjöfart kräver jämförelsevis små investeringar. Behovet av investeringar i infrastruktur är marginella i jämförelse med övriga transportslag. Satsningar behövs främst på fartygen. :
Sjöfarten svarar för den alldeles övervägande delen av transporterna till och från utlandet. 8096 av Sveriges import (ton) år 1988 skedde på lastfartyg som anlöpte svenska hamnar. Om man även räknar in det färjegods som på järnväg eller lastbil inkommer till Sverige blir andelen 9396. Av den totala exporten år 1988 skeppades 53960 på lastfartyg från svenska
hamnar. Inräknas färjegods stiger andelen till 6896. Medtas dessutom
malmskeppningarna över Narvik uppgick den helt eller delvis med fartyg
transporterade delen av Sveriges export till 92 960. 353
23 Riksdagen 1990/91- 1 saml. Nr 90
bruttoton. Det var första gången sedan år 1975 som handelsflottan ökade. Den positiva utvecklingen avspeglas dock främst i den stora volymen beställningar på nya fartyg som svenska redare har gjort. Trenden att huvuddelen av det tonnage som kontrolleras av svenska redare registreras utomlands väntas dock fortsätta.
Sjöfart på Sverige utgörs i dag, när det gäller lastfartyg, till 8090 av utländska fartyg.
Detta förhållande har betydelse när det gäller vilka åtgärder som är möjliga för statsmakterna att vidta för att minimera sjöfartens negativa miljöpåverkan. I ett längre tidsperspektiv är det dock fullt möjligt att vidta långtgående åtgärder som avser den internationella sjöfarten.
Sjöfartens luftföroreningar m.m.
Regeringens ställningstaganden: Sjöfartens luftföroreningar skall minimeras genom att höga krav ställs på utsläppsreduktion på fartygen (åtgärder vid källan) och att krav ställs på förbättrad bränslekvalité.
Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i huvudsak i den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. En utgångspunkt i arbetet bör vara att svavelhalten fr. o. m. år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer samt för enheter för värme- och kraftproduktion i fartyg.
Sverige skall inom IMO verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga mot miljön.
Sjöfartsverket skalltillsammans med naturvårdsverket arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten i vilken sjöfartsverkets miljörapport skall följas upp. Förslag till åtgärder för att minska kväveoxidutsläpp från sjöfarten bör utarbetas redan under år 1991.
Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket har haft regeringens uppdrag att tillsammans med statens naturvårdsverk kartlägga sjöfartens miljöeffekter och utarbeta förslag till åtgärder för att minska sjöfartens miljöföroreningar. Sjöfartsverket har till regeringen redovisat rapporten Sjöfartens miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder.
I sin rapport redovisar verket en brett upplagd inventering av sjöfartens miljöföroreningar. Alltifrån störningseffekter från fritidsbåtar till haloner i släcksystem och kvalitén på bunkeroljor avhandlas.
Sjöfartsverket tar upp frågan om ekonomiska styrmedel och redovisar 354
bedömningen att ett införande av miljöavgifter för sjöfarten är behäftat med flera svagheter. Sverige är beroende av tillgång till befintligt tonnage för att säkerställa transportbehoven för svensk utrikeshandel. Nationella bestämmelser i ett litet land som Sverige har små utsikter att påverka världshandelsflottans utveckling. Större handelsländer måste vara delaktiga i en sådan utveckling om ett genomslag skall uppnås.
Sjöfartsverket anser också att svårigheter uppstår då miljöavgifter skall administreras och kontrolleras liksom när avgiftsunderlaget skall definieras.
Sjöfartsverket ifrågasätter om ett system med miljöavgifter kan betecknas som verkningsfullt, korrekt och rättvist. Verket menar att stor risk föreligger för att det endast medverkar till ökade kontrollinsatser och ökade kostnader för svensk import och export.
Verket förordar i stället en begränsning av svavelhalten i fartygsbränslet.
För fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för tjockoljedrift menar verket att svavelinnehållet bör begränsas till maximalt 0,5 viktprocent. För fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer, vare sig dessa är fiskefartyg, fritidsbåtar eller andra fartyg, samt för enheter för värme- och kraftproduktion i fartyg begränsas svavelhalten till maximalt 0,1 viktprocent.
Verket föreslår också cn mängd tekniska åtgärder som många gånger måste föregås av beslut inom IMO för att få den nödvändiga internationclla acceptansen. I rapporten avstår verket från att prioritera mellan de olika förslagen till åtgärder.
Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna har uttryckt tillfredsställelse med att sjöfartsverket så grundligt gått igenom hela spektrumet av sjöfartens miljöeffekter. Några större invändningar mot verkets redogörelse har inte uttryckts. Naturskyddsföreningen m. fl. saknar dock en plan från verket om hur det fortsatta arbetet bör bedrivas, vilka prioriteringar som bör göras.
Statens naturvårdsverk föreslår en 3-gradig prioritering där bunkeroljor, rökgaser, fartygstrafik i tätbebyggda områden, kolväten, oljeutsläpp, haloner, köldmedier, sopor och avfallshantering, spolvätska och förorenade ballastrester från oljetankfartyg samt rengöringsvätskor från kemikalietankfartyg ingår i den första, mest angelägna åtgärdsgruppen.
Miljöavgiftsutredningen och naturvårdsverkets aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning, Luft 90: Den statliga miljöavgiftsutredningen (SOU 1990:59) och även naturvårdsverkets aktionsprogram Luft 90 har föreslagit införandet av ett avgiftssystem för sjöfarten som syftar till att minska svavelutsläppen i Sveriges närområde. Enligt förslaget skall både inrikes och utrikes sjöfart omfattas. Utredningen menar också att avgiftssystemet snarast möjligt skall utvidgas till att omfatta också kväveoxider. Avsikten är att statliga avgifter, relaterade till fartygens miljösäkerhet, skall belasta hamnägaren som i sin tur skall föra kravet vidare till det berörda fartyget.
Remissinstanserna: Svenska Arbetsgivareföreningen, statens naturvårdsverk, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län, Lantbrukarnas riksförbund och 355
statens järnvägar är positiva till förslaget. Tveksamma är traänsportforskningsberedningen och Sveriges redareförening. Statskontoret pekar på de administrativa problem som är förknippade med beslutet och sjöfartsverket delar ej miljöavgiftsutredningens syn på ckonomiska styrmedel beträffande sjöfarten.
Transportrådet, statens naturvårdsverk, statens energiverk, riksskatteverket, styrelsen för teknisk utveckling, Svenska kommunförbundet och statens väg- och trafikinstitut är i huvudsak positiva till ett system med miljöavgifter för sjöfarten. Styrelsen för teknisk utveckling anser dock att det vore en enklare åtgärd att införa en reglering. Sjöfartsverket, naturskyddsföreningen och Landsorganisationen förordar en reglering av svavelhalten i stället för miljöavgifter. Industriförbundet anser att det vore enklare att begränsa svavelhalten genom överenskommelser med grannländerna. Redareföreningen vill att frågan utreds ytterligare.
Regeringens överväganden: För att åtgärda sjöfartens påverkan på luften och därmed även på den marina miljön måste framtida fartyg uppfylla mycket högt ställda emissionskrav. Olika åtgärder kan vidtas för att dessa skall uppnås. Detta kan endast uppnås genom internationellt erkända lösningar och överenskommelser samtidigt som större miljövinster därvid också uppnås.
Emissionerna kan begränsas genom cen kombination av en förbättrad bränslekvalité och motorkonstruktion tillsammans med rökgasrening.
Den allvarligaste miljöpåverkan som sker från fartyg till luften och den marina miljön sker främst genom utsläpp av svavel, kväveoxid och koldioxid. Sjöfartens utsläpp av luftföroreningar är i dag helt oreglerade. I regel används bunkeroljor med relativt höga svavelhalter (2—2,5 96) och kväveoxidutsläppen renas inte. Sjöfarten svarar i dag för knappt 1096 av svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen i Sverige. I absoluta tal rör det sig om 17000 ton svaveldioxid och 33000 ton kväveoxid per år (1988 års siffror).
Kvalitén på de bunkeroljor som normalt tillhandahålls på den internationella marknaden har i takt med utvecklingen av raffinaderitekniken gradvis försämrats. Tillgången på lågsvavliga oljor i världen är tillräcklig för att försörja sjöfarten i dag, men distributionsnät saknas.
Denna utveckling är enligt regeringens uppfattning i högsta grad önskvärd att bryta.
De motortekniska åtgärder som är möjliga att genomföra påverkar i första hand utsläppen av kväveoxider och bedöms kunna minska utsläppen med uppemot 30 2. .
Främst är det katalytisk avgasrening som diskuteras. I fasta förbränningsanläggningar kan man uppnå uppemot 90960 reduktion av kväveoxidutsläppen med sådan rening. Det är ännu osäkert vilken reningsgrad som kan uppnås på fartyg där motorernas belastning — till skillnad från landanläggningarnas — varierar kraftigt. Den typ av katalysatorer som används vid kraftverk och liknande anläggningar i land är skrymmande. Om liknande teknik skall användas på fartyg måste maskinrummen anpassas
för att rymma sådan utrustning. |
Också tekniken med icke katalytisk avgasrening av rökgaserna skulle 356
kunna bli aktuell för fartyg. Denna teknik är betydligt billigare än katalytisk rening och kan lättare tillämpas på existerande fartyg.
Regeringen delar sjöfartsverkets bedömning att en begränsning av svavelutsläppen åstadkoms mer effektivt genom regler för högsta tillåtna svavelhalt än genom ekonomiska styrmedel.
Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i huvudsak i den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. En utgångspunkt i arbetet bör vara att svavelhalten fr.o.m. år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer samt för enheter för värme och kraftproduktion i fartyg. :
Den svenska regeringen har för avsikt att under våren 1991 ta initiativ till överläggningar i denna fråga på nordisk nivå.
De nordiska länderna bör inom ramen för hamnstatskontrollarbetet gemensamt besluta om ömsesidig inspektion och kontroll för att säkerställa att svavelbegränsningen efterlevs.
Ett av de miljöproblem man arbetat länge med inom sjöfarten är oljeutsläpp. Detta är sammanlänkat med den tekniska säkerhetsnivån. Lika viktigt i sammanhanget är hur frågor om fartygets bemanning, utbildning och övning sköts. Ett internationellt utvecklingsarbete pågår i avsikt att höja den tekniska säkerhetsnivån i tankfartygen.
Sveriges insatser bör i första hand bestå i att verka för en prioritering av det förebyggande arbetet. Ett antal tekniska förbättringar kan och bör åstadkommas för att tankfartygen skall bli säkrare.
Ett annat exempel på sjöfartens miljöpåverkan är det inte oväsentliga tillskottet av avloppsreningsvatten från passagerarfartygens avloppsreningsanläggningar. Olika slag av sancringsvätskor tillsätts för att förhindra uppkomst av lukt. Dessa har ofta en skadlig inverkan på marina organismer. Miljöpåverkan från den totala fritidsbåtsverksamheten sker också ofta i en marinekologiskt känslig miljö.
Vi bedömer 1 övrigt att sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsverket besitter den nödvändiga kompetensen för att kunna lägga upp en strategi inför det angelägna och nödvändiga arbetet med att minimera sjöfartens miljöeffekter. Sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöeffekter utgör en mycket god utgångspunkt för detta arbete.
Regeringen anser att sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsverket skall arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av sjöfartsverket redovisade områden där sjöfarten påverkar vår miljö. Bl. a. skall fritidsbätstrafikens negativa miljöcffekter behandlas.
Vi anser också att förslag till åtgärder för att särskilt minska kvävcoxidutsläppen från sjöfarten bör utarbetas av sjöfartsverket och statens naturvårdsverk redan under år 1991.
Regeringens ställningstaganden: En miljöanpassad sjöfart kan endast förverkligas fullt ut genom ett internationellt samarbete. I samarbete med de nordiska och europeiska länderna skall Sverige aktivt verka för att internationella miljökrav för sjöfarten antas.
Regeringens överväganden: Sjöfarten är internationell. Det är otvivelaktigt så att om en varaktigt hållbar utveckling av sjöfarten mot ett mer miljöanpassat transportsätt skall uppnås måste en stor del av inriktningen av det svenska miljöarbetet läggas på det internationella fältet.
Mot bakgrund av det internationella regelverk för sjöfarten som vi tidigare redovisat anser vi att Sverige i samarbete med de nordiska och europeiska länderna aktivt skall verka för att internationella miljökrav för sjöfarten skall antas.
Sjöfartsverkets framtida miljöarbete
Regeringens ställningstaganden: I sjöfartsverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa sjöfartens negativa miljöeffekter. Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prioritet åt det internationella miljöarbetet.
Regeringens överväganden: Av vad vi tidigare anfört framgår att sjöfartsverkets framtida miljöarbete inom IMO och HELCOM är av största vikt. Ett annat viktigt internationellt arbete är det arbete som sker inom ramen för hamnstatskontrollen. I många avseenden är de överenskommelser, avtal och konventioner som produceras inom ramen för dessa internationella organ bättre alternativ för svensk sjöfart än svenska nationella regleringar.
En av sjöfartsverkets främsta uppgifter inom dessa organ är därför att verka för internationella miljökrav för sjöfart så snart som möjligt införes.
En annan prioriterad åtgärd är att verka för snabbast möjliga avveckling av haloner i både nya och gamla fartyg. Sjöfartsverket skall inom IMO också föra fram krav på förbud mot tillsatser av kemiska substanser i bränslet som är skadliga mot miljön.
Föreskrifter avseende sjöfartens luftföroreningar samt tillsyn och kontroll över nämnda förhållanden är för närvarande ålagt statens naturvårdsverk. Tidigare förda resonemang om sjöfartens sektorsansvar kan innebära att detta bemyndigande bör överföras till sjöfartsverket. Regeringen avser att återkomma i denna fråga när statens naturvårdsverks uppgifter och organisation är klarlagda.
15.3.1 Miljöklasser för nya bilar
Regeringens ställningstagande: Ett miljöklassystem skall införas för nya bilar i huvudsak enligt miljöavgiftsutredningens förslag. Nya bilar indelas i samband med avgasgodkännande i miljöklasser. Miljöklassindelningen kombineras med ett system för ekonomiska styrmedel som är statsfinansiellt neutralt.
Miljöklassindelningen genomförs fr. o. m. 1993 års modeller.
Miljöavgiftsutredningens förslag: Miljöavgiftsutredningen föreslår ett system med tre miljöklasser baserade på federala och delstatliga krav i USA samt med särskild hänsyn till tätortsmiljön.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är positiva till principen om en indelning av fordon i miljöklasser. Förslaget om miljöklassindelning tillstyrks bl. a. av naturvårdsverket, vägverket, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska kommunförbundet, Stockholms stad, Svenska Busstrafikförbundet och Svenska Åkeriförbundet.
Regeringens överväganden: Regeringen anser att ett miljöklassystem i kombination med ekonomiska styrmedel av det slag som utredningen föreslår erbjuder avsevärda fördelar och därför bör genomföras. Genom ett sådant system kan introduktionen på den svenska marknaden av bilar med goda miljöcgenskaper stödjas. För närvarande är det i USA, särskilt i delstaten Kalifornien, som de mest långtgående kraven finns. Miljöklassindelningen bör anknyta till det system som används i dag för godkännande och kontroll av nya fordons avgasreningsanordningar. Biltillverkaren kan välja att få bilen avgasgodkänd i valfri miljöklass. Därigenom kan bilavgaslagens regler för certifiering och kontroll utnyttjas och kostnaderna för att administrera systemet hållas på en låg nivå. Till gränsvärdena i miljöklasserna bör knytas hållbarhetskrav, som bl. a. innebär att tillverkaren ansvarar för att gränsvärdena inte överskrids under en bestämd tid och/eller körsträcka, som varierar mellan olika fordonstyper. De ekonomiska styrmedlen bör utformas så att de ger tillräckliga incitament för tillverkarna att tillhandahålla fordon i de bästa miljöklasserna. Systemet med ekonomiska styrmedel bör vara statsfinansiellt neutralt.
Det är inte möjligt att skärpa de avgasreningskrav som gäller enligt bilavgaslagstiftningen utan att ge alla biltillverkare tid att anpassa sin produktion till de strängare bestämmelserna. Bilindustrins ledtider för att utveckla motorer och avgasreningssystem som med för lägre utsläpp samt för att lägga om sin produktion kan uppgå till fyra till fem år eller mer. Hittills har ändringar av de lagstadgade kraven föregåtts av att gemensamma regler utarbetats tillsammans med andra länder. Det är även i fortsättningen angeläget att avgaskrav utarbetas i internationellt samarbete, inte minst med beaktande av EES-avtalet. Regeringen återkommer till den frågan i det följande avsnittet. Införandet av nya kravnivåer kan således ske först efter en relativt komplicerad och tidsödande process.
Miljöklassystemet bör införas fr. o. m. 1993 års modeller för personbilar, lastbilar och bussar. Regeringen avser att till lagrådet remittera ctt förslag till de lagändringar som behövs för att införa miljöklassystemcet. Förslaget kommer tillsammans med en mera utförlig redovisning i fråga om indelningen av fordonen m. m. att föreläggas riksdagen så att det kan behandlas under innevarande riksmöte.
Vad gäller stöd för inköp av motoralkoholbussar hänvisar vi till den energipolitiska proposition som regeringen kommer att presentera inom kort. Regeringen har tagit de! av den skrivelse där riksdagen har tillkännagivit för regeringen att riktlinjer för det fortsatta arbetet med att introducera alternativa drivmedel bör utarbetas (JoU 1987/88:23, rskr. 373).
15.3.2 Fordonskrav
Regeringens ställningstaganden: e Regeringen avser att aktivt inom ramen för EES-processen verka för att avgaskraven för personbilar, lätta lastbilar och bussar skärps. Denna skärpning skall ske snarast men senast år 1996 till den nivå som införs federalt i USA med början från 1994 års modeller. e Avgas- och bullerkrav för tunga fordon skärps fr. o. m. år 1996, så att avgaskraven motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen avser att genomföra detta samordnat med såväl EFTA som EG. Naturvårdsverket utarbetar, i samråd med berörda myndigheter, förslag till regler med hänsyn till utvecklingen inom EG. e Naturvårdsverket skall, i samarbete med kommerskollegium och andra berörda myndigheter, utarbeta förslag till gränsvärde för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon. Stor vikt skall fästas vid förslag som kommer fram inom EG. e Regeringen avser att införa avgaskrav för traktorer och arbetsmaskiner samordnat med EFTA och EG fr.o.m. år 1995. Naturvårdsverket skall, i samråd med berörda myndigheter, utarbeta förslag till sådana krav. En indelning i miljöklasser kan övervägas även för denna typ av fordon. e Naturvårdsverket skall, i samråd med berörda myndigheter och med hänsyn tagen till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket låga emissioner av avgaser och buller. e Regeringen anser att den av naturvårdsverket utarbetade LETTrekommendationen, (LETT = lågemitterande tunga tätortsfordon), skall väljas i största möjliga utsträckning vid inköp av nya fordon framförallt av trafikhuvudmän och andra trafikföretag i större tätorter.
Naturvårdsverkets förslag: I rapporten Luft 90 föreslås att skärpta avgaskrav för lätta bilar och bussar införs stegvis fr.o.m. 1994, 1995 och 1996 360
års modeller så att de i stort motsvarar de krav som införs federalt i USA vid samma tid.
Förslagen om skärpta avgas- och bullerkrav på tunga fordon, speciella krav på tätortsfordon samt om att införa avgaskrav på arbetsfordon överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har uttalat sig positivt om naturvärdsverkets förslag om skärpta avgaskrav på lätta och tunga bilar och bussar.
Bilindustriföreningen anser att det svenska regelsystemet bör anpassas och omarbetas med sikte på en fullständig harmonisering med EG.
AB Svensk Bilprovning framhåller att erfarenheterna av nuvarande certificringssystem är utomordentligt goda. Systemet är resurssnålt och innebär förhållandevis lite byråkrati, samtidigt som det genom möjligheten till efterkontroll mycket effektivt identifierar motorfamiljer med kvalitetsoch hållbarhetsproblem. Bolaget noterar därför med tillfredsställelse att naturvårdsverkets förslag förutsätter likartade certifieringssystem.
Lantbrukarnas Riksförbund tillstyrker att avgaskrav införs för nya traktorer och arbetsmaskiner samt att kraven blir obligatoriska från år 1995. Förbundet anser vidare att till de äldre maskinerna bör ctt bidrag erbjudas för att stimulera ett frivilligt åtagande.
Regeringens överväganden: Regeringen bedömer att den positiva miljöeffekten blir störst om skärpta avgaskrav införs snarast av ett stort antal länder i Västeuropa. Regeringen avser därför att aktivt verka för att avgaskraven inom ramcen för EES skärps snarast men senast fr.o.m. år 1996 för lätta och tunga fordon samt fr. o. m år 1995 för traktorer och arbetsmaskiner. Genom det system med miljöklasser för nya bilar fr. o. m. 1993 års modeller som regeringen redovisat kan en stor del av de potentiella miljövinsterna tas tillvara redan innan de nya kraven införs obligatoriskt.
Vi bedömer att utsläppen från tunga fordon kan reduceras till låga nivåer. För tunga fordon skall ett rullande schema tillämpas, där skärpta avgaskrav kombineras med ändrade kravnivåer vid miljöklassindelningen. Vi bedömer att tre — fyra år är ett lämpligt intervall mellan kravskärpningarna.
Skärpta avgaskrav infördes för merparten av de lätta bilarna fr.o.m. 1989 års modell. Kraven gäller för personbilar och vissa andra lätta bilar. För resten av de lätta bilarna träder motsvarande krav i kraft fr. o. m. 1992 års modeller. Införandet av skärpta avgaskrav föregicks av en tvåårig period då bilar som tidigare uppfyllde kommande krav introducerades på marknaden med hjälp av ekonomiska styrmedel. Mer än 900000 personbilar som klarar de nuvarande kraven på rening har sålts i Sverige sedan 1986. De utgör ca 2590 av hela personbilsparken. Eftersom de nya bilarna körs mer än äldre svarar de för närmare en tredjedel av trafikarbetet.
Nuvarande avgaskrav för personbilar inom EG är betydligt lindrigare än gällande svenska krav. Inom EG har en principöverenskommelse träffats om att skärpa kraven fr.o.m. 1993 års modeller. Ett förslag med denna inriktning har lagts fram av EG-kommissionen och omarbetats efter synpunkter från bl. a. EG-parlamentet. Beslut om förslaget väntas inom kort.
EG-kommissionen arbetar med ett förslag till avgaskrav för lätta last- 361
bilar och bussar. Något förslag har vad regeringen erfarit ännu inte presenterats.
EG-kommissionen har presenterat ett förslag om avgaskrav för tunga fordon. Enligt förslaget skall avgaskraven införas i två steg, åren 1993 och 1996— 1997. Gränsvärden och mätmetod år 1993 motsvarar i stort de krav som införs i Sverige fr. o. m. 1993 års modeller. De svenska kraven är dock mer långtgående när det gäller utsläppen av partiklar från bl.a. distributionsfordon. EG-förslaget för år 1996 motsvarar vad gäller gränsvärden och mätmetod i stort de federala kraven i USA för 1994 års modeller. I EG-förslaget anges ett intervall för gränsvärden för partiklar år 1996, där det lägsta värdet i intervallet i stort överensstämmer med naturvårdsverkets förslag. EGs system saknar en motsvarighet till det svenska tillverkaransvaret och kontrollen av tunga fordon.
I de pågående EES-förhandlingarna diskuteras möjliga lösningar på bilavgasområdet för att underlätta handeln med bilar utan att miljöambitionerna sänks. Regeringen kommer i särskild ordning att redovisa utfallet av förhandlingarna. En förutsättning för förhandlingsarbetet är att Sverige inte skall sänka utan höja ambitionerna på miljövårdsområdet. Detta har understrukits av utrikesutskottet (UU 1988/89:19).
AB Svensk Bilprovning har vid kontroll av nya personbilar av 1989 och 1990 års modeller konstaterat att med de bästa avgasreningssystemen som finns på marknaden kan väsentligt lägre utsläpp uppnås än vad som krävs enligt bilavgaslagstiftningen. Nya skärpta krav kan mot den bakgrunden leda till en generell användning av de miljömässigt bästa koncepten.
En skärpning av avgaskraven för lätta bilar kan alltså mötas med en utveckling av konventionell avgasreningsteknik. För bilar med bensindrift kommer det, enligt bilindustrin att handla om system där katalysatorn fortfarande är en central del, men där bl.a. styrningen av bränsletillförsel och förbränning sker noggrannare. Skärpta krav kan dessutom förväntas ge en förbättrad kvalitetskontroll i samband med biitillverkningen, då marginalerna blir mindre och kraven på god hållbarhet ökas. Dessutom innebär användningen av inbyggda felsöknings- och diagnossystem möjligheter till bättre underhåll och därmed lägre utsläpp från bilar i trafik.
I den s.k. Stockholmsgruppen (där bl.a. flertalet EFTA-länder ingår) beslöts hösten 1989 att gruppen skall arbeta för att ta fram gemensamma avgasregler för tunga fordon som kan införas i medlemsländerna under 1990-talets andra hälft. Motsvarande diskussioner har påbörjats inom EG. Enligt regeringens bedömning kommer Sverige att lättare kunna skärpa kraven om andra länder i Europa samtidigt ansluter till den aktuella kravnivån. Därför kommer regeringen inom EES att driva frågan om skärpta avgaskrav. Det ligger även miljöfördelar i att flera länder samtidigt enas kring införandet av en gemensam kravnivå. Sverige är beroende av att åtgärder vidtas i flera andra länder i Europa eftersom transporterna av luftförorcningarna är gränsöverskridande, Ett europeiskt samarbete har stor betydelse för arbetet med att minska förekomsten av luftföroreningar.
Regeringens uppfattning är att avgaskrav skall baseras på bästa tillgängliga teknik. Detta motsvarar vad gäller kväveoxider och partiklar åtminstone det krav som skall införas i USA år 1994. Nivåerna vad gäller koloxid 362
och kolväten kan troligen skärpas jämfört med USA-kravet. År 1996 bör vara en lämplig införandetidpunkt, tre år efter införandet av de första kraven.
Speciella skärpta krav för dieseldrivna tätortsfordon som kan föregås av en rekommendation till köpare av tunga tätortsfordon, kommer att bidra till att minska utsläppen av cancerogena, mutagena samt allergiframkallande föroreningar från den tunga trafiken i tätorter.
Miljöprojekt Sundsvall-Timrå redovisar i rapporten (SOU 1990:102) att skärpta krav på tunga fordon och speciella krav för tunga tätortsfordon har avgörande betydelse i arbetet för en bättre luftkvalitet i tätorter.
Enligt de svenska reglerna för bilavgaskontroll läggs huvudvikten på att avgaskraven uppfylls för bilar i trafik. Därför finns regler om att utrustningen måste vara funktionsduglig och hållbar. Det är också därför som tillverkaren har ett utsträckt ansvar för bilarnas miljöegenskaper även efter försäljningen. Regeringens uppfattning är att denna inriktning på reglerna är mycket väsentlig för miljöeffekten och bör gälla även fortsättningsvis.
Skärpta avgaskrav av hittills tillämpat slag medför att utsläppen av kväveoxider och kolväten bringas ner på en låg nivå. Utsläpp av koldioxid påverkas däremot inte.
Miljöprojekt Västra Skåne föreslår i sin rapport (SOU 1990:93) att ett gränsvärde för högsta tillåtna bränsleförbrukning för personbilar införs.
Flera länder har försökt begränsa fordonens bränsleförbrukning genom överenskommelser med tillverkarna. Så har skett i Frankrike, Italien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Några länder tilllämpar liksom Sverige och USA ett system med uppgifter till köparna om bilarnas bränsleförbrukning.
Inom EG studeras möjligheten att införa krav om högsta tillåtna utsläpp av koldioxid från personbilar till 250 gram koldioxid per km. Det motsvarar en bensinförbrukning på ca 1,05 liter per mil. Naturvårdsverket skall, i samarbete med kommerskollegium och andra berörda myndigheter, utarbeta förslag till gränsvärde för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon. Förslag, som kommer fram inom EG, bör ligga till grund för naturvårdsverkets förslag.
Internationellt sett har utsläppen från arbetsfordon hittills ägnats lite intresse. För Sverige innebär detta att det i dagsläget inte finns några internationella avgaskrav för motorer till arbetsfordon att direkt bygga vidare på. Regeringen kommer att verka för att samordnade krav för traktorer och andra arbetsmaskiner införs inom EFTA och EG.
Med arbetsfordon avses motordrivna fordon inom jordbruk, skogsbruk, bygg- och anläggningsbranschen, lasthantering m.m, som inte måste registreras som lastbil eller buss enligt fordonskungörelsen (1972:595).
Totalt omfattas ungefär 600000 fordon. Majoriteten av dessa är dieseldrivna. Antalet bensindrivna arbetsfordon uppgår till ungefär 200000. Utsläppen från de bensin- och fotogendrivna arbetsfordonen har vad gäller kväveoxider och partiklar betydligt mindre betydelse för den totala utsläppsbilden. Arbetet bör därför koncentreras på att utvärdera möjligheterna till utsläppsbegränsningar för de dieseldrivna fordonen. 363
fordon uppfyller uppställda avgaskrav bör fortsätta. Bl. a. är det viktigt att de reservdelar som används vid reparation och utbyte av avgasrelaterade komponenter är godtagbara. Garantier för detta bör skapas, samtidigt som konkurrensbegränsningar på reservdelsmarknaden bör undvikas. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till ett system för certifiering av avgasrelaterade reservdelar. Förslaget. som bygger på motsvarande amerikanska certifieringsregler, har mött kritik från reservdelstillverkarna, som anser det kan leda till konkurrensbegränsningar. Samtidigt föreligger vissa oklarheter, bl. a. när det gäller frågan om tillverkarnas ansvar för fordon som försetts med reservdelar från oberoende leverantörer. Verkets förslag bereds därför vidare inom regeringskansliet.
Genom bilskrotningslagen (1975:343), som tillkom år 1975, skapades ett varaktigt system till skydd mot nedskräpning i naturen. Riksdagen har hösten 1990 tillkännagivit för regeringen att en höjning av bilskrotningspremien bör övervägas (1989/90:TU9, rskr. 74). Regeringen har övervägt om detta system kan användas som styrmedel för att komma till rätta med biltrafikens utsläppsproblem. Utskrotning av äldre bilar är ett sätt att minska kväveoxidutsläppen. Kostnaden för åtgärden räknat på per kilo minskade kväveoxidutsläpp är drygt 400 kr. Detta kan jämföras med kostnaden för att installera effektivare reningsutrustning i nya lätta bilar som naturvårdsverket har beräknat till ca 5 kr. per kilo minskade kväveoxidutsläpp.
Vi anser att våra förslag om att införa miljöklasser för nya bilar samt skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är mer kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider än en höjning av bilskrotningspremien. Det är vidare osäkert om en förhöjd premie stimulerar till ökad utskrotning när premien i förhållande till nybilspriset kommer att vara mycket liten. Bilskrotningspremien måste dock kontinuerligt ses över så att inte fordonen ställs i naturen.
Utsläppen från tunga fordon ger framför allt problem med lokala hälsoeffekter. Skärpta krav på avgasrening enligt regeringens ställningstagande kommer med stor sannolikhet att leda till att WHOs och naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet (Luft 90) inte kommer att överskridas efter sekelskiftet. Med skärpta krav på avgasrening i kombination med skärpta krav på dicselbränsle kan en kraftig reduktion av partikelutsläppen ske, ungefär 50 90.
En motor i enlighet med LETT-rekommendationen har betydligt lägre utsläpp än en genomsnittsmotor av kväveoxider, kolväten och partiklar. Den genomsnittliga utsläppsreduktionen kan uppskattas till en halvering av kväveoxid- och kolväteutsläppen samt en reduktion med 8096 av partikelutsläppen.
Särskilda krav på tätortsfordon kan innebära att bullerproblemen i tätorter kan komma att avsevärt minskas.
Genom skärpta avgaskrav för arbetsfordon fr. o. m. år 1995 kan utsläppen av kväveoxider komma att minska med ca 10000 ton år 2000. Full effekt av krav som införs för arbetsfordon år 1995 erhålls inte förrän efter mellan 15 och 20 år. Införandet av miljöklasser för nya arbetsfordon kan 364
stimulera en tidigare introduktion av fordon som klarar kommande krav. Detta ger en tidigare miljöcffekt.
Regeringen kommer att verka för att skärpta avgaskrav på lätta bilar införs år 1996 motsvarande den nivå som införs federalt i USA med början från 1994 års modeller. Detta kommer att ge en full utsläppsminskning först mellan åren 2010 och 2015. År 2015 kommer utsläpp från lätta bilar av kväveoxider och kolväten att ha minskat med 8090 räknat från 1988. De skärpta kraven medför en stor reduktion framför allt för utsläppen av kväveoxider.
När hela bilparken omkring år 2015 bytts ut till fordon som klarar de skärpta avgaskraven kan utsläppen ha minskat med 32000 ton kväveoxider per år och 11000 ton kolväten per år, jämfört med en tillämpning av nu gällande avgasreningskrav. Av dessa minskningar står de bensindrivna personbilarna för 85 90 av kväveoxiderna och 95 90 av kolvätena. Det är alltså åtgärder på den stora personbilsparken som minskar utsläppen. Den stora miljöeffekten fås genom de skärpta kraven i fråga om kväveoxider och kolväten. Skärpta partikelkrav kan för dieselmotordrivna bilar medföra mellan 40 och 60960 lägre utsläpp från lätta bilar år 2015 än vad som uppnås med nuvarande krav.
Den slutliga miljöeffekten påverkas givetsvis också av hur mycket vägtrafikarbetet kommer att öka. Den ovan beräknade miljöeffekten baseras på transportrådets prognos hösten 1990.
Den sammantagna effekten av införandet av miljöklasser i kombination med skärpta avgaskrav på bilar, bussar och arbetsfordon blir en reduktion av kväveoxidutsläppen med ungefär 30 000 ton till år 2 000. Full effekt av införandet av skärpta krav uppnås först mellan år 2010 och 2015.
15.3.3 Internationell samverkan Sverige har lagt ner ett stort arbete på att driva bilavgasfrågor internationellt. Viktiga internationella överenskommelser har träffats för att begränsa utsläpp. Ett betydelsefullt arbete har utförts inom den s. k. Stockholmsgruppen som på svenskt initiativ tillkom år 1985. I gruppen ingår flertalet EFTA-länder. Genom detta samarbete har överenskommiser utarbetats rörande bilavgasföreskrifter, vilka fungerar som undertag för de nationella regler som länderna inför.
Internationellt sker en utveckling i riktning mot strängare avgasreningskrav. I USA förbereds federala krav som sträcker sig utöver vad som gäller i Sverige. Det är framför allt i delstaten Kalifornien som de mest långtgående kraven finns.
Beslut om skärpta krav har också fattats inom EG. Besluten innebär att kravnivåerna inom EG närmar sig de nuvarande svenska avgasreningskraven när det gäller personbilar och tunga fordon. Vissa skillnader kvarstår dock. EG-reglerna saknar de hållbarhetskrav och det kontrollsystem som ingår i de svenska kraven.
Ett kommande EES-avtal innebär särskilda åtaganden som begränsar Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med EGs regelverk. Samordning av 365
kommande obligatoriska avgaskrav bör ske i första hand med EFTAländerna och med EG.
15.4¶Finansdepartementets verksamhetsområde
15.4.1 Ändringar i beskattningen av bensin 15.4.1.1 Inledning I kemikalieinspektionens och naturvårdsverkets rapport Begränsningsuppdraget fastställdes bl.a. målet att all användning av bly på sikt skall upphöra. För att påskynda utvecklingen och användningen av bensin utan blytillsatser föreslogs en större skattedifferens mellan blyad och blyfri bensin. Differensen bör vara så stor att blyfri bensin alltid blir klart billigare än motsvarande blyad kvalitet i användarledet. Det innebär att även blyfri 98-oktanig bensin i användarledet skall vara klart billigare än blyad premiumbensin. Den nuvarande skattedifferensen bör enligt förslaget därför ökas så mycket att detta säkerställs.
15.4.1.2 Gällande bestämmelser Skatt på bensin tas ut enligt lagen (1961:372) om bensinskatt och är differentierad så att skatten fr. o. m. den I januari 1991 är 2:40 kr. per liter för blyfri bensin och 2:64 kr. per liter för annan bensin. Bensin anses som blyfri om blyhalten är högst 0,013 gram per liter vid 15”C.
Fr. o. m den I januari 1991 tas också en koldioxidskatt ut på bensin med 58 öre per liter enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt. Vidare har mervärdeskatt införts den I mars 1990 på bl. a. bensin.
15.4.1.3 Ökad differentiering av bensinskatten
Regeringens förslag: Bensinskatten sänks den 1 juli 1991 med 3 öre per liter för blyfri bensin och höjs med 4 öre per liter för annan bensin.
Förslaget i begränsningsuppdraget: Överensstämmer i principiellt avseende med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget om en avveckling av blyanvändningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på att den mer avgörande insatsen för miljön finns i avveckling av blyad bensin.
Regeringens överväganden: I blyfri bensin är den maximalt tillåtna halten bly 0,013 gram per liter. Enligt förordningen (1985:838) om motorbensin får sådan motorbensin som inte är blyfri, eller som innehåller mer än 5 volymprocent bensen inte tillverkas, importeras eller överlåtas för yrkesmässigt bruk inom landet. Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen får bensin med oktantalet 98 importeras, tillverkas och överlåtas om blyhalten inte överstiger 0,15 gram per liter. I äldre bilar som inte kan 366
köras på blyfri bensin är blyets funktion att höja oktantalet och motverka knackning. Blyets funktion är också att smörja ventilerna.
Alternativ till bly i bensin med smörjande och oktanhöjande egenskaper finns att tillgå. Sedan en tid saluförs blyfri bensin med oktantalet 98. Oktantalet har höjts utan att halten aromater ökats. Den blyfria 98-oktaniga bensinen kan användas till bilar som kräver högre oktantal än 95 men vilkas ventiler inte kräver smörjning. Blyets smörjande effekt kan uppnås med andra tillsatser (additiv). Flera sådana finns framtagna. Kostnaderna för ett additiv med smörjeffekt är endast några öre per liter bensin.
Framställning av blyfri 98-oktanig bensin, utan att höja aromathalten är förhållandevis kostsam. I dag är skillnaden i bensinskatt mellan blyfri och blyad bensin 24 öre per liter. Skillnaden förstärks genom att mervärdeskatt numera tillkommer på bensinpriset och uppgår till totalt 30 öre. I användarledet är den blyfria 98-oktaniga bensinen trots detta ca 7 öre dyrare än den blyade 98-oktaniga bensinen. För att den differentierade bensinskatten skall ge önskad effekt på försäljningen av blyfri bensin och därmed påskynda utvecklingen och användningen av sådan bensin fordras att differentieringen slår igenom även i prissättningen på bensin. Det är därför motiverat att ytterligare differentiera skatten mellan blyfri och blyad bensin åtminstone med det belopp som motsvarar skillnaden i produktkostnader, dvs. 7 öre per liter.
Denna ytterligare differentiering av bensinskatten bör träda i kraft den I juli 1991. Den bör genomföras så att en lägre skatt införs för den blyfria bensinen, medan skatten för övrig bensin höjs så att förslaget blir statsfinansiellt neutralt. Skatten bör sänkas med 3 öre för blyfri bensin och höjas med 4 öre för annan bensin. Regeringen föreslår att detta sker genom ändringar i 2 § bensinskattelagen så att skattesatsen sänks till 2:37 kr. per liter för blyfri bensin och höjs till 2:68 kr. per liter för annan bensin. Förslaget innebär, när också mervärdeskatt tas ut på bensinen, att den sammanlagda skatteskillnaden melian blyfri och annan bensin ökar från 30 öre till ca 39 öre.
Skulle det visa sig att konsumtionen av den blyfria bensinen förändras kraftigt kan detta få återverkningar på statsinkomsterna. Skattenivån kan då behöva omprövas. För närvarande är inemot hälften av all bensin som säljs i Sverige blyfri. På längre sikt, när den blyfria bensinen kommer att utgöra en dominerande del av den svenska bensinförsäljningen, bör frågan om behovet av en skattedifferentiering tas under förnyat övervägande.
15.4.2 Miljöklassindelningen av oljor 15.4.2.1 Inledning Naturvårdsverket har i rapporten Luft 90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning lämnat ett förslag till kvalitetsklasser på diescelbränslen. Förslaget, som ansluter till den nuvarande miljöklassindelningen av oljor enligt lagen (1957:262) om allmän cenergiskatt, innebär i huvudsak att gränsvärdet för tillåten svavelhalt i miljöklass 2 skärps och att gränsvärden införs för tre nya parametrar i miljöklass 1 och 2 nämligen halt av polycykliska aromatiska kolväten, densitet och cetanindex. 367
Under ärendets beredning har diskussioner förts med företrädare för AB Svensk Bilprovning, riksskatteverket, statens provningsanstalt och Svenska Petroleum Institutet. Under hösten 1990 har även en hearing genomförts på miljödepartementet med anledning av naturvårdsverkets förslag. Deltagare har varit företrädare för Svenska Petroleum Institutet, Bilindustriföreningen, Svenska Lokaltrafikföreningen, transportforskningsberedningen, Ecotraffic samt naturvårdsverket.
15.4.2.2 Gällande bestämmelser Allmän cnergiskatt tas fr.o.m. den I januari 1991 ut enligt lagen om allmän encrgiskatt för i princip alla oljeprodukter som inte uttryckligen undantas. De energiskattepliktiga oljeprodukterna är i dag indelade i tre miljöklasser beroende på innehållet av svavel och aromatiska kolväten samt kokintervall (destillationsintervall). Standarddiesel och vanlig villaolja hänförs normalt till miljöklass 3. I denna klass är skatten 540 kr. per kubikmeter. I miljöklass 1 och 2 är den allmänna energiskatten reducerad till 190 resp. 390 kr. per kubikmeter.
En koldioxidskatt enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt har också införts den I januari 1991 på nämnda oljeprodukter och tas ut med 720 kr. per kubikmeter. Någon differentiering av koldioxidskatten i miljöklasser görs inte.
Vidare har en skatt på svavel i kol, torv och olja införts den I januari 1991. Enligt lagen (1990:587) om svavelskatt skall svavelskatt betalas med 27 kr. per kubikmeter för varje tiondels viktprocent svavel i motorbrännolja och eldningsolja. För olja som har en svavelhalt som är högst 0,1 viktprocent utgår inte någon skatt.
Fr.o m. den I mars 1990 utgår dessutom skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt på energi med undantag för bl.a. flygfotogen och flygbensin.
15.4.2.3 Ändrad miljöklassindelning av oljor
Regeringens förslag: Indelningen i miljöklasser för oljor ändras dels så att svavelkravet skärps i miljöklass 2, dels så att också bränslets halt av polycykliska aromatiska kolväten, cctanindex (mått på naturlig tändvillighet) och densitet skall beaktas vid miljöklassindelningen av klasserna i och 2. Vidare ändras kravet avseende destillationsintervallet i dessa klasser så att maximala värdet skall avse temperaturen vid 95 90 destillat i stället för slutkokpunkten. Samtidigt höjs det maximala värdet i klass 2 jämfört med klass 1. Skattesatserna för klass I och 2 sänks med 100 kr. i resp. klass och bestäms till 90 kr. per kubikmeter i miljöklass I och 290 kr. per kubikmeter i miljöklass 2. Ändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1992.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
dock att naturvårdsverket inte uttalat sig beträffande skattesatserna. 368
Remissinstanserna: Enligt Bilindustriföreningen är det viktigt att tillgängligheten av klass 2 blir så god att detta bränsle får en bred användning. Kommerskollegium och Svenska Petroleum Institutet pekar på arbetet inom den Europeiska standardiseringskommissionen (CEN) som Sverige deltar i och att man inte bör antecipera en kommande europeisk standard.
Kemikalieinspektionen, Svenska åkeriförbundet, länsstyrelserna i Kristianstads och Västernorrlands län, Bilindustriföreningen, transportrådet och Svenska Lokaltrafikföreningen tillstyrker en sänkning av svavelhalten i dieselbränslet. Kermmikalieinspektionen anser att åtgärder måste vidtas för att få till stånd en snabbare utveckling och övergång till andra drivmedel eller alternativ teknik.
Regeringens överväganden: Tunga dieselfordon bidrar i tätorterna tiil hälsoproblem vad gäller luftvägarna och ökad cancerrisk samt till rök, lukt, försurning och korrosion. De bidrar stort till utsläpp av framför allt partiklar och svaveldioxid samt till utsläpp av kvävedioxid. Från hälsosynpunkt är kvävedioxiden och svaveldioxiden kännbara främst för astmatiker och personer med känsliga luftvägar. Vid livligt trafikerade gator kan upp till 30—4096 av svaveldioxidhalten i luften härröra från svavlet i dieselbränsle.
Regeringen avser att samordnat med EG- och EFTA- länderna snarast skärpa kravet på högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle till 0,05 viktprocent.
Internationellt har problemen med dieselbränslen uppmärksammats såväl i Europa som i USA.
Beslut om en gemensam curopceisk standard för dieselbränsle kommer att fattas av CENs tekniska kommitté före slutet av år 1991. Arbetet har bedrivits genom cn arbetsgrupp med representanter från EG- och EFTAländerna. För Sveriges del har deltagit representanter för bilindustrin, statens provningsanstalt och naturvårdsverket.
Staten Kalifornien har beslutat om sänkt aromathalt i dieselbränsle fr.o.m. den I oktober 1993. För svavelhalten gäller maximalt 0,05 viktprocent.
Sverige införde så sent som den I januari 1991 en miljöklassindelning av oljor. Klassindelningen syftar till en ökad användning av miljövänligare drivmedel (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr.357). Beslutet togs av riksdagen i juni 1990 och byggde på ett förslag som miljöavgiftsutredningen lagt fram hösten 1989 (SOU 1989:83). I propositionen till nämnda lagstiftning anfördes att de krav som ställs på bränslena i de skattemässigt gynnade miljöklasserna kan behöva ändras i framtiden som en följd av den snabba utveckling som pågår för att ta fram från miljösynpunkt bättre bränslekvaliteter (prop. 1989/90:111 s.161).
Under hösten 1990 antog riksdagen ett förslag om att allmän energiskatt och koldioxidskatt skall tas ut för i princip alla oljeprodukter som inte uttryckligen undantagits (prop. 1990/91:19, SkU2, rskr.40). Samtidigt tillkännagavs på begäran av skatteutskottet att regeringen bör analysera konsekvenserna av miljöklasserna för oljor och snarast återkomma med en redovisning och eventuella förslag.
Trots att den nya klassindelningen endast varit i kraft sedan den I 369
24 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
januari 1991 är det viktigt med hänsyn till behovet av en skälig anpassningstid att redan nu skärpa kraven i enlighet med de förslag som naturvårdsverket lagt fram. Skälen härtill är följande.
De nu gällande miljöklasserna innehåller gränsvärden för parametrarna svavelhalt, aromathalt och destillationsintervall. Däremot finns inga gränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten, tändvillighet (cetantal) och densitet.
Bränslets kvalitet är en faktor av stor betydelse när det gäller emissioner från dieseldrivna motorfordon. Det har visat sig att de från emissionssynpunkt viktigaste parametrarna för ett dieselbränsle är svavelhalt, aromathalt (inkl. polycykliska aromatiska kolväten), destillationsintervall, cetantal och densitet. Det finns mer eller mindre direkta samband mellan dessa parametrar, men krav på en enstaka parameter är inte tillräckligt styrande för de övriga. Därför bör krav uppställas på i princip alla dessa parametrar i en bränslespecifikation.
Naturvårdsverket föreslår en ändrad högsta gräns för svavelhalt från 0.02 till 0,005 viktprocent i miljöklass 2. Det nya gränsvärdet har bestämts med hänsyn till att vissa av de s.k. LETT-fordonen (lågemitterande tunga tätortsfordon) som redan finns i produktion kräver ett bränsle med en maximal halt om 0,005 viktprocent svavel för att kunna upprätthålla ställda krav på partikelutsläpp. Introduktionen av dessa fordon bromsas om det inte finns tillgång till lämpligt bränsle. LETT-normer för diescldrivna tätortsfordon, tunga lastbilar och bussar innebär en reduktion av kolväte- och kväveoxidutsläppen med ca 50960 och cen partikelreduktion med 8090 jämfört med ett medelfordon i dagens tunga dieseldrivna bilpark.
Regeringen föreslår därför att svavelkravet skärps i miljöklass 2 på det sätt naturvårdsverket föreslagit.
För att snarast få ett bättre bränsle bör i likhet med vad naturvårdsverket föreslår gränsvärden införas för parametrarna polycykliska aromatiska kolväten, cetanindex och densitet. Beträffande dessa parametrar kan följande sägas.
Kolväten kan delas in i flera kategorier beroende på kemisk struktur. En av dessa kategorier eller klasser är de aromatiska kolvätena. Dessa delas i sin tur in i undergrupper, t ex mono-, di- och s.k. polyaromater. Aromatiska kolväten tillhörande den senare gruppen är vad som i det följande avses under beteckningen polycykliska aromatiska kolväten. Utsläpp av polycykliska aromatiska kolväten bidrar i våra tätorter till fotokemisk smog, nedsatt sikt och luktolägenheter. Inom denna grupp finns föreningar som är mutagena och cancerogena.
Cetantalet är ett mått på bränslets tändvillighet och har primär betydelse för utsläpp och körbarhet särskilt i samband med kallstart och körning under uppvärmningsperioden. Cetanindex, som är ett mått på den naturliga tändvilligheten är enklare att bestämma än cetantalet och utgör en garanti för att den föreskrivna tändvilligheten erhålls utan cetantalshöjande tillsatser (additiv) vilkas effekter på hälsa och miljö inte är tillräckligt utredda.
Densiteten anger vikten av en volymenhet bränsle. Densiteten är tempe- 370
raturberoende — den stiger med sjunkande temperatur. Därför måste temperaturen anges tillsammans med densiteten. Det är viktigt att detta intervall hålls snävt. Har bränslet för hög densitet leder detta till ökade emissioner och risk för påfrestning på motorn. Användning av bränsle med alltför låg densitet kan visserligen leda till bättre emissionsbild men det sker på bekostnad av sjunkande motoreffektsuttag vilket kan orsaka dålig körbarhet exempelvis för tunga fordon i uppförsbackar. I extrema fall kan låg densitet även leda till motorskador.
Gränsvärdena bör lämpligen bestämmas på det sätt naturvårdsverket föreslagit. Detta innebär att densiteten skall ligga i intervallet 800 till 820 kilogram per kubikmeter vid 15 ”C för miljöklasserna I och 2. Vidare får oljor tillhöriga klass I inte innehålla några klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och cetanindex får i denna klass inte understiga 50. I miljöklass 2 får halten polycykliska aromatiska kolväten inte överstiga 0,1 volymprocent och cetanindex får inte understiga 47.
Regeringen föreslår vidare, efter samråd med Svenska Petroleum Institutet och naturvårdsverket, att destillationsintervallets maximala värden i klasserna I och 2 skall anges för en storhet som är mättckniskt enklare att bestämma och som ger mer tillförlitligt resultat än vad som gäller i dag. Det betyder att det maximala värdet skall avse temperaturen vid 954 destillat i stället för slutkokpunkten. Det maximala värdet vid 95 260 destillat skall bestämmas till 285 ”C i miljöklass 1 och 295”C i miljöklass 2. Det högre värdet i klass 2 motiveras av att det bl.a. bidrar till att branschen skall kunna ta fram större volymer.
Beträffande mätmetoderna för parameterbestämningen bör standardiserade mätmetoder gälla. För närvarande föreligger det inte någon definierad och utprovad metod för bestämning av polycykliska aromatiska kolväten. Regeringen erfar dock att naturvårdsverket, statens provningsanstalt och Svenska Petroleum Institutet samt Stockholms universitet påbörjat ett arbete för att ta fram en sådan metod. Arbetet beräknas vara klart vid årsskiftet 1991/92.
Den ändrade miljöklassindelningen kommer att innebära klara förbättringar vad gäller mutagena och cancerogena effekter. Detta gäller framför allt dieselbränslen i klass I. I klass 2 sänks svaveldioxid- och partikelutsläppen kraftigt. Vidare bör effekten bli en viss minskning av kvävcoxidutsläppen i tätorterna vilket tillsammans med svaveldioxidreduktionen bidrar till förbättrade hälsoeffekter och minskad korrosion.
Bränsle i miljöklass 1 är avsett för kommande tätortsfordon som alternativ till biobränslen och inom tätorter för befintlig bilpark. Svavelhalten är nära nollnivån vilket minskar partikelutsläppen och ytterligare underlättar de tekniska möjligheterna till effektiv avgasrening hos tätortsfordon med stränga utsläppskrav. För att få fram större tillgång till lägsta kostnad krävs det investeringar i raffinaderier i form av s. k. hydrokrackers som tål tryck upp till 150 bar. Tillverkning i större skala kan förväntas inom den närmaste femårsperioden.
Lättdiesel tillhör i dag miljöklass 2 men kommer genom förslaget att höra till klass 3. Bränslen i miljöklass 2 bör betraktas som alternativ till lättdiesel. De är mer högkokande, har motsvarande aromathalt och betyd- 371
Higt lägre svavelhalt än dagens lättdiesel. Kvaliteten är mer attraktiv från körbarhetsynpunkt — bl.a. för kommuner med backig terräng och leder även till minskad luktolägenhet. De som nu använder lättdieselbränslen får således genom den aktuella ändringen av miljöklass 2 tillgång till ett bättre definierat bränsle än lättdieselbränslet. Produktion i mindre skala kräver i stort sett inga ledtider på de flesta raffinaderier.
Regeringen anser att skattedifferensen gentemot miljöklass 3 bör vara så stor att den kan utgöra en pådrivande faktor för de skattskyldiga bolagen att inrikta produktionen mot bättre bränslen och att säkerställa tillgången på tillräckliga mängder av oljor i framför allt miljöklass 2. De nuvarande skattesatserna för klass I och 2 bör lämpligen sänkas med 100 kr. i resp. klass och bestämmas till 90 kr. per kubikmeter i miljöklass I och 290 kr. per kubikmeter i klass 2.
De nu föreslagna ändringarna i miljöklasserna I och 2 innebär ändringar 1 10 § lagen om allmän energiskatt och i bilagan till denna lag.
Under år 1989 levererade den totala svenska dieselmarknaden 2,9 milj. kubikmeter dieselbränsle. Av denna mängd utgjorde 8 — 10960 lättdiesel. Detta innebär att ungefär 30 milj. kr. av dagens skattesubvention inte kommer att utnyttjas. Såvitt nu är känt torde förslaget inte komma att medföra några större ekonomiska konsekvenser under de första åren eftersom då endast små kvantiteter av bränslen i miljöklass I och 2 kommer att finnas tillgängliga. Branschens bedömning är att kvantiteterna för de olika klasserna fram t. o. m. år 1992 blir 100 000 —- 150 000 kubikmeter av bränslen i klass 2 och endast små kvantiteter av bränslen i klass 1. Detta innebär att kostnaden för skattesubventionen för miljöklass 2 blir 25—37,5 milj. kr.
Regeringen har under hösten erfarit att det på marknaden finns bränslen som har en från miljösynpunkt fördelaktig sammansättning men som ändå kan komma att tillhöra miljöklass 3. Dessa bränslen finns ännu så länge bara i små kvantiteter. Vissa av dessa bränslen har ett lägre energiinnehåll än vanliga bränslen. Detta kan få till följd att motoreffekten blir för låg och att körbarheten försämras. För att få bättre motoreffekt måste oljepumpen justeras vilket i sin tur leder till icke önskvärda miljöeffekter i form av ökade emissioner. Regeringens bedömning är därför att dessa bränslen ännu inte är mogna för placering i en skattemässigt gynnad miljöklass.
Regeringen följer utvecklingen på marknaden och utesluter inte att den nu förslagna miljöklassindelningen i framtiden kan behöva omprövas med hänsyn till miljöegenskaperna hos nya oljor.
De aktuella ändringarna i energiskattelagen bör för att ge de berörda en skälig anpassningstid träda i kraft den 1 januari 1992. Vid denna tidpunkt bör också en tillförlitlig metod för mätning av halten polycykliska aromatiska kolväten finnas tillgänglig.
16¶Naturvård
Regeringens ställningstaganden i korthet: Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall ett systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet utarbetas. Arbetet skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndighetcerna för skogsbruk, jordbruk och fiske. Regeringens förslag i korthet: Rcesurserna för vård och förvaltning av naturreservat m. m. förstärks med 26 milj. kr.
Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj. kr.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks med 100 milj. kr.
Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs i naturvårdslagen.
Regeringen får föreskriva om förbud mot nydikning i vissa områden i landet.
Reglerna om samrådsförfarande i 20 § naturvårdslagen skärps. Länsstyrelsen ges en möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare plats för ett arbetsföretag.
Förtydligande bestämmelser avseende kulturmiljövården införs i naturvårdslagen.
Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite och rättelse vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.
Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 7096 lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 5096 ädla lövträd.
16.1¶Bakgrund
I regeringens proposition (prop. 1987/88:85) om miljöpolitiken inför 1990-talet, lades riktlinjer fast för det samlade naturvårdsarbetet i landet. Viktiga utgångspunkter var att ett hänsynstagande till naturmiljön -bör ingå som ett led i jord- och skogsbruket. Vidare bör representativa och skyddsvärda områden av alla förekommande naturtyper säkerställas varvid urskogar, våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet skall prioriteras. Ett samlat handlingsprogram för hotade arter och en översyn av hanteringen av medlen för vård och förvaltning av naturreservat samt en översyn av alla naturvårdsobjekt aviserades. Vidare lades fast att en skötselplan är ett obligatoriskt dokument för alla naturreservat och naturvårdsområden. Riksdagen ställde sig i allt väsentligt bakom dessa utgångspunkter (JoU 23, rskr. 373). Arbetet har successivt utvecklats och förstärkts. Ett målmedvetet arbete med att öka naturvårdshänsynen bedrivs inom skogs- och jordbruket. Som exempel kan nämnas det omfattande utbildningsprogram för enskilda skogsägare, Rikare skog, som drivs av skogsvår- 373
tioner.
Riksdagen har beslutat om nya riktlinjer för skogsbruket i fjällnära skog (prop 1990/91:3, JoU 13, rskr. 70). Riktlinjerna innebär bl. a. att svårföryngrade områden där avverkning inte får ske skall klarläggas och avverkning i fjällnära skog skall inte tillåtas som är oförenlig med väsentliga natur- och kulturmiljöintressen.
På jordbrukets område har ett bidragssystem för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet byggts upp. Enskilda jordbruksföretag som upprätthåller hävd av miljöer i odlingslandsskapet med stora natur- och kulturvärden av riksintresse kan ges ekonomiskt stöd. I den livsmedelspolitiska reformen ingår att stöd kan ges till landskapsvårdande åtgärder. Även detta system bygger på avtal med enskilda brukare om fortsatt hävd av områden där en förändrad markanvändning hotar väsentliga natur- och kulturmiljövärden.
Med stöd av naturresurslagen har regeringen fattat ett antal viktiga beslut som stärker skyddet för naturmiljön. En ansökan om brytning av blymalm under sjön Laisan i Arjeplogs kommun har av regeringen bedömts som oförenlig med bestämmelserna i naturresurslagen. Genom överledning av vattnet i Vindelälvens vattenområde skulle 4 km av sjön ha torrlagts. Vindelälven är skyddad i naturresurslagen mot exploateringsföretag som påtagligt kan skada områdets natur- och kulturvärden. Inom det s.k. Emå-projektet har markavvattningsföretagen genom regeringens beslut begränsats kraftigt då dessa hotade malens levnadsmiljö. Regeringen har även avslagit en ansökan om överledning av Ammeråns vatten till Indalsälven för ökad kraftproduktion. Överledningen skulle ha skadat de betydande naturvärden som Ammerån besitter.
Arbetet med att säkerställa skyddsvärda naturområden har intensifierats. Betydande arealer skyddsvärd mark, framför allt urskog, har kunnat säkerställas.
Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas landsomfattande inventeringar av våtmarker och grustillgångar pågår. Tidigare genomförda inventeringar av naturvärdena i fjällområdena samt urskogsinventeringen ligger till grund för det fortsatta arbetet med att inrätta naturreservat och nationalparker. Vidare har skogsstyrelsen inlett inventeringar av sumpskogar (våtmarksskogar) och vissa småbiotoper i skogslandskapet.
En komplettering av besluten om områden av riksintresse för naturvår-
den och friluftslivet pågår för närvarande.
En effektivisering av organisationen för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt bedrivs. Förenklade rutiner för hantering av medel och en samordning av förvaltningsorganisationen ute i länen har genomförts, liksom en prioritering av de värdefullaste objekten. Vidare har en inventering genomförts för att klarlägga vilka fastigheter och byggnader som kan avyttras samt en översyn och komplettering gjorts av förvaltningsuppdragen. Information och skyltning har förbättrats. En intensifierad utbildning har ökat kompetensen hos förvaltningspersonalen.
Arbetet med att upprätta skötselplaner, inkl. ekonomiska planer för vårdkostnader har ännu inte kunnat slutföras helt. 374
Markområden som avsätts av naturvårdsskäl kan i de allra flesta fall även utnyttjas av det rörliga friluftslivet. Åtgärder för att främja det rörliga friluftslivet tillhör naturvårdens uppgifter. Att tillgodose behovet av mark för närrekreation är framförallt en kommunal uppgift. Frågor rörande mark för friluftslivet har behandlats tidigare (se avsnitt 7.1.3).
För närvarande finns i landet 22 nationalparker, 1366 naturreservat, 88 naturvårdsområden, 1310 naturminnen och 854 djurskyddsområden omfattande en areal av ca 2,74 milj. hektar. Det innebär en ökning sedan 1988 med ca 400000 hektar, varav 350000 hektar har tillkommit det senaste året genom urskogsreservat.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har på regeringens uppdrag även genomfört cn översyn av samtliga naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. Av översynen framgår att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt, framför allt äldre, saknades motiv för att de skall kvarstå som naturvårdsobjekt. Vidare visade genomgången att det i vissa fall fanns behov att revidera reservatsbeslut och skötselplaner.
Naturvårdsverket har år 1989 redovisat en nationalparksplan för Sverige. I planen redovisas förslag till sammanlagt tjugo nya nationalparker i syfte att samtliga landskapstyper i landet skail vara representerade bland nationalparkerna.
Riksdagen har på regeringens förslag hösten 1990 medgivit att två av förslagen i planen, Björnlandet i Västerbotten och Djurö skärgård i Vänern, avsätts som nationalparker (prop. 1990/91:31, JoU 14, rskr. 71). Dessa har idag avsatts efter beslut av regeringen.
Naturvårdslagsutredningen redovisade i april 1990 sitt betänkande (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringens förslag till lagändringar med anledning av betänkandet behandlas i avsnitt 16.5.
Regeringen gav den 21 december 1989 naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta en aktionsplan för naturvård. Naturvårdsverket redovisade den I september 1990 ett aktionsprogram för naturvård — Natur 90.
Vissa av de förslag som redovisas i Natur 90 behandlas i detta kapitel. Delar av Natur 90 behandlas även i kapitel 7, Samhällsbyggande för en god miljö.
Regeringens ställningstagande: Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall ett systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet utarbetas. Arbetet skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och fiske.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna skall fortsätta ett aktivt arbete för ett vidgat sektorsansvar och en ökad decentralisering i syfte att göra skyddet av naturmiljön till varje samhällsscktors ansvar.
Naturvårdsverkets förslag i rapporten Natur 90: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens ställningstagande.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser instämmer i problembeskrivningen och ställer sig bakom de av naturvårdsverket formulerade övergripande målen. Meningarna om vägar och medel att nå målen går dock isär. |
Skogsindustrierna anser att förslagen i aktionsprogrammet leder till en ytterligare förflyttning av skogsbruket in i ett tungrott byråkratiskt system som innebär att skogsbrukarnas motivation att engagera sig i naturvårdsfrågor minskar. Enligt vattenöverdomstolen präglas rapporten av en allt för stark tilltro till lagstiftningsåtgärder. Skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, domänverket och Skogsindustrierna framhåller att rapporten inte på ett tillfredsställande sätt visar hur sektoransvaret för miljön och naturvårdsverkets stödjande och rådgivande roll skall förstärkas. Skogsstyrelsen menar att andra medel än lagstiftning borde ha behandlats utförligare medan övriga starkt ifrågasätter föreslagna lagstiftningsåtgärder som gäller de areella näringarna.
De flesta remissinstanser stöder förslaget att utarbeta mätbara kvalitetsmål. Föreningen för ekologi och planering liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det tveksamt att uttrycka kvalitetsmål i kvantitativa termer.
Regeringens överväganden: Regeringens förslag till övergripande mål för naturvården och hushållningen med naturresurser har presenterats tidigare (se avsnitt 2.4). |
Regeringens bedömning är att Natur 90 utgör en värdefull analys av naturvårdsarbetet. Programmet bygger på en bred genomgång av naturvården och hushållningen med naturresurser. Enligt regeringens mening bör Natur 90 ingå i underlaget för berörda myndigheters fortsatta arbete med naturvård och naturresurshushållning.
Regeringen anser att med utgångspunkt i denna breda ansats bör nästa steg vara att precisera och konkretisera naturvårdsarbetet.
I detta sammanhang bör också erinras om den skogspolitiska kommitténs uppgift att precisera miljömål för skogsbruket. Detta arbete skall vara slutfört år 1992.
Skyddet av arter och biotoper med stöd av naturvårdslagen utgör en av hörnpelarna i naturvårdsarbetet och är en förutsättning för att den biolo- 376
giska mångfalden skall kunna bevaras. Ett betydande antal arter och naturtyper tål endast liten eller ingen mänsklig påverkan eller är beroende av en viss typ av hävd för att kunna fortleva. Säkerställande av biotoper som behövs för dessa arters och deras livsmiljöers skydd sker med stöd av naturvårdslagen. Inrättandet av reservat och andra skyddsområden är dock förenat med stora kostnader för staten, regionala stiftelser och kommuner, varför det är angeläget att snarast planlägga omfattningen av dessa behov.
Bildandet av nationalparker, naturreservat, m.m., kan emellertid ensamt aldrig uppfylla den övergripande målsättningen för naturvården. Utifrån en analys av hur långt man kan nå med hjälp av naturvårdslagens regler blir det särskilt angeläget att bedöma betydelsen av ett ökat ansvar för den biologiska mångfalden i vardagslandskapet. Naturvårdshänsyn och ekologisk anpassning av samhällsverksamheter som påverkar den biologiska mångfalden är därför av avgörande betydelse för måluppfyllelsen.
Regeringen anser sålunda att det är nödvändigt att ytterligare konkretisera naturvårdsarbetet. Den övergripande målsättningen för naturvården bör omsättas i mätbara kvalitetsmål. Det är därför nödvändigt att utveckla mätmetoder. En av de viktigaste indikatorerna är antalet hotade arter och biotoper.
Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall verket därför utarbeta ett systematiskt underlag med kvalitetsmål för bevarande av biologisk mångfald. Utvecklingsarbetet skall ske i nära samråd med sektorsmyndigheterna för jordbruket, skogsbruket och fisket. Inom ramen för sektorsmyndigheternas verksamhet skall delmål och de åtgärder som föranleds av arbetet utformas av dessa myndigheter. Naturvårdsverket skall bl. a. ange beräkningar av omfattningen av säkerställande med stöd av naturvårdslagen för de viktigaste naturtyperna. Myndigheterna skall även söka ange etappvisa tidsmål för när fortlevnaden för de arter som nu är klassificerade som mest hotade skall vara säkrad med utgångspunkt i den målsättning som satts upp i naturvårdsverkets handlingsprogram för hotade arter.
Regeringen anser att naturvårdsverket skall fortsätta att aktivt arbeta för att ansvaret för och genomförandet av det praktiska naturvårdsarbetet i ökad utsträckning förs över till respektive samhällssektor. Naturvårdsverkets roll i naturvårdsarbetet skall framförallt vara stödjande, rådgivande och policyskapande.
Enligt regeringens mening är ctt intensifierat samarbete mellan länsstyrelser och kommuner i det lokala och regionala naturvårdsarbetet en förutsättning för att nå de övergripande målen för naturvård och hushållning med naturresurser. I takt med kommunernas ökande kompetens på området bör de ges ett större ansvar för naturvårdsarbetet.
16.3.1 Inriktning
Regeringens ställningstagande: Naturvårdsarbetet skall indelas i tre insatsnivåer som bör styra prioriteringar, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet.
Naturvårdsverkets förslag i Natur 90: Överensstämmer med regeringens ställningstagande.
Remissinstanserna: Överensstämmer i stort med vårt ställningstagande. Ett flertal remissinstanser framhåller att vardagslandskapet utgör den viktigaste delen av naturmiljön. Alla verksamheter som påverkar vardagslandskapet bör präglas av god hushållning och hänsynstagande till naturvården.
Regeringens överväganden: Naturvårdsarbetet och hushållningen med naturresurserna i vidaste bemärkelse handlar om att bevara grunden för allt levande. Den biologiska mångfalden är av grundläggande betydelse för Jlivsprocesserna i naturen.
Skyddet av de enskilda arterna inom ekosystemen kan inte skiljas från skyddet av livsprocesserna. Den biologiska mångfalden utgör på detta sätt grunden för människans överlevnad.
Regeringen anser att målsättningen för naturvården skall uppnås inte minst genom ett intensifierat arbete med utvecklade naturvårdshänsyn och en ekologisk anpassning av olika samhällsverksamheter samt bevarande av arter och biotoper med stöd av naturvårdslagen. Dessa åtgärder måste ses som kompletterande och av lika stor vikt för att uppnå den övergripande målsättningen att bevara den biologiska mångfalden och naturresursernas funktion.
Liksom inom andra delar av miljöarbetet måste naturvården främst bedrivas genom förebyggande åtgärder. Att återställa skador är inte bara kostsamt och negativt för samhällsekonomin utan är för naturvårdens del ofta en omöjlighet. Förlorade arter går inte att återskapa. Det är därför nödvändigt att intensifiera insatserna på fältet genom en ökad decentralisering och sektorisering. Regeringen kommer att införa ett vidgat sektorsansvar för naturvårdsarbetet hos vissa myndigheter. Frågan behandlas i kapitel 17.
Det är av central betydelse att naturvården förstärker metoderna för prioriteringar och insatsbedömningar. Ett planmässigt naturvårdsarbete är en förutsättning för detta.
Naturvårdsarbetet bör bedrivas enligt en modell där tre insatsnivåer kan identifieras. Dessa tre nivåer bör styra prioriteringar, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet.
Den första nivån är den grundläggande och långsiktigt viktigaste och kan betecknas som vardagslandskapet. Här ligger ansvar och kostnader främst på näringsutövare inom de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina verksamheter. En utökad hänsyn till naturvården krävs och
en långsiktig målsättning är att så långt möjligt anpassa verksamheterna till de ckologiska förutsättningarna för att garantera arters och biotopers fortlevnad och bevarandet av väsentliga ekologiska processer. Här är bestämmelser om naturvårdshänsyn liksom konsekvensanalyser av brukningsmetoder viktiga verktyg i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden.
Den andra nivån omfattas av områden med högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs för att uppfylla målsättningarna. Åtgärderna på denna nivå kännetecknas av olika grader av skydd genom ckonomiska stödinsatser. exempelvis resurser avsatta för landskapsvårdande åtgärder, eller tillämpning av lagstiftning om ett generellt art- ciler biotopskydd. Ansvar och kostnader på denna nivå är delade mellan stat. kommun och berörda samhällsverksamheter. I avsnitt 16.5 finns förslag till nya och skärpta bestämmelser i naturvårdslagen som lägger ctt större naturvårdsansvar på verksamheter som påverkar naturmiljön. Vidare bör förstärkta resurser för landskapsvårdande åtgärder anvisas i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327).
Den tredje nivån utgörs av särskilt värdefulla områden. Denna nivå omfattar bl.a. de naturtyper och arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen. Här inryms också behovet av skydd för naturtyper som referensområden för den vetenskapliga naturvården och för bedömning av resultatet av det samlade naturvårdsarbetet. Ansvar och kostnader på denna nivå åvilar främst staten och utövas genom de naturvårdande myndigheterna tillsammans med kommunerna. Regeringen föreslår i det följande förstärkta resurser för vård av naturreservat och arbetet med hotade arter (se kapitel 21).
16.3.2 Hotade arter
Regeringens förslag: Resurserna för arbetet med hotade arter för-
stärks med sammanlagt 4 milj. kr.
Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i enlighet med miljöpropositionen 1988 redovisat ett samlat handlingsprogram för hotade arter (Naturvårdsverket informerar, 1990).
I programmet föreslås målsättningar och riktlinjer för arbetet med hotade växt- och djurarter. Handlingsprogrammets målsättning inom ramen för det övergripande målet att bevara den biologiska mångfalden är att alla i landet förekommande arter skall kunna fortleva i livskraftiga bestånd. Vidare framhålls att artbevarandemålet måste vara integrerat i alla politiska beslut och i anslutning till styrmedel som rör användningen av naturresurser, mark och vatten. Vidare bör artbevarandet även i fortsättningen vara en angelägenhet för jordbruket, skogsbruket och fisket och inte ses som cen separat naturvårdsfråga. 379
Handlingsprogrammet visar att det omfattande arbete som under senare år har bedrivits inom naturvården och inom de areella näringarna för att bevara växt- och djurarter och deras livsmiljöer inte har gett önskat resultat.
Handlingsprogrammet för hotade arter ingår som underlag för Natur 90.
Med anledning av motionerna 1989/90:796 och 970 har riksdagen anfört (JoU 11, rskr. 108) att skyddet av hotade djur- och växtarter bör utformas så att det verkar förebyggande och att reglerna bör göras mer generella. Vidare anfördes att flora- och faunavårdskommitteerna vid Sveriges lantbruksuniversitet bör ges ökade resurser för informationsspridning.
Remissinstanserna: Överensstämmer med regeringens ställningtagande.
Regeringens överväganden: Naturvårdsverkets arbete med hotade arter utgör tillsammans med inventeringar av vissa naturtyper grunden för en samlad bedömning av hur insatserna i naturvårdsarbetet skall prioriteras och är av avgörande betydelse för att kunna följa upp resultatet av arbetet.
Naturvårdsverket har sedan år 1984 bedrivit försöksverksamhet med en databank för hotade arter i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet.
Databankens uppgift är att insamla, utvärdera, lagra och tillhandahålla aktuella kunskaper om de hotade arterna och bedöma deras status och hotsituation samt att för ett urval av arter utarbeta förslag till åtgärdsprogram. Resultaten från databanken ligger till grund för det konkreta arbetet med bevarande av hotade arter, kunskapsförmedling, forskning, m.m. Databanken är viktig för Sveriges deltagande i internationellt naturvårdsarbete bl. a. inom ramen för olika konventioner.
Resurserna för arbetet med hotade arter behöver förstärkas. Speciellt bör ett ökat engagemang i artdatabanken och ctt centrum för hotade arter övervägas.
Skyddet av hotade arter har behandlats av naturvårdslagsutredningen. Med anledning härav förslår regeringen att det bör förtydligas att fridlysningsbestämmelserna i 148 naturvårdslagen även kan tillämpas när det inte föreligger ett akut utrotningshot (se avsnitt 16.5). I fråga om generella fridlysningsbestämmelser vill regeringen framhålla att alla däggdjur och fåglar i landet är fridlysta genom jaktlagstiftningen. Vidare föreslår regeringen att ett nytt skyddsinstitut införs i naturvårdslagen för biotoper som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Detta skyddsinstitut bör på ett effektivt sätt kunna förbättra skyddet för de djur och växter vars fortlevnad är hotad i olika delar av landet. Enligt regeringens bedömning skulle generella fridlysningsbestämmelser för de arter som idag inte omfattas av generella bestämmelser leda till praktiska problem. För att fridlysning inte skall framstå som omotiverad krävs i många fall en regional anpassning av bestämmelserna.
Resurserna för arbetet med hotade arter bör förstärkas med sammanlagt 4 milj. kr. budgetåret 1991/92 (sc kapitel 21).
Regeringens ställningstagande: Säkerställandearbetet bör under de närmaste åren alltjämt koncentreras till urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap.
Naturvårdsverkets förslag i Natur 90: Naturvårdsverket redovisar prioriteringar och insatsbehov för säkerställande av naturtyper med stöd av naturvårdslagen. Enligt verket bör bl.a. urskogar, naturliga betes- och slåttermarker, ädellövskogar, sumpskogar, m.fl. naturtyper prioriteras i det fortsatta säkerställandearbetet.
Mer preciserade arealberäkningar och kostnadskalkyler för säkerställandet har presenterats för skogar. Naturvårdsverket anger skyddsbehoven till ca 100000 ha skogsbiotoper till en kostnad av ca 750 milj. kr. under en period upp till tio år.
Naturvårdsverket har för budgetåret 1991/92 angivit resursbehovet till 140 milj. kr.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig bakom målsättningarna för säkerställandearbetet. Skogsindustrierna har avsevärda invändningar mot bl. a. växande områdeskrav och kräver effektivare mekanismer för prioriteringar.
Regeringens överväganden: Som regeringen tidigare redogjort för kommer även fortsättningsvis skyddsvärd natur behöva säkerställas med stöd av naturvårdslagen, framför allt för att säkra överlevnaden för de djur- och växtarter som endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan.
Regeringen anser att för den närmaste treårsperioden bör säkerställandearbetet alltjämt prioritera urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket bör som en del av arbetet med att ta fram mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet (se avsnitt 16.2) så snart som möjligt ta fram cen första preliminär beräkning av investeringsbehoven för skydd av de viktigaste naturtyperna med stöd av naturvårdslagen.
Det föreslagna generella biotopskyddet (se avsnitt 16.5) kan komma att innebära vissa krav på ersättning enligt reglerna i naturvårdslagen. Regeringen bedömer dock att kostnaderna för ersättningar kommer att bli begränsade varför inga ytterligare resurser för detta torde krävas.
Anslaget för inköp av naturreservat m.m. ökades budgetåret 1989/90 från 40 milj. till 100 milj. kr. Mot bakgrund av behovet att minska de statliga utgifterna, vilket vi har belyst i regeringens skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50), kommer vi senare att föreslå att medlen för dessa ändamål tillfälligt minskas med 20 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Anslagsfrågorna i denna del tas upp under kapitel 21.
16.3.4 Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt
Regeringens förslag: Resurserna för vård och förvaltning av naturre-
servat m. m. förstärks med 26 milj. kr.
Naturvårdsverkets förslag i Natur 90: Överensstämmer i stort med regeringens ställningstagande. Naturvårdsverket beräknar resursbehovet till sammanlagt 119 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig bakom behovet av ökade resurser för vård och förvaltning av naturreservat m. m.
Regeringens överväganden: Ett breddat finansieringssätt för vård och förvaltning av naturreservat m.m. kan komma att bli ett viktigt komplement till det statliga engagemanget. Regeringen vill framhålla att det är önskvärt att stöd till vård av naturreservat och andra skyddsvärda områden från företag och allmänhet i olika former bör utvecklas av de länsstyrelser som har möjligheter och kunskaper.
Arbetet med att effektivisera och förenkla vårdarbetet skall fortsätta i enlighet med de riktlinjer som beslutades med anledning av 1988 års miljöpolitiska proposition.
Resurserna för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt förstärktes för budgetåret 1990/91 med 7 milj. kr. Ytterligare förstärkning av resurserna är dock nödvändig på grund av ökad areal skyddad mark och ökade vårdkostnader. Resurserna för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt bör förstärkas med 26 milj. kr. för budgetåret 1991/92 (sc kapitel 21).
16.3.5 Hornborgasjön
Regeringens förslag: För slutförande av projektet Hornborgasjöns restaurering anvisas 48 milj. kr.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.
Regeringens överväganden: Projektet Hornborgasjöns restaurering är angeläget då sjön utgör en av Sveriges och Europas främsta fågellokaler och även är upptagen som ett av objekten på Sveriges lista över våtmarker av internationell betydelse under den s.k. våtmarkskonventionen. I september 1990 förklarade regeringen att det nya restaureringsalternativ som presenterats av naturvårdsverket år 1985, utan vallar och med en lägre vattenståndshöjning, är tillåtligt enligt vattenlagen. I beslutet överlämnade regeringen åt vattendomstolen att bestämma särskilda villkor för företaget. Vattendomstolens dom med igångsättningstillstånd kan förväntas under år 1991.
Resterande medel av den totala kostnaden för projektet, 48 milj. kr., bör anvisas som ett engångs reservationsanslag för budgetåret 1991/92. Resultatet av projektet bör redovisas till regeringen då det slutförts (se kapitel 21). 382
Regeringens förslag: Resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks för budgetåret 1991/92 med sammanlagt 100 milj. kr. i enlighet med riksdagens beslut våren 1990.
Regeringens överväganden: I regeringens proposition (1989/90:146) om en ny livsmedelspolitik anges att syftena med reformen är bl.a. att få en bättre miljö, ett mer varierat odlingslandskap, en ökad genetisk mångfald och ett bevarande av landskapets kulturvärden. Miljömålen i den nya livsmedelspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varicrat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna.
En betydande del av Sveriges växtarter och majoriteten av de hotade arterna är knutna till det gamla odlingslandskapet. Därför är kontinuitet i markanvändningen en förutsättning för att de naturvärden som är knutna till det gamla odlingslandskapet kan bevaras. Även kulturmiljövården kräver kontinuitet och en vidmakthållen bebyggelsestruktur på landsbygden med fortgående användning av mark, byggnader och anläggningar.
Den nya livsmedelspolitiken bör leda till ett mer extensivt nyttjande av åkermarken och lämna ett större utrymme för bevarande av områden värdefulla för natur- och kulturmiljövården. För att möta följderna för landskapet av en förändrad markanvändning har riksdagen beslutat om inrättande av ett stöd för landskapsvårdande åtgärder.
Regeringen har även givit naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen i uppdrag att kontinucrligt följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Bl.a. länsstyrelserna i Småland har också uppmärksammat behovet av att analysera reformens effekter för de sydsvenska skogs- och odlingslandskapet. Regeringen finner en sådan analys angelägen. Berörda länsstyrelser och myndigheter är för närvarande i färd med att bilda en projektgrupp för ändamålet.
Stödet för landskapsvårdande åtgärder som beslutats av riksdagen (prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) anvisas över anslaget B 12. Landskapsvårdande åtgärder och fördelas på budgetåren 1990/91 med 100 milj. kr. (anvisade medel), 1991/92 med 200 milj. kr. och 1992/93 med 250 milj. kr.
Regeringen föreslår att resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks med 100 milj. kr. i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (se kapitel 21).
16.4¶Internationellt arbete
Regeringens övervägar:den: Naturresurs- och naturvårdsfrågorna är av central betydelse i det internationella arbetet. Art- och biotopförstörelsen 383
pågår i oförminskad och ökande takt i hela världen. Att tillämpa en långsiktig hushållning med resurserna och att bevara livet på jorden kräver därför ett internationellt samarbete både globalt och regionalt.
Internationella naturvårdsunionen (IUCN) tillsammans med FNs miljövårdsprogram (UNEP) och Världsnaturfonden (WWF) har nyligen antagit en reviderad världsstrategi för naturvård.
Förberedelserna inför FNs konferens om miljö och utveckling som skall hållas år 1992 pågår. På naturvårdsområdet förhandlas om cen global konvention om bevarande av den biologiska mångfalden. Syftet med konventionen är framför allt att utveckla en gemensam syn på miljö- och naturvårdsarbetet, förstärka det nationella naturvårdsarbetet bland världens länder och effektivisera redan existerande arbete på naturvårdsområdet inom olika konventioner och internationella överenskommelser.
Enligt regeringens mening bör den viktigaste målsättningen i denna konvention vara att genom praktiskt arbete konkretisera kopplingen mellan bevarande och nyttjande av biologisk mångfald. Konventionen bör ha "till syfte att stödja forskning på detta område, att samla och sprida kunskaper och att verka för ett konkret hänsynstagande och en ekologisk anpassning av olika verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden. Regeringen anser därför att konventionen bör ta sin utgångspunkt i nationella aktionsplaner för naturvård som på regelbunden basis redovisas till konventionens parter för granskning. Målsättningen är att avsluta förhandlingsarbetet till år 1992.
Europarådet har nyligen antagit en Europeisk naturvårdsstrategi utarbetad inom ramen för Bernkonventionens arbete. Sverige har genom naturvårdsverket aktivt deltagit i utformningen av strategin. Den uppvisar därför stora likheter med det svenska aktionsprogrammet för naturvård.
Sverige har genom att ansluta sig till ett antal konventioner på naturvårdsområdet förbundit sig att skydda djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Sverige bedriver ett aktivt arbete inom dessa konventioner. Som exempel kan nämnas konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar (Ramsarkonventionen) där Sverige nyligen utökat det antal områden som ingår som skyddsområden under konventionen, Den svenska arealen omfattar nu 382 750 hektar fördelat på 30 områden.
Regeringens förslag i korthet:
Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs.
Regcringen får föreskriva om förbud mot markavvattning i vissa delar av landet. Anmälningsplikt för skyddsdikning inom skogsbruket införs.
Täkttillstånd enligt naturvårdslagen får vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd. Säkerhet skall ställas innan tillstånd meddelas.
Samrådsförfarandet enligt 20 § naturvårdslagen utvidgas. Länsstyrelsen ges möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare plats för ett arbetsföretag.
Tillträdesförbud till växtplatser kan meddelas genom beslut enligt naturvårdslagen.
En förtydligande bestämmelse avseende kulturmiljövården införs I naturvårdslagen.
Beviljad strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen tidsbegränsas. En möjlighet till undantag från kravet på dispens införs för bl. a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.
Nationalparker jämställs med naturreservat i fråga om möjligheten att föreskriva om inskränkningar i enskildas rättigheter, bl.a. sådana som tillkommer samerna.
Särskilda naturvårdsvakter utses för tillsyn över naturvårdsobjekt och terrängkörningen.
Delegationsmöjligheter till kommun införs för ärenden enligt naturvårdslagen om naturminnen och vissa samrådsärenden.
Överklagande av fridlysningsärenden samt ärenden om vilthägn och biotopskydd skall ske till kammarrätten.
Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite och rättelse vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.
Adellövskogslagen ändras, så att skogsbestånd i hela landet med mer än 70 26 lövskog skall anses som ädellövskog om den innehåller minst 50 9o ädla lövträd.
16.5.1 Allmänna utgångspunkter Naturvårdslagen (NLV) trädde i kraft den I januari 1965. Under den tid som lagen har funnits har viktiga ändringar ägt rum när det gäller samhällets syn på miljö- och naturvårdspolitiken. Insikten har ökat om att en långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt förutsätter att samhällets inflytande över utnyttjandet av våra naturresurser stärks och att naturvårdsintresscet ges en större tyngd. Den traditionella naturvården avsåg ett skydd av djur- och växtarter samt särskilt värdefulla naturområden. Det har blivit alltmer uppenbart att det ofta finns ett starkt samband mellan en sådan naturvård och 385
25 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
skyddet av den yttre miljön i stort. Exempelvis kan ett skydd av våtmarker vara motiverat inte bara för att bevara växter och djur utan också för att motverka försurningsskador och övergödning av kringliggande vattenområden. Bevarandet av den biologiska mångfalden genom skyddet av djuroch växtarter har en mycket stor betydelse för framtida växtodling, medicinframställning samt för olika industriella verksamheter.
En snabb utveckling inom de verksamheter som utnyttjar naturmiljön har delvis förändrat de förutsättningar som fanns då NYVL tillkom. Jordbrukets rationalisering har inneburit stora förändringar i odlingslandskapet. Det rationella och mekaniserade svenska skogsbruket har också medfört stora förändringar i naturmiljön.
Denna utveckling har lett till att NYL har ändrats flera gånger. Viktiga ändringar skedde år 1974, då bl.a. reglerna om strandskyddet fick en generell omfattning och skyddsformen naturvårdsområde infördes (prop 1974:166, JoU 52, rskr. 405). Bestämmelserna om täkttillstånd har skärpts såväl vid det tillfället som genom lagstiftning år 1982 (prop. 1981/82:220, JoU 1982/83:4, rskr. 38). En tillståndsplikt för markavvattningsföretag infördes år 1986 (prop. 1985/86:159, JoU 21, rskr. 249). Tillkomsten av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) samt plan- och bygglagen (1987:10) har också lett till betydelsefulla förändringar i NVL (prop. 1985/86:90, BoU 1986/87:4, rskr. 126). I sammanhanget bör också nämnas de regler om naturvårdshänsyn som införts i lagen om skötsel av jordbruksmark, skötsellagen, och i skogsvårdslagen.
Trots dessa ändringar behöver NVL utvecklas vidare. Det har bl.a. framförts, att de regler som gäller i fråga om naturvårdshänsyn vid arbetsföretag är otillräckliga och att det finns behov av ytterligare samordning mellan NVL och den nya naturresurslagens bestämmelser.
Naturvårdslagsutredningen har haft till uppgift att utföra en samlad översyn av naturvårdslagen. Utredningen har lämnat förslag till ett stort antal ändringar i den lagen och i angränsande lagstiftning.
Vid remissbehandlingen har flertalet av utredningens förslag fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser har dock invänt mot att utredningen har begränsats till att avse en lagteknisk översyn. I några fall anser man att ny utredning bör tillsättas med uppgift att behandla naturvården i ett vidare perspektiv och lämna förslag till hur hänsynskraven skall utformas för att ge uttryck för ett långsiktigt ekologiskt synsätt. Sådana mer övergripande frågor har behandlats i kapitel 6 om miljölagstiftningen i framtiden och i avsnitten 16.2 och 16.3.
Miljödelegationen Västra Skåne har i sin slutrapport (SOU 1990:93) anslutit sig till flera av de förslag som utredningen har lagt fram.
Ett förslag till komplettering av 1§ NVL har vid remissbehandlingen av utredningens betänkande framförts av bl. a. naturvårdsverket. Enligt verket bör den ekologiska grundsyn som skall tillämpas i naturvårdsarbetet tydligare komma till uttryck i lagens inledande paragraf. Den utveckling som har ägt rum sedan NVL tillkom har nyss berörts. Synen på bevarandefrågorna har förändrats och insikten har vuxit sig allt starkare om behovet av hushållning med marken och vattnet som resurs för samhällets 386
långsiktiga utveckling. Framför allt har detta kommit till uttryck i naturresurslagen. I 15 NVL anges bl.a. att naturen är en nationell! tillgång som skall skyddas och vårdas. Vidare sägs att envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen och att de åtgärder som behövs för att motverka eller begränsa skada skall vidtas, om vid ett arbetsföretag eller eljest skada å naturen inte kan undvikas. 1 §& NYL uttrycker som den nu är utformad väl en ekologisk grundsyn. Det finns därför inte skäl att ändra bestämmelsen.
Utredningen har även föreslagit att den bestämmelse om utredningsskyldighet som finns i 25§ naturvårdsförordningen flyttas till lagen för att ges större tyngd. Frågan har behandlats i kapitel 8 om miljökonsekvensbeskrivningar.
Den pågående genomgripande översynen av miljöskyddslagstiftningen, som har behandlats i kapitel 6, kommer att få konsekvenser även på naturvårdslagstiftningens område. De förslag som regeringen lämnar i detta sammanhang skall därför endast ses som en etapp i den pågående översynen av lagstiftningen på miljöområdet.
De förslag till lagändringar på naturvårdsområdet som lämnas i propositionen innebär ändå relativt omfattande ändringar i det gällande regelsystemet. På flera punkter föreslås nyheter som innebär en förstärkning av skyddet för naturmiljön mot utarmning. Regeringen vill speciellt hänvisa till förslagen om ctt särskilt biotopskydd och det förstärkta skyddet för våtmarkerna. De nya reglerna bör avscvärt förbättra möjligheterna att effektivt fullfölja det pågående arbetet i enlighet med de riktlinjer för naturvården som antagits av riksdagen.
16.5.2 Skyddet för kulturpräglade miljöer
Regeringens förslag: I NYL införs en förtydligande föreskrift om att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av lagens tillämpningsområde.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är eniga om att tillämpningsområdet för NYL även omfattar kulturpräglade miljöer. När det gäller behovet av ett förtydligande och valet av lagteknisk lösning är uppfattningarna delade.
Regeringens överväganden: Det svenska landskapet är i hög grad ett av människan format landskap, ctt kulturlandskap. Det bör inte råda någon tyckan om att det kulturpräglade landskapet omfattas av NYLs skyddsregler. Redan vid lagens tillkomst underströks att naturvården har att tillgodose alla samhäillslivets behov inom området, oavsett om de rubriceras som kulturella, vetenskapliga, estetiska eller sociala (prop. 1964:148 s. 37 f). Liknande uttalanden gjordes i samband med de ändringar i NYL som genomfördes år 1974 (prop. 1974:166 s. 98). 387
det finns skäl för ett förtydligande. Utredningen påpekar bl. a. att kulturmiljöfrågorna blir alltmer betydelsefulla inom naturvårdsarbetet, främst med hänsyn till utvecklingen inom jordbruket. Regeringen finner att det i NVL tydligare bör uttryckas att kulturmiljöfrågorna skall beaktas vid tillämpningen av lagen. Den avgränsning som gjordes i motiven till 1964 års proposition utformades bl.a. mot bakgrund av tillämpningsområdet för den nu upphävda byggnadslagen. I sammanhanget kan hänvisas till de uttalanden som gjordes av chefen för utbildningsdepartementet i samband med tillkomsten av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (prop. 1987/88:104 s. 130). I naturresurslagen, som tillkom år 1987, talas i 2 kap. 6§ både om natur- och om kulturmiljön. Vid tillämpningen av NVL skall dock, som nyss nämnts, begreppet naturmiljö även omfatta kultur- och odlingslandskapet. Det finns även mot den bakgrunden skäl för ett förtydligande, så att det klart framgår att tillämpningsområdet för NYL även omfattar kulturvärden i den yttre miljön.
När det gäller förslaget om ctt tillägg till 2 § finns bland remissinstanscrna vissa invändningar mot den lagtekniska utformningen. Bl.a. påpekas att begreppet kulturmiljöer inte bör användas eftersom det innefattar objekt som skyddas genom lagen om kulturminnen m. m. Vidare påpekas att ett förtydligande inte bör införas i 2§. som behandlar naturvårdens organisation.
Med hänsyn till dessa påpekanden och med beaktande av lagrådets synpunkter, som behandlas i specialmotiveringen, föreslår regeringen att förtydligandet i stället införs i 3a§8.
Utredningen har vidare föreslagit att 7 § NYL kompletteras, så att det framgår att ett område i odlingslandskapet kan avsättas som naturreservat, om det är av väsentlig betydelse för landskapsbilden. Regeringen finner att en sådan ändring är onödig, om 3a§ ändras på det sätt som föreslås. Det kan då inte råda någon tvekan om att kulturmiljövärden kan ha en avgörande betydelse vid bedömningen av om ett markområde bör avsättas som naturreservat.
Förslaget innebär således att NYLs betydelse som ett redskap för att tillvarata kulturmiljövårdens intressen markeras. Därav följer också ett ansvar för riksantikvarieämbetet, som central myndighet för kulturmiljövård, att följa lagens tillämpning i aktuella hänseenden. En särskild reglering av detta ansvar i NYL är obehövlig. Däremot bör det i naturvårdsförordningen anges, att naturvårdsverket skall samråda med riksantikvarieämbetet i frågor av vikt för vården av kulturmiljöer i landskapet. Ett' sådant samråd kan vara motiverat bl.a. i överklagandefrågor.
Regeringens förslag: Länsstyrelsen får möjlighet att efter regeringens bemyndigande överlåta beslutanderätten i samrådsärenden och ärenden om naturminnen till kommun.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av bl.a. boverket, domänverket, Skogsindustrierna och flertalet länsstyrelser. Flera länsstyrelser och kommuner anser att ytterligare ärendekategorier bör kunna delegeras till kommunerna. Många remissinstanser anser att ytterligare åtgärder krävs för att öka kommunernas ansvar för naturvården.
Flertalet länsstyrelser och kommuner anser att delegationen till kommunerna av samrådsärenden bör avse grupper av ärenden och inte bara enskilda fall. De remissinstanser som företräder jord- och skogsbruksintressena har motsatt uppfattning.
Regeringens överväganden: Enligt 28 NVL är naturvården en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Det regionala ansvaret vilar på länsstyrelserna medan naturvårdsverket har det centrala myndighetsansvaret. Paragrafen har i sak inte ändrats sedan NYL kom till. Det kommunala engagemanget inom naturvården har dock ökat kraftigt, främst som en följd av det vidgade kommunala ansvaret för den fysiska riksplancringen. Genom 1974 års lagstiftning öppnades möjligheten att från länsstyrelse till kommun delegera bl.a. rätten att medge undantag från strandskyddet. Möjligheterna till delegation av beslutanderätten i olika ärenden till kommunerna utvidgades ytterligare i samband med att naturresurslagen och plan- och bygglagen tillkom år 1987. Bl.a. infördes då möjligheten att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden. Bestämmelserna om delegation i 433 NYL innehåller också en skyldighet för länsstyrelsen att samråda med kommunen innan beslut fattas om naturreservat eller naturvårdsområde eller annat naturvårdsärende av vikt avgörs.
Det kommunala ansvaret för översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen, varvid naturresurslagen skall tillämpas, medför att kommunerna i större omfattning än tidigare behöver avsätta resurser för hanteringen av naturvårdsfrågor. I många kommuner är intresset för naturvårdsfrågor också mycket stort. I flera fall har särskilda s.k. kommuncekologtjänster tillskapats. En ytterligare utveckling av den kommunala kompetensen på området är dock angelägen. Det är viktigt att de möjligheter som finns att utvidga kommunernas verksamhet inom området tillvaratas, t.ex. genom att länsstyrelserna och kommunerna gemensamt går igenom om det finns outnyttjade möjligheter att delegera beslutskompetens. Det är också viktigt att kommunerna så effektivt som möjligt bereds tillfälle att dra nytta av de kunskaper i naturvårdsfrågor som har byggts upp hos länsstyrelserna och naturvårdsverket.
Naturvårdslagsutredningen anser att vissa ytterligare möjligheter till delegation till kommun bör införas. Regeringen finner i likhet med utredningen att de kommuner som så önskar bör kunna få befogenheten att
besluta i frågor som rör naturminnen. Förslaget om en delegationsmöjlighet när det gäller samrådsärenden enligt 208 NVL har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Länsstyrelserna och kommunerna tillstyrker förslaget och anser att praktiska skäl talar för att delegationsmöjligheten bör kunna omfatta inte bara enstaka ärenden utan även ärendegrupper. Företrädare för jord- och skogsbruket anser emellertid att en delegation av samrådsärenden, annat än i enstaka fall, skulle strida mot de ställningstaganden som gjordes när naturresurslagen tillkom och som innebär att det kommunala inflytandet när det gäller användningen av jordbruks- och skogsmark skall utövas genom översiktsplaneringen.
Regeringen finner att en delegationsmöjlighet när det gäller vissa samrådsärenden är ctt naturligt komplement till möjligheten att delegera beslutanderätten beträffande ärenden om naturreservat och naturvårdsområden. Delegationsmöjligheten bör inte begränsas till enskilda ärenden. Kommunerna bör kunna ges möjlighet att besluta i samrådsärenden som exempelvis rör vissa angivna områden av intresse för friluftslivet i kommunen. Däremot bör inte cn generell delegation till kommunen kunna förekomma. En sådan begränsning bör framgå av naturvårdsförordningen.
När det gäller de invändningar som framförs av några remissinstanser bör det understrykas att kommunen givetvis har samma skyldighet som länsstyrelsen att vid prövningen av samrådsärendena beakta exempelvis skogsbrukets intressen. Dessutom föreslås att länsstyrelsen, liksom i fråga om naturreservat och naturvårdsområden, skall behålla sin beslutskompetens i de delegerade ärendena. I fråga om skogsbruket har det sedan länge varit en strävan att förenkla markägarnas kontakt med myndigheterna i naturvårdsfrågor. Enligt 23 § andra stycket naturvårdsförordningen skall en anmälan till skogsvårdsstyrelsen om avverkning av skog anses som en anmälan om samråd enligt 20 § NVL. En anmälan om samråd beträffande hyggesplöjning skall ges in till skogsvårdsstyrelsen. I linje med det ökade sektoransvaret för naturvården anges i direktiven till den nyligen tillsatta skogspolitiska kommittén (dir. 1990:47) att en markägares kontaktbehov i fråga om skötseln av skogen skall kunna tillgodoses av en myndighet. Frågan om samrådet med skogsbruket utreds alltså vidare.
Remissinstanserna har föreslagit flera områden, där en delegation av beslutanderätten enligt NVL till kommunerna bör vara möjlig. Om man bortser från möjligheten att meddela dispens i strandskyddsärenden har dock delegationsmöjligheterna enligt 438 NVL hittills utnyttjats bara i begränsad omfattning. Regeringen finner därför att det finns skäl att avvakta med att fatta beslut om en ytterligare delegering av beslutskompetensen enligt NVL.
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Markägare eller annan med särskild rätt till fastigheten kan få ersättning om ett beslut om biotopskydd innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna anser att ett biotopskydd enligt den modell som utredningen föreslår är angeläget. Förslaget tillstyrks utan närmare kommentarer av bl.a. riksåklagaren, kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Gotlands, Södermanlands och Värmlands län, TCO, LO, Svenska Turistföreningen, Riksförbundet för Hembygdsvård samt flera kommuner.
Naturvårdsverket anser att länsstyrelserna skall ges en lagstadgad rätt att vidta åtgärder för att vårda och skydda biotoperna.
Skogsindustrierna anser att förslaget om ett nytt skyddsinstitut är alltför tidigt väckt. Flera andra remissinstanser påpekar att det inte går att bedöma förslagets konsekvenser innan biotopernas omfattning har preciserats. Många understryker att kostnaderna i form av ersättning till markägare kan bli större än vad utredningen förutser samt att hanteringen med särskilda beslut om avgränsning som skall delges markägare kan bli administrativt tung.
Regeringens överväganden: Påverkan på naturmiljön genom mänskliga aktiviteter har ökat kraftigt under de senaste decennierna. En långt driven rationalisering inom jord- och skogsbruket, exploatering för andra ändamål och förorening av luft och vatten har medfört att tidigare vanliga naturtyper blivit alltmer sällsynta. Det gäller både kulturpräglade naturmiljöer, exempelvis hagmarker, och av människan mer opåverkade naturtyper som urskogar. Många djur- och växtarter, som är anpassade till särskilda livsmiljöer, hotas av denna utveckling. Utarmningen av jordens biologiska resurser genom utrotning av växt- och djurarter innebär ett mycket allvarligt och ofta underskattat miljöproblem. Den nya jordbrukspolitiken syftar bl. a. till förändringar som innebär en bättre miljö, ett mer varierat odlingslandskap och en ökad genetisk mångfald. En motsvarande utveckling pågår inom skogsbruket.
I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut framhölls (prop. 1987/88:85 s. 58) att ett mål för det fortsatta naturvårdsarbetet bör vara att säkerställa alla förekommande naturtyper, såväl naturliga som kulturpräglade, i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehåll.
Ett sådant säkerställande kan ske på flera sätt. Naturresurslagen innehål-
ler bl.a. bestämmelser om skydd för mark- och vattenområden som är ekologiskt känsliga eller som har betydelse från allmän synpunkt på grund av naturvärden eller kulturvärden. För vissa angivna områden av riksintresse är kravet på skydd särskilt starkt. Naturresurslagen verkar dels genom en styrning av den kommunala planeringen, dels genom att lagens hushållningsbestämmelser skall beaktas vid den prövning av olika åtgärder som skall ske enligt bl.a. plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och NVL. Beträffande åtgärder som utgör ett Icd i pågående markanvändning inom jordbruket eller skogsbruket är visserligen naturresurslagen inte direkt tillämplig. Den är dock av betydelse även i sådana fall när den kommunala planeringen anger allmänna intressen som skall beaktas vid beslut i markanvändningsfrågor.
Enligt NVL kan mark avsättas som naturreservat eller naturvårdsområde. Möjlighet finns också att fridlysa hotade växt- eller djurarter. En samrådsskyldighet gäller för arbetsföretag som kan väsentligt ändra naturmiljön. För täktverksamhet och markavvattningsföretag gäller tillståndsplikt. I sammanhanget bör också nämnas de bestämmelser i skötsellagen och skogsvårdslagen som reglerar hänsynen till naturvårdens intressen i jordbruk och skogsbruk.
Nu gällande lagstiftning innehåller således flera olika former för skydd av utsatta mark- och vattenområden. På scnarc tid har dock den uppfattningen ofta framförts att de möjligheter till områdesskydd som finns i NVL inte är tillräckliga, särskilt med hänsyn till den snabba utvecklingen inom jord- och skogsbruket. Kritiken har bl. a. inriktats på att det finns ett behov av en ny form av områdesskydd. För sådana ofta små områden som behöver bevaras är det ofta alltför ingripande att bilda naturreservat. Å andra sidan har såväl reglerna om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen och skötsellagen som bestämmelserna i NYL om naturvårdsområde och fridlysning ofta visat sig otillräckliga.
Naturvårdslagsutredningen föreslår mot den bakgrunden att en ny skyddsform införs i NVL för värdefulla småbiotoper. Exempel på sådana biotoper är åkerholmar, våtmarker och mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och slåttermarker, källor och källkärr, klibbalskog och öppna rikkärr. Enligt utredningen gäller beträffande vissa av dessa biotoper att deras innebörd är så klar att skyddet för dem direkt kan anges genom bestämmelser i naturvårdsförordningen. I andra fall krävs en avgränsning av det skyddade området genom ett särskilt myndighetsbeslut. Utredningen föreslår att skyddet för de skogliga biotoperna skall hanteras av skogsvårdsstyrelserna och att länsstyrelserna skall ansvara för biotopskyddet i övrigt.
Regeringen delar uppfattningen att det i naturvårdslagstiftningen bör införas regler om ett generellt skydd för vissa särskilt angivna naturtyper. Ett sådant skydd har med framgång tillämpats i Danmark. Jämfört med utredningsförslaget är dock det danska systemet i viktiga avseenden utformat på ett annorlunda sätt. Skyddet avser där särskilt angivna naturtyper som överstiger en viss storlek och som inte får exploateras utan tillstånd. De danska reglerna uppvisar vissa likheter med exempelvis strandskydds-
tillstånd till markavvattning.
Vad som skall skyddas enligt utredningens förslag är främst små markoch vattenområden, som kan bevaras utan stora ckonomiska uppoffringar för markägaren. Detta innebär att värdefulla naturtyper, som riskerar att försvinna till följd av en långtgående exploatering av naturmiljön, kan skyddas på ett enkelt och effektivt sätt.
Regeringen delar också i huvudsak utredningens uppfattning när det gäller den lagtekniska utformningen av biotopskyddet. Således föreslår regeringen att det i NYL införs en ny paragraf, 213, i vilken det anges att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom särskilt skyddsvärda mindre mark- eller vattenområden (biotoper).
Några remissinstanser har ifrågasatt användningen av begreppet ”biotop” i detta sammanhang. De anser bl.a. att det är oklart om med biotop avses endast en viss speciell naturtyp eller om ett markområde utan särskiljande drag kan omfattas av skyddet enbart på den grunden att området utgör hemvist för en hotad art. Dessutom påpekas att ett biotopskydd inte undanröjer det hot mot vissa arter som beror på de brukningsmetoder som tillämpas inom jord- eller skogsbruket. Exempelvis medför skogsbruket att träden avverkas när de har uppnått en viss ålder. Gammal död eller döende ved, som är den viktigaste enskilda existensfaktorn för flera arter, blir därmed en bristvara. Hotet mot dessa arter kan enligt dessa remissinstanser inte undanröjas genom det föreslagna skyddet.
Med biotop avses i allmänhet en typ av livsmiljö som erbjuder gynnsamma levnadsvillkor för vissa djur eller växter. Regeringen finner det lämpligt att använda ordet biotop som en sammanfattande benämning på objektet för den nya skyddsformen.
Med den definition av biotopbegreppet som utredningen föreslår kan det inte råda någon oklarhet om att livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter omfattas, även om det mark- eller vattenområde som skyddas i sig inte har några unika egenskaper. Det bör dock understrykas att den nya skyddsformen bara skall tillämpas i de fall då ett generellt skydd är önskvärt och då det är möjligt att klart avgränsa skyddsobjektet. Som påpekas av skogsstyrelsen måste det därför krävas att biotoperna fyller vissa krav på ekologisk stabilitet. Sådana naturvårdsproblem som mera allmänt beror på tillämpade -brukningsmetoder inom jord- eller skogsbruket bör i första hand lösas med tillämpning av bestämmelserna om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen och skötseilagen.
Biotopskyddet bör även kunna användas för att säkerställa kulturvärden inom de skyddade områdena. Detta följer av vad som nyss anförts om NYVLs tillämpning när det gäller kulturpräglade delar av naturmiljön.
De områden som bör omfattas av biotopskyddet kan givetvis vara av varierande storlek. I lagtexten bör anges att skyddet skall avse mindre områden. Om större markområden behöver skyddas bör de i stället avsättas som naturreservat eller, om mindre ingripande inskränkningar i förfoganderätten till marken är tillräckliga, som naturvårdsområden.
Hagtexten bör tas in en bestämmelse om att den ansvariga myndigheten får vidta åtgärder för att biotoperna skall vårdas. Regeringen föreslår att 393
en sådan bestämmelse införs som ett tredje stycke i den nya 213. Behov av vård finns särskilt för de kulturpräglade biotoperna i odlingslandskapet, som ofta måste hävdas för att bibehållas i ursprungligt skick. Bestämmelser av motsvarande slag finns sedan tidigare för naturreservat (9 § NVL) och för vård av fornlämningar (7 § lagen om kulturminnen m. m.).
Det nya områdesskyddet för biotoper kan i några fall komma att innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Främst gäller detta jord- och skogsbrukets markanvändning. En möjlighet för markägare eller annan med särskild rätt till fastigheten att få ersättning från staten i sådana fall bör, som utredningen föreslår, införas i 26§ NVL.
Föreskrifter om den närmare utformningen av biotopskyddet bör som nyss nämnts meddelas av regeringen. Genomförandet av skyddet kommer att ta viss tid och förutsätter en del ytterligare analysarbete. Regeringen redogör i det följande för de riktlinjer som bör gälla för det fortsatta arbetet. En utgångspunkt bör, som utredningen angett, vara att en femårsperiod är tillräcklig för att förordningsvägen avgränsa de biotoper som skall skyddas och fatta de beslut som behövs i de enskilda fallen. Behovet av utvidgningar eller ändringar av skyddet bör fortlöpande övervägas.
De biotoper som skall omfattas och den närmare definitionen av dem bör anges i naturvårdsförordningen. En ordning som innebär att beslut i dessa frågor fattas på regional eller lokal nivå skulle vara olämplig. Däremot bör det vara möjligt att i förordningen geografiskt begränsa omfattningen av skyddet, så att en viss biotop åtnjuter skydd bara i en viss del av landet.
Utredningen redovisar ett underlag från naturvårdsverket om det pågående arbetet avseende hotade biotoper. Detta arbete bör fullföljas. Naturvårdsverket bör i samråd med andra berörda myndigheter lämna förslag om vilka biotoper som skall omfattas av skyddet. Arbetet bör utföras så snabbt som möjligt. Regeringen kan därefter besluta om de ändringar i naturvårdsförordningen som krävs.
Enligt utredningen bör det för flera biotoper vara möjligt att komma fram till en så exakt definition att det inte krävs beslut i varje enskilt fall om skyddets omfattning. Skyddet för sådana biotoper bör framgå direkt av naturvårdsförordningen. En sådan lösning skulle ha flera praktiska fördelar. Det kan dock vara svårt att nu överblicka konsekvenserna av en sådan ordning, särskilt mot bakgrund av att skyddet skall kunna leda till ersättningsrätt för sakägare. Regeringen föreslår därför att skyddet för en viss biotop inträder efter beslut i det enskilda fallet eller som en följd av generella föreskrifter. Möjligheten att skydda biotoper genom generella föreskrifter bör främst utnyttjas när det klarlagts med vilken exakthet biotoperna kan definieras och när erfarenheter har vunnits genom ett antal enskilda beslut.
Genomförandet av biotopskyddet kräver insatser från de naturvårdande myndigheternas sida. Beslut av myndigheter krävs i de fall en särskild avgränsning av de skyddade områdena skall göras. I vissa fall kan det bli aktuellt att besluta om ersättningar till markägare eller innehavare av särskild rätt till fastigheten. Inventeringar för att fastställa förekomsten av olika biotoper måste genomföras. Inte minst viktigt är att en utförlig 394
information lämnas om skyddet till markägare och till allmänheten i övrigt.
Utredningen har föreslagit att ansvaret för de skogliga biotoperna skall ligga hos skogsvårdsstyrelserna medan länsstyrelserna skall ha ansvaret i övriga fall. Bland remissinstanserna finns olika uppfattningar om denna ansvarsfördelning är lämplig. Företrädare för skogliga intressen tillstyrker utredningens förslag, medan naturvårdsintressenterna anser att länsstyrelserna bör ha det övergripande ansvaret. Bland länsstyrelserna är meningarna delade.
Hittills har den regionala och lokala tillämpningen av NVL i första hand ankommit på länsstyrelserna och kommunerna. Givetvis finns det redan i dag ett långtgående samarbete mellan länsstyrelserna och skogsvårdsmyndigheterna när det gäller naturvårdsfrågor med anknytning till skogsbruket. I arbetet med det nya skyddet av skogliga biotoper måste också skogsvårdsmyndigheterna under alla förhållanden spela en viktig roll. Skogsvårdsstyrelserna har en ingående kännedom om de skogliga miljöerna och en nära kontakt med markägarna. Dessutom omfattas de skogliga biotoper som bör skyddas redan till en del av de föreskrifter om naturvårdshänsyn som meddelats med stöd av 21 8 skogsvårdslagen. Övervägande skäl talar för att skogsvårdsstyrelserna får uppgiften att när så behövs fatta beslut i de enskilda fallen om biotopskyddets omfattning i fråga om skogsmark. Bestämmelser om detta bör införas i naturvårdsförordningen.
När det gäller biotoper i jordbrukslandskapet bör motsvarande uppgifter ankomma på de nya länsstyrelserna, där ju lantbruksnämnderna kommer att vara integrerade.
Utredningen gör bedömningen att antalet fall då ersättning till markägaren skall betalas ut kommer att bli få, främst med hänsyn till att ctt flertai av de aktuella biotoperna redan omfattas av skötsellagarnas hänsynsregler. Utredningens slutsatser har ifrågasatts av flera remissinstanser. Särskilt påpekas att ersättningfall kommer att bli aktuella för vissa skyddsvärda skogsbiotoper.
Regeringens bedömning är att de ersättningar som kommer att betalas till markägare och innehavare av särskild rätt till fastigheten troligen blir begränsade. Vid beslut i det enskilda fallet om avgränsningen av en viss biotop kan det givetvis beaktas, i vilken utsträckning den pågående markanvändningen försvåras.
16.5.5 Fridlysning av djur- och växtarter m. m.
Regeringens förslag: Fridlysning av arter skall kunna ske även när det inte finns något akut utrotningshot. En möjlighet införs att meddela föreskrifter om tillträdesförbud till område som innehåller en växtart som behöver särskilt skydd. Föreskrifter skall också kunna meddelas som inskränker rätten till fiske inom ett fridlyst område.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. 395
remissinstanser som behandlar förslagen. Bl.a. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Lantbrukarnas riksförbund, Skogsägarnas riksförbund och Nordiska förbundet för kulturlandskap avstyrker celler uttrycker tveksamhet inför förslaget att markägarens rätt att uppehålla sig inom ett område som innehåller fridlysta växtarter skall kunna begränsas.
Naturvårdsverket anser att ett skydd enligt 14 § även skall kunna avse växtarter som kan förväxlas med sådana arter som behöver skyddas. Verket anser vidare att undantaget för djurarter som omfattas av bestämmelser om fiske skall tas bort. Fiskeristyrelsen, som tillstyrker utredningens förslag, har motsatt uppfattning i den senare frågan.
Regeringens överväganden: Mcd stöd av 14 § NVL kan länsstyrelserna eller naturvårdsverket besluta om fridlysning av djur- eller växtarter. Fridlysning av djurart enligt bestämmelsen kan dock bara ske för arter som inte omfattas av bestämmelserna i jakt- eller fiskelagstiftningen. Enligt paragrafens tredje stycke kan till skydd för djurlivet för vissa områden meddelas inskränkningar i rätten till jakt eller rätten att uppehålla sig inom området. Föreskrifter om sådana inskränkningar meddelas enligt 158 naturvårdsförordningen av länsstyrelserna. De två första styckena i 148 har i stort sett inte ändrats sedan NYVL tillkom. Det tredje stycket tillkom genom lagstiftning år 1974 men har sin motsvarighet i äldre bestämmelser.
Utredningen föreslår ett förtydligande i paragrafens första och andra stycke för att det inte skall råda något tvivel om att fridlysning kan beslutas i förebyggande syfte, dvs. innan risken för utrotning av en art har blivit akut. Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som särskilt har kommenterat det. Regeringen förordar att paragrafen ändras på det sätt utredningen föreslår.
Inom ctt naturreservat eller naturvårdsområde finns möjlighet att meddela föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt till tillträde. Därigenom kan exempelvis häckningsplatser för fåglar eller växtlokaler som hyser utrotningshotade arter skyddas. Den möjlighet att förbjuda tillträde till ett område som finns enligt 14§ tredje stycket NVL kan dock. som nyss nämnts, bara tillämpas till skydd för djurlivet.
Utredningen anser att det i många fall är ett onödigt långtgående ingrepp att bilda ctt reservat för att införa ctt tillträdesförbud till skydd för växtlivet. Därför föreslås att det områdesskydd som finns i 143 tredje stycket utvidgas till att omfatta växter. Vidare föreslås att rätten till fiske inom ett sådant område skall kunna inskränkas, liksom nu gäller beträffande rätten till jakt.
I princip tillstyrks ändringsförslagen genomgående av remissinstanserna. Regeringen finner att det kan finnas fall då ett särskilt, långtgående skydd för växtlokaler behövs, men då ett förordnande om exempelvis naturreservat framstår som en onödigt ingripande åtgärd. Det biotopskydd som nyss föreslagits innefattar inte möjligheten att besluta om tillträdesförbud. Utredningens förslag bör mot den bakgrunden genomföras. Det bör dock understrykas att ett tillträdesförbud innebär en inskränk- 396
det framstår som nödvändigt. Normalt bör det vara tillräckligt att kanalisera besökande runt en aktuell växtplats. Regeringen föreslår också att 148 NYVL kompletteras med en föreskrift som gör det möjligt att inskränka rätten till fiske inom skyddade områden.
Flera remissinstanser påpekar att föreskrifter om tillträdesförbud till en växtlokal inte bör gälla gentemot markägaren. Regeringen delar den den uppfattningen. För de hotade arter som finns i kulturpräglade miljöer finns det ett behov av vård, som ofta sker genom markägarens försorg. Enligt 153 andra stycket naturskyddsförordningen gäller för djurskyddsområden att tillträdesförbud i normalfallet inte skall gälla gentemot markägaren. Detsamma bör enligt förordningen gälla för områden som omfattas av föreskrifter till skydd för växtlivet.
Naturvårdsverket föreslår i sitt remissvar att skydd av fisk och andra vattenlevande djur, såsom vissa kräftdjur samt flodpärlmussla, skall kunna regleras genom NVL. Verket anför att man i dag inte kan freda bestånd av fisk annat än genom fiskelagstiftningen, även om önskemålet om fredning avser arter som är ointressanta från kommersiell synpunkt eller för sportfisket. Regeringen finner att det inte finns tillräckliga skäl att avvika från den hittills tillämpade principen, att djur vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske inte skall omfattas av bestämmelserna om fridlysning. Fredning av sådana djur regleras i jakt- och fiskelagstiftningen. Det är däremot angeläget att naturvårdsverket och fiskeristyrelsen gemensamt verkar för att undanröja eventuella oklarheter om gränsdragningen melian fiskelagstiftningen och NVYL när det gäller skyddet av vattenlevande arter. Principen är enligt 268 lagen (1950:596) om rätt till fiske att den lagen inte skall tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen. Genom den föreslagna ändringen i 148 tredje stycket öppnas en möjlighet att för vissa områden med stöd av NVYL meddela föreskrifter som inskränker rätten till fiske, varmed även avses fångst av flodpärlmusslor och andra skaldjur.
Naturvårdsverket påpekar också att det ibland kan vara svårt att utan goda biologiska kunskaper skilja mellan fridlysta arter och sådana som är nära släkt med de fridlysta. Så kan exempelvis vara fallet beträffande vissa orkidéer. Verket föreslår därför att det i 148 första stycket införs en möjlighet att fridlysa växter och djur som är förväxlingsbara med de hotade arter som behöver skyddas. Regeringen finner dock att det skulle föra för långt att generellt fridlysa arter endast på grund av förväxlingsrisken. För sällsynta arter som är svåra att identifiera framstår föreskrifter enligt 148 tredje stycket eller någon annan form av områdesskydd som lämpligare.
Regeringens förslag: Ett arbetsföretag som är föremål för samråd enligt 208 NVL skall kunna förbjudas, om andra åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt. Ett förbud enligt paragrafen skall kunna medföra rätt till ersättning om det medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Samma som regeringens. Utredningen föreslår också att regeringen eller en myndighet skall kunna meddela föreskrifter om att samråd skall ske beträffande alla slag av arbetsföretag som kan skada naturmiljön inom särskilt skyddsvärda områden.
Remissinstanserna: Förslagen till ändringar tillstyrks av flertalet länsstyrelser, riksantikvarieämbetet, boverket och statskontoret. Ändringarna avstyrks av Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Skogsindustrierna och Sveriges Jordägareförbund.
Skogsstyrelsen anser att utvidgningen av samrådsskyldigheten inom särskilt skyddsvärda områden bör tillämpas restriktivt. Förslaget att införa en möjlighet att meddela förbud mot ett arbetsföretag avstyrks. Styrelsen påpekar att även ett krav på flyttning av ett arbetsföretag till en annan plats innebär ett stort ingrepp i den enskildes rätt. Liknande synpunkter framförs av bl.a. domänverket. Flera remissinstanser anser att det är onaturligt att ett samrådsförfarande skall kunna mynna ut i förbud.
Naturvårdsverket anser att 20§ bör ha samma lydelse som i dag, dock med tillägget att ett arbetsföretag skall kunna förbjudas om förbudet inte medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att det bör övervägas att ersätta samrådsskyldigheten för främst stora skogsavverkningar och hyggesplöjningar med en tillståndsplikt enligt NYL.
Flera remissinstanser tar upp frågan om ersättning till markägaren i de fall ett förbud enligt 208 meddelas och påpekar att förbudsmöjligheten får begränsad effekt om ersättningar till markägaren måste betalas. Naturskyddslöreningen anser att reglerna om restriktioner för naturvård måste återgå till det rättsliga läget före år 1987, då intrånget i pågående markanvändning relaterades till brukningsenheten och inte till den berörda delen av fastigheten.
Lantbruksstyrelsen anser att skogsplantering på såväl åker- och kultiverad betesmark som naturbetesmarker utgör ett led i pågående markanvändning. Styrelsen tar avstånd från utredningens uppfattning att skogsplantering på jordbruksmark är en samrådspliktig åtgärd enligt 208 NVL. Andra remissinstanser, bl. a. naturvårdsverket och flera länsstyrelser, anser att åtminstone energiskogodling på jordbruksmark utgör en ändring av den pågående markanvändningen.
Regeringens överväganden: Enligt 208 NVL skall den som avser att utföra ett arbetsföretag, som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, i förväg samråda med länsstyrelsen. För markberedning genom hyggesplöjning har regeringen med stöd av 208 NVL i 23§ naturvårdsförordning-
en föreskrivit att anmälan för samråd alltid skall göras. Länsstyrelsen kan enligt 208 förordningen meddela motsvarande föreskrifter för andra typer av arbetsföretag.
Samrådsförfarandet kan enligt 208 andra stycket NYL utmynna i att företagaren av länsstyrelsen föreläggs att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Däremot kan länsstyrelsen inte med stöd av paragrafen förbjuda att arbetsföretaget utförs. Ett föreläggande kan inte heller innebära så långtgående inskränkningar i markanvändningen att markägaren skulle ha blivit berättigad till ersättning för intrång i pågående markanvändning, om motsvarande föreskrifter hade meddelats med stöd av andra bestämmelser i NVL.
Naturvårdslagsutredningen anser att det är en brist i lagstiftningen att möjlighet saknas att i undantagsfall meddela förbud mot vissa arbetsföretag.
Regeringen gör följande bedömning. Bestämmelserna om samråd i 208 skärptes genom de lagstiftningsåtgärder som genomfördes år 1974. En ytterligare skärpning av bestämmelserna är emellertid motiverad. Länsstyrelserna, som har att tillämpa paragrafen, har i sina remissvar nästan enhälligt understrukit behovet av en möjlighet att meddela beslut som sträcker sig längre än vad som nu är möjligt. Framför allt anser man att en möjlighet bör finnas att anvisa en lämpligare plats för arbetsföretaget än den som föreslås av den samrådsskyldige.
Det bör finnas en möjlighet att i undantagsfall besluta om förbud mot arbetsföretag som omfattas av samrådsskyldighet. Ett sådant förbud kan förenas med att länsstyrelsen anvisar en lämpligare plats för arbetsföretaget, om alternativ finns. Regeringen föreslår därför att utredningens förslag genomförs. Det bör dock understrykas att förbudsmöjligheten bara bör utnyttjas i fråga om områden som är särskilt skyddsvärda och när ett områdesskydd enligt andra bestämmelser i NVL inte framstår som lämpligare. För sådana biotoper som enligt regeringens förslag skall omfattas av ett särskilt skydd enligt 218 blir samrådsbestämmelsen över huvud taget inte aktuell, eftersom arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom de skyddade områdena.
Enligt utredningens förslag skall föreläggande eller förbud enligt 208 NVL kunna meddelas även i de fall föreskriften innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras, vilket medför rätt till ersättning för markägaren. Flera remissinstanser har tagit upp frågan om vilka principer som skall gälla för samhällets skyldighet att ersätta markägaren för inskränkningar i hans förfoganderätt till mark.
Regeringen finner inte att det finns skäl att i detta sammanhang ompröva de principer som tillämpas när det gäller ersättning till markägare m.fl. och som bl.a. framgår av 26§ NVL. Bestämmelserna i NVL är utformade på samma sätt som motsvarande regler i annan lagstiftning med anknytning till markanvändningen. Utformningen av reglerna om ersättningsskyldighet övervägdes noga i samband tillkomsten av bl. a. plan- och bygglagen och naturresurslagen år 1987.
Frågan om åtgärder enligt 208 NVL skall kunna vara så ingripande att de medför ersättningsskyldighet är främst av betydelse för markanvänd- 399
ningen inom de areella näringarna. Av särskilt intresse i sammanhanget är konsekvenserna av den nya jordbrukspolitik som nyligen har beslutats av riksdagen (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) och som kan innebära nedläggning av jordbruksproduktionen på stora arcaler. Brukningsplikten i skötsellagen har genom beslutet avskaffats och ersatts med en skyldighet att enligt 48 första stycket skötsellagen åtta månader i förväg anmäla att jordbruksmark skall tas ur produktion. Anmälan görs till länsstyrelsen. Om det finns särskilda skäl från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt, kan denna tid enligt paragrafens andra stycke förlängas till tolv månader. En anmälan skall enligt 23§ tredje stycket naturvårdsförordningen anses som en anmälan om samråd enligt 208 första stycket NVL beträffande sådant arbetsföretag för vilket marken tas i anspråk.
Anmälningsskyldigheten syftar till att ge samhället en möjlighet att reagera, om natur- eller kulturmiljövärden hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t. ex. plantera skog på marken. Avtal kan då träffas med brukaren om att ersättning skall betalas för att jordbruksdriften på fastigheten skall fortsätta. Särskilda medel för sådana landskapsvårdande åtgärder har avsatts genom det livsmedelspolitiska beslutet. För en utförligare redogörelse hänvisas till jordbruksministerns föredragning i propositionen om den nya livsmedelspolitiken.
Av det nu anförda följer att tillämpningen av 208 NYL kommer att ha betydelse i samband med den omstrukturering som är på väg inom jordbruket. Normalt bör i nedläggningsfallen behovet av skydd för naturmiljön kunna beaktas genom att brukaren och länsstyrelsen som en följd av samrådet kommer överens om vilka naturvårdshänsyn som skall tas och om en eventuell ersättning för fortsatt brukande. Det kan dock hända att en överenskommelse inte kan nås och det framstår som nödvändigt att förhindra t. ex. en skogsplantering. Det krävs då att det finns en möjlighet att förbjuda arbetsföretaget. Bestämmelserna om naturreservat i NYL är inte anpassade för en sådan situation. Enligt naturvårdslagsutredningen bör ett förbud mot skogsplantering i princip medföra rätt till ekonomisk ersättning (SOU 1990:38 s. 95).
Regeringen finner att ett förbud enligt 208 NVL bör kunna meddelas, även om det medför att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras och markägaren således blir berättigad till ersättning. En bestämmelse om det bör införas i 268 NVL. Rätten till ersättning bör prövas enligt samma principer som gäller i övriga fall, då förfoganderätten till en fastighet inskränks.
Som nyss påpekats kommer möjligheten att meddela förbud sällan att behöva utnyttjas. Detta gäller även för åtgärder inom skogsbruket, där det av regeringen föreslagna biotopskyddet i förening med hänsynskravet i skogsvårdslagen medför en avsevärd förstärkning av naturvårdens möjligheter.
När det gäller förelägganden som meddelas enligt 208 andra stycket finner regeringen inte skäl att införa en motsarande ersättningsrätt. För sådana förelägganden kommer därför liksom tidigare att gälla att de inte får innebära så långtgående inskränkningar att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. 400
Förslagen till ändringar i NYL innebär utökade möjligheter för länsstyrelserna att : fråga om odlingslandskapet bevaka natur- och kulturmiljövårdens intressen. Bl.a. mot den bakgrunden är det möjligt att förenkla bestämmelserna i skötsellagen om anmälningsskyldighet när jordbruksmark tas ur produktion. Den särskilda bestämmelsen i 4§ andra stycket skötsellagen, enligt vilken anmälan i vissa fall skall göras tolv månader i förväg, bör därför upphävas. Därefter kvarstår att en anmälan om att ta jordbruksmark ur produktion skall göras till länsstyrelsen åtta månader innan marken avses tas ur produktion.
Utredningen har vidare föreslagit en ändring i 20§ andra stycket NYL som innebär att föreskrifter skall kunna meddelas om obligatorisk samrådsskyldighet för alla slag av arbetsföretag som kan skada naturmiljön inom särskilt skyddsvärda områden. Härmed avses främst sådana ekologiskt särskilt känsliga områden som avses i 2 kap. 3§ naturresurslagen och som skall ingå i de kommunala översiktsplanerna. Givetvis är behovet av samråd särskilt stort inom sådana områden. Som påpekas av naturvårdsverket skulle dock bestämmelsen kunna leda till svårigheter vid tillämpningen. Gränsdragningen mellan arbetsföretag som väsentligt ändrar naturmiljön, som är utgångspunkten för den nuvarande samrådsskyldigheten, och företag som kan skada naturmiljön kan framstå som svårfattlig för den enskilde. I stället bör den existerande möjligheten utnyttjas att enligt 203 första stycket naturvårdsförordningen föreskriva om samråd i fråga om vissa slag av arbetsföretag. Det finns ett särskilt behov av att meddela sådana föreskrifter för områden som i den kommunala planeringen bedöms som känsliga från ekologisk synpunkt.
Möjligheten till delegation av samrådsärenden till kommun har behandlats i avsnitt 16.5.3.
16.5.7 Täktverksamhet
Regeringens förslag: Täkttillstånd får vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt ett tidigare tillstånd. Säkerhet för fullgörande av villkor enligt ett tillstånd skall ställas innan tillstånd meddelas.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. :
Remissinstanserna: Utredningens förslag till ändringar tillstyrks av remissinstanserna med något enstaka undantag.
Flera remissinstanser tar upp frågan om tillståndsplikt för husbehovstäkter. Naturvårdsverket anser att husbehovstäkter bör omfattas av tillståndsplikt om de är belägna i områden som länsstyrelserna till följd av grusinventeringar bedömer vara klass 1-områden från naturvårdssynpunkt. Liknande synpunkter framförs bl. a. av länsstyrelserna i Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län. Länsstyrelserna i Norrbottens och Älvsborgs län samt domänverket delar utredningens uppfattning att en tillståndsplikt för husbehovstäkter inte bör införas. 401
26 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Statskontoret ifrågasätter tillståndsprövningen enligt NYL av matjordstäkter. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det är tillräckligt om sådana täkter omfattas av en anmälningsplikt. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är oklart om hänsyn vid tillståndsprövningen kan tas till resursfrågor, så att en ansökan om tillstånd exempelvis kan avslås på den grunden att det finns ett begränsat behov av det material som utvinns.
Flera remissinstanser anser att det leder till praktiska problem att täkter skall prövas både enligt NYL och miljöskyddslagen, särskilt i de fall den senare prövningen sker hos miljö- och hälsoskyddsnämnd.
Regeringens överväganden: Naturvårdslagsutredningen gör bedömningen att den reglering av täktverksamhet som finns i NYL och andra författningar i huvudsak är utformad på ctt tillfredställande sätt. Utredningen föreslår att det i 18§ NVL införs en möjlighet att vägra täkttillstånd i de fall sökanden inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd och att det i paragrafen anges att länsstyrelsen kan kräva att säkerhet ställs för de villkor som skall gälla redan innan tillståndet meddelas. Ändringsförslagen har tillstyrkts av en så gott som enig remissopinion. Regeringen föreslår att förslagen genomförs.
Flera remissinstanser har tagit upp frågan om en tillståndsplikt för större husbehovstäkter. Naturvårdsverket anser bl.a. att det är stötande att en icke tillståndspliktig husbehovstäkt kan betyda ctt avsevärt större ingrepp i landskapet än en mindre kommersiell täkt som kräver tillstånd.
För närvarande gäller att det bara är täkter för andra ändamål än markinnehavarens husbehov som är tillståndspliktiga. Naturvårdslagsutredningen anser att det skulle föra för långt att införa en tillståndsplikt för husbehovstäkter och hänvisar till den möjlighet att med stöd av 208 NYL förbjuda arbetsföretag som föreslås av utredningen.
Frågan om tillståndsplikt för husbehovstäkter diskuterades i samband med de ändringar i NYL som genomfördes år 1974. Chefen för jordbruksdepartementet fann då inte skäl att införa tillståndsplikt, även om han ansåg att husbehovstäkter i många fall kan innebära olämpliga ingrepp i landskapet. Bl.a. ansågs det vanskligt att i lag fastställa en för hela landet tillämplig kvantitetsgräns ovanför vilken husbehovstäkt alltid skulle vara underkastad tillståndstvång. Vid riksdagsbehandlingen instämde jordbruksutskottet i denna bedömning (prop. 1974:166 s. 101, JoU 52, rskr. 405). Enligt regeringens bedömning finns det inte underlag för att nu inta en annan ståndpunkt när det gäller frågan om husbehovstäkterna skall vara tillståndspliktiga. De skyddsformer som NVL i övrigt erbjuder bör, kunna användas för att motverka skadeverkningar i samband med sådana täkter. Regeringen vill särskilt hänvisa till de skärpta bestämmelser om samrådsskyldighet (20§) som nyss har föreslagits. För områden som t. ex. vid grusinventeringar visar sig särskilt skyddsvärda finns det möjlighet att med stöd av den sistnämnda paragrafen föreskriva om obligatorisk samrådsskyldighet för husbehovstäkter.
I bilagan till miljöskyddsförordningen (1989:364) anges att vissa större täkter skall tillståndsprövas enligt miljöskyddslagen av länsstyrelsen. För övriga täkter som omfattas av 18§ NVL gäller att en anmälan skall göras till miljö- och hälsoskyddsnämnden, som enligt 40§ miljöskyddslagen kan
meddela sådana förelägganden eller förbud som behövs från miljöskyddssynpunkt. Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har den synpunkten framförts, att det leder till praktiska problem att en prövning av täkter kan ske både enligt NYL och miljöskyddslagen, särskilt i de fall prövningen enligt den senare lagen sker i miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Regeringen instämmer i att en dubbelprövning enligt olika lagar kan medföra vissa praktiska problem. Det bör dock understrykas att prövningen enligt lagarna sker från olika utgångspunkter. Enligt NVL skall arbetsföretagets inverkan på naturmiljön bedömas, medan prövningen enligt miljöskyddslagen främst rör störningar på omgivningen från verksamheten i form av t. ex. damm eller buller. Regeringen finner att det därför inte är möjligt att åstadkomma en förenkling av hanteringen genom att utesluta möjligheten till prövning enligt någon av lagarna. Det finns inte heller tillräckliga skäl att undanta täktområden från tillståndsplikten enligt skogsvårdslagen vid avverkning av svårföryngrad skog och skyddsskog, vilket föreslås av utredningen. Prövningen enligt skogsvårdslagen avser frågan om skydd mot att fjällgränsen flyttas ner och frågan om skydd mot sand- eller jordflykt. Samma bedömning bör göras beträffande den särskilda prövning av matjordstäkter som skall ske enligt skötsellagen och som görs av lantbruksnämnden.
Detta utesluter dock inte vissa förenklingar när det gäller hanteringen av täktärendena. Den samordnade länstörvaltning som kommer att införas den I juli 1991 medför att att lantbruksnämnderna kommer att inordnas i länsstyrelserna. Prövningen enligt naturvårdslagen och skötsellagen kommer därigenom att kunna utföras i ett sammanhang. Detsamma gäller för de täkter som skall tillståndsprövas av länsstyrelserna enligt miljöskyddslagen. I fråga om de täkter som är anmälningspliktiga enligt miljöskyddsförordningen utgår regeringen från att länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna bemödar sig om att utnyttja de möjligheter som finns till samordning och att informera allmänheten på bästa sätt om de bestämmelser som gäller.
16.5.8 Markavvattning
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att beträffande områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning. Prövningen enligt NYL av ett markavvattningsföretag skall även omfatta vattenföroreningar. I ett tillstånd till markavvattning skall anges när åtgärderna senast skall vara utförda.
Genom ändringar i skogsvårdslagen införs anmälningsplikt för s.k. skyddsdikningar och anges att föreskrifter om hänsyn till naturvårdsintressen vid skötseln av skog kan omfatta bl.a. sådana dikningar.
Naturvårdslagsutredningens förslag: För vissa delar av landet skall föreskrifter meddelas om vilka särskilda skäl som skall föreligga för tillstånd 403
vudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget om en anmälningsplikt för skyddsdikningsföretag och om en tidsbegränsning av tillstånden för markavvattning tillstyrks genomgående av remissinstanserna. Svenska Naturskyddsföreningen anser att skyddsdikning bör vara tillståndspliktig.
När det gäller förslaget om att föreskrifter skall kunna meddelas om särskilda skäl för tillstånd inom vissa delar av landet är meningarna delade. Förslaget avstyrks av Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas riksförbund, som anser att utredningen inte har redovisat tillräckligt starka skäl för den skärpning som föreslås. Förslaget avstyrks också av Lantbruksstyrelsen, Skogsindustrierna och Sveriges Jordägareförbund.
Övriga remissinstanser delar utredningens uppfattning att en skärpning av tillståndprövningen är nödvändig. Utredningsförslaget tillstyrks av bl.a. boverket, flertalet länsstyrelser samt av LO. Naturvårdsverket anser att den indelning av våtmarker i två olika kategorier som skulle bli en följd av utredningens förslag är olämplig. Följden skulle enligt verket kunna bli att de våtmarker som inte omfattas av den nya regeln skulle betraktas som mindre värdefulla. Verket förordar i stället en konstruktion liknande den som tillämpas för strandskyddet, med ctt generellt förbud mot markavvattning. Ett generellt förbud med vissa undantagsmöjligheter förespråkas också av länsstyrelserna i Blekinge, Kopparbergs och Skaraborgs län, Uddevalla kommun, Sveriges Fiskares Riksförbund och Sveriges Ornitologiska Förening. Svenska Naturskyddsföreningen anser att den av utredningen föreslagna 18 d § bör tillämpas för Norrlandslänen, medan markavvattning i övrigt i princip bör vara förbjuden.
Regeringens överväganden: Genom 1988 års miljöpolitiska beslut har fastslagits att våtmarker hör till de naturtyper som bör ägnas särskild uppmärksamhet i säkerställandearbetet. I 1988 års miljöpolitiska proposition anfördes att det är viktigt att bevara så många våtmarker som möjligt, eftersom de har en stor betydelse för vattenhushållningen och för bibehållandet av ett levande landskap. Särskilt underströks behovet att bevara våtmarkerna i sydligaste Sverige, främst nära kusterna och på Öland och Gotland. Denna uppfattning delades av riksdagen (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373).
Bestämmelsen i 18c§ NVL om en tillståndsplikt för markavvattningsföretag, som trädde i kraft den i juli 1986, är ett viktigt rättsligt instrument till skydd för våtmarkerna. Det är av stor betydelse att 18 c§ används på ett så effektivt sätt som möjligt.
Naturvårdslagsutredningen har bl.a. genomfört en enkät till länsstyrelserna för att klarlägga hur bestämmelsen tillämpas i praktiken. Utredningen anser att 18c§ i några avseenden har medfört tillämpningsproblem och att den i många fall inte har varit effektiv för att skydda våtmarkerna. Utredningen pekar på att antalet ansökningar om tillstånd som avslås av länsstyrelserna är mycket litet och att dessa har begränsade resurser för tillsynen av markavvattningsföretagen. Därför föreslår utredningen en ny bestämmelse i NVL enligt vilken regeringen, för delar av landet där det är
särskilt angeläget att bevara våtmarkerna, får föreskriva vilka särskilda skäl som skall föreligga för att tillstånd till markavvattning skall medges.
Behovet av en skärpt tillämpning vid tillståndsprövningen ifrågasätts av några av de remissinstanser som företräder jord- och skogsbruksnäringarna. I allmänhet instämmer dock remissinstanserna i den problembeskrivning som utredningen redovisat. Länsstyrelserna framhäver att bestämmelsen är svårtillämpad och att det är svårt att avslå ansökningar om tillstånd annat än i fråga om dikning av våtmarker som uppenbart skall skyddas, exempelvis sådana som vid våtmarksinventeringarna åsatts högsta skyddsvärde. Bristen på resurser understryks också.
Regeringen finner att naturvårdsintresset behöver kunna hävdas bättre än hittills i fråga om våtmarkerna. Detta gäller särskilt inom de delar av Syd- och Mellansverige där antalet kvarvarande våtmarker är mycket litet. En skärpning av tillståndsprövningen enligt 18c§ är motiverad.
Utredningens förslag innebär att en skiljelinje dras mellan de delar av landet där en viss dikningsverksamhet inom främst skogsbruket bör kunna tillåtas och övriga delar, där behovet att bevara kvarvarande våtmarker är särskilt stort. Inom de senare områdena, som anges av regeringen, skall nydikning för jord- eller skogsbruksändamål i princip vara förbjuden. Den lagtekniska lösning som utredningen har valt tillstyrks av flertalet remissinstanser. Naturvårdsverket anser dock att en sådan lösning kan medföra att skyddet för våtmarkerna försvagas inom de delar av landet som inte omfattas av de skärpta kraven. Verket anser därför, i likhet med flera remissinstanser som företräder naturvårdsintresset, att markavvattning generellt bör vara förbjuden. Från förbudet bör undantag kunna medges om särskilda skäl föreligger, varvid hänsyn kan tas till lokala och regionala skillnader i skyddsbehovet.
Det är en fördel om den skillnad i skyddsbehov som finns inom olika områden också kommer till uttryck i författningstexten. Regeringen finner att bestämmelsen bör tillämpas för begränsade områden, där antalet kvarvarande våtmarker är litet och där behovet av att bevara våtmarkerna är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. För sådana särskilt angivna områden bör huvudregeln vara att åtgärder i syfte att dika ut ny mark för jordeller skogsbruksändamål inte skall vara tillåtna.
Den av utredningen föreslagna bestämmelsen kommer tydligare till uttryck i lagtexten om den formuleras som ett bemyndigande för regeringen att meddela förbud mot markavvattning. Därför föreslås att det i en ny 18d§ anges att åtgärder för att avvattna mark inte får vidtas inom vissa områden, vilka bestäms av regeringen. Undantag från ett sådant förbud bör i princip kunna medges i de fall då enligt utredningens förslag särskilda skäl för tillstånd skulle ha varit för handen. Frågan om undantag behandlas närmare i specialmotiveringen.
Det bör understrykas att syftet med regleringen givetvis inte är att sänka skyddsnivån för de områden, som inte kommer att omfattas av den nya bestämmelsen. Om en sådan effekt skulle uppstå vid tillämpningen är regeringen beredd att ompröva sitt ställningstagande.
Regeringen kommer att besluta om de områden som skall omfattas av den nya bestämmelsen efter att ha hört naturvårdsverket, skogsstyrelsen, 405
digheter.
Utredningen har vidare föreslagit att det i lagtexten skall anges att ett tillstånd till markavvattning skall vara tidsbegränsat. En sådan ordning överensstämmer med vad som gäller för andra typer av tillståndsbeslut. Förslaget har genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Regeringen finner att det bör genomföras.
Frågan om miljöskyddslagens tillämpning när det gäller markavvattningsföretagen diskuteras ingående av utredningen, som konstaterar att de miljöskadliga effekterna i form av vattenföroreningar som ett sådant företag kan leda till inte omfattas av tillståndsprövningen enligt NVL. Sådana effekter skall i stället beaktas vid en prövning av företaget enligt vattenlagen (1983:291). Utredningen anser att detta är otillfredställande, eftersom exempelvis skogsdikningar sällan prövas enligt vattenlagen. Enligt utredningen bör problemet lösas antingen genom att större markavvattningsföretag görs tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen eller genom att naturvårdslagens tillämpningsområde i detta fall utvidgas till att omfatta vattenföroreningar. Koncessionsnämnden för miljöskydd framhåller att det finns starka skäl som talar för en tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen av åtminstone större markavvattningsföretag. Nämnden anser inte att tillämpningsområdet för naturvårdslagen bör utvidgas.
Regeringen finner att det är otillfredställande att de effekter i form av vattenföroreningar som ett markavvattningsföretag kan leda till i praktiken ofta inte kommer att prövas av någon myndighet. En ändring av det förhållandet är angelägen.
En nära till hands liggande lösning är att införa en tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen för större företag och en anmälningsskyldighet för de mindre, i likhet med vad som gäller för täkterna. En sådan lösning skulle dock leda till vissa svårigheter när det gäller markavvattningsföretagen. Prövningen enligt NYL avser skyddet för naturmiljön. Som framhållits av flera remissinstanser kan det ifrågasättas om inte skyddet för naturmiljön omfattar även effekter genom vattenföroreningar på växt- och djurlivet i anslutning till det avvattnade området. Samtidigt är skyddet mot vattenföroreningar ett intresse som regleras i miljöskyddslagen. För att undvika gränsdragningsproblem är lämpligast att miljöskydds- och naturvårdsaspekterna i detta fall bedöms i ett sammanhang. Lämpligen sker detta vid den prövning enligt NVL av markavvattningsföretag som länsstyrelsen gör. Regeringen föreslår därför att det i 18c§ anges att det vid prövningen skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar. För att undvika tolkningsproblem bör samtidigt 3 a§ ändras redaktionellt.
Med s.k. skyddsdikningar avses åtgärder som vidtas för att hindra grundvattnet att stiga efter en skogsavverkning och som därmed underlättar återväxten. Skyddsdikningar är mycket vanliga inom skogsbruket, särskilt i norra Sverige. En skyddsdikning innefattas inte i begreppet markavvattning som det definieras i 18c§ NVYL och är därmed inte tillståndspliktig enligt den paragrafen. Om en sådan dikning kan komma att väsentligt ändra naturmiljön är den dock samrådspliktig enligt 208 NVL.
Utredningen konstaterar att den svåra gränsdragningen mellan skydds- 406
dikningar och tillståndspliktiga markavvattningsföretag har lett till avsevärda tillämpningssvårigheter. För att förstärka samhällets kontroll över skyddsdikningarna föreslås därför att en anmälningsplikt till skogsvårdsstyrelserna av sådana dikningar införs och att en möjlighet att meddela föreskrifter om dem tas in i 218 skogsvårdslagen. Förslaget tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser.
Regeringen finner att det är nödvändigt att förstärka kontrollen över skyddsdikningarna. Det kan befaras att många dikningar har bedömts som skyddsdikningar och därmed inte prövats enligt 18c§ NVL, trots att det i själva verket varit fråga om tillståndspliktiga företag. En lämplig åtgärd är att införa en anmälningsskydlighet för skyddsdikningar i samma ordning som avverkningsanmälan enligt 173 skogsvårdslagen. En tillståndsplikt för sådana dikningar, vilket föreslås av några remissinstanser, skulle föra för långt. Regeringen finner också att det i 21§ skogsvårdslagen tydligare bör anges att de föreskrifter om naturvårdshänsyn som kan meddelas med stöd av paragrafen även kan omfatta skyddsdikningar. Genom en sådan ändring fastslås skogsvårdens ansvar för att hänsyn tas till naturvårdens intressen även i de fall en dikningsåtgärd inte är tillståndspliktig enligt NYVL.
I framställningar till regeringen, som behandlats av utredningen, har bl.a. skogsstyrelsen begärt att 18c§ NVYL ändras, så att dikningar som syftar till att dränera ett vägområde (vägdiken) undantas från tillståndsplikt. Utredningen har gjort bedömningen att tillstånd endast krävs i de fall då vägdikena medför att vattennivån i omkringliggande mark påverkas och att något undantag därför inte bör göras från kravct på tillståndsprövning. Regeringen finner inte att det finns skäl att ändra tillämpningsområdet för paragrafen.
Några länsstyrelser har i sina remissyttranden anfört att tillämpningsproblem kan uppkomma när det gäller att bedöma vad som utgör rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge. Sådana åtgärder är enligt 18c§ andra stycket inte tillståndspliktiga. Ett motsvarande undantag finns 1 4 kap. 3 § vattenlagen. När det gäller innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till de uttalanden som gjordes av jordbruksutskottet i samband med vattenlagens tillkomst och som riksdagen ställde sig bakom (JoU 1982/83:30 s. 27, rskr. 274). Uttalandena bör ge en tillräcklig ledning för rättstillämpningen.
16.5.9 Samernas rättigheter i nationalparker m. m.
Regeringens förslag: Nationalparkerna likställs med naturreservaten i fråga om möjligheten att meddela föreskrifter som innebär inskränkningar i bl.a. sådana rättigheter som tillkommer samerna enligt rennäringslagen.
Om föreskrifterna innebär avsevärt försvårande av pågående markanvändning skall ersättning utgå.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av naturvårdsverket, länsstyrelsen i Jämtlands län och länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar i stället ett obligatoriskt samrådsförfarande. Förslaget avstyrks av Svenska Samernas Riksförbund. Lantbruksstyrelsen och boverket understryker behovet av fördjupade analyser av rennäringens markanvändning och utvecklingsplaner.
Regeringens överväganden: Enligt 6 § första stycket NVYL gäller beträffande nationalpark att föreskrifter inte får innebära inskränkning i redan uppkommen enskild rätt. I paragrafens andra stycke anges att föreskrifterna inte heller får föranleda inskränkning i rättigheter som tillkommer samerna cnligt rennäringslagen till bete, skogsfång, fiske eller jakt (med vissa undantag) eller innebära hinder för samerna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakning av renhjordar.
Utredningen gör bedömningen att de befogenheter som tillkommer samerna enligt 683 andra stycket NVL inte är inskränkta jämfört med med de befogenheter som ingår i renskötselrätten enligt rennäringslagen (1971:437), med undantag för begränsningarna i jakträtten. Det är därför enligt utredningen inte möjligt att i föreskrifter som meddelas med stöd av 58 NVL inskränka renskötande samers rättigheter enligt rennäringslagen att exempelvis bygga broar eller utföra andra anläggningar eller färdas med motorcykel på barmark. Detta framstår enligt utredningens mening som inkonsckvent, eftersom sådana inskränkningar kan meddelas enligt 8§ NYVL beträffande mark som avsatts som naturreservat. Utredningen påpekar vidare att det är möjligt att enligt 268 rennäringslagen för visst markområde upphäva renskötselrätten eller begränsa vissa i renskötselrätten ingående befogenheter, om expropriationsskäl föreligger. Denna bestämmelse, som inte innehåller något undantag för nationalparker, står i strid mot 6§ andra stycket NYL som inte medger motsvarande inskränkningar.
Utredningen anser mot den angivna bakgrunden att 68 andra stycket NYVL bör ersättas med en bestämmelse enligt vilken föreskrifter får meddelas som inskränker renskötselrätten i nationalparkerna, om det är av väsentlig betydelse från naturvårdssynpunkt. Samtidigt föreslås att NYLs ersättningsbestämmelser kompletteras, så att ersättning kan utgå när nationalparksföreskrifterna medför skada eller olägenhet för renskötseln.
Därigenom kommer samma regler att gälla för nationalparker som för exempelvis naturreservat. Förslaget har fått ett blandat mottagande från remissinstanserna.
Regeringen gör följande bedömning. Frågan om en ändring i 68 NVL motsvarande den som nu föreslås av utredningen togs upp av bl.a. naturvårdsverket i samband med beredningen av de ändringar i NYL som beslutades år 1974. Föredragande departementschefen ansåg dock att det inte var möjligt att lägga fram ett sådant förslag utan föregående utredning och remissförfarande.
Som påpekats i utredningens direktiv har olika myndigheter haft olika uppfattningar om tolkningen av den aktuella bestämmelsen. En oklarhet har funnits när det gäller frågan om samerna har rätt att uppföra anläggningar för renskötseln, exempelvis broar, inom en nationalpark. Användningen av motorcyklar och andra motordrivna fordon i nationalparkerna har också ifrågasatts.
Regeringen finner att utredningen har påvisat att bestämmelsen, som i stort sett har kvarstått oförändrad sedan 1909 års lag om nationalparker, i praktiken har förlorat sin betydelse genom den utveckling som skett på andra områden, främst genom tillkomsten av rennäringslagen år 1971. Övervägande skäl talar för att bestämmelsen i 6§ andra stycket upphävs. Samtidigt bör införas en rätt till ersättning, om föreskrifter enligt bl.a. 5§ andra stycket medför att utövandet av renskötselrätten väsentligt försvåras. Enligt 26 § första stycket rennäringslagen får renskötselrätten upphävas för ett visst markområde om området behövs för ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719), dvs. bl.a. för att bevara områden som nationalpark. Ersättning skall därvid utgå för skada eler olägenhet för renskötseln eller för sådan rätt till jakt eller fiske som anges i 25§ i lagen. Motsvarande ersättningsbestämmelser bör införas i 26 och 3188 NVL.
Utredningen har föreslagit en ny bestämmelse i 68, i vilken det anges att föreskrifter enligt 5§ inte får inskränka samernas rättigheter enligt rennäringslagen i andra fall än när det är av väsentlig betydelse från naturvårdssynpunkt. Regeringen finner en sådan bestämmelse obehövlig. Av 58 andra stycket framgår att föreskrifter bara får meddelas om de behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.
Enligt 6§ första stycket NVL får nationalparksföreskrifter inte leda till inskränkning i redan uppkommen enskild rätt. Det saknas skäl att för nationalparker tillämpa en annan ordning när det gäller möjligheten till inskränkningar i en nyttjanderätt än den som gäller för exempelvis naturreservat. Det kan i undantagsfall inträffa att det utöver renskötselrätten finns särskilda rättigheter, exempelvis servitut eller nyttjanderätter, som belastar en nationalparksfastighet. Om föreskrifter meddelas som inskränker en sådan rättighet, bör ersättning kunna utgå. Regeringen föreslår därför att även 68 första stycket upphävs.
Med anledning av de invändningar som framförts av bl.a. Svenska Samernas Riksförbund bör det understrykas att de föreslagna ändringarna inte innebär en försvagning av samernas rättigheter inom nationalparkerna.
Utredningen föreslår att den del av 68 andra stycket som möjliggör 409
nationalparksförordningen. Rregeringen finner att bestämmelsen även fortsättningsvis bör finnas i NYL. Den har ett naturligt samband med de ersättningsbestämmelser vid inskränkningar i renskötselrätten som föreslås och bör därför ingå 1 26§.
Utredningen har också föreslagit att en bestämmelse om naturvårdshänsyn i samband med renskötsel skall tas in i rennäringslagen. Det förslaget bör behandlas i ett annat sammanhang.
16.5.10 Strandskydd
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att föreskriva om un-
dantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde beträffan-
de bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse. Ett beslut
om dispens från strandskyddet skall tidsbegränsas.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Byggnadsförbud inom strandskyddsområde skall inte gälla för bl.a. komplementbyggander. I övrigt överensstämmer förslaget med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget att byggnadsförbud enligt strandskyddsreglerna inte skall gälla för komplementbyggnader till befintlig bebyggelse tillstyrks av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget möjliggör en kraftigt ökad exploatering inom exempelvis skärgårdsområden, genom att små fiskestugor, som tidvis används för bostadsändamål, helt utan myndighetsprövning görs om till fritidshus med gäststugor och uthusbyggnader av olika slag, till men för allemansrätten. Byggnadsförbudet bör därför bara upphävas för områden som utpekas av en länsstyrelse. Liknande synpunkter framförs av Uppsala kommun.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att beslut om dispens från strandskyddet skall tidsbegränsas.
Flera remissinstanser anser att strandskyddets omfattning inom detaljplanelagt område skall beslutas av kommunen. Den åsikten framförs av bl.a. boverket, kommunförbundet samt ett antal länsstyrelser och kommuner. Naturvårdsverket har motsatt uppfattning.
Regeringens överväganden: De nu gällande bestämmelserna i 15— 17588 NVL om generellt strandskydd fick huvudsakligen sin utformning genom 1974 års lagstiftning. Syftet med bestämmelserna är att så långt det är möjligt bevara allmänhetens möjligheter till bad och annat friluftsliv genom att inskränka rätten till bebyggelse inom strandområdena. Utredningen anser att strandskyddsbestämmelserna som de nu är utformade i huvudsak tillgodoser det avsedda syftet och föreslår inte några genomgripande förändringar i regelsystemet.
Boverket och statens lantmäteriverk har i anslutning till en utvärdering av den nya byggnadslagstiftningen utarbetat cen promemoria med förslag till ändringar i plan- och bygglagen och NVL. De förslag i promemorian som berör strandskyddet har behandlats av naturvårdslagsutredningen. 410
nerna erhåller rätt att när en detaljplan antas besluta om strandskyddets omfattning och meddela undantag i särskilda fall från strandskyddsbestämmelserna. Ett viktigt motiv för förslaget är att den nuvarande ordningen medför en tungrodd hantering. Om strandskyddet skall upphävas inom ett område som skall ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser, måste länsstyrelsen fatta ett särskilt beslut om upphävande enligt 158 tredje stycket NVL. Beslutet fattas i allmänhet innan planen eller områdesbestämmelserna antas och villkoras av att planen eller områdesbestämmelserna inte ändras eller upphävs. Detta medför ett dubbelarbete, eftersom länsstyrelsens beslut måste kungöras och delges i särskild ordning, parallellt med det förfarande som tillämpas i planärendet enligt 5 kap. plan- och bygglagen.
Flera remissinstanser är positiva till promemorians förslag. Utredningen anser däremot, med hänsyn bl. a. till vikten av att upprätthålla strandskyddets styrka, att förslaget inte bör genomföras. I stället föreslås en ändring av 213 naturvårdsförordningen, så att länsstyrelsens kungörelseförfarande kan samordnas med motsvarande förfarande i planärendet.
Regeringen gör följande bedömning. Vid föredragningen av förslaget till plan- och bygglag anförde bostadsministern (prop. 1985/86:1 s. 104) att övervägande skäl talar för att strandskyddet skall vara kvar i NYL och att länsstyrelsen i princip skall fatta beslut i strandskyddsfrågor. Vidare påpekades att allemansrätten är cn tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om och att länsstyrelserna på det stora hela har skött denna uppgift mycket bra. Denna uppfattning delades av riksdagen (BoU 1986/87:1, rskr. 27). Som cen följd av införandet av plan- och bygglagen gjordes en följdändring i 15 § tredje stycket NVL, som behandlar länsstyrelsens möjlighet att upphäva strandskyddet i samband med planändringar. Därvid underströks att det är angeläget att strandskyddet så långt möjligt upprätthålls även inom planlagt område (prop. 1985/86:90, BoU 1986/87:4, rskr. 126).
Regeringen finner inte skäl att ompröva ställningstagandet, att beslut om strandskyddets omfattning skall fattas av länsstyrelsen även i de fall beslutet har samband med det kommunala planarbetet. Däremot bör en möjlighet införas att samordna de kungörelseförfaranden som tillämpas i planärendet och ; strandskyddsärendet. Även när det gäller kravet på delgivning till sakägare av beslutet om upphävande av strandskydd bör en samordning kunna ske, så att det förfarande med underrättelse till sakägare som gäller enligt plan- och bygglagen även kan tillämpas i strandskyddsärendet. En sådan samordning sker enklast genom en ändring av 218 naturvårdsförordningen. Regeringen kommer kommer att besluta om den förordningsändring som behövs. I detta sammanhang bör erinras om att frågan om upphävande av strandskyddet i erforderlig utsträckning bör prövas av länsstyrelsen innan kommunen antar planen (prop. 1985/86:90 s. 111).
Vid införandet av det generella strandskyddet år 1974 undantogs i en övergångsbestämmelse sådana strandområden som vid utgången av juni 1975 ingick i fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. Bak- 411
grunden till undantaget var att det fanns ett behov av att under tiden fram till den 1 juli 1975 överväga i vilka fall det skulle särskilt förordnas om strandskydd beträffande de områden som ingick 1 planerna.
De äldre stads- och byggnadsplanerna skall enligt övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen gälla som detaljplaner. I den nyssnämnda promemorian från boverket och lantmäteriverket konstateras, att om en detaljplan som ersatt en sådan äldre plan upphävs och ctt särskilt förordnande om strandskydd inte föreligger, omfattas planområdet inte av skyddet enligt 15§ NVL. Ett sådant upphävande av en detaljplan kan vara aktuellt om man exempelvis vill bevara ocxploaterade delar av planerna obebyggda. I promemorian föreslås därför en särskild bestämmelse i NVL, enligt vilken strandskydd skall inträda automatiskt i sådana fall.
Naturvårdslagsutredningen konstaterar att det inte har framkommit att den beskrivna situationen medför sådana olägenheter att en lagändring krävs. Utredningen påpekar att det finns en möjlighet för länsstyrelserna att i de aktuella fallen särskilt förordna om strandskydd om det bedöms som nödvändigt.
Regeringen finner att det för närvarande inte finns behov av en lagändring. Om det i framtiden skulle visa sig att problem uppstår genom att länsstyrelserna i ett stort antal fall behöver meddela förordnanden om strandskydd bör behovet av en lagreglering övervägas på nytt.
Utredningen föreslår att undantag från strandskyddet inte skall krävas för byggnad eller anordning på en tomtplats som utgör komplement till befintlig bebyggelse på tomtplatsen och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. Förslaget, som i något avvikande form lades fram i den tidigare nämnda promemorian från boverket och lantmätceriverket, har med några undantag tillstyrkts av remissinstanserna. Regeringen finner att en särskild prövning enligt strandskyddsbestämmelserna många gånger kan vara onödig när det gäller gäller små byggnader och andra anordningar som uppförs i anslutning till befintlig bebyggelse inom en tomtplats. För känsliga områden med en viss typ av bebyggelse kan det dock, som påpekas av bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län, finnas ett behov av att behålla den gällande ordningen för att motverka att allemansrätten inskränks. Det är därför inte lämpligt att beträffande de angivna byggnadsåtgärderna införa ett generellt undantag från dispenskravet. För sådana områden med särskild bebyggelse bör liksom nu en prövning i varje enskilt fall ske. Regeringen föreslår därför ett bemyndigande i NVL att i de angivna fallen meddela föreskrifter om undantag från kravet på dispens. Utformningen av bemyndigandet behandlas närmare i specialmotiveringen.
Det bör uttryckligen anges i NYL att beslut om undantag från strandskyddsbestämmelserna skall tidsbegränsas. Regeringen föreslår att det i NVL införs en bestämmelse med den innebörden, utformad på samma sätt som 8 kap. 33§ plan- och bygglagen.
Remissinstanserna har tagit upp andra frågor som rör strandskyddsreglernas tillämpning och möjligheten till dispens. Flera länsstyrelser och kommuner i Norrland har anfört att det finns ett behov av att vid tillämpningen av dispensmöjligheten beakta regionala skillnader. I det inre av 412
områden bör enligt dessa remissinstanser en mindre restriktiv praxis kunna tillämpas när det gäller möjligheten till undantag från strandskyddet. Länsstyrelsen i Jämtlands län har i en skrivelse till regeringen den 17 december 1990 föreslagit att NVYL ändras så att regionala skillnader kan beaktas.
Regeringen kan i viss mån instämma i att behovet av att upprätthålla strandskyddet är olika stort i olika delar av landet. Å andra sidan bör det understrykas att bevarandet av strandområdena måste ses i ett långsiktigt perspektiv. Att ett område nu är av mindre intresse för friluftslivet behöver inte innebära att så kommer att vara fallet för all framtid. Som påpekats av utredningen har regionala skillnader beaktats genom de avgränsningar av strandskyddsområdena som beslutats av länsstyrelserna och som inarbetats i den kommunala planeringen. Vidare finns enligt 158 andra stycket NVL en möjlighet för länsstyrelserna att förordna att områden som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av strandskydd. Det är inte lämpligt att i lagtexten införa regler om en regional differentiering av strandskyddets styrka.
16.5.11 Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen av terrängkörningslagen m. m.
Regeringens förslag: Särskilda naturvårdsvakter förordnas för kontroll av efterlevnaden av föreskrifterna för naturvårdsobjekten och terrängkörningen.
Den som medgetts undantag från en föreskrift för naturvårdsobjekt eller ett förbud enligt terrängkörningslagen skall vara skyldig att uppvisa beslutet när han vistas inom det område där föreskriften eller förbudet gäller.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flertalet remissinstanser. Lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Västerbottens län och Sorsele kommun avstyrker förslaget och anser att den ifrågavarande tillsynen bör ankomma på polisen.
Naturvårdsverket anser att tillsynsmännens verksamhetsområden såvitt gäller terrängkörningen bör omfatta hela kalfjällsområdet samt områden i anslutning till det statliga ledsystemet. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län.
Regeringens överväganden: För nationalparker, naturreservat och andra områden som omfattas av NVLs regler om områdesskydd kan sådana förbud eller föreskrifter meddelas som krävs för att trygga ändamålet med skyddet. Bestämmelserna kan t.ex. avse begränsningar i allemansrätten genom tillträdesförbud till ett område eller förbud att plocka blommor eller att tälta. Det är också vanligt att föreskrifter meddelas som inskränker 413
rätten till körning i terräng med motordrivna fordon inom de skyddade områdena.
Rätten till körning i terräng med motordrivna fordon regleras i övrigt genom terrängkörningslagen (1975:1 313) och terrängkörningsförordningen (1978:594). Körning på barmark och på snötäckt skogsmark med planteller ungskog är förbjuden enligt terrängkörningslagstiftningen, om den inte sker som ett led i näringsutövning eller för vissa andra ändamål. Inom tolv fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län gäller förbud mot terrängkörning även på snötäckt mark. Områdena omfattar 29 000 kvadratkilometer.
En redovisning för tillämpningen av terrängkörningslagen lämnades tili riksdagen år 1985 (skr. 1984/85:203). Härefter har lagen skärpts (prop. 1988/89:128, JoU 19, rskr. 290) genom att tillämpningsområdet utvidgats till att omfatta samtliga motordrivna fordon, dvs. även traktorer och motorredskap. I de sammanhangen har dock inte frågor om tillsyn och bevakning av lagens efterlevnad behandlats.
Behovet av tillsynsmän med särskilda befogenheter för övervakningen av naturvårdsobjekten har tidigare påpekats av naturvårdsverket. Naturvårdslagstredningen konstaterar att polisens resurser inte är tillräckliga för att kontrollera efterlevnaden av gällande föreskrifter inom områden som skyddas med stöd av naturvårdslagen. Detsamma gäller kontrollen av terrängkörningen. Särskilt stora är övervakningsproblemen i de vidsträckta markområdena i norra Sverige. Anställda vid olika myndigheter som vistas i dessa områden har inte större befogenheter än andra att ingripa mot överträdelser mot de nyssnämnda föreskrifterna. Exempel på sådana befattningshavarce är tullens gränsbevakningspersonal, jakt- och fisketillsynsmän samt personal som är anställd för tillsynen av naturvårdsobjekten.
Bevakningen av att förbuden mot terrängkörning och föreskrifterna för naturvårdsobjekten inte överträds är givetvis i första hand är en polisiär uppgift. Som konstaterats av utredningen är dock polisens resurser otillräckliga för detta ändamål. För övervakningen av lagstiftningen om jakt och fiske utses tillsynsmän med särskilda befogenheter. Det finns ett behov av en motsvarande reglering när det gäller naturvårdsobjekten och terrängkörningen. Regeringen föreslår därför att utredningens förslag genomförs. En lämplig och mera tidsenlig benämning för tillsynsmännen är naturvårdsvakter.
När det gäller övervakningen av terrängkörningen bör möjligheten att utse naturvårdsvakter begränsas till områden där behovet av en förstärkning av tillsynen är stort samtidigt som de polisiära resurserna är särskilt begränsade. Naturvårdsverket anför i sitt remissvar att behovet av tillsynsmän gäller för hela kalfjällsområdet och för områden 1 anslutning till det statliga ledsystemet. Regeringen finner dock att bemyndigandet i terrängkörningslagen åtminstone inledningsvis bör begränsas till de nyss nämnda s.k. skoterförbudsområdena. En utvidgning av tillämpningsområdet bör övervägas först när erfarenheter vunnits av den praktiska tillämpningen inom skoterförbudsområdena.
Naturvårdsvakter enligt NYL bör ha rätt att avvisa den som inte har rätt 414
att vistas inom området och att beslagta jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brott. Dessa befogenheter motsvarar de som gäller för jakt- och fisketillsynsmännen. När det gäller naturvårdsvakter enligt terrängkörningslagen bör möjligheten att avvisa den som bryter mot ctt terrängkörningsförbud vara tillräcklig.
Närmare bestämmelser om förordnande av naturvårdsvakter bör införas i naturvårdsförordningen resp. terrängkörningsförordningen. Vakterna bör utses av länsstyrelsen. En förutsättning för förordnande bör vara att den som skall utses genomgår en särskild utbildning. Föreskrifter för naturvårdsvakterna bör meddelas av naturvårdsverket efter samråd med rikspolisstyrelsen. Som naturvårdsvakter bör i första hand utses länsstyrelsens fältpersonal, personal vid skogsvårdsstyrelserna eller domänverket, personer som är anställda för vård av naturvårdsobjekten och tullens gränsbevakningspersonal. Kostnaderna för utbildning m.m. av tillsynsmännen kan inte antas uppgå till stora belopp och bör kunna bestridas av befintliga medel.
För att möjliggöra kontroll och en förbättrad efterlevnad av lagstiftningen bör den som medegetts undantag från en föreskrift för ett naturvårdsobjekt, t. cx. ett förbud mot körning med motordrivna fordon, medföra beslutet om undantag när han vistas i området och på begäran uppvisa det för en naturvårdsvakt eller en polis. Detsamma bör gälla den som medgcetts undantag beträffande körning inom skoterförbudsområdena. Bestämmelser om en sådan skyldighet bör föras in i NYL och terrängkörningsförordningen.
Utredningen föreslår att den skall dömas till böter, som underlåter att medföra beslut om undantag från terrängkörningsförbud celler föreskrifter avseende naturvårdsobjekt vid vistelse inom ett område där beslutet gäller. Några remissinstanser ifrågasätter om en sådan straffregel bör gälla även för markägaren och om den över huvud taget är nödvändig. Regceringen finner att det finns behov av en sanktionsmöjlighet i de angivna fallen för att en effektiv tillsyn skall kunna upprätthållas. Utredningens förslag till straffbestämmelse i NYL bör dock modifieras något. Böter bör inte kunna utdömas, om den som medgetts ett undantag från de angivna föreskrifterna genast kan styrka detta på annat sätt än genom att visa upp beslutet. När det gäller regleringen i terrängkörningslagstiftningen bör detsamma gälla. Den bestämmelse i terrängkörningsförordningen, i vilken skyldigheten slås fast att uppvisa ett beslut om undantag, bör utformas så att böter enligt 4 § terrängkörningslagen inte skall utdömas i sådana fall.
16.5.12 Påföljder och tvångsmedel
Regeringens förslag: För grova brott mot NYVLs skyddsbestämmelser som begås med uppsåt skall kunna dömas till fängelse i högst två år. Underlåtenhet att rätta sig efter förbud som meddelats enligt samrådsbestämmelserna i 20§ straffbeläggs, liksom brott mot förbudet mot att utföra arbetsföretag inom områden som omfattas av det nya biotopskyddet. Motsvarande skall gälla brott mot markavvattningsförbud.
En möjlighet införs att vid vite förelägga den som påbörjat ett samrådspliktigt arbetsföretag innan samrådet slutförts att upphöra med verksamheten.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget om en höjning av straffmaximum vid brott mot NVL tillstyrks av bl.a. riksantikvarieämbetet, skogsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, flertalet länsstyrelser, LO och Svenska Naturskyddsföreningen. Förslaget avstyrks av bl.a. Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och Skogsindustrierna. Riksåklagaren och kammarrätten i Sundsvall är tveksamma och förordar att straffbestämmelsen görs gradindelad, så att straffskalan med fängelse i högst två år reserveras för gärningar som bedöms som grova.
Regeringens överväganden: Inledningsvis har berörts den ändrade syn på naturvården som växt fram under de senaste decennierna. Insikten har ökat om att en fortgående exploatering av naturmiljön ofta medför att omistliga värden går förlorade. Naturvårdshänsyn krävs vid alla former av ingrepp som kan påverka hotade naturtyper, arter och resterna av det tidigare kulturlandskapet. NYL har därför genomgått stora förändringar i materiellt hänseende sedan Jagens tillkomst. Bestämmelserna i lagen har skärpts i flera avseenden. Den gällande straffskalan i 37 & NVL har däremot varit oförändrad sedan år 1971.
Regeringen delar mot den bakgrunden den åsikt som framförts av utredningen och en majoritet av remissinstanserna, att en skärpning av straffskalan i vissa fall är befogad. För närvarande gäller att överträdelse av sådana förbud eller föreskrifter som finns angivna i paragrafen straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Regeringen finner att straffmaximum bör höjas till två år, vilket motsvarar vad som gäller enligt miljöskyddslagen, och att straffskalan bör göras gradindelad. Påföljden fängelse i högst två år bör reserveras för grova brott som begåtts med uppsåt. Den strängare påföljden bör bara kunna utdömas för överträdelser som anges i 37§ första stycket I och 4, dvs. brott mot bestämmelserna om områdesskydd i NVL, otillåtna täkt- eller markavvattningsåtgärder och, enligt vad som föreslås i det följande, överträdelser av förbud enligt 208 andra stycket. Överträdelse av en föreskrift för strandskyddsområde enligt 168 andra stycket bör dock inte omfattas. De överträdelser av annat slag
skärpning är motiverad.
Överträdelser av förbud som avser det nya biotopskyddet i 218 bör omfattas av ansvarsbestämmelserna i 37§. Utredningen har dessutom föreslagit att underlåtenhet att göra anmälan för samråd enligt 208 första stycket NVL alltid skall medföra straffansvar. Ett sådant ansvar gäller f. n. bara för sådana särskilda slag av arbetsföretag som avses i 208§ första stycket andra punkten. Flera remissinstanser ifrågasätter ändringen och påpekar att det är svårt för den enskilde att avgöra om ett arbetsföretag kan komma att väsentligt ändra naturmiljön och därför är anmälningspliktigt. Med hänsyn till dessa invändningar bör utredningens förslag inte genomföras i den delen. Däremot bör överträdelse av ett sådant förbud som meddelas enligt 20 § andra stycket i den föreslagna nya lydelsen kunna medföra straffansvar. Motsvarande bör gälla en överträdelse av ett förbud enligt den nya 18 d8.
Enligt 39 § första stycket NYL kan den som överträtt vissa beslut eller föreskrifter som omfattas av 37 § första stycket vid vite föreläggas att vidta rättelse. Det är dock en allmän princip att både straff och vite inte skall tillämpas för samma förfarande. Regeringen föreslår därför att det i 37§ anges att om ett vitesföreläggande har överträtts får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.
Det finns också skäl att införa en bestämmelse för de fall konkurrens föreligger mellan en bestämmelse i 37§ och ett straffbud i brottsbalken. 378 bör inte tillämpas om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Utredningen föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om vite och handräckning i 398 NVL. Ändringarna är främst en konsekvens av den skärpning av samrådsplikten enligt 208 NVL som föreslås. Utredningen föreslår att såväl vite som handräckning skall kunna användas vid överträdelser av förbud eller förelägganden som avses i 208 andra stycket. För närvarande gäller enligt 39§ andra stycket endast att ett föreläggande som meddelas enligt 20§ andra stycket får förenas med vite. Vidare föreslås en bestämmelse enligt vilken länsstyrelsen vid vite får förbjuda fortsatt utförande av ett arbetsföretag, som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, innan anmälan om samråd har skett och de villkor som skall gälla för arbetsföretaget har bestämts. Förslagen har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Regeringen föreslår att de i huvudsak genomförs. Den närmare utformningen av paragrafen behandlas i specialmotiveringen.
27 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
16.5.13 Överklagande m. m.
Regeringens förslag: Beslut i ärenden om vilthägn och skyddet av djur- och växtarter enligt 148 tredje stycket NVL skall överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen. Beslut som avser det nya biotopskyddet skall också överklagas till kammarrätten.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom när det gäller överklagande av beslut om biotopskydd.
Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av de remissinstanser som tagit upp överklagandefrågorna. Några instanser anser att fler typer av ärenden bör kunna överprövas av förvaltningsdomstol och att kretsen av personer som får överklaga beslut enligt NVL bör utvidgas.
Regeringens överväganden: Enligt 408 NVL gäller att flertalet av de beslut som fattas av statliga myndigheter enligt lagen överklagas till regeringen. I Sverige har dock i många år pågått en utveckling mot att förvaltningsärenden överprövas av domstolar i stället för av regeringen. Enligt de riktlinjer som antogs av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84: 120, KU 23, rskr. 250) gäller bl.a. att en systematisk översyn skall göras i syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen.
Utredningen har mot denna bakgrund gjort en genomgång av de besvärsärenden enligt NYL som nu överprövas av regeringen för att se i vilken utsträckning en överflyttning av prövningen till förvaltningsdomstol är möjlig. Regeringen finner i likhet med utredningen att ärenden om skydd för djur- eller växtarter enligt 148 tredje stycket och ärenden om vilthägn enligt 24a§ bör överklagas till kammarrätten. Ärenden om fridlysning av arter enligt 14§ första och andra styckena bör dock alltjämt överklagas till regeringen. Regeringen föreslår att även ärenden enligt den nya bestämmelsen i 213 om biotopskydd skall överprövas av kammarrätten.
När det gäller ärenden om naturreservat och naturvårdsområden samt täktärenden och markavvattningsärenden finner regeringen att den gällande ordningen för närvarande inte bör ändras. Det finns skäl som talar för att ärenden om dispens i enskilda fall från strandskyddsbestämmelserna skall överklagas till kammarrätten. Som påpekas av utredningen är det dock en praktisk fördel, om dessa ärenden överklagas i samma ordning som ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen. Bestämmelserna om överklagande av bygglov i den lagen är så utformade att prövningen i sista instans i allmänhet sker hos regeringen, om det är fråga om en åtgärd utom detaljplanelagt område. Det är oftast i sådana fall som en dispens från strandskyddsbestämmelserna krävs. Dispenser från strandskyddsbestämmelserna bör därför även i fortsättningen överprövas av regeringen.
Den särskilde utredare som skall se över naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation skall granska näraliggande frågor (dir. 1990:67). Utredaren skall bl. a. analysera kompetensfördelningen vad gäller överklaganden och överprövning av skilda ärendegrupper och upp-
märksamma de möjligheter som kan finnas att låta verket ta över vissa ärenden som i dag prövas av regeringen.
16.5.14 Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen
Regeringens förslag: Ädellövskogslagens tillämpningsområde görs
enhetligt för hela landet. Lagen skall även i södra Sverige tillämpas
på skogsbestånd som innehåller minst 70 90 lövträd, minst 50 90 ädla
lövträd och vilkas areal uppgår till minst ett halvt hektar. Bestäm-
melserna i lagen skall även gälla trädbestånd på kultiverade betes-
marker.
Naturvårdslagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissistanserna: Förslaget om en ändrad definition tillstyrks av boverket, naturvårdsverket och länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Malmöhus och Västmanlands län. Förslaget avstyrks av domänverket, länsstyrelsen i Kristianstads län, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund samt Skogsindustrierna. Skogsstyrelsen är tveksam till förslaget.
Flera remissinstanser anser att lagens tillämpningsområde även bör omfatta kultiverad betesmark. Naturvårdsverket och några länsstyrelser föreslår att det genom en lagändring klargörs, att vitesföreläggande kan tillämpas när ädellövskog har avverkats i strid mot lagens bestämmelser.
Regeringens överväganden: Syftet med ädellövskogslagen (1984:119) är att bevara de kvarvarande ädellövskogarna i landet för framtiden. Detta skall ske genom ett aktivt skogsbruk. Således anges i 5§ första stycket i lagen bl.a. att ny ädellövskog skall anläggas, när slutavverkning skett i ett bestånd av sådan skog.
När ädellövskogslagen infördes år 1984 övertogs definitionen av begreppet ädellövskog från den äldre s. k. bokskogslagen. Ädellövskog definieras för de sydliga länen som skogsbestånd som utgörs av ädla lövträd till minst 70960 och vars areal är minst ett halvt hektar. Definittonen överensstämmer med den som tillämpas för rena skogsbestånd bl.a. 1 riksskogstaxeringen. Med ädla lövträd avses enligt 2§ alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. För bestånd utanför bokskogens huvudsakliga utbredningsområde konstaterades dock att denna definition var otillräcklig, eftersom bestånden av ädellövskog där var betydligt mer splittrade och heterogena än i de sydliga länen. För att lagens syfte skall kunna tillgodoses för sådana bestånd anges i 3§ första stycket 2 i lagen att skogsbestånd utanför Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län skall omfattas av lagen, om andelen lövträd uppgår till 70 960 och andelen ädla lövträd till 5026.
Det har lett till vissa problem, att begreppet ädellövskog definieras på olika sätt i olika delar av landet. Som exempel kan nämnas att det i Hallands län finns både enhetliga ädellövskogar av sydsvensk typ och mer varierande skogsbestånd i de höglänta delarna. Skogsområden av likartat 419
som ädellövskog i t.ex. Kronobergs län men inte i Hallands. En sådan ordning är givetvis inte tillfredställande. Regeringen finner att det för att undvika gränsdragningsproblem och förbättra skyddet för ädellövskogarna behövs en enhetlig definition i lagen. 38 i lagen bör ändras så att den definition som anges i 3§ första stycket 2 blir tillämplig i hela landet.
Ändringen medför en ökning av den areal som inom de sydliga länen kommer att omfattas av lagens bestämmelser. Skogsstyrelsen anger t sitt remissyttrande att ca 10000 hektar privatägd mark kan komma att omfattas, som nu inte betraktas som ädellövskog. Detta kan jämföras med de 73000 hektar som enligt äldre beräkningar utgör den totala arealen ädellövskog i de aktuella länen. Flera av de remissinstanser som företräder skogsbrukets intressen avstyrker av det skälet den föreslagna ändringen. Dessa invändningar bör dock inte hindra att utredningens förslag genomförs. Skogsstyrelsen uttrycker tveksamhet inför förändringen då de tillkommande arealerna ofta utgörs av för ädellövskogsbruk mindre lämpliga ståndorter. I sådana fall bör den möjlighet till undantag från kravet på nyplantering av ädla lövträd efter avverkning som finns i 5§ andra stycket utnyttjas. Föredragande departementschefen påpekade i samband med lagens tillkomst att den bestämmelsen kan tillämpas när skog som enligt 3§ betraktas som ädellövskog växer på en för sådan skog olämplig mark (prop. 1983/84:94 s. 16).
Ädellövskogslagen gäller även ädellövhagmarker, dvs. marker som inte utgör skogsmark i skogsvårdslagens mening. Lagen är däremot inte tillämplig på sådan jordbruksmark som är att anse som kultiverad betesmark. Flera remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och naturvårdsverket, påpekar att det inte längre finns skäl att göra skillnad mellan kultiverad och naturlig betesmark. Begreppen har utmönstrats ur skötsellagen och ur jordbruksstatistiken. Några jordbrukspolitiska skäl finns inte som motiverar att lövträdbestånd på kultiverad betesmark skall ha ett sämre skydd än sådana bestånd på naturlig betesmark. Regeringen föreslår därför att undantaget från lagens tillämpningsområde för kultiverad betesmark tas bort.
Ädellövskogslagen är inriktad på ett bevara ädellövskog genom ett aktivt skogsbruk. Naturvårdens intressen tillgodoses av lagen dels genom att den möjliggör bevarandet av lövskogarna, dels genom bestämmelserna om naturvårdshänsyn i 218 skogsvårdslagen. Om så ingripande åtgärder krävs att ett rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras, får i stället NYL tillämpas. Skogsstyrelsen framhåller dock att naturvårdshänsyn vid ädellövskogsbruk bättre och mer samlat bör komma till uttryck i föreskrifter och allmänna råd till 21 § skogsvårdslagen. Bestämmelserna om stöd till ädellövskogsskötseln bör vidare enligt styrelsen utformas på samma sätt som de övriga statliga stödbestämmelserna i vad avser hänsyn till naturoch kulturminnesvård och aktiva insatser för att gynna dessa intressen. Regeringen kommer att besluta om de förordningsändringar som kan behövas i detta sammanhang.
Av 78 andra stycket bör framgå att föreläggande om nyanläggning av ädellövskog kan meddelas även om avverkning skett utan medgivande enligt första stycket. Av 7§ tredje stycket följer att sådana förelägganden får förenas med vite och att skogsvårdsstyrelsen får förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad, om föreläggandet inte följs.
17¶Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket
Regeringens förslag i korthet: e Lantbruksstyrelsen anvisas 20 milj. kr. för att ta fram den teknik och metodik som är nödvändig för ett framtida typgodkännande av handels- och stallgödselspridare. e För information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark anvisas 14,8 milj. kr. e Ytterligare 15 milj. kr. anvisas för försöks- och utvecklingsverksamhet rörande metoder som är väsentliga för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhanteringen och ammoniakavgången. e Miljöavgift på flytande ammoniak tas ut på samma sätt som miljöavgifter tas ut på övriga handelsgödselmedel. e För att förbättra tillsynen enligt skötsellagen anvisas 3 milj. kr. e För att genomföra serieprovningar av stall- och konstgödselspridare och serieprovning av konstgödsel och vegetabliska oljor anvisas 3,3 milj. kr. e Inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall till ett belopp av 110 milj. kr. bekosta de program för forskning m. m. som riksdagen beslutade om våren 1986. Regeringens ställningstagande i korthet: e För de myndigheter som har ansvar för de areella näringarna bör sektorsansvaret för miljöfrågor läggas fast. e Nuvarande program för en utbyggd lagringskapacitet för stallgödsel bör fullföljas med oförändrad omfattning. e Krav på att 6096 av åkermarken skall hållas bevuxen höst- och vintertid bör gälla i K, L, M och N län. I E, F, G, H, I, O, P och R län bör andelen vara minst 50 90. e Naturvårdsverket bör följa utvecklingen avseende läckaget av fosfor från mjölkrum. e Ammoniakavgången från jordbruket skall minska med 25 90 till år 1995 i södra och västra Götaland. Åtgärdsprogram för att uppnå detta mål utarbetas av lantbruksstyrelsen. Myndigheten skall även utreda möjligheter till och konsekvenser av en 50-procentig minskning av ammoniakavgången till år 2000.
e Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att pröva möjligheten att införa differentierade miljöavgifter på bekämpningsmedel i förhållande till medlens farlighet och risken med deras användning. En omläggning av miljöavgiften på bekämpningsmedel från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften omvandlas till miljöavgifter. e Förbudet att använda tillväxthämmande medel i stråsäd skall vara kvar. Nuvarande undantag från förbudet för tillväxthämmande medel i rågodling bör förlängas ytterligare fem år. e En särskild utredare tillkallas för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör sättas så att den styr mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5 g per ton fosfor. I uppdraget ingår även att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. e Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden samt lämna förslag till hur vattenbehovet kan täckas. e Från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör 100 milj. kr. av odisponerade medel tillföras statsbudgeten. För att nå upp till det beslutade målet om en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen bör kvarstående medel på anslaget disponeras för arbete med en minskning av bekämpningsmedelsanvändningen.
17.1 Allmänt
Regeringens ställningstagande: För de myndigheter som har ansvar för de areella näringarna skall även sektorsansvaret för miljöfrågor läggas fast.
Jordbruk och skogsbruk bedrivs på ca 6090 av vår landareal. Fiske
bedrivs i sjöar och vattendrag liksom i allt hav som omger vårt land. Dessa näringar påverkas av de miljöproblem som berör mark, vatten och luft. De ställningstaganden som har gjorts i det föregående om åtgärder mot föroreningar är mot denna bakgrund viktiga för att vi skall kunna fortsätta att aktivt utnyttja mark och vatten för vår försörjning.
Jordbruk, skogsbruk och fiske måste bygga på principen om en god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Denna princip präglar också sedan länge de grundläggande politiska beslut som styr näringarna. De regler som gäller för dem och de metoder som utnyttjas måste utformas med detta som utgångspunkt. Ett stort ansvar vilar sålunda på de centrala och regionala sektorsmyndigheterna som på olika sätt verkställer statsmakternas beslut. Sektorsansvaret för miljöfrågorna slogs fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. Detta ansvar bör uttryckas tydligare än hittills. Där- 422
för kommer regeringen senare att besluta att instruktionerna för de myndigheter som har de areella näringarna som ansvarsområde ändras så att myndigheternas ansvar för miljöfrågorna läggs fast.
Givetvis räcker det inte med en instruktionsändring för att effektivt främja myndigheternas arbete med miljöfrågorna. En fortsatt kompetensutveckling hos de anställda är dessutom nödvändig. Genom att i vardagsarbetet naturligt föra in uppmärksamheten på behovet av miljöomsorg skapas förutsättningar för smidiga dagliga rutiner och minskad byråkrati kring miljöfrågorna. Dessutom förbättras möjligheterna att föra ut kunskaper om miljöfrågor till dem som har sin verksamhet inom de areella näringarna.
Globalt sett är jordbruk, skogsbruk och fiske av stor betydelse för miljön. Sverige verkar därför för att dessa frågor tas upp inom förberedelsearbetet för FNs konferens om miljö och utveckling år 1992. Målet är att uppnå ett varaktigt hållbart utnyttjande av dessa naturtillgångar och samtidigt tillgodose deras betydelse för bl.a. biologisk mångfald, markvård och klimat.
17.2¶Skogsbruket
Skogsnäringens betydelse för sysselsättning och försörjning i vårt land har länge varit stor. De senaste åren har näringens roll för tillväxten i vår ekonomi vuxit. En viktig förutsättning härför är ett skogsbruk baserat på en långsiktig hushållning. Genom lagstiftning om skogsvård och avverkning har vi sedan början av detta århundrade försäkrat oss om en varaktig avkastning från skogen genom krav på återbeskogning efter avverkning och ransonering av äldre och medelålders skog.
Det ligger i sakens natur att ett långsiktigt skogsbruk av detta slag inte kan bedrivas på ett sätt som strider mot de förutsättningar som naturen ger. Mot den bakgrunden infördes år 1975 särskilda bestämmelser i skogsvårdslagen med krav på hänsyn till naturvårdens intressen och på anmälan till myndighet av planerade avverkningar. Vidare skärptes reglerna kring användning av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket i sådan utsträckning att den nära nog har upphört. Bestämmelserna om naturvårdshänsyn har efter hand utvecklats. För tillämpningen av dessa har skogsvårdsorganisationen bedrivit en omfattande rådgivning, baserad på särskilt utarbetat informationsmaterial och grundläggande personalutbildning.
1970-talets hänsynstagande till naturvårdens intressen präglades huvudsakligen av omsorgen om landskapet. Särskilt de senaste åren har behovet av att värna om biologisk mångfald och av att i det mindre perspektivet utgå från de naturgivna förutsättningarna kommit att betonas alltmer. Det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket har lyfts fram. Skogsvårdsorganisationen utbildar landets skogsägare i ekologi och naturvård. Skogsvårdsstyrelserna har erhållit särskilda resurser för inventering av sumpskogar och skyddsvärda nyckelbiotoper. Särskilda medel har anslagits för naturvårdsåtgärder i skogsbruket. I årets budgetproposition föreslås ytterligare förstärkningar på dessa områden (prop. 1990/91:100 bil. 11). Skogsstyrelsen 423
har sedan mitten av 1970-talet ett särskilt ansvar för att bevara det genetiska arvet hos våra skogsträd.
Inom skogsforskningen pågår sedan år 1986 ett särskilt sammanhållet tvärvetenskapligt forskningsprogram med särskild bäring på miljöfrågor. I skogsforskningen betonas allmänt behovet av miljörelatering.
Utvecklingen på detta område har sålunda gått mycket snabbt. Regeringen har bl.a. av den anledningen ansett att det är angeläget att skogspolitiken utvärderas och att miljöfrågorna i det sammanhanget uppmärksammas. 1990 års skogspolitiska kommitté som utför detta arbete skall lämna sina förslag om en ny skogspolitik senast sommaren 1992. Kommittén skall lämna förslag om bl.a. en bättre integrering av miljöfrågorna i skogspolitiken och dess medel.
Många av de förslag som har lagts fram och som utgör underlag för denna proposition är av den karaktären att de naturligt kommer in i kommitténs arbete. Detta har särskilt påpekats i kommitténs direktiv. Några förslag har tagits upp i det föregående, främst sådana som rör naturvårdslagstiftningen, såsom skärpta bestämmelser om markavvattning och skydd av värdefulla skogsbiotoper. En fråga som även kommittén skall behandla rör sektorsansvaret för miljöfrågorna, särskilt önskemålet om att skogsägarna i fråga om skötseln av sin skog skall behöva ha kontakter med endast en myndighet.
Givetvis är inte avsikten att helt avstå från förändringar inom skogspolitiken innan kommittén har lämnat sina förslag. Ett exempel härpå är de åtgärder till skydd för fjällskogarna som riksdagen efter förslag av regeringen beslutade om förra året (prop. 1990/91:3, JoU 13, rskr. 70) och som innebär skydd av omfattande arealer fjällskog och anpassning av skogsbruket i övriga delar av den fjällnära skogen. Ett annat exempel rör reglerna för statsbidrag till skogsplantering. I syfte att stärka möjligheterna att ta hänsyn till naturvårdens intressen har regeringen för avsikt att senare i år föreskriva att ansökan om sådana bidrag skall göras innan slutavverkning har skett. På så sätt blir det möjligt för skogsvårdsstyrelsen att i bidragsärendet väga in naturvårdsintressena på ett tidigt stadium.
17.3¶Fisket
Långsiktig hushållning är som nämnts i det föregående en bärande princip i fiskeripolitiken. Fisket är därför särskilt reglerat. Genom bestämmelser om minimimått, redskapsbegränsningar, fredningszoner och fredningstider begränsas möjligheterna till fiske så att fisken kan fortleva i livskraftiga bestånd.
Av de havsrättsliga förändringar som skedde under 1970-talet följde bl.a. att strandstaterna utökade sina fiskezoner. De har härigenom fått ett uttalat ansvar för fiskbestånden. Sverige bedriver varje år internationella förhandlingar om fisket. Utgångspunkten för dessa förhandlingar är bl. a. beståndsuppskattningar och uppskattningar av möjliga fångstuttag som fortlöpande görs av resp. lands myndigheter och det internationella havsforskningsrådet.
Bland de fiskarter i vårt land som dessutom kräver särskilda åtgärder för 424
sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.
Lekbestånden av lax i de outbyggda älvarna har minskat kraftigt, särskilt i fråga om den vilda Östersjölaxen. Insatserna för att vidmakthålla laxfisket i Östersjön genom odling och utsättning har varit framgångsrika. Det ökade fisket som följd härav har emellertid lett till en ökad belastning på naturbestånden. En stor del av beskattningen av Östersjölax sker nämligen på uppväxtområdena till havs, där de olika bestånden blandas och där fiske, dimensionerat efter de olika beståndens bärighet, inte är möjligt. Också vid mynningarna till de outbyggda älvarna sker ett betydande fiske efter naturligt reproducerad lax. .
Det är av flera skäl angeläget att bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Förlusten av en enskild stam innebär att vissa varianter av enskilda gener försvinner och därmed minskar den genetiska variationen. Genetisk variationsrikedom är det reservkapital som har möjliggjort uppkomsten av de välanpassade arter som finns i dag.
Regeringen och fiskeristyrelsen arbetar sedan flera år med åtgärder för att skydda den naturligt reproducerade laxen. Sverige har genom fiskerikommissionen för Östersjön verkat för begränsningar av havslaxfisket i Östersjön, vilket under förhandlingarna hösten 1990 ledde till enighet om ett högsta totaluttag för lax under år 1991. Sedan år 1985 har fiskeristyrelsen skärpt regleringen av laxfisket. Laxfisket måste utformas så att det inte hotar de naturligt reproducerade laxstammarna och så att deras genetiska mångfald bevaras. Det är ett gemensamt ansvar för alla fiskande att medverka till detta.
Malen är sedan några år tillbaka uppförd på den svenska listan över akut hotade arter. Malbeståndet i Emån räknas som det mest livskraftiga i landet. Det är angeläget att naturvårdsverket och fiskeristyrelsen arbetar vidare för att skydda malen.
Kräftpesten har sedan den drabbade vårt land i början av detta sekel slagit ut ca 9096 av det svenska flodkräftbeståndet. Flodkräftan kan nu betraktas som utrotningshotad i södra Sverige. Det finns en omfattande erfarenhet av restaurering som emellertid visar att det endast undantagsvis har lyckats att få tillbaka ett bestånd som på längre sikt gett en normal avkastning.
Sedan slutet av 1960-talet har amerikanska signalkräftor planterats in i över tusen svenska vatten med goda eller lovande resultat. Signalkräftan är dock bärare av kräftpesten, varför den får planteras in först efter tillstånd av fiskeristyrelsen. Inplantering är inte tillåten i vattenområden på Öland, Gotiand eller norr om Dalälven.
Dcet är angeläget att ta till vara de möjligheter som kan finnas att åter öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. Givetvis är det då viktigt att också ta hänsyn till om aktuella vatten rymmer skyddsvärda djurarter som inte kan leva tillsammans med kräftan. Regeringen har för avsikt att uppdra åt den centrala fiskemyndigheten att arbeta med denna fråga. Genom den samordnade fiskeriforskning som numera bedrivs ökar förutsättningarna för ett lyckat resultat.
Dricksvattnet är ett av våra viktigaste livsmedel. Det är en självklarhet att dricksvattnet skall hålla en god kvalitet. Sverige har, i ett internationellt perspektiv, hittills varit gynnat av en god vattensituation. Under de senaste årtiondena har vi kunnat se att omvärldens vattenproblem accentuerats. Även om vi inte har lika omfattande problem måste vi se på dessa med allvar.
Regeringens målsättning är att vårt dricksvatten även i framtiden skall vara ett livsmedel av god kvalitet och att vi inte, vilket redan i dag är fallet i flera industriländer, av rädsla för hygieniska och andra hälsomässiga risker skall behöva köpa vårt viktigaste livsmedel på flaska.
17.4.1 Hoten mot dricksvattenkvaliteten Kvaliteten på det dricksvatten som når konsumenten är främst beroende av råvattnets kvalitet, på beredningen som sker i vattenverken och på transporten genom ledningsnäten.
I Sverige används lika mycket grundvatten som ytvatten från sjöar och vattendrag för att tillfredsställa behovet av råvatten för allmän vattenförsörjning. Drygt I miljon permanentbostäder och lika många fritidshus försörjs med vatten från enskilda brunnar eller mindre anläggningar utan offentlig tillsyn eller kontroll.
Regeringens bedömning är att det framför allt är två faktorer som kommer att få avgörande betydelse för om vi skall kunna: behålla en god dricksvattenkvalitet.
Den första faktorn — råvattnets kvalitet — har ett klart miljöperspektiv. Ökad belastning genom föroreningar via luft och mark ger miljöförändringar som radikalt kan påverka möjligheten att använda vissa råvattentäkter nu och i framtiden.
Dessutom kan industriella och kommunala avlopp ge upphov till konstant eller periodisk förorening av vattentäkter som i flera fall betjänar stora tätorter. Ökat vattenuttag i kustnära områden har givit upphov till inträngning av saltvatten i brunnar, vilka troligen har förstörts för lång framtid. Jordbrukets inverkan kan bl. a. ge förhöjda halter av kväveföroreningar och i vissa fall förekomst av bekämpningsmedel. Naturligt förekommer på vissa platser radon, arsenik och fluorid i berggrunden. I vissa områden är förekomsten av yt- och grundvatten begränsad, vilket gör vattentäkterna särskilt känsliga för ytterligare hot.
Människor i glesbygd och andra som är beroende av vatten från egen brunn använder oftast grundvatten som inte undergår någon beredning eller offentlig kontroll.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det är väsentligt att vårt grundvatten långsiktigt skyddas och bevaras. Flera myndigheter har inom ramen för sina myndighetsuppgifter kunskap och kompetens inom grundvattenområdet. Dessa myndigheters arbete bör samordnas och koordineras. | |
Den andra faktorn som påverkar dricksvattnets kvalitet, positivt eller negativt, är hantering och distribution. 426
Principiellt kan sägas att ju bättre råvatten desto mindre behov av beredning. Ett kraftigt förorenat råvatten kräver betydande insatser, mekaniska och kemiska, för att kunna beredas till ett bra dricksvatten. För att säkerställa att dricksvattnet inte innehåller hälsovådliga mikroorganismer avslutas beredningen i allmänhet med en desinfektion, vanligtvis klorering.
Ledningsnätet som distribuerar dricksvatten till konsumenterna påverkas utifrån, dels mekaniskt genom tryck och stötar, dels genom yttre korrosion. Genom olämplig kombination av vattenkvalitet och rörmaterial kan också inre korrosion ge upphov till t.ex. frätning och rostbildning.
Det största hotet mot konsumenternas hälsa är utan tvekan om vattnet innehåller sjukdomsframkallande mikroorganismer som bakterier eller virus. Ett flertal stora vattenburna sjukdomsutbrott visar på detta. Vatten som endast är färgat, grumligt eller luktar och smakar illa på grund av föroreningar kan innebära viss hälsorisk, men är främst ctt estetiskt problem.
17.4.2 Beredskap inför framtiden Regeringen gav under år 1989, förutom ett uppdrag till naturvårdsverket om att ta fram en nationell strategi för god vattenkvalitet i sjöar, vattendrag och grundvatten, även ett uppdrag till livsmedelsverket om en kartläggning av Sveriges dricksvattensituation. Syftet var att få ett beslutsunderlag för långsiktiga bedömningar av hur vattenkvaliteten skall kunna bevaras. Redovisningarna skulle också bidra till att styra inriktningen på det framtida arbetet.
Naturvårdsverkets arbete resulterade i rapporten Sötvatten 90. Denna har också legat till grund för vad som i det föregående har sagts avscende skyddet av grundvattentillgångarna. Det är viktigt att framhålla att ett
långsiktigt skydd av grundvattnet är nödvändigt för att säkra tillgången på
dricksvatten av god kvalitet. Den utredning, avseende vissa rättsfrågor om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning, som regeringen tidigare i dag har aviserat, är ur denna aspekt angelägen. Utredningen kommer också att behandla myndighetsansvaret för enskild vattenförsörjning.
Livsmedelsverkets kartläggning ger vid handen att dagens dricksvattensituation i stort kan betraktas som tillfredsställande. Verket pekar dock på vissa områden där effektiva åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter, underhåll av dricksvattenledningar och kunskap om samban- ' det mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i vattnet och dessas effekter på hälsan. I en tidigare utredning av livsmedelsverket finns underlag för bedömning och prioritering av forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehovet inom dricksvattenområdet.
Intensifierade utbildningsinsatser krävs inom flera områden. För en betryggande hantering och distribution av dricksvatten är det av stor betydelse att de som är ansvariga för konstruktion, drift och underhåll av 427
vattenverk och distributionsanläggningar har tillräcklig utbildning och kompetens inom området.
Dricksvattenkungörelsen som trädde i kraft den 1 januari 1990 ger kommuner och andra dricksvattenproducenter liksom de lokala tillsynsorganen föreskrifter och allmänna råd som syftar till att garantera att konsumenterna får dricksvatten av god kvalitet. Kungörelsen behandlar såväl hantering som kontroll av dricksvattnet. Som en direkt effekt av kungörelsen kommer ett antal åtgärder att bli aktuella för producenterna, bl. a. att upprätta beskrivningar över vattenverk och distributionsanläggningar och installera utrustning som varnar när vissa viktiga processer inte fungerar tillfredsställande. Vidare finns regler om utformning av egenkontrollprogram, analysmetoder och riktlinjer för bedömning av dricksvattnets kvalitet. I laboratoriekungörelsen från april 1990 anges de krav som ställs på laboratorier som får användas för offentlig kontroll och egenkontroll av dricksvatten. |
Dricksvattenkungörelsens bestämmelser omfattar inte enskilda vattentäkter. Dock har vissa normer och riktlinjer utformats så att de kan användas även vid bedömning av brunnsvatten. I såväl naturvårdsverkets som livsmedelsverkets rapport påpekas att vatten från enskilda brunnar ofta har sämre kvalitet än vatten från allmän anläggning.
Livsmedelsverkets kartläggning är också en utgångspunkt för det fortsatta kontinuerliga arbete som verket bedriver inom vattenområdet. I detta arbete är det ytterst viktigt att kompetensen från fler berörda myndigheter kan utnyttjas och samordnas. För att klara målet att upprätthålla kvalitetsnivån är det nödvändigt att ha en bred syn på dricksvattenfrågan, som också omfattar sådana delområden som intc direkt ligger inom livsmedelsverkets kompetens och ansvar.
För att få en beredskap för effekterna av miljöns och hanteringens inverkan på rå- resp. dricksvattenkvalitet är det angeläget att bl.a. följa utvecklingen vad gäller effekter av föroreningar med avseende på yt- och grundvattentäkter och i fråga om försurningseffekter i form av ökad mobilisering av metaller, t. ex. aluminium, från marken och ökad korrosion av koppar i fastighetsinstallationer.
I enlighet med riksdagens beslut om livsmedelskontrollen (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263) kommer ett rapporteringssystem att införas. Denna rapportering skall vara ett stöd för tillsynsmyndigheten, t. ex. i fråga om utarbetandet av föreskrifter. Även vattenverken kommer som föremål för tillsyn att omfattas av ett sådant system. Det är naturligt att livsmedelsverket vid utformningen av rapporteringssystemet tar hänsyn till behovet av att följa kvalitetsutvecklingen i enlighet med vad som ovan framförts. ”
Utöver ett antal kontrollpunkter avseende det beredda vattnet som kan följas genom ett sådant rapporteringssystem är det angeläget med en beredskap inför sådana miljöförändringar som kan ha en negativ inverkan på dricksvattnets hygieniska kvalitet. Kunskapen om sådana förändringar finns främst hos andra myndigheter än livsmedelsverket, t.ex. hos naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning som ansvarar för
samarbete i vilket denna kunskap utnyttjas.
17.5 Jordbruket 17.5.1 Den nya livsmedelspolitiken -— strukturförändring
Sedan lång tid tillbaka har vi i Sverige erkänt jordbrukets positiva bidrag till miljön. Det aktiva jordbruket bidrar till ett varierat och levande kuiturlandskap och till variationsrikedom hos växt- och djurarter. Under de senaste decennierna har dock det moderna jordbrukets negativa effekter på miljön uppmärksammats. Användning av tunga maskiner bidrar till packningsskador som långsiktigt kan påverka produktionsförutsättningarna. Behovet av att öka produktionen på en given areal leder till att åkerholmar tas bort och öppna diken läggs igen. Viktiga biotoper försvinner därmed ur vårt landskap och åkerlandskapet trivialiseras, En ökad användning av kemikalier, tillsammans med brukningsformer där marken under vintertid är obevuxen, har bidragit till att läckage av växtnäringsämnen och bekämpningsmedelsrester runnit ut i havsområden, vattendrag och grundvatten. Det intensiva jordbruket har inneburit att avkastningen kunnat öka per arealenhet men det har också fört med sig miljöproblem.
Både i Sverige och internationellt har sambandet mellan prisstödspolitiken och den ökade intensiteten i odlingen uppmärksammats. Jordbrukspolitiken har i Sverige, liksom i flertalet industrialiserade länder, bedrivits huvudsakligen med hjälp av ett medel, nämligen prisstödet. Det svenska prisstödet har bestått av två olika delar, nämligen ett gränsskydd och en intern marknadsreglering. Syftet med prisstödet är att söka upprätthålla administrativt satta priser inom landet. Gränsskyddet skall skydda den inhemska produktionen från priskonkurrens från och prissvängningar på världsmarknaden. Den interna marknadsregleringen skall förhindra att överskott pressar marknadspriserna. Marknadsregleringen innebär i praktiken att avsättningen är garanterad och att överskott kan säljas till världsmarknadspriser som understiger produktionskostnaden i Sverige.
Prisstödet leder till en ensidig satsning på kvantitet. Eftersom avsättningen är garanterad, är det lönsamt för bonden att producera så mycket som möjligt genom att öka intensiteten i odlingen. Genom prisstödet kommer lönsamheten i produktionen inte längre att spegla markens naturliga avkastningsnivå, utan denna nivå plus stödet vilket för Sveriges del uppgår till närmare 4090 av produktionsvärdet. När prisstödet därmed driver upp markpriserna, påverkas produktionen i riktning mot högre intensitet, eftersom produktionsfaktorn mark blir relativt sett dyrare jämfört med utsäde, kemikalier och maskiner. Prisstödet driver upp produktionen per arealenhet. Detta bidrar i sin tur till högre markpriser, vilka i sin tur driver upp intensiteten. Det är uppenbart att prisstödet förstärker koncentrationen av produktionen till större enheter och till en högre grad av utnyttjande av kemikalier och maskiner i jordbruket. Denna slutsats har bidragit till att såväl riksdagen (prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) som en rad internationella organisationer, bl. a. FAO, uttalat sig för en mer 429
avreglerad livsmedelspolitik som ett medel att minska jordbrukets negativa påverkan på miljön.
Den livsmedelspolitiska reformen innebär att den interna prisregleringen, inkl. exportstödet, avvecklas under en femårig övergångsperiod fr.o.m. den ljuli 1991. Den interna marknadsregleringen för spannmål avskaffas, utom vad avser inlösensystemet, den I juli 1991. Inlösensystemet avvecklas stegvis fram till den 1 juli 1994. Inlösenpriset för spannmål (vete) skall enligt riksdagens beslut uppgå till 1,30 kr. per kg under regleringsåret 1990/91. Under de tre följande åren löser staten in spannmål till följande priser, 1,15 kr. per kg 1991/92, 1,00 kr. per kg 1992/93 och 0,90 kr. per kg 1993/94. Marknadspriserna kommer därmed att sjunka.
Lägre priser på spannmål och andra grödor kommer i allmänhet att verka i riktning mot en lägre intensitet och kommer tillsammans med de miljöförbättrande åtgärder som redovisas i det följande att medverka till ett minskat läckage av näringsämnen och till minskade negativa effekter på grund av kemisk bekämpning. Enskilda företag påverkas mycket olika — initialt — beroende på var de ligger i landet samt hur snabbt de kan tillgodogöra sig det prisfall på mark som följer av ett lägre prisstöd. Reformens effekt kommer på längre sikt att bli störst i de mer produktiva områdena (slättbygderna) där bortfallet av prisstödet får störst betydelse. Företag som arrenderar en stor andel av sin åkermark och snabbt ges möjlighet att ändra arrendevillkoren kommer också snabbare att kunna anpassa sig till den nya situationen än de företag som har en större andel av arealen bunden. Genom att ca 5090 av.den odlade arealen är arrenderad finns goda möjligheter att efter avregleringen snabbt anpassa markpriserna till avkastningen och därmed få en snabb effekt på intensiteten i odlingen.
17.5.2 Miljöfrågor Den tidigare jordbrukspolitiken och jordbruksstödets utformning har inneburit en utarmning av den biologiska mångfalden, en minskad genetisk variation och en betydande påverkan på miljön till följd av växtnäringsläckage och bekämpningsmedelsanvändning. Genom rationaliseringsåtgärder i kulturlandskapet och genom att prisstödet indirekt har stimulerat till en hög avkastningsnivå har landskapet blivit fattigare på kulturvärden och antalet hotade arter har ökat.
Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den biologiska mångfalden och minimera växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Särskilt i de södra delarna av Sverige och i andra områden, där man praktiserar intensiva brukningsmetoder, har det skett en utarmning av flora och fauna. I dessa delar av landet vidtas därför särskilda åtgärder för att minska miljöproblemen. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora, fauna och för att stärka och vidmakthålla den biologiska mångfalden. Jordbruket skall därför beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med resurserna. En livsmedelspolitik som inte ensi- 430
digt främjar överskottsproduktion stimulerar till användning av marken för annan odling,
Den nya livsmedelspolitiken innebär att man ersätter prisstöd med åtgärder som riktas direkt till enskilda producenter. I de fall nationellt intressanta natur- eller kulturmiljövärden i odlingslandskapet hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t. ex. plantera skog på mark, finns det möjlighet för samhället att avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. Ersättning betalas till brukaren för markvård och bestäms i civilrättsliga avtal mellan brukaren och länsstyrelserna.
Det är viktigt att noga följa miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Regeringen gav den 20 december 1990 naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet genomföra en sådan utvärdering. Uppdraget skall redovisas den 30 juni 1992 och därefter skall en fortlöpande utvärdering göras årligen. I uppdraget ingår även att myndigheterna skall utvärdera effekterna och behovet av landskapsvårdsersättningen. Storleken på bidrag efter budgetåret 1992/93 får bedömas när närmare erfarenheter vunnits.
För plantering av lövträd samt för anläggning av våtmark och energiskog kan ett s.k. anläggningsstöd utgå. Det innebär att det i fortsättningen skapas möjligheter att åstadkomma ett mer varierat och rikt odlingslandskap. Anläggningsstödets utnyttjande för återställande av våtmarker bör stimuleras genom informationsinsatser där våtmarkernas betydelse för vattenhushållning, näringsläckage och som viktig livsmiljö för hotade djur- och växtarter framhävs.
Förutom ovan nämnda stöd har det sedan år 1986 funnits möjlighet för lantbrukarna att få stöd för bevarande av t.ex. naturliga slåtter- och betesmarker genom s.k. NOLA-stöd. Lantbrukarna har också kunnat få stöd om de ökar variationsrikedomen i slättlandskapet genom s.k. NYLAstöd. Variationsrikedomen kan ökas t. ex. genom läplanteringar, återskapande av våtmarker och utökning av betesmarksarealen. Lantbruksstyrelsen har under de senaste tre åren disponerat sammanlagt 20 milj. kr. till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet och dessa medel har använts på liknande sätt som de av naturvårdsverket disponerade NOLA-medlen. De medel som anvisades till landskapsvårdande åtgärder i samband med livsmedelsreformen kommer enligt vår mening att kunna bevara viktiga områden. Lantbruksstyrelsen bör därför inte anvisas särskilda medel till liknande ändamål.
Den moderna växtodlingen med sin specialisering och ensidighet bygger på att bekämpning av ogräs, skadesvampar och skadeinsekter kan utföras med kemiska medel. Användningen av moderna bekämpningsmedel har pågått sedan 1950-talet och i dag kan konstateras ett flertal negativa effekter. Dessa är framför allt risker för bekämpningsmedelsrester i livsmedel, arbetsmiljörisker och risker för den yttre miljön. Bekämpningsmedel kan orsaka miljöskador även genom att de sprids utanför det avsedda området. Under 1980-talet har bekämpningsmedelsrester påträffats vid de analyser som gjorts i svenska vattendrag.
På grund av dessa negativa effekter beslutade riksdagen år 1988 (prop. 431
1987/88:128, JoU 24, rskr. 374) att bekämpningsmedelsanvändningen skulle halveras mellan åren 1986 och 1990. Denna halvering är i princip uppnådd. Därefter beslutade riksdagen år 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att bekämpningsmedelsanvändningen ytterligare skulle halveras från år 1990 till strax efter mitten av 1990-talet. Hur mycket bekämpningsmedel som försäljs varje år är beroende av årsmån, förekomst av skadegörare och växtodlingsförhållandena i övrigt. Genom aktiva insatser har användningen av bekämpningsmedel minskat kraftigt i Sverige. Internationellt sett är bekämpningsmedelsanvändningen därför låg i Sverige. Regeringen har även lagt ett antal uppdrag för att ytterligare minimera de negativa effekterna av bekämpningsmedelsanvändningen. Vi återkommer till denna fråga i det följande.
Miljöinriktad växtodlingsrådgivning bedrivs av lantbruksverket för att minska växtnäringsläckaget och för att minska den kemiska bekämpningen samt stödja den alternativa odlingen. För budgetåret 1991/92 föreslås (prop. 1990/91:100 bil. 11) att 27 560 000 kr. skall anvisas till dessa ändamål.
Inom den alternativa odlingen används varken kemiska bekämpningsmedel eller handelsgödsel. Denna typ av odling är ett sätt att komma till rätta med en del av de miljöproblem som dagens traditionella jordbruk kan innebära. Den alternativa odlingen i Sverige uppgick år 1988 till ca 10.000 ha. Ytterligare ca 30000 ha har anmälts inom ramen för omläggningsstödet till alternativ odling. När denna omläggning är slutförd skulle den totala alternativa odlingen uppgå till ca 40000 ha och utgöra mer än 1960 av den totala åkerarealen. Detta kan jämföras med en del andra länder i Europa där den alternativt odlade åkerarealen totalt omfattar alltifrån några promille till som mest ca 1 26 i Schweiz. I Västtyskland är ca 0,5 90 av åkerarealen alternativt odlad. Den trend som vi kan förutse är att den alternativa odlingen även fortsättningsvis kommer att öka. Ett av problemen med försäljningen av de alternativt odlade produkterna är att de ofta har så låg omsättning i butiken att de inte behåller sin fräschhet. Som stöd till den alternativa odlingen utgår 5,3 milj. kr. under budgetåret 1990/91 för rådgivning till alternativa odlare och 1 milj. kr. till marknadsfrämjande åtgärder för alternativt odlade produkter. Under år 1990 har det funnits en del problem med att få avsättning för alternativt odlad spannmål och regeringen har därför föreslagit att stödet till marknadsfrämjande åtgärder skall ökas med 1 milj. kr. för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91: 100 bil. 11). Enligt regeringens mening är det, i ett initialskede då marknaden och dess organisationer är svaga, motiverat med ett statligt stöd för att en fungerande marknad skall kunna etableras.
17.5.3 Odlingslandskapet Odlingslandskapet har skiftat utseende i takt med omdaningen i samhället. Det fanns tidigare en balans mellan arealen betesmark, äng och åker. Antalet djur bestämde arealen åkermark eftersom marken måste tillföras näring för att avkastningen skulle kunna upprätthållas. Det fanns således ett nära samband mellan djurantalet och åkerarealen. Det har skapat en 432
mängd livsmiljöer för växt- och djurarter som annars inte hade funnits i vårt land. De artrikaste miljöerna i jordbrukslandskapet är fortfarande ängs- och hagmarkerna.
När befolkningsmängden ökade krävdes andra brukningsmetoder för att upprätthålla livsmedelsförsörjningen. På 1800-talet började bonden att odla vall, dvs. att på åkermark odla foder till djuren. Vallodlingen bröt det nära sambandet mellan arealen bete, äng och åker och innebar att de floraoch faunarika betes- och hagmarkerna minskade i areal och att odlingslandskapet kom att präglas av en större ensidighet. Denna ensidighet och utarmning av kulturmiljön och den biologiska mångfalden har förstärkts av ett flertal faktorer.
Under 1800-talet kom plogen och andra jordbruksredskap som fungerar bäst på åkrar med få odlingshinder, såsom stenrösen, åkerholmar och öppna diken, vilka därför började tas bort. Införandet av handelsgödsel har lett till att sambandet mellan antalet djur och åkerareal nästan helt har försvunnit. Oförsiktig användning av bekämpningsmedel har lett till att även områden i närheten av åkern har besprutats, vilket negativt påverkat både flora och fauna. Det finns många fler faktorer i det moderna jordbruket, vilka har lett till att växtarter som tidigare betraktades som vanliga och självklara inslag i landskapet, i dag är sällsynta eller hotade. Med hänsyn till att många av de hotade växtarterna i Sverige är kopplade till odlingslandskapet, och då främst till det gamla odlingslandskapet med ogödslade och hävdade ängsmarker och hagmarker, var det nödvändigt att vidta åtgärder för att bryta denna utveckling. Med den livsmedelspolitiska reformen förändras de grundläggande orsakerna till denna utveckling. Reformen är av central betydelse för floran och faunan och för att stärka den genetiska variationen och för ett rikt och varierat odlingslandskap. Miljö- och landskapsvårdsfrågorna har därför fått en stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. För att i framtiden kunna öka variationen i odlingslandskapet och för att bevara den biologiska mångfalden finns fr.o.m. budgetåret 1990/91 möjlighet att få särskild ersättning för landskapsvårdande insatser. Den areal som vid en avreglering överförs till annan användning bidrar i dag till att hålla landskapet öppet. I de fall sådana områden hyser kultur- eller naturmiljövärden av nationellt intresse kan samhället i fortsättningen ta ett ökat ansvar för att den marken även i framtiden skall hållas i hävd. Det är ett kommunalt ansvar att bevara odlingslandskap som är av lokalt intresse.
I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den får tas ur produktion. I de fall sådan areal är av nationellt intresse från kultur- eller naturmiljösynpunkt kan samhället avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkringliggande mark, när länsstyrelsen bedömer att marken är av vikt för att kunna skapa den helhetsbild i landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Grunden för att landskapsvården skall fungera är att det finns ckonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. Därför måste områden för avtal om landskapsvård väljas så att de underlättar bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig tid. Ersättningen bedöms därför utgå 433
28 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
främst till aktiva jordbrukare med betesdrift och djurproduktion. Naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen har gjort en preliminär bedömning av områden som är viktiga att bevara. Som exempel kan nämnas jordbruksområden med stor biologisk mångfald, t.cx. naturliga fodermarker, betes- och slåttermarker. Även jordbruksmarker med kulturhistoriska värden, t. ex. äldre bebyggelse, hägnadssystem, åkerformer och dikessystem, är aktuella.
Det bör framhållas att landskapsvårdsstödet inte kan komma i fråga för mycket begränsade natur- eller kulturmiljövärden utan det krävs en helhetsbild. Genom ersättningarna för landskapsvård i kombination med de möjligheter som naturvårdslagen ger och frivilliga åtgärder från bl. a. kommunerna finns det goda möjligheter att för framtiden bevara värdefulla områden i odlingslandskapet. Under budgetåret 1990/91 utgår stöd för landskapsvårdande åtgärder med 100 milj. kr., under 1991/92 med 200 milj. kr. och under 1992/93 med 250 milj. kr.
Ett miljöanpassat jordbruk har stora möjligheter att berika odlingslandskapcets flora och fauna. Vad som krävs är bl. a. en försiktig användning av bekämpningsmedel så att de inte sprids utanför avsett område, en ökad betesdrift vilken de nya djurskyddsbestämmelserna bidrar till genom att föreskriva att nötkreatur för mjölkproduktion skall hållas på bete sommartid. Odlingslandskapets flora och fauna bevaras även om vissa typer av marker hålls ogödslade och om markavvattningen och borttagandet av odlingshinder upphör.
17.5.4 Närsaltsbelastning och ammoniakavgång Den uppskattade närsaltsbelastningen på våra omgivande hav från landområden, direkta kustutsläpp samt deposition på havsytan är per år ca 140000 ton kväve och 5400 ton fosfor. Jordbruket är en av de största källorna till denna belastning. På västkusten är jordbruket den dominerande källan för tillförsel av kväve till vattnet medan fosforn däremot härrör från många olika källor. Längs Östersjökusten är jordbruket och kommunala reningsverk i storstadsområdena en betydande källa för närsaltstillförsel. Det är viktigt att jordbrukets närsaltsbelastning kan minskas och det är speciellt viktigt i de södra delarna av landet där närsaltsbelastningen är störst.
Den kvävemängd som tillförs vattendrag och sjöar i inlandet från åkermark är ca 45 000 ton per år. Beroende på den fastläggning och omvandling av näringsämnen som sker i vattendragen och i sjöarna innan de når havet, s.k. retention, uppskattas i naturvårdsverkets rapport Hav 90 jordbrukets kvävebidrag till havet vara ca 25 000 —-40000 ton per år.
För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan beslöt riksdagen år 1988 att som mål halvera kväveutlakningen från jordbruket fram till år 2000. I internationella överenskommelser har detta mål tidigarelagts och en halvering skall i stället nås i särskilt belastade områden till år 1995. Detta innebär att jordbruket behöver minska sitt kväveläckage till havet med ca 12 500— 20000 ton per år då hänsyn tagits till retentionen.
För att uppnå denna halvering krävs det ytterligare åtgärder utöver de 434
374). Riksdagsbeslutet innebar att det infördes bestämmelser om spridningsrestriktioner i de södra delarna av landet, krav på viss lagringskapacitet av gödsel, krav på höst- och vinterbevuxen mark i vissa delar av södra Sverige, föreskrifter om djurtäthet, rådgivning om behovsanpassad växtodlings- och gödslingsplanering, höjda miljöavgifter på handelsgödsel samt resurser för försök och utveckling rörande metoder för att minska jordbrukets växtnäringsläckage. De positiva effekter som livsmedelsreformen för med sig på miljöområdet bidrar också till halveringen.
Effekterna av nämnda åtgärder kan inte enkelt redovisas i dag bl.a. beroende på att det finns en fördröjningseffekt mellan belastnings- och koncentrationsförändringar i våra hav till följd av beslutade åtgärder. Dessa fördröjningar beror på att mark, floder, sjöar och hav innehåller stora mängder närsalter och det tar lång tid innan nya jämvikter mellan tillförsel, koncentration och förluster uppnås. Även om utsläppen av närsalter i morgon minskas med 5096 kan effekterna i form av minskat läckage dröja 10—15 år enligt beräkningar i Hav 90.
För att kunna mäta om vi når en halvering är det viktigt att det finns effektiva och billiga mätmetoder, både för mätning i åkermarkens avrinningsområden och vid vattendragens mynningar. Det är viktigt att precisera vem som skall göra mätningarna och i vilken omfattning de skall företas.
Överslagsmässiga beräkningar om effekterna av vidtagna och föreslagna åtgärder inom jordbruket visar att jordbruksnäringen uppnår en halvering: av kväveläckaget till år 1995. Mätningar i stor skala av minskningen av läckaget bör ske inom ramen för den miljöövervakning som regeringen tidigare har beslutat om.
Minskad djurtäthet och växtodlings- och gödslingsplanering beräknades i den förra aktionsplanen mot havsföroreningar minska kväveläckaget med 2 000 ton per år. Lantbruksstyrelsen bedömer att dessa åtgärder ger en något större effekt än vad som först beräknades eftersom åtgärderna genomförs i hela Sverige och inte som tidigare planerats endast i södra Sverige. Åtgärderna uppskattas därför numera ge ett minskat läckage med ca 2 300 ton. Föreskrifter om förskjutning av spridningstidpunkt för stallgödsel från höst och vinter till vår och utbyggd lagringskapacitet i de södra delarna av Sverige beräknas i aktionsplanen mot havsföroreningar minska läckaget med ca 5400 ton. Krav på utökad andel höst- och vinterbevuxen mark beräknas ge en effekt på ca 3300 ton enligt lantbruksstyrelsens rapport (1990:3). Teknisk utveckling av handelsgödsel- och stallgödselspridare och eventuellt införande av typgodkännande bedöms av lantbruksstyrelsen ge en effekt på 2400 ton till år 1995. Miljöavgiften på handelsgödsel fördubblades år 1988 och detta bidrar till den minskning av handelsgödselanvändningen med 10960 som skall nås till år 1992 och likaså gör den höjning av prisregleringsavgiften på handelsgödsel med 3096 som gjordes i oktober 1990. Denna avgift höjdes för att finansiera spannmålsöverskottet.
Enligt Hav 90 har trenden redan vänt när det gäller kväveläckaget från våra jordbruksområden, trots att flertalet av bestämmelserna inte träder i 435
full kraft förrän år 1995. Detta kan till stor del antas bero på en ökad medvetenhet hos jordbrukarna om problemen och att olika skötselåtgärder vidtagits. Utvecklingen understryker informationens stora betydelse som styrmedel i dessa sammanhang.
Minskning av närsaltsläckaget och ammoniakavgången, dvs. den form av kväve som avgår till luften, uppskattas bli betydande till följd av den livsmedelspolitiska reformen, men en noggrann bedömning kan göras först då livsmedelsreformen är fullt genomförd år 1996. Följande preliminära bedömningar om den nya livsmedelspolitikens miljöeffekter har gjorts av lantbruksstyrelsen i samråd med naturvårdsverket. Livsmedelsreformen beräknas innebära att ca 500 000 ha åkermark ställs om till annan produktion, t.ex. skogsplantering, energigrödor och extensivt bete. Denna omställning beräknas minska kväveläckaget med ca 4000 ton. Reformen för med sig en utslaktning av minst 50 000 kor och detta beräknas ge en effekt på kväveläckaget till havet med ca 1000 ton. Reformen kommer också att föra med sig en generell intensitetsminskning i växtodlingen där den optimala kvävegivan minskar. Denna minskning förstärks av de höjda prisregleringsavgifterna. Lägre handelsgödselgivor beräknas minska kväveläckaget med ca 5 000 ton.
En ny typ av djurfoder med syntetiska aminosyror har tagits fram som innebär att fodrets liksom gödselns kväveinnehåll blir lägre. Detta beräknas minska kväveläckaget med minst 1000 ton. Slaktsvinsfoder av detta slag finns redan på marknaden. I flera europeiska länder anges förändringar i fodrets sammansättning som cen viktig åtgärd för att minska kväveavgången. Lantbruksstyrelsen utarbetar för närvarande ett åtgärdsprogram för att minska ammoniakavgången från jordbruket. Detta program innebär också en positiv effekt på närsaltsläckaget liksom en utökning av våtmarksarcalen.
Sammantaget innebär ovan angivna åtgärder att jordbruket kraftigt sänker sitt kväveläckage till våra hav. Åtgärderna beräknas kunna minska kväveläckaget med ca 25 000 ton till år 1995.
Omfattningen av ammoniakavgången till luft från jordbruket har relativt nyligen kartlagts. Tidigare beslutade miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket har inte direkt syftat till att minska ammoniakavgången. I Luft 90 uppskattas de totala utsläppen av ammoniak i Sverige till 50 000 — 70000ton per år, varav ca 8090 kommer från stallgödseln. Utsläppen är särskilt stora i de södra delarna av landet där djurhållningen är mer intensiv. Sammanlagt avger jordbruket ca 40 000— 56 000 ton ammoniak per år. För att stoppa övergödningen av Östersjön och Västerhavet beräknas kvävenedfallet enligt Luft 90 behöva minskas med mer än 5096. En så stor reduktion kräver omfattande åtgärder och som ett första steg skall
ammoniakavgången reduceras med 2590 till år 1995. Vi återkommer till
detta i det följande.
jordbruket
17.6.1 Minskning av växtnäringsläckaget Stallgödselhanteringen
Regeringens ställningstagande: Nuvarande program för en utbyggd lagringskapacitet för stallgödsel bör fullföljas med oförändrad omfattning.
I lantbruksstyrelsens utredning Lagring och spridning av stallgödsel föreslås att de krav på viss lagringskapacitet som nu gäller inom Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, inom kustområdena från Bohuslän t. o. m. Stockholms skärgård samt på Öland också skall gälla inom Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. De krav det är fråga om är en lagringskapacitet på åtta månader för nötkreatur, hästar, får eller getter samt tio månader för övrig djurhållning. I övriga delar av Sverige föreslås lagringskapaciteten vara sex resp. åtta månader. Styrelsen föreslår vidare att de spridningsrestriktioner som i dag gäller för södra Sverige skall omfatta även Östergötlands, Gotlands, Älvsborgs och Skaraborgs län.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att en utbyggnad av lagringskapaciteten inte kan tillstyrkas med hänvisning till den omstrukturering som för närvarande pågår inom jordbruket. Några hänvisar också till att en utbyggd lagringskapacitet inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. Lantbrukarnas riksförbund anser att en minsta lagringskapacitet om sex månader är ett rimligt och grundläggande krav.
Regeringens överväganden: I vissa känsliga kustområden, framför allt i västra Sverige, skall en halvering av närsaltsläckaget ha uppnåtts redan år 1995 mätt i förhållande till år 1985. I övriga Sverige skall en halvering uppnås till år 2000.
Av det totala kväveläckaget från åkermark på ca 50000 ton kväve kommer merparten från stallgödselhanteringen. De faktorer som främst påverkar läckaget är väderlek, jordart, grödans förmåga att ta upp näringsämnen, gödslingstidpunkt, spridningsteknik och gödslingsintensitet. För att minska växtnäringsläckaget är det väsentligt med en stor lagringskapacitet för stallgödsel, så att gödseln kan spridas vid de tidpunkter på året som ger minst växtnäringsläckage. Problem med stallgödselhantering uppkommer framför allt om den sprids på hösten och vintern eller på tjälad mark. Enligt förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark får inte stallgödsel och andra organiska gödselmedel spridas under tiden den I december - den 28 februari annat än om nedbrukning sker samma dag. I de södra delarna av landet och i kustnära områden får spridning mellan den 1 augusti—-den 30 november endast ske i växande gröda eller före höstsådd.
För de nyssnämnda delarna av landet finns i förordningen krav på att 437
jordbruksföretag med fler än tio djurenheter skall ha en lagringskapacitet för stallgödsel som motsvarar en gödselproduktion under åtta eller tio månader beroende på djurslag. För företag med mer än 100 djurenheter gäller kraven i hela landet. I naturvårdsverkets allmänna råd till miljöskyddslagen anges att lagringskapaciteten generellt bör vara minst sex månader. Lagringsbestämmelserna och de särskilda spridningsbestämmelserna för de södra delarna och i de kustnära områdena träder i kraft den I januari 1995 för de jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988. Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas ovan angivna åtgärder minska närsaltsläckaget med 5400 ton per år. Totalinvesteringen för dessa åtgärder har beräknats till 1,4 miljarder kronor i 1990 års nivå.
För att påskynda utbyggnaden av lagringskapaciteten har det varit möjligt för lantbrukare i södra Sverige att erhålla ett statsbidrag om 2090 av investeringskostnaden för utbyggnad över sex månaders lagringskapacitet. Bidrag utgår dock med högst 25 000 kr. under perioden 1988/89—1990/91. Detta bidrag har främst utnyttjats av lantbrukare som inte klarar spridningsrestriktionerna.
Lantbruksstyrelsens förslag om utökad lagringskapacitet och spridning av stallgödsel innebär en total investeringskostnad för jordbruket på 1,2 miljarder kronor om befintlig lagringskapacitet antas vara sex månader och på 2,9 miljarder kronor om befintlig lagringskapacitet antas vara fyra månader. Lantbruksstyrelsens förslag innebär att statsbidrag till utbyggnad av lagringskapaciteten skall lämnas även i de delar av landet där lantbruksstyrelsen föreslår att nya bestämmelser skall införas. Detta beräknas kosta ca 213 milj. kr. under en treårsperiod. I kalkylen utgår lantbruksstyrelsen från att bidragstaket på 25000 kr. tas bort. Kostnaden per kilo kväve beräknas till 274 kr. Denna kostnad kan jämföras med den beräknade kostnaden för utökad höst- och vinterbevuxen mark på 17— 26 kr. per kg kväve och utökad kväverening vid de kommunala reningsverken på 60— 120 kr. per kg kväve. Svenska naturskyddsföreningen har i sitt remissvar pekat på att kostnaden för utbyggd lagringskapacitet är upp mot 380 kr. per kg kväve, om beräkningarna utgår från en befintlig lagringskapacitet på sex månader. I förhållande till andra åtgärder för att minska kväveläckaget är således en ytterligare utbyggd lagringskapacitet inte en kostnadseffektiv åtgärd. Att införa skärpta föreskrifter enligt lantbruksstyrelsens förslag anser regeringen därför inte kan motiveras med hänsyn till den höga kostnad förslaget innebär för jordbruket och mot bakgrund av att. jordbruket med andra föreslagna åtgärder beräknas uppnå ett halverat närsaltsläckage. En god gödselvård är emellertid betydelsefull även utifrån andra aspekter än själva kväveläckaget. Bristande lagerhållning kan t. ex. ge upphov till punktutsläpp med förorening av brunnar och vattendrag som följd. Stallgödselhanteringen är också förknippad med luktproblem. Att fullfölja det påbörjade programmet för en utbyggd lagringskapacitet är därför angeläget.
I naturvårdsverkets första aktionsplan mot havsföroreningar år 1987 beräknades en minskad djurtäthet i kombination med planerad gödsling ge ett minskat kväveläckage med ca 2000 ton per år för Götaland. Det är mycket viktigt att det råder balans mellan hur många djur som finns på 438
gården och hur mycket mark som stallgödseln kan spridas på. Lantbruksstyrelsen har därför utarbetat föreskrifter om högsta antalet djur som är tillåtet att hålla per hektar. Föreskrifterna gäller från den 1januari 1995. I vissa delar av Sverige där djurtätheten redan i dag är hög kan detta innebära en minskning av djurantalet. Som norm har angivits att högst 1,6 mjölkkor per ha eller 10,5 slaktsvin per ha får hållas.
Spridningsteknik
Regeringens förslag: Lantbruksstyrelsen anvisas 20 milj. kr. engångsvis för budgetåren 1991/92— 1993/94 för att ta fram den teknik och metodik som är nödvändig för ett framtida typgodkännande av handelsgödsel- och stallgödselspridare. Ett system för typgodkännande bör utarbetas och redovisas senast den I december 1993. Utifrån den redovisningen skall regeringen ta ställning till om ett krav på typgodkännande kan införas fr. o. m. år 1995.
Lantbruksstyrelsens utredning Förslag till typgodkännande av gödselspridare överensstämmer i stort med regeringens förslag. Lantbruksstyrelsen anser att krav på typgodkännande kan införas tidigast år 2000.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget, men anser att andra åtgärder såsom kraftfulla utbildnings-, rådgivnings- och informationsinsatser är effektivare som medel för att snabbt minska växtnäringsläckaget. |
Regeringens överväganden: Dagens spridare, särskilt för stallgödsel, möj- Jiggör inte en tillräckligt jämn och mängdanpassad spridning. En förbättrad precision är angelägen och skulle få positiva effekter från såväl miljösom företagsekonomisk synpunkt. Typgodkännande av gödselspridare kan på sikt innebära att vi får maskiner med bättre egenskaper för jämn spridning av gödsel vid optimal tidpunkt och därigenom minskat växtnäringsläckage. Bättre maskiner skulle också innebära minskad markpackning, bättre gödselutnyttjande och minskad lukt. Bättre utnyttjande av gödseln leder även till ekonomiska fördelar för jordbruket. Det är också angeläget för jordbruksföretagen att kunna analysera stallgödseln med avseende på växtnäringsinnehåll.
I regeringsbeslut den 24 november 1988 uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att utreda och lämna förslag om vilka krav som bör ställas på handels- och stallgödselspridare för att få från miljösynpunkt acceptabla gödselspridare. Lantbruksstyrelsen har i redovisningen av uppdraget översiktligt kartlagt vilka undersökningar som behövs som underlag för ett förslag om typgodkännande. Regeringen föreslår att detta arbete påbörjas och för detta ändamål bör totalt 20 milj. kr. anvisas under en treårsperiod med början budgetåret 1991/92. Uppgifter måste tas fram om handels- och stallgödselns fysikaliska egenskaper och det måste undersökas hur man skall kunna styra och kontrollera utmatad mängd från spridare, så att man får en så bra spridningsjämnhet som möjligt. Vidare måste kravnivåer för vad 439
som skall gälla vid ett typgodkännande tas fram. Fältförsök om spridningsjJämnhetens inverkan på närsaltsläckaget är inte tidigare gjorda. Inte heller har fältkantsspillets inverkan på flora och fauna undersökts, och det krävs även ett omfattande arbete för att ta fram standarder för gödselslagens specifikation och provningsmetoder. I dag finns inga framtagna standarder.
En viktig förutsättning för att typgodkännande skall kunna införas är att det kan accepteras internationellt. Typgodkännandet kan tillsammans med förbättrad rådgivning, ökad förarkompetens och fortgående teknikutveckling leda till bättre växtnäringsutnyttjande och minskad miljöbelastning. Dessa åtgärder beräknas sammanlagt kunna ge en kväveläckageminskning på ca 4 800 ton per år. Den fulla effekten av åtgärderna uppnås först år 2010, men flera tekniska förbättringar kommer att vara introducerade och tillämpade även dessförinnan. Fill år 1995 beräknas den tekniska utvecklingen minska kväveläckaget med ungefär hälften, dvs. 2400 ton, enligt lantbruksstyrelsens bedömning. Ett system för typgodkännande av gödselspridare bör utarbetas och redovisas senast den I december 1993. Utifrån den redovisningen skall regeringen ta ställning till om ett krav på typgodkännande kan införas fr. o. m. år 1995.
Ökad andel höst- och vinterbevuxen mark
Regeringens förslag: Höst- och vinterbevuxen mark är en mycket effektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. För information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark anvisas 14,8 milj. kr. för perioden 1991/92— 1993/94.
Regeringens ställningstaganden: Krav på att 6090 av åkermarken skall hållas bevuxen höst- och vintertid bör gälla i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. I Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län bör andelen vara minst 50246. Kraven skall vara genomförda senast år 1994.
Lantbruksstyrelsens utredning Grön mark överensstämmer i stort med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En utvidgad andel höst- och vinterbevuxen mark anses generellt som en kostnadseffektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. Lantbrukarnas riksförbund anser att grön mark är ett kostnadseffektivt sätt att minska näringsläckaget. Förbundet föreslår forsknings- och utvecklingsinsatser för att studera effekterna av grön mark och därigenom på sikt kunna utvidga nuvarande system med grön mark.
Regeringens överväganden: Att hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är en av de viktigaste åtgärderna för att minska kvävcläckaget. För närvarande är i genomsnitt ca 4790 av åkermarken i Götaland höst- och vinterbevuxen, s.k. grön mark. Variationen mellan länen är dock avsevärd, som lägst 35 90 och som högst 59 90 grön mark. Det 440
är ytterst angeläget att snarast utöka andelen höst- och vinterbevuxen mark. Med de växtföljder och huvudgrödor vi för närvarande har i Sverige är det inte möjligt att på kort sikt avsevärt öka andelen höst- och vinterbevuxen mark. De nu föreslagna åtgärderna om 6026 grön mark i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län och 5096 grön mark i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län bör genomföras åren 1992— 1994. Därefter skall en utvärdering av denna och andra åtgärders inverkan på kväveläckaget göras och en ytterligare utökning av andelen grön mark övervägas. Det är speciellt angeläget att minska kväveläckaget i de södra delarna av landet och i de kustnära områdena.
Stöd för att meddela föreskrifter om skyldigheten att hålla åkermarken bevuxen i den omfattning som regeringen nu har redovisat finns i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.
I lantbruksstyrelsens rapport om grön mark anges att utökningen av grön mark kan minska kväveutlakningen med 20 kg per ha i de fyra sydligaste länen och med l0kg per ha i de övriga länen i Götaland. I remissyttrandena betonas starkt att utökad höst- och vinterbevuxen mark är en kostnadseffektiv åtgärd. Den största minskningen av kväveutlakningen uppnås om utökningen av grön mark sker i form av vårinsådda fånggrödor. På hösten finns då en etablerad gröda som har möjlighet att ta upp mer kväve än höstsådda fånggrödor eller höstsäd. En ökning av andelen höst- och vinterbevuxen mark kan åstadkommas genom att öka andelen av sådana huvudgrödor som fyller kraven för grön mark eller genom odling av fånggrödor.
För jordbrukets del innebär sådd av fånggröda en extra kostnad och de jordbrukare som i stället kan utöka andelen vanliga höstgrödor kommer förmodligen att välja den vägen för att uppnå andelen grön mark. Kostnaden för grön mark för den enskilde jordbrukaren utgörs av utsäde, sådd, fördyrad skörd, viss minskning av skördeutbytet och försvårad ogräsbekämpning. I gengäld uppnås fördelar i form av att grödan i vissa fall kan utnyttjas som foder, att behovet av kvävegödsling minskar på sikt och att landskapets flora och fauna berikas. Jordbrukets kostnader för att genomföra vårt förslag beräknas till 57 —86 milj. kr. per år beroende på hur stor del av utökningen som kommer att ske genom odling av fånggrödor. Förslaget beräknas omfatta ca 230 000 ha åker och totalt skulle utökningen av grön mark i Götaland, enligt vårt förslag, minska kväveutlakningen med ca 3300 ton. Detta ger en kostnad per kilo kväve i minskat läckage med ca 17 — 26 kr. och är således en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska kväveläckaget.
För att en utökning av andelen grön mark snabbt skall kunna genomföras krävs det rådgivningsinsatser, demonstrationsverksamhet och information under introduktionsperioden. Dessutom är det nödvändigt med forskning och utveckling av odlingsteknik, såtidpunkter, utsädesmängder, ogräsförekomst, konkurrens mellan huvud- och fånggröda, förbättrat växtmaterial samt mellangrödornas tillväxt på hösten. Inom ramen för det engångsbelopp som regeringen i det följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, bör 14,8 milj. kr. dispo- 441
höst- och vinterbevuxen mark. Härav avser 12,8 milj. kr. program för perioden 1991/92 — 1993/94 och 2 milj. kr. kostnaderna för forsknings- och utvecklingsprojekt rörande mellangrödor som påbörjas budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan om hur de sistnämnda projekten skall finansieras efter detta budgetår i nästa års budgetproposition.
Växtodlings- och gödslingsplanering En bra växtodlings- och gödslingsplanering är en av de mest angelägna åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget och bekämpningsmedelsanvändningen. Detta uppnås lämpligast genom rådgivning, information och utbildning. Lantbruksstyrelsen och den övervägande delen av remissinstanserna understryker att rådgivning, ökad kunskap och utbildning är effektiva medel för att uppnå miljömålen inom jordbruket.
I det åtgärdsprogram för att minska jordbrukets växtnäringsläckage som riksdagen beslutat om år 1988 (prop. 1987/88:128, JoU 24, rskr. 374), ingick att individuell rådgivning under perioden 1988-1992 gratis skulle erbjudas samtliga företag med mer än 25 djurenheter samt merparten av de företag som tar emot rötslam. Denna åtgärd är viktig för att åstadkomma en behovsanpassad tillförsel av växtnäring, vilket är en förutsättning för att minska växtnäringsläckaget. Rådgivningen omfattar upprättandet av en växtodlings- och gödslingsplan, växtnäringsbalansberäkning samt information om lagring och spridning av stallgödsel. Målet är att ca 20000 lantbrukare skall erbjudas individuell rådgivning och hittills har ca 10.000 företag nåtts av denna service. I aktionsplanen mot havsföroreningar beräknades anpassningen av djurtäthet och rådgivning till lantbrukare med fler än 25 djurenheter minska växtnäringsläckaget med 2000 ton per år. Uppskattningsvis är effekten några hundra ton mer, eftersom åtgärderna genomförs i hela Sverige och inte enbart i Götaland, vilket beräkningarna i aktionsplanen mot havsföroreningar utgick ifrån.
Minskad användning av handelsgödsel Den totala förbrukningen av handelsgödselmedel bör enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1987/88:128 minska med 20960 till år 2000 räknat från 1986 års förbrukning, vilket innebär ca 45 000 ton kväve. Ett delmål är en 10-procentig minskning till år 1992. För att kunna uppnå detta mål höjdes miljöavgifterna på handelsgödsel med 30 öre per kg kväve till 60 öre per kg kväve år 1988. Miljöavgifterna på fosfor höjdes med 60 öre per kg fosfor till 120 öre per kg fosfor. Utöver detta är handelsgödsel även belagd med s.k. prisregleringsavgifter. Denna prisregleringsavgift tas ut för att finansiera jordbruksprisregleringen, men ger även incitament till en minskad användning av dessa insatsmedel och ger på så sätt en positiv miljöeffekt. Prisregleringsavgiften höjdes med 3096 den 23 oktober 1990. Enligt miljöavgiftsutredningens beräkningar bör 442
nivån före den senaste höjningen av prisregleringsavgifter och miljöavgifter reducera användningen av handelsgödselkväve med 20960 till år 1994 och ge en minskning av kväveläckaget med 3 000 ton per år.
Till följd av den livsmedelspolitiska reformen kommer prisnivån för vegetabilieprodukter att sjunka. Gödslingsrekommendationerna ses för närvarande över utifrån dessa nya förutsättningar. Översynen beräknas leda till en minskning av rekommenderat gödslingsoptimum för spannmål på minst 10 kg kväve per ha inför 1991 års odlingssäsong och en ytterligare minskning inför 1992 års odlingssäsong. En förändrad arealanvändning, t.ex. skogsplantering och extensivt bete, kommer att ytterligare minska förbrukningen av handelsgödsel. Den totala förbrukningen av handelsgödsel har minskat med knappt 1190 under perioden 1985/86— 1989/90. För enbart kväve har förbrukningen under perioden minskat med ca 390 och för fosfor och kalium med ca 2060. Till följd av det livsmedelspolitiska beslutet, höjda prisregleringsavgifter och lägre gödslingsoptimum bedömer vi att målet om en 10-procentig minskning kan nås till år 1992. En slutlig
redovisning av om vi kommer att uppnå delmålet skall göras av lantbruks-
styrelsen senast den 1 december 1991. Om delmålet inte anses kunna uppnås skall lantbruksstyrelsen i redovisningen lämna förslag till ytterligare åtgärder. Införande av miljöskatt på handelsgödsel bör övervägas då prisregleringsavgifterna avskaffas. Dessförinnan skall det utredas om en skatt är lämplig och vilken nivå som är kostnadseffektiv för att få till stånd en minskning av kväveläckaget. Vi återkommer i det följande om dispositionen av miljöavgifterna på handelsgödsel.
Försöks- och utvecklingsverksamhet
Regeringens förslag: Teknikutveckling är en effektiv metod för att minska växtnäringsläckaget. Ytterligare 15 milj. kr. anvisas engångsvis för budgetåren 1991/92—1993/94 till försöks- och utvecklingsverksamhet rörande metoder som är väsentliga för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhanteringen och ammoniakavgången.
Utredningens förslag: I lantbruksstyrelsens redovisning av åtgärdsprogram för miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket yrkas 15 milj. kr. till försöks- och utvecklingsverksamhet.
Regeringens överväganden: Pågående försöks- och utvecklingsverksamhet för att minska jordbrukets växtnäringsläckage syftar till att påskynda främst den tekniska utvecklingen i fråga om odlingssystem med fånggrödor samt hantering av stallgödsel. Detta program är främst fokuserat till förlusterna på vattenmiljön och på att åstadkomma en jämn och kontrollerad giva av stallgödsel, vilket är väsentligt för att kunna minska växtnäringsläckaget. Det har inneburit att marknaden nu kan erbjudas en god teknik i detta avseende när det gäller flytgödsel. Detta program avslutas år 1991. Med de positiva erfarenheterna bedömer vi att en ny liknande för- 443
söks- och utvecklingsverksamhet bör följa för att vi skall kunna uppnå en halvering av kväveläckaget.
Ytterligare utvecklingsverksamhet behövs i fråga om fast-, flyt- och kletgödselhanteringen både i stallarna och ute på åkermarken. Vad gäller fastgödselhanteringen är det viktigt att effektivt kunna avskilja urinen för att minska ammoniakförlusterna.
De medel som regeringen nu föreslår till försöks- och utvecklingsverksamhet bör framför allt användas för att utveckla tekniken med spridning i vårbruk, i växande gröda och för att minska ammoniakförluster. Ammoniakförluster kan också minskas genom utveckling av teknik för täckning av gödselbehållare. Dessa åtgärder beräknas tillsammans med den metodoch teknikutveckling som påbörjas för att kunna införa ett eventuellt typgodkännande av spridare kunna minska läckaget med ca 2400 ton kväve. Mot denna bakgrund föreslår regeringen i det följande att ett engångsbelopp av 15 milj. kr. anvisas till försöks- och utvecklingsverksamhet för treårsperioden 1991/92—-1993/94.
Övergång till nya diskmedel
Regeringens ställningstaganden: En minskning av fosforutsläppen från mjölkrum är väsentlig. Naturvårdsverket har därför utarbetat rekommendationer med syfte att halvera fosforutsläppen från mjölkrum. För att denna halvering skall uppnås bör naturvårdsverket följa utvecklingen avseende läckaget av fosfor från mjölkrum.
Utredningens förslag: I naturvårdsverkets redovisning av regeringens uppdrag den 24 november 1988 angående övergång till fosforfria diskmedel eller nya diskmetoder i mjölkrum anges att en halvering av fosforutsläppen bör kunna uppnås med s.k. växeldisk.
Regeringens överväganden: En minskning av fosforutsläppen från mjölkrum är väsentlig. Regeringen gav naturvårdsverket i uppdrag den 24 november 1988 att utarbeta rekommendationer för övergång till fosforfattiga eller fosforfria diskmedel eller förändrade metoder för disk och omhändertagande av avloppsvatten från mjölkrum. Den totala mängden fosfor från denna källa uppgår till ca 150 ton per år.
Naturvårdsverket har redovisat uppdraget och anser att direkta rekommendationer till mjölkproducenterna att använda fosforfria eller fosforfattiga diskmedel inte bör ges innan ersättningskemikalierna för fosfor och tilltänkta diskmedels miljöpåverkan har utretts tillfredsställande. Detta skall ske i samråd mellan naturvårdsverket och berörda representanter för industrin samt genom eventuella forskningsinsatser. För att snarast möjligt få till stånd en begränsning av fosforutsläppen från mjölkrum ges information till mjölkproducenterna att använda s.k. växeldisk. Metoden innebär att fosforbaserade alkaliska diskmedel vid ett disktillfälle per dag ersätts med ett syrabaserat diskmedel. Genom denna metod kan mjölkrummens fosforutsläpp reduceras med 5090. Naturvårdsverket bör inom 444
från mjölkrum.
Åtgärdsprogram för att minska kväveutsläpp till vatten och luft från jordbruksföretag
Regeringens ställningstaganden: Kväveutsläppen från jordbruket utgör ett stort miljöproblem. Ammoniakavgången från jordbruket bör därför minska med 2590 till år 1995. Lantbruksstyrelsen har i regeringsbeslut den 13 december 1990 getts i uppdrag att utarbeta åtgärdsprogram för att minska kväveutsläpp till vatten och luft från jordbruksföretag. Programmet skall syfta till att minska ammoniakutsläppen med 25960 till år 1995 i södra och västra Götaland. I uppdraget ingår även att utreda möjligheter till och konsekvenser av en 50-procentig minskning av ammoniakavgången till år 2000 i samma områden. Uppdraget skall delredovisas den 1 december 1991.
Förslaget i Luft 90 överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser anser att en minskning av ammoniakavgången är väsentlig och tillstyrker att ett åtgärdsprogram för detta upprättas.
Regeringens överväganden: I Luft 90 redovisas de totala utsläppen av ammoniak i Sverige till ca 50 000-70 000 ton per år. Av dessa härrör 8090 från jordbruket och då framför allt från stallgödsel. Ammoniak avdunstar såväl inne i stallet som under lagring och spridning. I sämsta fall kan 50 26 av den ursprungliga mängden kväve avdunsta. Denna ammoniakförlust innebär både stora ekonomiska förluster och en belastning för miljön. Depositionen av ammoniak är störst i södra och västra Götaland där också den intensivaste djurhållningen bedrivs.
Regeringen har uppdragit åt lantbruksstyrelsen att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska ammoniakavgången med 25960 till år 1995. Åtgärdsprogrammet skall gälla för södra och västra Götaland och redovisas till regeringen senast den 1 december 1991. I uppdraget ingår även att senast den 1 januari 1993 redovisa möjligheterna till och konsekvenserna av att reducera ammoniakavgången med 5096 till år 2000. Ett omfattande utvecklingsarbete om ammoniakavgången pågår i Holland och Danmark, ytterligare åtgärder kan övervägas när dessa resultat presenteras. Ammoniakavgången från stallarna kan påverkas genom tätare utgödslingsintervall, bättre rening av ventilationsluft, täckning av flytgödselbrunn och myllning av gödseln i samband med spridning. Olika åtgärder krävs beroende på gödselslaget. Vid flytgödselhantering dominerar förlusterna i samband med spridning och vid fastgödsel i samband med lagring. I uppdraget ingår även att beakta kombinationseffekter mellan närsaltsläckage och ammoniakavgång och eventuella åtgärder som bör införas samtidigt för att minska de olika typerna av kväveutsläpp i syfte att uppnå bästa kostnads- 445
effektivitet. Vid information, utbildning och rådgivning till lantbrukare bör prioriteras att ge motiv för och upplysa om möjligheterna till att begränsa avgivningen av ammoniak från stallgödsel.
Miljöavgift på flytande ammoniak
Regeringens förslag: Miljöavgift på flytande ammoniak tas ut på samma sätt som miljöavgifter tas ut på övriga handelsgödselmedel.
Utredningens förslag: Överensstämmer med en framställan från Svenska lantmännen avseende flytande ammoniak.
Remissinstanserna: Framställningen har remissbehandlats och statens naturvårdsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen ställer sig positiva till att miljöavgift tas ut också på flytande ammoniak.
Regeringens överväganden: Enligt vår mening bör flytande ammoniak beläggas med miljöavgift på samma sätt som övriga gödselmedel. Därigenom behåller man konkurrensneutraliteten mellan olika kvävegödselmedel. Den inverkan som användningen av flytande ammoniak har på miljön torde inte avvika från inverkan av övriga traditionella kvävegödselmedel.
I enlighet med vad som nu har anförts har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel. På grund av frågans beskaffenhet skulle lagrådets hörande enligt vår mening sakna betydelse.
17.6.2 Minskad användning av bekämpningsmedel m. m. Differentierade miljöavgifter
Regeringens ställningstaganden: En övergång till bekämpningsmedel med lägre hälso- och miljörisker bör ske. Differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens farlighet är ett led i detta arbete. Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket pröva möjligheten att införa differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens farlighet och risken med deras användning. Uppdraget skall redovisas senast den I juni 1992. En omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften omvandlas till miljöavgift.
Miljöavgiftsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund och statens jordbruksnämnd tillstyrker.
Regeringens överväganden: Användningen av kemiska bekämpningsme- 446
medföra hälso- och miljörisker inte blir kvar i grundvattnet eller i vattendrag, på huden eller i inandningsluften vid bekämpningsmedelsarbete, i livsmedel och på mark utanför det bekämpade området. För att åstadkomma detta beslutade riksdagen år 1988 att användningen av bekämpningsmedel räknat i aktiv substans skulle halveras till år 1990. Halveringsmålet bestämdes utifrån mängden försålda bekämpningsmedel åren 1981— 1985, ca 4500 ton per år. En halverad användning innebär således ca 2250 ton per år. Halveringen skulle uppnås främst genom minskad dosering vid varje bekämpningstillfälle särskilt vid ogräsbekämpning, övergång till medel som används i låga doser och reducering av antalet bekämpningstillfällen. Förbättrad spridningsutrustning och teknik medför ofta att lägre doser kan användas.
För att minska användningen av bekämpningsmedel infördes redan år 1984 miljöavgifter på dessa och avgiften fördubblades år 1988. Avgiften uppgår för närvarande till 8 kr. per kg aktiv substans. Därutöver utgår en prisregleringsavgift på 38 kr. per dos. I det s.k. halveringsprogrammet ingår även att minska hälsoriskerna vid användande av bekämpningsmedel. Detta görs framför allt genom utbildning. Det har bl.a. införts en tredagarsutbildning fr. o. m. bekämpningssäsongen 1990 för alla som yrkesmässigt använder de vanligast förekommande bekämpningsmedlen. Lantbruksstyrelsen beräknar att ca 20000 lantbrukare har genomgått denna utbildning de senaste två åren. För att yrkesmässigt använda de farligaste medlen har det sedan många år ställts krav på särskild utbildning.
För att kontrollera eventuella rester av bekämpningsmedel i dricksvatten och livsmedel krävs fortlöpande utveckling av analysmetoder för nya ämnen och metoder som kan mäta mycket låga halter av vissa ämnen. Ansvaret för detta har statens livsmedelsverk.
Många av de bekämpningsmedel som används är godkända på 1960och 1970-talen, då kraven på hälso- och miljödokumentationen var mycket lägre än i dag. Därför skall alla medel som har godkänts före år 1986 ha omprövats av kemikalieinspektionen till år 1994. Förbud och restriktioner har under de senaste åren införts för olika bekämpningsmedel. Dessa medel stod för ca 11960 av den totala användningen av bekämpningsmedel innan de förbjöds.
I halveringsprogrammet ingår också utökad rådgivning till lantbrukarna och ökad forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet rörande lägre doser och alternativa bekämpningsmetoder. Målet för detta program som påbörjades år 1987 var att nå en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen till slutet av år 1990. I samband med att programmet utarbetades bedömde berörda myndigheter att det skulle krävas fem år för att uppnå en halverad användning. Vi kan dock konstatera att detta var en alltför pessimistisk bedömning och redan år 1989 hade man nästan uppnått cn halverad användning och under bekämpningssäsongen 1990 beräknas målet ha uppnåtts helt. Nu påbörjas arbetet med att ytterligare halvera den redan halverade bekämpningsmedelsanvändningen till strax efter mitten av 1990-talet. Detta mål lades fast genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1989/90: 146. 447
Nuvarande miljöavgift tas ut per kilo aktiv substans, vilket innebär att avgiften är högre för en större dos än för en mindre. Viss kritik har riktats mot att miljöavgiften tas ut på detta sätt och inte som en avgift per dos. I miljöavgiftsutredningen föreslås att miljöavgifterna konstrueras om till en generell dosavgift. Utredningen föreslår att avgiften under en övergångsperiod sätts till 40 kr. per dos. Den av utredningen föreslagna avgiftsnivån motsvarar ungefär summan av prisreglerings- och miljöavgifterna, före den höjning av prisregleringsavgiften som gjordes i oktober 1990.
Miljöavgiftens storlek är således för närvarande inte relaterad till riskerna med preparatet. Härmed gynnas de s.k. lågdospreparaten. Lågdospreparaten är mycket selektiva och behöver därför inte användas i lika stora doser som de äldre preparaten. De nya lågdospreparaten kan emellertid liksom de äldre ge negativa miljöeffekter.
En övergång till bekämpningsmedel med lägre hälso- och miljörisker bör ske. Ett led i detta arbete är kemikalieinspektionens pågående omprövning av bekämpningsmedel, Differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens risker kan också vara en åtgärd. Regeringen avser att ge kemikalieinspektionen i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket pröva möjligheten att utforma en ny konstruktion av miljöavgifterna vilken är relaterad till medlens farlighet samt riskerna med användningen av medlen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1992. En omläggning av avgifterna från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgifterna omvandlas till miljöavgifter. Vi återkommer i det följande med dispositionen av miljöavgifterna på bekämpningsmedel.
Åtgärder i övrigt för att begränsa bekämpningsmedelsanvändningen Regeringen har i beslut den 20 september 1990 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen definiera problemområden där det är särskilt angeläget att få till stånd en riskminskning och att utarbeta program för detta. Regeringen har samma dag uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer allsidigt sammansatt flora och fauna i åkerns kantzoner och i åkerns närhet. I uppdraget ingår även att utreda och lägga fram förslag om ett förbud mot användning av bekämpningsmedel i åkerns kantzoner. Dessa uppdrag redovisades den I januari 1991.
De åtgärder som har föreslagits är framför allt koncentrerade till följande områden:1) begränsningar av och hårdare krav på den kemiska bekämpningen, 2) ökad information och 3) ökad forsknings- och utvecklingsverksamhet.
I lantbruksstyrelsens redovisning framgår även bl.a. följande målsättningar. För åkermarken bör målet vara att bibehålla dess långsiktiga produktionsförmåga och att motverka en utarmning av odlingslandskapets flora och fauna samt att skapa en mera mångsidigt sammansatt flora och fauna i åkerns kantzoner. För omgivningen, dvs. angränsande fält, hemträdgårdar, växthus m.m., bör målet vara att bekämpningsmedel vid 448
spridningen inte skall hamna utanför det avsedda spridningsområdet. Målet bör vara att undvika kemisk bekämpning utanför åkermark, såsom betesmark, parker, golfbanor, vägar, diken och skogsmark, för att motverka negativa effekter på vatten, flora och fauna m. m. För vatten bör målet vara att inga bekämpningsmedelsrester skall finnas i yt- och grundvatten. Vidare bör förhindras att bin förgiftas.
Lantbruksstyrelsen redovisar vidare vissa åtgärder som kan vidtas för att uppnå dessa mål, bl.a. ytterligare skärpta krav i fråga om nedbrytbarhet, bioackumulering och rörlighet samt vid prövning av bekämpningsmedel. Andra åtgärder som redovisas är att utöka tillsynen, begränsa användningen av bekämpningsmedel utanför åkern, skärpa kraven på skyddszoner samt intensifiera information, rådgivning, forskning och utvecklingsverksamhet. Begränsning av kemisk bekämpning utanför åkermark, dvs. en begränsning av användningsområdet för ett medel, regleras i samband med godkännande av bekämpningsmedel. Kemikalieinspektionen föreslås ompröva användningsvillkoren för de bekämpningsmedel som i dag är tillåtna att spridas utanför åkermark och kommunernas tillsyn av hanteringen av bekämpningsmedel bör ges högre prioritet. Ett system med obligatoriska kantzoner föreslås utformas så att vid kemisk bekämpning av örtogräs, insekter och svampar i stråsäd skall en zon om 5 m utmed halva omkretsen av fältet lämnas obehandlad. Kraven föreslås gälla i hela Sverige och för fält som är större än 2 ha. Vidare bör kantzonerna vara ambulerande. Ett alternativ till krav på obligatoriska kantzoner är att på frivillig väg söka få jordbrukarna att tillämpa kantzoner.
Regeringen avser att i ett senare sammanhang behandla dessa frågor. Under anslaget bör medel reserveras för detta ändamål.
Regeringens ställningstaganden och förslag avseende förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel har redovisats i det föregående.
Stråförkortningsmedel
Regeringens ställningstaganden: Förbudet att använda tillväxthäm-
mande medel i stråsäd bör vara kvar. Nuvarande undantag från
förbudet för tillväxthämmande medel i rågodling bör förlängas i
ytterligare fem år.
Miljöavgiftsutredningen anser i första hand att stråförkortningsmedel bör omfattas av en dosavgift på 40 kr. Därutöver anser utredningen att en hög säravgift på tillväxthämmande medel på ca 200 kr. per dos bör utredas ytterligare.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund och lantbruksstyrelsen anser att en avgift på 200 kr. per dos innebär en utslagning av rågodlingen i Sverige.
Regeringens överväganden: Stråförkortningsmedel hämmar stråets längdtillväxt. Säden blir därmed kortare och detta minskar risken för liggsäd, vilket ger kvantitativa och kvalitativa skördeförluster samt för- 449
29 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
dyrar skördearbetet. Rester av stråförkortningsmedel har påträffats i spannmål. Användning av medlet gör det möjligt att öka kvävegivorna, vilket innebär en ökad risk för växtnäringsläckage och förorening av vattensystemen. År 1988 förbjöd regeringen användning av stråförkortningsmedel efter att användningen hade mångdubblats under 1980-talet.
För närvarande sker växtförädlingsarbete med syfte att ta fram rågsorter med styvare strå, vilket samtidigt ger en acceptabel avkastning och kvalitet. Detta arbete kan inte beräknas vara färdigt till år 1992 utan kräver ytterligare en del års utveckling. Vi är inte beredda att föreslå ett förbud mot att använda stråförkortningsmedel i rågodling eftersom det skulle omöjliggöra rågodling i Sverige. Det finns i dag inte rågsorter som är lämpliga att odla utan tillväxthämmande medel och som samtidigt ger en godtagbar avkastning och kvalitet. Odlingen av råg i Sverige har ökat från 48000 ha år 1985 till 71 000 ha år 1989. Regeringen anser att det skulle vara olyckligt om ett fortsatt odlande av råg i Sverige skulle göras omöjligt. Nuvarande undantag från förbudet för tillväxthämmande medel i rågodling bör därför förlängas i ytterligare fem år.
17.6.3 Tillsyn enligt skötsellagen
Regeringens förslag: För att förbättra tillsynen enligt skötsellagen anvisas 3 milj. kr. för tillsyn under budgetåret 1991/92. Medien disponeras av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen yrkar i sin anslagsframställning 3 milj. kr. för att
täcka kostnaderna för tillsyn enligt 6 b 8 skötsellagen.
Regeringens överväganden: Med stöd av 6 b § lagen om skötsel av jordbruksmark, skötsellagen, kan föreskrifter meddelas i fråga om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhantering samt växtodlingen. Lantbruksnämnden utövar tillsyn över dessa föreskrifter. I 6a§ skötsellagen föreskrivs att vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till natur- och kulturmiljövårdens intressen. I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådan hänsyn, t. ex. i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Regeringen har i förordningen till skötsellagen uppdragit åt lantbruksstyrelsen att meddela sådana föreskrifter som avses i 6a§8. Föreskrifterna skall meddelas efter samråd med naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Också i fråga om dessa föreskrifter är lantbruksnämnden tillsynsmyndighet.
Från ett flertal håll har kritik framförts mot att de med stöd av 6a§ meddelade föreskrifterna inte efterföljs i tillräcklig omfattning. Med hänsyn till den stora betydelse markanvändningen inom jordbruket har för natur- och kulturmiljövården är det av största vikt att sådana brister snarast rättas till. Ett väsentligt led i arbetet med att öka förståelsen och respekten för de krav som måste ställas från natur- och kulturmiljövårds- 450
synpunkt är att åstadkomma så tydliga och entydiga föreskrifter som möjligt. Tydliga föreskrifter är också en nödvändig förutsättning för att tillsynsmyndigheterna skall kunna utöva en effektiv tillsyn. Att i det här avseendet åstadkomma förbättrade föreskrifter är i första hand en uppgift för den föreskrivande myndigheten, lantbruksstyrelsen. Styrelsen bör följaktligen ges i uppdrag att utarbeta skärpta föreskrifter som bättre — än de nuvarande — preciserar vilka hänsyn som skall tas vid skötsel av jordbruksmark.
När det gäller tillsynen krävs emellertid också en höjd ambitionsnivå hos lantbruksnämnderna. Av de resurser som står till förfogande bör en större del än hittills tas i anspråk för den tillsyn som krävs för att föreskrifterna som meddelats med stöd av 6 a 8 skötsellagen skall efterlevas. Inom ramen för det engångsbelopp av 58,1 milj. kr. som regeringen i det följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, bör 3 milj. kr. disponeras för tillsyn enligt skötsellagen budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan om finansiering av denna tillsyn efter detta budgetår i nästa års budgetproposition.
En ökad och effektivare tillsyn enligt skötsellagen och en förbättrad information och kunskapsuppbyggnad hos lantbrukarna om olika småbiotopers betydelse för flora och fauna är viktig för att öka jordbrukets positiva bidrag till odlingslandskapet. I det tidigare angivna uppdraget till bl.a. naturvårdsverket angående miljöeffekter av den nya livsmedelspolitiken ingår även att göra en utvärdering av tillämpningen av bestämmelserna i 4 samt 6 a och 6 b§§ skötsellagen och i de föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
17.6.4 Kadmium i handelsgödsel
Regeringens ställningstaganden: Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utredare skall tillkallas för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande prisregleringssystem upphör, införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör sättas så att den styr mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5g per ton fosfor. I utredningsuppdraget skall även ingå att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. Uppdraget skall redovisas senast i januari 1992.
Miljöavgiftsutredningen föreslår att en utredning tillsätts med syfte att utforma ett avgiftssystem för kadmium.
Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Hydro Supra anser att gränsvärde eller avgift måste gälla från en nivå som diskuteras i övriga Europa, annars ger det alltför stora kostnadsnackdelar för svensk gödselmedelsindustri. Svenska naturskyddsföreningen anser att ett avgiftssystem inte kan införas till år 1993 enligt miljöavgiftsutredningens förslag utan det krävs längre tid. Lantbrukarnas riksförbund anser 451
att en nivå på 5g kadmium per ton fosfor är alltför lågt värde. Förbundet är dock positivt till att det införs en avgift på kadmium om kadmiumvärdet överstiger 100g per ton fosfor. Lantbruksstyrelsen tillstyrker ett förslag om kadmiumavgift och föreslår därutöver att ett gränsvärde införs för kadmium i handelsgödsel.
Regeringens överväganden: Kadmium tillförs åkermarken, huvudsakligen genom handelsgödsel, nederbörd och stallgödsel och bortförs med skördeprodukter och dräneringsvatten. Beräkningar visar att tillförseln till åkermarken är cirka tre gånger större än bortförseln. Det genomsnittliga intaget av kadmium via föda är i Sverige ca 10 mikrogram per person och dag. Huvuddelen av detta kadmium kommer från spannmål, rotfrukter, grönsaker och potatis. Enligt WHOs rekommendationer bör kadmiumintaget inte överskrida I mikrogram per kg kroppsvikt och dag. Således ligger det nuvarande kadmiumintaget via födan i Sverige betydligt lägre än den av WHO rekommenderade tolerabla nivån. Kadmium ansamlas i njurarna och är främst ett hälsoproblem. Säkerhetsmarginalen för vissa grupper av befolkningen är dock inte stor och det kan därför inte accepteras att intaget ökar.
Tillförseln av kadmium till åkermark ökar successivt kadmiumhalterna 1 åkermarken och därmed även i livsmedel, vilket medför att kommande generationers hälsa kan äventyras. Detta kan inte accepteras. En åtgärd för att inte öka åkermarkens kadmiuminnehåll är att reducera kadmiummängden i tillförd handelsgödsel. Genom en övergång till i stort sett kadmiumfri handelsgödsel skulle det i princip vara möjligt att halvera tillförseln av kadmium till åkermarken.
Tillförseln av kadmium med handelsgödsel till svenska jordar har minskat kraftigt de senaste åren. År 1970 beräknades att totalt 15 ton tillfördes åkerarealen, medan mängden för år 1986 beräknades uppgå endast till 4ton. |
Innehållet av kadmium i handelsgödsel måste dock begränsas ytterligare. Regeringen avser därför att tillsätta en särskild utredare för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande prisregleringssystem upphör, införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör styra mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5g kadmium per ton fosfor. I utredningsuppdraget skall ingå att föreslå lämplig utformning av ett sådant system. Vidare skall i utredningen ingå att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. Utredningen skall redovisas senast i januari 1992.
Regeringens ställningstaganden: Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden mot bakgrund av den livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken samt lämna förslag till hur vattenbehovet kan täckas. Uppdraget skall redovisas senast i december 1991.
Förslaget i naturvårdsverkets utredning Sötvatten90 överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Är positiva till att ett uppdrag läggs.
Regeringens överväganden: Tillgången på vatten är av avgörande betydelse för växtodling. Vatten används bl. a. för bevattning av grödor och för djurhållning. Bevattningsbehovet varierar naturligt mellan enskilda år och är störst under torrsomrar. Bevattningen av åkermark beräknas under ett torrår uppgå till ca 94 milj. m? och utgörs främst av ytvatten. Bevattningsbehovet är störst i de intensiva jordbruksområdena Skåne, Östgötaslätten, Västgötaslätten och Mälardalen. De senaste årens ringa nederbörd har medfört svårigheter att täcka jordbrukets behov. Behovet av bevattning av jordbruks- och energigrödor förväntas öka.
Torrsomrar skapar brist på vatten för jordbruket samtidigt som uttag av vatten utan tillstånd medför ytterligare brist i vissa områden i södra Sverige. Endast en bråkdel av vattenuttagen har prövats enligt vattenlagen. De mest uttalade nyttjarkonflikterna berör för närvarande jordbrukets uttag och utsläpp, glesbygdens utsläpp och dricksvattenkvalitet samt miljöskydd/naturvård.
I vissa jordbruksintensiva områden ökar behovet av att anpassa grödor med hänsyn till vattentillgången samt att tillförsäkra sig om att det finns vatten genom att skapa anordningar för uppsamling och lagring av vatten. Mot denna bakgrund bör lantbruksstyrelsen ges 1 uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden mot bakgrund av den livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken. I uppdraget skall även ingå att lämna förslag till hur vattenbehovet skall kunna täckas. Uppdraget skall redovisas senast i december 1991.
17.6.6 Serieprovning av spridare
Regeringens förslag: För att kunna genomföra serieprovningar av stall- och konstgödselspridare samt serieprovning av konstgödsel och vegetabiliska oljor anvisas statens maskinprovningar 3,3 milj. kr. engångsvis för budgetåren 1991/92—1993/94.
Statens maskinprovningar yrkar i sin anslagsframställning för budgcetåret 1991/92 medel för serieprovning.
Regeringens överväganden: Den av statens maskinprovningar föreslagna 453
förstärkningen på 3,3 milj. kr. under budgetåret 1991/92 skall användas till serieprovning av särskilda konstgödselspridare, stallgödselspridare och vegetabiliska oljors lämplighet i hydralsystem. Serieprovningarna är viktiga för att prova och redovisa maskinegenskaper som minskar påfrestningarna på naturen och ger en effektivare energihushållning. Det är även viktigt för att möjliggöra en förbättrad arbetsmiljö för maskinförare i de areella näringarna. Statens maskinprovningar har för att kunna finansiera dessa projekt prioriterat bort annan verksamhet inom myndigheten, företrädesvis sådan provning som syftar till att beskriva maskiners effektivitet eller avverkningsförmåga.
Till skillnad från s.k. allmän provning där myndigheten bjuder in maskintillverkarna att låta testa sina maskiner och där tillverkarna också bidrar finansiellt till kostnaderna för testet kan man vid serieprovningar inte ha samma tillvägagångssätt. En serieprovning är mer ett test i blindo än en allmän provning, och den berörde maskintillverkaren riskerar att efter testets genomförande stå med ett oförmånligt resultat som är offentligt. Således kan man inte räkna med en extern finansiering av denna verksamhet. För att kunna genomföra dessa serieprovningar anser vi att 3,3 milj. kr. engångsvis bör anvisas statens maskinprovningar för perioden 1991/92-1993/94.
17.6.7 Disposition av miljöavgifter
Regeringens förslag: Inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall till ett belopp av 110 milj. kr. bekosta de program för forskning m.m. som riksdagen beslutade om våren 1986 (prop. 1985/86:74, JoU 13, rskr. 165).
Regeringens ställningstaganden: Från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör 100 milj. kr. av odisponerade medel tillföras statsbudgeten. För att nå upp till det beslutade målet om bekämpningsmedelshalvering bör kvarstående medel på anslaget disponeras för arbetet med en minskning av bekämpningsmedelsanvändningen.
Regeringens överväganden: För att minska de negativa konsekvenser som den tidigare jordbrukspolitiken medförde beslutades att en särskild miljöavgift skulle tas ut på kväve- och fosforgödselmedel samt på bekämpningsmedel fr.o.m. den 1 juli 1984 (prop. 1983/84:176, SkU 47, rskr. 383). Syftet med avgiften är att åstadkomma en minskad användning av dessa insatsvaror, vilket är nödvändigt från miljövårdssynpunkt.
Influtna avgifter har använts för finansiering av bl. a. forskning inom de arcella näringarna, livsmedelsverkets vattenundersökningar, åtgärder för att halvera bekämpningsmedelsanvändningen, naturresursforskning, miljövårdsforskning, åtgärder mot försurningen, naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet och recipientkontroll i jordbruket. Under budgetåret 1991/92 beräknas fortsättningen av detta program kosta 110 milj. kr. 454
I samband med beslutet år 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (prop. 1987/88: 128, JoU 24, rskr. 374) beslutades att miljöavgiften skulle fördubblas. Genom avgiftsökningen kunde de nya åtgärder som föreslogs för perioden 1988/89—1990/91 finansieras. Åtgärderna avsåg bidrag till gödselvårdsanläggningar, teknikutveckling och försök samt bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.
Inom ramen för de anvisade medlen till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, anvisades ursprungligen totalt 10 milj. kr. till det första halveringsprogrammet för bekämpningsmedelsanvändningen för perioden 1988/89— 1990/91. I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 godkände riksdagen en omfördelning inom ramen för det år 1988 beslutade programmet så att ytterligare 15 milj. kr. fick disponeras för att ytterligare minska bekämpningsmedelsanvändningen. Detta kunde ske med hänsyn till att kostnaderna för bidrag till gödselvårdsanläggningar blev väsentligt lägre än beräknat. Medlen anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Reservationen på detta anslag uppgår efter budgetåret 1989/90 till ca 140 milj. kr. I 1991 års budgetproposition har angetts att 100 milj. kr. av denna reservation skall inlevereras till statsbudgeten. Härefter eventuellt kvarstående reservation bör disponeras för arbetet med en minskad bekämpningsmedelsanvändning. Inom ramen för bl.a. det nyss nämnda programmet på 110 milj. kr., disponeras därutöver 14 milj. kr. för detta arbete.
I föreliggande proposition föreslås att ytterligare 58,1 milj. kr. skall anvisas för perioden 1991/92—1993/94 för olika miljöåtgärder inom jordbruket. Samtidigt bör fr. o. m. budgetåret 1991/92 endast det ursprungliga programmet på 110 milj. kr. räknas av mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I förhållande till influtna avgifter bugetåret 1989/90, vilka uppgick till ca 188 milj. kr. innebär detta en förstärkning av statsbudgeten med 78 milj. kr. per år.
18 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad som anförts har inom regeringskansliet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (kapitel 8),
2. lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (kapitel 8),
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2),
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6), 5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och
avlysning av allmän farled och allmän hamn (kapitel 8),
6. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal cenergiplanering (kapitel 8),
7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt 13.3), 455
13.3), .
9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitt 13.7.2 och 13.8.2),
10. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning (avsnitt 15.2.5),
11. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt (avsnitt 15.4.1), 12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt (avsnitt
15.4.2),
13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) (avsnitt 7.2 och 16.5), 14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313) (avsnitt 16.5.11), 15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark
(avsnitt 16.5.6),
16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) (avsnitt 16.5.6), 19. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel (avsnitt
17.6.1).
Förslagen 1—9 samt 13—18 har upprättats inom miljödepartementet; förslagen 4 och 5 i samråd med justitiedepartementet, 6 i samråd med industridepartementet, 15—17 i samråd med jordbruksdepartementet samt 18 i samråd med bostadsdepartementet. Förslag 10 har upprättats inom kommunikationsdepartementet i samråd med civildepartementet. Förslagen 11 och 12 har upprättats inom finansdepartementet och förslag 19 inom jordbruksdepartementet.
Förslagen 1, 2, 3 (såvitt avser kapitel 8), 4—8, 13—15, 16 (gäller inte 19c 8), 17 samt 18 har granskats av lagrådet. Övriga lagförslag är av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
19¶Specialmotivering
19.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1987: 12) om
hushållning med naturresurser m. m.
5 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar
1§
I paragrafen har angetts att en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. alltid skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Detta gäller såväl anläggningar och åtgärder som omfattas av obligatorisk prövningsplikt enligt 4 kap. 1 § som sådana som prövas enligt 4 kap. 2 8.
2§
Med stöd av denna paragraf kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas i ärenden enligt någon av de lagar som är angivna i I kap. 2 3. 456
Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. I de föreskrifter som utfärdas med stöd av 2 8 kan bestämmas att beslutsmyndigheten i det enskilda fallet skall kunna besluta om en miljökonsekvensbeskrivning i ett ärende som inte omfattas av föreskrifter med generellt krav på en sådan. Lagregleringens syfte skall tillgodoses genom att den får ytterligare konkretion i de föreskrifter som skall utfärdas. I de remitterade lagförslagen fanns ett förslag till en femte paragraf i detta kapitel med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla samt om hur den skall utformas och offentliggöras. Paragrafen har utgått efter förslag från lagrådet. Sådana föreskrifter som paragrafen i det remitterade avsåg kan regeringen med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen besluta som verkställighetsföreskrifter utan något särskilt bemyndigande.
Dessa föreskrifter kan anpassas till de miljökrav som gör sig gällande vid åtgärder enligt var och en av de berörda lagarna. Liksom vid tillämpningen av I & kan en miljökonsekvensbeskrivning avse ett projekt helt eller delvis. Lagstiftningen är utformad så att beskrivningen kan anpassas till behoven i de enskilda fallen.
3§
Av bestämmelsen framgår vad som är syftet med miljökonsekvensbeskrivningen, att möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan samt hushållningen med naturresurser. Avsikten är att en miljökonsekvensbeskrivning skall ge ett bättre beslutsunderlag ur miljösynpunkt och att upprättandet av den skall ingå som en integrerad del redan från inledningen av den beslutsprocess som avses leda fram till att exempelvis en viss anläggning byggs eller en åtgärd vidtas.
Det är inte lämpligt att i lagtexten exakt ange vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Detta får bestämmas genom de föreskrifter som skall utfärdas och med hänsyn till den verksamhet eller åtgärd som avses samt det geografiska område som berörs. Givetvis skall kraven på den enskilde inte ställas högre än nödvändigt. En myndighet bör alltid sträva efter att utnyttja redan vunnen kunskap, t. ex. från tidigare liknande ärenden.
Med inverkan på miljön avses den inverkan som blir på den omgivande miljön såsom marken, vattnet, luften och landskapet. Därmed avses även inverkan på djur och växter liksom kulturvärden i byggd och odlad miljö. Med inverkan på hälsan avses människans hälsa och säkerhet. Vad som avses med inverkan på hushållningen med naturresurser framgår av lagens 2 och 3 kap. Enligt 1 kap. I $& NRL skall marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. NRLs resursbegrepp innefattar våra mark- och vattenresurser, den natur- och kulturmiljö och de kulturvärden som formats av människan (prop. 1985/86:3, s.150— 152). 457
även att alternativ till den åsyftade anläggningen eller åtgärden skall anges och konsekvenserna av dessa. Då bör även anges vad alternativet att ingen åtgärd vidtas får för konsekvenser. I den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3.3) har ytterligare exemplifierats vad som bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning.
4§
En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga. Det innebär att den som ansöker om tillstånd för en anläggning, verksamhet eller åtgärd ansvarar för att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och även får stå för kostnaden. Sökanden skall även stå för kostnader som kan följa på de verkställighetsföreskrifter som skall utfärdas.
19.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:46) om
ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser
m.m.
1 kap. 28
Ändringen innebär att till naturresurslagen har anknutits även lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn.
19.3¶Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)
Den nya 13a§ samt ändringen i 14 § har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.2).
138 Ändringen innebär att andra punkten i första stycket har ändrats så att en ansökan om tillstånd skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Med en verksamhets inverkan avses till att börja med sådant som arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra. I detta avseende görs ingen ändring av det som även tidigare gällt enligt denna punkt. Därutöver skall emellertid även konsekvenser i övrigt av vikt för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser som verksamheten kan antas medföra redovisas. Därmed avses även vad verksamheten kommer att generera utöver direkt omgivningspåverkan, t. ex. ytterligare biltrafik i det område där verksamheten skall etableras. Den nya bestämmelsen går alltså utöver den tidigare föreskriften i punkt 2 att en ansökan skall 458
innehålla en beskrivning av de miljöeffekter som verksamheten kan medföra. I den allmänna motiveringen, avsnitt 8.3.3, har angetts ytterligare exempel på vad miljökonsekvensbeskrivningen bör innehålla.
19.4¶Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)
13 kap. 19 8
I paragrafens första punkt har gjorts ett tillägg som innebär att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla även en miljökonsekvensbeskrivning. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av företagets inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Detta innebär att krav på en mera omfattande och samlad bedömning av konsekvenserna för miljön, hälsan och naturresurshushållningen införs. Vad miljökonsekvensbeskrivningen skall innehålla framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 8.3.3.
19.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
1a§
Farledslagen reglerar inrättande och utvidgningar av allmänna hamnar och allmänna farleder. Denna typ av anläggningar och åtgärder innebär i vissa fall stora ingrepp i miljön som kan föranleda behov av prövning hos regeringen enligt 4 kap. 2 § NRL. Enligt paragrafen skall vid prövning av ärenden enligt farledslagen naturresurslagen tillämpas.
19.6¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:439) om
kommunal energiplanering
3§
Ändringen innebär att till den energiplan som skall finnas enligt lagen om kommunal energiplanering skall höra en miljökonsekvensbeskrivning,. I den allmänna motiveringen, avsnitt 8.3.2.13, har närmare redogjorts för vad den bör innehålla.
19.7¶Förslaget till lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel 1§
I paragrafen definieras vad som menas med biologiskt bekämpningsmedel. Därmed avses levande organismer i form av mikroorganismer, virus, nematoder och insekter som särskilt framställts i bekämpningssyfte. De organismer som används som bekämpningsmedel kan spridas antingen i form av en för ändamålet särskilt framställd beredning eller, som är fallet 459
levande organismer. Lagen omfattar därför inte döda organismer. En beredning med döda organismer faller i stället inom ramen för lagen (1985:426) om kemiska produkter eftersom det då är fråga om en kemisk beredning.
Lagen gäller oavsett om organismerna är gentekniskt modifierade eller cj. För att lagen skall vara tillämplig skall alltså levande organismer användas för det ändamål som anges i paragrafen. Ändamålsregeln har en motsvarighet i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel med den skillnaden att här görs åtskillnad mellan virus och bakterier, eftersom ett virus, enligt vad statens bakteriologiska laboratorium, SBL, har anfört, definitionsmässigt inte är en mikroorganism.
2§
Biologiska bekämpningsmedel är enligt paragrafen underkastade förhandsgranskning. Ett biologiskt bekämpningsmedel får sålunda saluhållas eller användas endast om det är godkänt. Varje handelsprodukt som marknadsförs som biologiskt bekämpningsmedel skall vara godkänd även om den verksamma beståndsdelen ingår i ett redan godkänt medel.
För att godkännande skall meddelas måste det finnas ett klart bekämpningsbehov inom det avsedda användningsområdet. Prövningsmyndigheten skall alltid göra en noggrann avvägning mellan risk och nytta. En ansökan om godkännande kan avslås av dels den anledningen att medlet bedöms som olämpligt eller mindre lämpligt därför att det kan förorsaka oacceptabla eller eljest oönskade olägenheter från hälso- eller miljösynpunkt, dels därför att det inte föreligger något behov av bekämpningsmedlet i fråga, dvs. bekämpningsmedlet bedöms som onödigt. Det sistnämnda skälet för avslag får dock inte användas så att en konkurrensbegränsning uppstår, dvs. med åberopande av att det finns likvärdiga biologiska bekämpningsmedel på marknaden, utan det är uteslutande hänsynen till hälsan och miljön som skall ligga till grund för prövningsmyndighetens bedömning. Självfallet kan också en framställning om godkännande avslås, om det kan antas att medlet i fråga inte kommer att bidra till en framgångsrik bekämpning av skadegörare.
Ett godkännande gäller enligt andra stycket i högst fem år. Den som innehar ett godkännande kan ansöka om fortsatt godkännande före periodens slut. Omprövningen skall göras i den omfattning som ärendet kräver och med särskilt beaktande av om den befintliga dokumentationen behöver kompletteras. Ett godkännande får förenas med villkor. Ett sådant villkor kan vara att tillverkaren utarbetar ett kontrollprogram som följer upp erfarenheter av användningen av medlet.
3§
Av första stycket följer att det är tillverkaren som skall göra ansökan. Som framgår av den allmänna motiveringen är avsikten att prövningen skall göras av kemikalieinspektionen. 460
Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om godkännande. Här avses såväl förhållanden som rör tillverkaren och hans verksamhet i den utsträckning det kan vara av värde att veta vid en prövning av det aktuella medlet som närmare krav på vetenskaplig dokumentation av medlet i fråga. Av ansökan skall också framgå det avsedda användningsområdet.
4§
Paragrafen anger förutsättningarna för att återkalla ett godkännande. Återkallelse på grund av ändrade förhållanden kan ske t.ex. om det efter godkännandet framkommer effekter som inte var kända vid tillfället för godkännande. Återkallelse kan också ske på den grunden att väsentligt mindre farliga men i övrigt jämförbara medel har godkänts.
I ett beslut om återkallelse skall anges hur beslutet skall gälla gentemot dem som tillverkar, saluhåller eller använder bekämpningsmedlet.
Den som innehar ett godkännande kan enligt andra stycket anmäla att godkännandet skall upphöra att gälla. Ett sålunda återkallat godkännande upphör att gälla vid utgången av året närmast efter det år då en sådan anmälan kom in till prövningsmyndigheten.
58 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på godkännande. Om det föreligger särskilda skäl i det enskilda fallet får regeringen eller myndigheten meddela undantag från kravet på godkännande. Som ett sådant särskilt skäl kan räknas användning för forskningsändamål eller annat vetenskapligt syfte.
Om föreskrift eller beslut meddelas om undantag från kravet på godkännande kan som anges i andra stycket, i stället anmälningsplikt införas, innan medlet får saluhållas eller användas. Anmälningsplikt kan t.ex. komma i fråga för ett bekämpningsmedel som bedöms kunna användas utan nämnvärd risk.
6§
Genom paragrafen ställs aktsamhetskrav på den som tillverkar, saluhåller eller använder biologiska bekämpningsmedel. Paragrafen får sitt konkreta innehåll genom de föreskrifter som kemikalicinspektionen avses utfärda om försiktighetsmått. Sådana föreskrifter kan omfatta regler om utformning av lokaler och andra säkerhetsåtgärder vid framställning och saluhållande liksom märkning och annan produktinformation. Även föreskrifter om vad som skall gälla vid spridning och den särskilt anordnade utrustning som kan behövas för att begränsa spridningen kan utfärdas med stöd av denna paragraf. Föreskrifterna kan också omfatta förfarandet med biologiska rester av olika slag som uppkommer i samband med framställningen. 461
Paragrafen innehåller ingen motsvarighet till den i 5 § lagen om kemiska produkter införda substitutionsprincipen. Detta förklaras av att den nu ifrågavarande lagen är begränsad till produkter som har varit föremål för en särskild förhandsgranskning. Det är alltså kemikalieinspektionen som vid sin prövning och fortlöpande verksamhet enligt 2 och 4 §§ skall göra en sådan bedömning som motsvarar substitutionsprincipen enligt lagen om kemiska produkter.
7—10 §§ Utformningen av tillsynsbestämmelserna överensstämmer helt med vad som föreskrivs i lagen (1985:426) om kemiska produkter.
118 Paragrafen innebär ett bemyndigande att ta ut avgift för myndighets verksamhet enligt lagen. Som framgått av den allmänna motiveringen är avsikten att avgift skall tas ut på samma grunder som gäller kemiska bekämpningsmedel.
Bemyndigandet innebär också rätt att föreskriva om nedsättning och eftergift av avgift när detta framstår som motiverat.
Enhigt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. Sådana uppgifter kan behövas t.ex. om tillverkarens omsättning skall utgöra underlag för avgiftsberäkningen. Inte heller avgifter som bygger på ett sådant underlag får beloppsmässigt överstiga myndighetens självkostnader.
128 Ansvarsbestämmelserna i första stycket är utformade som blankettstraffbud. Inom det straffbara området faller sålunda enligt punkt I att saluhålla eller använda ett biologiskt bekämpningsmedel som inte är godkänt enligt 28 och att bryta mot 6 § första stycket om försiktighetsmått, enligt punkt 2 åsidosättande av villkor för godkännandet enligt 2 § andra stycket, att som framgår av punkt 3 åsidosätta föreskrift om försiktighetsmått som följer på 6 § andra stycket samt att underlåta att uppfylla upplysningsplikten enligt 83. För normalbrott är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader.
Enligt andra stycket kan straffet i grova fall uppgå till två års fängelse. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har vållat eller kunnat vålla allvarlig ekologisk obalans eller annan varaktig störning. Som framgår av tredje stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall.
Vid lagkonkurrens har reglerna i brottsbalken företräde enligt fjärde stycket.
Det femte stycket ger uttryck för den allmänna principen att inte ingripa både med straff och vite mot samma förfarande.
Paragrafen straffsanktionerar ett oriktigt uppgiftslämnande enligt 3 § eller enligt 118 andra stycket om uppgiften har lämnats med uppsåt eller av oaktsamhet och rör förhållande av betydelse.
Ikrafiträdanderegeln Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Under tiden fram till ikraftträdandet finns det möjligheter att ansöka om godkännande. Detta gäller såväl existerande medel som sådana som avses bli introducerade efter ikraftträdandet.
19.8¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:426) om
kemiska produkter
18§
I andra stycket har införts ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. Bemyndigandet kan tillämpas när andra uppgifter behövs än sådana som kan inhämtas med stöd av 9§. Ett exempel är att en avgift skall beräknas med hänsyn till omsättningens storlek för att uppnå en rättvis fördelning mellan berörda företag. Inte heller avgifter som bygger på ett sådant underlag får beloppsmässigt överstiga myndighetens självkostnader.
19.9¶Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) 18
I ett nytt tredje stycke ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande att föreskriva att hushållsavfall och annat avfall får införas till eller utföras ur landet endast efter särskilt tillstånd. Ändringen görs I anledning av att Sverige skall ratificera Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Konventionen omfattar även hushållsavfall och annat avfall som regleras i renhållningslagen. En närmare redogörelse för konventionens innehåll lämnas i den allmänna motiveringen, avsnitt 13.8.2.
168 Tillägget till första stycket innebär att avfallsavgifterna får differentieras på ett sätt som gynnar miljön. Motiven till lagändringen framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 13.7.2. 463
kommunal parkeringsövervakning
6§
Paragrafen har fått en ny redaktionell utformning. Såsom närmare har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 15.2.6.11) har i paragrafens andra stvcke 4 förts in en möjlighet för kommunerna att till parkeringsvakter förordna också arbetstagare hos kommunala kollektivtrafikaktiebolag, som inom kommunen bedriver linjetrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263, omtryckt 1988: 1499).
Med ett kommunalt trafikaktiebolag avses i detta sammanhang ett trafikaktiebolag som är helägt av kommunen eller landstingskommunen, antingen direkt eller via ett eller flera helägda aktiebolag.
Linjetrafik enligt yrkestrafiklagen är yrkesmässig trafik för personbefordran som är tidtabellbunden och för vilken ersättningen bestäms särskilt för varje passagerare för sig, under förutsättning att trafiken inte ingår som ett led i ett sammanhängande arrangemang där huvudsyftet är ett annat än själva transporten. Det är trafikhuvudmännen som har rätt att driva linjetrafik i länet. De närmare bestämmelserna om sådan trafik finns 1 lagen (1985:449), om rätt att driva viss linjetrafik i länet (ändrad senast 1988:1502). Trafikhuvudmannen behöver inte själv utföra trafiken utan får anlita någon annan för detta. Det är mycket vanligt att så sker och i den mån det är ett kommunalt trafikaktiebolag som anlitas kan arbetstagare hos detta förordnas till parkeringsvakter. En ytterligare förutsättning är att aktiebolagens trafikeringsuppdrag till någon del avser den kommun eller landstingskommun där förordnandet skall gälla.
Den nya bestämmelsen innebär formellt sett att alla arbetstagare hos de berörda trafikföretagen kan komma i fråga för parkeringsvaktsförordnande. Som har anförts i den allmänna motiveringen bör emellertid av praktiska skäl främst de arbetstagare som har trafik- och arbetsledande uppgifter komma i fråga för parkeringsvaktsförordnande.
19.11¶Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
3§
Enligt paragrafens andra stycke får beslut enligt angivna bestämmelser i NVL med vissa undantag inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Genom ändringen blir bestämmelsen tillämplig även på föreskrifter enligt 18d§ om förbud mot markavvattning inom vissa områden.
3a§ Genom det nya första stycket klargörs att lagens skyddsformer kan tillämpas även på områden i odlingslandskapet och andra kulturpräglade områden i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Bestämmelsen motsvarar 2a § i det remitterade lagförslaget. 464
lagförslaget och därvid framhållit att det finns ett behov av att bestämma naturvårdslagens räckvidd i förhållande till det skydd som lagen om kulturminnen m.m. avser att tillskapa och som är särskilt utformat med hänsyn till kulturobjektens särart. Lagtexten har fått den utformning som förordats av lagrådet. Enligt lagen om kulturminnen m. m. kan skydd för fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen innefatta ett områdesskydd. Föreskrifterna om byggnadsminnen i den sistnämnda lagen kan också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. För skydd av sådana anläggningar skall således NVL inte tilllämpas.
Enligt den nya lydelsen av 18c§ första stycket skall vid prövningen enligt NVL av ett markavvattningsföretag även skadliga effekter i form av vattenföroreningar beaktas. Den föreslagna lydelsen av 3a § andra stycket är en följd av att vissa miljöskadliga effekter i form av vattenföroreningar således kommer att kunna bedömas inte bara enligt miljöskyddslagen utan även enligt NVL. I övrigt innebär lagändringen ingen ändring i sak i förhållande till vad som gäller enligt 3a § första stycket i den äldre lydelsen.
148 I paragrafens två första stycken har angetts att fridlysningsåtgärder kan vidtas i fall då fara föreligger för att en växt- eller djurart kan komma att försvinna. En art kan bli fridlyst då risken för utrotning inte är akut. Bestämmelsen kan tillämpas då en art totalt sett är utrotningshotad inom sitt utbredningsområde, t. ex. i Nordeuropa, men det fortfarande finns en livskraftig stam i Sverige. I ett sådant fall bör dock en förutsättning för fridlysning vara att någon form av indikation föreligger för att även artens förekomst i Sverige kommer att påverkas. Kompletterande bestämmelser om fridlysning finns i 14 § naturvårdsförordningen.
I paragrafens tredje stycke har införts en möjlighet för regeringen eller en myndighet att meddela tillträdesförbud till ett visst område även för att skydda en växtart. Enligt den gällande lydelsen omfattar bestämmelsen bara skydd för djurlivet. Av 158 naturvårdsförordningen framgår bl.a. vad ett förbud får omfatta. Där anges också att ett tillträdesförbud i normalfallet inte skall gälla gentemot markägaren.
Vidare har det tredje stycket kompletterats med en möjlighet att meddela föreskrifter som inskränker rätten till fiske inom ett skyddat område liksom nu gäller beträffande rätten till jakt. Som framgår av den allmänna motiveringen avses med fiske även fångst av bl. a. skaldjur.
I paragrafens två första stycken har även vissa redaktionella ändringar gjorts.
30 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Paragrafen har ändrats redaktionellt genom att bestämmelserna i tredje stycket om dispens från förbuden att vidta vissa åtgärder inom strandskyddsområde har flyttats till en ny paragraf, 16 a §.
Det nya tredje stycket i paragrafen motsvarar fjärde stycket i den tidigare lydelsen. I fråga om det nya fjärde stycket har lagrådet anfört bl. a. följande. ”Enligt utredningens förslag skall ett generellt undantag göras för all komplementbebyggelse på en tomtplats, som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden i den befintliga bebyggelsen. Förslaget tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län hade emellertid betänkligheter med hänsyn till förhållanden inom exempelvis skärgårdsområden med små fiskestugor, där förslaget kunde medföra en kraftigt ökad exploatering. Uppsala kommun anförde liknande synpunkter. Med hänsyn härtill har lagrådsremissens förslag utformats som ett bemyndigande för regeringen eller myndighet att föreskriva undantag från kravet på dispens. Förslaget ger vid handen att undantagen avses bli angivna genom uppräkning i regerings- eller myndighetsföreskrifter av områden som undantas från kravet på dispens. Enligt lagrådets mening skulle ändamålet med den föreslagna regleringen kunna uppnås på ett enklare och för allmänheten tydligare sätt, om uppräkningen i stället fick avse de områden där kravet på dispens för komplementbebyggelse upprätthålls.”
Regeringen finner att de invändningar som bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län riktat mot förslaget om ett generellt undantag från kravet på dispens är välgrundade. Liknande bebyggelseförhållanden, som motiverar att kravet på dispens kvarstår, torde finnas även i andra delar av landet. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att de olägenheter som ett generellt undantag medför bäst botas genom förslaget i remissen. Regeringen har därför inte följt lagrådets förslag. I konsekvens härmed har regeringen inte heller följt lagrådets förslag till utformning av övergångsbestämmelserna.
Genom det nya fjärde stycket bemyndigas således regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om generella undantag från strandskyddet beträffande sådana byggnader, anläggningar och anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.10)
Det bör ankomma på länsstyrelserna att efter samråd med kommunerna fatta beslut om de områden, inom vilka krav på dispens för uppförande av. komplementbyggnader m. m. inte skail gälla. Särskilt inom högexploaterade skärgårdsområden kan det finnas ett behov av att begränsa komplementbebyggelsen. Viss ledning när det gäller avgränsningen av områdena kan ges av den förteckning över områden av riksintresse för friluftslivet som finns i 3 kap. 2 § naturresurslagen.
Första stycket i paragrafen motsvarar 16 § tredje stycket i den äldre lydelsen. I allmänt språkbruk används ordet dispens som beteckning för ett undantag i ett särskilt fall från strandskyddsbestämmelserna. Beteckningen har därför förts in i lagtexten.
I paragrafens andra stycke har en bestämmelse införts om tidsbegränsning av dispensbesluten. Bestämmelsen har en motsvarighet i 8 kap. 33 § plan- och bygglagen. I enlighet med vad som föreslagits av lagrådet har det i lagtexten angetts att tidsfristerna skall räknas från den dag då beslutet vann laga kraft.
188 Tidigare har ett givet täkttillstånds fortsatta giltighet kunnat villkoras av att säkerhet ställts. Säkerheten har alltså inte varit av avgörande betydelse för tillståndsprövningen som sådan. I paragrafens andra stycke anges nu att en förutsättning för täkttillstånd skall vara att sökanden har ställt säkerhet för de villkor som skall gälla enligt tillståndet. Således skall tillstånd vägras om säkerhet inte ställs för att t.ex. nödvändiga återställningsåtgärder genomförs. Undantag från kravet på säkerhet kan medges, om särskilda skäl föreligger. Staten, kommuner eller landstingskommuner har uttryckligen undantagits från kravet på säkerhet.
Enligt det nya fjärde stycket, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, skall tillstånd vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. För att tillstånd skall kunna vägras med stöd av bestämmelsen krävs således att sökanden tidigare har erhållit ett tillstånd enligt paragrafen. Det skall vidare konstateras att skyldigheter som fastställts genom villkor för det tidigare tillståndet inte har blivit fullgjorda. Sådana villkor kan meddelas antingen i samband med att tillståndet ges eller i den ordning som framgår av 18 § sista stycket. Skyldigheterna kan t. ex. avse åtgärder för att återstäl- Ja täktområdet. Det tidigare beslutet bör ha vunnit laga kraft. Bestämmelsen är givetvis inte tillämplig om det i ett villkor anges en tidsfrist för fullgörandet av en viss åtgärd och fristen inte har löpt ut. Å andra sidan saknar det betydelse för bestämmelsens tillämpning om åtgärden har fullgjorts inom en sådan tidsfrist eller vid ett senare tillfälle.
Länsstyrelsen skall om de angivna förutsättningarna är uppfyllda vägra sökanden ett nytt täkttillstånd. Om de åtgärder som återstår att utföra enligt det tidigare tillståndet är av begränsad omfattning, bör länsstyrelsen ge sökanden tillfälle att genomföra åtgärderna innan ett beslut meddelas.
Länsstyrelsen får, om särskilda omständigheter föranleder det, meddela ett tillstånd trots att skyldigheterna enligt tidigare tillstånd inte har fullgjorts. Möjligheten till undantag bör bara utnyttjas i undantagsfall.
Femte stycket i paragrafen motsvarar det tidigare fjärde stycket.
Enligt en ny föreskrift i det första stycket skall prövningen av ett markavvattningsföretag även omfatta skadliga effekter i form av vattenföroreningar från företaget. Villkor enligt paragrafen skall även avse åtgärder till skydd mot sådana föroreningar.
För vissa markavvattningsföretag gäller att en prövning skall ske även enligt vattenlagen (1983:291), varvid bl. a. miljöskadliga effekter av företaget skall beaktas. Prövningen enligt vattenlagen, som regelmässigt görs först sedan tillstånd enligt NYL har meddelats, behöver på grund av den nya bestämmelsen inte omfatta vattenföroreningar. Bestämmelsen utesluter dock inte att miljöskyddslagens tillsynsbestämmelser kan vara tillämpliga, om företaget t.ex. medför miljöskadliga effekter som inte förutsågs när tillståndet enligt NYL meddelades.
I paragrafens första stycke har tillagts att det i ett beslut om tillstånd till markavvattning ska!l anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda.
18d§
Enligt paragrafen får regeringen i fråga om vissa områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt 18c§. Det ankommer på regeringen att ange hur dessa områden skall begränsas. Som en följd av ändringen i 18c§8 första stycket är skyddet mot vattenföroreningar en faktor som kan beaktas bl.a. vid avgränsningen av områdena. Bakgrunden till bestämmelsen framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.8).
Bestämmelser om att undantag från ett förbud i vissa fall skall kunna medges bör införas i naturvårdsförordningen. Vad som skall anses utgöra skäl för undantag bör främst bedömas mot bakgrund av intresset från naturvårdssynpunkt av att bevara de återstående våtmarkerna inom området. Undantag bör t.ex. kunna medges då åtgärderna avser ett tidigare dikat markområde eller om det är fråga om begränsade åtgärder för att möjliggöra ctt visst arbetsföretag. Om ett undantag medges skall en tillståndsprövning ske i vanlig ordning enligt 18 c§ första stycket. Det bör ankomma på länsstyrelserna att besluta om undantag.
Jämfört med det remitterade lagförslaget har paragrafens utformning förenklats enligt vad som föreslagits av lagrådet.
208 I paragrafens andra stycke har införts en möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda utförandet av ett samrådspliktigt arbetsföretag. Förbudsmöjligheten skall bara tillämpas i undantagsfall i särskilt skyddsvärda områden om det visar sig att andra åtgärder är otillräckliga och ett förbud är nödvändigt från naturvårdssynpunkt. Normalt bör det vara tillräckligt att länsstyrelsen i samrådsärendet meddelar de råd eller anvisningar som behövs eller beslutar om ett föreläggande om nödvändiga åtgärder. I 468
enlighet med vad som föreslagits av lagrådet har det därför i lagtexten angetts att förbud bara skall tillgripas när ett föreläggande om åtgärder inte är tillräckligt och förbudet är nödvändigt från naturvårdssynpunkt.
Ett förbud får meddelas även om det medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Om ett sådant förbud meddelas är den som förfogar över marken berättigad till ersättning enligt 26 §.
218 Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyddet av vissa hotade biotoper. Biotopskyddet har behandlats i avsnitt 16.5.4 i den allmänna motiveringen.
Paragrafens utformning överensstämmer med vad som föreslagits av lagrådet. Ordet biotop som en samlande beteckning har dock bibehållits i lagtexten. Som lagrådet påpekar finns det inte något absolut behov av en legaldefinition i fråga om de områden som skall omfattas av biotopskyddet. Enligt regeringens bedömning är det dock värdefullt om en särskild beteckning för den nya skyddsformen framgår redan av lagtexten. Det blir då enklare att särskilja biotopskyddet från andra typer av områdesskydd enligt NVL.
Enligt första stycket får arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte utföras inom skyddsvärda biotoper. Därmed avses mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som av andra skäl är särskilt skyddsvärda. Avsikten är att ett skydd i princip skall gälla enligt lagen under de angivna allmänna förutsättningarna.
Inventeringar av hotade arter har genomförts av naturvårdsverket. De biotoper som främst bör komma i fråga för det nu aktuella skyddet är sådana som behöver bevaras för att skydda arter som klassificerats i klass I eller 2 (akut hotade eller sårbara) enligt dessa inventeringar. Även biotoper som hyser arter som hänförts till klass 3 (sällsynta) kan i vissa fall behöva skyddas. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör ett mark- eller vattenområde som hyser en sådan art kunna skyddas även om området i sig inte har några unika egenskaper, förutsatt att arten är etablerad inom området. Den nya paragrafen avser skadliga arbetsföretag och medför inte inskränkningar i allemansrätten. Bestämmelser t. ex. om förbud att uppehålla sig inom ett område celler att plocka växter kan meddelas med stöd av 14 § tredje stycket NVL. Paragrafen medför heller inte att föreskrifter kan meddelas som inskränker jakt- eller fiskerätten inom området.
Biotopskyddet kan även omfatta områden som, utan att de utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter, är särskilt skyddsvärda. Främst avses härmed naturtyper som på grund av utvecklingen blivit alltmer sällsynta, exempelvis vissa naturliga slåtter- och betesmarker samt källor och källkärr.
Avsikten är att skyddet skall gälla för biotoper som visserligen kan finnas i ett stort antal, men som endast omfattar begränsade arealer. För större land- eller vattenområden kan reglerna i NYL om nationalpark, naturreservat och naturvårdsområde tillämpas. I paragrafen har därför 469
angetts att biotopskyddet skall avse mindre mark- eller vattenområden. Därmed avses också att skyddet inte får avse större områden än vad som är oundgängligen nödvändigt för att tillgodose skyddsbehovet.
Enligt andra stycket ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att fastställa vilka områden som skall omfattas av skyddet. De bestämmelser som meddelas med stöd av bemyndigandet kan utformas så, att skyddet i ett enskilt fall inträder som en följd av generella föreskrifter, i vilka biotopen definieras. Som framgår av den allmänna motiveringen bör dock åtminstone inledningsvis beslut om biotopskydd fattas i varje enskilt fall.
Genom tredje stycket i paragrafen bemyndigas regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer att vidta nödvändiga åtgärder för att vårda biotoperna. Bestämmelsen tar sikte på kulturpräglade biotoper som kräver särskilda åtgärder för att bevaras. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör, där så är möjligt, markägarens eller brukarens kunskaper och resurser tas till vara för detta ändamål. Lämpligen sker detta genom att 'myndigheten träffar avtal med ägaren eller brukaren om att denne mot ersättning skall hålla biotopen i stånd. Om detta inte är möjligt får myndigheten själv vidta nödvändiga åtgärder, sedan markägaren underrättats.
268 I paragrafens första stycke har tillagts att rätt till ersättning föreligger, om föreskrifter eller förbud som meddelas enligt 5 §, 20 § andra stycket eller 21 § andra stycket är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.9) avser hänvisningen till 5 § i första hand föreskrifter som innebär inskränkningar i renskötselrätten inom en nationalpark. Om rätt till ersättning föreligger för sådana inskränkningar framgår av det nya tredje stycket i 31 § att ersättningen skall beräknas med tillämpning av 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437). Av första stycket framgår vidare att ersättning inte skall utgå om föreskrifter meddelas som inskränker rätten till jakt inom nationalpark efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn. Möjligheten till inskränkningar när det gäller sådan jakt, som förut reglerades genom 6 § andra stycket, kvarstår således oförändrad. Ersättningsbestämmelserna i NVL kan också bli tillämpliga om annan enskild rätt än renskötselrätten inom en nationalpark inskränks.
Andra stycket i paragrafen tillämpas när undantag kan medges från en föreskrift för ett naturreservat. Ersättning kan då inte krävas förrän tillståndsprövningen har skett och det kan konstateras att tillstånd vägras eller förses med villkor. Den ändrade lydelsen medför att samma begränsning gäller om undantag kan medges från föreskrift för nationalpark (5 §) eller om biotopskydd (21 8).
Ändringen i tredje stycket är av redaktionell art.
2738 Ändringen i första stycket är en följd av att ersättning enligt 26 § föreslås kunna utgå på grund av beslut som fattas enligt 5 §, 20 3 andra stycket och 21 § andra stycket. Samma ändringar föreslås i de motsvarande bestämmelserna i 19 kap. 7 § vattenlagen (1983:291) och 14 kap. 8 '$ plan- och bygglagen (1987:10).
318§ Det nya tredje stycket har kommenterats under 26 8.
32§ Ändringen medför att ett föreläggande som avses i paragrafen kan meddelas även av en annan myndighet än en länsstyrelse eller kommun. En förutsättning för detta är att myndigheten har bemyndigats att fatta beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet.
33§ Ändringen i andra stycket följer av att föreskrifter för nationalpark kan meddelas som inskränker bl. a. renskötselrätten och som är så ingripande att de leder till ersättningsrätt.
36a§ Paragrafen, som är ny, innehåller föreskrifter om tillsynsmän för naturvårdsobjekt (naturvårdsvakter). Enligt första stycket kan naturvårdsvakter utses för tillsynen av områden eller naturföremål som omfattas av förordnanden enligt lagen. Naturvårdsvakter kan således utses för bl. a. nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden.
Naturvårdsvaktens befogenheter framgår av andra och tredje styckena. Enligt andra stycket får den avvisas, som vistas inom ett naturvårdsobjekt utan att vara berättigad till det. Bestämmelsen är tillämplig om tillträdesförbud gäller för ett visst område. Föreskrifter om tillträdesförbud kan meddelas enligt 58, 108 eller 14§ tredje stycket NVL. När det gäller möjligheten att använda våld för att genomföra en avvisning finns bestämmelser i 10 § polislagen (1984:387), som enligt 23 § samma lag blir tillämpliga för naturvårdsvakter. Våld får endast användas i den mån andra medel är otillräckliga och det nied hänsyn till omständigheterna är försvarligt samt om den som skall genomföra åtgärden möts av motstånd.
Enligt tredje stycket får föremål som kan antas ha betydelse för utredningen av brott som avses i 37 § första stycket I tas i beslag. Ett beslag får således bara ske i utredningssyfte. Någon möjlighet att förverka beslagtagna föremål föreslås inte. Anmälan om beslag skall enligt fjärde stycket skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndighet. 471
För att en naturvårdsvakt eller en polis skall kunna kontrollera om den som t.ex. vistas inom ett område med tillträdesförbud har medgetts undantag från förbudet, har i den nya paragrafen införts en skyldighet att på begäran uppvisa beslutet om undantag. Bestämmelsen är bara tillämplig om ett sådant beslut har meddelats i ett särskilt fall. Om det i en föreskrift om tillträdesförbud t. ex. anges att förbudet inte gäller för markägaren och hans anställda, gäller skyldigheten enligt paragrafen inte för dem.
37§ I första stycket första punkten har tillagts att överträdelser av förbud eller föreskrifter enligt bestämmelserna om biotopskydd i 2183 andra stycket skall medföra straffansvar. Detsamma gäller vid överträdelse av förbud som meddelats enligt 208 andra stycket. Med anledning av den nya differentierade straffskalan har bestämmelsen om straff vid överträdelse av föreskrift som meddelats enligt 16 § andra stycket flyttats till andra punkten i första stycket.
Enligt det nya andra stycket skall dömas till fängelse i högst två år, om brott som avses i första stycket I och 4 har begåtts med uppsåt och om det i Övrigt är att anse som grovt. Möjligheten att döma till den strängare påföljden har således begränsats till överträdelser som typiskt sett kan medföra allvarliga skadeverkningar, dvs. brott mot bestämmelserna om områdesskydd och om tillståndsplikt för täkter samt markavvattningsföretag. Vid bedömningen av om brottet skall anses som grovt bör exempelvis särskilt beaktas om överträdelsen skett i vinningsssyfte eller om den medfört allvarliga eller särskilt svårreparerade skador från naturvårdssynpunkt.
Bestämmelserna i det nya tredje stycket har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.12).
37a§
Enligt den nya paragrafen skall den dömas till böter som åsidosätter skyldighet enligt 36b § att uppvisa beslut om undantag från en föreskrift för naturvårdsobjekt. Om hans rätt enligt beslutet genast kan fastställas på annat sätt, t. ex. genom att han är igenkänd av en naturvårdsvakt, skall inte dömas till ansvar.
398 Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om föreläggande vid överträdelser av beslut eller föreskrifter som avses i bl.a. 37 § första stycket I. Med föreskrifter avses både bestämmelser i NYL och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Som cen följd av ändringen i den nyssnämnda paragrafen kan föreläggande enligt 39 § första stycket medde- 472
las den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 21 § om biotopskydd eller mot förbud enligt 20 § andra stycket. Sådana förelägganden får förenas med vite. Rättelse kan också ske genom handräckning.
I paragrafens andra stycke har en möjlighet införts att vid vite förbjuda att verksamheten fortsätter, om ett samrådspliktigt arbetsföretag har påbörjats utan att samråd skett.
408 Genom ändringen av paragrafens andra stycke kommer beslut av länsstyrelsen om områdesskydd enligt 143 tredje stycket och om viltstängsel enligt 24a§ att överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen. Detsamma gäller beslut som meddelas av myndigheter i ärenden om biotopskydd enligt 21 §.
43§ Ändringen i paragrafens andra stycke beror på att bestämmelserna om dispens från strandskyddet har flyttats från 16 § tredje stycket till den nya 16a§.
Möjligheten att delegera beslutanderätten enligt NVL till en kommun har i tredje stycket utvidgats till att omfatta ärenden om naturminnen enligt 13 § och samrådsärenden enligt 20 §.
19.12¶Förslaget till lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313) i
3a§
Enligt paragrafens första stycke får naturvårdsvakter utses för tillsyn av bestämmelserna om terrängkörning inom de delar av fjällområdet som regeringen beslutat med stöd av I $ andra stycket. När det gäller naturvårdsvaktens befogenheter, som framgår av andra stycket, hänvisas till kommentaren till 36 a § naturvårdslagen (avsnitt 19.11).
19.13¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark
Förslagen till ändringar har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.5.6).
19.14¶Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)
I paragrafen har införts en skyldighet att anmäla en sådan dikning i samband med avverkning som inte omfattas av krav på tillstånd enligt naturvårdslagen. Skyldighet att söka tillstånd enligt den lagen föreligger 473
bara om en avvattning sker i syfte att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål och således inte för s.k. skyddsdikningar. Sådana dikningar skall i stället anmälas enligt den förevarande paragrafen.
Närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten bör tas in i skogsvårdsförordningen (1979:791).
19c8 Ändringen är en konsekvens av förslaget till ändrad lydelse av 32 § naturvårdslagen, som kommenterats i avsnitt 19.11.
218 I paragrafens första stycke har som ett förtydligande angetts att föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog även kan omfatta dikningsåtgärder. Sådana föreskrifter skall enligt 21 § skogsvårdsförordningen meddelas av skogsstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk och annan central förvaltningsmyndighet som kan beröras. För dikningar som är tillståndspliktiga enligt 18c§ naturvårdslagen har naturvårdsverket utfärdat allmänna råd.
19.15¶Förslaget till lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)
38 Genom ändringen i första stycket har definitionen av begreppet ädellövskog gjorts enhetlig för hela landet. Vid tillämpningen av lagen skall enligt första punkten skogsbestånd anses som ädellövskog, om inslaget av lövträd uppgår till minst 7090 och av ädla lövträd till minst 5090 och arealen är minst ett halvt hektar. För trädbestånd på betesmarker, dvs. marker som inte utgör skogsmark i skogsvårdslagens mening, gäller enligt andra punkten samma definition som tidigare. Begränsningen av tillämpningsområdet till betesmarker som inte är att anse som kultiverad betesmark har dock tagits bort.
7§
Ordet föreskrift har i första stycket ersatts med föreläggande. En motsvarande ändring har skett i 9 § första stycket. I paragrafens andra stycke har i förtydligande syfte angetts att ett föreläggande enligt lagen får meddelas även om avverkning skett utan att medgivande har inhämtats. Sådana förelägganden kan t. ex. avse anläggning av ny ädellövskog. 474
20¶Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
dels att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (kapitel 8),
2. lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (kapitel 8),
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2),
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6),
5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (kapitel 8),
6. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (kapitel 8),
7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt 13.3),
8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter (avsnitt 13.3),
9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitt 13.7.2 och 13.8.2),
10. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning (avsnitt 15.2.5),
11. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt (avsnitt 15.4.1),
12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt (avsnitt 15.4.2),
13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) (avsnitt 7.2 och 16.5),
14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313) (avsnitt 16.5.11),
15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (avsnitt 16.5.6),
16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) (avsnitt 16.5.6),
19. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel (avsnitt 17.6.1),
dels att riksdagen godkänner
20. de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som har angetts under rubriken Regeringens förslag i avsnitten Atmosfären och klimatet, Gränsöverskridande luftföroreningar, Miljön i tätorterna, Naturresurser och naturvård samt Vatten och hav (avsnitt 2.1—2.5),
21. tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (avsnitt 13.8.1),
22. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (avsnitt 13.8.2),
23. dispositionen av vissa avgifter fr.o.m. budgetåret 1991/92 (avsnitt 17.6.7).
Vidare vill regeringen meddela riksdagen regeringens ställningstaganden i Övrigt i fråga om miljöpolitiken.
21¶Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92
21.1¶Åttonde huvudtiteln
D. Grundläggande högskoleutbildning m. m.
Regeringen har i avsnitt 11.2 redogjort för sina förslag avseende miljöfrågorna i den grundläggande högskoleutbildningen. Förslagen innebär i vissa delar ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/91: 100 bil. 10 beträffande anslagen till grundläggande högskoleutbildning. I proposition (1990/ 91:87) till riksdagen om näringspolitik för tillväxt har regeringen vidare redogjort för vissa andra förslag som även innebär ändring i förhållande till vad som tidigare redovisats. Regeringen lämnar i det följande de samlade förslag i anslagsfrågor som följer av förslagen såväl i föreliggande proposition som i proposition 1990/91:87.
D 5. Utbildning för tekniska yrken
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. I0 s. 137) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 1445 777 000 kr. till detta ändamål.
Ärende till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/
91:100 bil. 10 fastställer planeringsramen för miljö- och hälsovårds-
linjen, civilingenjörsutbildningen samt den matematisk-naturveten-
skapliga linjen i enlighet med vad regeringen förordat,
2. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/
91:100 bil. 10 till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1452 587 000 kr.
D 7. Utbildning för vårdyrken
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 151) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 537 890 000 kr. till detta ändamål.
Ärende till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/
91:100 bil. 10 till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 533970 000 kr. 476
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 158) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på I 007 063 000 kr. till detta ändamål.
Ärende till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/
91:100 bil. 10 till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 999 723 000 kr.
D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 168) föreslagit att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 739 826 000 kr. till detta ändamål.
Ärende till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/ 91:100 bil. 10 fastställer en planeringsram för budgetåret 1991/92 om sammanlagt 40285 årsstudieplatser,
2. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1990/ 91:100 bil. 10 till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 745 546 000 kr.
21.2¶Nionde huvudtiteln
G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
I prop. 1990/91:100 bil. 11 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 60 milj. kr. till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Vi återkommer nu till denna fråga.
G 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
1989/90 Utgift 22018 662 Reservation 139 738 663 1990/91 Anslag 60 000-000 1991/92 Förslag 58 100 000
Anslaget används för att ta fram metoder för typgodkännande av gödselspridare, teknikutveckling av gödselspridare, försök och utveckling av höst- och vinterbevuxen mark och serieprovning av spridare. 477
Lantbruksstyrelsen föreslår att anslaget för Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket förs upp med totalt 111 milj. kr. per år under treårsperioden 1991/92—-1993/94.
Regeringens överväganden Anslaget är väsentligt för att nå de uppsatta målen om närsaltsläckage, ammoniakavgång och bekämpningsmedelsanvändning. Anslagsbeloppet bör för nästa budgetår engångsvis tas upp med 58,1 milj. kr. för att tas i anspråk under treårsperioden 1991/92-—1993/94. Dessa medel bör disponeras enligt vad vi har beskrivit i avsnitten 17.6.1—17.6.7.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår riksdagen
att till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 58 100 000 kr.
21.3¶Fjortonde huvudtiteln
I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 16) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ärendet, för budgetåret 1991/92 under angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.
A 1. Miljödepartementet 28727 000 kr. A 2. Utredningar m. m. 19 000 000 kr. B1. Statens naturvårdsverk 384 516 000 kr. B2. Bidrag till miljöarbete 167 585 000 kr. B3. Investeringar inom miljöområdet 100 000 000 kr. B4. Miljöforskning 112351 000 kr. B 5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Avfallshantering 4000 000 kr. B6. Koncessionsnämnden för miljöskydd 14253 000 kr. B7. Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond 22.000 000 kr. B8. Visst internationellt miljösamarbete 10850000 kr. B9. Stockholms internationella miljöinstitut 25.000 000 kr. B 10. Inredning och utrustning av lokaler vid vissa
myndigheter 11 400000 kr. B 11. Kemikalieinspektionen 1000 kr. B 12. Landskapsvårdande åtgärder 100 000 000 kr. Vi tar nu upp dessa frågor och ytterligare en anslagsfråga.
A 1. Miljödepartementet
1989/90 Utgift 31662 000
1990/91 Anslag 28727 000 1991/92 Förslag 34217 000
1990/91 Beräknad
ändring
1991/92 Personal 85 +2 Anslag Förvaltningskostnader 28727 000 +5490 000
(därav lönekostnader) (23 649 000) (+3326 000)
Med hänvisning till sammanställningen och avsnitt 5.11 beräknar regeringen anslaget till 34217 000 kr. för nästa budgetår. Under anslaget har medel beräknats för en tjänst som miljöattaché i Bryssel samt för viss förstärkning av resurserna för internationellt samarbete m. m., bl.a. genom omprioriteringar inom regeringskansliet.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret 1991/92 an-
visar ett förslagsanslag på 34217 000 kr.
A 2. Utredningar m. m.
1989/90 Utgift 25955 293 Reservation 10051 514 1990/91 Anslag 19.000 000 1991/92 Förslag 19.000 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 19 milj. kr. under nästa budgetår.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 an-
visar ett reservationsanslag på 19000 000 kr.
B 1. Statens naturvårdsverk
1989/90 Utgift 149 104438! 1990/91 Anslag 384 516 000 1991/92 Förslag — 424816000 ! Avser förslagsanslaget Statens naturvårdsverk.
Statens naturvårdsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör miljövård, däri inbegripet naturvård och miljöskydd. Verket har till uppgift att leda och främja företrädesvis tillämpad forskning och undersökningsverksamhet inom miljöområdet. Verket skall vidare svara för vissa frågor om rörligt friluftsliv, jakt och viltvård. Verket har även ett särskilt ansvar för utbildning och information på miljövårdens område. Till verkets förvaltningsområde hör ärenden enligt miljöskyddslagen (1969:387) i den mån dessa inte ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighet. Verket skall bevaka miljövårdsintresset vid tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. i den mån det inte ankommer på andra myndigheter. Verket skall vidare medverka i det internationella miljövårdssamarbetet. Naturvårdsverket är fr. o. m. den I januari 1991 central tillsynsmyndighet enligt renhållningslagen (1979: 596) och har vissa centrala tillsynsuppgifter enligt hälsoskyddslagen (1982:1080). Naturvårdsverkets organisation framgår av förordningen (1988:518, ändrad 1989:124) med instruktion för statens naturvårdsverk.
Statens naturvårdsverk Naturvårdsverket hemställer att 704 807000 kr. anvisas för budgetåret 1991/92.
Naturvårdsverket hemställer vidare om en treårig budgetram omfattande 2201 921 000 kr. för budgetåren 1991/92—1993/94.
Av de begärda resursförstärkningarna ger naturvårdsverket högsta prioritet åt nationell miljöövervakning, miljöutredningar, internationellt arbete, vård och förvaltning av skyddad natur samt information och utbildning. Förslaget innebär att nästan hälften av resursförstärkningen avser två helt nya bidragsposter, nämligen Åtgärder mot miljöskador och Stöd till ny miljöskyddsteknik.
Om naturvårdsverket inte erhåller begärda resurförstärkningar förordar verket en neddragning av forskningsverksamheten inom anslaget B 1. Statens naturvårdsverk för att satsningar på ny verksamhet såsom t. ex. miljöövervakning skall bli möjliga.
Verksamhetens inriktning: Naturvårdsverket är den samlande och drivande kraften i arbetet för ett miljöanpassat samhälle — nationellt och internationellt. Verkets arbete syftar till att för oss och för kommande generationer säkerställa en god miljö och biologisk mångfald.
Resurser: B 1. Statens naturvårdsverk/ramanslag 1991/92 424816 000 kr.
Övrigt:
För att ge en helhetsbild av naturvårdsverkets budget redovisas också följande anslag. Behandlingen av dessa anslag sker under resp. anslagsrubrik samt under resp. sakavsnitt i propositionen. B2. Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
19917/92 (del av anslaget till andra myndigheter) 211855 000 kr. B3. Investeringar inom miljöområdet, reservations-
anslag 1991/92 128 000.000 kr. B4. Miljöforskning, reservationsanslag 1991/92 133 190000 kr. B 12. Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag
1991/92 200 000 000 kr. B 13. Åtgärder mot miljöskador, reservationsanslag
1991/92 25000 000 kr.
Regeringens överväganden:
Budgetram: Regeringen beslutade den 1 november 1990 (Dir. 1990:67) att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets uppgifter och organisation.
Utgångspunkten för utredarens arbete skall vara naturvårdsverkets centrala roll i det samlade miljöarbetet och att verkets organisation anpassas till en mål- och resultatorienterad styrning.
I avvaktan på utredningens resultat bör naturvårdsverket inte medges någon treårig budgetram. Naturvårdsverket bör dock fasas in i den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92—-1993/94. Regeringen kommer senare att, bl.a. mot bakgrund av utredningens resultat, ge naturvårdsverket direktiv för en anslagsframställning avseende budgetåren 1992/93—-1993/94. För budgetåret 1991/92 anvisas under B 1. Statens naturvårdsverk 424 816 000 kr. 481
31 Riksdagen 1990/91. I saml Nr 90
Resultatbedömning: Naturvårdsverket har arbetat intensivt med att ta fram instrument för verksamhetsplanering och verket har formulerat mål för sin verksamhet. Detta arbete är väl genomfört.
Som utgångspunkt för en resultatredovisning krävs ett tillförlitligt basdatasystem. Med utgångspunkt från målformuleringarna kan sedan en resultatredovisning arbetas fram. Arbete med detta pågår inom naturvårdsverket. Det är angeläget att naturvårdsverket i anslagsframställningen för 1992/93—1993/94 för fram en resultatredovisning i kvantitativa termer.
Skäl: Mot bakgrund av att naturvårdsverkets uppgifter och organisation för närvarande utreds, föreslås naturvårdsverket under budgetåret 1991/92 arbeta inom följande huvudområden: kunskapsuppbyggnad, policyarbete, internationellt arbete, stöd och styrning, information och utbildning, ärendehandläggning och internt stöd.
Regeringen återkommer i nästa års budgetproposition till riksdagen med en fördjupad redovisning av naturvårdsverkets organisation. Anslaget B 1. Statens naturvårdsverk är ett ramanslag som i huvudsak omfattar följande ändamål. Kunskapsuppbyggnaden sker främst genom nationell miljöövervakning, viss miljöforskning, naturresursinventeringar och utredningar. Det mera åtgärdsinriktade arbetet omfattar bl. a. information och utbildning, internationellt arbete, policyarbete, uppföljning och ärendehandläggning. Till detta kommer naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet samt vård av naturvårdsobjekt. Avveckling av CFC-föroreningar hör också till det åtgärdsinriktade arbetet. Slutligen belastas anslaget också av kostnader för löner, administration och lokaler.
Utgångspunkter för nästa budgetårs anslag: Såsom tidigare har redovisats (i kapitel 9) föreslår regeringen att miljöövervakningen totalt tillförs 75 milj. kr. för treårsperioden 1991/92— 1993/94. Medlen för nationell miljöövervakning bör samlas under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, medan medlen för regional miljöövervakning bör redovisas under anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete. Detta innebär en höjning för budgetåret 1991/92 med 12 990 000 kr. för nationell miljöövervakning under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, till sammanlagt 40 milj. kr. Till regional miljöövervakning under anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete överförs 5,2 milj. kr.
Anslaget för restaurering av Hornborgasjön omformas till ett engångsreservationsanslag under anslaget B 3. Investeringar inom miljöområdet. Budgettekniskt förs 6,3 milj. kr. över från B1 till B3.
Såsom har redovisats 1 avsnitt 16.3.4 föreslår vi att verksamheten för vård och förvaltning tilldelas ytterligare 26 milj. kr. Denna ökning är
nödvändig på grund av ökad areal skyddad mark och ökade vårdkostnader. Verksamheten för hotade arter tilldelas ytterligare 4 milj. kr.
Mot bakgrund av vad som anförts i regeringens skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) föreslår regeringen en minskning av naturvårdsverkets forskningsverksamhet finansierad över anslaget B 1. Statens naturvårdsverk. Detta är i linje med naturvårdsverkets egen prioritering i anslagsframställningen för 1991/92. Forskningsverksamheten totalt sett inom miljövårdsområdet kommer dock att öka genom en höjning av anslaget B 4. Miljöforskning med 20,8 milj. kr.
I övrigt räknar vi med oförändrat medelsbehov.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för
verksamheten inom naturvårdsverkets ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad regeringen förordat,
2. att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92
anvisar ett ramanslag på 424 816 000 kr.
B2. Bidrag till miljöarbete
1990/91 Anslag 167 585 000 1991/92 Förslag = 211855000
Under detta anslag anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra myndigheter än statens naturvårdsverk samt till organisationer för arbete inom naturvårdsverkets ansvarsområde. Det gäller i stor utsträckning medel för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning till länsstyrelserna och andra myndigheter. Det gäller också medel till länsstyrelserna för regional miljöövervakning. Över detta anslag anvisas också bidrag till ideella organisationer inom miljövårdens område.
Statens naturvårdsverk Naturvårdsverket föreslår att regionala miljöövervakningsprogram skall finnas för varje län och att 18 milj. kr. anslås för detta. Verket föreslår också att den regionala bevakningen av havsföroreningar tilldelas 2,8 milj. kr. Vidare föreslår naturvårdsverket en utbyggnad av ADB-kapaciteten på regional nivå med 4 milj. kr. Naturvårdsverket föreslår förstärkta resurser till återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning med ytterligare 44 milj. kr.
Regeringens överväganden Medel för verksamheter inom kemikalieinspektionen och styrelsen för teknisk utveckling som hittills anvisats över anslaget B 2. Bidrag till 483
heter. Till kemikalieinspektionens anslag överförs därför 12 milj. kr. och till anslaget till styrelsen för teknisk utveckling 4 milj. kr.
Som vi tidigare (kapitel 9) har redovisat föreslår vi att miljöövervak-. ningen totalt tillförs ytterligare 75 milj. kr. för treårsperioden 1991/92 — 1993/94. För budgetåret 1991/92 föreslår vi en förstärkning med 3,8 milj. kr. för regional miljöövervakning under detta anslag. Vidare föreslår vi att befintliga resurser för miljöövervakning, 5,2 milj. kr. som under innevarande budgetår ligger under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, förs över till detta anslag.
Medlen för försurningsåtgärder föreslås höjas med 44 milj. kr. enligt vad som redovisats i kapitel 10. Något särskilt anslag för återställningsåtgärder i kalkade och cesiumdrabbade vatten, vilket fiskeristyrelsen har föreslagit, bör inte inrättas. Åtgärder av detta slag får liksom tidigare finansieras inom ramen för medel till åtgärder mot försurning (jfr. prop. 1990/91:100 bil. 11 s. 52). .
I övrigt räknar vi med ett i princip oförändrat medelsbehov för nästa budgetår.
Ärendet till riksdagen Regeringen föreslår
att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 211855 000 kr.
B 3. Investeringar inom miljöområdet
1989/90 Utgift 102217 021' Reservation 751 000 1990/91 Anslag 100 000 000 1991/92 Förslag 128000 000 ! Anslaget Mark för naturvård.
Från anslaget betalas statens förvärv av värdefulla naturområden. De naturvårdsobjekt som förvärvas med utnyttjande av medel från anslaget liksom vissa andra naturvårdsobjekt i statens ägo redovisas på naturvårdsfonden. Naturvårdsfonden förvaltas av statens naturvårdsverk.
Från anslaget betalas vidare ersättningar enligt naturvårdslagen samt 86 och 122 §§ byggnadslagen (1947:835) i deras lydelse den 1 januari 1965. Från anslaget kan lämnas statsbidrag till kommuner eller kommunala stiftelser för skydd av mark för naturvårdsändamål. Dessutom får anslaget disponeras för utrednings-, förhandlings- och värderingskostnader i samband med säkerställande av mark för naturvårdsändamål.
Statens naturvårdsverk Säkerställandearbetet under de tre närmaste åren kommer att koncentreras främst till urskogar. För det långsiktiga arbetet med att säkerställa skogar anser verket att ytterligare drygt 100000 hektar skogsbiotoper, in- 484
nefattande fjällnära skogar, urskogar nedanför skogsodlingsgränsen, skärgårdsskogar, ädellövskogar, större sumpskogar och övriga lövskogar, bör säkerställas under en period av fem till tio år. Kostnaden beräknas grovt till 750 milj. kr. Därtill kommer behov att även säkerställa andra naturtyper som myrområden, områden i odlingslandskapet, sjöar och vattendrag samt marina områden. Omfång av dessa behov samt kostnader därför är ännu inte kända.
Restaureringen av Hornborgasjön pågår enligt den antagna planen. För kommande treårsperiod beräknar naturvårdsverket anslagsbehovet till 48 milj. kr.
Regeringens överväganden Regeringen delar naturvårdsverkets uppfattning att för kommande budgetår bör verket i arbetet att bevara skyddsvärda områden alltjämnt prioritera urskogar. Så snart som möjligt bör verket ta fram en preliminär beräkning av investeringsbehoven för skydd av de viktigaste naturtyperna med stöd av naturvårdslagen på samma sätt som gjorts för skogsbiotoper.
Vidare bör resurserna för restaurering av Hornborgasjön, vilka under innevarande budgetår anvisats under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, föras över till detta anslag. Av den totala kostnaden för restaureringsprojektet kvarstår 48 milj. kr. Regeringen föreslår att hela summan anvisas under budgetåret 1991/92. Resultatet av projektet bör redovisas till regeringen då det har slutförts.
Anslaget till mark för naturvård ökades budgetåret 1989/90 från 40 till 100 milj. kr. Mot bakgrund av behovet av att minska de statliga utgifterna, vilket vi har belyst i regeringens skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50), föreslår regeringen att medlen för dessa ändamål tillfälligt minskas med 20 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 128 000 000 kr.
B4. Miljöforskning
1989/90 Utgift 112 234287! Reservation 11 699259! 1990/91 Anslag 112351 000 1991/92 Förslag 133 190000 ! Anslaget Miljövårdsforskning.
Under detta anslag anvisas medel för miljöforskning. Medlen disponeras av statens naturvårdsverk. En särskild forskningsnämnd med företrädare för såväl forskare som avnämare beslutar om anslagets användning. 485
Vidare finansieras från anslaget s.k. kollektiv miljöforskning tillsammans med näringslivet.
Naturvårdsverkets forskningsverksamhet inriktas på att studera spridning och effekter av föroreningar och på att belysa följderna av andra ingrepp i miljön samt hur olika styrmedel kan användas för att minska och förebygga miljöproblem.
Regeringens överväganden Inriktningen av miljöforskningen samt forskningsanslagets storlek har för treårsperioden 1990/91—1992/93 fastställts i riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, JoU17, rskr. 336). I forskningspropositionen, som har medfört en avsevärd förstärkning av miljöforskningen, lägger regeringen särskild vikt vid den naturvetenskapliga och den samhällsvetenskapliga miljöforskningen. Den marina forskningen om storskaliga processer och miljöeffekter i de öppna havsområdena i Östersjön och Västerhavet får en fortsatt resursförstärkning i enlighet med de riktlinjer som regeringen lagt fast i tidigare propositioner. Av andra särskilt angelägna projektområden som sätts i gång under perioden kan nämnas klimatförändringar och deras effekter samt miljövärdering av den moderna biotekniken.
Medel för stöd till kollektiv forskning inom miljöområdet bör även fortsättningsvis ställas till förfogande från detta anslag. Verksamheten skall bedrivas i enlighet med ett ettårigt avtal träffat mellan staten och Föreningen för Industriell Miljövårdsforskning (FIM). Ansvaret för forskningens genomförande avses liksom hittills vila på Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.
Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med 133 190 000 kr. Regeringen har vid anslagsberäkningen löne- och prisomräknat den anslagsnivå som godkändes av riksdagen våren 1990.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret 1991/92 anvisar
ett reservationsanslag på 133 190000 kr.
B 5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering
1990/91 Anslag 4000 000 1991/92 Förslag 12 360 000
I propositionen 1989/90:90 om forskning har cheferna för miljö- och industridepartementen presenterat ett gemensamt treårigt program för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Miljödepartementets del behandlar avfallshantering och industridepartementets del behandlar miljöanpassad produktutveckling. 486
miljödepartementet och 51 milj. kr. från industridepartementet. För att hantera stödet har en myndighet bildats: programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle, I programrådet ingår sex ledamöter varav en är ordförande. Den praktiska hanteringen av stödet sköts av ett kansli.
Miljöanpassad produktutveckling samt behandling och hantering av avfall är en växande uppgift inom ett modernt industrisamhälle. Regeringen konstaterar att det nyinrättade programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle har en mycket viktig uppgift framför sig och har för nästa år beräknat 12 360 000 kr. för avfallshantering och 16 610 000 kr. för miljöanpassad produktutveckling.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfalls-
hantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
12 360000 kr.
B 6. Koncessionsnämnden för miljöskydd
1989/90 Utgift 15034418 1990/91 Anslag 14253 000 1991/92 Förslag 17 863 000
Koncessionsnämnden för miljöskydd handlägger ärenden rörande tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387). Fr. o. m. den 1 juli 1989 prövar nämnden beslut som överklagas från länsstyrelserna. Nämnden består vid sådan handläggning av ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden har fem avdelningar.
Koncessionsnämnden hemställer i sin anslagsframställan att riksdagen fastställer en budgetram för perioden 1991/92—1993/94 om 50 713 000 kr. och anvisar ett ramanslag för budgetåret 1991/92 om 17071 000 kr.
Verksamhetens inriktning: Verksamheten förutsätts bli oförändrad och drivas enligt nuvarande regel-. system under treårsperioden.
Resurser: Ramanslag 1991/92 17 863000 kr.
Regeringens överväganden:
Budgetram: Budgetramen för perioden 1991/92—1993/94 har beräknats till 53 589 000 kr. 487
| Resultatbedömning: Nämnden redovisar kvartalsvis statistik över antalet meddelade beslut. Denna statistik utgör, enligt regeringens bedömning inget rättvisande underlag för en resultatredovisning. Två till synes likartade beslut kan, på grund av ärendenas olika svårighetsgrad och komplexitet, ha tagit väsentligt olika resurser i anspråk.
Ett internt utvecklingsarbete inom myndigheten syftar bl.a. till att ta fram en verksamhetsstatistik som ger en adekvat prestationsuppföljning.
Skäl: Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan leda till förändringar på sikt.
Parallellt med den ordinarie verksamheten under budgetperioden bör arbetet koncentreras på att fullfölja det interna utvecklingsarbete som har påbörjats i samband med arbetet med den fördjupade anslagsframställningen. Arbetet syftar till att utveckla de interna arbetsformerna.
Vid beräkningen av budgetramen för treårsperioden 1991/92—1993/94 och ramanslaget för budgetåret 1991/92 har vi i övrigt utgått från att verksamheten skall kunna bedrivas med i princip oförändrade resurser.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för
verksamheten inom koncessionsnämndens för miljöskydd ansvars-
område skall vara i enlighet med vad vi förordat,
2. att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för bud-
getåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 17 863 000 kr.
B 7. Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond
1989/90 Utgift 17 000 000
1990/91 Anslag 22000 000 1991/92 Förslag 22000 000
Förenta Nationernas miljöfond inrättades genom beslut av 1972 års generalförsamling för att inom ramen för FNs miljöprogram helt eller delvis finansiera kostnaderna för nya miljövårdsinitiativ inom FNs olika organ. Fondens användning står under överinseende av FNs miljöstyrelse.
Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrat belopp.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 000000 kr. 488
1989/90 Utgift 9091921 1990/91 Anslag 10 850.000 1991/92 Förslag 13 900.000
Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom miljöområ-
det.
1990/91 Beräknad Andring 1991/92
1. FN:s miljöstyrelse 800 000 - 2. Marina miljökonventioner 2400. 000 = 3. Internationella naturvårdsunionen 650 000 + 50 000 4. ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar 500 000 = 5. Finsk-svenska gräns-
| älvskommissionen | 400000 | + 100000 |
| 6. Nordiskt samarbete | 300 000 | = |
| 7. Bilateralt samarbete | 1250 000 | + 750000 |
| 8. EFTA/EG | 1 500 000 | + 1000 000 |
9. Regionala och globa-
la FN-konferenser 1.000 000 —-1000000 10. Wienkonventionen och
Montrealprotokoliet 600 000 - 400000 11. Konventionen om gräns-
överskridande transporter av miljöfarligt avfall - + 200000
12. Bidrag till miljö-
organisationer för internationellt arbete - +2 000 000
13. Diverse internatio-
nella organisationer och kongresser 1450000 + 350000
10850 000 +3050 000
Det internationella miljösamarbetet har stor betydelse för att åstadkomma en förbättrad miljö i vår omvärld och 1 vårt land. Det internationella samarbetet bör successivt utvecklas. Detta gäller bl. a. det bilaterala samar-
betet med Öst- och Centraleuropa. I anslaget ingår en ny post avsedd för bidrag till svenska ideella miljöorganisationers internationella verksam-
het. Med hänvisning till vad vi tidigare (kapitel 5) har anfört och till sammanställningen beräknar vi anslaget till 13,9 milj. kr. nästa budgetår.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budget-
året 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 900000 kr. 489
1989/90 Utgift 25.000 000! 1990/91 Anslag 25 000 000 1991/92 Förslag 25 000 000 ! Anslaget Internationella institutet för miljövänlig teknik.
Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd till stiftelsen Stockholms internationella miljöinstitut (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373).
För budgetåret 1991/92 beräknar vi anslaget till 25 milj. kr.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut för bud-
getåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25 000000 kr.
B 10. Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter
1989/90 Utgift 7907 754 Reservation 2353 905 1990/91 Anslag 11 400 000 1991/92 Förslag 13 200.000
Från anslaget betalas kostnader för inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter inom miljödepartementets verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen har inredningsansvar för myndigheterna och Utrustningsnämnden för universitet och högskolor har utrustningsansvar.
Statens naturvårdsverk Inredning Byggnadsstyrelsen Byggnadsstyrelsen hemställer att en ram på 2,5 milj. kr. uppförs i inredningsplanen för budgetåret 1991/92 avseende nybyggnad i Studsvik av laboratorium för akvatisk toxikologi. För ersättningsanskaffningar föreslås en kostnadsram på 1,2 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Utrustning
Utrustningsnämnden för universitet och högskolor Utrustningsnämnden för universitet och högskolor hemställer att det i utrustningplanen för budgetåret 1991/92 förs upp en kostnadsram för naturvårdsverkets fördelning om 12,7 milj. kr. Utrustningsnämnden beräknar anslagsbehovet för 1991/92 till 13,6 milj. kr. exkl. moms. Ersätt- 490
ningsbehoven avser huvudsakligen utrustning till laboratorierna. Den största delen av nyanskaffningsbehoven avser datorutrustning för verkets olika datorsystem.
Regeringens överväganden Regeringen föreslår i avvaktan på översynen av naturvårdsverkets verksamhet att kostnadsramen för naturvårdsverkets fördelning för budgetåret 1991/92 förs upp med ett belopp — efter höjning motsvarande prisomräkning — om 10308 000 kr. inkl. mervärdesskatt. Anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 beräknas till 13 200 000 kr. inkl. mervärdesskatt.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning
av utrustning till lokaler vid statens naturvårdsverk inom den kost-
nadsram som förordats,
2. att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid vissa
myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag
på 13 200000 kr.
B 11. Kemikalieinspektionen
1989/90 Utgift 53 591 000! 1990/91 Anslag 1.000 1991/92 Förslag 1000 ! inkl medel från anslaget B 6. Särskilda projekt på miljövårdens område, anslagsposten 3
Kemikalieinspektionen inrättades den 1 januari 1986. Inspektionen är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälsooch miljörisker med kemiska produkter i den mån frågorna inte handläggs av någon annan myndighet.
Kemikalieinspektionen leds av en styrelse. Chef för inspektionen är en generaldirektör som även är ordförande i styrelsen. Till inspektionen finns ett toxikologiskt råd knutet som är expertorgan för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor. :
Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras genom de avgifter som betalas enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel och enligt förordningen (1986:199) om avgifter för finansiering av kemikalieinspektionens verksamhet. Dessutom finansieras viss verksamhet vid inspektionen genom miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel.
Kemikalieinspektionen Kemikalieinspektionen har hösten 1990 kommit in till regeringen med förslag till verksamhetsinriktning och budgetförslag för treårsperioden 1991/92—-1993/94. 491
Kemikalieinspektionen anger i sin anslagsframställning mål för verksamheten under treårsperioden. Inspektionen föreslår en förstärkning under treårsperioden med medel motsvarande 30 tjänster samt 9,6 milj. kr. för särskilda undersökningar, konsulter m. m. I denna resursförstärkning ingår fyra tjänster och 1 milj. kr./år för produktregistrets utbyggnad samt fem tjänster för arbetet med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen. Utöver detta bör enligt inspektionen ett särskilt resurstillskott motsvarande tre tjänster tilldelas kemikalieinspektionen under perioden för att ge utrymme för EFTA-EG-arbetet.
Vidare anser kemikalieinspektionen att möjligheten bör prövas att ta i anspråk medel ur sådana fonder som föreslås i miljöavgiftsutredningens betänkande för att nå snabba resultat bl. a. vad gäller arbetet med begränsning av vissa kemikalier. Kemikalieinspektionen föreslår att 30 milj. kr. får tas i anspråk under treårsperioden för detta ändamål.
Sammanfattningsvis innebär kemikalieinspektionens förslag en total resursram för de tre åren på 246239000 kr., varav 76753000kr. för 1991/92.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning och prioriterade områden 1991/92- 1993/94: Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen har en samordnande och pådrivande roll inom kemikaliekontrollen.
Under treårsperioden bör kemikalieinspektionen införa ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och bygga ut produktregistret. Vidare bör ytterligare insatser göras för att företagen bättre skall uppfylla kraven enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter bl. a. vad gäller tillämpningen av substitutionsprincipen. För att åstadkomma detta är det bl. a. angeläget att ge ytterligare stöd till de regionala och lokala tillsynsorganen. Arbetet med begränsningar av hälso- och miljöfarliga ämnen skall drivas vidare, bl. a. i internationellt samarbete, liksom utredningsverksamhet med särskild inriktning mot effektområdena miljöfarlighet, allergi och
cancer. |
Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel skall under treårsperioden inriktas mot omprövning av godkända medel, godkännande av nya medel samt insatser för att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel. Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås införas från den 1 januari 1992. Resurser: Förslagsanslag 1991/92 1000 kr.
Regeringens överväganden
Budget 1991/92— 1993/94:
För att kemikalieinspektionen skall kunna fylla sin viktiga funktion i utvecklingen mot ett samhälle, där användningen av kemiska ämnen och produkter inte innebär oacceptabla risker och effekter på människa och miljö behöver inspektionen förstärkas. För treårsperioden 1991/92— 1993/94 beräknar regeringen en omfattning av verksamheten på sammanlagt -188410 000 kr. Kostnaderna för budgetåret 1991/92 beräknas till 61970 000 kr. (+8637 000 kr.).
Den beräknade omfattningen och utvecklingen av kemikalieinspektionens verksamhet 1991/92— 1993/94 framgår av följande sammanställning (1 000-tal kr.).
Ekonomisk plan 1991/92—-1993/94
1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1991/92—1993/94
KOSTNADER
Produktkontroll Tillsyn m.m. 25186 31155 32155 32655 95965 Särskilda undersökningar 7054 9054 9054 9054 27162 Bekämpningsmedelskontroll
| Förhandsgranskning | 7393 | 8061 | 8061 | 8061 | 24183 |
| Särskilda undersökningar | 1700 | 1700 | 1700 | 1700 | 5100 |
| Särskilda projekt | 12.000 | 12000 | 12000 | 12 000 | 36 000 |
| Summa | 53333 | 61970 | 62970 | 63470 | 188410 |
INTÄKTER Kemikalieavgifter 32 240 40209 41 209 41 709 123127 Bekämpningsmedels avgifter 9093 9761 9761 9761 29283 Miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel 12000 12000 12000 12000 36 000 Summa 53333 61970 62970 63470 188410
Resultatbedömning: Regeringens sammantagna bedömning när det gäller kemikalieinspektionens verksamhet är att myndigheten arbetar målinriktat och konkret samt med en hög kompetens.
Kunskaperna om kemikaliers grundläggande egenskaper har ökat kontinuerligt som en följd av den allmänna forskningen i Sverige och utomlands. Kunskap om kemikalier har också genererats genom kemikalieinspektionens verksamhet. Kemikalieinspektionen har tagit fram eller låtit ta fram vetenskapligt underlag för åtgärder av olika slag, bl.a. för klassificering av kemiska ämnen. Inspektionen har genomfört omfattande utredningar och utvärderingar avseende kemikaliers hälso- och miljöfarlighet, vilket kunnat fungera som vägledning i företagens arbete med att klassificera och märka sina produkter. Verksamheten har resulterat i ett stort antal rapporter, som har bidragit till att öka och sprida kunskaperna om kemiska produkter. De har lämnat det nödvändiga underlaget för de 493
regleringar som redan vidtagits och för de förslag om begränsningar av hälso- och miljöfarliga ämnen som tagits fram samt för den tillsynsverksamhet som bedrivits. Detta arbete har givit företagen kunskap och signaler om vilka ämnen och produkter som bör bytas ut mot mindre farliga.
När det gäller genomgången av gamla bekämpningsmedel har, enligt regeringens bedömning, ett omfattande och värdefullt arbete utförts. Detta arbete har bidragit till att det av riksdagen uppsatta målet om en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket mellan åren 1985 och 1990 har nåtts.
Kemikalieinspektionens medverkan i det internationella arbetet för att öka kunskaperna om kemikalier och att i bred samverkan med andra länder finna vägar att begränsa användningen av skadliga kemikalier har gett goda resultat och är fortsatt mycket betydelsefullt.
Det är dock, enligt regeringens mening, angeläget att kemikalieinspektionen fortsätter att utveckla sin resultatanalys genom att ta fram metoder som förbättrar möjligheterna att följa upp och utvärdera resultatet av kemikalieinspektionens arbete, vad gäller både prestationer och effekter.
Verksamhetens inriktning 1991/92—1993/94: Utgångspunkter och övergripande mål för kemikalieinspektionens verksamhet har vi tidigare redovisat (avsnitt 13.2).
Regeringen ställer sig i huvudsak bakom den av kemikalieinspektionen förordade inriktningen av verksamheten. Följande kommentarer belyser ytterligare de prioriteringar inom olika områden som regeringen anser bör göras.
Allmän kemikaliekontroll För alla kemikalier gäller principen om producentens — dvs. tillverkarens, importörens eller leverantörens — huvudansvar för sina produkter. En av kemikalieinspektionens viktigaste uppgifter är att se till att företagen tar detta ansvar. I det praktiska utförandet av denna tillsyn krävs t. ex. utfärdande av tillämpningsföreskrifter, utredningsverksamhet, information och inspektioner.
För att generellt förbättra kemikaliekontrollen skall informationen om kemiska ämnen byggas upp ytterligare genom att ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen införs och att kemikalieinspektionens produktregister utvecklas. Vi har tidigare behandlat denna fråga (avsnitt 13.2.2 Förstärkt kemikaliekontroll). Regeringen beräknar ökade resurser för dessa ändamål med totalt 10 milj. kr. under treårsperioden, varav 2,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Trots goda resultat av kemikalieinspektionens vetenskapliga verksamhet, bl.a. i internationellt samarbete, saknas fortfarande viktig kunskap om en stor del av existerande allmänkemikalier, särskilt beträffande miljöfarlighet samt allergi- och cancerframkallande egenskaper. Utredningsverksamheten avseende kemikaliers hälso- och miljöfarlighet bör under de närmaste åren inriktas framförallt mot de prioriterade effektområdena
miljöfarlighet, allergi och cancer. Det är särskilt angeläget att under treårsperioden få till stånd en praktisk tillämpning av nya bedömningsgrunder för miljöfarlighet.
Kemikalieinspektionen bör under treårsperioden även genomföra ytterligare insatser för att företagen bättre skall uppfylla sitt ansvar enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter. Det är särskilt angeläget med åtgärder för att få företagen att bättre uppfylla sin utrednings- och informationsskyldighet samt för att i ökad utsträckning tillämpa substitutionsprincipen. dvs. att företagen byter ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga alternativ. De centrala myndigheternas stöd till kommunerna och länsstyrelserna i deras tillsyn över efterlevnaden av lagen om kemiska produkter och föreskrifterna till denna är av mycket stor betydelse för att nå en effektiv kemikaliekontroll. Olika former av stödjande insatser för att få en förbättrad lokal och regional kemikalietillsyn bör således vara en prioriterad verksamhet under treårsperioden. Kemikalicinspektionens samordnande och pådrivande roll är särskilt viktig här.
Internationell samverkan är en förutsättning för en effektiv kemikaliekontroll eftersom den internationella handeln med kemiska produkter är omfattande. Det är därför angeläget att komma fram till internationella överenskommelser och samarbete om kemikaliefrågor. Därigenom kan också arbetsfördelningsvinster nås t. ex. i arbetet med att ta fram kunskaper om kemikaliers egenskaper och förekomst. Under treårsperioden bör därför det internationella samarbetet om kemikalier ytterligare betonas. Regeringen beräknar ytterligare 500 000kr. per budgetår under treårsperioden för det internationella arbetet.
Arbetet med att föreslå och driva på att användningen av särskilt hälsooch miljöfarliga kemikalier avvecklas eller begränsas bör fortsätta med hög intensitet och i internationell samverkan, särskilt inom ramen för samarbetet inom OECD och inom EFTA-EG-områdena. En genomtänkt arbetsfördelning mellan inspektionen och naturvårdsverket är särskilt angelägen i detta arbete liksom i den uppföljning som bör ske av redan påbörjade och aviserade avvecklings- och begränsningsplaner. För särskilda insatser för arbetet med begränsningar av vissa kemikalier och särskilda undersökningar har beräknats en resursökning med 6 milj. kr. under treårsperioden, dvs. med 2 milj. kr. per budgetår.
Dessutom beräknar regeringen att kostnaderna för ADB-investeringar (exkl. produktregistret) behöver förstärkas för treårsperioden med totalt 1,8 milj. kr.
Bekämpningsmedel Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel skall inriktas mot omprövning av godkända medel, godkännande av nya medel samt insatser för att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel. Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås införas från den 1 januari 1992. Detta har vi behandlat i avsnitt 13.3 Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.
Under treårsperioden bör inspektionen fortsätta att verka för en utveck-
ling mot — från hälso- och miljösynpunkt — bättre bekämpningsmetoder och bekämpningsmedel. Det är viktigt att komma ifrån de bekämpningsmedel som är riskabla för människor eller miljö, vars egenskaper inte är tillräckligt kända celler för vilka det finns alternativ som är bättre. Det är viktigt att förbättra kunskapen om gamla bekämpningsmedel så att den blir lika god som för de nya medel som godkänns i dag, samt att denna kunskap görs lättare tillgänglig för dem som hanterar medlen. Under treårsperioden bör omprövningen av gamla bekämpningsmedel prioriteras.
Kemikalieinspektionen bör även under treårsperioden förkorta handläggningstiden för ansökningar om godkännande av nya bekämpningsmedel.
Regeringen räknar med oförändrade resurser (12 milj. kr./år) till kemikalieinspektionen för arbetet med att minska bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för
verksamheten inom kemikalieinspektionens ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad regeringen förordat,
2. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 12. Landskapsvårdande åtgärder
1990/91 Anslag 100.000 000 1991/92 Förslag 200000000
Medlen under anslaget skall användas för att betala ersättning till lantbrukare för landskapsvårdande insatser. Ersättningen skall bestämmas i civilrättsliga avtal mellan brukare och berörda myndigheter.
Regeringens överväganden Anslaget bör föras upp med 200 milj. kr. för budgetåret 1991/92 i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90: 146, JoU 25, rskr.327).
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.
1989/90 Utgift 5930064 Reservation 40 184985! 1990/91 Anslag - 1991/92 Förslag 25 000.000 ! Anslaget Åtgärder mot miljöskador.
För budgetåret 1988/89 anvisades ett reservationsanslag på 50 milj. kr. för åtgärder mot miljöskador. Medlen disponeras av statens naturvårdsverk.
Statens naturvårdsverk Statens naturvårdsverk redovisar pågående arbete samt planer för det fortsatta arbetet med att sanera och återställa miljöskadade områden. Verket föreslår att ytterligare 150 milj. kr. anvisas för budgetåren 1991/92 — 1993/94 för dels nödvändig planering av ett långsiktigt åtgärdsprogram, dels fullföljande av påbörjade projekt och inledning av nya.
Regeringens överväganden Regeringen har tidigare i kapitel 10 behandlat behovet av åtgärder i syfte att sanera och återställa miljöskadade områden. Med hänvisning till vad där anförs anser regeringen att naturvårdsverket för de närmaste fem budgetåren bör anvisas 25 milj. kr. per år för ändamålet. För budgetåret 1991/92 föreslår vi att 25 milj. kr. anvisas för sanering och återställning av miljöskadade områden.
Anslaget Åtgärder mot miljöskador bör nu få benämningen Sancring och återställning av miljöskadade områden. Den medelsreservation som kan finnas kvar på anslaget Åtgärder mot miljöskador bör få användas under den nya anslagsbenämningen.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår
att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områ-
den för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
25000 000 kr.
32 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
- . Propositionens
1¶Förslag till lagförslag
Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m.!
dels att nuvarande 5 kap. skall betecknas 6 kap., dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar
1§ En ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd som avses i 4 kap. skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.
2§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i I kap. 2§ skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt detta kapitel.
3§ Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
4§ Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Lagen omtryckt 1987:247. 498
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen
lagförslag (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.
Härigenom föreskrivs att I kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.! i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:46) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Bestämmelserna i 2 och 3 kap. Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), na- miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964:822), lagen turvårdslagen (1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe- (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen ter, väglagen (1971:948), lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978:160) om vissa ningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (1991:45) och 297), minerallagen — (1991:45), lagen (1966:314) om kontinental- lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln. sockeln och lagen (1983:293) om
inrättande, utvidgning och avlys-
ning av allmän farled och allmän
hamn.
! Lagen omtryckt 1987:247. ? Senaste lydelse 1991:46. 499
mode er sea . Propositionens Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)! dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13§
Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,
2. en beskrivning av miljöeftfekter- 2. en miljökonsekvensbeskrivning na såsom arten, styrkan och som möjliggör en samlad bedömräckvidden av de störningar som = ning av en planerad anläggnings,
verksamheten kan medföra, verksamhets eller åtgärds inverkan
på miljön, hälsan och hushållningen
med naturresurser,
3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten och förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske,
4, en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a § och vad som därvid har kommit fram.
Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.
Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.
Har erforderligt samråd enligt 12 a § inte ägt rum, får koncessionsnämnden vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.
13a§
Tillståndshavaren är vid prövning
av frågor som avses i 23—25 och
27 §§ skyldig att ge in den utredning
om verksamheten och övriga förhål-
landen som behövs för prövningen.
Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.
Nämnden skall
1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda
! Lagen omtryckt 1989:363. 500
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra
lagförslag
SIg,
2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan,
3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det ej är uppenbart onödigt,
4, lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig däröver, om inte annat följer av 17 § förvaltningslagen (1986:223). .
Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla sammanträde eller besiktning enligt andra stycket 3.
Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning.
Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.
Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m., tillämpas bestämmelserna i första — femte styckena.
I ett ärende enligt 23—25 och
27§§ får koncessionsnämnden vid
vite förelägga tillståndshavaren att
ge in den utredning som behövs för
prövningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Propositionens
Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 19§ och 19 kap. 7§ vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
19§
En ansökan varigenom ett ansök- En ansökan varigenom ett ansökningsmål anhängiggörs skall vara ningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, om inte annat följer skriftlig och, om inte annat följer av 208, innehålla av 208, innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tek- 1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för niska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar, omfattning och verkningar, där-
ibland en miljökonsekvensbeskriv-
ning,
2. uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot företaget från allmänna planeringssynpunkter samt uppgifter om möjlig alternativ lokalisering av företaget och om andra vattenföretag eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget,
3. så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka fastigheter som berörs av företaget samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna,
4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag har meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs av företaget,
5. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder till varje sakägare, om det inte på grund av företagets omfattning bör anstå med sådana uppgifter.
Ansökningen rörande ett företag, vars tillåtlighet kan antas komma under regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt 11 kap. 7—11 §§ samt om vad som huvudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.
Om företaget avser utförande av ett vattenkraftverk, skall ansökningen innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra strömfallsfastighet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens
19 kap.
lagförslag
78!
Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning, om föreskrifter enligt 28 andra stycket som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.
Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av den föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos länsstyrelsen.
Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av första, and- Vid tillämpningen av första, andra och fjärde styckena skall även ra och fjärde styckena skall även beaktas andra beslut enligt 2 §, be- beaktas andra beslut enligt 2 §, beslut enligt 8, 9, 11 och 198§ na- slut enligt 5, 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårdslagen (1964:822), 19 b§ turvårdslagen (1964:822), förbud andra och tredje styckena skogs- enligt 20§ andra stycket och 21§ vårdslagen (1979:429) samt beslut andra stycket samma lag samt besom avses i 14 kap. 8§ första styc- slut som avses i 19 b§ andra och ket plan- och bygglagen (1987:10), tredje styckena skogsvårdslagen under förutsättning att besluten (1979:429) och 14 kap. 8§ första meddelats inom tio år före det se- stycket plan- och «bygglagen naste beslutet. Dessutom skall be- (1987:10), under förutsättning att aktas sådan inverkan av hänsynsta- besluten meddelats inom tio år före ganden enligt 21 § skogsvårdslagen det senaste beslutet. Dessutom som i särskilda fall har inträtt inom skall beaktas sådan inverkan av samma tid. hänsynstaganden enligt 218
skogsvårdslagen som i särskilda fall
har inträtt inom samma tid.
Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 § eller motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.
Denna lag träder i kraft den I augusti 1991.
! Senaste lydelse 1990: 1377. 503
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, lagförslag
utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall införas en ny paragraf, I a $, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l1a§
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall lagen (1987:12) om
hushållning med = naturresurser
m.m. tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal lagförslag energiplanering
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38!
I varje kommun skall det finnas I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för tillförsel, distri- — en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i - bution och användning av energi i kommunen. kommunen. Till planen skall höra
en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av den inverkan den i planen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Planen beslutas av kommunfullmäktige.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Senaste lydelse 1985:47. 505
Propositionens Lag om förhandsgranskning av biologiska lagförslag
bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
Inledning
18 Med biologiskt bekämpningsmedel avses i denna lag mikroorganismer, virus, nematoder eller insekter, som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att sanitär olägenhet celler skada på egendom förorsakas av djur, växter, mikroorganismer eller virus.
Godkännande
28 Ett biologiskt bekämpningsmedel får saluhållas eller användas endast om det är godkänt. Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälso- och miljövårdssynpunkt och behövs för det ändamål som anges il8.
Ett godkännande gäller i högst fem år. Godkännandet får förenas med villkor. :
38 Ansökan om godkännande skall göras av tillverkaren hos den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om godkännande.
48 Ett godkännande får återkallas om tillverkaren åsidosätter föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag eller om förhållandena ändras så att bekämpningsmedlet inte bör användas.
Den som innehar ett godkännande kan hos prövningsmyndigheten skriftligen anmäla att godkännandet skall upphöra. Godkännandet upphör att gälla vid utgången av året närmast efter det år då en sådan anmälan kom in till prövningsmyndigheten.
58 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på godkännande. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndigheten besluta om undantag i det enskilda fallet.
Föreskrift eller beslut enligt första stycket får innehålla krav på anmälan innan ett bekämpningsmedel saluhålls eller används.
Skyldighet vid hantering av biologiska bekämpningsmedel
68 Den som tillverkar, saluhåller eller använder ett biologiskt bekämpningsmedel skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga skada på människor eller i miljön.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. 506
78 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och vill- Propositionens kor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de lagförslag myndigheter som regeringen bestämmer.
8§ En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
98 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas.
Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.
108 För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att få
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i sam-
band med hanteringen av biologiska bekämpningsmedel, deck inte bostäder, och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighet kostnader för
provtagning och undersökning av prov meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Avgifter
118 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndigheters verksamhet enligt denna lag.
Den som yrkesmässigt tillverkar, saluför eller använder ett biologiskt bekämpningsmedel skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Ansvar
128 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 2 § första stycket eller 6 § första stycket, 2. åsidosätter villkor enligt 2 § andra stycket, 3. åsidosätter föreskrift enligt 6 § andra stycket, 4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 8 §. Om ett brott som begåtts med uppsåt är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Till ansvar döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.
Den som har överträtt ett vitesförbud eller vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av förbudet eller föreläggandet. 507
13§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt — Propositionens denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till lagförslag böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18§ Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag. verksamhet enligt denna lag.
Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Propositionens
Lag om ändring i renhållningslagen (1979: 596)
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 1 och 16 §§ renhållningslagen (1979: 596) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet som härrör från hushåll och därmed jämförligt avfall.
Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och slutligt omhändertagande.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att hushållsavfall och annat
avfall får införas till eller utföras ur
riket endast efter särskilt tillstånd.
168!
Avgiften skall vara årlig eller på Avgiften skall vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften annat sätt periodisk. Om avgiften avser bortforsling och slutligt om- avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka tillfäl- händertagande vid enstaka tillfällen får kommunen besluta att avgif- len får kommunen besluta att avgiften skall erläggas särskilt för tillfäl- ten skall erläggas särskilt för tillfället i fråga. Avgiften skall bestäm- let i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som be- mas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga pla- hövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostna- nerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Från dessa der för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostna- kostnader skall avräknas kostnaderna för vad som kan belöpa på derna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller användning av anläggningar celler utrustning för annat ändamål än utrustning för annat ändamål än renhållning. renhållning. Avgiften får tas ut på
sådant sätt att återanvändning,
återvinning eller annan miljövänlig
avfallshantering stimuleras.
Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållningen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1992.
! Senaste lydelse 1990:235 510
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal lagförslag
parkeringsövervakning
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
68 Parkeringsvakter förordnas av kommunen.
Till parkeringsvakter får förord- Till parkeringsvakter får förordnas arbetstagare hos kommunen, nas arbetstagare hos hos andra kommuner, hos kommu- 1. kommunen, nala parkeringsaktiebolag eller hos 2. andra kommuner, sådana bevakningsföretag som om- 3. kommunala parkeringsaktiefattas av lagen (1974:191) om be- bolag, vakningsföretag. 4. sådana kommunala trafikak-
tiebolag som inom kommunen be-
driver linjetrafik enligt yrkestrafik-
lagen (1988:263),
5. sådana bevakningsföretag
som omfattas av lagen (1974:191)
om bevakningsföretag.
Som ett förordnande enligt första stycket skall också anses ett beslut av kommunen om anställning som parkeringsvakt eller motsvarande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Senaste lydelse 1989:482. 511
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 2 8 lagen (1961:372) om bensinskatt! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skatt tas ut, om inte annat sägs i Skatt tas ut, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 40 öre andra stycket, med 2 kronor 37 öre per liter för blyfri bensin, varmed per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15”C högst 0,013 gram per liter vid 15 ”C och med 2 kronor 64 öre per liter och med 2 kronor 68 öre per liter för annan bensin. för annan bensin.
För metanol och etanol tas skat- För metanol och etanol tas skatten ut med 80 öre per liter. Ingår ten ut med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som sådan alkohol i en blandning som avses i I $ första stycket a) eller b) avses i I $ första stycket a) eller b) tas skatten ut för den inblandade tas skatten ut för den inblandade alkoholen med 80 öre per liter och alkoholen med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kro- för blandningen i övrigt med 2 kronor 40 öre per liter om den utgörs nor 37 öre per liter om den utgörs av blyfri bensin och med 2 kronor av blyfri bensin och med 2 kronor 64 öre per liter om den utgörs av 68 öre per liter om den utgörs av annan bensin. annan bensin.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.
Denna lag träder i kraft den I juli 1991.
! Lagen omtryckt 1984:993. ? Scnaste lydelse 1990: 585.
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt! och bilaga 1 till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
108”
Skatten tas ut med i bilaga 1 angivet belopp för vikt- eller volymenhet. I fall som avses i 8 § första stycket 3 tas dock skatten ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på gasol som används för drift av motorfordon och annan gasol.
För oljor får volymen räknas om till 50”C om temperaturen överstiger 70PC när skattskyldigheten inträder.
Till miljöklass 1 hör oljor som Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillationsin- har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 tervall) av olika bredd mellan 180 och 300C och som innehåller och 285”C vid 95 procent destillat, högst 0,001 viktprocent svavel och en densitet mellan 800 och 820 kihögst 5 volymprocent aromatiska logram per kubikmeter vid 15C kolväten. och som innehåller högst 0,001
viktprocent svavel och högst 5 vo-
lymprocent aromatiska kolväten.
Sådana oljor får inte innehålla klart
mätbara polycykliska aromatiska
kolväten och måttet på den naturli-
ga tändvilligheten (cetanindex) får
inte understiga 50.
Till miljöklass 2 hör till miljö- Till miljöklass 2 hör till miljöklass I inte hänförliga oljor som har klass I inte hänförliga oljor som har ett kokintervall = (destillationsin- ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 tervall) av olika bredd mellan 180 och 300C och som innehåller och 295”C vid 95 procent destillat, högst 0,02 viktprocent svavel och en densitet mellan 800 och 820 kihögst 20 volymprocent aromatiska logram per kubikmeter vid 15C kolväten. och som innehåller högst 0,005
viktprocent svavel och högst 20 vo-
lymprocent aromatiska kolväten.
Halten polycykliska aromatiska
kolväten får inte överstiga 0,1 vo-
lymprocent och måttet på den na-
turliga tändvilligheten (cetanindex)
får inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor.
! Lagen omtryckt 1984:994. ? Senaste lydelse 1990: 583. 513
33 Riksdagen 1990/91. I saml, Nr 90
Nuvarande lydelse Pr opositionens
lagförslag
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxe- Bränsle Skattesats nr
ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen ...osoosssorersss ser ere rt 230 kr. per ton
ur 27.10 eller ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor och eldningsoljor
samt andra oljeprodukter, med undantag för smörjoljor och smörjfetter som inte används för energialstring, tillhöriga
miljöklass I .o.sooosssssors rs ers resa 190 kr. per m?
miljöklass 2 sosoooosssrseerese rer era 390 kr. per m?
ur 27.11 INENT9: 175 kr. per 1000 m?
ur 27.11 eller ur 38.23 Gasol som används för
b) annat ändamål än drift av motorfordon . — 105 kr. per ton
Föreslagen lydelse
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxe- Bränsle Skattesats nr
ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen ...oossoosrsesr rr rer rensas 230 kr. per ton: ur 27.10 eller ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor och cldningsoljor
samt andra oljeprodukter, med undantag för smörjoljor och smörjfetter som inte används för energialstring, tillhöriga miljöklass I s.osossso.csseers ere rs rerna "> 90 kr. per m? miljöklass 2 ..ososssscceser er er rer rr a 290 kr. per m? miljöklass 3 ...soosoc.css.eeseorerr ers 540 kr. per m?
ur 27.11 eller ur 38.23 Gasol som används för
b) annat ändamål än drift av motorfordon. — 105 kr. per ton
Denna lag träder i kraft den I januari 1992.
> Senaste lydelse 1990: 1085. 514
Propositionens
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)'
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 3, 3a, 14, 16, 18, 18c, 20, 26, 27a, 31, 32, 33, 37, 39, 40 och 43 88 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 16a, 18d, 21, 36 a, 36 b och 37 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.
Beslut i frågor som avses i 7— Beslut i frågor som avses i 7— 11 §§, 138, 188 första, andra och 11 §§, 138, 188 första, andra och fjärde styckena, 18 c§, 19§ samt femte styckena, 18 c§, 18d§, 198 208 andra stycket får inte medde- samt 208 andra stycket får inte las i strid mot en detaljplan eller meddelas i strid mot en detaljplan områdesbestämmelser. Om syftet eller områdesbestämmelser. Om med planen eller bestämmelserna syftet med planen eller bestämmelinte motverkas, får dock mindre serna inte motverkas, får dock avvikelser göras. mindre avvikelser göras.
3a§
Om skydd mot vattenförorening, Med avseende på den kulturprägluftförorening, buller och andra så- lade naturmiljön är lagen tillämplig dana störningar finnas bestämmel- i den mån skydd ej gäller enligt ser i miljöskyddslagen d. 29 maj lagen (1988:950) om kulturminnen 1969 (nr 387). m.m.
Om skydd mot viss miljöfarlig
verksamhet finns bestämmelser i
miljöskyddslagen (1969: 387).
Är fara att växtart försvinner eller Är fara att en växtart kan komma
utsättes för plundring, äger rege- att försvinna eller utsättas för ringen eller myndighet som rege- plundring, får regeringen eller den ringen bestämmer meddela förbud myndighet som regeringen bestämatt inom landet eller del därav bort- mer meddela förbud att inom lantaga eller skada växt av den arten det eller en del av landet ta bort eller där den växer vilt. skada en växt av den arten där den
växer vilt.
! Lagen omtryckt 1974: 1025. ? Senaste lydelse 1987:133. 3 Senaste lydelse 1987:261. 515
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens
Är fara att djurart försvinner, Är fara att en djurart kan komma
lagförslag äger regeringen eller myndighet att försvinna, får regeringen eller som regeringen bestämmer medde- den myndighet som regeringen bela förbud att inom landet eller del stämmer meddela förbud att inom därav döda, skada eller fånga vilt landet eller en del av landet döda, levande djur av den arten, då det ej skada eller fånga vilt levande djur sker till försvar mot angrepp på av den arten, om det inte sker till person eller egendom, så ock att försvar mot angrepp på person eller borttaga eller skada sådant djurs egendom, samt att ta bort eller skaägg, rom eller bo. Beträffande djur, da ett sådant djurs ägg, rom eller vars dödande eller fångande är att bo. Beträffande djur, vars dödande hänföra till jakt eller fiske, skall eller fångande är att hänföra till dock gälla vad därom särskilt stad- jakt eller fiske, gäller särskilda begas. stämmelser.
Behövs utöver fredning enligt Behövs utöver förbud enligt förs- Jaktlagstiftningen särskilt skydd för ta eller andra stycket eller fredning djurlivet inom visst område, får re- enligt jaktlagstiftningen särskilt geringen eller myndighet som rege- skydd för djur- eller växtart inom ringen bestämmer meddela före- visst område, får regeringen eller skrifter som inskränker rätten till den myndighet som regeringen bejakt eller allmänhetens eller mark- stämmer meddela föreskrifter som ägarens rätt att uppehålla sig inom inskränker rätten till jakt eller fiske området. eller allmänhetens eller markäga-
rens rätt att uppehålla sig inom om-
rådet.
16§'
Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävningsoch andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela som regeringen bestämmer får sådana föreskrifter om vad allmän- meddela sådana föreskrifter om heten har att iakttaga inom strand- vad allmänheten har att iakttaga skyddsområde som behövas för att inom strandskyddsområde som betrygga ändamålet med strandskyd- hövs för att trygga ändamålet med det. | strandskyddet.
Länsstyrelsen får medgiva undan- Första stycket gäller inte tag från bestämmelserna i första 1. anläggningar eller åtgärder stycket, när särskilda skäl föreligga. som behövs för jordbruket, fisket, Medgives undantag, skall länssty- skogsskötseln eller renskötseln och relsen bestämma i vilken utsträck- ej tillgodoser bostadsändamål, eller ning mark får tagas i anspråk så- 2. företag till vilka tillstånd har som tomt eller eljest användas för lämnats enligt 4 kap. lagen det avsedda ändamålet. (1987:12) om hushållning med na-
turresurser m.m., = vattenlagen
(1983:291) eller miljöskyddslagen
(1969:387).
3 Senaste lydelse 1987:133.
Propositionens
Första stycket gäller inte anlägg- Regeringen eller den myndighet
lagförslag
ningar eller åtgärder som behövs som regeringen bestämmer får föreför jordbruket, fisket, skogsskötseln skriva att första stycket inte skall eller renskötseln och ej tillgodoser gälla sådana byggnader, anläggbostadsändamål. Första stycket gäl- ningar eller anordningar som utgör ler inte heller företag till vilka till- komplement till befintlig bebyggelse stånd har lämnats enligt 4 kap. på en tomtplats och som förläggs lagen (1987:12) om hushållning längre från stranden än huvudbyggmed naturresurser m.m., vatten- naden. lagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).
16a§
Länsstyrelsen får medge dispens
från bestämmelserna i 16§ första
stycket, när särskilda skäl förelig-
ger. Om dispens medges, skall läns-
styrelsen bestämma i vilken ut-
sträckning mark får tas i anspråk
som tomt eller annars användas för
det avsedda ändamålet.
Ett beslut om dispens upphör att
gälla om den åtgärd som avses med
dispensen inte har påbörjats inom
två år eller avslutats inom fem år
från den dag då beslutet vann laga
kraft.
188 Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Länsstyrelsen får förelägga den Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser lägga fram utredning som belyser
behovet av täkten samt en täktplan behovet av täkten samt en täktplan
av erforderlig omfattning. Tillstån- av erforderlig omfattning. Tillståndet skall förenas med de villkor det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inver- motverka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Om ej särskil- kan på naturmiljön. Täkttillstånd da skäl föranleder annat, skall till- Jår beviljas endast om sökanden stånd för sin giltighet göras beroen- ställt säkerhet för de villkor som de av att säkerhet ställs för sålunda skall gälla för tillståndet. Visar sig föreskrivna villkor. Visar sig sådan säkerheten otillräcklig, får länsstysäkerhet otillräcklig, får länsstyrel- relsen föreskriva att tillståndet skall sen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet
3 Senaste lydelse 1985:622. 517
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gälla endast om ytterligare säkerhet = ställs. Om särskilda skäl föreligger, j oposftfonens ställs. Jår länsstyrelsen befria sökanden agtorslag
från kravet på säkerhet. Staten, |
kommuner och landstingskommu-
ner behöver inte ställa säkerhet.
Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.
Täkttillstånd skall vägras den
som inte fullgjort sina skyldigheter
enligt tidigare tillstånd, om inte sär-
skilda omständigheter föranleder
annat.
Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eHer förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inverkan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.
18 c 8”
Åtgärder som utförs för att av- Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka eller tap- = vattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- = att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett utan länsstyrelsens tillstånd. Vid tillstånd till markavvattning skall — tillståndsprövningen skall beaktas förenas med de villkor som behövs om åtgärderna leder till vattenföroför att begränsa eller motverka reningar. Ett tillstånd till markmenlig inverkan på naturmiljön av avvattning skall förenas med de företaget. villkor som behövs för att begränsa
eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda. För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det
föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.
Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.
$ Senaste lydelse 1986:262. 518
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens 18d§
lagförslag
Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna = bevaras, förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt 18c§.
2087 Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. Beträffande arbetsföretag som Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel- sägs 1 första stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta- sen förelägga företagaren att vidta ga de åtgärder som behövs för att de åtgärder som behövs för att bebegränsa eller motverka skada på gränsa eller motverka skada på nanaturmiljön. turmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får länsstyrelsen förbjuda företaget. Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).
21§
Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer vilka biotoper som skall omfattas av första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första stycket. Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.
7 Senaste lydelse 1987:133. 519
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens
268”
lagförslag
Medför föreskrifter enligt 8 eller Medför föreskrifter enligt 5, 8 el- 93 att pågående markanvändning ler 98 eller förbud enligt 20 § eller avsevärt försvåras inom berörd del 21§ andra stycket att pågående av en fastighet eller att mark tas i markanvändning avsevärt försvåras anspråk, är fastighetsägaren och in- inom berörd del av en fastighet eller nehavare av särskild rätt till fastig- att mark tas i anspråk, är fastighetsheten berättigade till ersättning av ägaren och in nehavare av särskild staten för den skada de härigenom rätt till fastig heten berättigade till lider. Har föreskrifterna efter för- ersättning av staten för den skada de ordnande enligt 43 § tredje stycket härigenom lider. Har föreskrifterna beslutats av en kommunal myndig- efter för ordnande enligt 43 § tredje het, skall ersättningen i stället beta- stycket beslutats av en kommunal las av kommunen. myndig het, skall ersättningen i stäl-
let beta las av kommunen. En be-
gränsning av rätten till jakt efter
björn, lo, varg, järv, älg eller örn som
före skrivs enligt 5 § medför inte rätt
till ersättning.
Innebär föreskrift enligt 8§ för- Innebär föreskrift eller beslut enbud att vidta viss åtgärd utan läns- ligt 5 eller 8 8 eller 21 § andra stycket styrelsens eller en kommunal myn- för bud att vidta viss åtgärd utan till dighets tillstånd, utgår ej ersättning stånd, utgår ersättning endast om i anledning av den föreskriften om tillstånd vägrats eller förenats med inte tillstånd vägrats eller förenats särskilda villkor. med särskilda villkor.
Har förbud meddelats enligt 11§ Har förbud meddelats enligt 11 8 och vägras tillstånd som där avses, och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om gäller första stycket. föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsvarande tillämpning.
27a
Vid tillämpningen av 26 och Vid tillämpningen av 26 och 27 88 skall även beaktas andra be- 27 §§ skall även beaktas andra beslut enligt 8 och 9 8§, beslut enligt slut enligt 5, 8 och 9 §§ samt förbud 19b 8 andra och tredje styckena enligt 20§ andra stycket och 21§ skogsvårdslagen (1979:429), 19 andra stycket, beslut enligt 19b§8 kap. 2§ vattenlagen (1983:291) andra och tredje styckena skogssamt beslut som avses i 14 kap. 8§ vårdslagen (1979: 429), 19 kap. 2§ första stycket plan- och bygglagen vattenlagen (1983: 291) samt beslut (1987:10), under förutsättning att som avses i 14 kap. 8 § första stycbesluten har meddelats inom tio år ket plan- och bygglagen (1987:10), före det senaste beslutet. Dessutom under förutsättning att besluten har skall beaktas sådan inverkan av meddelats inom tio år före det sehänsynstaganden enligt 218 naste beslutet. Dessutom skall beskogsvårdslagen som i särskilda fall aktas sådan inverkan av hänsynstahar inträtt inom samma tid. ganden enligt 21 § skogsvårdslagen
som i särskilda fall har inträtt inom
samma tid.
8 Senaste lydelse 1987:133. ” Senaste lydelse 1990:1378. 520
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut
lagförslag
som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller 33 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket
31 g!0
Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 8.
Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första stycket celler 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Utgår ersättning enligt 26§ till
följd av skada eller olägenhet för
renskötseln tillämpas 28§ andra
stycket — rennäringslagen — (1971:
437).
325!
Innan beslut fattas som kan för- Innan en myndighet fattar ett beanleda ersättningsskyldighet enligt slut som kan föranleda ersättningsdenna lag, får länsstyrelsen eller skyldighet enligt denna tag, får kommunen förelägga den, som vill myndigheten förelägga envar, som göra anspråk på ersättning eller vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrel- göra anmälan därom vid påföljd att sen eller kommunen vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin tahan annars skall ha förlorat sin ta- lan. lan.
Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.
33 §e
Har cj överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.
Staten eller kommunen får, då Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande fråga uppkommit om meddelande
!0 Senaste lydelse 1987: 133. 1? Senaste lydelse 1987:133. 1? Senaste lydelse 1987:133. 521
34 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid av föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 §,
lagförslag
fastighetsdomstolen väcka talan vid fastighetsdomstolen väcka tamot sakägare om fastställande av lan mot sakägare om fastställande de villkor som, därest föreskrifter- av de villkor som, därest föreskrifna meddelas, skall gälla beträffande terna meddelas, skall gälla beträfersättning eller inlösen. Meddelas fande ersättning eller inlösen. Medej föreskrifter av det innehåll, som delas ej föreskrifter av det innehåll, förutsatts vid fastighetsdomstolen, som förutsatts vid fastighetsdominom ett år från det att målet har stolen, inom ett år från det att måavgjorts genom =<lagakraftägande let har avgjorts genom lagakraftdom, skall domen ej längre vara ägande dom, skall domen ej längre bindande för parterna. vara bindande för parterna.
36a§
För tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter för områden och naturföremål som omfattas av förordnanden enligt denna lag, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.
En naturvårdsvakt får avvisa den som uppehåller sig där han inte har rätt att vistas på grund av föreskrifter som avses I första stycket.
Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37§ första stycket I får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaflningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.
Har en naturvårdsvakt tagit föremål i beslag, skall han skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
36 b§
Den som medgetts undantag från
föreskrift som avses i 36a§ första
stycket är skyldig att inom det område där undantaget gäller vid anfordran uppvisa beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens
378!
lagförslag
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- sex månader döms den som med såtligen eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud eiler före- 1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, skrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14§, 16 § andra stycket el- 11, 148, 18 d§ eller 19 § eller mot ler 19 8, förbud enligt 20§ andra stycket el-
ler 21 § andra stycket,
2. bryter mot 16 § första stycket 2. bryter mot 16 § första stycket första punkten eller, om ej gärning- första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 § första stycket en är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten, andra punkten eller mot föreskrift
som meddelats enligt 16 § andra
stycket,
3. bryter mot 17 § andra stycket om ej gärningen är ringa,
4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c§ eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,
5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a § eller 20 § första stycket,
6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,
7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller
8. uppför vilthägn i strid mot 24 a§ eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.
Har brott som avses i första styc-
ket I och 4 begåtts med uppsåt och
är det i övrigt att anse som grovt
döms till fängelse i högst två år.
Till ansvar enligt första eller and-
ra stycket döms inte, om gärningen
är belagd med straff'i brottsbalken.
Om ett vitesföreläggande eller vites-
förbud har överträtts, får inte dömas
till straff för gärning som omfattas
av föreläggandet.
Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.
37a§
Till böter högst ettusen kronor
döms den som åsidosätter skyldig-
heten enligt 36b§ att uppvisa be-
slut, om hans rätt enligt beslutet
inte genast kan fastställas på annat
sätt.
39 &!"
Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse.
523 !3 Senaste lydelse 1986:262. 14 Senaste lydelse 1987:133.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens Har i fråga om cn viss fastighet eller byggnad, anordning eller anläggning
lagförslag på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Ar fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b § utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. I beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).
Vid meddelande av föreläggande Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20§ eller eller förbud enligt 17 § första styc- 22 § andra stycket får länsstyrelsen ket, 20 § eller 22 § andra stycket får utsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- länsstyrelsen utsätta vite. FEfterreläggande, skall på anmodan av koms ej sådant föreläggande eller länsstyrelsen kronofogdemyndighe- förbud, skall på anmodan av länsten föranstalta om att åtgärden vid- styrelsen kronofogdemyndigheten tages. föranstalta om att föreläggandet el-
ler förbudet följs. Har någon på-
börjat utförandet av ett arbetsföre-
tag som omfattas av samrådsplikt
enligt 20§ innan samråd skett, får
länsstyrelsen meddela vitesförbud
mot verksamheten till dess att sam-
rådsärendet har avgjorts.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 243. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
408!5
En kommunal myndighets beslut En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. länsstyrelsen.
Beslut av annan statlig myndig- Beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt het än regeringen i ärende enligt 13§. 17 §, 203 andra stycket, 22 3. 13§, 14§ tredje stycket, 17 §, 208 248, 398 såvitt avser annat än andra stycket, 21§, 228, 248, handräckning eller 47 3 får överkla- 24a§, 398 såvitt avser annat än gas hos kammarrätten genom be- handräckning eller 47 § får överklasvär. Beslut i övrigt enligt denna lag gas hos kammarrätten. Beslut i övav annan statlig myndighet än rege- rigt enligt denna lag av annan statringen får överklagas hos regering- lig myndighet än regeringen får en genom besvär. överklagas hos regeringen.
!5 Senaste lydelse 1987:133. 524
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt
lagförslag
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.
43 §!6
Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får förordna som regeringen bestämmer får föratt befogenhet som enligt 16 § tred- ordna att befogenhet som enligt je stycket, 17 § samt 39 § första och 16a§ första stycket, 17 § samt 39 § andra styckena ankommer på läns- första och andra styckena ankomstyrelse, skall ankomma på kom- mer på länsstyrelse, skall ankomma munal myndighet. på kommunal myndighet.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får förordna som regeringen bestämmer får föratt de befogenheter som enligt 7— ordna att de befogenheter som en- 9, 11, 12 och 19 §§ tillkommer läns- ligt 7—9, 11— 713, 19 och 2088 tillstyrelsen även skall tillkomma en kommer länsstyrelsen även skall kommunal myndighet. tillkomma en kommunal myndig-
het.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Bestämmelserna 1 37 § tredje stycket gäller även i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.
3. I fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
!6 Senaste lydelse 1987:133.
Propositionens
Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)
lagförslag
Härigenom föreskrivs att det i terrängkörningslagen (1975:1313) skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3a§
För tillsyn över att bestämmelserna i denna lag efterlevs inom de delar av fjällområdet som avses i 1§ andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter.
En naturvårdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i
terräng med motordrivet fordon
inom ett område som sägs i första stycket.
Denna lag träder i kraft den I augusti 1991.
15¶Förslag till Prop. 1990/91: 90
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av lagförslag
jordbruksmark
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 8§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48!
Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.
Om det finns särskilda skäl från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt, får länsstyrelsen besluta att marken får tas ur produktion först tolv månader efter det att anmälan har gjorts.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
J. tar jordbruksmark ur produk- I. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4§ första stycket = tioni strid mot 4 § första stycket, eller bryter mot ett beslut enligt andra stycket,
2. utför täkt i strid mot 5 § första stycket,
3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b §, eller
4. underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 a 3.
Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
! Senaste lydelse 1990:617. ? Senaste lydelse 1990:617. 527
Propositionens Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) lagförslag
Härigenom föreskrivs att 17, 19c och 21 §§ skogsvårdslagen (1979:429) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
178 Skogsmarkens ägare är skyldig Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer underrätta som regeringen bestämmer underskogsvårdsstyrelsen om avverkning rätta skogsvårdsstyrelsen om som skall äga rum på hans mark. I. avverkning som skall äga rum
på hans mark,
2. sådan dikning i samband med
avverkning som inte kräver tillstånd
enligt naturvårdslagen (1964:822).
19c8!
I fråga om rätt till ersättning för I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt skada till följd av ett beslut enligt 19 b 8 andra eller tredje stycket gäl- 19 b § andra eller tredje stycket gäller bestämmelserna i 25§, 268 ler bestämmelserna 1 258, 268 första stycket första meningen, 27 § första stycket första meningen, 27 8 första meningen, 27a§, 31 § andra första meningen, 27a§, 31 § andra stycket, 32 §, 3383 första stycket, stycket, 328, 33§ första stycket, 343, 358 första stycket första me- 343, 35 § första stycket första meningen och andra stycket samt 36 § ningen och andra stycket samt 36 § naturvårdslagen (1964:822). Vad naturvårdslagen (1964:822). som i 32 § naturvårdslagen sägs om länsstyrelsen eller kommunen skall i stället gälla skogsvårdsstyrelsen.
218?
Regeringen eller den myndighet Regeringen celler den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hän- meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvä- av trädsamlingar, dikning och gars sträckning. skogsbilvägars sträckning.
Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
! Senaste lydelse 1990:1379. ? Senaste lydelse 1990:1379. 528
Propositionens
Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 9 §§ ädellövskogslagen (1984:119) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38!
Med ädellövskog avses i denna Med ädellövskog avses i denna lag: lag:
1. Skogsbestånd i Blekinge, Kris- 1. Skogsbestånd som utgörs av tianstads, Malmöhus och Hallands lövträd till minst 70 procent och av län som utgörs av ädla lövträd till ädla lövträd till minst 50 procent minst 70 procent och vars areal är och vars areal är minst ett halvt minst ett halvt hektar. hektar.
2. Skogsbestånd i övriga delar av 2. Trädbestånd på betesmarker, landet som utgörs av lövträd till om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och lövträd till minst 50 procent. Av de vars areal är minst ett halvt hektar. ädla lövträden skall minst tio träd
per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar. 3. Trädbestånd på betesmarker,
som inte är att anse som kultiverad betesmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.
Har skogsvårdsstyrelsen enligt 7 § beslutat viss trädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.
78 Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 3 § får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.
I samband med medgivande en- I samband med medgivande enligt första stycket får skogsvårdssty- ligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrif- relsen meddela föreläggande om ter angående det sätt på vilket slut- det sätt på vilket slutavverkningen avverkningen och den därav föran- och den därav föranledda anläggledda anläggningen av ny ädellöv- ningen av ny ädellövskog skall geskog skall genomföras. Föreskrifter nomföras. Föreläggande får även
! Senaste lydelse 1990:618. 529
Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse
Propositionens får även meddelas i annat fall då meddelas i annat fall, om avverk-
lagförslag särskilda åtgärder behövs för skydd ning skett utan medgivande enligt eller vård av viss ädellövskog. första stycket eller särskilda åtgär-
: der behövs för skydd eller vård av
viss ädellövskog.
I föreskrift enligt andra stycket I föreläggande enligt andra stycfår vite sättas ut. Om föreskriften ket får vite sättas ut. Om föreläginte följs, får skogsvårdsstyrelsen gandet inte följs, får skogsvårdsstyförordna att däri angiven åtgärd relsen förordna att däri angiven åtskall vidtas på den försumliges be- gärd skall vidtas på den försumliges kostnad. bekostnad.
Som villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att säkerhet ställs för att föreskrivna åtgärder fullgörs.
Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 § första andra åtgärder bryter mot 5 § första stycket första meningen, 7§ första stycket första meningen, 7§ första stycket eller mot en föreskrift om stycket eller mot ett föreläggande avverkning som har meddelats med om avverkning som har meddelats stöd av 7 § andra stycket döms till med stöd av 7 § andra stycket döms böter eller fängelse i högst sex må- till böter eller fängelse i högst sex nader. månader.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Propositionens Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) lagförslag
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 8§ plan- och bygglagen (1987:10)! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
8§
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med cen i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 §2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket I, om
byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket I och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Mcdför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styc- andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2§ ket samt beslut enligt 3 kap. 28 lagen (1988:950) om kulturminnen lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, 11 och 1988 natur- m.m., 5, 8, 9, 11 och 1988 navårdslagen (1964:822), 19 b§ and- turvårdslagen (1964:822), förbud ra och tredje styckena skogsvårds- enligt 20§ andra stycket och 21§ lagen (1979:429) och 19 kap. 2§ andra stycket samma lag och bevattenlagen (1983:291), under för- slut enligt 19 b8& andra och utsättning att besluten meddelats tredje styckena skogsvårdslagen inom tio år före det senaste beslu- (1979:429) och 19 kap. 2§ vattentet. Dessutom skall beaktas sådan lagen (1983:291), under förutsättinverkan av hänsynstaganden en- ning att besluten meddelats inom ligt 21 § skogsvårdslagen som i sär- tio år före det senaste beslutet. skilda fall har inträtt inom samma Dessutom skall beaktas sådan intid. Har talan eller rätt till ersätt- verkan av hänsynstaganden enligt
! Lagen omtryckt 1987:246. ? Senaste lydelse 1990: 1376. 531
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Propositionens ning eller inlösen med anledning av 21 8 skogsvårdslagen som 1 särskil-
lagförslag
nyss angivna beslut förlorats på da fall har inträtt inom samma tid. grund av bestämmelserna i 15 kap. Har talan eller rätt till ersättning 4§ eller motsvarande bestämmel- eller inlösen med anledning av nyss ser i lagen om kulturminnen m. m., angivna beslut förlorats på grund naturvårdslagen eller vattenlagen, av bestämmelserna i 15 kap. 4§ elutgör detta förhållande inte något ler motsvarande bestämmelser i hinder mot att beslutet beaktas. lagen om kulturminnen m. m., na-
turvårdslagen eller vattenlagen, ut-
gör detta förhållande inte något
hinder mot att beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den I augusti 1991.
Propositionens
Lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Avgift (gödselmedelsavgift) skall Avgift (gödselmedelsavgift) skall erläggas till staten enligt denna lag erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning inom landet eller vid omsättning inom landet eller vid införsel till landet av kalium- vid införsel till landet av ammonitrat och kalciumnitrat hänförligt niak hänförlig till tulltaxenr 28.14 till tulltaxenr 28.34 tulltaxelagen tulltaxelagen (1987:1068), kalium- (1987:1068) samt varor hänförliga nitrat och kalciumnitrat hänförligt till tulltaxenr 31.02, 31.03 och till tulltaxenr 28.34 tulltaxelagen 31.05 tulltaxelagen, i det följande samt varor hänförliga till tulltaxenr benämnda gödselmedel. 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxe-
lagen, i det följande benämnda göd-
selmedel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Senaste lydelse 1987:1298 533
Bilaga B I
Till lagrådet remitterat
De till lagrådet remitterade lagförslagen
lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.
Härigenom föreskrivs att I kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.'! i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I kap.
Bestämmelserna i 2 och 3 kap. Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), na- miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964: 822), lagen turvårdslagen (1964: 822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe- (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen ter, väglagen (1971:948), lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978:160) om vissa ningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (1991: 000) och 297), minerallagen (1991: 000), lagen (1966:314) om kontinental- lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. sockeln och lagen (1983: 293) om
inrättande, utvidgning och avlys-
ning av allmän farled och allmän
hamn.
! Lagen omtryckt 1987:247 ? Senaste lydelse prop. 1988/89:92, 1990/91:NU7, rskr 67 537
35 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med LI vogrådet
emr terat naturresurser m. m.
lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.! dels att nuvarande 5 kap. skall betecknas 6 kap., dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap.
Miljökonsekvensbeskrivningar
1§
En ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd som avses i 4 kap. skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.
2§ .
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller för särskilda fall besluta att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i I kap. 2§ skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt detta kapitel.
3§.
En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
4§
En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.
5§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en miljökonsekvensbeskrivning — skall innehålla samt om hur den skall utformas och offentliggöras.
Denna lag träder i kraft den I juli 1991.
! Lagen omtryckt 1987:247 538
Till lagrådet
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).
- remitterat
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 13 § miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13§
Ansökan om tillstånd skall vara Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla skriftlig. Den skall innehålla
I. de uppgifter, ritningar och 1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och verksamhetens beskaffenhet och omfattning, omfattning,
2, en beskrivning av miljöeffek- 2. en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och terna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra, verksamheten kan medföra,
3. förslag till de skyddsåtgärder 3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller av- behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamhe- hjälpa olägenheter från verksamheten och förslag till hur kontroll av ten och förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske, verksamheten bör ske,
4. en redogörelse för det samråd 4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a § och som har ägt rum enligt 12 a§ och vad som därvid har kommit fram. vad som därvid har kommit fram,
5. en — miljökonsekvensbeskriv-
ning som möjliggör en samlad be-
dömning av en planerad anlägg-
nings, verksamhets eller åtgärds in-
verkan på miljön, hälsan och hus-
hållningen med naturresurser.
Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.
Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.
Har erforderligt samråd enligt 12 a § inte ägt rum, får koncessionsnämnden vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Lagen omtryckt 1989:363. 539
Till lagrådet
Lag om ändring i vattenlagen (1983:291).
remitterat lagförslag
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 19 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
En ansökan varigenom ett ansök- En ansökan varigenom ett ansökningsmål anhängiggörs skall vara ningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och, om inte annat följer skriftlig och, om inte annat följer av 20 §, innehålla av 208, innehålla
1. de uppgifter, ritningar och 1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaf- för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar, 2. uppgifter som behövs för att fenhet, omfattning och verkningar, bedöma om hinder möter mot före-
2. uppgifter som behövs för att taget från allmänna planeringssynbedöma om hinder möter mot före- punkter samt uppgifter om möjlig taget från allmänna planeringssyn- alternativ lokalisering av företaget punkter samt uppgifter om möjlig och om andra vattenföretag eller alternativ lokalisering av företaget särskilda anläggningar som kan anoch om andra vattenföretag eller tas behövas för ett ändamålsenligt särskilda anläggningar som kan an- utnyttjande av det sökta företaget, tas behövas för ett ändamålsenligt 3. så fullständiga uppgifter som utnyttjande av det sökta företaget, möjligt om vilka fastigheter som
3. så fullständiga uppgifter som berörs av företaget samt namn och möjligt om vilka fastigheter som adress på ägarna och berörda inneberörs av företaget samt namn och havare av särskild rätt till fastigheadress på ägarna och berörda inne- terna, havare av särskild rätt till fastighe- 4. uppgifter huruvida särskilda terna, bestämmelser med stöd av lag har
4. uppgifter huruvida särskilda meddelats rörande användningen bestämmelser med stöd av lag har av de mark- och vattenområden meddelats rörande användningen som berörs av företaget, av de mark- och vattenområden 5. uppgifter om de ersättningssom berörs av företaget, belopp som sökanden erbjuder till
5. uppgifter om de crsättnings- varje sakägare, om det inte på belopp som sökanden erbjuder till grund av företagets omfattning bör varje sakägare, om det inte på anstå med sådana uppgifter, grund av företagets omfattning bör 6. en — miljökonsekvensbeskrivanstå med sådana uppgifter. ning som möjliggör en samlad be-
dömning av företagets inverkan på
miljön, hälsan och hushållningen
med naturresurser.
Ansökningen rörande ett företag, vars tillåtlighet kan antas komma under regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt I 1 kap. 7—11 §§ samt om vad som huvudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.
Om företaget avser utförande av ett vattenkraftverk, skall ansökningen 540
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
. . Till lagrådet
innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra ström- ; ! s grå
remitterat fallsfastighet. .
lagförslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
136 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Till lagrådet Lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande,
remitterat
utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. lagförslag
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall införas en ny paragraf, I a $, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l1a§
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall lagen (1987:12) om
hushållning med — naturresurser
m.m. tillämpas.
Denna lag träder i kraft den I juli 1991.
Till lagrådet
Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal remitterat
energiplanering.
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1977:439) om kommunal encrgiplanering skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38!
I varje kommun skall det finnas I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för tillförsel, distri- en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i bution och användning av cnergi i kommunen. kommunen. Till denna plan skall
upprättas en miljökonsekvensbe-
skrivning som möjliggör en samlad
bedömning av den inverkan den i
planen upptagna verksamheten har
på miljön, hälsan och hushållningen
med naturresurser.
Planen beslutas av kommunfoull- Planen beslutas av kommunfullmäktige. mäktige.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Senaste lydelse 1985:47 543
Bilaga B2
Till lagrådet
remitterat De till lagrådet remitterade lagförslagen
lagförslag
1 Förslag till
Lag om förhandsgranskning av biologiska
bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
Inledning 1 & Med ett biologiskt bekämpningsmedel avses i denna lag mikroorganismer, virus, nematoder eller insekter, som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att sanitär olägenhet eller skada på egendom förorsakas av djur, växter, mikroorganismer eller virus.
Godkännande 2 8 Ett biologiskt bekämpningsmedel får saluhållas eller användas endast om det är godkänt. Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälso- och miljövårdssynpunkt och behövs för det ändamål som anges i 1 §. .
Ett godkännande gäller i högst fem år. Godkännandet får förenas med villkor.
3 8 Ansökan om godkännande skall göras av tillverkaren hos den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om godkännande.
4 8 Ett godkännande får återkallas om tillverkaren åsidosätter föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag eller om förhållandena ändras så att bekämpningsmedlet inte bör användas.
Den som innehar ett godkännande kan hos prövningsmyndigheten skriftligen anmäla att godkännandet skall upphöra. Godkännandet upphör att gälla vid utgången av året närmast efter det år då en sådan anmälan kom in till prövningsmyndigheten.
5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om eller, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet besluta om undantag från kravet på godkännande.
Föreskrift eller beslut enligt första stycket får innehålla krav på anmälan innan ett bekämpningsmedel saluhålls eller används.
Skyldighet vid hantering av biologiska bekämpningsmedel 6 & Den som tillverkar, saluhåller eller använder ett biologiskt bekämpningsmedel skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga skada på människor eller i miljön. 544
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela — Prop. 1990/91:90 särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. : Till lagrådet
remitterat
lagförslag Tillsyn 7 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
8 & En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
9 & En tillsynsmyndighet får meddela de företägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas.
Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.
10 8 För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen av biologiska bekämpningsmedel, dock inte bostäder, och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighet kostnader för
provtagning och undersökning av prov meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Avgifter 11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndigheters verksamhet enligt denna lag.
Den som yrkesmässigt tillverkar, saluför eller använder ett biologiskt bekämpningsmedel skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Ansvar
12 §& Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
I. bryter mot 2 § första stycket eller 6 § första stycket, 2. åsidosätter villkor enligt 2 § andra stycket, 3. åsidosätter föreskrift enligt 6 § andra stycket, 4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 8 §. Har ett brott begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt
döms till fängelse i högst två år. I ringa fall döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. 545
Den som har överträtt ett vitesförbud eller vitesföreläggande döms inte Prop. 1990/91:9f till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av förbudet eiler Til! lagrådet föreläggandet.
remitterat
lagförslag 13 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter.
Denna lag träder i kraft den I januari 1992.
Till lagrådet
Lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter
remitterat
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18§
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag. verksamhet enligt denna lag.
Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bilaga B 3
Till lagrådet remitterat De till lagrådet remitterade lagförslagen lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)' dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 3, 3a, 14, 16, 18, 18c, 20, 26, 27a, 31, 32, 33, 37, 39, 40 och 43 §§ samt rubriken närmast före 18 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 2a, 16a, 18d, 21. 36a, 36b och 37 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a§
Denna lag gäller även kulturpräg-
lade delar av naturmiljön. Bestäm-
melser om fornminnen, byggnads-
minnen och kyrkliga kulturminnen
Jinns i lagen (1988:950) om kultur-
minnen m. m.
Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.
Beslut i frågor som avses i 7— Beslut i frågor som avses i 7— 1188, 138, 188 första, andra och 11 §§, 138, 18§ första, andra och fjärde styckena, 18 c§, 198 samt fjärde styckena, 18 c§, 18d§, 198, 208 andra stycket får inte medde- 203 andra stycket samt 21§ första las i strid mot en detaljplan eller stycket får inte meddelas i strid mot områdesbestämmelser. Om syftet en detaljplan eller områdesbestämmed planen eller bestämmelserna melser. Om syftet med planen eller inte motverkas, får dock mindre bestämmelserna inte motverkas, avvikelser göras. får dock mindre avvikelser göras.
3a§
Om skydd mot vattenförorening, Om skydd mot viss miljöfarlig luftförorening, buller och andra så- verksamhet finns bestämmelser i dana störningar finnas bestämmel- miljöskyddslagen (1969: 387). ser i miljöskyddslagen d. 29 maj 1969 (nr 387).
Är fara att växtart försvinner eller Är fara att en växtart kan komma
utsättes för plundring, äger rege- att försvinna eller utsättas för ringen eller myndighet som rege- plundring, får regeringen eller myn-
! Lagen omtryckt 1974: 1025. ? Senaste lydelse 1987:133. 3 Senaste lydelse 1987:261. 548
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet ringen bestämmer meddela förbud dighet som regeringen bestämmer
remitterat
att inom landet eller del därav bort- meddela förbud att inom landet eltaga eller skada växt av den arten ler en del av landet ta bort eller ska- lagförslag där den växer vilt. da en växt av den arten där den
växer vilt.
Är fara att djurart försvinner, Är fara att en djurart kan komma
äger regeringen eller myndighet att försvinna, får regeringen eller som regeringen bestämmer medde- myndighet som regeringen bestämla förbud att inom landet eller del mer meddela förbud att inom landärav döda, skada eller fånga vilt det eller en del av landet döda, skalevande djur av den arten, då det ej da eller fånga vilt levande djur av sker till försvar mot angrepp på den arten, om det inte sker till förperson eller egendom, så ock att svar mot angrepp på person eller borttaga eller skada sådant djurs egendom, samt att ta bort eller skaägg, rom celler bo. Beträffande djur, da ett sådant djurs ägg, rom eller vars dödande eller fångande är att bo. Beträffande djur, vars dödande hänföra till jakt eller fiske, skall eller fångande är att hänföra till dock gälla vad därom särskilt stad- jakt eller fiske, gäller särskilda begas. stämmelser.
Behövs utöver fredning enligt Behövs utöver förbud enligt förs- Jaktlagstiftningen särskilt skydd för ta eller andra stycket eller fredning djurlivet inom visst område, får re- enligt jaktlagstiftningen särskilt geringen eller myndighet som rege- skydd för djur- eller växtart inom ringen bestämmer meddela före- visst område, får regeringen eller skrifter som inskränker rätten till myndighet som regeringen bestämjakt cHer allmänhetens eiler mark- mer meddela föreskrifter som inägarens rätt att uppehålla sig inom skränker rätten till jakt eller fiske området. eller allmänhetens eller markäga-
rens rätt att uppehålla sig inom om-
rådet.
16§”
Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävningsoch andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages 1 anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strandskyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.
Länsstyrelsen får medgiva undan- Första stycket gäller inte tag från bestämmelserna i första 1. anläggningar eller åtgärder stycket, när särskilda skäl föreligga. som behövs för jordbruket, fisket, Medgives undantag, skall länsstv- skogsskötseln eller renskötseln och relsen bestämma i vilken utsträck- ej tillgodoser bostadsändamål, eller ning mark får tagas i anspråk så-' 2. företag till vilka tillstånd har som tomt eller eljest användas för lämnats enligt 4 kap. lagen det avsedda ändamålet. (1987:12) om hushållning med na- (1969:387). 3 Senaste lydelse 1987:133. 549
137 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet
turresurser m.m., — vattenlagen
remitterat
(1983:291) eller miljöskvddslagen
lagförslag
Första stycket gäller inte anlägg- Regeringen eller den myndighet ningar eller åtgärder som behövs för som regeringen bestämmer får förejordbruket, fisket, skogsskötseln el- skriva att första stycker inte skall ler renskötseln och ej tillgodoser gälla sådana byggnader, anläggbostadsändamål. Första stycket gäl- ningar eller anordningar som utgör ler inte heller företag till vilka till- komplement till befintlig bebyggelse stånd har lämnats enligt 4 kap. på en tomtplats och som förläggs lagen (1987:12) om hushållning längre från stranden än huvudbyggmed naturresurser m.m., vaätten- naden. lagen (1983:291) eller miljöskydds-
lagen (1969: 387).
16a§
Länsstyrelsen får medge dispens
från bestämmelserna i 16§ första
stycket, när särskilda skäl förelig-
ger. Om dispens medges, skall läns-
styrelsen bestämma i vilken ut-
sträckning mark får tas i anspråk
som tomt eller annars användas för
det avsedda ändamålet.
Ett beslut om dispens upphör att
gälla om den åtgärd som avses med
dispensen inte har påbörjats inom
två år eller avslutats inom fem år.
Särskilda bestämmelser till skydd Särskilda bestämmelser till skydd för naturmiljön för naturmiljön m. m.
188”
Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Länsstyrelsen får förelägga den Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstån- av erforderlig omfattning. Tillståndet skall förenas med de villkor det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inver- motverka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Om ej särskil- kan på naturmiljön. Täkttillstånd da skäl föranleder annat, skall till- fär beviljas endast om sökanden stånd för sin giltighet göras beroen- ställt säkerhet för de villkor som de av att säkerhet ställs för sålunda skall gälla för tillståndet. Visar sig
5 Senaste lydelse 1985:622 550
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet föreskrivna villkor. Visar sig sådan sådan säkerhet otillräcklig, får läns-
remitterat
säkerhet otillräcklig, får länsstyrel- styrelsen föreskriva att tillståndet
lagförslag
sen föreskriva att tillståndet skall skall gälla endast om ytterligare sägälla endast om ytterligare säkerhet kerhet ställs. Om särskilda skäl föställs. religger, får länsstyrelsen befria sö-
kanden från kravet på säkerhet. Sta-
ten, kommuner och landstingskom-
muner behöver inte ställa säkerhet.
Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.
Täkttillstånd får vägras den som
inte fullgjort sina skyldigheter enligt
tidigare tillstånd.
Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inverkan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.
18c 8 Åtgärder som utförs för att av- Åtgärder som utförs för att av-
vattna mark, för att sänka eller tap- vattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- ' att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. utan länsstyrelsens tillstånd.
Ett tillstånd till markavvattning Vid tillståndsprövningen skall skall förenas med de villkor som hänsyn tas till om åtgärderna leder behövs för att begränsa eller mot- till vattenföroreningar. Ett tillstånd verka menlig inverkan på natur- till markavvattning skall förenas miljön av företaget. med de villkor som behövs för att
begränsa eller motverka menlig in-
verkan på naturmiljön av företaget.
I tillståndet skall anges inom vilken
tid åtgärderna skall vara utförda.
För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.
Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.
$ Senaste lydelse 1986:262. 551
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet I18d§
remitterat
Om det i vissa områden är sär-
lagförslag
skilt angeläget från naturvårdssynpunkt att våtmarkerna bevaras, får regeringen för sådana områden Jföreskriva att markavvattning som kräver tillstånd enligt 18c§ första stycket inte får vidtas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får om särskilda skäl föreligger medge undantag från förbud enligt första stycket. Om undantag medges skall frågan om tillstånd prövas enligt 18c § första stycket.
208 Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18,18 c eller 198, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen ciler myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. Beträffande arbetsföretag som Beträffande arbetsföretag som sägs 1 första stycket får länsstyrel- sägs i första stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta- sen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att ga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på begränsa eller motverka skada på naturmiljön. naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga från naturvårdssynpunkt, Jörbjuda företaget. Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).
21§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda
7 Senaste lydelse 1987: 133.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet
-biotoper som avses i första stycket.
remitterat
Innan någon åtgärd vidtas skall den
lagförslag
som äger eller har särskild rätt till
området underrättas särskilt.
268 Mcdför föreskrifter entigt 8 eller Medför föreskrifter enligt 5, 8. 93 att pågående markanvändning 9eller 218 eller förbud enligt 20§ avsevärt försvåras inom berörd del att pågående markanvändning avscav cen fastighet eller att mark tas i värt försvåras inom berörd del av en anspråk, är fastighetsägaren och in- fastighet eller att mark tas i annehavare av särskild rätt till fastig- språk, är fastighetsägaren och inneheten berättigade till ersättning av havare av särskild rätt till fastighestaten för den skada de härigenom ten berättigade till ersättning av stalider. Har föreskrifterna efter för- ten för den skada de härigenom liordnande enligt 43 § tredje stycket der. Har föreskrifterna efter förordbeslutats av en kommunal myndig- nande enligt 43 § tredje stycket behet, skall ersättningen i stället beta- slutats av en kommunal myndighet, las av kommunen. skall ersättningen i stället betalas av
kommunen. En begränsning av rät-
ten till jakt efter björn, lo, varg. järv,
älg eller örn som föreskrivs enligt
5 § medför inte rätt till ersättning.
Innebär föreskrift enligt 8§ för- Innebär föreskrift enligt 5, 8 eller bud att vidta viss åtgärd utan läns- 218 förbud att vidta viss åtgärd styrelsens eller er kommunal myn- utan en statlig elier kommunal dighets tillstånd, utgår ej ersättning myndighets tillstånd, utgår ej eri anledning av den föreskriften om sättning i anledning av den föreinte tillstånd vägrats eller förenats skriften om inte tillstånd vägrats elmed särskilda villkor. ler förenats med särskilda villkor.
Har förbud meddelats enligt 11 § Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där avses. "och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om äger vad i första stycket stadgas föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsva- motsvarande tillämpning. rande tillämpning.
27a§”
Vid tillämpningen av 26 och Vid tillämpningen av 26 och 27 §§ skall även beaktas andra be- 27 88 skall även beaktas andra beslut enligt 8 och 9 §§, beslut enligt slut enligt 5, 8 och 9 §§ samt 2158 19b§ andra och tredje styckena första stycket, förbud enligt 205§ skogsvårdslagen (1979:429), 19 andra stycket, beslut enligt 19b§ kap. 2§ vattenlagen (1983:291) andra och tredje styckena skogssamt beslut som avses i 14kap. 8§ vårdslagen (1979:429), 19kap. 2§ första stycket plan- och bygglagen vattenlagen (1983:291) samt beslut (1987:10), under förutsättning att som avscs I I4 kap. 8§ första stycbesluten har meddelats inom tio år ket plan- och bygglagen (1987:10), före det senaste beslutet. Dessutom under förutsättning att besluten har skall beaktas sådan inverkan av meddelats inom tio år före det sehänsynstaganden enligt 218 naste beslutet. Dessutom skall be-
8 Senaste lydelse 1987:133. ? Scnaste lydelse 1990: 1378. 553
36 Riksdagen 1990/91, I saml. Nr 90
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
. . . Till lagr skogsvårdslagen som i särskilda fall — aktas sådan inverkan av hänsynsta- r mitte Ädet har inträtt inom samma tid. ganden enligt 21 § skogsvårdslagen é ! era
som i särskilda fall har inträtt inom lagförslag
samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut
som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller 33 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket
3i g!0
Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §.
Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första stycket eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Utgår ersättning enligt 26§ till
följd av skada eller olägenhet för
renskötseln tillämpas 28§ andra
stycket — rennäringslagen (1971:
437).
32 g!!
Innan beslut /fartas som kan för- Innan en myndighet fattar ett beanleda ersättningsskyldighet enligt slut som kan föranleda ersättningsdenna lag, får länsstyrelsen eller skyldighet enligt denna lag, får den, kommunen förelägga den, som vill som vill göra anspråk på ersättning göra anspråk på ersättning eller eller fordra inlösen av fastighet, fö- . fordra inlösen av fastighet, att reläggas att inom viss tid, minst två inom viss tid, minst två månader, månader, göra anmälan därom vid göra anmälan därom hos länsstyrel- påföljd att han annars skall ha försen eller kommunen vid påföljd att lorat sin talan. han annars skall ha förlorat sin talan.
Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.
. 338”
Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin
!0 Senaste lydelse 1987:133. !! Senaste lydelse 1987:133. !? Senaste lydelse 1987:133. 554
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet
talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot
remitterat
staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket
lagförslag grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen. Staten eller kommunen får, då Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid av föreskrifter enligt 5, 8 eller 98, fastighetsdomstolen väcka talan vid fastighetsdomstolen väcka tamot sakägare om fastställande av lan mot sakägare om fastställande de villkor som, därest föreskrifter- av de villkor som, därest föreskrifna meddelas, skall gälla beträffande terna meddelas, skall gälla beträfersättning eller inlösen. Meddelas fande ersättning eller inlösen. Medej föreskrifter av det innehåll, som delas ej föreskrifter av det innehåll, förutsatts vid fastighetsdomstolen, som förutsatts vid fastighetsdominom ett år från det att målet har stolen, inom ett år från det att måavgjorts genom lagakraftägande let har avgjorts genom lagakraftdom, skall domen ej längre vara ägande dom, skall domen ej längre bindande för parterna. vara bindande för parterna.
36a§
För tillsyn över efterlevnaden av förbud eller föreskrifter för områden och naturföremål för vilka förordnanden enligt denna lag har meddelats (naturvårdsobjekt), får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.
Om någon uppehåller sig inom naturvårdsobjekt, där han ej har rätt att vistas, får han avvisas av en naturvårdsvakt.
Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37 § första stycket I får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.
Har föremål tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
36b§
Den som medgetts undantag från föreskrift för naturvårdsobjekt är skyldig att inom det område där undantaget gäller medföra beslutet om
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Till lagrådet undantag och vid anfordran uppvisa remitterat det för en naturvårdsvakt eller en lagförslag polis.
378! Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse 1 högst sex månader dömes den som upp- sex månader döms den som med såtligen eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet I. bryter mot förbud eller före- I. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5. 8, 10, skrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 148, 16 § andra stycket el- 11 eller 14§, I18d§, 198 eller 21§ ler 19 §, första stycket eller mot förbud enligt 20 § andra stycket, 2. bryter mot 16 § första stycket 2. bryter mot 168 första stycket första punkten eller, om ej gärning- första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 § första stycket en är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten, andra punkten eller mot föreskrift som meddelats enligt 16 § andra Stycket, 3. bryter mot 17 § andra stycket, om ej gärningen är ringa, 4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c § eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd, 5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a § eller 20 § första stycket, 6. bryter mot 223 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket, 7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller 8. uppför vilthägn i strid mot 24 a§ eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn. Har brott som avses i första stycket I och 4 begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år. Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vitesföreläggande eller vites- "förbud har överträtts får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet. Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt. 37a§ Till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätter skyldighet enligt 36b§ att medföra och uppvisa beslut om undantag från föreskrift för naturvårdsobjekt, om
!3 Senaste lydelse 1986:262. 556
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet
hans rätt enligt beslutet inte genast
remitterat
kan fastställas på annat sätt.
lagförslag
39 ge
Mar någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första stycket
. 2,4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Hart i fråga om cn viss fastighet eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b § utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. I beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).
Vid meddelande av föreläggande Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 § celler eller förbud enligt 17 § första styc- 22 § andra stycket får länsstyrelsen ket, 208 eller 22 § andra stycket får utsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- länsstyrelsen utsätta vite. Efterreläggande, skall på anmodan av koms ej sådant föreläggande eller länsstyrelsen kronofogdemyndighe- förbud, skall på anmodan av länsten föranstalta om att åtgärden vid- styrelsen kronofogdemyndigheten tages. föranstalta om att föreläggandet el-
ler förbudet följs. Har någon på-
börjat utförandet av ett arbetsföre-
tag som omfattas av samrådsplikt
enligt 20§ innan samråd skett, får
länsstyrelsen meddela vitesförbud
mot verksamheten till dess att sam-
rådsärendet har avgjorts.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24§. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
408!”
En kommunal myndighets beslut En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. länsstyrelsen.
Beslut av annan statlig myndig- Beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt het än regeringen i ärende enligt 138, 17§, 203 andra stycket, 22 8, 138, 14§ tredje stycket, 17 8, 208
!4 Senaste lydelse 1987:133. !5 Senaste lydelse 1987:133. 557
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet 248, 398 såvitt avser annat än andra stycket, 21§, 228, 248,
remitterat handräckning eller 47 § får överkla- 24a§, 398 såvitt avser annat än gas hos kammarrätten genom be- lagförslag
handräckning eller 47 8 får överklasvär. Beslut i övrigt enligt denna lag gas hos kammarrätten. Beslut i övav annan statlig myndighet än rege- rigt enligt denna lag av annan statringen får överklagas hos regering- lig myndighet än regeringen får en genom besvär. överklagas hos regeringen.
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 8 tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.
43 g!e
Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § tred- att befogenhet som enligt !6a§ je stycket, 17 § samt 39 § första och första stycket, 17 § samt 39 § första andra styckena ankommer på läns- och andra styckena ankommer på styrelse, skall ankomma på kom- länsstyrelse, skall ankomma på munal myndighet. kommunal myndighet.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7— att de befogenheter som enligt 7— 9, II, 12 och 19 8§ tillkommer läns- 9, 11— 13, 19 och 20 §§ tillkommer styrelsen även skall tillkomma en länsstyrelsen även skall tillkomma kommunal myndighet. en kommunal myndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Bestämmelserna i 37 § tredje stycket gäller även i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.
3. I fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
!6 Senaste lydelse 1987: 133. 558
Till lagrådet Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)
remitterat
lagförslag
Härigenom föreskrivs att det i terrängkörningslagen (1975:1313) skall införas en ny paragraf, 3a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3a§
För tillsyn över att bestämmelserna i denna lag efterlevs inom de delar av fjällområdet som avses i 1§ andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter.
En naturvårdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon inom ett område som sägs i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Till lagrådet
Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
remitterat
jordbruksmark
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48!
Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.
Om det finns särskilda skäl från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt, får länsstyrelsen besluta att marken får tas ur produktion först
tolv månader efter det att anmälan
har gjorts.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. tar jordbruksmark ur produk- 1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 438 första stycket = tion i strid mot 4 § första stycket, eller bryter mot ett beslut enligt andra stycket,
2. utför täkt i strid mot 5 § första stycket, 3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b §, eller 4, underlåter att följa ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som
har meddelats med stöd av 9 a 8.
Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Om ctt vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Senaste lydelse 1990:617. ? Senaste lydelse 1990:617. 560
Til! lagrådet Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) remitterat lagförslag
Härigenom föreskrivs att 17 och 21 §§ skogsvårdslagen (1979:429) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skogsmarkens ägare är skyldig Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning skogsvårdsstyrelsen om som skall äga rum på hans mark. 1. avverkning som skall äga rum
på hans mark,
2. sådan dikning i samband med avverkning, som inte omfattas av krav på tillstånd enligt naturvårdslagen (1964:822).
2183 Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hän- meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga vid skötseln av skog, såsom 1 fråga om hyggens storlek och utläggning, om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvä- av trädsamlingar, dikning och gars sträckning. skogsbilvägars sträckning.
Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
! Med nuvarande lydelse avses i prop. 1990/91:3 föreslagen lydelse. 561
Till lagrådet
Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)
remitterat
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 9 §§ ädellövskogslagen (1984:119) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med ädellövskog avses i denna Med ädellövskog avses i denna lag: lag:
1. Skogsbestånd i Blekinge, Kris- 1. Skogsbestånd som utgörs av tianstads, Malmöhus och Hallands lövträd till minst 70 procent och av län som utgörs av ädla lövträd till ädla lövträd. till minst 50 procent minst 70 procent och vars areal är och vars areal är minst ett halvt hekminst ett halvt hektar. tar.
2. Skogsbestånd i övriga delar av 2. Trädbestånd på betesmarker, landet som utgörs av lövträd till om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal till minst 50 procent. Av de ädla är minst ett halvt hektar. lövträden skall minst tio träd per
hektar ha en diameter av minst 30
centimeter på en höjd av 1,3 meter
över marken. Markens areal skall
uppgå till minst ett hektar.
3. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som kultiverad betesmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.
Har skogsvårdsstyrelsen enligt 7 § beslutat viss trädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.
7§
Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 3 § får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.
I samband med medgivande en- I samband med medgivande enligt första stycket får skogsvårdssty- ligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrif relsen meddela föreläggande om ter angående det sätt på vilket slut- det sätt på vilket slutavverkningen avverkningen och den därav föran- och den därav föranledda anläggledda anläggningen av ny ädellöv- ningen av ny ädellövskog skall geskog skall genomföras. Föreskrifter nomföras. Föreläggande får även
! Senaste lydelse 1990:618. 562
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet får även meddelas i annat fall då meddelas i annat fall, om avverk-
remitterat särskilda åtgärder behövs för skydd ning skett utan medgivande enligt
lagförslag
eller vård av viss ädellövskog. första stycket eller särskilda åtgär-
der behövs för skydd eller vård av
viss ädellövskog.
I föreskrift enligt andra stycket I föreläggande enligt andra stycfår vite sättas ut. Om föreskriften ket får vite sättas ut. Om föreläginte följs, får skogsvårdsstyrelsen gandet inte följs, får skogsvårdsstyförordna att däri angiven åtgärd relsen förordna att däri angiven åtskall vidtas på den försumliges be- gärd skall vidtas på den försumliges kostnad. bekostnad.
Som villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att säkerhet ställs för att föreskrivna åtgärder fullgörs.
98 Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 § första andra åtgärder bryter mot 5 § första stycket första meningen, 7§ första stycket första meningen, 7§ första stycket eller mot en föreskrift om stycket eller mot ett jöreläggande avverkning som har meddelats med om avverkning som har meddelats stöd av 7 § andra stycket döms till med stöd av 7 § andra stycket döms böter eller fängelse i högst sex må- till böter eller fängelse i högst sex nader. månader.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Till lagrådet
Lag om ändring 1 vattenlagen (1983:291)
remitterat
lagförslag
Härigenom föreskrivs att 19 kap 7§ vattenlagen (1983:291) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning, om föreskrifter enligt 2 § andra stycket som meddelats cfter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark tas i anspråk.
Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av den föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos länsstyrelsen.
Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av första, and- Vid tillämpningen av första, andra och fjärde styckena skall även ra och fjärde styckena skall även beaktas andra beslut enligt 28, be- beaktas andra beslut enligt 2 8, beslut enligt 8, 9, IL och 198§ na- slut enligt 5, 8, 9, I1 och 19 §§ naturvårdslagen (1964:822), 19 bå turvårdslagen (1964:822), förbud andra och tredje styckena skogs- enligt 20§ andra stycket och 21§ vårdslagen (1979:429) samt beslut samma lag samt beslut som avses i som avses i 14 kap. 83 första styc- 19 b§å andra och tredje styckena ket plan- och bygglagen (1987:10), skogsvårdslagen (1979:429) och 14 under förutsättning att besluten kap. 8& första stycket plan- och meddelats inom tio år före det se- bygglagen (1987:10), under förutnaste beslutet. Dessutom skall be- sättning att besluten meddelats aktas sådan inverkan av hänsynsta- inom tio år före det senaste besluganden enligt 21 § skogsvårdslagen tet. Dessutom skall beaktas sådan som i särskilda fall har inträtt inom inverkan av hänsynstaganden ensamma tid. ligt 21 § skogsvårdslagen som i sär-
skilda fali har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut
som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 § eller motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.
Denna lag träder i kraft den I juli 1991.
! Med nuvarande lydelse avses i prop. 1990/91:3 föreslagen lydelse. 564
Till lagrådet
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) remitterat lagförslag
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 8§ plan- och bygglagen (1987:10)! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 §& meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket I, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styc- andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3kap. 2§ ket samt beslut enligt 3kap. 28 lagen (1988:950) om kulturminnen lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, II och 198§ natur-' m.m., 5, 8, 9, 11 och 1988 navårdslagen (1964:822), 19 b 3 and- turvårdslagen (1964:822), förbud ra och tredje styckena skogsvårds- enligt 20§ andra stycket och 2158 lagen (1979:429) och 19kap. 2§ samma lag och beslut enligt 19 b§ vattenlagen (1983:291), under för- andra och tredje styckena skogsutsättning att besluten meddelats vårdslagen (1979:429) och 19 kap. inom tio år före det senaste beslu- 28 vattenlagen (1983:291), under tet. Dessutom skall beaktas sådan förutsättning att besluten meddeinverkan av hänsynstaganden en- lats inom tio år före det senaste beligt 21 8 skogsvårdslagen som i sär- slutet. Dessutom skall beaktas såskilda fall har inträtt inom samma dan inverkan av hänsynstaganden tid. Har talan eller rätt till ersätt- enligt 218 skogsvårdslagen som i ning eller inlösen med anledning av särskilda fall har inträtt inom sam-
! Lagen omtryckt 1987:246. ? Med nuvarande lydelse avses i prop. 1990/91:3 föreslagen lydelse. 565
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till lagrådet nyss angivna beslut förlorats på ma tid. Har talan eller rätt till er-
remitterat
grund av bestämmelserna i 15 kap. sättning eller inlösen med anled-
lagförslag
43 eller motsvarande bestämmel- ning av nyss angivna beslut förloser i lagen om kulturminnen m. m., rats på grund av bestämmelserna i naturvårdslagen eller vattenlagen, 15 kap. 43 eller motsvarande beutgör detta förhållande inte något stämmelser i lagen om kulturhinder mot att beslutet beaktas. minnen m. m., naturvårdslagen el-
ler vattenlagen, utgör detta förhål-
lande inte något hinder mot att be-
slutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den Il juli 1991.
Bilaga C I
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-25
Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn samt:
6. lag om ändring ;j lagen (1977:439) om kommunal energiplanering.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roger Wikström.
Förslagen föranleder följande yttrände av lagrådet:
Remissen syftar till att konsekvenserna för miljön och naturresurserna av olika slags företag och verksamheter skall bli bättre klarlagda än för närvarande i ärenden enligt naturresurslagen och anknutna lagar. Något principiellt nytt innebär inte förslaget. Beslutsmyndigheterna har enligt förvaltningsförfarandets allmänna principer ett ansvar för att ärendena blir tillfredsställande utredda. Därmed har de också en befogenhet att förordna om de kompletteringar av beslutsunderlaget som de bedömer erforderliga. Den föreslagna ordningen får emellertid den effekten att miljökonsekvenserna blir utredda och därmed också beaktade av intressenten redan innan myndighetsprövningen tar vid och förhoppningsvis redan innan hans handlingsfrihet begränsats genom nedlagda projekteringskostnader och allehanda andra låsningar.
Det föreslagna nya 5 kap. i naturresurslagen innebär alltså en specialreglering för vissa ärendetyper av ctt led i förvaltningsförfarandet. Lagtexten är allmänt hålien. Vad miljökonsekvensbeskrivningar skall innehålla, hur de skall utformas och offentliggöras etc. förutsätts bli närmare angivet i föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen förordnar.
En specialreglering av denna typ kan möta principiella invändningar. Motivet uppfattar lagrådet i detta fall som framför allt att det anses angeläget att riksdagen genom lag ställer sig bakom ett krav på en standardhöjning i fråga om beslutsunderlaget i de ärenden det gäller.
Lagrådet finner att detta skäl får anses tillräckligt och tillstyrker således remissen i princip. Det hade emellertid varit en fördel om lagregleringen eller åtminstone motiven hade haft en större bestämdhet. Som det sakligt
sett viktigaste framstår uttalandena om miljökonsekvensernas behandling jämförd med den som kommer de ekonomiska konsekvenserna till del samt om behovet av kontroll av miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet.
Lagrådet uppfattar remissen så att samma anspråk på utförlighet och genomarbetning skall ställas på belysningen av miljökonsekvenserna som ställs på de ekonomiska kalkylerna. Däremot torde samma slags kalkyler, med plus och minus, knappast bli aktuella; det lär främst bli fråga om minusposter.
I fråga om kvalitetskontrollen instämmer lagrådet i departementschefens uttalande om dess stora betydelse. Med den lagstiftningsteknik som valts i remissen har preciseringen av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll närmast fått karaktär av en cirkeldefinition: ”En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser” (NRL 5 kap. 38). Kontrollen av att beskrivningarna i de olika ärendena verkligen håller måttet blir således viktig. Några konkreta förslag förs emellertid inte fram utöver de tämligen självklara att miljökonsekvensbeskrivningen skall ingå i beslutsunderlaget och i sista hand prövas av beslutsmyndigheten. Lagregleringens syfte torde knappast kunna tillgodses om den inte får ytterligare konkretion i de föreskrifter som utfärdas.
Lagrådet vill även peka på att det med hänsyn till remissens allmänna syfte hade varit följdriktigt att föreskriva miljökonsekvensbeskrivningar även som led i kommunernas översiktliga planering enligt plan- och bygglagen.
Lagen om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. 5 kap.
2§
Orden ”eller för särskilda fall besluta” bör enligt lagrådets mening utgå. Lagtexten kan annars missförstås exempelvis så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skulle kunna fatta beslut om miljökonsekvensbeskrivning i ett enskilt ärende som handläggs av någon tredje myndighet. Vad som avses är uppenbarligen endast att beslutsmyndigheten i det enskilda fallet skall kunna besluta om en sådan beskrivning i ett ärende som inte omfattas av föreskrifter med generellt krav på en sådan. Detta kan lika gärna sägas ut i de föreskrifter som utfärdas med stöd av 2§.
58 Sådana föreskrifter som denna paragraf avser kan regeringen utfärda som verkställighetsföreskrifter utan något särskilt bemyndigande. Även subdelegation kan ske utan bemyndigande. Eftersom paragrafen således är onödig bör den utgå. 568
Lagen om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) 138 Det är riktigt som sägs i specialmotiveringen att den föreslagna nya punkten 5 går utöver den nuvarande punkten 2. Den senare kommer enligt lagrådets mening att sakna ett självständigt innehåll. För att inte en besvärande oklarhet om förhållandet mellan de båda punkterna skall uppkomma föreslår lagrådet, att lagtexten i punkten 2 utgår och ersätts med den som i remissens förslag har införts i punkten 5.
Lagen om ändring i vattenlagen (1983:291) 13 kap. 198 En liknande motsättning som den just påpekade inom miljöskyddslagen uppkommer enligt lagrådets mening mellan punkterna 1 och 6 i detta förslag. Sakinnehållet bör därför sammanföras. Enligt lagrådets bedömning är det tillräckligt att i punkten 1 lägga till orden ”däribland en miljökonsekvensbeskrivning” och slopa den föreslagna punkten 6.
Övriga lagförslag
Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.
Bilaga C 2
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-21
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel, m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan Rubenson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Bilaga C 3
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-12-21
Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner. justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 december 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), 2. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313), 3. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark,
4. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), 5. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 119), 6. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) och 7. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per Bergman.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen 2a och 3 a §§ Av remissprotokollet framgår att enighet råder om att naturvårdslagen redan i sin nuvarande lydelse är tillämplig också på den naturmiljö som i väsentliga delar framträder som ett resultat av människans utnyttjande av eller påverkan 1 övrigt på naturen. Den föreslagna 2 a § sägs följaktligen inte syfta till mera än ett förtydligande.
Lagrådet vill inte bestrida att det kan finnas skäl för ett förtydligande men ser framför allt ett behov av att bestämma naturvårdslagens räckvidd i förhållande till det skydd som lagen (1988:950) om kulturminnen avser att tillskapa och som är särskilt utformat med hänsyn till kulturobjektens särart. Samtidigt som det önskade förtydligandet kommer till stånd gör man en sådan gränsdragning mellan naturvårds- och kulturminneslagarnas tillämpningsområden om man i stället för den föreslagna nya 2 a § tillför 3a 8 ett första stycke av följande lydelse:
”Med avseende på den kulturpräglade naturmiljön är lagen tillämplig i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988:950) om kulturminnen”.
Mot den ändring som i remissen föreslås i 3 a § — med lagrådets förslag i paragrafens andra stycke — har lagrådet ingen erinran. 571
16§ Det föreslagna sista stycket innehåller bestämmelser om undantag från de särskilda restriktionerna för byggande inom strandskyddsområde som finns i paragrafens första stycke.
Enligt utredningens förslag skulle ett generellt undantag göras för all komplementbebyggelse på en tomtplats, som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden i den befintliga bebyggelsen. Förslaget tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen.i Stockholms län hade emellertid betänkligheter med hänsyn till förhållandena inom exempelvis skärgårdsområden med små fiskestugor, där förslaget kunde medföra en kraftigt ökad exploatering. Uppsala kommun anförde liknande synpunkter.
Med hänsyn härtill har lagrådsremissens förslag utformats som ett bemyndigande för regeringen eller myndighet att föreskriva undantag från kravet på dispens. Förslaget ger vid handen att undantagen avses bli angivna genom en uppräkning i regerings- eller myndighetsföreskrifter av områden som undantas från kravet på dispens.
Enligt lagrådets mening skulle ändamålet med den föreslagna regleringen kunna uppnås på ett enklare och för allmänheten tydligare sätt, om uppräkningen i stället fick avse de områden där kravet på dispens för komplementbebyggelse upprätthålls. Lagrådet föreslår i det följande en ändrad lydelse av paragrafens sista stycke, som utformats i detta syfte.
Till skillnad från lagrådsremissens förslag förutsätter emellertid denna uppläggning att inventeringen av de områden som behöver särskilt skydd görs innan de nya bestämmelserna träder i kraft. För att ge tid till denna inventering bör ikraftträdandet av bestämmelserna i 16 § sista stycket senareläggas ett halvår till den 1 januari 1992. Lagrådet återkommer till denna fråga vid behandlingen av övergångsbestämmelserna. Det bör tilläggas att denna uppläggning i praktiken sannolikt innebär ett avsevärt snabbare genomförande av de åsyftade lättnaderna än remissens förslag.
Lagrådet föreslår således följande lydelse av 16 § fjärde stycket:
”I fråga om byggnader, anläggningar och anordningar, som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden, gäller första stycket endast inom de områden som anges 1 beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer”.
16a§ Enligt det föreslagna andra stycket skall ett beslut om dispens upphöra att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år.
Utgångspunkten för tidsfristerna bör emellertid framgå av bestämmelsen. Man har därvid att välja mellan beslutets dag och den dag då det vann laga kraft. Den första lösningen innebär nackdelen att genomförandefristen i praktiken kan bli kort, om ett beslut överklagas men fastställs i högre instans. Beträffande möjligheten att välja den andra lösningen noterar lagrådet att enligt praxis endast naturvårdsverket torde kunna överklaga
ett beslut om dispens som här avses (se Jonzon-Delin-Bengtsson: Naturvårdslagen, 3 uppl. s. 262). Huruvida ett beslut har vunnit laga kraft eller ej bör alltså lätt kunna klarläggas. Mot den bakgrunden föreslår lagrådet att den föreslagna lydelsen kompletteras med uppgift att fristen räknas från den dag då beslutet vann laga kraft.
18§ Lagrådsremissens förslag innebär att det i fortsättningen blir en förutsättning för beviljande av täkttillstånd att säkerhet har ställts för återställningskostnader etc. Detta innebär en betydande skärpning i förhållande
till nuläget och medför att det kan sättas i fråga om det i framtiden
kvarstår som ett praktiskt problem att täktexploatörer inte fullgör sina skyldigheter enligt tillståndet. Det är alltså tveksamt om den föreslagna bestämmelsen i fjärde stycket om att täkttillstånd får vägras den som inte fuligjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd svarar emot något kvarstående behov.
Anses en särskild bestämfnelse nödvändig, vill lagrådet, med anledning av vad som sägs i specialmotiveringen om förutsättningarna för tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen, erinra om att dess lydelse enbart synes täcka situationen att den som varit skyldig att t. ex. utföra återställningsåtgärder faktiskt inte har utfört dessa vid den tidpunkt då frågan om beviljande av ett nytt täkttillstånd är aktuell. Vidare skall tidsfristen för att utföra åtgärderna då ha löpt ut. Så länge frågan om skyldighetens fullgörande — efter överklagande eller av annat skäl — ännu inte är rättskraftigt avgjord, kan bestämmelsen inte tillämpas. Den föreslagna bestämmelsen synes alltså normalt bli tillämplig endast i en situation, då det har blivit nödvändigt att ta i anspråk ställd säkerhet för att bekosta återställande genom någon annans försorg.
Med hänsyn till att bestämmelsen således blir tillämplig endast när det varit fråga om allvarliga brister vid utnyttjandet av tidigare täkttillstånd är det enligt lagrådets mening motiverat att skärpa den genom att föreskriva att täkttillstånd skall vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.
Ett alternativ som lagrådet vill peka på är att, i stället för en bestämmelse med förevarande begränsade tillämpningsområde, införa en regel som gör en prövning av sökandens lämplighet att bedriva täktverksamheten till ' ett led i tillståndsprövningen. En sådan lösning har valts i fråga om bearbetningskoncession enligt 4 kap. 2§ i den nyligen antagna minerallagen (prop. 1988/89:92, NU 1990/91:7).
18d§ Lydelsen av paragrafens första stycke bör förenklas. Vidare kan andra stycket slopas. Regeringen kan nämligen enligt allmänna grundsatser dispensera från sina egna föreskrifter och även genom föreskrifterna delegera denna befogenhet till lägre myndighet, vilket gör första meningen överflödig. Likaså är det överflödigt att som i styckets andra mening särskilt 573
förbud mot ett avvattningsföretag medför att företaget skall prövas enligt de allmänna reglerna. (Däremot kan en erinran om detta vara motiverad i beslutet om dispens).
Lagrådet föreslår således att paragrafen ges följande lydelse:
”Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt 18 c §.”
208 Lagrådet har ingen invändning i sak mot förslaget om befogenhet för länsstyrelse att i vissa fall förbjuda arbetsföretag. Mot lagtextens avfattning måste cmellertid anmärkas att den inte ger uttryck för vad som framhålls i motiveringen om att det endast gäller undantagsfall. Lagrådet föreslår ett förtydligande genom att andra stycket delas på två meningar av vilka den andra börjar efter ordet naturmiljön och ges följande avfattning: ”Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får länsstyrelsen förbjuda företaget.”
218 Även om denna paragraf gäller att lagrådet knappast har någon invändning i sak mot vad som föreslås i remissen men väl vissa anmärkningar mot den lagtekniska utformningen. Första stycket har avfattats så att lagen inte skulle innehålla mera än en fullmakt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att besluta om sådant skydd som avses. Avsikten torde emellertid vara att ett skydd i princip skall gälla enligt lagen under de angivna allmänna förutsättningarna och att de beslut som fattas av regeringen eller av myndighet närmast skall avse att geografiskt precisera de skyddade områdena. Lagrådet föreslår att första stycket får en avfattning som ger uttryck för detta. Det sker bäst genom en uppdelning på två stycken.
Ordet biotop kan användas även i andra och vidare betydelser än i remissen. Med hänsyn härtill och då något behov av en legaldefinition inte föreligger, föreslår lagrådet att ordet får utgå ur lagtexten.
I stället för första stycket enligt remissen föreslår lagrådet följande lagtext.
”Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer vilka områden som skall omfattas av första stycket.”
I det följande stycket — alltså andra stycket enligt remissen — bör ordet biotoper ersättas med ordet områden.
Följdändringar blir nödvändiga dels i 3, 27 a och 37 §§, dels i vattenlagen och i plan- och bygglagen. 574
I enlighet med vad lagrådet anfört under 16 § föreslås följande lydelse av punkten 1:
”1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 16 § fjärde stycket, den 1 januari 1992 och i övrigt den 1 juli 1991.”
Övriga lagförslag
Förslagen föranleder ingen erinran från lagrådets sida. Det anmärkes dock att lagrådets förslag aktualiserar följdändringar i vattenlagen och plan- och bygglagen enligt vad som angivits under 21 § i yttrandet.
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Åsbrink
Statsråden Dahl, Hjelm-Wallén, G. Andersson, Åsbrink och Hellström an-
mäler frågor om inriktningen av miljöpolitiken och åtgärder för en god livsmiljö samt anslag till miljövård för budgetåret 1991/92, m.m.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om en god livsmiljö i enlighet med bilagan till detta protokoll. Propositionen har i huvudsak utarbetats inom miljödepartementet.
Nedanstående avsnitt har dock utarbetats inom regeringskansliet enligt följande: 5 Miljödepartementet och utrikesdepartementet
11¶Utbildningsdepartementet
15.1—15.2 Kommunikationsdepartementet 15.4 Finansdepartementet 17 Jordbruksdepartementet
Ur protokollet:
Maud Melin
38 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90
Propositionens huvudsakliga innehåll -.ssossossseersssersersrrrrs rss 3 INledniNng ..ssseossesereseserreresreeeeer res ser r rss KR RR rr rs Rss 6
I Den miljöpolitiska inriktningen —..ossoosssssserseee senere ena 11
19.7 Förslaget till lag om förhandsgranskning av biologiska
bekämpningsmedel .ossssseeesrsserserersresess sees srt 459 19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:426) om kemi-
ER 463
19.9 Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) soseeseeeeeersrseeserrrrrrrr rests reser r sena 463
19.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommu-
7 Lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel ... 506
Hur mår Sverige?
— en rapport om miljösitvationen
Miljödepartementet
Beställningsadress:
Riksdagens Tryckeriexpedition 100 12 Stockholm Tel: 08/786 40 00
Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5, Stockholm Kundtjänst: 08/739 96 30
Rapporten Hur mår Sverige?,
bilaga A till regeringens proposition 1990/91:90,
har utarbetats inom miljödepartementet i samarbete med andra departement
samt personal vid statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och statens
strålskyddsinstitut.
Övriga redaktionella medarbetare: Per Berg, Roger Olsson och Bo Thunberg.
Redigering: Ingvar Nilsson
Omslagsbild: Helga Henschen
Diagram, kartor och teckningar (där inte annat anges):
Lars Clefström, Eva Cederholm och Vera Sevcik, LEV Grafisk form.
Tryck: Gotab 1991
Hur mår Sverige?
INNEHÅLL =
ORDLISTA 4 Kapitel 1 Avsikten med Hur mår Sverige? 5 Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten ll Kapitel 3 Långväga och lokala
luftföroreningar 25 Kapitel 4 Markanvändning och naturvård 69 Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust 109 Kapitel 6 Miljön i fyra delar av Sverige 165 Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall 177 Kapitel 8 Energiproduktionens
miljökonsekvenser 217 Kapitel 9 Transportsystemets
miljökonsekvenser 229 Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och
| skogsbruk | 243 |
| Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige | 261 |
| LITTERATUR | 273 |
| ORIENTERING | 278 |
CENNESESE ENS RE EE RS SR RE NRA AE Er AS EN RARE EAS
Hur mår Sverige?
FÖRKORTNINGAR SCB = Statistiska centralbyrån
SCPF = = Svenska Cellulosa- och Pap- BAT = = Best Available Technology persbruksföreningen numera
(Bästa tillgängliga teknik) Skogsindustrierna CV = Convention of Wetlands of In- SGU = = Statens geologiska undersök-
ternational Importance espe- ningar
cially as Waterfowl Habitat SLU = Sveriges Lantbruksuniversitet ECE = FNs ekonomiska kommission SMHI <= Sveriges meteorologiska och
för Europa hydrologiska institut ECMT = European Conference of Mi- SNV = Statens naturvårdsverk
nisters of Transport SOU = = Statens Offentliga Utred- EMEP = ECES program för att mäta ningar
och utvärdera konventionen om SSI = Statens strålskyddsinstitut gränsöverskridande luftförore- STEV = Statens energiverk ningar. WHO = World Health Organization
IAEA = International Atomic Energy
Agency GWh <= gigawattuimmar IPCC = Intergovernmental Panel on kWh = = kilowattimmar
Climate Change MW = megwatt Institutet för vatten- och luft- TWh = = terawattimmar vårdsforskning
IUCN = International Union on Con-
KEMISKA BETECKNINGAR servation of Nature and Natural Resources CFC = fullständigt halogenerade
KemI = Kemikalieinspektionen klorfluorkarboner MFA = miljöfarligt avfall HCFC = ofullständigt halogenerade OECD = Organization on Economic Coo- klorfluorkarboner
peration and Development HFC = = ofullständigt halogenerade Organisationen för ekono- fluorkarboner miskt samarbete och utveck- PVC = polyvinylklorid
ling VOC = Volatic Organic Compounds, SAKAB = Svensk Avfallskonvertering AB flyktiga organiska ämnen.
Hur mår Sverige?
Avsikten med Hur mår Sverige?
Hur många kan leva som vi? Målen för miljöarbetet Vad tål naturen? Kritiska belastningsgränser
Hur mår Sverige?
— illgången till ren luft, rent vatten I kapitel 2-5 beskrivs miljösituationen i
och naturområden är i Sverige ofta luft, mark resp. vatten. Kapitel 6 är en geo-
bättre än i många andra industri- grafisk sammanfattning av tidigare kapitel
länder. Det beror framför allt på och där har Sverige delats in i fyra regioner.
att Sverige är ett glest befolkat Därefter följer korta genomgångar av milland, men också på att föroreningar som ore- Jöpåverkan från olika verksamheter — varunat avloppsvatten och industriutsläpp har produktion, energiproduktion, trafik, jordminskat genom utbyggnad av reningsanlägg- och skogsbruk. Rapporten avslutas med ett ningar och utveckling av processteknik. kapitel om den svenska miljöpolitikens ut-
Samtidigt har utvecklingen av trafiken veckling. och den allt större varukonsumtionen med- Indelningen medför att föroreningar fört nya miljöproblem med många små, som svaveldioxid, stabila organiska miljögifspridda utsläpp och krav på avancerad av- ter, metallutsläpp, etc. återkommer i flera fallsbehandling. kapitel. För dem som är intresserade av ett
Avsikten med rapporten Hur mår Sve- visst ämne finns på sid. 278 hänvisningar till rige? är att ge en sammanfattning av miljösi- var i Hur mår Sverige? olika ämnen huvudtuationen i landet som den är i dag och — sakligen behandlas. när”så är möjligt — jämföra med situationen under tidigare decennier. Vad har blivit
Hur många kan
bättre och vad har blivit sämre?
Hur mår Sverige? bygger på det omfat- leva som vi? tande material som tagits fram inför 1991 års miljöpolitiska proposition, framför allt na- Människans sätt att utnyttja naturresurturvårdsverkets aktionsplaner — Luft 90, serna är avgörande för utvecklingen av mil- Hav 90, Sötvatten 90 och Natur 90 — ,-kemi- jön. Hur många människor kan leva som vi kalieinspektionens och naturvårdsverkets ut- gör i industriländerna? Om människan inte redningar om begränsning av, hälso- och skall tära på jordens resurser, är en matemiljöskadliga ämnen, livsmedelsverkets ut- riell standard som motsvarar vår möjlig för redning om dricksvattensituationen, trans- ungefär en halv miljard människor, enligt portforskningsberedningens utredning om en uppskattning utifrån Dag Hammarskjöldett miljöanpassat trafiksystem, energiver- fondens beräkningsmetod från 1976. Det kets om ett miljöanpassat energisystem, rap- finns redan dubbelt så många — närmare en porten Vem förorenar Sverige? och många, miljard människor — som lever på ungefär många fler. Ofta har flera myndigheter arbe- denna nivå, om man räknar ett genomsnitt tat med de olika utredningarna. för de rika länderna inom OECD (Väst-
Förslagen i utredningarna om hur miljö- europa, USA, Canada, Japan, Australien situationen kan förbättras behandlas i propo- och Nya Zeeland). Men på jorden finns ytsitionstexten och tas inte upp i denna rap- terligare fyra miljarder människor som har port, som är en faktasammanställning. Det en betydligt sämre materiell standard — omkan finnas olika uppfattningar om vad som kring en miljard lever i uttalad fattigdom. är fakta. Hur mår Sverige? stödjer sig i första Detta ger en bild av hur långt världssamhand på de bedömningar som finns i det ut- fundet är från det mål som formulerades av redningsmaterial som utgör underlaget till re- Brundtlandkommissionen — en varaktigt geringens proposition 1990/91:90, En god hållbar utveckling. livsmiljö. Bedömningen att bara en halv miljard
De prognoser och bedömningar av ut- människor långsiktigt kan leva på vår matevecklingen som förekommer i Hur mår Sve- riella nivå utgår från att resurserna brukas rige? utgår i allmänhet från vad som händer med dagens teknik och med nuvarande förom inget görs. delning av resultatet. Antalet kan öka om
Kapitel 1 Avsikten med Hur mår Sverige?
den tekniska — och politiska — utvecklingen av befolkningen förvärvsarbetar än i de
gör det möjligt att utnyttja naturtillgång- flesta andra länder.
arna mer effektivt, men få tror att utveck- Nästan alla familjer (9890) har tillgång
lingen inom överskådlig framtid skall leda till tvättmaskin, och ett av fem hushåll äger
till att hela jordens befolkning kan leva på ett fritidshus. Sverige är världens mest tele-
Västeuropas materiella nivå. fontäta land och hamnar på en delad sjätte-
plats när det gäller bilägande. Biltrafiken
medför stora miljöproblem under det att te-
Teknisk utveckling vidgar
lefonen är en relativt resurssnål teknik. En
gränserna
hög materiell standard behöver inte medföra
miljöproblem. Miljösituationen beror i Den tekniska utvecklingen medför att tidi-
stället på hur vi utnyttjar våra gemensamma gare bedömningar ofta måste omprövas.
tillgångar. T.ex. ansågs det under 1960-talet att det
Miljöarbetet har gett goda resultat på skulle vara omöjligt att förse Kinas befolk-
flera områden. Tillståndet i många sjöar har ning med telefoner, eftersom världens kop-
t.ex. förbättrats avsevärt sedan avloppsrepartillgångar inte skulle räcka till ledningsnä-
ning infördes. Miljögifter som DDT och tet. Sedan dess har optiska kablar och tråd-
PCB har minskat i fisk, sälar och fåglar, selösa telefoner skapat helt andra förutsätt-
dan ämnena förbjöds eller begränsades. ningar (även om de trådlösa telefonerna för
Samtidigt har försurningen av mark och närvarande skapar problem med de nickel-
vatten förvärrats, trots att de svenska utsläpkadmiumbatterier som ingår i dem).
pen av försurande svaveldioxid har minskat
Ett annat exempel är de två hundra år
med 7596 sedan 1970. Försurningen medför gamla beräkningarna av ekonomen Thomas
också att fisken slagits ut i många sjöar. I Robert Malthus (1766-1834). Han kom
andra sjöar har fisken höga kvicksilverhalter, fram till att jorden inte skulle kunna försörja
trots att de svenska kvicksilverutsläppen mer än en miljard människor. I dag har jor-
från enskilda anläggningar (punktutsläpp) den fem miljarder.
har minskat med över 9096 sedan 1960-ta- Den viktigaste förutsättningen för liv — let.
födan — produceras allt mer effektivt med
Hälsoproblem på grund av föroreningar hjälp av nya brukningsmetoder, använd-
är i dag i Sverige inget stort problem jämfört ning av handelsgödsel och utbyggnad av be-
med många andra länder, men de finns och vattningssystem. Under många år ökade
beror främst på lokala föroreningar. I framtimatproduktionen snabbare än befolknings-
den riskerar miljöstörningar att påverka utvecklingen. De senaste åren har det
kvaliteten på både dricksvatten och andra emellertid varit tvärtom. Nuvarande odlings-
livsmedel t.ex. genom ökade metallhalter i teknik utarmar många jordar. Sedan 1950
grundvatten som följd av försurning, eller en har världen förlorat nästan en femtedel av all
ökad upplagring av kadmium i marken. matjord i jordbruksområdena och en fem-
När det gäller lokala hälsoeffekter betedel av de tropiska regnskogarna.
döms luftföroreningar i tätorter sannolikt or-
saka omkring 800 fall av cancer i Sverige
varje år. Dessutom ökar antalet allergier och
Nya och gamla problem
det anses bl.a. bero på känslighet för olika
Det går att beskriva svensk standard och typer av föroreningar. Samtidigt har luften i
livskvalitet utifrån olika perspektiv, som ger storstäderna förbättrats i flera avseenden.
helt skilda intryck. T.ex. visar frånvarosta- T.ex. är blyhalten i stockholmsluften ungefär
tistiken att människor i Sverige är borta från hälften av vad den var i slutet av 1970-talet.
sina arbeten mer än i andra länder. Men De senaste åren har betydelsen av för-
statistiken berättar också att en större andel oreningar från andra länder fått allt större
Hur mår Sverige?
vikt. Denna rapport behandlar situationen > Skydda människans fortbestånd, hälsa i Sverige, föroreningar från svenska källor och välbefinnande. Föroreningar och och påverkan från utländska källor. I andra verksamheter får inte utgöra något hot delar av världen har miljöproblemen en an- mot människans fortplantningsförmåga nan karaktär. En mycket grov indelning vi- och hälsa, varken för dagens eller morsar att västvärldens miljöproblem i allt större gondagens generationer. utsträckning beror på trafiken, konsumtionen av varor, kemikalieanvändningen och >» Bevara den biologiska mångfalden. De avfallshanteringen. I Östeuropa är punkt- arter som finns inom landet, skall långsikutsläpp från industri- och energianläggning- tigt kunna utvecklas inom i huvudsak arnas skorstenar och avloppsledningar fort- sina nuvarande utbredningsområden. farande de dominerande problemen, medan utvecklingsländernas miljöproblem i hög > Uppnå långsiktighet i bevarandet och utgrad är kopplade till exploateringen av na- nyttjandet av naturresurser. Skogs- och turresurser. jordbruk samt fiske måste kunna upp-
Ingen vet ännu vad som händer på lång rätthållas även på mycket lång sikt. sikt med alla de ämnen som finns i varor och material, den s.k. teknosfären. Använd- > Bevara natur- och kulturlandskap samt ningen av t.ex. kvicksilver i batterier, termo- kulturminnesmärken. Föroreningar får metrar, lysrör och mätinstrument är betyd- inte förstöra byggnader och föremål. ligt större än punktutsläppen av kvicksilver Tillgången på värdefulla natur- och kulfrån industrier m.m. Kommer kvicksilver turlandskap skall inte allvarligt försämoch liknande miljöskadliga ämnen i olika va- ras. ror att på sikt spridas i miljön eller kommer de att kunna kontrolleras?
Tidigare okända svenska föroreningsproblem upptäcks också fortfarande. Det senaste är uppgifter om höga kadmiumhalter i avloppsvatten från en del skogsindustrier, något som var okänt före 1989.
Målen för
miljöarbetet
De flesta förändringar i miljötillståndet redovisas som ändringar av utsläppsmängder — och då oftast med uppgifter om utsläpp från industrier, reningsverk, etc. Kunskaper om vilka mängder som naturen tål saknas på många områden, men utvecklas snabbt. Utsläppsmål börjar ersättas med miljömål, som kan uttryckas med hjälp av belastningsgränser för olika ämnen, relaterade till förutsättningarna i olika regioner. Belastningsgränserna blir ett sätt att konkretisera målen för miljöarbetet, som är att:
Kapitel I Avsikten med Hur mår Sverige?
-> Vad tål naturen?
Kritiska 2
— belastningsgränser
Hur långt måste vi gå för att minska hur stor ökningen totalt får bli, men miljöbelastningen och uppnå en här är meningarna betydligt mer dehållbar utveckling? Vad tål naturen? lade.) Sedan 1985 har det skett en snabb ut- De nordiska länderna tog 1985 iniveckling av kunskaperna för att ta tiativ till att utveckla värden för kritisk reda på den kritiska belast- belastning för svavel och kväve. Inom = ningsgränsen för olika ämnen ECE (FNs ekonomiska kommission = och olika former av miljöpåverkan. för Europa) har miljöministrarna be- = Arbetet har än så länge nått längst för slutat att framtida avtal för att beämnena svavel och kväve. Forsk- gränsa gränsöverskridande luftför- = ningen kring kritiska belastningsgrän- oreningar skall utgå från kritiska be- = ser kommer sannolikt också att med- lastningsgränser. ECE har också fastföra att nuvarande värden för kritisk ställt preliminära belastningsgränser belastning revideras vart efter som för svaveldioxid, kvävedioxid, ammokunskaperna ökar. niak och ozon. Inom Europa pågår
Kritisk belastning för ett ämne kan en kartläggning av kritisk belastning vara den gräns där ämnet ansamlas i för olika ämnen inom olika områnaturen utöver dess naturliga före- den. Den kritiska belastningen skiljer komst. En annan definition — som an- sig åt mellan olika regioner beroende vänds inom det nordiska samarbe- på jordmån, klimat, etc. tet — är att man inte får överskrida I denna rapport anges belastnings- =
den gräns där det uppstår betydelse- gränser där det är möjligt, enligt natur-
fulla skador. I det senare fallet är det vårdsverkets aktionsplaner. Kritisk be- =
inte enbart en fråga om tillgängliga | lastning definieras här som den belast-
fakta, utan man gör också en bedöm- ning som leder till långsiktiga neganing av vilka skador och förändringar tiva effekter hos de mest känsliga som kan accepteras. Många klimat- naturtyperna. Om en föroreningshalt forskare anger t.ex. att vi kan accep- är lägre än den kritiska belastningen = tera en ökning av medeltemperatu- skall den inte innebära något hot mot ren på jorden om det sker i en takt följande miljömål: som underskrider 0,1”C per decen-
» Diur och växter skall kunna utnyttjas som nium, eftersom växter och djur då hin-
föda utan risk för människors hälsa. = ner anpassa sig till förändringarna. (Det finns också en absolut gräns för » Diur och växter skall kunna utnyttjas
Hur mår Sverige?
> Vad tål naturen? hrlka belastningsgränser —
ekosystemen skall kunna upprätthållas. ed - Risken för miljöskador hänger sam- = > Naturligt förekommande arter skall inte
bli påtagligt påverkade. | man med den totala lr gder miljön. Om endast små metallmäng-
» Mark och vatten skall utgöra ett blan
der tillförs från mänsklig verksamhet ut-
serat system — både kemiskt och bioloöver det som är en naturlig halt i milgiskt. jön, är risken för negativa effekter liten. Måttet på kritisk belastning skall utgå Naturvårdsverket har i aktionsprofrån naturvetenskapliga kunskaper. Ut- grammet Hav 90 angett de accep-
ifrån dessa kan beslut fattas om rikt- tabla metallhalterna i procent av den
värden, som då även tar hänsyn till po- naturliga halten. Dessa varierar för litiska och ekonomiska aspekter. Ett olika metaller men hamnar i interval- = riktvärde kan vara lägre än den kritiska let 50—-20024 över den naturliga halbelastningen, om en säkerhetsmargi- ten. |
nal behövs, eller högre om föränd- För övriga ämnen är Uigangspunk- .
ringar accepteras (t.ex. på grund av ten att man skall kunna ange den att kostnaderna för att nå de kritiska ni- mängd som kan tillföras miljön, utan -våerna är för höga). Riktvärden och att skador uppstår. Det gäller t.ex. ned- -nya förslag till preciserade miljömål fall av kväve från luftföroreningar, behandlas i propositionen. I denna där belastningsgränserna varierar för rapport jämförs miljötillståndet med olika typer av mark. T.ex. klarar lövden kritiska belastningen, så långt den skogar ett betydligt större kväve- SS är känd. nedfall än ljunghedar. Den kritiska be- = För en del ämnen är den kritiska lastningen är då beräknad utifrån att belastningen noll. Det gäller t.ex. för tillförseln inte skall öka kväveutlak- = stabila organiska föreningar som ningen och att sammansättningen dioxiner och PCB, som inte förekommer av olika växt- och djurarter inte skall
naturligt. Det gäller också för cancer- påverkas. framkallande ämnen och radioaktiv När det gäller att bedöma effek- = strålning. För cancerframkallande terna av olika ämnen är verkligheten
ämnen och radioaktiv strålning ökar mer komplicerad än vad som kan inrisken ju högre belastningen är, men rymmas i ett mått som kritisk belastdet går inte att ange någon nedre ning. Det finns sällan ett enda tydligt gräns för när en skada kan uppstå. samband mellan ett enskilt ämne — Strålskyddet utgår i stället från att strål- och en skada i miljön — människor
ningen inte får öka med mer än 1074 och miljö utsätts ju ofta för påverkan av
över den naturliga bakgrundsstrål- flera ämnen eller ämneskombinationingen. ner samtidigt. Dessutom varierar —
För andra typer av föroreningar känsligheten för olika ämnen mellan
kan ett visst påslag utöver den naturliga och inom olika arter, t.ex. reagerar
halten accepteras. Det kan även gälla allergiker i allmänhet tidigare än = ämnen som förekommer i naturen andra människor på föroreningar som
. men inte bryts ner, t.ex. flertalet tung- medför hälsoproblem.
Hur mår Sverige? Ozonskiktet och växthuseffekten
| FSS RER EEE ERE Ef EE ETEN SO EEE NARE ENA EA | |
| Uttunning av ozonskiktet | 14 |
| Växthuseffekten förstärks | 18 |
| Internationella överenskommelser | 24 |
TESEN ERS RA NNE RA SE SVS AE EEE SEE EA RR
ZI
Hur mår Sverige?
ordens atmosfär fungerar ungefär pb Den naturliga växthuseffekten förstärks
på samma sätt som ett växthus. Om framför allt på grund av att vi eldar med
inte atmosfären fanns skulle me- olja, kol och naturgas. Det leder till mer
deltemperaturen vid jordytan vara koldioxid i atmosfären och därför stannar
—18”C, i stället är medeltempera- mer värme kvar i atmosfären. Detta inturen omkring +15”C. Koldioxid, metan, nebär risk för stora klimatförändringar. vattenånga och andra s.k. växthusgaser Konsekvenserna kan bli olika i olika defångar upp en del av den solvärme som jord- lar av världen. Vissa områden kan drabytan utstrålar och hindrar värmen från att bas av torka, andra kan få ökad nederdirekt föras ut i rymden. (Bild 2:1.) börd. En del områden kan t.o.m. få kal-
I stratosfären, den del av atmosfären lare klimat på grund av att t.ex. vattensom ligger 10—50 km ovanför jordytan, finns strömmarna ändras. ett lager med ozon som skyddar jorden mot vissa typer av ultraviolett strålning. Ozonlag- >» Ozonskiktet i stratosfären fungerar som ret kan kallas för ”jordens solglasögon”. en skyddande hinna för livet på jorden.
Båda dessa system, som är förutsätt- Ozonskiktet tunnas ut på grund av utningar för liv på jorden, störs av människans släpp av CFC-föreningar, som används i aktiviteter. bl.a. kylskåp, värmepumpar, kemtvät-
Bild 2.1 Växthuseffekten.
En del solstrålning reflekteras av jorden och atmosfären
Merparten av JORDEN Infraröd strålning solstrålningen (vä Poet ren absorberas av avgår från jordytan jordytan och värmer upp den
Atmosfären är relativt genomskinlig för solljuset, men fångar upp merparten av den värmestrålning som sänds ut från jordytan. Om halterna av de gaser som kan absorbera värmestrålning ökar i atmosfären, fångas mer av värmestrålningen från jordytan in och temperaturen stiger.
Kapitel 2. Ozonskiktet och växthuseffekten Bild 2.2 Ozonskiktet och den ultravioletta strålningen.
: ra Våglängd Stoppas på höjden
UVA 320-400 Nära marken eller inte alls =
FUVB 280-320 Ozonskiktet (en del når marken) — UV-C 200-280 40 km höjd
Källa: Efter teckning av Hans Nilsson i Naturmiljön i siffror 1990, SCB.
Hur mår Sverige?
tar och isoleringsmaterial och på grund av släpp och varje åtgärd för att minska dessa, utsläpp av andra liknande ämnen. När lika stor betydelse, var de än sker. ozon i stratosfären bryts ner minskar jor- Det finns också ett helt annat ozonprodens skydd mot solens ultravioletta blem, som inte hör till de globala miljöprostrålning, vilket ökar risken för att männi- blemen. Nära marken kan olika luftföroreskor drabbas av hudcancer och ögon- ningar som kväveoxider och kolväten bidra skador. En ökning av den ultravioletta till att ozon bildas och i marknivå kan höga strålningen medför också att många ozonhalter vara skadligt för både djur och växter på land och många organismer i växter. Detta behandlas i Kapitel 3, s 38. havet växer sämre. Flera av de ämnen som påverkar ozonskiktet är också mycket starka växthusgaser. (Se också
Uttunning av
Bild 2:2.)
ozonskiktet
Effekterna är oberoende av var på jorden Sedan slutet av 1970-talet har ozonskiktet utsläppen sker av de ämnen som påverkar över Antarktis minskat dramatiskt under jordens värmebalans och ozonskiktet i stra- vårmånaderna (september — november). tosfären. Det handlar om i verklig mening Det beror på att en del långlivade ämnen globala föroreningar. Därför har varje ut- som innehåller klor eller brom (t.ex. CFC
Bild 2.3 Ozonhålet över Antarktis.
1981 1983
1987 1989
I det ljusblå området har ozonskiktet minskat med 50 24, i det mörkblå är minskningen 60 24. Källa: SNV.
Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten
och haloner) inte bryts ner i de lägre luftskik- ningar som bekräftar att ozonhalterna har ten. De når ozonskiktet i stratosfären och minskat ovanför alla breddgrader både på kan där attackera ozonmolekylerna. Att ef- norra och södra halvklotet. (Se Bild 2:4.) fekten är störst när det är vår vid polerna Den ultravioletta strålningen från solen beror på att klor och brom övergår till aktiv medför i normala doser solbränna och bildar form under vinterns polarkyla. När solen vitamin D i huden. Den kan också orsaka återkommer på våren reagerar klor och snöblindhet och göra att huden åldras. Vid brom med ozonmolekylerna med hjälp av långvarig exponering ökar risken för ögonsolljuset. sjukdomen grå starr och hudcancer. Kom-
Över Antarktis har ozonskiktet de se- mande effekter på människors hälsa av naste åren minskat med ca 5096 under vår- ökad ultraviolett strålning som följd av minsmånaderna. Forskarna talar om ett ”hål” i kat ozonlager är svåra att beräkna, men det ozonlagret. (Se Bild 2:3.) finns grova uppskattningar.
Även över Arktis i norr finns det höga Om ozonlagret tunnas ut med i genomhalter av aktiva klorföreningar, men där har snitt 126 beräknas antalet blinda i världen det inte skett en lika kraftig uttunning av öka med ca 100 000, på grund av att de får ozonskiktet. Det beror på att temperaturen grå starr som följd av den ökade ultravioletta över Arktis är högre och att luftmassorna strålningen. där växlar och bryts upp snabbare än över Förekomsten av hudcancer beräknas Antarktis. öka med 326. För Sveriges del skulle 190
Ozonskiktet utanför polarområdena på- minskning av ozonskiktet motsvara ca verkas också. I Nordeuropa minskade ozon- 300-400 fall av hudcancer om året, men det halterna vintertid med närmare 596 under handlar huvudsakligen om former av hudperioden 1969—1986. Det finns undersök- cancer som inte är livshotande. Det är oklart
Bild 2.4 Förändring av ozonskiktet.
GENOM- a
SNITTLIG FÖRÄNDRING] FÖRÄNDRING
FÖRÄNDRING] VINTERTID | SOMMARTID
| He | ve | Y |
| —2,3 | —6,2 | +0,4 |
| 50 AJ | 2.1 | |
| —1,7 | —233 | —1,9 |
Förändringar av ozonhalterna i stratosfären på
olika breddgrader under perioden 1969-1986.
Källa: Ambio nr. 6—7, 1990. 15
Hur mår Sverige?
hur stor risken är för den farligare formen Tabell 2.1 Några olika kemiska
av hudcancer, malignt melanom. (Se även ämnens påverkan på
avsnitt om strålning, Kapitel 3, 8.53.) ozonskiktet och klima-
I städer bidrar den ultravioletta strål- tet jämfört CFC 11, samt
ningen dessutom till uppkomst av s.k. smog, deras livslängd i atmo-
som ökar förekomsten av luftvägsinfektio- sfären.
ner.
Många växter är känsliga för ökad ultra-
Effektpå — Livslängd i violett strålning och även en liten försämring
ozonskiktet atmosfären av spannmålsproduktionen kan leda till
per viktsen- År = stora konsekvenser i bristområden. Det är
het jämfört också möjligt att algproduktionen i haven
med CFC 11 påverkas på samma sätt som växterna på
CFC 1 ,0 60 land. Algerna är grunden i näringskedjan
CFC 12 1,0 120 och det kan bli så att vissa algarter hämmas
CFC 113 0,8 90 medan andra arter kanske ökar. Om pro-
CEC 200 duktionen i haven minskar ökar också växt- CFC 115 0
400 huseffekten. Det beror på att växterna i ha-
Koltetraklorid 50 ven då inte tar upp koldioxid från luften.
T.1.1-
trikloretan
HCFC 22 15
Ämnen som bidrar till
HCFC 123
problemen HCFC 124
HCFC,141b Det finns flera grupper av ämnen som på-
. HCFC 142b verkar ozonskiktet och flertalet är industri-
- HFC 125 produkter. De är samtidigt växthusgaser.
HFC 134a
Den största effekten på ozon har de
- HCF 152a stora utsläppen av CFC (fullständigt haloge-
Halon 1301 nerade klorfluorkarboner, t.ex. freon) och
Halon 1211 haloner (bromerade fluorkarboner). Kemi-
-Halon 2402 företagen runt om i världen arbetar med att
ta fram nya kemiska föreningar som kan er-
Källa: Luft 90, SNV. sätta CFC och haloner. Det finns ämnen
som har mindre inverkan på ozonlagret,
HCEFC, och helt klorfria ämnen, HFC, som
inte bryter ned ozon, men är starka växthus- blir utsläpp och det kan ta flera år innan ut-
gaser. Även bland CFC-föreningarna varie- släppen når stratosfären. Klorhalten i at-
rar effekterna. Den vanligaste föreningen mosfären kommer enligt prognoserna att bli
CFC-12 är tjugo gånger starkare när det minst dubbelt så hög som den var då en all-
gäller att bryta ner ozon än HCFC-22. (Se varlig uttunning av ozonskiktet över Antark-
Tabell 2:1.) tis först konstaterades i slutet av 1970-talet.
Även om all användning av ozonnedbry- Om vi nu överallt skulle få ett omedelbart
tande ämnen skulle stoppas omgående kan stopp för alla ozonnedbrytande ämnen,
man räkna med att nedbrytningen av ozon skulle det ta 50—60 år innan klorhalterna har
fortsätter och — under de närmaste decen- återgått till 1970-talets nivå.
nierna — även ökar. Det beror på dessa äm- Den ursprungliga klorhalten i atmosfä-
nens långa livslängd. Det tar ofta många år ren var 0,7 ppb (miljarddel). I slutet av 1970-
innan ozonförstörande ämnen i olika varor talet var den ca 2 ppb, i dag är den närmare
Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten
3 ppb och väntas öka till minst 4 ppb fram till Tabell 2.2 Ackumulerade utsläpp i år 2000. världen av de två vanli-
gaste CFC-förening- CFC arna.
CFC (fullständigt halogenerade klorfluor-
karboner) används som köldmedel i kylskåp och värmepumpar, för att blåsa upp skumplast, som lösningsmedel och avfettningsmedel, som tvättvätska och som drivmedel i sprayförpackningar. Användningen av CFC
ökade snabbt under efterkrigstiden (Tabell
2.2.). Eftersom CFC inte i sig är giftigt infördes det bl.a. för att ersätta mer hälsofarliga ämnen, t.ex. för kemtvätt. Man var inte medveten om att hälsoproblem ersattes med miljöproblem.
Världens totala utsläpp av CFC var 1988 över en miljon ton om året. Sverige svarade
Källa: OECD Environment Data 1989. för ungefär 0,590 av detta. Användningen av CFC i Sverige är låg jämfört med andra
del från den 1 januari 1991. Fortfarande anindustriländer, men hög om man jämför
vänds CFC i kylskåp, bilinredningar, för med genomsnittsförbrukningen i hela värl-
kemtvätt och i hård skumplast för speciella den. År 1986 var den årliga förbrukningen
isoleringsändamål. Så gott som all användi Sverige knappt 0,7 kg per person, i Europa
ning av CFC skall ha upphört före 1995, en- 0,9, i USA 1,2 och i Kina 0,02 kg per per-
ligt den svenska avvecklingsplanen som riksson. Förbrukningen i Sverige beräknas 1990
dagen fattade beslut om 1988. Naturvårdsha minskat till drygt 0,3 kg per person.
verket bedömer att utvecklingen hittills följer
Allt CFC som hittills har använts har nått
planen, som anger att användningen av eller kommer att nå atmosfären. Dessa äm-
CFC skall ha minskat från 5350 ton 1986 till nen kan sedan vara aktiva i stratosfären un-
2700 ton efter 1990. der mycket lång tid, 50—400 år. (Varje kloratom från CFC kan under den tiden för-
Haloner
störa 10 000—100 000 ozonmolekyler) Tiden
mellan produktion och utsläpp kan vara Haloner är ett brandsläckningsmedel som 15—40 år eller mer. T.ex. innehåller varje genom en kemisk reaktion effektivt släcker kyl- och frysskåp ca 0,7 kg CFC i kylslingor bränder. Det används i fasta brandsläckare och isoleringsmaterial. Nya kylskåp innehål- som finns ute på industrier och i bärbara ler i allmänhet betydligt mindre CFC än de brandsläckare, t.ex. i fordon av olika slag. som såldes för 10 år sedan. Teknik för att ta Särskilt viktiga är halonbrandsläckare i t.ex. hand om CFC-innehållet i gamla kylskåp i flygplan, som inte kan utrymmas vid brand, samband med skrotning finns utvecklad, och intill datorer där bränder inte bör släckas men är ännu inte införd i större skala i nå- med vatten, eftersom vatten förstör utrustgot land. ningen.
I Sverige kom det första förbudet mot Haloner är än mer aggressiva mot ozon- CFC 1979, då CFC förbjöds i sprayer, och skiktet än CFC-föreningarna, men den samförbudet utvidgades sedan 1989. CFC är manlagda effekten är lägre eftersom haloförbjudet i förpackningsmaterial sedan 1990 ner används i mindre omfattning än CFC. och i mjuka skumplaster, vissa hårda skum- Merparten av de haloner som förbrukas plaster, rengöringsmedel- och avfettningsme- används för att installera nya brandsläck-
2 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
ningssystem. Bara en tiondel används till medlet bidrar till växthuseffekten. (Se Tabell faktisk brandbekämpning. 2:30:
I världen används ca 25 000 ton haloner Användningen av HCFC är än så länge per år (1986), varav ca 200 ton i Sverige. I begränsad. Om HCFC skulle ersätta all CFC brandsläckare runt om i landet finns 1000- inom skumplasttillverkning, kylskåp, 1500 ton haloner lagrade. Sverige har med- kemtvättar, etc. skulle den svenska HCFCdelat andra länder (s.k. notifikation) att re- förbrukningen öka från ca 900 ton 1988 till geringen avser att förbjuda haloner i nya mer än 3 000 ton per år omkring 1995. Det brandsläckare från den 1 mars 1991. Ersätt- skulle innebära en minskad men fortsatt ningsmedel för haloner håller på att utvecklas ozonpåverkan, och även en fortsatt klimatför brandbekämpning där det inte går att påverkan. använda vatten, koldioxid eller pulvermedel.
Kväveoxider Koltetraklorid
Kväveoxider (NO och NO») från flygtrafik Koltetraklorid är ett lösningsmedel som på hög höjd misstänks också bidra till nedbåde medför direkta hälsorisker och kan brytningen av ozon. Det handlar framför bryta ner ozon (effektivare än t.ex. CFC- allt om militärt överljudsflyg och civila över- 11). Det används i relativt liten utsträckning ljudsplan som Concorde. Hur stor inveri Sverige på grund av att koltetraklorid är kan kväveoxider från flygtrafiken har på cancerframkallande. De mängder som an- ozonhalterna i stratosfären är inte klarlagt. vänds i Sverige, ca 200 ton per år, innebär Vid marknivå har kväveoxider i stället en relativt liten inverkan på ozonskiktet, men motsatt effekt — där bidrar de till att ozon bilämnets allvarliga effekter på hälsan är i sig das, till smogbildning och till skador på skoett problem. gen. (Se Kapitel 3, s.38) Detta beror på ke-
miskt komplicerade reaktioner med bl.a. 1,1,1-trikloretan olika kolväten.
1,1,1-trikloretan är också ett lösningsmedel som används inom framför allt metall- och verkstadsindustrier samt kemisk industri. Växthuseffekten
Det är varken brandfarligt eller särskilt gif-
förstärks
tigt, men bidrar till uttunningen av ozonskiktet. Merparten av det 1,1,1-trikloretan
Den naturliga växthuseffekten förstärks av som används i Sverige importeras i kemiska
människans aktiviteter. Mer av solvärmen produkter och används för rengöring i verk-
hålls kvar i atmosfären när halterna av olika stadsindustrin samt i lim och färger (totalt
växthusgaser ökar. Det gäller framför allt ca 2450 ton per år) och avdunstar vid an-
koldioxid, CFC, metan, ozon (nära marvändningen. Ämnet hanteras i något
ken, i troposfären) och lustgas (Bild 2.5). mindre utsträckning än CFC, men kan er-
Viktigast är koldioxid som svarar för unsätta CFC inom flera användningsområ-
gefär hälften av den ökade växthuseffekten. den, varför det finns risk för att utsläppen
Halterna av koldioxid i atmosfären har kommer att öka.
ökat i takt med industrialiseringen och som
följd av skogsavverkning och eldning av HCFC och HFC
skog, som inte återplanteras. Koldioxidhal- HCFC och HFC (ofullständigt halogene- ten är nu ca 2590 högre än den var i mitten rade karboner) utvecklas för att snabbt av 1800-talet, före industrialiseringen. kunna ersätta CFC. HCFC påverkar ozon- Exakt hur klimatet på jorden kommer skiktet i mindre utsträckning än CFC. HFC att påverkas vet ingen än, men sommaren bryter inte, så vitt man vet, ner ozon, men 1990 sammanfattade en stor internationell
Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten
expertgrupp, IPCC (Intergovernmental Pa- stiga med betydligt mer än den globala menel on Climate Change) två års samarbete. deltemperaturen. Regeringsexperternas bedömning bygger på Följderna av en ökad växthuseffekt kan modellberäkningar utifrån dagens många bli svåra översvämningar, ändrade förutsättgånger ofullständiga kunskaper. De kom ningar för odling och långtgående förändfram till att om användningen av fossila ringar för ekosystemen. bränslen fortsätter att öka och inga åtgärder De senaste 100 åren har havsytan på jorvidtas, kan jordens medeltemperatur den stigit med 10—20 cm. IPCC beräknar att komma att stiga med 1—2,5”C fram till år haven kan komma att stiga ytterligare ca 2020, jämfört med tiden före industrialise- 30-110 cm fram till år 2100. En sådan förringen. För år 2070 pekar beräkningarna mot ändring skulle främst bero på att vattnet uten ökning med 2,5—5”C. De största natur- vidgar sig när det blir varmare. Osäkerheten liga temperaturförändringarna de senaste i bedömningarna beror bl.a. på att det är 500 åren har varit 0,1”C/decennium. svårt att beräkna i vilken utsträckning in-
De senaste 100 åren har medeltempera- landsisarna på Grönland och i Antarktis turen stigit med 0,3—0,6”C. De fem varmaste kommer att smälta. Bara små förändringar åren har alla inträffat på 1980-talet, men väntas, men även en liten minskning av indet har varit stora skillnader mellan olika re- landsisarnas tjocklek har stor betydelse för gioner. Det är inte heller vetenskapligt sä- nivån på havsytan. kerställt att den temperaturökning som kon- Mest sårbara är människor som redan lestaterats under denna period beror på växt- ver under svåra förhållanden i utvecklingshuseffekten. länder, i låga kustområden och på mycket
Den temperaturökning som väntas in- torra jordar som savanner och stäpper. Tioträffa om inte utsläppen av växthusgaser tals miljoner människor i kustområden i minskar kraftigt, kommer inte att bli jämnt Bangladesh, Kina, Egypten och många örifördelad över jorden. T.ex. kan vintertempe- ken, t.ex. Maldiverna, skulle bli ekologiska raturen på våra breddgrader komma att flyktingar.
När det gäller jord- och skogsbruk finns
det risk för att de områden som redan är ut-
satta drabbas hårdast. IPPC tror att det Bild 2.5 Olika gasers bidrag till kanske blir torrare i redan torra områden och
växthuseffekten. mer regn i regioner som redan har tillräck- KOLDIOXID ligt med nederbörd. Det skulle i så fall för-
CFC
11 OCH 12 värra situationen i t.ex. Sahelområdet i Af-
rika, Brasilien, Peru, sydöstra Asien, Kina
ANDRA och den asiatiska delen av Sovjetunionen. I
CFC- andra områden som Nordeuropa skulle ökad
FÖRENINGAR
nederbörd och varmare klimat kunna leda
DIKVÄVEOXID till förbättringar genom längre odlingssäsong,
bättre skogstillväxt och större vattenflöden.
Samtidigt är det oklart om t.ex. nuvarande
trädslag i Nordeuropa kan klara sådana för-
METAN
(SUMPGAS) ändringar. IPCC tror att livsmedelsproduk-
tionen i världen kan upprätthållas på nor- Bilden visar olika gasers bidrag till den
mal nivå, men kostnaderna för att klara detta ökade växthuseffekt, som beror på mänskliga
är svåra att uppskatta. aktiviteter. Aven ozon bidrar, men dess andel
Dagens skogar skulle åldras i ett klimat är inte klarlagd.
som de inte är anpassade till, vilket kan leda Källa: TPCC. till stora förluster i skogsbestånden. Djur
Hur mår Sverige?
och växter kan inte anpassa sig om klimatzo- Det tar över 100 år innan ett utsläpp av nerna rör sig flera hundra kilometer mot koldioxid har försvunnit ur atmosfären och i polerna inom 50 år. Följden kan bli att jor- stället omvandlats eller bundits i havsdjuden, totalt sett, kommer att rymma färre pen. För att temperaturökningen skall bearter. (Denna utveckling kan förstärkas av gränsas till 0,1”C per decennium måste anandra miljöfaktorer som luftföroreningar vändningen av CFC-föreningar avvecklas till och urbanisering). år 2000 och koldioxidutsläppen halveras till
För att ekosystemen skall kunna anpassa år 2050, enligt IPCC. sig till klimatförändringar får temperaturök- För att nå ett sådant resultat krävs, enligt ningen inte överstiga 0,1”C på tio år under IPCC, framför allt omfattande förändringar i de närmaste decennierna (men även då kan industriländerna, strukturförändringar vars det uppstå regionala förändringar, t.ex. fler konsekvenser det inte går att överblicka. Det stormar och ändrade nederbördsförhållan- skulle också förutsätta en begränsning av den). Det är en bedömning som de flesta ökningen av utsläppen i utvecklingsländerna. klimatforskare hittills ställt sig bakom. Utsläppen av koldioxid skiljer sig kraftigt
Tabell 2.3 Olika gasers växthuseffekt jämfört med koldioxid.”
HCEC
Eftersom gaserna har olika liv
an över tiden.
Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten
mellan industri- och utvecklingsländer, men
Sveriges bidrag till
skillnaderna kan vara än större mellan
växthuseffekten
olika industriländer med jämförbar levnadsstandard. Det beror framför allt på olika Sveriges andel av världens utsläpp av kolgrad av kolanvändning, effektivitet i ener- dioxid från förbränning av fossila bränslen är glutnyttjande och skillnader i trafikstruk- ca 0,390. Vår andel av användningen i värltur. Räknat per invånare är utsläppen av kol- den av CFC är ca 0,590. dioxid i USA mer än dubbelt så höga som Utsläpp av metan från jordbruk och sopi Sverige och tio gånger så höga som i Kina. tippar samt av lustgas från bilar och förbrän-
Koldioxidhalterna i atmosfären påverkas ning står för en relativt liten del av de också av hur mycket växtlighet det finns på svenska växthusgaserna. jorden, eftersom växterna omvandlar kol- Föroreningar som kolväten, kväveoxidioxid till syre och binder kolet i sin bio- der och kolmonoxid kan indirekt bidra till massa. Skogsskövlingen bedöms svara för klimatpåverkan genom att bilda ozon i de 20-4090 av koldioxidökningen, dels genom nedre luftlagren, eftersom ozon i den delen att skog används till ved utan att återplante- av atmosfären är en växthusgas. ras, dels genom avverkning av tropiska regnskogar.
Koldioxid
Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat Tabell 2.4 Totala utsläpp och kol- med drygt en tredjedel sedan 1970, trots att
dioxidutsläpp per person koldioxidmängden från biltrafiken och från användningen av andra transporter har ökat kraftigt. fossila bränslen. De minskade totala utsläppen beror hu-
vudsakligen på minskad användning av olja
för energiproduktionen i industrin och för
att värma bostäder. Inom dessa områden har
oljeförbrukningen halverats sedan de kraf-
tiga oljeprishöjningarna i början av 1970-ta-
let.
Orsakerna är främst:
pp Effektivare energianvändning till följd
av statliga energihushållningsprogram,
höjda importpriser och energiskatter
samt strukturförändringar inom den
energintensiva industrin.
Bb Användning av el från bl.a. kärnkraft
som ersättning för fossila bränslen som
olja och kol.
> Ökad användning av biobränslen, t.ex.
lutar inom industrin och flis för fjärrvär-
HÅ och östasien 0,3
meproduktion. 3 Sva igen Japan
steuropa och Sovjetunionen
Riksdagen beslutade 1988 att regeringen
"Huvudsakligen Kina
bör klarlägga energianvändningens inverkan Källa: TPCC WGI PMS. på koldioxidhalten i atmosfären och ta fram
Hur mår Sverige?
ett program för att minska utsläppen till vad Bild2.6 Utsläpp av koldioxid i Sverige naturen tål. Riksdagen uttalade också att 1955-1988, milj. ton kol. utsläppen av koldioxid inte bör öka över da-
Koldioxidutsläpp gens nivå. milj ton kol
Sedan den 1 januari 1990 finns en koldioxidskatt på bensin med 25 öre per kilo koldioxid (koldioxidskatten gäller för övriga fossila bränslen från den 1 januari 1991). Mervärdeskatt på bensin infördes i mars 1990 och för andra energiformer den 1 juli 1990, samtidigt som energiskatterna förändrades. Det innebär att energi blev relativt sett dyrare för konsumenterna redan innan världsmarknadspriserna på råolja höjdes kraftigt som följd av Irak-Kuwait-krisen. Beslut fattades också om att införa miljöskatt på svavel och en avgift på kväveoxider.
Effekterna av detta kan ännu inte avlä-
1935 45 55 65 75 85 År sas, men bensinförbrukningen minskade under 1990 från att tidigare ha ökat med
Källa: SNV. 4—590 per år under slutet av 1980-talet. Redan innan världsmarknadspriserna på råolja började stiga, beräknades bensinför- Den ökade mängden skog och annan biobrukningen ha minskat med ca 290 jämfört massa motsvarar ett ökat upptag av ca 35 med 1989. milj. ton koldioxid (eller ca 10 milj. ton kol)
Kol från koldioxid binds också i växter per år, vilket är drygt hälften av de svenska och under en lång period har tillväxten av de utsläppen av koldioxid. svenska skogarna varit större än uttaget. Även torvmarkerna växer och binder
koldioxid. Samtidigt avger torvmarker metan
till luften och metan är också en växthus- Tabell 2.5 Koldioxidutsläpp i Sve-
gas. När torv bryts och eldas ger torven upp-
rige från olika verksam-
hov till utsläpp av koldioxid. Koldioxid avheter i miljoner ton kol.
går också när torvmarker dikas. Det saknas
säkra beräkningar av torvmarkernas och
1970 1980 1988 torvhanteringens nettoeffekt när det gäller
växthusgaser.
43 51
Metan
EE Metan är en växthusgas, som direkt absor-
berar utgående strålning från jordytan. Sam-
:s 8,9
tidigt bidrar metan till att bilda andra växt-
Fjärrvärme 1
husgaser som ozon, vattenånga och kol-
Elproduktion = 37 dioxid.
Raffinaderier — 0,7 Metan kallas också sumpgas och bildas
Övrigt naturligt vid nedbrytning av organiskt mate-
rial i förruttnelseprocesser, men därutöver
SUMMA 220 16,7 sker också andra utsläpp. Metan har en rela-
tivt kort uppehållstid i atmosfären och en Källa: SNV. minskning av utsläppen kan märkbart på-
Kapitel 2 Ozonskiktet och växthuseffekten
verka koncentrationerna i atmosfären re- växthusgaser. Dikväveoxid släpps ut vid fördan på 20 års sikt. bränning, biltrafik, gödselhantering och
För att stabilisera halterna av metan på från reningsverk. Till detta kommer indidagens nivå behöver utsläpp som orsakas av rekta utsläpp. Olika former av kväveutmänniskans aktiviteter minskas med släpp medför att kvävemängderna i mark och 15—2090. vatten ökat, vilket i sin tur leder till större
Soptippar är en källa till metan. Om- utsläpp av dikväveoxid från naturliga proceskring 150 000—200 000 ton metan per år av- ser (t.ex. när mikrobiologiska processer går till luften från avfallsupplag i Sverige. bryter ner kväveföreningar som ingår i orga- När det gäller klimatpåverkan motsvarar det niskt material, s.k. denitrifikation). ett utsläpp av ca 4 milj.ton koldioxid (räk- Utsläpp av dikväveoxid från förbränning nat som effekt under 50 år). är relativt litet jämfört med andra källor. Det
Naturgas består till övervägande del av som kan ha betydelse är framför allt ny kolmetan och ett visst läckage sker i samband eldningsteknik, s.k.fluidiserade bäddar. med utvinning och transporter. Samtidigt Torv- och vedeldning kan också ge utsläpp medför förbränning av naturgas lägre utsläpp av dikväveoxid, men de utsläppen är små av koldioxid än andra fossila bränslen som jämfört med andra källor. kol och olja, för samma mängd utvunnen Biltrafikens utsläpp av dikväveoxid komenergi. Naturgas medför 4090 lägre koldi- mer att öka, eftersom den nuvarande teknioxidutsläpp jämfört med kol och 3092 lägre ken för att rena avgaserna från kväveoxider jämfört med olja. medför att dikväveoxidutsläppen ökar (sam-
För att en övergång från olja till naturgas tidigt som övriga kväveoxider minskar beskall medföra en minskning av klimatpåver- tydligt mer). I detta fall medför alltså en åtkan, måste läckaget av naturgas vara lägre gärd för att minska påverkan på miljön att än 796. I Västeuropas gasnät beräknas för- ett annat problem ökar något. Tunga bilar avlusterna till under 196 och helt nya distribu- ger ungefär lika mycket dikväveoxid som tionssystem har troligen betydligt lägre läck- bilar med katalysatorrening. age. Även när det gäller avloppsrening kan
krav på minskade kväveutsläpp till vattnet
komma att medföra att reningsverken Dikväveoxid (lustgas) släppper ut mer dikväveoxid till luften. För- Dikväveoxid, eller lustgas, är en växthus- ändringarnas storlek har inte kunnat beräkgas som även kan påverka ozonskiktet i stra- nas, men ökningen har antagligen en relativt tosfären. Livslängden i atmosfären är ca liten betydelse. 150 år, vilket medför att det tar mycket lång Kvävet i både handelsgödsel och stalltid innan minskade utsläpp leder till bättre gödsel kan under vissa betingelser omvandlas jämvikt. Koncentrationen i atmosfären ökar till dikväveoxid av mikroorganismerna i med ca 0,290 per år. Uppvärmningseffek- marken. Bidraget är sannolikt mindre än utten av varje molekyl dikväveoxid är också släppen från förbränning. betydligt större (ca 300 gånger) än av koldioxid. Samtidigt är de totala mängderna mycket mindre, vilket gör att dikväveoxid bara svarar för ca 496 av den globala klimatpåverkan under 100 år.
Lustgas släpps ut både från naturliga och konstgjorda processer. Uppgifter om utsläpp på grund av människans påverkan är mycket osäkra. I Sverige svarar dikväveoxid för en liten del av de totala utsläppen av
Hur mår Sverige?
Bild 2.7 Montreal-protokollets
Internationella
beräknade effekt.
överenskommelser
Klimatförändringar och uttunningen av ozonlagret har de senaste åren varit ämnen för fler internationella konferenser än någon annan miljöfråga. Den första rapporten om att CFC påverkar ozonlagret kom 1974. Den första internationella överenskommelsen om konkreta åtgärder för att motverka detta undertecknades i Montreal i Kanada 1987.
Enligt det första s.k. Montrealprotokollet skulle förbrukningen av CFC minska med [0] 2097 till 1994 och med ytterligare 3090 till So 8 KH AA HH DO SH SS HS OD
BS IS Vv a NS + DD år 1999. Vissa länder — däribland Sverige — SESESES EEE GS
har beslutat om mer långtgående åtgärder. Sverige var 1988 först med att fatta beslut om Den beräknade effekten av 1990 års överatt användningen av CFC skall ha halverats enskommelse jämfört med det tidigare Mont-
real-protokollet. Diagrammet visar en ungeföre utgången av 1990 och i huvudsak vara
färlig prognos över mängden klor i atmohelt avvecklad före utgången av 1994. Flera
sfären (miljarddelar/volym). Takten i minskländer har agerat, bl.a. har EG-länderna
ningen är bl.a. beroende av hur snabbt erlångt framskridna planer på att avveckla
sättningsmedel tas i bruk. produktion och förbrukning av CFC fram till år 1998.
Sommaren 1990 skärptes Montrealprotokollet. Användning och produktion av IPCC:s rapport är det viktigaste underlaget CFC, haloner och koltetraklorid skall ha för de förhandlingar om en klimatkonvenupphört år 2000. Undantag diskuteras för tion, som inleddes i början av 1991. Vid en haloner inom användningsområden där ha- konferens i november 1990 förklarade EGloner inte kan ersättas. Fem år senare för- länderna att deras samlade utsläpp av kolbjuds även 1,1,1-trikloretan. När det gäller dioxid skall stabiliseras på nuvarande nivå år HCFC som behövs för att snabbt kunna av- 2000. Vid samma tillfälle enades Efta och veckla CFC, betraktas dessa som över- EG om att undersöka förutsättningarna för gångsämnen, vars användning skall begrän- att gemensamt åta sig samma mål för de sas. HCFC skall avvecklas när bättre ersätt- samlade koldioxidutsläppen i Västeuropa. ningsmedel finns att tillgå.
Klimatkonvention En internationell konvention för att skydda klimatet förbereds inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992. I den rapport som IPPC (Intergovernmental Panel on Climate Change) avgav i augusti 1990 fastslås att jordens klimat blir varmare som följd av utsläpp av växthusgaser — främst då koldioxid från förbränning av fossila bränslen.
Hur mår Sverige?
Luftföroreningar från andra länder = 26
| Försurningen fortsätter | 32 |
| Ozonbildning nära marken | 38 |
| Svavelutsläöppen minskar | 40 |
| Kväve ger näring — och försurning | 42 |
| Flyktiga organiska ämnen | 44 |
| Metallutsläppen minskar | 45 |
| Strålning — nyttig och skadlig | 53 |
| Luftföroreningar i tätorterna | 58 |
| Buller stressar och stör sömnen | 65 |
| Internationella överenskommelser | 67 |
23
Hur mår Sverige?
uftföroreningar försurar mark sikt medför skador. I sydvästra delarna och vatten. I städerna ökar luftför- av landet gäller detsamma för kvävenedoreningar risken för bl.a. can- fallet. Av svavelnedfallet kommer om- .cersjukdomar . En stor del av de kring 1090 från svenska utsläpp och av . "luftföroreningar som påverkar kvävenedfallet ca 2090. mark od vatten i Sverige kommer från andra länder. Det är förklaringen till att nedfallet > Försurningen påverkar även grundvattöver Sverige inte alls har minskat i samma ut- net och kan leda till att koppar löses ut i sträckning Som de svenska utsläppen under vattenledningar. Kopparhaltigt drickssenare år. De största utsläppen i Sverige vatten i enskilda brunnar misstänks bl.a.
kommer från trafiken. Åtgärder som av- kunna orsaka diarré hos spädbarn.
gasrening har medfört en tydlig minskning av flera av vägtrafikens utsläpp, även om en b Förhöjda ozonhalter nära marken bedel av effekten har ätits upp av den ökade räknas skada jordbruksgrödor till ett trafikmängden. värde av över en miljard kronor varje o Sammanfattningsvis kan man konstatera ar. att lokala utsläpp i kombination med Iuftföroreningar från stora delar av Europa med- > Försurning och övergödning på grund för bl.a. följande: av luftföroreningar förändrar växt- och djurlivet. Flera arter av mossor och lap Luftföroreningar orsakar 300—-2 000 var har försvunnit och många andra är honya cancerfall per år i tätorterna, sanno- tade. Klassiska ängsblommor som gulllikt nära 800. viva och mandelblom trängs ut av växter som bättre kan tillgodogöra sig det Pb Skogsmarken är i stora delar av landet ökande kvävenedfallet. allvarligt skadad till följd av svavel- och kvävenedfall, som leder till försurning. >» Mellan en och tre miljoner människor i På lång sikt är skogstillväxten hotad ge- Sverige anser att de störs av trafikbuller. nom försurning och obalans mellan olika näringsämnen. I vissa delar av södra och mellersta Sverige har marken blivit nästan hundra gånger surare (2 pH-enheter) de senaste femtio åren.
från andra länder
» I mitten av 1980-talet var 16 000 av Sveriges ca 85 000 sjöar så försurade att käns- Tjernobylkatastrofen år 1986 gjorde det liga djur- och växtarter minskat eller tydligt för oss att även en kärnkraftsolycka försvunnit. Under senare år har en omfat- 100 mil från Sverige inom några dagar kan tande försurning konstaterats i mindre förorena den svenska naturen. De radioakvattendrag och sjöar även i Norrlands in- tiva ämnena från Tjernobyl gick lätt att land. Kvicksilverhalten i fisk ökar fortfa- identifiera till skillnad från många andra luftrande i många sjöar, trots att utsläppen av burna föroreningar som också transportekvicksilver minskat kraftigt. Problemet ras långa sträckor. är störst i försurade sjöar. Svavel- och kväveföreningar, som är huvudorsaken till försurningen, kan trans- > Trots att utsläppen av svaveldioxid i porteras 100—200 mil innan de faller ner. Sverige har minskat med 6090 sedan år När ett kraftigt högtryck bildas på kontinen- 1980 överstiger svavelnedfallet i nästan ten kan föroreningshalterna i Sydsverige bli hela Sverige gränsen för vad som på lång tio gånger högre än normalt.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Ungefär 9096 av svavelnedfallet och när- att öka även i så avlägsna områden som Arkmare 8090 av kvävenedfallet kommer från tis och Antarktis. Enligt en teori sprids andra länder. Men svenska utsläpp når dessa ämnen från varma till kalla områden på också andra länder. Sverige tar emot nästan hela norra respektive södra halvklotet. tre gånger mer svavel än vad som släpps ut Teorin är inte bevisad, men ett tecken på att här. När det gäller kväve är nedfallet något den kan vara riktig är att det förekommer större än de svenska utsläppen. höga halter av PCB och DDT i djur och fåg-
Andra föroreningar sprids ännu längre lar i polarområdena. sträckor. Det gäller t.ex. stabila organiska De ”luftpaket” som når Sverige för med ämnen som DDT och PCB. De tenderar sig föroreningar från i första hand Nord- och
Bild 3.1 Svavelbalans för Sverige. Bild 3.2 Kvävebalans för Sverige.
Tusen ton. Tusen ton.
TOTALT NEDFALL TOTALT UTSLÄPP TOTALT NEDFALL TOTALT UTSLÄPP I SVERIGE 302 I SVERIGE 110 I SVERIGE 164 I SVERIGE 138
DÄRAV FRÅN DÄRAV TILL DÄRAV FRÅN DÄRAV TILL
UTLANDET 268 UTLANDET 76 UTLANDET 127 UTLANDET 101
Oidentifierade Övriga Övriga länder och Övriga länder
källor 107 områden oidentifierade källor
och områden 72
Pad 20
6 ?
Norge
| Sverige | jer Finland britannien | Sveri | Y9e | Finland 5 | |
| 20 | 7 | |||
| Stor- | 34 |
britannien Neder- 7 länderna 13 Sovjet Sovjet
2 << 3
28 Polen 6 Me 13 Polen o br e ee 10 13 Danmark i Danmark JR Tjeckoslovakien ] DN 4 Tjecko- 14 39 i 1 slovakien Fd Väst- Fd Öst- Fd Väst- Fd Öst- 10 tyskland 12 tyskland tyskland tyskland Övriga områden 21
Källa: EMEP. Källa: EMEP.
Hur mår Sverige?
Mellaneuropa. Alperna och Karpaterna är gäller svavelföroreningar. Detsamma gäller bergskedjor som inte bara fungerar som vat- utsläpp av kvicksilver och andra tungmetaltendelare för nederbörden utan också som ler, som ofta härrör från koleldning. Oljeett hinder för vindar och vädersystem. skiffereldningen i Estland och metallsmält-
verken på Kolahalvön medför också stora
Kväve från väst och svavelutsläpp.
Sammantaget är f.d. Östtysklands och
svavel från öst
Polens bidrag till svavelnedfallet i Sverige
större eller lika stort som det svenska, trots De snabba politiska förändringarna i Öst-
att bara 1,520 av de polska och östtyska svaeuropa, särskilt återföreningen av de två tyska staterna, väntas få stor betydelse velutsläppen når Sverige.
Ser man på olika regioner i Sverige, blir också för miljösituationen, men förorenings-
bilden lite annorlunda. Några exempel: bilden följer i stort fortfarande de gamla gränserna. För att beskriva andra länders på- > I norra Sverige kommer 10-159 av svaverkan på Sverige kan det vara enklast att velnedfallet från Sverige och ungefär lika behålla en uppdelning i Öst- och Västeuropa mycket från Sovjetunionen, framför allt och ibland även redovisa Tysklands tidigare från Kolahalvöns metallsmältverk. stater dvs. Öst- och Västtyskland var för sig.
En grov skiss över föroreningarnas väg > I Stockholmsregionen står de inhemska till Sverige visar att det biltäta Västeuropa ger källorna för ca 2096 av både svavel- och de största bidragen när det gäller kväveför- kvävenedfall. oreningar som når Sverige.
Östeuropa, som eldar brunkol i kraft- >» I Blekinge svarar enbart Polen och f.d. verk med gammal teknik, dominerar när det Osttyskland för hälften av svavelnedfal-
Tabell 3.1 De viktigaste ursprungsländerna och deras procentuella an-
del av svavel- och kvävenedfallet i Skåne och på västkusten i
1980-tal
> 3 ästtyskland
Källa: Data från EMEPs beräkningar.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
let, under det att kväve från kväveoxi- allt i norra och västra Europa. Under perioder framför allt kommer från Väst- den 1980—1988 minskade utsläppen med uneuropa. gefär 2090. Många av de europeiska länder som (enpp På västkusten har nedfall av svavel från ligt ECE-konventionen om långväga gräns- Västeuropa stor betydelse, även om f.d. överskridande luftföroreningar) åtagit sig Östtyskland fortfarande är en stor att minska svavelutsläppen med minst 3090 källa. till år 1993 har redan uppfyllt detta och fortsätter att minska sina utsläpp. Flera länder > I Skåne har Danmark stor betydelse för har kommit betydligt längre. Att den totala både svavel- och kvävetillförseln. minskningen ändå inte beräknas bli större än 30—-4097 till en bit in på 1990-talet beror på Danmarks påverkan på Skåne gäller inte att några länder ännu inte har minskat sina minst nedfall av kväve i form av ammoniak svavelutsläpp. från stallgödsel. Ammoniak sprids över be- I Nordeuropa är det Polen och Storbritydligt kortare avstånd än kväveoxider. I tannien som inte skrivit under svavelöverkreaturstäta områden har därför lokala am- , enskommelsen. Storbritannien har minskat moniakutsläpp stor betydelse för kvävebesina svavelutsläpp med 20960 sedan år 1980 lastningen. Omkring 4096 av kvävenedfal- men behöver minska utsläppen med ungelet från ammoniak kommer från svenska utfär lika mycket till före sekelskiftet för att släpp. Andelen är störst i de mest kvävebeuppfylla EGSs krav. lastade områdena, som är jordbrukslandska- Trots att f.d. Östtyskland undertecknat pen Skåne och Halland. ECESs svavelprotokoll har landet ökat sina utsläpp. De tidigare östtyska brunkolsverken i Boxberg och Jänschwalde släpper
Förändringar av svavel-
tillsammans ut fyra gånger mer svavel än
och kväveutsläppen
hela Sverige. Enligt de nya planer som pre- Svaveldioxidutsläppen i Europa har mins- senterats i samband med Tysklands enande kat sedan mitten av 1970-talet och då framför skall utsläppen av svaveldioxid i det östtyska
Tabell 3.2 Svaveldioxidutsläpp i Europa 1980-1988.
Källa: Luft 90, SNV.
Hur mår Sverige?
området minska med 7570 till sekelskiftet. ändringarna i Östeuropa. De åtgärder som
Andra exempel är de två sovjetiska hittills planeras runt om i Europa räcker inte smältverken på Kolahalvön, som bidrar med för att minska utsläppen i så hög grad att mer än dubbelt så mycket som hela Sve- svavelnedfallet i Sverige hamnar under gränrige, och oljeskifferkraftverket i Narva i sen för kritisk belastning. Nedfallet behönorra Estland, vars bidrag motsvarar unge- ver minska med ca 7590 för att nå dit. fär hälften av de svenska utsläppen. Enligt ett Den kritiska belastningsgränsen varierar avtal mellan Finland och Sovjetunionen mycket för olika marktyper. I exempelvis Poskall Sovjetunionen halvera sina svavelut- len är svavelnedfallet på varje hektar i gesläpp i regionerna närmast Norden under nomsnitt fyra gånger större än i Sverige, men perioden 1980-1995. Detta kommer att ha där finns ännu inte lika omfattande försurstor betydelse för nedfallet i Sverige. ningsskador på marken eftersom nedfallet av
Under senare år har undersökningar stoft och partiklar — som neutraliserar sura gjorts för att fastställa kritiska belastnings- ämnen — också är mycket högt. Däremot gränser för vissa föroreningar. Kritiska be- finns svåra skogsskador, främst på grund av lastningsgränser anger hur mycket av en viss höga halter av svaveloxider i luften. I nordförorening som exempelvis ett markom- östra Tjeckoslovakien och sydöstra Tyskråde kan ta emot utan att skador uppstår. land finns 10 000-tals hektar skogsområden
Utvecklingen inom de närmaste tio åren med helt döda träd. Sammanlagt beräknas är mycket svår att bedöma med tanke på för- 10 milj. hektar skog i Europa vara skadad,
Tabell 3.3 Svavelutsläpp i några länder i Europa senast rapporterade år,
totalt och per person.”
—— Senast Utsläpp kg Totalt utsläpp
— svavel/person, enligt västtysk
år Sd målsättning
"tusenton svavel = oo tusen ton svavel
Belgien 207 21
- Danmark 121 24 39
Finland 164 35 36
> Frankrike 760 al 423
Nederländerna Jö I0 TU
| Norge = | 37 | 9 | 32 | |
| Polen | 2090 | 56 | 285 | |
| Sovjetunionen | 5150 | 29 | 1370 | |
| Storbritannien | 1890 | 38 | 433 | |
| Sverige | 110 | 13 | 64 | |
| Tjeckoslovakien | 1400 | 90 | 118 | |
| Västtyskland == | 750 | 12 | 465 | |
| Östtyskland = | 2425 | 145 | 27 | |
| — (Väst+Östtyskland) | (3175) | (41) | 592) |
"Ttabellen har också angetts vilka utsläpp som skulle föreligga om olika länder i norra Europe hade utsläpp som motsvarar det mål f.d. Västtyskland har angett för svavelutsläpp per person
1998. RV Källa: SOU 1990:88.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
det motsvarar den normala avverkningen pen av svaveldioxid i Europa skulle behöva under 6—7 år. halveras och i Centraleuropa begränsas med
Stora utsläpp av partiklar medför lokalt ca 8090. För att nå dit krävs ny teknik med hälsorisker som bronkit och andra lungsjuk- effektivare energiutnyttjande och en överdomar. När röken renas från partiklar gång till svavelfattiga bränslen. minskar hälsoproblemen lokalt, men de sura Situationen varierar mycket även mellan ämnena är kvar och de transporteras längre olika västeuropeiska länder. F.d. Västtysksträckor. När Storbritannien på 1960-talet land släpper ut ungefär lika mycket svavel började rena utsläppen ökade det sura ned- per invånare som Frankrike, trots att landet fallet i Sverige. Samma utveckling kan ske är mer beroende av kol och olja för sin med svavel från Östeuropa om man inte energiförsörjning än Frankrike. (Men när där samtidigt minskar både partikel- och det gäller kväveoxider är utsläppen per persvavelutsläpp. son högre i de västtyska områdena.) Om ut-
Det pågår en kartläggning av de kritiska släppen av svavel, räknat per invånare, i belastningsgränserna för svavel i olika delar alla länder minskade till den nivå som angetts av Europa. Det underlag som hittills tagits som mål i f.d. Västtyskland, skulle nedfalfram pekar mot att de sammanlagda utsläp- let i Sverige komma under den kritiska be-
lastningen.
Planerna för att minska kväveoxidutsläp-
pen i Europa är mindre långtgående än för
svavel. Enligt det s.k. kväveoxidprotokol-
let inom ECE-konventionen om långväga Tabell 3.4 Utsläpp av kväveoxider gränsöverskridande luftföroreningar, finns
per person i Europa 1988. det en överenskommelse om att inte öka ut-
släppen av kväveoxider. Tolv länder — däri-
bland Sverige — har därutöver förbundit sig
Kg kväveoxider
per person att minska sina utsläpp med ungefär 3020
till år 1998 (räknat från ett år under perioden
STEUROPA 1980—1985). F.d. Västtyskland och Neder- Belgien länderna är ensamma om planer som går Danmark längre. Finland När det gäller kväve från ammoniak Frankrike finns inga överenskommelser, trots att am- Nederländerna moniak svarar för ungefär hälften av kväve- Norge utsläppen i Europa. Nederländerna är hittills Schweiz det enda land som har beslutat om att Storbritannien minska ammoniakavgången, eftersom kvä- "Sverige 35 vet där orsakar större problem än svavel.
ästtyskland Utlovade förändringar skulle medföra
AGE Österrike ÖR att kvävenedfallet i Sverige skulle minska
med ca 1096, men utvecklingen är mycket
ÖSTEUROPA svår att bedöma. Polen 41 En osäkerhetsfaktor är trafikutveck- Sovjetunionen 23 lingen och kraven på rening av bilavgaser.
Tjeckoslovakien 61 Effektiviteten i avgasreningen har under Ungern 1990-talet större betydelse än trafikutveck-
lingen. I Östeuropa väntas en snabb expan-
sion av bilismen, men de nya bilarna kommer Källa: EMEP. att släppa ut betydligt mindre föroreningar
Hur mår Sverige?
än de bilar som nu används, förutsatt att avgasrening införs. F.d. Östtyskland kommer Försurningen
att få samma reningskrav som tidigare Väst-
fortsätter
tyskland.
EG-länderna skall införa katalytisk av- Försurningen av mark och vatten är ett av gasrening, även om reglerna utformas annor- Sveriges största föroreningsproblem och ett lunda än i Sverige. Nya bestämmelser för stort problem för Europa som helhet. lätta lastbilar och bussar föreslås inom kort. De främsta orsakerna till försurning av Till det kommer att EG har beslutat om mark och vatten är utsläpp av svavel- och nya krav på förbränningsanläggningar, vilket kväveföreningar. Både när det gäller svavel också kommer att påverka kväveutsläp- och kväve kommer — som nyss redovisats — pen. merparten av nedfallet i Sverige från andra
Kväveoxidutsläppen skulle i stora delar länder. Trots en omfattande begränsning av av Europa behöva mer än halveras, dvs. svavelutsläppen i Sverige och stora delar av minska betydligt mer än enligt de åtagan- övriga Västeuropa, fortsätter försurningen. den som hittills gjorts, för att nedfallet i södra Utsläpp av svaveldioxid kommer fram- Sverige skulle komma närmare gränserna för allt från olje- och koleldning och omvandför kritisk belastning. Ammoniakutsläppen i Jas till svavelsyra. Begränsningar av svavelnärbelägna områden skulle också behöva utsläppen och andra åtgärder på energiområminskas kraftigt. det har lett till att de svenska svaveldioxid-
När det gäller flyktiga organiska ämnen utsläppen har minskat från 926 000 ton år som, i likhet med kväveoxider, har stor bety- 1970 till 213 000 ton år 1988. delse för ozonbildningen, förbereds en Kvävets roll i försurningsprocessen är överenskommelse inom ECE. Hittills har betydligt mer komplicerad än svavlets. Nederländerna och Frankrike angett att de Kväve är ett viktigt näringsämne och förevill reducera utsläppen med 60 70 respektive kommer i en mängd kemiska föreningar. 309770 till år 2000, jämfört med år 1985. Kvävets kretslopp i naturen innefattar såväl Västtyskland har infört regleringar som vän- en rad kemiska som biologiska omvandtas minska utsläppen av flyktiga organiska lingar. ämnen med 40976 mellan åren 1985 och 1990. Både kväveoxider och kväve från am-
Utsläpp av tungmetaller har minskat betydligt i Västeuropa de senaste 20 åren. Det
på hindrar inte att merparten av kvicksilver- mått
= om nedfallet i Sverige kommer utifrån. Koleld-
» pH
—— Surhetsgraden =
ningen i Östeuropa är en stor källa och utsläppen därifrån väntas minska i takt med att svavelutsläppen renas.
pH är ett mått på surhetsgraden och ut-=
trycks som koncentrationen av vätejoner
(H+). EH pH-värde under 7 anger en sur
lösning, 7 är neutralt och om pH är över
7 är lösningen alkalisk.
pH-skalan är tio-logaritmisk, vilket inne-
bär att varje enhet på pH-skalan visar en
skillnad på 10 gånger i surhetsgrad.
En vätska som har pH 5 är 10 gånger
surare än en med pH 6. SS
En vätska med pH 4 är 100 gånger
(10x10) surare än en med pH 6, etc.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
moniak bidrar direkt eller indirekt till försur- upptag av kväve från kväveoxider (oxiderat ningen. Kväveoxiderna kommer framför kväve) kan motverka försurningen. allt från trafiken och från eldning med kol, Svavelnedfallet svarar i dag för ungefär olja och naturgas. Ammoniak kommer i 8090 av försurningseffekten och kvävet för första hand från stallgödsel och urin. 2070. Kväveföreningarnas betydelse för Kväveoxidutsläppen i Sverige har ökat försurningen har ökat sedan 1960-talet. kraftigt sedan 1950-talet men har under Svavelnedfallet över Sverige överskrider större delen av 1980-talet varit i stort sett den kritiska belastningsgränsen i nästan hela oförändrade. De senaste åren har utsläppen landet. I södra Sverige överskrider också börjat minska. kvävenedfallet den gränsen.
Kvävenedfallet över Sverige består till 6090 av kväve från kväveoxider och till 4092 kväve från ammoniak. Kväveoxiderna om- Sjöförsurningen vandlas till syra i atmosfären och bidrar där- observerades först igenom till försurning av mark och vatten. Växternas upptagning av kväve påverkar Effekterna av försurningen observerades också försurningen. När växtrötterna tar först i sjöar i Sverige och Norge. Fiskar och upp kväve från ammoniak (reducerat kväve) andra djur dog, vattnet blev kristallklart försuras miljön, under det att växternas och på sjöbottnarna växte det vitmossa. Små
Bild 3.3 Påverkan av försurning i de sjöar som ingår i naturvårdsverkets
kontrollprogram 1984—1986.
Ingen eller obetydlig Betydlig Stark Mycket stark påverkan påverkan påverkan påverkan Källa: SNV Rapport 3627.
3 Hur mår Sverige? 33
Hur mår Sverige?
klara skogssjöar i Västsverige visade sig Marken tio gånger surare vara döda sjöar. I slutet av 1960-talet upptäckte den Att även marken drabbas av försurningen svenske forskaren Svante Odén att allt fler har länge misstänkts, men de vetenskapliga sjöar och vattendrag var försurade trots att bevisen kom först på 1980-talet. Genom att det inte fanns några stora föroreningskällor i jämföra aktuella markprover med markpronärheten. Hans arbete ledde till att OECD, Bild 3.4 Skogsmark med lågt pHpå svenskt initiativ, 1969 tog upp frågan om värde. luftföroreningarnas gränsöverskridande effekter. Procent Omkring 16 000 av Sveriges ca 85 000 38,2 sjöar är så sura att känsliga arter har skadats 19,1 | j eller helt försvunnit. I ca 4600 sjöar är pH- 9,4 KF värdet under 5,0, vilket betyder att rom och 4,5 yngel hos många fiskarter inte kan överleva. Kräftdjuren försvinner redan vid pH 5,5. De mest försurade sjöarna finns i Blekinge, Kronobergs, Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. I dessa län är 50—7596 av alla sjöar och vattendrag allvarligt försurade. För att motverka försurningen har närmare 6 000 sjöar kalkats sedan slutet av 1970talet. Det motsvarar tre fjärdedelar av de försurade sjöarnas yta. Kostnaden för kalkningen var år 1989 drygt 100 milj.kronor. Kalkningen har påtagligt förbättat situationen för både växt- och djurlivet i dessa sjöar, men ändrar inte de grundläggande orsakerna, dvs. svavel- och kvävenedfallet. När det gäller vattendragen räknar man med att en fjärdedel av den totala sträckningen skulle ha allvarliga försurningsskador om inte kalkning hade genomförts. Försurningssituationen för sjöarna i Götaland, Svealand och Norrlands kusttrakter har i allmänhet inte försämrats sedan mitten av 1970-talet. Merparten av kalkningen har utförts där. I fjällen och de fjällnära områdena har bara en mindre del av försurade sjöar och vattendrag kalkats och där har läget förvärrats de senaste 10—15 åren. Som en konsekvens av detta har antalet fiskar och bottenlevande smådjur minskat även i fjäll- Andel av skogsmarken där pH i rostjorden sjöarna. (Se även Kapitel 5, s 115.) på ca 20-50 cm djup är under 4,4 och risken för rotskador är påtaglig.
Källa: Data från riksskogstaxeringens ståndortskartering 1983—1987.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
ver från slutet av 1920-talet i södra Halland den svenska lavfloran. och Skåne, kunde forskare konstatera att De senaste årtiondena har stora arealer markens pH-värde (mineraljordens) sjun- skogsmark i södra Sverige förlorat sin förkit med 0,5—1 pH-enheter, dvs. hade blivit måga att motstå försurningen genom att upp till 10 gånger surare. I enstaka områ- förrådet av alkaliska (buffrande) ämnen den har pH-värdet sjunkit med 1,5—2 enhe- minskat. När det gäller försurningen av ytter. skiktet har avverkning och skogstillväxt stor
Luftföroreningarnas effekter på växter betydelse, men försurningen av djupare märktes först genom att lavar försvann från markskikt kan bara förklaras av det sura nedträden. Träden i storstadsregionerna sak- fallet. nade i allt större utsträckning moss- och lav- Försurningen på grund av svavel- och växt på stammarna och fick i stället ett skikt kvävenedfall leder till att såväl näringsämnen av grönalger. Orsakerna är direkt påverkan som giftiga ämnen löses och lakas ut ur av både kväveföreningar och surt regn. marken. Det medför t.ex. att för skogen vik- Luftföroreningarna är ett direkt hot mot ca tiga näringsämnen som magnesium och 130 lavarter — de motsvarar ungefär 6960 av kalcium lakas ut samtidigt som aluminium
Bild 3.5 Tecken på
frisk luft.
Lavar på trädstammar är ofta ett friskhetstecken. Foto: LARS JARNEMOAAN.
Hur mår Sverige?
och vissa tungmetaller frigörs. Härigenom tet, ungefär 1076. Brukningsmetoder och skadas växternas rötter och upplagringen av gödsling dominerar syratillförseln på åkgiftiga metaller ökar. Försurningen påver- rarna. (Se Kapitel 10, 3.249.) kar därför också växtätande djur.
Delar av Skåne, Halland och sydvästra Skador på skogen Småland är värst drabbade av försurningen. Där har markförsurningen trängt ner till Det är inte helt klarlagt vilka faktorer som flera meters djup och upp till 4096 av äldre har störst betydelse för de skador som har och medelålders granskog har ett pH-värde konstaterats i svenska skogar. Luftföroreunder 4,4 i rostjorden (på ca 20-50 cm ningar kan skada skogen genom djup). Effekten blir att rotsystemen skadas av aluminium som löses ut ur den sura mar- — direkt påverkan på barr och blad, ken. I södra Sverige har en femtedel av — indirekt påverkan dels genom markförskogsarealen ett pH-värde under 4,4 och det- surning och förändringar av markens biosamma gäller för 570 av skogen i norra Sve- logi, dels genom kvävemättnad. rige. Totalt sett rör det sig om 650 000 hektar, varav ungefär 300 000 hektar i södra Sve- Ofta samverkar flera faktorer. En kombirige. nation av luftföroreningar och extrema vä-
I sydligaste Sverige har markens förråd derförhållanden, t.ex. torka och frost, kan av lättillgängligt magnesium och kalcium utlösa skadorna. minskat med 30—-7090. Det betyder att I sydvästra Sverige, har den äldre skogen marken där successivt blir allt mer utarmad något mer omfattande skador vilket kan församtidigt som växterna lättare kan ta upp väntas utifrån föroreningssituationen. Detgiftiga metaller. Även om omfattande åtgär- samma gäller skogarna kring storstadsområder sätts in för att minska syrabelastningen, den. Kronutglesningen är emellertid större bedöms försurningen i södra Sverige fortsätta i de fjällnära skogarna där föroreningshalunder flera decennier. terna är låga. Detta kan främst förklaras av
Till detta kommer kvävets gödningsef- skogens höga ålder i kombination med hårt fekt som kan störa balansen mellan olika nä- klimat i dessa områden. ringsämnen, vilket i sin tur ökar känslighe- Sett över hela landet beräknas ungefär ten för frost och angrepp av svamp och var femte gran och var sjunde tall ha färre skadeinsekter. Det paradoxala är att kväve- barr än normalt (minst 2096 färre). Allvargödningen än så länge medför att gransko- liga skador — mer än 60-procentig barrförgarna i södra Sverige växer betydligt bättre lust — finns på 10—15 milj.m? skog vilket i dag än i början av 1900-talet. Den här ut- motsvarar ungefär en femtedel av ett års avvecklingen befaras vända om andra ämnen, verkning. De mest omfattande skadorna som inte tillförs i samma takt som kväve, når finns på de äldre träden, medan skadorna på kritiskt låga nivåer i takt med att markerna yngre skog vanligtvis är små. Skadorna blir kvävemättade. ökar också med höjden över havet och varie-
Det finns tecken på att skogsmarken i rar kraftigt inom och mellan olika län. I allsödra Sverige närmar sig kvävemättnad, vil- mänhet går det inte att direkt koppla skaket — förutom försurning och näringsoba- dorna i ett skogsområde till marktyp eller lans — medför ökat läckage av kväve till sjöar, en viss föroreningskälla. Undantag är t.ex. vattendrag och kustområden. Om inte kvä- döda träd i skogsbryn nära stora djurstallar, venedfallet minskar kan betydande arealer i som släpper ut mycket ammoniak från göd- Sydsverige bli kvävemättade inom 10-20 selvårdsanläggningar. år. Det finns inga entydiga belägg för att
När det gäller åkermarken är luftförore- skadorna på gran och tall har förändrats seningarnas bidrag till försurningen relativt li- dan mitten av 1980-talet.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Även lövträd som bok, ek och björk har
Växt- och djurlivet förändras
omfattande skador i form av glesa kronor och förändrad grentillväxt. Enligt en inven- Försurning och kvävenedfall håller även på tering från södra Sverige år 1989 har ungefär att förändra växt- och djurlivet i myrmarker, var tredje björk en mer än 20-procentig lövskogar och ogödslade kulturmarker. bladförlust. Stora förändringar väntas framför allt bland
Försurningen går inte lika snabbt i löv- svamparna. Många syrakänsliga arter har skog som i barrskog. Det har gjorts försök minskat medan t.ex. trattkantareller blivit med att minska försurningshastigheten ge- vanligare. Ängsblommor, som gullviva, nom att plantera lövträd, men planteringarna mandelblom och kattfot, trängs ut av mer har spolierats av kraftiga viltskador. Under- kväveberoende växter medan hallon- och sökningar i Tyskland tyder på att barrträd i nässelsnåren breder ut sig. Även försurningsblandskog med både barr- och lövträd är känsliga markdjur som snäckor och daggmer känsliga för försurningsskador än träden maskar har minskat i antal på många håll. i rena barrskogar.
Bild 3.6 Barrförlust på gran.
LS
re een
NERE
20920 4090 + 6096 JÅ 8096
Teckning: CALLE BERGIL.
Hur mår Sverige?
Metaller löses ut i dricksvatten upplagring av kadmium i marken och even-
tuellt även som följd av försurningen (se Bild I de områden där markförsurningen nått
10.4). Kadmiumhalterna i älgkött och anflera meter djupt påverkas också det ytliga
nat vilt är högst i de försurade delarna av Sydgrundvattnet. Ett tecken på detta är för-
sverige. Enligt en utredning från livsmehöjda aluminiumhalter i grundvattnet. Det
delsverket (1989) har emellertid kadmiumförekommer i delar av södra Sverige. När
mängderna i våra livsmedel inte ändrats dricksvattnet blir surt uppstår det också kor-
märkbart under senare år — vare sig i mjöl elrosionsskador på vattenledningarna och
ler i njure och lever från nöt och gris. koppar från ledningarna löses ut i dricks-
vattnet.
Höga kopparhalter är relativt vanligt Syror ger korrosionsskador
förekommande i dricksvatten från enskilda hushållsbrunnar och kan innebära en direkt Luftföroreningar som ombildas till syror hälsorisk. Det finns starka misstankar om att ger korrosionsskador (t.ex. rost) och angrihöga kopparhalter orsakar diarréer hos per byggnader och utrustning. Detta var tispädbarn — ett problem som förekommer i digare mest ett problem i de stora städerna försurningsdrabbade områden. Kopparhal- men drabbar numera även landsbygden. tigt vatten misstänks också kunna leda till att Zinkkonstruktioner är mest känsliga för spädbarn drabbas av en dödlig leversjuk- försurning, men även bly, koppar, gjutjärn dom (ICC, Indian Childhood Cirrhosis), och kolstål påverkas. Detsamma gäller bemen sambandet är inte bevisat. Omkring tong, under det att plastmaterial i allmärhet
70 000 familjer har försurat dricksvatten och motstår försurningen. antalet kommer sannolikt att öka under Korrosionsskadorna på vattenlednings- 1990-talet. nätet värderas till ca I miljard kronor årligen.
De sammanlagda kostnaderna av korro- Fisk skadas i försurade sjöar sionsskador till följd av försurningen är be-
tydligt högre. Utlakning av metaller i marken till följd av försurning skadar också sjöar och vattendrag. Järn, aluminium och mangan löses ut ur marken och fälls sedan ut i vattnet. Aluminium anses vara den viktigaste orsaken till Ozonbildning nära
att fisken skadas i försurade sjöar. Alumi-
marken
nium- och järnföreningar kan ge beläggningar på gälarna, vilket gör att fisken inte
Uttunningen av ozonlagret i den övre delen kan tillgodogöra sig syret i vattnet.
av atmosfären, stratosfären, har tidigare be-
Även kvicksilver- och kadmiumhalterna
skrivits (Kapitel 2, s.14). I marknivå är prohar ökat. Trots att de direkta utsläppen av
blemet det motsatta. Utsläpp av kväveoxikvicksilver har minskat kraftigt, minskar
der, kolväten (i bl.a. bilavgaser och lösinte kvicksilverhalten i fisk i försurade sjöar.
ningsmedel), bildar under inverkan av solljus Sambandet mellan vattnets surhetsgrad
ozon och även små mängder av andra s.k. och kvicksilver i fisk är ännu inte helt klar-
fotokemiska oxidanter. Dessa påverkar mänlagt. (Se även Kapitel 5, s.122.)
niskors hälsa och skadar växterna.
I Europas och Nordamerikas industri- Kadmium i växter och djur
regioner har ozonhalterna i luftlagren när- Frigjort kadmium kan tas upp av växterna. mast jorden ökat med 50—-10096 under de Det finns data som tyder på att kadmium- senaste hundra åren. Sedan slutet av 1960halten i svenskt höstvete kan ha fördubb- talet har ökningen i dessa områden varit ett lats sedan 1900-talets början, på grund av par procent om året. Även i områden som
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
inte har lokala utsläpp av luftföroreningar Bland växterna är spenat mest känslig ökar ozonhalterna. för höga ozonhalter; bladen blir fläckiga och
I städerna är det framför allt utsläppen vissnar. På många andra grödor syns inte av bilavgaser och av flyktiga organiska äm- skadorna direkt, men produktionen minskar. nen från t.ex. lösningsmedel och bensin Det beror troligen på att ozon stressar växsom påverkar ozonbildningen. På landsbyg- ten under hela växtperioden, bladen faller av den är det särskilt förekomsten av kvä- tidigare och tillväxten minskar. Ozon påveoxider som styr hur mycket ozon som bil- verkar också växternas näringsvärde genom das. att proteininnehållet minskar.
Ozon transporteras långa sträckor. I Sve- I Sverige beräknas det marknära ozonet rige uppmäts de högsta halterna under som- reducera skördarna av vårvete och havre marhalvåret när förorenad luft transporte- med ca 1096, medan korn tycks vara ras hit från kontinenten vid högtryck. mindre känsligt. Potatisskördarna kan
Under sommarmånaderna brukar ozon- minska med 1596. Vallväxter tycks vara halterna ligga nära eller över de halter som speciellt känsliga och står för de största skörmedför skador. Tillfälligtvis kan ozonhalten deförlusterna. Kostnaderna för skördei södra Skandinavien vara över 200 minskningarna har uppskattats till sammanmikrogram/m?. Medelvärdet under den lagt minst 1,4 miljarder kronor per år svenska odlingssäsongen ligger mellan 60 och (1986—1988). Det finns misstankar om att de 90 mikrogram/m?. Värdena i södra Sverige förhöjda ozonhalterna även skadar skogen, brukar vara något högre än i norr. men det är ännu inte helt klarlagt.
I den nordiska handlingsplanen mot luft- Ozon är även en av de viktigaste orsaföroreningar anges som högsta acceptabla kerna till att organiskt material bryts ner. halt 50 mikrogram/m? under växtsäsongen. Ozon skyndar på sönderfallet hos gummi, För enstaka tillfällen anger handlingsplanen bomullsfibrer och vissa typer av färger. (En- 150 mikrogram/m? som högsta värde. ligt amerikanska data kan kostnaderna för
Vid 200-400 mikrogram/m? blir and- detta beräknas till ca 30 kr. per person och år. ningsvägarna irriterade på barn, enligt en ja- Det skulle för Sveriges del motsvara kostpansk undersökning. Djurförsök har visat nader i storleksordningen 200 milj.kr./år.)
att så låga ozonhalter som 60 mikrogram/m? För att undvika skador behöver medel-
ökar känsligheten för infektioner. värdet för markozon minskas med 10-306
Tabell 3.5 Ozonhalter i luft i Sverige jämfört med kritiska halter för på-
verkan på människor och växter.
Mikrogram ozon per m? luft Sommar- Medelvärde
| medelvärde | under en timme | |||
| Nuvarande ozonhalt | EE | |||
| i södra och mellersta Sverige | 60-90 | 150-250 | ||
| i Norrlands inland | 60-70 | 100-130 | ||
| Kritisk haltnivå = | SS | |||
| för effekter på växter | 50 | 120 | ||
| för hälsoeffekter | | | 120" |
"Får överskridas högst 12 gånger per år.
Källa: Luft 90, SNV.
Hur mår Sverige?
sommartid. De höga ozonhalter som före- Användningen av oljeprodukter har nästan kommer vid enstaka tillfällen skulle behöva halverats sedan de kraftiga oljeprissteghalveras i södra och mellersta Sverige, om ringarna i början av 1970-talet. Under man skall nå ner till de värden som anges i samma period har industriprocessernas utden nordiska handlingsplanen mot luftför- släpp av svaveldioxid minskat med 6590. oreningar. Det innebär att utsläppen av flyk- Från den 1 januari 1991 finns en miljötiga organiska ämnen och kväveoxider skatt på 30 kr./kg svavel som släpps ut från måste minska med minst 50 46. förbränning av olja, kol och torv. Beslutet
De flyktiga organiska ämnen som bidrar om detta medförde, redan innan det trädde i till ozonbildningen kommer framför allt från kraft, att en stor del av den tunna eldningstrafiken (ca 5096) och från användningen olja som såldes efter beslutet, innehöll av lösningsmedel. Skärpta krav som införts mindre än 0,10 svavel (vilket motsvarar för fordon och åtgärder i bensinhante- 0,024 g svavel per megajoule bränsle). Även ringen (t.ex. muffar på bensinpumparnas tjockare oljekvaliteter med mycket låga munstycken) bedöms minska utsläppen svavelhalter har börjat saluföras. Detta har från vägtrafiken och bensindistributionen medverkat till att de svavelkrav som skall med ca 6590 till år 2000. Användningen av gälla för olika förbränningsanläggningar från lösningsmedel minskar f.n. både inom indu- år 1993 i många fall redan uppfylls. strin, servicenäringarna och i hemmen som Utvecklingen har skett stegvis. Den ett resultat av redan beslutade åtgärder. första svavelgränsen infördes år 1968 och var
då 2,50 svavel för olja (vilket motsvarar
0,6 g svavel per megajoule bränsle). Den har
sedan sänkts successivt under perioden
Svavelutsläppen
1977—1984 till högst 196. För kol kom de
första svavelbegränsningarna i början av
minskar
1980-talet och från 1990 gäller att nya kolel- Svaveldioxidutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet. Ut-
Tabell 3.6 Svaveldioxidutsläpp i släppen är i dag ca 7590 lägre än år 1970
Sverige i tusen ton. och knappt hälften av vad de var 1950 — då oljeanvändningen började stiga snabbt. Sedan år 1980 är minskningen ca 6096 och sva- 1980 1988 veldioxidutsläppen väntas minska med yt-
Transporter 35 33 terligare fem procentenheter fram till år
Förbränning i
1995,
Olja 318 70
Förändringarna hittills beror främst på
Kol 6 19 tre faktorer:
Övriga bränslen 4 8
Industriprocesser 151 82 Pp Successivt skärpta krav på svavelhalten
SUMMA 514 213 i olja. Reduktion jämfört = SS med 1980 5990
pp Utsläppsvillkor vid prövning av indu-
1950 var de totala utsläppen av svavel-
strier och energianläggningar.
dioxid ca 480 000 ton och 1970 ca -
930 000 ton. 1 kg svaveldioxid motsvarar Pb Minskad oljeanvändning till följd av
ett halvt kilo svavel. Enligt preliminära data
ökad energihushållning, ökad använd-
var de totala utsläppen 174 000 ton ning av el från bl.a. kärnkraftverk och
1989. ST ökad användning av biobränslen i t.ex. massaindustrin. Källa: Luft 90, SNV.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
dade anläggningar får släppa ut högst 0,05 ten. I Norrlands inland finns stora områden g svavel per megajoule tillfört bränsle. där de sura ämnena samlas i snön och medför
Fram till senare hälften av 1990-talet en kraftig syrabelastning i samband med väntas utsläppen fortsätta att minska. snösmältningen. De angivna belastnings- Riksdagen beslutade 1988 att målet skall gränserna tar hänsyn till detta. vara att reducera utsläppen av svaveldioxid i Sverige med 8096 under perioden 1980—2000. Utsläppen från industriprocesserna skall halveras under perioden Bild 3.7 Svavelnedfall i Sverige. 1983—1995. Utvecklingen av svavelutsläppen är bl.a. beroende av vilka beslut som fattas om hur kärnkraften skall ersättas.
Trots den kraftiga minskningen av svavelutsläppen överskrids de kritiska belastningsgränserna för svavelnedfall i nästan hela landet. För att komma under belastningsgränsen krävs kraftigt minskade utsläpp i hela Nordeuropa, eftersom svavelutsläpp utanför Sverige svarar för 90960 av nedfallet.
Den kritiska belastningen för svavelnedfall varierar med marktyp och ligger för svenska urbergsområden i intervallet 3—8 kg svavel per hektar under ett år. För de mest känsliga naturtyperna kan nivån vara ännu lägre. För att nå under gränsen för kritisk belastning skulle nedfallet i sydvästra Sverige behöva minska med 75970 och i Svealand med 50960 jämfört med år 1980. En påtaglig minskning behövs också längs Norrlandskus-
Tabell 3.7 Nedfall av svavel och
kritisk belastning.
Kritisk Aktuell
belastn deposition
kg/svavel/ — kg/svavel/
> hektar/år — hektar/år" . Hela landet 3-8
| Götaland | 10-200 |
| Svealand == | 5-10 Svavelnedfallet i Sverige 1988 i kg svavel/ |
| Norrland = | 5 |
hektar och år, enligt EMEP:s beräkningar. Siff- "Avser genomsnittet för en mätruta rorna är ett genomsnittsvärde för en mätruta -(150x150 km). | på 150x150 km. Det högre värdet i varje I granskog, som filtrerar luftföroreningar, är ruta är totalnedfallet, det lägre anger bidranedfallet högre än vad som anges i tabel- get från svenska källor. den.
Källa: Luft 90, SNV. Källa: Luft 90, SNV.
Hur mår Sverige?
sonbilar minskas med 4596 mellan åren 1980
Kväve ger näring
och 2000. Om man bara utgår från hittills,
beslutade krav skulle hela transportsektorns
— och försurning
utsläpp minska med endast 520 och landets Kväve är både ett viktigt växtnäringsämne, totala utsläpp av kväveoxider minska med ca som det ofta är brist på, och ett ämne som vid 1590 från 1980 till slutet av 1990-talet. Utöverskott leder till allvarliga miljöstör- vecklingen bedöms bli likartad när det gäller ningar. Luftutsläpp av kväveoxider och am- de totala kväveutsläppen i stora delar av moniak har stor betydelse för försurningen. Europa. Kväveoxidutsläppen bidrar också till att det De första kraven om att minska kvävebildas ozon och andra fotokemiska oxidan- oxidutsläpp från personbilar i Sverige införter. Dessutom bidrar både kväveutsläpp till des från 1976 års bilmodeller. USA-krav, luften och användning av gödningsmedel som i praktiken innebär katalytisk avgasretill att näringsämnen tillförs sjöar, vattendrag ning, är obligatoriska från 1989 års modeloch hav, och orsakar övergödning. (Se ler, men har stimulerats med bidrag från 1987 även Kapitel 5, s.116 och 139.) års modeller. Effekten blev densamma som
om de obligatoriska kraven hade gällt från
Mesta utsläppen från 1988 års modeller.
För lätta lastbilar och bussar införs av-
biltrafiken
gaskraven från 1992 års modeller. Det finns Utsläppen av kväveoxider växte snabbt un- ett ekonomiskt stöd för dem som frivilligt der 1950- och 1960-talet i takt med bilismens ansluter till de nya avgaskraven redan från expansion och var i Sverige vid slutet av 1990 års modeller. Obligatoriska krav för 1980-talet tre gånger högre än i början av tunga fordon gäller från 1993 års modeller. 1950-talet. Under senare år har utsläppen förändrats relativt lite. En total minskning på Tabell 3.8 Svenska utsläpp av kväett par procent beror på reducerade utsläpp veoxider i tusen ton. från industrier samt olje- och kolförbränning. Utsläppen från kraft- och värmeverk har
1980 1985 1988 |
minskat med en tredjedel sedan år 1980.
Vägtrafik |
Trafiken är den dominerande källan till
Lätta fordon Ög 157 kväveoxider. Bättre rening av bilavgaser har
Tunga fordon Gl de 5 | hittills bara i liten utsträckning kunnat väga upp tillkommande utsläpp på grund av trafik- Sjöfart =
Utrikes SS 3 ökningen. Katalytisk avgasrening har t.ex.
Inrikes. 10 minskat kväveoxidutsläppen från varje en-
Färjor 16 'skild personbil, men samtidigt har antalet bilar ökat kraftigt. Under åren 1987—1989 Flygtrafik 10-711 ökade vägtrafiken med 597 per år och flyg- Arbetsfordon 67-68. trafiken med 1097 per år. Under år 1990 in- Järnväg | träffade för första gången på mycket länge
Förbränning -
en minskning av biltrafiken till följd av kraf-
Olja/gas 86 49 tigt höjda bensinpriser (se även Kapitel 2,
Kol 314 s.21.)
Övriga bränslen 214
Under 1990-talet väntas kväveoxidut-
Industriprocesser 34 19 17
släppen minska till följd av skärpta avgaskrav och miljöavgifter. De beslut om rening som SUMMA 398 394 390
hittills fattats beräknas sammantaget innebära att utsläppen av kväveoxider från per- Källa: Luft 90, SNV.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Sedan år 1989 har hastighetsbegräns- (se även Kapitel 10, s.248.) ningar införts av bl.a. miljöskäl. I storstadsre- I södra Sverige ligger kvävedepositionen gionerna har hastigheten på 110-vägarna över den kritiska belastningsgränsen, dvs. sänkts till 90 km/tim. Det minskar vägtrafi- kvävenedfallet är större än vad ekosystekens totala utsläpp av kväveoxider med ca 390, och minskningen är koncentrerad till de
Bild 3.8 Kvävenedfallet över Svemest belastade områdena. Hastighetsbe-
rige 1988, enligt EMEPs gränsningens effekt på kvävoxidutsläppen
beräkningar. minskar dock i takt med att andelen bilar, som klarar skärpta avgaskrav, växer. kg/ha
För energianläggningar införs en miljöavgift på utsläpp av kväveoxider den 1 januari 1992. Avgiften, som är 40 kr/kg kvävedioxid, gäller för pannor som är större än 10 MW och producerar mer än 50 GWh el eller värme per år. Den beräknas på utsläppen och betalas tillbaka till branschen i förhållande till den energimängd som produceras. Dessutom införs skärpta krav för utsläpp av kväveoxider från befintliga energlanläggningar från år 1995.
Riksdagen satte 1985 upp målet att kväveoxidutsläppen skulle minska med 30 96 under perioden 1980—1995. Sedan dess har bl.a. trafiken ökat. Totalt väntas kväveoxidutsläppen med hittills fattade beslut minska med 1596 under åren 1980-1995.
Vägtrafik, sjöfart och flyg svarar tillsammans för ca 60970 av kväveoxidutsläppen. Naturvårdsverkets senaste underlag visar att sjöfarten och arbetsfordon (t.ex. traktorer och grävmaskiner) svarar för en väsentligt större del av kväveoxidutsläppen än vad man tidigare har trott.
Stora kväveutsläpp kommer också från ammoniak, framför allt från hantering av stallgödsel. Ammoniakbildningen vid användningen av handelsgödsel är betydligt mindre.
Ammoniak sprids inte lika långt som kväveoxider. Därför har de lokala ammoniakutsläppen relativt sett större betydelse för kvävenedfallet i jordbruksområden (se Tabell 3.7). Utsläppen av ammoniak är särskilt stora i södra och västra Götaland och där är också den totala kvävebelastningen störst. Ammoniakutsläpp till luften uppskattas till 50 000—70 000 ton och av detta kommer ca 8070 från hanteringen av stallgödsel
Hur mår Sverige?
men kan ta hand om utan att skador uppstår.
Flyktiga organiska
De flesta naturtyper bedöms klara 5—15 kg kväve per hektar varje år, men man kan inte
ämnen
utesluta att redan dessa mängder påverkar känsliga naturtyper som hedar och torvmos- Flyktiga organiska ämnen (på engelska sar. 'VOC, Volatile Organic Compounds), är ett
Kvävenedfallet skulle behöva halveras i samlingsnamn för en stor mängd ämnen Götaland, framför allt i de sydvästra kust- med olika kemiska egenskaper. Vissa är naområdena. I Norrland innebär det nuva- turliga, t.ex. terpener från barrskog. Här rande kvävenedfallet ingen större risk för behandlas enbart VOC som tillförs miljön kvävemättnad, även om nedfallet också genom människans aktiviteter. där kan påverka förekomsten av olika växter. Flyktiga organiska ämnen förekommer Gränsen för kvävemättnad är lägre för bl.a. i lösningsmedel, lacker och bensin. Hit Norrland eftersom tillväxten — och därmed hör även CFC (klorfluorkarboner), metan, även kväveupptaget — är lägre ju längre m.fl. ämnen som påverkar klimatet och norrut man kommer. ozonskiktet och som behandlas i Kapitel 2
För att uppnå en naturlig balans och (s.16). minska belastningen på haven skulle utsläp- Bland de flyktiga organiska ämnena pen av närsalter behöva sänkas med finns en mängd ämnen som är cancerfram- 70—8026. Det betyder att kväveutsläppen till kallande, skadar arvsmassan, ger nervbåde luft och vatten måste minskas mycket skador och/eller orsakar allergier. Dessa ämkraftigt. En stor del av kvävetillförseln till nen medför framför allt risker i arbetsmil-
Östersjön (ca 4090) är nämligen direkt ned- jön, som inte behandlas i denna rapport,
fall från luften till vattenytan. men de har också effekter i den yttre mil-
jön. VOC bidrar i hög grad till bildningen av
ozon och smog. Tabell 3.9 Kritisk belastning för Den samlade förekomsten av VOC i
kväve och nuvarande stadsluft svarar för en avsevärd del av den kvävenedfall. ökade cancerrisken i tätorter, även om ut-
släppen av varje enskilt ämne är mycket små.
En grov beräkning anger 50—250 dödsfall i
Kritisk Nedfall =
cancer per år och miljon tätortsinvånare till
belastn — kg kväve/
följd av luftföroreningar, och flyktiga orga-
kg kväve/ hektar/år"
niska ämnen bedöms vara en av de viktigaste
hektar/år
faktorerna.
Hela landet 5-15
I några fall kan även enstaka ämnen
| . Götaland | 10-20" | eventuellt medföra en hälsorisk. Det gäller |
| Svealand | 5-10 | t.ex. eten. En undersökning av etenutsläp- |
| Norrland | 3 |
pen från trafiken och industrierna i Stenung- "Avser genomsnittsvärde för en mätruta sund visar att halterna i luften ibland ligger (150x150). I närheten av stora trafikleder över gränsen för att man skall kunna utesluta och i jordbruksbygder med stor hantering medicinska risker. Eten är också ett växtavsstallgödsel kan kvävedepositionen lokalt hormon som skadar odlingar genom att växvara betydligt större än vad som anges i de terna åldras snabbare. regionala värdena. Detsamma kan gälla Även lösningsmedel som bensen, toluen skogsbryn, som silar luftföroreningar. och xylen förekommer i halter som innebär "20 kg/hektar förekommer i sydvästra Göhälsorisker. Bensen beräknas t.ex. orsaka taland. | ca 30 fall av leukemi eller andra cancerformer Källa: Tuft 90, SNV. per år. Ett annat ämne, styren, förekom-
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
mer inte i farliga koncentrationer i utomhus- rade regeringen att arbetet med att minska miljön, men är ett luktproblem även vid utsläppen av lösningsmedel skulle prioritemycket låga halter. ras. Praxis ändrades och utsläppsvillkoren
När det gäller VOC från mänsklig verk- har skärpts för många industrier. Det största samhet är trafiken den största källan och dess tillståndsärendet hittills gällde Volvo Torsandel ökar ytterligare om man räknar in landaverken, som fram till år 1989 hade tillbensinhanteringen. Inom vägtrafiken svarar stånd att släppa ut 3 400 ton lösningsmedel bensindrivna personbilar för tre fjärdedelar per år. Detta skall ha minskat till 1900 ton år av utsläppen. De kommer dels från avga- 1991, 1100 ton 1992, 700 ton 1996 och 400 serna, dels från avdunstning. Avgasrening ton 1998. påverkar även VOC-utsläppen och väg- Inom energisektorn svarar vedeldning trafikens utsläpp beräknas minska från för merparten av VOC-utsläppen, ca 40 000 200 000 ton år 1988 till 70 000 ton år 2000, ton, vilket framför allt beror på ofullständig även om trafiken ökar med 1,5970 per år. förbränning. Mer effektiva vedpannor och
Vid bensindistribution svarar enbart kaminer har utvecklats, som avsevärt minstankningen av bilar för utsläpp av 7 500 ton kar utsläppen av VOC. VOC. Genom ”muffar” på bensinpumparnas munstycke kan 9096 av dessa utsläpp tas bort.
Den andra stora källan är olika lösnings- Metallutsläppen
medel. (Se även Kapitel 7, 8.179, 188 och
minskar
195.).
Industrins utsläpp av lösningsmedel Utsläpp av tungmetaller till luften har minskommer att reduceras avsevärt i början av kat kraftigt i Sverige de senaste 10—20 åren 1990-talet, som följd av de beslut som har och detsamma gäller många länder i nordfattats de senaste åren. Hösten 1988 förkla- västra Europa. Det beror bl.a. på nya proces-
ser och filter mot stoftutsläpp inom järn-,
stål- och metallindustrier och på minskad an- Tabell 3.10 Utsläpp av flyktiga or- vändning av bly i bensin.
ganiska ämnen från I allmänhet medför inte metallnedfallet
några skador på skogsmarken på kort sikt. I
mänsklig verksamhet i
närheten av stora utsläppskällor förekom-
Sverige 1988." Ton/år.
mer emellertid metallhalter som kan skada
svampar, mossor och lavar. Dessutom ska-
Vägtrafik = 200000 das markens mikroliv, vilket leder till att ned-
brytningen av organiskt material minskar.
Övrig trafik 55000
Metallerna förekommer naturligt i
Energi 48 000
mycket olika halter och binds dessutom mer
Bensindistribution 22000
eller mindre hårt i marken. Till de metaller
Industriell användning se
av lösningsmedel 59 000 | som binds hårt och ansamlas i de övre mark-
Industriella process- 2 lagren hör kvicksilver, bly, arsenik, krom utsläpp 30000
och koppar. Kvicksilverhalterna i det översta
AIcke-industriell
marklagret, råhumusen, är i stora delar av
användning av lösnings- - medel 46000 Sverige fem gånger högre än den naturliga
halten.
460 000
För mer vanliga metaller som bly och
3 väghrafikens SN ngr > 200 fon koppar gäller — med nuvarande nedfall — att metan. :
det tar 250—1000 år innan halterna i hu- Källa: SNV. muslagret fördubblats.
Hur mår Sverige?
Andra metaller, som kadmium och zink eldning i nordöstra Europa. Södra Sverige är frigörs i marken, inte minst på grund av för- på grund av närheten till kontinenten mest surningen. I mycket sura marker i södra utsatt. Sverige förekommer så mycket löst zink att De stora minskningarna av metallutman kan förvänta sig skador på växter, släpp i nordvästra Europa avspeglas inte i även om detta ännu inte har konstaterats i siffrorna för det totala nedfallet av olika några undersökningar. metaller i Sverige. Reduktionen av nedfallet
Tre tungmetaller är eller kan bli allvar- är inte mer än 10—50920 under perioden liga hälso- eller miljöproblem: 1975—1985.
I takt med att punktkällorna renas får >» Kvicksilver, som anrikas i ekosystemet små spridda utsläpp — som tillsammans blir
vilket leder till att fisk från många sjöar stora — en relativt sett större betydelse. innehåller hälsofarliga kvicksilverhal- Fortfarande är dock Rönnskärsverken, ter, om fisken äts ofta. smältverket i Skelleftehamn, en mycket
stor källa, även om luftutsläppen där genom pb Kadmium, där skillnaden mellan de olika miljöskyddsåtgärder har begränsats
mängder vi får i oss via maten och skad- betydligt. För 25 år sedan släppte Rönnskärs-
liga mängder är liten. verken ensamma ut mer bly än vad hela
Sverige gör i dag när det gäller direkta ut- > Bly, som förekommer i höga halter i släpp till Iuft och vatten. (En sammanställ-
marken utmed vägarna där bly sprids ning av åtgärder för att minska metallutsläp-
med bilavgaser. Problemets omfattning pen finns i Kapitel 7, s. 190.) minskar emellertid i takt med att andelen blyfri bensin ökar.
Kvicksilver
På lång sikt kan också andra metaller som arsenik, krom och koppar medföra allvarliga Kvicksilverutsläppen i Sverige har minskat miljöproblem, eftersom de binds hårt i avsevärt de senaste decennierna. Utsläppen marken och därför ansamlas. till luft och vatten var ca 50 ton kvicksilver
Utsläpp i andra länder svarar för en stor per år under perioden 1940—1970. I slutet av del av metallnedfallet i Sverige. Det gäller 1970-talet var de ca 6 ton och i dag är inte minst nedfall av kvicksilver från kol- punktutsläppen 3,1 ton per år. Under perio-
Tabell 3.11 Tungmetallutsläpp till Iuften i Sverige, ton/år.
Metall 1970/73 = 1977/78 1985 1987/88
Arsenik 160 130 40 Bly 22200 1500 950 720
| Kadmium | 25 | 2 | 5 | 2,5 |
| Koppar | 450 | 280 | 70 | 50 |
| Krom | 600 | 160 | 75 | 45 |
| Kvicksilver | 3 | 2 | 4,5 | 3 |
| Nickel | 250 | 180 | 50 | 45 |
| Vanadin | 530 | 460 | 140 | 140 |
| Zink | 2500 | 1200 | 540 | 340 |
Källa: Luft 90, SNV.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
den 1978—1988 halverades kvicksilverut- omvandlas till metylkvicksilver, som är släppen. mycket giftigt för levande organismer. Re-
Trots detta ökar fortfarande kvicksilver- dan på 1960-talet kom de första uppgifterna halterna i fisk, men ökningstakten har mins- om gäddor med höga kvicksilverhalter och kat. Även kvicksilvermängderna i marken om rovfågelägg vars skal, på grund av kvickökar sannolikt med nuvarande nedfall. En silverförgiftning, var så tunna att de knäckstor del av kvicksilvernedfallet kommer tes innan de var färdigruvade. 1966 förbjöds från andra länder. Undersökningar av luft- betning av utsäde med alkylkvicksilver, viltransporter från Polen och f.d. Östtyskland ket snabbt återspeglades i lägre kvicksilvertyder på att dessa länder släpper ut 600—900 halter i fåglar. År 1988 förbjöds all kvicksilton kvicksilver per år, vilket skall jämföras verbetning i Sverige. med luftutsläppen från punktkällor i Sverige, Problemet med kvicksilver i fisk är störst knappt 3 ton. i sura, näringsfattiga sjöar, även om det inte
Kvicksilver som släpps ut i miljön kan är helt klarlagt hur försurningen påverkar
Tabell 3.12 Nedfall av tungmetal- Tabell 3.13 Nedfall" av tungmetal-
ler med regn eller snö i ler över landytor i Sve-
södra eller sydvästra rige, enligt analyser i
Sverige respektive mossa. Ton/år.
Jämtland, g/hektar och
år.
1975 1980 1985
Södra eller Jämtland
Arsenik 14 15 13
sydvästra
| Sverige | : | Bly Kadmium 33 | 1900 1300 1000 | 25 | Vå | |
| dr | 0,9 | Ö2 | Koppar | 430 410 400 | ||
| Koppar 10 | 7 | Krom | 95 | 85 | 90 | |
| Bly | 50 | 10 | Nickel | 175 125 123 | ||
| Zink | 100 | 30 | Vanadin 190 185 180 | |||
| Nickel | 3 | 1 | Zink | 3700 3300 2900 | ||
| Krom | 2 | 0,5 | "Nedfall i tätorter och fupt stora Punekalo | |||
| Kvicksilver 02 | 0,07 | är ej inräknat. | ||||
| Källa: Tuft 90, SNV. | Källa: Tuft 90, SNV. |
Tabell 3.14 Rönnskärsverkens utsläpp av metaller, svaveldioxid och
stoft 1965-1989. Utsläpp i ton/år.
TIGA Stoft Koppar Bly Zink Kadmium Arsenik Kvick- = Svavel-
silver dioxid
1965-69 (3200) 190 684 488 (13,4) 154 (3,5) 40 000
| 19275 | 2220 —-195 242 255 | 3,5 | 52 TÅ 40 000 |
| 1980 | 1585 137 213 142 | 32 | 56 0,7 14600 |
| 1985 | 997 41 101 — 145 | 2,1 | 40 0,6 11 500 |
| 1989 | 250 20 | 48 31 09 | 6 0,25 6200 |
Källa: Data från Boliden Mineral AB.
Hur mår Sverige?
kvicksilverupptaget. Kvicksilver löses nämli- Bild 3.9 Kvicksilver i fjädrar från gen inte ut ur marken vid försurning, på brun kärrhök. samma sätt som många andra metaller, utan
Mg kvicksilver/kg
binds hårt i det översta humuslagret. (Se
i fett
även Kapitel 5, s.122.).
Kvicksilverhalterna i mark kan störa vik-
20.
tiga biologiska processer. Enligt laboratoriestudier kan mikroorganismer påverkas om halterna i mark överstiger 0,4—0,5 mg/kg, koncentrationer som i dag återfinns i skogs- 15
mark i södra och delar av mellersta Sverige.
För att kvicksilvernedfallet inte skall överstiga den kritiska belastningen behöver det minska med 80726 i södra Sverige. Med hänsyn till ekosystemen i haven behöver tillförseln minska med 75—9090 i de havsområden som omger Sverige. Om nedfallet minskar på detta sätt kan kvicksilverhalterna i de översta marklagren börja sjunka.
Av de svenska kvicksilverutsläppen kommer merparten från förbränning av kol,
1965 67 69 71 73 75 torv och avfall samt från vissa industriprocesser, framför allt klorframställning samt Källa: Monitor 1982, SNV. från järn-, stål- och metallverk.
Under större delen av 1980-talet ökade kvicksilverutsläppen från avfallsförbrän- gamla tandplomber, m.m. Spridningen ningen på grund av kvicksilverhaltiga pro- sker både direkt till luften och via soptippar. dukter i avfallet. På senare år har dessa ut- En analys av kvicksilveranvändningen släpp åter reducerats till följd av att man i visar att tillförseln av kvicksilver, både i råvaökad utsträckning har installerat rökgasre- ror och i färdiga produkter, är betydligt ning vid avfallsförbränningsanläggning- större än de kända utsläppen. Tillförseln av arna. kvicksilver i varor, malmbrytning m.m.
Kvicksilver sprids också från olika varor motsvarar 75 ton kvicksilver per år. Det betysom innehåller kvicksilver — termometrar, der att vi bygger upp stora förråd av kvick-
Tabell 3.15 Utsläpp av kvicksilver 1977/78 respektive 1988. Ton per år.
1977/78 1988 |
Till luft Till vatten Totalt Till luft Till vatten Totalt =
| 04 | 12 | 005 001 | 0,06 |
| 1 09 | 2,5 4 | 14 — 03 a | 15 03 |
| I | 0 | 2 | |
| TOTALT 41 25 6,6 | 29 0,2 | = 81 |
Källa: SNV.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
silver som med tiden kan läcka ut i miljön,
Kadmium
om de inte oskadliggörs. Merparten av det kvicksilver som tillförs kretsloppet varje år De direkta luftutsläppen av kadmium från kommer från malmbrytning (se även Kapi- fabriker etc. har minskat från ca 25 ton per år tel 7, s. 203). vid början av 1970-talet till ca 2,5 ton per år. Det spridda, diffusa nedfallet av kadmium från i huvudsak utländska källor uppgår till ca 17 ton per år varav ca 3 ton faller på åker- Bild 3.10 Kvicksilver i råhumus, mark. Dessutom tillförs åkermarken kadmikrogram per gram. mium från fosforgödsel. F.n. uppgår denna mängd till ca 3 ton per år. Tillförseln via gödselmedel har tidigare varit högre, ca 15 ton per år 1970 och ca 8 ton år 1980. Användningen av kadmium har minskat kraftigt, men kadmium ingår fortfarande i vissa plaster och legeringar samt — inte minst —i uppladdningsbara batterier. Osäkerheten är mycket stor när det gäller kadmiuminnehållet i olika produkter. Enligt kemikalieinspektionens produktregister är den sammanlagda kadmiummängden som ingår i olika varor ca 20 ton per år. Därtill kommer kadmium i batterier och ackumulatorer, mellan 80 och 100 ton. På samma sätt som kvicksilver är kadmium från kasserade varor, som hamnar på soptipparna, en potentiell miljöfara. Tillförseln av kadmium i varor och produkter är sammantaget mycket större än den mängd kadmium som kommer från industriutsläpp och handelsgödsel.
Ökade kadmiumhalter hör till de miljö-
Kvicksilver faror som innebär en allvarlig risk för hälsan. mikrogram/g Skillnaden mellan de mängder vi får i oss torrvikt med födan och de mängder som kan medföra skador är liten. Merparten av det kadmium som människor får i sig kommer från tobaksrökning, men även försurat dricksvatten och livsmedel från jordar som tillförts kad- 5) 0,20—0,25 miumhaltigt gödsel kan ha betydelse. Ge- <0,20 nom mat och dryck får vi i oss i genomsnitt data saknas 10 mikrogram kadmium per dag. Redan vid ett intag av 25 mikrogram per dag är risken för njurskador 1 på 1000 (0,196 av befolkningen). Ökar intaget till 50 mikrogram per dag blir risken 1 på 100. (Se även Kapitel 7, s. 181.) Källa: Nilsson 1989.
4 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
Bly 1970 och skall helt försvinna, men fortfa-
rande får bensin säljas som innehåller upp Den mängd bly som släpps ut till luften har till 0,15 g bly/l. Sedan 1985 finns det krav på
i Sverige halverats på tio år, från 1 500 till 720 att alla bensinstationer med mer än en
ton. Fortfarande kommer merparten, ca pump skall sälja ”blyfri bensin”. Även blyfri 600 ton, från blyad bensin. Under 40 år har bensin innehåller små mängder bly, högst bilarna spritt betydligt mer bly än indu- 0,013 g/l. strierna under ett sekel. I takt med att katalytisk avgasrening in-
Blytillsatsen i bensin började sänkas förs, minskar användningen av blyad bensin.
Bild 3.11 Kadmium i mossa 1975 resp. 1985.
KADMIUM = 1,2 mg/kg
= 0,8 mg/kg
0,4 mg/kg
=
Inga data
CH
Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Bly från bensin kommer att att ha reduce- nen, 400—3500 ton, hamnar på skjutfält. En rats med omkring 360 ton 1995, enligt prog- annan, större blykälla, är avfall. Även om noser utifrån nuvarande bestämmelser. man räknar bort det avfall som klassats som
Inom industrin förekommer blyutsläpp miljöfarligt, innehåller sopor och annat avframför allt från metallindustrin (Rönnskärs- fall omkring 2 000 ton bly under ett år. En del verken) samt från gummiindustrin och glas- avfall bränns och luftutsläppen av bly från bruken. Lika mycket, ca 100 ton, sprids di- sopförbränning är ca 10 ton per år. rekt i markerna under jakt med blyhagel. Merparten av det bly som når marken Bly från hagel omvandlas och kan tas upp av binds i växter och markens ytlager. Det meddjur och växter. Den mesta blyammunitio- för att blyhalterna i grundvatten i allmänhet
Bild 3.122 Bly i mossa 1975 resp. 1985.
= 80 mg/kg
40 mg/kg
20 mg/kg
EJ
Inga data
oa
Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.
Hur mår S verige?
är låga. Vid försurning ökar blyets rörlighet. Inte ens vid så höga halter märks någon I grundvatten med pH-värde 4—3 är bly- tydlig giftpåverkan på växterna. Det hindrar halterna i genomsnitt tre gånger högre än i inte att grönsaker med stora blad kan innegrundvatten med pH-värde 6—7. hålla stora mängder bly, om de odlas i närhe-
En undersökning i Värsjö i Skåne visar ten av starkt trafikerade vägar. att blyhalten i mark ökar med 0,290 per år. Den mängd bly människor får i sig via Naturligt förekommer bly i markens ytla- vatten och andra livsmedel är jämförelsevis ger i halter från några få till drygt 100 mg/kg liten i Sverige. Av blyintaget kommer ca (torrsubstans). I anslutning till vägar kan 8590 från mat, resten andas vi in med luften. mängderna vara betydligt större, t.ex. 500 Blyförgiftning kan ge nervskador, blodmg/kg sex meter från E4:an i Småland. brist, njurskador och även fosterskador. Hos
små barn skadar bly den intellektuella ut- Bild3.13 MNedfall av bly under 100 år. vecklingen.
Ackumulerade ida av bly
Bild 3.14 Utsläpp av bensinbly 1945-1988. i jord 1880—1980, (ton)
tlår
700—1300 2000 me
EF] 1300-2416
2416—4492 4492—8350 8350—16000
1500
1000
500
[0) | |
1945 50 60 70 80 90 Källa: Anderberg-Bergbäck-Lohm, 1990. Källa: Anderberg-Bergbäck-Lohm, 1990.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
från antalet fall som orsakas samma år.
Strålning — nyttig
En annan sorts skada som kan orsakas och skadlig av strålning är påverkan på foster under graviditeten. Något tiotal fosterskador årligen Det finns flera olika slag av strålning, både i Sverige anses bero på strålning, främst nanyttig strålning och sådan som skadar männi- turlig gammastrålning i bostäder och kosskan och hennes miljö. Solens strålning ger misk strålning. Misstankar finns också om oss värme och hjälper till att bygga upp vita- fosterskador i samband med bildskärmsarminer i kroppen. Samtidigt kan den orsaka bete men detta har ännu inte kunnat bekräfhudcancer. Både solstrålningen och strålning tas genom vetenskapliga undersökningar. från vissa radioaktiva ämnen i marken är Slutligen kan allvarliga arvsskador orsakas av naturlig strålning och kan inte undvikas. strålning, t.ex. medfödda sjukdomar eller Strålning i miljön kan ge många slags ska- missbildningar. Inte heller här finns fullständeverkningar, t.ex. brännskador på huden dig bevisning. Forskarna misstänker att om och ögonskador som grå starr. Cancer skador på arvsanlagen förekommer så rör det nämns ofta som den allvarligaste skadefor- sig om några hundra snarare än tusentals men. Uppskattningar av cancerrisker från fall per år i Sverige. alla viktigare strålkällor i Sverige ges i Tabell Strålbehandling tillkommer som cancer- 3.16. Sammanlagt bedöms strålning orsaka orsak. Ett hundratal fall årligen är en oundnågra tusen av de ca 40 000 nya cancerfall viklig följd av den livräddande behandsom uppträder varje år i landet. Det kan gå lingen. flera tiotals år från det man utsätts för strål- Eventuellt kan också kraftledningar orning till dess att cancern visar sig. Därför saka cancer hos närboende, kanske något kan antalet fall som uppträder ett år skilja sig hundratal fall årligen.
p> Strålning flyttar energipaket —
Med strålning menar vi förflyttning av skilt behandlas i detta avsnitt. energi i mycket små paket från en källa till När energin absorberas i kroppens celen mottagare. Olika slags strålning kän- ler uppkommer kemiska föreningar som = netecknas av att energipaketen är olika bl.a. kan skada arvsmassan. Efter flera ytstora. I Bild 3.15 är olika slags strålning in- terligare led i kroppen kan dessa skador utritade i energiordning. Där syns också vecklas till exempelvis cancer eller ärftligt översiktligt vilka sorters strålning som sär- överförda sjukdomar. ;
Bild 3.15 Elektromagnetisk strålning.
Ultraviolett strålning mm ljus Röntgenstrålning , = = ärad Mikro” Radiovågor — — y-strålning "I vågor ; SS od Våglängd UR NR EE ER I fock fed RS do la dk ok " i meter 102 1070 102 106 107 107? 1 102 107 106 102 la mat pa 3 "I Joniserande strålning Icke-joniserande strålning Elektromagnetisk strålning är det gemensamma namnet på ljus, röntgenstrålning, radiovågor, etc. Det är våglängden som avgör vilken kategori strålningen tillhör (logaritmisk skala).
Hur mår Sverige?
Cirka hälften av de uppgivna cancerfal- 1986 fyrdubblades antalet upptäckta fall len från radon, solstrålning och medicinska och ökningen fortsätter. För närvarande undersökningar skulle kunna undvikas. drabbas ca 1 500 människor årligen i Sve- Kostnaden per förebyggt fall varierar från ett rige. Samband med tidigare brännskador tiotusental kronor för solstrålning till flera från solstrålning har påvisats. miljoner kronor för radon. Svenska myndigheter har upprättat
mätstationer för att kunna följa om den ultra-
violetta strålningens nivåer ökar. En lång- Risk för ökad solstrålning siktig kampanj har också startats för att
minska risken för hudcancer från solstrål- Solstrålning innehåller bl.a. den ultravio- ning och åstadkomma tidigare upptäckt av de letta strålning som kan orsaka hudcancer. cancerfall som ändå uppträder. Denna strålning har funnits i miljön sedan Sverige har infört bestämmelser om att jordens uppkomst. Ett skyddande skikt av sollampor och solarier skall likna solen när ozon uppkom för någon miljard år sedan. det gäller strålningens sammansättning och Nu finns det risk för att det skyddande ozon- intensitet. Dessa bestämmelser har följts av skiktet uttunnas och att människan därmed motsvarande internationella regler. kan utsättas för mer ultraviolett strålning och Om den ultravioletta strålningen vid därmed ökad risk för hudcancer. Enligt marken skulle öka finns en risk för fler fall av mätningar i Sverige från 1950-talet och hudcancer. Dessutom skulle växter och framåt har ännu inte någon sådan ökning djur kunna skadas. kunnat påvisas. (Se även Kapitel 2, s. 15.) Ungefär hälften av alla hittills under-
Ändå ökar hudcancern mer än någon sökta växter är känsliga för ökad ultraviolett annan cancerform. Den troliga förklaringen strålning. De blir t.ex. kortare eller får
kan vara att människor utsätter sig för mer mindre löv. Även viktiga näringskedjor i ha-
solstrålning både genom att sola mer på som- vet skulle störas efter negativ påverkan av maren hemma, genom solresor till varmare t.ex. plankton, krabblarver och fiskyngel. länder och —i mindre omfattning — genom att Övriga tänkbara effekter är försämrad sola i solarier. luftkvalitet i tätorter eftersom strålningen bi-
Den allvarligaste hudcancerformen kal- drar till uppkomst av smog via giftiga luftlas malignt melanom. Mellan åren 1958 och föroreningar som ozon och väteperoxid.
Tabell 3.16 Antalet cancerfall per år i Sverige på grund av strålning.
STRÅLKÄLLA Sjukfall Dödsfall Naturlig strålning i omgivning och kropp 600 300 Gammastrålning i byggnader 400 200 Radon i byggnader, framför allt bostäder 300-1100 -300-1100 Ultraviolett strålning (fall av både :
| maligna melanom och skivepitelcancer) | 3000 | 300 |
| Medicinska undersökningar, framför allt | . | |
| röntgen | 200 | 100 |
| Kärnkraftsutsläpp och kärnvapennedfall | 10 | 5 |
| Tjernobylnedfall | 10 | 5 |
Siffrorna är ungefärliga uppskattningar utifrån olika forskningsrapporter.
Källa: SSI
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
På 1950-talet var radonhalterna likartade
Radon tränger in i bostäder
dem som mättes vid sekelskiftet. I samband Radon kommer från sönderfall av radium, med energibesparingen efter energikrisen ett radioaktivt grundämne som finns allmänt på 1970-talet minskades luftväxlingen i husen i naturen. Radium i mark och byggnadsma- och radonhalterna fyrdubblades i många terial omvandlas vid sönderfallet till ädelga- hus. Vid mitten av 1980-talet hade ännu sen radon som tränger in i bostaden under- ingen större minskning skett. Den 1990 beifrån eller genom väggar och tak. Om berg- slutade sänkningen av gränsvärdet för befintgrunden innehåller mycket radium, som i liga bostäder skall, när åtgärderna är gedelar av Bohuslän, kan vatten i djupborrade nomförda, sänka den genomsnittliga radonbrunnar ha hög radonhalt. När sådant vat- halten med några tiotals procent. ten får riklig kontakt med luften i en bostad, Radon sönderfaller i luften till andra rat.ex. när man duschar, kan radongas frigö- dioaktiva grundämnen, radondöttrar. Dessa ras till luften. fastnar i lungorna när vi andas. Där ligger
I utomhusluft finns radon endast i de och bestrålar vävnaden eller transporteras mycket små mängder. Om inomhusluft späds vidare så att andra delar av kroppen bestråordentligt med utomhusluft blir halten in- las. I första hand befarar man att radon kan ombhus också låg. Förhöjd halt inomhus har orsaka lungcancer. Uppskattningarna av förekommit i alla tider. Den har berott på risken varierar mellan några hundra och dålig luftväxling eller sådant undertryck in- några tusen cancerfall årligen i Sverige. En omhus som gjort att radon sugits in från stor studie som avslutas 1992 väntas ge närmarken. mare besked. Även andra cancerformer
Bild 3.16 Exempel på otätheter i en byggnad där markradon kan tränga in.
Schematisk skiss över vanliga otätheteri en byggnads grundkonstruktion. 1. Springa mellan betonggolv och vägg. 5. Otätheter i rör för el- och teleledningar. 2. Otätheter vid rörgenomföringar, även i 6. Sprickor i golv eller vägg på grund av
skyddsrör. sättningar. 3. Otätheter vid golvbrunnar. 7.läckage genom luftgenomsläppliga 4. Otätheter vid lucka över rensbrunn. byggnadsmaterial. Källa: SSI.
Hur mår Sverige?
befaras, men i mindre utsträckning. samlade kostnaderna för att bygga om ett
Åtgärder i större skala mot radon påbör- hus. jades i slutet av 1970-talet, i samband med Sverige var tidigt framme med åtgärder omfattande informations- och mätinsatser. mot radon. Nu finns i många länder program En lägesrapport 1987 visade att takten för att och gränsvärden som liknar de svenska genomföra olika åtgärder varit låg. Rege- t.ex. inom EG. Sverige har funnit och byggt ringen beslutade 1990 att socialstyrelsens om en större andel bostäder med radongränsvärde i befintliga bostäder skulle hal- problem än de flesta andra länder. veras från 400 till 200 becquerel av radondöttrar per kubikmeter luft. Ca 130 000 bostäder ligger över det nya gränsvärdet. Tjernobylföroreningen
En ganska enig expertopinion bedömer kvar länge att det inte finns några ofarliga radonnivåer. Det går då inte att sätta ett gränsvärde som Förorening av mark och vatten med av gör slut på radonriskerna. Det nya gränsvär- människan skapade radioaktiva ämnen har det beräknas minska antalet lungsjukdo- förekommit sedan de första amerikanska mar på grund av radon med 100—1000 fall kärnvapenproven i atmosfären 1945. Inledper år. ningsvis rörde det sig om mycket små
Åtgärder för att minska radonmäng- mängder men under 1950-talet blev de fullt derna till det nya gränsvärdet kan medföra mätbara också i Sverige. Under 1960-talets miljardkostnader årligen. Kostnaderna be- kärnvapenprov fick Sverige en topp i det raror i hög grad på energipris och ränteläge. dioaktiva nedfallet som kunde avläsas ge- Radonbidraget med högst 15 000 kr. per nom mätning av radioaktivt cesium i kroppen villa har i allmänhet bara täckt en del av de på försökspersoner.
Bild 3.17 Stråldos från cesium. Stråldos millisievert/år 0,04
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Stråldos från radioaktivt cesium i mat hos en kontrollgrupp. Tjernobylolyckan inträffade 1986. Naturlig strålning ger ca 4 millisievert per år.
Källa: SSI.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Därefter kom en minskning fram till över landet. Framför allt drabbades områden Tjernobylolyckan i Sovjetunionen år 1986, kring Härnösand och Gävle av Tjernobylsom återförde den genomsnittliga förore- nedfallet. ningen i landet till 1960-talets nivå. Cesium- Föroreningen kommer att finnas kvar nedfallet var dock mycket ojämnt fördelat mycket länge. Mängden radioaktivt cesium halveras vart trettionde år. Dessutom kan cesium föras vidare, t.ex. långt ner i marken Bild 3.18 Cesiumnedfall i Sverige ef- eller ut i haven, men sådana mekanismer ter Tjernobyl-olyckan. ger en ganska liten ytterligare minskning.
I stort sett ligger stråldoserna från nedfallet inom ramen för variationerna i de stråldoser som finns från naturligt radioaktiva ämnen. Det finns inga kända ekologiska verkningar av så låga stråldoser. I vissa extremfall kan man möjligen tänka sig att det skulle kunna gå att påvisa effekter på fortplantningen hos djur, t.ex. hos fisk i de mest nedsmutsade sjöarna eller hos renar som äter den mest nedsmutsade renlaven. Mer påtagliga verkningar i form av t.ex. dödlighet hos de mest utsatta djuren väntas först börja uppträda vid markförorening som är ungefär hundra gånger över de högsta nivåer som mätts i Sverige.
Skyddsåtgärderna har inriktats på att minska risken för att människor skadas. Det gäller risker för cancer, arvsskador och fosterskador som nämndes i inledningen av Mer än 80 detta avsnitt. Som framgår av Tabell 3:16 är 60—80 Tjernobylnedfallet en mycket liten riskkälla 30—60 jämfört med andra strålkällor i Sverige.
En lång rad åtgärder till en kostnad av ca en miljard kronor vidtogs de första åren efter Tjernobylolyckan för att hindra att människor utsattes för onödig strålning. Nu kvarstår främst begränsningar i sötvattensfiske (se Kapitel 5, s. 125) samt i renskötsel, jakt och svampplockning (se Kapitel 10, s. 257).
Forskning pågår om motåtgärder t.ex. kalkning av sjöar. Strålskyddsinstitutet bedömer att ytterligare åtgärder skulle leda till förhållandevis små vinster i form av minskade strålningsrisker.
Efter Tjernobylkatastrofen har flera internationella avtal slutits för att hindra att det Flygmätningar av cesium-137 under perioden blir fler olyckor som leder till nedsmutsning 9 maj-19 september 1986. Cesium — 137, tusen becquerel per m?. med radioaktiva ämnen eller för att lindra deras följder. Källa: Sveriges geologiska AB. Två internationella avtal har tecknats
Hur mår Sverige?
inom internationella atomenergiorganet
Luftföroreningar i
IAEA med syfte att säkra god information
om olyckor och ömsesidigt bistånd. Avtal om
tätorterna
informationsutbyte har tecknats med de
nordiska länderna och flera länder runt Luftföroreningar förekommer i betydligt
Östersjön. Diskussioner pågår om svenskt större koncentrationer i tätorter än på lands-
stöd för att höja säkerheten och strålskydds- bygden. Det gäller nästan alla föroreningar,
nivån på kärnreaktorer i Östeuropa. inkl. buller. Enda undantaget är ozon, som
oftast finns i högre halter på landsbygden.
Det beror på att ozon i stadsluften snabbt
Ofullständig kunskap
förenar sig med andra föroreningar. om magnetfält Luftföroreningar beräknas vara orsaken
till mellan 300 och 2 000 fall av cancer i tätor- Det finns farhågor för att magnetfälten
terna varje år, enligt uppgifter i naturvårdskring vanliga kraftledningar och andra led-
verkets aktionsplan mot luftföroreningar och ningar som försörjer oss med elström kan
försurning. Andra hälsoeffekter är astma vara cancerframkallande. Bl.a. har det ame-
och allergier. rikanska naturvårdsverket sådana misstan-
Luftkvaliteten påverkas framför allt av kar. Ett omfattande svenskt forskningspro-
trafiken och uppvärmningen av bostäder. Bilgram pågår för att hitta eventuella sam-
trafikens betydelse har successivt ökat och band. I avvaktan på djupare kunskaper vid-
är i dag den största källan till luftföroreningar tas i Sverige åtgärder i t.ex. bostäder och
i tätorter (se även Kapitel 9, s. 236). Vinterbarnstugor som utsätts för extremt höga fält
tid, när avgaserna inte i samma utsträckning genom att de byggts nära kraftledningar.
sprids och förs bort, kan det under kortare
Upprepade svenska studier på möss har
perioder byggas upp relativt höga förorevisat att graviditeten störs om de utsätts för
ningshalter. magnetiska fält som liknat bildskärmarnas
men är starkare. Studier på gravida kvinnor
har dock inte visat på några effekter som
kunnat kopplas till några magnetfält. Omfat-
Cancer, allergier, astma
tande internationell forskning pågår. I vän-
tan på resultaten tog regeringen 1987 initiativ
Luftföroreningarnas betydelse för företill att utveckla ett system med frivillig prov-
komsten av cancer i tätorterna är större än ning av bildskärmar. Rekommendationer har
man tidigare har trott. År 1984 uppskattade dessutom tagits fram om vissa högsta mag-
cancerkommittén luftföroreningarnas invernetfältsnivåer för bildskärmar. Detta har lett
kan till 100—1 000 cancerfall per år. Nya betill att en ny grupp ”lågstrålande” bildskär-
räkningar pekar mot 300—2 000 cancerfall mar har utvecklats, som har magnetfält un-
med ett sannolikt värde nära 800 fall per år. der tiondelen av de tidigare högsta vär-
Det motsvarar 50—250 dödsfall i cancer per dena.
miljon invånare i tätorterna.
Risken för cancer till följd av luftförore-
ningar är betydligt högre än den risknivå som
eftersträvas när det gäller skydd mot radio-
aktiv strålning. I det senare fallet är åtgärds-
gränsen 1—10 dödsfall i cancer per år och
miljon invånare.
De luftföroreningar som framför allt kan
bidra till att cancer utvecklas är eten, bensen
och polyaromatiska kolväten som huvud-
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
sakligen kommer från biltrafik och vedeld- Världshälsoorganisationen (WHO) har ning. Även kvävedioxid kan misstänkas ha klarlagt att luftvägssjukdomar ökar när konbetydelse. En undersökning av vägtrafikens centrationen av sot och svavel är över 100 föroreningar visar att merparten av partik- mikrogram/m? luft. Barn är känsligare än lar med cancerframkallande ämnen, kom- vuxna. mer från dieselfordon, trots att dieseltrafi- Enligt en svensk undersökning av värnken bara svarar för 1096 av trafiken. pliktiga är astma och allergier betydligt vanli-
Effekten av olika föroreningar är inte en- gare i städerna än på landsbygden. T.ex. tydig. En del ämnen kan motverka cancer- var allergisk snuva nästan dubbelt så vanlig bildning, andra kan öka risken. T.ex. kan bland dem som bodde i Stockholm jämfört svaveldioxid och kvävedioxid påverka lung- med dem som bodde på landet. orna så att cancerframkallande ämnen lät- En undersökning av astma hos barn i tare kan angripa lungcellerna. Sundsvall påvisade dock ingen skillnad mel-
Stadsluften ökar också risken för aller- lan barn som bodde i centrum resp. utanför gler och astma, men det är svårt att finna staden, trots att halterna av kvävedioxid i klara samband mellan en särskild förore- centrum hörde till de högsta i landet. "ning och en viss hälsoeffekt. Olika faktorer Vid en annan undersökning av föresamverkar. En rad studier visar att före- komsten av allergier fann man emellertid en komsten av astma och allergier ökar med skillnad mellan innerstads- och ytterstadsökad industrialisering och urbanisering. områden. Luftföroreningar som irriterar slemhinnorna En tredje studie, från Norrköpingstrakkan också försämra kroppens försvar mot ten, gav vid handen att barn som bodde i närinfektioner och indirekt orsaka allergier, ge- heten av en massaindustri med stora punktnom att det blir lättare för allergiframkal- utsläpp, oftare än andra barn drabbades av lande ämnen att ta sig genom slemhinnorna. astma, allergier och hosta.
Tabell 3.17 Miljö- och hälsoeffekter av olika luftföroreningar.
PROBLEM, MILJÖEFFEKT FÖRORENINGAR . Slemhinneirritation, luftvägs- Kvävedioxid, svaveldioxid, sot, stoft, - besvär, astma ozon, aldehyder -
Allergier och astma Nickel, svaveloxider, kvävedioxider,
ozon kan ha betydelse för uppkomst av
astma och allergi - Påverkan på centrala nervsystemet Bly, kolväten, lösningsmedel, klorerade
kolväten, dioxiner
Förhöjd cancerfrekvens, Polyaromatiska kolväten (PAH), eten, asskador på arvsmassan best, 6-värt krom, partiklar
Påverkan på hjärtkärlsystemet Koloxid
hos personer med kranskärlssjukdom Lukt Svavelväte, merkaptaner, kolsvavla och
lösningsmedel (butylacetat, xylen) Nedsmutsning Sot, stoft - Nedbrytning av material i Svaveldioxid, kvävedioxid, ozon - byggnader och konstföremål Växtskador Ozon, vissa kolväten
Hur mår Sverige?
Både lokala och långväga vedioxidnedfall i Sverige kommer utifrån, så har åtgärder mot lokala utsläpp stor bety-
föroreningar
delse för luftkvaliteten i tätorterna. I trafike- Luftkvaliteten i tätorterna påverkas både rade stadsdelar kommer 70—9090 av kväav lokala och långväga föroreningar. Aven veoxiderna från lokala källor. om merparten av de totala mängderna kvä- Det finns också ett klart samband mellan mängden kvävedioxid och tätortens storlek, ett samband som inte är lika tydligt för svaveldioxid och sot. Bild 3.19 Svaveldioxid i tätorter un-
Svaveldioxid i tätortsluften kommer i der vinterhalvåret större utsträckning utifrån. I södra Sverige 1989/90. kan svaveldioxid och sot utifrån ha stor betydelse när föroreningshalterna tillfälligtvis är |= 10 mikrogram höga. I mindre orter i norra Sverige och på svaveldioxid/m? småländska höglandet har vedeldning en re- BLÅ STAPLAR lativt stor betydelse för luftkvaliteten. visar medelvärden
Naturvårdsverket har angett riktvärden i tätorter för luftföroreningar i tätorter och dessa an- SVARTA STAPLAR vänds numer i flera kommuner. Riktvärvisar mätningar dena överskrids för något ämne i 25—30 orpå landsbygden ter. I nästan samtliga fall gäller det kvarter och regionala vid trafikerade gator. bakgrundsvärden
Det finns också ett klart samband mellan mängden kvävedioxid och tätortens storlek, ett samband som inte är lika tydligt för svaveldioxid och sot.
Utsläppen av svaveldioxid i städerna ökade under 1950-, 60- och 70-talen, men har de senaste tjugo åren minskat kraftigt genom utbyggnad av fjärrvärme och övergång till mer svavelfattiga oljor. I Stockholm är t.ex. medelvärdet för vinterhalvåret ungefär en tredjedel av nivån från åren kring 1970.
Riktvärdet för svaveldioxider överskrids bara i Skåne i samband med korta perioder med höga luftföroreningshalter. Minskade svavelutsläpp i Sverige och Nordeuropa väntas medföra att riktvärdena kommer att underskridas i hela landet.
Sotvärdena ligger under riktvärdet i hela landet. Sothalterna har också minskat från att ha varit relativt höga under 1960-talet. En begränsning är att sotmätningar enbart visar svarta partiklar, som oftast kommer från förbränning. Andra partiklar, från bl.a. fotokemiska reaktioner, har antagligen större betydelse för hälsan, men tillgången till mätdata är sämre. Den totala mängden Källa: TVL. partiklar, som är 3—4 gånger högre än sot-
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar Bild 3.20 Svaveldioxidhalter i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, 1978- 1989. Mikrogram/m? 90
70.
Riktvärde |
10.
1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 —2 > STOCKHOLM, Sergels torg : = == = GÖTEBORG, Odinsgatan
Källa: SCB. 90 09 SUNDSVALL, Kyrkogatan
Bild 3.21 Partiklar i stadsluft. Mikrogram/m?
90 Partiklar i luften vid Odinsgatan i Göteborg 1980-1987. =
> : SS Riktvärde
10 Källa: SCB, NA 24 SM 9001. 1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 61
Hur mår Sverige? Bild 3.22 Kvävedioxidhalter i centrum av Stockholm, Göteborg och Sundsvall 1978-1989. Mikrogram/m?
LC Rikvärde
””e-
se e &
FK oo0o08c8mpooc0
Fä ange
1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89
—L STOCKHOLM, Sergels torg == == = GÖTEBORG, Odinsgatan 09000 SUNDSVALL, Kyrkogatan Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.
Tabell 3.18 Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet i tätorter. Ämne Riktvärden för medelvärdet, | AA mikrogram/m?, under |
| 1 tim | 8 tim | 24 tim | Halvår | |
| - Koloxid, CO | = | 6 | - | - |
| -Kvävedioxid, NO, 110 | = | 75 | 50 | |
| Svaveldioxid, SO, | 200 | - | 100 | 50 |
| Sot | - | -— | 90 | 40 |
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
mängden, förefaller ha varit oförändrad fällen enligt den nordiska luftvårdsplanen) under 1980-talet när det gäller stadsluft, trots har rapporterats från Stockholm. Höga halatt de stora punktutsläppen av partiklar to- ter förekommer även i Göteborg. I hela talt sett har minskat i Sverige. Europa har ozonhalterna ökat med 1—290
Utsläppen av kväveoxider har trefaldi- per år sedan 1950-talet (se avsnitt om ozongats sedan mitten av 1950-talet, framför allt bildning, s.38) beroende på vägtrafikutvecklingen. Det När det gäller vissa föroreningar som finns inte tillräckligt långa mätserier som vi- kan bidra till cancer finns det få mätserier. sar om de ökade utsläppen direkt motsvaras av höjda halter av kvävedioxid i stadsluf-
Bild 3.23 Kvävedioxid i tätorter unten. Riktvärdena för kvävedioxid och kol-
der vinterhalvåret oxid är de som oftast överskrids.
1989/90.
Mängden kvävedioxid i luften styrs av ozonhalterna, eftersom ozon omvandlar kvä-
I = !0 mikrogram vemonoxid till kvävedioxid. Kvävedioxid kvävedioxid/m? anses ha större betydelse för hälsan, men
BLÅ STAPLAR kunskaperna om kvävemonoxidens effek-
visar medelvärden ter är ofullständiga. i tätorter
Det är oklart hur många människor som
SVARTA STAPLAR verkligen utsätts för halter över riktvärdet.
visar mätningar Man vet att ca 20000 människor i Göte-
på landsbygden borg och drygt 6 000 i Stockholm bor utmed och regionala gator där riktvärdet för kvävedioxid över- bakgrundsvärden skrids. Enligt bilavgasutredningen fanns det 1983 sammanlagt 200000 personer som bodde eller arbetade utmed gator där riktvärdena överskreds. Alla städer, med undantag för Stockholm, Göteborg och eventuellt Malmö, räknar med att klara riktvärdet för kvävedioxid före sekelskiftet. Det skall ske med hjälp av gällande krav på avgasrening och planerade trafikregleringar.
Övergången till bensin med lägre blyhalt och blyfri bensin har också medfört bättre luftkvalitet.
Ozonhalterna är i allmänhet större på
landsbygden än i städerna, men ozonhalter
över 150 mg/m? (riktvärde för enstaka till-
Tabell 3.19 Utsläpp av partiklar i
Sverige, ton per år.
1975 1987 Industri 130000 20000 Trafik 20000 92.000
Förbränning 20000 17 000
Källa: SNV rapport 3761. Källa: TVL.
Hur mår Sverige?
Man vet att höga halter av toluen och xylen | 1600-talet i Gotlandssandsten — den sten
kan förkomma lokalt kring möbelsnickerier. | som är mest känslig för luftföroreningar. Sva-
Liknande lokala problem kan finnas kring velföreningar, framför allt svaveldioxid bensinstationer (bensen) och plastfabriker skyndar på vittringen och kvävedioxid för- (styren). Dessa kolväten ingår även i bilav- | stärker processen. Minskade utsläpp av gaser. För benso(a)pyren finns beräkningar | svaveldioxid har hittills inte kunnat avläsas i av utsläpp från bostadsuppvärmning och minskad korrosionstakt på byggnader och trafikutsläpp. Utsläppen från bostäder mins- | kulturminnen. Vittringen av kalk- och sandkade under tiden 1935-1987, men har legat | sten är tre gånger högre i centrala Stockstill sedan 1960-talet när det gäller vedeld- holm jämfört med på landsbygden. Även ning. Trafikutsläppen av benso(a)pyren har | runstenar, hällristningar och glasmålningar minskat sedan 1980 och kommer att minska | skadas av luftföroreningar. ytterligare i takt med att fler bilar har kata- De riktvärden som finns för luftförorelytisk avgasrening. ningar i tätorter utgår från föroreningarnas
hälsoeffekter. Luftföroreningar på samma
nivå som riktvärdena påverkar både metaller Byggnader och och stenmaterial.
kulturminnen vittrar Miljöpåverkan på byggnader och andra
. | kulturföremål beskrivs även i Kapitel 4 Många av de vackraste portalerna till kyr- (8.84). kor, slott och privathus skulpterades under
Tabell 3.20 Bly i Stockholmsluften. Medelvärde, mikrogram/m?.
| Period 78/ 79/ 80/ 81/ 82/ 83/ 84/ 85/ 86/ 87/ 88/ Kommen- Mätstation 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 tar
Sveavägen 59 111007 06 08 06 04 04 04 OÅ nov-dee Hornsgatan 108 23 2,0 1,3 1,2 09 1,2 09 05 07 —. 0,6 majjun
Källa: SCB, NA 24 SM9001.
Tabell 3.21 Utsläpp av benso(a)pyren från bostadsuppvärmning och
trafik i tätorter 1935-1987, kg/år.
| År | 1935 | 1960 | 1980 | 1987 | |
| - Bostadsuppvärmning 1285 | 570 | 5065 | 375 | ||
| ved | 770 | 270 | 260 | 230 | |
| kol | 00 40 | 05 | 5 | ||
| olja | 7885-77-58 | FE | 140 | ||
| Trafik | AA | 105 | 245 | 160 | |
| TOTALT | 0 285 | 675 | 810 | 535 |
Källa: SNV Rapport 3761.
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Trafiken bullrar mest
Buller stressar och
stör sömnen Trafiken är den källa som exponerar flest människor för buller och vägtrafiken är det Under de senaste tjugo åren har bullerni- trafikslag som flest antal människor störs våerna i hela västvärlden höjts markant. av. Järnväg och flyg bullrar emellertid mer Bara i Sverige har under denna tid vägtrafi- om man utgår från varje enskilt tåg respekken ökat trefalt och flygtrafiken tiofalt. tive flygplan. Trafikbuller är i första hand ett Buller inverkar på flera sätt på männi- tätortsproblem och mest drabbade är storskors hälsa och välbefinnande: hörselskador, städerna. Utmed starkt belastade järnvägar stressreaktioner och sömnstörningar blir och vägar i landet blir störningarna också resultatet. Konsumtionen av läkemedel — påtagliga, liksom i anslutning till flygplatser. mot exempelvis högt blodtryck och magsår — tenderar också att öka vid hög bullerbe- Vägtrafiken lastning. År 1986 inventerades bullersituationen De största bullerproblemen finns i ar- längs hela det statliga vägnätet, dvs. huvudbetsmiljön, som inte behandlas här, men sakligen landsbygdsvägar. Man fann då att även i den yttre miljön störs många av bulca 30000 personer utsattes för en ljudnivå ler. som översteg 65 dB(A). I Göteborg beräknas ca 25 000 personer bo i fastigheter där bullernivån utanför är högre än 65 dB(A), och i Storstockholm rör det sig om ca 100 000 personer. Inom hela Sverige beräknas ca en miljon boende ha en bullernivå utanför sin bostad överstigande 65 dB(A). För ca tre miljoner överskrids 55 dB(A), som är det av riksdagen beslutade riktvärdet för planering av nya bostäder och trafikleder. Väg- och trafikinstitutet förutspår att antalet personer som utsätts för över 55 dB(A) rr vätskor och fasta kroppar och kommer att öka till 3,4 miljoner år 2000 som kan uppfattas med vår hörsel. ; och 3,6 miljoner år 2015, om inga åtgärder | uller används som benämning på eltt vidtas.
e önskvärt ljud.
Buller uppkommer från flera källor i ett — Ljudstyrkan mäts i decibel. För att uttrycka ljudstyrka används — på grund av fordon. Motor, avgassystem, kylsystem, luftden stora skillnaden mellan hörtröskel och motstånd, kraftöverföringssystem, slut-
smärtgräns — en logaritmisk skala med en- växelns utväxlingsförhållande och däcks-
heten decibel (dB). En ökning av ljudnivån utrustning bidrar i varierande omfattning med 10 dB upplevs ungefär som en för- till bullret, liksom hastigheten. dubbling av ljudstyrkan. Vid mätning av Från 1991 års bilmodeller kommer "ljudtrycket vägs ljudets olika frekvenser strängare bullerkrav att införas i Sverige. så att de skall efterlikna örats känslighet. Med de nya skärpta trafikbullerkraven Den vanligaste enheten betecknas dB(A). kommer däck-vägbanebullret att dominera 20 dB(A) motsvarar ljudnivån i en tyst över motorbullret redan vid hastigheter stadsvåning, 60 dB(A) ett normalt samtal på en meters avstånd och 80 dB(A) ljudet över 40 km/tim. Nya tunga fordon bullrar av en slipmaskin. 5—10 dB(A) mer än personbilar. Det innea AA er bär att, vid en normal lastbilsandel av 1090, bidrar den tunga trafiken med ungefär lika
65 5 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
stor andel av bullret som personbilarna. Förändringar av flygtrafiken kräver se-
1978 infördes i Sverige de första gräns- dan den 1 juli 1989 tillstånd enligt miljövärdena för buller från bilar. Inom EG har skyddslagen (om landningsbanan har en skärpta gränsvärden för bilar införts den 1 längd över 1200 m). Ett exempel på ärende oktober 1988. De nordiska miljöministrarna som har prövats gällde en utökning av flyghar antagit ett långsiktigt mål för att minska trafiken till Karlstads flygplats. Tillståndstrafikbullret — inga fordon skall tillåtas över- prövningen ledde till att trafiken begränsaskrida 80 dB(A). Kraven är kopplade till en des morgon- och kvällstid samt att tystare viss mätmetod vari acceleration ingår, men flygplan krävdes för postflyget nattetid. den tar inte hänsyn till däck-vägbanebuller. Utvecklingen är i dag inriktad på att er-
sätta äldre flygplan som har höga bullerni- Flygtrafiken våer med modernare och tystare flygplans-
typer. Buller från större jetplan beräknas till I dagsläget finns ett 30-tal trafikflygplatser i
108 dB(A). Med ny motorteknik har man Sverige. Vid de civila trafikflygplatserna i
kunnat minska bullernivåerna med 7—15 dB Sverige beräknas i dag ca 60 000 personer
med bibehållen motoreffekt. Någon ytterlivara utsatta för flygbuller över 55dB (A).
gare sänkning av flygplansbuller genom ut- Antalet ankommande och avresande flyg-
veckling av ny teknik kan inte förväntas på passagerare på Arlanda flygplats uppgår till
kort sikt. 14 miljoner/år. En ordinär dag startar eller
Nordiska ministerrådet (miljöministlandar mellan 600 och 700 flygplan på Ar-
rarna) har uttalat att äldre civila jetplan, t.ex. landa.
av typ Fokker F28 och DC9-41, bör förbju-
das i så många länder som möjligt från år
2000. Flera flygbolag har också beslutat
byta ut vissa flygplanstyper. Det innebär att Bild 3.24 Flygbuller kring Arlanda
bullernivåerna t.ex. vid Arlanda skall ha
flygplats.
kulminerat redan 1989 för att därefter
minska fram till år 2015 med ca 3 dB(A),
Knivsta
273 trots ökad trafik. Genom denna utveckling
E4 Arlanda kommer antalet mycket bullerstörda perso-
Närtuna
ner kring de civila flygplatserna att minska.
När det gäller militärt flyg, pågår en ana-
lys av vilka förändringar av bullerstörningar
Sigtuna som kan uppkomma vid introduktion av
flygplan JAS 39 efter 1995. De teoretiska be-
räkningar som har utförts pekar mot att
bullerstörningarna från JAS 39 blir större än
från flygplan 37 Viggen. Detta kan komma
att påverka markanvändningen i närheten av
Vallentuna ett tiotal flygflottiljer.
Järnvägstrafiken
SJ har kartlagt hur många som störs av bul-
ler från järnvägstrafik. Järnvägsbullret över-
stiger 65 dB(A) vid ca 30 000 lägenheter
HI 65 dB(A)-gräns
och 55 dB(A) vid 200 000 lägenheter. Tidvis
L 55 dB (A)-gräns
överstiger bullret 70 dB(A) vid 270 000 lä-
genheter. I Sverige finns inga gränsvärden för Källa: Luftfartsverket. järnvägsbuller. I bl.a. Nederländerna,
Kapitel 3 Långväga och lokala luftföroreningar
Schweiz och Tyskland pågår arbete för att ramkonventioner som angav mål och allfastställa gränsvärden. männa förpliktelser. Under 1980-talet har
Inkapsling av boggier, tystare bromsar flera av dessa utvecklats till mer precisa, binoch bättre hjul gör att de moderna tågen bull- dande åtaganden och ibland har kvantitarar mindre än de gamla. Banans utform- tiva mål angetts. Det har också skett en utning har också betydelse för bullernivåerna. veckling i synen på miljömålen. Till nyligen
För de nya snabbtågen, som når hastig- har överenskommmelserna varit inriktade på heter om 200 km/tim, har SJ i sitt kontrakt att sätta upp mål utifrån den bästa teknik med tillverkaren föreskrivit att ljudnivån som finns för att uppfylla målen (BAT, Best inte får överskrida den som ett vanligt per- Available Technology). Nu utgår arbetet sontåg åstadkommer vid 130 km i tummen. allt mer från vad naturen tål, dvs. experter- Det kan jämföras med förhållandena i nas bedömningar av vad som är den kri- Frankrike, där snabbtåg är vanliga. Ett tiska belastningsgränsen för olika föroresnabbtåg i 200 km/timme kommer upp i ningar. 97 dB(A), medan ett vanligt expresståg i De viktigaste konkreta åtagandena som 140 km/timme når 92 dB(A). Sverige har gjort inom luftvårdsområdet är
Attityden till buller skiljer sig i olika län- konventionen mot gränsöverskridande der. Buller orsakar framför allt lokala pro- luftföroreningar och den nordiska handlingsblem, men möjligheten att införa gemen- planen mot luftföroreningar. samma bullernormer för biltrafiken, diskute- Konventionen mot gränsöverskridande ras internationellt. En samordning av bul- luftföroreningar utarbetades inom ECE och lernormer kan också minska kostnaderna för undertecknades i Geneve 1979. Till konatt utveckla tyst fordonsteknik. ventionen hör två protokoll: Protokollet om
begränsning av svavelutsläpp från 1985 och
protokollet om kväveoxider från 1988.
Svavelprotokollet innebär att svavelut-
släppen skall reduceras med 3090 före 1993,
Internationella
räknat från 1980. Hösten 1990 hade protoöverenskommelser kollet ratificerats (dvs. antagits av parlamen-
ten) i 20 av de 21 länder som skrev under Det internationella miljösamarbetet för att protokollet. De flesta av de länder som unmotverka luftföroreningar inleddes i början dertecknat svavelprotokollet har redan av 1970-talet, då en arbetsgrupp inom FNs minskat sina utsläpp med mer än 3096. De ekonomiska kommission för Europa och svenska svavelutsläppen har minskat med Nordamerika (ECE) diskuterade gemen- 6090 sedan 1980. samma luftföroreningsproblem. I kväveprotokollet utfäster sig 27 stater
Två år senare, under FN-konferensen att 1994 års utsläpp av kväveoxider inte skall om den mänskliga miljön, antogs en deklara- överstiga 1987 års nivå. I samband med tion som angav principerna för det mellan- detta protokoll deklarerade 12 länder, däristatliga miljöarbetet. Enligt deklarationen bland Sverige, att kväveoxidutsläppen skall har enskilda stater ansvar för att verksam- begränsas med 3077 till 1998 räknat från ett heter inom det egna territoriet inte förorsa- medeltal under perioden 1980—1985. Prokar skador på miljö- och naturresurser i tokollet tar inte upp utsläpp av ammoniak. andra länder eller inom områden som ligger De svenska utsläppen av kväveoxider har utanför nationella lagar, t.ex. de öppna ha- minskat med några procent sedan början av ven. 1980-talet. De beslut som hittills fattats
Sedan dess har flera regionala konven- väntas ge en minskning med 1577 till mitten tioner utarbetats på luftvårdsområdet. Un- av 1990-talet. der 1970-talet fanns det huvudsakligen Inom konventionen mot gränsöverskri-
Hur mår Sverige?
dande föroreningar pågår ett arbete med ett I överenskommelser för att minska förmotsvarande protokoll för att begränsa oreningar i Östersjön och Nordsjön ingår en flyktiga organiska ämnen som tillsammans rad utfästelser som kräver åtgärder mot med kväveoxider bildar ozon. Sverige har luftföroreningar. Det gäller framför allt Heltillsammans med ett antal andra länder före- singforskonventionen, som är bindande, slagit en sänkning med 3096 som ett första och Nordsjökonferensen, som inte är juristeg. diskt bindande, men som har stor betydelse
Den första nordiska handlingsplanen för utvecklingen av andra överenskommelser motluftföroreningar antogsi Reykjavik 1990. inom havsområdet. (Se Kapitel 5, s. 163). Planen innehåller en mängd gemensamma miljömål, strategier och åtgärder, även om den inte är juridiskt bindande på samma sätt som en konvention.
Enligt handlingsplanen skall svavelnedfallet i Norden — med undantag för Skåne och
Danmark — inte överstiga 0,5 g/m? per år,
vilket motsvarar 5 kg per hektar. Nedfallet i Sverige är 5—20 kg per hektar och år.
För kvävenedfallet anges som mål 1 g/m? , vilket motsvarar 10 kg/hektar. Nedfallet i Sverige är 2—20 kg/hektar. Dessutom ingår en minskning av utsläppet av kväveoxider med 3096 under perioden 1980—1998. När det gäller ammoniakutsläpp från jordbruket skall de nordiska länderna diskutera en strategi i början av 1990-talet.
Flyktiga organiska ämnen som påverkar ozonbildningen skall de nordiska länderna eftersträva att minska med 5090 före år 2005, räknat från 1988 års nivå. För ozonmängderna nära marken anges som miljömål högst 50 mikrogram/m? som genomsnitt för perioden maj—september och högst 150 mikrogram/m? som medelvärde under en timme. Ozonhalterna under sommarmåna-
derna är i Sverige 60—90 mikrogram/m? och
100—250 mikrogram/m? vid enstaka tillfällen.
I den nordiska handlingsplanen ingår också att metylkvicksilver i fisk inte får överstiga 0,5 mg/kg fisk, vilket medför att kvicksilvernedfallet behöver minska med 60—8026. Om tungmetaller skrivs allmänt att utsläppen bör minska så att belastningen inte väsentligt överstiger de naturliga nivåerna.
Nedfall från luften är för flera ämnen en betydande källa till havsföroreningar. Det gäller t.ex. kväve och metaller.
Hur mår Sverige?
Markanvändning
och naturvård
Konkurrens om markanvändningen 73
| Miljöeffekter av markanvändning | 80 |
| Effekter på kulturmiljöer | 84 |
| Konsekvenser för flora och fauna | 88 |
| Skydd av natur | 97 |
Internationella överenskommelser =: 106
69
Hur mår Sverige?
m Nils Holgersson skulle och de stora bruna myrflaken. Framför allt göra om sin underbara resa Norrlandsskogarna ser ut som de gjort i tuöver Sverige år 1991 skulle sentals år. Att en del av myrmarken förvanddet vara med en kanadagås — lats till åker och skog är inte lätt att uppom han inte flyger helikop- täcka. De stora jordbruksslätterna har bara ter. Vill man förstå de stora dragen i hur naggats lite i kanterna. Däremot har rutorna mark och landskap förändras med sami slättbygdernas mönster blivit betydligt hällsutvecklingen är fågelperspektivet överstörre och rakare. Inslagen av vattenblänk, lägset. Frågan är vad en återuppväckt Nils Holgersson skulle förstå av det han ser, 90 år slingrande bäckar och saftigt gröna mader har nästan helt försvunnit i de mest utprägefter sin första resa på gåskarlens rygg. lade jordbruksbygderna. Ängsmarker och beteshagar har genom- De stora mönstren gått stora förändringar. Halvöppna lövmarkänns igen ker, som förr utgjorde en mjuk övergång mellan bygd och skog, är borta. Gränsen Det storskaliga mönstret, fördelningen mellan åker och barrskog är ofta en knivmellan vatten, skog och öppen jordbruks- skarp linje i landskapet. mark, känner han säkert igen. Det är be- I skogslandskapet har tusentals små, stämt av de naturgivna förutsättningarna, av spridda odlingsöar försvunnit. Torp och gårberggrund, jordarter och klimat, kalfjället dar har övergivits. Åkrar har vuxit igen el-
Bild 4.1 Fördelning av olika slags mark i Sverige. Skogsmark och mark med fjällbarrskog 54 Yo
Myrmark 11 90
Vatten 9 Yo
. Berg fjäll och övrig mark 1620
Bebyggd mark och tillhörande mark 3 90
Jordbruksmark 8 Yo
Om Sveriges yta fördelades jämnt på alla invånare skulle var och en få omkring 50 000 m?. Bilden visar hur det skulle se ut om de olika naturtyperna fördelades lika på varje ”lott” om 50 000 m2,
Källa: Mark och vatten år 2010, Ds 1988:35.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
ler planterats med barrskog. Det är en stor Fler tätorter och vägar förändring, men i fågelperspektiv syns den inte särskilt tydligt i landskapets mönster. Tydligare är spåren efter 1900-talets om- Övergången från självhushållets till indu- välvningar av bosättning och bebyggelsestriålderns jordbruk har medfört att åker- mönster. I seklets början bodde ca 7096 av arealen minskat med ca 2596 sedan sekel- befolkningen på landsbygden. I dag har den skiftet, men detta berör trots allt inte mer än siffran sjunkit till omkring 1596. Sveriges några procent av Sveriges totala yta. tätorter hade vid sekelskiftet sammanlagt
Bild 4.2 Befolkningstäthet i Sverige år 1830 och 1980.
Invånare/km?
ntal invånare Antal invånare
per kvadrat kilo- per kvadrat kilo-
Li meter år 1980
meter år 1830 Källa: Mark och vatten år 2010, Ds 1988:35.
Hur mår Sverige?
1,5 milj. invånare. I dag bor omkring 7 milj. växter och djur. På motsvarande sätt har svenskar i tätorter. Tätorterna har blivit förändringarna inom jordbruket medfört nya många fler och mycket större, även om de levnadsvillkor för flora och fauna i odlingsfortfarande bara är isolerade fläckar i land- landskapet. Skogsmarken och jordbruksskapsmönstret. marken — sammanlagt omkring två tredje-
Här och var längs fjällkedjan, utmed delar av Sveriges landyta — brukas i dag med kusterna och sjöstränderna finns en helt ny moderna metoder och en hög grad av metyp av bebyggelse i form av ”byar” med fri- kanisering. Dessa förändringar bidrar starkt tidshus. till utarmningen av den biologiska mångfal-
Den största förändringen är att dagens den. landskap genomkorsas av ett mycket finförgrenat nät av vägar och kraftledningar. Det är ett nytt inslag i landskapsmönstret, som till Marken som soptipp allra största delen tillkommit under vårt sekel. Kanske kan Nils Holgersson notera glesa
Om man undantar Stockholmsregionens och risiga grantoppar här och var i södra Sveväxande dominans är Sveriges befolkning rige, men de kemiska förändringar som
skett i marken skulle han inte upptäcka ens fördelad över landet ungefär på samma sätt nu som för 150 år sedan. Den om han gick till fots. stora omflyttningen har skett inom regioner — Skog, mark och vattendrag påverkas från landsbygd till tätorter. starkt av luftburna föroreningar, som sprids
med vinden, över nationsgränser och faller
ner med regn och snö. Skogen har blivit rutig Allvarligast är nedfallet av försurande
ämnen som svavel- och kväveföreningar som Skogen har också förändrats. I södra Sve- redan kraftigt påverkat skogsmarken i rige fanns före det moderna skogsbrukets ge- södra och mellersta Sverige och nu börjat pånombrott glesa, luckiga och olikåldriga verka även Norrlandsskogen som är mer skogar med inslag av kala eller nästan kala känslig för försurning. hedmarker. I norr fanns det vidsträckta När marken försuras inträffar en rad obrutna barrskogar, utglesade bara runt be- andra kemiska förändringar. Trädens rötter byggelse och i stråk längs älvdalarna. kan skadas av aluminium och andra metal-
Nu är den vuxna skogen mycket tätare, ler som kommer i rörelse. Näringsämnen grönare och frodigare än då. Men hela skogs- tvättas bort ur marken och förs vidare till landskapet har blivit rutigt. Samma möns- sjöar och vattendrag. (Se Kapitel 3, s.32). ter går igen från söder till norr, det är bara skalan som förändras. Kala fält avlöses av rutor med tät skog i olika åldrar. Nätet av vägar genomkorsar så gott som hela skogslandskapet.
Mångfalden hotas
Många stora och omvälvande förändringarna i skogslandskapet kan Nils Holgersson knappast upptäcka från sin gåsrygg. Det är i grunden en annan skog än den han såg vid sekelskiftet. Urskogar har blivit produktionsskogar med förändrade livsvillkor för
Z2
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Konkurrens om
markanvändningen
I slutet av 1800-talet övergick jordbrukarsamhället successivt till ett industrisamhälle. Under det sekel som gått sedan dess har landskapet genomgått omfattande förändringar. Vid sidan av odlingslandskapet har industri-, tätorts- och trafiklandskap börjat växa fram.
I början av 1960-talet hade konkurrensen om marken blivit uppenbar. Ett flertal akuta intressekonflikter om bl.a. Vindelälven och några industrilokaliseringsorter på västkusten, skapade debatt om markanvändningen. Friluftslivets och naturvårdens anspråk på marken började uppmärksammas på allvar. Den fysiska riksplaneringen tog form. Processen pågick i över 20 år och ledde bland annat till att intresseområden för olika anspråk avgränsades. I naturresurslagen 1987 lagfästes riksdagens riktlinjer för avvägningar mellan bevarande- och exploateringsintressen i frågor om mark och vatten.
Parallellt med riksplaneringen har ambitionsnivån i kommunernas fysiska planering höjts, från att omfatta huvudsakligen bebyggelseplanering till kommunala översiktsplaner för all mark- och vattenanvändning.
Mark för jordbruk, skogsbruk och renskötsel
Områden som har särskilt stora värden I ett biologiskt perspektiv har vårt sätt att
för turism och rörligt friluftsliv. använda skogsmark och jordbruksmark förändrats radikalt under 1900-talet. För Kust- och skärgårdsområden som har
stora bevarandevärden och som skall
skyddas mot etablering av miljöstörande
anläggningar. Bild 4.3 Områden av riksintresse.
1 Övriga kust- och skärgårdsområden Kartan visar områden som i sin helhet är av NN som har stora bevarandevärden. riksintresse enligt naturresurslagen. Inom dessa Etablering av miljöstörande anlägg-
ningar får ske på platser där liknande områden finns särskilda regler till skydd för
verksamheter redan finns. natur- och kulturmiljön. Starkast skydd mot exploatering har de älvar och älvsträckor Fjällområden vars orörda karaktär som är uppräknade i naturresurslagen. skall skyddas. Källa: Att hushålla med mark och vatten, Älvar och älvsträckor som skall Planverket 1988. skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.
Hur mår Sverige?
skogsbrukets del har stora förändringar skett Skogsbruk efter 1950. Över 7090 av Sveriges landyta är täckt av Skogsbrukets och jordbrukets miljöefskog. Mer än fyra femtedelar av denna yta, fekter behandlas i Kapitel 10, sid 243. eller 25,6 milj. hektar (motsvarande 6397 av landarealen), är produktiv skogsmark, där Jordbruk skogsbruk är ekonomiskt lönsamt och tillå- Åkerarealen i Sverige har minskat sedan tet. Skogsmarksarealen har ökat något under mitten på 1950-talet till följd av rationalise- de senaste 40—50 åren, huvudsakligen geringar inom jordbruket. Huvuddelen av nom att åker och betesmarker övergått till nedläggningen har skett i skogs- och mellan- skog samt genom att myrmarker dikats ut. bygder, samtidigt som åkerjordarna i slätt- Samtidigt har en del skogsmark tagits i anbygderna utnyttjats allt mer intensivt. För språk för bl.a. tätorter, fritidsbebyggelse närvarande är omkring 790 av Sveriges och kraftledningsgator. Nettoökningen av landyta åker, vilket motsvarar 2,9 milj. hek- skogsmarksarealen har sedan 1940-talet vatar. En mindre del av den åkermark, som rit 600 000—700 000 hektar. tagits ur bruk, har utnyttjats för bebyggelse. Totalt användes 56 000 hektar åkermark för Renskötsel tätortsexpansion under perioden 1960-1985. Huvuddelen av minskningen av åkermark Rennäring bedrivs inom mer än en tredjeberor på återgång till skogsmark, antingen del av Sveriges yta. Mycket stora delar av genom plantering av barrskog eller genom Norrlands skogsland ingår i renskötselomspontan igenväxning. rådet. Inom detta område bedrivs renskötseln med olika intensitet beroende på års- Bild 4.4 Sveriges folkmängd och tid, naturliga förhållanden och konkurreåkerareal 1800-1980. rande intressen. Fjällrenskötseln innebär Miljoner Miljoner långa flyttningar mellan fjäll och lågland. I individer hektar Norrbotten och Västerbotten använder renskötseln mark från norska gränsen till kustlandet. Skogsrenskötseln, som bedrivs på skogsmark under i huvudsak hela året, innebär endast begränsade flyttningar. Möjligheterna att bedriva renskötsel har försvårats genom att kalhyggesbruket har minskat tillgången på vinterbete. Vinterbetet är den begränsande faktorn för renskötseln i större delen av renskötselområdet. Betesmark har också tagits i anspråk för bl.a. gruvbrytning och utbyggnad av vägar, tätorter och fritidsbebyggelse. Förluster av betesmarker har också orsakats av vattenkraftutbyggnad. Vattenkraftexploatering medför dessutom att flyttningsvägar stängs 1800 1850 1900 1950 av. Turism och fritidsaktiviteter kan ibland försvåra renskötseln. Ett problem är stör- Under 1900-talet har livsmedelsbehovet för en allt större befolkning kunnat täckas ge- ningar från snöskotertrafik i kalvningslannom mer effektiv jordbruksproduktion. den på vårvintern. Rennäringens påverkan på naturmiljön Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB. behandlas i Kapitel 10, sid 256.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
kring 25970 av mark för transporter, huvud-
Mark för bebyggelse
sakligen vägar. Tätorter Tätorternas sammanlagda yta har ökat med omkring 170 000 hektar sedan 1960. Det Trots att 1900-talet inneburit en kraftig exmotsvarar 0,490 av Sveriges landyta. I dag pansion av tätorter, trafikleder och industri är tätortsytan drygt 500 000 hektar, varav har en jämförelsevis liten del av Sveriges 60970 utgörs av bebyggelse. yta direkt påverkats av exploatering. I slutet av 1960-talet och början av 1970- 1,5 milj. hektar — drygt 396 — av Sveriges talet skedde tätortsexpansionen till ungefär landareal är bebyggd mark. Hit räknas mark hälften på åkermark. Tätorternas expanför bostäder, industri, vägar, parkeringsytor etc., men också trädgårdar, parker och annan mark i anslutning till bebyggelse. 2596 av Bild 4.6 Tätortsexpansion på åkerden bebyggda marken upptas av bostadsbe- mark 1960-1985. byggelse, 1592 av fritidsbebyggelse och om- Tusental ha
Bild 4.5 Renskötselområdet i Sverige. 200
1¶MINSKNING I ÅKERAREAL
180 2 TÄTORTSEX PANSIO q 160
140 - |
20 mm
1960 65 70 75 ' 80 85
Tätortsexpansionen har minskat kraftigt efter Gräns för renbetesfjäll/ odlingsgräns 1980. Under 1970-talet gick nästan hälften av den jordbruksmark som togs ur produktion till Lappmarksgräns tätortsexpansion. Efter 1980 har andra Renskötselområdet i Sverige faktorer än tätortsutbyggnaden fått ökad betydelse för nedläggningen av åkermark. Källa: Rennäringen i kommunernas planering, Planverket 1978. Källa: SCB, SM Na 10870/1.
Hur mår Sverige?
sion har avtagit kraftigt sedan 1980 och åker- Tabell 4.1 Trafikolyckor med markens andel av ny tätortsmark har mins- större djur. kat till en fjärdedel. Det har sedan 1970-talet funnits bestämmelser för att begränsa tät-
År Älg" Rådjur/ — Ren"
ortsutvecklingen på jord- och skogsbruks-
hjort" | mark. Sådana regler ingår numer i naturre-
| surslagen. | 1970 9200 1980 5900 | 9200 5200 — 1400" |
| Fritidsbebyggelse | 1985 — 5000 1986 4800 | 8800 3500 2800 4700 |
Det finns omkring 650 000 fritidshus i Sve-
1987 5700 11600 —- 4900 rige. Antalet har mer än fördubblats sedan
1988 5400 13300 4600 mitten av 1960-talet. Största antalet fritids-
"På statliga vägar hus finns runt storstäderna. Ökningen av an-
"”=Trafikdödade talet fritidshus har emellertid under de se- "+ Endast tågdödade naste femton året varit snabbast i Koppar-
Källa: Vägverket, Banverket Norra Regionen. bergs och Jämtlands län samt på Gotland.
Sammanlagt upptar fritidsbebyggelse 0,520 av Sveriges landareal. Från markanvändningssynpunkt har fritidsbebyggelsen som dessutom ofta har stora natur- och kulstörre inverkan än vad den låga siffran anty- turvärden. Två tredjedelar av antalet fritidsder. Det beror på, att fritidsbebyggelsen till hus ligger inom 1,5 km från stränderna mycket stor del gör anspråk på mark i områ- (kuster, större sjöar eller vattendrag). den som är attraktiva också för andra ändamål, främst för det rörliga friluftslivet, och
Vägar och andra trafikanläggningar
Det finns över 400 000 km vägar i Sverige. Bild 4.7 Antalet fritidshus i Sverige
En fjärdedel är s.k. allmänna vägar (riks- och
1963-1987.
länsvägar), medan huvuddelen — drygt Antal 280 000 km — är enskilda vägar. Av de enfritidshus skilda vägarna är i sin tur huvuddelen — runt 700 000 150 000 km — skogsbilvägar. Vägnätets påver-
kan på miljön sträcker sig långt utanför den
knappa procent av landarealen som täcks av 600 000
vägar. Asfalteringen har även medfört ef-
fekter som sjunkande grundvatten och vä- 500 000
garna har blivit barriärer för djur och väx-
ter. 400 000
Bullerstörningar och luftföroreningar
från vägtrafiken skapar avsevärda miljöpro- 300 000 blem. (Se Kapitel 3, s 42 och Kapitel 9, s.
233.) Bullerstörningar påverkar även an- 200 000 vändningen av områden relativt långt från
trafikanläggningarna. Dessutom är luftför- 100 000 oreningar från biltrafiken en viktig orsak till
kvävenedfallet och en av de bidragande orsa-
[0] kerna till försurningen.
1965 1970 1975 1980 1987 Ökande krav på vägstandard och höga
anläggningskostnader gör det svårt att helt Källa: SCB. undvika dragningar genom områden med
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Bild 4.8 Fjällområden utan vägar.
De väglösa områdena i fjällkedjan har reducerats och splittrats genom vägbyggen under de senaste 35 åren.
Källa: Obrutna fjällområden, SNV och planverket 1975 samt muntliga uppgifter.
stora natur- och kulturvärden. Genom krav Mark för täktverksamhet på särskild hänsyn till natur- och kulturmiljön vid utformning av vägar och broar skall Berg och grus inverkan på landskapsbilden och känsliga
Statistiskt sett förbrukar varje svensk omnaturtyper begränsas.
kring 10 ton grus årligen. Det finns omkring
Nya vägdragningar i fjällvärlden intar en
5 800 täkter för berg, sten, grus och sand i särställning, eftersom de berör tidigare så
Sverige. gott som helt oexploaterade områden.
Tillgången på grus är god, men tillgång- Varje vägdragning i fjällkedjan innebär en
arna är ojämnt fördelade. I vissa delar av minskning och splittring av kvarvarande
landet, t.ex. i Skåne, råder brist på grus. obrutna områden, samtidigt som stora area-
Naturgrus i brytvärda mängder finns i ler öppnas för störningar från t.ex. skoter- deltan, åsar och andra isälvsavlagringar, som körning.
ofta är värdefulla för naturvården, kultur-
minnesvården (eftersom de är rika på forn-
lämningar) och landskapsbilden. I takt med
att bristen på naturgrus ökar i olika regioner
ökar också risken för konflikter kring
markanvändningen.
Tillgångarna är väl kända genom läns-
visa grusinventeringar och täktverksamheten
Hur mår Sverige?
Bild 4.9 Produktion av grusmaterial är reglerad genom tillståndsgivning enligt 1930-1988. naturvårdslagen. Områden som har använts för täktverksamhet skall täckas med jord Miljoner ton och planteras eller behandlas på annat sätt.
140 Det går också att ersätta naturgrus med krossat berg. 100 Torv 60 Torv används dels som bränsle, dels som 20 jordförbättringsmedel. Utvinningen av energtorv ökade kraftigt i början av 1980-talet, 1930 40 50 60 70 80 85 men avtar för närvarande.
Det finns totalt 5,4 milj. hektar torvmar- 1988 producerades 88 milj.ton grusmaterial ker i Sverige. Av tekniska och ekonomiska ur berg- och grustäkter i Sverige. Hälften skäl är bara en liten del, omkring 350 000 användes för vägbyggnad. En fjärdedel av hektar, av intresse för torvbrytning. Tillstånd årsproduktionen är för närvarande berg- för energitorvutvinning har hittills getts för kross. totalt 52 300 hektar.
Antalet täkter för odlingstorv är om- Källa: SGU, PM 1988:5. kring 150.
Torvtäkt innebär total exploatering av den berörda myrmarken. Det krävs tillstånd Bild 4:10 Brytning av energitorv för torvbrytning på samma sätt som för 1982-1988. grustäkter, för att bl.a. kunna skydda våtmar- 1000 m? ker med stora naturvärden.
Runt större förbrännings- eller föräd- 3500 = lingsanläggningar kan anspråken på torvmar- | Smultoryv kerna bli ett hot mot för naturvården värdefulla objekt, särskilt som ökade trans-
3000 Stycketorv
portkostnader krymper avståndet mellan Frästorv anläggningar och torvtäkter. 2500 Våtmarkernas biologiska värden och ef- » fekterna av utdikning beharidlas närmare nedan. 2000 Gruvdrift Gruvdriften berör små arealer i ett natio- 1500 nellt perspektiv, men har stor miljöpåverkan lokalt. Miljöproblem uppkommer främst 1000 genom utlakning av tungmetaller och andra ämnen från avfallsupplag. De långsiktiga effekterna kan vara betydande. 500
1982 83 84 85 86 87 88
Källa: SGU (1986-88) och STEV (1982-85).
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Mark för friluftsliv givet som ändamål — eller ett av ändamålen — med reservatsbildningen. En femtedel av Även i ett så glest befolkat land som Sve- de områden som är riksobjekt för friluftsliv rige har stora delar av befolkningen begrän- har någon form av skydd enligt naturvårdssad tillgång på mark för friluftsliv i närheten lagen. Utefter landets kuster och vattendrag av sin bostad. Det gäller framför allt runt de råder generellt strandskydd för att säkerstörre tätorterna i södra Sverige. ställa områdena för allmänhetens friluftsliv. I ett nationellt perspektiv blir bilden Samtidigt kan även det rörliga friluftslien annan. vet ibland stå i konflikt med bevarandeintres- Mellan tio och femton procent av Sveri- sen. I fjällområdena måste behovet av ges yta har särskilt stora värden för turism Övernattningsstugor, broar och leder balanseoch friluftsliv, enligt naturresurslagen. Häri ras mot önskemålet att bevara områdenas ingår bland annat Öland och Gotland, stora orörda karaktär. Motoriserat friluftsliv i fjäldelar av fjällvärlden och långa kuststräckor len och i skärgårdarna kan bl.a. orsaka slimed tillhörande skärgårdar. tage och störningar på djurlivet. Båthamnar Att skydda mark för friluftslivets behov i grunda havsvikar kan hota värdefulla reär ett av naturvårdens syften. I omkring hälf- produktionsområden för många av kusthaten av landets naturreservat är friluftsliv an- vens fiskar.
Bild 4.11 Mark för friluftsliv.
m? per person
7 000.
I Hofors (10)
6 000
5 000
4 000
sv Nässjö (17)
3 000
2 000
1000 Stockholm (989) Malmö (223) 2 3 Km ut från tätortsgränsen
Mark som är tillgänglig för allmänheten runt några tätorter. Orternas befolkning i tusental inom parentes.
Källa: SCB, SM Na 12 8501.
Hur mår Sverige?
Större delen av våtmarkerna i Sverige är Miljöeffekter av myrar och sumpskogar. Fuktängar, mader
och vassområden är andra våtmarkstyper.
markanvändning
Våtmarker är i biologisk mening i all- Nya brukningsmetoder inom jord- och mänhet mycket artrika och produktiva milskogsbruk och förändrad markanvändning jöer såväl i skogen som i odlingslandskapet. för att utveckla städer, bygga vägar etc. har Vissa våtmarkstyper, t.ex. lövsumpskogar både förändrad landskapsbilden, förutsätt- och betade strandängar, är av särskilt stor ningarna för skilda naturtyper och olika ar- betydelse för hotade och sällsynta växt- och ters möjligheter att överleva. I detta avsnitt djurarter. beskrivs några av markanvändningens kon- Våtmarkerna har också en viktig funksekvenser. tion som ”närings- och tungmetallfällor” i landskapet. De tar upp närsalter ur det vatten som passerar, och tungmetaller anrikas Effekter på våtmarkerna (binds) i somliga av våtmarkernas växter. Minskningen av antalet och arealen våtmar- Det finns omkring 9,3 milj. hektar våtmar- ker i jordbruksområdena är sannolikt en biker i Sverige (1990), vilket motsvarar drygt dragande orsak till att allt större kvävemäng- 20976 av den totala landarealen. der når kusthaven, där de orsakar övergöd- Våtmarker är mark där vatten under ning. Våtmarkerna anses fungera som naturstörre delen av året finns nära under, i eller liga kvävereningsverk genom att de omöver markytan, samt vattenområden som vandlar en del av nitratkvävet till ofarlig är täckta av växtlighet. kvävgas.
Bild 4.12 Skogsdikning 1873-1988.
Km diken 12 000 11 000
10 000
EH Markavvattning 9 000 Bäckrensning
8 000 ;
; EE Skyddsdiknin
7 000
6 000 5000 4000
3 000 2.000 1:000 0 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990
Skogsdikningen i Sverige har under de senaste åren varit på samma nivå som under 1930talet. En allt större del av dikningen utgörs av skyddsdikning.
Källa: Björn Hånell, 1990.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Det överskuggande hotet mot våtmar- skogsbruket vuxit i omfattning. Dagens kerna är torrläggning genom dikning. Unge- skogsbruk omformar barrskogslandskapets fär en tredjedel av landets våtmarksareal naturliga mosaik av biotoper till ett långt har dikats ut sedan 1800-talets början. Under mer enhetligt produktionslandskap. Vissa av större delen av denna period har dikningen de livsmiljöer och naturtyper som ingick i syftat till rationaliseringar och till att vinna det ursprungliga skogslandskapet blir allt mer jordbruksmark. Numera sker en stor del av sällsynta. Det återstår ännu arealer, främst dikningen inom skogsbruket. Drygt 1,5 milj. i Norrland, där skogslandskapet i viss uthektar våtmarker har hittills dikats för sträckning är ostört. skogsproduktion. Arealerna äldre skog minskar och splitt-.
Skogsbruket har använt sig av dikning i ras, vilket påverkar art- och individrikedoomkring 150 år. Skogsdikningen har dock men negativt. För sådana arter som är bealdrig varit så omfattande som under 1980- roende av gammal skog är inte bara mängtalet. För närvarande dikas ca 45 000 hektar den sådan skog inom ett område viktig för årligen; ca 15 000 hektar markavvattnas, artens möjligheter att leva i området. Även medan omkring 30 000 hektar skyddsdikas, fördelningen av de kvarvarande arealerna en åtgärd som till skillnad från annan dik- gammalskog kan vara av avgörande betyning ej kräver tillstånd. Skyddsdikningen delse. görs för att förhindra försurning efter avverkning och berör främst annan typ av mark Urskogar än våtmarker.
Produktionsskogen avverkas när den är i I jordbrukslandskapet är den storskaliga biologisk mening medelålders. Gamla,
torrläggningen för att vinna åkerjord ett pas-
mogna skogar, där träden åldras och dör serat stadium. I de mest utpräglade jord-
naturligt, har därför blivit allt mer sällsynta i bruksbygderna har upp till 90096 av den ur-
skogslandskapet. Det drabbar i sin tur växtsprungliga våtmarksarealen torrlagts. Fort-
och djurarter som är beroende av sådana milfarande försvinner emellertid många värde-
jöer. fulla små våtmarksbiotoper genom ”var-
8570 av den skyddsvärda urskogsareal dagsrationaliseringar” i jordbruket. Enbart i
som kartlagts genom naturvårdsverkets ur- Älvsborgs län läggs varje år exempelvis
skogsinventering finns i det fjällnära områmellan en halv och en mil öppna diken i rör.
det. Nästan hälften av barrskogen i det fjäll-
nära området, omkring en miljon hektar, Effekter på skogen är för närvarande skyddad (se även s. 102).
Även om stora delar av dessa skogar un- Under efterkrigstiden har sättet att bruka dantas från skogsbruk kan uppsplittringen av skogen förändrats kraftigt, samtidigt som området genom vägbyggen och kalhyggen
Tabell 4.2 Förändring av våtmarksarealen i några länder, 1950-1985.
Våtmarksareal, 1000-tal km?
| Land | 1950 1970 | 1980 | 1985 Förändring | ||
| Finland 272 — 230 209 2100 | 22 8 | ||||
| Tyskland = 25 | 1,7 | 1,2 | TÅ | —56,620 | |
| "Nederländerna = 1,5 | 07 | 07 | -54,6N0 | ||
| Sverige | 261 | 242 | 24,4 | 23,8 | = 877 |
Källa: OECD, Environmental data 1989.
6 Hur mår Sverige? 81
Hur mår Sverige?
Bild 4.13 Skog för tjäder. mellan de fredade områdena bli ett hot mot
naturvärdena.
I övriga Sverige finns omkring 80 000
hektar urskog. Det motsvarar 3 promille av
skogsmarken. I Götaland och Svealand är
de återstående urskogarna med få undantag
uppsplittrade på mycket små områden.
Sumpskogar
1590 av den produktiva skogsmarken i Sveec rige utgörs av sumpskogar. Den största delen
av sumpskogarna är små områden, in-
sprängda i skogslandskapet.
Sumpskogarna är av mycket stor bety-
delse för artrikedomen i skogslandskapet.
Cc se De näringsrika sumpskogarna hyser mer än
hälften av alla de högre växter (kärlväxter) som kan räknas som skogsväxter, trots att Denna cirkel motsvarar den pa
en
(ca 300 hektar) som en loka de bara upptar 592 av skogsmarken. Sump-
tjäderstam behöver skogarna har också stor betydelse för
många djurarter, bl.a. tjäder. Fördelningen av arealerna av olika naturty- Omkring 2096 av sumpskogsarealen har per i skogslandskapet kan vara avgö- Ö
berörts av dikning. Av de mest näringsrika rande för arternas livsvillkor. Exemplet visar sumpskogarna har ungefär 3090 — i Götaschematiskt tre olika skogslandskap som land nästan 4096 — dikats. De näringsrika alla har omkring 5026 gammal skog (B, €
sumpskogarna är särskilt intressanta inte och D), olika fördelad inom arealen.
bara för naturvården, utan också för skogs-
bruket, eftersom de har den högsta pro- En lokal tjäderstam behöver ungefär 300
duktionsförmågan. hektar gammal skog. I den orörda skogen täcks hela landskapet av gammal skog (A). De livsmiljöer som utvecklas efter dik- I (B) har hälften av gammalskogen avver- ning liknar de som finns i vanlig skog på fast kats. Antalet tjädrar har minskat i mark. hela landskapet i proportion till minskningen av andelen gammal skog. Fortfarande är Ädellövskogar skogen en lämplig miljö för tjäder.
Det finns omkring 110000 hektar ädla löv-
skogar med alm, ask, avenbok, bok, ek, få- I (C) är fortfarande hälften av gammalsko-
gelbär, lind och lönn i Sverige. Vanligast är gen kvar, men inget av de kvarvarande
denna typ av skog i de sydligaste landskapen. bestånden är tillräckligt stort för att fylla tjäderns krav. Omkring 590 av arealen är skyddad i natur-
reservat. Ädellövskogarna skyddas dessutom I (D) har skogen avverkats i så små bestånd av särskild lagstiftning, som skall förhindra (enstaka hektar), att gammal skog att ädellövskog utan särskilt tillstånd ersätts finns spridd över hela landskapet. För med barrskog. Före lagens tillkomst minstjädern fungerar detta landskap ungefär
kade arealen ädla lövskogar med omkring som den orörda skogen i A, trots att
700 hektar per år. Lagen förhindrar dock hälften av gammalskogen är borta.
inte skogsbruk i ädellövskogar, och ger där-
för inget skydd för ädellövskogar av ur- Källa: Miljöprojekt Sundsvall-Timrå. Delrap- skogskaraktär. De är — liksom barrurport 8, 1990. skogarna — ofta mycket artrika miljöer. De
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
ädellövskogar som finns norr om Skåne, Ble- av miljö, har minskat kraftigt under senare kinge och Halland har ofta utvecklats på år. Detta gäller t.ex. sånglärkan. övergivna ängs- och hagmarker. Utdikningen av våtmarkerna samt äng-
Gamla, grova ekar och andra lövträd är arnas och hagarnas starka tillbakagång har livsmiljöer för en lång rad utrotningshotade haft störst betydelse för utarmningen av insektsarter, där den kanske mest kända är jordbrukslandskapets artrikedom. ekoxen, som kan bli nästan en decimeter lång. Äng och hage
De naturliga gräsmarkerna — slåtterängar Andra lövskogar
och beteshagar — var ryggraden i det svenska Skogsbruket har av ekonomiska skäl inrik- jordbruket fram till 1800-talets mitt. Valltat sin produktion på barrträd. Beståndet av odlingen och senare konstgödseln gjorde en äldre lövskog har härigenom minskat och stor del av naturgräsmarkerna överflödiga bristen på äldre lövträd och lövskogs- inom loppet av några årtionden. Delar av områden i skogslandskapet är en bidra- ängsmarken plöjdes upp till åker eller blev gande orsak till att många skogslevande arter gräsodlade betesmarker. En del av gräsmarträngts tillbaka eller hotas av utrotning. kerna växte igen till skog, med eller utan
En stor del av de skyddsvärda sumpsko- människans aktiva medverkan. Det minsgarna är lövskogar. Artrika lövskogar upp- kande antalet betesdjur inom jordbruket kommer också genom igenväxning av har påskyndat igenväxningen. gamla odlingsmarker. En särpräglad löv- År 1870 fanns det omkring 2 milj. hektar skogsbiotop är de så kallade lövbrännorna, gräsmarker i Sverige. I dag återstår ca som uppkommer efter skogsbränder. En del 550 000 hektar, vilka till övervägande delen växter, t.ex. svedjenävan, är helt beroende utgörs av betesmarker. Av de mest artrika av bränder för sin överlevnad. gräsmarkerna — de hävdade, ogödslade
slåtterängarna — återstår endast små arealer.
Bild 4.14 Åker och ängsmark 1800—
1988.
Effekter på Miljoner
hektar
jordbrukslandskapet
Utan människans odlingar skulle Sverige vara ett skogsland. Växt- och djurlivet skulle vara betydligt mindre mångformigt än det är. Uppodlingen under tidigare sekel ska- Naturlig änglannan pade livsmiljöer för en mängd olika arter, gräsbärande mark
te . NR som annars inte hade funnits i vårt land. .e . .
. Se
Troligen ökade den biologiska mångfal-
Kultiverad betesmark "20006 den i jordbrukslandskapet ända in på 1700- RE talet, i takt med att ny mark bröts. 1800 1830 1860 1890 1920 1950 1980
Under 1900-talet har utvecklingen gått i motsatt riktning, i takt med att det gamla, va- Åker och naturlig gräsmark i Sverige 1800riationsrika odlingslandskapet har ersatts 1988. (Definitionerna för olika ägoslag har av ett mer storskaligt och enformigt. ändrats under perioden. Därför råder inte
I det mest intensivt utnyttjade jordbruks- exakt jämförbarhet mellan olika tidpunk-
ter.) landskapet häckar numera få fågelarter. Bristen på föda och skydd har bidragit till att Källa: Omarbetning efter Naturmiljön i siffror flera arter, som traditionellt hör till denna typ 1990, SCB.
Hur mår Sverige?
Slåtterängar är mycket artrika miljöer. En rik äng kan innehålla 50 växtarter per Effekter på
kvadratmeter, en kultiverad gräsvall 10 — 15
kulturmiljöer
arter.
Av de drygt 400 kärlväxter som anses ho- Det svenska landskapet som det ser ut i dag tade, sällsynta eller sårbara i Sverige hör 7590 är i stor utsträckning resultatet av männihemma i odlingslandskapet. Ytterligare skans sätt att hantera naturen under tiotuflera hundra av jordbrukslandskapets växter sen år. Kulturlandskapet vittnar om samhälanses missgynnade av dagens jordbruk. lets utveckling och om människans villkor Bara ett fåtal konkurrenskraftiga och nä- genom tiderna. ringsälskande arter gynnas av utvecklingen. Riksantikvarieämbetet pekade 1987 ut
omkring 1700 områden av kulturhistoriskt Småbiotoper riksintresse. Bebyggelse- och fornlämnings-
miljöer dominerar bland de kulturhistoriska Jordbrukslandskapet i slättbygderna blir
riksintressena. I en femtedel av objekten allt mer storskaligt. Åkrar läggs samman, di-
har också landskapsbilden och markanvändken läggs igen, gärdsgårdar och andra od-
ningen egenskaper som ger området dess lingshinder röjs undan.
värde. Ofta innehåller riksobjekten både
Små biotoper som åkerholmar och
landskap och fornlämningar och/eller bestengärdesgårdar försvinner på detta sätt. De
byggelse av stort värde. kan ses som de sista resterna av det gamla
De största områdena av kulturhistoriskt odlingslandskapets miljöer och är av stor be-
riksintresse har också mycket stora naturvärtydelse för fauna och flora. Små vattensam-
den. Exempel på denna typ av områden är lingar ger skydd och föda för groddjur och
Storsjöbygden, Vindelälvens dalgång, Omfåglar. Åkerholmar är häckningsplatser för
berg-Tåkern, Siljansbygden och Falbygden. fältfåglar såsom fasan och karaktärsfågeln sånglärkan. Stengärdesgårdar är bl.a. betydelsefulla som förbindelselänkar mellan träd-
Odlingslandskapet dungar i det annars för vissa djur och växter svårframkomliga produktionslandskapet. De förändringar av odlingslandskapet som Vägrenar hyser många örter och gräs. Det beskrivits tidigare innebär inte bara ett hot ger i sin tur förutsättningar för ett varierat in- mot naturvårdsintressen, utan också mot sektsliv, som i sin tur är föda åt fåglar och kulturhistoriska värden. andra djur. Vägrenarnas busksnår ger skydd I slättbygderna jämnar jordbrukets meåt viltet. Öppna diken med omgivande kanisering ut lokala särarter och regionala gräsränder fyller samma funktion och kan skillnader, som haft sin grund i bl.a. skilda dessutom i någon mån ersätta bortdikade naturgeografiska förutsättningar, ägarförhålnaturliga våtmarker. Minskningen av små- landen och kolonisationsförlopp. I andra biotoper sker till följd av många små ratio- delar av landet läggs jordbruksföretag ner i naliseringar i jordbruket som tillsammans har stor omfattning. Det innebär, att delar av stor inverkan. landets odlingshistoria görs osynlig. Bygg-
Kartstudier har visat, att antalet diken, nadsmönstret, som länge var stabilt, tunnas bäckar, stenmurar och vägkanter har reduce- ut och luckras upp. rats med omkring hälften i slättbygderna Utvecklingen inom jordbruket har också sedan 1940-talet. Lika mycket har försvunnit inneburit ett hot mot fornlämningar, som av småbiotoper som åkerholmar och små- gravfält och boplatser. Tidigare har de legat vatten. Till följd av sådana förändringar kan dolda och skyddade i åkermarken, men moexempelvis antalet möjliga revir för fält- dern djupplöjning raderar ut många av hare inom ett område minska från 64 till 2, dessa spår. I andra delar av landet ligger fornoch antalet fasanrevir från 20 till 2. lämningarna ofta på åkerholmar, bergknal-
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Bild 4.15 Landskapets omdaning. Trolleholm år 1947 resp. 1978.
SENS
av a a 0 ca See | ÖT
; Ponor
ee 0
IRI MBR
3 grn REFERERA RTA
i i
i i I | T Jrntnbbter tr äm Ve nissar
i
100m
100 m
Källa: Margareta Ihse, Forskning och Framsteg, nr 6, 1987.
Teckning: EIVOR GRANBOM.
Hur mår Sverige?
Bild 4.16 Jordbruksföretag i Sverige. som nu inletts är exempel på hur levnadsvill-
koren förändras. Tusental
Denna utveckling leder bl.a. till att grun- 300 SSE den för en fortsatt förvaltning av kulturvär-
den försvinner. Det kan gälla industrian-
läggningar med månghundraårig historia,
som nu inte längre är lönsamma. Det kan 200 också gälla exempelvis kyrkor och prästgår-
dar på landsbygden, där användning och
underhåll blir ett problem när befolkningsun-
derlaget minskar. 100 Luftföroreningarna hotar kulturarvet
Luftföroreningarna är ett allvarligt hot mot
kulturmiljön, genom att de bryter ned kultur-
historiskt värdefulla byggnader och före-
mål.
1951 1961 1971 1981 1988
Trots att nedfallet av svaveldioxid mins- Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB. kat under senare år utvecklas denna typ av
skador i samma takt som tidigare. Det be-
ror på att andra föroreningar, som tillsamlar och liknande, som tidigare hölls öppna av
mans med svaveldioxid skyndar på vittbetesdjur, men som nu i stor utsträckning
ringen, är oförändrade eller t.o.m. ökar (det
växer igen.
gäller främst ozon i kombination med kvä-
veoxider). Städer och bebyggelse
För att stoppa nedbrytningen av kultur- Under 1960-talet satsades stora resurser på historiskt värdefulla föremål och byggnader i rivning och ombyggnad i stadskärnorna. tätorterna skulle halterna av svaveldioxid Ombyggnaderna var ofta genomgripande och kväveoxider i tätortsluft behöva minskas och stora kulturvärden gick förlorade. till mellan hälften och en fjärdedel av nuva-
Nyproduktionen av stora bostadsområ- rande medelvärden, enligt riksantikvarieämden efterträddes under 1980-talet av en sats- betets bedömning. ning på upprustning och modernisering. Material som åldras i miljöer med låga Nya hus byggs i gamla stadsdelar, s.k. förtät- halter av luftföroreningar får med åren ett ning, som en följd av bl.a. höjda markvär- tunt ytlager av nedbrytningsprodukter — en den. Resultatet kan bli att äldre miljöer förtä- patina, som också ger ett visst skydd mot tas på ett sätt som går ut över deras kultur- fortsatta angrepp. Det gäller både för mehistoriska värden. taller och sten. Efter omkring 1960 har emel-
Samtidigt ökar trycket mot marken i stä- lertid angreppen blivit mycket djupare och dernas utkanter. En del områden som tidi- något skyddande ytskikt bildas inte längre. I gare byggts med generösa grönområden el- stället blir många material uppluckrade och ler stora villatomter förtätas. försvagade och därigenom också känsligare
I de delar av landet som ligger utanför för fortsatta angrepp. tillväxtområdena är förhållandena i princip Gotlandssandsten är det dominerande omvända. Den traditionella användningen materialet i kulturhistoriskt värdefulla byggav byggnader och anläggningar upphör. nader i Östersjöområdet. Det främsta skä- Strukturomvandlingen inom den råvaruba- let till detta är, att stenen är relativt porös och serade industrin, avfolkningen av glesbygden lätt att arbeta i. Samma egenskaper medför och den omläggning av jordbrukspolitiken att gotlandssandstenen är mycket känslig för
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård Bild 4.17 Luftangrepp på sandsten.
Portal av gotländsk sandsten på Storkyrkobrinken i Gamla stan från omkring 1655. Bilder från 1906 (överst) och 1989. Bilden från 1989 visar svåra skador. 1906: 1989
Bild: FINN MARTNER, Riksantikvarieämbetet.
Hur mår Sverige?
kemiska angrepp. Kalksten omvandlas av svavelnedfallet till vattenlösligt gips. Konsekvenser för
Det finns i dag ingen äldre utomhus-
flora och fauna
skulptur av Gotlandssandsten i Sverige som
kan betecknas som oskadd. Med nuva- Så länge det har funnits liv på jorden har
rande nedfall är det risk att läget förvärras av- arter utvecklats och försvunnit i en långsam
sevärt inom några decennier. process, där en arts uppgång och fall kan
Aven föremål av glas påverkas. De got- spänna över årmiljoner. Att en art upphör att
ländska medeltida glasmålningarna har ska- existera kan således vara en del av den eko-
dats genom att ytskikten luckrats upp, san- logiska utvecklingen. Men den snabba takt
nolikt på grund av luftföroreningar. med vilken arter försvinner i dag saknar
motstycke. Detta är en indikation på föränd-
Tabell 4.3 Skadade runstenar. ringarna i den yttre miljön.
I globalt perspektiv sker artutrotningen i
vår tid tusenfalt snabbare än under tidigare Andel skadade runstenar: stora vågor av utdöende i jordens historia. Vid starkt trafikerad väg 534 Med nuvarande utrotningstakt kan mer än
Ej vid starkt trafikerad väg 3376 1572 av de arter man känner till i dag vara I tätort 48” borta vid sekelskiftet.
På landsbygd 30 =
Sedan 1850 har ca 180 växt- och djurar-
ter försvunnit från Sverige, t.ex. vildren, stör, Källa: Riksantikvarieämbetet, Luftförore- mellanspett och värmlandslav. Mellan 590
ningar och kulturminnen, 1989. och 10976 av landets arter är i dag hotade i den
meningen att deras överlevnad på lång sikt Ett stort antal runstenar i landet är så inte är säkrad. skadade att de är i akut behov av vård. Ska-
dorna är vanligast på runstenar som står i Den svenska hotbilden
tätorter eller invid starkt trafikerade vägar. Det finns ungefär 475 arter ryggradsdjur i I flera av landets hällristningsområden — Sverige. Av dessa har 140 klassats i någon av exempelvis Norrköping, Tanum och Nämhotkategorierna (se särskild text). Det motforsen — skadas berget i ristningsytorna gesvarar i det närmaste 3096. 38 arter — 896 — nom att bergytan spjälkas sönder. Skadetakbefinner sig i kategori 1 och 2, dvs. de är ten varierar med bergarten. Granit kan akut hotade eller sårbara. vara påverkad av miljön så djupt som en de-
Kunskaperna om de ryggradslösa djuren cimeter under ytan. är mer begränsade. För vissa grupper, exem- De fornminnen som ligger kvar i jorden pelvis den mycket artrika insektsgruppen skadas sannolikt också på grund av försursteklar, finns inte ens kunskap om hur många ningen av marken. De fynd som görs vid eller vilka arter som naturligt förekommer utgrävningar tenderar att vara i allt sämre i landet. Bland de grupper av ryggradslösa skick, men det finns inga undersökningar djur som hittills identifierats befinner sig som visar på ett samband mellan detta förhålomkring 1096, eller ca 750 arter, i någon av lande och luftföroreningarna. de fem kategorierna. Av dessa är drygt
hälften akut hotade eller mycket sårbara.
Av de knappt 2000 arter av kärlväxter
som finns i Sverige är 160 akut hotade eller
sårbara. Närmare 8096 av dessa hör
hemma i jordbrukslandskapet. Ett par exem-
pel är åkerklätt och fältklocka.
På motsvarande lista för kryptogamer —
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
mossor, svampar och lavar — återfinns i storleksordningen 340 arter i kategori 1 och 2. Det är runt 327 av det totala antalet arter. Av ;, Klosiieedar
dessa 340 arter hör 7596 hemma i skogen och kräver oftast urskogsliknande förhållan- av hotade arter
den för sin överlevnad.
Det finns ett internationellt system för klas- Varför minskar antalet arter? sificering av hotade arter. Systemet an-
vänds bl.a. i den internationella natur- = Människans aktiviteter är den vanligaste
vårdsunionens (IUCNs) arbete. Klassifi- = orsaken till att arter minskar eller försvinner. ceringen tar hänsyn till den globala hotbil- Bland djuren har naturliga orsaker, som den för varje art. I Sverige finns ett syskonkurrens eller epidemier, bedömts bidra tem som motsvarar det internationella och till hoten mot några få arter, det gäller bl.a. som dessutom har en extra kategori för lodjur. Klimatförändringar anses hota fyra arter som inte är direkt hotade, men som
kräver särskild hänsyn. ryggradsdjur och tio arter bland de rygg-
Det svenska systemet omfattar fem kar radslösa djuren.
tegorier (0-4).
Människans verksamheter hotar växtoch djurarter både direkt och indirekt. För ryggradsdjur utgörs de direkta hoten av Kategori O | förföljelse, för hårt jakttryck och andra stör- Försvunna arter. För ryggradsdjur och ningar. De stora rovdjuren har jagats hårt svampar omfattar kategorin arter som därför att de rivit renar och annan boskap. försvunnit sedan 1850 (för svampar se- Orsaken till att vissa arter drabbas är oftast dan 1900). För ryggradslösa djur ingår
de arter som inte har påträffats under de ekonomisk. Deras päls kan vara eftertraktad
senaste 100 åren. eller också betraktas djuren som skadegörare.
Kategori 1 —
Den intensiva pälsjakten i början av sek-
Akut hotade arter, som löper: sor ck att let drev den svenska fjällrävsstammen till ut-
försvinna inom en nära framtid om inget rotningens gräns. I dag är det dock andra görs för att skydda dem och deras miljö. faktorer som hotar våra få kvarvarande fjällrävar. Kategori 2
För växterna utgörs de direkta hoten av Sårbara arter, vars överlevnad på lång uppgrävning och plockning. Detta drabbar i sikt inte är säkerställd. Bland dessa finns arförsta hand arter som förekommer i ett litet ter som antingen minskat mycket i antal inantal och har vackra blommor, t.ex. har bota- divider eller vars geografiska FE
minskat drastiskt. nisters samlande av rariteter i några fall lett till att arter utrotats. Sjönöten försvann med
Kategori 3 a all säkerhet från Sydsverige till följd av
Sällsynta arter. Arter som inte är akut. växtsamlares raritetsjakt. Även för vissa säll-
hotade, men som ändå befinner sig i risksynta insektsarter kan insamling vara ett di-
zonen därför att de har en mycket begrän- rekt hot. sad gra isk utbredning eller finns i litet
De indirekta hoten utgör ett vida mer antal, omfattande problem.
Hit räknas alla de miljöförändringar som Kategori 4 människan åstadkommer. På senare tid har Hänsynskrävande arter. Arter som kräver människans påverkan på naturmiljön i hu- särskild hänsyn för sin fortsatta överlevvudsak gått mot likriktning och utarmning. nad. Häri ingår inte minst arter som på-
verkas av jord- och skogsbrukets utveck- Denna utveckling i framförallt skogs- och
ling. jordbrukslandskapet har beskrivits tidigare i
[Re rn an nd detta avsnitt.
Hur mår Sverige?
Tabell 4.4 Hotade ryggradsdjur i Sverige, fördelade på hot.
0. Försvunna. Arter försvunna eller betraktade som försvunna som reproducerande populationer. Endast arter som försvunnit sedan 1850 har tagits med. Däggdiur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och rundmunnar Svart råtta 19512 Svart stork ca 1933 Stör ca 1900 Vildren ca 1880 — Vit stork 1954
SS Vaktel ca 1900
Stortrapp ca 1860 Lunnefågel 1970 Tornuggla 1984 Blåkråka 1967 Härfågel ca 1920 Mellanspett 1980
1. Akut hotade. Arter som löper risk att försvinna som reproducerande populationer inom en nära framtid om hotfaktorerna inte snarast undanröjes. Däggdiur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och rundmunnar Bechsteins fladder- Fjällgås Grönfläckig — Mal mus I padda Varg Pilgrimsfalk Vårlekande . siklöja Utter" Svartbent strandpipare | Vikare Vitryggig hackspett Gråsäl" — Tofslärka Kornsparv
2. Sårbara. Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt. Innefattar bl.a. arter som allvarligt minskar i antal eller i geografisk utbredning och som möjligen snart kan behöva föras till kategori akut hotade.
- Däggdiur Fåglar Kräldjur — Groddjur Fiskar och
rundmunnar
Barbastell Svarthalsad dopping Stinkpadda Groplöja | Fjällräv Storskarv = Lövgroda Sandkrypare
Järv Havsörn" 0 Långbensgroda Grönling
Lodjur Ängshök 0 Klockgroda = Spetsstjärtad - smörbult Tumlare Kärrsnäppa (sydlig)" i SS Dvärgmås" Skräntärna Svarttärna Berguv" Kungsfiskare Berglärka
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
3. Sällsynta. Arter som för närvarande inte är akut hotade eller sårbara men som ändå är i riskzonen på grund av en liten population eller en utbredning som endera är mycket lokalt begränsad eller utglesad.
Däggdjur Fåglar Kräldjur Groddjur Fiskar och
rundmunnar
— Dammfladdermus Myrspov Gölgroda Faren
Trollfladdermus = Tretåig mås Asp Sydfladdermus Fjälluggla Nissöga Dvärgmus Gråspett Ryss simpa
Buskmus Trastsångare Tångsnärta
Myskoxe Nordsångare Grässnultra — - Pungmes Sommargylling Gulhämpling Dvärgsparv 4. Arter som inte tillhör kategori 1—3 men som ändå kräver artvis utformad hänsyn. Däggdjur Fåglar Kräldjur Groddjur = Fiskaroch
rundmunnar
Igelkott Smålom Sandödla" Lökgroda Havsnejonöga Fransfladdermus = Storlom Hasselsnok Ätlig groda — Lax" Stor fladdermus Gråhakedopping" Snok” Stor vattenödla Öring" -Hasselmus Rördrom 3 Storröding” Björn Häger Harr" Knubbsäl" Sångsvan Hornsimpa" Sädgås Fåglar Vitkindad gås Rapphöna Småtärna” Stjärtand” Småfläckig sumphöna = Sillgrissla Årta Kornknarr Slaguggla Bergand” Trana > Lappuggla Salskrake Skärfläcka Spillkråka” Glada Mindre strandpipare Mindre hackspett Brun kärrhök Ljungpipare” Tretåig hackspett Blå kärrhök” Brushane” Backsvala Duvhök"” Dvärgbeckasin” Fältpiplärka Kungsörn Dubbelbeckasin” Mindre flugsnappare Fiskgjuse Rödspov Skäggmes Tornfalk” Storspov” Gulärla (sydlig) Jaktifalk Labb Nötkråka Tjäder Kentsk tärna Stenknäck " Djurarter med regionalt olika hotstatus. Källa: Sveriges Natur 1988.
Hur mår Sverige? Tabell 4.5 Hotade ryggradsdjur i Sverige fördelade på hotorsaker.” RYGGRADSDJUR, sammantaget
| | | Antal arter inom varje hotkategori | |||||
| Hotorsak | : 0 | 1 | 2 | 3 | 4 Summa | |
| Biotop- och miljöförändringar: | ST | |||||
| Skogsbruk | 2 | 3 | 4 | = | 28 | 37 |
| Jordbruk etc. | 8 | 4 | 7 | = | 19 | 38 |
| Torvtäkt | 0 | 0 | 0 | - | 4 | 4 |
| Bebyggelse, annan exploatering | 2 | 3 | 5 | - | 5 | 12 |
| Föroreningar, kemikalier, miljögifter, | | | |||||
| övergödning, försurning | 1 | 8 | 10 | - 15 34 | ||
| Jakt, störningar | 1 | 6 | Z | = 22 | 38 | |
| Biologiska-ekologiska orsaker: | | | . | ||||
| predation, konkurrens, sjukdom | 25 | 2 | 3 | - | 0 | 7 |
| Klimat | 1 | (0) | 1 | — | 2 | 4 |
Övrigt: vattenreglering, vasstäkt, överfiskning 1 1 2 - Å 11. Okänd (utöver eventuellt kända hot
| finns annan negativ faktor som ännu | - | ||||
| inte är känd) | (0) | 2 | 2 | -— Ne | Å |
| SUMMA | 18 | 98 | 43 | - 105 195 | |
| Antal arter i kategorin | 12 | 14 | 24 | 23 | 67 140 |
" För många arter är flera orsaker redovisade, varför totalsumman i tabellen överstiger antalet
listade arter. Tabell 4.6 Hotade ryggradslösa djur i Sverige fördelade på hotorsaker.
- RYGGRADSLÖSA DJUR, sammantaget
Antal arter inom varje hotkategori
| Hotorsak | | [0) | 1 | 2 | 3 | 4 Summa |
| — Skogsbruk | 307 1 | rd | 4 | ||
| Jordbruk etc. | 24 | 46 | 60 124 | 10 264 |
Exploatering (bebyggelse, grustäkt
| etc.) | 5 | 9 | 16 | 15 | 0 | 45 |
| Hot mot vattendrag, våtmarker | 1 | 5 | 17 | 10 | 7 | 40 |
| Luftföroreningar, kemikalier | | | 1 | å | 2 | [0] | 6 |
| Insamling | 1 | 1 | 0 | 1 | 0 | 3 |
| Klimatförändring | 5 | 0 | 1 | 4 | 0 | 10 |
| Övrigt eller okänd | 27 | 11 | 13 | I | 65 | |
| - SUMMA | 24150 248 260 | 227 769 |
Källa: SNV, Aktionsplan för hotade arter.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård Tabell 4.7 Hotade växter i Sverige fördelade på växtplatser.
Antal arter inom varje hotkategori
| Växtgrupp och viktigaste växtplats 0 | 1 | 2 | 3 | 4 Summa | ||
| - KÄRLVÄXTER | | | |||||
| Skog | 3 | 4 | JG | 18 | 5 | |
| Jordbruks-/odlingslandskapet | 28 | 56 | 66 | 76 | 58 284 | |
| Sjöar, sjöstränder, myrar | 5 | 7 | 9 | 18 | 11 | 50 |
| Fjäll | (0) | 3 | 1 | 21 | 1 | 26 |
Bergbranter och hällmarker
| nedanför fjällen | 1 | 4 | 3 | 4 | P3 | |
| Hav, havstränder | 3 | 9 | 7 | 13 | 4 | 36 |
| - TOTALT | 40 | 83 | 99 151 | 93 466 | ||
| Antal arter i kategorin | 36 | 73 | 87 139 | 80 415 | ||
| MOSSOR | - | |||||
| Skog | 9 | 9 | 12 | 13 | 21 | 64 |
| Jordbruks-/odlingslandskapet | 6 | 2 | 8 | 30 | 7 | 53 |
| Sjöar, sjöstränder, myrar | 4 | 3 | 6 | 22 | 3 | 38 |
| Fjäll | 0 | 3 | 2 | 40 | 1 | 46 |
| Bergbranter och hällmarker | | | — | ||||
| nedanför fjällen | 3 | Z | 7 | 26 | 3 46 | |
| . TOTALT | 22 | 24 | 3 | 35 AV | ||
| | Antal arter i kategorin | 17 | 20 | 31 118 | 30 216. |
. SVAMPAR
| Skog | 14 | 82 | 92 — 170 | SEE | ||
| Jordbruks-/ odlingslandskapet | 5 | 34 | 36 | i | 19 171 | |
| | Sjöar, sjöstränder, myrar | 0 | 0 | 2 | 5 | 0 | Å |
| Fjäll | 0 | [0) | 0 | 1 | 1 | 2 |
| Bergbranter och hällmarker | - | |||||
| nedanför fjällen | 0 | 2 | 1 | 1 | 0 | 4 |
| TOTALT | 19 118 131 254 | 89 611 | ||||
| Antal arter i kategorin | 16 106 lg 202 | 79 515 | ||||
| . LAVAR | . | a | > | |||
| Skog | 10 | 34 3 | 39 | 2 136 | ||
| - Jordbruks-/odlingslandskapet | 7 | / | 8 | 15 | 12 | 49 |
| Sjöar, sjöstränder, myrar | 0 | 5 | 0 | 3 | 1 | 11 |
| Fjäll | Ö 0 (6) | 2 | (6) 2 | |||
| Bergbranter och hällmarker | | | - | ||||
| . nedanför fjällen | 6 | 16 | 2 | 49 | 3 | 76 |
| TOTALT | 23 | 62 | 41 110 | 380 | ||
| > Antal arter i kategorin | 19 | 43 | 31 | 95 | 25 213 |
Hur mår Sverige?
Förändringar i jordbruket bygga upp en fröreserv i marken. Dagens ef-
fektiva ogräsbekämpning hotar deras exi- Det gamla odlingslandskapet innehöll en
stens. Även de av odlingslandskapets arter mängd olika vegetationstyper som strand-
som hade sina växtplatser på åkerrenar, ängar, slåttermarker och ljunghedar. De se-
gårdsplaner, vägkanter och andra småbiotonaste hundra årens utveckling med bl.a änd-
per trängs tillbaka. Två exempel är bosyska rade brukningsmetoder har gjort många av
och kattmynta. dessa biotoper överflödiga för jordbruket. Huvuddelen av de högre växter som hotas
Förändringar i skogsbruket återfinns i odlingslandskapet. Enligt en undersökning av betesmarkerna (SCB, 1989) I en opåverkad, urskogsartad barrskog är ca 3596 av totala betesmarksarealen kulti- finns åtminstone 5 000 olika arter ryggradsverad (t.ex. gödslad, insådd med vall eller lösa djur. I en planterad barrskog finns dylikt). Mer än hälften utgörs alltså fortfa- högst 2000. Siffrorna speglar den pågående rande av ogödslad betesmark. förändringen av skogslandskapet i riktning
De artrikaste miljöerna i jordbruksland- mot minskad variationsrikedom som har beskapet är ängs- och hagmarkerna. Här finns skrivits tidigare. sammanlagt nästan 600 växtarter. Många Det moderna skogsbruket har gynnat av dem är beroende av slåtter eller bete för några arter. Det tydligaste exemplet är älgen, att klara sig, exempelvis fältgentiana och som spridit sig över hela landet under de seolika slags ögontröst. Om betet minskar eller naste hundra åren, något som även återspegslåttern upphör konkurreras de ut av andra las i jaktstatistiken (Bild 10.15). arter. Bristen på gamla, grova träd i produk-
De gräsmarker som ännu hålls öppna tionsskogen är en av de faktorer som missgödslas i många fall med kväve för att gräset gynnar många skogslevande arter. T.ex. skall växa bättre. Det gynnar arter som kan de stora rovfåglarnas risbon väga hundmaskros, hundkäx och smörblomma, medan ratals kilo. För att bära upp dem krävs träd det missgynnar de gamla betesmarksar- med grova grenverk — träd som är betydligt terna, som växer på magra marker, därför att äldre än åldern för avverkning i dagens de inte klarar konkurrens från mer kväve- skogsbruk. Även hålbyggare som hackspetgynnade arter. tar kräver grova träd. Spillkråkan bygger
En annan grupp av de hotade arterna i nästan uteslutande sina bon i träd som är odlingslandskapet kan räknas till gruppen ål- grövre än de som skogsbruket nu producederdomliga åkerogräs. Flera av dem, ex- rar. Det betyder, att om man inte tar särskild empelvis åkerklätt, är beroende av att sås till- hänsyn till spillkråkans behov, kommer sammans med grödan, då de inte kan dess förutsättningar att överleva att försäm-
Tabell 4.8 Av de hotade växtarterna återfinns merparten i odlingsland-
skapet, andel i procent.
Hotkategori
Växtgrupp SS 0 1 2 3 4 — Summa
Kärlväxter 780 II JOS Dö 73 687
Mossor 35 102 2070 20700 RA a 2590 Lavar 37 162 267 1686 ABS DDT
Källa: SNV, Aktionsplan för hotade arter.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård Bild 4.18 Fågelfauna i olika skogar. Gråspett Arten förekommer i Tretöig | (Å samtliga under- RR hackspett sökta skogar 4 | CS Järpe flertalet under | P sökta skogar fo Mindre hackspett Entita Blåmes Nötväcka
-
Tjäder Domherre Större
ss Er
hackspett
+ + «+
Nötskrika Svartmes Talltita 33 Spillkråka
Trädkrypare Kungsfågel Tofsmes Talgoxe
> & +
Skog planterad 13 Tall/gran ""Misskött”” Lövrika
med tall-eller gran — blandning skog naturskogar
Ju fler trädslag en skog har, desto rikare är fågelfaunan. I en skog där bara ett trädslag har planterats finns en tredjedel av det för orten normala beståndet av stannfåglar. Källa: Efter teckning av Hans Nilsson i Miljöaktuellt, Nr 1-2 1990. 95
Hur mår Sverige?
ras kraftigt under de närmaste årtiondena. ringskedjorna. Djuren fick balansrubb- Det kommer i sin tur att drabba även andra ningar, förlamningar och kramper. Jordarter, eftersom många fåglar som bygger brukslandskapets fåglar, som fasan och gulsina bon i trädhål eller holkar utnyttjar gamla sparv, drabbades hårt. Hos rovdjuren i topspillkråkebon. pen av näringskedjorna blev kvicksilverhal-
Den minskade tillgången på gamla, terna ofta dödliga. Det drabbade bl.a. torndöende eller döda träd och ved är ytterligare falk och andra rovfåglar. en faktor som missgynnat många arter. Av Larmet om kvicksilvrets skadliga effekde 133 hotade och sällsynta skalbaggarna är ter har följts av en rad andra, exempelvis 104 arter knutna till grova, ihåliga eller DDT- och PCB-förgiftning av djur. Höga döda träd, huvudsakligen lövträd. Även halter av bly och kadmium har också uppbland svampar och lavar finns många arter mätts i t.ex. älg. som kräver gamla träd. Effekterna av miljögifterna kommer inte
Även lövskogsberoende arter trängs ge- alltid direkt utan verkar ofta smygande. nerellt sett tillbaka. Ett välkänt exempel är DDT och PCB ackumuleras t.ex. i fettvävden vitryggiga hackspetten, som bara finns naderna. De inverkar skadligt på fortplantkvar i några tiotal par spridda över en hand- ning, hälsa och beteende och leder i ett full områden i landet, eller mellanspetten längre perspektiv till att antalet av en art som helt försvann ur Sveriges fauna för tio år minskar och arten kan dö ut. Drabbade arsedan. I naturskogen var sannolikt de löv- ter är bl.a. säl och utter samt en rad rovfåglar. skogar som uppstod efter skogsbränder — Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxilövbrännorna — hackspettens livsmiljö. der leder till att miljön försuras . Försurning-
Det finns även växter som har anpassat ens inverkan har behandlats tidigare (se sig till de naturliga skogsbränderna, exempel- Kapitel 3, s. 32). Den påverkar bl.a. vattenlevis brandnäva och svedjenäva. Deras frön vande arter, vars reproduktion hotas vid måste hettas upp för att kunna börja gro. De tilltagande grad av försurning. Exempel på kan ligga hundratals år i jorden i väntan på arter som hittills drabbats särskilt hårt är de rätta förutsättningarna. den utrotningshotade vårlekande siklöjan
Kalhuggning och korta omloppstider i samt flodpärlmusslan. Dessutom har förskogsbruket tar bort förutsättningarna för de ändringar i sammansättningen bland kärlväxskogslevande arter som kräver lång konti- ter i vissa naturtyper kunnat härledas till nuitet för att utvecklas. De sprider sig mycket försurningen. långsamt och är beroende av den slutna Många lavar är mycket känsliga för luftskogens skydd mot ljus och torka. Många ho- föroreningar och surt nedfall. Inte bara kvätade lavar och svampar hör till denna vegödning utan även kvävenedfall från luftgrupp. Ett exempel är långskägget, en lav föroreningar utgör ett allvarligt hot mot såsom uteslutande lever på mycket gamla dana växtsamhällen som anpassat sig till granar. Arten har försvunnit från 9590 av de kvävebrist, exempelvis ängs- och hagmarkerplatser där den växte på 1940-talet. nas arter. Nedfallet av kväve — som drabbar
all mark i Sverige — innebär en gödning som Miljögifter, bekämpningsmedel starkt förändrar näringsförhållandena i och föroreningar marken. På 1950- och 1960-talet upptäcktes en rad oönskade effekter vid användning av olika
Problem med små och glesa populationer gifter och bekämpningsmedel. Exempelvis ledde användningen av metylkvicksilver för Det allt mer storskaliga mönstret i landskabehandling av utsäde (mot svampinfektio- pet utgör ett allvarligt problem för arter med ner) till att halten kvicksilver i miljön ökade små, fläckvis förekommande populationer. kraftigt. Metylkvicksilvret spred sig i nä- När det blir långt mellan artens livsmiljöer
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
försvåras kontakten mellan de olika bestån- gäller begränsade arealer. Naturreservat och den. andra skydd av områden omfattar endast
Små områden är extra känsliga för de unika eller mest representativa delarna av slumpmässig påverkan såsom översväm- den svenska naturen. ningar, bränder och torka, som snabbt kan Att inrätta naturreservat och andra slå ut hela populationen. Det samma gäller skydd av områden skall alltså ses som ett av företeelser som sjukdomar och ökad kon- flera nödvändiga redskap för samhällets nakurrens. turvårdsarbete.
När antalet individer i en art minskar kraftigt minskar även den genetiska variationen. Detta kan leda till problem med inavel Skyddad natur i Sverige och minskar även förmågan att anpassa sig
Det finns 2,6 milj. hektar naturskyddad till nya förhållanden. Det innebär att man i
mark i Sverige. Det motsvarar omkring 5,590 skyddet av arter måste beakta bevarandet av
av Sveriges yta. Huvuddelen är nationalolika geografiska underarter. Många av
parker och naturreservat. våra hotade däggdjur finns i ett så litet antal
Till den skyddade arealen kan läggas individer att den genetiska variationen är
omkring 1,3 milj. hektar så kallade domänreklart hotad eller delvis redan har gått förlo-
servat. Det är områden där domänverket rad.
frivilligt avstår från skogsbruk av natur-
vårdsskäl. Räknar man in domänreserva-
ten har nästan 996 av Sveriges yta någon
form av naturvårdsskydd.
Skydd av natur
Två tredjedelar av den fredade arealen Flera av de lagar som reglerar markan- är nationalparker och naturreservat i fjällvändningen — exempelvis skogsvårdslagen världen, dominerade av kalfjäll, myr och och lagen om skötsel av jordbruksmark — björkskog. Återstoden är till största delen innehåller regler om naturvårdshänsyn. Här- barrskog. Också här finns de flesta stora igenom kan skilda sektorer ta sitt ansvar områden i fjälltrakterna. och visa hänsyn i sin fysiska planering och be- 5590 av den skyddade arealen i nationalslut om markanvändning. Detta ökar möj- parker, naturreservat och naturvårdsområligheterna för att den biologiska mångfalden den ligger i de tre nordligaste länen. Bara och tillgången till goda rekreationsmöjlig- 10276 ligger i Götaland. heter skall kunna bevaras. Möjligheten att Huvuddelen av den fredade arealen i helt skydda mark för naturvårdsändamål Sverige har skyddats under de senaste 25
Tabell 4.9 Skyddad natur i Sverige 1990. Tillfälliga (interimistiska) na-
turreservat är inte räknade.
Antal Total yta (hektar) — Därav landyta (hektar) .
Nationalparker = 20 626 639 577 877 - Naturreservat > 1363 = 1909 325
| Naturvårdsområden | 88 | 180737 | 115418 |
| Naturminnen | 1425 | - | ; 710 |
| Djurskyddsområden | 853 | - | 8103 |
| SUMMA | 3749 | - | 2661 463 |
Källa: Natur 90, SNV.
7 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
åren. De första nationalparkerna inrättades Anslaget för inköp av naturvårdsmark redan 1909. Under de följande decennierna höjdes kraftigt i slutet av 1980-talet. Budgetfredades huvudsakligen mindre områden året 1990/1991 uppgick det till tämligen slumpartat och ofta på privat initia- 100 milj.kr. tiv. Därtill inrättades ytterligare ett par nationalparker i norr före 1965.
Skydd av riksobjekt
Det var först med tillkomsten av naturvårdslagen och en statlig naturvårdsadminist- Riksdagen har beslutat, att den statliga naration under 1960-talet som arbetet med att turvården i första hand skall inrikta sig på att säkerställa naturområden började bedrivas skydda områden av riksintresse. mer planmässigt. Samtidigt tog naturreser- Vilka naturområden som är av riksinvatet också över nationalparkens roll som det tresse har fastställts av naturvårdsverket utviktigaste instrumentet för att freda natur. ifrån ett omfattande inventeringsunderlag. Sedan 1967 har antalet naturreservat ökat Bland riksobjekten finns alla de områden från 360 till 1300. Ytan inom naturreserva- som tas upp i naturvårdsverkets plan för ten har ökat från 25 000 till nästan 2000 000 nationalparker och alla de våtmarker som hektar. Under samma period inrättades finns uppräknade i den internationella våtfyra nya nationalparker. markskonventionen. Här finns också bl.a.
l freda natur ER och medel
Målet för skydd av naturområden är att ningar skogsbruk och jakt kan exempelvis
behålla landets representativa och mest begränsas eller förbjudas inom ett reser-
rdefulla naturtyper för naturvård och vat. Markägaren får ersättning för större in-
ftsliv på ett sådant sätt att mångfor- skränkningar i sin rätt att bruka marken.
eten inte riskeras och att de arter som Ofta RO TT maren I i naturre-
knutna till naturtyperna därmed kan servat. |
bevaras. Skyddet skall också garantera att det finns områden av god kvalitet för fri- Naturvärdsområde är en svagare luftslivet. form för skydd än reservat. Här får inte > Det viktigaste instrumentet för att säker- den pågående markanvändningen — ex- = ställa marker är naturvårdslagen, som inne- empelvis skogsbruk eller jordbruk — försvå-
håller flera olika skyddsformer: ras avsevärt, eftersom ersättning inte ges
till markägaren vid beslut om naturvårds-
Nationa parker kan oroas för att område.
bevara större sammanhängande områden i ursprungligt skick. Nationalparker kan - Naturminne kan användas för att
bara avsättas på statens mark, Beslut fattas skydda små objekt, exempelvis enstaka
gamla träd eller växtplatser DN a SS
Alla OG beslut om skydd av mark för
växter. | oo
naturvårdsändamål fattas av
a eller kommunerna. "Djurskyddsområden används för
att skydda viktiga lokaler för djur och fåglar
från störningar. Inom djurskyddsområ-
a ye oc der re dena kan man utfärda tillträdesförbud, of-
Inom naturreservat kan markanvänd- tast för delar av året. Djurskyddsområden =
ningen regleras för att tillgodose natur- används bl.a. för att skydda viktiga säl- =
vårdens intressen. Bebyggelse, vä kobb h häckningsplatser för fåglar.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
huvuddelen av de urskogsområden som be- godosetts — eller kan tillgodoses — på annat skrivs i den landsomfattande urskogs- sätt, exempelvis genom generella bestäminventeringen. melser, som naturvårdslagens regler om
För närvarande omfattar riksobjekten strandskydd eller genom riktlinjer i komför naturvård omkring 11 milj. hektar land munala översiktsplaner. och vatten. Riksobjekten för friluftsliv omfattar närmare 11 milj. hektar. Den samman-
Hur mycket behöver
lagda arealen är 14,6 milj. hektar, eftersom de båda typerna av riksobjekt överlappar skyddas? varandra i ganska stor omfattning (se Bild
Naturvårdsplan för Sverige 4.20).
Riksobjekten täcker omkring en tredje- 1990 presenterade naturvårdsverket på del av Sveriges yta. Avsikten är inte att uppdrag av regeringen ett aktionsprogram skydda hela denna areal med stöd av natur- för naturvård. En naturvårdsplan ingår vårdslagen. Stora delar av de värden som gör som en deli aktionsprogrammet. Naturvårdsatt områden klassas som riksobjekt har till- planen innehåller en redovisning av kun-
Bild 4.19 Fredade marker 1967-1990.
Yta 100 hektar (= 1 km?)
20000 18000
16 000
14 000 12000 10000
+? 8 000 oss 0000 00008
Nationalparker (NP) 20 st
4000 Noturvårdsområden (NVO) 80 st 2000 ER om pm 008 0 OA OR OA OA :
PE = -
0 FORN 009? -
——— PE =
1967 70 74 78 82 86 90
Den kraftiga ökningen av arealen inom naturreservat de senaste åren beror till största delen på några mycket stora reservatsbildningar i fjällvärlden, främst Sjaunja och Vindelfjällen.
Källa: SNV.
Hur mår Sverige?
skaper och skyddsbehov för olika naturtyper. har man gjort bedömningen, att mellan Principer för urval och prioritering av na- 1096 och 3096 av skogsmarken i Sverige turskyddsobjekt redovisas också. skulle behöva undantas från kalhyggesbruk
Naturvårdsverket bedömer att de arter om alla skogslevande växtarter ska kunna besom kräver större sammanhängande områ- varas. den av gammal eller opåverkad skog inte Båda dessa bedömningar är grova uppkommer att kunna överleva utanför reserva- skattningar. De fredade områdenas storlek ten. I jordbrukslandskapet kan ängs- och och inbördes avstånd samt markanvändhagmarkernas arter bara räddas genom ak- ningen i deras omgivningar kan som nämnts tiva naturvårdsinsatser, som håller mar- vara av avgörande betydelse för deras kerna öppna. värde. I Sverige är ”tioprocentmålet” uppfyllt
Det finns inga uppskattningar av hur för fjällnära barrskog och kalfjäll, förutsatt stora arealer som behöver fredas för att sam- att man räknar dessa som enhetliga naturtyhällets mål för bevarande av arter och mil- per. För alla andra naturtyper ligger andejöer ska kunna uppnås. Inom internationella Jen hittills fredad areal under denna nivå. naturvårdsunionen (IUCN), arbetas för De naturtyper som i Sverige bedöms närvarande med en revidering av den så kal- vara mest hotade är: lade världsstrategin för naturvård. Det har konstaterats att skogsmark är det ekosystem som hyser den största biologiska mångfal- urskogar den. naturliga slåtter- och betesmarker
En av slutsatserna hittills är att mellan alvar och sandstäpp 3070 och 6077 av varje lands yta bör vara be- vyvVv vissa ädellövskogar och vissa andra lövvuxen med skog. Vidare har det uttalats att skogar skyddad naturskog normalt bör täcka mellan vissa skogs- och myrlandskap 590 och 20970 av landarealen. vissa sumpskogar
Inom det svenska forskningsprojektet vissa skärgårdsskogar ”Restbiotopers betydelse för flora och fauna” vvvv vissa myrar
Bild 4.20 Andelen skyddad areal inom riksobjekt för naturvård resp.
friluftsliv.
NATIONALPÅ
NATURVÅRDSOMRÅDEN 1 920 NATURVÅRDSOMRÅDEN 1 940
2120 av arealen inom riksobjekten för naturvård är skyddad som nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde. 1982 var motsvarande siffra 1296. Inom riksobjekten för friluftsliv är andelen 25 respektive 1596.
Källa: Naturvårdsplan för Sverige, SNV 1990.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Bild 4.21 Befintliga och föreslagna nationalparker.
Ö I Befintliga nationalparker SN & I Förslag till nya/utvidgade nationalparker da Tovvayuorma "TN
Kirunafjällen N
£ ? 4 ( Sjaunja I /
Padjelanta N 7 Sarek € ) / - Muddus )
/ (
Pieljekaise Xx
Haparanda Skärgård METER
Färnebofjärden
r k 2 Ängsö Koster- i Ör Tyresta7'Z & Bullerö—Bytta
arkipelagen && Djurö, & LE
Fjällbacka € Tiveden Goiska - Sankt & Sandön Å ECT Anna
N. Kvillå P
SM 2.8 Blå v 3 i Jungfrun
gt är Mosse I eo Karlsöarna
St. Alvaret
Källa: Nationalparksplan för Sverige,
.SNV 1989. Stenshuvud
Hur mår Sverige?
> vissa sjöar och vattendrag, som är i det Urskogar i fjällregionen
närmaste opåverkade
Barrskogarna längs den svenska fjällkedjan > vissa grunda mjukbottenområden ut-
är det största sammanhängande någorlunda
efter kusten
opåverkade skogsområde som återstår i Pp naturtyper för hotade arter.
Europa utanför Sovjetunionen. Det är av
stor betydelse för bl.a. djurlivet i fjällregio- Några av dessa prioriterade naturtyper be-
nen. rörs närmare nedan.
Sedan domänverket aktualiserade pla-
ner på att börja bedriva skogsbruk i det fjäll- Nationalparksplan för Sverige
nära området i början av 1980-talet har en
En plan för att inrätta nya nationalparker intensiv diskussion om formen för utnytt-
presenterades av naturvårdsverket 1989. Av- jande och bevarande av de fjällnära sko-
sikten med nationalparksplanen är att bilda garna ägt rum. I dessa områden bedrevs
ett nät av stora, väsentligen orörda och repre- inget storskaligt skogsbruk före 1980. Stora
sentativa områden, som är typiska eller arealer har fredats som naturreservat. Do-
unika för det svenska landskapet. I planen in- mänverket har dessutom frivilligt avsatt
går förslag till 20 nya nationalparker. Fyra omfattande områden som domänreservat.
parker föreslås bli helt eller delvis upphävda. Riksdagen beslutade hösten 1990 om
Det gäller tre små parker i södra och mel- särskilda regler som begränsar skogsbruket i
lersta Sverige samt norra delen av Stora Sjö- fjällnära skogar från den 1 juli 1991. De in-
fallet i Lapplandsfjällen. Skyddsvärdena i nebär att den största tillåtna hyggesarealen
Stora sjöfallets nationalpark har förändrats halveras från 40 till 20 hektar och att skogs-
genom upprepade intrång för kraftverks- ägare som har brukningsenheter större än
byggen allt sedan 1920. 500 hektar skall redovisa hur de tänker ta
Riksdagen har redan beslutat att inrätta hänsyn till naturvården och kulturmiljön.
två av de nationalparker som tas upp i pla- Det kommer också att finnas större möjlig-
nen. Björnlandet — ett urskogsområde i heter att kräva långtgående begränsningar
Västerbotten — och Djuröskärgården i Vä- för skogsbruket i särskilt värdefulla områ-
nern kommer att bli nationalparker under den. Områden där skogen efter avverkning
1991: bedöms inte kunna växa upp igen skall
Planen omfattar 596 av Sveriges yta. kartläggas, för att upplysa skogsägarna om
Omkring 60970 av tillskottet ligger inom om- var tillstånd till avverkning inte kommer aj
råden som är naturreservat. ges.
Om återstående planerade reservatsbild-
ningar genomförs kommer 598 000 hektar
Skydd av skogar
produktiv skogsmark och 425 000 hektar
fjällbarrskog att vara fredade som national- Det finns totalt 630 000 hektar fredad pro-
park, naturreservat eller domänreservat duktiv skogsmark i Sverige. Det motsvarar
inom det fjällnära området. Totalt kommer 2,0570 av landets produktiva skogsareal.
därmed 38270 av den produktiva skogsmar- Den skyddade arealen är emellertid mycket
ken och 4590 av barrskogsarealen inom omojämnt fördelad. Huvuddelen, 530 000
rådet att vara skyddad. Till detta kommer hektar, finns i det fjällnära området. I resten
de nyss nämnda områdena där skogen inte av landet är omkring 0,420 av den produk-
kan växa upp igen om den skulle avverkas. tiva skogsmarken undantagen från skogs-
De uppgår till sammanlagt minst 250 000 bruk.
hektar.
Genom olika inventeringar finns kun-
skap om ett stort antal skogsområden med
mer eller mindre akut behov av skydd.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Urskogar utom fjällregionen värmetiden för 5 000 år sedan täckte stora
delar av vårt land. Arealen skyddade urskogar utanför fjällre-
5 000 hektar ädellövskog är skyddade i gionen har fördubblats sedan 1982 och uppnaturreservat. går nu till drygt 60000 hektar. Av de urskogsområden som ingår i urskogsinvente- Övriga skogar ringen saknas skydd för 19 000 hektar nedanför gränsen för fjällnära skog. När även Bland övriga skyddsvärda skogar finns dessa områden fredats kommer i storleks- lövbrännor och vissa andra lövskogar av särordningen 0,4970 av den produktiva skogs- skilt stort värde för växt- och djurliv, skärmarken söder om fjällregionen att vara fre- gårdsskogar samt mosaiklandskap av skog dad urskog. och myr. De återstående urskogsområdena i I dagens kulturskogar är lövbrännorna, södra och mellersta Sverige är dock med få dvs. lövskogar som uppkommer efter skogsundantag alltför små för att kunna hysa livs- brand, en i det närmaste försvunnen miljö. kraftiga stammar av gammelskogens arter, Bara ett fåtal områden i Norrland är kända. även om de fredas. I Götaland och Svea- Insikten om lövbrännornas biologiska land återstår tre urskogsartade områden betydelse är ganska ny. Fem områden om större än 1000 hektar (Tandövala i Da- sammanlagt 3 200 hektar har skyddats eller
larna, Tresticklan i Dalsland och Gotska San- är på väg att skyddas. dön). Skogarna på mindre öar i skärgårdarna
är ofta värdefulla för friluftslivet och för land- Sumpskogar skapsbilden. Ibland är det också fråga om
relativt opåverkade skogar med stora natur- Sumpskogarnas betydelse för skogslandvärden. Ett exempel är hällmarkstallskogar skapets växt- och djurliv har blivit allt mer längs Östersjöns kuster och arkipelag, skogar uppenbar under senare år. som inte kan växa upp igen efter avverk- Skogsstyrelsen har påbörjat en omfatning. Samtidigt har möjligheterna för löntande inventering av sumpskogar. De utgör samt skogsbruk ökat också på dessa mar- 1522 av landets produktiva skogsareal. Beker under senare år. Konflikten mellan tydande arealer är skyddade i de stora fjällskogsbruk med kalavverkning och friluftsskogsreservaten. liv/naturvård har därför skärpts. Sumpskogar förekommer oftast som
Under senare år har ett stort antal skogssmå och diffust avgränsade områden i skogsreservat i skärgårdarna avsatts för att skydda landskapet. Sammanhängande områden boplatser för framför allt havsörn och fiskstörre än 10 hektar är sällsynta. Detta medför gjuse mot störningar och avverkning. Totalt stora praktiska problem vid inrättande av sett är det emellertid frågan om små areasumpskogsreservat. ler. Andra och betydligt större delar av de Domänverket beslöt 1990 att upphöra mest attraktiva skärgårdarna är skyddade med all avverkning av sumpskogar. som naturreservat. Flera av dessa reservat är gamla och för dessa finns inga restriktioner Ädellövskogar för skogsbruket. Det finns omkring 110 000 hektar ädellöv-
skog i Sverige. Ädellövskog får inte utan sär-
skilt tillstånd ersättas med barrskog. Som ti- Skydd av våtmarker
digare nämnts hindrar inte lagen att skogsbruk bedrivs och skyddar därför inte gamla 288 000 hektar av landets 4,86 milj. hektar och urskogsartade ädellövskogar mot av- myrar är skyddade med stöd av naturvårdsverkning. En del av dessa gamla skogar kan lagen. Om man även räknar in de 400 000 ses som kvarlevor av de lövskogar som under hektar myr som ingår i domänreservat är
Hur mår Sverige? 1492 av landets myrar fredade. Sumpsko- ryms i ett fåtal stora myrkomplex, bl.a. natiogar räknas i detta sammanhang inte som myr- nalparken Store Mosse, Komosse på gränmark. sen mellan Västergötland och Småland samt
Nästan all fredad myrmark finns i fjällen Florarna i Uppland. En riksomfattande inoch i de fjällnära skogarna. Det stora myr- ventering av våtmarker pågår, och har hittills området Sjaunja är föreslaget som natio- slutförts i elva län. I dessa län uppgår den nalpark. Utanför fjällregionen finns 28 000 sammanlagda arealen av särskilt skyddsvärda hektar fredad myr, varav nästan hälften in- myrar till drygt 400 000 hektar. Bild 4.22 Skyddad myrareal länsvis. Hektar.
Områden i den fjällnära regionen ingår inte. 8000
3 000
I |
MLKNiI OHGFPRESTUD ABC W X Z Y ACBD Källa: Natur 90, SNV.
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Våtmarksinventeringen beräknas vara per, och några uppskattningar av skyddsbeavslutad 1994. Med utgångspunkt från da- hovet finns inte. Naturvårdsverket har pekat gens kunskapsläge uppskattar naturvårds- ut 16 kust- och havsområden som i första verket att omkring 100 myrområden behöver hand bör komma ifråga för inrättande av maskyddas. rina reservat. Värdefulla vattenområden
Sedan 1986 kräver dikning av våtmar- har ett visst skydd mot exploatering genom ker — markavvattning — tillstånd från länssty- att allt byggande i vatten och allt avledande relsen. Det finns alltså möjligheter att av vatten ska prövas enligt vattenlagen, som skydda våtmarker från torrläggning utan att i sin tur är underordnad naturresurslagen. göra dem till naturreservat. Fyra huvudälvar är enligt naturresursla-
gen skyddade mot exploatering för kraftän- Restaurering av våtmarker damål: Torneälven, Kalixälven, Piteälven
och Vindelälven. Detsamma gäller en del I de mest utpräglade jordbruksbygderna
mindre älvar — Vapstenälven, Moälven, har upp till 9026 av den ursprungliga våt-
Lögdeälven, Öreälven, Byskeälven och Rå-
marksarealen torrlagts. I sådana områden
neälven — samt ett tjugotal älvsträckor och kan återskapande av våtmarker vara ett sätt
källflöden. att begränsa borttransporten av kväve till sjöar och kusthav. Växtligheten i våtmarkerna tar upp en del av det kväve som finns i det passerande vattnet. Skydd av fjällområden
Ett stort restaureringsprojekt pågår se-
I fjällregionen har 1,7 milj. hektar, fördelat dan flera år. Det är höjningen av Hornborga-
på 27 områden, fredats. Av de mest opåversjön i Västergötland, Sveriges största en-
kade och skyddsvärda delarna inom dessa skilda naturvårdsprojekt någonsin. Här är
områden, de så kallade värdekärnorna, har syftet att återskapa sjöns värde som rast-
54 skyddats i sin helhet och 6 delvis. 32 omplats och häckningsplats för våtmarksfåglar. I
råden saknar skydd. likhet med många andra grunda slättsjöar
De obrutna fjällområdena har ett särskilt sänktes Hornborgasjön i flera omgångar un-
skydd genom bestämmelserna i naturresursder 1800-talet och början av 1900-talet för
lagen. I nationalparksplanen föreslås sju att man skulle vinna åkerjord. Som en följd
nya nationalparker i fjällområdet, samtidigt av sänkningarna höll sjön på att växa igen
som fyra befintliga mindre parker införlivas helt, innan restaureringen började.
i dessa. Dessutom föreslås utvidgning av två
äldre parker.
Två av de föreslagna parkerna — Kiruna- Skydd av sjöar, vattendrag fjällen och Tavvavuoma — berör områden och havsområden som i dag till största delen saknar skydd.
Även de västliga delarna av den föreslagna Vissa vattenområden i Sverige har skyddats Jämtlandsfjällens nationalpark, liksom de med stöd av naturvårdslagen. Bland de skyd- föreslagna utvidgningarna av Sarek och Paddade områdena återfinns värdefulla fågel- jelanta, berör områden som för närvarande sjöar som Tåkern i Östergötland och Kvis- är oskyddade.
maren i Närke, samt en del forssträckor i norrländska älvar. Bland skyddade havsområden kan nämnas Kopparstenarna-Salvo- Skydd av odlingslandskapet
rev norr om Fårö samt Gullmarsfjorden i Bohuslän. Odlingslandskap ingår i omkring 230 av
Kunskapen om vattenmiljöerna är i all- landets 1350 naturreservat, 1 16 av de 80 namänhet betydligt sämre än för andra naturty- turvårdsområdena och i 3 nationalparker.
Hur mår Sverige?
Totalt finns omkring 7 000 hektar åkermark utan framför allt att de vårdas. Slåtterängar och 2 500 hektar kultiverad betesmark måste slås och betesmarker betas, helst på ett inom de skyddade områdena. sätt som är snarlikt den ursprungliga häv-
Av de särskilt artrika och värdefulla na- den. I annat fall växer områdena igen eller turliga gräsmarkerna — ”äng och hage” — är förändras på annat sätt. Naturvårdsåtgärmycket små arealer fredade. Enligt jord- der i odlingslandskapet är därför resurskräbruksstatistiken återstår omkring 200 000 vande på ett helt annat sätt än exempelvis hektar sådana marker i landet. Hur stor del skogsskydd. av den kvarvarande arealen som är skydds- Sedan några år finns ett särskilt anslag värd från naturvårdssynpunkt är oklart. En för vård av värdefulla områden i odlingslandlandsomfattande ängs- och hagmarksinven- skapet (NOLA -— naturvårdsåtgärder i odtering pågår. lingslandskapet). Sådan ersättning har hittills
Bevarande av biotoper i kulturlandska- utgått för omkring 30 000 hektar jordbrukspet innebär inte bara att områden skyddas, mark och då främst naturliga betesmarker
och slåttermarker.
Den förestående omläggningen av jord- Bild 4.23 Mest skyddsvärda
bruksspolitiken kan komma att innebära fjällområden. stora förändringar i odlingslandskapet. För att motverka negativa effekter av att jord-
bruksmark tas ur produktion har ett särskilt
statligt anslag för landskapsvård inrättats.
Medlen skall användas för bevarande av
mer sammanhängande odlingslandskap med
natur- och kulturmiljövärden av nationellt
intresse.
Internationella överenskommelser
Våtmarkskonventionen
Sedan 1974 är Sverige ansluten till den så
kallade våtmarkskonventionen. Syftet med
konventionen är att stoppa intrång i våt-
marker och förhindra att sådana områden
går förlorade. Medlemsländerna förbinder
sig att arbeta för att hejda förstörelsen av våt-
marker.
Våtmarkskonventionen har en vid defi-
nition av begreppet våtmark. Även öppna
vattenytor, som grunda sjöar och havsom-
råden, kan ingå. Till konventionen finns en De minst påverkade och mest skyddsvärda
lista över särskilt värdefulla våtmarker av områdena i fjällvärlden — de s.k. värdekär-
internationell betydelse, den så kallade CWnorna. (Se även Bild 4.3 om obrutna fjällom-
listan (Convention of Wetlands of Internaråden).
tional Importance especially as Waterfowl
Habitat). Medlemsländerna förbinder sig Källa: SNV. att särskilt slå vakt om de värden som är
Kapitel 4 Markanvändning och naturvård
Bild 4.24 Svenska våtmarksområden, som är upptagna på den internationella listan över värdefulla våtmarker (CW-listan).
Nr Objekt Län Areal
(hektar) 4 Ottenby H 1610 5 Ölands ostkust H 8460
5A Stora Ören-Gammals-
byören 5B = Egby-Kapelludden
5C — Södviken
6 Åsnen G 16800 7 Träslövsläge-Morups = N 1990
Tånge 8 Getterön N 340 9 Kävsjön-Store Mosse F 7580 10 Gotlands ostkust I 4220
10A Faludden
10B Grötlingboudd-Ytter-
holmen 10€ Laus holmar 10D - Skenholmen
1¶Stigfjorden O 5180
12 Dättern P/R 3920
13¶Hornborgasjön R 6370
14¶Östen R 1010
15¶Tåkern E 5650
16 Kilsviken R/S 8910 17 Kvismaren I 780 18 Hjälstaviken ee 770 19 Stockholms yttre AB 15000
skärgård
20¶Svartåområdet U 1990 20A Gorgen-Nötmyran 20B Gussjön-Fläcksjön
21 Hovranområdet w 4750
Källa: Natur 90, SNV. 22 Ånnsjön Z 11 000
23 Umeälvens delta AC 1040 24 Tärnasjön AC 11800
Nr Objekt Län Areal
25 Gammelstadsviken BD 430 (hektar)
26 Persöfjärden BD 3320
1¶Falsterbo-Foteviken M 7530
27 Tjålmejaure-Laisdalen BD 21400
2¶Klingavälsån-Kranke- M 3970
sjön 28 Laidaure BD 4150
3 Helgeån L 5480 29 Sjaunja BD 188600 3A : Hammarsjön-Egeside 30 Tavvavouma BD 28700 3B — Araslövsjön TOTAL AREAL 382750
Hur mår Sverige?
knutna till dessa områden. Varje land be- Många av de mest hotade djurarterna i stämmer själv vilka våtmarker i respektive Sverige är således bland dem som skall skydland som skall sättas upp på CW-listan. I das särskilt enligt Bernkonventionen. En Sverige sker detta efter regeringsbeslut. stor del av de naturområden som skyddas i
I Sverige finns 30 områden på CW-listan. Sverige kan ses som insatser för artbeva- De omfattar tillsammans 400 000 hektar, rande i den meningen, att de skyddar livsmilvarav hälften utgörs av myrområdet jöer för hotade och sällsynta arter. Sjaunja i Norrbotten. 6092 av arealen är skyddad med stöd av naturvårdslagen. Samtliga områden är utpekade som riksintressen för naturvården enligt naturresurslagens bestämmelser.
Bonnkonventionen Bonnkonventionen har till syfte att skydda flyttande vilda arter. Konventionen föreskriver i princip totalt förbud att fånga eller döda vissa hotade arter, som räknas upp i en bilaga till konventionen. De undertecknande länderna skall också vidta andra åtgärder för att skydda dessa hotade arter — exempelvis skydd eller restaurering av viktiga biotoper.
I Sverige råder enligt jaktlagstiftningen generellt förbud att fånga eller döda alla vilda däggdjur och fåglar. För de arter som får jagas fastställs tillåtna jakttider.
För Sveriges del skulle Bonnkonventionen kunna ha betydelse bl.a. när det gäller att begränsa den jakt på flyttfåglar som bedrivs i Medelhavsområdet. Hittills har dock Bonnkonventionen inte haft någon större praktisk betydelse, bl.a. därför att ganska få länder har undertecknat den.
Bernkonventionen Bernkonventionen är Europarådets överenskommelse om skydd för vilda djur och växter och deras naturliga miljö. Flertalet stater i Europa har anslutit sig till konventionen. De stater som skrivit under konventionen åtar sig att göra vad som krävs för att bevara livsmiljöer för arterna i den vilda floran och faunan, särskilt för ett antal arter och grupper av arter som räknas upp i konventionen. Bland dem finns exempelvis samtliga rovfåglar, ugglor och hackspettar.
Hur mår Sverige?
Vatten, sjöar, hav och kust
Sjöar, vattendrag och grundvatten = 110
Påverkan på sjöar och vattendrag 114
| Grundvattentillgången varierar | 126 |
| Haven runt Sverige | 13 |
| Belastning på havsmiljön | 135 |
| Övergödning ger syrebrist | 139 |
| Stabila organiska ämnen | 147 |
| Metallutsläppen har minskat | 152 |
| Olja från många källor | 160 |
Internationella överenskommelser =:162
109
Hur mår Sverige?
attnet i våra sjöar, vattendrag » Försurningen framstår som det svåraste
och grundvatten är en del av miljöproblemet för sjöar och vattendrag.
det globala kretsloppet. Försurningen är utbredd och påverkar
Vatten rör sig mycket grundläggande kemiska förutsättningar långsamt genom marken och för många ekologiska system. Dess-
det kan därför ta lång tid innan en förore- utom medför försurningen en utarmning ning når grundvattnet och innan det förore- av marken med effekter lång tid framnade grundvattnet åter når vattendrag och Över. hav. I vattendrag och begränsade havsområden som Öresund byts vattenmassorna ut > Det näst största miljöproblemet i sjöar snabbt, men många sjöar med låg tillrinning och vattendrag är övergödningen i de har en långsam vattenomsättning. Det- tättbefolkade områdena. Viktiga vatsamma gäller ett innanhav som Östersjön. tensystem för vattentäkter och rekreation De samlar på sig föroreningar år efter år. drabbas ofta av algblomning och syre- Det kan också ta lång tid innan effekterna av brist. Den geografiska omfattningen är en förorening blir synlig i den biologiska betydande. Effekterna är i många fall näringskedjan — t.ex. i rovfiskar som har fått långsiktiga genom att vattenområdena i sig föroreningar via plankton, små kräft- samlat på sig näring i sedimenten.
djur och andra fiskar. Övergödningen av sjöar och vattendrag
Det kan därför ta flera decennier innan drabbar också indirekt havens ekosyseffekterna av en förorening visar sig i ekoSys- tem. temet. Omvänt gäller att åtgärder för att begränsa olika föroreningar i ekosystemen >» Ett miljöproblem som kan komma att ger resultat först i framtiden. ”Broms- öka är effekterna av stabila organiska ämsträckan är lika lång som det smygande för- nen, som är giftiga i små koncentratioloppet innan effekterna framträder”, som ner. De organiska miljögifter som uppprofessor Malin Falkenmark har uttryckt det. märksammats mest (PCB, DDT, dioxi-
ner, m.fl.) är troligen bara toppen av ett
isberg. Endast en bråkdel av de ämnen
som tillförs miljön har identifierats. Kun-
Sjöar, vattendrag
skapen om var organiska miljögifter fö-
rekommer och vilka effekter de har är
och grundvatten
fortfarande begränsad. Sverige är i förhållande till många andra De flesta stabila organiska ämnen är länder rikt på vatten. På grund av klimat- och fettlösliga och anrikas därför i levande markförhållanden är en stor del av landets organismer. Förr eller senare kommer de sjöar och vattendrag känsliga för påverkan av att medföra skador någonstans i ekosysolika föroreningar. Ett stort antal vatten- temet. När effekterna väl visat sig återstår områden har drabbats av försurning och av ett tidskrävande arbete med att dels höga kvicksilvernivåer i fisk. I områden identifiera vilka ämnen som förorsakat med bördiga marker har vattnen en större skadan, dels förhindra ytterligare skamotståndskraft mot påverkan. I dessa om- dor. råden är emellertid markanvändningen som regel intensiv och befolkningstätheten ofta > Flera metaller ger skador vid halter som stor vilket medför hög belastning på vattenre- ligger 2-5 gånger över de naturliga baksurserna. Därför är en stor del av landets grundshalterna. Vattenlevande organissjöar, vattendrag och grundvatten mer eller mer är dessutom mycket känsligare än mindre allvarligt påverkade av förore- människan för metallhalter i vatten. ningar och andra ingrepp. Det finns inga undersökningar som vi-
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
sar att de halter av tungmetaller, som rad på grundvatten och 1592 av hushålvanligen förekommer i svenska sjöar och len i Sverige använder grundvatten direkt vattendrag, är skadliga för växter och från enskilda brunnar, utan behandling. djur. Däremot är kvicksilverhalterna i Sverige saknar med några få undantag många sjöar så höga att fisk från dessa riktigt stora sammanhängande grundvatten kan medföra hälsoeffekter för vattenförekomster. Sådana är vanliga i människor, som äter mycket sådan fisk. Europa. I Sverige är grundvattenmaga- I vatten som tar emot direktutsläpp från sinen oftast små. Föroreningar får därgruvor, metallindustrier och liknande med i allmänhet begränsad utbredning kan tungmetallhalterna bli mycket höga och sprids inte inom stora, sammanhängoch även medföra skador på djur. ande magasin. Å andra sidan kan på-
Höga halter av kvicksilver i fisk är ett verkan bli mycket intensiv inom utsatta av de allvarligaste problemen i våra nä- områden. ringsfattiga sjöar. I uppskattningsvis 10000 svenska sjöar har fisken kvicksil- Nederbörd verhalter över 1 mg kvicksilver per kg och
Med regn och snö faller ca 325 miljarder m? får inte säljas.
vatten per år över Sverige, främst med väst- > Sverige har i allmänhet relativt god kva- liga och sydvästliga luftströmmar. Ungefär litet på grundvattnet jämfört med de hälften av nederbörden avdunstar. Resten flesta länder på kontinenten. Ca 5026 avrinner med floder till omgivande hav, av vattenförsörjningen i tätorter är base- delvis efter att först ha bildat grundvatten.
Bild 5.1 Vattenomsättningen i Sverige.
OO vd
Kommunalt uttag
r Bevattning r Industriuttag
0,1 1,9
Avledningsanspråk 290 3 km?/år
1 km3=1 miljard m?
Källa: SNV.
Hur mår Sverige?
Omkring 290 av vattenomsättningen avleds lar vi Torne älv och med Norge Klarälven. till vattenledningsnäten. I Sverige finns ca 85 000 sjöar som sam-
Den nederbörd som inte avdunstar bil- manlagt upptar 8,690 av Sveriges areal. Endar vatten i marken, grundvatten samt avrin- dast 1090 av dessa har en yta på mer än
ner till sjöar och vattendrag i ett samspel 1 km?. De fyra största sjöarna (Vänern, Vät-
mellan vatten, luft, mark och vegetation. Av tern, Mälaren och Hjälmaren) utgör en den nederbörd som infiltreras i marken, fjärdedel av den totala sjöarealen. Antalet fångas en del upp av växternas rötter. Resten sjöar har minskat successivt sedan istiden bildar grundvatten. Ytliga grundvattenma- som följd av landhöjning, igenslamning, gasin töms snabbt till lokala vattendrag. igenväxning och dränering.
Reglering av vattenföringen har medfört Avrinningsområden stora ingrepp i naturen. Helt oreglerade sjöar
och vattendrag är sällsynta. Landskapet är uppdelat i avrinningsområden som avgränsas genom vattendelare, dvs.
Vattenanvändning berg och andra höjder. All avrinning innanför vattendelaren samlas via ytliga och under- Sötvatten används till många ändamål. jordiska dräneringssystem i rännilar, Med dryck och mat behöver en vuxen person bäckar och åar till det vattendrag som avvatt- få i sig ca 3 liter vatten per dygn. Vattenförnar hela området. brukningen för olika ändamål i hushållen är i
Sverige består av 145 större avrinnings- Sverige ca 200 liter per person och dygn. områden s.k. flodområden. Flertalet ligger Internationellt sett har Sverige en hög helt inom landets gränser. Med Finland de- vattenförbrukning. I utvecklingsländerna är
Bild 5.2 Vattnets kretslopp.
| Nederbörd
Mark
' 4 vatten
N ' — = rörelser
+
E
Grundvattenyta
SR grundvatten-
bana
Strömbanor
Djup lång
grundvatten-
bana Grundvatten kan transporteras långa sträckor i marken innan det kommer i dagen som ytvatten. Minst 9070 av ytvattnet kommer från grundvatten.
Källa: Vattnet i kommunal planering.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
vattenförbrukningen ofta bara 15-20 liter Det behövs i dag inte tillstånd varken för per person och dygn, dvs. en tiondel av för- att borra en brunn eller för att förse en fastigbrukningen i svenska hushåll. Det saknas het med vatten för husbehov, men uttaget jämförbara uppgifter om hur mycket vatten skall ske med hänsyn till andras behov och inolika industriländer använder i hushåll re- tressen. Det flesta vattentäkter saknar spektive inom industrin. också skyddsområden, som skall förhindra
Sammantaget används i Sverige drygt att de förorenas. 3 000 milj. m? per år, inklusive industrins vat- Uttag av vatten för annat än husbehov tenförbrukning som är 2 540 milj. m?. Hus- kräver tillstånd, om det är uppenbart att uttahållen använder 575 milj. m? och jordbruket get ställer till med problem. I dag prövas 171 milj. m?. bara ett fåtal uttag.
Kommunala vattenverk distribuerar vat- 8026 av industrin använder vatten från ten till ca 9026 av tätortshushållen, omfat- de kommunala ledningsnäten. De industrier, tande drygt sju miljoner människor. Drygt som har den största vattenförbrukningen, hälften av hushållens vattenförsörjning i tät- har egna vattentäkter. Massa- och pappersorterna kommer från ytvatten, resten är na- bruken samt stålindustrin har störst vattenturligt eller filtrerat grundvatten. Årligen be- behov. Vattenförbrukningen inom stålindu-
handlar kommunala vattenverk ca 975 milj strin uppgick till ca 200 milj. m? per år i slu-
m? vatten, som används i hushåll, industrier tet av 1980-talet. Sedan början av 1970-talet och inom servicenäringen. har förbrukningen av processvatten mer än
Glesbygdshushåll med 1,2 milj. männi- halverats genom att vattnet återanvänds. skor använder grundvatten från egna brun- Några drastiska förändringar i behovet nar. Detsamma gäller fritidshushåll med av vatten eller konkurrensen om de svenska 1,3 milj. personer. Ca 2590 av dessa brunnar vattentillgångarna förutses inte. Behovet har ett vatten som i olika avseenden är otill- för bevattning av jordbruksgrödor och enerfredsställande. Detta beror i många fall på gigrödor förväntas dock öka. Under torrår dåliga brunnskonstruktioner och bristande har vissa jordbruksbygder svårt att få sitt vatunderhåll men också på föroreningar såsom tenbehov täckt. Genom uttag av vatten förhöjda halter av mikroorganismer, nitrat, utan tillstånd för bevattning av jordbruk klorid och fluorid. minskas vattenföringen kraftigt och ibland
till och med torrläggs vattendragen. Det har
t.ex. inträffat i mindre vattendrag i Skåne,
Halland och Västergötland. Den minskade
vattenföringen leder i vissa fall till att åter- Tabell 5.1 Användningen av vatten
stående vatten blir kraftigt förorenat genom
i svenska hushåll i
att avloppsvattnet inte späds ut i tillräcklig
tätorter.
omfattning.
Liter/person
och dygn
TORG
10.
215 Källa: SNV PM 1105.
113 8 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
och vattendrag. (Se även Kapitel 4, s.80.)
Påverkan på sjöar
Markavvattningen, framför allt inom och vattendrag skogsbruket, ökade starkt under 1930-talet,
minskade under 1940-talet men har sedan Miljösituationen i sjöar och vattendrag på- ökat kraftigt igen (se Bild 4.12). All markavverkas i hög grad av de rent fysiska förhållan- vattning kräver tillstånd med undantag för dena i vattensystemen och deras omgiv- skyddsdikning som bedöms vara en skogsningar. Utdikningar, dämningar och vatten- vårdsåtgärd. Över 10 000 hektar dikas varje regleringar är därför den kanske mest ge- år. Därtill kommer ca 30 000 hektar som nomgripande påverkan som våra vatten ut- skyddsdikas. Enligt lantbruksuniversitetet satts för. Effekten av sådana förändringar är minst en tredjedel av skyddsdikningen präglar i hög grad vattenmiljön. markavvattning.
Sjösänknings- och regleringsföretag Utöver den direkta torrläggningen av finns registrerade sedan mitten på 1800-talet våtmarker, påverkar dikningen nedströms genom att staten genom lån och bidrag på liggande vattenområden. Dikesvattnet är 1840-talet började understödja torrläggnings- ofta bemängt med humus och järn, vilket leföretag. På 1930-talet ingick arbeten med der till att växter och organismer i små vatsjösänkningar i arbetsmarknadspolitiken. tendrag slås ut genom beläggning av bottnar Även skogsdikning användes som kristids- och minskad ljustillgång. Dikningarna påarbete under denna tid. verkar också avrinningen så att flödestop-
Någon samlad bild av effekterna av dik- parna blir kraftigare och mer kortvariga. ning och sjösänkning finns ej, men samman- Byggandet av kraftstationer och anläggställningar för enskilda områden visar på ning av kraftverksdammar för reglering av dramatiska ändringar i landskapsbilden och vattenföring har också inneburit stora intillgången på vatten. I många fall har brist greppi naturen. I landets södra delar är oregpå vatten uppkommit i jordbruksområden lerade sjöar och åar sällsynta. I norra Svesom tidigare var rika på sjöar och vatten- rige har vattenkraften successivt byggts ut undrag. Klassiska exempel är Kävlingeåns vat- der 1900-talet. De stora norrländska ältensystem i Skåne och Kvismaredalen i varna svarar för 8076 av landets vattenkrafts-
Närke. Även i Mälarlandskapen och på Got- produktion. Fyra norrlandsälvar är helt
land har framväxten av ett intensivt jord- outbyggda, Vindelälven, Pite älv, Kalixälven bruk inneburit att dikningsföretag förvandlat och Torne älv. Därtill kommer flera skydmerparten av vattendragen till kanaler och dade älvsträckor (se även Kapitel 4, s.105). diken samt torrlagt sjöar och våtmarker. I de flesta fall är de biologiska konse-
Avledning av vattendrag har också en kvenserna av små och stora kraftverk likarrad andra effekter på funktionen hos vatten- tade. Räknat per energi- eller effektenhet systemen. Tillskott av sediment och nä- är skadorna större av minikraftverk än av ringsämnen från utdikad mark leder till att stora kraftverk. Korttidsreglering medför vattenområden blir grundare och växer pulserande vattenföring, som direkt påverigen. Vattensystemens magasineringsför- kar vattenhastigheten och direkt inverkar måga har minskat starkt samtidigt som av- på både djurliv, erosion, temperatur, slamrinningen blivit snabbare. transport och isförhållanden. I länsstyrel-
Genom dikningen har skogsbruket torr- sernas regionala miljöanalyser anser flera lagt drygt 1,5 milj. hektar mark. I jordbruks- länsstyrelser att vattendomstolarna inte tar landskapet har nästan 909760 av våtmarkerna hänsyn till miljövårdsintressena på det sätt försvunnit. Våtmarker är viktiga för såväl som krävs enligt naturresurslagen. skogens som odlingslandskapets växter och Särskilda problem utgör vattendammar, djur. Våtmarker kan dessutom fånga upp som inte längre används, och gamla vattenkväve och minska kväveläckaget till sjöar
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
domar, som hindrar restaurering av vatten- kat i antal eller försvunnit. I närmare 6 000 drag. av dessa sjöar har situationen förbättrats
påtagligt genom försök att återställa de na- Försurning turliga förhållandena genom kalkning.
Försurningssituationen för svenska vat- Försurningen av svenska sjöar och vatten- tendrag är mindre väl känd. De uppskattdrag är till en del en naturlig process, som har ett långsamt förlopp. Nedfall av försurande ämnen från luftföroreningar har emellertid Bild 5.3 Försurningsskadade sjöar. medfört att förloppets hastighet snabbt har ökat. Redan i början av 1900-talet blev små Allvarligt försurnings-
skadade områden sjöar och vattendrag på västkusten försurade på grund av luftföroreningar. Sedan 1920-talet har också många fiskarter försvunnit eller blivit färre i många sjöar och vattendrag.
Under 1950- och 1960-talet och särskilt under 1970-talets första hälft ökade försurningen av ytvattnen kraftigt i Sverige. Fler vattenområden påverkades och försurningen spreds österut och norrut i Götaland och Svealand samt längs Norrlandskusten och slutligen även till fjälltrakterna. Från mitten av 1970-talet fram till i dag har en omfattande kalkning medfört att försurningen av sjöar och vattendrag inte har förändrats så mycket i stora delar av landet.
I fjällen och de fjällnära trakterna däremot har försurningen förvärrats de senaste 10—15 åren. Försurningsskadorna har ökat betydligt i mindre vattendrag i den södra fjällregionen liksom i de södra delarna av de fjällnära områdena. Järn, aluminium och mangan har lösts ut i ökad omfattning. Fisk och många bottenlevande smådjur har minskat i antal.
Försurningen av sjöar och vattendrag hänger främst ihop med att marken i tillrinningsområdet försuras. 15—2096 av sjöar
med mindre än 1 km? yta är allvarligt försurade. Däremot är endast 5—8970 av sjöar större än 1 km? skadade och knappast någon
av de sjöar som har en yta över 10 km?. >25 40 Detta innebär att Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön och Siljan ännu inte är Områden där mer än 2596 av alla sjöar försurade. och vattendrag är allvarligt försur-
I början av 1980-talet var 16 000 av Sveri- ningsskadade. ges ca 85 000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter kraftigt mins- Källa: SNV Rapport 3762.
Hur mår Sverige?
ningar som gjorts tyder på att åtminstone minskar med omkring 5096 fram till början en fjärdedel av den totala sträckningen av av 2000-talet skulle mer än hälften av alla vattendragen skulle vara allvarligt försur- försurade sjöar i södra och mellersta Sverige ningsskadad om vattendragen inte kalkades. återfå ett pH-värde över 6 (som krävs för
Det är bara några områden i södra Sve- många arter) omkring år 2030. För att få rige som praktiskt taget saknar starkt försu- samma effekt i Kronobergs län och längs rade sjöar och vattendrag trots ett stort luft- västkusten krävs en minskning av belastnedfall av försurande ämnen. Det är slättbyg- ningen med åtminstone 80960 under 1990der med kalkrika och buffertstarka jordar i talet. Effekterna av de internationella över- Skåne, Västergötland, Östergötland och enskommelser som finns om att begränsa Uppland samt på Gotland och Öland. utsläppen, bedöms inte påtagligt förändra Även i norra Sverige finns några större områ- försurningsläget i sjöar och vattendrag i den utan allvarliga försurningsskador i vatt- större delen av Sverige de närmaste 10—20 nen, till exempel de kalkrika områdena i åren. östra Jämtland samt stora delar av Lapp- Prognoserna för försurningsläget inneland. bär att kalkningen av svenska sjöar och vat-
Övriga delar av landet har allvarligt för- tendrag behöver fortsätta under åtskilliga surade sjöar och vattendrag. Värst utsatt för decennier även om utsläppen av försurande ytvattenförsurning är Blekinge och Krono- svavel- och kväveföreningar i Europas länbergs län samt Hallands, Älvsborgs, Göte- der skulle minska betydligt under kommande borg och Bohus län och Värmlands län. I år. I Norrlands inland och fjälltrakter komdessa län är 50—75970 av alla sjöar och vatten- mer sjöarnas djur- och växtliv att utarmas ytdrag allvarligt försurade. Större områden terligare om inte kalkning utförs i dessa med omfattande försurningsskador finns områden. Kalkning av sjöar minskar också även i stora delar av Svealand, södra Norr- kvicksilverhalten i fisk. Halterna i småabland och i Norrlands kustland. borre kan minskas med ca 30 90 på två år,
Kvicksilverhalterna i fisk i försurade medan det tar längre tid att förändra kvicksvenska sjöar och vattendrag är ofta så höga silverhalterna i gädda. att fisken inte får säljas (se s.123). Skador på djur och växter på grund av höga aluminiumhalter förekommer också i försurade Övergödning, vatten. Fiskarnas gälar skadas av aluminium- humuspåverkan, erosion föreningar så att andningen och konditionen försämras. Massdöd av fisk kan inträffa. Alltför hög tillförsel av näringsämnen leder Aluminium kan också slå ut insektslarver till övergödning med kraftiga algblomningar, och kräftdjur samt påverkar även vissa alger. syrebrist och igenväxning. I sjöar och vat-
En del sjöar och vattendrag är endast tendrag är det framför allt fosfor som orsakar försurade en kort tid av året, vanligen några övergödning. Omsättningen av näringsämdagar eller veckor i samband med kraftig nen påverkas också av tidigare utsläpp som snösmältning under våren och försommaren. medfört ett upplag av näringsämnen i bot- I vissa fall kan liknande situationer upp- tensedimenten. I många fall har sjösänkkomma under perioder med kraftiga höst- ningar och utdikning eller kanalisering av regn. Dessa perioder med s.k. surstötar ut- våtmarker och vattendrag starkt bidragit till gör ett speciellt stort problem i mindre sjöar övergödningen. och vattendrag i fjällregionen. Förhållan- Flertalet sjöar och vattendrag inom tättdevis kortvariga surstötar kan ge upphov till bebyggda eller uppodlade delar av Sverige vilika stora biologiska skador som om vattnet sar mer eller mindre uttalade symptom på hade varit försurat året om. övergödning. Höga eller mycket höga fosfor-
Om tillförseln av försurande ämnen halter är allmänt förekommande i de delar
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
av Syd- och Mellansverige som domineras av blågröna alger i delar av Mälaren samt jordbruksmark. smak- och luktproblem hos råvattnet, dvs.
I de mer renodlade skogslänen är pro- det vatten som används för beredning av blem med övergödning av lokal karaktär. dricksvatten. Vissa blågröna alger kan också
bilda giftiga ämnen som kan ge allergiska Fosfor reaktioner, magproblem och leverskador hos Utbyggnaden av kommunala reningsverk bröt 1950- och 1960-talens trend av tilltagande fosforbelastning av sjöar och vatten- Bild 5.4 Övergödda sjöar. drag. Positiva effekter märktes i många sjöar och vattendrag efter att tillförseln av näringsämnen minskat, men i andra har belastningen legat kvar på en alltför hög nivå, bl.a. på grund av det stora bidraget från odlad mark och från enskilda avlopp i glesbygden.
Fosforhalterna har i redan tidigare relativt fosforfattiga sjöar som Vänern och Vättern, sänkts till en nivå som gör att sjöarna är att betrakta som näringsfattiga (5-10 mikrogram fosfor/l). Vissa vikar i Vänern är dock övergödda.
I Vänern har den minskade fosfortillförseln medfört att de kvävemängder som förs ut med Göta älv har ökat, eftersom mindre kväve binds i alger och plankton när fosfortillgången minskar.
I Vättern har minskningen av näringsämnen medfört att siktdjupet har förbättrats. Halterna av stabila organiska ämnen som PCB och DDT i olika organismer har minskat betydligt sedan 1960-talet, men förhållandevis höga halter av dioxiner har påträffats under senare år. Bottensedimenten innehåller fortfarande stora mängder metaller och, i vissa områden, även klororganiska föreningar.
I Mälaren har fosforhalterna i stort sett halverats sedan början av 1970-talet, då reningsanläggningar installerades både för industriella och kommunala avlopp och betydande mängder avloppsvatten från Stockholmsområdet leddes över till Östersjön. Mälaren är emellertid fortfarande övergödd med förhållandevis höga fosforhalter Inom de markerade områdena är flerta- (30-60 mikrogram/l). Förekomsten av växt- let sjöar mycket starkt påverkade av plankton har minskat parallellt med sjun- övergödning. kande fosforhalter. Trots detta kvarstår periodvis problem med massutveckling av bl.a. Källa: Regionala Miljöanalyser, SNV.
Hur mår Sverige?
människor. Hundar och boskap som Variationer i vattenföringen har stor bedricker av vattnet kan förgiftas. tydelse för fosfortillförseln. Effekterna av
Totalt tillförs sjöar och vattendrag runt fosforrening i kommunala reningsverk kan 6000 ton fosfor per år. Ungefär 7090 av därför bara avläsas på lång sikt. Teoretiskt denna fosfor har först passerat marken, anses en minskning av fosfortillförseln till dvs. kommer från skogsmark och jordbruk. sjöar och vattendrag på 2096 på sikt vara Övrigt kommer från tätorter, enskilda av- möjlig för landet som helhet, men möjliglopp samt jordbrukets mjölkrum och gödsel- heterna varierar kraftigt beroende på förhålvårdsanläggningar. landena inom enskilda avrinningsområden.
Skogsmarken är den största enskilda fosforkällan i Norrland medan jordbruket, av-
Kväve lopp i glesbebyggelse och kommunala reningsverk är de stora källorna i Götaland och Kvävet är av mindre betydelse som begrän- Svealand. sande ämne för algproduktionen i inlands-
Bild 5.5 Fosfor till sjöar och vattendrag.
Beräknad tillförsel av fosfor till sjöar och vattendrag under ett år, fördelad på olika källor. Genomsnitt för perioden 1982-1987. Ton/år
- FOSFOÖRTILLFÖRSEL 1600 - Övrig fosfor -
Oorganisk fosfor
1400 >
1200 -
600 400
| | [
Myr
mark
Dikning Industri
Gödsling Mjölkrum
Fiskodling
Avverkning Övrig reningsverk
Atmosfärsdeposition Glesbygdsbefolkning Gödselanläggningar
Kommunala Källa: SNV Rapport 3692.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
vattnen jämfört med i haven. För närva- början av 1970-talet. Samtidigt har obalansen rande utgör kvävetillförseln till sjöar och vat- mellan näringsämnena ökat genom att tendrag främst ett problem när vattnet förs stora åtgärder har satts in för att rena avut till havsområdena. loppsvatten från fosfor. Kvävet i sjöar och vattendrag kan dock Ökat kvävenedfall och ändrad markanbli begränsande för växter vid höga fosforhal- vändningen bidrar till utvecklingen. Den ter, och balansen mellan kväve och fosfor höga kvävetillförseln till inlandsvatten kan kan ha betydelse för utvecklingen av olika vara ett tecken på störningar i skogarnas ekoalgarter. system i delar av Sydsverige. Den kan Sedan början av 1970-talet har kvävehal- också vara ett resultat av fosforreningen vid ten i svenska sjöar och vattendrag ökat, avloppsreningsverken i inlandet, genom att främst i södra Sverige, men ökningstakten kväve därmed inte binds i organiskt material har avtagit under de senaste åren. I många i samma utsträckning som tidigare. fall har halten ökat med 50—6096 sedan En annan viktig faktor för kvävetillför-
Bild 5.6 Kväve till sjöar och vattendrag.
Beräknad tillförsel av kväve till sjöar och vattendrag under ett år, fördelat på olika källor. Genomsnitt för perioden 1982-1987.
Ton/år 50000
KVÄVETILLFÖRSEL 40000
Organiskt kväve
Oorganiskt väv
0 sa Cs [>] [0] Fe bb oo br bw 5 TT Le] = ot [5 = PP fi 2 [0] rö = PP & a 4 RE = E = =
Pn 2 >X AA E 7 35 I I £ I 3
Lo] ”ö : cc ö ä JP [HN £ Oo :;O [>] xx = > 3 [0] > v c vo = LO ön Do Öo al :O un << I 5 fc]
oo 2 3 Få
E 3 a Do
> Ef 2» :g
SS EF DD Ö)
[e] vx Källa: SNV Rapport 3692.
Hur mår Sverige?
seln är vattenmängden. Under senare delen mer slam än vad som kan förväntas från av 1980-talet har vattenflödet varit ovanligt motsvarande ytor med obrukade marker. stort. Denna slammängd motsvarar ett matjords-
Åkermark är den största enskilda kväve- lager ned till ett djup av 20 cm på en yta motkällan i Götaland och Svealand, medan svarande fem fotbollsplaner. Särskilt stora skogs-, myr- och s.k. övrig mark är den slamtransporter inträffar under perioder med stora källan i Norrland. Det naturliga kväve- mycket hög vattenföring, då bottensediläckaget svarar för en stor andel. Olika åt- ment kan rivas upp. År 1980 var t.ex. slamgärder för att minska kvävetillförseln från transporten i Örsundaån hela 25 000 ton. bl.a. avloppsvatten och gödningsmedel an- Jorderosion är i allmänhet föga uppses tillsammans med effekter av jordbrukets märksammad i Sverige, kanske för att jordomställning medföra att kvävetillförseln flykten inte uppfattats som ett hot mot från olika verksamheter kan minska med jordbruket i sig. Erosion är emellertid ett omkring 4090. problem med tanke på de fosformängder
som jordslam tillför sjöar och vattendrag. Organiskt material Dessutom påverkas växt- och djurliv av
grumligheten. Utsläpp av organiskt material från avloppsvatten och skogsindustrier var tidigare en vanlig orsak till syrebrist i sjöar och vattendrag. Syrebrist förekommer fortfarande i vat- Stabila organiska ämnen tenområden som är överbelastade genom nuvarande eller tidigare utsläpp, men proble- Bland stabila organiska miljögifter finns de men har minskat i omfattning. ämnen som medför de största miljöriskerna,
Under senare tid har uppmärksamhet i på grund av de egenskaper som ämnena stället riktats mot den ökande transporten av har eller misstänks ha. Hit hör t.ex. DDT, humus i många vattendrag. Humusämnen PCB-föreningar och dioxiner. En stor del finns i markens ytlager och består av ofull- av utsläppen av dessa ämnen sker till luften. ständigt nedbrutna växt- och djurrester. Trots det behandlas stabila organiska före- Farhågor finns för att humusämnena i sig, el- ningar i detta kapitel, eftersom de medför ler genom sin transport av t.ex. aluminium störst problem i vattenmiljön (se även och kvicksilver, har en ogynnsam effekt på s.147). Det långsiktiga målet är att tillförseln vattnens ekologi och vattnets användning. av stabila organiska ämnen till naturen helt
Luftföroreningar samt skogsbruksåtgär- skall upphöra. der i form av dikningar och avverkningar Organiska ämnen som inte bryts ned i skulle kunna ligga bakom en del av de miljön eller som bryts ned långsammare än ökade humustransporterna, men det kan vad som motsvarar utsläppen, lagras upp i även finnas naturliga förklaringar som att växter och djur. De flesta stabila organiska ökat vattenflöde för med sig mer humus. ämnena är fettlösliga och ackumuleras i le-
vande organismer. Mängderna blir större ju
högre upp i näringskedjan man kommer; Slam
fisk kan innehålla tio gånger högre halter än Betydande mängder slam (och därmed alger och små kräftdjur. Rovfåglar kan inbl.a. fosfor) förloras årligen till sjöar och vat- nehålla ytterligare tio gånger mer, etc. Förr tendrag i jordbruksbygder, särskilt vid stora eller senare kommer flertalet sådana ämhöst- och vårflöden då åkrarna ofta ligger nen att någonstans i ekosystemet ge negativa obevuxna. Enbart med Örsundaån i Väst- effekter. Allvarliga miljöeffekter från hitmanland var tillförseln av slam till Mälaren tills okända miljögifter kan befaras. När efunder perioden 1981—1988 i genomsnitt fekterna väl visat sig, återstår ett tidskrä- 8700 ton årligen. Det är ungefär sju gånger vande arbete att dels identifiera vilket ämne
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
som förorsakat skadan, dels genomföra åt- (älg, ren och varg) är mycket låga. I sjöar, gärdsprogram. vattendrag och havet är halterna betydligt
De organiska miljögifter som har störst högre (utom vid stationer som mäter ”bakbetydelse för vattenmiljön är stabila ämnen grundshalter” och alltså är mycket lite på-
som polyklorerade bifenyler (PCB-före- verkade). Gädda från Storvindeln har 10—20
ningar), DDT och dioxiner samt i viss ut- gånger lägre dioxinhalt än gädda från vissa sträckning hexaklorcyklohexan (HCH), områden i Vänern, Vättern och Dalälven. dieldrin, toxafen, klordan och polybrome- Förhållandevis höga halter av dioxiner rade difenyler. Många av dessa ämnen be- finns i röding och lax i Vättern resp. Vänern. står av tekniska blandningar, t.ex. PCB och PCB-haltiga sediment har upptäckts dioxin som kan bestå av över 200 olika nedströms vissa pappersbruk som använder komponenter. De förekommer i mycket låga returpapper. Läckage av PCB från tidigare halter och endast en del av dessa klorerade utsläpp som finns upplagrade i bottensediorganiska substanser har kunnat identifieras. ment belastar i vissa fall sjöar och vatten- Kunskapen om förekomst och effekter av drag i sådan omfattning att fiskarter som mal dessa ämnen är bl.a. därför mycket begrän- och lax hotas. sad. Rester av bekämpningsmedel har påträf-
Betydande utsläpp av organiska miljögif- fats i flera vattendrag inom jordbruksintenter kan förekomma från skogs- och kemiin- siva områden i bl.a. Gotlands, Skaraborgs dustrier, från hushållens kemikalieanvänd- och Malmöhus län. En rad åtgärder har vidning, avrinning av regnvatten från gator och tagits, t.ex. förbud mot att använda vissa vägar, olyckor med transport av miljöfar- bekämpningsmedel och införande av bättre liga varor på landsvägar och till sjöss samt sprutningsteknik, men fortfarande händer från avfallsförbränning. det att rester av bekämpningsmedel kommer
Flera av dessa ämnen sprids framför allt ut i vattendragen. med luften. Ett exempel är toxafen, som är ett bekämpningsmedel i jordbruket. Toxafen förekommer i biologiskt material i Sve- Metaller rige i halter som är jämförbara med dem i djur från andra länder där toxafen används i Vattenorganismers känslighet för metaller stora mängder, trots att toxafen inte har an- varierar och påverkas av faktorer som pH, vänts i Sverige efter 1964. humushalt, vattnets hårdhet samt närvaro
DDT har inte använts i Sverige efter av andra metaller. Kvicksilver och kadmium 1975 och PCB har varit förbjudet i nya varor medför störst risker för miljön, men även sedan 1972 och skall vara borta från alla bly, arsenik och zink kan utgöra problem. produkter senast 1995. Naturvårdsverket har utarbetat bedöm-
En undersökning över perioden ningsgrunder för miljöpåverkan för följande 1972—1985 visade att nedfallet av PCB och metaller: kvicksilver, kadmium, arsenik, DDT är störst i södra Sverige och avtar koppar, bly, krom, zink, nickel och aluminorrut i landet. Samma gäller troligen även nium. Bedömningsgrunderna utgår från för de andra nämnda ämnena. PCB-nedfal- den lägsta halt som visats påverka enskilda let var stort i kustområdena och i regionen vattenlevande organismer eller populatio- Strömstad-Karlstad. Nedfallet av DDT ner. minskade under den undersökta perioden För flera metaller finns effekter dokumenmedan nedfallet av PCB var relativt oför- terade vid halter som ligger 2—5 gånger över ändrat. de naturliga bakgrundshalterna. Vattenle-
Preliminära resultat från naturvårdsver- vande organismer har visat sig vara mer känskets kartläggningsprojekt visar att halterna liga än människor för vissa metaller. av organiska miljögifter i landlevande djur Det finns inga undersökningsresultat
J21
Hur mår Sverige?
som tyder på att de halter av tungmetaller Halterna i fisk har däremot inte minskat som vanligen förekommer i svenska vatten beroende på att luftnedfallet fortfarande är är skadliga för djur och växter. Däremot kan stort och att stora depåer finns lagrade i höga kvicksilverhalter i fisk medföra hälso- marken. risker för människor. T.ex. är det förbjudet En skogssjö i södra Sverige på I km? tar att sälja fisk som innehåller mer än 1 mg i genomsnitt emot ca 50 gram kvicksilver per kvicksilver per kg, på grund av hälsoriskerna, år. Denna mängd ryms i en tesked. Detta men fisken själv skadas allvarligt först vid kvicksilver omvandlas på kemisk och biolokvicksilverhalter på 5—10 mg/kg. gisk väg till metylkvicksilver som är mycket
I vatten som tar emot direktutsläpp från gruvor, gruvavfall, metallindustrier och lik- Bild 5.7 Kvicksilverhalter i fisk. nande kan tungmetallhalterna lokalt bli Mg kvicksilver/kg mycket höga. Metaller i skadliga, men inte dödliga halter, påverkar t.ex. fisk genom att fiskens immunförsvar, blodbildning och ämnesomsättning försämras. Störningar på reproduktionen är inte heller ovanliga i sådana områden.
Läckage av metaller som kvicksilver, = Inga kadmium, koppar, zink och bly sker främst observationer från det avfall som lagts upp vid landets gruvor. Betydande utsläpp kommer bl.a. från gruvavfallet i Falu- och Garpenbergsområdet. Dalälven har förhöjda halter av metaller från gruvavfall.
Andra områden i Bergslagen och Västerbotten som är påverkade av tidigare eller pågående gruvdrift är Saxberget, Boliden, Kristineberg och Laisvall. Övrig metallindustri i Bergslagen har medfört spridning av bl.a. krom, nickel och kadmium via luft och vatten. Exempel på detta är Kolbäcksåns vattensystem.
Avfallsupplagens långsiktiga påverkan på både ytvatten och grundvatten är svår att bedöma. Vi vet inte hur metallerna kan komma att spridas under decennier och sekler när de kemiska förhållandena ändras. Det kan inte uteslutas att läckaget ökar. Olika metoder för att förhindra detta prövas nu på gamla upplag med gruvavfall.
Kvicksilver Under hela 1900-talet fram till mitten av 1970-talet har svenska mark- och vattensystem tagit emot ökande mängder kvicksilver
Medelvärden för kvicksilver i fisk i svenska sjöar, via luftföroreningar från olika källor inom
mg/kg. och utom landet. Utsläppen från stora svenska källor har minskat med ca 90 9. Källa: SNV Rapport 3764.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
giftigt och som effektivt tas upp av vattenor- ten. Endast i den allra nordligaste delen av ganismer. Sverige är halterna nära de naturliga.
Olika typer av sjöar reagerar olika på Det kvicksilver som finns i sjöarna har den ökade tillförseln av kvicksilver. Halterna samlats genom tillförsel under många decenär högst i fisk i de näringsfattiga och sura nier. Det finns så mycket kvicksilver lagrat skogssjöarna. I de näringsrika sjöarna i jord- i marken att läckaget till sjöar och vattendrag bruksområdena däremot är halterna i fisk kan fortsätta under mycket lång tid, sannovanligen låga. Detta anses bero på att kvick- likt hundratals år, utan att minska väsentligt. silvret i dessa sjöar fördelas på fler vattenle- För att åstadkomma en generell sänkning vande organismer. av kvicksilverhalten i fisk i svenska skogs-
Det är inte helt klarlagt hur försurningen sjöar måste luftnedfallet minskas med ca påverkar kvicksilverupptaget. Kvicksilver lö- 8090. ses nämligen inte ut ur marken vid försur- I närheten av äldre skogsindustrier finns ning, på samma sätt som många andra metal- fiberbankar som ofta innehåller kvicksilver. ler, utan binds hårt i det översta humuslag- En inventering har gjorts av sådana fiberret. En teori är att mer råhumus förs bort bankar och hittills har ett 30-tal beskrivits med vatten i sura områden och att humus närmare. Fiberbankar är eller kan bli en då för med sig kvicksilver. källa till kvicksilverutsläpp. Förhöjda halter
Kvicksilverhalten i fisk är i stora delar av av kvicksilver 1 fisk till följd av läckage från landet fem gånger högre än den naturliga hal- fiberbankar finns på flera håll i landet.
kvicksilver ändras
ande regler innebär a för allt via maten, huvudsaklige kvicksilver som översti
fisk. Vi får i oss i genomsnitt kn
| dag, vilket motsvarar
högsta dagsintag, e
älsoorganisationens (WH I en inte för saluföras. I do ar
endationer. De som ofta ' svartlistade. Det fi inn
vicksilverhalter kan få
ilverförgiftning skadar det cen- sj |
| NN rubbar ST och EN ekt förbereder ett beslut
kommer att innebära att gränsvär-
p :1950- och 1960-talen och i i |
"Irak på 1970-talet. Under 1950- och
960-talen fanns i Sverige personer som
ade lika höga halter kvicksilver i blod
som förgiftningsfallen i Japan,
men utan de förgiftningssymptom som kon- ger i nere vad som har föreslagits in-
staterades i Japan. ternationellt. Samtidigt som gränsvärdet
Det helt avgörande för människans. ändras föreslås att systemet med svarllist-
kvicksilverintag är hur mycket fisk viäter. | en ning skall upphöra och ersättas med ökad
del fiskarter från vissa vattenomr
alten kvicksilver så hög att fisken en-
t bör ätas i begränsad omfattning elle
Hur mår Sverige?
Bild 5.8 Fiberbankar med kvicksilver. Övriga metaller
För andra metaller än kvicksilver gäller att halterna i vatten och ytsediment varierar enligt ungefär samma mönster som metallhalterna i marken. I södra Sverige är halterna i sjöarnas ytsediment av zink, bly, kadmium och kvicksilver i allmänhet 5—10 gånger högre än i sediment som avsatts under förindustriell tid. Också i norra Sverige är halterna förhöjda, men ökningen är mindre än 1 söder.
Ner det gäller metallhalterna i själva vattnet (till skillnad från i sedimenten) är skillnaden mindre mellan norra och södra Sverige, men även här finns tendenser till högre halter i söder, t.ex. av mangan, järn, kobolt, kadmium, zink och möjligen bly.
Försurningen har i hög grad påverkat omsättningen och läckaget av metaller i mark—vattensystemen, framför allt i södra Sverige. Också längre norrut har sur nederbörd medfört ökad urlakning av aluminium, järn och mangan, t.ex. i Härjedalen.
Det är svårt att bedöma utvecklingen av metallhalter i vatten och sediment vad gäller sjöar och vattendrag. Existerande tidsserier från vatten är ännu för korta för att ge besked om trender och en beräkning av vilken utveckling som kan väntas är förenad med stora osäkerheter. Undantag utgör järn och mangan där observationer i det nationella övervakningsnätet visar stadigt stigande värden. Det finns också uppgifter om skador på vattenlevande organismer till följd av utfällning av järn- och manganföreningar. På samma sätt som aluminium slammar dessa ämnen igen gälarna och fisken kvävs. Ut- Lokalisering av fiberbankar som innehåller vecklingen är ett tecken på störningar i kvicksilver i svenska sjöar och vattendrag. markens förmåga att hålla kvar ämnen som Flera fiberbankar kan förekomma har betydelse för markens ämnesomsättvid en markering. ning.
Källa: SNV Rapport 3164. Radioaktiva ämnen
Kärnvapenproverna på 1960- och 1970-talet ledde till nedfall av radioaktiva ämnen i hela landet. Genom olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl i april 1986 fördes ytterligare
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
stora mängder radioaktivt cesium in över Hälsingland framgår att cesiumhalterna Sverige. Nedfallet drabbade främst mellersta ökade hos samtliga fiskarter 1986—1989. Norrland. (Se Bild 3.18.) Därefter har halterna sjunkit hos alla fiskar-
Cesium tas upp av fisk. Gränsvärdet för ter utom lake. cesium i sötvattensfisk, som är 1500 becque- Skillnaderna i cesiuminnehåll mellan rel per kg, överskreds 1987 i ca 14000 sjöar. olika fiskarter kan till stor del förklaras av fis- Värst drabbat är fortfarande Västernorrlands karnas val av föda. Cesiumhalten ökade län. Det är svårt att bedöma hur fort hal- snabbast i de fiskar som äter plankton t.ex. terna av cesium 137 kommer att minska, men mört, siklöja, abborre och öring. Efter det tar troligen tiotals år innan cesiumhal- hand har halterna också ökat i gädda och terna i alla sjöar har sjunkit under gränsvär- lake. det. Nu finns cesium 137 framför allt i sedi-
Cesiumhalterna hos fisk varierar mellan menten och i bottenlevande organismer. En olika sjöar bl.a. beroende på vattnets omsätt- minskning av cesiummängderna sker därningstid, sjöns näringsstatus och markför- för långsammare hos arter som stor abborre, hållandena i sjöns tillrinningsområde. I öring, sik och lake som även äter bottenskogssjöar med lång omsättningstid och lite djur jämfört med mört och siklöja som näring blir halten högre än i sjöar i jordbruks- främst äter plankton. områden med kort omsättningstid och Omfattande forskning bedrivs kring utgoda näringsförhållanden. vecklingen av cesiumhalterna och effekten av
Av undersökningar i Dellensjöarna i kalium-, kalknings- och gödslingsåtgärder.
Bild 5.9 Cesiumhalter i fisk.
Becquerel/kg våtvikt
5 000
3 000
1986 88 90
Utvecklingen av halten cesium i olika fiskarter i Dellensjöarna efter Tjernobylolyckan.
Källa: SNV Rapport 3839.
Hur mår Sverige?
Övergödning
Grundvatten-
Grundvattnet har påverkats av de ökade tillgången varierar kväveutsläppen från gödsling inom jordbru-
ket och från nedfall av luftföroreningar. I Allt grundvatten blir förr eller senare ytvat-
grundvatten analyseras kväve i olika former, ten. Grundvattnets kvalitet och flöde är där-
eftersom höga nitrathalter gör grundvattnet för av stor betydelse för ytvattnet. Grund-
olämpligt som dricksvatten. Höga nitrathalvatten används till dricksvatten, bevattning,
ter påträffas främst i jordbruksbygder och i processvatten och energilagring.
områden med sandjordar. Mer än 100 000
Kvaliteten på grundvattnet bedöms van-
människor i Sverige har dricksvatten med ligen med hänsyn till dess användning som
för höga nitrathalter. dricksvatten. Vattenkvaliteten i närbelägna
Nitratförorening av grundvatten är en i brunnar kan vara helt olika bl.a. beroende på
tiden utdragen process. Dagens nitrathalter i vilket djup vattnet tagits från och varifrån
djupare grundvatten, på mer än 20 meters vattnet i brunnen kommer.
djup, avspeglar därför i många fall inte fullt
Möjligheterna att utvinna grundvatten
ut jordbrukets nuvarande kväveläckage. genom brunnar är mycket varierande bero-
Om gödselanvändningen fortsätter i nuvaende på jordart och berggrund. Nästan alla
rande omfattning, förväntas nitrathalterna brunnar för enskild vattenförsörjning borras
i det djupare grundvattnet öka genom att föri dag i berg. Grundvattenkapaciteten i
orenat ytligt grundvatten långsamt förs berggrunden varierar också avsevärt. Inom
nedåt. vissa områden med t.ex. gnejs och skiffer
Fosforhalterna i det djupa grundvattnet är kapaciteten mycket låg. Tillgången är där-
är mycket låga liksom i det ytliga grundvattemot god i sprickrik granit, sandsten och
net i skogsmarker. I jordbruksbygder har kalksten. I vissa skärgårdsområden i stor-
förhöjda halter av fosfor påträffats. Fosfor stadsregionerna är det brist på vatten då ef-
binds hårt till partiklar och transporteras terfrågan överstiger tillgången på grundvat-
därför inte lika lätt som kväve ned till det djuten.
pare grundvattnet.
Försurning
Saltvatten Det finns grundvatten som är naturligt
sura, men grundvattnet i hela landet är dess- Inträngande saltvatten finns främst i det
utom påverkat av försurning på grund av djupa grundvattnet i berg i landets kust-
luftföroreningar. Det gäller framför allt det områden samt i ett bälte mellan Stockholm
ytliga grundvattnet (0—4 m. djup) som har och Göteborg.
påverkats kraftigt av försurning under 1900- Det salta vattnet kommer från början
talets senare hälft. från haven, där såväl nutida (recent) som
Även djupare grundvatten är i vissa fall äldre (relikt) havsvatten från istidens Yol-
påverkat av försurningen. diahav förekommer. Saltvatten tränger in
Försurat vatten är i sig inte farligt att dels på grund av att för stora mängder
dricka. Problem kan uppkomma genom att grundvatten tas ut ur bergborrade brunnar,
det sura vattnet genom korrosion angriper dels på grund av att brunnarna är för djupa.
t.ex. vattenledningar och löser ut koppar i Ökad vattenförbrukning i hushållen och be-
dricksvattnet. (Se även Kapitel 3, s.37). vattning av stora gräsmattor (golfbanor) i
Försurat grundvatten ökar också olika områden med liten grundvattentillgång ökar
metallers rörlighet i marken vilket t.ex. kan problemen. Redan i dag har 20—-3090 av
medföra ökade aluminiumhalter i grund- brunnarna i delar av Stockholms skärgård
vattnet. salt grundvatten.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust Bild 5.10 Grundvattentillgång. Grundvattenkapaciteten i brunnar i olika berggrund i södra och mellersta Sverige.
Stockholm
Göteborg é
S Kalmar
Malmö MEDIANVÄRDEN I JE KARAKTERISTISK AV KÄNDA BERGBOR- REGIONEN RADE BRUNNAR
FE > 7000 I/tim Stor grundvattentillgång
7 > 3600 lI/tim Måttlig grundvattentillgång
600—3600 l/tim Liten grundvattentillgång
fd < 600 I/tim Mycket liten Källa: SGU 1977. grundvattentillgång
Hur mår Sverige?
Salthalten i vattnet är i allmänhet inte Bild 5.11 Försurat brunnsvatten. hälsofarlig men vattnet smakar så illa att det ANTAL inte kan användas för matlagning och dryck.
BRUNNAR PER LÄN
Fluorid
1] 0—1000
Fluorid kan förekomma naturligt i grundvattnet i sådana mängder (mer än 1,3 mg/l) 1001—3000 att dricksvattnet kan ge fläckar på tän- Ei 3001-6000 derna, utan att vattnet för övrigt innebär någon hälsofara. Om fluoridhalten överstiger
HI 500
6 mg/l bör det inte användas som dricksvatten, eftersom fluorid på sikt kan skada benstommen. Grundvatten med förhöjda fluoridhalter finns i stora delar av landet. I en del bergborrade brunnar i Bohuslän och Dalsland förekommer fluoridhalter över 6 mg/l.
Förorening från punktkällor Tippar och andra avfallsdeponier utgör en källa till förorening av grundvatten. Det gäller både gamla deponier och sådana som fortfarande används. Höga halter av organiskt material, olika salter och vissa metaller kan lakas ut ur vattnet från avfallsupplag. Dessa föroreningar transporteras dels till grundvattnet dels ut till uppsamlingsdiken och vidare till sjöar och vattendrag eller till kommunala reningsverk.
Om föroreningarna når ned till berggrunden kan de transporteras lång väg i berggrundens spricksystem. Detta utgör en risk för förorening av grundvatten även i långt bort belägna områden. Möjligheterna att i efterhand sanera förorenat grundvatten är begränsade.
En rikstäckande inventering har gjorts av 3 900 avfallsupplag som var i drift åren Uppskattning av antal brunnar som är starkt påverkade av försurning, totalt 70 000, enligt 1940—1970. Enligt inventeringen fanns det undersökningar 1985-1988. risk för att 10922 av dessa upplag skulle kunna påverka vattentäkter. Risken för att sjöar Källa: Acid Magazine 6, 1988. och vattendrag skulle påverkas var större än risken för inverkan på grundvatten. Från den 1 januari 1991 har kommunerna ansvar för att alla typer av avfallsupplag inventeras.
Avloppsvatten kan också påverka grundvatten, t.ex. genom att avlopp från en-
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
skilda hus infiltreras genom marken, men ningar försämrats och att skyddande jordladetta bedöms för närvarande inte utgöra nå- ger är borta. I ett mindre antal täkter bryts got större problem, enligt kommunernas naturgrus under grundvattennivån. Det miljö- och hälsoskyddsförvaltningar. Kom- finns inga studier av hur detta påverkar munala avloppsledningar kan också läcka. grundvattriet. Det är okänt om dessa läckor påverkar Det saknas också kunskaper om hur angrundvattnet, men man befarar att läck- läggningar för värmeutvinning påverkar ande avloppsledningar kan bli ett problem i grundvattnet. Det finns mer än 100 000 anframtiden om de inte åtgärdas. läggningar för ytjordvärme, bergvärme och
I Sverige finns ett stort antal täkter av na- grundvattenvärme. I många fall används turgrus, morän och berg. Många av dessa antifrysvätskor i ledningarna, vätskor som intäkter är utbrutna och nedlagda, vilket in- nehåller tillsatser mot korrosion och som nebär att det naturliga skyddet mot förore- förhindrar påväxt av alger.
Bild 5.12 Kvalitet på grundvatten.
Grundvatten med förhöjda Enskilda brunnar med salt Enskilda brunnar med fluonitrathalter. Kartan visar grundvatten med mer än ridhalter som är högre än enskilda brunnar med över 100 mg klorid/l. 1,3 mg/l. 30 mg nitratkvävef/l.
Källa: SGUs Brunnsarkiv.
129 9 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
Ett mycket stort antal oljecisterner under mark främst för enskilda fastigheter utgör ett potentiellt hot mot grundvattnet i samband med att dessa cisterner åldras och rostar sönder. Detta är en av de vanligaste orsakerna till att grundvatten förorenas av olja.
Trafik Vid flygplatser med många starter och landningar per dag (Arlanda, Landvetter och Sturup) släpper flygplanen bl.a. ut stora mängder kolväten och oförbränd flygfotogen. Dessa ämnen bedöms på lång sikt kunna förorena grundvattnet. Detsamma gäller medel för att motverka isbildning och korrosion på flygplanen samt halkmedel som innehåller ammoniak och som används på banorna.
En annan riskfaktor är olyckor vid miljöfarliga transporter på vägar där produkterna kan komma ut och förorena grundvattnet.
Tätorter Tätorternas grundvatten påverkas av fyllnadsmassor, ledningsläckage, korrosion av markförlagda konstruktioner samt infiltration av förorenat regnvatten och snö (s.k. dagvatten) som inte leds bort i ledning. Minskad grundvattenbildning under asfalt och andra hårda ytor och olika former av dränering leder till sänkta grundvattennivåer och medverkar till förhöjda salthalter i grundvattnet. Tätorternas grundvatten i framför allt Göteborg och Stockholm är starkt påverkat av olika salter.
Uppgifter saknas om grundvattnets kvalitet i anslutning till olika industrier. Enstaka undersökningar finns redovisade i miljöprövningsärenden. Risk för att grundvattnet påverkas finns troligen vid t.ex. metallverk och metallbearbetande industri, vid tung kemisk industri och impregneringsverk.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
> Olja — inte bara från fartygstrafiken.
Haven runt Sverige
9022 av oljeföroreningarna kommer från
små, spridda utsläpp. Den största källan Om samtliga länder kring Östersjön om-
är olja i flodvattnet, därefter kommer olgående minskade sina utsläpp både till luft
jekolväten i luften, framför allt från traoch vatten med 50272, så skulle det ändå ta
fiken.
10—15 år innan Östersjöns vatten innehåller
påtagligt mindre mängder metaller, stabila
>» Utfiskning. Laxen har tidigare varit hoorganiska ämnen och vissa närsalter.
tad av utfiskning och fångster av övrig fisk I många kustområden har vattnet för-
minskade under mitten av 1980-talet, bättrats tack vare rening av avloppsvattnet.
men har sedan ökat igen. Risken för ut- Samtidigt har situationen förvärrats längre
fiskning motverkas bl.a. genom kvoteut från kusterna på grund av att föroreningsnivån där har ökat. De största hoten mot våra havsområden Bild 5.13 Havsområden som omger är: Sverige.
> Övergödning, orsakad av fosfor- och kväveutsläpp. Omkring 4096 av kvävetillförseln till Östersjön kommer från luftföroreningar, framför allt från trafikens avgaser, från olje- och kolförbränning samt från stallgödsel. För Sveriges del do- BOTTENVIKEN minerar jordbruket tillförseln av näringsämnen via floder och avrinning från kustområden.
> Spridning av stabila organiska ämnen. Av dessa kan vi bara idenitifiera en bråkdel och effekterna kanske visar sig först efter flera decennier. Mängden DDT och PCB i fisk och andra organismer har minskat sedan början av 1970-talet och har nått en relativt stabil nivå. Fortfarande har dock SKAGERRAK sill och strömming i Östersjön högre halter av dessa ämnen än sillen i Skagerrak.
> Metallutsläpp — framför allt kadmium och kvicksilver samt, 1 Bottenviken, även arsenik. En kraftig minskning av de svenska
DE DANSKA kvicksilverutsläppen har lett SUNDEN till att antalet svartlistade vattenområden längs våra kuster har minskat. Bottniska viken är det gemensamma namnet En minskad tillförsel av näringsämnen för Bottenviken och Bottenhavet. Östersjön kan öka de negativa effekterna av tung- delas in i Finska viken, Rigabukten, Egentliga metaller och andra giftämnen. Östersjön, Öresund och Bälthavet.
Hur mår Sverige?
ring av tillåtna fångster. (Se Kapitel 10, s. skillnader har stor betydelse för miljötill- 257.) ståndet i de olika havsområdena.
Skagerrak är en del av Nordsjön och har Olika djup, salthalt och ett medeldjup på ca 200 m och en djuphåla vattenomsättning ner till 725 m. Strömmar från både Öster-
sjön och Nordsjön passerar Skagerrak som Havsområdena kring Sverige är sinsemel- kan fungera som en ”sopgrop” för förorelan mycket olika både vad gäller djup, salt- ningar från brittiska öarna och kontinenten. halt och vattenomsättning. Bottenvikens Vattnet i Skagerrak omsätts på 3-6 månavatten har en mycket låg salthalt, endast en der. tiondel av Skagerraks. Även halterna av Kattegatt, som också har en snabb vatolika näringsämnen varierar kraftigt. Dessa tenomsättning, ca tre månader, är vårt grun-
Bild 5.14 Ytströmmar i havet.
Källa: SOU 1990:88.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
daste havsområde, med ett medeldjup på Östersjön påverkas mer av floder och bara 25 m. vattendrag än av det saltvatten som ström-
Östersjön har en mycket långsam vatten- | mar in via Öresund och Bältsunden. Samti-
omsättning. Det tar 30—50 år innan allt vat- | digt har saltvatteninströmningen stor betyten i egentliga Östersjön är utbytt. Medel- delse för syresättningen av bottnarna, efterdjupet för hela Östersjöområdet är 55 m, som skiktningen mellan salt bottenvatten och men det finns flera djuphålor. Den dju- mindre salt ytvatten bildar en spärr (halokpaste, Landsortsdjupet, går ner till 459 m. lin) som begränsar syreutbytet mellan skik-
Bild 5.15 Djuphålor i havet.
0—25 m
OO 25—50
Ö 50—100
& 100—200
& 200—600
Ö > 600
Källa: Monitor 1988, SNV.
Hur mår Sverige?
ten. Denna skiktning finns i alla havsområ- 1978. I Gotlandsdjupet är svavelvätehalterna den, men är avsevärt svagare i Bottniska vi- högre än någonsin under 1900-talet. ken, där salthalten är för låg för att hindra I Bottniska viken tar det 4—6 år för vatten cirkulation från ytan till botten. net att bytas ut och vattenomsättningen är Det sker ett relativt jämnt utflöde av yt- snabbare i Bottenviken än i Bottenhavet. ligt vatten från Östersjön. Däremot byts vat- Både Östersjön och Bottniska viken är kalla, tenmassorna på större djup ut endast vid från början näringsfattiga havsområden enstaka tillfällen. Något stort inbrott av salt- med få arter. Detta, tillsammans med den vatten till Östersjön har inte skett sedan långsamma vattenomsättningen, gör att de
Bild 5.16 Avrinningsområden från vilka floderna får sitt vatten.
1 Seine-landet Maas- och Sch
Rhen-landet =
4 Ems- och Weser-lande 5 Elbe-landet
6¶Oder-landet
4 Wisla-landet 8 Neman-lande 9 Dvina-landet 10 Neva-landet 11 Botten-landet 12 Sydöst-landet
13¶Sydväst-landet
14 Oslo-landet T (
Källa: SOU 1990:88.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
är mer känsliga för föroreningar än t.ex. hushållen avlopp som är anslutet till någon Nordsjön. form av reningsverk och 7596 är anslutna
till mer utvecklade reningsverk som även har
fosforrening. Kvävereningen är under ut-
byggnad.
Belastning på
Den enskilda flod som tillför mest för-
oreningar till Östersjön är den polska floden
havsmiljön
Wisla som för med sig lika mycket närings- Kustområdena har störst inverkan på miljön i Östersjöområdet, men vattendragen för
Tabell 5.2 Kvävenedfall från lufockså med sig föroreningar från avlägsna
ten till hela Östersjön,
områden. Floder som når Östersjön samlar
inkl. Bottniska viken upp vatten från avrinningsområden som
och Västerhavet, dvs. även omfattar-delar av Tjeckoslovakien,
Skagerrak och Katte- Ukraina, Vitryssland och Ryska rådsrepub-
gatt, fördelat på ur- . liken. Däremot har Tyskland, trots en lång
sprungsländer.
Östersjö-kust, förhållandevis lite flodtransporter till Östersjön. (Både Elbe och Rehn
rinner ut i Nordsjön.) Östersjön
Även luftföroreningarna från Nordeuropa har stor betydelse för miljösituationen i Totalt årligt Iufnedfall av kväve:
226000 ton
våra havsområden. Närmare 4090 av kvävetillförseln till Östersjön och ca 3596 av det
Fd. Västtyskland kväve som når Skagerrak och Kattegatt
Polen
kommer från luftnedfall på omgivande land-
| Sovjetunionen områden samt på havsytan. Trafikavgaserna i Västeuropa är en viktig faktor och f.d. Västtyskland står för en stor del av kvävenedfallet.
När det gäller föroreningar som transporteras med vatten dominerar tillförseln
riga länder med älvar och floder. Omkring 5596 av fosfortillförseln och ca 5090 av det vattenburna kvävet till Östersjön kommer från Polen
Västerhavet och Sovjetunionen, enligt uppgifter som har rapporterats till Helsingforskommissionen Totalt årligt luftnedfall av kväve:
41 000 ton och som redovisas i denna rapport. Andra uppskattningar, t.ex. av Institutet för vat- | Andel av dessa kväveutsläpp: ten- och luftvårdsforskning (IVL), tyder på att dessa länders andel av fosfor- och kväveutsläppen kan vara betydligt högre. Det saknas mätdata över längre perioder från de olika länderna och det går därför inte att - Nederländerna redovisa förändringar av utsläppsmängder. Fd. Osskena
En stor del av de vattenburna närings- Frankrike . ämnena kommer från jordbruksmarken, Polen men skillnader i avloppsrening har också - Övriga länder betydelse. Avloppsrening saknas i stora delar av nordöstra Euopa. I Sverige har 9590 av Källa: TVL.
Hur mår Sverige? Tabell 5.3 Olika länders utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor till
Ostersjön och Västerhavet”.
Ton Vaa Ton Ya
a kväve/år fosfor/år —
Bottniska viken
| — Sverige | I | 79 000 | 28 | 1000 | 29 |
| Finland | a | 32 000 | 47 | 2.000 | SÅ |
| — Luftnedfall | 17 000 | 25 | 500 | 14 | |
| SUMMA | 68000 =—100 | 3500 | 100 |
Bottenhavet I
| Sverige Finland Luftnedfall | 5 500 30 | 22100 60 000 | 19 51 | > 1600 | 1660 1100 | 37 38 25 | ||
| SUMMA | 117600 100 | 4360 | 100 | |||||
| Finska viken | a | |||||||
| Finland | Sovjetunionen Luftnedfall SUMMA | ; | 2 | 16 300 21 57 700 2100 76100 100 | 76 3 | 5260 | 860 3920 410 | 16 76 8 100 |
Egentliga Östersjön, = Rigabukten, Öresund | och Bälten = SR -
— Sverige | . 44300 6 | 1780 5
Sovjetunionen 72 600 10 1890 5 Polen 109 9200" 15 19100 52 > Fd. Osttyskland 3 600 1 380 1
F.d. Västtyskland 16 400 2 2370 6 Danmark 51 000 Zz 7 860 22
Luftnedfall 289 200 41 3420 9
Kvävefixering 130 000 18 - -
SUMMA — > 717700 100 36 800 100
Kattegatt SR
Sverige - FJ 000 AG 9200 29
| Danmark Luftnedfall SUMMA | 18 000 | 26 000 81 000 100 | 22 32 | 1 900 300 3 100 | 61 10 100 | ||
| Skagerrak | a | |||||
| [Norge | Sverige Danmark | 45 000 — SS 2.600 | 2940 | 55 4 3 | 2300 ; 120 310 | 72 4 10 |
"Siffrorna anger årliga utsläpp rapporterade till Helsingforskommissionen under 1982- - Enbart Wisla. Verklig mängd uppskattas till 209 600. Källa: Ambio nr 7, 1990 och IVL.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
ämnen som hela tillförseln från Sverige. Mer- Tabell 5.4 Uppgivna vattenutsläpp parten av Wislas vatten anses så förorenat av kväve och fosfor att det inte kan användas till industriproces- per person och år. ser, än mindre till dricksvatten. Hela Polens befolkning, 38 milj. människor, finns inom
Länder Kväve Fosfor Oders och Wislas avrinningsområden och
SS totalt totalt
det förekommer knappast någon avlopps-
| vattenrening. | Sverige | 8,5 0,26 |
| I Sovjetunionen har det skett en viss | Finland | 12,1 064 |
| minskning av utsläpp till sjöar och vattendrag Sovjetunionen | 67 030 | |
| som mynnar i Östersjön, men fortfarande | Polen | 34 — 058 |
sker stora utsläpp av orenat avloppsvatten. F.d. Osttyskland 18-019 F.d. Västtyskland 149 = 215 Arbetet med att bygga en stor damm utanför Leninggrad, för att skydda staden mot Danmark 450 700 översvämningar, stoppades när den nästan
Utsläpp per år 1982-1987 från befolk-
var klar, efter inhemska protester och oro i ningen som bor inom avrinningsområdena bl.a. Finland för att dammen skulle med- till egentliga Östersjön, Finska viken, Rigaföra försämrad vattenkvalitet i hela Finska vi- bukten och Bälten enligt ländernas rapporken. ter till Helsingforskommissionen. = Finland har som mål att rena avloppsvattnet så att 9090 av fosfor och organiska Källa: SNV Rapport 3693.
Bild 5.17 Rening av hushållens avloppsvatten.
Andel av befolkningen som har avloppsledning ansluten till någon form av reningsverk.
Yo 100
90
80
70
OECD- -
genomsnitt 60
50
40
30
205
10
0
USA Italien
Japan Finland Norge Sverige
Canada Danmark
Frankrike
Västtyskland
Storbritannien
Fd
Källa: OECD Environmental Indicators 1991 och muntliga uppgifter om Danmark.
Hur mår Sverige?
ämnen tas bort. Finland undersöker också sivt jordbruk, som kan medföra att rester av förutsättningar för kväverening vid de större bekämpningsmedel läcker ut, dels en stor anläggningarna. kemi-, läkemedels- och plastindustri, som
I Danmark finns planer för att minska kan medföra utsläpp av stabila organiska kvävetillförseln till haven med 5096 och fos- ämnen. fortillförseln med 8096. Åtgärderna är till Under 1970-talet skedde en kraftig utstor del inriktade på jordbrukets utsläpp. byggnad av kemisk industri vid flera polska
Kvävetillförseln till Kattegatt från land- kuststäder. I Lettland är Ventspils en stor områden härör huvudsakligen från Sverige. hamn för kemiska produkter. Danmark dominerar när det gäller fosfor- När det gäller Nordsjön finns det uppgiftillförseln. ter om att ca 3 ton PCB per år släpps ut i
I Skagerrak svarar Norge för merparten Nordsjön, men säkra data saknas. Enstaka av utsläppen av näringsämnen från land, händelser kan medföra stora utsläpp som när varav en stor del kommer från Oslofjor- den brittiska oljeplattformen Piper Alpha den. Ett omfattande forskningsprogram har sjönk i Nordsjön 1988. Olyckan medförde att nyligen inletts för att öka kunskaperna om över 5 ton PCB från plattformens transformiljösituationen i Skagerrak. Man vet att be- matorer läckte ut. tydande mängder föroreningar ursprungli- Metallproblemen är störst längs kusten gen kommer från Nordsjön och förs med Jyl- från Finska viken till Tyskland. Det gäller särlandsströmmen till Skagerrak. skilt utsläpp av kvicksilver och kadmium
Det finns ingen fullständig kartläggning från Sovjetunionen till Finska viken och från av utsläppen av stabila organiska ämnen. I Polen till egentliga Östersjön. Bottniska viken har både Sverige och Fin- Stora metallutsläpp till vatten har också land stora skogsindustrier, som släpper ut or- skett i Bottniska viken från både svensk och ganiska klorföreningar. Det har emellertid finsk sida framför allt från Rönnskärsverskett en kraftig minskning av skogsindustrier- ken utanför Skellefteå och Outokuompo nas utsläpp från länderna kring Östersjön utanför Torneå. och Västerhavet, med undantag för indu- Metalltillförseln till haven kommer i stor strierna i sydöstra Östersjöområdet. Skogs- utsträckning från luften. Av de tungmetaller industrin svarar emellertid fortfarande för som når Östersjön kommer 50—90976 från merparten av utsläppen av stabila orga- luften (naturliga källor ingår ej i beräkning-
niska klorföreningar i Östersjön. (Se även arna). Det saknas uppgifter om hur käl-
Tabell 5.10). lorna till luftnedfallet fördelas mellan de olika
I Öresundsregionen finns dels ett inten- länderna. (Se Tabell 5.16.)
Tabell 5.5 Rapporterad tillförsel av metaller från floder till egentliga
Östersjön, Finska viken, Öresund och Bälten, ton/år 1985.
Kvicksilver Kadmium — Bly Koppar Zink Arsenik
| Finland | 03 | 210-550 100: 20 | ||
| Sverige | 0,2 | 5 bör | 72 | |
| Sovjetunionen | 3Å 22 | 183-32 645 | ||
| en | 16 | 780 1140 | ||
| F.d. Östtyskland | 0,1 | 1 | 3 | 13 |
| Danmark | 0,4 | ; | 3 | |
| SUMMA känd tillförsel | 39 | 199 1210 | 73 |
Källa: Hav 90, SNV.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
Tabell 5.6 Kväve- och fosforbe- Övergödning lastning på olika havs-
områden.
ger syrebrist
Havets produktion av alger, den s.k. pri-
Källa Ton kväve Ton fosfor märproduktionen, styrs av tillgången till sol- 5 per år per år ljus, koldioxid och närsalter som fosfor och kväve. Vid övergödning ökar produktionen BOTTNISKA VIKEN av alger och plankton, vilket till att börja
Jordbruk 8600 390
med även medför ökad fiskproduktion, men Skogsbruk 34 500 1300 fortsatt övergödning och stor algproduk- Sanitära avlopp tion leder till syrebrist och bottendöd. samt utsläpp från >
industrier 12700 1600
Problemen med övergödning beskrevs
Luftnedfall 77 000 1600 redan på 1800-talet från olika håll i Europa,
Kvävefixering 4000 men har ökat markant sedan 1950-talet.
Övrigt 38 000 Havsområdena kring Sverige har ursprungligen troligen varit näringsfattiga. Fram till TOTALT 171 000
slutet av 1970-talet ökade kväve- och fosforhalterna starkt i hela Östersjöområdet, EGENTLIGA ÖSTERSJÖN
Jordbruk 491 000 10400 men de senaste åren har halterna stabilise-
Skogsbruk 37000 — 2000.
rats, med undantag för Kattegatt och Riga-
nitära avlo 5 ; bukten, där de fortfarande ökar.
samt utsläpp från
| Om man jämför tillförseln av kväve och industrier | 193000 30500 | |
| fosfor på 1980-talet med tiden före sekelskif- | Luftnedfall | 290000 3800 | |
| tet, antas kvävebelastningen på Östersjön | Kvävefixering = 130000 | |
| ha ökat ca 4 gånger och fosforbelastningen 8 Övrigt | 36 000 170055 | |
| gånger. Hälften av ökningen bedöms ha | TOTALT | 1175 000 48 000 |
skett efter 1950. I Kattegatt antas ökningen ha varit 6 gånger för kväve och 10 gånger KATTEGATT OCH ÖRESUND
för fosfor. Belastningen på Bottniska viken Jordbruk 79000 1100
har ännu inte fördubblats jämfört med det Skogsbruk 7700 130
naturliga tillståndet. I genomsnitt tar en ku- Sanitära avlo bikmeter vatten i Kattegatt under ett år samt utsläpp från
industrier — 32000 — 6500
emot tre gånger mer näringsämnen än en ku-
50000 — — 750
bikmeter vatten i Bottenviken.
| g "11100 210
Det sker också ett utbyte av näringsäm-
. TOTALT = 180000 8700 nen mellan havsområden — framför allt av
kväve. Kattegatt får ta emot stora mängder
SKAGERRAK närsalter från Östersjön. Bottenvattnet
Jordbruk 29200 transporterar samtidigt kväve och fosfor
Skogsbruk 8500 från Skagerrak till Kattegatt, men ännu
Sanitära avlopp = större kvävemängder förs med ytvattnet i
samt utsläpp från. =
| motsatt riktning. | industrier | 9800 |
| Under flera decennier ökade fosfortill- | Luftnedfall | 32000 |
| förseln till havsområdena mer än kvävetill- Övrigt | 3200 | |
| förseln, men för närvarande ökar kvävetill- TOTALT | 82 600 |
förseln snabbare än fosfortillförseln i Östersjön och Kattegatt. Tänkbara förklaringar till detta är utbyggnaden av avloppsrenings- Källa: TVL.
Hur mår Sverige?
Algblomningen 1988 förgiftade fisk och bottendjur
Den mest dramatiska algblomningen i dog och föll till bottnen ledde nedbryt- ;venska kustvatten inträffade försommaren ningen till att en matta av svavelbakterier 1988 då en giftalg (Chrysochromulina bredde ut sig på bottnarna. polylepis) massutvecklades i ett brett bälte Den explosionsartade algblomningen från Öresund och de danska Bälten, ut- förklaras av att en varm och fuktig vinter med hela västkusten och längs den hade medfört större läckage av närsalter norska kusten till Hordaland. än normalt. Ett par månader före blom- Algerna producerade ett ämne som ningen var kvävehalterna 8096 högre örgiftade fisk och bottendjur ner till 20 och fosfathalterna 5026 högre än normalt. meters djup. Laxodlingar slogs ut. I odling- - När blomningen började i maj hade halarna dödades omkring 100 ton fisk i terna sjunkit, men ytvattnet var varmt, Sverige och ca 500 ton i Norge. Dess- språngskiktet låg djupt och kväve från djuutom dog fiskyngel utmed den norska kus- pet fördes upp till ytvattnet. en. Redan sommaren 19829 var en del bott- Sedan algerna a ut den normala nar åter koloniserade, Havsbottnarnas ekooran och faunan uppstod en massutveck- system har visat att de ibland snabbt kan ing av blåmusslor och sjöstjärnor. När de återhämta sig efter tillfälliga perioder
Id 5.18 Överg
Kväve, Fosfor, ton per år ton per år
= 800
KRAFTIG ALGBLOMNING GRÖNA ” TRÅDALGER
Tillförsel av kväve och fosfor till Laholmsbukten 1950-1989.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
verk med fosforrening, ökat kväveläckage från jord- och skogsmark samt ökat kväve- | med syrebrist och svavelvätebildning. nedfall från luften. Men det förutsätter att syrerikt vatten De dominerande källorna till fosforutförs ner. — släppen i alla havsområden är hushållens av- Våren 1990 ökade produktionen av = loppsvatten och jordbruket. De stora kväsamma giftalg som orsakade stora ska- vekällorna är luftnedfallet och jordbruket. I dor 1988, men denna gång var koncent- = Bottenviksområdet är kväveläckaget från rationerna av alger betydligt lägre. Som- = skogsmarken större än från jordbruksmarmaren 1990 försämrades syresituationen ken. och i stort sett syrefria bottnar förekom i
Som följd av övergödningen har föresödra Kattegatt under hösten. Under sommaren förekom fiskdöd utanför södra komsten av växtplankton i södra Östersjön Norge och i västra Kattegatt utanför Dan- ökat med ca 50976 sedan början av 1950-tamark, men inte utanför den svenska kusten. | let. I västra Kattegatt och i Öresund har Återkommande algblomningar och planktonproduktionen troligen fördubbbottendöd har medfört att havskräf- lats. torna försvunnit i stora delar av Kattegatt,
En kraftig ökning av växtplanton leder efter några år med stora fångster i början till att solljus inte kan tränga ner lika djupt av 1980-talet. Syrebristen drev upp havssom förr, vilket hindrar produktionen på kräftorna ur deras bottenhålor och gjorde djupare vatten. Blåstång växte för 40 år se-
dem lättfångade vilket ledde till överfiskdan utanför Öregrund på 11 m djup. Nu fö-
ning. rekommer inte blåstång under 8 m. En likartad utveckling finns på västkusten.
En annan viktig effekt av övergödning är
Bild 5.19 Syresituationen i
minskad syretillgång på djupt vatten. De djur
Kattegatt.
som lever på havsbottnen är helt beroende av växt- och djurmaterial som faller till bottnen. När produktionen vid ytan stiger, ökar också ”regnet” av organiskt material mot bottnen, vilket ökar syreförbrukningen när detta material skall brytas ner. Så länge det finns syre ökar mängden bottendjur, men Sverige när syret tar slut breder svavelväte ut sig, bottendjuren dör och fisken försvinner. Kattegatt
Vatten av olika salthalt skiktar sig och Laholms-|- under det s.k. språngskiktet tillförs inte nytt bukten | syre så länge inte vattnet blandas om. Det sker t.ex. vid kraftiga stormar som för in nytt
syrerikt saltvatten till Östersjöns djuphålor.
Under hela 1980-talet förekom inga stora inbrytningar av syrerikt saltvatten från Kattegatt till Östersjön. Bottenområden som tidvis är syrefria har ökat i yta 10 gånger Syrgashalter i i bottenvattnet i södra Kattegatt sedan början av 1960-talet. Döda bottnar i september 1988. När syrgashalten sjun- = förekommer i Finska viken, egentliga Österker under 2 ml/l dör bottendjuren. ; sjön, Bälthavet samt Kattegatt.
Studier av syreförhållandena i Östersjön
Källa: Ambio nr 3, 1990. visar att syreförhållandena i Landsortsdjupet har försämrats i takt med att utsläppen av
Hur mår Sverige? Bild 5.20 Bottenområden med syrebrist.
Utbredning av bottenområden där bottnarna någon gång de senaste 20 åren varit utan syre eller bottenvattnet haft så låg syrgashalt att bottendjuren skadats. Källa: SNV Rapport 3694.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
kväve och fosfor till egentliga Östersjön har holmsbukten, som följd av sämre ljusförökat. På 300 meters djup är syrgashalten en hållanden. tiondel av vad den var vid sekelskiftet samtidigt som salthalten är oförändrad. > Sämre siktdjup. I norra Östersjön har
Ovanför språngskiktet är däremot vatt- siktdjupet minskat med 2,5 — 3 m och vid net mer syrerikt. På de mer grunda bottnarna kusten utanför Västervik är siktdjupsi egentliga Östersjön har mängden botten- minskningen 4 m, från mitten av 1960-tadjur ökat fem gånger sedan 1920-talet. Där let till slutet av 1980-talet. har också planktonproduktionen ökat markant och det finns rikligt med föda för botten- >» Ändrad balans mellan olika fiskarter. djur. Även fiskfångsterna har ökat, men Sillfångsterna i Östersjön är nu 8 gånger detta beror inte enbart på ökad tillgång till större än på 1940-talet. Torskfisket fisk utan också på mer effektiva fångstme- ökade också under en lång period, men toder. trenden har vänt och syrgasbristen i
Även i västkustens fjordar har syresitua- djupvattnet hotar torskrommens kläcktionen försämrats. Fjordarna innanför Orust ning i Östersjön, eftersom torskromvar i augusti 1990 i stort sett utan syre under men kräver både salt och syrerikt vatten. 10—12 meters djup. Stickprov från fjordarna I Kattegatt har fångsterna av plattfisk norr om Orust visar att bottnarna också där och torsk minskat med 7090 resp. 4096 helt saknar syre under 10 meters djup, men mellan 1960- och 1970-talen. någon omfattande undersökning av dessa 1978—1988 minskade trålfångsterna med fjordar har inte gjorts. 8090. ”Fiskrusningar” från områden
I Bottenhavet är syresituationen bättre med låg syrehalt är vanliga. Under slutet än i egentliga Östersjön, men även där har av 1980-talet har havskräftan praktiskt syrgashalten sjunkit under 1900-talet. I taget slagits ut i sydöstra Kattegatt. Bottenviken finns inga direkta tecken på övergödning ute i havsområdet. > Förekomsten av bottendjur ökar i vissa
I allmänhet är det tillförseln av kväve områden och minskar i andra. I de delar som avgör hur stor alg- och planktonproduk- av Östersjön där bottenvattnet är tilltionen blir i olika havsområden, eftersom räckligt syrerikt har mängden bottendjur det redan finns mer fosfor än vad som kan ökat, samtidigt som de minskat i områutnyttjas. För kvävefixerande alger som den med syrebrist. I Bottenviken är förefinns i Östersjön och skärgårdarna är det komsten oförändrad. Även i Kattegatt dock fosfortillgången som avgör tillväxten. och Skagerrak minskar antalet bottendjur I Bottenviken är det också tillgången till fos- i områden med syrebrist. for och inte kväve som avgör den totala produktionens storlek. > Syrebrist. Inflödet av syrgasrikt salt
De viktigaste effekterna av övergöd- djupvatten från Kattegatt till Östersjön ningen av havsområdena kring Sverige är: har sjunkit och syrgasen i djupvattnet
förbrukas fortare än tidigare. Döda bot- > Ökad produktion av plankton och alger. tenområden utan djurliv täcker nu ca
I Bälthaven, Öresund och västra Katte- 100000 km? av egentliga Östersjön,
gatt har årsproduktionen av växtplank- Finska viken, Kattegatt och Bälthaven.
ton fördubblats på 25 år. Produktionen De utgör sammanlagt 35 96 av bottenytan
har också ökat kraftigt i södra Öster- i dessa områden.
sjön. Algblomning med blågröna alger har blivit vanligare i Östersjön och Finska viken. Stora alger som blåstång har minskat i norra Östersjön och i La-
Hur mår Sverige?
Tabell 5.7 Tillförsel av kväve och fosfor från Sverige till olika hav.
KVÄVETILLFÖRSEL Bottniska Egentliga Öresund Kattegatt Skagerrak
Källa viken Ostersjön Tillförsel till sjöar och och vattendrag 69242 47072 9076 37185 3916 Utflöde i havet 50500 27800 6450 33 800 2400 Retention (20) 27 41 297 9 39 Naturlig tillförsel 33400 8800 7700 700 Av människan orsakade utsläpp kust 4000 92700 2600 500 Av människan orsakade utsläpp inland = 16700 25500 26 300 1700 TOTAL tillförsel till havet 54100 44 000 36 600 2900 Källors bidrag till totala a | oo tillförseln till Havet: | s - Industrier - 1400 580 65 Kommuner och glesbygd = 10 900 24510 375 Jordbruk - 19.000 13 000 1585 Skogsbruk — Z00 0 1 160 65 Atmosfäriskt nedfall på sjöytor - 3200 6650 110
| SUMMA tillförsel från | - | ||||
| olika verksamheter | 20700 | 35 200 | 28900 | 2200 | |
| FOSFORTILLFÖRSEL | Bottniska Egentliga Öresund Kattegatt Skagerrak | ||||
| Källa | viken Ostersjön | ||||
| Tillförsel till sjöar och | ; | ||||
| vattendrag | 3600 1310 115 | 1200 | 100 | ||
| Utflöde i havet | 2100 | 720 115 | 600 | 74 | |
| Retention (90) | 42 | 45 | 0 | 50 | 26 |
| Naturlig tillförsel | 1670 | 290 | 280 ER | ||
| Av människan orsakade | a | ||||
| utsläpp kust | 520 | 9200 | 230 | 45 |
Av människan orsakade utsläpp inland 410 > 610 320 40 TOTAL tillförsel till havet 2600 1800 830 120 Källors bidrag till totala
| tillförseln till havet: | | | |||
| Industrier | SS ER | = 425 | 60 | 9 |
| Kommuner och glesbygd | - | 665 | 300 AS | |
| Jordbruk | = | 360 | 145 | 32 |
| Skogsbruk | - | 0 | 5 | Ö |
| Atmosfäriskt nedfall på sjöytor | - | 60 | 40 | ÅT |
- SUMMA tillförsel från olika verksamheter 930 1510 550 85 | Uppdelning på källor saknas för Bottniska viken. I mängderna ingår inte nedfall på havsytan av fosfor och kväve från luftföroreningar. Ton/år i genomsnitt för perioden 1982-1987. Jordbrukets andel kan vara överskattad eftersom naturligt läckage inte dragits bort, = =
Källa: SNV.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
Svenska utsläpp av och de kommunala avloppen för ca 4096 näringsämnen vardera av de svenska utsläppen. I Bottniska
viken dominerar naturlig tillförsel både Svenska utsläpp av kväve och fosfor till vat- kväve- och fosfortillgången. För Kattegatt tendrag och kustområden utgör bara en liten kommer 45 46 av kväveuteläppen från del av den totala tillförseln till havsområ- jordbruket och 20 95 från avloppsnäten. dena omkring Sverige. De svenska utsläppen När det gäller fosfortillförsel bidrar de till egentliga Östersjön bedöms ha en rela- kommunala avloppsutsläppen med 4596 i tivt sett liten betydelse för övergödningen i Ostersjön, 5590 i Kattegatt och 50976 i Skadet öppna havet, men kan ha stor betydelse gerrak. Jordbrukens andel är 25—4096, mei våra egna kustområdena. I hela Östersjön, dan industrierna står för 10—3096. Från det inkl. Bottniska viken, svarar Sverige för kommunala avloppsnätet kan tillfälliga ut- 1027 av fosfortillförseln och 2196 av kvävetill- släpp, på grund av bräddning och läckage, förseln via floder och kuster samt för 596 av i vissa tätorter tidvis medföra väl så stora utkvävenedfallet från luften. För Västerhavet släpp som de från reningsverken. är motsvarande andel 1896 för både kväve Kommunerna började bygga ut sina reoch fosfor från vattendrag och kustutsläpp ningsverk under 1960-talet och antalet resamt 890 av kvävedeposition från luften. Totalt bidrar Sverige med ca 140 000 ton kväve och ca 5 500 ton fosfor per år från utsläpp direkt vid kusten eller via flodtransporter. Närmare hälften av detta är naturlig Bild 5.21. Utsläpp av fosfor och sytillförsel. Utsläpp från människors verksam- reförbrukande ämnen heter beräknas till ca 35 000 ton kväve och från kommunala avlopp ca 3 000 ton fosfor. 1940-1982 resp. 1940-
Näringsämnen förs ut med älvar och åar 1987. i betydligt större mängder än vad som släpps
BOD;, Fosfor, ut via reningsverk och andra källor utmed tusen ton tusen ton kusterna. Göta älv svarar ensam för ungefär
100 hälften av det kväve som Sverige släpper ut i Västerhavet (luftkvävet är då inte inräknat).
Tillförseln av näringsämnen varierar också med vattenföringen. Ett torrår som 1976 förekom t.ex. mycket liten transport av kväve och fosfor från svenska vattendrag till Östersjön. Året därpå var vattenföringen kraftig och fyra gånger mer näringsämnen fördes ut. Variationer i nederbördsmängder har så stor betydelse att det är svårt att avläsa effekter av rening av avloppsvatten mellan enstaka år. (Se även s.116.) 1940 50 60 70 80 90
Naturliga variationer gör det också svårt att exakt mäta kväve- och fosforutsläpp. De BOD); är ett mått på hur mycket syre föroreuppgifter som anges är ofta uppskattningar ningarna förbrukar och som därmed inte
kan användas av växter och djur i vattnet. snarare än exakta mängder. Detta är också
Aven utsläppen av BOD; har fortsatt att en förklaring till att mängduppgifterna va-
minska, men det saknas jämförbara samrierar mellan olika källor.
manställningar för BODz efter 1982.
När det gäller utsläpp av kväve med vatten till egentliga Östersjön, svarar jordbruket Källa: SNV.
145 10 Hur mår Sverioe?
Hur mår Sverige?
ningsverk fortsatte att öka kraftigt under 60-700 minskning de första åren och 7590 1970-talet, efter det att statsbidrag för re- kvävereduktion från 19906. ningsverk införts 1968. I dag är avloppen Olika försök pågår för att minska läckfrån tre av fyra hushåll anslutna till renings- age av näringsämnen från jordbruket. De åtverk som tar bort nästan all fosfor i avlopps- gärder som hittills har beslutats väntas vattnet. 95 20 av hushållen har någon form av minska kväveläckaget från jordbruket med rening. Bristen på fosforrening gäller fram- ca 3070. Naturvårdsverket och lantbruksför allt bostäder i glesbygder och fritidshus styrelsen bedömer att det går att nå betydligt och motsvarar sammanlagt avloppsvatten längre. från hushåll med 1,5 milj. människor. Åkermarken i norra och mellersta Sve-
I många kustsområden har utbyggnaden rige har i allmänhet betydligt lägre läckage än av reningsverk medfört att vattenkvaliteten åkrarna i södra Sverige. Samtidigt prövas förbättrats, det gäller inte minst Stock- möjligheterna att återställa gamla våtmarker, holms inre skärgård, även om vattnet där eftersom våtmarker kan fungera som kväfortfarande är tydligt påverkat av övergöd- vefällor. Försök i vissa områden pekar mot ning. Samtidigt kan en del effekter av över- att våtmarksfällor kan vara ett billigt sätt att gödning iakttas längre ut i havet. minska kväveutsläppen från t.ex. jordbruks-
De kustavsnitt som är mest påverkade av och skogsmark. Ett av de billigaste och övergödning är Laholmsbukten, Skäldervi- mest effektiva sätten att minska kväveläckken och Hanöbukten. aget är att hålla åkermarken bevuxen un-
Vid det första reningssteget (biologisk der höst och vinter. rening) tas 2090 av kvävet bort. Försök med I Blekinge skärgård har fosforutsläppen särskild kvävereduktion pågår vid ett fyr- ökat med 50976 sedan 1983 på grund av nya tiotal reningsverk. Målet är att minst hälften fiskodlingar. Ökningen motsvarar de minsav kvävet skall tas bort vid reningsverken i kade utsläppen från de kommunala renings- Skälderviken, Öresund och Hanöbukten se- verken. nast 1992. För Laholmsbukten är kravet Vid den norra delen av Smålandskusten 75—8090 kvävereduktion. Flera av renings- anses fiskodlingar medföra ökad risk för verken klarar 5090 kväveminskning och en övergödningseffekter, medan situationen i utbyggnad pågår. Det största verket väntas Gryts skärgård mer liknar den i öppna havet. vara klart under 1992 och bedöms klara Även där kan dock fiskodlingarnas bidrag
till närsaltbelastningen vara betydande.
Trosa-Oxelösundsområdet vid Sörmlands-
kusten är kraftigt påverkat av närsalter, me-
dan området Askö— Landsort hör till de Tabell 5.8 Kostnader för att mindre belastade områdena utmed Öster-
minska kväveutsläppen. sjökusten.
Längre norrut ökar skogsindustriernas
betydelse för förekomsten av syrebrist ge-
kr/kg kväve
nom utsläpp av organiskt material. Exem-
pel på sådana kustområden är Karlholmsfjär-
Återställa våtmarker 4— 25 den i Upplands län samt Sundsvalls- och
Reningsverk 35— 60 Örnsköldsviksområdena i Västernorrlands
| Gödsellagring | 30—- 70 län. |
| Plantering av fånggrödor | 10—- 50 |
| Kväverening av rökgaser | 45-180 Hur mycket närsalter klarar haven? |
| Avgasrening på fordon | 20- 50 |
Det finns ännu inga beräkningar av den kri-
tiska belastningen för näringsämnen i olika Källa: SNV och Lantbruksstyrelsen. havsområden, dvs. hur mycket närsalter
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
som haven klarar utan risk för övergödning. De viktigaste källorna till utsläpp av sta- Överenskommelserna inom Helsingfors- bila organiska ämnen är kommissionen och Nordsjökonferensen anger att utsläppen skall minska med 5096 un- > kemikalieanvändning, der perioden 1985—1995. Enligt de uppskatt- > förbränning, ningar som gjorts av naturvårdsverket och > gamla avfallsupplag etc. , Institutet för vatten och luftvårdsforskning, > blekning av pappersmassa, räcker inte det för att återställa balansen. > kemisk industri, Mängden kväve och fosfor som på grund av > metallindustri, människors aktiviteter förs till Östersjön, > små spridda utsläpp från produkter som skulle på sikt behöva minska med 70—8096. innehåller dessa ämnen.
Under årens lopp har halterna av stabila or-
ganiska miljögifter i havsmiljön byggts upp i
bottensediment och levande organismer.
Stabila organiska
Den mest uppmärksammade effekterna,
ämnen
Bild 5.22 PCB i sill, strömming och Stabila organiska ämnen är det andra stora
sillgrissleägg. hotet mot haven. Särskilt de som innehåller klor eller brom. DDT, PCB och dioxiner
Mikrogram PCB/g fett SILLISTRÖMMING var länge i centrum för miljödebatten. Dessa ämnen, som bryts ner mycket långsamt el- Karlskrona = ler inte alls, sprids över hela jorden. De är 20 (södra Östersjön) dessutom ofta fettlösliga och ackumuleras i biologiskt material. Koncentrationerna ökar i kalla områden, där nedbrytningen är än
10 sämre. I t.ex. norra Canada har man funnit PCB i inuit-kvinnornas bröstmjölk.
Samtidigt tillförs nya ämnen som liknar
Ängskärsklubb (södra Bottenhavet) DDT och PCB. Exempel på detta är flamskyddsmedel (polybromerade difenylet- 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 rar), som nu återfinns i sälar i Norra ishavet.
Dagens analysmetoder kan bara identi- Mikrogram PCB/g fett — SILLGRISSLEÄGG fiera en liten del av de stabila organiska miljögifterna. När man mäter den totala 400 mängden av sådana ämnen, som innehåller klor eller brom, visar det sig att bara någon procent kan härledas till kända ämnen. Ett
200 annat problem är att kunskaperna om effekterna av olika reningsåtgärder är dåliga. Eftersom det finns många varianter inom varje ämnesgrupp, är det svårt att avgöra om de ämnen som har störst miljöeffekter 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 också är de som tas bort vid reningen. Bristen
PCB i sill och strömming i södra Östersjön på kunskaper i kombination med miss-
resp. södra Bottenhavet samt i sillgrisstänkta miljöeffekter gör riskerna med stabila
leägg. organiska ämnen som innehåller klor och brom speciellt allvarliga. Källa: Monitor 1988, SNV.
Hur mår Sverige?
som misstänks vara orsakade av sådana användningen en tid återupptogs i Östtysk-
ämnen, är skelettdeformationer och sterilitet land — men därefter har halterna åter minshos sälar. Andra effekter är krökning av kat (Se Bild 5.25). Fortfarande innehåller leryggraden och deformation av käkarna hos ver från Östersjötorsk så mycket stabila orfisk (s.k. mopsskalle). Fiskarnas fortplant- ganiska miljögifter att levern inte får säljas ningsorgan påverkas och parasitangreppen som livsmedel. på fisk ökar. Undersökningar visar att när När det gäller dioxiner visar prover från utsläppen från skogsindustrierna minskar, så sälar från olika hav att halterna är på ungefär minskar också skadorna på fisk i närheten samma nivå i haven runt Sverige som i övav industrierna. riga havsområden på norra halvklotet. Ana-
Sedan slutet av 1960-talet övervakas lyser av fisk visar att det finns en tendens till förekomsten av DDT och andra klorerade ökande halter från Västkusten, via Östersjön ämnen genom regelbunden provtagning upp mot Bottenviken. och analyser av bl.a. fisk. Under de första Dioxiner är de giftigaste av de stabila oråren efter DDT-förbudet märktes effek- ganiska ämnena som vi känner i dag. Dioxiterna tydligt. ner minskar kroppens försvar mot sjukdo-
Numera är DDT-mängderna i Östersjön mar och ökar risken för cancer. Uppmätta och Bottniska viken bara en tiondel av vad halter av dioxiner i människor i Sverige visom uppmättes 1970. Halterna av DDT sar att spridningen är ganska jämn över och PCB i sill och strömming minskade först landet. Enligt Världshälsoorganisationen, kraftigt, men har sedan stabiliserats. Det WHO, finns det en marginal till de mängder finns emellertid tecken på att DDT åter ökar som kan ge hälsoeffekter. Dioxiner i bröstnågot i Bottenviken. I mitten av 1980-talet mjölk har gett upphov till mycket debatt. ökade också DDT-mängden i sill i södra Ammade spädbarn växer emellertid så Östersjön — troligen på grund av att DDT- snabbt att halten av dioxiner bara ökar obe-
på sälhonornas livmoder
Skelettskador i form av deformerade un- av 1890-talet troligen minst 100 000. Nu derkäkar upptäcktes på skjutna gråsälar i räknar man med att det finns högst 1500
stersjön redan 1960. Långt senare, gråsälar i Östersjön, varav 1 000 vid den
976, fann man förändringar i livmo- svenska kusten. Antal knubbsälar i Öster- = dern hos vuxna sälhonor. Halterna av sjön uppskattas till 250 och antalet vikare till
icksilver, kadmium, bly eller andra metal- ca 7 000. der var inte så höga att de kunde vara hu- Den omfattande säldöden i Västerha vudorsakerna. Man vet fortfarande inte vet 1988 orsakades av ett virus, som lik
helt säkert att DDT och PCB har orsakat nar det virus som orsakar valpsjuka. Om- = skadorna, men misstankarna är starka, kring 6026 av sälarna dog. Man vet inte
peciellt mot PCB. Samma typ av skador om miljöstörningar bidrog till den höga
återfinns i andra havsområden där sälarna dödligheten.
har lika höga halter av PCB som i Oster- Året innan, 1987, fanns det omkring sjön. Mängden DDT och PCB var i bör- 7 000 sälar i Kattegatt och Skagerrak. Då jan av 1970-talet ca 10 resp. 5 gånger hade sälstammen ökat en tid. På 1960-ta-
högre i fisk från Östersjön än från Västerha- let var antalet nere i 2 000. På 1890-tavet. let beräknades antalet sälar i Västerhavet
Antalet gråsälar i Östersjön var i början till ca 17 000.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
tydligt. Andra tänkbara riskgrupper är per- kat kraftigt de senaste åren. Utsläppen från soner som äter mycket fet fisk och vissa yr- sopförbränning var ca 70 g/år innan krav på kesgrupper, som kommer i kontakt med reningsåtgärder började införas 1985. 1992 transformatorbränder, då en del PCB kan skall mängden dioxiner från sopförbränomvandlas till dioxiner. ning vara nere i 4—10 gf/år.
Enligt en nordisk expertgrupp är gränsen Även skogsindustriernas utsläpp i avloppsför ofarligt intag av dioxiner 35 pikogram per vatten har reducerats i takt med minskad ankilo kroppsvikt under en vecka (1 piko- vändning av klor i massaindustrin och ökad gram = 0,000000000001 gram). rening av avloppsvattnet.
Bild 5.23 visar schematiskt hur mycket Naturvårdsverket har kartlagt tänkbara fisk man kan äta utan att överskrida detta källor till dioxiner och bl.a. funnit att avfallsvärde. upplag med gammalt slam från kolelek-
troder, som tidigare användes vid klortill-
verkning, utgör en betydande källa. Alla
upplag är ännu inte spårade och det är inte
Varifrån kommer stabila
klart vilken metod som kan användas för
organiska ämnen?
att minska risken för att dioxinerna förs vi- Dioxiner dare.
Utsläpp av dioxiner sker dels vid sopförbränning, dels vid olika metallindustrier. De dioxinutsläpp som vi känner till har mins- Tabell 5.9 Utsläpp av dioxiner,
g/år.
Källa 1987 1989
Bild 5.23 Dioxin i fisk. (utsläpp till luft då
inget annat anges) Intag gram/ Avfallsförbrännning 50-100 10 vecka Biltrafik 5-15 —5-15
Järn- och stålverk? 15-40 15-40 2000 | ; ACE
Metall och metallgjute- 5-20 — 5-20
rier? SS
| Gädda — [MH Vuxen 70 kg
Järn- och stålgjuterierr — 1-10 = 1-10
1500 = [ ] Barn 20 kg
Cement- och kalkugnar 5-10 = 5-10 Torsk Skogsindustri 4—6 2-3 Skogsindustri (avlopps- 15-30 5 vatten)
1000 Så
| Koleldade kraftverk | 1 | 1 |
| Sjukhusugnar?? | 10 | 10 |
| | Odlad lax Miljöfarligt avfall | 2-6 2-6 |
Strömming Inga senare mätningar än 1987.
b Sedan 1987 har flera anläggningar tagits
Vild lax
ur bruk, varför utsläppen är lägre än vad
0 CA
som uppges för 1989.
Mängderna är ungefärliga och mätta med Mängd fisk som motsvarar ett intag på unge- lite olika metoder, men skillnaderna är inte fär 35 pikogram dioxin per kilo kroppsvikt. större än att jämförelser mellan källor och
år kan göras. -
Källa: Dioxin inpå livet, Källa 34, FRN. Källa: Hav 90, SNV.
Hur mår Sverige?
DDT Bild 5.24 Organiskt bunden klor Sedan 1970-talet har insektsmedel med utanför massaindustrier. DDT varit förbjudna i flertalet länder i Nordeuropa. Världsproduktionen av DDT var
O 0—50 & 250—500
som störst 1960 med en tillverkning av 100000 ton per år. I Sverige användes då O 50—100 & 500—1 000 70—100 ton per år, framför allt inom jordbru-
QQ 100—175 e > 1000 ket. DDT förbjöds i Sverige 1970, med undantag för bekämpning av snytbaggar i QQ 175—250 = mikrogram per gram skogsbruket, där DDT fick användas på dispens till 1974.
Husum z
PCB Rsötanbelontn ; $ PCB (polyklorerade bifenyler) är en grupp ämnen som har använts i framför allt transformatorer, kondensatorer och plaster.
PCB började tillverkas i industriell skala
o BOTTENHAVET på 1930-talet. Kring 1970 tillverkades enbart i USA och Japan cirka 50 000 ton PCB årligen. Samtidigt användes i runda tal 600 ton PCB i Sverige. Igge-
PCB har varit förbjudet i Sverige sedan sund 1979 för användning i ny utrustning. I gamla,
Vallvik större transformatorer och kraftkondensa- Norrtorer får det användas till utgången av 1994. sundet
Enligt Nordsjökonferensen skall all an-
Gävle vändning av PCB ha upphört 1995 eller allra senast 1999. Fortfarande kommer det dock att finnas stora mängder i gammal utrustning som med tiden kommer att skrotas, t.ex. i gamla stridsvagnar. Tidigare har nämnts att när oljeborrplattformen Piper Alpha välte i Nordsjön kom det ut över 5 ton PCB.
Bromerade flamskyddsmedel
EGENTLIGA
Bromerade flamskyddsmedel är ämnen som man befarar kan medföra allvarliga mil-
ÖSTERSJÖN
jöproblem, även om direkta skador ännu inte har kunnat kopplas till dem. De används framför allt i elektronisk utrustning och textilier. Den direkta importen av bromerade flamskyddsmedel är liten. Sannolikt tillförs Sverige betydligt större mängder i halvfabrikat och färdiga varor.
Organiskt bunden klor i bottensediment ut-
Flera bromerade flamskyddsmedel är
med kustavsnitt med massaindustrier. stabila och kan väntas ha egenskaper som påminner om motsvarande klorerade ämnen, som vi vet är miljöfarliga. Ett exempel är Källa: Monitor 1988. SNV.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
flamskyddsmedlet PBB (polybromerade ningar utmed kusten visar höga halter i botbifenyler) som är uppbyggt på samma sätt tensedimenten utanför nuvarande och nedsom PCB. Ett annat flamskyddsmedel, lagda massaindustrier. PBDE (polybromerade difenyletrar) är an- De svenska skogsindustriernas utsläpp tagligen ett större miljöproblem, eftersom av organiskt bunden klor har minskat från ca analyser visat att PBDE återfinns överallt där 19 000 ton 1987 till drygt 14000 ton 1988 man har sökt efter detta ämne. En del pro- (mätt som AOX, adsorberbart organiskt ver tyder på att mängderna ökar, vilket san- bunden klor). Enligt hittills beslutade åtnolikt speglar den ökade användningen. '| gärder skall utsläppen från skogsindustrierna Det finns dessutom misstankar om att bro- minska till 7 500 ton i början av 1990-talet merade dioxiner bildas vid förbränning av och de bedöms kunna minska med ytterli- PBDE. (Se även Kapitel 7, s. 205.) gare 7590 fram till sekelskiftet. Utsläppen
för varje ton blekt pappersmassa skall då ha
minskat från ca 6—8 kg AOX i mitten av Övriga klorerade organiska ämnen
1970-talet till ca 2 kg 1992 (som motsvarar 1,5 De största mängderna klorerade organiska kg TOCI, där TOCI står för en annan mätämnen kommer fortfarande från massaindu- metod för organiskt bunden klor). strins klorblekning, även om dessa utsläpp För sulfatfabrikernas pappersmassa från har minskat kraftigt de senaste åren. Mät- barrved blir utsläppen ca 2 kg AOX per ton
Tabell 5.10 Uppmätta mängder organiskt bundet klor i avloppsvatten
från olika verksamheter, mätt som AOX (adsorberbart orga-
niskt bunden klor).
Antal ; Utsläppt mängd —
anläggningar — kg/år g/pers
Kommunala reningsverk - SS
inlandsbaserade I 490 8700 83
kustbaserade AT 22600 10
Verkstadsindustri 378 SS
Metallindustri 5 5300
Järn- och stålverk 8 592
Textilindustri 3
Tvättmedelsindustri 72
Läkemedelsindustri 2 2
Raffinaderier AA 04
Diverse kemisk industri 27 16000 Avfallsupplag/lakvatten 2 107
Anläggningar för miljöfarligt avfall 100 Massa- och pappersindustri a SS
— sulfatfabriker med blekning SR 6 048 000
| sulfatfabriker utan blekning | 7 | 724 |
| sulfitfabriker med blekning | 2 | 358 000 |
| sulfitfabriker utan blekning | 1 | 280 |
| pappersbruk | 8 | 2700 |
| mekaniska massafabriker | 6 | 3600 |
Källa: Hav 90, SNV.
Hur mår Sverige?
och för lövved ca 1 kg per ton, när hittills viktiga för ämnesomsättningen, som zink beslutade åtgärder har genomförts. Motsva- och mangan. Miljöeffekterna varierar också rande tal för sulfitmassa är ca 1 kg AOX med salthalten. Kadmium och zink har per ton massa. mindre giftverkan i Västerhavet än i Öster-
Även om massaindustrierna är den do- sjön, där salthalten är betydligt lägre. minerande källan förekommer utsläpp av or- De giftigaste metallerna är i allmänhet ganiskt bunden klor också från kommunala de som är sällsynta i naturen. Jämför man reningsverk och från den kemiska industrin. med naturliga koncentrationer, är belast- Den kemiska industrins utsläpp håller på ningen på olika havsområden relativt sett att kartläggas. I kommunalt avloppsvatten störst för kadmium, kvicksilver och bly. kommer ämnen med organiskt bunden Det är inte alltid som ett havsområde klor i stor utsträckning från hushållens kemi- som tillförs stora mängder metaller också kalieanvändning och från klorering av uppvisar höga halter i fisk och bottendjur. dricksvatten. Grovt sett är metalltillförseln i allmänhet
högre ju längre söderut i Östersjön man
kommer, under det att metallkoncentratio-
nerna i organismer ökar norrut, med högst Metallutsläppen halter i Bottenhavet. Förklaringen är bl.a. att
Bottenhavet är mindre näringsrikt än
har minskat
egentliga Östersjön. Förutsättningar för upp- Metallhalterna i havsområdena runt Sve- tag av t.ex. zink och kadmium kan förändrige ligger ofta betydligt över de naturliga ras om tillförseln av näringsämnena minskar bakgrundshalterna. Det gäller framför allt och om syrgasförhållandena i de djupare kadmium samt i vissa områden arsenik, bottenområdena förändras. kvicksilver och bly. Samtidigt är rappor- En annan förklaring är att gamla utsläpp terna om direkta skador på djur och växter som finns upplagrade i bottensedimenten påfrån metaller få. Förekomsten av metaller i verkar upptaget i organismer. Det gäller havsmiljön är i allmänhet bättre känd — och t.ex. kvicksilver i fisk utanför Gävlekusten därför också mer utförligt redovisad — än och arsenik i bottensediment i Bottenhaspridningen av stabila organiska miljögifter. vet. Utsläppen av metaller har minskat kraftigt Det finns ännu inga säkra bedömningar de senaste decennierna. av hur stora metallutsläpp som haven klarar
Metallföroreningar kan ha fått stor ut- utan störningar i ekosystemen. Naturvårdsbredning innan de upptäckts. Det kan även verket har räknat ut hur mycket metallutsläpta lång tid innan det går att säkerställa sam- pen skulle behöva minska för att tillförseln band mellan förändringar i miljön och de käl- från människors olika aktiviteter sammanlagt lor som har orsakat förändringarna. inte skall öka halterna med mer än 5090
I en del kustområden finns bl.a. musslor över den naturliga bakgrundsnivån. För bly, och fisk som innehåller betydligt högre me- som binds hårdare i sedimenten och inte tallhalter än ute till havs. Kvicksilverhalter lika lätt kommer ut i näringskedjan, utgår nai fisk medför t.ex. att Gävlebukten fortfa- turvårdsverket från att halterna i miljön rande är svartlistad. Detsamma gäller rov- kan öka med 20096 samt för kadmium och fiskar som gädda och abborre i Stockholms zink i Västerhavet (där salthalten är högre) inre skärgård. Utanför stora industriut- med 10096, dvs. en fördubbling, jämfört med släpp förekommer också skelettskador på bakgrundsnivån. fisk i form av krökt ryggrad — skador som i Enligt Helsingforskommissionen är måen del fall kan kopplas till metallutsläpp. let att metallutsläppen från Östersjöstaterna
Alla metaller är giftiga i höga koncentra- skall minska med 5096 under tiden tioner, även om vissa i små mängder är livs- 1987—1995. Enligt Sveriges tolkning gäller
[52
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust Tabell 5.11 Metallbelastningen i olika havsområden från olika verksam-
heter i länderna kring Östersjön."
| - | Bottenviken Bottenhavet — Östersjön | Öresund + Kattegatt | |||
| Zink | 0,6 | Hå | 4 | ||
| Koppar | 0,6 | 2,4 | 1 | ||
| Kadmium | 0,8 | ENS | |||
| Bly | 15 | 0 | 72 | ||
| Arsenik | 0,1 | 0,3 | 0,4 | ||
| Kvicksilver | 25 | 53 oo | 5,0 | ||
| Nickel | 0,3 | 04 | 07 | ||
| Krom | 01 | Ol | oo | 02 |
| ” Jämfört med det som bedöms vara de naturliga halterna. Exempelvis skall ”kadmium 6,9 i . Östersjön” läsas som att kadmiummängderna är 6,9 gånger större än den naturliga halten.
Källa: Hav 90, SNV.
Tabell 5.12 Minskning i procent för att nå ett totalt påslag som är mindre
än 5090 (1,5 ggr) av bakgrunden."
Bottenviken Bottenhavet Egentliga Västerhavet a : Östersjön Kvicksilver 80 80 920 90 Kadmium 40 80 90 70 Arsenik <50 <50 <50 <50 Zink 20 75 70 <50
Koppar 20 TR - 60 0 50
Bly <50 50 —- —-- Z0 70 Nickel <40 40 <40 <40 Krom <50 <50 <50 <50
or 2 är påslaget satt till 20096 (3 ggr) och för kadmium och zink i Västerhavet till 10090
ggr). | -
Källa: Hav 90, SNV.
Tabell 5.13 Svenska metallutsläpp till vatten 1972-1988. Ton per år.
> Arsenik — Bly Kad- Koppar Krom Kvick- Nickel. Zink
| mium | silver | ||||
| 1972 | 1300 290 10 | 260 1050 10 | 430 2400 | ||
| .1977/78 760 80 | 6 | 100 | 250 2,5 | 90 2000 | |
| 1985 | 35 24 | 3 | 90 | 50 0,3 | 35 1350 |
| 1988 | 9 20 | 2 | 75 | 40 0,2 | 30 800 |
- Utsläppssiffrorna från 1970-talet är osäkra, men ger en uppfattning om storleksordningen. Källa: Monitor 1987 och Hav 90, SNV.
Hur mår Sverige? Bild 5.25 Kadmium, kvicksilver KADMIUM, mikrogram/gram samt DDT i sill och strömming i olika delar av Öster- HARUFJÄRDEN sjön. Ta
82 84 86 ÄNGSKÄRSKLUBB Za
82 84 86 LANDSORT
ÄNGSKÄRSKIUBB
e UTLÄNGAN "DDT/sDDT-kvot är ett mått på ursprungsämnets andel av den totala mängden DDT-substanser. Källa: Monitor 1988, SNV. 154
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
KVICKSILVER, mikrogram/gram DDT/sDDT-kvot"
HARUFJÄRDEN HARUFJÄRDEN
0,10, AYSEIIIEIE 0 DÅ /
0,05 0,2
80 82 84 86 78 80 82 84 86
ÄNGSKÄRSKLUBB ÄNGSKÄRSKLUBB
re EE Öm 0,25. 0,20 0,15 0,2 0,10 0,05 o
8 82 84 86 78 80 82 84 86
LANDSORT LANDSORT :
0,10. OÅ soporna
0,05
0,10 -
0,05
0,05:
Hur mår Sverige?
det både luft- och vattenutsläpp. Vid Nord- När det gäller exempelvis kvicksilver är sjökonferensen våren 1990 angavs en minsk- bakgrundsnivån och luftnedfallet över vissa ning på 7096 av den totala tillförseln av delar av Östersjön till stor del okänd. kvicksilver, kadmium och bly under perioden De svenska utsläppen av metallerna 1985—1995, under förutsättning att det kvicksilver, kadmium och bly kommer framfinns teknik för att genomföra det. för allt från smältverk och metallverk samt,
När det gäller svenska metallutsläpp till när det gäller bly, i stor utsträckning från trabåde luft och vatten, har naturvårdsverket fiken. Fortfarande har utsläppen från jämfört resultaten fram till och med 1988 Rönnskärsverken stor betydelse, trots en med de etappmål som tidigare satts för 1995 kraftig minskning av utsläppen. När det och som ingick i den första aktionsplanen gäller utsläpp direkt till vatten dominerar mot havsföroreningar. För utsläpp av kvick- läckage från gruvavfall och utsläpp från silver och arsenik till vatten har målet redan kommunala reningsverk. nåtts eller överträffats och för många andra metaller har det skett en kraftig minskning
Kvicksilver av utsläppen sedan 1985 (se Tabell 5.14 och
Tabell 5.15). Kvicksilvertillförseln till södra Östersjön är
Luftföroreningar från olika länder svarar större än den till Bottenviken, men kvicksilför över hälften av de metallmängder som, verhalten i strömming är högre 1 Bottenvipå grund av människors verksamhet, når ken. Det beror antagligen, som nämnts, på haven. För bly är det över 9090 .av belast- höga kvicksilverhalter i sedimenten från tiningen i havet som kommer från luften, digare utsläpp. Gamla fiberbankar som innefrämst från bly i bensin. håller kvicksilver finns bl.a. utanför Hörne-
Siffrorna i Tabell 5.16 är ungefärliga. Det fors, Husum, Örnsköldsvik, Sundsvall och är svårt att beräkna hur metallerna sprids. Gävle.
Tabell 5.14 Reduktionsmål för me- Tabell 5.15 Reduktionsmål för me-
tallutsläpp till luft.” tallutsläpp till vatten.” Minskning i procent. Minskning i procent.
oo Mål Resultat Mål Resultat
| 1995 1988 | 1995 1988 | |||||
| Arsenik | 75 | 80 | Arsenik | 50 | 70 | |
| Bly | 40 | 25 | Bly | 25 0 TITO | ||
| järn | 20 | - | Järn | 8 | ||
| Kadmium | 60 | 50 | Kadmium = 40 | 30 | ||
| Koppar | 60 | 30 | Koppar 40 | 0 | ||
| Krom | ; | 60 | 40 | Krom == | 0 | 0 |
| Kvicksilver | 55 | 30 | Kvicksilver | 30 | 30 | |
| Nickel | 0 20 0 JO | Nickel | ||||
| Nanadin == 0 | 5 | Vanadin | 0 | |||
| Zink | 45 | 39 | Zink | 65 | 30 |
"Enligt det första havsaktionsprogrammet " Enligt första havsaktionsprogrammet från
från 1985 till 1995. 1985 till 1995. |
"ej beräknat "ej beräknat Källa: Hav 90, SNV. Källa: Hav 90, SNV.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
Försurning av mark och sjöar och läck- handelsgödsel. (Se även Kapitel 3, s. 49 och age från avfallsupplag kan på sikt även Kapitel 7, s. 180.) komma att påverka kvicksilvertillförseln till havet. Samtidigt kommer de direkta punkt- Bly utsläppen från Sverige att fortsätta minska.
Belastningen med bly är lägst i Bottenviken (Se även Kapitel 3, s.46 och Kapitel 7, s.203.)
och ökar söderut i takt med ökat luftnedfall,
men blyhalterna i plankton är högre i Bot- Kadmium
tenviken än i egentliga Östersjön. Bly binds Kadmium finns på samma sätt som kvick- starkare än många andra metaller i sedisilver i relativt höga halter i Bottenviken och menten. Därför är bly sannolikt ett mindre Bottenhavet, trots att tillförseln av kad- problem i Östersjön än i övriga havsområmium är större ju längre söderut man kom- den, men uppgifter om blyets effekter i havsmer. En förklaring är att produktionen av miljön är än så länge osäkra och ibland djur och växter är större och sedimente- motsägelsefulla. ringen kraftigare i Östersjön. Bly anrikas i blåmusslor, vilket kan ha
Skillnaden i kadmiumbhalter i plankton betydelse i en del områden. Utanför Rönnoch sill(strömming) mellan Östersjön och skärsverken har också ryggskador på fisk Västerhavet förklaras i stort sett av salt- (hornsimpor) konstaterats, vilka troligen har haltsminskningen. I blåmusslor, som växer orsakats av blyutsläppen. snabbt i Västerhavet, sjunker halterna För havet som helhet dominerar bly från snabbare. luftutsläpp. Dessa har i Sverige minskat med
De svenska kadmiumutsläppen kommer 50970 sedan 1975. Huvuddelen av blyutsläpframför allt från gruvavfall och metallverk. pen till luften kommer från blytillsatser i ben- Dessutom tillförs åkerjorden kadmium sin. från handelsgödsel, men det finns ingen be- Svenska vattenutsläpp av bly kommer räkning av hur mycket kadmium från han- framför allt från gruvavfall och kommunala delsgödsel som läcker ut till havet. reningsverk. Utsläppen från reningsverken
Kadmium är förbjudet inom många an- kommer troligen huvudsakligen från regnvändningsområden. De två största kvarva- vatten, och ursprunget är huvudsakligen rande kadmiumkällorna är batterier och bly från bensin även där.
Tabell 5.16 Luftnedfallets andel av den totala metallbelastningen i olika
havsområden i procent. Naturlig tillförsel ingår inte.
| Bottenviken — Bottenhavet = Egeniliga | Öresund + Kattegatt | |||
| - | Östersjön | |||
| Zink | ÖR | |||
| "Koppar | 88 -- BB | JB | FÖ | |
| Kadmium | 87 | 85 | 48 | 60 |
| Bly | 95 | 4 | 97 | 93 |
| Arsenik | 31 | IL | 98 | 73 |
| Krom | 25 | 10 | ME | 66 |
| Nickel | 25 | 36 | 5 | 50 > |
| Kvicksilver | 50 | 5 |
Källa: Hav 90, SNV.
Hur mår Sverige?
För bly, liksom för kvicksilver och kad- Tenn mium, gäller att tillförseln i olika varor och
Organiska tennföreningar kan medföra konstruktioner är betydligt större än utsläp-
problem i havsmiljön, bl.a. vid odling av pen, vilket medför risk för spridning i miljön
musslor och ostron. Problemet är i allmänpå längre sikt. (Se även Kapitel 3, s. 50 och
het lokalt i närheten av båthamnar. Vid Fis- Kapitel 7, s. 180.)
kebäckskil och vid Trosa/Askö-området
finns samma typ av förändringar av mussel- Zink
skalen som i sydöstra England och som Zink förekommer i havsmiljön enligt misstänks bero på organiska tennföreningar. samma mönster som kadmium. 6596 av de Den tennförening som återfinns i skalsvenska zinkutsläppen till vatten kommer djur (butyltenn) kommer från båtfärg som från gruvavfallet. Andra källor är metallverk används för att förhindra påväxt av alger på och dagvatten från regn och snö i tätorter fartygsbottnar. Sedan år 1989 är det förbju- (där det förekommer mycket förzinkat mate- det att använda färger som innehåller orgarial). Tidigare zinkutsläpp från rayonindu- niska tennföreningar till båtar som är kortare strin har minskat, dels på grund av reningsåt- än 25 m. gärder, dels på grund av att produktionen har minskat.
Tabell 5.17 Svenska metallutsläpp till vatten 1988. Ton.
Kvick- Kad- |
> silver mium Bly Koppar Zink Krom Nickel Arsenik
Gruvindustri 0,01 0,1 2 30
Gruvavyvfall 1 535 600
Primärt
metallverk 0,03 0,13 0,75 4 ; 8
Skrotbaserade
metallverk <1 2 2 | 1
Järn- och stål-
| industri | 0,02 0,1 | 2 2 | 30-10-15 =<10 | |
| Ackumulator- | RR se | |||
| industri | <1 | 1 | ||
| Verkstads- och yt- | - | |||
| behandlingsindustri” | 0,1 | 5 | 25 10 | 10 |
| Elektronikindustri" | <1 | 2 |
- Glas- och keramikindustri <2 2 Kemisk industri 0,03 <1 <1 <1 <1 1 . Garverier" 10
Rayonindustri i 60 <I
Kommunala : reningsverk 0,1 02 5 20 45 3 10
- Massaindustri
SUMMA 0,2 2 20 75 800 40 30 9
. "Uppskattningar för 1985.
Källa: Hav 90, SNV.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
Bild 5.26 Kadmium i fisk, alger och musslor.
BOTTENVIKEN BOTTENHAVET ÖSTERSJÖN VÄSTERHAVET Kadmium, 40 av bakgrundsnivån 700
600 = ; BELASTNING
500 |
A= TiNförsel från
| polska oc Kadmium, sovjetiska floder
mikrogram per g ingår ej
torrsubstans
3¶VÄXTER
OCH DJUR
Kadmium, mikrogram per g torrsubstans
tillskott från föroreningar
naturlig halt i gamla sedimentlager
Kadmiumbelastning och kadmiumhalter i fisk, blåstång och blåmusslor samt i sediment i olika havsområden. Halterna i det levande materialet är störst i Bottenhavet under det att belastningen — jämfört med bakgrundsnivån — är störst i Östersjön.
Källa: SNV Rapport 3696.
Hur mår Sverige?
Arsenik Akuta utsläpp från olyckor kan medföra att
stora vattenområden och kuststräckor skadas Arsenik bedöms bara vara en riskfaktor i Bottenviken. Arsenik är direkt giftigt för al- allvarligt för flera år, innan de återhämtar ger, som tar upp arsenik om det är brist på sig. Det gäller t.ex. Tsesisolycka i Stock-
holms skärgård 1977 och oljeutsläppen fosfor. Den stora källan av betydelse i Sverige är Rönnskärsverken. Utsläppen därifrån utanför Tjörn 1987. har emellertid minskat från 2000 ton i mitten Den totala tillförseln av olja till svenska av 1960-talet till 6 ton 1989. Arsenik kan havsområden uppskattas till mellan 30 000 också läcka ut från arsenikförorenad mark och 60 000 ton per år. Omkring 4096 komvid anläggningar för trätmpregnering samt mer via vattendrag, från avloppsreningsverk från virke som behandlats med arsenik. eller industrier. Fatygstrafiken och luftned- Gamla avlagringar i sediment är en stor fall av oljeföreningar svarar för ca 3090 var-
dera. källa till arsenik i havsmiljön.
Till Nordsjön och Nordatlanten (som
omfattas av Pariskonventionen) beräknas Koppar, krom och nickel
floderna föra med sig 50000 ton olja om Tillförseln av koppar varierar förhållande- året. Därtill kommer 29 000 ton enbart från vis lite mellan olika havsområden. Koppar- läckage och spill i samband med utvinning halterna i sediment är små i förhållande till av olja och gas till havs. den beräknade belastningen, vilket tyder på För hela Östersjön beräknas luftnedfalatt belastningen är överskattad. I Öresund let av oljeföreningar till 10 000—40 000 ton och Kattegatt är kopparhalterna i sill högre per år, vilket är betydligt mer än tidigare än i Östersjön, troligen på grund av beräkningar kommit fram till. Oljenedfall kopparutsläpp i Öresund. från luften är till stor del omvandlade och
För krom och nickel är ökningen i sedmi- oförbrända kolväten, som vanligen är mer menten små eller inga alls, trots att tillförseln giftiga än den ursprungliga oljan. till haven beräknas vara 50—10096 högre Det är stor brist på jämförbara mätdata än den naturliga belastningen, vilket kan för- över hur mycket olja som tillförs haven. De klaras av osäkra beräkningar. Hos plank- svenska utsläppen via floder uppskattas till ton visar krom en avtagande halt från Bot- ca 3 000 ton till svenska kustvatten. Upp-
tenviken till Östersjön och därefter en ök- skattningarna av oljeutsläppen från de ning i Öresund— Kattegatt. Nickel ökar från kommunala reningsverken varierar mellan
Bottenviken och söderut både i plankton 16 och 800 ton. Raffinaderierna svarar för och sediment, men denna ökning har troligen ca 70 ton per år. Till detta kommer olja som naturligt ursprung. förs med regnvatten, från bensinstationer
Kopparutsläpp kommer till stor del från m.m. ytbehandlings- och elektronikindustrier, me- Utsläpp från fartyg är förbjudet, men födan krom- och nickelutsläpp kommer från rekommer i strid mot gällande bestämmelser. stål- och ytbehandlingsindustrier. Fartygsutsläppen har dock minskat sedan
mitten av 1970-talet.
Även när det gäller effekterna av olja i
havsmiljön saknas i mycket kunskaper, men Olja från många det finns omfattande laboratorieförsök.
Vid ett stort oljeutsläpp är vissa effekter upkällor penbara, t.ex. massdöd av sjöfågel och
Olja i luften och oljeutsläpp till floderna andra djur som lever utmed kusten och i hasvarar för en stor del av de oljeföroreningar vet. Andra effekter kan kvarstå i flera årsom finns i havet. Därtill kommer oljeut- tionden. vinning till havs och utsläpp från fartyg. Skador från kontinuerliga, små och
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
spridda utsläpp som tillsammans blir mycket Dumpning i havet förbjuden stora, är svårare att påvisa, utan att de därför skulle vara mindre allvarliga. Musslor kan All dumpning på svenskt vatten är i princip t.ex. överleva ett akut utsläpp genom att förbjudet sedan 1971. De enda undantag sluta sig under flera veckor, men klarar inte som har tillåtits är dumpning av muddermindre, ständigt pågående utsläpp. Kro- massor. niska utsläpp sprids huvudsakligen genom att När det gäller Östersjön har även andra oljekolväten binds till partiklar i vattnet och länder upphört att dumpa annat än mudderansamlas i bottensedimenten. massor.
I Östersjöns ytvatten är halterna av olje- I Nordsjön dumpas fortfarande industrikolväten dubbelt så höga som de halter som avfall, avloppsslam och muddermassor, men uppmätts i Nordsjön och tre gånger högre dumpning av miljöfarligt industriavfall skall än i Nordatlanten. De halter som finns i Ös- upphöra efter 1995. tersjöns ytvatten skadar, men dödar inte, Avfall och utsläpp från fartyg och oljeutmånga organismer, om man utgår från effek- vinning medför en allvarlig nedskräpning av ter som observerats i laboratorieförsök. västkusten, framför allt de yttre delarna av
I mer förorenade havsområden i andra Bohusläns skärgård. Det är mest plastmatedelar av världen misstänks skador på fiskägg rial som flyter i land; tågvirke, dunkar, preoch larver. Andra effekter, enligt laborato- senningar, etc. Enligt stiftelsen Håll Sverige rieförsök, är skador på fortplantning, beteen- rent kommer det skräp som kan identifiedeförändringar och genetiska skador. ras sällan från Sverige.
Försök har också gjorts med att skapa Nedskräpningen på ostkusten har minsmodeller av ekosystem i behållare, som pla- kat radikalt de senaste 20 åren. Enligt Håll ceras i havet. De visar att även låga halter Sverige rent är nedskräpningen i Stockav oljekolväten kan minska eller slå ut vissa holms skärgård numer ett relativt litet proarter. blem. Anledningen till förbättringen är
Tabell 5.18 Oljeföroreningar från fartyg i svenska och angränsande vat-
ten.
Antal/år
| 1976 | 1980 | ||
| ”Inrapporterade utsläpp | 469 | 360 | |
| Därav dokumenterade | 354 | 241 | |
| Lokalisering | =S | c | re |
| TI skärgård | = 105 | sel | |
| Utomskärs på svenskt vatten | 130 | 108 | |
| Till sjöss på internationellt vatten 114 | 67 | ||
| Ursprung = | | | ||
| Tankfartyg = | 33 | 8 | |
| Torrlastfartyg | 16 | 3 | |
| Övrigt | 305 | 225 |
Källa: Kustbevakningen.
161 11 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
ordnad sophämtning i skärgården även för menderas av Pariskommissionen och Helfritidsbåtar, minskad nedskräpning från singforskommissionen beräknas medföra en sjöfarten och enskilda människors ökade na- minskning med 20—3076. Flera länder beturvårdsansvar. döms få svårt att fullt ut uppfylla överens-
kommelserna om närsaltreduktion.
För stabila organiska miljögifter har Hel-
singforskommissionen som ett första steg
Internationella
kommit överens om att tillförseln till haven överenskommelser skall halveras till 1995, jämfört med 1987.
Nordsjökonferensen har motsvarande mål Det internationella miljöarbetet har ökat för perioden 1985—1995. kraftigt de senaste decennierna och ett tiotal Helsingforskommissionen anger också överenskommelser reglerar hanteringen av att utsläppen av organiskt bunden klor föroreningar i havsområden som berör Sve- (AOX) från skogsindustrierna inte får rige (Se Bild 5.27.). Målen har blivit allt överstiga i genomsnitt 1,4 kg per ton massa mer precisa, när det gäller att uttrycka krav (2 kg per ton barrvedsmassa och 1 kg per på hur mycket olika utsläpp skall minska. ton lövvedsmassa). Pariskommissionen har Vid Ronnebykonferensen om Östersjön i beslutat om strängare krav; högst 1 kg september 1990 angavs i stället ett mål för AOX per ton för tillverkning av all sorts tillståndet i miljön; nämligen att återställa Ös- massa. Enligt den nordiska handlingsplatersjöns ekologi. nen mot havsföroreningar skall utsläppen av
Enligt Helsingforskommissionen och AOX ha halverats omkring år 2000, räknat Nordsjökonferensen skall utsläppen av när- per ton massa. Naturvårdsverket anser att salter till haven minska med 5090 under pe- detta kommer att kunna uppfyllas. rioden 1985—1995. De åtgärder som rekom- När det gäller metaller har Helsingfors-
Tabell 5.19 Dumpning i Nordsjön och Nordatlanten 1988 enligt rappor-
ter till Oslo-kommissionen, tusen ton.
Industriavfall -
torbritannien
nt dumpnin
Dumpning ån sandsugningsvrk. Uppgifter
Källa: Oscom 16/10/2-E, 1990.
Kapitel 5 Vatten, sjöar, hav och kust
kommissionen också angett målet att utsläp- Enligt naturvårdsverkets bedömning pen till Östersjön skall minska med 5096 kommer Sverige att kunna klara en 50-prounder perioden 1987—1995. Sverige tolkar centig reduktion av luftutsläppen, med undetta som att minskningen gäller både luft- dantag för nickel. För att nå en 70-procentig och vattenutsläpp, eftersom luftutsläppen minskning av kvicksilver och kadmium besvarar för en stor del av tillförseln till havet. hövs ytterligare åtgärder utöver de som ingår
Nordsjökonferensen beslutade våren i hittills beslutade program. För kadmium- 1990 att utsläppen till vatten av metaller skall utsläpp till vatten kan det vara möjligt att minska med 5096 1985—1995 och samma minska utsläppen med 5097 till 1995 och mål skall vara nått för luftutsläpp senast 1999. med 7095 till år 2000, men det bedöms vara För några metaller, kvicksilver, kadmium svårt att klara en halvering av vattenutsläpoch bly, skall utsläppen både till luft och vat- pen av bly, koppar och zink utifrån hittills beten minska med minst 7090 mellan 1985 slutade program. och 1995. Inom ramen för Helsingforskommissio-
Bild 5.27 Internationella
överenskommelser.
Konventioner och överenskommelser inom havsmiljöområdet samt vilka områden och vilka frågor de omfattar. Dessutom förekommer ett omfattande nordiskt samarbete.
Konvention/ SN
överenskommelse 5
Öresunds- =
kommissionen
Kommittén för
Bottniska viken
— Köpenhamns-
avtalet
RR Helsingfors- =.
On konventionen
Bonn- = - överenskommelsen Nordsjön SS =
- Nordsjö-
konferensen | i | — Paris- - Nordsjön och konventionen Nordatlanten = Oslo-
| "konventionen
London- Global konventionen omfattning Marpol-
konventionen 2 MFA = miljöfarligt avfall. Källa: Hav 90, SNV.
Hur mår Sverige?
nen finns också rekommendationer om utsläppsbegränsningar vid oljeutvinning i Östersjön. Överenskommelsen förutsätter att.en eventuell framtida oljeutvinning sker genom att både olja och produktionsvatten via rörledningar förs i land och renas där. För oljeutvinning i Nordsjön är kraven betydligt mindre långtgående.
För sjöfarten finns också konventioner
där Östersjön anges som speciellt känligt om-
råde, vilket innebär att fartygstrafiken där måste uppfylla strängare regler än i t.ex. Nordsjön.
Londonkonventionen mot dumpning från 1972 är en global konvention som förbjuder dumpning till havs av avfall som innehåller kvicksilver, kadmium, stabila organiska föreningar,olja, m.m.. Enligt konventionen krävs tillstånd för att dumpa avfall som innehåller t.ex. bly, koppar, arsenik, cyanider och bekämpningsmedel. Avtalet förbjuder också förbränning av avfall till havs efter 1994, men i praktiken har detta redan upphört. I november 1990 beslutade konventionsstaterna om stopp för dumpning av miljöfarligt industriavfall i Nordsjön efter 1995.
Oslokonventionen reglerar också dumpning, men till skillnad från Londonkonventionen omfattar Oslokonventionen enbart Nordsjön (inkl. Skagerrak och Kattegatt) och Nordatlanten. I Oslokonventionen ingår också sjöar och vattendrag, som inte berörs av Londonkonventionen.
Den svenska lagstiftningen går längre än Londonkonventionen och Oslokonventionen. Sedan 1971 är i princip all dumpning förbjuden på svenskt vatten. Undantag medges i praktiken enbart för muddermassor. Enligt svensk lag är det också förbjudet att exportera avfall för dumpning i andra havsområden.
Hur mår Sverige?
Miljön i fyra delar av Sverige
| Sydvästra Sverige | 166 |
| Sydöstra Sverige | 170 |
| Mellersta Sverige | 172 |
| Norra Sverige | 174 |
(Rss
EESK
Hur mår Sverige?
+ iljösituationeni Sverige
> haritidigare kapitel beskri-
vits utifrån var olika för-
| oreningar förekommer, i
"luft, mark och vatten. Den kan också beskrivas utifrån ett geografiskt perspektiv. I detta kapitel sammanfattas de viktigaste miljöfrågorna i fyra olika regjoner:
pp Sydvästra Sverige, inkl. Vänern och om-
rådet väster om Vättern samt västkusten
och Oresund.
>» Sydöstra Sverige, inkl. Vättern och
södra delen av egentliga Östersjön.
>» Mellersta Sverige, dvs. Värmlands, Öre-
bro, Sörmlands, Uppsala, Västmanlands,
Stockholms, södra delen av Gävleborgs
och hela Kopparbergs län, samt norra de-
len av egentliga Östersjön.
» Norra Sverige, dvs. norra delen av Gäv-
leborgs län, hela Jämtlands, Västernorr-
lands, Västerbottens och Norrbottens
län, samt Bottniska viken.
andra länder, som Storbritannien och västra
Sydvästra Sverige
Tyskland. Föroreningar från kontinenten De områden i sydvästra Sverige som är och de brittiska öarna når Sverige med vindar mest påverkade av olika föroreningsproblem och havsströmmar. är Ringsjön, Laholmsbukten, Hisingen, Övergödningen av vissa havsområden Skånes västkust inkl. Malmö, Landskrona har lett till effekter som massutveckling av aloch Helsingborg samt triangeln Göteborg ger, syrebrist och utslagning av bottenfau- — Vänersborg/Trollhättan nan. Tidvis förekommer även massproduk- —Lysekil/Stenungsund. tion av giftalger, fiskdöd, förstörda bad-
I sydvästra Sverige finns det 426 särskilt stränder och skador på fiskodlingar. På västskyddade områden (3 nationalparker och 423 kusten är jordbruket den dominerande kälnaturreservat) som omfattar sammanlagt lan när det gäller tillförsel av kväve från vatca 65 000 hektar. tendrag. Fosfor, som också är ett närings-
ämne, tillförs havsområdet från flera olika
källor. Kustvatten och hav I Kattegatt har bottnarna i vissa områ-
den tidvis drabbats av syrebrist på grund av Västkusten tillförs föroreningar från skogs- övergödning. Situationen i Laholmsbukten
industri och petrokemisk industri i Sverige, och Skälderviken är särskilt allvarlig. Öre-
från industrier i södra Norge samt från sund är relativt kraftigt förorenat av både
Kapitel 6 Miljön i fyra delar av Sverige
industriella och kommunala utsläpp samt av uträtning av vattendrag har också bidragit närsalter från jordbruket. Även i andra till att öka transporterna av närsalter till hakustvattenområden har övergödningseffek- vet. ter konstaterats, t.ex. i en del havsvikar i Bohuslän.
I den yttre delen av Laholmsbukten och
Sjöar och vattendrag
i Skälderviken har syrehalterna i bottenvattnet varit låga varje sensommar och höst un-
Försurning der 1980-talet.
I Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och
I Kattegatts djupvatten är också syrgashalten som lägst under slutet av sommaren Bohus län är 50—7596 av alla sjöar och vatoch hösten. Under senare år har syrgashal- tendrag allvarligt försurade. Malmöhus län
är det enda länet som har få försurade sjöar
ten tenderat att bli allt lägre. År 1988 var si-
och vattendrag. tuationen extrem med kraftiga algblomningar av en giftalg (Chrysochromulina poly- I många av de försurade vattnen har fisklepis) i Kattegatt under våren, följda av ut- arter som mört, lax och öring försvunnit. bredd syrebrist i bottenvattnet på hösten. Samma sak gäller för många arter av
I områden med syrebrist har bottendju- snäckor och insekter. Dessa arters försvinrens biomassa minskat. En situation med sy- nande är delvis en konsekvens av vattnets rebrist i bottenvattnet leder till att syrekrä- surhet men orsakas även av att vattnet innevande bottendjur flyr eller dör. I de havsom- håller höga halter aluminium. De höga aluråden där bottenvattnet är tillräckligt syre- miniumhalterna beror i sin tur på den kraf-
tiga markförsurningen i sydvästra Sverige. rikt har mängden bottenlevande djur däremot ökat.
Kvicksilver
Antalet partiklar i vattnet har ökat vilket leder till att solljuset inte tränger lika långt Kvicksilver är den tungmetall som hittills ned i vattnet som tidigare. Därför har ut- medfört de allvarligaste problemen i sjöar bredningen i djupled av stora alger minskat. och vattendrag. Ett stråk av sjöar med höga I Laholmsbukten har dessa alger gått starkt kvicksilverhalter går från Vänern/Vätterntillbaka medan trådalgerna ökade kraftigt området mot västkusten. Även andra tungunder åren 1952 till 1985, och då speciellt metaller förekommer i förhöjda halter i vattunder 1970-talet. nen i sydvästra Sverige.
Kvävebelastningen i Kattegatt och Ska- Trots att utsläppen av kvicksilver till luft gerrak har beräknats till 6 gånger den natur- i Sverige har minskat kraftigt sedan slutet av liga tillförseln, medan fosforbelastningen' 1960-talet har kvicksilverhalterna minskat har beräknats till 8—10 gånger den naturliga bara i de sjöar där det tidigare förekom ditillförseln. I Öresund är kvävebelastningen rekta utsläpp av kvicksilver till vattnet. 4—5 gånger större än den naturliga tillförseln I försurade sjöar (inkl. de flesta som kaloch fosforbelastningen 6 gånger den natur- kats) är kvicksilverhalten i gädda och abborre liga tillförseln. oftast så hög att dessa fiskar inte bör ätas av
I Västerhavet skulle den av människan människor. Däremot är kvicksilverhalterna i orsakade kvävetillförseln behöva minska laxfiskar oftast inget problem från hälsomed 70—8090 för att man skall kunna synpunkt. uppnå förhållanden som kan betecknas som På grund av lokala industriutsläpp var naturliga. kvicksilverhalterna i fisk tidigare ett stort pro-
Den ökade kvävebelastningen i havsom- blem i norra Vänern. Numera är situatiorådena beror framför allt på kvävenedfall nen påtagligt bättre och svartlistningen har. från luftföroreningar och kväveläckage från hävts. Någon minskning av kvicksilverhaljordbruksmarker. Dikning av våtmarker och ten i fisk från skogssjöar har däremot inte
Hur mår Sverige?
kunnat registreras. Halterna tycks snarare hotar artrikedomen, bl.a. har vissa fiskarter ha ökat något under de senaste åren. svårt att reproducera sig.
Övergödning Tendenser För jordbruksområdena i sydvästra Sverige Situationen i ett stort antal av de försurade är övergödningen (eutrofieringen) ett betyd- vattnen har förbättrats genom det omfat-
ligt större problem än försurningen. Över- tande kalkningsprogram som bedrivs av
gödningen av sjöar beror framför allt på jord- länsstyrelserna. Därigenom har många förbrukets använding av gödsel. Belastningen surningskänsliga arter återhämtat sig. Ett från tätorterna har minskat genom omfat- exempel är den starkt ökade förekomsten av tande fosforrening av avloppsvatten i kom- lax i vattendragen i Hallands län. Kalkmunernas reningsverk. ningen bedöms också på sikt kunna bidra till
Kvävehalten i sjöar och vattendrag har minskade kvicksilverhalter i fisk. ökat i sydvästra Sverige under de senaste Kalkningen minskar effekterna av för- 20 åren. En fördubbling eller ännu större surningen, men undanröjer inte orsaken. ökningar har konstaterats under de senaste Om man utgår från föroreningarna, kan 10—15 åren. Det beror främst på det ökade man inom de närmaste 30 åren inte räkna nedfallet från luften vilket i sin tur framför med att försurningen kommer att minska i allt beror på en ökad fordonstrafik i Sverige de sjöar och vattendrag, som inte kalkas. och andra europeiska länder. Det är oklart Kvicksilverhalterna kommer att öka liksom om just de ökade kvävemängderna orsakar kvävebelastningen om man utgår från de bestörningar i sjöar och vattendrag. dömningar som nu kan göras. För att på-
tagligt förbättra situationen krävs utsläpps-
minskningar i norra Europa med ca 8090 av Andra problem
såväl svavel som kväve och kvicksilver. I Malmöhus och Skaraborgs län har man upptäckt rester av bekämpningsmedel i flera vattendrag. Många planktonarter är Skog och mark mycket känsliga för rester av bekämpningsmedel och genom bioackumulation (an- Odlingslandskapet domineras av åker. samling av kemikalier och andra ämnen i bio- Strukturomvandlingen, mekaniseringen och logiskt material) kan högre vattenlevande specialiseringen i jordbruket har lett till att organismer som fisk drabbas. vissa brukningsformer och miljöer i stort sett
Vattenregleringar har i många fall orsa- försvunnit. Detta har medfört att antalet kat stora förändringar av den biologiska si- arter i olika naturtyper har minskat. tuationen. De kan också förstärka andra Av hagmarkerna återstår bara en bråkmiljöproblem som försurning, övergödning del jämfört med för 40—50 år sedan. Haoch igenväxning. I sydvästra Sverige är vat- garna har successivt återgått till skog, getendragen i allmänhet reglerade. nom att de har fått växa igen eller planterats
I vissa delar av sydvästra Sverige finns med skog. Samtidigt har en stor del av jordäven problem med erosion. Stora mängder brukslandskapets ”odlingshinder”, dvs. åkerslam förs bort. Detta gör vattnet grumligt holmar, odlingsrösen, stenmurar, träd- och och ökar risken för övergödning. Följden buskridåer, småvatten m.m. , tagits bort. kan bli omfattande skador på växt- och Sammantaget har detta inneburit att oddjurliv. lingslandskapet blivit mer enformigt och art-
De viktigaste problemen i Vänern är hög fattigt. kvävehalt, igenväxning av stränder och vikar, Vissa landskaps- och naturtyper blir allt höga kvicksilverhalter i sediment och fisk mer ovanliga. De kvarvarande resterna isolesamt utsläpp av organiska miljögifter. Detta ras från varandra och och det blir svårare
Kapitel 6 Miljön i fyra delar av Sverige
för djur och växter, som är bundna till dessa skogsfåglar i denna del av landet. områden, att föröka sig. I södra Sverige har Analyser visar att stora skogsområden i också många lövskogar och blandskogar er- södra Sverige har ett pH-värde i marken som satts av planterade granskogar. underskrider 4,4, dvs. den nivå där alumi-
Inventeringar av barrskogen visar att till- nium börjar skada rötterna. Totalt sett rör ståndet i skogarna i sydvästra Sverige är avse- det sig om ca 300 000 hektar i sydvästra Gövärt sämre än i landet som helhet. Det gäl- taland. ler framför allt barrskogarna i Skåne, Göte- I Skåne, Halland och södra Småland har borgs/Stenungsunds- området, norra Hal- försurningen trängt långt ned i marken och land och delar av Älvsborgs län. Stora lokala påverkar ibland grundvattnet. Försurvariationer förekommer. Skadorna, som ningen har medfört att markens lättillgängorsakas av luftföroreningar, är genomgående liga förråd av bl.a. näringsämnena kalcium störst i skogsbryn, på höjdryggar och i och magnesium sedan 1950-talet har minskat andra utsatta miljöer. med 30—7090 i sydligaste Sverige.
Lövskogarna i sydvästra Sverige är I sydvästra Sverige beräknas nedfallet av mindre skadade än lövskogarna i Central- svavel till 15—20 kg svavel per hektar och år. europa, när det gäller förekomsten av Det behöver minskas med ca 759470 för att onormalt glesa trädkronor. Bokskogen kan belastningsgränsen skall nås. emellertid visa tecken på att grenarna växer : Mycket tyder på att skogsmarken i vissa och förgrenas sämre, även om kronorna bara områden i södra Sverige närmar sig kväveär måttligt glesare än tidigare. Särskilt ut- mättnad, vilket leder till markförsurning, satt är bokskog i Malmöhus och Hallands kväveläckage och näringsobalans hos skogslän, speciellt på leriga och svårdränerade träden. marker, där upp emot hälften av träden är Den totala tillförseln av kväve — i form påverkade. av kväveoxider, nitrat, ammoniak och am-
Förekomsten av olika växter, som träd, monium — är i sydvästra Sverige 15—20 kg örter, gräs och ormbunkar, i sydligaste Sve- per hektar och år. I utsatta lägen, t.ex. i rige har förändrats under de senaste 15—35 skogskanter, kan kvävenedfallet uppgå till åren, speciellt i lövskogarna. Arter som före- 40 kg eller mer. I dessa delar av landet behödrar neutrala eller endast svagt sura jordar ver tillförseln minskas med mellan 3070 och har i många fall minskat, medan många arter 5022; mest i de kustnära områdena i sydväst. med förkärlek för kväverika miljöer tende- I sydvästra Götaland kommer en stor del rar att öka, t.ex. brännässla och hundkex. av kvävenedfallet i form av ammoniak från Samma tendens kan anas för svampfloran. stallgödsel. Orsaken till detta är försurning av marken Halterna av det marknära ozonet i Sveoch ökat nedfall av kväve. rige ligger under sommarhalvåret nära eller
Omfattande förändringar av den trädle- över de halter som på kort eller lång sikt vande moss- och lavfloran har observerats i skadar grödor. Skillnaderna mellan olika desödra Sverige. Under de senaste 40 åren lar av landet är inte särskilt stora, men har ett flertal arter försvunnit eller blivit akut korta perioder med speciellt höga halter är hotade. Det gäller särskilt lavar, som tar vanligast i södra och sydvästra Sverige. upp kväve ur luften (kvävefixerande). Varje sådan period varar ofta flera dagar.
Med tilltagande markförsurning minskar I södra Sverige är det typiska sommarockså tillgången på kalcium i marken. Det medelvärdet 60—90 mikrogram ozon/m?, har starkt påverkat förekomsten av land- medan episodvärdet ligger på 150—250 snäckor som minskat kraftigt på många håll i mikrogram/m?. Det finns risk för skador på sydvästra Sverige. Det finns också tecken levande organismer när ozonhalterna unpå att barrskador på gran och tall har med- der korta perioder överstiger 120 fört en minskning av övervintrande barr- mikrogram/m?.
Hur mår Sverige?
Grundvatten
Sydöstra Sverige
Höga halter av nitratkväve har uppmätts i Det landområde i sydöstra Sverige som är grundvatten, särskilt i områden med sandjor- mest påverkat av föroreningar är Blekinge, dar i södra Sverige. Starkt förhöjda nitrat- där försurningen är ett stort problem. Därhalter finns i många av brunnarna i Hallands till kommer hela södra Östersjön som belasoch Malmöhus län. En förklaring är att tas med föroreningar från kuststaterna och gödslingen ökade under 1960-talet och fram där övergödningen har bidragit till att stora till mitten av 1970-talet. Med tanke på att
bottenområden drabbas av syrebrist. det kan dröja flera årtionden innan ökat kvä-
I sydöstra Sverige finns det 302 särskilt veläckage leder till ökade nitrathalter i
skyddade områden (4 nationalparker och 298 grundvattnet kan man förvänta sig att dessa
naturreservat) på totalt ca 37 000 hektar. kommer att öka de närmaste åren.
I södra Sverige överskrider grundvattnets halt av nitrat-kväve på många håll 10 mg
Kustvatten och hav
per liter. Gränsvärdet för att undvika hälsorisker är i Sverige 30 mg nitratkväve per li- Delar av Hanöbukten är kraftigt påverter — ett värde som överskrids i en del jord- kade av närsalter. Tecken på övergödning bruksområden. finns också i de öppna havsområdena i
Analyser av vatten från grävda brunnar i Östersjön. Däremot är Smålands och Öster-
Västsverige tyder på att surhetsgraden har götlands kustvatten antagligen det som är ökat och motståndskraften mot försurning minst belastat av föroreningar, om man jäm- (alkaliniteten) minskat jämfört med 1940- för med landets övriga kustområden. Lokalt och 1950-talen. Många kommunala grund- förekommer emellertid påverkan från de få vattentäkter i södra Sverige förefaller vara stora industrianläggningar som finns längs påverkade av försurning, om än inte i kuststräckan. egentlig mening försurade. Däremot är Det ökande antalet partiklar i vattnet har 20—-3096 av privata brunnar i Jönköpings lett till att solljuset i dag inte tränger lika långt och Älvsborgs län försurade. I vissa kommu- ned i vattnet som det gjorde tidigare. Sedan ner är andelen försurade brunnar större, början av seklet har siktdjupet t.ex. i Kvädöt.ex. 8090 i Gnosjö. fjärden (Åsvikelandet sydost om
Valdemarsvik) minskat från ca 9 m till ca 6
m. Det vattendjup, ned till vilket ljuset för-
Tätortsluft
mår uppehålla algproduktionen har alltså
minskat med 30—4096. Även förekomsten I städer och andra tätorter påverkas luften
av stora alger har minskat. till stor del av lokala utsläpp av kväveoxider
Längs Östersjökusten är jordbruket och under det att svavel och sot till stor del
avloppsvatten från hushållen de stora kälkommer utifrån. I Göteborg beräknas ca
lorna till utsläpp av närsalter som kväve och 20000 människor bo vid gator där natur-
fosfor. Kvävebelastningen på Östersjön har, vårdsverkets riktvärde för kvävedioxid
jämfört med det naturliga tillståndet, ökat ibland överskrids.
ca fyra gånger. Fosforbelastningen har ökat
Naturvårdsverkets riktvärde för svavel-
åtta gånger i egentliga Östersjön. dioxid i luften överskrids bara tillfälligtvis i
Blybelastningen ligger i Östersjön sju Skånelänen.
gånger över bakgrundsnivån. Zinkbelast-
ningen är avsevärd, medan belastningen av
krom och nickel ligger i nivå med bakgrunds-
värdena. Halterna av kadmium tenderar
att öka längs Blekingekusten, speciellt i
Kapitel 6 Miljön i fyra delar av Sverige
Karlskrona skärgård. Kvicksilverhalterna kat genom en omfattande fosforreduktion i är höga i Bråviken och i anslutning till skogs- reningsverken. I många fall har sjösänkindustrier utefter Kalmarkusten. ningar, dikningar och kanalanläggningar or-
sakat övergödning och igenväxning. I syd-
östra Sverige är oreglerade sjöar och vatten-
Sjöar och vattendrag drag sällsynta.
Kvävehalten i sjöar och vattendrag har Bland de värst utsatta områdena när det ökat även i sydöstra Sverige under de senaste gäller ytvattenförsurning är Blekinge och 20 åren. En fördubbling eller ännu större Kronobergs län, där 50—7590 av alla sjöar ökningar har konstaterats under de senaste och vattendrag är allvarligt försurade. 10—15 åren.
Några få större områden i södra Sverige I vissa områden finns även omfattande saknar praktiskt taget allvarligt försurade problem med erosion och stora slamtranssjöar och vattendrag trots ett stort luftned- porter, som medför omfattande skador på fall av försurande ämnen. Det är slättbygder växt- och djurliv. med kalkrika och buffertstarka jordar, t.ex. Vättern är en näringsfattig sjö, om man i Östergötland samt på Öland och Gotland. ser till fosfortillgången. Den biologiska pro-
Mört, lax och öring har i många fall för- duktionen är därför liten och Vättern är :svunnit. Samma sak gäller för många arter av mycket känslig för föroreningar som lagras snäckor och insekter. Orsakerna är försur- upp i biologiskt material. I problembilden ning av vattnen och höga aluminiumbhalter till ingår förhöjda halter av metaller, svårnedföljd av markförsurningen. brytbara klorerade organiska ämnen (bl.a.
I Småland finns många sjöar med fisk dioxin i fisk) och förhöjda kvävehalter. med höga kvicksilverhalter. I de försurade Försurning, övergödning och höga vattnen (inkl. de flesta som kalkats) är kvicksilverhalter är problem som väntas bekvicksilverhalten i gädda och abborre ofta så stå de närmaste 30 åren. Det tar tid innan hög att vattnen är svartlistade. en minskad belastning av föroreningar ger ef-
Prognoser baserade på matematiska mo- fekt. För att påtagligt förbättra situationen deller visar att vid en minskning av syrabe- krävs att utsläppen i norra Europa minskar lastningen med omkring 5090 fram till bör- med ca 8096 av såväl svavel som kväve och jan av 2000-talet skulle mer än hälften av alla kvicksilver. försurade sjöar i södra Sverige återfå ett pH-värde över 6 omkring år 2030. För att få samma effekt i Kronobergs län krävs en Skog och mark minskning av belastningen med åtminstone 809760 under 1990-talet. I sydöstra Sverige har försurningen och
Vattenkemiska undersökningar tyder på andra effekter av förorenande utsläpp i luften att försurningssituationen i sydöstra Sverige i inte påverkat skog och mark i lika stor utallmänhet inte förändrats i någon större sträckning som i den sydvästra delen av omfattning sedan mitten av 1970-talet. Där- landet — dock med undantag för Blekinge, emot har situationen förbättrats avsevärt i där luftföroreningar från Östeuropa medför de sjöar och vattendrag som har kalkats. ett stort nedfall av svavel och kväve.
I vattendrag på Gotland förekommer Graden av markförsurning är mindre väl ibland rester av bekämpningsmedel. känd i sydöstra Sverige än i Skåne och längs
Övergödningsproblemen är störst i Ös- västkusten. Mindre nedfall av sura ämnen i tergötlands och Gotlands län men förekom- kombination med större andel kalkpåvermer också i delar av andra län. Orsaken är kade jordar och mindre nederbörd gör att framför allt fosforläckage från jordbruksmar- marken inte påverkats lika långt ned. Stora ker. Belastningen från tätorterna har mins- arealer, minst 100 000 hektar skogsmark, är
IZI
Hur mår Sverige?
emellertid allvarligt försurade. 2096 av de djupborrade. En relativt stor an-
Tillförseln av svavel överstiger avsevärt del av brunnarna i Kristianstads län uppges belastningsgränserna i större delen av regio- också vara försurade. I dessa områden förenen. Den kritiska belastningen bedöms kommer även starkt förhöjda nitrathalter i vara ca 5 kg svavel per hektar och år i syd- stora delar av brunnsbeståndet. östra Sverige. Både ek och bok har i Ble- Till följd av korrosionsskador på vattenkinge kraftigt utglesade trädkronor. ledningar är kopparhalterna starkt förhöjda i
Av gran och tall har hela 6590 av träden dricksvatten från många enskilda brunnar i i Blekinge färre barr än normalt och barrska- hela Sverige. Det finns risk för att kopparhaldorna har ökat. Antalet friska träd uppges terna i dricksvatten kommer att öka i takt ha halverats sedan 1984. med den tilltagande försurningen.
Jämförande studier visar att övriga växter i ekskog inte är lika påverkade av luftföroreningar i östra Småland som i Skåne. Djurlivet har heller inte påverkats så
Mellersta Sverige
mycket.
I mycket sura marker kan zinkhalterna i De mest förorenade områdena i mellersta marklösningen i södra Sveriges skogsmark Sverige är Storstockholm och Dalälvsområvara i närheten av de halter då negativa ef- det. fekter på växter registrerats i laboratorieför- I mellersta Sverige finns det 445 särskilt sök. Halterna av bly, koppar och kadmium skyddade områden (5 nationalparker och 440 är betydligt under den kritiska belastningen. naturreservat) omfattande totalt ca 215 000 Den bedöms vara 3—10 gånger högre än de hektar. Liksom i resten av landet har det halter som har uppmätts i svensk skogsjord. skett stora förändringar 1 odlingslandska-
I närheten av större punktkällor före- pet. I skogs- och mellanbygderna är igenkommer dock metallhalter som ligger över planteringen av mer eller mindre öppen belastningsgränserna. Varphögar från sul- mark den mest påtagliga landskapsförändfidmalmsbrytning medför stora metalläckage ringen. it.ex. Bersbo i Östergötland. Där pågår också försök med att begränsa dessa metallutsläpp från gruvavfallet.
Kustvatten och hav
I Blekinge är aluminiumhalten hög i mineraljordeh, vars förråd av växtnäringsäm- Kvävebelastningen på egentliga Östersjön nen är litet. har ökat ca fyra gånger jämfört med det na-
Ozonhalterna överskrider gränsen för turliga tillståndet. Fosfortillförseln har ökat skador på växter också i sydöstra Sverige. åtta gånger. Sommarmedelvärdet behöver sänkas med Syreförhållandena i Landsortsdjupets minst 10—30926. De höga halter som före- bottenvatten har försämrats i takt med att tillkommer under korta perioder skulle be- förseln av kväve och fosfor till egentliga höva minskas med 5077 i sydöstra Sverige. Östersjön har ökat. Salthalten på 300 m djup
i Landsortsdjupet är i dag i huvudsak oför-
ändrad jämfört med situationen vid sekelskif- Grundvatten tet. Däremot har syrgashalten minskat till
en tiondel av nivån vid sekelskiftet. Total sy- Försurningspåverkat grundvatten rebrist och bildning av svavelväte uppträförekommer framför allt i grunda brunnar i der allt oftare. kalkfattiga delar av Götaland. I Blekinge Det ökade antalet partiklar i vattnet har förekommer surt brunnsvatten i mer än hälf- lett till att solljuset i dag inte tränger lika långt ten av de grävda brunnarna och i mer än ned i vattnet som det gjorde tidigare, vilket
IT2
Kapitel 6 Miljön i fyra delar av Sverige
påverkar algproduktionen. I skärgården från tätorterna har minskat genom omfatutanför Öregrund påträffades i mitten av tande fosforreduktion i reningsverken. 1940-talet blåstång ända ner till 11,5 m djup. Kvävehalterna i sjöarna har ökat. Under de I mitten av 1980-talet gick blåstången en- senaste 10—15 åren har de i vissa fall fördast ner till 8,5 m i samma område. dubblats. I många fall har också sjösänk-
Arealen döda bottnar har ökat sedan ningar, dikningar och kanalanläggningar bibörjan av 1960-talet, bl.a. i egentliga Öster- dragit till övergödningen och igenväxningen. sjön. Övergödningsproblemen är störst i Upp-
Till problemen med Östersjön hör för- sala län men förekommer också i delar av utom övergödningen belastningen med klo- andra län. rerade organiska ämnen. Halterna av kad- Mälaren har till stora delar karaktär av mium och kvicksilver i sedimenten bedöms slättsjö. Fosfortillförseln är stor och därmed ligga ca 10 gånger över den naturliga nivån. också produktionen av alger och andra väx-
ter. Övergödning förekommer huvudsakli-
gen i sjöns västra och norra delar samt i
grunda vikar. Metallhalterna i Mälarens bot-
Sjöar och vattendrag
tensediment är i vissa områden förhöjda, I Värmlands län är fortfarande 50—7596 av men kvicksilverhalten i fisk ligger under alla sjöar och vattendrag allvarligt försurade, svartlistningsgränsen. vilket medför att många fiskar, snäckor och insekter försvunnit på samma sätt som i södra Skog och mark Sverige. Omfattande försurningsproblem finns även i de andra länen med undantag för Även i mellersta Sverige har luftförore- Uppsala och Stockholms län där endast ningarna påverkat skog och mark. Påtaglig vissa sjöar och vattendrag har försurningsska- markförsurning har konstaterats t.ex. i dor. Gävleborgs län. Stockholmstrakten är också
Ett stråk av sjöar med höga kvicksilver- påverkad och där tycks lokala källor ha stor halter går från Norrlandskusten ner mot Vä- betydelse. I de östra kusttrakterna varierar nern/Vätternområdet. I norra Värmland känsligheten för försurning; kalkrika sedioch Dalarna finns många sjöar med fisk med mentmarker med stor förmåga att motverka kvicksilverhalter över gränsen för svartlist- försurande ämnen gränsar ofta till försurning. ningskänsliga hällmarker och tunna moräner.
På grund av Tjernobylolyckan är cesium- Försurningen har därför bara påverkat halten i fisk hög framför allt i näringsfattiga vissa delar av området. och därmed ofta försurade sjöar i Västman- I andra delar av Mellansverige har landlands samt i Gävleborgs län. skapet mer storskalig karaktär och här finns
Försurningen av sjöar och vattendrag i större sammanhängande försurningspåvermellersta Sverige har i allmänhet inte föränd- kade områden. I framför allt Värmland och rats i någon större omfattning sedan mitten Dalarna finns tecken på att markförsurav 1970-talet. Situationen i ett stort antal av ningen har gått lika långt som i de mest påde försurade vattnen har förbättrats genom verkade områdena i sydvästra Sverige. kalkning. Kalkningen minskar på sikt även Skogsskadorna har ungefär samma omfatthalterna av kvicksilver — och troligen också ning som i landet som helhet, men det är av cesium — i fisk. oklart om barrförluster på skogen i norra
För jordbruksområdena i mellersta Sve- | Mellansverige beror på luftföroreningar elrige är försurningen inte något nämnvärt pro- ler klimatförhållanden. blem. Däremot är övergödningen ett pro- Svavelnedfallet skulle behöva minska blem, som framför allt beror på utsläpp av med 5096 i Svealand för att komma under fosfor från lantbruket. Fosforutsläppen gränsen för kritisk belastning.
Hur mår Sverige?
Ozonhalterna överskrider de kritiska halterna i samma utsträckning som i södra Norra Sverige
Sverige.
De viktigaste föroreningsproblemen i norra
Sverige är förekomsten av stabila organiska Grundvatten ämnen och tungmetaller i Bottniska viken
samt den ökade försurningen i de södra fjäll- Försurningspåverkat grundvatten före- områdena. kommer i de områden där marken och I norra Sverige finns det 216 särskilt sjöarna är försurade. Grunda brunnar är skyddade områden (9 nationalparker, 207 särskilt påverkade i delar av Värmland. naturreservat), vars areal totalt uppgår till
Nitrat är ett problem i första hand i jord- 2 200 000 hektar, vilket är ca 830920 av landets bruksbygder, t.ex. på Närkeslätten. Starkt skyddade areal. förhöjda nitrathalter finns också i stora delar av brunnsbeståndet i Sörmlands län. Salt
Kustvatten och hav
grundvatten förekommer i enskilda brunnar i områden som i förhistorisk tid var täckta
I Bottenviken har utsläpp av fosfor större av havsvatten.
betydelse än kväveutsläppen när det gäller
produktionen av plankton och alger. Tätortsluft Kvävebelastningen på Bottenviken och
Bottenhavet (som tillsammans utgör Bott- Luften i Stockholm innehåller tidvis förore- niska viken) är 1,5 resp. 1,7 gånger större ningshalter över de nivåer som Världshälso- än den beräknade naturliga tillförseln. Fos- Organisationen anger som riktvärden. Rikt- forbelastningen på de nordligaste havsomvärdena för koloxid och kvävedioxid över- rådena är 1,3 resp. 1,8 gånger större än den skrids mer än 10 gånger per år utmed 11 km naturliga tillförseln. av innerstadens gator och 2—10 gånger per år Utmed Bottniska vikens kust förekomutmed 33 km gator i centrala Stockholm. mer de största utsläppen av klorerade orga- Utmed dessa gator bor ca 6 000 människor. niska ämnen från skogsindustrin. För att få
Genom bl.a. en omfattande utbyggnad en bild av den storskaliga spridningen av t.ex. av fjärrvärmenät har medelvärdena för sva- dioxiner har man undersökt sälar från olika veldioxid under vinterhalvåret i Stockholm hav. I haven runt Sverige verkar dioxinhalminskat från 90 mikrogram/m? år 1970 till terna ligga på ungefär samma nivå som i 19 mikrogram/m? år 1989 och ligger där- andra hav på norra halvklotet, men man kan med klart under riktvärdena för svaveldioxid se en tendens till ökande halter från västi luft. Perioder med höga halter har också kusten via Östersjön upp mot Bottenviken. blivit färre. För flertalet metaller är utsläpp och luft-
Naturvårdsverkets riktvärde för sot nedfall större för Bottenhavet än för Bottenöverskrids inte i Stockholm eller någon an- viken. Tillförseln av kadmium i Bottenvinanstans i Sverige. Sothalterna har emeller- ken är ungefär lika stor som den naturliga tid ökat något i Stockholms centrala delar se- transporten. I andra havsområden är kaddan 1980-talets början, sannolikt beroende miumbelastningen 3—7 gånger högre än den på ökad trafik. naturliga tillförseln. Däremot är halterna av
t.ex. kadmium i fiskar och kräftdjur högre i
Bottenhavet än i södra delen av Östersjön,
där belastningen är högre. En tänkbar förkla-
ring är att mängden organiskt material är
relativt sett mindre i Bottenhavet än i Östersjön. Ämnen som kadmium fördelas där-
Kapitel 6 Miljön i fyra delar av Sverige
med på en mindre mängd organismer, vilket Sjöar och vattendrag leder till högre halter.
Även för bly är belastningen relativt låg I södra Norrlands fjälltrakter och längs
i Bottenviken. Påslaget av zink är avsevärt i stora delar av Norrlands kustland finns Bottenhavet och Östersjön, medan det för många allvarligt försurade sjöar och vattenkrom och nickel ligger i nivå med den natur- drag. I kalkrika områden, t.ex. i östra Jämtliga mängden. land, är försurningsproblemen av ringa om-
I Sverige intar Rönnskärsverken, trots fattning. en kraftig minskning av utsläppen, fortfa- Ett stråk med sjöar med höga kvicksilrande en särställning när det gäller utsläpp verhalter i fisk, ibland 2—3 mg/kg, finns längs av olika metaller. Metallutsläppen från de Norrlandskusten. (Gränsen för svartliststora upplagen av gruvavfall är också bety- ning går vid 1 mg kvicksilver per kg fisk.) dande, särskilt av kadmium och zink, och En jämförelse mellan de naturliga nikan leda till miljöstörningar. våerna och dagens situation visar, att kvicksil-
I Rönnskärsområdet har man noterat verkoncentrationen i fisk har ökat omkring ryggskador på fisk (hornsimpa), troligen be- 5 gånger i stora delar av Sverige. Bara i den roende på blyföroreningar. allra nordligaste delen är halten fortfarande
Bottenviken är det havsområde som är i närheten av den naturliga. känsligast för arsenik. En kraftig förhöjning På grund av Tjernobylolyckan förekomav arsenikmängderna i bottensedimentens mer höga halter av radioaktivt cesium i fisk, övre lager speglar tidigare mycket stora ut- framför allt i näringsfattiga (och därmed släpp från Rönnskärsverken. Dessa utsläpp ofta försurade) vatten i Västernorrlands och märks också i Bottenhavet, där halten i ytse- Jämtlands län. dimenten är fördubblad. Vattenundersökningar tyder på att för-
Arsenikens giftighet förstärks i områden surningen av sjöar och vattendrag i Norrdär fosfor är det som begränsar produktio- lands kustland och inland i allmänhet inte nen av alger och plankton, vilket är fallet har förändrats i någon större omfattning sejust i Bottniska viken. dan mitten av 1970-talet. Däremot har för-
Osäkerheten i fråga om bl.a. naturliga surningen ökat i den södra fjällregionen även transporter av kvicksilver respektive nedfall under 1980-talet. För områdena längst i av kvicksilver från luftföroreningar, försvå- norr saknas i allmänhet uppgifter om försurrar bedömningen av lokala utsläpps effekter ningens utveckling. Hittills har kalkningen i miljön. Belastningen ökar från Bottenvi- av sjöar varit av mindre omfattning i norra ken och söderut, men 1 strömming är kvick- Sverige än i övriga landet. silverhalterna högre i Bottenhavet än sö- De flesta stora vattendragen i Norrland derut. Det kan delvis bero på att sedimenten har reglerats för att utnyttja vattenkraften, där innehåller höga halter kvicksilver. De men fyra huvudälvar samt flera mindre älfiberbankar som fortfarande finns kvar utan- var och älvsträckor är skyddade mot utbyggför några skogsindustrier är eller kan bli en nad. Många mindre vattendrag och sjöar är källa till spridning av kvicksilver. Problem också reglerade eller har påverkats genom med höga kvicksilverhalter i fisk till följd av bl.a. dikning av skogsmark. Regleringarna läckage från fiberbankar finns bl.a. utanför har medfört stora förändringar av de biolo- Hörnefors, Husum, Örnsköldsvik, Sunds- giska förhållandena i vattenmiljön. vall och Gävle. Kvävehalten i sjöar och vattendrag har
ökat i Norrland under de senaste 20 åren, men ökningen är inte lika markerad som i södra Sverige.
JI5
Hur mår Sverige?
Skog och mark Grundvatten
Jordbruksmarken minskar stadigt i Norr- I vissa kalkfattiga kustkommuner är grunda land , liksom i skogsbygder i södra och mel- brunnar försurningspåverkade.
lersta Sverige. Ängsbruket har i princip Det förekommer också korrosionsska-
upphört, liksom fäboddriften. Vallodlingen dor på vattenledningar i delar av Norrland. är dock fortfarande omfattande.
Landskapet utarmas också genom markavvattningen och särskilt utsatta är sumpsko- Tätortsluft
garna. Den nordamerikanska tallen Pinus
De områden som har mest luftföroreningar contorta planteras i viss omfattning. I vissa
i norra Sverige är enligt länsstyrelserna områden är också de fjällnära skogarna en
Sundsvalls-, Skellefteå- och Luleåhotad naturtyp och beslut har därför tagits
regionerna. Luftföroreningarna har minskat för att öka skyddet av dessa skogar.
påtagligt sedan början av 1970-talet. T.ex.
De mest omfattande skadorna på gran
har medelvärdena för svaveldioxid under och tall finns på de äldre träden. De största
vinterhalvåret i Sundsvall minskat från 140 barrförlusterna på gran finner man i Norr-
mikrogram/m? (ovan tak) 1970/71 till 13 lands inland, sannolikt beroende på hårt kli-
mikrogram/m? 1988/89. Riktvärdet för kvämat och att en stor del av skogen är gam-
vedioxid överskrids dock fortfarande för mal. I genomsnitt vart femte träd har barrför-
vissa stadsdelar. luster på minst 4096.
Norrlandslänens tätorter har under vin-
I de södra delarna av Norrland har
terhalvåret högre halter föroreningar än tätskogsmarken försurats kraftigt under de se-
orter av motsvarande storlek i övriga Svenaste tio åren. I norra Norrland har man
rige. Det beror bl.a. på att solen under vinännu inte kunnat konstatera någon markför-
terhalvåret står mycket lågt vilket ger uppsurning till följd av luftföroreningar. Utlak-
hov till markinversion, dvs. temperaturskiktningen av nitrat från skogsmark i norra Sve-
ningar som minskar luftväxlingen nära rige har inte heller ökat under de senaste
marken. Städer som Sundsvall som är lokalidecennierna. Inventeringar visar att skogs-
serade i dalgångar kan därvid få speciella marken är minst sur i norra Sverige. Av de
problem. ca 450 000 hektar mark som har pH-värden
lägre än 5,5 finns 94 000 hektar i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län.
Det nuvarande kvävenedfallet bedöms inte leda till kvävemättnad av marken i norra Sverige.
Cesiumnedfallet efter kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl har de senaste åren varit det allvarligaste föroreningsproblemet i delar av Norrland. De högsta koncentrationerna har uppmätts i delar av Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län med utlöpare in i Jämtland. Gränsvärdet för cesium i fisk överskrids t.ex. i flertalet sjöar i Västernorrlands län.
Hur mår Sverige?
Varuproduktion,
e e
kemikalier, avfall
| Industriutsläppen minskar | 182 |
| Snabb ökning av kemikalier | 198 |
| Avfall och återvinning | 206 |
12 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
iljöarbetet har hittills hu- dagens utsläpp ligger på en nivå som är lägre
vudsakligen inriktats på att än 1950-talets. Därmed har punktutsläpp minska utsläppen från minskat som miljöproblem. Andra källor s.k. punktkällor, dvs. i hu- spelar i stället en relativt sett större roll för vudsak industrier, ener- miljön.
glanläggningar och avloppsnät. De stora an- Under den period som åtgärder för att läggningarnas utsläpp har tydligt kunnat minska de stora punktutsläppen genomförts, uppfattats som störningar, inte minst av har många miljöproblem ändå förvärrats. kringboende. Det har också ofta varit lätt Att miljösituationen i Sverige i hög grad beatt inse sambanden — dvs. att det som släpps ror på utsläpp från andra länder har redoviut genom skorstenar och avloppsrör ham- sats i tidigare kapitel. En annan viktig orsak nar i naturen och orsakar skador. är att alla de varor vi använder leder till
Åtgärderna mot punktutsläpp i Sverige många små och spridda utsläpp, som samhar i många fall varit framgångsrika. En rad mantaget kan få stora miljöeffekter. Vissa föroreningar har med hjälp av reningsut- ämnen är också direkt giftiga för människor rustning, processförbättringar eller förändrad och kan skada hälsan, t.ex. lösningsmedel i produktion minskat påtagligt. I stort sett lim och färger. kan man säga att de 1 000 största och mest Det går i dag inte att på ett systematiskt förorenande industrierna har minskat sina sätt beskriva olika varors potentiella miljöfarutsläpp med mer än 70 20 under 1970- och lighet. Skälen är flera; den nästan oöver- 1980-talen. I många fall betyder detta att blickbara mängden varor är ett, varornas allt
Bild 7.1 Miljöpåverkan av både varor och utsläpp.
"2 (KEMI AB
SS SN AR
Miljöarbetet har hittills till stor del inriktats på att minska utsläppen från industriprocesserna under det att varornas miljöpåverkan uppmärksammats först på senare år.
Teckning: KJELL STRÖM.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
större grad av komplexitet är ett annat. Till duktionsanläggningarna totalt ut 400 ton detta kommer att andelen importerade och lösningsmedel. Siffran kan jämföras med utofullständigt kända varor på den svenska släpp av lösningsmedel vid användning av marknaden är mycket stor. färger och lacker, sammanlagt 38 000 ton. Miljöpåverkan kan uppstå i olika led av en varas hela livscykel — vid utvinning av rå- 2) Krom varor, produktion, transporter, konsumtion och avfallshantering. De ämnen som ingår i Stor spridning av krom sker på ett liknande färdiga produkter kan i vissa fall läcka ut sätt via varor. Viktigast i sammanhanget är när varorna används. I de flesta fall uppkom- olika stålprodukter, där krom ingår som en mer miljöproblem först i avfallsledet, t.ex. legeringsmetall — exempelvis i rostfritt stål, vid sopförbränning. kullagerstål och verktygsstål. Krom före- Problemet har dessutom en tidsdimen- kommer också i lädervaror som skor och i sion. En del ämnen kan komma ut i miljön färger, träkonserveringsmedel och förkroganska kort tid efter att varan använts eller made produkter. Kromexponering kan hos kasserats, medan det för andra kan dröja människor bl.a. ge upphov till allergiska mycket lång tid. Jämför t.ex. så olika pro- kontakteksem. dukter som schampo, TV-apparater och hus. Universitetet i Linköping har byggt upp En miljöfarlig beståndsdel kan också ut- en flödesbild av kromets kretslopp i det göra en förhållandevis liten del i en vara, men ändå medföra stora problem genom att va- Bild 7.2 Kromutsläpp från proran sprids i stor omfattning. duktion och konsumtion. Det är ofta stor skillnad mellan utsläpp vid produktionstillfället och utsläpp som upp- Krom, kommer vid konsumtion och hantering av ton/år varor. Följande exempel — färger och lack, krom, bly och kadmium — visar detta. 1500
1) Färger och lack Unäne Det finns ca 50 anläggningar som tillverkar - från produktion, färger och lack i Sverige. 1988 släppte pro-
1000 totalt
Tabell 7.1 Utsläpp av lösningsmedel från tillverkning respektive användning av 500 färger och lacker. Ton per år. Furläpp Z från konsumtion, Färgindustrin 400 0 -—- totalt RN SS Användning: Lackering inom trävaru- och ; 1920 1940 1960 1980 verkstadsindustrin 25 000 Målning inom Sygarer some 4000 Utsläpp av krom från produktionen och från Billackering 3 000 konsumtionen av varor som innehåller krom, Målning i hushåll 6 000 inklusive sopförbränning och läckage från TOTALT 38 000 avfallstippar.
Källa: SOU 1990:59 Källa: Ulrik Lohm, Ambio nr.4, 1989.
Hur mår Sverige?
svenska samhället. Den visar tydligt hur rige under 100 år, 1880 — 1980. Utsläppen produktionsutsläppen har minskat som en har minskat kraftigt sedan slutet av 1960-talet följd av regleringar enligt miljöskyddslagen och har fortsatt att minska efter 1990, framoch. förändringar i industrin. för allt genom minskad användning av bly i
Samtidigt sprids krom från avfall. En be- bensin. räkning visar att halten av krom i storstads- Fram till 1980-talet har uppskattningsvis områdena om fyrtio år kan vara i nivå med 200 000 ton bly lagrats i den svenska miljön. den som i dag finns kring ferrokromindustrin Trots att utsläppen totalt sett minskar, komi Trollehätteområdet (3 ton krom /km?). mer denna upplagring att fortsätta i takt med Det beror framför allt på de många, små och att blyhaltiga varor kasseras och blyet därspridda källorna, dvs. spridning från olika igenom så småningom kommer ut i miljön. varor. T.ex. har den stora mängden kromgarvade skor betydelse. 4) Kadmium
Kadmiumanvändningen inom många om- 3) Bly råden har minskat, men det sker alltjämt en En liknande analys av bly ger en betydligt betydande tillförsel av kadmium — huvudmera sammansatt bild. Bly har dels använts sakligen via varor av olika slag. längre än krom, dels är användningen mer Sedan 1982 är det i Sverige förbjudet att ankomplex. Bild 7.3 visar blyutsläppen i Sve- vända kadmium för ytbehandling, som stabi-
lisator i PVC-plast (polyvinylklorid) och Bild 7.3 Utsläpp av bly under 100 som färgämne, men det finns vissa tidsbe-
år. gränsade undantag. Förbudet omfattar
också import av varor där kadmium använts Bly ton/år på dessa sätt. Vid ingången till 1980 svarade
dessa tre användningsområden för ca 75 Yo 3000 av den totala kadmiumanvändningen.
em Övrig konsumtion
ses0 82 Ammunition.
Industriluft Tabell 7.2 Användningsområden
för inmonterade nickel-
kadmiumbatterier 1985, 2000 i procent av batteriernas
sammanlagda vikt.
Sladdlösa verktyg
Nödbelysning 1000 Dammsugare |
Radiokommunikation 10
| Mobiltelefoner | Å |
| Video | 3,5 |
| Rakapparater | 3 |
| Minnesuppbackning, nödsystem | 3 |
| 1940 1980 1988 Datorer | RR |
"Militära applikationer 2,5 Utsläpp av bly i Sverige under åren 1880-
Hobby ; EL 1980 resp. 1880-1988, fördelat på olika typer BR VR 3 : = 4 d av källor.
100,0
Källa: Anderberg, Bergbäck,Lohm, KemI Report No 12/90. Källa: SOU 1990:59.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Under senare år märks en tydlig föränd- let låg dessa kring 50 ton kadmium per år. ring av bruket av kadmium i Sverige. Sedan För närvarande är de ca 4,5 ton per år. kadmiumförbudet 1982 har den årliga net- Riksdagen beslutade 1988 att de direkta uttotillförseln inom ”förbudsområden” minskat släppen av kadmium skulle halveras från från ca 125 ton till ca 20 ton och väntas 1985 till 1995. De fakta som finns tillgängliga minska med ytterligare 10 ton fram till 1992. pekar på att detta mål kommer att uppnås. Kadmiuminnehållet i batterier omfattas Kadmium tillförs också åkerjorden från inte av förbudet och användningen av nickel- kadmiumhaltigt fosforgödsel och som nedfall kadmiumbatterier ökar kraftigt. från luften. Bidraget från fosforgödsel har Kadmiummängden i dessa uppgår för när- minskat som en följd av renare fosforgödselvarande till mellan 80 och 100 ton per år. medel — från att tidigare ha legat på runt 10 Problemet kan lösas genom insamling av så- ton per år till den nuvarande nivån på ca 3 dana batterier. Hittills har bara ca 1090 av ton årligen. dessa samlats in. Uppskattningsvis är nedfallet av kad- När det gäller punktutsläpp av kadmium mium över Sverige 20 ton per år. Det är till luft och vatten från fabriker m.m. har en framför allt utländska källor som är upphotydlig minskning skett. I början av 1970-ta- vet till detta. Nedfallet minskar dock —sannolikt som en följd av skärpta miljöskyddskrav för kadmium också i andra länder. Bild 7.4 Kadmiumtillförsel Beräkningar visar att i Sverige har cirka Kadmium 5 000 ton kadmium ansamlats i varor och ton/år konstruktioner under de senaste årtiondena. Detta motsvarar en fjärdedel av den kadmiummängd som naturligt finns i hela 200 Sveriges marker.
Bild 7.5 Utsläpp av kadmium från punktkällor 1970-1988. Kadmium ton/år 100 40
1970 1980 1990 20
Slutna batterier Öppna batterier 10 | Förbudsvaror Legeringar m.m. till vatten En uppskattning av nettotillförseln av kad- | z mium till Sverige via varor, etc. under perioden 1970 1980 1990 1975=19290:. Källa: Monitor 1987, Enheten för metallindu- Källa: SOU 1990:59. stri, SNV.
Hur mår Sverige?
Detta betyder att den kadmiummängd mitten av 1970-talet men utgör trots detta som finns i olika varor är så stor att även små fortfarande den i särklass största enskilda kälandelar av den kan komma att orsaka all- lan till dessa föroreningar. (Se Kapitel 5, varliga miljöstörningar när och om de når 8.151) den yttre miljön. Problemet förstärks av att Statistiska centralbyrån och naturvårdsvi inte vet hur lång tid det kan dröja innan verket har gjort en bedömning av vilka indueffekter uppdagas. Troligen dröjer det strier som har störst miljöpåverkan. Den hundratals år innan allt kadmium som finns utgår framförallt från störningar i form av utinbyggt i dagens samhälle når miljön. släpp till luft och vatten. Bedömningen ba-
Kadmium är giftigt även i små doser. seras på den miljöstörning branschen som Människor kan drabbas såväl av akut kad- helhet utövar. Det innebär att enskilda anmiumförgiftning som en långsam inlagring, läggningar kan avvika från mönstret. främst i skelett och njurar. (Se Kapitel 3, s. De industrigrenar som bedöms ha ”stor 49, och Kapitel 5, s. 157.) miljöpåverkan” är:
BP Massaindustrin Industriutsläppen b Pappers- och pappindustri
> Färgindustri minskar > Industri för gödselmedel och ogräsbe-
kämpningsmedel Under den senaste tjugoårsperioden har
> Industri för oorganiska kemikalier utsläppen från den svenska industrin minskat
PP Industri för organiska kemikalier kraftigt. Äldre anläggningar har successivt
bb Konstfiber- och basplastindustri moderniserats eller lagts ner och ersatts av
Bb Oljeraffinaderier nya som anpassats till de miljökrav som
> Cementindustri ställts, framför allt genom tillståndsprövning
Bb Mineralulls- och glasullsindustri enligt miljöskyddslagen. Nya och ändrade
> Flertalet järn-, stål- och metallverk processer, liksom en strävan till energibespa-
(dock ej valsverk, dragerier och icke-järnringar, har krävt installation av ny teknik.
metall). Miljökrav har också bidragit till såväl process- som teknikförändringar. Sammanlagt finns det ca 360 anläggningar
Dagens industrier ser i många avseenden som har en förhållandevis stor direkt och inhelt annorlunda ut än 1960-talets. De ry- direkt påverkan på miljösituationen. kande skorstenarna har till stor del försvun- Därutöver finns ytterligare drygt hundra nit. Detta betyder inte att industrins alla mil- anläggningar för vilka koncessionsnämnden jöproblem är lösta, men förändringarna för miljöskydd fattar beslut om miljövillkohar medfört att många utsläpp av förore- ren. Antalet stora miljöstörande industrier ningar har minskat. Vissa branscher har har minskat samtidigt som små anläggdessutom kommit förhållandevis långt i arbe- ningar, som måste anmälas till hälsovårdstet att bli en ”ren industri”. Dit hör t. ex. nämnderna, ökar. Det senare gäller bl.a. sockerindustrin, som tidigare stod för stora kemtvättar och bensinstationer. lokala föroreningar. Numera har sockerin- Utöver de anläggningar som redovisas i dustrin installerat slutna system, vilket resul- Tabell 7.5, finns ca 55 000 fabriker, verkstäterat i att man inte längre behöver utnyttja der, etc. som inte behöver prövas eller anstora mängder färskvatten till produktionen. mälas enligt miljöskyddslagen. Siffran ska Utsläppen till omgivande vattendrag av jämföras med den uppgift som redovisades process- och spillvatten har i stort sett upp- 1987; ca 100000. hört. De miljöstörande industrierna lokalise-
Skogsindustrins utsläpp av organiska ras ofta så att de har god tillgång till råvaror, klorföreningar har mer än halverats sedan processvatten, energi och markområden
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Tabell 7.3 Utsläpp till luft av svaveldioxid resp. kväveoxider från olika industribranscher 1980 och 1988. Tusen ton.
Svaveldioxid Kväveoxider 1980 1988 1980 1988
Förbränning totalt
| — Gruvindustri | d | 2 | 2 | 1 | |
| — Livsmedelsindustri | 12 | 4 | 3 | 2 | |
| Textilindustri | 2 | 1 | 1 | 0 | |
| Träindustri | 4 | 2 | 3 | 3 | |
| Massa/pappersindustri NN | 14 | 16 | SE | ||
| Kemisk industri | 12 | 4 | 3 | 2 | |
| Jord/stenindustri | i | 3 | ÅR | Ö | |
| —— Järn/stålindustri | 7 | ST 4 | 2 | ||
| > Icke järn/stålindustri | - | oo | - | ||
| Verkstadsindustri a 11 | 3 | 3 | 1 | ||
| Annan industri | 0 | 0 | 0 | 0 | |
| SUMMA | 143 | 38 | 42 | 25 | |
| RELATIVTAL | 100 | Zi | 100 | 65 | |
| ”Industriprocesser | oo | ||||
| Gruvindustri | 7 | ||||
| —— Massa/pappersindustri - — > 60 | 34 | ||||
| > Kemisk industri | 45 | 27 | |||
| — Jord/stenindustri | I | 1 | |||
| Järn/stålindustri | 42 | 16 : | |||
| Verkstadsindustri | = 151 100 | || 82 54 | 34 100 | - I JR |
nd stri totalt
Gruvindustri 12 3 z 5
Livsmedelsindustri 12 4 oe 2
extilindustri > 2 TT To 0
> Tröindustri - RA då 3 3
Massa/pappersindustri = 122 48
Kemisk industri SE 33 > Jord/stenindustri dd 4 —— Jörn/stålindustri oo 6 21
Icke järn/stålindustri - -
| — Verkstadsindustri | 11 | 4 | |
| Annan industri | 0 | 0 | 0 oo PM |
| SUMMA | 294 | 120 | 76 EET |
| RELATIVTAL | 100 | AT 100 | 61 |
Källa: Na 18 SM 9001, SCB
Hur mår Sverige?
Tabell 7.4 Utsläpp och utsläppskällor i slutet av 1980-talet.
Verksam- Antal Utsläpp till Utsläpp till luft het I — anlägg- hela miljön
- ningar! Me- Radio- Svavel- Kväve- Klorerade Kolväten Di
taller aktiva — dioxid oxider, organiska -
ämnen ammoniak föreningar
Jord- och skogs-
SG 00 KE bruk Fiskodling 450 Gruvor 25 É e Industrier: = | Livsmedel 0 . Textil - 110 a a Massa- och papper 83 —e o o RR I
Grafisk ST e ee Petrokemisk och -
— raffinaderier go z > Kemisk AR 9 o Jord- och sten = 400 e . > Järn-, stål- och
45 ser 8 6
1100 6
Sr RR
| 12 +
Värmepumpar Trafik (bil båt,
- 9005 e 000 flyg) Avloppsrening 13006
Avfallsanlägg- |
= 0006 e e e ningar Sjukvård SS 2 + TOTALT årsut-
släpp, ton 220000 3100007 20000 + 466000?
Teckenförklaring: 990 Branschen svarar för mer än hälften av det totala utsläppet. — 09 Branschen svarar för mer än 1094 av det totala utsläppet.
"0 Branschen svarar för mindre än 1096 av det totala ssopper
TF ST förekommer.
Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Utsläpp till luft = Utsläpp till vatten. l Verksamhet
— Stoft Kol- CEC — Syreför- Fosfor Kväve Suspen- Klorerade Olja Överdioxid och brukande derade organiska och = skotts-
haloner ämnen ämnen = föreningar fett — värme
| ; | 0 > Jord-ochskogs-
a, (0 . bruk e o Fiskodling
e & en oo oo Gruvor
SS a Industrier:
. k SÅ e . e É e Livsmedel + og e e Textil en 009 [1] 000 "en . Massa och papper e Grafisk - - : Petrokemisk och
e e o + o + oe raffinaderier . x + é e . e 7 Kemisk
o | Jord- och sten =
SS Järn-, stål- och e Xx o 00 + eo e metall : ; | : Verkstadsindustri se £ a o inkl ytbehandling
a | a Energiverk:
e Fossil 0090 Kärn se - Värmepumpar
a 0 Trafik(bilbåt,
oo flyg)
o 0 00 e 0 o Avloppsrening
- | Avfallsanlägg- =
e ningar SS
Sjukvård
40000 60milj ? 250000!2 7000 114000 70000 : släpp, ton
"Antal anläggningar som är föremål för prövning enligt miljöskyddslagen.
> ? Inklusive bensofuraner.
3 Ammoniakavgång vid hantering av handelsgödsel, stallgödsel och urin, n, totalt 50 000 ton/år. 4 Metallverk: kadmium och kvicksilver till vatten. : -SBiltrafik: bly till luft. Avfallsförbränningsanläggningar: kvicksilver Hl luft. 7 Kväveoxider, mängderna omräknade till rö Exkl. Soran 8 Flyktiga kolväten, exkl. metan. AS .?Haloner 50 ton/år, freoner 4 000 ören | "0 Mängden anges i BOD;z, dvs den mängd syre som åtgår under 7 dager vid nedbrytning av organiska ämnen.
Hur mår Sverige?
för sina anläggningar. Effektiva transportvä- utsläpp kan sägas vara ungefär hälften av gar har varit ett annat viktigt skäl för plats- 1950 års nivå. valet. Massa- och pappersfabrikerna finns Industriprocessernas andel av de totala t.ex. i stor utsträckning längs kusterna. Raf- utsläppen av svaveldioxid är ca 4096 och av finaderierna finns vid bra hamnar på västkus- kväveoxider ca 5 20. Skillnaderna är emelten. Järn- och metallverken ligger vid ham- lertid stora mellan olika regioner. I Norrbotnar på ostkusten. tens samt Göteborgs och Bohus län domi-
nerar industrin svavelutsläppen och svarar
för 19 90 resp. 24 20 av kväveoxidut-
Utveckling av industriutsläpp släppen.
Under 1970- och 1980-talen har utsläppen från den svenska industrin sjunkit kraftigt. Klorerade organiska ämnen Statistik saknas i allmänhet för tiden före
Utsläppen av klorerade organiska före- 1970-talet. Även senare mätningar kan vara
ningar är svåra att identifiera, men omfatbristfälliga och svåra att jämföra. En del
tande mätningar har gjorts av organiskt uppgifter bygger på vad som är tillåtet att
bunden klor. (Se Tabell 5.10). Den dominesläppa ut från olika anläggningar, andra
rande källan för spridning av dessa förebygger på faktiska mätdata.
ningar är massaindustriernas blekerier, som
svarar för ca 99 220 av utsläppen. Förbruk- Svaveldioxid och kväveoxider
ningen av klor i massaindustrin har minskat Utsläppen av såväl kväveoxider och svavel- sedan mitten av 1970-talet, trots att den dioxid från industriprocesser har generellt sammantagna produktionen av blekt massa minskat. Från 1970-talets början fram till i har ökat. dag har de svenska svavelutsläppen från in- Utsläpp av dioxiner förekommer inom dustriprocesser minskat i storleksordningen järn- och metallverk samt inom skogsindu- 65-7090. Minskningen beror dels på minskad strin (se Tabell 5.9). När det gäller skogsinbränsleförbrukning, dels på kraven om be- dustrin har den sammalagda mängden dioxigränsad svavelhalt i olja och skärpta villkor ner i avloppsvattnet minskat från vid koncessionsprövningar. Dagens svavel- 15-30 gram per år till ca 5 gram per år.
Tabell 7.5 Antal anläggningar med miljöfarlig verksamhet den 1 januari
1987 och den 1 januari 1990 totalt resp. med kontrollprogram.
1 janvari 1987 1 januari 1990
| oa med kp | 2 > Totalt | med kp | |
| 657 85 484! | 424! | ||
| 3078 | 34 6192 2437 | ||
| 12 | 11299 1269 | ||
| 4 ST | 17975 | 4130 |
RA
h hälsoskyddsnämnden (t.ex. bensinstation Källa: SNV Rapport 3815
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Tabell 7.6 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider i några län och in-
dustrins andel av dessa utsläpp.
- SVAVELDIOXID
dan So Industrins andel i 20 Totalt ton/år
Uppsala län 18 4036
Kronobergs län TR 0 Blekinge län oo 8 FT
Kristianstads län ; AA : 6097
Malmöhus län | 19.000 Göteborgs och Bohus län | 12 ST 20150
Älvsborgs län S 40 13
ästerbottens län Sr 69 [ 14450
Jorrbottens län 73 ; 8565
- KVAVEOXIDER S
tän 3 Industrins andel i 6 Totalt ton/år
| Uppsala län. > | I | = | 8565 |
| Blekinge län = = | a | 13 | 6235 |
| Kristianstads län | 3 | 10310 | |
| Malmöhus län | SS | 2 | 30560 |
| Göteborgs och Bohus län = | 24 | 26100 | |
| Alvsborgs län | 5 ER 18940 | ||
| Örebro län | AR | 92600 | |
| Norrbottens län | TA | 15405 |
Källa: Regionala miljöanalyser, SNV.
Tabell 7.7 Industrins utsläpp av flyktiga organiska ämnen från processer
och lösningsmedel. Ton per år.
1972 1986-1988 Kategori
- Industriprocesser
8500. 7500 Fomnacener
Kemisk industri 72500 8700 0
1800 — 1800! Järn- och stålverk
. Övriga industriprocesser 3 800 3 800!
SUMMA | 21600 21 800
| Lösningsmedelsutsläpp | T | |||
| Verkstadsindustrin | RR | 23400 30000 | ||
| - Trävarvindustrin | | : | 12 000 11 000 | ||
| Grafisk industri | | | . | 6800 | 5500 | |
| Kemisk industri | - | 5600 | 5500 | |
| SUMMA | S | | | 47 800 52500 | |
| Totalt industriutsläpp | : | 692400 74300 |
! Ingen uppdatering från 1982 gjord. Källa: Rapport B 948, IVL.
Hur mår Sverige?
Flyktiga organiska ämnen Bild 7.7 Utsläpp av kvicksilver
När det gäller utsläpp av flyktiga organiska från punktkällor 1860-
ämnen (förkortas VOC = Volatile Organic 1987.
Compounds) till luft är de totala mängduppgifterna relativt osäkra. Industrin svarar för ca en femtedel av de totala utsläppen av & anden
VOC. De viktigaste industrikällorna för Ge 50—100
spridning av VOC är lösningsmedel från e 10—50 lackering och avfettning inom verkstadsindu- P4 310 strin, målning, impregnering inom trävaruindustrin samt diffusa läckage från raffinade- É Län rier och utsläpp inom den organisk-kemiska industrin. Livsmedelsindustrin står för t.ex. etanolutsläpp från bagerier.
De senaste åren har praxis ändrats och utsläppsvilllkoren har skärpts för många anläggningar, vilket kommer att minska utsläppen av lösningsmedel från industrin även
Bild 7.6 Utsläpp av arsenik från
punktkällor 1970-1988. Arsenik ton/år
Källa: Tevander 1990.
1970 1 980 1990 Källa: Monitor 1987, Enheten för metallindustri, SNV.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Tabell 7.8 Utsläpp av tungmetaller till luft 1987/88 från olika
industribranscher." Ton per år.
Industribransch Arsenik Bly Järn Kadmium Koppar Krom Kvicksilver Nickel Vanadin Zink
Raffinaderi! FE = = 19 -
T Kloralke
= 2 2 5 SS =
3 RR 3 ER 3
43 2200 07 2 7 0,7 5
6 64 - 0,9 38 -— 037 =
- 3 - 0,1 1 oe Ez
metallverk
Ferrolegering = — = 30 == = ÖT =
Verkstadsind.. — = o— SER = NIE ST
TOTALT ca ZH 1 00 ig 40 42 1,4 17 296
"Industrins metallutsläpp till vatten redovisas i Tabell 5.17.
! Uppgifter för 1985.
Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB.
om det ännu inte avspeglas i statistiken. (Se även Kapitel 3, s. 44.)
Metaller Utsläppen av metaller från olika industrier har minskat kraftigt de senaste decennierna, det gäller inte minst arsenikutsläpp från metallverk, krom från ferrolegeringsverk, etc. Utsläppen av arsenik från industrin (framförallt Rönnskärsverken) har minskat med ca 8096 under perioden 1985-1988. Rönnskärsverkens utsläpp av andra metaller har minskat med upp till 7096 under samma period.
Kvicksilverutsläppen från enskilda industrianläggningar har minskat från ungefär 10 ton i början av 1970-talet till ca 1,4 ton 1988.
Naturvårdsverket har redovisat olika metallutsläpp, som till en del bygger på schablonskattningar, och har även gjort en sammanställning av åtgärder sedan 1985 för att minska dessa utsläpp. (Se även Tabell 3.11 och Tabell 5.13.)
Hur mår Sverige?
Vidtagna och planerade åtgärder enligt hittills tagna beslut.
Utgångsår: 1985
METALLER MEDIUM ÅTGÄRDER/KOMMENTARER
— Gruvindustri — d(sulfidmalm)
Koppar, bly, 0 Luft > Avsevärd reduktion sedan 1985, i huvudsak genom utbyte av oljeel- — zink, kvicksilver, dade sligtorkar mot pressluftfilter. | | : kadmium ; Kvicksilver, kadmium, Vatten Stor reduktion sedan 1985, främst genom ökad recirkulation av probly, krom, koppar, cessvatten samt förbättrad rening av gruvvattnet. zink
Gruvavfall
(sulfidmalm) |
Koppar, zink, bly, Vatten Utveckling av metoder för att minska metallutlakning de senaste kadmium åren. Täckning av avfall i Bersbo under 1987 och 1988 beräknas minska läckaget därifrån med ca 9026. Kostnad ca 35 milj kr.
Överenskommelse om täckning av upplag i Saxberget träffad. Kostnad 45—65 milj kr. Kostnaderna delas av staten och Boliden Mineroal.
Plan från Dalälvsdelegationen om åtgärder mot zink- och kadmiumläckage från avfall i Falun och Garpenberg. Hittills beviljat: 100 milj kr. Krav av koncessionsnämnden för miljöskydd på Falu gruva om täckning av avfallsområde.
Genomförda och planerade åtgärder bedöms minska läckaget med 5094 till 1995 och med ca 7590 till 2000. - Primära metallverk (Rönnskär)
Kvicksilver, kadmium, Luft Minskning med 30—-7096 1985-1988. Bättre uppsamling och rearsenik, koppar, bly, Vatten ning av stoft från smältprocesser. Nedläggning av kopparkalzink doverk och blysmältverk. Gällande villkor innebär ytterligare minskningar före 1994. Skrotbaserade
metallverk SS
Bly, kadmium Luft Bly minskat vid ett smältverk genom effektivare textila spärrfilter.
Kadmium kommer att minska genom att metallverken i Finspång slutar med kadmium som legeringsmetall i kopparplåt för bilkylare, senast 1994. Järn- och
stålindustri |
Zink, bly, krom, Luft Minskning av stoftutsläppen vid stålverken. Mål 0,1 kg stoft per koppar, nickel ton smält stål. Målet beräknas nås vid flertalet stålverk före 1995. Bly Su Övergång till malm med lägre blyhalt, förbättrad stoftrening. Stoftreninganläggning vid järnsvampverket i Höganäs minskar blyutsläppen från 100 till något tiotal kg. Krom, koppar, Luft Effektivare uppsamling av stoft från smältugnar och nedläggnickel ning av några ugnar har minskat utsläppen med 3096 sedan 1985:
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
METALLER MEDIUM ÅTGÄRDER/KOMMENTARER
Ferrolegerings-
verk
Krom Luft > Äldre ferrokromverk nedlagt. Ytterligare betydande minskning
när planerade åtgärder vid Vargöns ferrokromverk vidtas. Verkstadsindustri Zink Luft Textila spärrfilter har installerats vid några stora galvanise-
| ringsanläggningar. Liknande utveckling förutses för branschen - som helhet. Koppar, zink, Vatten — Någon minskning genom förbättrad rening av processvatten. krom, nickel Utveckling mot minskade vattenflöden pågår, vilket kommer att
minska utsläppen ytterligare.
Glas- och
keramikindustri . Kadmium Luft Användning av kadmium har upphört hos några keramiktillver-
Vatten — kare, kommer att försvinna vid det glasbruk som använder det.
Inom bl.a. glasindustrin används även bly- och arsenikföreningar
Kloralkaliindustri
Kvicksilver Luft > Två anläggningar har övergått till kvicksilverfri teknik, vilket
Vatten minskat utsläppen till luft med över 100 kg per år. Effektivare re-
ningsteknik har för övriga anläggningar minskat vattenutsläp-
pen något. Avftallsförbränning
Kvicksilver och Luft Minskning med över 5070 för kvicksilver 1985-1988. Avancerad andra metaller rökgasrening, separat insamling av batterier. Samtliga anlägg-
ningar skall senast under 1991 ha förbättrat rökgasreningen. Yt- -
terligare halvering av utsläppen beräknas till 1992.
Trafik ; | SN
Bly Luft Minskning med 200 ton 1985-1988 genom blyfri bensin/sänkta
blyhalter. Ytterligare minskning med ca 360 ton till 1995.
Rayonindustri I
Zink Vatten — Minskning med 50-600 genom åtgärder i processen. Ytterli-
gare kraftig minskning genom produktionsminskning. |
Diffusa källor
Kvicksilver Luft Förbud 1989 mot kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel. Tidi-
Vatten — gare spridd mängd: 2 ton. Vid tillverkningen användes 6 ton
(tillv. nedlagd). Kvicksilverförbrukningen inom tandvården
(1985: ca 3,5 ton) har minskat med 2026. Sänkta kvicksilverhal- ; ter i batterier. Högst 0,02596 i alkaliska batterier. Tenn Vatten — Förbud 1989 mot tennorganiska båtbottenförger för båtar un-
der 25 m. Minskad anv. 5090. Nuvarande användning: ca 200
ton tenn/år. Ca 8 ton används i färger och kylvattensystem. Kadmium Luft Ytbehandling, färgpigment, PVC-stabilisatorer.
Vatten
Hur mår Sverige?
Närsalter oxider och karbonater av natrium, magnesium, kalium och kalcium. Under perioden Skogsindustrin svarar fortfarande för den 1950-1980 minskade alkaliutsläppen till en större delen av industrins utsläpp av närsalter sjättedel — huvudsakligen som ett resultat av och organisk syreförbrukande substans. installation av stoftfilter. Någon detaljerad statistik över de totala industriutsläppen av fosfor, kväve och organiska ämnen finns inte, med undantag för ut-
Utsläpp från olika branscher
släppen från massa- och pappersindustrin. Utsläppen från kommunernas avloppsreningsverk är i allmänhet större än indu- Massa- och pappersindustrier striutsläppen av dessa ämnen. (Se Tabell Massaindustrier dominerar, som nämnts, 5.7.) när det gäller utsläppen av organiskt bunden klor som kommer från kloranvändningen Alkaliska ämnen vid blekningen av kemisk pappersmassa. Stoftutsläpp från cementindustrin samt från Blekning görs för att avlägsna rester av kol- och vedeldning innehåller alkaliska ämvedämnen (lignin) som finns kvar efter att nen, som delvis motverkar försurning av massan kokats och tvättats. Anledningen mark och vatten. Alkaliska ämnen är t.ex. till att man bleker massan är att man önskar en slutprodukt med hög renhet, styrka och ljushet. Bild 7.8 Utsläpp av alkaliska äm- Blekning sker i flera steg. Normalt annen till luft 1950-1980. vänds klorgas, klordioxid eller syrgas som Tusen ton blekkemikalier. (Mekanisk massa bleks SOz2-ekvivalenter!' med väteperoxid.) Det finns flera möjligheter att minska ut-
släppen av klorerat organiskt material. Dels kan kokningen modifieras så att mer lignin
tas bort redan där, dels kan andra processer för att ta bort lignin införas — t.ex. Syrgas- 60 blekning. Tvättprocessen kan också göras
mer effektiv. En annan åtgärd som minskar utsläppen
är byte av klorgas mot klordioxid. Det är för närvarande inte möjligt att tillverka hel- 20 blekt barrsulfatmassa utan någon klorgas. Med dagens teknik kan merparten av klorgasen bytas mot klordioxid. Övergången till 1950 1960 1970 1980 klordioxid väntas öka ytterligare genom utveckling av processerna. Järn- och stålindustrin Jämfört med stora massaproducenter i Skogsindustrin andra länder har den svenska skogsindustrin | Energiproduktion nått längst i fråga om att minska utsläppen av klorerad organisk substans. Riksdagen Cementtillverkning har beslutat att skogsindustrin skall ha på- Kalkbränning (exkl. fältugnar) ' sö . a börjat åtgärder för att minska utsläppen av Den mängd alkaliska ämnen som kan organiskt bunden klor till högst 1,5 kg neutralisera tusen ton svaveldioxid. TOCI (ett mått på organiskt bunden klor) Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB. per ton massa under 1992. Åtgärder för att
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
klara detta etappmål bedöms vara slutförda vel- och kväveoxider svarar massa- och papunder 1992. Numer mäts utsläppen med en persindustrin för ca 40 26 av industrins utannan metod, AOX, och 1,5 kg TOCI mot- släpp av svaveldioxider och ca 50 96 av kväsvarar ca 2 kg AOX. I mitten av 1970-talet veoxiderna. var utsläppen 6-8 kg AOX per ton massa. Skogsindustrins utsläpp av organiskt bun-
Kemisk industri m.m. den klor väntas minska ytterligare fram till sekelskiftet. Den kemiska industrin omfattar tillverk-
Även skogsindustrins utsläpp av ämnen ning av baskemikalier, gödningsämnen, klor, som förbrukar syre när de bryts ner (BOD;) natriumhydroxid, sprängämnen, raffinerad har sjunkit markant. Anledningen till för- olja, petrokemiska ämnen samt s.k. finkemibättringarna är både tekniska åtgärder och kalier. strukturförändringar inom branschen. Ut- Branschen omfattar omkring 50 större släppsminskningarna har åstadkommits sam- industrier och många små anläggningar. Getidigt som den totala produktionen har nom att företagen har en mycket skiftande ökat. typ av produktion är också miljöproblemen
När det gäller luftföroreningar som sSva- av olika karaktär.
Bild 7.9 Syreförbrukande ämnen. Bild 7.10 Klorförbrukning i massa-
produktion.
Produktion Utsläpp av BOD? av massa
Produktion av blekt milj ton/år milj ton/år
kemisk massa en Klorförbrukning
miljoner ton/år 1 000 ton/år
i Produktion av 1,0 10 - blekt kemisk massa
0,8
0,6
Utsläpp av 200
0,4 BOD7
'Klorförbrukning 0,2. 100
0,0 (Prognos) 1965 69 73 7 8 85 87 1960 1970 1980 1990 95
Produktionen av pappersmassa och utsläpp Förbrukning av klor i massaindustrin samt proav biologiskt syreförbrukande ämnen (BOD) duktionen av blekt massa, milj. ton/år. från skogsindustrin.
Källa: Naturmiljön i siffror 1990, SCB. Källa: Skogsindustrierna.
193 13 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
Tabell 7.9 Jämförelser av ut- I en internationell jämförelse är den
släppsnivåer. svenska produktionen förhållandevis liten.
Det är framför allt den petrokemiska indu- Utsläpp till vatten från tillverkning av oorgastrin som har utvecklats snabbt. Merparten niska kemikalier jämfört med vad som kan nås av petrokemiindustrin har byggts upp unmed bästa tillgängliga teknik (BAT). Ton per der de senaste två-tre decennierna. Däremot år. är Övriga kemiska industrier oftast äldre.
1987 BAT Processutsläppen från kemiindustrin har
minskat, men mycket återstår vad gäller att
Kvicksilver 0,01 — 0,01
ersätta miljöskadliga kemikalier med
| Arsenik | 1 | [0) mindre skadliga alternativ. |
| Kadmium | 0,02 0,02 | Tillverkning av oorganiska kemikalier |
| Kväve | 360 230 | omfattar huvudsakligen svavelsyra, salpeter- syra, forsforsyra och ammoniak. Dessa ke- |
| Fosfor = | 250 — 130 |
mikalier produceras vid sex anläggningar,
varav tre är lokaliserade till kusterna.
Processutsläppen är av olika slag. Vid Den petrokemiska industrins utsläpp av
produktion av exempelvis svavelsyra sker utolja och syreförbrukande ämnen (COD)
släpp av svavelföreningar via processgaser. till vatten 1987 jämfört med vad som kan nås med bästa tillgängliga teknik (BAT). Ton Vid tillverkning av salpetersyra är läckage av per år. kväveoxider ett problem. Det förekommer
också utsläpp av tungmetaller. Dessa kom-
mer in i processerna med råvaror och följer
1987 BAT
därefter med produkterna eller släpps ut med
300 240 gaser, spillvatten eller avfall. Genom att re- Ola 2,9 2,5 cirkulera vatten inom anläggningarna har det
blivit möjligt att hålla tungmetallflödena på
en lägre nivå än tidigare. Utsläpp av kvicksilver från kloralkaliindu-
Den petrokemiska industrin är koncenstrin jämfört med vad som kan nås med
trerad till Stenungsund och till Göteborgsombästa tillgängliga teknik (BAT). Kg per år.
rådet. Sammanlagt finns det fem anlägg-
ningar i regionen. Verksamheten har länge
| 1987 BAL | varit föremål för granskning från såväl mil- jö- som hälsosynpunkt. Stenungsundsindu- | |
| Till luft | 300 | striernas miljöpåverkan har bl.a. analyse- |
| Till vatten | 15 0 |
rats i en särskild utredning under mitten av
1980-talet.
Verksamheten vid de olika anläggning- Utsläpp från sprängämnesindustrin 1987 av
arna bygger på krackning av nafta (lätta oljekväve och syreförbrukande ämnen (COD) jäm-
produkter), naturgas och olja. Organiska fört med bästa tillgängliga teknik (BAT). Ton per år. kemikalier tillverkas vid anläggningarna, inte
minst råvaror till plastindustrin.
Klorproduktion sker vid fem kloralka-
1987 — BAT liindustrier i landet. Den vanliga produk-
4307 = 400 = tionsmetoden innebär att man vid elektro-'
1000 1000 lys av koksalt använder kvicksilver som elek-
trod. Utsläppen från den här sortens an- Källa: Report on Sweden's plans and activities, läggningar har varit mycket stora — främst till Helcom 1989, SNV och muntliga uppgifter. luft. I Sverige använder tre anläggningar
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
fortfarande kvicksilvermetoden, medan två Sprängämnen tillverkas vid två anlägghar gått över till kvicksilverfri teknik. Enligt | ningar. Miljöstörningarna uppkommer huinternationella överenskommelser skall an- | vudsakligen genom utsläpp av kväveförevändningen av kvicksilvermetoden upp- ningar och syreförbrukande ämnen. höra inom kloralkaliindustrin. ; |
Massa- och pappersindustrin är den vik- | Raffinaderier
tigaste marknaden för kloralkaliindustrin. Det finns fem oljeraffinaderier i Sverige. Andra viktiga avnämare är andra kemiin- Fyra av dessa är lokaliserade till västkusten. dustrier och kommunala vattenverk. Raffinering av petroleum orsakar en rad ut-
Tabell 7.10 Jämförelse mellan tillåtet råoljeintag och faktiskt utnyttjad
kapacitet. Tusen ton.
| > | BP > Nynäs (Göteborg) (Nynäshamn) | Nynäs | Scanraff | Shell a | |
| Tillstånd | 6 000 450 | 1800 | 10.000 | 5000 | |
| Utnyttjad 1986 — 4190 — 250 | 1987 3640 420 7 090 1988 8970 -430 7 600 1989 4150-3710 | 660 750 | 7700 8200 7100 7980" | 3600 3500 3500 3250 |
" Enbart råolja, i övriga siffror kan även råvaror ingå. == Källa: SNV rapport 3816. Tabell 7.11 Uppskattning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) från raffinaderier under senare delen av 1980-talet, ton per år. Utsläpp av metan ingår inte.
BP Nynäs > Nynäs Scanraff Shell SS
(Göteborg) (Nynäshamn) Uppskattat verkligt utsläpp
| kora | 2100 70 | 200 | 2500 | 2500 |
| Produkttankar | 2000 | : | 1500 | 1000 |
| Råoljetankar | 1400 100" | 150" | 300 | 700 |
| Vattenrening | 300 15 | 50 | 300 | 500 |
| Råoljehamn | Z 10 | 100 | = | | |
| Produkthamn | a | RE | TO | |
| Övrigt som bil- & jvg- | - | - | ||
| utlastn., start/stopp, | oo | |||
| från förbränning etc | 200 0 | 300 | 300 | |
| TOTALT | 6000" 250 | 500 | 6 000 | 5000" |
Fo
Produkt- och råoljetankar sammantaget. - SG
Exklusive hamnhantering. Utsläppen från hamnhanteringen ligger enligt gällande
koncessioner under Göteborgs Hamns ansvar. I RR
Råolje- och produkthamn sammantaget. —
Källa: SNV Rapport 3816.
Hur mår Sverige?
släpp. Det gäller exempelvis svavel- och kvä- Inom den svenska järn- och stålindustrin veoxider, koloxid, stoft, lättflyktiga kolvä- tillverkas valsade och smidda produkter för i ten och illaluktande ämnen som svavelväte första hand verkstads- och byggnadsindustoch merkaptaner (organisk svavelförening) rin. Sverige har också en stor andel av värltill luft. Till vatten sker bl.a. utsläpp av kvar- dens järnpulverproduktion. Viktiga melvarande oljerester, löst svavelväte och feno- lanprodukter är råjärn, råstål och järnsvamp. ler. Under åren 1986-1989 minskade svavel- Branschens andel av de svenska utsläppen utsläppen från raffinaderierna med ca 45976 av kvicksilver, kadmium, bly och krom ligger från 5785 ton svavel till 3 235 ton, bl.a. som mellan 596 och 2096 för vardera metallen. en följd av en utbyggd kontroll från miljö- För metallerna järn och mangan är branmyndigheternas sida. schen den dominerande utsläppskällan. De
Den ökade tillsynen har emellertid också direkta stoftutsläppen från ugnarna har seresulterat i att vissa, till myndigheten tidigare dan länge åtgärdats medan de diffusa utej redovisade utsläpp, har kunnat identifie- släppen i samband med fyllning av skrot och ras. Naturvårdsverket har begärt att tillstån- tappning successivt har minskats genom inden skall prövas på nytt när det gäller luft- vesteringar i allt mer effektiv stoftrening. utsläpp från BP och Shell i Göteborg samt Från koksverken sker utsläpp av bl.a. svafrån Scanraff vid Brofjorden. En sådan om- vel och polyaromatiska kolväten. I Sverige prövning pågår vid koncessionsnämnden för finns ett ferrolegeringsverk, Vargöns Allmiljöskydd. oys, som producerar 80 000 ton per år och
Utsläppen av kolväten till luft, dvs. flyk- släpper ut bl.a. metallhaltigt stoft. tiga organiska ämnen (VOC), har uppmärksammats från både hälso- och miljösyn- Ytbehandling och gjuterier punkt. Mätningar av de totala utsläppen av
De flesta ytbehandlingsindustrier använder VOC från olika delar av ett raffinaderi har
för närvarande vattenreningsteknik med uthittills endast utförts för BP. De mätningar
fällning och sedimentering av metallhydsom har gjorts där har visat att utsläppen av
roxider. Det innebär att utsläppen från varje 'VOC är betydligt större än vad som uppgivits
enskild anläggning oftast är förhållandevis i samband med tidigare tillståndspröv-
små. Samtidigt finns det många anläggningar ningar enligt miljöskyddslagen.
och sammantaget har utsläppen stor bety-
Utöver de föreningar som tagits upp här,
delse för förekomsten av metallföroreningar släpper också raffinaderier ut andra förore-
i slam från kommunernas reningsverk. Det nande ämnen, bl.a. bly och aminer (kemi-
finns numera teknik som gör det möjligt att kalier som används i processen för att ta bort
använda i princip helt slutna system för prosvavel ur olja).
cessvatten inom ytbehandlingsföretag.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
Sverige har ca 50 järngjuterier och tiotahar under tillsynsarbetet drivit igenom ett an-
let stålgjuterier. På grund av att det skrot som tal åtgärder, då man ansett att förlusterna
smälts ned ofta är av dålig kvalitet och dessav amin varit oacceptabelt höga. Detta har
utom är förorenat av bl.a. olja, färg och plastmedfört att åtgången av amin minskat med
rester kan rökgaserna innehålla såväl kad- 154090 mellan 1988 och 1989.
mium som bly, zink och olika klororganiska
ämnen som dioxiner. Olika former av re- Järn- och stålindustrin
ning reducerar utsläppen och de svenska gju- Drygt 5090 av den svenska stålproduktio- terierna uppfyller strängare miljökrav än nen sker i malmbaserade processer vid två många gjuterier i andra europeiska länder. anläggningar. Resten produceras i tio an- Antalet metallgjuterier uppgår till läggningar med skrot som råvara. Vid ca 20 200-300. Merparten av dem är små familindustrier finns endast utrustning för vals- jeägda gjuteriföretag. De stora metallgjuning av stål till färdig produkt. terierna gjuter aluminium- och kopparlege-
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
ringar och är endera integrerade i någon Tabell 7.12 Utsläpp till luft från större koncern eller har huvuddelen av sin ferrolegeringsverk jämavsättning till transportmedelsindustrin. fört med vad som kan
Miljöstörningarna från metallgjuterierna nås med bästa tillgängär inte i samma storleksordning som från liga teknik (BAT). Ton järn- och stålgjuterier. Utsläpp av giftiga per år. metaller uppstår på grund av s.k. avbränna vid smältningen. Metallgjuterierna smälter
1987 BAT
framför allt tackor som leverats från omsmältverk och skrot som återanvänds inom 440 180 industrin. 35 6
00 la IG
Källa: Report on Sweden's plans and activities
to Helcom 1989, SNV.
Tabell 7.13 Järn- och stålindustrins utsläpp jämfört med vad som är möj-
ligt att nå med bästa tillgängliga teknik (BAT) 1989-1990. Ton
per år.
1977 1985 1987/88
TILL LUFT:
| Kvicksilver | = | nd | = | 0,3-0,6 | |
| Kadmium | = | 2 | I | 0,4-0,6 | |
| Krom | 170 | 35 | 3 | ||
| Koppar | - | 20 | 6 | 2 | |
| Nickel | 70 | 25 | 8 | 5 | |
| Bly | 50 | <50 | 50 | 43 | |
| Zink | 1640 | S10 130 | 105 | ||
| Polyaromatiska | = | - | - | & | |
| kolväten | SS | ||||
| Stoft | -— 15000! | -— | 4700 | ||
| TILL VATTEN: | | | ||||
| Kvicksilver | -— | - | 0,02 | 0,02 | = |
| Kadmium | - | - | 0,1 | 0,01 | = |
| Krom | 750 | 185 | 15 | 10-15 | <2,4 |
| Koppar | 2 | 2 | z | - | |
| Nickel | 400 | 80 | 10 | ||
| Bly | 30 | 18 | 3 | ||
| Zink | 265 | 125 | 45 | ||
| Polyaromatiska | = | — | - |
kolväten
Kväve = - - 660? 250
— = uppgifter saknas, ! uppgift för 1976, ? uppgift för 1987. Källor: Monitor 1987, SNV, Report to Helcom 1989, SNV, Hav 90, SNV.
Hur mår Sverige?
för vad som skall klassas — och märkas — som Ökad användning miljöfarligt håller på att utvecklas.
Inom OECD görs en genomgång av de
av kemikalier
s.k. högvolymkemikalierna, dvs. de mest an- Under efterkrigstiden har användningen av vända kemikalierna. Resultatet har blivit kemikalier expanderat mycket snabbt. I ett en gemensam OECD-lista med ca 1400 keindustrisamhälle som Sverige kommer miska ämnen, som tillverkas i mer än 1000 människor dagligen i kontakt med ett stort ton per år i två eller flera länder. OECD har antal kemikalier både i arbetslivet och fattat beslut om att undersöka ca 150 ämhemma. Kemikaliernas miljöpåverkan är nen — sådana som man i dag nästan helt saksvår att beskriva. Dels hanterar vi ett nar uppgifter om, trots den omfattande anmycket stort antal ämnen och produkter, dels vändningen. För dessa ämnen skall både är kunskapen om kemikaliernas effekter i grundläggande egenskaper samt miljö- och miljön ofta begränsad. hälsoeffekter redovisas. På svenskt initiativ Mycket av det moderna samhällets väl- arbetar OECD också med att identifiera stånd bygger på kemiindustrins landvin- ämnen som behöver avvecklas eller begränningar. Samtidigt har en stor del av kemika- sas i sin användning. Fem ämnen (metylenlieutvecklingen skett utan tillräcklig kunskap klorid, kvicksilver, kadmium, bly och bromeom och hänsyn till de eventuella risker för rade flamskyddsmedel) har hittills valts ut. miljö och hälsa som kemikalierna kan orsaka. Det pågår nu ett omfattande arbete med att kartlägga och motverka negativa mil- De flesta kemikalier jö- och hälsoeffekter av kemiska ämnen importeras och produkter. Antalet enskilda kemiska ämnen som Utvecklingen inom kemikalieområdet kaframställs syntetiskt har ökat exponentiellt de rakteriseras av en mycket hög tillväxttakt senaste årtiondena. År 1970 fanns ca två jämfört med andra industribranscher. Kemilj. kemiska föreningar registrerade i värl- mibranschen producerar främst produkter den. Tjugo år senare hade antalet stigit till som ingår som insatsvaror antingen i andra tio miljoner. Detta innebär en ökning med i kemiindustrier eller i andra branscher. Värgenomsnitt ca 450 000 beskrivna ämnen det av kemikalieproduktionen enbart inom varje år. svensk industri uppgick 1987 till ca 40 miljar- Antalet kemiska ämnen som är i prak- der kr. Av detta svarar organiska och oortiskt bruk är betydligt lägre. Det finns upp- ganiska baskemikalier för 11 miljarder, plasskattningar som pekar på att det finns mel- ter inkl. halvfabrikat för 10 miljarder och lan 20000 och 60 000 ämnen som är i kom- läkemedel för 7 miljarder kr. Ungefär hälften mersiellt bruk i ett industriland. Av dessa av den svenska produktionen av kemikalier svarar ca 1000 ämnen för mer än 95970 av all används inom landet, resten exporteras. kemikalieanvändning — de utgör s.k. hög- Sverige importerar merparten av de kevolymkemikalier. miska produkter som vi använder. Till detta Det är svårt att beräkna hur många nya ska också läggas de varor som importeras ämnen som varje år når ut på marknaden i och som innehåller eller har behandlats med världen. Uppskattningsvis rör det sig om kemiska produkter. mellan 500 och 1000 ämnen. Industrin använder 75 90 av antalet regi- Bristen på kunskap om vilka ämnen som strerade kemiska produkter, resten används i är eller kan misstänkas vara hälso- och miljö- hushålls- och jordbrukssektorn. Den totala farliga är ett problem. Hittills har t.ex. ca nettoförbrukningen av kemikalier inom in- 2800 ämnen konstaterats kunna medföra dustri och jordbruk värderades 1988 till ca kontaktallergier. Internationella kriterier 35 miljarder kronor.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Inom branscher som tillverkar färg, lim, dels genom det pågående halveringsprokemisk-tekniska produkter, metaller och grammet för bekämpningsmedel, dels som tvättmedel kommer sannolikt viss kemika- en effekt av att jordbruket som näring minslieanvändning att minska till följd av en fort- kar. satt övergång till vattenbaserade system Inom ett flertal branscher förutspås däroch produkter. emot totalt sett ökade kemikalieinsatser. Dit
Klorförbrukningen antas minska inom hör livsmedel, massa och papper, läkememassaindustrin, framför allt genom process- del, lim, verkstad, vattenrening samt byggtekniska förändringar. På ett liknande sätt verksamhet. I övriga branscher förväntas har kemikalieanvändningen inom jordbruket kemikalieinsatserna bli i stort sett oförändminskat och förväntas fortsätta minska, rade.
Bild 7.11 Kemiska produkter i Sverige.
Antal fee 3000 »
An produkter med kvantitet > 1to
sa [0] = ”ö
ER = <= EÉ = Hej 2 -— £ -S do
Färg
2 :z & E
> [0] [00] be me) :3 fe] r
= Hoj -= É
avfettning ö - un an van
Smörjmedel Bindemedel
Syntesråvara -= - 2 -— = Hol
[0] [2] [a
= ?
[0] mn
Rengöring, Produktgruppens funktion 3 S
Xx
Kemiska produkter som 1988 användes i Sverige i över 1 ton, fördelade på produktgrupper.
Källa: KemI, SCB.
Hur mår Sverige?
Antalet kemiska ämnen och produkter i Kriterierna utgår från olika ämnens gif- Sverige tighet för vattenlevande organismer, bioke-
misk nedbrytbarhet i vatten samt förmåga Det finns mellan 50000 och 60 000 kemiska
att ackumuleras i biologiska material. Till produkter i det svenska produktregistret.
detta kommer också allmänna bedöm- Drygt 5500 ämnen som ingår i dessa pro-
ningar av kemiska föreningar som är miljödukter finns särskilt angivna i registret. Totalt
farliga, men som inte faller under något av ingår uppskattningsvis mellan 10000 och
de övriga kriterierna. Dit hör bl.a. CFC-för- 20 000 kemiska ämnen i produkterna. Regist-
eningar (t.ex. freon, se Kapitel 2, s. 16). ret innehåller, utöver vissa råvaror, huvudsakligen ämnen som av företagen bedöms ha hälsofarlig inverkan. Flödesstudier m.m.
Ca 2800 företag som tillverkar eller im-
För att öka kunskaperna om hur och var porterar kemiska produkter är registrerade i
olika kemikalier används har kemikalieinproduktregistret. Av dessa har drygt 1800
spektionen 1987 inlett det s.k. överblicksföretag någon hälsofarlig produkt i sitt sorti-
projektet. Det skall ge en översiktlig beskrivment.
ning av förekomst och användning av ke-
miska ämnen och produkter i Sverige.
I detta ingår flödesstudier, som skall följa Kemikaliekontrollen i kemiska ämnen ”från vaggan till graven”. Sverige Flödesstudier visar vilka användningar av
ett visst ämne som kan leda till stora utsläpps- Kemikaliekontrollens syfte är att minska och avfallsproblem samt ger underlag för riskerna för skada på människor och miljö av att bedöma möjligheterna att byta ut ämnet kemiska ämnen och produkter. Enligt la- mot mindre skadliga alternativ. gen om kemiska produkter är det företagen Kemikalieinspektionen har utfört flösom har huvudansvaret för de produkter de desstudier för 1,1,1-trikloretan, koltetrakloimporterar, tillverkar eller levererar. Detta rid, metylenklorid, trikloretylen, perinnebär bl.a. att företagen är skyldiga att kloretylen, styren och flamskyddsmedel (omutreda kemikaliernas egenskaper och infor- fattande ca 15 olika kemiska ämnen). Därmera om skaderisker och om förebyggande till kommer flödesstudier för några metaller åtgärder. Företagen skall också, enligt lagen, och för mjukmedel till plaster som ftalater, byta ut farliga ämnen och produkter mot klorparaffiner m.fl. mindre farliga när det är möjligt, den s.k. substitutionsprincipen. Lagen är generell, Miljömärkning dvs. omfattar samtliga verksamheter där ke-
Inom kemikalieområdet märks produkter mikalier hanteras.
som innebär fara t.ex. med en dödskalle för
För bekämpningsmedel gäller speciella
gftiga ämnen, kors för hälsoskadliga proregler som innebär att de måste godkännas
dukter och en eldsflamma för brandfara. Ett av kemikalieinspektionen innan de får im-
motsvarande system, med en märkning porteras, säljas eller användas.
som varnar för produkter som är särskilt
skadliga för miljön, håller på att utvecklas. Miljöfarlighetskriterier
Ett gemensamt nordiskt förslag till klassifice- Kunskapen för att bedöma om kemiska ring och märkning av miljöfarliga kemiska ämnen är farliga för den yttre miljön är, som produkter har tagits fram med hjälp av krite-
nämnts tidigare, begränsad. Inom Norden rierna för miljöfarlighet. har gemensamma kriterier utarbetats för att Det finns också en mängd olika märken bestämmma miljöfarlighet. Motsvarande som skall hjälpa konsumenterna att välja de arbete pågår också inom EG. varor som inte skadar — eller är minst skad-
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
liga — för miljön. Dessa har vuxit fram både mer ca 100 ton som importerades i färdiga på ideell och kommersiell väg. De nordiska kemiska produkter. De viktigaste användländerna införde hösten 1989 ett samordnat ningsområdena är avfettning och färgborttagsystem för den här typen av positiv miljö- ning inom metall- och verkstadsindustrin. märkning med gemensamma kriterier och en Även rengöring inom elektronikindustrin är gemensam symbol — en vit svan. betydelsefull. Andra användningsområden Den nordiska miljömärkningen med den är som lösningsmedel i läkemedelsindustrin. vita svanen är frivillig och leds i Sverige av en Vid plasttillverkning används metylenklosärskild miljömärkningsstyrelse med före- rid bl.a. vid tillverkning av skumplast (polyträdare för konsumenter, miljöintressen och metan) och som rengöringsmedel. näringsliv. Arbetet befinner sig för närva- Metylenklorid är flyktigt och sprids lätt rande i ett uppbyggnadsskede. Det nordiska samt är både direkt giftigt och cancerframkalsamordningsorganet har hittills beslutat om lande. Metylenklorids lättflyktighet medför utveckling av kriterier för positiv miljömärk- att nästan 90976 av den mängd som används ning av ca femton produktgrupper, bl.a. inom industrin avgår till luft. Resterande tvättmedel och pappersprodukter. Miljö- mängd tas om hand som miljöfarligt avfall elmärkningsstyrelsen i Sverige ansvarar för ler exporteras för upparbetning. Endast en nio av dem. De första märkta produkterna mindre del återfinns i avloppsvatten. väntas finnas i handeln sommaren 1991. När det gäller de stora användningsområdena avfettning och färgborttagning inom verkstadsindustrin finns alternativ teknik.
Minskad användning av
För konsumentprodukter finns det också alskadliga ämnen ternativ. Inom läkemedelsindustrin kan det däremot vara svårare att finna ersättnings- I flera länder arbetar man med att ta fram medel. listor över miljöfarliga eller potentiellt miljöfarliga ämnen som underlag för en effekti- Trikloretylen vare kemikaliekontroll. I Sverige har under senare år listor gjorts över ämnen och ke- Även det trikloretylen (”tri”) som används miska föreningar som inte längre bör använ- i Sverige är importerat. 6 300 ton används för das eller vars användning behöver begrän- avfettning och en del andra ändamål. sas kraftigt. T.ex. har kemikalieinspektionen Tri är giftigt, cancerframkallande och pekat ut 40 ämnen som är skadliga för mil- lättflyktigt. Ämnet bryts inte ner så lätt och jön. är giftigt för vattenlevande organismer. De Kemikalieinspektionen och naturvårds- ämnen som bildas vid nedbrytningen är verket har valt ut 13 ämnen eller ämnesgrup- också miljöfarliga. per, vars användning bör upphöra eller be- I de flesta sammanhang finns det altergränsas. De är: metylenklorid, trikloretylen, nativ — framför allt avfettning med alkaliska perkloretylen, bly och blyföreningar, tenn- medel. Det är också möjligt att tekniskt beorganiska föreningar, kadmium och kad- gränsa utsläppen av trikloretylen genom att miumföreningar, kvicksilver och kvicksil- använda slutna system som återvinner ämverföreningar, klorparaffiner, ftalater, net. nonylfenoletoxylater, kreosot, arsenik och bromerade flamskyddsmedel. Perkloretylen All perkloretylen importeras. I Sverige an- Metylenklorid vänds ca 1700 ton varje år, som tvättvätska i Sverige har ingen tillverkning av metylen- kemtvättar. Perkloretylen är också cancerklorid. Ca 2500 ton metylenklorid importe- framkallande och lättflyktigt. Det mesta av rades 1988 i form av råvara. Till detta kom- det som används släpps ut till atmosfären.
Hur mår Sverige?
Totalt i världen förbrukas ca 700 000 ton per Vid blyförgiftning påverkas det centrala år. nervsystemet och effekten blir nedsatt intel-
Ämnet är ganska stabilt och giftigt för lektuell kapacitet. Hos barn påverkas bevattenlevande organismer. Även perklor- teendet vid blyhalter mellan 30 och 50 mikroetylen bildar vid nedbrytningen miljöfarliga gram per 100 ml blod. ämnen. Det är i första hand den blyhaltiga bensi-
Det pågår utveckling av alternativa tvätt- nen som har medfört att befolkningen, framvätskor, men dessa är ännu inte tillgängliga för allt i storstäderna, exponeras för bly. på marknaden. Det går att minska utsläp- Till följd av lägre blyhalt i bensin och införanpen genom att använda slutna system med det av oblyad bensin har blyhalten i stockaktivt kol för återvinning. holmarnas blod minskat med 30 76 sedan
1980. (Se även s. 180, Kapitel 3, s. 50 och Bly Kapitel 5, s. 157.) Bly, ensamt eller i förening med andra ämnen, är alltjämt vanligt i en mängd olika va-
Tennorganiska föreningar ror och kemiska produkter. Den årliga blyanvändningen i Sverige uppgår till ca Användningen av organiska tennföre- 30 000 ton. Av detta används ca 22 000 ton ningar är mycket spridd. Ungefär 150 ton anför tillverkning av ackumulatorer. Andra vänds som stabilisatorer (tillsammans med stora användningsområden av bly är plast- andra tungmetaller) vid tillverkning av PVCoch glastillverkning, kabelmantling, i hagel- plast. Organiska tennföreningar används patroner och som tillsats i bensin. dessutom som bekämpningsmedel, t.ex. i
Tabell 7.14 Användningsområden för metylenklorid, perkloretylen och
trikloretylen 1988 och 1989 (inom parentes).
Förbrukad mängd (ton/år ) ;
Branschhantering Triklor- =
Metylen- — — Perklor-
; | klorid etylen etylen Verkstadsindustrin = =
— avfettning SS 9250 50 oo 00
(5100)
—— —färgbortagning 150 Elektronikindustri
| —rengöring | 270 |
| Läkemedelsindustri = | 380 (600) |
| emisk industri | 275 270 30 |
onsumentprodukter
- förgporkagning S Källa: SOU 1990:59.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
bottenfärger för båtar för att förhindra att Under åren 1940-1970 var kvicksilveralger växer fast. utsläppen till luft och vatten mycket stora. I Sverige är sedan 1989 organiska tenn- Då uppgick enbart punktutsläppen till ca 50 föreningar förbjudna i båtbottenfärger för ton årligen. I början av 1970-talet hade de båtar som är kortare än 25 meter. På minskat till ca 15 ton per år och är i dag oceangående fartyg används dessa färger nere i tre ton. Enligt tidigare beräkningar fortfarande. uppges kvicksilverutsläppen i Europa till ca Organiska tennföreningar är i allmänhet 270 ton per år, men sommaren 1990 publicemycket giftiga. De förgiftar vattenorganis- rades uppgifter om att enbart dåvarande mer, vilket i själva verket också är deras Östtyskland årligen släppte ut över 500 ton uppgift t.ex. som bekämpningsmedel i båt- kvicksilver till luften. (Se även Kapitel 3, bottenfärger. Spridningen från båtbotten- s.46) färger är diffus genom de många små utsläp- En balansräkning över kvicksilver i Svepen. Andra diffusa spridningskällor är rige visar att den årliga tillförseln är betydligt tennimpregnerade snickerier, kylvattensys- större än dagens identifierade utsläpp. Hutem, fogmassor och färger som konserve- vuddelen lagras på tippar eller i varor och i rats med organiska tennföreningar. material i övrigt. Användningen av kvicksilver är störst i batterier, apparater och mät- Kvicksilver instrument samt inom tandvården. Termometrar, lysrör och lampor är andra stora an- Den sammanlagda kvicksilvertillförseln i vändningsområden. olika produkter uppgick 1988 till ca 14 ton. Kvicksilver kan omvandlas till metyl- Den totala tillförseln var ca 75 ton, varav kvicksilver som snabbt tas upp av olika orgamerparten kom från malmbrytning. nismer, men som utsöndras långsamt. Det gör att metylkvicksilvret ackumuleras i näringskedjorna. Kvicksilver kan skada det centrala nervsystemet. Det kan dessutom ge Tabell 7.15 Uppskattad användfosterskador. För säkerhets skull rekomning av bly i Sverige menderar livsmedelsverket gravida kvinnor 1988/89 fördelat på att avstå från att äta insjöfisk under gravidiverksamhetsområden. teten (Se Kapitel 5, 8.123.) Ton per år. Den tekniska utvecklingen ger allt fler alternativ till kvicksilverhaltiga produkter. Det Ackumulatorer 22.000 finns alkaliska batterier som är helt kvicksilverfria. Kvicksilverhaltiga febertermomet- Kabelmantel 3000 rar kan ersättas av digitala. Lysrör och låg- Plast 2000 energilampor kan däremot inte tillverkas Glas 1500 utan kvicksilver med i dag känd teknik.
Hagel och kulor 800 Bensin 600 Klorparaffiner Färg och korrosionsskydd 200 I Sverige tillverkas inga klorparaffiner. Ca Blylödda konservburkar 95 4500 ton importeras årligen och används till flamskyddsmedel och som mjukgörare i
Gummi = 0
PVC-plast, i fogmassor, lim, färg, verkstads-
Sprängämnen sa 0
oljor m.m. Keramik ES 10 Genom att ämnena är både stabila och Övrig användning, metallisk bly >200 svårnedbrytbara är risken stor för miljöskador. Det har också visat sig att ämnena Källa: KemI. även vid låga halter är giftiga för kräftdjur.
Hur mår Sverige?
Det finns i dag mindre miljöfarliga alterna- ner, etc. Totalt produceras 10 000 — 13 000 tiv. ton nonylfenoletoxylater varje år i Sverige.
På många områden sker nu också en Ungefär 10 000 ton exporteras. Omkring snabb utveckling. Användningen av klorpa- 3000 — 3 500 ton används årligen i tvättmeraffiner i verkstadsoljor har t.ex. minskat del, vätmedel, emulgatorer och dispergemed 50776 sedan år 1985. Trenden är fortsatt ringsmedel. minskning. Nonylfenoletoxylater bryts ganska lätt
ned i miljön. En del av nedbrytningsproduk- Ftalater terna, däribland nonylfenol, är giftiga för År 1988 förbrukades i världen nästan 2 mil- vattenlevande organismer. joner ton ftalater. De används framför allt När det gäller rengöringsmedel för hussom mjukgörare i plaster av olika slag. I hållsbruk och yrkesmässig användning, lik- Sverige användes ca 24 000 ton ftalater 1989. som rengöringsmedel för fordon, etc. finns En del av den förbrukade mängden sprids det alternativ till nonylfenoletoxylater. i naturen.
Arsenik
Processutsläpp sker framför allt till luft: Ämnena kan transporteras långa sträckor i Den dominerande användningen av arseluften och nedfallen kan ske långt från ut- nik är i träskyddsmedel. släppsplatsen. Belastningen på miljön orsa- 1988 uppgick användningen av arsenik kas främst genom de stora utsläppen, men och arsenikföreningar i Sverige till i storleksockså genom att ämnena bryts ner förhållan- ordningen 5 000-13 000 ton. Arsenik har devis långsamt. Kunskapen om miljöska- allvarliga hälso- och miljöeffekter. Enligt en dorna är otillräcklig men stora utsläpp, lång överenskommelse vid Nordsjökonferensen nedbrytningstid och hög fettlöslighet ökar 1 mars 1990 skall utsläppen av arsenik till riskerna för miljöeffekter. Det finns uppgifter Nordsjön minska med minst 5090 under om att ftalater ackumuleras hos vissa rygg- perioden 1985-1995. radslösa djur.
Kreosot Nonylfenoletoxylater
Kreosot som är en blandning av flera Nonylfenoletoxylater används till industri- hundra ämnen används som träskyddsmedel ell rengöring, biltvätt, rengöring på institutio- mest för impregnering av järnvägsslipers,
Tabell 7.16 Omsättning av kvicksilverhaltiga produkter 1987/88, kg
kvicksilver per år.
Produktområde = Omsättning Avfall som Övrigt avfall — Direkta utsläpp
> Jagrasför till luft och
återvinning vatten
Batterier” 6000 3000 3000 =
Tandvård 3. 000-5 000 ? 100-200 100
Termometrar 1400 <50 700 700 - Ly srör, RR TS kvickslivorlampor 300 SÖ Apparater och instrument 2000-2 500 - ? ? - Övrigt 100-200 100 ? 2 zS 1990 bedöms nettotillförseln av kvicksilver från batterier ha minskat till 2 000-2 500 Källa: SNV Rapport 3764.
Kapitel 7. Varuproduktion, kemikalier, avfall
el- och telegrafstolpar. 1989 användes ca gränsad. Man misstänker dock att ämnena 4500 ton. Blandningen är cancerframkal- ackumuleras i biologiskt material och trots lande, ångorna är giftiga och ämnet starkt ir- att användningen är så liten är de spridda i riterande om det kommer i kontakt med miljön. Ämnena liknar PCB i sin kemiska huden. Kreosot är mycket giftigt för vattenle- struktur. Halterna i miljön tycks ha ökat sevande organismer. dan 1970-talet.
Kadmium
Bekämpningsmedel
Kadmium för ytbehandling, i plaster och i färgämnen är förbjudet sedan många år.
För kontroll av bekämpningsmedel gäller
Trots förbudet är kadmium fortfarande
särskilda regler. Till skillnad från övriga keett allvarligt miljöproblem. Användningsom-
miska produkter skall nya bekämpningsråden är, som nämnts, laddningsbara nickel-
medel godkännas innan de får importeras, kadmiumbatterier. Kadmium ingår också
säljas eller användas. Vid godkännandet som förorening i handelsgödsel. gör kemikalieinspektionen en risk-nyttovär-
Alternativ till nickel-kadmiumbatterier
dering. Om det finns mindre farliga medel håller på att utvecklas för många använd- för samma användningsområde godkänns ningsområden, främst s.k. nickelhydridcel-
inte det farligare. ler. (Se även s. 180, Kapitel 3, s. 49, och Kapi-
Vid årsskiftet 1990/91 upphörde tillståntel 5, s. 157.) den för alla medel som är registrerade enligt
äldre bestämmelser. Tillverkarna av be- Bromerade flamskyddsmedel
kämpningsmedel har ansökt om förnyat god- Inga bromerade flamskyddsmedel tillver- kännande för drygt 300 av dessa ca 400 mekas i Sverige. Importen uppskattades 1988 del. Kemikalieinspektionen tillämpar samma vara mellan 1400 och 2 000 ton. Exporten dokumentationskrav för dessa som för nya av bromerade flamskyddsmedel i varor upp- medel. gick till ca 500 ton. Riksdagen beslutade år 1987 att använd-
Bromerade flamskyddsmedel används ningen av bekämpningsmedel skall minska. huvudsakligen för konstruktionsplaster, lätt- Som ett första mål angavs en halvering av plaster (isolermaterial) samt för kretskort. användningen under perioden 1985-1990. En del bromföreningar används till textilier Förbud eller restriktioner har under de för att öka brandhärdigheten. senaste åren införts för olika bekämpnings-
Kunskapen om bromerade flamskydds- medel, som svarade för ca 1196 av användmedels påverkan på miljö och hälsa är be- ningen innan de förbjöds. Den sammanlagda
Tabell 7.17 Förändring av antalet godkända bekämpningsmedel.
| FÅR | Godkända vid årets början under året | Nya godkännanden Avregistrerade +/- | under året | |
| 1986 | RN | 22 | 26 | = 4 |
| 1987 | 7 | 32 | 54 | -— 22 |
| 1988 | 655 | 20 | 56 | — 36 |
| 1989 | 619 | 26 | 109 | - 83 |
| 1990 | 536 | 61! | —-ca 136! |
! T.o.m. 1990-06-30 Källa: Keml, fördjupad anslagsframställan 1991/92-1993/94.
Hur mår Sverige?
mängden sålda bekämpningsmedel har
Avfall och
fortsatt att minska under de senaste åren. 1989 var den 4490 lägre än genomsnittet för
återvinning
1981-1985.
I huvudsak är det användningen av me- Den första organiserade renhållningen i del för ogräsbekämpning som har minskat. modern tid utvecklades i mitten av 1860-talet Ogräsbekämpningsmedlen svarar för öv- med stöd av hälsovårdsstadgan. Renhållrigt för den stora volymen, ca 7096 av all an- ningen var då förbehållen. städerna och efter vändning. hand även köpingar. Mindre tätorter och
Lantbruksstyrelsen, kemikalieinspektio- municipalsamhällen stod utanför. nen och statens naturvårdsverk bedömer att Det var först vid den kommunala renmålet om en halverad användning av be- hållningslagens tillkomst 1972 som kommukämpningsmedel har uppnåtts. (Se Bild 10.8) nerna fick ansvaret för insamling och be- Riksdagen beslutade 1990 att använd- handling av allt hushållsavfall (och därmed ningen av bekämpningsmedel ytterligare jämförbart avfall). Det innebar i praktiken skall halveras fram till strax efter mitten av många gånger ett kommunalt ”renhållnings- 1990-talet. monopol”, som sträckte sig långt ut i gles-
Antalet godkända bekämpningsmedel har minskat kontinuerligt från ca 700 år 1985 till uppskattningsvis ca 400 vid 1990 års ut- Tabell 7.18 Beräknade avfallsgång. Eftersom ett hundratal nya ämnen har mängder i Sverige. registrerats under den här perioden, innebär detta att ca 400 ämnen helt har avregi-
Avfallsslag strerats. Bekämpningsmedel som används i Mi
EV ton/år hushållen och i privata trädgårdar har mins- -
Hushållsavfall SE 2,6 kat från ca 150 till 100 under samma period.
0,05 |
Från och med 1992 kommer även Latrin skeppsbottenfärger att förhandsgranskas på Slam från avloppsanläggningar = 1,5 samma sätt som andra bekämpningsmedel. Vilvaror 0,08
| I dag ingår ca 80 produkter i denna grupp. SUMMA | SS 42 |
| Reningsavfall m.m. | |
| Slam från avloppsreningsverk | LÖ |
| Energiproduktion I | 0 |
| Riskavfall | 0,025 |
| SUMMA | 1,52 |
-Industriavfall m.m. Järn- och stålindustrin Gruvindustrin Bygg- och rivningsavfall Livsmedelsindustrin Bilskrot Miljöfarligt avfall 'Skogsindustrin Övrig industri
SUMMA
SUMMA TOTALT
Källa: SNV Rapport 3483.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
bygderna. Renhållningslagen har sedan änd- | Bild 7.12 Avfallsmängden per perrats vid flera tillfällen för att bättre passa så- son, 1932-1956. väl kommunernas som den enskildes intres- Sen. Avfallsmängd
Efterhand har det kommunala ansvaret m? per individ/år utökats till att dels omfatta insamling av miljöfarligt avfall från hushållen, dels insam- 1.0 ling av källsorterat material till återvinning. i
De förändringar av renhållningslagen som 0,9
riksdagen beslutade om i maj 1990 innebär 08 att kommunerna nu även kommer att få ett t planeringsansvar för all avfallshantering. I ett | 0,7 f
första steg utökas dessutom ansvaret för :
hanteringen av en stor del av industriavfallet 0,6 (s.k. icke branschspecifikt avfall) och på 0,5
längre sikt för allt avfall. 1932 1940 1950 1956
Det kommunala ansvaret innebär inte att kommunen i egen regi måste sköta insam- | Källa: Magnusson 1957.
Bild 7.13 Insamlat avfall i Göteborg 1885-1931.
m3 160 000
140 000
HI Till försäljning
I Till utfyllnad efter ansbalt med fordon och pråm
120 000
7¶Till utfyllnad efter transport med fordon
Till förbränning 100 000
80 000
60 000
40 000
20 000
pet) [>] []
0 & [>]
[90] [50] LON 910
ter - ge 1920 1931
Källa: Anderberg 1932.
Hur mår Sverige?
ling och behandling. Detta kan läggas ut på | Hushållsavfall privata entreprenörer — kommunala eller re- Den tidiga kommunala renhållningen orga-
Sonat ONE MEL or ja Sr NR . | niserades i första hand i avsikt att ta hand om svar Ar Pp a Och skal se Hl all Nå" | städernas latrin, av vilket man tillverkade BON. TtlOr arbetet. gödselmedlet pudrett, som såldes till bön-
Tabell 7.19 Avfallsmängder i en kommun med 100 000 invånare, Borås kommun 1986.
Typ av avfall -Ton/år
Hushållens sovadal 5000 Industri- och verksamhetsavfall | i 30000 Askor (främst från värme och SR rdibrodukfon 15000 Slam från reningsverk — 12 000 aktmassor (varierar från år till år) 5000 "Flis utvunnet från avfallsupplaget | SS TOTALT - SS 87 000 800
Källa: Avfallsgruppen, Chalmers tekniska högskola.
Bild 7.14 Avfallsmängder i några OECD-länder.
Kg/person 1000 =
600 OECD-genomsnitt
(0) o I o EE USA Oo Japan (5) Frankrike Västtyskland Storbritannien F.d. Av kommunerna insamlat avfall per invånare i några OECD-länder i slutet av 1980-talet. I t.ex. uppgiften från Sverige ingår både avfall hushållsavfall och avfall från kontor, etc.
Källa: OECD Environmental Indicators, 1991.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
derna i stadens omgivning. Först när latrin- derna hushållsavfall varit i det närmaste hanteringen fungerade började man att sys- konstant, trots att återvinningen har ökat. En tematiskt samla in även köksavfall. Vid se- viss ökning av avfallsmängderna kan notekelskiftet bestod köksavfall mest av organiskt ras i de största städerna. material, och kunde därför säljas som svin- I dag uppgår hushållsavfallet — ”säcksomat eller gödselmedel. porna” — till i medeltal 220 kg per person och
Efter första världskriget blev mängderna år — före återvinning. Hälften av detta avfall ”skräpsopor” i avfallet så påtagliga att det utgörs av komposterbart material. Variatiointe var lika enkelt att avsätta soporna som nerna mellan olika hushåll och boendeforgödsel eller svinmat. På 1920-talet började vi mer är mycket stora, ett villahushåll har ofta få soptippar i modern mening. Efterhand dubbelt så stora avfallsmängder som en fahar hushållsavfallet allt mer fått den karaktär milj som bor i lägenhet. vi känner i dag. Samtidigt har mängderna Utöver mängden säcksopor uppkommer avfall (mätt i m?) per person ökat. varierande mängder grovavfall. Dessa mäng-
Vid de första avfallsanalyserna, som ge- der är svåra att uppskatta som medeltal för nomfördes i Göteborg 1931, kunde man kon- hela landet, då de varierar stort; 25-75 kg per statera att nästan hälften av avfallet utgjor- person och år. Grovavfallet innehåller det des av finkornigt, i huvudsak komposterbart mesta som inte ryms i en säck: grövre trädmaterial samt aska från köksspisar och lä- gårdsavfall, skrot, byggnadsavfall, gamla genheternas uppvärmning. Denna del av av- möbler, etc. fallet utnyttjades länge för att tillverka kompost.
Industriavfall
Mängden hushållsavfall per person ökade snabbt under 1950- och 1960-talen, Som industriavfall räknas här endast sådant dels på grund av höjd levnadsstandard, dels avfall som härrör från tillverkningsindustrier. på grund av den ökande mängden förpack- Allt annat avfall räknas som verksamhetsningar — ett resultat av handelns struktur- avfall. Det avfall, som kan härledas till vissa förändring. Under de senaste åren har mäng- branscher, uppgår till sammanlagt drygt
Tabell 7.20 Återvinning av hushållsavfall.
Storstad Mindre Efter återvinning i
| - E kommun försöksområde i Borå
Komposterbart material = 472 54N 250 |
SS 0 30 202 4
5 49
Metaller 200 7 Plaster 6N zz ne 196 3N
) 107 53
e br | 196 4
föllsnsned 220 kg/p 220 kg/p 70 kg/p
lasterna finns här tillsammans med ”övrigt brännbart”
ellen visar hushållsavfallets mängd och sammansättning i storstad och mindre kommun före alla former av återvinning — samt i ett försöksområde i Borås efter ANG av kompo: terbart material, papper och glas.
Källa: Avfallsgruppen, Chalmers tekniska högskola.
209 14 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
800 kg per person och år — exklusive gruvav- Verksamhetsavfallet
fallet, medan det icke branschspecifika av- Det avfall från arbetsplatser, som inte kan fallet uppgår till omkring 300 kg per person hänföras till producenter kallas ”verksamoch år. hetsavfall”. Hit hör handels- och kontors- I Tabell 7.21 ingår inte det avfall som diavfall, m m. rekt återvinns inom fabrikerna. Detta måste
Mängden verksamhetsavfall varierar i dag betraktas som en del av den tekniska stort mellan olika kommuner, där särskilt processen. Skogsindustrin lyckas i dag sluta mängderna kontorsavfall per person skiljer stora delar av sina processer. Minst 5,5 sig kommunerna emellan. Det finns inte milj.ton material cirkulerar i denna interna mycket statistik över verksamhetsavfallets hantering, vilket skall jämföras med avfallsmängd, eftersom många kommuner räknar mängderna, som i dag uppgår till högst 2,5 in det i hushållsavfallet. I Tabell 7.22 finns milj.ton. en uppskattning för hela riket av vissa mäng- Järn- och stålindustrin omsätter omkring der verksamhetsavfall. 500 000 ton restprodukter från verksamhe-
Mängderna gruvavfall minskar i takt ten, antingen i form av intern återvinning med att produktionen i gruvorna minskar eller som biprodukter för vidare försäljning. och att allt fler gruvor läggs ner. 1990 beräk-
nas gruvdriften producera 18 milj.ton avfall.
Tabell 7.21 Industriavfall i Sverige 1990. Tusen ton per år.
Mängd Deponering Förbränning ÅR unng |
| ruvindustri | 20000" 20000" | 0 | FÖ | |
| ärn- och stålindustrin | 800 | 800 | i | | |
| kogsindustrin | : 2500 | 2500 | ||
| ivsmedelsindustrin | 3100 | 200 | ||
| RÅ specifikt industri- = 500 | 500 | |||
| cke bra nschspecifikt | 2600 | 2400 5öö0 | > I | 2 |
Denna siffra är mycket osäker =
Källa: SNV och Avfallsgruppen, Chalmers tekniska högskola. Tabell 7.22 Mängder av visst verksamhetsavfall i Sverige 1990. Tusen ton per år.
| Mängd Deponering = Förbränning Återvunnet landel samt hotell och 700 300 400 okänd estauranger
| ne lig förvaltning 300 | 100 | 200 | 100 | |
| ch andra tjänster | ; | |||
| ilskrotning | 100 | 0-0 | = 90 | |
| torhushåll | 70 | 40-60 dd | 040 | |
| iskavfall | 25 | . 15 | 10 |
Källa: SNV och Avfallsgruppen, Chalmers tekniska högskola.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Miljöfarligt avfall, läkemedelsrester etc Avfallshanteringens miljöeffekter Det finns i dag ingen tillförlitlig statistik Det avfall som omhändertas av kommuöver de egentliga mängderna miljöfarligt av- nerna består i huvudsak av en blandning av fall i landet. De under många år växande hushålls- och verksamhetsavfall. Mängmängderna förklaras med en effektivare in- derna varierar stort; i Stockholms län är det samling och en allt bättre medvetenhet ute 229-428 kg per person och år (1988). Till på företagen. Uppskattningsvis produceras detta kommer källsorterat material som åter- 450 000 —-500 000 ton miljöfarligt avfall årli- vunnits: 21-53 kg per person och år. gen, varav 150 000 — 200 000 ton tas omhand Av det avfall kommunerna samlar in av producenterna. För minst 100000 ton som hushållsavfall läggs omkring 3596 på miljöfarligt avfall saknas uppgifter om vart soptippar medan 55706 förbränns och det tar vägen. knappt 1096 komposteras.
Hösten 1990 slöts ett avtal mellan Sveri- Det finns i dag över 4000 gamla tippar i ges och Norges regeringar om att utvidga landet och lika många avfallsupplag vid grusamarbetet för att ta hand om miljöfarligt vor, industrier etc. Många av dessa utgör avfall. Kapaciteten för att ta om hand miljö- inte några risker för framtiden, då de bara farligt avfall är i dag otillräcklig både i rymmer harmlösa sopor, men omkring 600 Norge och i Sverige. Genom samarbete och behöver saneras. I allmänhet saknas uppgiflika hårda miljökrav i båda länderna kan en ter om vad dessa tippar egentligen innehålspecialisering i behandlingen av olika typer ler, eller vad de kan innebära för risker för av miljöfarligt avfall byggas upp. Detta framtiden. väntas leda till såväl miljövinster som kost- Samma problem kan gälla en del gamla nadsbesparingar. fabrikstomter, eftersom det har förekommit
att industriavfall grävts ner på industritom-
terna.
Tabell 7.23 Miljöfarligt avfall i Sverige samt var en del av det tas om
hand.
Avfall omhändertaget i producenternas egna anläggningar 150-200 000 ton
Mottaget av SAKAB | 30- 35 000 ton
AS av GRAAB-KEMI exklusive det som levererats till SS 43 000 ton.
| Total årsproduktion 450-500 000 ton
Källa: Avfallet och miljön, SNV 1988.
Tabell 7.24 Avfall från reningsverk och sopvärmeverk. Tusen ton per år.
SS Mängd Deponering Återvunnet Slam från avloppsreningsverk" 1000 500
Aska från energiproduktion 0 AN 100
"varav 20760 torrstubstans
Källa: Avfallet och miljön, SNV 1988.
Hur mår Sverige?
På grund av miljöskyddsprövningen, går en ökad återvinning som en väsentlig del. med strängare krav på avfallsupplag, tillkom- Konsumenterna ställer också krav på mer allt färre tippar i dag. kunskap och information om återvinning.
Avfallsförbränningen har genomgått ett Det gäller både i valet av produkt och vid omfattande tekniskt utvecklingsarbete under själva avfallshanteringen. 1980-talet, liksom tekniken för rökgasre- Det pågår också försök med att t.ex. utning. I dag kan man bygga anläggningar som forma bostäder så att sopsortering i hushållen uppfyller kraven för avfallsförbränning (de underlättas. s.k. ENA-kraven från 1986) avseende såväl kvicksilver som sura gaser och dioxiner. De Järn- och stålskrot svenska kraven hör till de hårdaste i världen.
Insamlingen av järn- och stålskrot har un- Tendensen är att avfallet sorteras allt der slutet av 1980-talet legat på nivån
mer. Det som förs till förbränning kommer
800 000-900 000 ton. Det är tekniskt möjpå sikt att bli allt renare och allt mer likna
ligt att öka insamlingen ytterligare. Sverige ett bränsle. Det pågår t.ex. flera olika försök
importerar ca 700 000 ton stålskrot per år. att föra undan avfallets våta, komposter-
Efterfrågan väntas minska, men trots detta bara del för särskild behandling. Ett separat
torde de inhemska leveranserna av skrot till omhändertagande av den komposterbara
stålverken vara otillräckliga även i framtiden. delen innebär att mängden klor till landets
Bilskrotningen omfattar årligen omkring förbränningsanläggningar minskar med
175 000 ton bilvrak, som efter fragmentering minst 5096. Återvinning av hushållsavfallets
och rensning ger ca 120 000 ton stålskrot, komposterbara avfall i samverkan med 5 000 ton blandat metallskrot samt 50 000 ton minskade mängder PVC-plast i förpack-
avfall. Bilskrotningsavgiften utgör en slags ningsavfallet kan minska saltsyrebildningen
pant. I dag kostar en auktoriserad skrotares 1 förbränningsanläggningarna med uppskatt-
omhändertagande av en skrotbil nästan ningsvis 5090.
lika mycket som skrotningsavgiften ger till- Enligt en överenskommelse med förbaka. Ett lågt marknadspris på skrot kan
packningsbranschen upphörde använd-
minska återvinningsviljan. T.ex. betalade ningen av PVC-plast i svensktillverkade
fragmenteringsfirmorna 17 kr. per ton för
förpackningar den 1 juli 1990. Överenskom- skrotbilar i november 1990.
melsen omfattar ca 7090 av alla förpack-
Under hela 1980-talet har merparten av ningar.
vitvarorna (kylskåp, frysar, spisar etc.) frag-
menterats, varvid stålskrotet tagits om
hand. Denna hantering medför utsläpp av
CEC (t.ex. freoner) från kylaggregat och Återbruk och återvinning isolering, (se Kapitel 2, s. 16). Det finns i dag
möjlighet att tömma kylaggregat på CFC, Återvinningens omfattning styrs främst av som sedan kan återvinnas eller destrueras. marknad och prisbildning, varför intresset för Risken för utsläpp av CFC i samband återvinning varierar med konjunkturerna. med att isoleringen bryts sönder kan man Å andra sidan är den långsiktiga avsättningen emellertid inte komma tillrätta med på relativt konstant och tenderar snarare att detta sätt. Problemet med CFC-utsläpp vid öka än att minska. skrotning av vitvaror kommer att finnas ca
En ökad sortering av avfallet skall också 15 år efter det att CFC-fria vitvaror övertagit ge större mängder returmaterial av jämn marknaden — dvs. in på 2010-talet. kvalitet. I dag samlas ca 90 000 ton skrot in från
Allt fler företag genomför en långsiktig vitvaror och liknande från landets avfallsuppplanering av sin avfallshantering i avsikt att lag. Ur detta återvinns ca 55 000 ton stålminska avfallsmängderna. I de flesta fall in- skrot och omkring 2 700 ton metaller.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
Metallskrot har betydligt mer amalgam i sina tänder än
tidigare generationer. Det är främst koppar, aluminium, zink,
Ädelmetaller i katalysatorer för bilavgatenn och bly som är intressant på markna-
ser kan återvinnas. Verksamheten bedöms den. Från miljösynpunkt är det viktigt att
emellertid vara fullt utvecklad tidigast om även uppmärksamma kvicksilver och kad-
fem år då 20 000 — 50 000 katalysatorer per år mium.
förväntas vara skrotfärdiga. Vid sekelskif-
Det mesta av skrotet tas om hand på
tet torde mängden stiga till omkring 250 000 marknaden. Resterna utgörs främst i form av
katalysatorer per år. små mängder metallskrot spridda över
Varje katalysator innehåller endast 4 många källor. Bland dessa diffusa utsläpp
gram platina och rhodium, men med ett finns de mest miljöfarliga metallerna; kad-
värde av 100 000 kr. per kg platina och en mium i ackumulatorer inbyggda i sladdlösa
miljon kronor per kg rhodium bedöms återverktyg — bly i bilbatterier, på lampsocklar
vinningen bli lönsam. Förutom platina och och i gammal kabelisolering — kvicksilver i
rhodium finns 30-40 andra ämnen som måste batterier, termometrar, strömbrytare etc.
tas omhand, t.ex. mindre mängder bly, Varje år förbrukas mer än en miljon kadmium och strontium.
startbatterier för bilar, båtar, etc. För att
Det finns i dag ett par mindre företag täcka kostnaderna för insamling av dessa
som ägnar sig åt återvinning av metaller ur blybatterier infördes den 1 januari 1991 en
elektronikskrot — främst datorskrot. Denna avgift på 32 kr per batteri. Målet är att 9590
återvinningssektor förväntas öka i omfattav blybatterierna skall samlas in inom två år.
ning i takt med att allt fler kommuner upp-
Kvicksilver- och kadmiumhaltiga batterier samlas in i alla svenska kommuner, men märksammar datorskrot och annat elektro-
nikskrot. endast kadmium återvinns. Insamlade bat-
Återvinningen av aluminiumburkar terier som innehåller kvicksilver lagras tills vi-
Överstiger nu 8020 av de konsumerade burdare. Få vet att sladdlösa elektriska appara-
karna — dvs. över 560 milj: burkar per år. ter innehåller nickel-kadmiumackumulatorer
Det finns ett regeringsbeslut om att 9096 av och därför skall lämnas till batteriinsam-
burkarna skall återvinnas från och med lingen då de tjänat ut. Dessa apparater kan i
1993. Returpack, som svarar för burkinsamframtiden komma att bli ett allt större pro-
lingen, räknar med att kunna öka återvinblem.
ningen till 9090.
Det finns numera även teknik för åter-
Sedan 1984 finns en miljöskatt för alla vinnning av kvicksilver ur lysrör och lågener-
former av dryckesförpackningar, utom för gilampor.
förpackningar av papper. Den är för en- Tandvårdsamalgam, som innehåller gångsförpackningar 10-25 öre/styck och för
både kvicksilver och silver, samlas in för åter-
returförpackningar 8 öre/styck. vinning. Sedan 1985 skall alla tandläkare ha
avlopp med amalgamavskiljare som tar hand
Glas om 95970 av amalganet . Amalgamavfall
skall levereras som miljöfarligt avfall till Insamlingen av glas för återvinning ökar för
SAKAB, eller annat godkänt behandlings- varje år. Över 200 kommuner bedriver glas-
företag. Kvicksilver från tandvårdsamalgam återvinning i större eller mindre skala. I de
blir förmodligen ett allt mindre problem i större kommunerna återvinns 30-5090 av allt
framtiden i och med att tandläkarna i allt förpackningsglas.
högre utsträckning använder andra tand- Avsättningen begränsas dock av Svensk
vårdsmaterial. Däremot kan utsläpp av Glasåtervinnings möjlighet att avsätta glaset
kvicksilver från krematorier komma att till de svenska glasbruken. I samband med
öka, eftersom den nu levande befolkningen att Hammars Glasbruk läggs ner kommer av-
Hur mår Sverige? sättningen att ytterligare försvåras. Hösten Knappt en halv miljon däck regummeras, 1990 låg Svensk Glasåtervinning inne med ett 200 000-300 000 däck mals och återvinns lager färgat glas för återvinning motsva- som gummipulver. Återstående omkring rande ett års behov. Det vita glaset går att av- 4500 000 däck omhändertas som avfall. sätta. Bättre färgsepareringsmetoder, av- Begränsade mängder gummipulver ansättning av returglaset inom andra produk- vänds för tillverkning av ett korrosions- och tionsområden och högre acceptans för fär- erosionsskydd, en svensk teknik, som lett gat glas, skulle underlätta återvinningen. till export.
Däck Papper och wellpapp Intresset för att samla in däck ökar i kom- Kommunernas intresse för pappersåtervinmunerna, men avsättningen av däck för åter- ning är stort, men under 1990 har detta matvinning är liten. Gummipulver och regene- tats på grund av svårigheterna med att få rat kan inte konkurrera med naturliga råva- ersättning för kostnaderna. Omkring 6090 av ror, men kan i stället användas till golvma- tidnings- och journalpapper återvinns i dag. terial och som inblandningsmaterial i vägbe- Lokalt kan över 8020 av detta papper samlas läggningar. Avsättningen av gummipulver in. till vägbeläggningsmaterial begränsas av Industrins intresse för återvinning av rekostnadsskäl. turpapper är stort. Hylte Bruk har under slu-
Den mest framträdande återvinningen tet av 80-talet byggt ut sin returpappersfaav däck sker i form av regummering och brik med en ny kapacitet och nu planerar mönsterskärning av främst lastbilsdäck. Holmen/Bravikens pappersbruk att bygga
Bild 7.15 Glasåtervinning i Sverige 1985-1989. Ton/år 160 000
40000 BR
é
1986 1987 MH 1988 1989
Produktion och import
Återvunnen mängd Källa: Svenska Renhållningsverksföreningen.
Kapitel 7 Varuproduktion, kemikalier, avfall
ut sin fabrik i Norrköping med 100 000 ton. Plaster
1990 beräknas omkring en halv miljon ton
Återvinningen av plaster i Sverige sker tidnings- och journalpapper ha återvunnits i
främst som företagsintern återvinning, dvs. Sverige.
genom att sluta de egna processerna.
Den svenska returpappersmarknaden
Mindre mängder polyeten samlas in separat var god fram till 1990. Första halvåret 1990
och återvinns på marknadsmässiga villkor. ökade pappersbrukens förbrukning av re-
Det är tekniskt möjligt att öka denna återvinturtidningar med 36 600 ton jämfört med
ning, men de ekonomiska förutsättningsamma tid förra året. Samtidigt minskade
arna är sämre. Vissa mängder plaster samlas de svenska kommunernas förmåga att av-
in för export till Danmark och Italien. sätta insamlat papper — priserna sjönk och
Regeringen har i ett lagförslag som preen del lager i Norrland blev osålda. Under
senterats för lagrådet föreslagit förbud mot samma period ökade importen med 36 400
engångsflaskor av PET (Polyetylentereftaton.
lat). För att få sälja PET-flaskor skall krävas
Företagens återvinning av papper — dels
tillstånd från regeringen, som kommer att kontorspapper, dels förpackningspapper,
ställa bl.a. följande villkor för tillstånd: främst well- och solidpapp är sedan lång tid
> Att flaskorna ingår i ett retursystem där betydande och ökar stadigt. Detta beror dels
flaskorna kan återfyllas. på kommunala insamlingsinitiativ, dels på
ett ökat intresse för återvinning inom företa- > En 90 procentig återtagning av flas-
gen. korna.
Bild 7.16 Pappersåtervinning i Sverige 1985-1989.
Ton/år
600 000
200 000
100 000
1985 1986 1987 1988 1989
| Konsumtion i hushållen
SS Återvunnen mängd
Källa: Svenska Renhållningsverksföreningen.
Hur mår Sverige?
Det finns planer på att utnyttja uttjänta PET-flaskor vid tillverkning av polyesterfilt som används som stomme vid tillverkning av takpapp. I samband med att PET-flaskorna blir returflaskor och beläggs med pant kommer bryggerierna att skrota de flaskor som inte kan återgå i hanteringen. Genom denna centraliserade skrotning blir det möjligt att återvinna de uttjänta flaskorna.
Efterhand beräknas bryggerierna kunna leverera 3 000 ton PET-flaskor per år till återvinning.
KAPITEL
Energiproduktionens miljökonsekvenser
Användningen av energi 218 Påverkan på miljön 223
Hur mår Sverige?
illförseln av energi till Sverige planeras till dess att den står färdig innebär
har under 1980-talet legat på en re- att förändringar av energimarknaden tar tid.
lativt stabil total nivå (se Bild Det tar därför också lång tid innan föränd- 8.1). Inom denna nivå har det rade prisrelationer mellan olika energislag dock skett stora förändringar. slår igenom.
Oljelmportsn har minskat medan bl.a. kärn- En avveckling av kärnkraften och ökade kraft, inhemska bränslen och kol har ökat. miljökrav innebär förändringar av det
Under de senaste åren har ökningen av svenska energisystemet med bl.a. en suckärnkraft, inhemska bränslen och kol stagne- cessiv utveckling mot en ökad användning av rat samtidigt som det har skett en ökning av biobränslen och andra förnybara energislag gasbränslen i form av naturgas och gasol samt som vindkraft. Naturgasen kan också oljebränslen för trafiken, dvs. bensin och komma att få en ökande betydelse för den dieselolja. svenska energiförsörjningen. Höjda energi-
Generellt sett har det skett en större priser, bl.a. som ett resultat av att de olika spridning i användningen av olika energislag. energislagen i ökad utsträckning måste betala Oljeberoendet inom uppvärmningssektorn sina miljökostnader, väntas också innebära har minskat medan trafiken fortfarande är ett ökat intresse för ett effektivare energiutkraftigt beroende av olja och bensin. nyttjande.
Användningen av eldningsolja har under 1980-talet minskat från 100,0 till 61,6 TWh (terawattimmar) medan framför allt användningen av el (+29,6 TWh), inhemska Användningen av
bränslen (+10,1 TWh) och fjärrvärme
energi
(+8,2 TWh) har ökat. (1 TWh =1 000 000 000 kWh, kilowattimmar) Den totala energianvändningen består dels
De höga investeringskostnaderna och av förbrukningen inom de tre samhällssektoden långa tiden från det att en anläggning rerna industri, bostäder och service, m.m.
Bild 8.1 Tillförsel av energi till Sverige 1970-1990.
TWh 500 450 I SPILLVÄRME M. M.
NATURGAS 400 350
OLJA +GASOL 300 250 200
ELPRODUKTION
(VATTEN-, KÄRNKRAFT
150 + NETTOIMPORT)
100
TRÄBRÄNSLE M.M.
50
KOL, KOKS
0
1970 1975 1980 1985 1989 Källa: Vattenfal/STEV.
Kapitel 8 Energiproduktionens miljökonsekvenser
Bild 8.2 Energianvändningens fördelning på sektorer samt elanvänd-
ningens fördelning på olika ändamål, 1988. Den totala energiförbrukningen Elen — 140 TWh — förbrukas Hushållselen fördelas så här: fördelas grovt räknat så här: så här:
Ö BELYS-
NING O DYL RADIO!
2090 TEVE
5 Källa: Konsumentverket.
samt transporter (som behandlas i Kapitel 9), industriproduktionen i stort sett stagnerade dels av omvandlings- och distributionsför- under den perioden samtidigt som energin luster. Fördelningen av energianvändningen började användas mer effektivt. mellan de olika sektorerna framgår av Bild Industrins energianvändning år 1989 8.2, som också visar fördelningen av elan- uppgick till 143 TWh, varav el svarade för vändningen för olika ändamål. närmare en tredjedel. Användningen av in-
hemska bränslen uppgick till drygt 43 TWh. Industrin
De senare används i huvudsak inom massa- Energianvändningen inom industrin har industrin och utgörs till hälften av restprounder den senaste tjugoårsperioden succes- dukter från massatillverkningen, s.k. lutar. sivt minskat fram till år 1982. Därefter har Några få branscher svarar för merparten den åter ökat. Minskningen under 1970- och av industrins energianvändning. Massa- och början av 1980-talet berodde delvis på att pappersindustrin står för ca 4490, järn- och
Bild 8.3 Användning av energi i Sverige inom olika områden 1970-1989. TWh 500 -
: UTRIKES SJÖFART 450 OCH ANVÄNDNING
FÖR ICKE-
ENERGIÄNDAMÅL 400 OMVANDLINGS-
OCH DISTRIBUTIONS- 350 FÖRLUSTER
BOSTÄDER, a SERVICE M.M 250 200 7 i
: TRANSPORTER 150 f 100
INDUSTRI 50
0
1970 1975 1980 1985 1989 Källa: Vattenfal/STEV.
219
Hur mår Sverige?
Bild 8.4 Industrins energianvändning 1970-1989. TWh 250 200
150 KOL, KOKS
100 BRÄNSLEN
"= FJÄRRVÄRME 50 EL NATURGAS 0 OLJEPRODUKTER 1970 1975 1980 1985 1989
Källa: STEV.
Bild 8.5 Industrins elanvändning i stålverken för ungefär 1496 och den kemiska förhållande till produktio- industrin för 796. Tillsammans svarar alltså nens värde, 1977-1987. dessa branscher för två tredjedelar av industrins totala energianvändning.
Transporter KWh per krona Transportsektorns energianvändning uppproduktionsvärde gick till knappt 90 TWh, vilket motsvarar ca en fjärdedel av landets totala energian-
0,6
vändning. En mycket stor andel, ca 97 90 , av den energi som används inom sektorn utgörs av fossila bränslen, dvs bensin och diesel. Vägtrafiken svarar för drygt 70 96 av energiförbrukningen inom transportområdet. Luft- och sjöfarten använde båda drygt 1026. Transportsektorns relativa andel av oljeförbrukningen har blivit allt större under senare år. Detta är delvis en följd av den JÄRN-OCH = minskade oljeanvändningen inom övriga
STÅLINDUSTRI
sektorer i samhället, men oljeförbrukningen inom transportsektorn har ökat även räknat i absoluta tal. KEMIS K INDUSTRI LJ . 9 Den genomsnittliga bensinförbruk- : tres : PE 0,2: ve vo 29 .9 , ES ER 3 LE EE KJ z Ä ningen per fordon minskar. Under de senaste åren har dock minskningen upphört. Detta beror på att försäljningen av nya, stora och tunga bilar har ökat relativt sett.
Bostäder, lokaler och service Energianvändningen i bostäder, lokaler och service utgör i dag ca 4096 av landets to- 1977 1980 1985 1987 tala energianvändning. Den övervägande delen används för uppvärmning. Elens bety- Källa: STEV. delse har ökat kraftigt under 1980-talet då
Kapitel 8 Energiproduktionens miljökonsekvenser
Bild 8.6 Energianvändningen inom bostäder, service m.m. 1970-1989.
TWh 250 200 150 Z FASTA BRÄNSLEN
— FJÄRRVÄRME 100
> EL 50
OLJEPRODUKTER
0
1970 1975 1980 1985 1989
Källa: STEV.
den i stor utsträckning ersatt oljan för upp- olja till andra energikällor, främst el och värmningsändamål. Elvärmen svarar för ca fjärrvärme. 2070 av elförbrukningen. Belysning, drift av hushållsapparater
Totalt sett har energianvändningen inom m.m. svarar i dag för ca 1090 av landets tobostadssektorn minskat något under 1970- tala elanvändning. Ca 20 26 av elförbrukoch 1980-talen. Detta trots att antalet lä- ningen används för drift av kontorsmaskiner genheter i landet har ökat med omkring (såsom datorer och kopieringsmaskiner), 800000, dvs. en ökning med 2690 under ventilation och belysning m.m. inom kontor, denna tjugoårsperiod. Även kontors- och bu- affärer och andra servicelokaler. tiksytor har ökat kraftigt, och därmed be- Effektiviseringen har under perioden hovet av el för bl.a. ventilation och belys- 1977-1987 varit omfattande. Speciellt husning. hållsapparaterna har blivit betydligt bättre
Flera faktorer har samtidigt motverkat från energisynpunkt. Ett ökat apparatinneen ökad energianvändning. Olika energibe- hav har emellertid inneburit att elanvändsparingsåtgärder har vidtagits, såsom ningen för dessa ändamål har ökat trots eftilläggsisolering och fönsterbyten. På upp- fektiviseringarna. Denna utveckling bevärmningssidan har en övergång skett från döms med nuvarande förutsättningar fort-
Tabell 8.1 Elanvändningens utveckling i bostäder och lokaler, 1977—-
1987, TWh.
Fler Effektivi- Övergång till. Nypro-
— 1977
| oo | apparater sering | elvärme i duktion >> befintlig bebyggelse | ||
| Hushållsel 12,6 | +2,9 | |||
| Driftel | 10,4 | + 3,3 | =-T,0 | |
| - Elvärme 133 | =00 | |||
| - SUMMA | 36,2 | + 6,2 | -3,5 |
Källa: Effektivare elanvändning 1990, STEV.
Hur mår Sverige?
sätta de kommande tio åren. För driftel är dock att vara relativt små jämfört med tididet troligt att introduktionen av eleffektiv gare år, eftersom fjärrvärmen har byggts ut i teknik, speciellt inom belysningsområdet, de flesta orter där det hittills varit lönsamt får ett snabbt genomslag. att etablera fjärrvärme. Utvecklingen av tek-
nik för att utnyttja fjärrvärme med lägre
temperatur i ledningarna kan öka möjlighe- Fjärrvärme
terna att införa fjärrvärme. Inom fjärrvärmeområdet har stora föränd- Flera kommuner har möjlighet att proringar skett under 1980-talet. Antalet tätorter ducera såväl värme som eli s.k. kraftvärmemed fjärrvärme har ökat liksom det totala verk. Sådan kommunal kraftvärmeprodukantalet fjärrvärmeabonnenter. I dag finns tion finns i 20 kommuner, med en installerad fjärrvärme i drygt 150 orter i Sverige. Un- effekt av 2 100 MW (megawatt), som i der 1970-talet svarade oljan för över 9090 av första hand utnyttjas som reservkraft och för den totala energitillförseln vid fjärrvärme- att klara elproduktion under årets kallaste produktionen, för att successivt minska till ca dagar (s.k. spetslastproduktion). Möjlighe- 10276 i dag. Oljan har ersatts bl.a. av kol, terna att öka elproduktionen i kombination främst i större anläggningar, och av inhemska med fjärrvärme är stora. Om en rad förutfasta bränslen, såsom torv och skogsbräns- sättningar uppfylls, skulle elproduktionen len i mindre och medelstora anläggningar. från kraftvärmeverk i framtiden kunna Stora värmepumpar och spillvärme har uppgå till 20-30 TWh el/år. Det skulle bl.a. också svarat för en del av oljeersättningen i förutsätta omfattande investeringar och ändfjärrvärmesektorn. Dessutom har s.k. av- rade marknadsförutsättningar. Vidare kopplingsbara elpannor kunnat utnyttjas i krävs en utveckling av distributionstekniken stor utsträckning under de senaste åren på så att uppskattningsvis 10-5096 av småhusgrund av tillfällig överkapacitet i elproduk- bebyggelsen kan omfattas av någon form av tionssystemet. fjärrvärmesystem. Möjligheterna varierar
Värmeverk är i dag oftast produktions- mellan olika orter. anläggningar uppbyggda så att fastbränslepannor eller värmepumpar svarar för basproduktionen av värme. Den kallaste perioden räcker inte dessa anläggningar till och värmeförsörjningen kompletteras då med oljeeldning.
Det finns utrymme för att öka fjärrvärmen även i framtiden. Ökningarna kommer
Tabell 8.2 Energiförbrukningen för olika transportområden 1989, TWh.
Järnväg Sjöfart
| Bensin | = | = |
| Diesel | 0,5 | 0,2 |
| - Eldningsolja | ÖT | 1071 |
- Flygbränsle
SH 2
SUMMA a 0
Källa: STEV.
Kapitel 8 Energiproduktionens miljökonsekvenser
åtgärder för energihushållning, t.ex. tätning
Påverkan på miljön
så att ventilationen blir för dålig, har också
medverkat. Ett ämne som mer och mer upp- Lokal miljöpåverkan
märksammas är radon (se Kapitel 3, s. 55). Energisektorns lokala miljöproblem har Dessa problem kan emellertid lösas t.ex. geframför allt varit förknippade med förbrän- nom mer omsorgsfullt materialval och förning av olika bränslen och med utbyggnad bättrad ventilation. av vattenkraft. Under 1970- och 1980-talen har bio-
När det gäller förbränning har proble- bränslen börjat spela en allt större roll som men till stora delar lösts genom övergång till bränsle i fjärrvärmeverk och mindre pannmer miljövänliga energislag, förbättrad för- anläggningar. En stor del (ca 50 av totalt 66 bränningsteknik och olika typer av renings- TWh) av det biobränsle som i dag utnyttjas teknik. Lokal miljöpåverkan från förbrän- härrör från biprodukter från förädling av timning kommer i första hand från de små pan- mer och massaved, t.ex. lutar inom massanorna som svarar för en stor del av luftföro- industrin. reningarna i tätorter. (Utsläpp av svavel- och Ungefär en fjärdedel av biobränsleankväveoxider från energiproduktionen tas vändningen är ved och flis (s.k. skogsenergi), upp under regional miljöpåverkan, s. 225.) som till en del är uttag av hyggesrester
I dag finns ca 400 000 kombipannor med m.m. som i det traditionella skogsbruket möjlighet att växla mellan elvärme och olja lämnas kvar i skogen. Om hyggesrester tas och en del också med vedeldning. Till detta ut i stor skala kan det medföra skador på kommer ungefär lika många öppna spisar bl.a. djur- och växtliv. Uttag av stamvirke och braskaminer. Många av dessa pannor har mindre effekter på skogsmarken och skooch kaminer har en dålig förbränning av ve- gens ekosystem än om man för bort avden. Eldning med olämpligt material t.ex. verkningsrester. vissa typer av avfall förekommer också. För- Varje år tillvaratas närmare 0,3 TWh utom flyktiga organiska ämnen förekom- halm, som används i mindre pannor i anslutmer också utsläpp av tyngre ämnen (tjära). ning till jordbruket. Andra former av bio- Samtliga dessa har hälsoeffekter. De flyk- bränslen som energiskog och energigrödor är tiga organiska ämnena bidrar dessutom till föremål för forskning och utveckling. I Sveatt det bildas ozon och andra fotokemiska rige finns för närvarande ca 500 hektar eneroxidanter. Vedeldningen svarar för merpar- giskogsodling i praktiska odlingsförsök och ten av energisektorns utsläpp av dessa äm- ca 200 hektar försöksodlingar. Vilket utbyte nen (Se Kapitel 3, s.64). Det finns i dag pan- sådana odlingar ger är ännu oklart. Enligt nor och kaminer på marknaden med för- en inventering är det möjligt att använda bättrad förbränningsteknik och väsentligt 1072 av landets marker till energiskog, villägre utsläpp av organiska ämnen än de ket motsvarar ca 4 milj. hektar, varav merkonventionella pannorna. parten är myrmark.
Man har tidigare ägnat mycket tid åt ut- Energiskogsodling kan påverka miljön ombhusluftens kvalitet men ofta glömt inom- negativt genom gödsling, dikning, bevattning husluften. Under senare år har problem och eventuell kemisk bekämpning av med inomhusklimatet uppmärksammats i skadeinsektsangrepp. Energiskogsodling påbostäder och lokaler. Man talar om ”sjuka verkar också landskapsbilden. Samtidigt hus”, med det avses bl.a. radonhus, mögel- kan odling av energiskog ha positiva effekter hus, hus med asbest eller med höga halter genom att kväveläckaget från jordbruksformaldehyd. mark minskar.
Det finns många källor till föroreningar Användningen av skogsenergi, halm elinomhus, t.ex. olämpliga byggnadsmaterial, ler torv ger dels utsläpp vid förbränning, dels lagrat damm och tobaksrökning. Felaktiga avfall i form av aska. Detta avfall kan inne-
Hur mår Sverige?
hålla icke nedbrytbart material t.ex. metaller. Bild 8.7 Torvmarker i Sverige. Undersökningar pågår för att ta reda på vilka krav som skall gälla för att aska skall kunna återföras till marken som gödsel.
Under 1980-talet har användningen av torv som bränsle återigen blivit aktuell som ersättning för olja. Torvbrytning påverkar miljön på olika sätt. Torvbrytning innebär lokalt en stor förändring av miljön, bl.a. påverkas vattenkvalitén i områden nedströms brytningen. Under år 1989 producerades
drygt 3,2 milj. m? torvbränsle med ett ener-
glinnehåll om 3,1 TWh. Drygt en tredjedel av denna torv skördades i Härjedalen där Sveriges största torvprojekt finns. Därifrån transporteras torven till kraftvärmeverket i Uppsala.
Vattenkraften och vindkraften är förnybara energikällor som inte avger föroreningar till vatten eller luft och som inte heller skapar behov av deponering av restprodukter. En utbyggnad av dessa energislag innebär samtidigt ingrepp i naturen. Vattenkraftsanläggningar medför påtagliga skador i natur- och kulturmiljön som till stor utsträckning innebär bestående förändringar, både av landskapet och för djur- och växtlivet.
Vattenkraften är utbyggd till en årsproduktion av ca 63 TWh. Riksdagen har beslutat om en plan för vattenkraften som omfattar en utbyggnad upp till ca 60 TWh. Fyra stora älvar är genom riksdagsbeslut undantagna från exploatering (se Kapitel 4, s. 105)
Vindkraften är ännu i ett inledningsskede. Endast ett par större anläggningar finns i drift och antalet medelstora anläggningar som levererar el till nätet uppgår till några tiotal verk. Vindkraftanläggningar kan innebära vissa störningar för omgivningen t.ex. buller. De tar mark i anspråk = mycket glest mellan torvmarkerna och påverkar landskapsbilden. Det krävs skyddszoner på några hundra meter runt tätare, men ganska små arealer anläggningarna.
Om vindkraften skall utnyttjas i stor | tätt, samt enstaka stora arealer skala är det nödvändigt att bygga många aggregat. De för vindkraften mest intressanta FS stora sammanhängande torvdistrikt områdena finns vid kusten, på såväl land som vatten. Erfarenheter av vindkraft till havs Källa: Atlas över Sverige, myrmarker.
Kapitel 8 Energiproduktionens miljökonsekvenser
finns ännu inte. Det första svenska vindkraft- förbränning bildas också bl.a. kväveoxider verket till havs, är under byggnad. En om- och kolväten. Försurningen, som till stor del fattande vindkraftsutbyggnad kan innebära orsakas av svavel- och kväveoxider, är Svekonflikter med andra intressen. riges kanske allvarligaste miljöproblem (se
Kärnkraftverken kräver omfattande Kapitel 3, s. 32.). skyddszoner. Dessutom påverkar kärnkraft- Den svenska energisektorns svavelverken miljön lokalt genom stora kyl- dioxidutsläpp har minskat kraftigt under de vattenutsläpp som ökar temperaturen i vatt- senaste tjugo åren som ett resultat av net i närheten av kärnkraftverken. stränga utsläppskrav och andra miljöpolitiska
åtgärder. Genom övergång till mer lågsvav- Regional miljöpåverkan
lig olja, genom att olja har ersatts med kärn- När svavelhaltiga bränslen som olja och kol kraft och andra bränslen samt genom effekeldas släpps svaveloxider ut till luften. Vid ail tivisering, har energisektorns utsläpp av sva-
Bild 8.8 Lägen för vindkraft.
Områden med goda vindförhållanden för vindkraft (ljusblått) och enligt vindkraftutredningen lämpliga lägen för stora vindkraftverk (mörkblått).
Källa: SOU 1988:32.
225 15 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
vel från förbränning av olja, kol och övriga eller miljö. Vid driftstörningar eller vid havebränslen minskat med 7076 sedan år 1980. På rier kan dock betydande och okontrollemotsvarande sätt, men i mindre omfatt- rade utsläpp komma att ske av radioaktiva ning, har även utsläppen av kväveoxider och ämnen. Tjernobylolyckan visade att radiokolväten från energiproduktionen mins- aktiva utsläpp kan transporteras av luftströmkat. marna och falla ned på stora avstånd från
Riksdagen har beslutat att kärnkraften utsläppskällan (se även Kapitel 3, s. 56). En skall vara avvecklad senast år 2010. Kärn- stor olycka innebär omfattande hälsorisker kraften ger vid normaldrift upphov till ra- för stora befolkningsgrupper, det blir nöddioaktivt avfall och medför en viss lokal mil- vändigt att införa restriktioner för t.ex. livsjöpåverkan genom att stora mängder kyl- medelsanvändningen eller t.o.m. att evavatten släpps ut, men ger inte upphov till kuera stora områden. några andra utsläpp som påverkar klimat Beroende på aktiviteten i avfallet från
Bild 8.9 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från energisektorn. Utsläpp av svaveldioxid Utsläpp av kväveoxider från energiproduktion, från energiproduktion, tusen ton tusen ton
300 100 >
200
50 100
1980 1988 1980 1985 1988
Energisektorns andel (90) 1988 av totala utsläpp av svaveldioxid
Energisektorns andel (20) 1988
av totala utsläpp av kväveoxider
INDUSTRI
38,5 Yo
TRANSPORTER INDUSTRI
15,5 90 4,5 Yo
Källa: Luft 90, SNV.
Kapitel 8 Energiproduktionens miljökonsekvenser
kärnkraftverken indelas detta i tre grupper: anläggning i närheten av kärnkraftverket i
Oskarshamn. > Låg- och medelaktivt avfall som uppstår
i samband med den löpande driften av re- Global miljöpåverkan aktorerna. Det kan gälla skoskydd,
Den koldioxid som bildas vid förbränning skyddsrockar, verktyg m.m. som fått ra-
hotar att förändra jordens klimat. Sverige bi-
dioktiva ämnen på sig, trasiga detaljer
drar med omkring 0,326 av världens utsom bytts ut etc. Sammanlagd volym till
släpp av koldioxid från fossila bränslen. De
år 2010 uppskattas till 90 000 m?.
svenska utsläppen har minskat med 2290 sedan år 1980 och med 354096 sedan år
> Rivningsavfall som kommer från reak-
1970, främst beroende på att olja har er-
torerna när dessa rivs. Sammanlagd vo-
satts med förnybara bränslen och el från bl.a.
lym till år 2010 beräknas till 100 000 m?. kärnkraft samt genom ökad energieffektivisering (se Kapitel 2 s. 21).
> Högaktivt avfall är framför allt reak-
Utformingen av den elproduktion som
torns använda bränsle. Detta svarar för
skall ersätta kärnkraften blir avgörande för
9990 av all den aktivitet som finns i de
de framtida koldioxidutsläppen från energi-
olika avfallslagren tillsammans. Om reak-
sektorn. De totala koldioxidutsläppen i Sve-
torerna avvecklas enligt nu gällande be-
rige uppgår till ca 60 milj. ton per år, vilket
slut beräknas det finnas 12 000 m? inkaps-
motsvarar drygt 16 milj. ton kol. Om all
lat bränsle att förvara år 2010.
kärnkraft skulle ersättas med kolkondens
skulle koldioxidutsläppen öka med drygt 16 Det mer aktiva avfallet måste isoleras för
milj. ton kol, dvs. med ungefär lika mycket att förhindra spridning. Det mera kvalifice- som dagens utsläpp. Om all kärnkraft i stället rade låg- och medelaktiva avfallet från skulle ersättas med gaskondens blir utreaktordriften behöver isoleras ca 500 år. Så- släppsökningen ungefär hälften, dvs. 18 mildant avfall förvaras sedan år 1988 i anslut- joner ton. En ersättning med biobränslen ning till kärnkraftverket i Forsmark i ett berg- och energihushållning innebär däremot inte rum. Det högaktiva avfallet måste isoleras något nettotillskott av koldioxid. betydligt längre tid. Aktiviteten som är mycket hög i början sjunker först snabbt och sedan långsammare, men de farligaste Bild 8.10 Energisektorns andel av ämnena (americium och plutonium) för- koldioxidutsläppen i Sveändras ganska lite de första tusen åren. Det rige 1988. tar hundratusentals år för aktiviteten i det använda bränslet att avklinga till samma nivå som i en urangruva. En del mycket långlivade ämnen behöver mer än en miljon år innan merparten av dem har sönderfallit till stabila ämnen. Efter så lång tid är huvudsakligen naturligt radioaktiva ämnen kvar.
Olika metoder för säker slutförvaring under lång tid behöver därför utvecklas. Dessa går ut på att det använda bränslet isoleras, t.ex. genom att det läggs i kopparcylindrar som kan kapslas in i bergrum. I avvaktan på beslut om var och hur det högaktiva avfallet skall förvaras, lagras de använda bränsleelementen i en mellanlagrings- Källa: SNV.
Hur mår Sverige?
Energisystemet bidrar också till utsläppen av vissa andra växthusgaser. Klorfluorkarboner (CFC, t.ex freoner) kan läcka ut ur värmepumpar. I Sverige kan ungefär 1090 av CFC-utsläppen hänföras till energisektorn genom sådant läckage. Vid förbränning kan lustgas (dikväveoxid) bildas. Metan kan avges vid utvinning av naturgas och olja och även bildas i kolgruvor. Metan kan också läcka ut när naturgas transporteras och används. Utsläpp av kväveoxider, kolväten och kolmonoxid bidrar dessutom indirekt till växthuseffekten genom att medverka till att ozon, som är en växthusgas, bildas i de lägre luftlagren.
Hur mår Sverige?
KAPITEL
9¶Transportsystemets
miljökonsekvenser
Långa transporter har ökat mest 230
Konsekvenser för miljön 233
Hur mår Sverige?
et samlade transportarbetet
Långa transporter
på land, i luften och till sjöss
har under flera decennier
har ökat mest
ökat i omfattning. Enligt
transportrådets prognos för Under de senaste fem åren fram till början de kommande 10-20 åren kommer denna ex- av år 1990 har bilismen ökat kraftigare än tipansion att fortsätta, dock i en något lug- digare. En översikt av persontransportnare takt än hittills. Godstransporterna för- arbetet (dvs. den sammanlagda sträcka som väntas att öka kraftigare än persontrans- människor reser i landet) mellan åren 1950 porterna och flyget kommer procentuellt sett och 1987 och prognos fram till år 2020 ges i att öka mest, enligt transportrådets be- Bild 9.1. Under år 1990 har dock den totala dömning. trafikvolymen på vägarna uppvisat en minsk-
Trafiken utvecklades mycket kraftigt un- ning sannolikt på grund av de höjda bensinder efterkrigstiden, främst beroende på en priserna. stark efterfrågan på transporttjänster. Den Som framgår av Bild 9.2 svarar de långsnabba utvecklingen av persontransporterna väga resorna (mer än 10 mil) för den största har sedan fortsatt. Ca tre fjärdedelar av ökningen av transportarbetet och de långpersontransporterna sker med bil och så har väga bilresorna har i absoluta tal ökat mest. det varit under perioden 1970-1987. Kol- Flyget står däremot för den största öklektivtrafikens andel har ökat från 17 till ningen relativt sett. 2090, samtidigt som gång- och cykeltrafi- Transportutvecklingen är beroende av kens andel har minskat. samhällets utveckling i stort, som ekono-
Bild 9.1 Persontransporter 1950-1987 med prognos till 2020. Miljarder personkilometer
TOTALT <
60 KOLLEKTIVT
Pad
20 5 SK Z SR RET
PÅ - SR
0 MAKER ET ERT EK ELER TEST eos 09 000000 020000 00000 PP PECO
PR NVC
1950 60 70 80 90 2000 10 20 Källa: ”Transportrådet.
Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser
Bild 9.2 Långväga resor fördelade på färdmedel.
Miljarder personkilometer 70
60
50
40
30
Källa: Transportrådet.
Bild 9.3 Godstransportarbetet
1960-1987. miska faktorer, befolkning, boende och nä-
Miljarder tonkm ringsliv. Det totala transportarbetet samvarierar ganska väl med den ekonomiska till- 100 . växten. Hushållens förbättrade ekonomi är en orsak till att människor reser mer. Utbyggnaden av vägar, flygplatser m.m. är en annan styrande faktor. Under 1970- och
80 —
1980-talen, när resandet mellan olika regio-
j PA
ner ökade markant, byggdes flygets infrastruktur ut kraftigt. Civila flygplatser har etablerats i samtliga län. Utbyggnaden av vägnätet har varit särskilt omfattande sedan 60 -
ooo 13 Utrikes sjöfart 1950-talet medan järnvägsnätet under
PM 0 samma period minskade genom nedlägg- ÅA AN Få 5 z
/ 2552 Inrikes sjöfart ningar.
Godstransportutvecklingen kännetecknas av en kraftig uppgång från 1950-talet till 1974. Därefter har utvecklingen kännetecknats av både upp- och nedgångsperioder. Lastbilstrafiken har ökat speciellt kraftigt under efterkrigstiden framför allt när det gäller den långväga trafiken. Även järnvägens och sjöfartens transportarbete har expande-
(JB Kortväga lastbil rat, men inte lika snabbt.
Transportvolymerna har ökat för samt- 1960 1970 1980 1990 liga transportmedel de senaste åren. Utri- Källa: Transportrådet.
Hur må r Sverige?
kestransporterna har utvecklats snabbast, del av kollektivtrafiken i landet. Som framdet gäller inte minst utrikes lastbilstrafik. går av Tabell 9.1, gäller detta särskilt Stock- Några större förskjutningar har inte skett hoimsregionen där andelen kollektivresor mellan transportslagen under 1980-talet. En är stor. Biltätheten är också lägre i storstadsöversikt av godstransporterna mellan åren områdena än i landet i övrigt. 1960 och 1987 ges i Bild 9.3. I storstadsområdena har personbilstrafi-
Under perioden 1987-2000 beräknas ken hittills ökat snabbare än befolkningen. godstransporterna öka något långsammare Det beror dels på att transportsträckorna än under föregående 20-30 år. ökar eftersom avstånden mellan bostäder
och arbetsplatser blir längre vid tätorternas
tillväxt, dels på att människor i större ut- Storstadstrafiken
sträckning väljer att använda bilen vid resor På de knappt 220 av landets vägnät som i ytterområdena jämfört med vad som är falfinns i storstadsområdena utförs ca 2590 av let i storstadens centrala delar. I Stockholm allt trafikarbete. Denna koncentration av ökade under perioden 1980—1987 bilresorna resandet skapar också förutsättningar för en med 1790 samtidigt som kollektivresorna utbyggd kollektivtrafik. Detta gynnar inte minskade med 7—896. I Göteborg har biltraminst spårbunden trafik. Trots att de spår- fiken ökat med 3—4976 per år de senaste bundna kollektivtrafiknäten har en förhål- åren och antalet kollektivresor minskat med landevis liten linjelängd svarar de för en stor 990 under perioden 1985—1989. I Malmö
Tabell 9.1 En jämförelse mellan storstadsregionerna.
— Stockholms- — Göteborgs- Malmö- Stockholms Göteborgs Malmö
regionen regionen = regionen = stad stad stad
Folkmängd ; a
1987-12-31 1606 000 686000 463000 667000 432000 231000
Antal bilar
| per 1 000 inv | RT | I | a | |||
| 1987-12-31 | 351 | 384 | 380 | 340 | 364 | 354 |
| Antal bilresor | s | | | | | |||
| till och från | - | |||||
| innerstäderna? | — | SS | ||||
| per dag | = | - | - 590000 460000 250000 | |||
| varav | - | |||||
| genomfartsleder | — | - | - 150000 70.000 60000 | |||
| Antal kollektiv- | a | | - | ||||
| trafikresor i | oo | a | ||||
| milj/år 1987-00 | 498! | 122 | 60 | - | 88 | 38 |
Antal kollektivresor oo a
per invånare och år 310 180 130 - 205 165
Kollektiv- oo > Till innerstäderna |
trafikandel 42 25 ca 10€ 53 3270 24
! Antal påstigande eller inpasserande genom spärrar (motsvarar ca 323 milj. resor). 2Ej helt jämförbara områden.
Källa: Storstadstrafikkommittén.
Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser
har biltrafiken ökat med några procent per år
Konsekvenser för
och resandet med Malmö lokaltrafik sjönk med 1296 under åren 1985—1987. Denna ut-
miljön
veckling förväntas i allmänhet fortsätta om inte de ekonomiska och fysiska förutsättning- Utsläppen av luftföroreningar är ett av traarna förändras. Under år 1990 har en för- fikens allvarligaste miljöproblem. Andra efändring av resvanorna noterats, vilket är ett fekter är buller, trängsel samt ingrepp i kulresultat av de under året höjda bensinpri- tur- och landskapsmiljöer. En översikt av traserna, men om detta innebär bestående för- fikens miljöeffekter finns i Tabell 9.3. ändringar av resvanorna är naturligtvis Transportsektorn infrastruktur har i vaoklart. Det beror till stor del på den framtida rierande grad behov av mark. I städer, där kostnadsutvecklingen. marken är särskilt värdefull, innebär tra-
I ett internationellt perspektiv är det i fiksystemens stora markanspråk problem. Stockholm relativt sett en stor andel av ar- Enligt beräkningar för Stockholm, utgör betsresorna som görs med kollektivtrafik. I exempelvis trafikutrymmet (i en vidare me- Göteborg och Malmö är kollektivtrafikande- ning) ungefär hälften av det totala markutlarna väsentligt lägre. rymmet för staden. Generellt sett kräver
Nästan en tredjedel av transporterna är i vägtrafik mer mark än järnvägstrafik. många städer och tätorter korta och görs till Även landskapsbilden påverkas i olika omfots eller med cykel. Även godstransport- fattning av de fasta anläggningarna. Flygarbetet med lastbil, distributionstrafiken, är platser är ett dominerande inslag i landskapsomfattande. Viktiga faktorer som påverkar bilden och kräver liksom hamnar omfatdet framtida trafikarbetets utveckling är bl.a. tande trafikanläggningar för anslutande planeringen av bostäder, service, arbets- marktransporter. Vägar och järnvägar skär platser, kollektivtrafik och omlastningscent- genom landskapet och påverkar stora områraler. den. Graden av störning är beroende av
landskapets karaktär. Vägar och järnvägar
Tabell 92.2 Resvanor i några städer 1980.
| Markanvändningsgrad (Bostäder samt | Val av färdmedel för arbetsresor (24) Ez | Allmänna Gång och | ||
| Stad | arbetsplatser/hektar) | Privatbilar färdmedel = cykel | ||
| Phoenix | Jå | 93 | 3 | 3 |
| Perth | 15 | 84 | 12 | 4 |
| Washington 21 | 81 | 14 | 5 | |
| Sydney | 25 | 65 | 30 | 5 |
| Toronto | 59 | 63 | 31 | 6 |
| Hamburg | 66 | 44 | 41 | 15 |
| Amsterdam 74 | 58 | 14 | 28 | |
| Stockholm | 85 | 34 | 46 | 20 |
| Mönchen | 91 | 38 | 42 | 20 |
| Wien | 111 | 40 | 45 | 15 |
| Tokyo | 171 | 16 | 59 | 25 |
| Hong Kong 403 | 3 | 35 |
Källa: World Watch Paper 98.
Hur mår Sverige?
medför också s.k. barriäreffekter, dvs. svå- Transportsektorn står, trots utveckling av righeter att passera dem. reningsteknik, genom sin snabba volymtill-
De olika trafikslagens utsläpp av vissa växt för en ökande andel av de totala utföroreningar framgår av Tabell 9.4. Som jäm- släppen av luftföroreningar, såväl i Sverige förelse anges i tabellen även de totala ut- som internationellt. För de industrialisesläppen från andra svenska källor. Med ”öv- rade länderna (OECD) har utsläppen av luftriga mobila källor” avses traktorer och föroreningar från transportsektorn ökat andra arbetsfordon, vars utsläpp inte direkt med 20-759/6 sedan 1975. I dag är situationen är att betrakta som utsläpp från transport- i OECD-länderna följande: 70-9090 av alla sektorn. koloxidutsläpp kommer från bilar och andra
Som framgår av Bild 9.4, styrs transport- fordon. Mellan 60 och 8096 av alla kvävesektorns samlade miljökonsekvenser bl.a. av oxidutsläpp kommer från transportsektorn valet av transportmedel och valet av tekno- och närmare hälften av alla kolväten och logi. blyutsläpp har sitt ursprung i bilavgaser.
Tabell 9.3 Sammanfattning av några av transportsektorns mest
betydelsefulla miljöeffekter.
Tätorts- eller Regionala Gobala lokala effekter effekter effekter
Luftför- Ohälsa Ohälsa Ohälsa -
oreningar .— Cancer — Höjda — Okad risk
— Luftvägssjukdomar metallhalter i för hudcancer
> — Hjärt-/kärlsjukdomar grundvattnet |.
— Nervpåverkan Växtskador
> — Nedsatt immunförsvar — Skador på =
— Allergier Växtskador blad och barr
| — Träd — Förändrad
| .— Jordbruksgrödor utbredning =
Växtskador — Örter SS
— Träd — Påverkan
— Planteringar Korrosion på klimat
SS ; —- V/A-system —- Förändrad =
Korrosion SE — El och telekablar temperatur
— Byggnader dT
— Papper m.m. Övergödning av
havsmiljöer
Vattenför- Växtskador Påverkan på marina
oreningar miljöer (exempelvis
vid tankerolyckor)
Mark- Barriäreffekter Påverkan på Risk för
intrång landskapsbild genetisk-/art-
Påverkan på utarmning
stadsbild Intrång i känsliga ee
naturmiljöer
Buller Sömnrubbningar
Nedsatt
arbetsförmåga
Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser
Bild 9.4 Olika färdmedels utsläpp av kväveoxider och kolväten, samt deras energiförbrukning. Kväveoxider Kolväten Energiförbrukning g/pers km g/pers km kWh/pers km
” AR
a SS oo
122 ag Ne Fokker F 28 — RR -
ay PERSONBIL I >=
LO : utan katalytisk rening. = a —
0,8
0,6 - : SS sg .
0,4 - sf
PERSONBIL I
, fa med katalytisk rening | pA
RS PERSONTÅG 0 oljekondenskraft 0, 000 000 06
Tabell 9.4 Olika trafikslags utsläpp av vissa luftföroreningar i Sverige, 1 000 ton, samt transportsektorns andel av de totala utsläppen i landet, 1987/88.
Kväve- Svavel- Kol- Kolmon- = Kol- | oxider dioxid väten oxid dioxid
Vägtrafik (ton) 183 11 174 994 17700
Därav: Personbil 111 = 156 908 12200 Lastbil 58 = 16 84 4600 Buss 13 - 1 2 800
Civil sjöfart 33 17 2 2 600
Därav: Färjor 205 11 = - - Civil luftfart 7 - 3 8 2100
| Järnväg | : 1 | SE | = | =] | 170 | |
| Övr mobila källor | 71 | 5 | 16 | 42 | 3731 | |
| Andra källor | 84 | 180 | 203" | 320 40 300 | ||
| Transportsektorns | | | |||||
| andel av totala | | | a | | | ; | ||
| utsläpp, (90) | 607 | 1376 | 517 | 780 | 320 |
"Inklusive utsläpp vid bensinhantering (motsvarande 23 000 ton). Källor: SNV, TFB, VTI.
Hur mår Sverige?
När nya fordon, som ger upphov till dagligen störs av olika former av vägtrafikmindre luftföroreningar, börjar användas in- buller i Sverige. Vad gäller buller står trafiken nebär det förbättringar av luftkvaliteten. för den helt övervägande delen av störning- När det gäller hälsoeffekter som orsakas av arna i tätorter (se Kapitel 3, s. 65). t.ex. partiklar, koloxid, kväveoxider, kolvä- I centrala delar av städer och andra tätorten, bly och buller från fordon märks föränd- ter bidrar bilavgaserna med omkring 6090 av ringar främst lokalt. utsläppen av kväveoxider och kolväten. I
Vad gäller andra miljöeffekter, som för- gatumiljön är bilarnas andel av utsläppen besurning och övergödning så orsakas dessa av tydligt större. Biltrafikens andel av de toföroreningar som sprids över stora områ- tala utsläppen i Stockholm och Göteborg år den (främst svaveldioxid, kvävedioxider och 1985 framgår av Tabell 9.5. ammoniak). Det innebär att sådana regio- Kväveoxider, kolväten och deras omnala miljöeffekter i mindre utsträckning kan vandlingsprodukter samt partiklar är särskilt begränsas genom lokala åtgärder eftersom farliga för människor. andra delar av landet och andra länder påver- I luften oxideras kvävemonoxid till kväkar miljösituationen avsevärt. Det innebär vedioxid. Av de kväveoxider som släpps ut att t.ex. transporter även i andra länder på- av biltrafiken kommer för närvarande omverkar vår miljö. kring en tredjedel från dieseldrivna fordon.
Växthuseffekten, som innebär risk för De riktvärden som naturvårdsverket reklimatförändringar, har en ännu vidare di- kommenderat för kväveoxid i luften övermension, den globala. Transportsektorn bi- skrids i dag tidvis på gator och vägar med drar till denna, genom förbränning av fossil- omfattande biltrafik. Höga halter av kvävebränslen som avger koldioxid. dioxid i luften retar slemhinnorna samt an-
ses öka mottagligheten för infektioner och
medföra större risk för effekter av andra
Lokal miljöpåverkan luftföroreningar.
Nästan all kolmonoxid i tätortsluften Lokalt, framför allt i större städer, ger väg- kommer från bilar. Kolmonoxid blockerar trafiken upphov till omfattande störningar i blodets förmåga att ta upp och transportera form av förhöjda halter av hälsofarliga luft- | syre. Kolmonoxid kan orsaka huvudvärk och föroreningar och buller. Trafiken är den do- komplikationer i hjärtats funktion. Persominerande källan till störningarna. Enligt ner med hjärt- och kärlsjukdomar är speciellt naturvårdsverket orsakar luftföroreningarna känsliga. i våra tätorter mellan 300 och 2 000 nya can- Förbränning av fossila bränslen som olja cerfall per år. Trafiken svarar för cirka 7090 och kol är den främsta orsaken till utsläppen av utsläppen av cancerframkallande ämnen av svaveldioxid. Trafiken svarar för en
och ämnen som kan påverka arvsanlagen hos mindre del av de totala utsläppen (ca 1596),
tätortsbefolkningen, framför allt genom ut- även om dieseldrivna fordon kan svara för släpp av kolväten. en stor andel i vissa tätorter. För människor
Luftföroreningar från trafiken och andra som är utsatta för höga halter svaveldioxid utsläppskällor kan påverka människors hälsa under lång tid ökar risken för kronisk bronkit både genom direkta skador och genom att och luftvägsinfektioner. medverka till allergier och annan överkäns- Biltrafiken svarar också för en stor del av lighet, hälsoproblem som har ökat under blyutsläppen, genom blytillsatsen i bensin. senare år (se Kapitel 3, s. 58). Allt fler bilar kör emellertid på blyfri ben-
Buller från olika källor kan störa arbete, sin, eftersom katalysatorrening kräver det sömn och vila och kan påverka hjärt- och och blyutsläppen från trafiken kommer att kärlsystemet. Naturvårdsverket beräknar minska ytterligare i takt med att bilparken att mellan en och tre miljoner människor förnyas.
Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser
Den stora delen av partiklar i tätortsluft dioxidutsläppen till ca 2 000 ton per år. Akkommer från dieseldrivna fordon. tuella beräkningar som tar hänsyn även till
Dessutom ger trafiken upphov till andra trafiken ute till sjöss visar emellertid att utpartikelutsläpp. Partiklar släpps ut med avga- släppen av flera föroreningar är av betydligt serna, men frigörs även genom slitage på större omfattning. vägbana, däck, bromsband och broms- Sjöfarten kan också vara en källa till vatbackar. Partiklarna består till största delen tenföroreningar. Främst är det oljeutsläpp i av sot, organiska föreningar och olika metal- samband med olyckor som uppmärksamler. Andra föroreningar fastnar på partik- mas, men även olja från tankrengöring och larna och därmed ökar risken för att dessa andra oljerester från tankfartyg skapar proföroreningar ska transporteras ner i lung- blem för den marina miljön. Av den totala orna, där de kan orsaka olika infektioner och kvantiteten löskommen olja i svenska farcancer. vatten (mellan 30000 och 60 000 ton per år
Flyget är det trafikslag som expanderat under 1980-talets första hälft) svarar sjöfarsnabbast under 1980-talet. Det lokala miljö- ten för ca 3096. problem som hittills främst har uppmärk- Järnvägens utsläpp av luftföroreningar är sammats är buller vid flygplatser. Genom in- relativt små. Järnvägstransporter av miljöfarförande av nya flygplanstyper inom den ci- liga produkter kan emellertid medföra risk vila luftfarten finns förutsättningar för att för påverkan på vattenmiljöer. Besprutning bullret kring våra flygplatser kommer att av banvallar med bekämpningsmedel och minska. (Se även Kapitel 3, s. 66.) användning av giftiga impregneringsmedel
Ett växande lokalt miljöproblem i sam- för bansyllar har också skapat miljöproband med flygtrafik gäller användningen av blem. kemikalierna glykol och urea för att motverka isbildning på flygplan och landningsba- Regional miljöpåverkan nor. Dessa kemikalier kan påverka sjöar och vattendrag i närheten av flygplatser. Regionalt bidrar luftföroreningarna från Glykolförorenat vatten kan samlas upp och trafiken till försurning och övergödning av omhändertas. Metoder för att ta hand om mark och vatten samt skador på vegetavatten som förorenats av urea är under ut- tion. veckling. Avgasrening med moderna katalysatorer
Sjöfartens utsläpp av luftföroreningar har (trevägskatalysator) minskar mycket effektidigare betraktats som små eftersom endast tivt utsläppen av kväveoxider och kolväten utsläpp i samband med hamnanlöp har re- från bensindrivna bilar (se Bild 9.4). Redovisats. Kväveoxidutsläppen har exempel- ningseffekten påverkas av de krav som vis angetts till 4 000 ton per år och svavel- ställs på utrustningen, bl.a. hur länge den
Tabell 9.5 Biltrafikens totala utsläpp i Stockholm och Göteborg år 1985.
Värden angivna i tusen ton.
> Stockholm Göteborg
> Totalt > Från trafiken Totalt | Från trafiken
| Kväveoxider | 19 | AR | 6,5 |
| Kolväten | 19 | 19 | J |
| Kolmonoxid | 140 | 48 | 46 |
| Svaveldioxid | 18 | 13 | 0,4 |
Källa: Storstadskommittén, SOU 1989:15.
Hur mår Sverige?
> Förbättrade motorer, renare bränslen
Möjligheterna att ytterligare minska av- Eftersom behsindrivnd förson har kor gaserna från bilar och andra vägfordon tare livslängd samtidigt som avgasre- = beror i hög grad på utvecklingen av mo- ningen är mer effektiv än för dieseldrivna, torer och bränslen. Det pågår en utveckling kommer den relativa andelen utsläpp av = av elfordon, men också bränslemotorerna kväveoxider från bensindrivna Oron att förbättras. . | minska. BlESELMAO TORN ALTERNATIVA DRIVMEDEL
| Förbättringar av dieselmotorn har lett till Som alternativ till bensin och dieselolja ungefär en halvering av utsläppen un-
har länge funnits olika alkoholer (meta-
der de senaste tio åren. Inom nästa tioårsnol och etanol) och gaser (motorgas, period är en ytterligare halvering möjlig, naturgas, biogas och vätgas), även om | enligt transportforskningsberedningen. Utsläppen är dock starkt beroende av den de inte varit allmänt tillgängliga på den - enskilde förarens körsätt och underhåll av svenska marknaden. bilen. Dessa drivmedel har kemiskt sett en För atte en halvering av utsläppen skall mycket enklare sammansättning än bensin: bli möjlig måste dieselbränslets kvalitet för- och dieselolja. Därigenom blir också ut= = bättras. Framför allt måste svavelhalten släppen mindre komplexa för sådana minskas ytterligare, en åtgärd som bara drivmedel. Alkoholer, biogas och vätgas marginellt påverkar priset på dieselbräns- kan dessutom produceras av förnybara der energikällor, som inte ökar koldioxidhal Ena nan förutsättning är en minskning ten i atmosfären. Skiftande resultat har av halten aromatiska kolväten i diesel- hållits för såväl lätta som tunga fordon olja. Det skulle minska partikelutsläppen, inblandning av alkoholer eller motorga vilket gör det möjligt att utrusta fordonen (propan/butan) i bensin resp. dieselolja. . med oxiderande katalysatorer. Dessa tar En generell erfarenhet är att avgaserna bort den typiska avgaslukten från diesel- från sådana blandbränslen präglas av det motorer och bidrar dessutom till att minska sämre bränslets egenskaper. halterna av kolmonoxid och kolväten. Partikelfilter i avgassystem kan ytterli- ALKOHOL gare minska utsläppen av partiklar. Die- Alkoholer ger låga nivåer av skadliga ut- = selmotorn behöver utvecklas för att få försläpp när det används i stället för bensin = bättrade miljöprestanda. En sådan utvecksom bränsle i otomotorer (som i dagligt = ling kräver sannolikt på sikt en övergång tal kallas bensinmotorer). Utsläppen kan = till andra bränslen än dieselolja. halveras i jämförelse med dagens bästa = teknik för bensindrift. Särskilt gynnsamtfrån. BENSINMOTORN hälsosynpunkt är att utsläppen av kolvä-
Trevägskatalysatorn, som numera är stan- ten och partiklar är lägre. En nackdel är = dard på nya bensindrivna lätta bilar i Sve- dock att bränsleförbrukningen ungefär rige, har minskat utsläppen av kolmon- fördubblas p.g.a. det lägre energiinne- = =
oxid, kväveoxider och kolväten med 60— hållet i alkoholbränslen.
9090 från dessa fordon. Den fortsatta ut- För dieselmotorer kan alkoholer också
vecklingen kan leda till ytterligare minsk- vara ett möjligt alternativt bränsle, men = ningar, kanske en halvering av dagens ut- detta förutsätter såväl förändringar av = = släpp. motorerna som bränsleanpassning. En
Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser
skall hålla och vilka kontroller som krävs. Effekten av införandet av katalysatorer på nya bilar har motverkats av att trafiken samtidigt har ökat t.o.m. 1989. Personbilstra-
halvering av kväveoxidutsläppen kan nås
fikens totala utsläpp av kolväten och kvä- > med dagens teknik i jämförelse med veoxider bedöms ha minskat med mellan 10 > bästa marknadsförda dieseloljeteknik. För och 20976 de senaste två åren på grund av att nå lägre utsläpp fordras att man konatt allt fler bilar har katalytisk avgasrening, verterar dieselmotorn till ottomotor. Detta. medför lägre effekt och 30-500 sämre = men data för 1989 och 1990 finns ännu inte verkningsgrad samt kortare livslängd på framtagna. . motorn. Avgaskraven på fordon har skärpts kraftigt i såväl Sverige som internationellt under GAS den senaste tjugoårsperioden. Denna utveckling har som regel inletts i USA och se- Gas kan bara vada: för otomotorer. dan efter några år kommit att gälla i Svech biogas är intressanta alrige. Efter ytterligare några år har övriga länpå sikt, främst på grund av möjligder i Europa följt efter. heterna att minska utsläppen av kvä-
Intresset för att minska utsläppen från veoxider och partikelutsläpp. Verkningsgraden för en ottomotor blir högre än den tunga, dieseldrivna vägtrafiken har ökat
vid bensindrift, men fortfarande lägre än - alltmer under senare år. Dieselmotorns av-
för en dieselmotor. gaser innehåller kväveoxider, svaveloxider, En nackdel med naturgas och biogas & är partiklar, oförbrända kolväten, en liten att fordonen måste förses med högtrycks- mängd koloxid samt koldioxid och vatten. kärl med stor volym för att få med tillräck- = Den teknik som används för att rena benliga mängder bränsle. Nuvarande tryc sinmotorns utsläpp fungerar ej för dieselmokärl är tunga men nya lättviktsmat torn. Introduktionen av nya tekniska lösväntas kunna minska problemet. ningar med bl.a. partikelfilter och en över- Natur- och biogasdrivna fordon är i gång till dieselbränsle med lägre svavelhalt första hand lämpliga för lokala trafikupp- innebär en förbättring vad gäller dieselfordo-
gifter, som buss- och taxitrafik, dist ibution. = nens avgaser.
och renhållning, Det är också i dessa mil
Utvecklingen mot renare dieselfordon som utsläppsminskningarna får, relativt drivs aktivt av bl.a. Sverige i internationella ett, störst effekt. sammanhang. På samma sätt som för personbilar påverkas utvecklingen mot skärpta miljökrav av de regler som införts på den nordamerikanska marknaden, för att senare följas av Sverige och andra europeiska länder.
Flygets totala utsläpp av luftföroreningar som kväveoxider och kolväten är för närvarande små i förhållande till vägtrafiken. De kommer emellertid att få relativt sett större betydelse, eftersom flygtrafiken förväntas fördubblas till år 2000 jämfört med 1980 års nivå. Kunskapen om konsekvenserna av utsläpp av dessa ämnen på hög höjd är också bristfällig.
Hur mår Sverige?
I dag finns tekniska lösningar för att Tabell 9.6 Kväveoxidutsläpp från minska en del av utsläppen från flyget. Med transporter i Sverige. hjälp av nya brännkammare kan utsläppen Tusen ton. minskas för såväl kväveoxider och kolväten som koloxid. På grund av införandet av
1980 1985 1988
miljöavgifter för inrikesflyget har Linjeflyg
Vägtrafik infört nya brännkammare på sin flygplans-
Lätta fordon 106 115 1Tg |
flotta, vilket reducerat utsläppen av kolväten
Tunga fören = 61 74 15 med 9076, kolmonoxid med 7596 och av kväveoxider med 1590.
Utrikes
; Inrikes
Global miljöpåverkan
Arbetsfordon? Arbets Ö7 Globalt är växthuseffekten det allvarligaste
Järnväg 1 miljöproblemet, dvs. risken för att olika Iuft-
TOTALT 268
föroreningar skall leda till en temperaturökning på jorden. inklusive utländska fordon.
Bilavgaser består till stor del av koldioxid ? Civil och militär. som är den mest betydelsefulla växthusga- 3 Kväveoxidutsläppen från arbetsredskap
som motorsågar, gr sen. Vägtrafiken svarar för 3590 av de na-
pressorer ngar TT
tionella utsläppen av koldioxid och är därmed den största enskilda källan. Andra Källa: SNV.
Tabell 9.7 Utsläpp av koldioxid från transportsektorn i Sverige. Tusen
1980 1985 1986 1987
ST 5609 6040 6100 6485 ;
Källa: Statens energiverk.
Tabell 9.8 Energiåtgång för olika transportslag i Sverige, 1970-1987.
Energianvändning
PJ MJ/personkilometer
| 1970 108 5 3 SA | 1987. 159 9 4 | 1970 1.95 0.92 0.50 6.11 | 1987 08 103 0.52 3.13 | |
| TOTALT | 7 | 1.79 | 1.84 | |
| MW står för megajoule. I MJ = 0, 277 kilowattimme. PJ FP | In |
Källa: Lee Schipper, LBL, USA.
Kapitel 9 Transportsystemets miljökonsekvenser Bild 9.5 Antalet bilar, bussar och Antal fordon,
lastbilar i världen, miljar- miljoner
der. 60
Bilar [EE Lastbilar och bussar Källa: Michael Walsh, USA. 1930 36 46 52 58 64 70 76 82 Bild 9.6 Bränsleekonomin för bilar i olika länder. Bensinförbrukning
liter per 100 km
TTR SERAFA Te 9 > a OR OR KE AD CE AE AR 10
1970 73 76 79 82 85 88
USM oo s=eseeee Sverige
-— = = Japan Italien
Poceooosos Fd Västtyskland ecov000000 Frankrike
Medelvärden för resp. lands samtliga bilar.
Källa: Lee Schipper, LBL, USA.
Hur mår Sverige?
växthusgaser som metan och dikväveoxid ingår också i fordonsavgaser.
Med ett globalt perspektiv är det uppenbart att den mycket snabba tillväxten av världens samlade bilpark (se Bild 9.5), som förväntas uppgå till en miljard vid sekelskiftet, utgör ett allvarligt miljöhot.
Koldioxidutsläppen från världens alla vägfordon utgör ca 2590 av världens totala koldioxidutsläpp. Transportsektorns koldioxidutsläpp är direkt relaterat till sektorns stora oljeberoende, som trots oljekriser på 1970-talet inte har minskat nämnvärt. Som illustreras av Bild 9.6, har den totala bränsleförbrukningen för vägfordon inte på något avgörande sätt förändrats sedan början av 1970-talet med undantag för USA.
Anledningen till att någon större förändring inte har skett, trots att effektivare bensinmotorer har introducerats på nya bilar, är att bilarna har blivit större och tyngre.
Inom flygsektorn däremot, har som framgår av Tabell 9.8, höjda oljepriser resulterat i effektivare energianvändning. Exempelvis har SAS minskat energiåtgången per person med cirka 25770 för atlantflygningar sedan 1970.
Hur mår Sverige?
KAPITEL |
10¶Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
| Ökad produktion i jordbruket | 244 |
| Skogsbruk på halva Sveriges yta | 252 |
| Renskötsel från fjäll till kust | 256 |
| Fiske och fiskodling | 257 |
| Älgjakten betyder mest | 260 |
Hur mår Sverige?
rukningsmetoder för att odla och betesmarker har minskat från cirka 1,2
jord och avverka skog har stor milj. hektar 1930 till ca 0,5 milj. hektar i dag.
inverkan både på landskaps-
bilden, djur- och växtliv samt . markens innehåll av närings- Handelsgödsel ändrade
ämnen. Samtidigt påverkas jord- och skogs- förutsättningarna
brukets förutsättningar av t.ex. luftförore-
Före industrialiseringen begränsades jordningar, trafikplanering och krav på hänsyn till
bruksproduktionen av bl.a. tillgången på naturvårdsintressen.
gödsel. Tillgången på bete bestämde hur
Skogsbrukets villkor analyseras för när-
många djur man kunde hålla. Det avgjorde i varande av en skogspolitisk utredning, som
sin tur mängden naturgödsel, vilket betillsattes 1990. Det svenska jordbruket fick
stämde hur stor åkerarealen kunde vara. nya förutsättningar i och med att riksdagen år
När handelsgödsel (konstgödsel) inför- 1990 fattade beslut om en ny livsmedels-
des upplöstes sambandet mellan naturgödselpolitik som kommer att medföra stora om-
tillgång och skörderesultat. Med insatser av ställningar. Bl.a. skall prisregleringen på
bl.a. konstgödsel kunde skördarna mångjordbrukets område upphöra med början
dubblas. En annan viktig faktor är växtför- 1991.
ädlingen som har minskat mängden halm och
Jordbrukets överskottsproduktion motsvarar odlingar på ca 500 000 hektar åker, ökat mängden kärna i skördarna.
Det är främst under de senaste femtio med 1990 års produktionsteknik. Stora
åren som handelsgödsel har börjat användas arealer kommer att användas för andra ända-
i större skala i jordbruket. Handelsgödsel mål, t.ex. industri- och energigrödor. Hur jordbrukets omställning påverkar markanvändningen kommer att följas i olika un-
Bild 10.1 Tillförsel av kväve, fosdersökningar.
for och kalium från han-
delsgödsel.
Kg/hektar
Ökad produktion i
jordbruket
Jordbruket har under hela 1900-talet ökat 70.
sin produktion. Nya brukningsmetoder har
höjt avkastningen, samtidigt som stora odlingsarealer har tagits ur bruk: Mellan 1960
och 1985 beräknas den totala åkerarealen
ha minskat med ca 1496.
40 KALIUM
Mekanisering, växtförädling, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel har i
30 —
grunden förändrat jordbrukets villkor och dö dess påverkan på natur och landskap.
- :- Ca
Två mycket viktiga faktorer för jordbru- -— PEPS Lles .
FOSFOR "a
kets utveckling under 1900-talet har dels varit 10 införandet av handelsgödsel, dels att vall- 0! odling på åkermark har ersatt utnyttjandet av
1950 60 70 80 90 naturliga gräsmarker som ängar och beteshagar för produktion av foder. Arealen ängs- Källa: SCB, Na 15, SM 8501.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
> Ringsjön i Skåne - en övergödd
Ringsjör ligger i i hjärtat av Skåne. Under druckit sjövatten. Vid de und g 1980-talet var den det mest debatte- som genomfördes i sjön fann man att j or rade exemplet på en extremt övergödd bruket bidrog med två tredjedelar av det sjö. kväve och fosfor som rann ut i sjön. Under 1970-talet blev situationen akut. Regeringen har förklarat Ringsjön som Blågröna alger förökade sig hastigt och speciellt föroreningskänsligt område och i sommartid var sjöns vatten en grön fört särskilda restriktioner för jordbruket i soppa. Den giftiga algblomningen ledde till | trakten. Under 1980-talet har sjöns vatfiskdöd och förgiftning av boskap som tenkvalitet förändrats till det bättre. Bild 10. 2 - Näringsflöden till om från Ringsjön 1380 FOSFOR Kommunala melngerork
Enskilda avlopp 4,3 Nederbörd äickage från gödselstäder 0,3
Jordbruksmark 22
2yå
1,4
Kommunala reningsverk
Enskilda avlopp 45 Nederbörd Läckage från gödselstäder 14
Jordbruksmark 690 670 pod Till sedimentlagren
Källa: Monitor 1983, SNV.
Hur mår Sverige?
innehåller olika kombinationer av närings- delsgödsel per hektar än det svenska jordämnena kväve, fosfor och kalium. bruket.
Mellan åren 1950 och 1970 ökade an- Sveriges åkrar tar emot 328 000 ton vändningen av handelsgödsel på åkrarna från kväve i form av gödsel varje år. Drygt 7090 omkring 20 till omkring 80 kg kväve per kommer från konstgödsel, medan resten är hektar och år, som medeltal för hela Sverige. stallgödsel. Hälften av det tillförda kvävet tas I slutet av 1980-talet har gödselgivorna upp av grödan. Resten stanner kvar i jorsjunkit, bl.a. beroende på införandet av en den, avgår i gasform eller läcker ut i sjöar och miljöavgift på handelsgödsel. På grund av vattendrag. Det årliga kväveläckaget till ändrade ekonomiska förutsättningar i och sjöar och vattendrag uppgår till ca 50 000 ton. med avregleringen av spannmålspriserna, Kväveutlakningen varierar kraftigt beroväntas gödselgivorna sjunka med ytterligare ende på bland annat jordmån och klimatför- 10-20 kg kväve per hektar. hållanden. I Sydsverige är läckaget i genom-
Övriga nordiska länder, liksom jord- snitt kring 40 kg per hektar och år, men topbruksländerna i Europa, använder mer han- par på upp till 100 kg förekommer. I Mel-
Bild 10.3 Användning av kvävegödning i några OECD-länder, ton/km?
odlad mark. Ton/km? 50 ==
as!
ss
30 :
- -
10. OECB-
genomsnitt
Italien Norge
Finland Sverige
Frankrike Danmark
Västtyskland
Storbritannien
Nederländerna
uu ..d. Källa: OECD Environmental Indicators, 1991.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
lansverige är det genomsnittliga kväveläck- sprids över mindre arealer än handelsaget drygt 10 kg per hektar och år. gödsel.
I Alvsborgs län beräknades 1989 varje I början av 1970-talet var kadmiumtillhektar åkermark läcka 15-20 kg kväve per år, förseln till åkerjorden från handelsgödsel medan läckaget från skogsmark var ca 2 kg mer än dubbelt så stor som i dag. Minskper hektar och år. ningen beror på att kadmiuminnehållet i han-
Förhöjda kvävehalter i vattnet kan med- delsgödsel har begränsats. föra övergödning av sjöar och havsområden (se Kapitel 5, s. 116 och 139).
Bild 10.4 Kadmium i höstvete
1918 — 1980. Kadmium Kadmium i kärna
Nanogram/g All mark i Sverige, även åkerjorden, tillförs tungmetaller och andra stabila ämnen från 120 olika källor. I flertalet fall är den största källan nedfall av luftföroreningar. Dessutom tillförs jordbruksmarken kadmium från handelsgödsel.
Kadmium är giftigt för allt liv. Det lagras i njurarna och kan vid höga halter ge upphov till njurskador. (Se bl.a. Kapitel 3, s. 49.) Åkermarken i Sverige fick 1986 ta emot ca 4000 kg kadmium från konstgödsel och ca 2500 kg från atmosfäriskt nedfall. Åkermar-
1920 30 40 50 60 70 80 90 ken tillförs dessutom kadmium med stallgödsel, avloppsslam och kalk, som emellertid Källa: SCB och SNV.
Bild 10.5 Kadmiumtillförsel med fosforgödselmedel.
Kadmium g/hektar och år
4 g
1901— 06— 11— 16— 21— 26— 31— 36— 41— 46— 51— 56— 61— 66— 71— 76— 81— 86—
1905 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 År
Källa: Jordbruket och miljön, Ds 1989:49 och SNV.
Hur mår Sverige?
Tillförseln av kadmium med konstgödsel Jordbruket svarar för en tredjedel av och luftföroreningar är större än de mängder kväveutsläppen till luft i Sverige och merparsom utlakas eller tas upp av växter och djur. ten av detta är i form av ammoniak. Kadmiumhalten i åkerjorden ökar därför med omkring 0,326 varje år. En del av markens kadmium tas upp av olika markorganis- Begränsning av mer och förs vidare i näringskedjorna. kväveläckaget
Växterna tar upp kadmium via rötterna och möjligen även via bladen. Vanligtvis År 1988 satte riksdagen som mål att kväveminskar halterna högre upp i växten och de läckaget från jordbruket skall minskas med lägsta halterna finns i fröna. Kadmiumhal- 5097 till år 2000. Detta mål har i internatioterna i stråsäd har dock ökat under den tid nella överenskommelser tidigarelagts till år man har använt handelsgödsel. 1995 för vissa särskilt belastade områden.
Näringsläckaget påverkas av en rad fak-
torer som jordmån, klimat, odlingssystem Naturgödsel och när på året man sprider gödseln.
En möjlighet till minskat läckage är att I början av 1950-talet hade 9896 av jord- öka andelen vintergröna åkrar. Dessa läcker bruken djur. På 1980-talet hade andelen mindre än åkrar som ligger bara vintertid. jordbruk med djur minskat till 6576. Samti- I dag är knappt 5090 av åkrarna i Götaland digt har många jordbruksföretag specialiserat bevuxna på vintern. sig på kött- och mjölkproduktion. Detta Olika grödor inverkar också olika på har skapat en obalans i hanteringen av natur- läckaget. Grödor med lång växtföljd och välgödsel genom överskott av stallgödsel i utvecklat rotsystem ger mindre utlakning djurintensiva jordbruksområden, medan än exempelvis vårsådd säd. gårdar i andra områden måste köpa in stora mängder gödsel.
Gårdar med mjölkproduktion baseras ofta på eget foder, under det att uppfödning Bild 10.6 Utlakning av kväve på av slaktsvin och höns i större utsträckning ett par platser i Götaland. bygger på importerat foder och bedrivs på gårdar med otillräcklig spridningsareal för Förlust kväve stallgödseln. Enligt skötsellagens bestämmel- Kg/ha ser är antalet djur per hektar numer be-
60 gränsat för nya gårdar och för gårdar som ut-
vidgar sin djurproduktion. År 1995, när be- 50
stämmelserna träder i full kraft, gäller be- 40 gränsningen alla gårdar.
30 I
Avdunstning av ammoniak 20 Vid lagring och spridning av stallgödsel av- 10 dunstar ammoniak. Hur stor avdunstningen 0 —— blir beror i hög grad på hur gödseln hante- 1976 78 80 82 84 86 ras. I sämsta fall kan upp emot 5090 av gödselns ammoniakinnehåll avdunsta till luf- Skillnaden mellan olika åkrar beror framför ten. Sammantaget räknar man med att minst allt på variationer i jordmån, klimat, odlingsin- 40000 ton kväve årligen avdunstar som am- riktning, m.m. moniak.
Källa: Brink m.fl., 1986.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
Försurning av åkermarken sektsmedel varierar mycket över tiden bero-
ende på bl.a. fuktighet, förekomst av I likhet med skogsmark och vattendrag för- skadeinsekter etc. Återstoden är preparat för suras även åkermark. Luftföroreningarna betning (behandling av utsäde) och tillväxtsvarar emellertid bara för en liten del av reglering (t.ex. ”stråförkortningsmedel”, som försurningseffekten på åkermark, omkring endast får användas för råg). Siffrorna av- 1096. Återstoden av syrabelastningen på ser aktiv substans, dvs. den verksamma beåkerjorden beror på utlakning samt på effek- ståndsdelen i preparaten. ter av jordbrukets brukningsmetoder. Jordbruket står för över 9096 av den to- Gödslingen står för en tredjedel av försur- tala användningen av ogräsmedel, insektsningseffekten. Skördeuttagen verkar i sig medel och medel mot växtsjukdomar i Sveförsurande och bidrar med omkring en fem- rige (Se även Kapitel 7, s. 205). tedel av försurningen. Flera av de tidiga kemiska bekämpnings-
Handelsgödselns bidrag till markförsur- medlen, som användes mot svampsjukdoningen i jordbruket är en relativt ny före- mar och insektsangrepp var ämnen som teelse. Före 1960 användes huvudsakligen bröts ned mycket långsamt i naturen. En del handelsgödselmedel med nitratkväve som av dessa medel lagrades i vävnaden hos inte hade någon försurande effekt. Under djur och människor och anrikades i närings- 1960-talet ökade i stället användningen av gödselmedel med ammoniumkväve, som har en försurande effekt. Ammoniumkväve har varit det dominerande gödselmedlet Bild 10.7 Användning av bekämpfram till omkring 1980. Sedan dess har en viss ningsmedel i några länder återgång till nitratkväve kunnat märkas, 1985. och handelsgödselns totala bidrag till åker-
Kg/hektar och år markens försurning har minskat något.
För att motverka försurningen av åker- 5,0 mark behövs i genomsnitt ca 150 kg kalk per hektar och år. För närvarande kalkas jord- 4,0 bruksmarken i Sverige med ca 80 kg per hektar och år. 3,0
2,0
Kemiska bekämpningsmedel 1,0
Det svenska jordbruket använder (1989) ca 0,7 kg bekämpningsmedel per hektar och år vx oo DD cc [0]
Or ä» cc ov a (aktiv substans). Detta är en för industri- T 0 Fr öt Oo 'T länder låg siffra. AA ö EET ii 2 LU <
in Hälften av all jordbruksmark i Sverige A Ro LE
behandlas med ogräsmedel, 3090 behandlas Oo [) Västtyskland med insektsmedel och 890 med medel mot svamp. Totalt använder jordbruket omkring F.d. 2300 ton kemiska bekämpningsmedel per
Under perioden 1985-1990 har den mängd år. Ca 1800 ton är ogräsmedel, varav huvud-
som används i Sverige halverats, se Bild 10.8. delen är fenoxisyror. Knappt 420 ton är medel mot svamp och omkring 30 ton insekts- Källa: Jordbrukets användning av bekämpmedel. Förbrukningen av svamp- och in- ningsmedel, IVL 1990.
Hur mår Sverige?
kedjorna. Metylkvicksilver och DDT är två Riksdagen har beslutat, att användexempel på sådana preparat. Båda är sedan ningen av kemiska bekämpningsmedel i länge förbjudna i Sverige och har avlösts av jordbruket skall halveras mellan år 1986 flera generationer av preparat av andra typer. och 1990. Naturvårdsverket och lantbruks- Produktutvecklingen syftar bland annat till styrelsen bedömer att mängden aktiv subatt få fram preparat utan oönskade miljöef- stans har halverats och att det första målet fekter. Ett annat skäl är att skadeinsekter har uppnåtts. En ytterligare halvering skall och svampar utvecklar motståndskraft (resi- genomföras till strax efter år 1995. Hälso- och stens) mot preparat som använts en tid. miljöriskerna med användningen av be-
Nytillkomna preparat är ofta selektiva — kämpningsmedel skall också minskas genom de är giftiga bara för den skadegörare som övergång till mindre farliga preparat och skall bekämpas — och används ofta i mycket genom bättre teknik vid hantering och spridlåga doser. Tidigare sprutades t.ex. DDT ning av preparaten. och fenoxisyror i doser på något kg per Försäljningen av ogräsmedel har under hektar. De nya medlen sprids i doser på ett senare år minskat kraftigt. Delvis beror fåtal gram per hektar. Flertalet av de in- denna minskning på övergång till lågdossektsmedel och en ökande andel av de ogräs- preparat. Det betyder att minskningen av medel som används i dag är sådana lågdos- mängd aktiv substans för närvarande inte preparat. motsvaras av en lika stor minskning i antalet
Tabell 10.1 Förteckning över i Sverige kända fall av resistens mot
bekämpningsmedel.
Bekämpningsmedel
Insekter: Persikebladlusen Org. fosforföreningar
Husflugan — Arnäsflugan DDT
Lilla kålflugan Klorerade kolväten
Växthusspinnkvalstret Fosforpesticider och
| — accaricider Fruktträdsspinnkvalstret Fosforpesticider oSvampar: a -Kornets och havrens
bladfläcksjuka, strimsjuka Kvicksilver - Snömögel Bensimidazoler
Stråknäckare Bensimidazoler Potatisbladmögel Metalaxyl Gräsmjöldagg Sterolbiosynteshämmare Svampar på trädgårdsväxter: Gurkmjöldagg Metalaxyl Gråmögel Vinklozolin Gråmögel på bl.a. jordgubbe Bensimidazoler .Sammetsfläcksjuka på äpple
(osäker) Bensimidazoler
Triadimefom -Mjöldagg på äpple (osäker)
Källa: Tantbruksuniversitet 1991.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
doser. Räknat i antal hektardoser har an- Bekämpningsmedel kan transporteras vändningen av insektsmedel ökat — trots att mycket långt med vindarna. Sverige får på mängden aktiv substans minskat. (En hek- detta sätt ta emot nedfall av bekämpningstardos är den mängd bekämpningsmedel medel från andra länder. som används för behandling av ett hektar Genom att en del bekämpningsmedel åkermark.) förs bort med vinden påverkas områden nära
den besprutade åkern. Där finns många
värdefulla naturtyper som är livsmiljöer för Bekämpningsmedlen i miljön
en lång rad växter och djur. Småvatten i Merparten av den mängd bekämpningsme- jordbrukslandskapet är speciellt utsatta för del som sprids över åkrarna hamnar på mar- föroreningar, vilket framför allt drabbar ken och bryts så småningsom ned till ofar- många grod- och kräldjur hårt, eftersom de liga ämnen. En liten del kan dock spridas till är beroende av dessa vatten som lekplatser. omgivningen genom avdunstning, vindav- Bekämpningsmedlen mot ogräs påverdrift eller transport med markvattnet. Till en kar indirekt djurlivet i och kring åkrarna. del är denna spridning oundviklig, men fel- Tillgången på ogräs och ogräsfrön minskar. aktig hantering av bekämpningsmedlen kan Detta har varit en av orsakerna till att rappgöra förlusterna större. hönan har försvunnit från stora delar av
Bild 10.8 Bekämpningsmedel till jordb ruk och trädgårdsnäring
1981-1989.
Ton aktiv substans 6000
5000 MEDELVÄRDE 1 931 —85
4000 UPPSKATTAD ANVÄNDNING 198
2000 [HALVERINGSMAL FÖR UTA
[0]
1981 82 83 84 85 86 87 88 89 90 9 År
Ton aktiv substans i försålda bekämpningsmedel.
Källa: Tantbruksstyrelsens rapport 1990:8.
Hur mår Sverige?
landet, men den är nu på väg tillbaka i en del vet. 36 av de ryggradsdjur som betraktas som områden. hotade, hör hemma i jordbrukslandskapet.
För att kontrollera om rester av bekämp- Av de 12 arter som försvunnit sedan mitten ningsmedel hamnar i maten, undersöks frukt av 1800-talet var sju kopplade till jordbruoch grönsaker regelbundet. Resthalterna ket. av 160 olika kemikalier analyseras. 1989 togs Förändringarna i jordbrukslandskapet prov på ca 4400 partier. Av dessa innehöll och deras effekter på växt- och djurliv be- 3,20 halter av bekämpningsmedel över gäl- handlas också i Kapitel 4. lande gränsvärden. Av de 139 partier som innehöll för höga resthalter var 134 importerade. Saluförbud utfärdades för 56 partier, resterande 83 partier hade redan hunnit levereras till återförsäljare. Från och med 1990 omfattar kontrollen av kemikalier i livsmedel Skogsbruk på halva
även spannmål och animaliska livsmedel.
Sveriges yta
Skogsbruk bedrivs på mer än hälften av Förändringen av landskapet Sveriges yta. Ungefär 5820 av landarealen är
produktiv skogsmark. Skogsbruket Utvecklingen av jordbrukslandskapet har påverkar därmed natur och landskap i gått från små enheter med flera markslag till mycket hög grad. stora enheter med få markslag. Av de Skogsbruket i Sverige har förändrats 282 000 jordbruk som fanns 1951 återstår i kraftigt under de senaste 40 åren. Virkesdag endast omkring 100 000. Omkring 2 uttaget ur skogen har ökat med i storleksmilj. hektar jordbruksmark har tagits ur pro- ordningen 5096. Avverkning genom kalduktion under samma period. Tre fjärdede- huggning har blivit det dominerande sättet lar av den nedlagda arealen bestod av ängs- att ta tillvara den mogna skogen, även om avoch hagmarker (se Bild 4.14). verkning genom gallring berör större ytor.
Den ökade mekaniseringen och storska- Avverkning och transporter har också mekaligheten har gjort att åkerholmar, stenrösen, niserats. trädridåer och småvatten i allt större ut- Skogsbruket har allt mer inriktats på att sträckning har tagits bort i jordbrukslandska- producera industriråvara, vilket bland annat pet. Växter och djur har härigenom gått medfört att gran och tall gynnats på lövträmiste om värdefulla tillflyktsorter. dens bekostnad, i synnerhet vid plantering av
Även andra åtgärder i jordbrukslandska- ny skog samt vid naturlig föryngring efter pet, som utdikning och skogsplantering, har avverkning. Under senare år har dock skogsminskat antalet tillgängliga miljöer för jord- bolagen eftersträvat en viss inblandning av brukslandskapets växter och djur. lövträd, vilket återspeglats i en ökad andel av
I odlingslandskapet i södra Sverige finns sådana träd i de unga bestånden. landets mest artrika flora. Det är också där Virkesförrådet (volymen virke i den växförändringarna i jordbruket har varit mest ande skogen) har ökat kraftigt. Det är i dag genomgripande. större än någon gång under de senaste 300
Förändringarna av jordbrukslandskapet åren. Orsaken är främst det framgångsrika är ett av de största hoten mot vår flora. Mer skogsvårdsarbete som påbörjades i slutet än två tredjedelar av de arter — ungefär 300 av 1800-talet, då ny skog anlades över stora, stycken — som finns på listan över hotade tidigare skogfattiga arealer i södra Sverige. högre växter (kärlväxter) hör hemma i Sveriges första skogsvårdslag kom 1903 och jordbrukslandskapet. redan då blev den som avverkar skog skyl-
Liknande förhållanden gäller för djurli- dig att anlägga ny skog.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
De senaste decenniernas utveckling har Resultatet blir en skog med träd i olika åldinneburit att stora delar av skogsmarken har rar och en blandning av trädslag. Anläggbytt ekosystem. Produktionsskogen är mer ningen av ny skog för virkesproduktion syfensartad än de skogar som dominerade före tar emellertid till att snarast möjligt få upp en industriskogsbrukets genombrott vid sekel- ny generation barrträd. Omkring två skiftet. Växt- och djurlivet i produktionssko- tredjedelar av den slutavverkade arealen gen är mer fattigt både till antal arter och planteras, resten av återväxten sker genom antal individer inom samma art. självsådd.
I norra Sverige finns fortfarande betydande områden där skogen visserligen är på-
Främmande trädslag verkad av människans ingrepp, men ändå fungerar som någorlunda naturliga skogseko- Av den totala areal, som varje år återplansystem. teras, får för närvarande högst 23 000 hektar
planteras med den nordamerikanska tallen
Pinus contorta. Denna har i allmänhet visat
sig växa betydligt snabbare än svensk tall
Skogsbrukets påverkan
och förväntas därmed öka virkesproduktiopå miljön nen. Sedan introduktionen på 1970-talet
har omkring 400 000 hektar eller ca 290 av Skogsbruket påverkar miljön främst genom den förvandling av ekosystem och landskap som är en följd av skogsbrukets brukningsmetoder. Biotoper förändras, försvinner eller delas upp i områden som inte är tillräckligt stora för att på lång sikt kunna Bild 10.9 Årlig skogstillväxt och hysa arter i livskraftiga bestånd. Som en avverkningsvolym. konsekvens av detta påverkas skogens växtoch djurliv i riktning mot mindre mångfald och variation. Detta har beskrivits i Kapitel 4. Miljoner skogskubikmeter.
100 Kalhuggning och föryngring
90 Kalhyggen är det mest påtagliga ingreppet i skogen. Effekterna på miljön kan i viss ut- 80 sträckning modifieras genom anpassning av hyggesstorlek och hyggesgränser. Medelstor- 70 AVVERKNING leken för kalhyggen är 4,6 hektar. För tio 60 år sedan var medelhygget 6,7 hektar. Minskningen av hyggenas-storlek har varit mest 50
SLUTAVVERKNING påtaglig i Norrland, och kan delvis förklaras av en övergång till så kallat ståndorts- 40”
anpassat skogsbruk som påbörjats under de 30 senaste åren. Ståndortsanpassning innebär, att brukningsmetoderna bättre än tidigare 20 . GALLRING
10 Pooo0g9? anpassas till de lokala, naturgivna förutsättningarna, exempelvis jordmån och lokalkli-
å ÖVRIG AVVERKNING
mat. Detta leder till ett skogsbruk i mindre,
1955 60 65 70 75 80 85 90 skala.
Om kalhyggen lämnas åt sitt öde utvecklas skogen ungefär som efter en skogsbrand. Källa: Skogsdata 1988, SLU.
Hur mår Sverige?
den totala skogsmarken beskogats med Vad händer med contortatall.
skogsmarken?
Introduktion av nya arter i ett ekosystem innebär en risktagning, och plantering av Skogsmarken i södra Sverige har försurats contortatall är därför omgärdad med re- kraftigt under de senaste decennierna. Förstriktioner. Arten får t.ex. inte användas i ändringarna är tydliga meterdjupt ner i Götaland och i övriga landet är som nämnts marken. I enstaka fall är marken 100 gånger arealen begränsad. surare nu än för 40 år sedan, dvs. pH-värdet har minskat med 2 enheter. Orsaken är till övervägande delen nedfall av försu- Dikning ger ny mark rande ämnen som svavel- och kväveförore- Dikning av våtmarker är ett sätt att vinna ningar. Försurningen av skogsmark är mest ny mark för virkesproduktion. Skogsdik- omfattande i de delar av landet där nedfallet ningen är i dag lika omfattande som under är störst. mellankrigsperioden. Effekterna på växt- När pH i marken sjunkit under den krioch djurlivet av att arealen våtmarker i tiska gränsen 4,4 frigörs stora mängder aluskogslandskapet minskar har beskrivits i Ka- minium, som tidigare varit bundet till pitel 4, s. 80. markpartiklar. Aluminium lägger sig som en Dikning förändrar också vattenföring hinna runt trädens rötter och försvårar deoch vattenkvalitet i området nedströms en ras näringsupptagning. Aluminium kan dikning, vilket i sin tur kan påverka livet i också ersätta kalcium i cellväggarna, som vattendragen. Halterna av kväve och andra då blir försvagade. Rötternas förmåga att närsalter ökar efter dikning. Det innebär suga upp vatten försämras och träden blir att kväveutlakningen ökar från ett dikat känsligare för torka. Dessutom urlakas för skogslandskap. Dessutom medför dikning träden livsviktiga ämnen som magnesium av myrmarker att stora mängder humusäm- och kalcium. nen frigörs och skadar vattenlevande orga- I sydvästra Sverige uppvisar 4096 av den nismer. skogsmark som är bevuxen med medelålders och äldre barrskog pH-värden under 4,4. I övriga Götaland är motsvarande siffra 2090, Gödsling med kväve i Svealand och södra Norrland 1096 och i Eftersom tillgången på kväve i delar av övriga Norrland 596 (se Bild 3.4.). landet fortfarande är en begränsande faktor Eftersom brist på kväve normalt begränför skogsträden används kvävegödsling av sar skogsträdens tillväxt kan det ökade nedskog för att öka virkesproduktionen. För när- fallet av kväve fungera som en gödsling av varande gödslas i storleksordningen 75 000 skogen. Detta är en del av förklaringen till de hektar årligen, vilket motsvarar 4-5 promille senaste decenniernas mycket kraftiga tillav den totala skogsarealen. Detta är vä- växt i Sveriges skogar. Den positiva effekten sentligt mindre än under den mest intensiva riskerar dock att vändas till motsatsen, om gödslingsperioden under 1970-talet, då inte kvävenedfallet begränsas. arealen uppgick till ca 200000 hektar. När marken påverkas negativt av kväve- I södra Sverige tillförs skogsmarken så överskott och försurande ämnen utlöses en stora kvävemängder med luftföroreningar, kedjereaktion genom hela det ekologiska att skogsstyrelsen rekommenderar att man systemet. Markförsurningen leder till alumiavstår från skogsgödsling. Växtlighetens och niumutlakning, med påföljd att träden får markens förmåga att ta upp kväve är be- svårigheter att ta upp näring och vatten. Det gränsad. Om marken blir övermättad med leder i sin tur till att träden inte kan ta upp kväve ökar läckaget till sjöar och vatten- det tilltagande överskottet av kväve, som drag (se vidare Kapitel 5, s.116). hela tiden fylls på genom luftförorening-
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
arna. Överskottet blir större och större, med regionen. I övriga Sverige är 0,490 av
risk för urlakning av de ämnen som kan skogsmarken undantagen från skogsbruk.
neutralisera det sura nedfallet. Markens för- (Se Kapitel 4, s. 102.)
måga att stå emot surt regn minskar.
Försämringen av skogsmarkens natur- Naturvårdshänsyn i skogsbruket
liga motståndskraft mot försurning går fort.
Enligt skogsvårdslagen är skogsbruket skyl- Beräkningar tyder på att stora delar av sko-
digt att ta hänsyn till naturvårdens intressen gen i främst Götaland riskerar att förlora sin
vid avverkning och andra skogsbruksåtgärväxtkraft inom 20-30 år om nedfallet av för-
der. Vilka hänsyn som krävs beskrivs i föresurande ämnen fortsätter som hittills. (Se
skrifter och allmänna råd till lagen. även Kapitel 3, s. 34.)
Skogsvårdslagens hänsynsregler är av
Försök med kalkning och så kallad vitali-
stort värde för naturvården. Tillämpningen seringsgödsling av skogsmark för att mot-
begränsas dock kraftigt av att endast en liverka försurningseffekterna har påbörjats.
ten del av det område som berörs av ett in- Vitaliseringsgödsling innebär att man för-
grepp (t.ex. en avverkning) får påverkas. utom kalk även tillför andra näringsämnen
Att skydda exempelvis en tjäderspelplats elför att på så sätt öka trädens livskraft och till-
ler ett revir för en hackspett med stöd av växt.
hänsynsreglerna är knappast möjligt. Det Miljöeffekterna av skogsmarkskalkning finns inte heller resurser att freda sådana
är delvis okända. Förändringar i växtligheten
objekt som naturreservat. Den lösningen är i kan bli en konsekvens.
praktiken förbehållen de mest värdefulla
områdena av nationellt intresse. Därmed
saknas för närvarande möjligheter att be-
Naturvård i skogen
vara många små områden, som sammantaget
De medel som står till buds för att mot- är av mycket stor betydelse för den biolo-
verka skogsbrukets negativa påverkan på giska mångfalden i skogslandskapet.
miljön kan grovt sägas vara av tre slag: Det bedrivs en omfattande utbildning av
skogsägare och anställda i skogsbruket för att
> Att undanta områden från skogsbruk öka kunskaperna om hur bl.a. hänsynskra-
med stöd av naturvårdslagen. ven skall uppfyllas. Erfarenheterna hittills vi-
sar att detta är nödvändigt om hänsynsreg-
>» Att skogsbruket tar särskild hänsyn till lerna skall komma att tillämpas i tillräcklig
arter och biotoper vid olika skogsbruksåt- omfattning.
gärder.
Reglering av skogsbrukets metoder
> Att metoder i skogsbruket förbjuds, be-
Något generellt krav på prövning eller be-
gränsas eller modifieras över hela skogs-
dömning av miljökonsekvenserna av olika
marken eller inom vissa områden.
brukningsmetoder i skogsbruket finns inte.
En del metoder har emellertid reglerats av Fredad skogsmark
miljöskäl. Frågan om miljökonsekvensbe-
Att undanta skog från skogsbruk är enda skrivningar i skogsbruket utreds för närva-
sättet att garantera överlevnaden av exem- rande av 1990 års skogspolitiska kommitté.
pelvis arter som är beroende av mycket Begränsningen av skogsgödslingen i
gamla skogar. södra Sverige och ”taket” för plantering av
2,0590 av den produktiva skogsmarken i contortatall är två exempel på reglering av
Sverige är för närvarande skyddad som na- skogsbrukets metoder i syfte att motverka
tionalpark eller naturreservat. Huvuddelen negativa miljöeffekter och begränsa ekolo-
av den fredade arealen finns i den fjällnära giska risker.
Hur mår Sverige?
Ett annat exempel är tillståndspröv- Naturvården och rennäringen har ett geningen för dikning, som infördes 1987 och mensamt intresse av att betesområdena inte som ger naturvårdsmyndigheterna möjlig- påverkas av annan markanvändning. I het att stoppa olämpliga dikningsföretag. andra avseenden finns det konflikter mellan Skyddsdikning vid avverkning kräver inte renskötsel och naturvård. Friluftslivet, tillstånd och skogsdikningens omfattning to- främst snöskotertrafiken innebär störningar talt sett är ungefär densamma som tidigare. för renskötseln.
Det ökande antalet renar har på sina håll
lett till överbetning som kan skada den käns-
liga växtligheten på kalfjällen. De senaste
Renskötsel från
åren har exempelvis Fulufjället i Dalarna, det fjäll till kust enda större fjällområde som tidigare inte
använts av rennäringen, utnyttjats som betes- Rennäring bedrivs på mer än en tredjedel mark. För naturvården behövs referensomav Sveriges yta. I Norrbotten och Västerbot- råden med opåverkad växtlighet även i fjälten använder renskötseln mark från norska len. gränsen till kustlandet. I Jämtland bedrivs Den ökade användningen av motorforrenskötsel i hela länet. don i renskötseln orsakar problem med bul-
Antalet renar växlar starkt mellan perio- ler och markslitage i fjällen. Samerna har i der av goda och dåliga renbetesår och var princip obegränsad rätt att använda motor- 1988 ca 292 000. Det finns omkring 2 500 fordon för renskötseln, även på barmark renskötande samer och ca 900 företag inom under sommarhalvåret. För närvarande finns rennäringen. uppskattningsvis 500 terrängfordon inom
rennäringen. 80970 är motorcyklar. Bild 10.10 Renar i Sverige 1920- De stora rovdjuren har alltid orsakat svå-
1988. righeter för rennäringen. För att bevara livs- Tusen kraftiga stammar av rovdjuren har. jakten 300 på dessa arter begränsats, även i de områden
där de ställer till problem för renskötseln.
Vargen är idag helt fridlyst. Eftersom det är
ett allmänt intresse att bevara de stora rov-
200 Bild 10.11 Terrängfordon inom
rennäringen 1981-1989.
Antal fordon
600 =
100 400
1981 83 85 87 89
1920 40 60 80 År De terrängfordon som används är framför
allt motorcyklar och skotrar. Källa: Tantbruksstyrelsen, efter uppgifter från samebyarna. Källa: SNV rapport 3598.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
djuren, utgår ersättning från staten för rov-
Fiske och fiskodling
djursrivna renar.
Konsekvenser av Tjernobylolyckan Havsfiske Kärnkrafthaveriet i Tjernobyl i Sovjetunio- Det moderna yrkesfisket har de senaste denen 1986 orsakade nedfall av radioaktiva äm- cennierna fått ändrade förutsättningar genen, främst cesium 137, över Sverige. Hår- nom elektroniska hjälpmedel och en hög dast belastades delar av södra och mellersta grad av mekanisering. Fisket bedrivs i dag Norrland. En del av det radioaktiva nedfal- med fångsmetoder som är så effektiva att let har anrikats i näringskedjorna. Eftersom de kan påverka fiskens reproduktion och renarna äter växter som har tagit upp radio- uppväxt. Under senare år har särskilt botaktivt cesium 137 ur marken har renkött tentrålning uppmärksammats och konsekommit att innehålla höga halter radioakti- kvenserna av bottentrålning undersöks för
vitet. Ännu fyra år efter Tjernobylolyckan in- närvarande av fiskeristyrelsen.
nehöll nästan var femte slaktad ren mer än Internationellt finns många exempel på tillåtna 1500 becquerel per kilo kött, vilket överfiskning eller utfiskning av fiskbestånd innebär att slaktkropparna måste kasseras. som tidigare har haft stor ekonomisk bety-
Staten ersätter renägarna för det kött delse. Som en följd av det ökade trycket mot som måste kasseras på grund av för höga hal- fiskbestånden har fisket reglerats allt hårter radioaktivt cesium. Statliga bidrag utgår dare med bl.a. fångstkvoter. också för bl.a. utfodring av renar i de drabbade områdena.
Bild 10.13 Fiskfångsten i olika
havsområden. Bild 10.12 Kasserade renkroppar.
Tusen ton
Gränsvärde Gränsvärde
4 300 1500 Nordsjön, Skagerr:
?Becquerel/kg Becquerel/kg och Kattegatt = 100
Östersjön ink
Öresund
86/87 87188 88/89 89/90
Andel av slaktade renkroppar som har kasserats på grund av för höga halter av radioaktivt cesium, 1986 — våren 1990. Observera att gränsvärdet för cesium 137 var 300 Becquerel/kg 1986 och 1 500 Becquerel/kg fr.o.m. 1987. 1963 1969 1979 1985 1989
Källa: Tantbruksstyrelsen. Källa: SCB.
257 17 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
I de hav som omger Sverige finns inte om det rör sig om tillfälliga svängningar. längre några områden med oreglerat fiske. Minskad fisktillgång kan dessutom ha andra Kuststaterna har utvidgat sina territorial- orsaker än en begynnande utfiskning. Det vattengränser och haven har i allt större ut- är exempelvis känt, att torskens föryngring i sträckning delats in i nationella zoner. För Östersjön är mycket känslig och kan skadas fisket inom dessa zoner byter olika länder av små förändringar i vattnets salt- och syreregelmässigt fiskekvoter med varandra. halt. (Se Kapitel 5, s. 143.)
Under 1960- och 1970-talen minskade Bilden kompliceras dessutom av att fångsterna av framför allt sill i Nordsjön. övergödning av havsområden kan medföra 1977 införde därför kuststaterna nationella ökad produktion av vissa fiskarter. fiskezoner. Sveriges möjligheter att fiska i Laxfisket i Östersjön regleras bl.a. av en Nordsjön minskade avsevärt. Detta ledde överenskommelse om fiskekvoter mellan till en förskjutning av det svenska fisket från Ostersjöstaterna. För svensk del medger västkusten till Östersjön. Fångsterna i överenskommelsen ett fortsatt fiske av unge- Östersjön är i dag i runda tal dubbelt så stora fär oförändrad omfattning. Det har ifrågasom på 1960-talet. satts om kvoteringen är tillräcklig för att be-
För att säkra ett uthålligt fiske är det vara stammarna av vild Östersjölax. svenska fisket reglerat genom fångstbegräns- Tillgången på lax i Östersjön har ökat ningar, fredningstider, minimimått och be- under senare år, och är resultatet av stora utstämmelser om redskap. planteringar från framförallt svenskt håll. I
Under mitten av 1980-talet var fångs- dag är 9 laxar av 10 i Östersjön utplanterade. terna i Östersjön mindre än under perioden Bestånden av vild Östersjölax har minskat dessförinnan, men ökade återigen under kraftigt under de senaste 20 åren. Framför 1988 och 1989. Till följd av nergången i fångs- allt beror detta på utbyggnaden av vattenter under 1980-talet diskuteras om detta är kraft, som har ödelagt en stor del av laxens ett tecken på att fiskbestånden minskar eller naturliga lekområden.
Tabell 10.2 Svenska fiskfångster 1989, ton färskvikt
| Fisksläg = | oo ör V kusten ostkusten | > Syd- och | Totalt! | Värde (tkr)! ? |
| Sötvattensfisk | 8 | 608 | 616 | 8738 |
| Ål | 240 | 579 | 819 | 34241 |
| Laxfisk | ; 20 | 1784 | 1804 | 42625 |
| Flundrefisk | 1015 | 217 | 1232 | 20354 |
| - Torskfisk | 23219 | 27 681 | 50960 | 346 396 |
| Sill och makrill | 48193 | 31 071 | 79264 | 124157 |
Övrig saltvattens-
| fisk | 1060 | 203 | 1263 | 13116 |
| Kräftor och musslor 2277 | 1 | 2278 | 103444 | |
| Foderfisk | 56 448 | 4983 | 877722 | 46379 |
| TOTALT | 132 540 | 67127 | 226 008 | 739450 |
Exkl fångst ilandförd i utlandet.
? Exkl utbetalda prisstöd och pristillägg. ”3Varav 26 341 ton ilandfört i utlandet. Källa: Fiskeristyrelsen.
Kapitel 10 Miljöpåverkan från jord- och skogsbruk
Minskningen av vilda laxbestånd innebär omkring en tredjedel av insjöfiskets intäken utarmning av den genetiska mångfalden. ter. Även siklöja och ål är ekonomiskt bety-
På sikt är det ett hot mot Östersjölaxens delsefulla arter.
överlevnad. Dels krävs en bevarad genetisk Allt mer effektiva metoder och mer invariation för att odling på sikt skall vara tensivt fiske har påverkat stammarna av värmöjlig, dels är odlad lax betydligt mera sår- defulla fiskarter. Stammarna av ädelfisk i bar för t.ex. sjukdomar. Redan idag saknas Vänern och Vättern har också drabbats hårt betydande mängder avelsfisk för att säkra de genom exploatering av lekbottnar. årliga utsättningarna. Vätterns unika storröding utrotades när
dess lekbottnar förstördes vid vattenkrafts-
utbyggnaden i Motala ström år 1916. Vä- Insjöfiske
nerns ursprungliga laxstammar — Gullspångs- Yrkesmässigt fiske i insjöar bedrivs främst i lax och Klarälvslax — har minskat kraftigt Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren på grund av att deras lekområden förstörts. samt i en del sjöar i Norrland. Insjöfiskets På 1800-talet kunde fångsterna av lax fångster uppgick 1989 till drygt 2 000 ton fisk. och öring i Vänern uppgå till 200 ton. År Det är ungefär 196 av havsfiskets totala 1971 var yrkesfiskets fångst av dessa arter fångst. Fisket i Vänern står för nästan hälften nere i 500 kg. Sedan dess har laxfångsterna av insjöfångsten. Den ekonomiskt mest be- ökat markant genom utsättning av odlad tydelsefulla fiskarten är gös, som svarar för lax, men de naturliga stammarna har fortsatt
Bild 10.14 Produktion av matfisk och musslor i fiskodlingar.
Produktion ton
7000 ses
6000 [I] Regnbåge - -
5000 ;
3000 fre
1000 |
0 = = =E ',,/z, SV 4zz, Mn
1983 1984 1985 198 1987 1988 År Källa: Naturmiljön i siffror, SCB 1990.
Hur mår Sverige?
att minska. Ett projekt för att rädda Vä- Bild 10.15 Fällda älgar. nerns lax- och öringstammar har startats i
Antal samarbete mellan de tre län som omger
350 000 sjön. Avsikten är framför allt att öka möjligheterna till fritidsfiske av lax i Vänern. 300 000
250 000 Fritidsfiske
200 000 Fiske är den populäraste fritidsssysselsättningen i Sverige. Drygt två miljoner männi- 150 000 skor uppger att de fiskar i någon form varje 100 000 år. Sportfisket har dessutom betydelse för turismen inom flera regioner och husbehovsfisket med fasta redskap ger ekonomiskt bidrag till framför allt jordbrukare och skogs- 1960 75 77 79 8 83 85 87 bönder. De sammanlagda fångsterna från fri-
ooc0o0-00 Ungefärligt antal djur i vinterstam tidsfisket uppgick 1989 till ca 43 000 ton. === == Antal fällda djur
Källa: SOU 1990:60. Odling av fisk och skaldjur Den viktigaste formen av vattenbruk i Sverige är kassodling av regnbåge. Av denna odling sker 40970 i sötvatten. uppskattas till 500—1 000 milj. kr. per år.
Odling av musslor och lax förekommer i Varje år skjuts omkring 130 000 älgar. Toppåmindre utsträckning och enbart i saltvatten. ret 1982 sköts nästan 175 000 älgar.
Antalet producerande företag/vatten- Eftersom de stora rovdjuren är utrotade bruk 1989 var 488. Produktionen var 7 693 i större delen av landet är jakten nödvändig ton matfisk och 241 ton musslor. för att reglera stammarna av rovdjurens ti-
Kassodling av fisk medför utsläpp av nä- digare bytesdjur — främst älg. Älgstammen
ringsämnen och syreförbrukande ämnen i har dessutom gynnats av skogsbrukets utvattnet, dels genom spill av fiskfoder, dels veckling. Antalet älgar ökade mycket kraftigt genom fiskarnas exkrementer. ända in på 1980-talet, då en intensiv av-
Lokalt kan fiskodlingens påverkan på skjutning bromsade tillväxten. Vinterstamvattenkvaliteten bli stor, särskilt om den för- men av älg uppskattades 1990 till ca 245 000 läggs i näringsfattiga sjöar med god djur. vattenkvalitet. För att bli ekonomiskt bär- Älgstammen är emellertid fortfarande så kraftig måste en fiskodling producera minst tät att den orsakar betydande skador på väx- 75-100 ton fisk per år. ande skog. En halv miljon hektar skog i
Sverige är påtagligt skadad av bete av älg och
andra hjortdjur. Betesskadade bestånd för-
dröjs i sin tillväxt och trädens kvalitet kan för-
sämras.
Jakten är noggrant reglerad genom jakt-
est
tider som regelbundet fastställs för allt jakt-
bart vilt. Genom jakttiderna kan avskjut- Jakt är en stor fritidssysselsättning i Sve-
ningen av olika arter regleras, så att jakten rige. 310 000 svenskar löser jaktkort varje år.
inte utgör något hot mot stammarnas fort-
Ser man till jakten som rekreation står
bestånd. småviltjakten för en stor del av antalet jaktdagar. Ekonomiskt är däremot älgjakten mest betydelsefull. Värdet av älgköttet kan
Hur mår Sverige?
KAPITEL
| 1
Miljöpolitikens utveckling i Sverige
| Vård av kulturminnen | 262 |
| Den gröna linjen | 263 |
| Den blå linjen | 264 |
| Uppvaknandet på 1960-talet | 265 |
| Vad händer nu? | 270 |
261
Hur mår Sverige?
ttunningen av ozonskiktet 1980-talet har de många små, spridda utsläp-
ring jorden blev en fråga pen (s.k. diffusa utsläpp) fått en allt större
om starkt bidrog till att betydelse och ställer nya krav på organisation
människors miljöengage- och lagstiftning. mang ökade i mitten av Ett allt mer omfattande internationellt
1980-talet. Plötsligt blev det påtagligt att var- samarbete, inte minst den Västeuropeiska indagsvaror som kylskåp och skumgummi- tegrationen, medför också nya förutsättmadrasser innehöll ämnen som kunde hota ningar för det nationella miljöarbetet. livet på jorden. Miljöfrågorna kom åter i centrum för debatten och problemets globala karaktär ledde till stor internationell
Vård av
aktivitet bland både forskare och politiker, även om problemet i sig varit känt i tio års
kulturminnen
tid.
Kvicksilvergäddorna hade ungefär Skyddet av kulturarvet i form av byggnader samma betydelse för den nationella miljöde- och minnesmärken går tillbaka till 1600-talets batten i Sverige under 1960-talet. Tidigare stormaktstid. Fornlämningar och kyrkor rapporter om kvicksilverförgiftade fåglar fick skydd i lagstiftningen redan då. Den nuhade engagerat dem som var intresserade varande kulturminneslagen är från 1988 av naturvård, men miljöfrågorna blev varje och omfattar såväl fornminnen som byggmänniskas angelägenhet först när mat- nadsminnen och kyrkor. fisken i många sjöar innehöll så mycket Allemansrätten som ger alla rätt att fritt kvicksilver att den inte borde ätas. röra sig i naturen och plocka bär, svamp och
Miljöproblemen fick en egen punkt på ris har mycket gammalt ursprung och är den politiska dagordningen under 1960-talet. speciell för vårt land. Den utgår från äldre ti- Äldre regler om hälsovård, giftkontroll och ders resande i det glesbefolkade och skogvattenföroreningar ersattes med en lagstift- rika Sverige. Det var nödvändigt för resande ning som skulle förhindra utsläpp av alla ty- att samla ved, etc. för tillfälliga behov. Alleper av föroreningar. Stora förändringar och mansrätten är inte definierad i någon samlad ” förstärkningar gjordes i myndigheternas or- lagtext, däremot finns indirekta definiganisation. Naturvårdsverket bildades 1967 tioner genom bestämmelser om inskränkoch Sverige fick en miljöskyddslag 1969. ningar i allemansrätten.
Det tekniska miljöskyddet brukar kallas Sverige har också genom bl.a. fastighetsför den ”blå sidan” inom miljövårdsorganisa- bildning, kartor och kyrkbokföring en lång tionen. Den ”gröna sidan”, naturvården, tradition när det gäller att styra markanhar utvecklats parallellt med hälso- och mil- vändningen inom bysamfundets ram. Skiftesjöskyddet under 1900-talet. Kulturmiljö- reformerna under 1700- och 1800-talet slog vårdens historia är betydligt äldre. sönder byarnas struktur och utgjorde fröet
De senaste åren har miljö-, hälso- och till dagens långt drivna specialisering och naturvård blivit allt mer sammanflätade. Det rationalisering av jord- och skogsbruk. räcker inte med att skydda vissa naturom- Andra exempel som medförde förändråden för att bevara artrikedomen, när luft- rad markanvändning är gruvhanteringen i föroreningar förändrar markens kemiska Bergslagen och tjärbränningen under 1700sammansättning. Hälsorisker på grund av talet, vilka Iokalt ledde till avskogning av förorenad stadsluft och orenat avloppsvat- stora områden. Senare, under industrialiseten har minskat kraftigt 1 takt med att ringen på 1800-talet, ökade trycket mot punktutsläppen har sanerats, men upplag- skogsråvaran även i delar av Norrland. ringen av stabila miljögifter i naturen kan på Som en följd av detta infördes 1903 en skogssikt medföra nya hälsoproblem. Under vårdslag som ålade den som avverkade
Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige
skogen att också svara för återväxten. En den. Bland de bestämmelser som infördes, motsvarande lagstiftning saknas fortfa- ingick också krav på att miljöstörande inrande i många länder. dustrier skall ha särskilda lokaliseringstill-
Det rättssystem och den förvaltning som stånd. vi har syftar bl.a. till att så effektivt och kon- Mot slutet av 1980-talet utvecklades riktfliktfritt som möjligt utnyttja naturtillgång- linjerna i den fysiska riksplaneringen till en arna. Redan tidigt förekom regler om tider särskild lag, lagen om hushållning med naför jakt och fiske, för att inte överexploa- turresurser m.m.. Det är en paraplylag som tera tillgångarna. är kopplad till andra lagar och verksamhe-
Bristen på mark i samband med den ter som styr utnyttjandet av mark och vatten, stora folkökningen under 1800-talet ledde till t.ex. plan- och bygglagen och miljöskyddsatt magra jordar i norra Sverige och på lagen. småländska höglandet utnyttjades i större utsträckning. Sjöar sänktes och våtmarker di-
Den gröna linjen
kades ut. På Gotland har utdikningarna medfört att öns vattenhållande förmåga har Den gröna linjen, naturvården, utgår från minskat så kraftigt att där numera ofta råder de nationalromantiska stämningarna kring vattenbrist. sekelskiftet. Den svenska naturen upplev-
Den planering av markanvändningen des som hotad av jordbruket, industrin och som fanns före 1960 gällde framför allt stä- av vattenkraftsutbyggnaden. dernas och tätorternas utveckling. Urbani- År 1909 fick Sverige en lag om naturminseringen i samband med industrialismens ge- nesmärken och en lag om nationalparker. nombrott ställde krav på en planering för Beslut fattades om nio nationalparker, de att förebygga stadsbränder och sjukdomar, största var Stora Sjöfallet och Sarek (15 000 vilket återspeglas i 1874 års byggnads- resp. 19000 km?) och den minsta Hamra stadga. (15 hektar).
Ett helhetsgrepp på landets mark- och Det var forskarvärlden som genom vattenanvändning diskuterades först efter Kungl. Vetenskapsakademin drev fram det andra världskriget, men det dröjde till slu- statliga naturskyddet. Syftet var att skydda tet av 1960-talet innan arbetet med en fysisk vetenskapliga intressen och ge turister möjriksplanering kom i gång. Kravet på en hår- lighet att uppleva ”orörd” natur. dare styrning av industrilokaliseringar för- Det statliga naturskyddet var passivt. stärktes av debatten om lokalisering av Naturvården fick inte kosta något. Nationalbl.a. massaindustrier och kärnkraftverk till parker avsattes på kronans mark och bara Väröhalvön i Halland. sådana områden som inte bedömdes vara
Planeringens syfte var inte att åstad- ekonomiskt intressanta för någon form av komma en riksplan för hela Sverige, utan att exploatering kunde komma i fråga. Naturse till att kommunerna tog hänsyn till riks- minnesmärken kunde bara avsättas om intressena i sina planer, både på landsbygden markägaren gav sitt tillstånd. och i tätorterna. I början av 1970-talet be- Under 1920- och 1930-talet började man slutade riksdagen om riktlinjer för mark- och förstå vikten av att vårda de skyddade områvattenanvändning. Dessa skulle bl.a. dena. Nationalparker som Ängsö var inte skydda kustområden i Bohuslän, Småland, någon ”orörd” natur, utan krävde skötsel för Östergötland och Ångermanland (Höga att inte förfalla. Naturskyddsföreningen, kusten) mot exploateringsintressen, som som bildats 1909, utvecklades till en naturframförts under 1960-talets högkonjunktur. vårdsrörelse. Människor fick mer fritid och
Stora fjällområden och de fyra oexploa- naturen blev mer av allmän egendom. 1952 terade älvarna, Vindelälven, Pite, Kalix och års strandlag, som begränsade rätten att be- Torne älv, pekades ut som skyddade områ- bygga stränder, kan ses som ett sätt att
Hur mår Sverige?
skydda möjligheten att där utnyttja alle- Den nuvarande lagen om kemiska promansrätten. dukter trädde i kraft 1986 samtidigt som den
Naturvården var till att börja med fram- tidigare produktkontrollnämnden ombildaför allt inriktad på att skydda det unika. År des till en självständig myndighet, kemikalie- 1963 beslutade riksdagen om nya riktlinjer inspektionen. Lagen om kemiska produkför naturvården, som var inriktade på att ter lägger ett betydligt större ansvar på den skydda representativa områden av svensk som tillverkar eller importerar kemiska natur och det svenska odlingslandskapet. produkter. Till skillnad från exempelvis rätte-
I detta ingick också att avsätta områden gångsbalken, bygger lagen om kemiska för rekreation och friluftsliv. En statlig natur- produkter på omvänd bevisföring, dvs. det är vårdsorganisation byggdes upp och lagstift- tillverkaren eller importören som skall visa ningen skärptes, bl.a. när det gäller strand- att en produkt inte är skadlig. skyddet och kraven på att planera grustäk- Föroreningarna i den yttre miljön börter och annan täktverksamhet. Den nya na- jade debatteras i samband med att vattentoaturvårdslagen, som antogs 1964, gjorde det letter installerades kring sekelskiftet. Avockså möjligt att inrätta naturreservat på loppsledningarna drogs som regel till närbåde statsägd och privat mark. maste å, vik eller sjö. Läkarna föresprå-
Naturvårdsarbetet har till stora delar kade vattentoaletter av hygieniska skäl, men handlat om att skydda dels områden som är många kommuner var tveksamma. Allt fler vetenskapligt intressanta för både natur- städer som använt sjöar och vattendrag till och kulturminnesvården, dels områden som dricksvatten övergick till grundvatten eller har stort värde för friluftslivet. Sedan slutet fick filtrera och klorera ytvattnet innan det av 1960- talet och införandet av naturresurs- leddes till vattenledningarna. lagen samt plan- och bygglagen ingår en del Föroreningar från städer, sockerbruk av naturskyddet i den fysiska planeringen, och massaindustrier debatterades livligt i parallellt med det arbete som utgår från na- riksdagen 1902-1908 — i dag hör sockerturvårdslagen. Bl.a. har kommunerna fått ett bruken till de industrier som kommit längst ökat ansvar för naturvården. när det gäller att minska förorenande ut-
släpp. Även massaindustrierna har kommit
långt.
Ar 1903 tillsattes en utredning för att
komma till rätta med vattenföroreningarna.
Även den blå linjen, miljöskyddet, började Denna första miljöskyddsutredning före-
kring sekelskiftet, men ursprunget till dagens slog 1915 att en vatteninspektion skulle inrätkemikaliekontroll är något äldre. Tidiga la- tas samt att de som släppte ut vatten- och gar är 1874 års hälsovårdsstadga och 1876 års luftföroreningar skulle betala årliga koncesförordning angående vård och försäljning sionsavgifter, som bl.a. skulle användas för av arsenik och andra giftiga ämnen och varor. att stödja fisket — en form av miljöavgifter I 1906 års giftstadga delades gifter in i två som inte förverkligades. Förslaget togs aldklasser. Det blev t.ex. förbjudet att använda rig med i 1918 års vattenlag. År 1921 avfärblyföreningar i kosmetika och i vissa hus- dade föredragande statsråd vattenförorehållskärl. ningsfrågan med bl.a. följande motivering:
Bekämpningsmedel började användas i ”Och något trängande behov av en lagstiftstor omfattning efter andra världskriget och ning i den riktning, som föreslagits, kan enligt från 1963 har det varit krav på att bekämp- mitt förmenande ej heller anses föreligga. I ningsmedel skall godkännas och registreras. mån av den fortskridande tekniska utveck- En särskild lag om hälso- och miljöfarliga lingen, vars tillgodogörande ligger i induvaror tillkom 1973 och den ersatte tidigare strins eget intresse, torde de olägenheter, regler på området. varom här är fråga, komma att, om icke all-
Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige
deles bortfalla i allt fall mer och mer mins-
Uppvaknandet på
kas.”
Vissa regler om skydd mot vattenförore-
1960-talet
ningar infördes 1941 och sexton år senare in-
rättades en vatteninspektion. Dagens miljöarbete inleddes på 1960-talet.
Under 1950-talet ansågs luftförorening- Den första stora debatten om miljögifter börarna fortfarande inte vara ett så stort pro- jade 1963 i samband med att naturskyddsblem att de krävde lagstiftning. En konfe- föreningen arrangerade en konferens om rens om luftföroreningar hölls 1962 och delta- spridningen av kvicksilver i naturen. Det garna konstaterade att lokalt kunde luftför- var strax efter publiceringen av boken Tyst oreningssituationen vara allvarlig, men den vår, av den amerikanska författaren Rachel var inte något generellt problem. Resulta- Carson. Vad många forskare länge insett, tet blev att en statlig luftvårdsnämnd inrätta- blev uppenbart för allmänheten och politides med uppgift att stimulera forskning, ut- kerna. Boken, som publicerades 1962, fick reda och ge råd, men nämnden saknade helt ett enormt genomslag. möjligheter till sanktioner mot dem som I Sverige fick Hans Palmstiernas bok släppte ut luftföroreningar. Den frågan blev i Plundring, svält, förgiftning en väl så stor bestället en uppgift för en utredning som till- tydelse. Hans Palmstiernas bok kom ut sattes 1963, immissionssakkunniga, och som 1967 och året efter var den utgångspunkten fick i uppgift att utforma en lagstiftning mot för studiecirklar över hela landet. Andra ”grannskapsstörande verksamhet”. svenska väckarklockor var Georg Borg-
År 1969 antog riksdagen miljöskydds- ström, Rolf Edberg och Björn Gillberg. lagen, som är en samlad lagstiftning till skydd Många har ställt frågan varför miljöfråmot vattenförorening, luftförorening, bul- gorna slog igenom just då? En vanlig förklaler och andra störningar. Med undantag för ring är att ökat välstånd och högkonjunktur vattenföroreningar var detta tidigare i stort gjorde att Sverige, och många andra västlänsett oreglerat. der, hade råd att ägna sig åt miljöfrågorna.
Hela miljölagstiftningen håller för närva- Hela den politiska debatten tog också nya rande på att ses över för en bättre samord- riktningar i slutet av 1960-talet. ning mellan olika lagar, t.ex. naturresurs- Miljöåtgärder betraktades länge enbart lagen, miljöskyddslagen, lagen om kemiska som kostnader och som ett hot mot den ekoprodukter och naturvårdslagen. Avsikten nomiska utvecklingen. Samtidigt avslöjade är också att lagstiftningen skall anpassas mer forskningsresultat inom olika områden obetill förebyggande åtgärder och till att mot- hagliga överraskningar som visade att induverka små, spridda utsläpp som nu inte är strisamhället underskattat miljöproblemen. reglerade. Allt fler upptäckte att den materiella välfär-
Miljöproblemen berörs av en mängd la- den innebar kostnader för livskvaliteten, som gar, utöver de som har nämnts i detta kapitel. förlusten av badbara sjöar och nattsömn Dit hör bl.a.: utan störande buller.
En kompletterande förklaring, som Lars
Hälsoskyddslagen J. Lundgren och Jan Thelander har utvecklat
Renhållningslagen i Nedräkning pågår (1989), är att samhället
Bilavgaslagen hade börjat skaffa sig en kapacitet på miljö- Lagen om svavelhaltigt bränsle området, medan människors förväntningar
Vattenlagen på vad som var möjligt att åstadkomma ännu
Skogsvårdslagen inte var så stora. Det fanns också inom fors-
Lagen om skötsel av jordbruksmark karvärldens olika discipliner en mängd kun-
Väglagen skaper som snabbt kunde utnyttjas över
vvvvvvvvv Miljöskadelagen ämnesgränserna. Det dröjde inte många år
2065 18 Hur mår Sverige?
Hur mår Sverige?
innan förväntningarna översteg kapacite- västkusten. Den s.k. Hönötunneln byggdes ten. aldrig; i stället fick Göteborg ett reningsverk.
Framtidsstudier bedrevs på många om- I norra Bohuslän pågick samtidigt en deråden i slutet av 1960-talet. Romklubbens batt om planer på en upparbetningsfabrik för rapport Tillväxtens gränser, 1972, förkla- använt kärnkraftsbränsle vid Sannäsfjorrade att världen på sikt måste inrikta sig på 0- den. tillväxt. Small is beautiful (Litet är vackert), På många håll i Sverige bildades lokala var ett annat slagord. 1980-talets motsvarig- miljögrupper. Ett par exempel är Rädda het till Romklubben — när det gäller att Brofjorden mot etableringen av Scanraff skapa debatt — blev Världskommissionen för utanför Lysekil och Planskilda korsningsparmiljö och utveckling, allmänt kallad tiet i Åkersberga. Många av dessa slöt sig Brundtlandkommissionen. Den förklarade samman i riksorganisationer och de nya milatt tillväxt var en förutsättning för att uppnå jöorganisationerna gjorde entré i den of- ”en varaktigt hållbar utveckling”. Brundt- fentliga miljödebatten, t.ex. Miljögrupperlandkommissionen har emellertid en annan nas riksförbund, Miljöförbundet och Jorsyn på tillväxt än traditionella ekonomer och dens Vänner. utgår från en tillväxt som skyddar den eko- I dag dominerar Svenska Naturskyddslogiska basen för ”en utveckling som tillfreds- föreningen miljörörelsen med ca 200 000 ställer dagens behov utan att äventyra möj- medlemmar och med kretsar i nästan varje ligheterna för framtida generationer att till- kommun. Under 1980-talet etablerades fredsställa sina”. Det har också visat sig att Greenpeace i Sverige, en organisation som under perioder med hög ekonomisk tillväxt ofta arbetar med uppseendeväckande aktioär möjligheterna störst när det gäller att ge- ner. Både Naturskyddsföreningen, Greennomföra strukturförändringar och reningsåt- peace och Världsnaturfonden arbetar också gärder för att minska föroreningar — åtmin- inom internationella organisationer. stone i gamla industriländer. Även inom näringslivet inleddes miljöar-
Gemensamt för Romklubbens rapport betet tidigt. 1966 bildades Institutet för vatfrån 1972 och Brundtlandkommissionens ten- och luftvårdsforskning, som bidragit från 1987 är att de beskriver jordens till- till miljöforskningen och till att höja miljögångar som en ändlig resurs och utgår från att kompetensen inom industrin. Skogsindualla jordens människor inte kommer att strin liksom järn- och stålindustrin tog ledkunna utnyttja materiella resurser på samma ningen när det gällde att utveckla renare insätt som industriländernas befolkning gör i dustriprocesser, bl.a. genom stiftelsen Skogsdag. Rapporterna skiljer sig däremot när det industrins vatten- och luftvård. Åtgärder gäller uppfattningen om vad som krävs för inom energi- och trafiksektorn kom först seatt uppnå en varaktigt hållbar utveckling. nare. Ett mer allmänt genombrott för miljö-
Miljödebatterna har också svängt med arbetet inom industrin skedde i mitten av den ekonomiska konjunkturen. Under låg- 1980-talet. konjunkturen i slutet av 1970-talet tonades 1980-talets miljödebatt bidrog också till miljödebatten ner. Då fördes i stället en in- att alla riksdagspartier utarbetade mer omfattensiv energi- och kärnkraftsdebatt, som tande miljöprogram och till att Sverige fick bl.a. var kopplad till stigande oljepriser. Först sitt första nya riksdagsparti på 70 år med milvid nästa högkonjunktur i mitten av 1980- Jöpartiet i riksdagsvalet 1988. talet återkom övriga miljöfrågor i centrum Många miljöproblem debatterades unför den politiska debatten. der perioden 1960-1985 och följande exem-
Första gången som miljöfrågorna slog pel kan illustrera utvecklingen: igenom i debatterna inför riksdagsvalet var 1970, då en avloppstunnel från centrala Göteborg ut till skärgården debatterades på
Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige
Bild 11.1 Kampanijaffisch för miljörörelsen.
G 2 il
ANI
SN
Sa
| =
ANSE
Sn
Planerna på en avloppstunnel i Göteborgs skärgård var måltavlan för en av miljörörelsens tidiga kampanjaffischer från slutet av 1960-talet. Affischen speglar också hur miljödebatten då handlade om punktutsläpp, dvs. föroreningar från skorstenar och avloppsrör.
Bild: ARNE ÖHNELL.
Rening av avloppsvatten let, sedan statliga bidrag införts 1968. Det
fördes en offentlig debatt om vilka ämnen När reningsverk började byggas under som var bäst för att fälla ut fosforn 1 avlopps- 1960-talet var det i första hand för att lösa ett vattnet. Diskussionen — och åtgärderna — hälsovårdsproblem. Stora delar av Mälaren fokuserades helt på fosforutsläppen, som har och Stockholms innerskärgård var hälsofar- störst betydelse för övergödning av sjöar liga badvatten och allmänna badplatser fick och vattendrag. Kvävets betydelse — framför stängas. Miljöproblemet — övergödning — dis- allt i havsområden — uppmärksammades kuterades mindre. Att övergödningen var först långt senare. I dag har de flesta reningsberoende av fosfor- och kvävetillförseln från verk fosforrening och även kväverening bl.a. avloppsvatten hade forskarna känt till håller på att införas i kustanläggningarna. sedan 1910-talet, men kunskapen omsattes inte i handling förrän i samband med utredningen om vattenvårdens organisation 1964. Vattenkraften
Utbyggnaden av kommunala reningsverk dominerade det offentliga miljöarbetet i Den första stora konflikten kring vattenslutet av 1960-talet och början av 1970-ta- kraftsutbyggnaden gällde Stora Sjöfallet 1917
Hur mår Sverige?
och från 1940-talet har det varit debatt Kvicksilverfrågan kring flera stora utbyggnadsprojekt. Debatten på 1940-talet gällde Vattenfalls ut- Döda gulsparvar och förlamade rovfåglar byggnad av Nämforsens kraftverk i Ånger- blev upptakten till den första stora miljögiftsmanälven. Då var redan Stora Lule älv, debatten där experter på veterinärmedicin Skellefteälven, Ångermanälven, Indalsäl- och växtskydd drabbade samman. Utsäde ven, Ljusnan, Dalälven och Göta älv delvis behandlades med kvicksilverföreningar för utbyggda. att skydda växterna mot svampangrepp och
Strider för att förhindra vattenkrafts- liknande medel användes också inom utbyggnader förekom sedan punktvis under massaindustrin. 1950-talet, då motståndet mot vattenkrafts- Redan 1956 hade höga kvicksilverhalter planerna framför allt drevs av Naturskydds- konstaterats i en död stenfalk. Karl Borg vid föreningen, Svenska Turistföreningen och veterinärmedicinska anstalten kunde visa Svenska Fjällklubben som tillsammans hur kvicksilverbetat utsäde ledde till höga gjorde en förteckning över skyddsvärda halter av kvicksilver hos fröätande fåglar sjöar och vattendrag. och till än högre halter hos rovfåglar, som
1950-talets vattenkraftsdebatt kulmine- levde på andra fåglar. Under sex år i följd, rade i och med den s.k. freden i Sarek 1961, 1957-1963 undersökte han hur antalet kvickdå naturvårdsorganisationerna och Vatten- silverförgiftningar bland fröätande fåglar fall gjorde en överenskommelse om att 28 ut- steg efter varje vårsådd. Karl Borg visade byggnadsprojekt skulle skrinläggas. Över- också att kläckningen av fågeläggen stördes enskommelsen har aldrig bekräftats av riks- av kvicksilverförgiftning. Skalen på äggen dagen. blev så tunna att de gick sönder.
Nästa älvstrid gällde Vindelälven som Växtskyddsanstaltens experter ifrågablev symbol för konflikten mellan natur- satte resultaten. Vändningen kom först sevårdsintressen, ekonomiska intressen hos dan Stig Tejning i Lund redovisat hur hönskraftföretagen och bristen på arbeten i norra ägg innehöll kvicksilver, sedan hönsen fått Sverige. År 1967 röstade en knapp riks- äta överblivet utsäde, som var betat med dagsmajoritet emot utbyggnadsplanerna och kvicksilver. Det första förbudet mot kvicksilförklarade att Vindelälven inte borde byg- verbetning kom 1965, då den giftigaste varigas ut. Tre år senare var frågan åter aktuell, anten, alkylkvicksilver, förbjöds. sedan en arbetsgrupp som regeringen till- Då hade redan Torbjörn Westermark vid satt föreslagit en utbyggnad av Vindelälven Tekniska högskolan i Stockholm och Alf Johav sysselsättningsskäl. I april 1970 medde- nels vid Riksmuseet utvecklat en ny analyslade regeringen riksdagen att den inte skulle teknik och konstaterat kvicksilver i gäddor, komma att föreslå någon utbyggnad av även i sjöar som låg långt från kvicksilver- Vindelälven. betade åkermarker. Andra forskare, Gunnel
I dag är Vindelälven en av de fyra orörda Westöö, Arne Jernelöv och Sören Jensen, älvar som skall bevaras enligt naturresurs- kunde bidra till förklaringen genom att visa lagen (de övriga är Pite, Kalix och Torne att kvicksilverutsläpp från industrier omälv). Flera mindre älvar och älvsträckor är vandlades till ytterst giftigt metylkvicksilver också undantagna från utbyggnad. av mikroorganismerna i bottenslammet.
De senaste åren har varje enskilt utbygg- År 1967 förbjöds kvicksilverpreparat inom nadsprojekt debatterats livligt. Riksdagen massaindustrin, men de användes på disbeslutade 1985 att vattenkraften kan byg- pens ytterligare ett år. gas ut till 66 terawattimmar (TWh). För när- Det var många turer innan Folkhälsan i varande ger vattenkraften ca 63 TWh per februari 1968 beslutade att gränsvärdet för år. försäljning av fisk skulle vara 1 mg kvicksil-
ver per kg fisk. Hans Palmstierna hade före-
Kapitel 11 Miljöpolitikens utveckling i Sverige
slagit gränsen 0,2 mg/kg och det blev det re- ingicks en överenskommelse om att minska kommenderade gränsvärdet för dem som svavelutsläppen (med 3096 under perioden dagligen äter fisk. Världshälsorganisatio- 1980-1993) inom ECE-regionen — en övernens rekommendationer motsvarade 0,5 enskommelse som de flesta av de underteckmg/kg, vilket på 1960-talet skulle ha med- nande länderna redan har uppfyllt. fört att hela Vänern hade svartlistats.
Kärnkraft
Svaveldioxid och försurning Den mest intensiva miljödebatten hittills i
Sverige har handlat om kärnkraftens använd- Debatten om utsläppen av svaveldioxid var ning. Kärnenergin sågs länge som en möjtill att börja med en hälsovårdsfråga. Den lighet att hejda det ökande beroendet av imstatliga utredningen, immissionssakkun- porterade bränslen, främst olja. I och med niga, förklarade i december 1966 att luften i att vattenkraften inte kunde byggas ut som Stockholm och Göteborg tidvis innehöll tidigare betraktades kärnkraften dessutom hälsofarliga halter av svaveldioxid. Svavel- som en lösning på försurningsproblemen. dioxidutsläppens betydelse för försurning Riksdagen fattade 1956 beslut om att utav mark och vatten var okända till hösten veckla svenska kärnkraftsreaktorer. Efter 1967. Då presenterade Svante Odén, labo- tekniska problem med att utveckla tungvatrator i marklära vid lantbrukshögskolan, i en tenreaktorer beställdes den första svenskdebattartikel i Dagens Nyheter ett nytt mil- konstruerade lättvattenreaktorn 1965, jöproblem: försurningen av nederbörd och Oskarshamn I, som togs i drift 1972. ytvatten. Han visade att nederbörden blivit 1973 presenterades tänkbara lokaliseallt surare under perioden 1954-1966 och att ringsplatser för 24 kärnkraftsreaktorer. I sludet gällde såväl Centraleuropa som Dan- tet av samma år steg oljepriserna kraftigt, mark och Sverige. Samma dag, den 24 okto- vilket oroade både industrin och myndigheber, uppmärksammades Odéns resultat vid terna. Ingenjörsvetenskapsakademins högtidssam- Kritik mot kärnkraftsutbyggnaden frammankomst. Reaktionen hos regering och fördes i början av 1970-talet av bl.a. profesnaturvårdsverk var snabb och ett år senare, i sor Hannes Alfvén och av miljögruppen november 1968, fattade riksdagen beslut Jordens Vänner i samband med FNs miljöom att svavelhalten i eldningsolja fick vara konferens i Stockholm 1972. högst 2,590 från den 1 juli 1969. Debatten om kärnkraften var en stor
Hösten 1967 började Sverige driva luft- riksdagsfråga under hela 1970- och 1980-taföroreningsfrågorna internationellt inom len. OECD (den ekonomiska samarbetsorgani- Ett riksdagsbeslutet 1973 innebar i praksationen för Västeuropa, USA och Japan), tiken ett tvåårigt moratorium för beslut om till att börja med utan framgång. Sverige ytterligare kärnkraftsreaktorer utöver de tog också upp försurningsfrågan inom 11 reaktorer som då var planerade. År 1975 OECDSs vetenskapliga kommitté genom beslutade riksdagen om att högst 13 reakto- Ingenjörsvetenskapsakademins verkstäl- rer skulle byggas ut. lande direktör Sven Brohult, som möttes Till att börja med gällde kärnkraftsdeav ett kompakt motstånd. Det dröjde till batten framför allt hur det utbrända kärn- 1979 innan ECE-länderna (FNs ekono- bränslet skulle kunna förvaras helt säkert i miska samarbetsorganisation för Europa och 10 000-tals år, men även säkerhetsfrågorna Nordamerika) undertecknade konventio- diskuterades utifrån olika riskanalyser. Efnen om gränsöverskridande luftföroreningar. ter kärnkraftsolyckan 1979 vid Three Mile Is- Först 1985 — efter rapporterna om stora land i Harrisburg, USA, koncentrerades döda skogsområden i Centraleuropa — debatten kring reaktorernas driftsäkerhet
Hur mår Sverige?
och vad som skulle kunna hända vid en Även internationellt pågår en utveckolycka. Men debatten handlade också ling mot miljömål, t.ex. inom ECESs armycket om hur energiresurserna skulle an- bete med konventionen om gränsövervändas. Krav på energisnål teknik och förny- skridande luftföroreningar. Vid Österbara energikällor ställdes mot kraftföreta- sjöstaternas konferens i Ronneby 1990 gens ekonomiska kalkyler. om Östersjöns miljö formulerades målet
År 1979 beslutade riksdagen om att en att ”Östersjöns ekologi skall återstälfolkomröstning om kärnkraften skulle hållas las”. Tidigare — i Helsingforskommissiovåren 1980. En konsekvens av folkomröst- nens arbete — har målet beskrivits som ningen blev ett riksdagsbeslut om att högst de att utsläppen skall minska med 5096 — och 12 reaktorer som fanns, var under byggnad inte kopplats till vad som krävs för att eller hade nått långt i planeringen, fick ut- restaurera Östersjön. nyttjas under sin tekniska livslängd. Livslängden uppskattades till 25 år. Riksdagen ut- > Från stora punktutsläpp till många små talade också att kärnkraften skulle vara av- som sammantaget blir stora. Miljöstörvecklad senast år 2010. ningar via skorstenar och avloppsrör har
När katastrofen vid kärnkraftverket i minskat väsentligt, samtidigt har diffusa Tjernobyl inträffade den 26 april 1986 kom utsläpp från trafiken, varor och kemikakärnkraftsfrågan åter i centrum för debat- lier kommit att spela en allt större roll. Vi ten. Sedan dess pågår förberedelser för hur bygger också in farliga ämnen i produkkärnkraftens avveckling skall inledas. ter, ämnen som på lång sikt kan orsaka
störningar i miljön. För att motverka detta inriktas arbetet mer på förebyggande åtgärder vid sidan av utveck-
I händer nu?
lingen av reningsteknik.
1960- och 1970-talens miljödebatt har medfört reningsåtgärder och processförändringar > Från nationella till regionala och globala som gör att många av punktutsläppen har problem. De svårt nedsmutsade områminskat med omkring 7076. De senaste de- dena vid stora punktutsläpp har blivit cenniernas utveckling har lett till att miljö- betydligt färre, men till skillnad från tidifrågorna sedan slutet av 1980-talet har fått en gare saknas det numer helt opåverkade ny inriktning som kan sammanfattas i sex områden. utvecklingslinjer: Miljöproblemen har blivit mer interna-
tionella, antingen det gäller utsläpp med > Från utsläppsmål till miljö- och hälso- global verkan, som koldioxid och CFC-
mål. Fram till och med 1988 års miljöpoli- föreningar (t.ex. freon), eller hanteringen
tiska proposition har målen i allmänhet av det miljöfarliga avfallet. Lösning-
uttryckts i utsläppsmål, t.ex. att svavelut- arna, som hittills ofta har varit nationella
släppen skall minska med 80960 under måste ibland vara internationella och i
perioden 1980-2000. De senaste åren har andra fall regionala, som tidigare nämnts.
kunskaperna om föroreningars verkan i Det internationella miljöarbetet har naturen ökat betydligt och målen över- vuxit snabbt de senaste åren. Samtidigt sätts allt oftare till ”vad naturen tål” i som industriländerna arbetar med att form av kritisk belastning. Eftersom grän- lösa sina miljöproblem riskerar utvecksen för kritisk belastning varierar i olika lingsländerna att upprepa industriländelar av landet kan detta synsätt också dernas misstag. |
leda till att insatserna inom skilda mil- Miljöfrågorna kom på den internatio-
jöområden mer anpassas till förutsätt- nella dagordningen i samband med FNs ningarna i olika regioner. första världsmiljökonferens i Stockholm
Kapitel 11 Miljöpoliti kens utveckling i Sverige
1972. Därefter var utvecklingen relativt Tabell 11.1 Av miljöskäl införda långsam fram till mitten av 1980-talet. avgifter/skatter Inför FNs andra miljökonferens om miljö och utveckling, i Brasilien 1992, pågår förberedelser för att försöka få till stånd globala konventioner om skydd för klimatet och skydd för den biologiska mångfalden.
Inom Europa har EG-samarbetet och OECDSs arbete på bl.a. kemikalieområdet stor betydelse. Miljöarbetet inom EG har utvecklats snabbt på senare år. Ett allt mer omfattande gemensamt regelverk har tagits fram med bindande regler om bl.a. utsläppsbegränsningar, avfallshantering och vattenkvalitet. 1990 fattades också beslut om att upprätta en europeisk miljöbyrå. Sverige och övriga Efta-länder bedriver sedan 1987 ett samarbete med EG på miljöområdet. Förhandlingar pågår mellan EG och Efta-länderna om ett långtgående ekonomiskt samarbete. Detta skall också leda till ett mer strukturerat miljösamarbete.
» Från krav på att miljöskadornas orsaker skall bevisas, innan beslut om förändringar tas, till att det räcker med att experter misstänker att det finns risker. När kvicksilverbetning av utsäde förbjöds i mitten av 1960-talet hade beslutet föregåtts av flera års diskussioner om mätmetoder och om hållbarheten i bevisen för att kvicksilver verkligen förgiftade >» Från tillståndsprövning till generella krav olika fågelarter. I dag gäller ”försiktighets- och ekonomisk styrning. Den svenska principen”; en väl grundad misstanke miljöskyddslagen bygger på individuell räcker för att införa restriktioner mot en tillståndsprövning för olika typer av anfarlig kemikalie. Det skall gå att agera läggningar. Lagen om kemiska produkutan att vänta på full bevisning. Försiktig- ter är däremot generell och anger föruthetsprincipen börjar även att accepteras sättningarna för att kemiska produkter internationellt, bl.a. stödde EG-länderna skall få användas. Förbud och tillstånd denna princip vid ECEs miljökonferens har de senaste åren kompletterats med i Bergen 1990. Överenskommelserna i miljöskatter och miljöavgifter, för att sti- Montrealprotokollet (om att upphöra mulera till ytterligare minskning av utmed användningen av CFC som skadar slåppen. I den översyn som görs av miljöozonskiktet) bygger också på denna lagstiftningen ingår också att undersöka princip. möjligheterna att förenkla tillståndspröv-
ningen på flera områden och att införa mer generella krav och normer.
Hur mår Sverige?
> Från central styrning till decentraliserat ansvar. När miljöarbetet tog fart på 1960talet samlades kunskaper och administration i en ny myndighet, naturvårdsverket, som tillkom 1967. En stor del av ansvaret för miljöarbetet knöts till naturvårdsverket och länsstyrelserna. Sedan dess har kunskaper och erfarenheter byggts upp inom åtskilliga myndigheter, kommuner och företag. Kommunerna
har sedan den 1 juli 1989 fått ett betyd-
ligt större ansvar för tillsyn och kontroll enligt miljöskyddslagen och har från och med 1991 ett utvidgat ansvar för avfallshanteringen.
Miljöarbetet bygger också allt mer på att varje sektor ansvarar för att den egna verksamheten inte skadar miljön. Var och en har ansvar för sitt ”vardagslandskap”. Detta återspeglas också i lagstiftningen. T.ex. innehåller skogsvårdslagen och jordbrukets skötsellag bestämmelser om att skogs- resp. jordbruk skall ta hänsyn till naturvårdens krav. Lagen om kemiska produkter är ett annat exempel på sektorisering av ansvaret. Där läggs ansvaret för att de kemiska produkterna uppfyller kraven i lagstiftningen på företagen och inte på den kontrollerande myndigheten.
Allt fler företag tar också upp miljöfrågor i sin policy och utvecklar handlingsprogram, miljörevision, m.m.. Inom den statliga sektorn utvecklar myndigheter, affärsverk och företag egna miljöenheter, bl.a. har trafikverken, dvs. luftfartsverket, sjöfartsverket, vägverket, banverket och SJ, utarbetat egna miljöprogram.
Hur mår Sverige?
Rapporten Hur mår Sverige? innehåller och Göteborg 1986-90. Ännu opublicei första hand uppgifter från de utredningar rade. som är underlag till regeringens proposition — Beräkningar genomförda med utgångs- 1990/91:90 En god livsmiljö. Därtill kommer punkt från Avfallsgruppens databank. uppgifter ur en mängd andra rapporter. I 1990. litteraturlistan återfinns både de utredningar — Mätningar utförda i Borås 1986-90. som tas upp i propositionen och övriga rap- Ännu opublicerade. porter som använts i arbetet med Hur mår Baltic Sea Environment Proceedings Sverige?. De olika myndigheternas utred- No. 35 A, Second periodic assessment of ningar är samlade under resp. myndighet. the state of the marine environment of Statens offentliga utredningar redovisas un- the Baltic Sea, Helsinki Commission der utredningens titel. 1990. AB Svensk Energiförsörjning: Miljöfakta. Baselkonventionen om kontroll av gräns-
1990. överskridande transporter och slutligt om- Ahlén I m.fl: Faunavård i skogsbruket. händertagande av miljöfarligt avfall.
Skogsstyrelsen 1979. Boström O: Tillsyn av kemikalier — ett lo- Ahlén I: Faunavård. Skogshögskolan — kalt försök. Miljöprojekt Sundsvall-
Statens naturvårdsverk 1977. Timrå. Delrapport 18. Ambio nr 3/1990: Special issue: Marine Bylin G: Luftföroreningars betydelse för
Eurtrophication. allergi och astma. Naturvårdsverkets rap- Ambio nr 7/1990: Special report: Current port 3810. 1990.
status of the Baltic Sea. Dag Hammarskiöld Foundation: Outer Li- Andersson S (red): Fåglar i jordbruksland- mits and Human Needs. 1976.
skapet. Vår fågelvärld, suppl, no 12, Sve- ECE: Statistical Standards and Studies no
riges Ornitologiska Förening. 1988. 39. Environment Statistics in Europe and Angelstam P m.fl: Ekologisk planering av North America. 1987.
skogsbruk. Delrapport 8, miljöprojekt ECMT/OECD (1990): European Confe- Sundsvall-Timrå. Naturvårdsverket, rence of Ministers of Transport, ECMT. Grimsö forskningsstation. 1990. Transport Policy and the Environment.
Anderberg A: Renhållningsstyrelsen i Gö- ECMT Ministerial Session. (Background
teborg 1882-1932. Göteborg 1932. Papers). Anderberg S, Bergbäck B and Lohm U: Ehnström B, Waldé H W: Faunavård i
Pattern of Lead Emissions in Sweden skogsbruket — den lägre faunan. Skogs- 1880-1980, KemI Report No 12/90. styrelsen 1986. 1990. Ekstam U m.fl: Ängar. LTs förlag 1988.
Avfallsgruppen på Chalmers tekniska hög- Enell M, Wennberg L: Jordbrukets an-
skola: vändning av bekämpningsmedel. IVL — Mätningar utförda i Borås, Falköping 1990.
Hur mår Sverige?
Flyget och miljön. Luftfartsverket. Juni hållsbruk. Rapport från kemikalieinspek- 1990. tionen 7/90. Hasund K P (red): Styrmedel — Livsme- — Workshop on Brominated Aromatic del — Livsmiljö. Inst. för ekonomi, Sveri- Flame Retardants. KEMI Proceedings. ges Lantbruksuniversitet. 1990. 1990.
Hillmo T, Lohm U: Naturens ombudsmän; — Ämnesredovisningar. Bilaga till rapport
särtryck ur Miljö, media, makt. 1990. 10/90. (Begränsningsuppdraget — Hultkrantz L, Wibe S: Skogsnäringen: Mil- redovisning av ett regeringsuppdrag). jöfrågor, avreglering, framtidsutsikter. Bi- Kemikaliekontroll. Huvudbetänkande av laga 8 till Långtidsutredningen 1990. Fi- kemikommissionen. SOU 1984:77. nansdepartementet 1989. Kontroll av kemiska produkter och varor. Hånell B: Torvtäckta marker, dikning och Betänkande av utredningen om de nya arsumpskogar i Sverige. Skogsfakta — in- betsformerna inom kemikaliekontrolventering och ekonomi, nr 22 1990. Sve- len. SOU 1988:44. riges Lantbruksuniversitet 1990. Landner L: Kemikaliers miljöfarlighet, en Ingenjörsvetenskapsakademien: Kemika- praktisk hjälpreda för bedömning av kelier och material — en studie av några ak- mikalier. Naturvårdsverket 1990. tuella utvecklingstendenser. IVA-rap- Lantbruksstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelport 385. 1990. sen, Statens naturvårdsverk, Kemikaliein- Ingelög T: Floravård i skogsbruket — all- spektionen: Minskad bekämpning. män del. Skogsstyrelsen 1981. 1989. Jerkbrant B et al. Byggforskningsrådet Lantbruksstyrelsen, Kemikalieinspektio- Tankar om avfallsresurser i Kungälvsom- nen och Statens naturvårdsverk: Lägesrådet år 2001. 1988. rapport III från Lantbruksstyrelsens Jernelöv A: Effektanalys — ett koncept för rapport 1990:8 miljöriskbedömning av kemikalier. Rap- Lantbruksstyrelsen: port från kemikalieinspektionen 10/88. = Grön mark — Utvidgad höst—- och vinter- Järnvägen och miljön — Strategi och åtgär- bevuxen mark. Rapport 1990:3. der för SJs miljöarbete och banverkets — Förslag till typgodkännande av gödselrapport Program för miljövänligare tåg- spridare. Utredningen TYP 90. Rapport trafik. Statens järnvägar 1990. 1990:4. Kemikalieinspektionen: — Lagring och spridning av stallgödsel. Yt- — Begränsningsuppdraget — redovisning av terligare restriktioner till skydd för miljön. ett regeringsuppdrag. Rapport från kemi- Rapport 1990:2. kalieinspektionen 10/90. Lowe M D: Alternatives to the Automo- — Bilvårdsprodukter — möjligheter till för- bile. Transport for Livable Cities. Worldändring. Rapport från kemikalieinspek- watch Paper 98. Oktober 1990. tionen 1/90. Lundgren L J: Miljöpolitik på längden och — Cadmium — an analysis of Swedish Regu- tvären. Statens naturvårdsverk 1989. latory Experience. Kemi Report No 6/90. Lundgren L J: Upptäckt och handling; Sva- — Förslag till förhandsgranskning av biolo- veldioxid och försurning på den politiska giska bekämpningsmedel. dagordningen 1966-68. — Granskning av bekämpningsmedel. Be- Löfroth M: Våtmarkerna och deras betydömning, information, åtgärder. Rapport delse. Underlagsrapport till Natur 90. Nafrån kemikalieinspektionen 8/90. turvårdsverkets rapport 3824, 1990. — Pattern of Lead Emissions in Sweden Koncept. 1880-1980. Kemi Report No 12/90. Magnusson D: Renhållningsstyrelsen i Gö- — Tvätt- och rengöringsmedel för hus- teborg 1932-1957. Minnesskrift utgiven
Hur mår Sverige?
med anledning av styrelsens 75-årsjubi- skogsekosystem. Skogsfakta — flora, leum. Göteborg 1975. fauna, miljö, nr 14 1990. Sveriges Lant- Mark och vatten 2. Del I Överväganden. bruksuniversitet. SOU 1974:54. Olsson B-E: Beredskap inför akuta miljö- Mark och vatten 2. Del II Bakgrundsbe- hot mot havet. Naturvårdsverkets rapport skrivning. SOU 1974:55 3698. Mark och vatten år 2010. Bostadsdeparte- Olsson H, Löfgren S: Tillförsel av kväve mentet. Ds 1988:35. och fosfor till havet. Naturvårdsverkets Miljödatanämnden och Bokförlaget rapport 3693. Prisma: Blågul miljö. 1983. Olsson H, Löfgren S: Tillförsel av kväve Miljödatanämnden och Statens naturvårds- och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. verk: Miljö och miljövård i Sverige. Rap- Naturvårdsverkets rapport 3692. port till OECD. 1979. Olsson R: Levande skog. Naturskyddsföre- Miljö- och energidepartementet: Jordbru- ningen 1986. | ket och miljön — en lägesrapport våren Persson G: Växtnäringsämnen och eutro- 1989. Ds 1989:49. fiering av havet. Naturvårdsverkets rap-
Miljön i Västra Skåne — År 2000 i våra hän- port 3694.
der. Miljödelegationen Västra Skåne. Pettersson I, Broman D: Effekter av konti- SOU 1990:93. nuerliga utsläpp av olja till den akvatiska Miljöprojekt Göteborg — För ett renare Hi- miljön. singen. SOU 1989:32. Regeringens skrivelse 1986/87:157 om vissa Miljöprojekt Sundsvall-Timrå: Metalls ke- avfallsfrågor m.m. mikalieprojekt. Delrapport 25. Regeringens skrivelse 1990/91:6 med redo-
Miljövänligare vägar och trafik — Ökad mil- görelse för uppföljningen av förslag från
jöhänsyn i vägplanering och vägprojekte- delegationen för Miljöprojekt Götering. Vägverket 1990. borg Minskade risker med träskyddsmedel: Ar- Renman, G: Barmarkskörning i fjällen. betarskyddsstyrelsens rapport 1989:4. Naturvårdsverkets rapport 3598. 1989. Naturskyddsföreningen: Trafik på miljöns Renner M: Rethinking the Role of the Auvillkor. 1989. | tomobile. Worldwatch Paper 84. Juni Nordeuropas hav. Nordeuropas miljö. 1988. Rapport till Nordiska Rådets internatio- Rent till 2000. Miljöprojekt Sundsvallnella konferens om havsföroreningar, Timrå. SOU 1990:102. 16-18 oktober 1989. Riksantikvarieämbetet, Statens Historiska Nordin H: Bilvårdsprodukter. Miljöpro- Museer: Luftföroreningar och kulturminjekt Sundsvall-Timrå. Delrapport 17. nen — handlingsplan 90. Stencil. 1990. Nya mål och nya möjligheter, utredningen Rosén B: Den glömda miljödebatten. Staom Sveriges internationella miljösamar- tens naturvårdsverk 1987. bete. Jämte underlagsrapporten; Vem Sane C, Sekretariatet för framtidsstudier: förorenar Sverige? Svensk och utländsk Kemisamhället och hälsan. föroreningsbelastning på svensk miljö. Schipper L: Travel and Energy in an Envi- SOU 1990:88. ronmentally Constrained World. Paper Odén B: Miljön som historia, Kulturmiljö- presented at Ecology and Transport. vård nr 2. 1990. November 1990. OECD: The State of the Environment Simpson S: The Times Guide to the Envi- 1985. Almqvist & Wiksell. ronment. A comprehensive Handbook to OECD: Environmental Indicators 1991. Green Issues. Times Books 1990. Ohlson M: Dikning av näringsrik sump- Sjöberg C, Thunberg B: Miljöboken 1989. skog — ett hot mot våra mest artrika
Hur mår Sverige?
Sjöberg /Thunberg: Miljöboken. Almqvist Naturvårdsverket informerar. 1989.
& Wiksell. 1990. — Miljöövervakningen inför 2000-talet. Sjöfartens miljöeffekter. Inventering och = Monitor 1982 — tungmetaller och orga-
förslag till åtgärder. Sjöfartsverket. Juni niska miljögifter i svensk natur. 1982.
1990. — Monitor 1987. Tungmetaller — förekomst Statens livsmedelsverk: Dricksvattensitua- och omsättning i naturen. 1987.
tionen i Sverige. — Monitor 1988. Östersjön och Västerha- Statens naturvårdsverk: vet — livsmiljöer i förändring. 1988. —- Acid Magazin No 6. 1988. — Nationalparksplan för Sverige. 1989. —- Avfallet och miljön. Naturvårdsverket — Natur 90. Aktionsprogram för natur-
informerar 1988. vård. 1990. — Bedömingsgrunder för sjöar och vatten- — Naturvård och hushållning vid utvinning
drag. Naturvårdsverkets Allmänna Råd av sten, grus, sand och torv. Underlags- 90:4. rapport till Natur 90.
— Det internationella arbetet. — Naturvårdsplan för Sverige. Underlags- — Effekter av svavek och kvävebelastning rapport till Natur 90.
på skogsmark, yt- och grundvatten. Na- —- Organiska miljögifter i slam — förekomst
turvårdsverkets rapport 3762. 1990. och effekter. Hans Holmström. Natur- — Hav 90, aktionsprogram mot havsförore- vårdsverkets rapport 3260.
ningar. 1990. — Planeringsunderlag, former för vatten- — Hotade arter — långsiktigt handlingspro- planering m.m. Naturvårdsverkets rap-
gram. 1990. port 3832. 1990. —- Jordbruket och miljön — handlingspro- — Regionala miljöanalyser, Naturvårdsver-
gram. 1988. kets sammanfattning, Dnr 108-2510-88 — Kartering av äldre avfallsupplag. Natur- Pt
vårdsverkets rapport 3164. 1986. — Sektorisering och decentralisering av — Kvicksilver — problem, miljömål, åtgär- miljövårdsarbetet.
der. Naturvårdsverkets rapport 3764. — Strategi för flyktiga organiska ämnen — Luft 90. 1990. (VOC), Utsläpp, effekter, åtgärder. 1990. — Luftföroreningar i tätorter. Naturvårds- — Stora sjöar — miljösituationen och åt-
verkets rapport 3761. gärdsförslag. Naturvårdsverkets rapport — Lösningsmedel i konsumentprodukter. 3839. 1990.
Naturvårdsverkets rapport 3733. 1990. — Svenska våtmarker av internationell be- — Metaller till svenska havsområden. Na- tydelse. 1989.
turvårdsverkets rapport 3696. — Sötvatten 90. 1990. — Miljö för miljoner 87. Naturvårdsverket —- Tillförsel av kväve och fosfor till vatten-
informerar. 1987. drag i Sveriges inland. Naturvårdsverkets — Miljökonsekvensbeskrivningar i det rapport 3692. 1990.
svenska planerings- och beslutssystemet. — Utsläpp till luft från raffinaderier. Natur- Naturvårdsverket informerar/ vårdsverkets rapport 3816. Plan— och bostadsverket — Vad tål naturen? Naturvårdsverkets rap-
— Miljökrav på tunga vägfordon. Natur- port 3738. 1990.
vårdsverkets rapport 3759. — Vattnet i kommunal planering. 1989. — Miljöprogram för kadmium. Natur- — Vatten i Sverige. PM 1105. 1978.
vårdsverket informerar. 1987. — Återvinning av CFC i samband med — Miljötillsynen i Sverige. En studie av mil- skrotning av kyl- och frysskåp m.m. Na-
jöskyddslagens tillämpning andra halvåret turvårdsverket informerar.
1989. Naturvårdsverkets rapport 3815. — Åtgärder mot stabila organiska ämnen. — Miljövård — en kommunal angelägenhet. Naturvårdsverkets rapport 3691.
Hur mår Sverige?
—- Åtgärder mot höga kvicksilverhalter i in- Walsh M: Global Trends in Motor Vehicle sjöfisk. Naturvårdsverkets rapport 3818. Use and Emissions. Annual Revue of
— Åtgärder till skydd för ozonskiktet. Energy. 1990.
Statistiska centralbyrån: Verksamhetsöversyn av koncessionsnämn- — Markanvändningen inom tätorter och den för miljöskydd. tätorters närområden. Förändringar 1970- Westberg L, Nordin H: Bromerade flam- 1980. Statistiska meddelanden Na 14 skyddsmedel. Morgondagens problemav- SM 8601. 1986. fall. Miljöprojekt Sundsvall-Timrå. Del- — Naturmiljön i siffror. Miljöstatistisk Års- rapport 19. bok 1986-87. Worldwatch Institute: State of the World — Tätortsexpansion på jordbruksmark 1988. 1980-1985. Statistiska meddelanden Na 10 Worldwatch Institute: State of the World SM 8701. 1987. 90. — Luftkvalitet i tätorter 1978-89, Statistiska WGI Policymakers Summary: Internatiomeddelanden, Na 24 SM 9001. nal Panel on Climate Change. 1990. Storstadstrafikkommittén. Storstadstrafik Vår gemensamma framtid. Rapport från 5 —- ett samlat underlag. SOU 1990:16. världskommissionen för miljö och utveck- Storstadsutredningen. Storstadsliv. Rika ling. 1988. möjligheter — hårda villkor. SOU 1990:36. Åtgärder enligt handlingsprogrammet för Svenska vatten och avloppsföreningen: att minska hälso— och miljöriskerna vid VA-verk 1988. Statistik VAV S88. 1989. användning av bekämpningsmedel. Sveriges industriförbund: Östman A: Kemikalieanvändningen i Sve- — Industrin går vidare i miljöfrågan. 1987. rige. Flöden, funktion och betydelse. Ut- — Svavel och försurning. Perspektiv På veckling under 70- och 80-talen samt Miljön 1. 1988. bedömningar inför 90-talet. Kemikaliein- — Dagens miljöfrågor. Perspektiv på Mil- spektionen 1990. jön. 1988. Översyn av naturvårdslagen m.m. SOU — Industrins miljösyn. 1990. 1990:38. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. Slutbetänkande av miljöavgiftsutredningen. SOU 1990:59. Thelander J, Lundgren L J: Nedräkning pågår. Statens naturvårdsverk 1989. Tidens miljöbok, en forskarantologi, 1990. Transportforskningsberedningen: Ett miljöanpassat transportsystem. 1990. Transportrådet: — Framtida trafik, 1995-2000-2020. TPR Rapport 1990:10 — Mål, miljö, trafik, strategi. Förslag till lösningar på miljö- och energiproblem inom transportsektorn. TPR Rapport 1990:1 — Trafik, Miljö, Kostnader. TPR Rapport 1990:8 — Trafik, energi och koldioxid. Strategier för att reducera bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. TPR Rapport 1990:11
Hur mår Sverige?
| ORIENTERING
Hur mår Sverige? behandlar miljösi-
DDT 27, 96, 110, 117, 120, 131, 147, tuationen i luft, mark och vatten samt inom 150, 754, 250 olika verksamhetsområden. Indelningen medför att ett ämne eller en produkt kan be- Dieselolja 22, 42, 237, 238, 239 handlas i flera olika kapitel. Nedan ges sid- Dikväveoxid 23, 242 hänvisningar till var respektive ämne eller produkt tas upp under olika avsnitt (med Dioxiner 59, 110, 117, 120, 147, 149, undantag för Kapitel 6, som är en samman- 184, 186, 212 fattning). De viktigaste avsnitten för varje Freoner — se CEC ämne markeras med fet stil.
Flyktiga organiska ämnen (VOC) 38, 1.1.1-trikloretan 18, 24, 200
44, 68, 179, 184, 187, 195, 223
Aluminium 35, 38, 116, 121, 124, 167, Fosfor 116, 126, 131, 135, 139, 145, 213, 254 162, 184, 192, 246, 260, 267, 271 Aminer 196 Ftalater 200, 201, 204 Ammoniak 28, 31, 32, 43, 68, 184, 194, 248, 249 Haloner 15, 16, 17, 24, 185
Arsenik 46, 121, 131, 138, 152, 160, 164, HCFC 16, 18, 24 188, 201, 204, 264 HFC 18
Bekämpningsmedel 94, 96, 121, 138, Kadmium 38, 46, 49, 121, 124, 131, 138, 164, 199, 205, 223, 244, 249, 264, 271 152, 157, 164, 180, 189, 196, 198, 201, Bensen 64, se även Flyktiga organiska 205, 212, 247, 271
ämnen Klorparaffiner 200, 201, 203 Bensin 22, 38, 42, 45, 50, 157, 218, 238 Koldioxid 12, 18, 21, 24, 185, 227, 235, Bly 45, 46, 50, 59, 121, 124, 138, 152, 240, 271 157, 164, 180, 159, 196, 198, 200, 201,
Kolmonoxid (koloxid) 59, 228, 234, 238,
202, 213, 234, 236, 264, 271
240 Bromerade flamskyddsmedel 120, 147, Koltetraklorid 18, 24, 200 150, 798, 200, 201, 205 Kolväten från olja till vatten (se även Cesium 56, 124, 257
Flyktiga organiska ämnen) 130, 160,
CEC 12, 14, 16, 17, 24, 44, 184, 200, 212, 164, 185, 236, 239 228
Hur mår Sverige?
Koppar 38, 45, 121, 126, 138, 153, 160, Polyaromatiska kolväten 358, 196, 238 163, 189, 196, 213
Polybromerade difenyletrar — se Kreosot 201, 204 Bromerade flamskyddsmedel
Krom = 45, 121, 153, 160, 179, 189, 196 PVC 212
Kvicksilver 26, 28, 38, 45, 46, 68, 96, Radioaktiva ämnen — Se strålning 110, 116, 121, 122, 131, 138, 152, 156,
Radon 55, 223 163, 167, 188, 194, 196, 198, 201, 203, 212, 250, 262, 265, 268, 271 Stabila organiska ämnen 27, 96, 110, 117,
120, 131, 138, 147, 162, 184, 186, 192, Kväve (olika kväveföreningar) 18, 22,23,
262 26, 28, 31, 32, 38, 42, 59, 63, 67, 80, 86, 94, 96, 118, 126, 131, 135, 139, 145, Sot — se Partiklar 163, 183, 184, 186, 192, 194, 223, 225, 228,
Strålning 15, 53, 124, 184, 226, 257, 269 234, 236, 238, 239, 246, 249, 254, 260, 267, 271 Styren 44, 64, 200
Kväveoxid och kvävedioxid 18, 22, 26, Svavel och svaveloxider 22, 26, 28, 29, 28, 31, 32, 38, 42, 59, 63, 67, 86, 96, 135, 31, 32, 40, 59, 60, 67, 86, 96, 183, 184, 183, 184, 186, 194, 225, 228, 234, 236, 186, 194, 196, 225, 235, 236, 238, 239, 239, 271 269, 271
Metan 12, 22, 44, 228, 242 Syreförbrukande organiskt
material 120, 137, 145, 193, 260 Metylenklorid 198, 200, 201 Nickel 47, 59, 121, 153, 160, 163, 189 Tenn (organiska tennföreningar) 158,
191, 201, 202, 213
Nonylfenol 201, 204
Toluen 64, se även Flyktiga organiska Organiska klorföreningar, se Stabila ämnen organiska föreningar
Trikloretylen 200, 201
Ozon DD, 14, 24, 26, 38, 44, 54, 58, 63,
Växthusgaser 12, 16, 18, 24 68, 223, 228, 202
Xylen 39, 64, se även Flyktiga organiska Partiklar 359, 60, 192, 236, 237
ämnen PCB 27, 96, 110, 117, 120, 131, 138, 147,
Zink 46, 121, 124, 138, 152, 158, 163, 150
189, 196, 213 PET 215
Perkloretylen 200, 201
Regeringens proposition
1990/91:90
En god livsmiljö
Särtryck
Omslag: Helga Henschen
> Regeringens proposition 1990/91:90 |)
En god livsmiljö
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för miljödepartementet samt cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen, tf. chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Åsbrink.
Stockholm den 7 februari 1991
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Birgitta Dahl
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på miljöområdet, mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken samt hur de miljöpolitiska ambitionerna förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliscrat arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att nå målen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs i naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen om kommunal energiplanering.
Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet införs och tilldelas 13 milj. kr. för budgetåret 1991/92. För den kommande treårsperioden ökas resursramen för miljöövervakning med totalt 75 milj. kr.
Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och hälsoskyddsutbildningen utökas från 62 till 90 per år. Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker genomförs under ytterligare tre år.
Två milj. kr. anvisas för ideella miljöorganisationers internationella verksamhet.
Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket tillförs 58,1 milj. kr. för en treårsperiod för försöks- och utvecklingsverksamhet samt information för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhantering.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket förstärks med 100 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas eller användas.
Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj. kr. Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj. kr.
Totalt 48 milj. kr. anslås för den slutliga restaureringen av Hornborgasjön.
Bl.a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen: — Skärpta regler om markavvattning,
— ökade möjligheter att skydda små biotoper,
— förstärkt skydd för utrotningshotade arter.
Adellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70246 lövskog skall
anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 50 96 ädla lövträd.
Nya fordon kommer fr. o. m. 1993 års modeller att indelas i miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel.
Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad resp. blyfri bensin.
Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs genom ett tillägg till miljöskyddslagen.
Resursramen för kemikalieinspektionens verksamhet höjs med 8,6 milj. kr för budgetåret 1991/92. |
För att underlätta och påskynda genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990 införs nya bestämmelser i renhållningslagen som ger kommunerna en vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna.
Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö. Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj. kr.
Ytterligare 4 milj. kr. föreslås för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.
25 milj. kr. per år avsätts för att återställa miljöskadade områden. Programmet skall utvärderas efter fem år:
sr
>> Denna broposition här skrivits på det: ny; ya sätt sö 4] första” gången 7 3 >
FE aa SÅ regeringens proposition 1989/90: 0: om ni forskning: Den:
ikea
AR
+: de épartement. » a : revs ; nos
133 Propositionen är skriven så att, regeringen, de fy första kapitlen , H
| behandlar miljöpolitikens mål; inriktning och: insatsområdén” like >< +
on "som en kortfattad redogörelse, för förslagen. Därefter. följer i kapitel
5-1 17-en-mer, detåljeråd gtnomgång. av. regeringens: "förslag. Det
iu 'Tegetingén vill att Tiksdagen : skall" ta ställning till: återfinns, under
- röbrikon:Ärendet ti till riksdagen, vilket således mötsvarar den: anfars.
TE Lllkesa 2 förslåg, de lagförslag som här. : remnitterats: ill lagrådet samt lagrådets”
"yttrandé "Förslagen hör till miljödepattementets; Kommunikåtioh$-" z öv
: "departementets: ;jol bruksdepartementets,: -ätbildningsdepartemen- e
patent "tets och finansdepartefrientets. verksamhetsområden.” RRD kRert RT RAT sb ih
Én. utförlig redogörelse: för miljötillståndet > i "Sverige lämnas. -. FÖ rr
NA rot - bilagan: "Flörsmår; "Sverige. i. > 5 kor es 3 & AA + EE: > vrak
Inledning
1988 års miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 383). En ny samlad miljöpo-
litisk proposition har sedan dess planerats till år 1991. Som underlag härför har ett omfattande beslutsunderlag utarbetats.
Rapporten Hur mår Sverige?, en beskrivning av miljösituationen, har upprättats inom miljödepartementet och fogas till propositionen som bilagå A.
Remitterade lagförslag fogas till propositionen som bilaga B.1.—B.3. Lagrådets yttranden fogas till propositionen som bilaga C.1.—C.2. Övriga
bilagor som fogas till propositionen finns samlade i bilaga Di en särskild bilagedel.
Statens naturvårdsverk har i mars 1990 till regeringen kommit in med rapporten Hav 90 Aktionsprogram mot havsföroreningar. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som vttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.2. En sammanställning av remissyttrande-
na finns tillgänglig i miljödepartementet. I april 1990 inkom naturvårdsverket till regeringen med rapporten Luft
90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.3. Rapporten har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas
till propositionen som bilaga 2.4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket överlämnade rapporten Sötvatten 90 Aktionsprogram
för god vattenkvalitet till regeringen i september 1990. En sammanfattning
av rapporten fogas till propositionen som bilaga 2.5. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 2.6. En sammanställning av remissyttrande-
na finns tillgänglig i miljödepartementet.
I oktober 1990 avgav utredaren Måns Lönnroth betänkandet (SOU
1990:88) Sveriges internationella miljösamarbete Nya mål och nya möjligheter. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som
bilaga 3.1. En hearing anordnades den 19 november 1990. Dokumenta-
tion i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
En interdepartemental arbetsgrupp har överlämnat departementspromcemorian (Ds 1988:35) Mark & Vatten år 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling. En sammanfattning av promemorian
fogas till propositionen som bilaga 7.1. Promemorian har remissbehand-
lats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till proposi-
tionen som bilaga 7.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket överlämnade i september 1989 rapporten Regionala miljöanalyser till regeringen. En sammanfattning av rapporten fogas till
propositionen som bilaga 7.3.
Statens lantmäteriverk, boverket. statskontoret, naturvårdsverket, ut-
vecklingsrädet för landskapsinformation och Svenska kommunförbundet
sammanfattning av programmet fogas till propositionen som bilaga 7.4.
Delegationen för samordning av havsresursverksamheten, statens naturvårdsverk och statens planverk har till regeringen överlämnat rapporten Fysisk planering av kustvatten och hav (1985:4). En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 7.5. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 7.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementct.
Miljödelegationen Västra Skåne avgav i november 1990 betänkandet (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 7.7. En hearing anordnades den 12 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
Delegationen för miljöprojekt Sundsvall — Timrå avlämnade i november 1990 betänkandet (SOU 1990:102) Rent till 2000. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 7.8. En hearing anordnades den 17 december 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet. = : :
I juni 1990 inkom naturvårdsverket och statens plan- och bostadsverk (numera boverket) med rapporten Miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssystemet. En sammanfattning av rapporten och ett lagförslag i rapporten fogas till propositionen som bilaga 8.1 resp. 8.2. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 8.3. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Regeringen har den 17 januari 1991 beslutat inhämta lagrådetrs yttrande över ett förslag om lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B.1. Lagrådet har avgett yttrande den 25 januari 1991 över det remitterade förslaget. se bilaga CI till propositionen. Regeringen har beaktat lagrådets erinringar. Lagrådsremissen motsvaras i propositionen av kapitel 8 samt avsnitt 19.1. Av avsnitt 19.1 framgår närmare hur lagrådets erinringar har beaktats.
Naturvårdsverket överlämnade i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 bl.a. följande särskilda rapporter Miljöövervakning inför 2000-talet, Sektorisering och decentralisering av miljövårdsarbetet, Kunskapsöverföring genom information, utbildning och biblioteksservice, Laboratorieverksamhet och Det internationella arbetet. En sammanfattning av resp. rapport fogas till propositionen som bilaga 10.1, 10.3, 10.5. 10.7 resp. 10.9. Samtliga rapporter har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.2. 10.4, 10.6, 10.8 resp. 10.10. Sammanställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i miljödepartementet.
Koncessionsnämnden för miljöskydd har i samband med den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92—1993/94 inkommit med rapporten Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljöskydd. En sam-manfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 10.11. Rap-porten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
ser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 10.12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Miljöavgiftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.1. De författningsförslag som lagts fram i betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har avlämnat rapporten Begränsningsuppdraget — Redovisning av ett regeringsuppdrag. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.4. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrar sig fogas till propositionen som bilaga 13.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Kemikalieinspektionen har i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 avlämnat. en särskild rapport om Kcemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.6. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.7. En : sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Kemikalieinspektionen har till regeringen i oktober 1989 lämnat ett förslag till förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. En sammanfattning av kemikalieinspektionens förslag fogas till propositionen som bilaga 13.8. Det författningsförslag som lagts fram av kemikalieinspektionen fogas till propositionen som bilaga 13.9. Förslaget har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.10. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Regeringen beslöt den 17 januari 1991 inhämta /agrådets yttrande över förslag om lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Det remitterade lagförslaget fogas till propositionen som bilaga B.2. Lagrådet har i yttrande den 18 januari 1991 lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande fogas till protokollet som bilaga C.2. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten. Lagrådsremissen motsvaras i propositionen av avsnitt 13.3 i den allmänna motiveringen och 19.7 i specialmotiveringen.
Arbetarskyddsstyrelsen har inkommit med rapporten (1989:4) Minskade risker med träskyddsmedel. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.11. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Återvinning och omhändertagande av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m. m.
13.13. En hearing anordnades den 30 november 1989. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten 3716 Åtgärder till skydd för ozonskiktet. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 13.14. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.15. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Ändringar i och tillägg till det s.k. Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet har gjorts. Den engelska texten till ändringarna och tilläggen och den bilaga som avser direktiven för den multilaterala fonden tillsammans med en översättning till svenska fogas till propositionen som bilaga 13.16.
Den engelska protokollstexten samt en översättning till svenska av Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall fogas till propositionen som bilaga 13.17. .
Förpackningsutredningen har överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:85) Översyn av skatten på dryckesförpackningar. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 13.18. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 13.19, En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i finansdepartementet.
Vindkraftsutredningen har överlämnat betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 14.1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning Över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 14.2, En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdsverket och energiverket har överlämnat rapporten Ett miljöanpassat energisystem. En sammanfattning av rapporten och remissinstansernas synpunkter har redovisats i rapporten (Ds 1991:4) Energiutredningar åren 1989 och 1990.
Sjöfartsverket har överlämnat rapporten Sjöfartens miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.1. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Statens järnvägar har överlämnat rapporten Järnvägen och miljön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete. Banverket har överlämnat rapporten Program för miljövänligare tågtrafik. En sammanfattning av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.2. Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Vägverket har till regeringen avlämnat rapporterna Miljövänligare vägar
och trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering. En sammanfattning av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.3. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Luftfartsverket har överlämnat rapporten Flyget och miljön. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.4. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Transportforskningsberedningen har inkommit till regeringen med rapporten Ett miljöanpassat transportsystem. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.5. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Storstadstrafikkommittén har överlämnat betänkandet (SOU 1990: 16) Storstadstrafik 5. En sammanfattning av betänkandet fogas till propositionen som bilaga 15.7. Ärendet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 15.8. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Statens väg- och trafikinstitut har överlämnat rapporten Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.9. Ärendet har remissbehandlats. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Transportrådet har avgivit rapporterna Framtida trafik 1995 —2000- 2020, Trafik, energi och koldioxid samt Trafik. miljö och kostnader. Sammanfattningar av rapporterna fogas till propositionen som bilaga 15.10— 15.11. En hearing anordnades den 9 november 1990. Dokumentation i ärendet finns tillgänglig i kommunikationsdepartementet.
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten System för certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 15.12. |
Naturvårdsverket har överlämnat rapporten Natur 90 Aktionsprogram för naturvård. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 16.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Naturvårdslagsutredningen har i maj 1990 överlämnat betänkandet (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. En sammanfattning av betänkandet samt utredningens författningsförslag fogas till propositionen som bilaga 16.3 resp. 16.4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning Över remissinstanser som yttrat sig fogas till propositionen som bilaga 16.5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i miljödepartementet.
Regeringen beslöt den 13 december 1990 att inhämta /agrådets yttrande
över förslag till vissa ändring i naturvårdslagen, m.m. Förslagen grundades på naturvårdslagsutredningens betänkande. De remitterade lagförslagen fogas till propositionen som bilaga B.3. Lagrådet har den 21 december 1990 yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till propositionen som bilaga C-3.
I det följande motsvarar avsnittet 16.5 samt avsnitten 19.11 —15 Specialmotivering protokollet från det sammanträde då regeringen beslöt inhämta lagrådets yttrande. Avsnittet 8 i lagrådsremissen har dock utgått och motsvaras i propositionen av avsnittet 16.2. Vidare har det inledande avsnittet 2.2 i lagrådsremissen omarbetats.
Lagrådet har inte haft några principiella invändningar mot de remitterade lagförslagen. I några fall har lagrådet föreslagit ändringar i lagtextens utformning. Lagrådets synpunkter tas upp i samband med att de enskilda paragrafer behandlas som berörs av yttrandet. Regeringen godtar i huvudsak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade lagförslagen. Därutöver föreslås vissa redaktionella ändringar av lagtexten.
Lantbruksstyrelsen har till regeringen inkommit med rapporterna (1990:3) Grön mark — Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark. (1990:4) Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen TYP 90 samt (1990:2) Lagring och spridning av stallgödsel — Ytterligare restriktioner till skydd för miljön. Sammanfattningar av dessa rapporter fogas till propositionen som bilaga 17.1, 17.2resp. 17.3. Rapporterna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna fogas till propositionen som bilaga 17.4.
Statenslivsmedelsverk har till regeringen överlämnat rapporten Kartläggning av dricksvattensituationen i Sverige. En sammanfattning av rapporten fogas till propositionen som bilaga 17.5.
Vidare har förslag och synpunkter till åtgärder förts fram i skrivelser från myndigheter, organisationer, företag och enskilda personer.
I Den miljöpolitiska inriktningen
ET
Målet. med niljöpolitiken, är. att Skydda, hänniskors. hälså, bevara.”
”oSA ätt de kän utnyttjas 'längsiktigt saint "skyådan natur och; kultörs Cländskap. RAR ANS
Fal E ET RT NG AN EN FÖR TK NV PR
En god livsmiljö, arbete åt alla, välfärd, social omsorg och rättvis fördelning är grundstenarna i regeringens politik. Ansvar för miljö och resurshushållning skall prägla samhällslivets alla områden. 1990-talets uppgift är att ställa om samhällets alla verksamheter i ekologisk riktning. I Sverige finns goda förutsättningar att förena god miljö med välstånd och full sysselsättning.
Erfarenheter och nya kunskaper visar att miljöskadorna går att hejda. De flesta av de miljöproblem som började bearbetas för 20 —25 år sedan är
exempelvis från processindustrin och energisystemet, är trots mångdubblad produktion tillbaka på 1940- och 1950-talsnivåer. Även på trafikområdet har insatta åtgärder börjat ge effekt.
Miljöproblemen har förändrats under de senaste 20 — 30 åren. Huvudde- Ien av belastningen på svensk miljö kommer nu från andra länder celler andra källor. Från att ha varit lokala och påtagliga har utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp från många små föroreningskällor, men med sammantaget stor volym. I Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad kopplade till fattigdomsproblemen och exploateringen av naturresurser.
Människors verksamhet och användning av naturresurser har i alla tider inneburit miljöpåverkan. Inte någonstans är mark, luft och vatten längre opåverkade. Genom de insatser som gjorts hittills har dock föroreningarnas effekter på folkhälsan kunnat begränsas. Föroreningar som påverkar människors hälsa är i första hand ett problem i våra tätorter.
Miljöpolitiken i dag och i framtiden handlar om att begränsa de miljöskador som vårt sätt att leva och att utnyttja naturresurser och energi för med sig. Mot denna bakgrund räcker det inte med reningsinsatser i efterhand.
Den förebyggande principen skall vara kännetecknet för det framtida miljöarbetet. Lika självklart som att det är bättre och billigare att göra rätt från början skall det vara att göra rent och resurssnålt från början. Om exempelvis framtida avfallsproblem skall kunna undvikas måste detta få genomslag redan i utformningen av produkterna.
Det gäller också att skapa miljöanpassade trafiksystem, en miljöanpassad energiförsörjning och avfallshantering samt att bedriva ett jord- och skogsbruk som hushållar med naturresurserna och bevarar mångfalden av arter och naturtyper. Samhällsbyggandet måste ske så att miljöproblemen förebyggs eller begränsas och att en långsiktigt god resurshushållning främjas.
Det svenska miljöskyddsarbetet har till stora delar varit framgångsrikt. De problem som har identifierats under senare tid kommer att delvis kräva nya metoder för att kunna bemästras. Miljöpolitikens uppgifter har utvidgats och dess medel behöver därför utvecklas och skärpas.
I regeringens proposition våren 1988 om miljöpolitiken inför 1990-talet lämnades för första gången en samlad redovisning av miljöpolitiken. Denna godkändes i allt väsentligt av riksdagen. I propositionen lades bl. a. fram planer och åtgärdsförslag för att skydda ozonskiktet, begränsa långväga luftföroreningar och skydda havsmiljön. Miljöskyddssystemets regelsystem och organisation stärktes. Baserat på propositionen har omfattande åtgärder genomförts. I propositionen aviscrades en uppföljning inom tre år. Regeringen presenterar i denna proposition förslag till ytterligare åtgärder.
Enligt regeringens uppfattning skall den framtida miljöpolitiken utvecklas längs följande huvudlinjer:
— Ökat internationellt samarbete för att begränsa gränsöverskridande och
globala miljöproblem. I detta ingår att stödja en miljöanpassad utveck-
ling i tredje världens länder och i Öst- och Centraleuropa. | — Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet
för att få ett bra underlag för det förebyggande arbetet. — Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för att få en
bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret,
företagens och kommunernas insatser liksom medverkan av myndighe-
ter inom alla samhällssektorer. Arbetet med att .utvärdera resultat av
insatta medel ges ökad tyngd.
Ansvaret för att förbättra miljön vilar på oss alla. Principen att förorenaren betalar gäller såväl företag och myndigheter som individer och omfattar samtliga aktiviteter. Tillämpningen av denna princip skall utvecklas ytterligare.
Genom åren har miljön försämrats eller allvarligt skadats i vissa områden. Även om huvudprincipen är att förorenaren betalar är det vårt gemensamma ansvar att återställa miljö som har skadats under tidigare decennier. Regeringen föreslår därför att de statliga insatserna för kalkning av försurat vatten byggs ut kraftigt och utökar programmet för återställning av skadade områden. Regeringen föreslår också ett nytt program för övervakning av miljökvalitet med kraftigt förstärkta resurser.
De stora uppgifterna på 1990-talet för en god livsmiljö är följande:
(1) En värld inför gemensamma problem och möjligheter För att nå framgång i arbetet för en god livsmiljö krävs ett intensifierat internationellt samarbete. Den politiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa och integrationen i Västeuropa skapar sådana möjligheter.
Sverige skall aktivt medverka i en internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De rika länderna utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar direkt och indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställningsprocesserna skall därför bäras av dessa länder. Dessa måste också gå före när det gäller att utveckla ny teknik och ställa den till förfogande för mindre utvecklade länder. Fattiga länder i öst och syd måste ges nödvändigt stöd för att de skall få möjlighet att lyfta sig ur fattigdom och nöd utan ytterligare miljöförstöring. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling. Biståndspolitiken är därför sammankopplad med miljöpolitiken.
Trots att Sverige är ett litet land har svensk miljöpolitik ett högt internationellt förtroende. Sverige har också i hög grad bidragit till att driva på det internationella arbetet och teknikutvecklingen.
Värt land har ett utsatt läge för miljöförstöring. Jordarterna är exempelvis mer känsliga för försurning än vad som är fallet i många andra länder. Övergödning av havet är ett annat exempel. Regeringen ger därför särskild prioritet åt arbetet med regionala luftföroreningar och att återställa Östersjöns ekologiska balans. Nya internationella överenskommelser skall där så är möjligt utgå ifrån vad naturen tål.
Gemensamma regler och insatser på en hög ambitionsnivå är nödvän- 13
diga förutsättningar för att skapa en god livsmiljö. Genom internationella överenskommelser kan lik värdiga konkurrensvillkor skapas för svenska och utländska företag. Sverige kommer att driva på internationellt för renare varor och för bättre kunskap om deras hälso- och miljöfarlighet. Samarbetet EG-EFTA är i detta avseende av särskild betydelse. De internationella handelsreglerna bör utvecklas så att vi kan förbättra miljön och samtidigt undvika handelshinder.
Inför FNs miljökonferens år 1992 kommer Sverige att arbeta för ctt klimatavtal och för överenskommelser om att bevara den biologiska mångfalden och ett ansvarsfullt utnyttjande och utveckling av världens skogar. Den klimatstrategi regeringen nu lägger fram skall ligga till grund för vårt nationella och internationella agerande. EG och EFTA bör så långt möjligt driva gemensamma krav på reduktioner av växthusgaser.
(2) Ekonomi och miljö Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Den ckonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra en långsiktig balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.
För att kunna fatta riktiga beslut för cn långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ckologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken, som används bl. a. för att mäta tillväxten, är så utformad att den belyser miljöpåverkan och resursanvändning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991. Dessutom undersöks möjligheterna att återspegla kvalitativa förändringar i miljötillståndet med hjälp av ekologiska indikatorer.
Beslut och planering skall i ökad utsträckning ta hänsyn till vilka konsekvenserna blir för befolkningens hälsa. miljö och naturresurser. Även propositionerna om näringspolitik för tillväxt och energipolitiken till årets riksmöte präglas av detta synsätt. Regeringen föreslår också att miljökonsekvensbeskrivningar införs i planerings- och beslutssystemen för alla större projekt som påverkar miljön. De nationella miljömålen måste få ett tydligt genomslag i den kommunala och regionala samhällsplaneringen.
Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Utrymme skapas på så sätt för förnyelse av infrastrukturen i form av vägar. järnvägar m. m. Utgångspunkten för dessa investeringar är att de både skall bidra till en bättre miljö och till att förbättra näringslivets konkurrenskraft.
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel i många fall är effektiva instrument för av förmå företag och konsumenter att beakta miljökostnader i sina beslut. Vi har under de senaste åren lagt flera förslag om nya miljöavgifter och miljöskatter. vilka förutses ge stor miljöeffekt. Sverige är internationellt sett redan ledande i detta arbete och regeringen föreslår nu att ytterligare miljöavgifter införs.
(3) Miljöbalk och skärpt miljölagstiftning Miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för de problem som vi förutser under 1990-talet och bör-
jan av nästa sekel. |
(4) Rena industriprocesser Utsläppen från industriprocesserna skall vid sekelskiftet ha nått ned till ofarliga nivåer. Då skall vi ha kommit till rätta med de problem som en gång var upprinnelsen till den moderna miljödebatten och miljöskyddsarbetet. Utsläpp av klorerade organiska ämnen, kolväten, svavel- och kväveoxider skall därför minskas kraftigt. Arbetet för rena industriprocesser kopplas samman med arbetet för att skapa bättre arbetsmiljö. Tillsynen av anläggningar skall effektiviseras ytterligare.
(5) Rena varor Samtliga de varor som används i vardagslivet — t. ex. bilar, kylskåp, batterier, lysrör, rengöringsmedel, mjölkförpackningar och kosmetika — blir förr . eller senare avfall eller går ut i avloppen. Reningsteknik och återvinningsteknik som medel för att begränsa avfallets negativa effekter är därför inte tillräckliga. Miljöskador från varor kommer i framtiden att få relativt sett större betydelse. Metoder för att begränsa varornas hälso- och miljöpåverkan i alla !ed skall därför utvecklas och åtgärder skall vidtas.
Regeringen anser att tillverkarens ansvar för produkterna gäller under hela deras livstid. Kemikaliekontrollen stärks ytterligare genom att förhandsanmälan införs för nya kemiska ämnen och genom att produktregistret byggs ut. Användningen av vissa tungmetaller, klorerade organiska lösningsmedel och tillsatsämnen I plaster avvecklas eller begränsas.
Den plan för avveckling av ozonnedbrytande ämnen som regeringen lade fram i den förra miljöpropositionen utvidgas.
(6) Bättre avfallshantering Hårdare krav redan vid tillverkning av varor och avveckling av farliga ämnen ger ett mindre miljöfarligt avfall. Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och återvinning samt minskad användning av engångsmaterial och emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som slutligen måste tas om hand.
För att underlätta en effektiv och miljöriktig avfallshantering skall allt avfall som uppkommer källsorteras. Kommunerna får en vidgad rätt att differentiera sina avfallstaxor. Införande av ytterligare ekonomiska styrmedel övervägs.
Flödet av miljöfarligt avfall skall minskas och omhändertagandet förbättras. Reglerna för export av miljöfarligt avfall har skärpts.
(7) Rent trafiksystem Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivet och möjligheterna till arbete och välfärd. Utsläppen från trafiksystemet måste minskas till vad hälsan och miljön tål.
Effekterna av redan fattade beslut blir allt tydligare. Blyutsläppen från bensin har minskat kraftigt och renare bilar ersätter nu de gamla i snabb takt. Trots detta minskar inte utsläppen tillräckligt.
Arbetet i de tre storstäderna prioriteras. Under 1990-talet skall omfattande investeringar göras i bl.a. modern kollektivtrafik för att skapa bekväma och lättillgängliga alternativ till dagens biltrafik. Regeringen har reserverat ett utrymme på 5,5 miljarder kronor inom ramen för infrastrukturfondens 20 miljarder för åtgärder i det samlade trafiksystemet, för att förbättra miljösituationen och framkomligheten i storstadsregionerna. Miljöanpassade fordon behövs för distributions- och kollektivtrafiken i tätorter. I kombination med renare bränslen kan de kvarvarande hälsoriskerna därmed nedbringas väsentligt.
Järnvägssystemet byggs ut mellan stora befolkningscentra. I dag växer ett livskraftigt järnvägsföretag fram som kan ta hand om allt större transportvolymer.
Avgaskraven skärps för personbilar, bussar och lastbilar. Ett system med ekonomiska styrmedel införs som bygger på att nya fordon indelas i miljöklasser. De nya avgaskraven får störst effekt för Sverige om de införs tidigt och samordnat i hela Europa. Regeringen avser därför att inom ramen för EES-processen aktivt verka för att avgaskraven skärps inom EFTA och EG senast år 1996 och att de kan införas i hela Europa.
(8) Rent energisystem Målet är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete. Riktlinjerna för detta kommer att återfinnas i regeringens proposition om energipolitiken.
El- och värmeproduktionens utformning är en viktig del i regeringens strategi för att minska klimatpåverkan. Ytterligare insatser görs nu också i form av skärpta utsläppskrav, åtgärder mot utsläpp från småpannor och för lokalisering av vindkraft för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan.
(9) Uthålligt jordbruk och skogsbruk Riksdagen beslutade år 1990 om en ny livsmedelspolitik som förenar konsumenternas krav på livsmedel av god kvalitet och till låga priser med ett miljövänligt, livskraftigt och rationellt jordbruk.
Användningen av bekämpningsmedel har halverats från 1985 fram till i dag och skall halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990talet. Kväveläckaget skall halveras mellan åren 1985 och 1995. Detta skall 16
och hantering av gödsel. Utsläppen av ammoniak skall minskas.
Det öppna landskapet skall hävdas och natur- och kulturmiljövärden säkras genom stöd till landskapsvårdande åtgärder.
En av utgångspunkterna för skogsbruket är att skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga skall upprätthållas och att arter och naturtyper skyddas. Det pågår cn översyn av skogspolitikens mål och medel, vilken bl. a. syftar till att stärka miljöhänsynen.
Skyddet för fjällskogar och sumpskogar har successivt förstärkts. Reglerna för avvattning av skogsmark skärps nu för att slå vakt om naturtyper och hotade arter.
Naturvårdens mål är dels att långsiktigt hushålla med naturresurserna genom att bevara mångfalden av arter och naturtyper, dels att ge alla möjlighet till rekreation och friluftsliv i ett varierat landskap. Regeringen föreslår att naturvårdslagen skärps, bl.a. införs ett generellt biotopskydd. Anslagen till vård av naturreservat ökas och stödet för att skydda hotade arter byggs ut.
(10) Det personliga ansvaret I ett läge där många små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan krävs att både företag, myndighetert och enskilda människor tar ansvar för skyddet av miljön. Det är summan av alla de små utsläppen och slöseriet i vår vardag som kan skapa stora risker för den framtida miljön.
Detta ställer ökade krav på var och en personligen. Tidigare var uppmärksamheten riktad mot de 1 000 största industrierna och deras utsläpp. Nu måste arbetet inriktas mot 100 000-tals varor som används i 100 000-tals verksamheter av 8,5 miljoner människor. För att ändra' beteendet i miljövänlig riktning krävs väsentligt ökade kunskaper och förändrade attityder även i vardagslivet.
Det kommer att bli allt mer betydelsefullt att alla sorterar sopor, håller hastighetsbegränsningarna, åker mer kollektivt, inte slösar med cnergi eller skräpar ner. Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och kommande generationer påkallar sålunda nya konsumtionsmönster och en omläggning av livsstilen.
Regeringen föreslår att miljöfrågorna får cen starkare ställning i utbildningssystemet. Miljöundervisningen skall byggas ut på samtliga nivåer och miljöaspekter skall integreras i all utbildning. Möjligheterna att försörja samhället med specialistkompetens förbättras genom en kraftig utbyggnad av antalet utbildningsplatser bl. a. inom miljö- och hälsoskyddslinjen.
Positiv miljömärkning håller redan på att införas. Den kommer att göra det lättare för konsumenterna att välja mindre miljöskadliga varor. Miljöfarlighetsmärkning utvecklas så att också de farligaste ämnena kan väljas bort.
Det kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir påtagliga. De scnaste 20 årens framgångar med att minska olika utsläpp visar samti-
2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Särtryck
styrka under lång tid. Med de förslag som regeringen redovisar i de miljö-, energi- och näringspolitiska propositionerna anges hur Sverige kan byggas starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global utveckling som förenar ekonomisk tillväxt med rätten till arbete, välfärd och en god livsmiljö. Regeringen avser vidare att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på miljöområdet.
2 Miljöpolitikens mål och strategier
Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter påverkar bl.a. atmosfären, klimatet, naturen, sjöar och hav redovisas kortfattat i detta kapitel. I Sverige finns stora naturvärden och en lång tradition att skydda och bevara värdefulla miljöer.
I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås för att uppnå miljömålen redovisas senare i sammanfattning i kapitlen 3 och 4.
2.1¶Atmosfären och klimatet
: «Regeringens; förslag: Som riktlinjer f för der fortsätta arbetét. mede at 5 tt
;begränsa” påverkan; på atmosfären och klimatet skall' följande gällä. z - :
; Uttäriningen av ozonskiktet. hejdas $ så att fnänhiskors' hälsa och de:
« ekologiska Systemen: inte: skadas. Äyvecklingsplanen; för CEC- för? «
eninlar fä samuidit som Jen dels till ahdra åren ned IS
fs
RS 2 < Regerihden föreslår en safnlad Strategi ör miriskad. klimatpåver- ;,
. kati. - Utsläppen” av savuliga klimätpaverkahde åsen begränsdsir inom i
2.1.1 Skydd av ozonskiktet Ozonskiktet i atmosfären skyddar livet på jorden mot solens skadliga ultravioletta strålar. Huvuddelen av ozonet finns i stratosfären på 10— 50 km höjd. Ozonskiktet kan påverkas och brytas ner av ämnen som har vissa kemiska egenskaper och som dessutom är tillräckligt beständiga för att kunna nå till stratosfären. Till de-ämnen som påverkar ozonskiktet hör
klorerade och bromerade fluorkarboner (CFC och haloner), vissa klorerade kolväten och dikväveoxid (lustgas). CFC säljs bl.a. under handelsnamnet freon.
Under en följd av år har det stratosfäriska ozonskiktet tunnats ut kraftigt över Antarktis under de antarktiska vårmånaderna. Den viktigaste orsaken anses vara ökande halter av klor och brom i atmosfären. Även över Arktis har forskare uppmätt höga halter klor i s.k. aktiv form. Orsaken till de ökande halterna är utsläpp av klorfluorkarboner (CFC), haloner och andra klorerade eller bromerade ämnen.
När ozonskiktet tunnas ut ökar intensiteten hos en viss typ av ultravio-
lett strålning (UV-B) vid jordytan. Denna strålning har skadliga effekter på
människor, djur, växter och material. Den leder till fler fall av hudcancer
och ögonsjukdomen grå starr. Regeringen redovisade våren 1988 för riksdagen en plan för avveckling av CFC-användning. Riksdagen lämnade redovisningen utan erinran. CFC-användningen skall enligt planen avvecklas till år 1995. Planen var den första i sitt slag i världen. Genom tydligt angivna åtgärdskrav och ett effektivt arbete från såväl myndigheterna som näringslivet har ny teknik utvecklats och bidragit till att motsvarande planer har utarbetats i andra länder. Genom aktiva insatser från näringslivet följer den svenska avvecklingen den fastställda planen. Användningen av CFC-föreningar vid rengöring, avfettning, sterilisering och som blås- och jäsmedel i mjuk och hård skumplast har därför i stort sett upphört från och med år 1990. Användningen som köldmedium och kemtvättvätska har minskat med ca 25960
räknat från 1988 års nivå. Totalt sett har de svenska utsläppen av CFC
halverats, från 5 350 ton år 1986 till ca 2 700 ton år 1990.
Användningen av CFC kommer att begränsas kraftigt i världen genom de nationella och internationella beslut om avveckling som hittills har
fattats. Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att helt och hållet
hejda förstöringen av det skyddande ozonskiktet i stratosfären. För att hejda nedbrytningen måste användningen av CFC, haloner, 1,1 .1-trikloretan och koltetraklorid helt upphöra. Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen, t. ex. HCFC-föreningar måste också begränsas. Dessa åtgärder måste vidtas i global skala. Åtgärder till skydd av ozonskiktet är exempel på ett snabbt internationellt agerande när kunskaper om miljöef-
fekter väl finns tillgängliga. Målet är att hejda uttunningen av ozonskiktet så att människors hälsa
och de ekologiska systemen inte skadas. För att nå målet måste ärgärder
vidtas både i Sverige och internationellt. Regeringen kommer i det följande att redovisa ytterligare åtgärder så att
användningen av CFC kan avvecklas enligt tidigare fastlagd plan som
också skärps på vissa områden. Avvecklingen utvidgas till att omfatta också andra klorerade och bromerade ämnen med liknande negativa effek-
ter på ozonskiktet.
Ett stort antal länder, däribland Sverige, har förbundit sig att vidta åtgärder som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har formaliscrats genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år 1987. Enligt protokollet åtar sig parterna att halvera användningen av de kontrollerade CFC-föreningarna till år 1998. Vid ett möte i London år 1990 beslutade parterna om skärpningar i protokollet. Länderna åtog sig vid denna förhandling att, efter en stegvis nedtrappning, totalt avveckla användningen av CFC, haloner och koltetraklorid till år 2000. För 1,1,1-trikloretan bestämdes att en avveckling skall ha skett till år 2005. Samtidigt uppmanades länderna att om möjligt gå fram i snabbare takt. Den industrialiserade världens ansvar för att göra det möjligt för u-länder att delta i protokollet har lagts fast och en fond för stöd till tekniköverföring har etablerats. Sverige bidrar till denna fond.
Sveriges agerande i det fortsatta internationella arbetet inriktas mot att ytterligare påskynda avvecklingstakten för samtliga ämnen, att begränsa den användning av haloner och HCFC som bedöms nödvändig till ett absolut minimum och att verka för att ny teknik och alternativ utan skadliga effekter på ozonskiktet eller på klimatet tas fram.
2.1.3 Minskad klimatpåverkan Jordens atmosfär fungerar på ett liknande sätt som glaset i ett växthus. Den håller årsmedeltemperaturen vid jordytan kring 15 plusgrader, i stället för de 18 minusgrader som skulle rått om jorden saknat atmosfär. Denna naturliga växthuseffekt förstärks nu av människans aktivitet, som ökar halten klimatpåverkande gaser (s.k. växthusgaser) i atmosfären och därmed bidrar till en ökad uppvärmning. En sådan förändring av det globala klimatet är ett av de mest allvarliga miljöhoten. De viktigaste växthusgaserna är koldioxid. CEC, metan. ozon och dikväveoxider.
Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och centerpartiet, : syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15 januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken. I överenskommelsen ingår förslag till en strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna om minskad klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges i det följande:
"Inledning
Människans påverkan på klimatet genom utsläpp av s.k. växthusgaser är ett av de mest allvarliga miljöhoten. Enligt expertgruppen IPCC är risken stor för utbredd torka i vissa områden och översvämningar i andra. Hundratals miljoner människor kan behöva flytta, ekosystem förstöras och allvarliga sjukdomar spridas över vida områden. Utsläpp av koldioxid svarar för ungefär hälften av klimatpåverkan från svenska källor. Reste-
rande del utgörs huvudsakligen av freoner. metan och gaser med indirekt men betydande påverkan på klimatet (kväveoxider, kolväten m. fl.).
Jordbruksutskottet gjorde år 1988 et uttalande om koldioxidutsläppen med följande lydelse:
”Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internationell reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att vinna internationellt erkännande av problemet. Som ett led 1 ansträngningarna härför och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig utskottet till förslaget i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten +atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag.”
Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande.
Sedan år 1988 har ett stort antal utredningar genomförts om möjligheterna att minska klimatpåverkan. Den internationella expertgruppen IPCC har lagt fram en rapport. som bl.a. pekar på att en strategi för minskad klimatpåverkan bör behandla samtliga växthusgaser. Förhandlingar om en klimatkonvention inleds i februari 1991. Flera ministerkonterenser med deltagande från ctt stort antal länder har uttalat sig i frågan. Det västeuropeiska samarbetet har ökat och får en allt större betydelse. I Sverige har framför allt biltrafikens och flygets snabba ökning inneburit ökningar av koldioxidutsläppen.
Mot denna bakgrund bör riksdagen på nytt ta ställning till klimatfrågan. En samlad svensk strategi för att minska klimatpåverkan bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Därmed kan riksdagens begäran om ett program mot klimatförändringar tillgodoses. I det följande anges förslag till en sådan strategi.
Allmänt
Klimatfrågan intar en särställning i miljöarbetet. Utsläppen av klimatpåverkande gaser har samma effekt oavsett var de sker. Problemet är således globalt.
Det är också långsiktigt. Effekterna uppträder gradvis, men det är möjligt att de mest dramatiska effekterna uppstår först om 50—100 år. På grund av att den globala uppvärmningen fördelas ojämnt kommer utsatta regioner att kunna påverkas redan under första hälften av 2000-talet.
Trögheten i klimatsystemet innebär tidsfördröjningar mellan åtgärder och deras resultat. De utsläpp som sker i dag påverkar klimatet hundratals år framåt. Det finns visserligen fortfarande osäkerhet bland vetenskapsmännen om tidsskalan och den exakta storleken av de befarade klimatförändringarna, liksom om effekterna i olika regioner. Försiktighetsprincipen (precautionary principle). som Sverige hävdat i en rad internationella sammanhang, innebär dock att åtgärder måste vidtas redan innan kunskapen är fullständig. Det behövs därför ett aktivt arbete mot klimatförändringar redan nu.
Internationellt arbete
Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner om möjligheter och sätt att klara ett längsiktigt mål som innebär att klimatförändringarna begränsas till en för samhället och naturen hållbar nivå. Det fordrar
gaser som öka upptaget av kol i skog och annan växtlighet.
Industriländerna svarar för den dominerande delen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. Dessa länders utsläpp fram till i dag har redan skapat en stor risk för förändringar av det globala klimatet. Inget framgångsrikt arbete mot klimatförändringar kan bedrivas utan konkreta åtgär-
der av dessa länder. Industriländerna har därför en särskild roll och ett
särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan.
Det internationella samarbetet för att uppnå globala mål för begränsningar av klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller mellan i-länder och u-länder men även inom den industrialiserade världen. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen.
Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en gemensam EG/EFTA-linje inför de förhandlingar om en klimatkonvention som inleds i februari. Det finns fördelar med att de västeuropeiska länderna enas om en strategi för minskad klimatpåverkan och driver den inom OECD. Strategin bör omfatta koldioxid och andra klimatgaser. Ett gemensamt EG/EFTA-mål, som senare kan breddas till övriga Europa och OECD, bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrupperna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en principöverenskommelse med EG om att utarbeta en gemensam position vad gäller stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram bör fördelas kostnadseffektivt och rättvist mellan länderna. Formerna för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG-EFTA.
Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan även innehålla förslag till samordnade ekonomiska styrmedel, stöd till åtgärder i Östeuropa m.m. De insatser Sverige gör som stöd till omställningen i Östeuropa bidrar till en mer effektiv energianvändning och därmed till minskad klimatpåverkan. Utvecklingen mot en alltmer internationell el marknad nödvändiggör att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion samordnas med övriga länder i Västeuropa, så långt detta är möjligt. Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna inkl. miljöpåverkan.
Utvecklingsländerna är särskilt utsatta för klimatförändringar och har en betydelsefull roll i det internationella arbetet. Åtgärder mot avskogning, ökenspridning och ineffektiv energianvändning i dessa länder är nödvändiga för en långsiktigt hållbar utveckling. Ett ökat stöd från industriländerna är viktigt för att skapa förutsättningar för en utveckling där sådana åtgärder inte ställs mot andra kortsiktiga behov. Sverige bör verka för att samtliga industriländer uppfyller FNs biståndsmål. Insatser för skogsvård och återbeskogning bör spela en viktig roll inom ramen för den svenska biståndspolitiken.
Nationellt arbete
Det nationella arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet. En svensk klimatstrategi måste vara åtgärdsinriktad. Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande gaser och samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar av utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på en internationell
marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter internationellt - Prop. 1990/91:90 samarbete.
I Sverige innebär den beslutade avvecklingen av freoner en snabbare och kraftigare minskning av den nuvarande klimatpåverkan än vad som regleras i internationella överenskommelser (Montrcealprotokollet).
Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen, som haloner, måste upphöra. Detta innebär ytterligare minskningar av klimatpåverkan. Koldioxidutsläppen måste begränsas och utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid minska kraftigt.
I det följande redovisas ett antal tänkbara åtgärder för att minska utsläppen av dessa växthusgaser. Rangordningen mellan åtgärderna bör bestämmas av deras effekt för att minska klimatpåverkan i förhållande till kostnaderna.
Om ett tillräckligt antal av de åtgärder som redovisas i det följande genomförs blir resultatet en kraftig minskning av klimatpåverkan från svenska källor till år 2000, jämfört med nuvarande nivå. Många åtgärder innebär även andra miljöfördelar än minskad klimatpåverkan, som minskad försurning, förbättrad tätortsmiljö och skydd av ozonskiktet.
Riksdagens beslut år 1988 innebar dels en begåran om ett program för att minska utsläppen av koldioxid, dels ett delmål om att de svenska koldioxidutsläppen inte bör öka utöver 1988 års nivå. Det senare målet har dock redan överskridits och torde med hänsyn till bl.a. en ökande trafik vara svårt att uppnå under de närmaste åren. Beträffande målet om ett program för minskning på längre sikt under 1988 års nivå bör här redovisade åtgärder utgöra en god grund. En rad faktorer — råoljepris, priskänslighet hos konsumenter, framtida energibehov etc — gör det svårt att ange i exakt vilken takt utsläppen kan minska.
För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en så låg nivå som möjligt, måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara, energikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av förnybara . energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för minskad klimatpåverkan.
Åtgärder
Effektiv energianvändning är ett viktigt instrument för minskad klimatpåverkan. Energihushållningsarbetet måste, som här har föreslagits, förstärkas. Nedsättningsreglerna för energiintensiv industri utreds för närvarande bl.a. för att åstadkomma incitament för energihushållning och minskade koldioxidutsläpp. :
Miljöanpassad energiproduktion med låg klimatpåverkan måste stimuleras. Det är miljömässigt motiverat att stödja bl.a. vindkraft, solenergi och biobränslebaserad kraftvärme. Biobränslen är från klimatsynpunkt generellt sett bättre än fossila bränslen. I ett val mellan fossila bränslen bör naturgas användas hellre än kol och olja. Kraftvärme bör gynnas framför kondenskraft.
Insatser för hushållning med energi och en satsning på miljöanpassad energiproduktion, tillsammans med den koldioxidskatt riksdagen beslutat införa, .gör det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från bostäder, service och fjärrvärme så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000.
Det är angeläget att minska trafikens klimatpåverkan. Det kan ske t. ex. genom kollektivtrafik med låga koldioxidutsläpp, ökad bränsleeffektivitet hos nya personbilar, motoralkoholdrivna tätortsfordon och sänkta medel- [5
hastigheter på landsväg. Koldioxidutsläppen från flyg och sjöfart bör begränsas.
Denna typ av åtgärder kan göra det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från trafiken så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000. Med hänsyn till att trafiken även bidrar till utsläpp av andra växthusgaser innebär detta att sektorns samlade klimatpåverkan kan minskas. Resultatet av åtgärderna är beroende av den ekonomiska utvecklingen och av drivmedelspriserna. Höjda bensinpriser första halvåret 1990 som ett led i skattereformen bidrog till att koldioxidutsläppen från biltrafiken minskade från att tidigare ha ökat med 4—59 per år.
Ett bättre omhändertagande av avfall kan bidra till att minska klimatpåverkan. Ett exempel är energiåtervinning genom förbränning av metan från soptippar. Åtgärden minskar behovet av fossila bränslen och reducerar metanutsläppen. Mctan är en kraftfull växthusgas. Åtgärder inom Jordbruket har en stor betydelse i en klimatstrategi.
Freonavvecklingen kan breddas till andra ämnen med liknande effekt (haloner, koltetraklorid, HCFC etc). Utöver redan fattade beslut kan ett antal åtgärder vidtas, med hänsyn till bl.a. den internationella utvecklingen. Det kan gälla begränsningar av t.ex. HCFC (mjuka freoner). haloner. koltetraklorid och I,1.1-trikloretan.
Åtgärder av detta slag kan innebära att utsläppen av klimatpåverkande gaser minskar kraftigt.
Även åtgärder mot flyktiga organiska ämnen (t. ex. vissa lösningsmedel) har betydelse för att minska klimatpåverkan.”
Partiöverenskommelsen-om energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.
Regeringen tar i denna proposition ställning till cn rad åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller det bl. a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om näringspolitik för tillväxt. har regeringen föreslagit en kraftig satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.
I denna proposition redovisar regeringen också en breddad avvecklingsplan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler att krav skall införas om återvinning och destruktion av CFC och haloncer.
Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av det svenska jordbruket bidrar till en minskad klimatpåverkan. Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall halveras till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska bidraget till klimatförändringarna.
Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan som underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet av januari 1991
utsläppen av koldioxid för år 1988 och preliminärt för år 1989. Enligt redovisningen var utsläppen i stort sett oförändrade meHan åren 1988 och 1989 (62.8 milj. ton koldioxid år 1988, 62,2 milj. ton år 1989).
År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta illustrerar svårigheterna
att vid normala temperaturförhållanden klara delmålet om att utsläppen
inte bör överstiga 1988 års nivå. I partiöverenskommelsen understryks att detta mål, bl.a. med hänsyn till trafikutvecklingen, torde vara svårt att klara under de närmaste åren.
2.2¶Gränsöverskridande luftföroreningar
iskörs hälså.” en : i : : odegsncut uttalanden från år 1988 innebär att de. svenska svavel"
utsläppen skall” minska med 80 26 mellän åren 1980: ock 2000. Tidi-: 7 :
«Bare. uttalanden från: riksdagen. innebär att: ky äveoxidutsläppen skall".
minska: med 3090; till är 1995 räknat. från 1980; års nivå. Dessa
är 2000 räknat från 1988 års" nivå: Lå - : : - vå I Ds
+ < el mö cr:
- - dr >= ” De Dn. a e = Kand i va 3 - Ar 2 pm: a = 2 = n < =, ( ge DH.
& some år - RR om. = = "5 R. ct re "ge > ot "pp
- svavel: och kväveoxider skall” "också ” 'Priotiterås” Utgångspupkten > :
kall vara ? kritiska-belastningsgränser för miljön:Sverige skall verka, ;
2 I Organiska ämnen kommer r till stånd: vore NO za et - gare 3 ok or rs & ? reses er ere + hå &
2.2.1 Bakgrund
Markerna i södra Sverige har försurats i stor omfattning under de senaste decennierna. I Skåne, Halland och södra Småland har markförsurningen trängt ner till flera meters djup och påverkar grundvattnet. Försurningen har medfört att markens lättillgängliga förråd av bl.a. näringsämnena
kalcium och magnesium minskat med 30— 70960 i sydligaste Sverige. Sam-
tidigt frigörs metaller, t.ex. aluminium, som under vissa omständigheter är giftiga för växter och djur. Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör ett ökande hot mot
miljön och skogarnas värde. Skogsmarken 1 delar av södra Sverige närmar
sig s.k. kvävemättnad med markförsurning, kväveläckage och näringsoba-
lans hos skogsträden och minskad tillväxt i skogen som följd. Betydande områden i Sydsverige kan bli kvävemättade inom 10—20 år om inte nedfallet av kväve minskas.
Försurningspåverkat grundvatten har rapporterats framför allt från de södra delarna av landet under hela 1980-talet. I områden med stort nedfall av försurande ämnen förekommer grundvatten med påtagligt förhöjda aluminiumhalter. Till följd av att ledningar korroderar är kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvatten från många enskilda brunnar i hela Sverige. Riskerna för att kopparhalterna i dricksvatten kommer att öka i takt med den tilltagande försurningen är uppenbara. Koppar och aluminium i dricksvattnet kan innebära hälsorisker.
I början av 1980-talet var 16 000 av Sveriges ca 85 000 sjöar så allvarligt skadade av försurning att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal eller försvunnit. I närmare 6000 av dessa sjöar har situationen för växt- och djurlivet förbättrats genom kalkning. Åtminstone en fjärdedel av sjöar och vattendrag nedströms de kalkade sjöarna skulle utan kalkning ha varit utan de allra flesta former av liv som en följd av försurningen.
Försurningssitutationen i sjöar och vattendrag i Götaland, Svealand och Norrlands kusttrakter har i allmänhet inte förändrats i någon större omfattning de senaste 25 åren. I fjällen och de fjällnära trakterna har försurningen däremot fortsatt att öka de senaste 10—15 åren.
En betydande del av den svenska skogen har nedsatt vitalitet. Ungefär var femte gran och var sjunde tall har förlorat mer än 2096 av sina barr. Lövträden bok, ek och björk uppvisar mer omfattande skador i form av utglesning och förändrad tillväxt i kronan än tall och gran. Den tilltagande markförsurningen och den medföljande utarmningen av skogsmarken framstår på sikt som de största hoten mot den svenska skogen.
Ozon på hög höjd i atmosfären utgör ett livsnödvändigt skydd mot farlig ultraviolett strålning. Ozon som förekommer på marknivån kan däremot medföra skador på växtlighet och människors hälsa. Det marknära ozonet bildas genom inverkan av solljus när halten av vissa luftföroreningar blir för hög (fotokemisk smog).
Halterna av ozon vid markytan i södra Sverige ligger under sommarhalvåret nära eller över de halter som skadar hälsa och grödor. I västra Sverige beräknas de nuvarande ozonnivåerna minska skördarna av vårvete med ca 1096. Grödor som vall, havre och potatis påverkas också negativt.
De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning, kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.
Svavelutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Både utsläppen från förbränning och från industriprocesser har begränsats. Utsläppen är i dag mindre än hälften av 1950 års nivå. Sedan år 1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 6090.
Svavelnedfallet 1 Sverige överskrider dock i större delen av landet den s.k. kritiska belastningsgränsen, som är den gräns över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador på miljön uppstår. I sydvästra
års nivå. Modellberäkningar visar att svavelnedfallet under 1980-talet har minskat med mellan 15 och 25 96 i hela landet. Utsläpp som kan hänföras till utländska källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 9090 av svavelnedfallet i Sverige. År 1988 var svavelnedfallet från Polen och dåvarande Östtyskland lika stort som eller större än det svenska. Också i andra delar av Nordeuropa överskrids de kritiska belastningarna. För att minska nedfallet till de kritiska belastningsgränserna krävs således långtgående åtgärder i Europa. Ett stort antal länder i Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp, bl.a. i enlighet med överenskommelser inom ECE och EG. Den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen och Tjeckoslovakien kan komma att innebära kraftiga minskningar av utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu än vid tiden för 1988 års miljöpolitiska proposition.
För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en svavelskatt och i energiskattelagen miljöktasser för oljor. Det senare innebär att svavelinnehållet i dieselbränsle minskar kraftigt. Regeringen har i ett antal överklagade ärenden enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel, Regeringen har ändrat förordningen om svavelhaltigt bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.
Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika förbränningsprocesser och växte snabbt i Sverige under 1950- och 1960-talen. Under 1980talet har de totala utsläppen i stort sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har ökat under 1980-talet.
Kvävenedfallet överskrider de kritiska belastningsgränserna, bl. a. i sydvästra Sverige. Nedfallet behöver minska med minst 50 90 i Götaland, mest i de kustnära områdena i sydväst. Luftburet kväve har också betydelse för kvävetillförseln till haven. Nedfallet består i Skåne och på västkusten till ungefär 6090 av kväve från kväveoxider och till ca 4096 av kväve från ammoniak från jordbruket. Utländska källor svarar för 75—8096 av kvävenedfallet i sydvästra Sverige. En stor del av ammoniaknedfallet kommer från Danmark.
Riksdagen har beslutat om en avgift på kväveoxidutsläpp från större förbränningsanläggningar. Avgiften beräknas dels minska utsläppen med 3000 — 5 000 ton per år, dels leda till att miljöförbättrande åtgärder genomförs tidigare än som annars planerats. Riksdagen har på regeringens förslag också tagit ställning till avgaskraven för tunga fordon och beslutet om hållbarhetskrav för dessa fordon. Regeringen har ändrat bilavgasförordningen så att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar skärpts i enlighet med vad som tidigare redovisats för riksdagen.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med kväveoxider till bildningen av höga halter av fotokemiska oxidanter (främst ozon). Detta är ett storskaligt fenomen som beror på utsläpp över större geografiska regioner. Problemen är särskilt stora på kontinenten, i triangeln Hamburg-Paris-Miänchen. Ozonhalterna i Sverige påverkas främst av ozon från kontinenten. Ozon som bildas lokalt. framför allt över tätor-
ter, kan dock ge betydande tillskott till oxidanthalterna. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen, som klorerade lösningsmedel. ger också direkta effekter på hälsa och miljö. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen i Sverige uppgick till ca 460 000 ton år 1988.
Regeringen har i samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november 1988 uttalat att begränsning av lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet på alla nivåer. Enligt denna programförklaring bör rekommenderade skyddsavstånd följas och möjligheterna att helt avveckla användningen av klorerade lösningsmedel undersökas.
2.2.2 Mål för gränsöverskridande luftföroreningar Det övergripande målet för arbetet mot de regionala luftföroreningarna är att begränsa utsläppen till en sådan nivå att skador på naturen inte uppkommer och att människors hälsa skyddas. Detta innebär att produktionsförmågan i ekosystemen skall upprätthållas och att antalet naturligt före-
kommande arter inte skall påverkas märkbart. Mark och vatten skall
kemiskt och biologiskt utgöra ett balanserat system. Djur och växter skall kunna utnyttjas som föda utan risk för människors och djurs hälsa.
Dessa mål innebär att svavelnedfallet behöver minska med 75 96 i sydvästra Sverige och med 50 96 i Svealand räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet behöver minska med 50960 i södra och västra Götaland. Bakgrundshalterna av ozon bör minska med 10—30"46 och de episodvis höga halterna med 5096 1 södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga naturtyperna.
I det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot luftföroreningar och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 4 mellan åren 1980 och 1995. Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslutet år 1985 minska med 3096 mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988 uttalat, med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition. att svavcelutsläppen bör minska med 8096 mellan åren 1980 och 2000. samt att möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 50 90 mellan åren 1980 och 2000 bör utredas.
Regeringen gör den bedömningen att de beslut som redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska svavelutsläppen med 65 90 till år 1995, räknat från 1980 års nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår kommer utsläppen att kunna minska med 80 6 till år 2000.
Utvecklingen vad gäller kväveoxider är mer problematisk, framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som beräknades år 1985 då målet lades fast. Nya bedömningar visar att utsläppen från sjöfart och arbetsfordon är betydligt större än vad som tidigare varit känt. En minskning av utsläppen med 30960 till år 1995 är därför en större utmaning än vad som stod klart när detta mål formulerades. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram för att nå målet. För att minska nedfallet till sådana nivåer
för att få till stånd gemensamma åtgärder inom EFTA och EG. Endast därigenom kan nedfallen i Sverige bringas ned under de kritiska nivåerna.
Regeringen anser att det av riksdagen tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör vara vägledande för det fortsatta arbetet. Det finns tekniska möjligheter att kraftigt minska trafikens bidrag till försurning och övergödning till år 2010. De åtgärder som anges i denna proposition innebär att förutsättningarna skapas för en sådan utveckling. Regelsystemen inom luft- och sjöfarten är internationellt förankrade och kräver samfällda åtaganden med andra länder. Även för arbetsfordon krävs ett internationellt arbete för att skärpa kraven. Angivande av ett mål för år 2000 bör därför enligt regeringens uppfattning anstå till dess att en minskning med 3090 har säkrats. och acceptans har kunnat nås i de internationella förhandlingarna.
Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att minska utsläppen av ammoniak. Målsättningen för det fortsatta arbetet är att ammoniakutsläppen i södra Sverige minskas med 25 96 till år 1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet utreds.
Regeringen föreslår vidare ett nytt delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Dessa bör minska med 5090 till år 2000, räknat från 1988 års nivå. Redan beslutade avgaskrav för fordon innebär ett betydande steg för att uppnå detta mål. Regeringen kommer i det följande att redovisa åtgärder för att begränsa användningen av lösningsmedel.
En stor del av nedfallet av svavel och kväve i Sverige kommer från utländska källor. Vidare sprids utsläpp från Sverige till andra länder. En strategi för att minska försurning och kvävemättnad måste därför förena utsläppsbegränsningar i Sverige med internationellt arbete för minskade utsläpp.
En rad åtgärder redovisas senare i denna proposition för att ytterligare minska svavelutsläppen, framför allt från industriprocesser och energianläggningar och i bränslen. Regeringen bedömer att dessa åtgärder tillsammans leder till att de totala svenska svavelutsläppen minskar med mer än 8090 fram till år 2000, räknat från 1980 års nivå.
En effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen innebär ytterligare åtgärder inom trafiksektorn. Vidare behöver utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora förbränningsanläggningar. Regeringen redovisar sådana åtgärder i de följande avsnitten.
Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen nu föreslår beräknas leda till en minskning av kvävcoxidutsläppen med omkring 30 20 till år 1998.
Ammoniak sprids kortare sträckor än svavel och kväveoxider. Åtgärder i Sverige får därför relativt sett större betydelse för att minska nedfallet i vårt land än åtgärder mot utsläpp av svavel och kväveoxider.
För att hälso- och miljöeffekter av höga ozonhalter vid markytan skall begränsas behöver utsläppen av flyktiga organiska ämnen minst halveras i stora delar av Europa. Trafiken står för över 4094 av utsläppen. De åtgärder som regeringen i det följande föreslår för trafiksektorn medför tillsammans med tidigare beslut om avgaskrav att utsläppen från denna sektor minskar med 70 96 till år 2000. Användningen av vissa lösningsme-
del inom industrin och i varor och produkter bör också begränsas kraftigt. Tillsammans beräknas dessa åtgärder vara tillräckliga för att nå målet att halvera utsläppen av flyktiga organiska ämnen till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Regeringen anser att användningen av hälsofarliga organiska lösningsmedel skall upphöra före den I januari år 1995. En avveckling av de klorerade lösningsmedel som används i större utsträckning genomförs därför, i första hand genom europeiskt samarbete.
Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön genom kalkning, som ett försvar mot försurningens skadeverkningar. Kalkningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cesium. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid. Försöksverksamheten med skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling fullföljs. Regeringen föreslår senare i denna proposition att kalkningsprogrammet byggs ut kraftigt.
2.2.3 Internationellt samarbete Enligt regeringens uppfattning behöver utsläppen av de gränsöverskridande luftföroreningarna begränsas kraftigt i hela norra Europa. Internationellt samarbete är därför nödvändigt. Det internationella arbetet bedrivs formellt i det europeiska samarbetet inom ramen för 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för Genévekonventionen från år 1979 finns bindande protokoll om minskning av svavel- och kväveutsläpp. som Sverige godkänt. Svavelprotokollet från år 1985 innebär att utsläppen av svavel skall minska med 30960 mellan åren 1980 och 1993. Kväveprotokollet från år 1988 innebär att utsläppen av kväveoxider skall stabiliseras på 1987 års nivå senast år 1994. Ett stort antal västeuropeiska länder, däribland Sverige, har gjort betydligt mer långtgående åtaganden. Sverige har tillsammans med elva andra länder i ' en särskild deklaration, som antogs i anslutning till konventionens möte i Sofia år 1988, utfäst sig att minska utsläppen av kväveoxider med i storleksordningen 30 Yo till år 1998 med valfritt basår 1980 —1985. Arbetet inom konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringarna måste baseras på kritiska belastningsgränser till skillnad från tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper av länder. Kraven kan därmed skilja mellan Nord- och Sydeuropa.
Svavelnedfallet i såväl södra Sverige som på kontinenten kan därigenom nå ned under de kritiska belastningsgränserna. Överslagsberäkningar visar att utsläppsnivåerna per capita motsvarande de som beräknas uppnås i Tysklands västra delar skulle vara tillräckliga för att nå detta mål. De mest långtgående minskningarna skulle krävas i östra delen av Tyskland och Polen. Dessa minskningar beräknas till stor del komma till stånd som följd av en ckonomisk förändring och avskaffade subventioner på inhemskt kol. 30
I Västeuropa är det främst Storbritannien som kommer att få vidta mer
långtgående åtgärder än de som hittills planerats för att nå ned till de
kritiska belastningsgränserna.
Regeringen avser att verka för att ett nytt avtal mellan de europeiska länderna om begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993. Sverige skall också verka för att ett avtal om flyktiga organiska ämnen undertecknas snarast.
För att begränsa kvävenedfallet behövs skärpta bilavgaskrav i hela Europa. Regeringen avser att fortsätta att arbeta för att få till stånd överens-
kommelser om detta. Sverige skall verka för att krav motsvarande de krav
som införs federalt i USA för lätta och tunga fordon omkring år 1994
införs i EG och EFTA senast år 1996. Krav på utsläppsgränser, motsvara-
de vad som kan erhållas genom katalytisk avgasrening, behöver införas i Östeuropa. Åtgärder vad gäller traktorer och dieseldriven järnväg behöver
vidtas i hela Europa före år 2000. Inom ramen för internationella avtal bör
åtgärder inom flyg- och sjöfarten också vidtas.
2.3¶Miljön i tätorterna
st Fv TA =
Regeringens förslag: söm riktlinjer fördet försatta arbetet gäller att. i
z PA of, DE
2.3.1 Bakgrund De luftföroreningar som bidrar till globala och regionala miljöproblem härstammar huvudsakligen från trafiken, industriprocesser och energian-
läggningar. Genom att miljöstörande verksamhet har koncentrerats till
tätorterna uppstår dessutom i vissa fall lokala problem på grund av luftför-
oreningar. De svenska tätorterna har i ett internationellt perspektiv en god miljö.
Viktiga utsläpp med hälsoskadliga effekter har minskat kraftigt sedan
början av 1970-talet, bl. a. sot och svaveldioxid.
Arbetet med att minska utsläppen från stora fasta källor som energipro- — Prop. 1990/91:90 duktion och industriell verksamhet har varit framgångsrikt. Införande av fjärrvärme och elvärme har härvid varit av stor betydelse. Detta förhållande, 1 kombination med att transporterna ökar, innebär att trafiken har blivit den största kvarvarande källan till föroreningar i tätorterna. Utsläppen per bil av framför allt kväveoxider och kolväten från personbilar har dock minskat kraftigt under de senaste åren som ett resultat av att stränga avgaskrav har införts.
Regeringens bedömning är att hittills beslutade åtgärder kommer att leda till att halterna av svaveldioxid, kväveoxider och koloxid i tätorterna kommer att minska ytterligare. Sothalterna är jämfört med riktvärdena låga i svenska tätorter. men bör minskas vtterligare med hänsyn till cancerrisken.
Många människor i tätorter och då främst i storstadsområdena är utsatta för luftföroreningshalter som är högre än vad som kan betraktas som god miljö. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet för vissa föroreningar överskrids vid trafikerade gator i tätorter där ett stort antal människor bor och vistas. Riktvärdet för kväveoxider överskrids också för hela stadsdelar i t.ex. Göteborg och Sundsvall.
Den allvarligaste hälsorisken av luftföroreningar i tätorter är enligt nuvarande bedömningar den förhöjda cancerrisken. Naturvårdsverkets forskning om tätortsmiljön har bl.a. givit som resultat att i storleksordningen 1000 cancerfall per är bedöms uppkomma på grund av luftföroreningar. |
Allergi och annan överkänslighet har ökat hos befolkningen de senaste årtiondena. Orsaken är oklar men olika miljöfaktorer har sannolikt betvdelse. Luftföroreningar är en av dessa miljöfaktorer.
Buller från olika källor kan störa arbete. sömn och vila och även ge upphov till psykosomatiska besvär. Medicinska undersökningar visar att buller bl. a. kan påverka hjärtat och kärlsystemet. Trafiken står för den helt övervägande delen av bullerstörningarna i tätorter.
Föroreningarna leder också till snabbare nedbrytning av många material. som i sin tur leder till korrosion och andra skador på byggnader och anläggningar. Det innebär att kulturminnen och kulturföremål av sten, metall och glas hotas av förstörelse. Som exempel kan nämnas att flera av portalerna till våra medeltida kyrkor, liksom huvuddelen av utsmyckningen till slott och privathus, under 1600-talet skulpterades i Gotlandssandsten. Denna kalkbundna sandstenstyp är känsligare än de flesta bergarter för kemiska angrepp. Trots att halten svaveldioxid i svensk tätortsluft minskat kraftigt under 1980-talet är läget allvarligt i många tätorter.
Utbyggnaden av tätorterna kan i vissa fall medföra att det blir svårare för människor att nå olika rekreationsområden. God fysisk planering behövs därför för utbyggnad av bostäder, serviceanläggningar och transportanordningar, samtidigt som värdefulla kulturmiljöer kan bevaras. Tillgången till parker, större sammanhängande grönområden och gröna korridorer mellan olika områden säkerställs också därigenom.
Större områden i närheten av tätorter med möjlighet till ostördhet, även i fråga om bullerstörningar, och höga naturkvaliteter skall så långt som tv to
möjligt ges ett långsiktigt skydd iden kommunala och regionala planeringen.
Omsorgen om bebyggelsens estetiska, historiska och funktionella kvaliteter bör vara vägledande i den kommunala planeringen. Genom att förena dessa planeringens mer traditionella uppgifter med de nya och hårdare kraven på rena system kan en god livsmiljö skapas i våra tätorter.
2.3.2 Miljömål för tätorterna De övergripande miljömålen för tätorterna är att skydda befolkningen mot skadliga hälsoeffekter på grund av t. ex. luftföroreningar och buller och att forma en god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö för alla människor. Den värdefulla kulturmiljön skall så långt som möjligt bevaras. Avfall skall kunna tas om hand på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Regeringen anser att naturvårdsverkets riktlinjer för luftkvalitet efter sekelskiftet skall uppnås i alla tätorter. Som riktlinjer för det fortsatta arbetet bör gälla att utsläppen av cancerframkallande ämnen som ett första steg halveras.
Kommunerna har ett stort ansvar för den lokala miljön. Naturvårdsverkets riktlinjer för acceptabel luftkvalitet är ett viktigt planeringsinstrument som redan'används. Tätorterna bör enligt regeringens uppfattning i framtiden planeras allt tydligare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god planering kan bl. a. behovet av transporter minska. Industrier som kan påverka människors hälsa lokaliseras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till områden där människor bor och vistas. Områden för friluftsliv och rekreation bör avsättas i tillräcklig omfattning. Den kommunala samhällsplaneringen enligt bl.a. plan- och bygglagen har en grundläggande betydelse för vilken miljö som kan uppnås i tätorterna. Ökad fjärrvärmebaserad uppvärmning är ett effektivt sätt att minska halterna av svaveldioxid i tätortsluften och har redan gett goda resultat.
Vägtrafiken har ökat kraftigt de senaste 10— 20 åren. Skärpta avgaskrav och införandet av blyfri bensin innebär stora förbättringar inom vägtrafiken. Ett ökat trafikarbete kan motverka den förväntade miljöeffekten. Regeringen har därför tillsatt särskilda förhandlare för Stockholm, Göteborg och Malmö för att få till stånd lösningar på trafikens miljö- och framkomlighetsproblem 1 dessa områden. Förhandlarna har presenterat förslag till överenskommelser med åtgärder som rör trafiksystemet och lokal trafikplanering. Förslagen behandlas i propositionen om näringspolitik för tillväxt. För att överenskommelserna skall få full effekt skall de följas upp med skärpta krav på fordon och bränslen. Regeringen föreslår därför att kraven på fordon och bränslen skall skärpas ytterligare i ett brett europeiskt samarbete, dels generellt, dels speciellt för tätortstrafik.
Regeringen föreslår att miljöklassindelningen av motorbrännolja ändras så att miljövänligare bränslen ytterligare stimuleras. Renare bränslen har störst betydelse 1 tätorterna. Ekonomiska styrmedel kommer också att införas för att ytterligare stimulera utvecklingen av ren teknik och renare fordon.
Buller är i första hand ett problem i bostadsområden där bullerstörningar från olika verksamheter har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder 33
3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Särtryck
vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är därför ofta kostnadseffektiva, men har nackdelarna att de får full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret från fordonen tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso- och miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen för befintliga resurser. Myndigheterna bör ha ett utökat sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebygga och minimera bullerstörningar.
Partikelhalten i luften har minskat under senare år, men är fortfarande relativt hög i tätorter. De mätningar som finns visar att förekommande halter ligger i nivå med föreslagna riktvärden. Eftersom partiklar är bärare av cancerframkallande ämnen och kan framkalla allergier är det väsentligt att ytterligare minska halterna i tätortsluft. Regeringen anser därför att som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att utsläppen i ett första skede skall halveras till år 2005. .
De åtgärder som regeringen nu föreslår för att förbättra tätortsmiljön kommer att få full effekt i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet. Vägtrafiken kommer att ha ett avgörande inflytande på luftkvaliteten i tätorter under de kommande 10—20 åren. Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet (koloxid, kväveoxid, sot och partiklar) kommer sannolikt att kunna uppnås efter sekelskiftet genom de åtgärder som nu föreslås.
En kraftig minskning av partikelutsläppen är svårast att genomföra. Med ytterligare skärpta krav på såväl avgasrening som dieselbränsle kan dock en sådan reduktion nås. Ytterligare åtgärder är möjliga genom samhällsplanering, utbyggnad av kollektivtrafik och förbättrad trafikplancering.
Avfallshanteringen är ett särskilt problem i tätorterna. Genom de åtgärder som regeringen tidigare har vidtagit har ett inventerings- och planeringsarbete påbörjats på kommunal nivå, inte bara för hushållsavfall utan för alla typer av avfall. Målet är att senare utvidga det kommunala ansvaret. Ytterligare åtgärder krävs i kommunerna, framför allt för separering och insamling av olika slags avfall samt för återvinning och annat lämpligt omhändertagande av avfallet.
Ökad återanvändning och återvinning krävs för att uppnå en bättre resurshushållning och för att minska avfallsmängderna. Avfallet innehåller också i vissa fall gifter som kan läcka ut i naturen med risk för allvarliga störningar i miljön som följd. Avfallsdeponeringen innebär dessutom i sig ett volymmässigt och estetiskt problem i landskapet och skapar ofta konflikter vid markanvändningen, främst kring tätorterna.
Tätorternas vattenmiljö har förbättrats under de senaste årtiondena. Så gott som alla städer i Sverige som ligger i närheten av sjöar och vattendrag eller vid kuster kan erbjuda friluftsbad av god eller mycket god kvalitet. Ytterligare krav på rening av avloppsvatten kan behövas i vissa områden.
2.4 Naturresurser och naturvård
2.4.1 Bakgrund Sverige är ett från många synpunkter rikt land, med bl.a. stora tillgångar på naturresurser. Skogen är en del av vår kultur och ger naturupplevelser som är betydelsefulla för en stor del av det svenska folket. Den formar landskapet genom att uppta hälften av Sveriges areal. Jordbruket står för produktionen av huvuddelen av våra livsmedel och bidrar till att göra kultur- och naturlandskapet varierat.
Landets välfärd är i hög grad beroende av de naturresurser som är knutna till marken, vattenkraften och den fysiska miljön i övrigt i form av t.ex. jordbruksmark, sjöar och vattendrag. Dessa resurser kan dessutom vara av intresse för turism, rekreation och kulturmiljövård. Ett mångsidigt utnyttjande av dessa resurser skall så långt som möjligt eftersträvas. Bestämmelser om hur avvägningar skall göras mellan bevarande- och exploateringsintressen finns i naturresurslagen.
En av de viktigaste naturresurserna är skogen, som utgör basen för en stor del av industriproduktionen och för vår export. Skogens långsiktiga produktionsförmåga hotas dock av försurning och övergödning. Skogsoch jordbruksproduktionen påverkar i sin tur ekosystemen i sjöar och vattendrag, t. ex. genom läckage av näringsämnen.
En internationellt antagen målsättning för hushållningen med världens naturresurser och naturvården är att bevara den biologiska mångfalden, bevara genetisk variation och att möjliggöra ett långsiktigt nyttjande av arter och ekosystem. Denna strategi har formulerats gemensamt av Internationella naturvårdsunionen, FNs miljöprogram och Världsnaturfonden.
Sambanden mellan naturvårdsarbetet och miljöskyddsarbetet har blivit 35
allt tydligare under de .senaste åren i takt med att nya kunskaper har erhållits om ekosystemens känslighet för olika slags störningar. Ett stort antal fungerande ekosystem är förutsättningen för den mänskliga överlevnaden på sikt.
Det svenska landskapet är i stor utsträckning en produkt av människans sätt att hantera naturen genom seklerna. Genom odlingslandskapet infördes en ökad variation i landskapet, vilket också lett till en ökad artrikedom. De senaste årtiondenas utveckling inom jordbruket i riktning mot storskalighet och intensivare kemikalieanvändning har lett till att denna variation delvis gått förlorad och att små, för den biologiska mångfalden värdefulla livsmiljöer (biotoper) försvunnit. Detta har medfört att många arter nu hotas av utrotning. Denna utveckling bryts genom den nya livsmedelspolitiken.
Ungefär 3 milj. hektar våtmarker i odlingslandskapet i södra och mellersta Sverige har torrlagts sedan början av 1800-talet. En stor del av de hotade djur- och växtarterna i Sverige är direkt beroende av våtmarker som livsmiljö. Torrläggningen av våtmarker är också en starkt bidragande orsak till läckage av kväve till havsområden och bidrar direkt till att många djur- och växtarters överlevnad är hotad. I vissa landskap har ända upp till 9090 av våtmarkerna torrlagts.
I enlighet med intentionerna i naturresurslagen skall större områden som är relativt opåverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i . miljön bevaras. De outbyggda älvarna åtnjuter särskilt skydd enligt denna lag.
För att garantera markens långsiktiga produktionsförmåga och en bibehållen biologisk mångfald krävs både att den externa påverkan från exempelvis föroreningar upphör och att miljöansvaret inom skogs- och jordbruksproduktionen ökar. Metoder som medger en bättre anpassning till de ekologiska systemen samt till geologiska och andra lokala förhållanden måste utvecklas för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. En ökad återföring av näringsämnen och mineraler krävs för att jordbruksmarken inte på sikt skall utarmas. |
Naturvårdsarbetet är en viktig uppgift för alla samhällssektorer för att uppnå en bättre anpassning till de ekologiska systemen. Omsorgen om landskapet och den biologiska mångfalden är inte bara en fråga om landskapets skönhet eller kulturhistoriska värden utan även en faktor av betydelse för bl. a. de areella näringarnas egna långsiktiga produktionsmål. Ett intensivt arbete har inletts för att åstadkomma en sådan utveckling. Som exempel kan nämnas de omfattande utbildningsinsatser som görs inom skogsbruket för att öka kunskaperna om de ekologiska sambanden och om natur- och kulturvärden i skogsbruket.
Naturvårdsarbetet i landskapet har ett nära samband med kulturmiljövården. Från bl.a. kostnadssynpunkt är det angeläget att insatserna för natur- och kulturmiljövård samordnas.
Tillgången till rent vatten har i Sverige hittills inte begränsats i någon avgörande omfattning av miljöstörningar. Sverige har, med några få undantag, inga stora sammanhängande grundvattenmagasin. Magasinen är
ofta små, beroende på de geologiska förutsättningarna. Föroreningar får därför ofta en ganska begränsad utbredning.
Av Sveriges befolkning är ca 1526 beroende av enskild vattenförsörjning med vatten som ibland är av sämre kvalitet än kommunalt tillhandahållet vatten. Grundvattnet har generellt sett god kvalitet men problem har på senare år uppmärksammats till följd av bl. a. försurningen. .
I vissa områden tränger saltvatten in i brunnsvattnet. Detta förekommer främst i bergborrade brunnar i kustområden. Orsaken är bl.a. att vattenutvinningen bedrivs på ett felaktigt sätt t. ex. genom för stora vattenuttag och felaktig lokalisering av brunnar.
Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens förslag i 1988 års miljöpolitiska proposition om målen för det fortsatta naturvårdsarbetet. Enligt dessa bör representativa områden av alla förekommande naturtyper säkerställas, skyddet av naturtyper. såsom urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap prioriteras samt mark för friluftsliv säkerställas, särskilt runt våra tätorter.
Ett samlat handlingsprogram för hotade arter har utarbetats av naturvårdsverket. I dag är totalt 121 ryggradsdjur hotade eller särskilt hänsynskrävande, jämfört med 105 år 1980. 38 av landets 475 arter av ryggradsdjur och 284 av ca 2000 arter av blom- och ormbunksväxter knutna till odlingslandskapet är hotade.
Under treårsperioden 1988-1990 har betydande arealer särskilt skyddsvärda naturtyper, framför allt urskogar, säkerställts. Sammanlagt 75 90 av den areal urskog av högsta klass som finns kvar i Sverige är eller kommer inom kort att vara skyddad med stöd av naturvårdslagen eller på annat sätt.
Totalt är ca 100000 hektar produktiv skogsmark skyddad nedanför skogsodlingsgränsen samt ytterligare ca 530000 hektar fjällnära produktiv skog. Dessutom är ytterligare minst 250 000 hektar fjällnära skog av sådan karaktär att de inte kan få avverkas på grund av mycket stora föryngringsproblem. :
2.4.2 Mål för naturvården och naturresurshushållningen Arbetet med att hushålla med våra naturresurser måste bedrivas på flera olika nivåer. Den fysiska planeringen utgör ett centralt instrument för att påverka den långsiktiga användningen av mark och vatten. Införande av miljökonsekvensbeskrivningar, som regeringen föreslår i denna proposition, kommer bl. a. att förbättra förutsättningarna för naturvården och den : allmänna naturresurshushållningen.
En varaktigt hållbar utveckling förutsätter att myndigheter och företag som är verksamma inom alla samhällssektorer ansvarar för och bekostar det nödvändiga miljövårdsarbetet som en naturlig del av verksamheten. Regeringen avser att förstärka sektorsmyndigheternas ansvar på dessa områden. Ett gemensamt mål bör i enlighet med intentionerna i naturresurslagen vara att slå vakt om den biologiska mångfalden och nyttja naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt.
För att uppnå målsättningarna i naturvårdsarbetet krävs bl. a. att målen 37
konkretiseras för att säkra de hotade och sårbara arternas fortlevnad i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket är som central miljömyndighet ansvarig för att sådana mål utarbetas. Sektorsmyndigheterna för jordbruk, skogsbruk och fiske är ansvariga för att utarbeta scktorsvisa delmål och genomföra åtgärder.
Odlingslandskapet skall nyttjas och hävdas så att en rik variation i naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas. Den nya livsmedelspolitiken med avreglering och stärkt stöd för bl. a. naturvårdens behov har som mål bl. a. att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap och att bevara en biologisk mångfald.
Regeringen anser att bidrag till landskapsvård är ett ändamålsenligt medel som medverkar till att bevara de för samhället kollektiva värden som är förknippade med odlingslandskapet.
För områden i odlingslandskapet med särskilda natur- och kulturvärden som hotas av en förändrad markanvändning inom jord- och skogsbruket skall framför allt det ovan redovisade bidragssystemet användas. I enlighet med naturresurslagens intentioner bör även lokala värden som kommer till uttryck i de kommunala översiktsplanerna tillvaratas genom ett kommunalt engagemang.
Den parlamentariska kommittén för utvärdering och översyn av skogspolitiken har nyligen inlett sitt arbete och skall enligt sina direktiv lägga stor vikt vid miljöfrågorna. Det ingår således i kommitténs uppgifter att formulera ett miljömål för skogsbruket.
Inom fiskets område är målsättningen att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturliga reproducerande bestånd. Av de vattenlevande organismer i vårt land som kräver särskilda åtgärder för sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.
Täktverksamhet och gruvbrytning kan innebära stora belastningar på miljön och förstöra livsmiljöer för djur och växter. Tillgången till täktmaterial, såsom sorterat naturgrus och torv liksom tillgången på mineral är begränsad. Ändliga naturresurser skall utnyttjas försiktigt så att även framtida generationer får tillgång till råvaror. Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet. Grushushållningsplaner upprättas för områden med materialförsörjningsproblem eller markanvändningskonflikter. I sådana områden inriktas materialförsörjningen i första hand mot bergtäkter och andra alternativa material till naturgrus.
I det arbete som pågår inom naturvårdsverket för att skydda hotade arter och naturtyper ingår bl.a. att förbättra kunskapsunderlaget genom inventeringar av olika naturtyper, investeringar i olika skyddsvärda områden samt vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.
Det är regeringens uppfattning att arbetet med att kartlägga hotade arter måste fortsätta och inventeringar av vissa värdefulla biotoper fullföljas. Kartläggningen skall utgöra underlag för att därefter bedöma behovet att säkerställa ytterligare områden med stöd av naturvårdslagen.
Regeringen föreslår i denna proposition att naturvårdslagen skärps med 38
bl.a. nya skyddsbestämmelser för vissa värdefulla småbiotoper och skärpta regler för markavvattning. Dessa regler kommer att utgöra en viktig del i det fortsatta naturvårdsarbetet.
De huvudsakliga insatserna i arbetet med att säkerställa skyddsvärda naturområden skall för den närmaste treårsperioden avse skogsområden, våtmarker och vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket redovisar att ytterligare drygt 100000 hektar skogsbiotoper med särskilt höga värden bör skyddas. Därigenom kommer även betydande delar av de särskilt skyddsvärda våtmarksbiotoperna att skyddas. Med anledning av ökade kostnader för vård och förvaltning av naturreservat m. m. samt behov av förstärkta insatser i arbetet med hotade arter föreslår regeringen att resurserna förstärks med 26 resp. 4 milj. kr. för nästa budgetår.
Mark- och vattenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekologiskt särskilt känsliga områden skall så långt som möjligt undantas från exploatering. Behovet av obebyggda områden för såväl människors som djurs och växters behov skall tillgodoses vid bl.a. tillämpningen av de Jagar som är anknutna till naturresurslagen.
Regeringen utgår från att kommunerna utnyttjar möjligheten enligt plan- och bygglagen att göra översiktsplanen till ett strategiskt instrument för en kommunal utveckling som är förenlig med kraven på en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna. Länsstyrelserna har en uppgift att bevaka att regionalt viktiga naturvärden beaktas i kommunala översiktsplaner.
Den snabba utvecklingen av genteknik ökar behovet av samhällelig insyn, prövning och kontroll. En ingående analys av de ekologiska riskerna krävs i samband med att genetiskt förändrade organismer släpps fria i omgivningen. Kunskaperna om dessa risker är i dag mycket begränsade. Det är en grannlaga uppgift att formulera en etiskt godtagbar balans mellan ekologin och olika gentekniska tillämpningar inom exempelvis jordbruket och industrin. Regeringen tillsatte våren 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av gentckniken. Översynen omfattar bl.a. kunskapsläget beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett frisläppande av genetiskt förändrade organismer, vilka etiska principer som skall gälla vid användning av genteknik och hur anmälningsplikt och prövning av sådan verksamhet skall organiseras.
Sedan den 1 april 1990 gäller att den som odlar gentekniskt förändrade växter 1 växthus eller utomhus skall ha tillstånd till verksamheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får innebära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfalden.
2,4.3 Internationellt samarbete Sverige skall genom ett kraftfullt internationellt agerande verka för att den internationella målsättningen för naturvård och hushållning med naturresurser uppfylls.
Ett intensifierat samarbete med de nordiska länderna inleds med syfte att arbeta fram ett nordiskt aktionsprogram för naturvård och hushållning 39
med naturresurser. Överenskommelser skall om möjligt ingås om arbetsfördelning mellan de nordiska länderna för att effektivisera arbetet.
Vidare skall samarbetet med Öst- och Centraleuropa inriktas mot att förhindra att den förväntade moderniseringen inom de arcella näringarna ställer alltför höga krav på naturresursanvändningen eller sker på bekostnad av de stora naturvärden som är knutna till t. ex. våtmarker, sjöar och vattendrag, skogar eller det äldre kulturlandskapet i dessa länder. Samarbetet skall också medverka till att miljöanpassad teknik överförs.
Den europeiska naturskyddskonventionen (Bernkonventionen) syftar till att skydda europeiska arter av vilda djur och växter och deras levnadsområden. Särskild vikt läggs vid skyddet av arter som är hotade och sårbara. Konventionen om flyttande vilda djur (Bonnkonventionen) har som övergripande syfte att skydda de arter som regelbundet korsar nationella gränser. Konventionen om skydd av våtmarker av internationell betydelse (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker globalt, särskilt som levnadsområden för vattenlevande fåglar. Washingtonkonventionen reglerar den internationella handeln med utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan staterna. Uppbyggnaden av en svensk artdatabank är en viktig förutsättning för våra internationella åtaganden.
I förberedelserna inför FN-konferensen för miljö och utveckling, som kommer att hållas under år 1992, behandlas den övergripande frågan om bevarande av den biologiska mångfalden. Syftet med FN-arbetet i denna del är att nå legalt bindande globala överenskommelser om den biologiska mångfalden. Sverige deltar aktivt i detta arbete som ett led i att uppfylla målsättningen för det internationella naturvårdsarbetet.
2.5.1 Bakgrund Tidigt uppmärksammade miljöproblem i svenska sjöar och vattendrag var igenväxning, syrebrist och fiskdöd, orsakade av utsläpp av i första hand syreförbrukande ämnen och närsalter från industrier och samhällen. Genom den stora satsningen på reningsverk för kommunala och industriella avloppsvatten och miljöanpassad processteknik har påtagliga förbättringar uppnåtts. Problem med övergödning av sjöar är i dag begränsade till vattensystem med stora tätbebyggda områden och en stor andel jordbruksmark. Det är emellertid ofta i sådana områden som det finns vattentäkter och rekreationsområden som kan drabbas. Av störst betydelse för övergödningen i sjöarna är fosfor. Kväve kan vara ett problem i vissa delar av Sydsverige, där nedfallet av kväveföreningar är omfattande samtidigt som avrinningen är stor från jord- och skogsbruksmark. Också transporter av humusämnen, slam och erosion utgör problem.
Grundvattnet påverkas också av föroreningar. Detta medför att möjligheten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten försämras. Kväveläckage från jordbruket kan ge upphov till förhöjda nitrathalter i grundvattnet i vissa jordbruksbygder, särskilt de med lätta jordar. På grund av den stora tidsfördröjning som sker innan vissa bekämpningsmedel når ner till grundvattnet, väntas sådana medel i grundvatten bli ett problem som kan öka. Ytterligare hot mot god eller bibehållen grundvattenkvalitet är t. ex. föroreningar från avfallsdeponier, förorenad mark och grustäkter samt 41
läckage från avloppsledningar, oljecisterner under mark, flygplatser samt förorenat dagvatten från tätorter.
Övergödningen i marin miljö har lett till en rad effekter som massutveckling av alger, syrebrist, utslagning av bottenfaunan, förekomst av giftalger och förstörda fiskodlingar. Detta har varit vanligt förekommande i lokala områden, t.ex. Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten. Särskilt allvarlig var situationen år 1988, när omfattande algblomning förekom, framför allt i Västerhavet.
Förhållandena längs Östersjökusten i de baltiska länderna, Polen och östra Tyskland är särskilt allvarliga. Tecken på övergödning finns också i de öppna havsområdena i Östersjön och Kattegatt. Utsläppen av kväve och fosfor är den dominerande orsaken till övergödning. Bakgrundshalten är 5— 10 gånger högre än vid seklets början. För att återställa den ekologiska balansen i Östersjön måste den totala kvävebelastningen minska ytterligare, kanske med 60— 70 24.
Svårnedbrytbara, naturfrämmande ämnen, t.ex. DDT och PCB förekommer i större eller mindre grad i alla vattenmiljöer. Förekomsten i levande organismer har minskat sedan användningen förbjöds. En förhöjd nivå kan dock fortfarande konstateras i svenska vatten. Kunskapen om den totala spridningen av organiska miljögifter och deras effekter är ännu begränsad. Utsläppen av stabila organiska miljögifter måste på sikt upphöra helt.
Värdefulla natur- och rekreationsområden kan skadas för lång tid vid tillfällen med akut förorening av olja. Förmågan att bekämpa stora mängder olja har successivt förbättrats, bl.a. genom ett nära samarbete med övriga länder omkring Östersjön och Nordsjön. En fortsatt utveckling av metoder för bekämpning av olja under svåra förhållanden och av system för en effektiv flygövervakning pågår. Bl.a. flygövervakning har redan medfört att de avsiktliga oljeutsläppen till havs har minskat betydligt i hela Nordeuropa.
De diffusa, kontinuerliga utsläppen tillför dock haven avsevärt större mängder olja och andra kolväten. Effekterna av sådana utsläpp är av en mer kronisk karaktär och uppstår först efter en långvarig påverkan och kan därigenom vara svåra att upptäcka. Den absolut största tillförseln till haven av olja och andra kolväten sker via floder och luftföroreningar. Exempel på stora punktkällor är bensinstationer, dagvattenledningar, kommunala reningsverk, fartyg och oljeborrplattformar. Även raffinaderier och annan industri tillför havet olja.
Utsläppen av näringsämnen och metaller har ökat sedan början av seklet till för bara ett par årtionden sedan. Metallutsläppen har därefter minskat kraftigt under senare år. Sedan mitten av 1900-talet har vi haft samma utveckling för stabila organiska ämnen.
Sverige med omgivande hav tillförs också föroreningar från andra länder. Dessa föroreningar kan med hjälp av atmosfären eller havsströmmarna transporteras långa sträckor. Tillförseln från andra länder är i allmänhet betydligt större än den från Sverige.
Regeringen har i 1988 års miljöpolitiska proposition angivit inriktningen för åtgärder mot havsföroreningar. Riksdagen lämnade redovisningen 42
utan erinran. I första hand skall åtgärder vidtas för att begränsa övergödningen samt upplagringen av svårnedbrytbara organiska ämnen, framförallt klorerade sådana från skogsindustrin. Som mål lades fast att dels skall utsläppen av närsalter halveras i de mest påverkade områdena mellan åren 1985 och 1995, dels skall utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt upphöra. För skogsindustrin, som är den dominerande källan för utsläpp av klorerade organiska ämnen, angavs att åtgärder skall påbörjas före 1992 års utgång för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen med 60— 7090. Dessutom angavs att utsläppen av metaller, i första hand kvicksilver och kadmium, skall halveras mellan åren 1985 och 1995.
Av den totala kvävebelastningen på haven från Sverige kommer ungefär hälften från naturlig avrinning från marken och hälften från mänsklig verksamhet.
Jordbruket är en stor källa för närsaltsutsläpp. Åtgärder har vidtagits för att begränsa närsaltläckage från framför allt djurhållning och gödselspridning.
Enligt regeringens proposition år 1988 om vissa miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, som riksdagen lämnade utan erinran, är målet att kväveläckage till haven skall halveras före sekelskiftet i vissa områden. Närsaltläckaget från mark är fortfarande betydande. De kommunala reningsverken är en annan källa till närsaltutsläpp. Kvävereduktion med upp till 5090 håller på att införas vid sådana reningsverk, som är lokaliserade vid särskilt påverkade kustavsnitt.
En stor del av det kväve som tillförs haven kommer via atmosfären. I södra Sverige har en övervägande del av kvävenedfallet sitt ursprung i jordbruket, genom att ammoniak avges vid hantering och lagring av stallgödsel. Av den totala depositionen av kväve i Sverige kommer ca 60 96 från kväveoxider och ca 4096 från ammoniaken från jordbruket. Åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider har således också stor betydelse för att förbättra miljön 1 havet.
Stränga krav för utsläpp av klorerade organiska ämnen har lagts fast för samtliga fabriker som tillverkar klorblekt sulfatmassa i samband med prövning enligt miljöskyddslagen. Regeringen bedömer att utsläppen därigenom begränsas till den nivå som beslutats av riksdagen. Med hänsyn till utsläppens miljöeffekter anser regeringen att de nu bör begränsas ytterligare genom de åtgärder som redovisas i det följande.
De åtgärder som vidtagits sedan miljöskyddslagens tillkomst för att minska utsläppen av metaller har varit effektiva. Regeringens bedömning är att de av riksdagen antagna riktlinjerna i stort sett kommer att uppnås genom hittills vidtagna åtgärder.
Ytterligare åtgärder måste emellertid vidtas om påverkan av metaller på miljön slutgiltigt skall kunna nedbringas till en acceptabel nivå. De metaller som i första hand bör begränsas är kvicksilver och kadmium, som har de allvarligaste hälso- och miljöeffekterna.
2.5.2 Miljömål för vatten och hav Miljömålen för vatten och hav innebär att i havs- och vattenområden skall naturligt förekommande arter kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. För sjöar och vattendrag skall anges kvalitetsmål som grund för åtgärder och framtida planering inom tillrinningsområdet. De utsläpp som i första hand måste begränsas för att uppnå detta är närsalter, stabila organiska ämnen och tungmetaller, i första hand kvicksilver och kadmium, samt försurande ämnen.
Regeringen föreslår att det mål om halvering av utsläppen av kväve som riksdagen tidigare beslutat om skall omfatta alla utsläpp till haven förorsakade av mänsklig verksamhet längs med hela väst- och sydkusten upp till och med Stockholms skärgård. Åtgärder som begränsar utsläppen till Östersjön skall prioriteras.
För att begränsa kvävebelastningen redovisar regeringen i det följande dels åtgärder inom jordbruket, dels åtgärder för att begränsa kväveoxidutsläppen. Mål och strategier för att begränsa kväveoxidutsläppen har beskrivits tidigare. För jordbruket kommer hittills beslutade åtgärder, tillsammans med den omställning av jordbruket som riksdagen beslutat om, att leda till att kväveläckaget minskar väsentligt. Ytterligare åtgärder kommer att redovisas i denna proposition. Våtmarker bidrar också till att dämpa kväveläckaget och skall därför i större utsträckning än tidigare återställas.
Även för de större kustbaserade reningsverken längs södra Sveriges kuster måste ambitionsnivån höjas.
Genom nu aktuella åtgärder bedömer regeringen att de vattenburna utsläppen av kväve till haven som beror på mänsklig verksamhet kan halveras till år 1995. :
Genom de åtgärder, som hittills beslutats, beräknas utsläppen av giftiga stabila organiska ämnen att mer än halveras mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen från skogsindustrin kommer att begränsas med 60— 70 26 under motsvarande period. Regeringen föreslår att ytterligare åtgärder nu vidtas för att begränsa utsläppen. Målet är att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt skall upphöra.
Regeringen gör den bedömningen att utsläppen av tungmetaller måste begränsas ytterligare för att nå för miljön ofarliga nivåer. Regeringen föreslår att kvicksilver, kadmium och bly prioriteras och begränsas med 7096 mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller halveras under samma tidsperiod.
Kvicksilver och kadmium är de från hälso- och miljösynpunkt farligaste tungmetallerna. Regeringen anser att all användning, som kan medföra att de sprids till naturen, på sikt skall avvecklas. Särskilda avvecklingsprogram för användning av kvicksilver, kadmium och även bly läggs fast.
De åtgärder som här har redovisats ger, enligt regeringens bedömning, tillsammans med en omprövning av villkoren för miljöfarlig verksamhet, goda möjligheter att uppfylla målen vad gäller metaller.
Åtgärder har vidtagits för att minska riskerna med sjöfart och oljeutvinning till havs. Det är angeläget att arbetet fortsätter. Sverige skall i interna-
tionella förhandlingar verka för att samma miljökrav för transporter och oljeutvinning, som i dag gäller i Östersjön, också tillämpas i Nordsjön. Med utgångspunkt i de övergripande miljömålen har naturvårdsverket formulerat kvalitetsmål för sjöar och vattendrag. Naturvårdverket har också utarbetat bedömningsgrunder för sötvatten för de viktigaste metallerna. För att kunna uppnå och bibehålla en god vattenkvalitet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå som en del i länsstyrelsernas beslutsunderlag.
Genom att bryta ner de nationella kvalitetsmålen till regionala och lokala mål för olika vattenavrinningsområden kan ctt förebyggande och förbättrande åtgärdsarbete startas. Länsstyrelsernas regionala miljöanalyser kommer därvid bl.a. att utgöra viktiga underlag för prioritering av åtgärder och för kommunernas planeringsarbete.
2.5.3 Internationellt samarbete Det övergripande internationella arbetet för att skydda haven i Nordeuropa sker inom ramen för ett antal marina konventioner. Helsingforskonventionen reglerar skyddet i Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från landbaserade källor i Nordsjön och Nordostatlanten, medan Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall till havs i samma havsområde. Andra konventioner om bl.a. sjöfarten har också betydelse för miljön. Miljöministrarna i länderna runt Nordsjön har dessutom hållit tre särskilda s.k. Nordsjökonferenser och därvid enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen av Nordsjön. Dessutom finns en lång rad överenskommelser om mera avgränsade vattenområden, med i många fall stor betydelse för Östersjön och Nordsjön. Som exempel kan nämnas överenskommelser om Rhen, Elbe och Öresund.
I september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska regeringscheferna en särskild konferens i Ronneby på regeringschefsnivå. Regeringscheferna enades om målet att återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på nationella program. Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitut deltar i detta arbete.
Genom internationella överenskommelser har Sverige även åtagit sig att minska utsläppen av närsalter, stabila organiska ämnen och vissa metaller med ca 50 90 mellan åren 1985 och 1995.
Vid den tredje Nordsjökonferensen höjdes ambitionsnivån jämfört med överenskommelsen från andra Nordsjökonferensen. De totala utsläppen till Nordsjön av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 7090 eller mer mellan åren 1985 och 1995. Tillförseln av ytterligare ca 30 ämnen skall halveras under samma period. Till dessa hör klorerade lösningsmedel, metaller och deras föreningar samt tjugotalet olika bekämpningsmedel. Genom de åtgärder som hittills har vidtagits och nu föreslås kommer Sverige enligt regeringens bedömning att kunna leva upp till sina internationella åtaganden.
Det fortsatta internationella arbetet bör inriktas på att genomföra nu beslutade program och att finna effektiva arbetsformer för att följa upp 45
arbetet. Ett utökat samarbete behövs också för att följa miljötillståndet i havet. Den viktigaste åtgärden blir att effektivt stödja arbetet i Östeuropa för att snarast få till stånd kraftiga utsläppsminskningar i Östersjön.
För närvarande pågår arbete med att revidera såväl Helsingforskonventionen som Paris- och Oslokonventionerna. Medlemsländerna överväger för närvarande möjligheten att slå samman Paris- och Oslokonventionerna till en gemensam konvention för Nordsjön och Nordostatlanten.
På inbjudan av FNs sjöfartsorganisation, IMO, hölls i november 1990 en internationell konferens i London beträffande åtgärder mot oljeföroreningar ur ett globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en konventionstext om beredskap för samt insatser och samarbete vid förorening genom oljeutsläpp. Regeringen har beslutat att konventionen skall undertecknas. Regeringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar konventionen.
Marina miljöfrågor blir en viktig fråga på FNs konferens år 1992 om miljö och utveckling. Det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga havsområden behöver förstärkas på många håll. Frågan om att komplettera de globala konventioner som gäller endast vissa typer av utsläpp med en mer komplett global mekanism kommer därvid att behandlas.
3 Miljöpolitikens medel och instrument
Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitiken. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de medel och instrument som används ses över och göras så effektiva som möjligt. Samtidigt skall svenska regler anpassas till internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom underlättas det internationella samarbetet.
Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela allt större roll för att undvika framtida miljöproblem. Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningarna för att underlätta en ansvarsfull hushållning med naturresurserna.
De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel 2 relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.
3.1 Internationellt samarbete De för Sverige svåraste miljöproblemen orsakas direkt eller indirekt av verksamhet i andra länder. Föroreningar transporteras genom luft och vatten över stora områden. Varor och kemiska produkter förs mellan olika länder genom den ökande internationella handeln. Klimatförändringar har betydelse för hela jorden. Andra globala miljöproblem t. ex. ökenspridning, avskogning och skydd av världshaven och färskvattentillgångarna har stor betydelse för utvecklingen i många länder. Det internationella samarbetet får därför allt större betydelse. 46
Sverige bör i så stor utsträckning som möjligt utnyttja sådana medel och instrument i miljöpolitiken som underlättar en internationell samordning.
I takt med att miljöfrågorna fått ökad betydelse har det mellanstatliga samarbetet stärkts. De flesta etablerade mellanstatliga organisationer har numera miljöfrågor på sina arbetsprogram. Ett omfattande nätverk av konventioner och andra överenskommelser har förhandlats fram.
Sverige har tagit initiativet till FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien i juni 1992 och har från början arbetat för att konferensen skall behandla miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Regeringen eftersträvar en handlingsinriktad konferens som fastställer konkreta åtgärdsprogram med precisa mål och tidtabeller samt finansieringsformer. Regceringen arbetar för att 1992 års konferens bl.a. skall anta legalt bindande konventioner om skogen, klimatförändringar och biologisk mångfald. Ett syfte med den senare konventionen är att samordna det arbete som sker i andra konventioner på naturvårdens område, t.ex. våtmarker, samt att förstärka det nationella naturvårdsarbetet bland världens länder.
Inom det övergripande målet för utvecklingsbiståndet, nämligen att höja de fattiga folkens levnadsnivå, kompletterar och förstärker miljömålet de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. U-ländernas miljöproblem är förbundna med grundläggande utvecklingsproblem. Fattigdomen är i sig ett av de största miljöhoten i u-länderna. För att tillfredsställa behov av livsmedel och bränsle tvingas fattiga människor till en överexploatering av de naturresurser som den framtida utvecklingen är berocnde av.
För att kunna hantera den egna miljön och de egna naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt och dessutom vidta åtgärder som bidrar till globala miljöförbättringar är det nödvändigt att u-länderna får ett ökat tekniskt och finansiellt bistånd från i-länderna. Resursöverföringen måste göras på det sätt som bäst främjar u-ländernas utveckling.
Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet på miljöområdet kommer FNs utvecklingsprogram, UNEP, och de internationella finansieringsorgancn att få betydelsefulla roller. De finansiella institutionernas betydelse bottnar dels i deras omfattande finansiella överföringar, dels i den förstärkta roll de fått som rådgivare inom miljöområdet.
De pågående förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES, omfattar också miljöfrågorna. Inom EES ram kommer Sverige att få nya möjligheter att agera i miljösamarbetet i Västeuropa och därigenom uppnå positiva miljöeffekter. Sverige bör således tillsammans med Övriga EFTA-länder och EG så långt som möjligt försöka utarbeta gemensamma planer och lösningar, särskilt på sådana områden som har betydelse för den internationella handeln. Mot bakgrund av Sveriges tidigare arbete på miljöområdet är det naturligt att Sverige skall ha en pådrivande roll i detta arbete.
Sverige har ctt starkt intresse av miljösamarbete med länder med likartad social och ekonomisk utveckling. Arbetet i t. ex. OECDs miljökommitté är i hög grad inriktat på att stödja medlemsländernas miljöpolitik genom erfarenhetsutbyte, påverkan och samordning. Sverige arbetar aktivt för att påverka andra länder att öka ansträngningarna i miljöpolitiken. 47
En framgång i detta arbete kan leda till att belastningen på den svenska miljön minskar. Ett annat motiv för att påverka andra länder har varit att deras industri inte skall få konkurrensfördelar genom att regeringarna i de länderna ställer mindre kostsamma krav än den svenska regeringen. Sveriges ekonomi är mycket utlandsberoende, och konkurrensfrågorna har därför stor betydelse.
Det nordiska samarbetet har spelat en stor roll i Sveriges internationella miljöarbete. De nordiska länderna driver oftast gemensamma krav i olika internationella organ, vilket medfört en betydande genomslagskraft. Det ökande internationella arbetet innebär att de nordiska länderna i allt större utsträckning bör fördela insatserna mellan sig med utgångspunkt i en gemensam linje. Mot bakgrund av de stora politiska förändringarna i Europa är det även naturligt att det nordiska samarbetet sätts in i ett vidare europeiskt perspektiv.
För att utforma den svenska miljöpolitiken och delta i det internationella miljösamarbetet blir det allt viktigare att noga följa hur miljöfrågorna behandlas i andra länder och i mellanstatliga organisationer. Bl.a. kommer två tjänster som miljöattachéer/råd att inrättas.
Det är vidare angeläget att förbättra informationen till utlandet om svensk miljöpolitik. Regeringen kommer därför att utarbeta ett särskilt informationsprogram.
Regeringen föreslår dessutom att 2 milj. kr. avsätts som stöd för ideella organisationers internationella verksamhet.
3.2¶Övervakning av tillståndet i miljön
Sammanfattning a äv avsnittet: ; Regeringen föreslär att & ; ett lytt. Bro”
3.2.1 Inledning En väl fungerande övervakning av tillståndet 1 miljön, liksom tillgång till bl.a. geologisk och annan landskapsinformation, är en viktig förutsättning för arbetet med att förbättra miljön. Den bidrar till att ge ett gott beslutsunderlag för att lägga fast miljömål och för att ange nödvändiga nivåer på försiktighetsmått och åtgärder, liksom för att följa upp effekterna av dessa. Detta gäller både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv. 48
Redan i dag bedrivs en omfattande övervakning av miljökvalitet och kontroll av miljösituationen i olika påverkade områden. Ett stort antal myndigheter, institutioner och företag är inblandade. Naturvårdsverket svarar för programmet för övervakning av miljökvalitet, PMK. Programmet har sin tyngdpunkt i övervakning av miljöer utan lokal miljöpåverkan. Programmet består av delar som är nationellt beslutade och delar som ingår i internationellt samarbete.
Som exempel på övervakningsinsatser av mer specifik karaktär kan nämnas naturvårdsverkets program för uppföljning av kalkningsverksamheten, Sveriges geologiska undersöknings grundvattennät, lantbruksuniversitetets ståndortskartering för skog och skogsstyrelsens uppföljning av skogsskador. Hit hör även observationsnätet hos statens meteorologiska och hydrologiska institut för klimat, hydrologi och oceanografi.
Övervakning av tillståndet i miljön bedrivs på länsnivå huvudsakligen i form av s. k. samordnad recipientkontroll för vatten och regional luftkvalitetsövervakning. Dessa program bedrivs ofta genom vatten- och luftvårdsförbund där bl. a. myndigheter och industrier är representerade. Framför allt för vattenkontrollen styrs verksamheten i stor utsträckning genom tillämpning av miljöskyddslagens bestämmelser om kontroll av miljöstörande verksamheters verkningar i omgivningen. Länsstyrelserna spelar en aktiv roll vid utformningen av programmen och har i flera fall medverkat till en ändamålsenlig miljöövervakning på länsnivå. Många kommuner har efter hand utvecklat egna övervakningsprogram. I första hand är dessa inriktade på luftkvalitet i tätorter.
Samordningen mellan de olika programmen på nationell, regional och lokal nivå kan förbättras. I dag finns svårigheter att göra de övergripande utvärderingar av utvecklingen i miljön som får en ökande betydelse för ett framgångsrikt miljöarbete. Vidare är de resurser som avsätts för utvärdering ofta otillräckliga, samtidigt som stora administrativa insatser krävs för att få till stånd särskilt regionala övervakningsprogram.
3.2.2 Internationellt samarbete Miljöövervakningen är en av grundstenarna i det internationella miljöarbetet. Av betydelse i detta sammanhang är bl. a. följande:
e inom ramen för ECEs konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar bedrivs miljöövervakning som avser direkta mätningar
av föroreningar i nederbörd och i atmosfären. Verksamheten omfattar
också övervakning av skador på skogen, mark- och vattenförändringar
samt korrosion och effekter av luftföroreningar på grödor. Sverige deltar
aktivt i det löpande programmet och har ett särskilt ansvar för de delar
av programmet som syftar till att bedöma effekterna i miljön av de
åtgärder som vidtas inom ramen för konventionen. Programmet utgör
en del av underlaget vid den förestående revideringen av protokollen
om begränsningar av svavel- och kväveutsläpp, eftersom detta arbete
kommer att utgå från kritiska belastningsgränser. e Inom ramen för Helsingforskonventionen till skydd av Östersjöområ- 49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90. Särtryck
dets marina miljö och Oslo- och Pariskonventionerna till skydd av
miljön i Nordostatlanten och Nordsjön inkl. Skagerrak och Kattegatt
bedrivs ett omfattande samarbete avseende utformning och genomfö-
rande av Övervakningsprogram för berörda havsområden. Dessutom
görs vissa mätningar av luftföroreningar för att göra det möjligt att
beräkna den totala depositionen av luftburna föroreningar i haven. e Inom ramen för Nordsjökonferensen skall bl.a. den vetenskapliga för-
ståelsen av miljön i Nordsjön ökas genom forskning och övervakning.
Miljöövervakningsprogrammet bedrivs inom en särskild arbetsgrupp
som stiftats inom ramen för Oslo- och Pariskonventionerna gemensamt
med Internationella havsforskningsrådet. . e EGs miljöbyrå EEA beräknas under året inleda sin verksamhet. Byrån
har inledningsvis som ett av sina främsta syften att få till stånd ett
europeiskt miljöinformations- och observationsnätverk. EEA är öppen
för samarbete med EFTA-länder och Östeuropa. Sverige har förklarat
sin avsikt att delta i EEA, liksom övriga EFTA-länder. e Inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet pågår ett arbete
att samordna övervakningen av miljön i Norden. Ministerrådet .har
initierat ett stort antal olika projekt som tillsammans bildar en nordisk
plan för övervakning av tillståndet i miljön. Till år 1992 skall en sam-
ordnad redovisning ske av miljötillståndet i Norden. e En utveckling kan förväntas mot ökad användning av information från
olika satelliter inom miljöövervakning och forskning. Sverige deltar
aktivt i det internationella samarbetet för att tillgodose behoven inom
miljöområdet.
3.2.3 Miljöövervakningens uppgift Uppgiften för miljöövervakningen är att följa växlingarna i miljöns tillstånd och visa på förändringar till följd av människans aktiviteter. Övervakningen skall bilda underlag för att identifiera och visa på miljöproblem från den lokala till den globala skalan. Resultaten skall utnyttjas för att sätta mål för att miljöanpassa samhällsutvecklingen i Sverige och om världen och för att prioritera och besluta om åtgärder samt för att följa upp effekterna av beslutade åtgärder.
Det nuvarande programmet för miljöövervakning innehåller delprogram för luftkvalitet, landmiljö, sötvatten, havsvatten och miljögifter. Regeringens bedömning är att programmet behöver utvidgas till att även omfatta effekter av markanvändning och hälsoeffekter. Arbetet med fysisk planering och det fortsatta miljövårdsarbetet kommer att i ökande omfattning baseras på mål för olika geografiska områden liksom för arter, biotoper och olika ekosystem. Naturmiljön utsätts för kraftig påverkan, som måste kunna följas upp genom metodisk övervakning.
Behovet av samordning ökar i takt med den totala omfattningen av miljöövervakningsinsatserna. Regeringen arbetar för att få till stånd internationell samordning på de områden där sådan saknas. En samordning kommer att innebära ett bättre resursutnyttjande och främja helhetssynen inom miljöområdet. En bättre integrering av miljöövervakningen ökar 50
förutsättningarna att följa såväl effekter av föroreningsbelastningen' som effekter av andra åtgärder som påverkar miljön, t. ex. förändrad markanvändning. Därigenom ökar vår kunskap om samspelet mellan olika åtgärder för att förhindra en utarmning av miljön.
Miljöövervakningen är till sin natur en långsiktig verksamhet. Den måste därför enligt regeringens mening ges tillräckliga resurser för att garantera kontinuitet och stadga och samtidigt vara så flexibel att den kan anpassas till förändringar med hänsyn till kunskapsläge och problembild.
Inom den samlade miljöövervakningen produceras redan i dag mycket stora datamängder, som emellertid inte kan utnyttjas i tillräcklig grad på grund av bristande samordning av de olika systemen. Behovet av sammanställd och utvärderad information är samtidigt mycket stort hos beslutsfattare på alla nivåer i samhället. Regeringen anser att det är självklart att även allmänheten har rätt att kunna få bättre information om tillståndet i miljön.
Regeringen föreslår därför att de nuvarande programmen ersätts av ett system med mer ändamålsenlig struktur, samtidigt som samordningen förstärks. Den samordnade recipientkontrollen, PMK, och programmen för olika vatten- och luftvårdsförbund omformas därför och integreras i ett nytt samordnat övervakningsprogram. Den framtida miljöövervakningen :' får därvidlag en mer ändamålsenlig struktur och inriktning.
Som en gemensam bas kommer att finnas ett nationellt övervakningsprogram som svarar mot behoven av nationell information och rapportering till internationella organisationer. Programmet skall kunna ge underlag för återkommande översikter över tillståndet i miljön. Skilda samhällssektorer har därvid ett ansvar för att följa utvecklingen i miljön. Regeringen föreslår vidare att länsstyrelserna blir ansvariga för de regionala övervakningsprogram som successivt byggs ut i varje län. Programmen skall ge de kunskaper som behövs om regionala miljöförhållanden och miljöförändringar och kan utgöra underlag för kommunal och regional planering samt för miljökonsekvensbedömningar. De regionala programmen samordnas med det nationella programmet i så stor utsträckning som möjligt. Den nuvarande recipientkontrollen kring enskilda utsläppskällor bör, där så är möjligt, samordnas med den regionala övervakningen. För övervakning av luftkvalitet i tätorterna skall, där så är påkallat, finnas särskilda program, i huvudsak i enlighet med nuvarande struktur.
Särskilda centra för marin forskning har inrättats vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå. Regeringen anser att dessa centra skall utnyttjas även för övervakning av miljöförändringar i haven. Regeringen föreslår att länsstyrelserna i län med ett marint centrum får ett resurstillskott för att effektivt kunna fullgöra informations- och andra insatser i samband med akuta hot mot havsmiljön såsom algblomning, kemikalieutsläpp m,m. Regeringen kommer vidare att inrätta en jourcentral hos SMHI för att underlätta miljöövervakningen.
Regeringen föreslår att det nya programmet för övervakning av tillståndet i miljön finansieras med statliga medel. Resurserna för miljöövervakning föreslås därför förstärkas med 75 milj. kr. under en treårsperiod.
TR MA ” fler for. Sämmmänfattning äv. v dvshittet: Sverige är ett av de” internationellt /
da i miljöpolitikén: 2 ära Dn St Nn 5 c
"I samband: med skatiöomläggningen infördes vissa nya jä miljöskat- >
"ter, tt ex: Koldioxidskatt;, svavelskatt' och" en: differentiering av "olje st skåtten. "Samtidigt infördes. en' mervärdeskatt på energi. ” KE -
"Den T januari; 1992 införs miljöavgifter på utsläpp äv Kväveonider .
från störa förbränningsanläggningar. RRENESA ” SN : i
- Regeringen anser: att 'ekonorniiska. stycmedel bör komma till ]
Canvändningi r förtsättningen. Ekonomiska styrmedel, bör införas. när
> förs. på nya. fordon: "Miljöklasserba på. diesalbränslé skärps, En. ökad ””skättedifferentiering. på blyad och blyfri bensin föreslås icksä.” IS
3.3.1 Inledning Ren luft och rent vatten är s.k. kollektiva nyttigheter. De är inte prissatta och det finns därför inga ekonomiska motiv för enskilda aktörer inom marknadsekonomin att ta hänsyn till de miljöskador som deras aktiviteter kan förorsaka.
En uppgift för miljöpolitiken är att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. Därmed undviks den felaktiga produktionsstruktur och resurshantering som uppkommer om kostnaderna för miljöförstöring inte drabbar de företag eller de hushåll som ger upphov till olägenheterna.
Enligt den internationellt accepterade principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller miljöavgifter användas snarare än miljösubventioner.
I vissa fall kan det dock vara motiverat med styrmedel som innehåller även komponenter av bidrag, t. ex. bidraget till installation av katalysatorer i gamla bilar eller bidrag till investeringar i kollektivtrafik.
3.3.2 Kort historik Miljöskyddslagen, som trädde i kraft i slutet av 1960-talet, var utformad för att reglera utsläppen från stora och relativt få punktkällor, vilka då var de dominerande utsläppskällorna. Individuell tillståndsprövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen har också varit hörnstenar i miljöstyrningen. Under 1970-talet kombinerades prövningen med subventioner till miljöinvesteringar inom industrin och i kommunala reningsverk.
Miljöproblemen har emellertid ändrat karaktär. De diffusa utsläppen från ett stort antal små källor har ökat i betydelse. Det innebär ett ökat behov att kunna angripa problemen mer generellt.
Genom lagen om kemiska produkter finns möjligheter att ingripa mot kemiska ämnen och produkter, liksom mot varor som innehåller sådana produkter, om de bedöms vara hälso- eller miljöfarliga. PCB, kadmium, asbest, bly i bensin är exempel på ämnen som har reglerats med stöd av lagen om kemiska produkter.
Andra exempel på generell reglering för att minska miljöpåverkan är bilavgaslagen som innehåller krav på avgasrening för bilar samt svavellagen och förordningen om svavelhaltigt bränsle som anger högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja och dieselolja.
Dessa regleringar har i ökande utsträckning kombinerats med ckonomiska styrmedel, bl.a. inom energiområdet. Motivet för energiskatterna har bl.a. varit att ge incitament för att gå över till användning av mer miljövänliga energislag.
Ett annat exempel är den differentierade punktskatten på bensin. Skatten på blyfri bensin är lägre än på annan bensin och ger därmed kunden motiv dels till att gå över till blyfri bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att tidigare byta till bilar som drivs med blyfri bensin. Skatteskillnaden innebär således att de miljökostnader som uppkommer genom användning av blyad i stället för blyfri bensin åtminstone delvis får betalas av de personer som använder blyad bensin.
För att stimulera till en tidigare övergång till avgasrenade bilar minskades bilaccisen för 1987 och 1988 års modeller om dessa uppfyllde de skärpta avgasregler som infördes från och med 1989 års modeller. Detta är ett exempel på hur en reglering kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av en subvention för att tidigarelägga och därmed förstärka effekten.
Sedan år 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik som utgår med 12kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bl. a. bidragit till att Linjeflyg AB bytt brännkammare i Fokker F 28-motorerna, vilket minskat kolväteutsläppen med ca 90 960.
Avgifterna på handelsgödset och bekämpningsmedel är liksom förpackningsskatten andra exempel på miljöpolitiska ekonomiska styrmedel som leder till att användaren får betala åtminstone en del av de miljökostnader som medlen orsakar.
I takt med att miljöproblemen förändrar karaktär växer behovet att utforma och pröva nya styrmedel som kan komplettera eller ersätta de hittillsvarande.
3.3.3 Internationell utveckling Många andra länder har också infört miljöavgifter. I allmänhet har de inte införts i styrande syfte utan för att finansiera någon viss typ av verksamhet. I vissa fall har avgifterna ändå fått en styrande effekt. Det gäller t. ex. miljöavgifterna på vattenföroreningar i Tyskland och i Nederländerna.
På senare tid har i vissa länder även introducerats avgifter och skatter med det uttalade syftet att ge en miljöstyrning. Nederländerna, Tyskland och Grekland har, med gott resultat, infört differentierade försäljningsskatter för att styra mot köp av bilar med mindre utsläpp. Skattedifferen- 53
tiering mellan blyad och oblyad bensin tillämpas av ett stort antal länder Prop: 1990/91:90 och har bidragit till ökat utbud och försäljning av oblyad bensin. Andra exempel är en miljöavgift på CFC i Danmark och miljöavgift på icke biologiskt nedbrytbara plastpåsar i Italien.
System med överlåtbara utsläppskvoter har hittills tillämpats i USA. Överlåtbara utsläppskvoter innebär möjligheter att handla med områdesvis eller ämnesvis reglerade tillstånd. Möjligheten att införa sådana system måste studeras vidare innan de kan övervägas i Sverige. Ökad effektivitet i företagsledet måste vägas mot administrativa problem och rättvisekrav.
Möjligheten att använda ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken har under senare år rönt stort internationellt intresse. Internationella organisationer som FN och OECD har uttalat sig för en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Vid Bergenkonferensen ”Handling för vår gemensamma framtid” år 1990 uttalades i en resolution att skatter och avgifter bör användas i större utsträckning på miljöskadliga verksamheter och produkter liksom på utsläpp. Samtidigt angavs att subventioner till resursintensiva och miljöskadliga verksamheter bör minskas eller upphöra.
OECDSs miljöministrar beslutade i januari 1991 att ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning som ett komplement till eller ersättning för andra styrmedel som regleringar. Miljöministrarna antog också vissa riktlinjer för användningen av ekonomiska styrmedel.
EGs miljöministrar uttalade vid rådsmöte hösten 1990 att det, för att kunna uppnå en hållbar utveckling, är nödvändigt att överväga ekonomiska styrmedel i syfte att ge företag och konsumenter motiv att undvika slösaktiga, miljöförstörande processer och produkter genom att gynna teknologier och produktionsprocesser anpassade till ett resursbevarande. Kommissionen gavs i uppdrag att ta fram förslag till riktlinjer och konkreta tillämpningar av ckonomiska styrmedel inom miljöpolitiken. Klimatfrågor, vattenföroreningar, avfall och jordbruksområdet utpekades som prioriterade områden. -
EG-kommissionen har föreslagit att skatterna på tobak, alkohol och mineralolja skall harmoniseras. Förslaget innebär också att medlemsländerna för övriga varor har rätt att behålla eller införa nya skatter, särskilt om så sker av miljöskäl, under förutsättning att skatt inte debiteras vid import eller avlyfts vid export och inte ger upphov till gränskontroll. :
Sverige förhandlar tillsammans med övriga EFTA-länder om en anknytning till EG genom ett EES-avtal. Det är redan överenskommet att ett sådant avtal inte skall omfatta indirekta skatter. Efter riksdagens beslut i slutet av år 1990 är det sannolikt att Sverige kommer att ansöka om medlemskap i EG. Det är mot denna bakgrund angeläget att noga följa utvecklingen inom EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel. Nya skatter och styrmedel måste utformas så att de inte försvårar en integration med EG. |
3.3.4 Nya ekonomiska styrmedel i Sverige I samband med 1988 års miljöpolitiska proposition aviserade regeringen en utredning om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Regeringen tillsatte därefter miljöavgiftsutredningen. Utredningen har lämnat förslag till miljöavgifter som utgjort underlag för regeringens tidigare beslut och nu aktuella förslag.
Ett viktigt inslag i regeringens ekonomiska politik är att skattekvoten inte får öka utan att denna i stället skall minska på lång sikt. Höjda miljöskatter och avgifter måste därför finansiera andra skattesänkningar och ger således inget utrymme för ökade offentliga utgifter.
Genom reformeringen av skattesystemet flyttas totalt ca 18 miljarder kr. från skatten på arbetsinkomster till olika typer av energi- och miljöskatter. Denna överflyttning av skatteuttaget är väsentlig ur energi- och miljöpolitisk synvinkel, eftersom den på ett varaktigt sätt bidrar till lägre energiförbrukning och en bättre miljö. Betydelsefulla inslag är att koldioxidskatt och svavelskatt införs varvid en viss sänkning av punktskatterna genomförs.
Samtidigt beslutades om en differentiering av oljeskatten i syfte att framför allt stimulera användningen av från miljösynpunkt bättre dieselkvaliteter. Miljöskatterna infördes i huvudsak den 1 januari år 1991. Riksdagen har också år 1990 på regeringens förslag beslutat om en miljöavgift på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsanläggningar från den 1 januari 1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har styrande effekter genom att miljökostnader beaktas vid företagens och hushållens ekonomiska val.
Koldioxidskatten tas ut på olja, kol, naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid. En motsvarande avgift på koldioxid har integererats i miljöskatten på inrikes flyg.
Svavelskatten motsvarar 30 kr. per kg utsläppt svavel och tas ut på kol, torv och olja.
Omläggningen och ökningen av den totala energibeskattningen förstärker motivet för olika typer av energisparande och stimulerar i ökad utsträckning till användning av förnybara bränslen som innebär mindre miljökostnader. Koldioxidskatten ger stimulans till att gå över till energislag med låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten innebär en övergång från högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag liksom till reningsåtgärder. Sedan förslaget om svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det nu också finns tjockolja med mycket låga svavelhalter.
Den avgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som införs från år 1992 blir den första avgift i Sverige som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är avgiften begränsad till de totalt ca ' 200 anläggningar som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmar per år. Avgiften uppgår till 40 kr. per kg utsläpp räknat som kvävedioxid.
För att inte snedvrida konkurrensen i förhållande till företag som står utanför systemet och för att stimulcra till en effektivare energiproduktion 55
återförs intäkterna från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga efter producerad energimängd.
Därmed missgynnas inte de stora anläggningarna, vilka från miljösynpunkt oftast är att föredra då de är mer energieffektiva och klarar högre reningskrav.
De beslutade miljöskatterna/avgifterna beräknas leda till att de årliga svavelutsläppen minskar med 10 000-25 000 ton till slutet av 1990-talet, att koldioxidutsläppen blir 5— 10 milj. ton lägre per år vid 1990-talets slut än de annars skulle ha blivit samt att de årliga kväveoxidutsläppen minskar med 3 000 — 5 000 ton.
Regeringen avser att kraftigt höja miljöavgiften på slutna nickel/kadmiumbatterier fr. o. m. år 1992. För att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadiumbatterier skall återlämningspremier lämnas. Även fast monterade batterier omfattas av systemet.
Miljöklasser skall införas på nya fordon fr.o.m. 1993 års modeller i kombination med ekonomiska styrmedel. Skattedifferensen mellan blyfri och annan bensin höjs.
Avgifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel bör konstrueras om i samband med att prisregleringsavgifterna avvecklas. En miljöskatt på kadmium i handelsgödsel bör också övervägas i detta sammanhang. En miljöskatt på krom och arsenik i träskyddsmedel kommer att övervägas som komplement till de föreskrifter som nyligen utfärdats av kemikalieinspektionen för det fall att föreskrifterna ensamma inte ger avsedd styreffekt. Vidare föreslås en ökad möjlighet för kommunerna att differentiera avfallstaxor i syfte att stimulera källsortering och minska avfallsmängden.
Genom de miljöavgifter/skatter som beslutades av riksdagen i juni 1990 och som nu delvis införts och genom de miljöavgifter/skatter som regeringen föreslår i denna proposition tas väsentliga steg mot en förnyelse och effektivisering av styrmedlen inom miljöpolitiken.
De ekonomiska styrmedlen måste anpassas till förändringarna i miljösituationen. Nya styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.
Ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken bör utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ, allmänt ekonomisk- politisk och internationell synvinkel. När dessa krav kan uppfyllas utgör ekonomiska styrmedel ett ofta lämpligt alternativ eller komplement till andra miljöpolitiska åtgärder. Vidare bör beaktas att om miljöskadan i Sverige uppkommer som en följd av konsumtion av miljöskadliga varor i Sverige och det av administrativa eller andra skäl endast är möjligt attbeskatta produktion i Sverige så kan miljöskatter /avgifter vara mindre lämpliga om de i huvudsak innebär att produktionen flyttas från Sverige till andra länder. Sådana pålagor på produktionen i Sverige är mera lämpliga om miljöskadan i Sverige bestäms av produktionen i Sverige även om sådana pålagor kan leda till viss utflyttning av produktion. Andra länder har i sådana fall motsvarande möjligheter att införa miljöskatter/miljöavgifter för miljöskadlig produktion i det egna landet. 56
utsläppsminskningar och därmed starka motiv för en fortgående teknisk utveckling. De ger också en flexibilitet för förorenaren att välja hur föroreningen skall begränsas och en möjlighet att välja den metod där utsläppen begränsas till minsta möjliga kostnad. Vidare tenderar ekonomiska styrmedel att bli allt mera verkningsfulla över tiden efter hand som de påverkar valet mellan olika produkter samt teknikutvecklingen. Jämfört med bl. a. kvantitativa regleringar är ekonomiska styrmedel ofta att föredra ur handelspolitisk synvinkel.
Mot denna bakgrund anser regeringen att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning inom miljöpolitiken samtidigt som de måste uppfylla högt ställda krav i olika avseenden för att kunna utgöra ett framgångsrikt och varaktigt inslag i den svenska miljöpolitiken.
Svenska erfarenheter kan vara vägledande i det internationella samarbetet på detta område i framtiden.
3.4¶En ny miljöbalk
u Sammanfattning av avsnittet: En parlamentarisk köminitté tillsattes . : i maj 1989 för att se över. miljölagstiftningen. Kommitténs förtsatta- oo Tr arbete skallta sikte på. att samla miljölagarna, bl.a. naturrésurslagen, ee - -”miljöskydästagen, lageno om kemiska produkter. och naturvårdslagen, v i en miljöbalk: : : Pl ts na
- " Omsorgén om i människors: hälsa och miljöfi” skall” bilda utgångs-. N
| : punkten” för miljölagstiftningen. Lagstiftningen skall också omfatta” .
- bestämmelser om en ansvarsfull hushållning. méd | gemensammå re. |
surser. . Rs
. Tillätlighetsreglerna "skall. skärpas. Regleringen äv? trafikens -
> "miljöfrågor skäll harmoniseras med ännan miljölagstiftning: FörKål-.
"landet 'mellan Sveriges internationella. åtaganden och den. svenska ee - miljölagstiftningeri skall ätredas särskilt. NN us
3.4.1 Inledning Miljöskyddslagen, som trädde i kraft 1969, utformades efter de då aktuella förutsättningarna. Den syftar till att reglera miljöstörningar som uppkommer från fasta anläggningar. Miljöskyddslagen har varit förutsättningen för arbetet att kraftigt begränsa utsläppen från industrier och andra punktkällor. Flera olika lagar som har stor betydelse för miljöarbetet har tillkommit efter miljöskyddslagen, bl.a. lagen om kemiska produkter. Samtliga lagar har, var och en inom sitt område, anpassats till utvecklingen och till de specifika problem som de var avsedda till att lösa. Regeringen kan konstatera att arbetet i mycket har varit framgångsrikt, men att det nu är befogat att göra en samlad genomgång både av miljölagstiftningen och myndigheternas verksamheter inom miljöområdet.
Det var bl. a. mot denna bakgrund som regeringen i maj 1989 tillsatte en 57
kommitté med parlamentarisk sammansättning för: att se över miljölagstiftningen. Ändamålet med utredningen är att utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Detta skall bl. a. åstadkommas genom att samordna lagstiftningen.
Kommittén har nu lämnat sitt principbetänkande. Regeringen anser att det fortsatta arbetet bör löpa enligt de ursprungliga direktiven. Vidare bör följande utgångspunkter gälla för kommitténs fortsatta arbete.
3.4.2 Samordning av miljölagstiftningen Det är lagstiftningens uppgift att säkerställa de miljöpolitiska målen.
En framtida miljölagstiftning måste utformas med utgångspunkt i de miljöproblem som är kända i dag. De måste också ha en nära anknytning till hur problemen konkret skall angripas. Alla lagar som avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa ett hänsynsfullt tillvaratagande av naturresurserna skall därför samlas i en miljöbalk.
Föreskrifter som motsvarar naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i lagen behandlade verksamheterna. Härigenom får man också en naturlig koppling mellan de olika intressen som kan stå mot varandra i fråga om miljöhänsyn och exploatering. Denna intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning som syftat till att värna miljön.
Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagen är alla lagar av skyddskaraktär. Lagarna sammanfaller i fråga om skyddsområden och till stor del när det gäller tillämpande myndigheter. Även lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen om svavelhaltigt bränsle och lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark har samma skyddssfär. Om dessa lagar tillsammans med andra miljölagar av mer begränsad omfattning sammanförs i en miljöbalk kan betydande samordningsvinster uppnås. Kravnivåerna skulle kunna höjas och eventuella motsägelser i lagarna skulle kunna undanröjas.
Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till miljövårdens intressen. Även här bör det alltså vara befogat att föra in lagen i en samlad miljöbalk. Detta blir ytterligare förtydligat genom de förstärkningar av miljövårdens intressen som föreslås i denna proposition genom ändringar i naturvårdslagen. De ändringar som nu föreslås i naturvårdslagen skall inte ses som ett hinder för framtida samordning.
Regeringen gör den bedömningen att lagen om kemiska produkter bör ingå i en miljöbalk. Detta är av fundamental betydelse när det gäller att betona hur viktigt det är att produkterna redan vid tillverkningen anpassas till miljön. Regeringen anser att den s.k. substitutionsprincipen, dvs. principen att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre hälso- och miljöfarlig när en sådan finns på marknaden, måste få ökad genomslagskraft. I princip måste ett sådant system bygga på att produktens miljöfarlighet klassificeras på samma sätt som i dag sker i fråga om hälsofarlighe-' ten.
Trafiklagstiftningen skall anpassas till övrig miljölagstiftning. Förutsätt- 58
ningarna att öka det lokala inflytandet på trafikmiljön skall utredas av kommittén. :
3.4.3 Skärpta miljökrav Tillåtlighetsreglerna bör skärpas i den nya miljölagstiftningen, så att det klart och tydligt framgår att all verksamhet som riskerar att påverka omgivningen skall bedömas mot människors hälsa och förhållandena i miljön. Miljöhänsynen skall ha ökad tyngd. Frågan om hur kriterier för miljökvalitet skall vägas in i lagstiftningen skall ingå i översynsarbetet.
Omprövningsreglerna bör, som all tillståndsprövning, utformas med den utgångspunkten att utsläppen från industrier och andra större verksamheter skall nedbringas till sådana nivåer att människor och miljö inte tar skada. Kommittén skall studera om omprövningsreglerna behöver ändras.
Möjlighet att meddela föreskrifter med generell räckvidd finns i dag i mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är denna lagstiftningsteknik utmärkande för lagen om kemiska produkter och anslutande andra lagar och förordningar inom kemikalielagstiftningen, liksom också för arbetsmiljölagstiftningen. Regeringen gör den bedömningen att i en ny, samlad miljöbalk bör ett betydligt vidare utrymme ges åt generella föreskrifter. Generella föreskrifter kan vara ändamålsenliga, särskilt för sådana verksamheter som finns i stort antal och har likartad teknisk utformning.
Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter skall emellertid finnas kvar. Där är det motiverat att ta hänsyn till lokala förhållanden. Endast härigenom tillförsäkras också enskilda intressen möjligheter att påverka utgången i ett ärende.
Generella föreskrifter om skyddsåtgärder bör i huvudsak komma till användning för sådana verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt. De generella föreskrifterna utgör minimikrav som i det enskilda fallet skall kunna skärpas i samband med tillståndsprövning. I vissa speciella fall skall det vara möjligt att meddela generella föreskrifter även för tillståndsprövade verksamheter.
3.4.4 Internationell samordning Genom det ökande internationella samarbetet och olika internationella överenskommelser har behovet av samordning av lagstiftningsregler blivit alltmer uppenbart. Vid utformningen av förslag till en miljöbalk skall särskilt beaktas hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen i andra länder och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.
I vissa länder utgör ett internationellt avtal automatiskt en del av den interna rättsordningen så snart det har trätt i kraft. För Sverige och de andra nordiska länderna tillämpas en annan ordning, som förutsätter en nationell rättsakt, varigenom avtalets regler införlivas med den interna rättsordningen för att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. Detta 59
gäller också på miljöpolitikens område. I samband med översynen av lagstiftningen måste en kartläggning ske i vad mån den svenska lagstiftningen täcker innehållet i de konventioner på miljörättens område som Sverige har anslutit sig till eller om det krävs komplettering.
Förhållandet mellan svensk miljölagstiftning och internationella åtaganden aktualiseras också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG. Även om nivån i miljökraven behålls intakt kan en viss teknisk anpassning av lagstiftningen bli nödvändig.
Från rättslig synpunkt kräver en EG-anpassning samma arbete som övrig anpassning till internationella åtaganden. Lagstiftningsarbetet görs därför i ett sammanhang och ligger inte naturligt inom miljöskyddskommitténs arbetsområde. Kommittén bör därför befrias från detta arbete.
3.5¶Samhällsbyggande för en god miljö
I -Sammanfatining” av: avsnittet; "Regeringen "föreslår att: 'miljökoni- | ul sekvensbeskrivningar införs i i planerings- och beslutssystemet. RN nn . Naturresurslagens tillänipning skäll följas: upp i planerings- och . : beslutsåysternet. Miljöhänsyn. skall: ges ökad tyngd i i det kommunala. s
- planarbetet. ” | ve : Sa SS - Rättsfrågor: om "uttag. och fördelning av grundvatten för r enskild
vattenförsörjning utreds. bo ne von - -Oinställningen av energiförsörjningen u änderstöds av en n ätvecklad MN Vv "kommunal och regional. energiplanering, som särskilt uppmärksam-. Nn "mar den ökande betydelsen av biobränslen och. vindkraft. Nm |
: Buller 'som ett växande problem 'skall uppmärksammas, av. berör- oe na då myndigheter. Hänsyn tas till buller och andra miljöstörningar vid: . "planering av' bl: a. trafikleder,” industriområden och. -bostadsömrå- > oden: fer DN . S
3.5.1 Inledning I den process då planer eller beslut växer fram om hur marken och vattnet och den fysiska miljön i övrigt får användas kan det uppstå konflikter mellan dem som vill värna om det pågående utnyttjandet av naturresurserna och dem som har önskemål om förändringar. Statsmakterna har sedan lång tid ställt upp regler för hur olika intressen och önskemål skall vägas mot varandra i sådana situationer. Bestämmelser om detta finns i naturresurslagen och i en rad andra lagar. Hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen ger en för olika lagar gemensam grund för att avgöra konkurrensfrågor i samband med beslut om användning av mark- och vattenresurserna. Hittills tyder dock erfarenheterna på att naturresurslagens hushållningsbestämmelser inte tillämpats i den omfattning som avsågs vid lagens tillkomst.
Ansvaret för många av de nödvändiga besluten för att genomföra miljöpolitiken har delegerats till länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna 60
har lämnat en redogörelse för de viktigaste miljöproblemen i varje län i de regionala miljöanalyserna. Kommunerna håller på att färdigställa kommuntäckande översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. En fungerande planeringsprocess är betydelsefull för det decentraliserade miljöarbetet. Dessutom krävs en återföring av kunskap om hur tillståndet i miljön förändras. Detta kommer att bli möjligt genom den effektivisering av arbetet med miljöövervakning som tidigare nämnts.
3.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar Som ett led i arbetet med att värna om miljön, hushålla med naturresurserna och att komma till rätta med den pågående miljöförstöringen skall en miljöanpassad beslutsteknik utvecklas och tillämpas i ökad utsträckning. Det innebär att besluten skall grundas på en genomlysning av miljökonsekvenserna av den aktuella åtgärden. Detta gäller beslut om åtgärder som var för sig eller sammantagna med andra åtgärder har en stor betydelse för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
En mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar kan medverka till att främja en användning av mark och vatten samt en hushållning med naturresurser som ligger i linje med de grundläggande välfärdspolitiska målen. Införandet av miljökonsekvensbeskrivningar utgör också en anpassning till situationen i EG.
Regeringen föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svenska planerings- och beslutssystemet, att metoderna utvecklas för de regionala miljöanalyserna och att naturresurs- och miljöaspekterna ges ökad tyngd i den fysiska planeringen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar förs in i naturresurslagen. Miljöskyddslagens och vattenlagens bestämmelser om vad en tillståndsansökan skall innehålla utvidgas med krav på miljökonsekvensbeskrivning. Detsamma gäller lagen om kommunal energiplanering. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att det i ett ärende enligt någon av de lagar som är anknutna till naturresurslagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall göra det möjligt att få en samlad bedömning av inverkan på miljön av en planerad anläggning, verksamhet eller åtgärd. Även konsekvenserna för hushållningen med naturresurser skall kunna bedömas.
3.5.3 Planering för en bättre miljö Naturresurslagens regler för hushållning med mark och vatten har stor betydelse i det förebyggande miljöarbetet. Reglerna skall tillämpas vid prövning av cexploateringsfrågor enligt plan- och bygglagen och en rad andra lagar, t.ex. väglagen och miljöskyddslagen. Den kommunala översiktsplanen är ett viktigt medel för att konkretisera naturresurslagens syften. Myndigheter som skall fatta beslut om ändrad användning av mark och vatten skall hämta information från översiktsplanen.
Under första halvåret 1991 kommer de flesta av landets kommuner att ha antagit en kommunomfattande översiktsplan. Planen skall redovisa de 61
och vattenområden och om bebyggelseutvecklingen, samt hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen.
Regeringen anser att den fysiska planeringen skall inrikta markanvändningen och samhällsbyggandet så att statsmakternas mål avseende miljöoch resurshushållning samt ekonomisk tillväxt beaktas. Kommunerna har med plan- och bygglagen fått självständigt ansvar för den fortsatta utvecklingen av den lokala miljön. De statliga myndigheternas ansvar begränsas i huvudsak till att bevaka riksintressen, mellankommunala intressen och olika hälso- och säkerhetsfrågor. Samverkan mellan stat och kommun är ofta viktig i planeringen av utbyggnad av infrastrukturer. I regel behöver sådana frågor belysas i ett regionalt perspektiv. Länsstyrelsernas arbete inom den fysiska planeringen skall därför inriktas mot sådana frågor.
Regeringen anser att kopplingen mellan nationella miljömål och regionala och lokala beslut skall bli tydligare. De regionala miljöanalyserna utgör därvid ett värdefullt underlag för kommuner och länsstyrelser så väl i det förebyggande miljövårdsarbetet som för beslut om enskilda åtgärder. Utvecklingsarbetet bör ske i nära samverkan med centrala myndigheter. De åtgärdsförslag som redovisats av de särskilt tillsatta miljödelegationerna bör följas upp av berörda länsstyrelser i det fortsatta miljöarbetet.
I och med den nyligen införda naturresurslagen och plan- och bygglagen har länsstyrelserna delvis fått en ny roll där de långsiktiga planeringsfrågorna framhävs. En ökad decentralisering till kommunerna och ett vidgat ansvar för sektorsmyndigheterna att i sin egen verksamhet beakta miljöoch hushållningsintressen är viktiga inslag i detta förändrade system. En viktig uppgift för bl. a. boverket och naturvårdsverket är att stärka naturresurs- och miljöfrågornas roll i den fysiska planeringen genom erfarenhetsåterföring, metodutveckling och utbildningsinsatser. Även riksantikvaricämbetet och andra berörda myndigheter bör delta i detta arbete.
3.5.4 Bebyggelse och trafik m. m. Sambanden mellan bebyggelse och trafik har fått ökad betydelse för kommunernas och de statliga myndigheternas arbete för en god miljö. Genom att utveckla kunskaperna om dessa samband skapas en grund för de : åtgärder som behövs för en samhällsutveckling som minskar behovet av transporter. Det gäller således att vända den utveckling som inneburit ett kraftigt ökat transportarbete, bl.a. till följd av att stora småhusområden byggts i perifera lägen. Detaljhandelns utveckling mot externa, storskaliga köpcentra och koncentrationen av arbetsområden har också påtagligt ökat bilresandet.
De planer på investeringar i järnvägar, vägar och flygplatser som nu aktualiseras kommer att ställa stora krav på samordning mellan uppbyggnad av infrastruktur och övrig planering. Regeringen föreslår i propositionen om näringspolitik för tillväxt att investeringar i järnvägar, vägar och storstäder skall fördubblas under 1990-talet, bl.a. med syfte att minska miljöproblemen. Boverket har regeringens uppdrag att senast i september 62
1991 redovisa vilka konsekvenser trafikinvesteringar får på hushållningen med naturresurser och på bebyggelseutvecklingen.
När det gäller lokalisering av bebyggelse i närheten av miljöstörande verksamheter bör särskild hänsyn tas till risken för lokala störningar förorsakade av buller, luftföroreningar m. m. Härvid är avståndet till bostäder ofta av stor betydelse. Statens naturvårdsverk, f.d. statens planverk och socialstyrelsen har utarbetat rekommendationer för skyddsavstånd till olika typer av industrianläggningar. Regeringen anser att dessa rekommendationer bör tillmätas stor vikt i kommunernas planeringsarbete och normalt tillämpas vid prövning enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöskyddslagen. Kommunerna m. fl. bör således tillämpa rekommenderade skyddsavstånd och undvika att bebyggelse tillåts komma närmare etablerade industriområden samt undvika att miljöstörande verksamheter tillåts komma närmare etablerade bostadsområden.
3.5.5 Vattenresursernas nyttjande och skydd De regionala miljöanalyserna ger kommunerna stöd för hur vattenfrågorna skall hanteras. De av naturvårdsverket utarbetade nationella miljömålen för sötvatten bör utvecklas till regionala mål som kan vägleda det kommunala arbetet för vattenresursernas nyttjande och skydd. Kommunen bör vidare i översiktsplanen kunna redovisa sin inställning till hur en god vattenkvalitet skall kunna behållas både i yt- och grundvatten.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att i ett regionalt perspektiv belysa hur en god vattenkvalitet skall kunna nås och bibehållas. Kommunerna bör vid planeringen av bebyggelse, infrastruktur m.m. ta hänsyn till vattenförsörjningen och möjligheterna till miljöanpassade lösningar av avloppsfrågan.
Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av vårt lands specifika klimat- och markförhållanden är emellertid en stor del av landets yt- och grundvatten känsligt för påverkan från miljöstörande verksamheter. |
Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Formerna för en sådan samordning bör gemensamt övervägas av berörda myndigheter.
Kvaliteten på grundvattnet försämras i bl. a. vissa kustområden till följd av att saltvatten tränger in, vilket i sin tur beror på för stora vattenuttag och felaktigt lokaliserade brunnar. Den enskilde fastighetsägaren har rätt att ta upp grundvatten för husbehov, dock med de begränsningar som följer av bl.a. vattenlagens allmänna aktsamhetsregier. För att säkra tillgången på grundvatten av god kvalitet kan det i vissa fall krävas en bättre reglering än vad som i dag är möjlig med gällande lagstiftning. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågor om hur rätten till rent grundvatten skall kunna säkras bl. a, genom lagreglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. Utredaren skall också se över myndighetsansvaret i detta sammanhang.
3.5.6 Energi De förnybara energikällorna kommer i framtiden att spela en större roll inte minst för elproduktionen. Kännetecknande för t.ex. vindkraft och biobränsle är att de är arealkrävande och att förutsättningarna för energiutvinning varierar regionalt. Den fysiska planeringen bör utformas så att dessa energikällor skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk. Kommunernas översiktsplaner får stor betydelse för att uppnå dessa mål.
På regional nivå är det en uppgift för länsstyrelserna att stödja kommunerna och kraftföretagen när det gäller att utnyttja de regionala energitillgångarna på ett från miljö- och hushållningssynpunkt riktigt sätt.
3.5.7 Buller Buller utgör en påtaglig miljöstörning som drabbar ett stort antal människor i vårt land. Många utsätts för buller såväl på arbetsplatser som i bostäder och dess omgivningar. Ofta förekommer buller av olika slag även i våra rekreationsområden.
I de regionala miljöanalyserna uppger samtliga länsstyrelser att buller är ett betydande miljöproblem. Allt fler människor i vårt samhälle lider av bullerstörningar i en sådan omfattning att deras hälsa riskerar att påverkas. Bullerstörningar orsakas framför allt av vägtrafik, flygtrafik och industrianläggningar. Lokalt kan även skjutbanor och motorsportbanor uppfattas som störande.
Trafikverken har i sina miljöanalyser redovisat sin syn på bullerproblemen och utifrån sina målsättningar föreslagit vissa åtgärder. Det är en uppgift för de berörda myndigheterna att ansvara för att bullerbegränsande åtgärder vidtas. De mest utsatta boendemiljöerna och arbetsplatserna åtgärdas först.
Kommuner bör på motsvarande sätt behandla bullerfrågorna i den översiktliga planeringen och i program för hälso- och miljöskyddsarbetet.
Det fortsatta arbetet bör inriktas på att nå ned till de bullernivåer som kan betecknas som god miljökvalitet.
Ett problem som skall uppmärksammas särskilt är behovet av helt bullerfria miljöer, t. ex. i fjäll- och i skärgårdsområdena. Regeringen kommer därför att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med boverket lämna förslag till åtgärder mot buller i sådana områden. Målet är att det även i framtiden skall vara möjligt att uppleva tystnaden i vissa naturmiljöer.
'NSamnianfattning.av avsnittet; 7 det" fortsatta. miljöarbetet 'kömrmer , | | sektorsmyndigheternas -miljöansvar” ätt Vara "av "stör betydelse. Der” | "centralisering" av arbetet” inöm ”miljömyndigheterha.har, inletts: och . 2 fortsätter. Kommunernas, roll i i miljöarbetet ökar: successivt. ' 3
"De shiljömål” som formulerats skall "överföras, till söktörsmål ock. s' ”äigärdsprögram av 'sektorsmyndigheterna för olika. samhällssektore "
De nationella målen bryts. nér för olika geografiska: områden” Häri
«genom ökar" möjligheterna: att prioritera” och genomföra. de atgärder :
som behövs, för ätt, förbättra: miljön. EN ” |
> Miljörnyhdighéternias arbete effektiviseras. "Naturvårdsverkets
”gånisation ses över, Jtiksorm” 'socialstyrelsens- roll. väd gäller" hälso-. skyddsarbetet. De regionala myndigheternas” 'änsvar stärks i sans =
band med. att” Tärisstyrélsérna omorganiseras. SNS NK
Bör se a > ena tr
3.6.1 Inledning I arbetet med bl. a. planering, prövning och tillsyn enligt olika miljölagar har länsstyrelserna och kommunerna en framträdande roll. Redan i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition genomfördes en decentralisering i miljöskyddsarbetet. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommunerna fick ett obligatoriskt tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen. Kommunerna har också fått ökat ansvar på avfallsområdet. Länsstyrelserna fick ett större ansvar för prövning av miljöstörande verksamheter och ökade resurser. Samtidigt fastställdes att alla samhällssektorer har ctt miljöansvar inom sitt verksamhetsområde. Såväl länsstyrelserna som miljö- och hälsoskyddsnämnderna har sedan år 1973 haft ett omfattande tillsynsansvar enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor resp. lagen om kemiska produkter.
Verksamheten inom så gott som alla samhällssektorer påverkar tillståndet i miljön. Genom att tydligare miljömål nu formuleras ökar förutsättningarna för olika sektorer att omforma generella miljömål till sektorsmål för sina resp. verksamhetsområden. Därigenom stärks sektorsansvaret ytterligare, samtidigt som förutsättningarna för att genomföra miljöpolitiken förbättras.
På samma sätt måste miljömålen också brytas ned till konkreta mål och åtgärdsplaner för olika geografiska områden, vilket ger en grund för de regionala och lokala myndigheternas arbete.
3.6.2 Sektorsansvar och decentralisering Inom vissa områden finns förvaltningsmyndigheter, som är inriktade på tillämpning av lagstiftning, utredningsverksamhet och främjande av forskning och utveckling. Inom andra områden finns företrädesvis affärsdrivan- 65
5 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Särtryck
de verk, som närmast kan ses som utövare av en viss verksamhet. Flera statliga myndigheter har i uppgift både att driva vissa verksamheter och att svara för myndighetsutövning.
Ett sektorsansvar för miljön och för vården av naturresurserna innebär ett ansvar för såväl näringsidkare som myndigheter som driver verksamheter att anpassa sig till de fastlagda miljömålen. .
Trafiken är ett exempel på ett område där ett tydligt uttalat sektorsansvar har börjat införas. Samtliga trafikverk har på regeringens uppdrag redovisat miljöanalyser för verksamheten och för de utbyggnadsplaner som finns för de olika trafikslagen. Miljöanalyserna kommer att utgöra en viktig del av beslutsunderlaget för den framtida trafikplaneringen. Sektorsansvaret blir också tydligt bl. a. genom de fortsatta åtgärder för sjöfarten, flyget och vägtrafiken som nu genomförs. Ett annat exempel på sektorsansvar finns hos lantbruksstyrelsen, som sedan den 1 juli 1989 ansvarar för att utfärda föreskrifter om hur gödselhantering m. m. skall ske för att begränsa störningarna i den yttre miljön. Regeringen avser nu att förstärka sektorsmyndigheternas miljöansvar ytterligare genom att detta ansvar skrivs in i instruktionen för bl.a. trafikverken, de centrala fiskeri- och jordbruksmyndigheterna och skogsvårdsorganisationen. Till sektorsansvaret hör också att ta hänsyn till kulturvården i de miljöer som berörs av sektorsorganens verksamhet. I sektorsansvaret bör ingå att utarbeta sektorsplaner och åtgärdsprogram med preciserade mål för miljövården och naturskyddet som omsätter nationellt fastlagda mål på det mest kostnadseffektiva sättet. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har som: centrala myndigheter på miljöområdet ett ansvar att tillhandahålla kunskap och vara pådrivande och bör därför delta i arbetet att utforma och följa upp sektorsplanerna.
För att förstärka miljöarbetet inleddes ett arbete med ökad decentralisering av ansvar och arbetsuppgifter för miljömyndigheterna i samband med 1988 års miljöpolitiska proposition. Samtidigt tillfördes myndigheterna ökade resurser för tillsynsarbetet.
Tillsynsverksamheten har därigenom ökat kraftigt. Länsstyrelserna genomförde år 1986 ca 3 600 besök eller inspektioner. En undersökning har genomförts av naturvårdsverket, som visar att under andra halvåret 1989 genomfördes eller initierades ca 2700 besiktningar eller inspektioner av "länsstyrelserna, vilket på årsbasis motsvarar 5400 besiktningar eller inspektioner. Antalet handläggare hos länsstyrelserna som arbetar med prövning och tillsyn har ökat under den senaste treårsperioden. Ökningen av antalet handläggare är dock större i de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna, som sedan år 1989 byggt upp sin verksamhet med tillsyn enligt hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen.
Det är ännu för tidigt att utvärdera resultatet av denna förändring. Prövnings- och tillsynsverksamheten är viktiga delar i det kommande arbetet med att begränsa utsläppen från industrin och andra punktkällor till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Regeringen bedömer förutsättningarna för att genomföra den planerade omprövningen av prioriterade verksamheter som mycket goda.
Regeringen anser att arbetet med att förbättra den yttre miljön skall ske i 66
mer därför att ge arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda förutsättningarna för en ökad samverkan i tillsynsverksamheten. :
3.6.3 De centrala miljömyndigheterna En förutsättning för att sektorsansvaret och decentraliseringen skall leda till ett gott miljöskyddsarbete är också att de centrala miljömyndigheterna samordnar verksamheten genom att ta fram kunskapssammanställningar som underlag för olika beslut och genom att utarbeta allmänna råd och föreskrifter för olika verksamheter.
Statens naturvårdsverk är den centrala: myndigheten på miljöområdet. Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd utgör tillsammans med länsstyrelserna och kommunerna kärnan i miljövårdsorganisationen. Det finns också en rad andra myndigheter som har viktiga uppgifter med anknytning til! hälso- och miljövård. Boverket har ett särskilt ansvar när det gäller att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.
Regeringen har i 1988 års kompletteringsproposition redovisat riktlinjer för en övergång till en mera långsiktig styrning av den statliga verksamheten. Avsikten med den nya budgetprocessen är att åstadkomma en mer resultatorienterad styrning och budgetdialog inom staten, bl. a. genom att myndigheter och verksamheter skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år. :
Statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd har redovisat fördjupade anslagsframställningar den 1 september 1990.
Statens naturvårdsverks roll i miljöarbetet har förändrats under senare tid. Naturvårdsverkets roll som central miljömyndighet kräver en stor kontaktyta med de andra organ som har betydelse i miljöarbetet. Naturvårdsverket skall samordna arbetet för ett miljöanpassat samhälle — nationellt och internationellt. Naturvårdsverket har ett centralt ansvar för att på olika sätt stödja länsstyrelser och kommuner i deras arbete med miljöfrågorna.
Regeringen underströk i propositionen om miljöpolitiken inför 1990talet naturvårdsverkets centrala roll i miljöarbetet. Som särskilt viktiga uppgifter framhölls att utforma strategier, handlingsprogram samt råd och riktlinjer inom miljöområdet.
Den förändrade ansvarsfördelningen och förändringen i inriktningen av miljöarbetet har lett till en rad organisatoriska översyner av naturvårdsverket. Den nuvarande organisationen är enligt regeringsbeslut tidsbegränsad till den 30 juni 1991.
Regeringen beslöt den I november 1990 att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation. Utgångspunkter för arbetet är att naturvårdsverkets centrala roll i det samlade miljövårdsarbetet skall stärkas och att verkets organisation anpassas till 67
integrering av miljöarbetet i olika sektorer.
Kemikalieinspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen har ett övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter.
Kemikalieinspektionens mål och inrikting bygger på tre grundläggande förutsättningar. Den första förutsättningen är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska produkter de levererar, vilket innebär att de bl.a. har ansvaret att utreda kemikaliernas egenskaper och informera om skaderisker och förebyggande åtgärder av betydelse ur hälso- och miljöskyddssynpunkt. Den andra förutsättningen är att internationell samverkan är nödvändig och strategiskt viktig för kemikaliekontrollen och den tredje förutsättningen är att även användarna av kemiska produkter, dvs. både företag, offentliga organ och enskilda konsumenter, har ett ansvar och en uppgift i kemikaliekontrollen.
Kemikalieinspektionen skall se till att den som tillverkar, importerar eller levererar en kemisk produkt tar sitt ansvar och vet vilka effekter produkten har på hälsa och miljö. För att förbättra kunskapen om kemiska produkter kommer ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen att införas samt produktregistret att byggas ut. Kemikalieinspektionen har i samarbete med statens naturvårdsverk inlett ett arbete med en systematisk genomgång av kemikalier som kan påverka miljön negativt i syfte att få till stånd en avveckling av användningen av sådana ämnen.
Regeringen föreslår nu att kemikalieinspektionen förstärks med 8,6 milj. kr. för att kunna utvidga sitt arbete, framför allt med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och fortsatt uppbyggnad av produktregistret samt systematisk genomgång av miljöfarliga kemikalier, och för ökat internationellt samarbete.
Koncessionsnämndens verksamhet bestäms i sin helhet av nämndens uppgifter enligt miljöskyddslagen. Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan leda till förändrade uppgifter på sikt. Verksamheten förutsätts bli oförändrad under treårsperioden.
3.6.4 Det regionala och lokala miljöarbetet Genom den nya länsstyrelseorganisation som träder i kraft den I juli 1991 samlas kompetens och resurser på regional nivå till länsstyrelserna. Detta skapar ytterligare förutsättningar för ett samlat miljöarbete. Länsstyrelsen får härmed ansvaret för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna.
Länsstyrelsen har dels genomförandcuppgifter, dels samordningsansvaret för det samlade miljöarbetet i länet. Länsstyrelsernas verksamhet och organisation ses nu över för att skapa en samordnad länsförvaltning.
Översynen av naturvårdsverkets uppgifter och organisation har också beröringspunkter med verksamheten vid länsstyrelserna. En av utgångspunkterna för utredningen är att miljöarbetet skall decentraliseras. Detta 68
miljövård och naturresurshushållning. Om en decentralisering skall vara möjlig måste således dessa myndigheter och kommuner ta ett ökat ansvar för dessa frågor.
1 1988 års miljöpolitiska proposition betonades bl. a. vikten av regionala bedömningar i miljöarbetet. Uppdraget om de regionala miljöanalyserna är ett exempel på detta. Tillsättande av vissa regionala miljödelegationer är ett annat. |
Delegationernas uppgift har varit att initiera åtgärder för att göra regionerna väsentligt renare på tio år. Delegationer har tillsatts för följande områden: Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall-Timrå. Samtliga delegationer utom den för Dalälven har avlämnat sina slutrapporter. Delegationernas förslag berör alla nivåer i samhället.
Regeringen konstaterar att erfarenheterna av delegationernas arbete är goda. De har visat att det genom en stor satsning under en begränsad tid är möjligt att få fram sektorsövergripande förslag, vinna en bred förankring hos allmänheten, företag, forskningsinstitutioner och lokala och regionala organ samt att initiera åtgärder. Resultatet av delegationernas arbete utgör ett underlag för vissa av förslagen i denna proposition. Merparten av delegationernas förslag utgör grund för regionala och lokala beslut.
Kommunerna har tilldelats en mer aktiv roll i miljöarbetet bl.a. genom att miljö- och hälsoskyddsnämnderna sedan den 1 juli 1989 har övertagit tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Härigenom tillförs miljöskyddsarbetet en betydande resurs. Kommunernas kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsarbetet har gett ökade förutsättningar för en kommunal miljövårdsplanering. Kommunernas tillsynsarbete befinner sig fortfarande i många kommuner i ett uppbyggnadsskede. I samband med 1990 års budgetproposition beslutade riksdagen om ökat kommunalt ansvar på avfallsområdet. I flertalet av landets kommuner har ambitionerna på miljöområdet ökat. Detta rör bl.a. trafikplanering och förebyggande åtgärder i den egna verksamheten. En förutsättning för att denna verksamhet snabbt skall kunna byggas ut är att det finns tillgång till kompetent personal.
- "Sammanfattning av. avsnittet: Utbildning: är: en: av. :v förutsättningarna EN för att: miljöfrågorna skäll kunna: genomsyra alla verksamheter: SN
Miljöfrågorna skall integreras i grundutbildningen på alla hivåer. 2
'Miljöutbildning: införs i r läroplanerna för. grundskolan och gymnasi- 5
et: Regeringen tillkallar: en. läroplanskommitté” med "uppgift. att se '-
a hur miljöbtbildningen. skall" utformas. :
å mh: "budgetåret: 1991/92: Regeringen: föreslår” också att. den: ett: | - åriga: 'kompletteringsutbildningen, för: naturvetare och tekniker. ge
nomförs: under: ;ytterligare: tre år fr. 0: m, . budgetåret : .991/92'3 med :.:. | sammanlagt 90. antagningsplatser F per. år: - - |
3.7.1 Inledning Att genomdriva en i grunden miljöanpassad och långsiktigt hållbar utveckling är en stor utmaning. Trender måste brytas och vanor måste ändras. Detta kommer att ställa stora krav på oss alla personligen. Som kollektiv och som individer måste vi ta ansvar för de negativa miljöeffekter som utvecklingen också medför.
Utbildning är en grundläggande förutsättning för att varaktigt kunna förändra attityder och handlingssätt. Alla måste få de grundläggande kunskaperna och förståelsen för kretslopp, orsakssamband och miljökonsekvenser.
Miljöproblemen har i stor utsträckning flyttat närmare individen och har blivit svårare att lösa. En förändrad problembild kräver nya lösningar. För att rätt kunna bedöma olika valmöjligheter och påverka utvecklingen i rätt riktning är tillgången till korrekt information om miljöförhållanden och miljöpåverkan nödvändig. Positiv miljömärkning, som nu införs på nordisk bas, miljödeklarerade produkter och miljöfarlighetsmärkning är hörnstenar ikunskapsuppbyggnaden. Tillverkare och importörer har ansvar för att kunskap om olika varors miljöegenskaper finns tillgängliga. För konstruktörer och produktutvecklare skall det vara naturligt att värdera olika komponenters miljöfarlighet redan på konstruktionsstadiet.
En särskild satsning i syfte att höja den allmänna kunskapsnivån på miljöområdet kommer att genomföras i Skåne under år 1991, i enlighet med miljödelegationen för västra Skånes förslag.
Kunskaperna om hur olika verksamheter påverkar miljön ökar genom 70
forskningen. I 1990 års proposition om forskning förstärktes såväl den grundläggande miljöforskningen som den sektorsinriktade miljöforskningen. Båda syftar till att underlätta en omställning till ett mera miljöanpassat jord- och skogsbruk, ett avfallssnålt samhälle och miljöanpassade transport- och energilösningar. I propositionen slogs också fast att miljöfrågorna bör inta en central roll i all forskning och att miljökonsekvenser skall analyseras och redovisas.
3.7.2¶Utbildning
Alla medborgare skall erbjudas grundläggande kunskaper i miljöfrågor. Skolan måste förmedla den grundläggande förståelsen för sambanden mellan människan och hennes omgivning. Det innebär att förskolan och ' grundskolan skall ge en allmänbildning om miljön. Därutöver krävs särskilda utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier som har viktiga roller i produktions- och produktutvecklingen. Denna utbildning skall ges av gymnasium och högskola. Olika yrkesgrupper, t.ex. ekonomer, jurister, ingenjörer, naturvetare och miljö- och hälsoskyddsinspektörer kommer att ha centrala roller i miljöarbetet, men miljöaspekterna måste föras in även i andra utbildningar än dessa.
Inom skolväsendet pågår ett omfattande reformarbete. Utöver ändrade regelsystem för användning av resurser kommer läroplanerna att föränd-' ras. Utgångspunkterna för de mål som skall uttryckas i läroplanerna finns i I kap. 2§ skollagen: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar i skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”
För skolan innebär detta bl. a. att miljöfrågorna inte längre skall ses som skilda från annan verksamhet utan integreras i skolans hela arbete. Miljöfrågorna kommer att få en framträdande roll i den reformerade gymnasieskolan och inom vuxcenutbildningen. Denna förändring av skolans verksamhet kommer att ställa stora krav på såväl grundutbildningen av lärare som fortbildningen. |
Också inom den grundläggande högskoleutbildningen ges miljöfrågorna ökad vikt. Regeringen anser att särskilda fortbildnings- och utbildningsinsatser för lärare inom högskolan skall genomföras. En särskild referensgrupp med uppgift att aktivt följa det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer att tillkallas.
Speciell utbildning är också nödvändig inom avfallsområdet. Avfallsoch återvinningsfrågorna utgör en del av de samlade miljöproblemen. Det är särskilt viktigt att avfalls- och återvinningsfrågor blir en del av den grundläggande tekniska högskoleutbildningen både i fråga om konstruktion och produktion.
Den ökande efterfrågan under de senaste åren på miljöutbildad specialistpersonal — inte minst från industrins sida — har lett till en brist på främst kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Antalet utbildningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå utökas därför från 62 till 90 fr. o. m budgetåret 1991/92. 71
Regeringen föreslår att den ettåriga påbyggnadsutbildning av naturvetare som har startat i Kalmar, Stockholm och Göteborg fortsätter och utvecklas till ett alternativ för naturvetare och tekniker. Den ettåriga kompletteringsutbildningen genomförs under ytterligare tre år fr. o. m. budgetåret 1991/92 med sammanlagt 90 antagningsplatser per år.
I det fria och frivilliga folkbildningsarbetet finns speciellt goda möjligheter att nå ut med kunskaper till mycket breda folkgrupper. Samtliga elva studieförbund och ett trettiotal av landets folkhögskolor anordnar korta och/eller längre kurser med miljöstudier utifrån olika perspektiv.
3.7.3 Miljöfrågorna i arbetslivet Arbetet med att främja säkerhet och hälsa i arbetsmiljön är en viktig del i politiken för en god livsmiljö. De anställdas medverkan liksom de fackliga organisationernas engagemang har varit centrala inslag i detta arbete, som har varit mycket framgångrikt.
Enligt regeringens mening finns det skäl att öka samverkan i arbetet för att förbättra arbetsmiljön och den yttre miljön bl.a. mot bakgrund av det gemensamma målet att skydda människors hälsa och öka deras välbefinnande. Internationella arbetsorganisationen, ILO, antog i juni 1990 en resolution som uppmanar medlemsländernas regeringar att i samarbete med arbetsmarknadens organisationer formulera och genomföra en integrerad politik för god hälsa och miljö.
Det är enligt regeringens uppfattning av stor vikt att arbetstagarna och deras fackliga organisationer får möjlighet att delta aktivt i arbetet med att bl.a. nedbringa industrins utsläpp och avveckla användningen av farliga kemikalier. Härigenom skapas också bättre förutsättningar för att samtidigt lösa både miljö- och arbetsmiljöproblem.
På arbetsmiljöområdet bedrivs en omfattande utbildningsverksamhet riktad till skyddsombud, arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att utforma arbetsmiljön. Arbetsmiljöfonden stöder sådan utbildning genom att ge bidrag till arbetsmarknadens organisationer, branschförbund och andra sammanslutningar av företag.
Utbildningens innehåll utformas närmare av de organisationer som bedriver utbildningen, vilket medger en anpassning till de specifika arbetsmiljöproblem som finns i olika delar av näringslivet. De fackliga organisationernas utbildning lägger stor vikt vid det förebyggande arbetsmiljöarbetet t.ex. sådana insatser som kan göras i samband med planering och beslutsfattande på arbetsplatserna. Under senare år har arbetsmiljöaspekterna i samband med teknisk utveckling och datorisering blivit ett naturligt inslag i många fackliga organisationers skyddsombudsutbildning. Övergången till lösningsmedelsfria lacker och färger, som är motiverad både från miljö- och hälsosynpunkt, har också underlättats genom särskilda utbildningsinsatser från de fackliga organisationernas och branschorganisationernas sida.
Enligt regeringens uppfattning är det värdefullt att kopplingen mellan arbetsmiljö och yttre miljö behandlas i skyddsombudsutbildningen och i andra arbetsmiljöutbildningar.
Arbetsmiljöinstitutet ansvarar för vidareutbildningen av företagshälsovårdens personalgrupper, bl.a. företagsläkare, företagssköterskor och skyddsingenjörer. Företagshälsovården har en betydelsefull roll som stöd för arbetsgivare och anställda vid t.ex. planering och förändring av verksamheter samt vid val av olika produkter. Hos företagshälsovården samlas också kunskap om hur olika produkter och ämnen påverkar människors hälsa.
Frågor om yttre miljö tas upp i samtliga av institutets vidareutbildningar i företagshälsovård. Därutöver ger institutet särskilda kurser i bl.a. kemisk produktkontroll och bekämpningsmedelshantering.
Regeringen anser att den kompetens som företagshälsovården på detta sätt byggt upp i miljömedicinska och miljötekniska frågor bör tas till vara.
4 Åtgärder inom olika områden
4.1¶Miljö och ekonomisk utveckling
Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar i det svenska samhällsbyggandet. De sociala trygghetssystemen har kunnat byggas ut och den materiella välfärden har ökat i takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är centralt för en ckonomisk politik med sikte på ökad välfärd, social trygghet och en god miljö.
Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem som miljöproblem.
Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. Tillväxt innebär ökad kapacitet att tillverka varor och tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd utveckling i ett välfärdssamhälle.
En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt eftersom resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.
För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi vårda samhällets tillgångar, inklusive naturresurserna. En hållbar utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförmögenhet som är minst lika stor som i dag.
Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt med målet om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts. Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten skapat.
Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med ny produktions- eller reningsteknik och industriproduktionen har kunnat öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis miljöanpassad produktions-, energi-
eller transportteknik som behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett miljövänligare samhälle. |
Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God miljö- och resurshushållning måste tillgodoses 1 alla led från råvara till slutligt avfall. Detta blir allt mer tydligt ju bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kommer, som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.
Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att förutsättningarna för ekonomisk tillväxt säkerställs genom att olika insatser görs för att främja främst en utveckling och förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propositionen om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan utveckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet, förutsägbarhet och omställningstid väsentliga i detta sammanhang.
För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå behöver industrin och andra aktörer erforderlig tid för att genomföra nödvändiga investeringar och utveckla nya miljöanpassade tekniker, processer eller produkter. Längre omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljökrav. Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1, att ambitionerna för miljöpolitiken undviker handelspolitiska svårigheter samt står i samklang med strävan mot en internationell harmonisering av miljökraven.
Ett långsiktigt mål är att all produktion skall vara ren från början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl.a. vid energiproduktion, behövas . satsningar på efterhandsrening. I det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt vid att reningskraven riktas mot de områden där reningskostnaderna är lägst.
En god ekonomisk tillväxt förutsätter en anpassning av ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar. Ineffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa enskilda företag eller branscher för anpassning och strukturell omställning till miljöanpassade verksamheter. Ambitionen måste därför vara att minimera dessa kostnader.
Vårt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk tillväxt efter förändringar i bruttonationalprodukten, bör vidareutvecklas. Välfärdsbegreppet bör representera mer av helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte utan vidare kan uttryckas 1 traditionella ekonomiska
termer. | |
För att kunna använda oss av det vidare begreppet nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till förändringar i miljön samt exploateringen av naturresurserna. Mot denna bakgrund har regeringen under år 1990 tillsatt en särskild utredare, med uppgift att utreda frågan om hur nationalräkenska- 14
underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska bedömningar. Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resulta- : ten av sitt arbete senast den I april 1991.
Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer, samtidigt som: förutsättningar skall skapas för en långsiktigt uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan -understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.
4.2¶Jordbruket och skogsbruket
Berns av avsnittet: Riksdagen. beslutade. våren: 1990 om -
a nätur- "och kulturmiljövärden skall. bevaras: Ett nytt.s öd" fö
NN Jandskapsvärd: har införts Stödet uppgår till:550 milj. kr. 'unider en' treårsperiod. NN : :
| : Läckaget av närsalter: från jördbräket. skall 'halverås. mellan. åren... DM 1985: 'och 1995. 'Ammöniakavgånger: begränsas i i ett förstå: steg "med: Mu - . 25 €W. till är 1995: En: rad åtgärder har redan genomförts Komplett -
rande åtgärder | föreslås. nu så att målen kan uppfyllas: Ne
| ' Kadmiuminnehållet. i handelsgödselmedel; måste begränsas. En
. särskild. utredare tillkallas för att bl. at itreda behovet av ett ävgifts
na Användningen. av bekämpningsmedel” har 'hålverats. under. den - SA senästeé femärsperioden och skall ytterligare” halveras. till Strax" "efte
«mitten? av” "1990-talet: SR |
- : En. översyn” av skogspolitiken har. inletts
precisera c ett: miljömål. för skogsbruket, : öv s
"Regeringen föreslår. nu att ett Teservationsarislag. på. 58, , milj. kr. MH "änvisas för miljöskyddande' åtgärder i i jordbruket: Regeringen: före"...
CUslår, vidare: ätt en miljöavgift införs på flytande: animoniak. Skärpta: -
teglet, om 'markavvattning införs i naturvårdslagen” - |
4.2.1 Inledning Livsmedelspolitikens inriktning ändrades genom beslut i riksdagen våren 1990, i huvudsak i överensstämmelse med regeringens proposition om livsmedelspolitiken. Riksdagsbeslutet hade föregåtts av ett intensivt utredningsarbetce som bl. a. syftade till att få en livsmedelspolitik som förenar den moderna konsumentens krav på hälsosamma och billiga livsmedel med ett miljöanpassat och rationellt lantbruk. Riksdagens beslut innebär i :korthet tre viktiga saker. Prisreglering och exportstöd avvecklas med bör-' 75
GATT-avtal. Genom åtgärder riktade direkt till enskilda lantbrukare kommer vissa allmänna mål att kunna uppfyllas och tillgodoses på en fri marknad. Detta gäller miljöhänsyn, beredskapsfrågor och regional spridning av livsmedelsproduktionen. Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den genetiska variationen och biologiska mångfalden och att minimera växtnäringsläckage och användningen av bekämpningsmedel. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora och fauna. Miljö- och landskapsvården har därför fått stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. Det öppna landskapet skall där detta anses väsentligt från kultur- och naturvårdssynpunkt, hävdas med landskapsvårdande stöd.
Jordbruket i Sverige har genom seklerna bidragit till att utforma en levande landsbygd och ett öppet landskap. Jordbruket har bidragit till att artrikedomen i Sverige har förändrats och i vissa fall ökat. Under de senaste decennierna har emellertid det mekaniserade och kemikalieintensiva jordbruket fört med sig en rad negativa miljöeffekter. Användningen av bekämpningsmedel utgör t.ex. ett hot mot djur och växter i odlingslandskapet. Genom de åtgärder som regeringen tidigare vidtagit minskar nu användningen av bekämpningsmedel. Användningen av handelsgödsel och stallgödsel har lett till ökande läckage av närsalter till vattendragen och avgång av ammoniak till luften. En ökad stordrift och utdikning av våtmarker leder till en utarmning av biotoper.
Riksdagen beslutade år 1988 i enlighet med regeringens proposition om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket m.m. bl.a. om åtgärder för att minska närsaltläckage från jordbruket. Dessa åtgärder avsåg huvudsakligen krav på ökad lagringskapacitet på stallgödsel, skärpta regler för spridning av gödsel på åkrarna, regler för odling av fånggröda samt höjda miljöavgifter på handelsgödsel för att stimulera till minskad användning. De skärpta reglerna infördes i första hand i kustområden vid de mest påverkade havsområdena. Målet var att uppnå en halvering av närsaltläckaget i belastade områden till år 2000. Ytterligare åtgärder behövs ecmellertid för att nå detta mål och för att begränsa påverkan på haven. Målet har i internationella överenskommelser skärpts till att halvera närsaltläckaget från jordbruket till år 1995 för att det skall vara möjligt att uppnå den halvering av den totala tillförseln av närsalter till haven genom mänsklig påverkan.
Regeringen har tidigare angivit att målet är att hälso- och miljöriskerna vid användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall minska. Som första steg har en halverad användning i princip uppnåtts mellan åren 1985 och 1990. Enligt riksdagens beslut i enlighet med den livsmedelpolitiska propositionen år 1990 skall användningen av bekämpningsmedel halveras ännu cen gång till strax efter mitten av 1990-talet.
Regeringen bedömer att den livsmedelspolitiska reformen ytterligare kommer att begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan. Reformen ger utrymme för ett framtida miljöanpassat jordbruk.
I samband med reformen kommer det att ske en omläggning av jordbrukets växtproduktion. Regeringen har beslutat om stödåtgärder för åker- 176
tion, t.ex. plantering av energiskog eller lövskog eller anläggning av våtmarker.
Regeringen har givit naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. I uppdraget skall även effekterna, behovet, och omfattningen av samt formerna för landskapsvårdsersättningen utvärderas, liksom tillämpningen av vissa delar av lagen om skötsel av jordbruksmark.
Odling av biobränslen i slättbygder och anläggning av våtmarker bidrar till att närsaltläckaget från jordbruksmark minskar. Det s.k. anläggningsstödet kan erhållas för plantering av löv- och energiskog. Stödet till odling av biobränslen i slättbygder minskar jordbrukets närsaltläckage och naturoch kulturvärden i landskapet bibehålls. |
4.2.2 Närsalter m. m. För den svenska belastningen av närsalter på havs-, yt- och grundvatten utgör jordbruket fortfarande en betydande källa. För vissa jordbruksinten- ' siva områden kan det t. o. m. vara den dominerande källan.
De regler för lagring och spridning av stallgödsel som tidigare införts, samt höjningen av miljöavgiften för handelsgödsel har redan börjat ge effekt. Det är emellertid inte tillräckligt för att uppnå en halvering av kväveutsläppen. Den omställning av jordbruket som den livsmedelspolitiska reformen leder till beräknas också kraftigt bidra till minskat närsaltläckage.
Regeringen anser att föreskrifter skall utfärdas avseende krav på utökad andel höst- och vinterbevuxen mark. Detta är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska närsaltläckaget. Regeringen föreslår att medel anvisas för information och försöksverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark.
En annan viktig källa till kvävebelastningen är ammoniakavgången. Dessa utsläpp är i första hand ett nationellt problem eftersom ammoniak sprids över betydligt kortare avstånd än t.ex. kväveoxiderna. Ca 40260 av nedfallet av ammoniak kommer från svenska källor och då främst från jordbruket i samband med hantering av stallgödsel. Åtgärder kan vidtas för att begränsa ammoniakavgången till luften från gödselhanteringen. Genom teknisk utveckling av gödselspridare kan ammoniakavgången minskas ytterligare. Målet är att i första hand begränsa ammoniakavgången med 2596 till år 1995, räknat från dagens nivå. Möjligheterna att begränsa utsläppen med 50 2 till sekelskiftet utreds.
Ett kompletterande åtgärdsprogram för att minska kväveutsläppen till mark, vatten och luft från jordbruksföretag, utarbetas av lantbruksstyrelsen i samråd med naturvårdsverket. Regeringen föreslår att sammanlagt 58,1 milj. kr. anvisas för miljöskyddande åtgärder 1 jordbruket. I detta ingår bl.a. försök och utveckling främst med avseende på hantering av stallgödsel och utsläpp av ammoniak. Utveckling av metodik för typgodkännande och serieprovning av gödselspridare ingår också. : 177
ekonomiska styrmedel så att användningen av handelsgödsel minskar. Den totala användningen av gödselmedel i jordbruket har minskat med 1290 under den senaste femårsperioden. Regeringen föreslår nu att en miljöavgift tas ut på flytande ammoniak i likhet med vad som gäller övriga handelsgödselmedel. I samband med att prisregleringsavgiften på handelsgödsel avskaffas kommer regeringen att överväga om en miljöskatt är en kostnadseffektiv åtgärd för att få till stånd ytterligare begränsningar av närsaltläckage från för stor användning av handelsgödsel.
Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utredare tillkallas för att utreda behovet av ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. I uppdraget ingår också att redovisa ett förslag till högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.
4.2.3 Landskapsvård För att skydda det svenska odlingslandskapet har en rad åtgärder genomförts. Ett särskilt stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, det s.k. NOLA-bidraget, infördes år 1986. Riksantikvarieämbetet tilldelades år 1987 vissa medel för kulturbevarande åtgärder. Genom det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 har ett nytt stöd för landskapsvårdande åtgärder införts som under en treårsperiod beräknas uppgå till 550 milj. kr.
I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den får tas ur produktion. I de fall sådan areal är av väsentligt intresse för kultur- eller naturmiljön kan samhället : avtala med brukaren att han mot viss ersättning fortsätter med jordbruksproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkringliggande mark när länsstyrelsen bedömer att marken är betydelsefull för att skapa den helhetsbild av landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver, Grunden för att landskapsvården skall fungera är att det finns ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. För sådana naturvårdsåtgärder disponerar myndigheterna särskilda medel. Genom ersättningarna för landskapsvård, i kombination med de möjligheter som naturvårdslagen ger och frivilliga åtgärder från bl. a. kommunerna, finns det goda möjligheter att för framtiden säkerställa värdefulla områden i odlingslandskapet.
4.2.4 Bekämpningsmedel Regeringen föreslår att miljöavgiften för bekämpningsmedel konstrueras om i samband med att prisregleringsavgiften inom jordbruket omvandlas till miljöavgifter. Den bör anpassas till prisregleringsavgiftens nuvarande utformning, dvs. en omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift som relateras till medlens risker.
Kemikalicinspektionen ges i uppdrag att undersöka möjligheten att införa differentierade avgifter efter bekämpningsmedlens farlighet och risken med deras användning. Därmed skapas bättre förutsättningar för att kunna styra mot miljömålen, dels genom övergång till bekämpningsmedel med mindre risker, dels genom minskad användning av bekämpningsme- 78
medelsan vändningen från år 1990 till strax efter mitten av 1990-talet.
För närvarande råder förbud mot att använda stråförkortningsmedel. Förbudet gäller inte rågodling. Användningen av stråförkortningsmedel ger möjlighet att öka kvävegivan utan att risker för liggsäd ökar. Detta medför risk för ökat växtnäringsläckage och förorening av vattensystem. För närvarande finns inte rågsorter som ger acceptabel avkastning och kvalitet utan att stråförkortningsmedel används. Undantaget för rågodling kommer därför att förlängas.
Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande organismer pågår i viss utsträckning 1 Sverige men är än så länge mycket begränsad. Bl.a. har konkurrensen från de väletablerade och relativt sett billiga kemiska medlen hämmat introduktionen av biologiska bekämpningsmedel. Under de senaste åren har bilden dock förändrats bl. a. som en följd av en kritisk inställning till kemiska medel och på grund av utvecklingen av genteknik. I den mån de biologiska bekämpningsmedlen erbjuder fördelar från hälso- och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen. Introduktion av biologiska bekämpningsmedel kan dock medföra risker för miljön. Ett system införs därför för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.
4.2.5 Jordbrukets bevattningsbehov Vid en omläggning av växtproduktionen och odling av energigrödor är det särskilt angeläget att beakta tillgången på vatten, då energigrödorna kan vara mer vattenkrävande än den nu odlade grödan. Redan i dag är jordbruket den tredje största vattenförbrukaren i landet. Under de senaste årens torra somrar har det förekommit konkurrens om vattnet inom ett flertal områden i Sverige. I många fall har konflikterna och problemen skärpts bl. a. till följd av mindre vattentillgång under sommarhalvåret och ökade behov under de senaste åren. I de jordbruksintensiva områdena ökar nu behovet av att anpassa grödorna med hänsyn till befintlig vattentillgång samt att tillförsäkra sig att det finns vatten genom att ordna för uppsamling och lagring.
Mot denna bakgrund avser regeringen att ge lantbruksstyrelsen i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden samt redovisa lösningar för hur vattenbehovet kan täckas.
4.2.6 Skogsbruket Nuvarande skogspolitik beslutades år 1979. I den betonas bl. a. behovet av hänsyn till naturvårdens intressen. Förutsättningarna för skogsnäringen har sedan dess förändrats i flera olika avseenden, t.ex. i fråga om dess betydelse för landets ckonomi och energiförsörjning samt 1 fråga om förhållandena internationellt. Samtidigt hotas våra skogar på olika sätt av luftföroreningar, bl.a. svavel- och kväveoxider. Dessutom har insikten ökat om behovet av att bevara cn biologisk mångfald i naturen och av ett skogsbruk som bygger på de naturgivna förutsättningarna. Regeringen har 79
mot denna bakgrund tillkallat en kommitté med parlamentarisk sammansättning för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som behövs. Kommittén skall bl. a. precisera ett miljömål för skogsbruket.
4.2.7 Dikning av våtmarker Ett särskilt problem som uppmärksammas inom såväl jordbruket som skogsbruket gäller skyddet av våtmarkerna. Våtmarker bidrar effektivt till att förhindra avrinningen av kväve och utgör samtidigt livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter, av vilka många är hotade. Totalt sett har ungefär en tredjedel av landets våtmarker dikats ut sedan början av 1800talet, varav ca 25 960 för skogsbruksändamål. I vissa jordbruksområden har 9096 av våtmarkerna försvunnit. Årligen markavvattnas i skogsbruket ca 15 000 hektar och skyddsdikas ytterligare ungefär 30 000 hektar.
Utvecklingen måste hejdas eftersom våtmarker tillhör de viktigaste biotoperna i landskapet och är av stor betydelse för att minska näringsläckaget till havet. Det är viktigt att återskapa våtmarker både för naturvården och för ett minskat växtnäringsläckage. Regeringen föreslår att naturvårdslagen ändras och att en möjlighet införs att föreskriva om förbud mot markavvattning i områden där det från naturvårdssynpunkt är särskilt angeläget att bevara våtmarker. Skyddsdikning skall enligt förslaget anmälas till skogsvårdsstyrelsen. Det av riksdagen beslutade anläggningsstödet kan utnyttjas för att återskapa våtmarker i jordbrukslandskapet.
- Sammanfattning av vävsnittet: i; Hälsofarli gå effekter begränsas kraftigt” :
still: början: av 2000-talet: "Trafikens .miljöstörande' effekter skall kraft-..
DN igt begränsas. Regeringen bedömer att miljöeffekter I förorsakade av Nn
.. den svenska trafiken” "kommer att vara undanröjda till år 2010: Trafiz. >
kens. klimatpäverkande: effekter skall begränsas'i N enlighet med strå- tt :tegin för. 'minskad' klimatpåverkan, | sr NV SEEN i . Trafikens köstnadsänsvar. ses: över. "Investeringar infrastrukturen 2 |
sa skall öka för att. minska: miljöskadorna: och föratt öka tillgänglighe se ” ten. Ett program för.att' minska trafikens' miljöeffekter, och förbättra =
- framkomligheten: génomförs i i tre storstäder. . | a -Regeringen. är beredd att: "avsätta. 5 500. milj. kr öm bidrag. fill. |
. finansieringena av. åtgärder i i storstadsomirådena: - vö
. Det internätioriella samarbetet intensifieras: Regeringen avser att en - "inom i ramen. för EES-processen: verka. för: att' ävgåskraven för: per Nn cn sönbilar, lätta. lastbilar och bussar skärps snärast men senäst fr. :0:M: 7 ee år 1996. Regeringens ambition” är. "att: genöm ett brett nordiskt sam: nn arbete. införa skärpta: regler. för svävelhalt i i "bränslen" som änvänds" i I "färjor: och andra fartyg, Internationella avgas krai bör” in jräs. för. : Mygöt: : : : ot i - "Utsläppen: från: enskilda: fördon. "skall. minskas: ytterligare, ble a. SS - genom . att miljöklasser. införs. för. att ge "ekonomisk stimulans: till M "miljövänliga fordon: "Miljöklåsser kommer; att' införas för personbi : | Jar, bussar och lastbilar fr.o.m. 1993 års riddeller. Miljöklassindel -
ningens skärps för dieselbränsle.:”
1¶Vid projektering: av nya, spårsystem skall miljökonsekvensbeskriv
Te ningar upprättas. Inom: -vägplaneringen' introduceras 'miljökonsek- l
- monstrationsprojekt rörande användning: av motgralköholer.
4.3.1 Inledning Möjligheter till transporter och kommunikationer har i alla tider varit en grundpelare för samhällsutvecklingen. Det är genom kommunikation mellan människor och orter som samhällen bildas, fortlever och utvecklas. Utvecklingen av transporter har också genom hela historien gått hand i hand med samhällsutvecklingen i övrigt. De tekniska och ekonomiska förutsättningar som i olika utvecklingsskeden begränsat transportmöjligheterna har samtidigt satt bestämda gränser för vad som kunnat åstadkommas på andra samhällsområden och starkt påverkat möjligheterna att tillgodose olika materiella, sociala och kulturella behov. Transportpolitikens övergripande mål är att landets medborgare och näringslivet i landets alla delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker 81
6 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Särtryck
och hälso- och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Ett av de viktiga delmålen för trafikpolitiken är således att bidra till en god miljö. Inriktningen skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet.
Det kan finnas motsättningar mellan miljömålet och övriga trafikpolitiska mål. När kostnaderna för att resa ökar, minskar människors möjlighet att resa och därmed t. ex. tillgängligheten till arbetsplatser.
Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transportsektorn för att möta 1990-talets transportbehov och behovet av att kraftigt minska sektorns miljöpåverkan.
Trafikens kostnadsansvar är i det här sammanhanget en viktig utgångspunkt. Det innebär att samtliga trafikslag och samtliga fordon skall bära sina samhällsekonomiska kostnader. Som ett steg i denna riktning beslöt riksdagen med anledning av regeringens trafikpolitiska proposition år 1988 om vissa höjningar av bensinskatten liksom av kilometerskatten. Miljöskatter har bl. a. i samband med skattereformen införts för vägtrafik och luftfart. För närvarande genomförs en översyn av kostnadsansvaret.
Hittills har miljömotiverade åtgärder som beslutades på 1970- och 1980talen i mycket hög grad koncentrerats till det enskilda fordonet. Men även andra åtgärder, såsom sänkt hastighetsgräns på vissa vägar samt ökade krav på miljöhänsyn i investeringsplaneringen, har genomförts. Dessa åtgärder har nu börjat ge resultat. Blyutsläppen från vägtrafiken har minskat radikalt. De åtgärder som vidtagits för att begränsa främst personbilarnas, men i någon mån även lastbils- och busstrafikens utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolmonoxid och kolväten börjar också ge resultat. För att nå de långsiktiga målen föreslår regeringen ytterligare åtgärder.
Samtidigt har andra problem fått ökad uppmärksamhet. Det gäller främst transportsektorns koldioxidutsläpp, vars betydelse bara för några år sedan inte hade uppmärksammats, men som 1 dag ägnas stor uppmärksamhet. Ett annat exempel är sjöfartens utsläpp av bl.a. svavel- och kväveoxider, som är väsentligt större än vad som tidigare beräknats. Storstadstrafikutredningen har samtidigt kastat nytt ljus över de problem som storstadstrafiken ger upphov till. De skador som uppstår på människors hälsa på grund av trafikens utsläpp är särskilt viktiga i sammanhanget.
Stora insatser krävs för att lösa problemen och för att uppnå redan fastlagda mål. Insatser krävs inom transportsektorn, liksom inom andra sektorer. Regeringen föreslår därför att följande eftersträvas vad gäller trafiksektorns miljöarbete: e Hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Härvid
krävs åtgärder i de större städerna och för att begränsa i första hand
partikelutsläppen från dieseldrivna fordon och skärpta avgaskrav för
andra fordon. e Trafikens miljöstörande effekter skall kraftigt begränsas. Regeringen
bedömer att effekter som försurning och övergödning förorsakade av
den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010. De
svenska utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från trafi- 82
ken kan minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. e Trafikens bidrag till klimatpåverkan skall begränsas i enlighet med
klimatstrategin.
Åtgärdsbehovet är således stort. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna. Regeringen anser att arbetet bör inriktas på åtgärder beträffande storstadstrafiken, investeringar i järnvägen samt skärpta krav på fordon och bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet till en sådan samlad insats.
4.3.2 Internationellt samarbete Sverige har lagt ner ett betydelsefullt arbete inom den s.k. Stockholmsgruppen som kom till på svenskt initiativ år 1985. I gruppen ingår alla EFTA-länder utom Island samt Danmark, Tyskland, Nederländerna och Kanada. Genom detta samarbete har överenskommelser utarbetats rörande bilavgasföreskrifter, vilka fungerar som utgångspunkt för de nationella regler som länderna inför.
Det internationella intresset för arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan ökar nu kraftigt. I november 1989 antog t.ex. den permanenta europeiska transportministerkonferensen, CEMT, en särskild trafikoch miljöresolution. Resolutionen pekar på behoven av att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra energianvändningen och miljöanpassningen i trafiken. En särskild internationell hearing med bil- och bränsleindustrin i världen anordnades hösten 1990. På svenskt initiativ behandlades trafikoch miljöfrågorna vid det miljöministermöte som hölls gemensamt för EG-EFTA i november 1990. Avgörande för framgången på detta område är att Europas regeringar samfällt medverkar till skärpta krav för alla utsläpp av skadliga ämnen. Inom EG finns förslag om att skärpta avgaskrav skall införas på personbilar år 1993.
Regeringen anser att Sverige i framtiden i ökad utsträckning skall agera för att uppnå internationella överenskommelser på detta område. Förutsättningarna att nå framgångar i ett sådant arbete förbättras genom det närmare västeuropeiska samarbete som nu håller på att växa fram. Nya möjligheter erbjuds att driva på i miljöarbetet och ger därmed förbättrade möjligheter att motverka de storregionala och globala miljöproblem som transportsektorn bidrar till. De krav på gemensamt handlande tillsammans med övriga EFTA-länder och med EG, som detta innebär, kan och skall utvecklas för att förbättra miljön.
4.3.3 Storstads- och tätortsfrågor Biltrafikens expansion har medfört allt större påfrestningar på miljön och hälsan och allt sämre framkomlighet på vägar och gator framför allt i storstadsregionerna. Trafiken är nu den avgjort största källan till miljöstörningar. Värst är luftföroreningarna och de lokalt höga bullernivåerna utmed trafikleder och hårt trafikerade gator.
Regeringen har tillsatt särskilda förhandlare för de tre storstadsområde- 83
na. Deras uppgift har varit att tillsammans med lokala och regionala aktörer förhandla fram åtgärdspaket för att komma tillrätta med miljöoch framkomlighetsproblemen i resp. region. Regeringen är beredd att avsätta 5 500 milj. kr. som ett bidrag till finansieringen av åtgärder som storstadsförhandlarna kan träffa överenskommelse om. Förslaget redovisas i propositionen om näringspolitik för tillväxt.
De särskilda miljöprojekt för Göteborg, Sundsvall-Timrå och västra Skåne, som regeringen tidigare tillsatt, har samtliga redovisat behov av kraftfulla insatser för att begränsa hälso- och miljöproblemen från trafiken i dessa regioner. Det material som projekten utarbetat kommer att utgöra underlag för det fortsatta åtgärdsarbetet inom resp. region. En särskild samordnare för Sundsvall-Timråregionen kommer att tilikallas för att arbeta vidare med förslagen om regionens kommunikationsnät.
Det står klart att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att komma till rätta med trafik-, miljö- och hälsoproblemen i främst storstadsområdena. Regeringen anser att rekommendationen om låg-emitterande tunga tätortsfordon, LETT-rekommendationen, som utarbetats som vägledning för köpare av sådana fordon, bör följas i största möjliga utsträckning. Naturvårdsverket och trafiksäkerhetsverket bör i samarbete med kommerskollegium, och med hänsyn till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket låga utsläpp av avgaser och buller. Bullerstörningar från trafik i tätorter skall uppmärksammas i ökad utsträckning.
Framkomligheten för kollektivtrafiken och distributionstrafiken skall förbättras genom de åtgärder som genomförs med anledning av storstadsförhandlarnas förslag. Regeringen bedömer att 40 miljarder kr. kommer att investeras i storstädernas trafiksystem under 1990-talet. Detta innebär bl.a. investeringar i moderna kollektivtrafiksystem, rena fordon och förbifarter. Förslagen behandlas i regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt.
Den kommunala och regionala planeringen bör ta till vara möjligheterna att förbättra trafikunderlaget för kollektivtrafiken. Planhandlingar bör redovisa tydliga konsekvensbeskrivningar med avseende på trafiken och miljön. Kommunerna skall ges legala möjligheter att begränsa miljöstörande trafik i stadskärnorna.
4.3.4 Fordon och bränsle Åtgärder i alla typer av fordon och bränslen inom alla trafikslag skall framöver vara den viktigaste komponenten i strategin för att uppnå ett miljöanpassat transportsystem.
Riktlinjerna för att minska utsläppen från motorfordon lades fast genom 1988 års miljöpolitiska beslut. Avgaskraven skärptes för personbilar fr.o.m. 1989 års modell. För lätta lastbilar och bussar gäller de skärpta kraven obligatoriskt fr.o.m. 1992 års modell. De nya kraven infördes på frivillig väg och med ekonomiskt stöd redan fr.o.m. 1990 års modell. Kraven för tunga lastbilar och bussar skärps fr. o. m. 1993 års modell.
Principiellt kan man påverka bränslets egenskaper, förbränningen, av- 84
gasreningen eller fordonets rull- och luftmotstånd på ett sådant sätt att utsläppen från fordonet minskar. Utvecklingen hittills visar att jämförelsevis lite gjorts vad gäller bränslets egenskaper. Succcssiva förbättringar har gjorts i fråga om förbränningsteknik, liksom rull- och luftmotstånd. De mest betydelsefulla förbättringarna har under senare år emellertid skett genom direkta reningsåtgärder, som t. ex. trevägskatalysatorn.
Strävan skall även fortsättningsvis vara att de miljökrav som ställs på fordon är teknik- och konkurrensneutrala. Miljökraven skall således inte ange vilka tekniker som skall användas, eller hur utvecklingsinsatserna skall fördelas mellan åtgärder på bränsle, förbränning, rening eller annat. Kraven skall i stället ange acceptabla utsläppsnivåer. För bränsle finns dock skäl att införa vissa krav som anger en lägsta godtagbar kvalitetsnivå.
Utvecklingen mot ökad användning av blyfri bensin är ett exempel på en positiv utveckling inom området. Regeringen ser dock skäl att driva på utvecklingen ytterligare och föreslår därför att skatten på blyfri bensin sänks, medan en höjning sker för annan bensin.
Genom att använda mer miljövänliga dieselbränsten kan de hälsovådliga utsläppen begränsas väsentligt. Regeringen föreslår därför att miljöklasserna för dieselbränsle förändras så att dieselkvaliteterna i klass 1 och 2 blir renare. Därutöver bör, samordnat med EG, högsta tillåtna svavelhait i dieselbränsle sänkas.
Miljövinster kan också uppnås om traditionella bränslen, dvs. främst bensin och diesel, ersätts med alternativa drivmedel. Det kan gälla motoralkoholer, gas och el. För att driva på utvecklingen av alternativa drivmedel kommer regeringen inom kort, i propositionen om energipolitiken, att föreslå att 30 milj. kr. per år anvisas under fyra år som stöd till utvecklingsoch demonstrationsinsatser rörande användningen av motoralkoholer.
Flera färjerederier har, till följd av frivilliga överenskommelser, gått över till lågsvavlig, mer miljöanpassad bunkcerolja. Generellt sett innehåller dock sjöfartens bränsle stora mängder svavel och andra föroreningar. Detta orsakar förbränningstekniska problem och ger upphov till stora utsläpp av luftföroreningar. Sverige skall därför inom International Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser som är skadliga för miljön. Det är regeringens bestämda ambition att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för högsta tillåtna svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i huvudsak den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. Även utsläppen av kväveoxider från sjöfarten bör minska. Förslag till åtgärder bör utarbetas av berörda myndigheter redan under år 1991.
Beträffande bilarnas utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolväten och kolmonoxid, klarar befintlig teknik mer än vad dagens utsläppskrav anger. Det framgår av tester av befintliga fordon, liksom det faktum att man på andra håll i världen, särskilt i Kalifornien, ställer högre krav på fordonen.
Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuropa skärpa avgaskraven för personbilar och lätta lastbilar och bussar snarast men senast fr.o.m. år 1996 till den nivå som införs federalt i USA med 85
7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Särtryck
början från 1994 års modeller. Miljöeffekten blir störst om sådana krav införs tidigare och samordnat med övriga länder i Västeuropa. Regeringen avser därför att aktivt inom ramen för EES-processen verka för att kraven inom EFTA och EG skärps till denna nivå snarast men senast fr. o. m. år 1996.
Regeringens ambition är att tillsammans med övriga länder i Västeuropa skärpa avgas- och bullerkraven för tunga fordon fr. o. m. år 1996 så att de ungefär motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen bedömer att det finns goda möjligheter att genomföra detta samordnat med EFTA och EG.
För att påskynda introduktionen av mer miljöanpassade fordon kommer regeringen att föreslå att ett system med miljöklassning av nya fordon införs fr.o.m. 1993 års modeller. Genom ett sådant system kommer introduktion av fordon med goda miljöegenskaper att stödjas.
Inom luftfarten har vissa förbränningstekniska förbättringar skett till följd av de miljöskatter som infördes i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut. Utvecklingen av flygmotorer har ännu inte kommit så långt att utsläppskrav kan ställas för ett ikraftträdande i början av 1990-talet. Men flygmotorindustrin är för närvarande inne i ett intressant utvecklingsarbete. Sannolikt kommer teknik att finnas tillgänglig i slutet av 1990-talet som ger avsevärda utsläppsminskningar av framför allt kväveoxider. Sverige agerar för att skärpta avgaskrav införs på flygplan senast mot slutet av 1990-talet.
Avgaskrav för dieseldrivna järnvägsfordon utformas i samband med utvecklingen av nya lätta motorvagnar, i första hand för persontrafik på järnväg. Regeringens ambition är att införa dessa krav tillsammans med andra länder i Europa.
Tidigare har inga krav ställts på utsläppen från arbetsfordon. De har visat sig bidra med relativt stora utsläpp av bl. a. kväveoxider. Naturvårdsverket skall därför utarbeta förslag i samråd med andra berörda myndigheter till avgaskrav på arbetsfordon. Regeringen avser att verka för att samordnade krav för traktorer och arbetsmaskiner införs inom EFTA och EG fr. o. m. år 1995. Miljöklasser bör prövas även för denna typ av fordon.
Ambitionen att begränsa utsläppen av koldioxid kräver åtgärder även inom transportsektorn, som svarar för drygt en tredjedel av dessa utsläpp. Det ankommer på naturvårdsverket i samarbete med kommerskollegium, konsumentverket samt andra berörda myndigheter och med hänsyn till utvecklingen inom EG att utreda möjligheten att införa gränsvärden för koldioxidutsläpp från vägfordon.
4.3.5 Infrastruktur Samtliga transportslag och trafiksystem är förknippade med utsläpp av luftföroreningar och andra miljöstörningar. Påverkan sker dels i form av miljöeffekter vid byggande, drift och underhåll av trafiksystemen, dels genom att dessa påverkar trafiken och transporternas fördelning mellan olika trafikslag.
Järnvägssystemet skall byggas ut för att kunna utgöra ett konkurrens- 86
kraftigt alternativ inom såväl person- som godstrafiken. Även vägsystemet måste successivt anpassas i miljövänlig riktning. Regeringen har redan föreslagit riksdagen att anslagen över statsbudgeten för investeringar i järnvägstrafik under den kommande tioårsperioden höjs från 10 miljarder kr. till 15 miljarder kr. En särskild infrastrukturfond inrättas som tillförs sammanlagt 20 miljarder kr. under 1990-talet. Medlen skall användas för samfinansiering av järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Regeringen bedömer att 30 miljarder kr. kommer att investeras i järnvägar under 1990-talet.
Vid projektering av nya spårsystem, liksom vid väsentliga ombyggnader, skall miljökonsckvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen kommer miljökonsekvensbeskrivningar att introduceras redan i planeringen. Luftfartsverket bör ta fram planer för miljöåtgärder för de större flygplatser som verket ansvarar för.
4.4¶Energiförsörjning
> Sammanfattning a av avsnittet: Miljömålet är ett. energisystem utan :
"kärnkraft där sektorns bidrag till. försurning och” klimatpåverkan -
minskar kraftigt och där de orörda älvårna inte byggs ut. = soc.
"Miljöpåverkan från el- och 'värmepröduktionen har minskat kraf:. es
tigt sedan 1970-talets mitt genom bl. a: successivt skärpta utsläpps-
krav. Genom: dé ekonomiska: styrmedel som. redan har beslutats" | - "minskar utsläppen ytterligare. bs : :
Utsläppskraven för svavel skärps ytterligare med d början & år 1993 i
'storstäderna och södra 'Sverige. . : eo
| Riktlinjerna för svavel och kväveosiäutsläpp från nya stora för- os bränningsanläggningar skärps. | Nee a NE
4.4.1 Inledning Betydande steg har tagits i riktning mot ett miljöanpassat energisystem. Miljöpåverkan från el- och värmeproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med ca 7090 och kväveoxidutsläppen med ca 35 96 sedan år 1980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 35960. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet.
Ytterligare åtgärder behövs dock för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan. Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel — fossila bränslen, kärnkraft eller tredje världens användning av vedbränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av världens energisystem kommer att kräva stora insatser och industriländerna måste vara föregångare. Den fortsatta omställningen och miljöanpassningen av det svenska energisystemet skall ses mot denna bakgrund. Miljömålen är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning 87
och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. En sådan omställning tar tid och kräver internationellt samarbete.
Regeringen har tidigare (avsnitt 2.1.3) redovisat en samlad strategi för att minska klimatpåverkan. El- och värmeproduktionens utformning har stor betydelse för att denna strategi blir framgångsrik. Regeringen avser att inom kort lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. I det följande redovisar regeringen sin syn på skärpta utsläppskrav, åtgärder mot utsläpp från småpannor och lokalisering av vindkraft.
4.4.2 Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion Luftkvaliteten i tätorterna har förbättrats bl.a. genom utbyggnad av fjärrvärme och genom övergång till lågsvavligt bränsle och mer effektiva förbränningsanläggningar. I Stockholm har halterna av svaveldioxid minskat med omkring 80 20 sedan år 1970. Sothalterna i Göteborg och Stockhom har halverats under samma tidsperiod. Förbränning i villapannor, särskilt äldre vedpannor utan modern förbränningsteknik, kan dock lokait bidra till utsläpp av hälsoskadliga föroreningar. Eldning med olämpliga material, som impregnerat virke, kan ge utsläpp av starkt cancerframkallande ämnen.
Utsläppen av svavel kommer att minska ytterligare genom de skärpta utsläppskraven och svavelskatten. Enbart genom den svavelskatt som infördes den 1 januari i år beräknas utsläppen från denna sektor till år 2000 minska med ytterligare 10000 —25 000 ton svavel per år jämfört med vad som annars skulle vara fallet.
Kväveoxidutsläppen från denna sektor har också minskat. Den kvävcoxidavgift som införs den I januari 1992 beräknas minska utsläppen med ytterligare 3000 —5 000 ton per år.
Utsläppen av koldioxid från el- och värmeproduktionen har minskat med en dryg tredjedel sedan år 1980 och med nära 6096 sedan år 1970. Huvudorsakerna är förbättrad energihushållning, ökad användning av förnybara bränslen och användning av el baserad på vatten- och kärnkraft för att ersätta fossila bränslen i värmeförsörjningen. Den koldioxidskatt som infördes vid årsskiftet bedöms få stor betydelse för att begränsa koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.
4.4.3 Åtgärder för minskad miljöpåverkan Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att ändra förordningen om svavelhaltigt bränsle så att utsläppskraven skärps med början i storstadslänen och sydligaste Sverige år 1993. Förändringen skall vara genomförd i hela Sverige senast år 1997. Det innebär en tidigareläggning med två år jämfört med tidigare planer. De nya kraven innebär att årsmedelvärden för utsläpp av svavel från större anläggningar blir 50 mg svavel per megajoule tillfört bränsle och för mindre anläggningar 100 mg svavel per megajoule tillfört bränsle. Utsläppsvärdena tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ett fjärrvärmenät eller en kraftstation eller för flera pannenheter inom en industri.
I samband med prövning enligt naturresurslagen och miljöskyddslagen 88
har det på senare tid framkommit att utsläppen av svavel från nya stora förbränningsanläggningar kan minskas ytterligare. Som riktlinjer för prövningen enligt miljöskyddslagen anges därför nu, att utsläppen från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt får uppgå till högst 30 mg svavel per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.
Utsläppen av kväveoxider från nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 megawatt bör inte överstiga 30 mg per megajoule tillfört bränsle, räknat som årsmedelvärde.
Kraven för utsläpp av svavel och kväveoxider skall baseras på bästa tillgängliga teknik. Det kan, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, innebära att kraven i vissa fall sätts lägre än de riktvärden som angivits.
Buller från energiproduktionsanläggningar skall inte överstiga de nivåer som anges för nyetablering av industri i naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller.
För avfall från förbränning av olja och fasta bränslen gäller att mängden restprodukter som måste deponeras skall begränsas. Restprodukter som inte kan nyttiggöras skall deponeras på ett sådant sätt att utlakningen av föroreningar minimeras. Askan från förbränning av biobränslen bör hanteras på ett ekologiskt hållbart sätt.
Det fortsatta arbetet för att minska el- och värmeproduktionens miljöpåverkan, utöver de åtgärder regeringen i dag redovisar, inriktas i första hand på att begränsa klimatpåverkan och på att minska utsläppen från småpannor. Regeringen fäster stor vikt vid naturvårdsverkets arbete med information och utbildning om småskalig vedeldning. Det är viktigt att undersöka förutsättningarna för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklarationer och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att efter samråd med berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.
Det är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft som finns i vårt land. De närmare förutsättningarna för lokalisering av storskalig vindkraft för bedömas i kommunernas fysiska planering.
Sammanfattning av avsnittet: Ett program för översyn av ut-
släppsvillkoren för miljöstörande verksamheter genomförs genom
omprövning enligt miljöskyddslagen. Målet är att till år 2000 be-
gränsa industrins utsläpp till en sådan nivå att miljön inte tar skada.
Åtgärder inom skogsindustrin är särskilt angelägna. Utsläppen av
klorerade organiska ämnen begränsas ytterligare, så att de-till sekel-
skiftet nått en nivå där miljön inte märkbart påverkas.
. Utsläppen av svavel och kväveoxider från industrin begränsas
kraftigt.
Kloralkaliindustrier skall i samband med omprövning av villkor |
enligt miljöskyddslagen lägga fast en plan för övergång till kvick-
silverfri teknik.
Vid kustbaserade kommunala reningsverk införs en kvävereduk-
tion med minst 50 96. |
Regeringen föreslår att miljöskyddslagen ändras så att det klart
| framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är skyldig att ta
fram det underlag som behövs vid en omprövning av villkoren.
4.5.1 Inledning Svensk industri är basen för det materiella välståndet i landet. På grund av exportberocndet måste svensk industri i hög grad ta hänsyn till den internationella marknadens krav. Bättre miljöegenskaper hos en produkt kan numera i många fall vara en konkurrensfördel -- men det har inte alltid varit så.
På sikt kommer ingen gren av det svenska näringslivet att förbli opåverkad av de ökande miljökraven. Den strukturomvandling som skedde under 1970- och 1980-talen förenades med höga miljöskyddsambitioner. Även i framtiden förväntas omfattande förändringar som kan påverka nuvarande produktion och sysselsättning. Samtidigt kommer många nya avsättningsmöjligheter att uppstå. En långsiktigt hållbar produktion kommer också att visa sig vara företagsekonomiskt fördelaktig.
Den industriella produktionen i Sverige leder fortfarande till betydande störningar i de ckologiska systemen. Ändå har ett omfattande och framgångsrikt miljöarbete lett till att utsläppen av föroreningar från de stora punktkällorna — industri, förbränningsanläggningar och reningsverk — minskat mycket kraftigt. Orsakerna till detta ligger dels i miljöskyddslagens tillkomst år 1969 och de miljökrav som därefter har kunnat ställas med lagens hjälp, dels i en strukturomvandling som har inneburit att äldre anläggningar har lagts ned. Det företagsinterna arbetet med processförbättringar och övergång till energi- och resurssnålare processer har haft stor betydelse för förbättringar i miljön. I många industrier har produktionen kunnat öka, samtidigt som råvaruåtgången och utsläppen har minskat. Exempel på detta är att produktionen av blekt pappersmassa har ökat, 90
kat.
Arbetet med att begränsa den svenska processindustrins utsläpp måste fortsätta så att utsläppen kommer ned till nivåer som inte ger upphov till en märkbar påverkan på miljö och hälsa. Det innebär att ett program för omprövning av gällande utsläppsvillkor skall upprättas. Dessutom skall miljöpåverkan från användningen av varor och uppkomsten av avfall begränsas till en nivå som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär att miljökonsekvenserna skall beaktas redan på utvecklingsstadiet i produktionen och att miljöpåverkan från en varas hela livscykel skall vägas in från början.
4.5.2 Miljöskyddsarbetet Kvaliteten och ambitionerna i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan enskilda anläggningar. Många företag arbetar aktivt med utbildning av personal och teknisk utveckling för att minska utsläppen och undvika villkorsöverträdelser. Andra har inte samma framförhållning och saknar kunskapen om produktionens miljöcffekter.
Miljöskyddslagens regler med individuell prövning kan i vissa fall leda till att likartade s.k. miljöstörande verksamheter har tillstånd med olika krav på skyddsåtgärder. Skillnaderna kan bero på vid vilken tidpunkt verksamheten har prövats. En kompetent och rättvis myndighetsprövning är en viktig del av arbetet med att nå de framtida miljömålen. Därutöver behövs ett kontrollprogram för verksamheten som är så utformat att det blir ett stöd såväl för företagen som för tillsynsmyndigheterna.
Den som ansöker om tillstånd till miljöfarlig verksamhet är skyldig att ge in den utredning som behövs för att ansökan skall kunna bedömas. I miljöskyddslagen saknas dock uttryckliga bestämmelser om utredningsskyldighet vid omprövning av villkor. Regeringen anser att miljöskyddslagen bör kompletteras så att det klart framgår att utredningsskyldigheten också vid omprövning åligger utövaren av verksamheten.
Regeringen kommer att uppdra åt naturvårdsverket att upprätta ett tioårigt program för en översyn av utsläppsvillkoren för miljöstörande verksamheter genom omprövning. Syftet är att systematiskt införa sådana villkor som måste uppfyllas för att de nationella och internationella miljömålen skall kunna uppfyllas och de regionala miljöproblemen kunna un- ' danröjas. Vid översynen av en viss bransch bör anläggningar som har stora utsläpp prioriteras, särskilt sådana där tydliga miljömål finns, och sådana som har utsläpp till känsliga recipienter. Länsstyrelsernas regionala miljöanalyser kan användas som underlag vid prioriteringarna av behov och åtgärder. I programmet bör förutom industrier även ingå andra viktiga punktkällor som t. ex. energianläggningar och kommunala reningsverk.
Den som utövar miljöfarlig verksamhet och som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är skyldig att lämna en årlig miljörapport till tillsynsmyndigheten. Det är utövarens ansvar att miljörapporterna är korrekta och fullständiga. De bör vara möjliga att utnyttja som underlag för prioritering av omprövningsinsatser. 91
miljöfarlig verksamhet och myndigheterna arbetar på ett effektivt sätt så att utsläppen fortsättningsvis kan hållas på en låg nivå. Detta kräver en väl utbyggd egenkontroll hos utövaren i kombination med en effektiv extern tillsyn från myndigheternas sida. Det arbete med intern miljörevision som har påbörjats inom industrin är ett steg i rätt riktning.
4.5.3 Begränsning av utsläpp Den dominerande källan till stabila organiska föreningar är skogsindustriernas utsläpp av klorerad organisk substans. Riktlinjerna för att minska dessa utsläpp angavs i 1988 års miljöpolitiska proposition. Genom de åtgärder som nu genomförs kommer utsläppen att begränsas med 60— 70946 från 1985 års nivå. Utsläppen kommer därefter att uppgå till 1,5—2 kg organiskt bunden klor, räknat per ton producerad blekt sulfatmassa. Med den process- och reningsteknik som finns tillgänglig i dag kan utsläppen minskas ytterligare, till 0,5—1 kg organiskt bunden klor per ton massa. Skogsindustrierna bör därför prioriteras i naturvårdsverkets omprövningsplan. Vid omprövningen bör villkoren fastställas med hänsyn till bästa tillgängliga teknik. Vid den individuella prövningen måste hänsyn samtidigt tas till det enskilda företagets produktion och dess förutsättningar att minska utsläppen.
I samband med prövningen av pappersmassafabrikerna skall även andra utsläpp av miljöfarliga ämnen från tillverkning av såväl blekt som oblekt massa behandlas. Målet är att skogsindustrins utsläpp minskas till början av 2000-talet till en sådan nivå att miljön inte märkbart påverkas. Vad detta innebär i fråga om storleken på utsläppen måste klarläggas genom fortsatt forskning och miljöövervakning.
Utsläppen av stabila organiska ämnen bör begränsas också från andra branscher. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen bör fortsätta sitt arbete med att identifiera nya källor och initiera åtgärder mot utsläppen därifrån.
Industriella utsläpp av flyktiga organiska ämnen kommer framför allt från raffinaderier, organisk kemisk industri och ytbehandlingsanläggningar. Här har utsläppen minskat först under senare år. Utsläppen från processindustrier begränsas bl.a. genom byte till tätare utrustning och bättre övervakning avseende läcksökning och utsläpp till omgivningen. Utsläpp av lösningsmedel m. m. skall också begränsas, i första hand genom övergång till lösningsmedelsfria processer där så är möjligt.
Den stora källan för utsläpp till vatten av olika metaller är gamla gruvavfallsupplag. Även utsläpp från pågående gruvbrytning och från vissa industrier är betydande. Diffusa utsläpp från bl. a. avfallsdeponier är en annan källa vars betydelse kan öka.
Utsläppen av metaller har minskat kraftigt sedan 1970-talets början. För att nå utsläppsmålen för metaller måste dock ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen till framför allt luft, som är helt dominerande. En rad åtgärder har redan vidtagits, och genom det fortlöpande arbetet med 92
viktigaste metallerna under perioden 1985-1995.
För att minimera utsläppen av kvicksilver skall bl. a. åtgärder vidtas vid de kloralkalifabriker som använder sig av kvicksilverceller. Kvicksilverfri teknik finns tillgänglig och tillämpas redan av två fabriker. Redan i 1988 års miljöpolitiska proposition angavs att kvicksilverfri teknik bör införas på sikt. Regeringen anser nu att en plan skall läggas fast i samband med omprövning av kloralkalifabrikerna för att införa kvicksilverfri teknik vid samtliga fabriker. Även kvicksilverutsläppen från andra branscher, t.ex. jJärn-, stål- och metallverk, minskas genom villkor vid prövning enligt miljöskyddslagen. En avvecklingsplan för användningen av kvicksilver redovisas i det följande. Regeringen bedömer att dessa åtgärder sammantaget minskar utsläppen av kvicksilver med 7096 mellan åren 1985 och 1995.
Industriprocesser svarar för en betydande del av de svenska utsläppen av försurande ämnen även om utsläppen totalt sett har minskat kraftigt under senare år. Ungefär 4096 av svavelutsläppen kommer från industrin. Andelen kommer att öka när den beslutade svavelskatten minskar utsläppen inom andra sektorer.
Industriprocessernas utsläpp av svavel och kväveoxider måste minska ytterligare för att uppfylla de miljömål som riksdagen formulerat. Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av dessa utsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider. Därmed ställs samma krav på industriprocesserna som på övriga samhällssektorer.
Utsläppen av närsalter bör begränsas från vissa industrier och framför allt från kommunala reningsverk. Många av de kommunala verken har i dag både biologisk och kemisk rening. Fortfarande saknar de flesta dock en fullgod kvävereduktion. Regeringen anser att som riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att en reduktion av kvävet med minst 50960 införs för de större reningsverken. I första hand åtgärdas de reningsverk som är lokaliserade vid eller nära kusten vid de mest påverkade havsområdena. Hit räknas hela väst- och sydkusten samt Östersjökusten upp till och med Stockholms skärgård. I vissa kraftigt påverkade områden, som Laholmsbukten, Skälderviken, Öresund och Hanöbukten, eftersträvas en högre reningsgrad.
Många kommuner har omoderna och ålderstigna avloppsledningssystem. Det får till följd att grundvatten i stora mängder läcker in i systemen och förorsakar problem, såsom bräddning och störning av reningsprocesser. I många fall kan också avloppsvattnet läcka ut och förorena grundvattnet. Allt detta innebär att utbyte och renovering av ledningssystemen i många av landets kommuner måste påskyndas. Detta är ett kommunalt investeringsansvar.
Innehållet av metaller i det slam som uppstår vid kommunala reningsverk har minskat under senarc år. Halterna av metaller och stabila organiska föreningar kan dock för vissa anläggningar fortfarande vara så höga att slammet inte kan användas som jordförbättringsmedel utan särskilda vill-
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Särtryck
år 1995 åter kunna användas mer allmänt.
Utsläpp av kväve och fosfor från enskilda avloppsanläggningar och små reningsverk i glesbygd och fritidshusområden behöver också uppmärksammas. En infomationskampanj för övergång till fosfatfria tvättmedel kan bidra till att minska fosforutsläppen.
4.6¶Varor och kemiska produkter
Ed : '"Sårmmahfättning. av.a a avsnittet: "Miljöhänsyn" mäste. genomsyra: ul . förmningen: av: alla” de varor och. produkter. vi änvänder.i samhället:
Inom: Kemikaliekontrollen. ökas' insatserna: för. att sninska tillför-. "
sein och- användningen. av miljö och. hälsoskaäliga ämnen och: pro - dukter: 'Förharidsanmälan för nya” "kemiska? ämnen. införs och kemi: "Kalieinspektionens.” Produktregister” byggs ut: SE
da import och hantering] av skadliga kemiska produkter: ne
"Regeringen; föreslår att” en ny lag införs om förhandsgranskninig, äv "biologiska bekämpningsmedel. . ARE a :
"--Avvecklingsplanerna' för, ögoninedbrytande ämnén: "utvidgas. RE -
getingén föreslår att Tiksdagen: godkänner” tilläggen till ll Möntrealpfo:” 2
fokollet om -o2onnedbiytande är ämnen; : Fa :
"För att stimulerå till återlämning a av förbrikade öickel/kadmiume- :
”påtterier införs' återlämningspremier. Regeringen; avser ått höja bat-.
tefiavgiften, för. slutnå. nickel/kadiniumbatterier. FN |
oe sg > 2 on LE SE rs s
4.6.1 Inledning Produktionen av en vara innebär alltid att naturresurser utnyttjas. Miljöpåverkan kan uppstå vid utvinning av råvaror, transport av insatsvaror och varor, i produktionsledet, under konsumtionen och senare, när varan efter användningen blir avfall. En mycket stor mängd ämnen och kemika- Her används i olika varor. En rad av dessa ämnen kan orsaka skada om de sprids okontrollerat i naturen.
Som tidigare framhållits blir det därför allt viktigare att skärpa kraven på olika varor och kemiska produkter för att uppnå de miljöpolitiska mål som lagts fast. Genom att utforma varorna på ctt miljöanpassat sätt kan miljöproblemen inom alla samhällssektorer minskas. Fordon med mindre och renare avgaser minskar föroreningarna från transportsektorn. Genom att ta bort t.ex. asbest ur bromsbelägg och kvicksilver ur strömbrytare undviks utsläpp under produktionen och när bilarna skrotas. Användningen av allt mindre farliga bekämpningsmedel och handelsgödsel med lägre 94
kadmiumhalt begränsar jordbrukets negativa miljöpåverkan. Genom tvättmedel, färger och limmer där skadliga ämnen bytts ut slipper yrkesmässiga användare och privata konsumenter att utsättas för hälsorisker (allergier, nervskador) under användningen och de diffusa utsläppen av skadliga ämnen till miljön via avloppssystem och soptippar minskar. Arbetsmiljön förbättras för dem som tillverkar dessa produkter och för dem som använder dem i industriell tillverkning av andra varor.
Regeringen anser att en strategi skall utvecklas för att utforma en miljöanpassad varuproduktion, dvs. en varuproduktion där miljöhänsyn och miljöpåverkan vägs in i alla faser av varans livscykel från råvaru- till avfalls- och återvinningsled. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att utforma en sädan strategi.
Vad avser åtgärder mot problemen med användning av byggmaterial. som innehåller flyktiga kemiska ämnen, avser regeringen att senare i år förelägga riksdagen en proposition. Denna behandlar olika åtgärder för en bättre inomhusmiljö.
Det är särskilt angeläget att begränsa användningen av miljö- och hälsofarliga kemiska ämnen. Det årliga inflödet av miljöfarliga ämnen i varor och i fasta anläggningar överstiger flerfaldigt de nuvarande utsläppen till naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd miljöfarliga ämnen som förr eller senare via avfallsdeponier eller på annat sätt riskerar att läcka ut i miljön. Det innebär ctt stort potentiellt miljöhot i framtiden.
Insatser krävs från ctt stort antal aktörer för att arbetet för en miljöanpassad varuproduktion skall bli framgångsrikt. Genom substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter har den som hanterar eller importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga.
Medvetna konsumenter och yrkesmässiga användare som får god information inför sina produktval och sin hantering av kemikalier är liksom en utvecklad kemikaliekontroll viktiga faktorer för att ansvaret att byta ut farliga ämnen och produkter i praktiken verkligen skall avkrävas producenter och leverantörer.
Systemet med frivillig positiv miljömärkning är ett steg att förbättra konsumentens möjligheter att påverka. Den positiva miljömärkningen samordnas mellan de nordiska länderna och syftar till att genom samma märkning, en svan, stimulera försäljningen av produkter som är bättre från miljösynpunkt.
Bättre utbildning, särskilt av yrkesmässiga användare, och fortsatt arbete med obligatorisk klassificering och märkning av hälso- och miljöfarliga produkter är andra sätt att förbättra konsumentens och den yrkesmässige användarens möjligheter att påverka produktutvecklingen.
Ett viktigt steg är att införa obligatorisk miljöfarlighetsmärkning av kemiska produkter. Klassificering, märkning och registrering av kemikalier har hittills huvudsakligen avsett hälsofarlighet. I nordiskt samarbete har tagits fram kriterier även för miljöfarlighet. EG har utvecklat kriterier som i huvudsak överensstämmer med de nordiska. Inom Norden har även ett system för klassificering och märkning av miljöfarliga kemiska ämnen och
Diskussioner med EG pågår för att uppnå en harmonisering av kraven.
4.6.2 Kemikaliekontrollen Kemikaliekontrollen stärks genom viss utbyggnad av kemikalieinspektionen. Förhandsanmälan med krav på god dokumentation av nya kemiska ämnen införs och produktregistret byggs ut. Bättre kontroll och uppgifter över kemiska ämnen och produkter är grunden för en förbättrad kemikaliekontroll vilket i sin tur är en förutsättning för att kunna förebygga miljö- och hälsoproblem genom att begränsa celler avveckla skadliga ämnen och produkter.
Förhandsanmälan innebär en skyldighet för tillverkare och importörer att anmäla nya kemiska ämnen innan de börjar saluföras i Sverige. Anmälan skall åtföljas av en dokumentation om ämnets hälso- och miljöeffekter. Systemet är i princip det samma som redan finns inom EG. Regeringen bemyndigar kemikalieinspektionen att utarbeta de föreskrifter som krävs för att systemet skall kunna införas.
Kemikalieinspektionens produktregister utvidgas genom bl.a. krav på särskilda uppgifter om miljöfarliga ämnen, bättre information om canceroch allergiframkallande ämnen och uppgifter om produktens samtliga huvudkomponenter.
Sverige har i olika internationella sammanhang drivit krav på mer tillförlitliga analyser av och bättre kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige har också arbetat för begränsningar av farliga ämnen. Inom ramen för OECDs kemikaliearbete har stora framgångar uppnåtts. För sammanlagt 147 ämnen skall före utgången av år 1993 kunskap ha tagits fram om bl. a. ämnenas egenskaper och miljö-och hälsoeffekter. En långt driven arbetsfördelning mellan länderna gör det möjligt att på relativt kort tid få fram omfattande dokumentation och samtidigt öka förutsättningarna för enighet om bedömning av ämnenas hälso- och miljöfarlighet, vilket har stor betydelse om och när skyddsåtgärder skall vidtas.
De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid reglerats genom ett system för förhandsgranskning och godkännande. Regeringen föreslår nu att de biologiska bekämpningsmedlen förhandsgranskas och kontrolleras på samma sätt som de kemiska bekämpningsmedlen. En ny lag föreslås som skall vara tillämplig på biologiska bekämpningsmedel. För saluföring och användning av biologiskt bekämpningsmedel skall krävas godkännande från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Godkännandet sker efter förhandsgranskning av kemikalieinspektionen. Inspektionen bemyndigas meddela de föreskrifter och försiktighetsmått som behövs för framställning och användning av biologiska bekämpningsmedel.
Även den övriga tillsynen i fråga om de biologiska bekämpningsmedlen föreslås handhas av samma myndigheter som för de kemiska medlen. Kostnader för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås täckas genom avgifter enligt samma principer som för de kemiska bekämpningsmedlen. 96
4.6.3 Avvecklingsplaner Arbetet med att avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen
går nu in i ett intensivare skede.
Användningen av ozonnedbrytande ämnen måste upphöra. Globala avvecklingsplaner för ozonnedbrytande ämnen har utarbetats inom det s.k. Montrealprotokollet. Drygt 60 stater har skrivit under protokollet, som fastställer minimikrav för avveckling men samtidigt uppmuntrar enskilda länder att gå fram snabbare.
Redan genom 1988 års miljöpolitiska beslut införde Sverige som första land en fullständig avvecklingsplan för CFC. Därmed stimulerades utvecklingen av alternativa tekniker vilket varit positivt i det internationella arbetet. Regeringen föreslår nu att avvecklingsplanen utvidgas så att användningen av samtliga ämnen som bryter ned ozonskiktet avvecklas eller kraftigt begränsas.
Regeringen kommer att införa ett system för att ta hand om CFC ur kasserade kyl- och frysskåp. Kommunerna görs ansvariga för omhändertagandet av CFC-innehållet. Kommunernas ökade kostnader finansieras genom renhållningstaxan.
Regeringen avser att införa ett förbud mot halon i portabla brandsläckare och i fasta installationer från den 1 juli 1991. Sverige har notifierat GATT och EFTA om denna åtgärd. Den yrkesmässiga användningen av halon i befintliga installationer skall ha upphört senast år 1998. Krav på insamling och återvinning eller destruktion av halon införs också. Användningen av HCFC-föreningar begränsas från år 1994,
Klorerade lösningsmedel har mycket god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är grunden till att ämnena fått en omfattande användning de senaste decennierna. De viktigaste användningsområdena är för avfettning och färgborttagning inom verkstadsindustrin, för rengöring inom elektronikindustrin, inom läkemedelsindustri och kemisk industri samt för klotterborttagning och i kemtvättar. .
Klorerade lösningsmedel är cancerframkallande och påverkar det centrala nervsystemet. De misstänks vidare ge direkta skador på växtligheten. Vissa nedbrytningsprodukter är stabila och lagras upp i organismer.
Regeringen anser därför att användningen av klorerade lösningsmedel skall avvecklas. Som ett första steg bör förbud införas mot försäljning av konsumentprodukter som innehåller hälso- och miljöskadliga klorerade lösningsmedel från den 1 januari 1993. Användningen av dessa lösningsmedel skall med något undantag upphöra helt till år 1995.
Användningen av vissa hälso- och miljöskadliga tillsatsmedel i plaster, bl.a. klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel, ftalater och organiska tennföreningar, bör också kraftigt begränsas. Målet är att användningen av sådana tillsatsämnen som har en negativ påverkan på hälsan och miljön skall avvecklas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med att ta fram ett samlat förslag om begränsningar av vissa tillsatsämnen. Arbetet inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga för miljön. Även användningen av nonylfenoletoxylater bör avvecklas. 97
Det finns anledning att se särskilt allvarligt på tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly. Regeringen lägger nu fast den avvecklingsplan för kvicksilver som naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har föreslagit. Till år 1995 skall 25 96 av den nuvarande användningen vara avvecklad och till år 2010 skall 7596 ha upphört. Slutmålet är att användningen upphör helt. En rad åtgärder genomförs. Sedan den 1 februari 1990 är det förbjudet att sälja batterier med högre kvicksilver- och kadmiumhalt än 0,025 viktprocent. Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från år 1992. Övriga termometrar med kvicksilver liksom kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument och industriella mätinstrument bör förbjudas från år 1993. Kvicksilver i lysrör och lampor skall på sikt inte förekomma. Användningen av kvicksilver i laboratorier begränsas genom information. Utsläppen av kvicksilver från punktkällor reduceras kraftigt genom nya villkor efter omprövningar enligt miljöskyddslagen. Socialstyrelsen får I uppdrag att utreda en avveckling av amalgam inom tandvården.
Också användningen av bly bör på sikt avvecklas. Som tidigare redovisats införs en större skattedifferens mellan bensin med resp. utan blytillsats. All läggning av blymantlad jordkabel skall ha upphört till år 1995.
Övergång från blyhagel för jakt till hagel som är bättre från miljösynpunkt
skall med stöd av informationskampanjer och frivilliga åtaganden kunna vara helt genomförd i början av 2000-talet. Myndigheterna genomför åtgärder för minskad användning av bly i olika konsumentprodukter m.m.
Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om ctt åtgärdsprogram mot blybatterier. Enligt programmet skall alternativa batterityper och startsystem utvecklas för att ersätta blybatterierna. Insamlingen av blybatterier permanentas och riksomfattande informationskampanjer genomförs. Programmet finansieras med en avgift, som betalas av tillverkare och importörer av blybatterier.
Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kemikalieinspektionens föreskrifter beträffande träskyddsmedel inte ger en tillräcklig minskning kommer regeringen att överväga en miljöskatt för att minska användningen av dessa ämnen.
Även användningen av kadmium bör på sikt upphöra. Sverige har tidigt infört begränsningar för stora användningsområden. De största användningsområdena är nu i batterier. I fosforgödselmedel förekommer kadmium som förorening. Möjligheterna att begränsa kadmiuminnehållet i gödselmedel skall, som tidigare redovisats, utredas.
Kadmium i laddningsbara nickel/kadmiumbatterier svarar för över hälften av kadmiumanvändningen i Sverige och ökar dessutom mycket snabbt. Ett system för omhändertagande av sådana batterier införs för att förhindra att de sprids i naturen. En återlämningspremic införs för att stimulera till återlämning av förbrukade batterier. Regeringen avser att höja batteriavgiften för nickel/kadmiumbattericr fr. o. m. år 1992 till 0,30 kr. per g batterivikt. Fast monterade batterier beläggs också med avgift. Avgiften skall finansiera insamling, omhändertagande, informationskampanjer och återlämningspremier. Fr. o. m. år 1994 förbjuds fast monterade nickel/kad- 98
miumbatterier. Då införs motsvarande förbud inom EG.
Internationell samordning är en viktig del av begränsningsarbetet. Regeringen avser att driva frågan om avveckling av de aktuella ämnena internationellt. Myndigheterna skall systematiskt fortsätta sitt arbete med att identifiera ämnen som bör begränsas. Myndigheterna skall också vidta de åtgärder som behövs för att begränsningarna skall genomföras i praktiken. Regeringen avser att utvidga kemikalieinspektionens och naturvårdsverkets bemyndigande enligt lagen om kemiska produkter till att meddela förbud enligt denna lag.
Inom OECD har på svenskt initativ ett projekt satts i gång för att identifiera ämnen vilkas användning starkt bör begränsas eller avvecklas helt. Fem ämnen är hittills utpekade för överväganden om riskreducerande åtgärder, nämligen kvicksilver, bly, kadmium, metylenklorid och bromerade flamskyddsmedel.
Överenskommelser har också träffats vid bl. a. den tredje Nordsjökonferensen för att begränsa användningen och utsläppen av de ämnen som redan nu har utpekats som så skadliga att de bör avvecklas.
4.7¶Avfall
= RC z ; Sammanfattning av. "avsnittet: Ekonomiska åtyrmédel kan. änlvändas för att stimälera' till källsortering. Därför ånser regeringen. bl. a. att: :
Skorhinunérna skall: få ökad rätt att: differentiera” avfallstaxörna, för ätt
> .
es / stimulera källsörtering av ävfall.; > -« SUNDIN 5 iii
: Programmet att minska 'avfällets volym 'ock farlighet; "öka källsor: > :
tering, återtagning och ätervinning enligt; riksdagens beslut hållér på: ; att genomföras. "Kommunerna" har fått; ett "vidgat änsvar för åvfalls H
hanteringen: / fa DN Te Nr SN ni Ne MRS es
: Regeringen : föreslår också" att riksdagen ”godkännér: att: Sverige N f ratificerar sBaselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande | i
; tränsporter, och slutligt omhändertagande äv farligt avfall;
;ör : 3 Fra es
4.7.1 Inledning Riksdagen godkände i maj 1990 regeringens förslag till avfallsprogram. Övergripande mål i programmet är att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer måste förbättras. Uppkomsten av miljöskadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av skadliga ämnen i produkter och varor minskas. Genom förebyggande åtgärder kan problemen lösas effektivt.
Tillverkare och importörer av varor och produkter har det yttersta ansvarct för den miljöpåverkan och misshushållning med resurserna som kan bli följden av såväl tillverkning och användning som slutbehandling i avfalls- och återvinningsledet. Under 1980-talet har det blivit alltmer uppenbart att reningsteknik eller återvinningsteknik som främsta medel 99
för att begränsa avfallets negativa effekter inte är tillräcklig. Det behövs åtgärder som tar sikte på att förebygga uppkomsten av avfall och föroreningar. Den högsta prioriteten måste ges till sådana produkt- och processändringar som ger miljöanpassade varor i alla hanteringsled och som gör det möjligt att dels minimera uppkomsten av avfall, dels minska avfallets innehåll av skadliga ämnen. Den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen.
Mängden avfall utgör ett ökande problem i det moderna samhället. Riksdagen har tidigare beslutat om ett treårigt program med en sammanlagd ram om 87 milj. kr. för stöd till forskning för ett avfallssnålt samhälle. Forskningen skall avse dels miljöanpassad produktutveckling, dels avfallshantering. Regeringen har inrättat en ny myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle, som skall fördela medel till en miljöanpassad produktutveckling.
Avfallsprogrammet innebär att kommunerna får ett vidgat ansvar för avfallshantering och planering av denna. Alla som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs för avfallsplaneringen. Detta skall ge en bättre överblick och kunskap samt möjlighet att styra avfallshanteringen till de mest lämpliga behandlingsmetoderna.
Källsortering utvecklas med sikte på att allt avfall fr. o. m. år 1994 skall gå till en sådan slutbehandling, som möjliggör ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande. Målet är att förbränning och deponering av osorterat avfall skall ha upphört vid slutet av år 1993. Programmet innebär vidare att kommunerna redan från den 1 januari 1991 har rätt att med lagstöd föreskriva om källsortering. Samtidigt har statens naturvårdsverk fått rollen som central tillsynsmyndighet enligt rehållningslagen. Därmed skall kommunerna kunna få stöd i sitt arbete och en samordning kan ske på nationell nivå.
Regeringen bedömer emellertid att avfallsprogrammet behöver kompletteras med ekonomiska styrmedel. Enligt regeringens mening bör det göras helt klart att kommunerna har rätt att differentiera avfallstaxan i syfte att styra mot källsortering av avfall. Ytterligare styrmedel övervägs.
4.7.2¶Miljöfarligt avfall
Vid sidan av arbetet med att begränsa de farliga ämnena i produkter och varor måste arbetet fortsätta med att reducera och ta hand om det miljöfarliga avfallet. Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att bl. a. visa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under 1990-talet vid ' olika förutsättningar. Utredningen skall också klarlägga olika möjligheter och kostnader för att ta hand om sådant avfall. Arbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.
Genom insamling av miljöfarliga batterier har årligen ca fyra ton kvicksilver och drygt tre ton kadmium hindrats från att tillföras naturen.
Under hösten 1990 skärpte regeringen reglerna för export av miljöfarligt avfall. Ändringarna innebär att naturvårdsverket skall begära in uppgifter om hur miljöfarligt avfall som exporteras från Sverige slutligt tas om hand 100
i det mottagande landet och kontrollera att avfallet tas om hand på det sätt som överenskommits. Samtidigt slås fast att miljöfarligt avfall bara får föras ut ur landet om det kan visas att avfallet slutligt kommer att tas om hand på ett sätt som är godtagbart från miljö- och hälsosynpunkt i Sverige. Hädanefter måste alla, inkl. Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) ansöka hos naturvårdsverket för att få föra miljöfarligt avfall ur landet.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall som därefter skall ratificeras av Sverige. Konventionen innehåller bl. a. bestämmelser som syftar till att skydda utvecklingsländer mot giftdumpning. Sverige kommer även att vara pådrivande så att fler länder följer efter med en ratifikation. Det är dessutom viktigt att konventionen efterlevs och stärks. Konventionen behöver särskilt stärkas avseende uppföljning av destruktionsåtgärder utomlands.
4.7.3 Förpackningar m. m. För att komma till rätta med de miljöproblem som uppkommer inom förpackningsområdet har regeringen tillsatt en kommitté med uppdrag att föreslå bl. a. åtgärder som kan främja retursystem. Utredningen skall lämna sin slutrapport senast den I september 1991. Regeringen har för avsikt att uppdra till utredningen att utarbeta ett principförslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, handel och distributörer vad gäller returhantering och återvinning av förpackningar.
Ett förslag till lag om återanvändning av vissa dryckesförpackningar behandlas för närvarande i riksdagen. Förslaget innebär att flaskor som är tillverkade av PET-plast och som innehåller konsumtionsfärdig dryck fr.o.m. den 1 juni 1991 får säljas endast om de ingår i ett retursystem.
Glas används inom många olika områden. Några viktiga produktkategorier är emballageglas, planglas, glasfiber och glasull. Försök med kommunal glasinsamling påbörjades år 1970. Antalet kommuner som bedriver insamling samt mängden insamlat glas har ökat under senare år. Kommunerna svarar för investeringar i insamlingsbehållare, tömning och mellanlagring. Motiven för glasåtervinning är att medverka till en bättre hushållning med samhällets energi- och råvaruresurser. Dessutom bidrar den till minskad nedskräpning och till minskade avfallsvolymer, minskade skaderisker för renhållningspersonal samt lägre slitage i maskinutrustning och mindre slagg i avfallsförbränningsanläggningarna. Glaset i avfallshanteringen medför betydande kostnader.
Regeringen anser att återtagningsverksamheten är viktig och bör utökas. Det bör åligga producenterna att ta ett ökat ansvar för återvinning av glas och att utforma system som kan bli ekonomiskt lönsamma.
Intresset för återvinning av returpapper har ökat markant i Västeuropa under de senaste 15—20 åren. Likaså har returpapper blivit en alltmer betydelsefull råvara för svenska pappersbruk. Av det papper som konsumeras i Sverige återvinns ca 4496. Förbrukningen av returpapper har sedan början av 1970-talet ökat trefaldigt. För år 1990 beräknas I miljon ton returpapper komma att användas inom pappersmassaindustrin och 101
prognosen för de närmaste fem åren pekar på cen fortsatt kraftig ökning, särskilt för tidningar och liknande. Ökningen i returpappersanvändningen har möjliggjorts genom att pappersmassaindustrin har investerat i. returpappersanläggningar samtidigt som returpappersinsamlingen har utvecklats positivt.
För både returglas och returpapper gäller att möjligheterna till avsättning skiftar. Det är viktigt att de system som finns för källsortering och därpå följande insamling för återanvändning eller återvinning kan fortsätta att fungera.
4.8¶Återställningsåtgärder
E i :Sammmanfatmning. av: avsnittet: Regeringen föreslår att” ytterligare mes - ;.del avsätts för kälkning av. sjöar och; vattendrag. För nästa budgetår: / I utökas programet; med 40” 'milj. kr. Ät RE .
24 milj. kr: tillförs: ytterligare. för. ätt skydda och återställa värdé' ; |
"fulla kulturminnen söm 'skadas' av. .tIufiföroreningar: Å tea
22:28 milj: kt 'per. år avsätts. för att sanéra och: återställa” miljöskadar SS "de omfåden. ”Prograrnmét ä är Semärigt, och skall utvärderas; mot, I "slutet. av; -ptogramperioden.. Pig ” se fö avs 2 II 2 i i gr sö
a sag ve, få :
4.8.1¶Åtgärder i miljön
Vid sidan av utsläppsbegränsningar behövs åtgärder i miljön, bl.a. kalkning, som ett uppehållande försvar mot försurningens skadeverkningar. Kaikningen kan dessutom bidra till att minska halten av kvicksilver och radioaktivt cestum. Kalkning av sjöar och vattendrag kan behövas under en lång tid.
De beslut som hittills fattats i Europa om att begränsa de försurande utsläppen är inte tillräckliga för att komma ner till de kritiska belastningsgränserna för nedfall av försurande ämnen i de känsliga delarna av Skandinavien. Även om länderna i Europa lyckas begränsa utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningarna slår igenom i mark- och vattensystemen. Kalkning kommer därför att behöva fortsätta i flera år, framför allt i sjöar och vattendrag.
Erfarenheterna av kalkning av sjöar och vattendrag är omfattande och visar att insatserna är positiva och effektiva. Statsbidrag har hittills lämnats för kalkning av ca 5 500 sjöar och ett hundratal vattendrag.
Regeringen föreslår nu att kalkningsinsatserna förstärks. Huvuddragen bör vara att klara alla omkalkningar och att öka kalkningsinsatserna i Norrlands inland och fjälltrakter. Dessutom bör ombyggnaden av reningsverk till kalkfällning fortsätta. Genom utökade kalkningsinsatser kan också cesiumhalten i fisk komma att minska.
Det är främst i Norrlands inland som kalkningsbehovet är eftersatt. Det
är vattendrag och fjällsjöar, flera klassade som riksintressanta för vetenskaplig naturvård, som är försurade.
Vid sidan av kalkningen av sjöar och vattendrag behövs insatser mot luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål. Den nedbrytning som i dag sker av särskilt äldre byggnadsdetaljer i sandsten och kalksten i de äldre stadskärnorna måste hejdas. Även andra materialgrupper såsom hällristningar, runstenar, medeltidskyrkornas stenskulpturer m. fl. utsätts i dag för en snabb förstörelse. För att långsiktigt komma till rätta med den nedbrytning som sker krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningar minskar.
Det krävs också direkta skydds- och konserveringsarbeten på de viktigaste grupperna av värdefulla kulturminnen för att effekterna av nedbrytningen inte skall bli alltför omfattande. Regeringen föreslår att ytterligare medel avsätts för skydd och restaurering av kulturminnen.
Försöksverksamheten med kalkning och vitaliseringsgödsling av försurad skogsmark fullföljs. Den skogspolitiska kommittén har till uppgift att närmare granska denna fråga.
4.8.2 Sanering och återställning av miljöskadade områden På ett stort antal platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa emråden utgör ett hot mot människors hälsa och mot miljön, eftersom risken för att farliga ämnen skall lakas ut och spridas i miljön på många platser är mycket stor.
Särskilda medel avsattes i statsbudgeten för tre år sedan för åtgärder mot miljöskador. Medlen skulle användas för sådana återställningsåtgärder där det inte fanns någon i övrigt som var ansvarig för att genomföra sådana åtgärder. Huvudregeln är annars att den som skadar miljön också skall svara för återställning. Konkreta återställningsåtgärder har påbörjats bl. a. beträffande gruvavfall, fiberbankar och gamla impregneringsanläggningar. Särskilda medel har också avsatts för liknande insatser i Dalälvens tillrinningsområde. De viktigaste åtgärderna i detta område är att begränsa metallutlakning från gamla gruvavfallsupplag. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas till gammalt gruvavfall i Dalälvens tillrinningsområde.
I den kommunala planeringen är det viktigt att uppmärksamma behovet av återställningsåtgärder inom och i nära anslutning till tätortsområden med tanke på möjligheter att utnyttja marken för nya lämpliga ändamål i samhällsbyggandet.
Regeringen anser att det arbete med att åtgärda gamla miljöskador som nu påbörjas bör fortsätta. Regeringen föreslår därför att ytterligare medel anvisas för återställningsarbetet. Det ingår i naturvårdsverkets uppgifter att ansvara för prioritering och genomförande av återställningsprojekten i samverkan med berörda kommuner och industrier.
Prop. 19907/91:90
18 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad som anförts har inom regeringskansliet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (kapitel 8),
2. lag om ändring i lagen (1991:46) om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (kapitel 8),
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2),
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6),
5. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (kapitel 8),
6. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (kapitel 8),
7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt
13.3), |
8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter (avsnitt 13.3),
9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitt 13.7.2 och 13.8.2),
10. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning (avsnitt 15.2.5),
11. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt (avsnitt 15.4.1),
12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt (avsnitt 15.4.2),
13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) (avsnitt 7.2 och 16.5),
14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313) (avsnitt 16.5.11),
15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (avsnitt 16.5.6), .
16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) (avsnitt 16.5.6),
19. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel (avsnitt 17.6.1).
Förslagen 1—9 samt 13—18 har upprättats inom miljödepartementet; förslagen 4 och 5 i samråd med justitiedepartementet, 6 i samråd med industridepartementet, 15—17 i samråd med jordbruksdepartementet samt 18 i samråd med bostadsdepartementet. Förslag 10 har upprättats inom kommunikationsdepartementet i samråd med civildepartementet. Förslagen 11 och 12 har upprättats inom finansdepartementet och förslag 19 inom jordbruksdepartementet.
Förslagen 1, 2, 3 (såvitt avser kapitel 8), 4—8, 13—15, 16 (gäller inte 19c §), 17 samt 18 har granskats av lagrådet. Övriga lagförslag är av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Propositionens huvudsakliga innehåll ...s.s..s.ssssssssrsers sees os 3
The Swedish Government Bill
1990/91:90
A living environment
Main proposals
I Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
AT
& .
O FA B
Na
Q) Save the soil (2) The best things in life are DM No toxins in the kitchen free &) Nature belongs to every- Safe food is good food one GG) Environmental awareness (6) Healthy meats G) Sort your waste &) Live for the future
SD STJÄL INTE VAR NJA FRAMTID L JANA | l ! LT
SNA LLA
Affe NR FENA IR
Join the fight for tomor- (3 Combat mental acidifica- Think globally, act locally row tion | (7) Don'tfuss, do something (7) Save us Take more trains Down with lead (3 Don't spoil our future (3 Letus live
: Cover: Helga Henschen. A living environment
Swedish Government Bill on
Environmental Policy 1990/91:90
A Living Environment
The Government hereby submits this Bill to the Riksdag.
The Minister of Environment and the Ministers of Transport and Communications and Agriculture, the Assistent Minister of Education and Cabinet Minister Åsbrink have all served as rapporteurs at the preparatory cabinet meetings,
Stockholm 7 February 1991
For the Government of Sweden
Ingvar Carlsson
Birgitta Dahl
Summary of the Bill
This Bill contains the Government report on measures implemented in the field of the environment, objectives and guidelines for future environmental policy, and a presentation of the ways in which the ambitions of the Government in terms of environmental policy are being brought to fulfilment through comprehensive, well-integrated, and decentralized efforts. The Government also proposes concrete measures to achieve these objectives.
Regulations on environmental impact assessments (MKB) are to be integrated into the Natural Resources Act, the Environment Protection Act, the Water Act and the Act on Municipal Energy Planning.
A new Action Plan for Monitoring the State of the Environment in Sweden is to be introduced, and SEK 13 million is to be allocated to it for the 1991/92 budget year. The budget for environmental monitoring is to be increased by a total of SEK75 million for the coming three-year period.
Environmental issues are to be integrated into the educational system at all levels. Environmental education will be an important feature of the curriculum in compulsory and secondary schools. The number of students
accepted annually into the programme for environmental health and safety officers is to be expanded from 62 to 90. The one-year supplementary programme for natural scientists and technologists will be offered for three more years.
SEK2 million is to be allocated for the international activities of nonprofit environmental organizations.
An additional SEKS58.1 million is to be allocated for measures to improve the environment in agriculture for a three-year period of trial and development work and for information to reduce plant nutrient leaching, particularly from farmyard manure. There is to be an additional allocation of SEK 100 million for nature conservation in agriculture for the 1991/92 budget year.
A new law is to be introduced containing stipulations requiring that a biological pesticide be approved before it may be sold or used.
Work on conservation and preservation of nature reserves, etc. is to receive an additional allocation of SEK26 million, and SEK4 million extra is to be allocated for work with threatened species.
A total of SEK48 million is to be allocated to complete the restoration of Lake Hornborga.
The amendments to the Natural Resources Act being drafted include the following: — Stricter regulations on land dewatering, — increased potential for the protection of biotopes, — increased protection for threatened species
The High-grade Deciduous Forest Act is to be amended so that all forest comprising more than 7090 deciduous trees is to be considered high-grade forest, if at least 3090 of the forest is made up of hardwood deciduous trees.
New vehicles are to be divided into environmental categories to which a series of economic instruments is attached, beginning in the 1993 model year.
New, more highly-differentiated tax rates are to be introduced for different qualities of fuel oils (diesel) and for leaded and unleaded petrol.
A programme to review the conditions for industrial emissions is to be : carried out by means of permit reviews pursuant to the Environment Protection Act. The obligation of organizations conducting industrial activities to investigate their emissions is to be elucidated through an amendment to the Environment Protection Act.
The budget for the Chemicals Inspectorate is to be raised by SEK9 million for the 1991/92 budget year.
In order to facilitate and hasten the implementation of the waste management programme adopted by the Riksdag in 1990, new provisions arc to be introduced into the Sanitation Act, giving municipalities greater scope to differentiate their waste charges.
Increased efforts arc being proposed for the restoration of damaged environment. The programme for powdered limestone treatment of lakes and watercourses will be completed and expanded. The programme is being allocated an additional SEK40 million for the coming budget year.
An additional SEK4 million is being proposed for the protection and Prop. 1990/91:90
restoration of valuable historical monuments affected by air pollution.
SEK25 million is being allocated for the restoration of environmentallydamaged areas. The programme will be evaluated after five years.
This Bill has been written in a new format, used for the first time in the Government Bill on Research Policy (1989/90:90). The new format has been introduced in order to facilitate the reader's orientation in major Government Bills containing proposals emanating from several Ministries, and to make them easier to read.
Thus, in Chapters 1 to 4 of the Bill, the Government presents the objectives, strategies and most important areas covered in the Bill, as well as a brief summary of the proposals it contains'. Chapters 5—17 contain a detailed description of the Government's proposals. The items the Government is requesting the Riksdag to consider can be found under the heading "Items for the Riksdag” which thus corresponds to the heading "Application” in other Bills. This section is followed by the draft legislation being presented in the Bill, the draft legislation which has been submitted to the Draft Legislation Advisory Committee, and their comments. The proposals have been drawn up by the Ministries of Environment, Transport and Communications, Agriculture, Education and Finance.
A detailed report on the state of the environment in Sweden may be found in Annex A to this Bill: "How is Sweden feeling?”.?
1¶The focus of the environmental policy
The main objectives of Swedish environmental policy arc to protect human health, maintain biological diversity, manage natural resources to ensure their long-term use, and preserve both the natural and cultural landscapes.
A good living environment, work for all, welfare, social services and fair
distribution of wealth are the cornerstones of Swedish Government policy. All aspects of society should be characterized by a sense of responsibility for the environment and the management of resources. The 1990s will be the decade in which all sectors of society must alter course to become ecologically sustainable. Sweden is in a strong position to unify a good environment, social welfare and full employment.
Past experience and new facts indicate that environmental destruction can be halted. Most of the environmental problems which we began to
I This English translation compries chapters I to 4 of the Bill. ” Available in Swedish only. 5
source emissions, such as those from industry and the energy system, have been reduced to the levels of the 1940s and 50s, despite multiple production increases. In the field of traffic, too, the measures which have been implemented have begun to take effect.
In the last two or three decades environmental problems have shifted
from being primarily local in nature to being diffuse and globally disseminated. Most of the pollutant loads on the Swedish environment today originate in other countries. The environmental problems of the western world are becoming increasingly attributable to emissions from many
small sources which have a substantial combined volume. In Eastern and
Central Europe, emissions from industry and power stations are still the dominant problem. The environmental problems of the developing nations are closely associated with the problems of poverty and exploitation of natural resources.
Human activities and use of natural resources have affected the environment since time immemorial. Nowhere, today, is air, land or water unaffected. The efforts made to date have successfully limited the effects of pollutants on the public health in Sweden. The effects of pollution on human health are primarily a problem in our urban areas.
Environmental policy, now and in the future, must focus om limiting the means by which our way of life, and our use of natural. resources and energy cause harm to the environment. Against, this background, it is clear that retrospective cleanup and treatment are not enough.
Future environmental work must be characterized by the principle of prevention. Just as it is obviously best and cheapest to do things right from the outset, it must become obviously correct to do things in a clean and resourceminimizing way from the outset. If, for example, it is to be possible to avoid waste management problems in the future, this must be reflected from the product design stage onwards.
It is also necessary that we develop environmentally-adapted traffic, energy supply and waste management systems, and operate agricultural
and forestry sectors which manage natural resources well and maintain a
diversity of species and natural environments. Strategies are to be developed for national and international nature conservation. Our social structure must focus on preventing or minimizing environmental problems and promoting good, long-term resource management.
To date, Swedish environmental protection work has been quite successful. Mastering recently-identified problems will require developing some new methods. For this reason the tasks of our environmental policy and the instruments at its disposal will have to be extended, developed and tightened up.
The 1988 Swedish Government Bill on Environmental Policy contained, for the first time, a comprehensive presentation of Swedish environmental policy. It was adopted by the Swedish Parliament (the Riksdag) with only minor modifications. The Bill presented, among other things, measures and concrete Action Plans to protect the ozone layer, limit transboundary air pollution and safeguard the marine environment. The
Bill augmented the regulations and organization for environmental protection. Numerous measures have been implemented on the basis of:this Bill. It also stated that there was to be a follow-up within three years. The present Bill contains proposals for additional measures.
In the opinion of the Government, future environmental policy should develop along the following main lines: — Increased international cooperation to limit transboundary and global
environmental problems. This includes aid to environmentally-adapted
growth in developing nations and the nations in Eastern and Central
Europe. — Improved access to and structuring of information and statistics, and
better follow-up of the state of the environment in order to facilitate
preventive work. — Increased sectoral responsibility and decentralization in the broad
sense of the term, in order to make environmental work as deeply-
rooted as possible. This includes personal responsibility, and corporate
and municipal participation as well as participation from the author-
ities at all levels. Evaluation of investments and efforts will be highlight-
ed.
We all bear a shared responsibility for improving the environment. The Polluter Pays Principle applies to everyone — companies, public authorities and individuals, and to all activities. The Principle will be expanded on.
Over the years the environment has degenerated or been severely damaged in many areas. Although the general principle is that the Polluter Pays, it is our common responsibility to restore the damage which has been inflicted on the environment in previous decades. For this reason the Government is proposing that national investments in powdered limestone treatment of acidified bodies of water be radically increased, as well as the programme for restoration of damaged areas. The Government is also proposing a new programme for monitoring environmental quality, with greatly increased resources.
The main focus in working for a good living environment during the 19905s will be:
(1) A world of common problems and potential Intensification of international cooperation is essential if we are to succeed in working for a good living environment. The political developments in Eastern and Central Europe as well as Western European integration all facilitate this intensification.
Sweden will participate actively in developing international strategies for sustainable development. The OECD nations exploit the majority of the world's natural resources and thus, directly and indirectly, cause most of the environmental problems. Most of the responsibility for the necessary restructuring processes should, thus, be shouldered by the wealthy nations. These nations must also be at the forefront in developing new technologies and making them available to less developed nations. The
able to rise out of poverty and misery without further destruction of the environment. Resources must be transferred in the ways that best serve the needs of the developing countries. For this reason, foreign aid policy and environmental policy must be integrated.
Although Sweden is a small nation, Swedish environmental policy is internationally highly esteemed. Sweden has also been on the cutting edge in furthering international cooperation and development of technology. We are also vulnerable to environmental destruction. For example, the soil here is more sensitive to acidification than the soil of many other nations. Eutrophication of the sea is another example. For this reason, the Government is giving particular priority to work with regional air pollution and restoration of the ecological balance of the Baltic. New agreements are to be based, wherever possible, on what the environment can withstand.
Joint action and harmonization of regulations at a high level of environmental protection are vital prerequisites to the development of a good living environment. International agreements can create equivalent terms of competition for Swedish and foreign companies. Sweden will put on international pressure for cleaner products and more information about their health and environmental hazards. The EC-EFTA cooperation is of special importance in this respect. International trade regulations should be formulated so as to allow individual nations to progress without being seen as creating technical barriers to trade.
In preparation for the 1992 UN Conference on Environment and Development, Sweden will work towards agreements on the climate and on maintaining biological diversity and responsible use of the forests of the world. The strategy for the climate now being presented will serve as the basis for our national and international actions. Wherever possible, the EC and EFTA nations should promote the same restrictions with regard to reductions of greenhouse gases.
(2) The economy and the environment Measures to ensure a sustainable economic development are an important aspect of economic policy. Economic policy must contribute to converting production and consumption to safeguard a long-term balance between economic growth and the environment.
In order to make decisions which will favour sustainable development, we need to better understand the interaction between the economy and ecology at all levels of society from corporations to individual households. It is essential that the economic statistics used, for example, to measure growth take environmental changes and the use of natural resources into account. This problem is now being studied, at the request of the Government. A preliminary report is expected to be available before the end of 1991. The potential for using ecological indicators to reflect qualitative changes in the state of the environment is also being investigated.
Decisions and planning are to take increasing account of impacts on public health, the environment and natural resources. The Government
Bills on Industrial Policy for Growth and Energy Policy being presented during this year's Riksdag session will also reflect this view. The Government is also proposing that environmental impact assessments be integrated into the planning and decision-making processes for all major projects which affect the environment. National environmental objectives must be clearly reflected in municipal and regional planning.
Efficiency must increase in all sectors of society. Restrictive public and private consumption is a necessity. This will free resources for renewal of the infrastructure, including building new roads, railways, etc. Such investments will contribute to improving both the environment and the competitive power of trade and industry.
The Government considers economic instruments to be an effective means of encouraging business and consumers to take account of the environmental impact of their decisions. In recent years we have presented many proposals for new environmental charges and taxes, and these are expected to have substantial environmental effects. Sweden is already at the international forefront of such activities, and the Government is now proposing the introduction of new environmental taxes.
(3) An Environmental Code and more stringent environmental legislation Environmental legislation is to be based on consideration for the demands of humanity, the environment and the management of natural resources. Legislation is to be coordinated, tightened up and brought together in an Environmental Code. Such legislation will provide satisfactory controls for the problems we anticipate for the 1990s and the early twenty-first century.
(4) Clean industrial processes Emissions from industrial processes are to have been reduced to harmless levels by the end of this century. By that time we are to have solved the problems which once triggered the contemporary environmental debate and today's environmental protection work. Emissions of chlorinated organic substances, hydrocarbons, sulphur and nitrogen oxides must therefore be reduced. Work towards clean industry must be integrated with efforts to improve the work environment. Plant monitoring must be made even more effective than it is today.
(5) Clean products All goods used in everyday life, such as cars, refrigerators, batteries, fluorescent tubes, detergents, milk cartons, and cosmetics will, sooner or later, become waste products or enter the sewage system. Treatment technology and recycling technologies alone are, thus, insufficient. The environmental damage caused by products is going to be an increasing problem in the future. For these reasons, methods to limit the environmental effects of consumer goods are to be developed, and measures implemented.
products they make throughout their life cycles. The monitoring of chemicals will be improved through the introduction of a requirement of prior notification for new chemical substances and through expansion of the product register. The use of heavy metals, certain chlorinated organic solvents and additives in plastics will be phased out or restricted.
The plan for the phasing out of ozone-destroying substances presented by the Government in the previous Bill on Environmental Policy will be expanded.
(6) Better waste management Tougher restrictions on the manufacture of goods and the phasing out of hazardous substances will lead to smaller amounts of environmentallyhazardous waste. The quantities of waste are to be limited through reuse and recycling, and less use of disposable materials and packaging materials. Extremely stringent environmental restrictions will be placed on the waste which must ultimately be treated.
In order to facilitate efficient, environmentally-sound waste management, all waste is to be separated at-source. Municipalities are to be given greater scope to differentiate their waste collection charges. The use of additional economic incentives are being considered.
The flow of environmentally-hazardous waste is to be decreased, and its management improved. The regulations on export of environmentallyhazardous waste have been made more stringent.
(7) Clean traffic svstems Good communications arc indispensable to trade and industry, and to employment and welfare. Emissions from traffic systems must be reduced to levels human health and the environment can withstand.
The effects of previously-made decisions are becoming increasingly evident. Emissions of lead from petrol have decreased substantially, and cleaner vehicles are now rapidly replacing older ones. This has not, however, brought down emission levels sufficiently.
Work on this problem in Sweden's three major cities is being given priority. During the 1990s, extensive investments will be made in up-todate public transportation systems, to present convenient, readily-accessible alternatives to contemporary automobile traffic. The Government has earmarked SEK5,500 million, of the SEK20,000 million allocated in the form of an infrastructure fund, for measures to be implemented in the traffic system as a whole, to improve the environmental situation and accessibility in the major metropolitan areas. Environmentally-adapted vehicles for distribution and public transport in urban areas are needed. In combination with cleaner fuels, this should substantially reduce the remaining risks to human health.
The railway system is to be expanded between metropolitan arcas. A 10
increasing volumes of traffic.
Exhaust emission requirements are being tightened up for cars, buses. and trucks. A system of economic charges is being introduced, with an environmental classification system for new vehicles. The new exhaust emission requirements will have the greatest effects in Sweden if they are introduced early, and are coordinated throughout Europe. It is also the intention of the Government to work actively, within the framework of the European Economic Area, towards greater stringency in exhaust requirements in the EFTA and EC nations by 1996, and their application throughout Europe.
(8) Clean energy systems The objective with regard to energy policy in Sweden is to achieve an energy system without nuclear power, and with substantially reduced inputs of acidifying substances, as well as reductions of climate effects from the energy sector. In addition, the unexploited rivers are to remain so. It will take time and require international cooperation to achieve this objective. The guidelines for accomplishing it are set out in the Government Bill on Energy Policy.
The Swedish Government strategy to reduce climatic effects hinges largely on structuring the production of electricity and heat. New efforts are to include more stringent emission requirements, measures to counteract emissions from household boilers, and placement of wind power generators where they will help to reduce the environmental impact of electricity and heat production.
(9) Sustainable agriculture and forestry In 1990, the Riksdag passed a new agricultural policy which brings consumer demands for inexpensive food of good quality into line with an environmentally-sound, viable and rational agricultural system.
Use of pesticides was reduced by 5090 between 1985 and this year, and is now to be halved again by the mid-1990s. Nitrogen leaching is to be cut back by 5096 between 1985 and 1995. This is to be done through restructuring of agriculture and more stringent requirements on the spreading and handling of fertilizer. Ammonia emissions are to be reduced.
The open landscape is to be promoted, and valuable aspects of the natural and cultural landscape ensured, through subsidies for nature conservation.
One of the points of departure for forestry is that the long-term viability of forest soil is to be maintained, and species and natural environments protected. The instruments and strategies of forestry policy are to be reviewed in order, for example, to strengthen environmental interests.
Protection of forests in the mountains and marshes has been successively reinforced. The regulations for dewatering of forest land are currently il
being tightened up, in order to safeguard natural environments and threatened species.
The objectives of nature conservation are both to improve long-term management of natural resources by maintaining biological diversity of species and natural environments and to ensure the accessibility of recreational areas and outdoor environments in varied landscapes to all. The Government is proposing increased stringency in the Nature Conservation Act, including the introduction of general protection of biotopes. Allocations for conservation of nature reserves will be increased, and the subsidy system for protection of threatened species extended.
(10) Individual responsibility Today, when the millions of small emissions are becoming increasingly important, it is essential that both industries and public authorities, as well as each individual take responsibility for environmental protection. The sum total of all these small emissions and our everyday waste may pose a tremendous threat to the environment of the future.
This places increasing demands on cach individual. In the past, attention was focused on the 1000 largest factories and their inputs. Now the focus must be on the hundreds of thousands of products used in endless numbers of ways by 8.5 million people. Shifting behaviour in a more environmentally-sound direction will require increased information and changed attitudes also in our everyday life.
A movement in the direction of everyone sorting their waste, not exceeding the speed limit, travelling more by train and less by car, not wasting energy or littering is going to be increasingly important. If we are to work for a good environment, we will have to change our lifestyles and our patteas of consumption. There will have to be more education about the environment and how our lifestyles affect it, and more facts made available.
The Government is proposing that environmental issues be emphasized in the school system. Environmental education is to be extended at all levels, and environmental issues integrated into all types of education. The possibilities of supplying society with specialist expertise are being improved through, for example, substantial expansion of the numbers of people who may be accepted into the courses in the program for environmental health and safety officers.
Eco-labelling of products is already being introduced. This will make it easier for the consumer to select less environmentally-damaging goods. Labelling of products hazardous to the environment will also be developed, to make it possible to choose not to purchase products containing the most hazardous substances.
It will take time before the effects of implemented measures will be tangible. Yct the progress made in reducing various emission in the last 20 years proves that nature is capable of recovery. This makes it all the more important to pursue environmental work with determination over long 12
Bills on policies for the environment, energy and an industrial policy for growth all describe ways in which Sweden can be made strong for the future. It is also the intention of the Government to promote international work for long-term sustainable developments that reconcile economic growth with the rights to employment, welfare and a good living environment. It is also the intention of the Government to submit annual reports on developments in the field of the environment.
2¶The objectives and strategies of the environmental policy
This chapter contains a brief survey of the state of the environment and the ways in which various anthropogenic activities affect, for example, the atmosphere, the climate, nature, lakes and seas. There are many areas of natural value in Sweden, and Sweden has a long tradition of protecting and maintaining valuable environments.
In many respects, the state of the environment has improved substantially in recent years. The results of the measures implemented to date are described below. Although results have been good, there will have to be further restriction of pollution if we are to achieve sustainable protection of human health and the environment. The Government reports on the objectives and strategies of environmental policy which are being proposed as guidelines for future work. The instruments and measures being proposed to satisfy the environmental objectives are described in the summaries of Chapters 3 and 4.
Government proposals: The following guidelines are to apply to
future work on limiting effects on the atmosphere and climate.
Depiction of the ozone layer is to be halted so as not to harm
human health and ecological systems. The phase-out plan for CFC
compounds is to be completed and also extended to cover other
substances with similar deleterious effects on the ozone layer.
The government is now proposing an overall strategy to reduce
dimatic impact. Emissions of all gases affecting the climate are to be
limited in all sectors of society. Sweden will work towards total carbon
dioxide emissions in Western Europe not exceeding current levels in
the year 2000, and subsequently declining. This objective can later be
extended to other industrialized nations as well. |
2.1.1 Protection of the ozone layer The ozone layer in the stratosphere at an altitude of 10 - 50 km protects life on earth from the harmful ultra-violet radiation of the sun. The ozone layer can be affected and depleted by substances with certain chemical properties, sufficiently inert to reach the stratosphere. Substances which affect the ozone layer include fluorocarbons (CFCs and haions), some chlorinated hydrocarbons and nitrous oxide (laughing gas). One of the trade names under which CFCs are sold is freon.
For many years the stratospheric ozone layer above Antarctica has been thinning out rapidly during the Antarctic spring months. The main reason is the increasing levels of chlorine and bromine in the atmosphere. Over the Arctic region, too, scientists have found high levels of chlorine in "active” form. These raised levels are attributed to the emission of chlorofluorocarbons (CFCs), halons and other chlorinated substances or substances containing brominc.
When the ozone layer is depleted, the intensity of a certain type of ultraviolet radiation (UV-B) increases at the surface of the earth. This type of radiation has harmful effects on man, animals, plants and materials. It has led to increased numbers of cases of skin cancer and cataracts.
During the spring of 1988, the Government presented a plan to the Riksdag for phasing out the use of CFCs. The Riksdag adopted plan, pursuant to which the use of CFCs is to be phased out by 1995. This plan was the first of its type in the world. Because the requirements are stipulated in great detail, and because both the public authorities and trade and industry have been working efficiently, it has been possible to develop new technologies. This has facilitated the adoption of similar plans by other nations. The active participation of trade and industry has made it possible for the Swedish phasing-out process to move forward according to the plan. This means that the use of CFC compounds virtually ceased in 1990 in cleaning, degreasing, and sterilization processes, and as expansion and 14
foaming agents in soft and hard foam rubber. Their use as refrigerants and dry cleaning detergents has decreased by approximately 2596 from the 1988 level. Totally, Swedish emissions of CFCs have been halved, from 5,350 tonnes in 1986 to approximately 2,700 tonnes in 1990.
Global use of CFCs will be limited through the national and international phase-out decisions passed to date. However, these measures are insufficient to completely halt the destruction of the protective stratospheric ozone layer. In order to prevent its breakdown, the use of CFCs, halons., I PUtrichlorothane, and carbon tetrachloride must cease entirely. The use of other ozone-depleting substances, such as HCFC compounds, must also be limited. These measures must be implemented on a global scale. Measures to protect the ozone layer are one example of prompt international action, once scientific proof of environmental effects has become available.
The objective is to halt the depletion of the ozone layer so that no harm comes to human health and ecological systems. In order to achieve this objective, measures must be implemented both in Sweden and interna-
tionally. |
Below, the Government reports on additional measures which will make it possible to phase out the use of CFCs pursuant to the previously adopted plan, and to tighten up stipulations in certain areas. The phase-out plan is to be extended to apply to other chlorinated compounds and compounds containing bromine with similar detrimental effects on the ozone layer.
2.1.2 International cooperation A large number of nations, including Sweden, have undertaken to impiement measures to protect the ozone layer. These measures were formalized in the 1985 Vienna Convention and its 1987 annex, the Montreal Protocol. According to this Protocol, the contracting parties undertook to reduce their levels of controlled CFC compounds by 5096 by 1998. At a meeting in London in 1990, the parties passed stipulations making the Protocol more stringent. At those negotiations, the nations also pledged to completely phase out their use of CFCs, halons and carbon tetrachloride by the year 2000, after a stepwise phasing out process. It was decided that UTI trichlorothane was to be phased out by 2005. The nations were also encouraged to proceed more rapidly where possible. It was established that the industrialized world bears responsibility for enabling the developing nations to become contracting parties to the Protocol. A foundation for financial aid to technology transfer, to which Sweden contributes, was created.
Sweden's role in future international cooperation will be focused on further hastening the pace of phasing out all the relevant substances, limiting the uses of halons and HCFCSs to an absolute minimum, and working towards the development of new technologies and alternatives which have no harmful effects on the ozone layer or the climate.
2.1.3 Reducing effects on the climate
The earth's atmosphere works similarly to the glass on a greenhouse. It maintains the annual mean surface temperature at about 15” C, instead of minus 18” C, which it would be if the earth had no atmosphere. This natural greenhouse effect is being enhanced at present by human activities which increase the levels of activity of gases with climatic impact (known as greenhouse gases). In doing so, they contribute to increased warming. This change in the global climate is a severe environmental threat. The main greenhouse gases are carbon dioxide, CFC, methane, ozone and nitrous oxides.
In the autumn of 1990, the Government initiated negotiations with representatives of two of the parties represented in the Swedish Riksdag — the Liberal party and the Centre party - with a view to facilitating the passing of a sustainable energy policy. These negotiations were concluded on 15 January 1991, with an agreement on guidelines for energy policy. The agreement contains proposals for a strategy to reduce effects on the climate. The Government is proposing that the guidelines stipulated in the agreement for decreased effects on the climate be adopted by the Riksdag. The agreement is given below:
Introduction The impact on the climate of anthropogenic emissions of greenhouse gases is one of the gravest threats to our environment. The IPCC expert group perceives a major risk of extensive drought in some areas and of flooding in others. Hundred of millions of people may be forced to migrate, ecosystems may be destroyed, and serious diseases may spread over wide areas. Emissions of carbon dioxide account for roughly half the climatic effects from Swedish sources. The other half is mainly caused by freons, methane, and gases with an indirect but significant climatic impact (nitrogen oxides, hydrocarbons, etc).
In 1988, the Riksdag Standing Committee on Agriculture made the following statement on carbon dioxide emissions:
The Standing Committee wishes to recall in this context that the carbon dioxide problem is global in nature. It cannot be solved by implementing national measures. International regulation is called for. However, we must begin by achieving international recognition of the problem. As a step towards this end, and in light of what has emerged, the Standing Committee supports motion Jo30, which states that the Government should elucidate the effects of energy use on atmospheric carbon dioxide levels and draw up a programme to reduce the emissions to levels nature can withstand. A national interim objective should be to keep carbon dioxide emissions from excecding current levels. The Riksdag endorsed this statement.
Since 1988, a large number of studies have been presented on the potential for reducing climate change. The IPCC group of international experts has issued a report which indicates, for example, that a strategy to reduce climate change should deal with all the greenhouse gases. Negotiations on a climate convention will begin in February 1991. Several ministerial conferences. attended by delegates from a large number of nations, 16
increased, and is becoming steadily more important. In Sweden, rapid expansion of motor traffic and aviation are the main sources of increased carbon dioxide emissions.
Against this background, the Riksdag should reconsider the issue of climate change. A concerted Swedish strategy to reduce climatic impact should be debated by the Riksdag during the current session. This would satisfy the Riksdag's call for a programme to combat climatic change. One such strategy is outlined below.
Background
The issue of climate change occupies a special status in environmental policy. Emissions of gases which affect the climate will have their effects irrespective of where the emissions take place. The issue is thus a global one.
It is also a long-term issue. The effects appear gradually, and it is conceivable that the most dramatic ones will not be evident until after 50 or 100 years. Since global warming occurs unevenly, some vulnerable regions will already be affected during the first half of the twenty-first century.
Inertia in the climatic system means that there are time lags between the implementation of measures and practical results. Today's emissions will affect the climate for hundreds of years to come. Scientists are not yet certain as to the time scale, the exact magnitude of the anticipated climatic changes, or what the effects will be in different regions. The precautionary principle, asserted by Sweden in various international contexts, does, however, call for action to be taken even before all the facts have been scientifically demonstrated. This means that we already need to be working actively to counteract climatic change.
International cooperation
Sweden should participate actively in international discussions on the potential for satisfying a long-term target implying limitation of climate changes to a level sustainable for society and the environment. This would require taking measures both to limit emissions of carbon dioxide and other greenhouse gases and to increase carbon uptake of forests and other vegetation.
The industrialized nations emit the majority of gases which affect the climate. These emissions to date have already given rise to a serious risk of global climate change. No successful work to counteract climate change can be carried out without concrete measures being implemented by these nations. Thus the industrialized nations will play a crucial role and bear particular responsibility in reducing climatic effects.
International cooperation to achieve global targets regarding the limitation of climatic effects should be based on an internationally equitable approach, both between industrialized and developing nations and among the industrialized nations. The demands placed on any nation should stand in relation to the potential of that nation to implement cost-effective measures and to a fair distribution of measures among nations in relation both to current per capita emissions and previously implemented measures which have curbed emissions.
Sweden should attach special importance to the possibilities of having a
2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
united EC/EFTA front in the negotiations for a climate convention which begin in February. It would be advantageous for the Western European nations to agree on a strategy to reduce climatic effects, and to secure its acceptance in the OECD. This strategy should cover carbon dioxide and other climate gases. A joint EC/EFTA target, which can later be enlarged to include the rest of Europe and the OECD, should be for the total carbon dioxide emissions of the relevant groups of nations not to exceed current levels in the year 2000, and to decline thereafter. Sweden and the other EFTA nations have achieved an agreement of principle with the EC to draw up a common stand for the stabilization of carbon dioxide emissions. Undertakings in this area should be distributed cost-effectively and fairly among the nations. The form for these commitments will be subject to EC/ EFTA negotiations.
Cooperation amongst the Western European nations may also include proposing coordinated economic policy levers, aid to the implementation of measures in Eastern Europe, etc. Swedish aid to change in Eastern Europe will be a contribution to more effective use of energy, and thus to lessening of climatic effects. The trend towards the increasing internationalization of the electricity market makes it vital for the Western European nations to coordinate measures to counteract carbon dioxide emissions from the generation of electricity wherever possible. In this context, Sweden should work to ensure that the pricing of electricity reflects true costs, including environmental impact.
The developing nations are particularly vulnerable to climatic change, and play a key role in international cooperation. To attain sustainable development, it will be necessary to implement measures to counteract deforestation, desertification, and inefficient uses of energy in these nations. Increased aid from the industrialized nations will be important in order to create conditions in which these measures do not come into conflict with other, short-term needs. Sweden should work towards the attainment of the UN international development assistance target by all industrialized countries. Silvicultural and reforestation measures should be an important part of Swedish foreign aid policy.
Work at national level National policy to combat climate change should be formulated so that Sweden will be able to give added impetus to international cooperation, working with the other Western European nations. A Swedish strategy to counteract climate change must be action-oriented. It is to cover all gases affecting the climate, and all sectors of society. Sweden is to work actively to bring about limitation of emissions even from sectors which have to compete on the international market. Far-rcaching restrictions of this kind call for international cooperation.
The plan adopted in Sweden to phase out CFCs requires more rapid and more extensive reduction of the current climatic effects than arc required in international agreements (the Montreal Protocol).
The use of other ozone-depleting substances, including halons, must cease. This will bring about further reduction of climatic effects. Carbon dioxide emissions must be limited, and inputs of nitrogen oxides, hydrocarbons and carbon monoxide must be sharply reduced.
A number of possible measures to reduce emissions of these greenhouse gases are described below. Priority amongst the measures should be determined by their efficacy in reducing climate change in relation to their COStS. 18
If a sufficient number of the measures described below are implemented, the result will be a drastic decrease in climatic effects originating in Sweden by the year 2000, in comparison with current levels. Many measures are also environmentally beneficial in respects other than reducing climate change. They may, for instance, reduce acidification, improve urban environments or protect the ozone layer.
The 1988 Riksdag decision included both the requirement for a programme to decrease emissions of carbon dioxide and stated the interim goal that Swedish emissions of carbon dioxide should not increase beyond 1988 levels. However, this target level has already been exceeded and, in the light of increasing traffic etc., it will probably be difficult not to continue to exceed it in the coming ycars. The measures described here should form a good point of departure for a programme for long-term reductions to a level below the 1988 level. A number of factors — the price of crude oil, consumer price sensitivity, future energy requirements, etc. make it difficult to state the exact pace at which emissions can be reduced.
To keep carbon dioxide emissions from the energy sector as low as possible, the long-term energy supply must be secured through effective utilization of sustainable, environment-friendly, preferably renewable sources of energy. Energy management and increased use of renewable sources of energy will, therefore, be decisive elements in a strategy to ' reduce climatic impact.
Measures Efficient energy use is one important instrument to decrease climatic effects. Energy management must, as has been proposed above, be heightened. The rules of tax reduction for energy-intensive industry are undergoing review in order, for example, to find incentives for energy conservation and reduced carbon dioxide cmissions.
Environmentally adapted energy production with low climatic impact must be encouraged. There is environmental justification, for economic support to wind power, solar power and bio-fuelled CHP, for example. From the point of view of the climate, bio-fuels are generally better than fossil fuels. In choosing among fossil fuels, natural gas is preferable to coal and oil. CHP should be given preference to back-pressure power.
Investments in energy conservation and environmentally adapted energy production, along with the carbon dioxide tax passed by the Riksdag, will make it possible to limit carbon dioxide emissions from housing, services and district heating plants so that they will not exceed current levels in the year 2000.
It is essential to reduce the effects of traffic on the climate. This can be done through public transportation with low carbon dioxide emissions, increased fuel-efficiency in new cars, motor alcohol-fuelled vehicles for urban areas, and reduction of average speeds on highways. Carbon dioxide emissions from aviation and shipping should be limited.
Such measures could make it possible to restrict carbon dioxide emissions from traffic so that they do not exceed current levels in the year 2000. As traffic accounts for emissions of other greenhouse gases as well, this also means that the total effect of the traffic sector on the climate can be reduced. The results of these measures will be contingent on economic developments, and on fuel prices. Increases in the price of petrol during the first half of 1990, which was one aspect of the tax reform, helped reduce carbon dioxide emissions from vehicular traffic, following a period with annual increases of 4— 5940. 19
Improved waste management can help to reduce climate change. One example is energy recovery through combustion of methane from waste landfills, which reduces the need of fossil fuels and has also reduced methane emissions. Methane is a powerful greenhouse gas. Measures in agriculture will represent a significant part of a climate strategy.
Phasing out of CFCs can be extended to other substances with similar effects (halons, carbon tetrachloride, HCFC and others). In addition to decisions already adopted, a number of measures can be taken in view of the international situation, for example. These could include limitations on HCFCSs, halons, carbon tetrachloride and UT!” trichlorothane.
Measures of this type can lead to substantial reductions of emissions of climate-changing gases.
Measures to counteract the use of volatile organic compounds (some solvents, for example) are important in terms of reducing climatic effects.
This inter-party agreement on energy policy will mean major investments in energy management and environmentally adapted power generation. The Government is proposing guidelines for energy policy in its bill on Energy Policy. .
In this Bill, the Government is recommending the implementation of a number of measures to reduce climatic effects. In the field of traffic, for example, measures will include an enviromental classification system for new vehicles. In the 1991 Government Bill on Industrial Growth Policy, major investments in public transport and railways, and further pilot projects using automatic speed limit monitoring are proposed. In its Bill on Energy Policy, the Government is proposing allocations for testing and development of alcohol-fuelled vehicles.
The Government is also reporting in this Bill that the plan to phase out ozone-depleting substances is to be extended. The Government is announcing that regulations will be introduced on the recovery and destruction of CFC and halons.
The Government has previously described measures to reduce the environmental effects of waste management. The on-going restructuring of Swedish agriculture will help reduce effects on the environment. The Government is announcing in this Bill that emissions of volatile organic compounds (VOCSs) are to be halved in relation to the 1988 level by the year 2000.
These measures will mean a substantial reduction of Swedish inputs to climatic change. However, further investigation of the costs and effects of possible measures is essential. This is particularly true in the case of measures to counteract emissions of greenhouse gases other than carbon dioxide. It is the intention of the Government, in collaboration with the relevant authorities, to present an in-depth analysis of issues on the cli- mate which will form a basis for Swedish policies, both nationally and internationally.
In late January, 1991, Statistics Sweden reported the 1988 carbon dioxide emissions, and the preliminary figures for 1989. These statistics indicate that emissions were basically unchanged between 1988 and 1989 (62.8 million tonnes of carbon dioxide in 1988 and 62.2 million tonnes in 1989). Although 1989 was a much warmer year than 1988, there were only 20
marginal reductions in carbon dioxide emissions. This illustrates the difficulty of keeping to the 1988 emissions levels under normal weather conditions. It is emphasized in the inter-party agreement, not least in light of traffic developments, that this interim target will probably be difficult to meet in the coming years.
2.2¶Transboundary air pollutants
Government proposals: Guidelines for future work are that depositions of sulphur and nitrogen oxides and volatile organic compounds are to be limited to levels at which neither the environment nor human health is harmed.
According to the 1988 statement of the Riksdag, Swedish sulphur levels are to be reduced by 80960 between 1980 and 2000. According to previous Riksdag statements nitrogen oxide levels are to be reduced by 30960 by 1995, in relation to the 1980 level. These emission targets are to serve as guidelines in future work. Extensive measures will have to be implemented to achieve this objective for nitrogen oxides.
Ammonia emissions should be reduced by 2590 by 1995. The potential for reducing emissions by 50926 in the southern and western parts of the province of Götaland before the year 2000 is to be examined. There should be a 5096 reduction in emissions of volatile organic compounds by the year 2000 in relation to the 1988 levels.
Sweden's contribution to international cooperation in the next few years should be focused mainly on bringing about more stringent requirements for vehicle exhaust emissions in Europe. New international agreements to reduce emissions of sulphur and nitrogen oxides are also to be given priority. They should be based on the critical loads the environment can withstand. Sweden is to work towards achieving an agreement on reductions of emissions of volatile organic compounds.
2.2.1 Background The soil in southern Sweden has become severely acidified in recent decades. In the regions of Skåne, Halland and southern Småland, soil acidification has reached depths of several meters, and is affecting the groundwater. One effect of this process is that the readily accessible store of nutrients such as calcium and magnesium in the soil has decreased by 30—-70960 in southern Sweden. Metals which may be toxic to plants and animals, such as aluminium, are also released from the acidified soil. Continued acidification of forest soil is an increasing threat to the environment and to the value of our forests. Forest soil in parts of southern Sweden is approaching the nitrogen saturation limit. The results of this are soil acidification and nitrogen leaching as well as both a nutrient 21
nitrogen deposition is reduced, substantial portions of southern Sweden may be nitrogen saturated within 10 to 20 years.
Groundwater affected by acidification was reported, particularly in the southern part of Sweden, throughout the 1980s. In areas with heavy acid rain, there are substantially raised levels of aluminium in the groundwater. As the pipelines are corroding, copper levels are also sharply raised in the drinking water from many private wells all over Sweden. There is a clear risk that the copper levels in drinking water will increase in step with increasing acidification. Copper and aluminium in drinking water may give rise to health risks.
In the early 1980s, 16,000 of the approximately 85,000 lakes in Sweden were so severely acidified that sensitive species had substantially decreased in number or died out. In nearly 6,000 of these lakes, treatment with powdered limestonce has resulted in improvements in the situation of the plant and animal life. Without liming, acidification would have meant that most forms of life would have been dead in at least one-fourth of the lakes and watercourses downstream of the lakes which have been limed.
During the last 25 years, there have been no substantial changes in the acidification situation in the lakes and watercourses in the provinces of Götaland and Svealand or the coastal areas of Norrland. However, in the mountains and the adjacent areas, the last 10 to 15 years have seen continuing increased acidification.
Large parts of the Swedish forests are suffering from impaired vitality. Approximately every fifth fir and every seventh pine has lost more than 2090 of its needles. Deciduous trees, including beech, oak and birch, exhibit more extensive damage, expressed as thinning out and disturbed growth in the crowns, than is found in firs and pines. Increasing soil acidification and the consequent impoverishment of forest soil stand as the greatest long-term threats to the Swedish forests.
Stratospheric ozone provides indispensable protection against hazardous ultra-violet radiation. However, ozone at the surface of the earth may harm plant growth and human health. Superficial ozone develops in interaction with sunlight when the levels of certain air pollutants become too high (photochemical smog).
The superficial levels of ozone in southern Sweden during the summer half of the year are near or above the levels at which health and crops are harmed. In western Sweden, it is estimated that current ozone levels are causing an approximately 1096 poorer yield of the crops of spring wheat. Crops such as grazing grass, oats and potatoes are also being negatively aftected.
The compounds which contribute most to acidification, nitrogen saturation and the formation of photochemical smog are sulphur dioxide, nitrogen oxides and volatile organic compounds.
Emissions of sulphur in Sweden have decreased substantially since the early 1970s as a result of implemented measures. Emissions from both combustion and industrial processes have been limited, and today they are
less than half of the 1950 levels. Since 1980, total sulphur emissions have decreased by more than 6090.
Sulphur deposition in most of Sweden does, however, exceed the critical load, which is the limit above which it has been scientifically proven that long-term effects on the environment occur. To be brought below this limit, sulphur deposition in south-western Sweden would have to be decreased by more than 75960 of the 1980 level. Simulations indicate that during the 1980s sulphur deposition in all of Sweden decreased by between 15 and 2590. Emissions from foreign sources and diffuse emissions for which no country of origin can be determined account for about 9096 of the sulphur deposition in Sweden. In 1988, inputs of sulphur from Poland and the then GDR to sulphur deposition in Sweden were of the same order of magnitude as the Swedish inputs, if not larger. Critical loads are being exceeded elsewhere in Northern Europe as well. Thus, in order to bring this deposition down to the critical loads, extensive measures will have to be implemented in Europe. A large number of Western European nations are now working towards decreasing their emissions, pursuant, for instance, to agreements in the UN-ECE and the EC. The on-going processes of economic change in eastern Germany, Poland and Czechoslovakia may mean substantial emission reductions, and thus the situation is considerably brighter today than when the 1988 Swedish Government Bill on Environmental Policy was presented.
A sulphur tax and an environmental classification system for oil have been introduced in The Energy Tax Act, in order to bring about reductions in sulphur emissions in Sweden. The classification system will lead to substantial reductions in the sulphur content of diesel fuel. In reviewing a number of permit appeals pursuant to the Environment Protection Act, the Government has tightened up sulphur emission requirements. The Government has amended the Ordinance on fuels containing sulphur so that a maximum sulphur level has now been set for all fuels containing sulphur.
Emissions of nitrogen oxides come primarily from various combustion processes, and they increased rapidly in Sweden in the 1950s and 60s. During the 1980s, total emission levels have basically remained constant. Emissions from energy generation plants have decreased by about onethird. Emissions from traffic have increased in the 1980s.
Nitrogen deposition exceeds the critical loads in southern Sweden and elsewhere. This deposition needs to be decreased by at least 5096 in the province of Götaland, primarily in the south-western coastal areas. Airborne nitrogen is also a significant source of marine nitrogen pollution. In the region of Skåne and on the Swedish west coast, about 6090 of the nitrogen deposition comes from nitrogen oxides and about 4096 from nitrogen in ammonia from agriculture. Foreign sources account for 75 - 8090 of the nitrogen deposition in south-western Sweden. A large proportion of ammonia deposition comes from Denmark.
The Riksdag has passed a charge on nitrogen oxide emissions from large combustion plants. It is estimated that this charge will both decrease annual emissions by 3,000 - 5.000 tonnes, and bring forward the imple-
mentation of environmental improvement measures. On the basis of a Government proposal, the Riksdag has also, at the proposal of the Government, considered exhaust regulations and adopted durability requirements for heavy vehicles. The Government has amended the Automobile Exhaust Ordinance, tightening up the exhaust requirements for light trucks and buses, in accordance with a previous presentation to the Riksdag.
Emissions of volatile organic compounds and nitrogen oxides contribute to the occurrence of high levels of photochemical oxidants (primarily ozone). This is a widespread phenomenon attributable to emissions in large geographic regions. The problem is particularly great on the European continent, in the triangle formed by Hamburg-Paris-Munich. Ozone levels in Sweden are primarily affected by ozone from the continent. However, local formation of ozone, primarily over urban areas, also leads to substantial raising of the oxidant levels. High levels of photochemical oxidants may harm crops and forests and affect human health. Traffic is the main source of emissions of volatile organic compounds in Sweden. Petrol distribution and the use of solvents are also major contributors. Certain organic compounds, such as chlorinated solvents, also have direct effects on health and the environment. Swedish emissions of volatile organic compounds were approximately 460,000 tonnes in 1988.
In reviewing a number of permit applications pursuant to the Environment Protection Act in November 1988, the Government stated that limitation of solvent emissions should be given higher priority in environmental protection work at all levels. Pursuant to this statement, recommended safety distances should be observed, and the potential for phasing out the use of solvents entirely should be investigated. This statement has been referred to in a large number of cases reviewed by the Government.
2.2.2 Objectives for transboundary air pollutants The overall objective in working with regional air pollutants is to limit their emissions to a level at which no damage to nature occurs and human health is protected. This means that the production capacity of ecosystems is to be maintained, and that the number of naturally occurring species is not to be markedly disturbed. Soil and water are to constitute a chemically and biologically balanced system. It must be possible to use animals and plants as food, at no risk to human or animal health.
These objectives necessitate a 7590 reduction in sulphur deposition in south-western Sweden and a 5090 reduction in the province of Svealand, in relation to the 1980 levels. Nitrogen deposition must be reduced by 5096 in the southern and western parts of Götaland. Background levels of ozone should be reduced by 10— 30960, and the episodically high levels by 5090 in southern and mid-Sweden. Further reductions may be necessary in order to protect the most sensitive types of natural environments.
In the Action Plan to counteract air pollution and acidification adopted in 1985 by the Riksdag, it is stated that Swedish sulphur emissions should be reduced by 6594 during the period from 1980 to 1995. Nitrogen oxide emissions should, pursuant to the Riksdag's decision, be reduced by 3090 24
between 1980 and 1995. A 1988 Riksdag statement in response to the Government Bill on Environmental Policy stipulated that sulphur emissions should be decreased by 8090 between 1980 and 2000, and that the potential for decreasing nitrogen oxides by 5090 between 1980 and 2000 should be investigated.
In the assessment of the Government, the decisions which have been implemented to date should be sufficient to decrease Swedish sulphur emissions by 6590 by 1995, in relation to the 1980 level. The measures being stipulated here should make it possible to reduce emissions by 80946 by the year 2000.
Nitrogen oxide developments are more problematical, particularly as there has been a greater increase in traffic than was estimated in 1985 when the target value was set. New estimates indicate that emissions from shipping and off-road and utility vehicles are considerably greater than was previously known, and thus a 3090 decrease by 1995 poses a greater challenge than was apparent when the target values were set. Extensive measures need to be taken to achieve this target. Sweden is going to work actively for common programmes in EFTA and the EC, in order to reduce deposition to levels at which human health and nature are not harmed. This is the only way to bring levels in Sweden below the critical loads.
In the opinion of the Government, the emission target set previously for nitrogen oxides by the Riksdag should remain the guideline for future work. It is technically feasible to reduce inputs of nitrogen oxides from traffic to acidification and eutrophication substantially by the year 2010. The measures being proposed in the present Bill provide a point of departure from which this development can take place. The regulations for air traffic and shipping are internationally rooted, and require the implementation of measures jointly by many nations. An international agreement is also necessary for off-road and utility vehicles in order to make the regulations more stringent. The establishment of an emission target for the year 2000 should therefore, in the opinion of the Government, be postponed until both 30926 reduction and acceptance in international negotiations have been ensured.
The Government considers that measures should be taken to reduce emissions of ammonia. The objective for future work is a 25960 reduction of ammonia emissions in southern Sweden by 1995. The potential for cutting back emissions by half before the year 2000 is being investigated.
The Government is also proposing a new interim objective for emissions of volatile organic compounds, i. e. a 5090 reduction by the year 2000, in relation to the 1988 level. The requirements for vehicle exhaust emissions which have already been adopted are a major step towards achieving this objective. Below, the Government presents measures to limit the use of solvents.
A substantial proportion of the sulphur and nitrogen deposition in Sweden comes from foreign sources. Swedish emissions are also disseminated to other countries. For these reasons, a strategy to decrease acidification and nitrogen saturation must encompass both emission limits in Sweden and international cooperation to reduce emissions.
reductions of sulphur emissions, particularly from industrial processes, energy generation plants, and fuels. It is the assessment of the Government that the sum of these measures will lead to a more than 8026 reduction in total Swedish sulphur emissions by the year 2000, in relation to the 1980 level.
An effective strategy to combat nitrogen oxide emissions requires the implementation of additional measures in the traffic sector. Emissions of nitrogen oxides from industries and large combustion plants will also have to be reduced. Below, the Government presents such measures.
The extensive Action Plan being proposed by the Government is expected to lead to an approximately 3096 decrease in nitrogen oxide emissions by 1998.
Ammonia spreads over shorter distances than sulphur and nitrogen oxides. This means that there will be a greater relative effect of measures taken in Sweden to reduce ammonia deposition here than of corresponding measures for sulphur and nitrogen oxides.
Emissions of volatile organic compounds must be reduced by at least 50960 in most of Europe in order to limit the health and environmental effects of high ozone levels on the surface of the earth. More than 4090 of these emissions are attributable to traffic. In addition to existing measures, the measures being proposed by the Government in this Bill for the traffic sector will bring about a reduction of emissions of at least 7096 from the traffic sector by the year 2000. Use of certain solvents in industry and in goods and products should also be sharply restricted. It is estimated that the total effect of all such measures would be sufficient to achieve the emission target of a 5096 reduction of volatile organic compounds by the year 2000 in relation to the 1988 levels.
In the opinion of the Government, the use of environmentally-hazardous organic solvents must cease by 1 January 1995. The chlorinated solvents in widespread use today must, therefore, be phased out, primarily through European cooperation.
In addition to emission limits, liming is needed in the environment as a defense against the deleterious effects of acidification. Liming may also contribute to reducing the levels of mercury and radioactive caesium. Powdered limestone treatment of lakes and watercourses may be necessary for a long period of time. The pilot projects for liming of forest soil and fertilization to improve the vitality of the forests are to be completed. Below, the Government proposes substantial expansion of the liming programme.
2.2.3 International cooperation In the opinion of the Government, there needs to be sharp limitation of transboundary air pollutants all over Northern Europe. This requires international cooperation. The forum for international cooperation is the European cooperation under the 1979 Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution. Under the 1979 Geneva Convention, there are 26
Sweden has ratified. The 1985 Sulphur Protocol establishes a minimum 3090 reduction of sulphur emissions between 1980 and 1993. The 1988 Nitrogen Protocol establishes a stabilization of nitrogen oxides at the 1987 level no later than in 1994. A large number of West European nations, including Sweden, have made a separate declaration, adopted in conjunction with the 1988 Convention meeting in Sofia, in which they have undertaken to reduce emissions of nitrogen oxides by roughly 3096 by 1998, with optional baseline years between 1980 and 1985. Work under the Convention is currently focused on amendment of the Protocols on sulphur and nitrogen oxide emissions, and on a new protocol on limitation of emissions of volatile organic compounds. In the opinion of the Government, in contrast to previous agreements, these target levels must be formulated on the basis of critical loads. This means that new measures implemented to achieve emission reductions will be different for different nations or groups of nations, and that requirements for Northern and Southern Europe will not have to be the same.
This will make it possible to bring sulphur deposition levels in southern Sweden and continental Europe down below the critical loads. Estimates indicate that the per capita emissions corresponding to those reached in western Germany would be sufficient to achieve this target, with the most extensive measures needing to be implemented in eastern Germany and Poland. It is anticipated that these reductions will be brought about as a result of economic change, and as a consequence of the discontinuation of subsidies on domestic coal. In Western Europe, Great Britain is the nation which will have to implement more extensive measures than have been planned to date in order to bring levels below the critical loads.
It is the intention of the Government to work towards the signing of a new agreement among the European nations on the limitation of sulphur emissions no later than 1993. Sweden will also work towards the signing of an agreement on volatile organic compounds as soon as possible.
More stringent regulations on vehicle exhaust emissions will be necessary throughout Europe in order to limit nitrogen deposition. The Government intends to continue working towards achieving such agreements. Sweden will work towards the implementation of standards for light and heavy vehicles in the EC and EFTA nations, no later than 1996, corresponding to those being implemented federally in the USA in 1994. In Eastern Europe, regulations on emission limits corresponding to those which can be achieved through catalytic exhaust purification need to be implemented. It is necessary to implement measures for tractors and diesel-fuelled railways throughout Europe by the year 2000. Measures on aviation and shipping should also be taken within the framework of international agreements.
Government proposals: The guideline for future work is that the air
quality is to be improved so as to eliminate remaining risks to
human health resulting from emission of air pollutants from traffic,
industry or energy generation. The valuable cultural environments
of our cities are to be maintained.
Municipal planning is to satisfy the need for green belts in and
near urban areas.
By the year 2000, the levels of carbon monoxide, nitrogen oxides,
sulphur dioxide, soot and particles are to be below the target ioads
set by the Swedish Environmental Protection Agency. The objective
of these target loads is to eliminate acute health effects.
Emissions of carcinogens should be reduced by 9090 in urban
areas, if the level of long-term health effects is to be reasonable. As
an interim goal, they are to be halved by 2005.
Noise in urban areas should be brought below the current guide-
lines of the Swedish Environmental Protection Agency.
2.3.1 Background Most of the air pollutants which contribute to global and regional environmental problems originate from traffic, industrial processes and energy generation. This extensive concentration of environmentally-disruptive operations to urban areas also leads, in some cases, to local problems owing to air pollution.
In an international perspective, the environment in Swedish urban areas is good. Major emissions with health-endangering effects, such as soot and sulphur dioxides, have been substantially reduced since the early 1970s.
Work to reduce emissions from major stationary sources, such as energy generation plants and industries, has been successful. The implementation of district heating systems and electric heating have been important contributing factors. The concomitant increase in transportation has meant that traffic is now the largest remaining source of urban pollution. Emissions per vehicle, particularly of nitrogen oxides and hydrocarbons from passenger cars, have, however, decreased substantially in recent years as a result of the implementation of strict regulations on vehicle exhaust emissions.
In the assessment of the Government, decisions taken to date will lcad to decreases in the levels of sulphur dioxide, nitrogen oxides and carbon monoxide in urban areas. Soot levels are low in Swedish urban areas as compared with target loads, but should still be further decreased in light of the risk of cancer.
Many individuals in urban arcas, mainly in the large cities, are exposed tolevels of air pollution above those which are considered to characterize a good environment. The target loads for air quality set for certain pollutants by the Swedish Environmental Protection Agency are being exceeded 28
on heavily-trafficked roads in urban areas where large numbers of people live and work. Target loads for nitrogen oxides are also being exceeded in whole parts of Göteborg and Sundsvall, for example.
The most severe health risk from air pollution in urban areas, according to current estimates, is the increased risk of cancer. The rescarch being carried out by the Swedish Environmental Protection Agency on the environment in urban areas indicates for instance, that the number of cases of cancer caused by air pollutants is in the order of magnitude of 1,000 per year.
Allergies and other types of over-sensitivity have increased in the general population in the last few decades. The reasons for this are uncertain, but it is probable that various environmental factors play a role. Air pollutants constitute one such environmental factor.
Noise from different sources may disturb people's work, sleep and relaxation, as well as cause psychosomatic disorders. Medical studies indicate that noise can, for instance, affect the cardiovascular system. Traffic accounts for the vast majority of the noise disturbances in urban areas.
Pollution also causes many materials to degenerate rapidly, which leads in turn to corrosion and other damage to buildings and facilities. This also : means that cultural monuments of stone, metal and glass are being threatened with destruction. For example, several of the porticos on our medieval churches, and most of the seventeenth century ornamentation on palaces and private homes, were sculpted in sandstone from Gotland. This lime-bound type of sandstone is more sensitive to chemical corrosion than most types of rock. Despite radical reductions in the level of sulphur dioxide in Swedish urban air in the 1980s, the situation is serious in many urban areas.
The build-up of urban areas sometimes makes it more difficult for people to get to recreational areas. Good physical planning is necessary in order to expand residential areas, service facilities and transportation arrangements and at the same time to preserve both valuable cultural monuments and ensure access to parks, large recreational areas and green belts between different city areas.
Large arcas near cities, offering seclusion, even from noise disturbance, and spots of outstanding natural beauty, are to be given long-term protection in municipal and regional planning wherever possible.
The aesthetic, historical and functional properties of buildings should serve as guidelines for municipal planning. Bringing this traditional kind of planning into line with newer, tougher requirements for clean systems will make it possible to create a good living environment in our urban areas.
2.3.2 Environmental objectives for the urban areas The overall environmental objectives for the urban areas are to protect the population from harmful health effects attributable, for instance, to air pollution and noise, and to give all people a good housing, work, traffic 29
and recrceational environment. Valuable cultural environments are to be maintained wherever possible. Waste must be managed expediently and effectively.
It is the opinion of the Government that the guidelines established by the Swedish Environmental Protection Agency for air quality in the next century must be satisfied in all urban arcas. A guideline for future work should be the reduction by half of the emission of carcinogens, as a first step.
Municipalities bear a great deal of responsibility for local environments. The guidelines for acceptable air quality established by the Swedish Environmental Protection Agency are already in use, and are an important planning instrument. In the future, urban planning should, in the opinion of the Government, be more cexplicitly based on existing environmental regulations. Good planning can, for instance, lead to a decreased need for transportation. Industries which may affect human health should be located at suitably safe distances from residential areas and public places. Sufficient areas should be earmarked for recreation and outdoor activities. Municipal planning, pursuant to the Planning and Building Act, for example, will fundamentally determine what kind of environment we will have in our urban areas. Incereased use of district-based heating is one effective way of decreasing levels of sulphur dioxide in urban air, and has already produced good results.
Road traffic has increased greatly in the last 10 to 20 years. More stringent exhaust regulations and the introduction of unleaded petrol are improving motor traffic greatly. However, increased amounts of traffic may counteract the anticipated environmental improvements. The Government has therefore appointed special negotiators for Stockholm, Göteborg and Malmö, to find solutions to the environmental and accessibility problems caused by traffic in these areas. These negotiators have presented their proposals for agreecments to implement measures affecting the traffic system and local traffic planning. The proposals are dealt with in terms of industry and trade in the Government Bill on an Industrial Policy for Increased Growth. So that these agreements will be able to attain their full effects, they will be followed up with stricter regulations on vehicles and fuel. For this reason, the Government is proposing a tightening up of regulations on vehicles and fucl in extensive European cooperation, both generally and specifically for urban traffic. |
The Government is proposing that the environmental classes of fuel oils be changed to provide even greater incentives to using environmentfriendly fuels. Cleaner fuels make the biggest difference in urban areas. Economic incentives will also be implemented to further stimulate the development of clean technologies and of cleaner vehicles.
Noise is primarily a problem in residential areas, where noise disturbances from different activities have increased successively. Noise-reduction measures implemented at the source alleviate such disturbances. These measures are often cost-efficient, but their disadvantage is that it takes a long time for them to reach full effect. In many existing environments it is not possible to reduce noise from vehicles sufficiently to obtain 30
a good quality environment, using the best available abatement technology. For the foresceable future, it will therefore be necessary to use other means of preventing noise from reaching residential areas and other sensitive arcas. Such measures must be considered in light of other pressing environmental improvement measures, and will have to be carried out with the existing financial resources. The authorities should be given broader sectoral responsibility for noise reduction. All sectors must, in the opinion of the Government, go on working to prevent and minimize noise disturbance.
Particulate levels have decreased in recent years, but are still relatively high in urban areas. The readings that are available indicate that current levels are equivalent to the proposed target loads. As particles are the bearers of carcinogens and can also cause allergies, it is vital to further decrease their levels in urban air. For this reason, it is the opinion of the Government that the guideline for future work should, as a first step, be to achieve a 5090 reduction of emissions by 2005-
The measures now being proposed by the Government to improve the urban environment will take full effect in the late 1990s and at the beginning of the next century. For the next 10 to 20 years, road traffic is going to have a decisive effect on air quality in urban areas. The guidelines on air quality (carbon monoxide, nitrogen oxides, soot and particies) established by the Swedish Environmental Protection Agency will probably be attainable carly in the next century on the basis of the measures now being proposed.
The most difficult target to attain will be a substantial reduction of particulate emissions. It will be possible, however, with more stringent regulations on both exhaust purification and diesel fuel. City planning, improvements in public transportation and traffic planning will also enable the implementation of further measures.
Waste management is a particular problem in urban areas. Measures already taken by the Government have made it possible to initiate inventory and planning work at the municipal level not only for domestic waste, but for all types of waste. The ultimate objective is to increase municipal responsibility for waste management. Further municipal measures need to be taken, especially with regard to separation and collection of different waste fractions, and for recycling and other suitable management of waste products.
Increased reusce and recycling will be necessary to achieve better resource management and reduce waste quantities. Sometimes, too, waste contains toxins which, if they are leached out into the natural system, can severely disturb the environment. Waste landfills also pose actual spatial and aesthetic problems in the landscape, and often stand in conflict with other types of land use, particularly in and around urban arcas.
The aquatic environment in urban areas has been improved in recent decades. Almost all cities in Sweden near lakes or watercourses or along the coasts have good or excellent opportunities for outdoor bathing. There may be a need for further regulations on effluent treatment in some areas.
Government proposals: The following guidelines are to apply to use of natural resources and conservation of the natural environment:
Rencwable resources are to be used within the framework provided by the production capacity of the ecosystem. Use of nonrenewable resources is to be characterized, even more than at present, by responsible management.
Biological diversity and genetic variation are to be ensured. Animal and plant communities are to be maintained so that species of plants and animals occurring naturally in Sweden have the potential to survive in their natural habitats and in quantities that will ensure their continued procreation.
Foreign species or organisms subjected to genetic mutation are only to be introduced with great restriction, and under satisfactory conditions to ensure that the conditions required by the indigenous flora and fauna are not jeopardized.
In addition to guidelines, the Government is also proposing amendment of the Nature Conservation Act. Resources for care and maintenance of nature reserves and for work with threatened species will be allocated an additional SEK30 million for the coming budget year.
2.4.1 Background Sweden is a wealthy nation in many respects, for instance in terms of the great availability of natural resources. Our forests are part of our culture, and give many of the inhabitants of Sweden important opportunities to enjoy nature. The forests shape the landscape, and occupy half the land area of Sweden. Agriculture accounts for production of most of our food, and contributes to variation in the cultural and natural landscapes.
The welfare of the nation is highly dependent on natural resources associated with the soil, hydropower, and other aspects of the physical environment. These include, for example, agricultural land, lakes and watercourses which are also of interest for tourism and recreation, and conservation of the cultural (i.e. man-modified) landscape. Every effort is to be made to achieve multifaceted use of these resources wherever possible. The Natural Resources Act contains stipulations as to how priorities are to be decided when there are conflicts of interest between preservation and exploitation.
Our forests are among our most vital natural resources, as they form the basis of a large proportion of Sweden's industrial production and exports. The long-term production capacity of the forests is, however, under threat from acidification and excess fertilization. Production from forestry and agriculture, in turn, affects the ecosystems of lakes and watercourses, for example through nutrient leaching.
One internationally adopted objective in terms of management of the
natural resources of the world and nature conservation is to maintain biological diversity and genetic variation, and facilitate long-term preservation of species and ecosystems. This strategy has been formulated jointly by the International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN), UNEP and the World Wildlife Fund.
The interaction between nature conservation and environmental protection work has become increasingly distinct in recent years, as new facts about the sensitivity of ecosystems to various types of disturbances have become available. The maintenance of a large number of well-functioning ecosystems is a long-term prerequisite for human survival.
The Swedish landscape is basically a product of man's way of managing nature through the centuries. Cultivation of the land brought variation in its wake, and this led to an increase in the numbers of species. Agricultural developments in recent decades, with the trend towards large-scale processes and intensified use of chemicals has led to losses in this variation, and the disappearance of small living environments (biotopes) valuable to biological diversity. This has resulted in the situation today, where many species are being threatened with extinction. The new agricultural policy will break this trend.
Three million hectares of wetlands in the cultivated landscape of southern and mid-Sweden have been drained since the early nineteenth century. A large proportion of the threatened species of animals and plants in Sweden are directly dependent on wetland biotopes. The drainage of wetlands is also one of the major causes of nitrogen leaching to the seas, and contributes directly to threatening the survival of many species of animals and plants. In some regions up to 9096 of the wetlands have been drained.
Pursuant to the intentions underlying the Natural Resources Act, large areas which have remained relatively unaffected by exploitation and other types of interference in the environment are to be maintained. The unexploited rivers enjoy special protection pursuant to this Act.
In order to guarantee the long-term production capacity of the soil and retain biological diversity, external effects from pollution and elsewhere must cease and the pulp and paper industry and agriculture must shoulder their responsibility. Methods which increase potential for adapting to the ecological systems to geological and other local conditions must be developed in order to retain biological diversity. Increased replacement of nutrients and minerals will be necessary if farmland is not to be depleted in the long term.
Nature conservation work is an important task in all sectors of society if we are to adapt better to the ecological systems. Conscientious use of the landscape and awareness of biological diversity are needed not only to maintain the beauty of the landscape or its cultural and historical value. They are also significant factors in the long-term production goals for agriculture and forestry. Intensive efforts have been initiated to bring about such developments. These include extensive investments in training in the pulp and paper industry to increase awareness of ecological relationships, and of the natural and cultural value of our forests. 33
3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
Nature conservation in our countryside is closely associated with safeguarding the cultural environment. For example, from the point of view of expenses, it is vital that work on the natural and cultural environments be coordinatced.
To date in Sweden, the availability of clean water has not been markedly limited by environmental disturbances. With very few exceptions, Sweden's groundwater storage system is not interlinked. Owing to the geological conditions, the natural reservoirs arc often small, which means that the spread of pollution can be limited.
Some 1596 of the population of Sweden is dependent upon private water supply, with water which is sometimes of poorer quality than the water supplied publicly. Generally speaking, the groundwater quality is good, but problems have arisen in recent years, for example as a result of acid deposition.
In some parts of Sweden, primarily in coastal areas where wells have been drilled in the bedrock, salt water seeps into the well water. This occurs partly because of unsuitable methods of water extraction, for example excessive water removal, and also because wells are incorrectley sited.
In 1988, the Riksdag established objectives for future nature conservation work, pursuant to the proposal of the Government in the 1988 Bill on Environmental Policy. According to these goals, the survival of representative areas of all types of natural environments must be ensured, natural environments such as virgin forest, wetlands and certain aspects of the cultural landscape must be safeguarded, and priority given to areas for outdoor recreation. particularly in and near cities.
A central Action Plan for threatened species has been drawn up by the Swedish Environmental Protection Agency. Today, 121 species of vertebrates are threatened or require extra consideration, as compared with 105 species in 1980. Thirty-eight of the 475 species of vertebrates in. Sweden and 284 of the approximately 2,000 species of wild flowers and ferns in the cultivated landscape are threatened.
During the three-year period from 1988 to 1990, sizeable proportions of the natural environment deemed especially worth saving, particularly virgin forest, have been secured. A total of 7596 of the remaining first-class virgin forest in Sweden is or will be safeguarded in some way.
A total of 100.000 hectares of productive forest land has been secured below the forest cultivation line, plus an additional approximately 530.000 hectares of forest in areas adjacent to the mountains. At least a further 250,000 hectares of forest land adjacent to mountain areas cannot be felled, owing to extremely severe reforestation problems.
2.4.2 Objectives for nature conservation and management of natural resources Work on the management of our natural resources must be carried out on many levels. Physical planning is one of the central instruments for affecting long-term land and water use. The use of environmental impact assess- 34
will facilitate the carrying out of nature conservation work and other efforts for better management of natural resources.
In order to achieve sustainable development, public authorities and industries in all sectors of society bear the responsibility for and the expenses associated with environmental protection work as a natural aspect of their operations. It is the intention of the Government to allocate greater responsibility to the sectors for this work. One of their joint goals should be, pursuant to the intentions of the Natural Resources Act, to safeguard biological diversity and utilize natural resources in a way that makes them sustainable in the long term.
In order to fulfil the objectives of nature conservation work it is necessary, for instance, to concretize the goals for ensuring the survival of threatened and vulnerable species in order to maintain biological diversity. As the national environmental authority, the Swedish Environmental Protection Agency must see to it that these goals are drawn up. The sectoral authorities for agriculture, forestry and fisheries are responsible for drawing up sectoral interim targets and implementing measures.
The cultural landscape is to receive priority and be utilized so as to maintain a rich variety of natural environments, biotopes and species. The aims of the new agricultural policy, with deregulation and allocation of considerable funds for nature'conservation, include safeguarding the variety and wealth of the cultivated landscape, and preserving biological diversity.
It is the opinion of the Government that subsidies for protection of the landscape is a suitable instrument for contributing to the maintenance of the collective values of society associated with the cultivated landscape.
This subsidy system is to be used primarily for aspects of the cultivated landscape of special natural and cultural value which are being threatened by altered land use in agricultural and forestry. Pursuant to the intentions underlying the Natural Resources Act, areas of local value, as described in the municipal master plans, are also to be safeguarded through municipal involvement.
A Swedish parliamentary committee for assessment and review of forestry policy has recently begun its work. Its directives are to emphasize environmental issues, and thus its tasks include the formulation of an environmental objective for forestry.
In the area of fishing, the goal is the maintenance and survival of healthy, naturally-reproducing stocks of fish, shellfish and the organisms on which they feed. Aquatic species in Sweden requiring special protective measures include naturally-reproducing salmon, wels and crayfish.
Pits, quarries and mines may be stressful to the environment, and destroy the living environments of animals and plants. There is a limited availability of materials excavated from pits, such as natural gravel and peat, and there is also a shortage of minerals. Non-renewable natural resources arc to be used with caution, so that natural resources will also be available for future generations. In areas mentioned in the municipal master plans as being of national nature conservation interest, or of 35
peat are to be issued restrictively. Gravel management plans arc to be drawn up for arcas where there are material supply problems or land use conflicts. In such areas, material supply should primarily be concentrated on rock quarrices and other materials alternative to gravel.
The on-going work to protect threatened species and natural environments includes making more facts and figures available by making inventories of various areas deemed worthy of protection, through conservation and preservation of areas of natural interest, etc.
In the opinion of the Government, work on surveying threatened species should continue, and the inventories of specific valuable biotopes should be completed. These inventories are meant to provide a basis for subsequent determination of the need to safeguard additional areas with the support of the Nature Conservation Act.
In this Bill, the Government is proposing tightening up of the Nature Conservation Act to include new protective stipulations for certain valuable small biotopes and greater stringency in the regulations for land use. These regulations will be an important aspect of future nature conservation work.
The main efforts in work to safeguard environments worth protecting in the coming three-year period are to be concentrated on forest land, wetlands, and parts of the cultivated landscape. The Swedish Environmental Protection Agency has reported that an additional area of over 100,000 hectares of particularly valuable forest biotope needs to be protected. This will include protection of large parts of the particularly valuable wetland biotopes as well. In light of the increased expense for conservation and administration of nature reserves, etc. and the need to extend efforts to protect threatened species, the Government is proposing increased allocations for these purposes of SEK26 and 4 million, respectively, for the coming budget year.
Land and water areas of great natural valuc and especially sensitive ecological arcas are to be exempted from exploitation wherever possible. The necessity of having undisturbed areas to satisfy the needs of man, animals and plants is to be satisfied when, for instance, the laws relating to the Natural Resources Act are applied.
The Government assumes that the municipalities are taking advantage of the opportunity they have been given, pursuant to the Planning and Building Act, to draw up master plans to serve as strategic instruments in making municipal developments compatible with the requirements for a good environment and long-term management of natural resources. It is the task of the County Administrative Boards to see to it that important arcas of natural value are drawn attention to in the municipal master plans.
Rapid development of genetic engineering has brought an increased need for monitoring, testing and control in its wake. There must be detailed analyses of the ecological risks involved when organisms subjected to genetic mutations are released into the environment. Today, we have very little knowledge of these risks. Finding an ethically acceptable balance 36
example, agriculture and industry is a delicate task. During the spring of 1990, the Government appointed a parliamentary commission on issues relating to genetic engineering. Their task includes reviewing the available facts on ecological risks associated with the release of organisms subjected to genetic mutations, the ethical principles to be applied when genetic engineering is used, and the organization of compulsory notification procedures and testing of these activities.
Since 1 April 1990, anyone growing plants developed through genetic mutation in greenhouses or outdoors must have a permit to do so. In reviewing permit applications, special attention is to be paid to the fact that such cultivation must not imply risks to the immediate or greater environment or a risk of depletion of genetic diversity.
2.4.3 International cooperation By forceful international action, Sweden is to work towards the fulfilment of the international objective of nature conservation and management of natural resources.
Intensified cooperation with the Nordic nations is being initiated, with the aim of developing a Nordic Action Plan for nature conservation and the management of natural resources. Agreements are, if possible, to be entered into with regard to the division of labour amongst the Nordic nations with a view to working effectively.
Cooperation with Eastern and Central Europe is to focus on prevention of undue exploitation of natural resources in conjunction with the anticipated modernization of agriculture and forestry, and to ensure that this process does not take place at the expense of the areas of great natural value associated with wetlands, lakes and watercourses, forests or the traditional cultural landscape in these nations. This cooperation should also strive to facilitate the transfer of environmentally adapted technology. :'
The purpose of the Bern Convention on the Conservation of European Wildlife and Habitats is to protect European species of wild animals and plants and their habitats. Particular emphasis is placed on the protection of species which are threatened and vulnerable. The main aim of the Bonn Convention on migrant wild animals is to protect species which regularly cross national borders. The Ramsar Convention is aimed at the global protection of wetlands of international importance, particularly as habitats for aquatic birds. The Washington Convention regulates international trade in species of plants and animals threatened with extinction. These Conventions have entailed an improved and integrated exchange of information between nations. The establishment of a Swedish data bank of species is one important prerequisite for our international undertakings.
In preparation for the 1992 UN Conference on Environment and Development, the general issue of maintenance of biological diversity is being studied. The aim of this UN work is to achieve Icgally binding global agreements on biological diversity. Sweden is participating actively in this 37
work as part of our efforts to satisfy the objectives of international nature Prop. 1990/91:90
conservation work. |
2.5¶Waters and the seas
Government proposals: The guidelines applicable to future work are to be to ensure the survival of healthy, balanced populations of naturally occurring species in the seas and other waters. Pollution is not to limit the use of water, either from lakes and watercourses or from groundwater, as water supplies.
Restoration of the Baltic will be given priority in upcoming international cooperation. Sweden will work actively towards the drawing up and implementation of concrete Action Plans for all the nations bordering on the Baltic.
Waterborne anthropogenic emissions of nitrogen are to be halved between 1985 and 1995.
The long-term target is that there will be no persistent organic and environmentally-harmful substances in the environment. Emissions of toxic persistent organic compounds are eventually to cease altogether. Emission of chlorinated organic compounds from pulp and paper industries are to be given priority.
Emissions of mercury, cadmium and lead are to be reduced by 7090 so that, by the turn of the century, they are at a level which does not harm the environment. Emissions of other important metals are to be reduced by 5090 during the same period.
The use of environmentally-harmful substances is to be strictly limited.
2.5.1 Background Overgrowth, oxygen depletion, and fish death were three of the environmental problems in Swedish lakes and watercourses to which attention was drawn at an early stage. These were caused primarily by emission of oxygen-consuming substances and nutrients from industries and communities. Major investments in plants to treat municipal waste water and industrial effluents and the use of environmentally adapted technology have led to significant improvements. Today, the problem of eutrophication of lakes is limited to water systems in densely-populated areas with proportionately large amounts of farmland. However, these are also the areas where the easily affected water catchment and recreational areas are located. The most important substance in terms of eutrophication of lakes is phosphorous. Nitrogen may be a problem in parts of southern Sweden, where there is extensive deposition of nitrogen compounds and substantial runoff from agricultural and forest land. Other problems include transport of humus and sludge, and erosion.
The groundwater is also affected by pollutants, which may make it unusable as drinking water. Nitrogen leaching from agriculture may lead 38
to increased levels of nitrates in the groundwater in some farming areas, particularly where the soil is light. Owing to the long period of time which passes before pesticides reach the groundwater, the occurrence of pesticides in the groundwater is expected to pose future problems. Other threats to good or unchanged groundwater quality include, for example, pollution from waste landfills, polluted soil and gravel pits, underground oil cisterns, airports and polluted urban storm water.
Eutrophication of the marine environment has had effects such as mass algae blooms, oxygen depletion, killing of the seabed fauna, toxic algae blooms and ruined fisheries. These effects have been locally frequent in some areas, such as the bays at Laholm, Skälderviken and Hanöbukten. The situation was particularly grave in 1988, when there were extensive algae blooms, particularly in the North Sea.
The conditions along the Baltic coast of the Baltic nations, Poland and eastern Germany are particularly severe. There are also indications of eutrophication in the open seas of the Baltic and the Kattegat. Emissions of nitrogen and phosphoörous are the dominant cause of eutrophication. Background levels are 5 to 10 times higher today than at the beginning of this century. The total nitrogen load in the Baltic must be further reduced, perhaps by 60 - 70960, if the ecological balance in the Baltic is to be restored.
Substances not naturally occurring in the environment and which degrade very slowly, such as DDT and PCB, occur to some extent in all aquatic environments. Although the levels of these substances in living organisms has decreased since their use was banned, the levels in Swedish waters are still raised. We still have only limited knowledge of the total dissemination of organic environmental toxins and their effects. Emissions of persistent organic compounds must eventually cease altogether.
Valuable natural and recreational areas may be disturbed for long periods of time by acute oil spills. Our ability to combat large oil spills has improved over time, not least in close cooperation with other nations around the Baltic and North Sea. There is on-going development of methods to combat oil spills under difficult conditions and of systems for effective aerial monitoring. The aerial monitoring and other measures implemented to date have already resulted in considerable reductions of intentional oil discharges at sca throughout Northern Europe.
Diffuse, continuous emissions account, however, for substantially greater inputs of oil and other hydrocarbons to the seas. As the effects of such emissions are more chronic, and do not become evident until they have long been influential, they may be difficult to discover. The greatest source of inputs of oil and other hydrocarbons to the marine environment is, by far, transport from rivers and airborne pollution. Examples of major point sources include petrol stations, discharges of storm water, municipal sewage treatment plants, ships and oil rigs. Refineries and other industries also account for inputs of oil to the sea.
Emissions of nutrients and metals increased from the early part of this century, continuing until only a couple of decades ago. Since that time emissions of metals have decreased considerably. Since the mid-twentieth
pounds.
Sweden and the surrounding seas are also subject to pollution originating in other countries. These pollutants may be transported, via the atmosphere and the sea currents, over long distances. In most cases, the pollutant load from other countries is often greater than the load from Sweden.
In the 1988 Government Bill on Environmental Policy, the Government stated the focus of measures to counteract pollution of the seas. The Riksdag adopted this report. The primary thrust of the measures is to be to limit eutrophication and accumulation of organic compounds which degrade very slowly, particularly chlorinated organic compounds from the pulp and paper industry. The objectives established were that nutrient emissions should be halved between 1985 and 1995 in the areas suffering the worst effects and that emissions of persistent organic substances are to cease entirely in the long term. For the forestry industry, which is the dominant source of emissions of chlorinated organic compounds, measures to reduce these emissions by 60 - 70960 were to be implemented before the end of 1992. Emissions of mercury and cadmium, were also to be be reduced by half between 1985 and 1995.
Of the total nitrogen load on the seas from Sweden, approximately half comes from natural land runoff, and half from anthropogenic activities.
Agriculture is a major source of nutrient emissions. Measures have been implemented to limit nutrient leaching, particularly from livestock husbandry and fertilization. Pursuant to the 1988 Government Bill on Specific Measures to Improve the Environment in Agriculture, which the Riksdag adopted, the objective is to reduce nitrogen leaching by half during this century in some areas. There are still substantial inputs of nutrients from land-based sources. Measures to reduce nitrogen by at least half are being implemented at sewage treatment plants located near severely affected coastal zones.
A large proportion of the nitrogen entering the seas falls via the atmosphere. In southern Sweden most of the nitrogen precipitation comes from agriculture, when ammonia evaporates in the use and storage of farmyard manure. Some 6026 of the total nitrogen deposition in Sweden comes from nitrogen oxides, and approximately 4090 comes from ammonia from agriculture. Thus measures implemented to limit emissions of nitrogen oxides will also have a major impact on improvements of the marine environment.
Strict regulations on emissions of chlorinated organic compounds have been imposed upon all plants manufacturing chlorine-bleached sulphate pulp, in conjunction with permit reviews pursuant to the Environment Protection Act. In the assessment of the Government, it will thus be possible to reduce these emissions to the level stipulated by the Riksdag. It is the opinion of the Government that these emissions should be further limited, in light of their environmental effects, using the measures described below.
Measures implemented to reduce emissions of metals since the adoption ofthe Environment Protection Act have been effective. It is the assessment 40
of the Government that the guidelines established by the Riksdag will thus be able to be satisfied through these measures.
However, additional measures must be taken if the ultimate effects of metals on the environment are to be reduced to an acceptable level. The metals which should initially be limited are mercury and cadmium, as they have the most severe health and environmental effects.
2.5.2 Environmental objectives for waters and the seas The focus of the environmental objectives for waters and the seas is that the survival of healthy, balanced populations of naturally occurring species must be maintained. Quality goals must be established for lakes and watercourses on the basis of which decisions can be made as to measures to be implemented and future planning in the catchment area. Emissions which must initially be limited to achieve this include nutrients, persistent organic compounds and heavy metals, primarily mercury, cadmium, and acidifying substances.
The Government is proposing that the objective of a 5090 reduction of nitrogen emissions previously adopted by the Riksdag now be extended to cover all anthropogenic emissions to the seas along the entire west and south coast, up to and including the Stockholm archipelago. Priority is to be given to measures limiting emissions to the Baltic.
Mecasures being presented by the Government in this Bill to achieve limitation of the nitrogen load include both agricultural measures and measures to limit emissions of nitrogen oxide. Goals and strategies to limit emissions of nitrogen dioxide have previously been described. Measures adopted to date for agriculture, in conjunction with the restructuring of agriculture passed by the Riksdag, will lead to a substantial decrease in nitrogen leaching. Additional measures are described below. Wetlands also contribute to suppressing nitrogen leaching, and there will therefore be more extensive wetland recovery than in the past.
The level of ambition must also be raised for the large coast-based sewage treatment plants along the southern coasts of Sweden.
It is the assessment of the Government that application of the current measures will make it possible to halve water-borne anthropogenic emissions of nitrogen to the seas by 1995.
The Government believes that application of the current measures will make it possible to reduce emissions of toxic, persistent organic compounds by half between 1985 and 1995. Emissions from the pulp and paper industry will be limited by 60 - 7096 during the same period. The Government is proposing additional measures to reduce these emissions. The objective is that emissions of persistent organic compounds will eventually cease altogether.
It is the assessment of the Government that emissions of heavy metals must be further limited in order to reach levels that do not endanger the environment. The Government is proposing that emissions of mercury, cadmium and lead be given priority, and be reduced by 7090 between 1985 41
and 1995. Emissions of other important metals will be halved during the same period.
Mercury and cadmium are the most hazardous heavy metals from the point of view of health and the environment. In the opinion of the Government, all use which may imply their dissemination in the environment is to be phased out gradually. Special phase-out programmes for the use of mercury, cadmium and lead are to be established.
The measures described here will, in the assessment of the Government, make it quite possible to fulfil the objectives for metals, if such measures are implemented together with a review of the permit conditions for environmentally-hazardous operations.
Measures have been taken to decrease the risks associated with shipping and oil extraction at sea. It is vital that these efforts be pursued. In international negotiations, Sweden should work towards application of the same environmental requirements for extraction and transportation of oil applicable in the Baltic today also to the North Sea, through international agreements. On the basis of its overall environmental objectives, the Swedish Environmental Protection Agency has formulated quality objectives for lakes and watercourses. The Swedish Environmental Protection Agency has also devised criteria for determining the main metals in fresh water. These quality objectives should be integrated with the facts and figures reviewed by County Administrative Boards before they make their decisions, in order to attain and maintain good water quality in Sweden.
By breaking down the national quality objectives into goals applicable at regional and local levels for different water catchment areas, it will be possible to begin preventive work and better implement measures. The regional environmental analyses made by the County Administrative Boards will thus serve as important contributions to factual information when priority must be given to certain measures, and in municipal planning.
2.5.3 International cooperation The general international cooperation on protection of the seas of Northern Europe takes place within the framework of a number of marine conventions. The Helsinki Convention regulates protection in the Baltic area, the Paris Convention regulates emissions from land-based sources into the North Sea and the North Atlantic, and the Oslo Convention regulates dumping and incineration of waste at sea in those areas. The Ministers of the Environment from the nations around the North Sea have held three North Sea Conferences, at which they have adopted joint Action Plans for limitation of pollution in the North Sea. In addition, there are a large number of agreements on more limited aquatic areas, many of which are significant to the Baltic and the North Sea, such as the agreements on
the Rivers Rhine and Elbe. and the Sound. |
Sweden has also undertaken, in international agreements, to: reduce emissions of nutrients, persistent organic compounds and certain metals by approximately 5096 between 1985 and 1995. 42
relation to the agreement from the other North Sea Conferences. Total emissions of mercury, cadmium and lead are to be decreased by 7090 or more between 1985 and 1995. It is anticipated that the measures implemented to date and those now being proposed will make it possible for Sweden to live up to her international commitments. These include chlorinated solvents, metals and their compounds, some twenty different pesticides.
Future international cooperation should focus on implementing the plans adopted to date and finding working forms for follow-up. Increased cooperation will also be necessary to monitor the environmental status of the sea. The most important measures will be effective support to Eastern Europe s0 as to implement substantial emission reductions into the Baltic as rapidly as possible.
Work is under way to amend the Helsinki, Paris and Oslo Conventions. The contracting nations are now considering the possibility of merging the Paris and Oslo Conventions into a joint Convention on the North Sea and the North-East Atlantic.
In November 1990, the International Maritime Organization hosted an international conference in London on oil pollution in a global perspective. The participating nations agreed upon a Convention text on preparedness, contingency measures and cooperation in cases of pollution from oil spills. The Swedish Government has decided to ratify this Convention, and will later be proposing this ratification to the Riksdag for approval.
Issues about the marine environment will be important at the 1992 UN Conference on Environment and Development. Regional Convention work to protect sensitive sea areas needs to be strengthened in many places. The question of supplementing the global Conventions, which only apply to certain types of emissions, with a more complete global mechanism will be considered in this context.
3¶The strategies and instruments of environmental policy
Legislation and different types of economic instruments provide the basis : upon which to implement the intentions of environmental policy. Since environmental problems have changed in character in recent years, the strategies and instruments applied need to be reviewed and to be made as effective as possible. At the same time, Swedish regulations must be adapted to international regulations insofar as is possible. This will facilitate international cooperation.
Individuals and individual lifestyles will play an increasingly important role in the avoidance of future environmental problems. Environmental education at all levels is one of the prerequisites to facilitate responsible management of natural resources. mo
The goals and strategies proposed by the Government in Chapter 2 are 43
related to the state of the environment. This requires highly effective monitoring and follow-up of the state of the environment.
3.1¶International cooperation
The most serious environmental problems in Sweden are caused directly or indirectly by operations in other countries. Pollution is transported by air and water across large areas. Goods and products are transported between different countries as a result of increased international trade. Climatic change concerns the entire world. Other global environmental problems, such as the spread of the deserts, deforestation and protection of the world's seas and fresh water assets are of great significance to the development of many countries. International cooperation is therefore increasing in importance.
Sweden should, insofar as is possible, apply strategies and instruments in environmental policy that facilitate international coordination.
In pace with the increasing significance of environmental issues, particularly in the industrialized nations, cooperation between states has been strengthened. Most of the established inter-governmental organizations now have environmental questions on their agendas. An extensive network of conventions and other agreements has been negotiated.
Sweden took the initiative for the UN Conference on Environment and Development in Brazil in June 1992, and has worked from the very beginning for environmental issues to be discussed from a broad developmental point of view. The Government is secking to turn this into an action-oriented conference which will establish concrete Action Plans with precise goals, timetables for achieving these goals and means of financing them. The Government is also working for the 1992 Conference to adopt, among other things, legally binding conventions on the forests, climatic change and biological diversity. One of the purposes of the latter. is to coordinate the work which takes place under other environmental protection conventions, in areas such as wetlands, and to strengthen the national environmental protection work among the countries of the world.
Within the overall goal of foreign aid to developing nations — i.e. to raise the living standards of the poorer nations — the environmental goals supplement and support the other goals of Swedish development aid. The environmental problems of the developing nations are closely associated with fundamental development problems. Poverty itself is one of the greatest threats to the environment in these countries. In order to satisfy their food and fuel needs, the poor are forced to over-exploit the natural resources upon which future development depends.
In order to be able to manage their own environments and their own natural resources in a sustainable manner, while also taking measures to contribute to global environmental improvements, it is essential that the developing nations receive increased technical and financial aid from the industrialized nations. The transfer of resources must be performed in a manner that best serves the needs of the developing nations.
The UN development programme UNEP will, together with the interna- 44
tional financing bodies, play an important part in multilateral cooperation in the field of environmental development. The importance of the financial institutions depends both on their extensive financial transfers and on their increased advisory capacity in the field of the environment.
The current negotiations on a European Economic Area (EEA) also include environmental issues. Within the framework of the EEA, Sweden will have new potential for playing an active part in environmental cooperation in Western Europe, and thereby for achieving positive environmental impact. Sweden should, therefore, together with the EFTA countries and the EC, try insofar as is possible to work out joint plans and solutions, particularly in areas of importance to international trade. In the light of Sweden's earlier work in the area of the environment, it is natural that we should play a leading role in this work.
Sweden considers that environmental cooperation with other countries with similar social and economic development is vital. The work of the OECD Environmental Committee, for example, is firmly aimed at supporting the environmental policies of member nations through experience exchanges, influence and coordination. Sweden is making every effort to persuade other countries to increase their efforts in terms of environmental policy. Success in this work will lead to a reduction in the pollutant load on the Swedish environment. Another reason for influencing other countries is to prevent their industries from gaining competitive advantage through the introduction by their governments of requirements that are less cost-intensive than in our country. Sweden's economy is extremely dependent on other countries, and our competitive ability is therefore of particular importance.
Nordic cooperation has played a major part in Sweden's international environmental work. The Nordic countries usually pursue joint demands in international fora, and this has had a considerable impact. The increase in international work means that the Nordic countries should, to a greater extent, divide measures among themselves on the basis of joint principles. In the light of the major political changes in Europe, it is quite natural for Nordic cooperation to be placed in a broader European perspective.
In order to shape Swedish environmental policy and participate in international environmental cooperation, it will be increasingly important to monitor carefully the way in which environmental issucs are treated in other countries and inter-governmental organizations. Two posts as environmental attachés arc therefore to be established.
It is also essential to improve information to other countries concerning Swedish environmental policy, The Government will therefore be drawing up a special information programme.
The Government is also proposing that SEK2 million be allocated as support for the international activities of non-profit making organizations.
Summary: The Government is proposing that a new programme be introduced with the purpose of monitoring the environmental situation in the country. The Government is also proposing that resources for environmental monitoring be increased by SEK75 million over a threeyear period in order to promote a new and more effective programme. .
Initially, the programme will be designed to meet national and international information needs concerning the state of the environment. The programme will subsequently be developed at a regional level to provide support for County Administrative Boards and municipalities in their work on environmental issues.
It will be possible to include local programmes in the new monitoring system, for monitoring particularly polluted areas or the quality of the air in urban areas, for instance.
3.2.1 Introduction Successful monitoring of the state of the environment is an important prerequisite for work on improving the environment, as is access to geological information, and other information about the land. It will help to provide good material upon which to base decisions and to establish environmental goals, as well as to stipulate the necessary precautions and measures and follow up their effects. This applies both in a national and in an international perspective.
Extensive monitoring of environmental quality and inspection of conditions in various affected areas are already carried out today. A large number of authorities, institutions and companies are involved. The Swedish Environmental Protection Agency is responsible for the programme for monitoring environmental quality (PMK). The emphasis of the programme is on the monitoring of environments without any local pollution. The programme consists of sections which have been decided at a national level and sections which arc included in international cooperation.
Examples of monitoring efforts of a more specific nature consist of the Swedish Environmental Protection Agency programme for following up liming activities, the groundwater observation network of the Swedish Geological Survey, the forest site survey by the Swedish University of Agricultural Science, and the National Board of Forestry's follow-up of forest damage. The observation network of the Swedish Meteorological and Hydrotlogical Institute for climate, hydrology and oceanography also comes into this category.
Monitoring of the state of the environment is primarily carried out at county level in the form of coordinated inspection of receiving waters and regional monitoring of air quality. These programmes are often conducted 46
through air and water associations in which authorities and industry are represented. For water inspection in particular, activities are largely controlled through the application of the provisions of the Environment Protection Act with respect to the impact on their surroundings of environmentally disruptive operations. The county administrative boards play an active part in drawing up programmes and have in several cases participated in appropriate environmental monitoring at county level. Many municipalities have successively developed their own monitoring programmes. These are primarily aimed at the quality of air in urban areas.
There is room for improvement in the coordination of the different programmes at national, regional and local levels. Today there are difficulties in performing the comprehensive evaluation of environmental developments that is becoming increasingly important to successful environ-' mental work. Moreover, the resources allocated for evaluation are often inadequate, at the same time as major administrative efforts are required in order to implement special regional monitoring programmes.
3.2.2 International cooperation Environmental monitoring is one of the cornerstones of international environmental work. Some of the important bodies in this context are as follows:
e Under the ECE Convention on Long-range Transboundary Air Pollu-
tion environmental monitoring work in the form of direct measure-
ments of pollutants in precipitation and in the atmosphere is carried
out. Activities also include monitoring of damage to forests, soil and
water changes, corrosion and the impact of air pollution on crops.
Sweden is participating actively in this on-going programme and has
special responsibility for the areas of the programme which are aimed at
assessing the impact on the environment of the measures taken within
the framework of the Convention. The programme will provide some of
the material for the coming revision of protocols on the limitation of
sulphur and nitrogen emissions, since this work will be based on critical
loads. e Within the framework of the Helsinki Convention on the Protection of
the Marine Environment of the Baltic area, and the Oslo and Paris
Conventions for the Protection of the Environment in the North-East
Atlantic and the North Sea, including the Skagerrak and Kattegatt,
extensive cooperation is under way in drawing up and implementing
monitoring programmes for the sea areas concerned. In addition to this,
certain measurements of air pollution arc being performed in order to
make it possible to calculate the total deposition of airborne pollutants
into the seas. e One of the aims of the North Sea Conference is to increase scientific
understanding of the environment in the North Sea through research
and monitoring. The environmental monitoring programme is also 47
and Paris Conventions, together with the International Council for the
Exploration of the Sca. $ The European Environmental Agency is to commence work during this
ycar. One of the main initial aims is to build up a European network for
environmental information and observation. The Agency is open to
cooperation with the EFTA countries and Eastern Europe. Sweden, like
other EFTA nations, has declared its intention to participate in the
European Environmental Agency. e Within the framework of the Nordic Council of Ministers, work is under
way on the coordination of environmental monitoring in the Nordic
Area. The Council of Ministers has initiated a large number of different
projects which together form a Nordic plan for monitoring the state of
the environment. By 1992, a coordinated report on the state of the
environment in the Nordic Area is to be presented. 9 Increased use of information from various satellites can be expected in
the fieid of environmental monitoring and research. Sweden is playing
an active part in international cooperation aimed at satisfying the
requirements in the environmental field.
3.2.3 The purpose of environmental monitoring The purpose of environmental monitoring is to follow fluctuations in the state of the environment and to identify changes resulting from human activities. Monitoring is to provide the data required in order to identify and demonstrate environmental problems, both on a local and on a global scale. The results are to be used to set targets for the environmentally sound development of society, both in Sweden and in the surrounding world, to draw up priorities and decide on measures, as well as to follow up the effects of such measures.
The current programme of environmental monitoring covers air quality, the land environment, fresh water, sea water and environmental toxins. In the opinion of the Government, the programme should be augmented to include the impact of land use and effects on health. Physical planning and continued environmental protection work will increasingly be based on targets for different geographical regions, species, biotopes and ecosystems. The natural environment is under serious pressure and the situation must be followed up through methodical monitoring.
The need for coordination is increasing as environmental monitoring measures become more comprehensive. The Government is working to achieve international coordination in areas where such coordination is lacking. This will lead to better utilization of resources and promote a holistic approach in the environmental field. Better integration of environmental monitoring activities will make it increasingly possible to follow the impact both of the pollutant load and of other measures which influence the environment, such as changes in the use of land. This will increase our knowledge of the interplay between various measures taken to prevent depletion of the environment. 48
Government believes, therefore, that monitoring must be allocated adequate resources in order to guarantee continuity and stability, while being sufficiently flexible that it can be adapted to changes in the amount of data available and the nature of the problems.
Environmental monitoring as a whole is already generating large quantities of data which, however, cannot be utilized adequately because of a lack of coordination among the different systems. At the same time, decision-makers at all levels of society urgently need compiled and evaluated information. The Government also believes that the general public has an obvious right to be given better information on the state of the environment.
The Government is therefore proposing that the current programme be replaced by a better-structured system, at the same time as improving coordination. PMK, the coordinated inspection of receiving waters and the programmes for different water and air protection associations are therefore being rearranged and integrated in a new coordinated monitoring system. The structure and approach of future environmental monitoring will thus be morc suited to their purpose.
As a common basis, there will be a national monitoring programme which meets the needs both of national information and reporting to international organizations. The programme should provide data for regular surveys of the state of the environment. This will mean that different sectors of society will be responsible for monitoring environmental developments. The Government is also proposing that the County Administrative Boards be made responsible for the regional monitoring programmes which are successively being developed in each county. These programmes are to provide the necessary data concerning regional conditions and constitute the basis for municipal and regional planning and environmental impact assessments. The regional programmes should be coordinated with the national programme insofar as is possible. The current inspection of receiving waters in the vicinity of individual sources of effluent should, where possible, be coordinated with regional monitoring. Special programmes, along the general lines of the present structure, should exist for monitoring air quality in urban areas where required.
Special marine centres for research on the marine environment have been set up in conjunction with the universities of Stockholm, Göteborg and Umeå. These centres should also be used for monitoring environmental change in the seas. The Government is proposing that County Administrative Boards in counties with marine centres be allocated extra resources in order to enable them to produce information effectively and to carry out other measures in conjunction with acute threats to the marine environment, such as algae blooms, chemical spills, etc. A duty centre is to be sct up at the Swedish Meteorological and Hydrological Institute in order to facilitate environmental monitoring.
The Government is proposing that the new programme for monitoring the state of the environment be financed with state funds. It is therefore
4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
proposing that resources for environmental monitoring be augmented by SEK75 million over a three-year period.
3.3¶Economic instruments
Summary:
Sweden is at the international forefront when it comes to the appli-
cation of economic instruments in environmental policies.
Certain new environmental taxes were introduced in conjunction
with the Swedish tax reform. These include the carbon dioxide tax,
the sulphur tax and a differentiation of the oil tax. At the same time,
VAT was imposed on energy.
On 1 January 1992, environmental charges will be introduced on
nitrogen oxide emissions from major combustion plants.
The Government considers that economic instruments should be
used to an increasing extent in the future. Such instruments should
be introduced for nickel-cadmium batteries. An environmental clas-
sification system is to be introduced for new vehicles. Increased tax
differentiation is also proposed for leaded and unleaded petrol.
3.3.1 Introduction Clean air and clean water are collective resources. There is no price on them, and there is therefore no economic incentive for individual actors in a market economy to consider the environmental damage which their activities can cause.
Once task of environmental policy is to ensure that the cost in the form of environmental damage is taken into account when companies and households choose different courses of action. This can, in principle, be achieved through environmental charges, taxes or subsidies. These can be used to avoid the poor production structure and deficient handling of resources which arise if the cost of pollution is not charged to the operations or households which cause it.
According to the internationally accepted principle that the poiluter pays, environmental taxes or charges should be used rather then environmental subsidies.
In certain cases, however, environmental motives may justify instruments which include different types of subsidy, such as subsidies for the installation of catalytic converters in older cars or for investments in public transport.
3.3.2 Brief background The Environment Protection Act, which was introduced in the late 60s, was designed to regulate emissions from large and relatively few point sources, which at that time were the major sources of pollution. Individual 50
consideration of permit applications and supervision according to the Environment Protection Act have also been cornerstones of environmental control. During the 70s, the consideration of permit applications was combined with subsidies for environmental investments in industry and at municipal treatment plants. :
Environmental problems have, however, changed in nature. Diffuse emissions from a large number of small sources have increased in importance. This means that there is an increased need to approach the problem from a more general angle.
The Act on Chemical Products makes it possible to take action against chemical substances and products, as well as against goods that contain such products, if they are considered to be a danger to health and the environment. PCB, cadmium, asbestos, and lead in petrol are examples of substances which have been regulated under the Act on Chemical Products.
Other examples of general regulation aimed at reducing environmental effects are the Automobile Exhaust Act, which requires purification of car exhaust emissions, the Sulphur Act and the Ordinance on Fuels Containing Sulphur, which state the highest permissible levels of sulphur in fuel oil and diesel oil.
These forms of regulation have increasingly been combined with economic instruments, in the field of energy, for example. The objective of energy taxes has, among other things, been to provide incentives to transfer to more environmentally sound sources of energy.
Another example is the differentiated point tax on petrol. The tax on unleaded petrol is lower than on other types of petrol, and thus gives the customer an incentive to start using unleaded petrol on cars that can be run on both types of petrol, or to exchange his car sooner to one that can run on unleaded petrol.
In order to encourage earlier transfer to cars with exhaust purification, the excise tax on cars was reduced for 1987 and 1988 models if they met the stricter emission requirements which were to come into force from the 1989 model ycar. This is an example of how regulation can be supplemented with economic instruments in the form of subsidies in order to bring forward and thus increase the impact.
Since 1989 there has been an environmental tax on domestic air travel amounting to SEK 12/kg of nitrogen oxides and hydrocarbons. The tax has, among other things, prompted Linjeflyg AB (the domestic Swedish airline) to change the combustion chambers of its Fokker F28 engines. This has reduced hydrocarbon cmissions by about 9090. |
The charges on fertilizers and pesticides are, like the packaging tax, other examples of economic instruments that mean the user must pay at least a part of the environmental cost the use entails.
In pace with the changing character of environmental problems, there is a growing need to design and test new instruments to supplement or replace existing ones.
3.3.3 International developments Many other countries have also introduced environmental charges. In general they have not been introduced as instruments, but in order to finance certain types of activity. In'certain cases, the charges have still had the effect of an instrument. This applies, for instance, to the environmental charges on water pollution in Germany and the Netherlands.
In recent times, certain countries have also introduced charges and taxes with the express purpose of exercising environmental control. The Netherlands, Germany and Greece have, with good results, introduced differentiated sales taxes in order to encourage the purchase of cars with lower levels of exhaust emissions. Tax differentiation between leaded and unleaded petrol is applied by a large number of countries and has contributed to greater availability and higher sales of unleaded petrol. Other examples are environmental charges on CFCs in Denmark and on non-biodegradable plastic bags in Italy.
In the USA, systems of transferable emission quotas are used, making it possible to apply regulations to particular regions or substances. The viability of such a system must be studied before it could be introduced in Sweden. The increased efficiency at corporate level would have to be considered in the light of administrative problems and the need for equitable application of the system.
The possibility of using economic instruments as a part of environmental policy has attracted great international interest during recent years. Important international organizations such as the UN and the OECD have expressed support for the increased use of economic instruments in environmental policy. |
The 1990 Bergen Conference, on the theme of Action for a Common Future, passed a resolution that taxes and charges should be used to a greater extent on environmentally damaging activities and products, including emissions. At the same time, it was said that subsidies to resourceintensive and environmentally damaging activities should be reduced or discontinued.
The Environmental Ministers of the member countries of the OECD decided in January 1991 that economic instruments should be used to a greater extent as a complement to or replacement for other instruments, such as regulations. The Ministers also adopted certain guidelines for the application of economic instruments.
The Environmental Ministers of the EC nations issued a statement at a Council meeting in the autumn of 1990 to the effect that economic instruments must be considered if sustainable development is to be achieved; companics and consumers must be given reason to avoid wasteful and environmentally harmful processes and products, so that resource-conserving technologies and production processes can be favoured. The Commission was given the task of proposing guidelines and concrete applications of economic instruments in environmental policy. The climate, water pollution, waste and agriculture were cited as priority areas.
This proposal also means, in terms of other products that the member
nations have the right to retain existing taxes or introduce new ones, particularly for environmental reasons, on the conditions that such taxes neither be levied at the time of import nor lifted at the time of export, and that they do not give rise to border controls.
Sweden is negotiating, together with other EFTA countries, on cooperation with the EC through an EEA agreement. It has already been stated that an agreement of this sort will not include indirect taxes. Following the decision of the Riksdag at the end of 1990, it is likely that Sweden will apply for membership of the EC. In the light of this, it is important to monitor developments in the EC with regard to taxes and economic instruments. New taxes and instruments must be designed so not to impede integration with the EC.
3.3.4 New economic instruments in Sweden In conjunction with the 1988 Bill on Environmental Policy, the Government announced a Commission on economic instruments in environmental policy, and subsequently appointed the Government Commission on. Environmental Taxes. The Commission has submitted proposals for environmental charges, which have provided the basis for the Government's earlier decisions and current proposals.
These increased environmental taxes and charges must, consequently, serve as financing for other tax reductions, which means that they provide no new leeway for public expenditures.
By virtue of the recent reform of the tax system, a total of SEK 18,000 million is being transferred from income tax to different types of energy and environmental tax. This transfer of tax revenue is important from the point of view of energy and environmental policies, since it contributes to lower energy use and a better environment. The most important aspects of this are that a carbon dioxide tax and a sulphur tax are introduced at the same time as point taxes are reduced somewhat.
At the same time, a decision was taken on differentiation of the oil tax in : order to stimulate the use of environmentally superior grades of diesel oil. The main environmental taxes were introduced on I January 1991. The Riksdag has also, at the proposal of the Government, passed an environmental charge on emissions of nitrogen oxides from large combustion plants as of 1 January 1992. All these environmental taxes and charges have a regulatory effect since the environmental costs are taken:into consideration when companies and households make economic choices.
The carbon dioxide tax is imposed on oil, coal, natural gas, LPG and petrol, and corresponds to 25 öre/kg of carbon dioxide emitted. A corresponding charge on carbon dioxide has been integrated in the environmental tax on domestic air travel.
The sulphur tax corresponds to SEK30/kg of sulphur emitted and is imposed on coal, peat and oil.
The reorganization of taxes and increase in total energy taxation have encouraged different forms of energy-saving and are stimulating the increased use of renewable fuels, which entails lower environmental cost. 53
The carbon dioxide tax provides an incentive to transfer to types of energy with lower carbon dioxide emissions. The sulphur tax entails a transfer from high-sulphur to lower-sulphur grades of oil and other types of energy, together with the adoption of purification measures. Since the sulphur tax proposal was presented, the availability of low-sulphur oils has increased so that heavy oil is now available with extremeiy low sulphur content.
The charge on nitrogen oxide emissions from energy generation plants, which is to be introduced from 1992, will be the first charge in Sweden based on measurement of actual emissions. Since the installation of measurement equipment cannot be required of smaller energy plants, the charge is limited to the two hundred or so plants that have an input of at least 10 MW and generate more than 50 gigawatt hours per year. The charge amounts to SEK40 per kg of nitrogen dioxide emitted.
To avoid unfair competition in relation to companies outside the system and to promote more efficient energy production, the income from the charge is to be refunded collectively to those required to pay the tax, according to the amount of energy produced in each case. This avoids discrimination against large plants, which are often preferable from the environmental point of view since they are more energy-efficient and meet higher purification standards.
The environmental taxes and charges that have been adopted will lead to a reduction in annual emissions of sulphur by 10,000 - 25,000 tonnes by the end of the 1990s. Carbon dioxide emissions will be 5 - 10 million tonnes lower per year than they otherwise would have been at the end of the 1990s. Annual nitrogen oxide emissions will also decline by 3,000 - 3,000 tonnes.
The Government intends to raise the environmental charge on encased nickel-cadmium batteries considerably as of 1992. Incentives are to be introduced in order to promote the return of used nickel-cadmium batteries. Fixed re-chargeable batteries are also to be included in the system.
Environmental classes are to be introduced on new vehicles in combination with economic instruments as of the 1993 models. The tax difference between unleaded and other types of petrol is to be increased.
Charges on pesticides and fertilizers should be re-devised in conjunction with the discontinuation of the price control charges. An environmental tax on cadmium in fertilizers should also be considered in this context. An environmental tax on chromium and arsenic in wood impregnation agents is to be considered in order to supplement the regulations recently issued by the Chemicals Inspectorate in cases where the regulations alone fail to achieve the desired effect. It is also being proposed that the municipalities be given increased scope to differentiate their waste collection charges in order to encourage source separation and reduce waste.
By virtue of the environmental charges and taxes passed by the Riksdag in June 1990 and now partially introduced, as well as the environmental charges and taxes proposed by the Government in this Bill, important steps are being taken towards renewing the instruments applied under environmental policies and making them more effective.
Economic instruments must be adapted according to changes in the 54
environmental situation. New methods must be developed in order to take the environment into account in the case of diffuse dissemination from many small pollutant sources. In this context, economic instruments are well suited to realizing the goals of environmental policy as rationally and cost-effectively as possible.
Economic instruments should be tailored to different requirements and should yield satisfactory results in terms of environmental and economic policy, as well as in administrative and international terms. If these requirements can be met, economic instruments can frequently offer a suitable alternative or complement to other instruments of environmental policy. A further point to be taken into account is that if the environmental damage in Sweden were to arise in consequence of the consumption of environmentally hazardous goods in Sweden, and if — for administrative or other reasons — it were only possible to tax production in Sweden, then environmental taxes or charges would be less suitable if their main effect were that production would be transferred from Sweden to other countries. Such charges and taxes on production in Sweden would be more suitable if the environmental damage were to be determined by production in Sweden, even if such taxes and charges might lead to some areas of production being transferred to another country. In such cases, other countries also have the corresponding ability to introduce environmental taxes and charges for environmentally hazardous production.
Economic instruments have many advantages in that they provide the incentive to reduce emissions and thus stimulate on-going technical development. This also provides the polluter with the flexibility to choose how a pollutant is to be limited and to select the method by which the emissions can be reduced at the lowest possible cost. Economic instruments also tend to be increasingly effective as time goes on, since they affect the choice between different products and the development of technology. Compared with quantitative instruments, for cxample, economic instruments are often preferable from the trade policy point of view.
In the light of this, the Government considers that economic instruments should be used increasingly in environmental policy. They must, however, meet stringent requirements in various respects in order to constitute a successful and lasting factor in Swedish environmental policy.
Swedish experience in this area can lead the way for future international cooperation.
Summary: A parliamentary committee was appointed in May 1989 in order to review environmental legislation. The future work of the committee will be to aim at bringing the various environmental laws, i. a. the Natural Resources Act, the Environment Protection Act, the Act on Chemical Products and the Nature Conservation Act, together into an Environmental Code.
The point of departure for environmental legislation is to be concern for human health and the environment. Legislation is also to include provisions concerning conscientious management of our common resources.
The regulations concerning permitted limits are to be tightened up. Regulation of environmental issues related with traffic is to be harmonized with other environmental legislation. The relationship between Sweden's international undertakings and Swedish environmental legislation is to come. under particular scrutiny.
3.4.1 Introduction The Environment Protection Act came into force in 1969 and was designed to meet the requirements at that time. Its purpose was to regulate environmental disruptions arising from fixed facilities. The Environment Protection Act has enabled authorities to work on sharply reducing discharges from industries and other point sources. Several different Acts of major environmental importance, such as the Act on Chemical Products, have followed the Environment Protection Act. All these Acts were adapted to developments in their respective areas and to the specific problems they were intended to solve. The Government has found that the work has been successful to a great extent, but that there is now good reason to perform an overall review, both of environmental legislation and of the activities of the various authorities in the environmental field.
It was in the light of this that the Government appointed a parliamentary committee in May 1989 to review environmental legislation. The purpose of this committee is to draw up proposals for legislation intended to promote environmental consideration throughout all sectors of society. One way in which this is to be achieved is through the coordination of legislation.
The committee has now submitted a statement of principles. The Government considers that future work should follow the original directives, and that points of departure for the committee's future work should be as follows.
3.4.2 Coordination of environmental legislation The function of legislation is to ensure that the objectives of environmental policy are attained. 56
Future environmental legislation must be drawn up on the basis of the environmental problems known today, and must be realistic in its approach to the concrete handling of the problems. All laws whose intention is to preserve, protect and improve the state of the environment, to guarantee citizens the right to a clean and healthy environment and to ensure that natural resources are utilized with awareness are therefore to be brought together in an Environmental Code.
Provisions corresponding to the Natural Resources Act, which is generally seen as the principal Act, should cover the activities dealt with in the Code. This will also provide a natural connection between different contradictory interests in terms of environmental awareness and exploitation. This conflict of interests has always existed in the background for all legislation aimed at safeguarding the environment.
The Environment Protection Act, the Health Protection Act, the Act on Chemical Products and the Refuse Collection Act are all laws of a protective nature. These Acts coincide in terms of the areas they protect and also, to a great extent, in terms of the supervisory authorities. The Marine Dumping Prohibition Act, the Act on Fuels Containing Sulphur and the Use of Pesticides on Forest Land Act also have the same protective sphere. There is now considerable coordinative advantage to be gained by bringing these Acts together with other more limited Acts in an Environmental Code. Standards could be coordinated and possible contradictions in the Acts could be eliminated.
The Nature Conservation Act contains special regulations which are closely associated with the interests of environmental conservation. Here too, there would be good reason to include the Act in a comprehensive Environmental Code. This is further highlighted by the strengthening of environmental interests proposed in this Bill in the form of changes to the Nature Conservation Act. The changes to the Nature Conservation Act now being proposed should not be seen as an obstacle to future coordination.
The Government considers that the Act on Chemical Products should also be included in an Environmental Code. This is of fundamental importance when it comes to stressing how important it is that products should already be made environmentally sound in manufacture. The Government considers that the substitution principle, i. e. the principle that a chemical product should be replaced by another, less hazardous to health and the environment, when a substitute is available on the market, should be given greater force. In principle, such a system should be based on the classification of the danger to the environment presented by a product, in the same way as is done today when it comes to health hazards.
Traffic legislation is to be harmonized with other legislation. The possibility of increasing the influence of local bodies on the traffic environment is to be looked into by the committee.
Regulations stating permitted levels should be made more strict in new environmental legislation in order to make it quite clear that all activities which risk affecting their surroundings are to be assessed in the light of
human health and the environment. More emphasis is to be placed on environmental awareness. The review is also to look into the way in which environmental quality standards can be taken into account in legislation.
Like all permit consideration, the regulations for permit reviews should be drawn up on the basis that all discharges from industries and other
major activities should be reduced to such levels that people and the
environment come to no harm. The committee is to consider whether the regulations for permit reviews need to be changed. The possibility of issuing regulations of a general nature is very limited
under today's Environment Protection Act. However, this legislative technique characterizes the Act on Chemical Products and other related laws and regulations in legislation on chemicals. This also applies to work environment legislation. The Government considers that in a new, comprehensive Environmental Code, a considerable amount of extra space
should be devoted to general regulations. The introduction of general regulations can serve a useful purpose, particularly for activities which exist in large numbers and are technically similar.
Individual consideration of permits for extensive activities which present an environmental hazard is to remain, however, and there is good
reason to take local conditions into account. This is the only way, more-
over, to ensure that individual interests are able to influence the outcome
of a case.
General regulations concerning protective measures should mainly be uscd for activities for which permits are not required. The general regulations represent minimum requirements which can be tightened up in individual cases in conjunction with the consideration of permit applications. In certain special cases, it should be possible to issue general regulations for operations whose permits have already been granted.
3.4.4 International coordination Increased international cooperation and different international agree-
ments have accentuated the need for coordination of legislative rules. When drawing up proposals for an Environmental Code, particular attention should be paid to how the proposals relate to environmental legisla-
tion in other countries, as well as to current product requirements in the
other Nordic countries and the EC.
In certain countries, an international agreement automatically becomes
a part of the internal legal system as soon as it comes into force. A different
procedure is applied in Sweden and the other Nordic nations, however,
requiring a national law to be passed in order for the provisions of the agreement to be incorporated in the internal legal system and thus to be applicable at national level. This also applies to the sphere of environmen- 58
legislation embraces the content of conventions in the field of environmental law to which Sweden is a signatory, or if supplementary laws are required.
The relationship between Swedish environmental legislation and international undertakings is also highlighted in the context of the harmonization of laws which will result from closer ties to the EC. Even if the level of environmental requirements remains intact, certain adaptation of legislation may be necessary.
From the legal point of view, EC harmonization requires the same work as other harmonization to international undertakings. This means that the legislative work does not fall naturally into the committee”s sphere, and the committee is therefore freed from this task.
3.5¶Building a good environment in Sweden
Summary:
The Government is proposing that environmental impact assess-
ments be included in the planning and decision-making system.
The application of the Natural Resources Act is to be followed up
in planning and decision-making. Environmental considerations are
to receive greater emphasis in municipal planning work.
Legal questions concerning the utilization and distribution of
groundwater for individual water supplies are to be studied by a
Commissioner.
The restructuring of the energy supply will be facilitated by devel-
opment of municipal and regional energy supply plans, placing
particular emphasis on the increasing importance of bio-fuels and
wind power.
The growing problem of noise is to be looked into by the authori-
ties concerned. Noise and other environmental disruptions are to be
taken into account in the planning of main roads, industrial areas
and residential areas.
3.5.1 Introduction In the planning and decision-making process concerning the use of land and water and the physical environment in general, conflicts may arise between those who wish to maintain the present utilization of natural resources and those who want change. There have long been regulations on how interests and wishes are to be weighed against each other in such situations. Regulations in this respect are to be found in the Natural Resources Act and a number of other Acts. The resource management provisions of the Natural Resources Act provide common ground for other laws in determining competitive issues in conjunction with decisions on 59
that the resource management provisions of the Natural Resources Act have not been applied to the extent intended when the Act was passed.
The responsibility for many of the necessary decisions required to implement environmental policy has been delegated to the County Administrative Boards and municipalities. The County Administrative Boards have submitted reports on the most important environmental problems in each county in the regional environmental analyses. The municipalities are completing municipal master plans pursuant to the Planning and Building Act. A functioning planning process constitutes an important part of decentralized environmental work. In addition to this, feedback is required on how the state of the environment is affected. This will be made possible by more efficient environmental monitoring as described above.
3.5.2 Environmental impact assessments Ås a step in the work of protecting the environment, managing natural resources and tackling current environmental damage, an environmentally-adapted decision-making technique is to be developed and applied to an increasing extent. This means that decisions are to be based on a study of the environmental impact of the measure in question. This is to apply to measures which, separately or in conjunction with other measures, are of major significance to the enviroment, health and the management of natural resources.
More systematic use of environmental impact assessments could also help to promote management of natural resources in line with the basic goals of welfare policies. The introduction of environmental impact assessments also constitutes an adaptation to the EC.
The Government is proposing that environmental impact assessments be made a part of the Swedish planning and decision-making system, that methods be developed for regional environmental analyses and that natural resources and environmental aspects be given greater importance in physical planning.
Provisions concerning environmental impact assessments are to be incorporated in the Natural Resources Act. The provisions of the Environment Protection Act concerning what a permit application should contain are to be extended to require environmental impact assessments. The same applies to the Municipal Energy Planning Act. The Government, or the authority appointed by the Government, may ordain that an environmental impact assessment be drawn up in any case coming under any of the laws related to the Natural Resources Act. An environmental impact assessment should make it possible to obtain an overall impression of the impact of a planned plant or measure on the environment, on human health and on the management of natural resources.
The provisions of the Natural Resources Act concerning the management of land and water are of great importance in preventive environmental work. The regulations are to be applied when considering development pursuant to the Planning and Building Act and a number of other Acts, such as the Road Act and the Environment Protection Act. The municipal master plan is an important implement for putting the objectives of the Natural Resources Act into practice. Authorities which must reach decisions concerning the changed use of land and water are to draw their information from the municipal master plans.
During the first half of 1991 most of the country's municipalities will have adopted their master plans. The plans are to state the public interests that should be taken into account when reaching decisions on the use of land and water areas and the development of built-up areas. They are also to state the way in which the municipalities intend to meet national interests pursuant to the Natural Resources Act.
The Government considers physical planning to be a tool for determining the use of land and water as well as the physical development of the community in such a way as to take into account the Government's objectives as regards the management of natural resources and the environment and economic growth. The Planning and Building Act has given the municipalities independent responsibility for the continued development of the local environment. The responsibility of the national authorities is primarily restricted to monitoring national interests, inter-municipal interests and questions relating to health and safety. The interplay between state and municipality often constitutes an important part in plans to develop the infrastructure. Such issues often need to be viewed in a regional perspective.
The Government considers that the link between national environmental goals and regional and local planning and decision-making should be made clearer. The regional environmental analyses provide valuable material for municipalities and County Administrative Boards in this respect, both in their preventive work on the environment and in decisions concerning individual measures.
Development work should take place in close cooperation with national authorities. The measures presented by the specially-appointed environmental delegations should be followed up by the County Administrative Boards concerned in future environmental work.
The recently adopted Natural Resources Act and Planning and Building Act have given the County Administrative Boards something of a new role with the emphasis on long-term planning questions. Important aspects of this changed system consist of increased decentralization to the municipalities and extended responsibility on the part of the sectoral authorities to take environmental and resource management interests into account in their own activities. An important task for the National Board of Housing, Building and Planning and the Swedish Environmental Protection Agency iS to strengthen the role played in physical planning by questions concern-
ence, methods development and training. The National Board of Antiquities and other relevant organizations should also participate in this work.
3.5.4 Bnuilt-up areas and traffic The connection between built-up areas and traffic is playing an increasingly important part in the work of the municipal and state authorities towards a better environment. This will provide a basis for the measures required for, among other things, the development of a society which is less dependent upon automobile transport. The trend towards increased dependence on transport, resulting from extensive housing areas being built peripherally, for instance, must therefore be reversed. The developments in the retail trade towards large-scale external shopping centres and the concentration of workplaces have also brought a considerable increase in car travel.
The plans now being considered for investments in railways, roads and airports will require extensive coordination between the build-up of the infrastructure and physical planning. The Government is proposing, in the Government Bill on Industrial Policy for Growth, that investments in railways, roads and major cities are to double during the 1990s. One of the purposes of this is to reduce environmental problems. The Government has given the National Board of Housing, Building and Planning the task of reporting not later than September 1991 on the consequences of traffic investments on the management of natural resources and on the development of built-up areas.
When it comes to the siting of built-up areas in the vicinity of environmentailly disruptive activities, special consideration should be taken of the risk of local disturbances in the form of noise, air pollution, etc. In this respect the distance to housing is often of great importance. The Swedish Environmental Protection Agency has, together with the former National Board of Physical Planning and Building and the National Board of Health and Welfare, drawn up recommendations for minimum safety distances to different types of industrial plants. The Government considers that these recommendations should receive close attention in municipal planning, and that they should normally be applied when considering permit applications pursuant to the Planning and Building Act and the Environment Protection Act. The municipalities should therefore apply recommended safety distances to a greater extent and avoid residential building closer to established industrial sites, or environmentally-disruptive activities being allowed to come closer to established residential areas.
3.5.5 The use and protection of water resources The regional environmental analyses provide support for the municipalities in handling questions relating to water management. The national environmental goals for fresh water worked out by the Swedish Environmental Protection Agency should be developed into regional goals that can
sources. The municipalities should also be able to present an account in their master plans of how good quality is to be maintained in both surface and ground water.
It is up to the County Administrative Boards to show, in a regional perspective, how good water quality can be attained and maintained. The municipalities should, when planning built-up areas and infrastructure, pay increasing attention to the water supply and the possibility of environmentally sound solutions to the question of sewage.
Compared with many other countries, Sweden is rich in water. Because of our country's specific climatic and land conditions, however, a large proportion of the country's surface and groundwater is sensitive to the impact of pollution.
The work being carried out by the authorities for the long-term protection of groundwater should be coordinated. The forms which such coordination should take should be considered jointly by the authorities concerned.
The quality of groundwater is deteriorating in certain coastal areas, among other places, because of the seepage of salt water, which in turn depends on excessive extraction of water and incorrectly sited wells. The individual property owner has the right to draw water for household requirements subject to the limitations of the Water Act regarding due care and attention. In order to secure access to groundwater of good quality, better regulation is required than is possible with current legislation. The Government therefore intends to appoint a special commissioner to study the question of how the right to clean groundwater is to be assured through, among other things, regulating the extraction of water from individual wells by law. The responsibility of authorities is also to be reviewed in this context.
3.5.6 Energy Renewable energy sources will play a greater part in the future, particularly in the production of electricity. One characteristic of wind power and biofuels is that they require a large amount of space and that the potential for generating energy varies from region to region. Physical planning should be designed so that the optimum use can be made of these energy sources and so that they conflict as little as possible with other land requirements. The municipal master plans are of great importance in achieving these goals.
At regional level, it is an important task for the County Administrative Boards to support the municipalities and power companies in utilizing regional energy assets in a manner that is correct from the point of view of the environment and the management of resources.
Noise represents a considerable environmental problem affecting a large number of people in our country. Many are exposed to noise both at work and in their homes and the surrounding areas. Noise of various sorts also occurs frequently in our recreational areas.
All County Administrative Boards state in their regional environmental analyses that noise is a major environmental problem. An increasing number of people in our society are affected by noise to such an extent that their health is threatened. Noise is mainly caused by road traffic, air traffic and industrial facilities. Locally, shooting ranges and motor racing tracks can also be perceived as a disturbance. |
The traffic authorities have presented their view of the noise problem in their environmental analyses, and propose certain measures on the basis of their own goals. It is up to the authorities concerned to draw up action programmes which can be carried out in stages, so that the most exposed residential areas and workplaces are dealt with first.
In a corresponding manner, the municipalities should deal with noise problems in their master plans and in their health and environmental protection programmes. |
Future work should be aimed at reducing noise to levels that can be considered good from the point of view of environmental quality.
One problem that should be given particular attention is the need for completely noise-free environments, in the mountain and archipelago areas, for instance. The Government will therefore be giving the Swedish Environmental Protection Agency, in consultation with the National Board of Housing, Building and Planning, the task of submitting proposals for measures to tackle noise in such areas. The goal should be that it should continue to be possible to experience silence in certain natural environments.
Summary: In future work on the environment, the environmental responsibility of the sectoral authorities will increase. Decentralization of the work of the environmental authorities has been started and will continue. The role of the municipalities in environmental work is to be successively increased.
The national environmental goals that have been formulated are to be transferred to sectoral targets and action plans by the sectoral authorities for different sectors of society. The national goals are to be broken down for different geographical areas. This will make it easier to determine priorities and to carry out the measures required to improve the environment.
The role of the central environmental authorities in coordinating and following up measures in the different sectors is to be clarified.
The work of the environmental authorities is to be made more efficient. The organization of the Swedish Environmental Protection Agency is to be reviewed, as is that of the National Board of Health and Welfare as regards the protection of health. The responsibility of the regional authorities is to be strengthened in conjunction with the reorganization of the County Administrative Boards.
3.6.1 Introduction The County Administrative Boards and the municipalities have an important role to play in work on planning, the consideration of permit applications and supervision pursuant to the different environmental laws. Decentralization of environmental protection work was introduced in the 1988 Government Bill on Environmental Policy. The municipal environmental and health protection boards were given compulsory supervision responsibility pursuant to the Environment Protection Act. The responsibility of the municipalities in the field of waste has also been increased. The County Administrative Boards took on greater responsibility for the consideration of permit applications for environmentally disruptive activities, as well as increased resources. At the same time, it was clearly laid down that all sectors of society are responsible for the environment in their own areas of activity. Both the County Administrative Boards and the environment and health protection boards have, since 1973, held comprehensive supervisory responsibility pursuant to the Act on Products Hazardous to Health and the Environment and the Act on Chemical Products.
Activities in practically all sectors of society affect the state of the environment. Now that clearer environmental goals arc being formulated, the potential for different sectors to re-formulate general environmental goals as sectoral goals will increase. This will bring a further strengthening of sectoral responsibility, at the same time as improving the potential to implement environmental policies. 65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90. Main proposals
Likewise, environmental goals must also be broken down into concrete goals and action plans for different geographical areas, in order to facilitate the work of regional and local authorities.
3.6.2 Sectoral responsibility and decentralization In certain areas there are administrative authorities whose work concentrates on the administrative application of legislation, on performing studics and on the promotion of research and development. In other areas there are public service corporations whose work is more in the nature of business and which carry out a certain activity. Several state authorities represent a combination of the two.
Sectoral responsibility for the environment and for the protection of natural resources implies taking responsibility both for trade and industry and for public service corporations to adapt to the environmental goals that have been laid down.
Traffic is an example of an area in which a more clearly pronounced sectoral responsibility has been introduced. All the traffic authorities have, as instructed by the Government, submitted environmental analyses for their activities and for the expansion plans that exist for the different types of traffic. These environmental analyses will constitute an important part of the decision-making material for future traffic planning. Sectoral responsibility will also be clarified through, for instance, the implementation of on-going measures for shipping, aviation and road traffic. Another example of sectoral responsibility is that the National Board of Agriculture, which has been responsible for issuing regulations for the handling of manurce since 1 July 1989, is to ensure that disturbances to the external environment are limited. The Government also intends to strengthen the environmental responsibility of the sectoral authorities further by including this responsibility in the instructions issued to, among others, the traffic authorities, the national agriculture and fishery authorities and the forestry organization. Sectoral responsibility should also take cultural values into account in the environments affected by the activities of the sectoral body concerned. It should also include working out sectoral plans and action programmes with specific goals for protection of nature and the environment which implement goals laid down for the nation as a whole in the most cost-effective manner. The Swedish Environmental Protection Agency and the Chemicals Inspectorate, as the central authorities in the area of environmental protection, have a responsibility to take the lead, and should therefore take part in the work of drawing up the sectoral plans.
In order to promote environmental protection efforts, work on increased decentralization of responsibility among the environmental protection authorities was initiated in conjunction with the 1988 Government Bill on Environmental Policy. At the. same time, the authorities were given increased resources for supervisory work.
Supecervisory activities have thereby increased sharply. The County Administrative Boards performed 3,600 visits or inspections during 1986. A study has been carried out by the Swedish Environmental Protection 66
Agency which shows that about 2,700 surveys or inspections were carried out by the County Administrative Boards during the second half of 1989, representing 5,400 surveys or inspections per year. The number of people at the County Administrative Boards working on permit applications and supervision has increased sharply during the past three-ycar period. This increase is, however, greatest among the municipal environment and health and safety agencies, which have built up their supervisory activities in accordance with the Health Protection Act and the Environment Protection Act since 1989.
It is still too early to evaluate the result of this change. The consideration of permit applications and supervisory activities is an important aspect of future work on restricting discharges from industry and other point sources to such levels that the environment is not harmed. In the opinion of the Government, there is good potential for carrying out the planned review of priority activities.
The Government considers that work on improving the external environment should be carried out in conjunction with efforts to improve work environments. The Government will therefore be giving the National Board of Occupational Safety and Health, the Swedish Environmental Protection Agency and the Chemicals Inspectorate the task of studying the conditions for closer coordination of supervisory activities.
3.6.3 The national environmental authorities If increased sectoral responsibility and decentralization are to lead to successful environmental protection the national environmental authorities must serve as coordinators, making facts and statistics available to be used as the basis for decisions, and drawing up general guidelines and regulations for various operations.
The Swedish Environmental Protection Agency is the central authority in the field of the environment. The core of the Swedish environmental protection organization includes, in addition to the Swedish Environmental Protection Agency, the Chemicals Inspectorate, and the National Franchise Board for Environment Protection, together with the County Administrative Boards and the municipalities. Another group of authorities with important functions in terms of environmental protection includes the National Board of Housing, Building and Planning, the National Food Administration, the National Board of Health and Welfare, the Swedish Customs Department, the National Rescue Services Board, and the Central Board of National Antiquities. Many other authorities also perform important tasks in conjunction with health care and environmental protection. The National Board of Housing, Building and Planning has special responsibility to promote good, long-term management of natural re- SOurcCCes,
In the 1988 Supplementary Budget Bill, the Government reported the guidelines for a transition to more long-term control of national operations. The intention underlying the new budget process is to achieve more result-oriented control and greater national dialogue on the budget. The 67
detailed review of permit applications every third year.
The Swedish Environmental Protection Agency, the Chemicals Inspectorate, and the National Franchise Board for Environmental Protection presented in-depth budget allocation requests on 1 September 1990.
The role played by The Swedish Environmental Protection Agency in environmental protection work has changed over the years. As the national environmental authority, the Swedish Environmental Protection Agency must have an extensive contact network with the other main environmental protection organizations. The Swedish Environmental Protection Agency is also the coordinating body, both nationally and internationally, in Swedish work for an environmentally-adapted society. One of the main tasks of the Swedish Environmental Protection Agency is to aid County Administrative Boards and municipalities in their work on environmental issues.
In the Bill on Environmental Policy for the 1990s, the Government emphasized the key role of the Swedish Environmental Protection Agency in environmental work. Its central tasks were described as developing strategies, action plans and advice and guidelines in the field of the environment.
The shifting distribution of responsibility and changes in the focus of environmental work have led to a number of organizational reviews of the work of the Swedish Environmental Protection Agency. The present organization will apply, pursuant to a Government decision, until 30 June 1991.
On 1 November 1990, the Government decided to appoint a special Commissioner to study the future work and organization of the Swedish Environmental Protection Agency. The point of departure for this study is to strengthen the key role of the Swedish Environmental Protection Agency in the overall work on the environment, and to make the organization of the Agency result-oriented, adapted to greater decentralization and integration of environmental work in various sectors of society.
The Chemicals Inspectorate is the central administrative organization for cases relating to health and environmental risks with chemical substances and products. The Chemicals Inspectorate has the overall responsibility for monitoring chemical products.
The objectives and focus of the work of the Chemicals Inspectorate are based on three fundamental presuppositions. One is that companies and importers bear the main responsibility for the chemical products they supply which means, for instance, that they are responsible for investigating the properties of the chemicals and distributing information about the associated risks of damage, and the necessary preventive measures from the point of view of health and the environment. A second presupposition is the necessity of international cooperation, and its strategic importance in terms of monitoring the use of chemical products, and the third presupposition is that the users of chemical products, be they companies, public authorities or individual consumers, acknowledge and shoulder their responsibility for monitoring the use of chemical products. 68
importing or supplying a chemical product takes his responsibility, and knows the effects of the product on health and the environment. Measures being taken to improve the availability of information on chemical products include the introduction of a system of prior notification of new chemical substances, and expansion of the product register. The Chemicals Inspectorate, in cooperation with the Swedish Environmental Protection Agency, has initiated work on a systematic survey of chemicals which may have deleterious effects on the environment, with a view to bringing about the phasing out of such substances.
The Government is now proposing that the Chemicals Inspectorate be allocated additional funds of SEK8.6 million to expand their work, particularly in terms of the system of prior notification of new chemical substances and the continued build-up of the product register, as well as a systematic inventory of environmentally hazardous chemicals, and to extend international cooperation.
The work of the National Franchise Board for Environment Protection is determined entirely by the tasks designated to it pursuant to the Environmental Protection Act. The on-going survey of environmental legislation may lead to long-range changes in the responsibilities of the Board, but its operations are anticipated to be unchanged during the coming three-year period.
3.6.4 Regional and Local Environmental Work The new County Administrative Board organization which takes force as of I July 1991 will mean that expertise and resources at the regional level will be coordinated by the County Administrative Boards. This improves the prerequisites for well-integrated environmental work. The County Administrative Boards are now responsible for ensuring that regional development takes forms which are compatible with a good environment and long-term management of natural resources.
The County Administrative Boards both implement measures and coordinate environmental work at the county level. The activities and organization of the County Administrative Boards are currently being reviewed in order to better coordinate the county administrations.
The results of the review of the work and organization of the Swedish Environmental Protection Agency begun pursuant to a decision of the Government on 1 November 1990 will, of course, also affect the County Administrative Boards. One of the underlying objectives of this study is the decentralization of environmental work. This places special demands on the regional authorities in their work with the environment and management of natural resources. If decentralization is to be successful, County Administrative Boards and municipalities must shoulder increased responsibility for these issues.
The importance of regional assessments in environmental work was one of the factors emphasized in the 1988 Government Bill on Environmental Policy. Examples of such regional assessments include regional environ- 69
mental analyses and the appointment of regional environmental delegations for some areas.
These delegations have been assigned the task of initiating measures to make their regions substantially cleaner in ten years. Delegations have been appointed for the areas of: Göteborg, Dalälven, western Skåne and Sundsvall-Timrå. All the delegations have presented their final reports, with the exception of the Dalälven delegation. Their proposals affect all levels of society.
The Government considers this delegation work to have been very positive. The delegations have shown that intensive concentration on a specific area for a short time can generate trans-sectoral proposals, win widespread acceptance with the general public, industry, research institutes and local and regional organizations, and make it possible to initiate measures. Some of the proposals in this Bill are based on the results of the delegations” work, and many of the delegations” proposals will result in decisions at regional and local levels.
As of I July 1989, responsibility for monitoring all activities for which permits are not required pursuant to the Environmental Protection Act has been delegated to the municipal health and environmental protection committees, thus giving the municipalities a more active role in environmental protection work. The municipalities will now be a valuable resource in environmental protection work. The environmental expertise and responsibilities of the municipalities have also made them better able to plan their environmental work. In many municipalities, monitoring work is still at the organizational stage. In conjunction with the 1990 Government Bill on the Budget, the Riksdag allocated increased municipal responsibility for waste management. Most municipalities have raised their levels of ambition for environmental work, including traffic planning and preventive measures for municipal operations. If these operations are to be built up quickly, there must be competent personnel available.
Summary Education is one of the most important measures for enabling environmental awareness to permeate all types of activities.
Environmental issues are to be integrated into basic education at all levels, and to be added to the curricula used in compulsory and upper secondary schools. The Government is appointing a curriculum committee to review the structure of environmental education.
Environmental issues are also to be given increasing emphasis in all basic higher education. Funds are being earmarked for further education for teachers and for developing teaching materials. The National Board of Colleges and Universities is being authorized to appoint a special reference group to initiate and follow this work. The relationship between the work environment and the external environment should be discussed in courses for occupational health and safety officers and others.
The Government is now proposing that the number of students accepted into the program offered at the University of Umeå leading to the degree of Bachelor of Science in Environmental Health and Safety be expanded from 62 to 90 as of the 1991/92 budget year. The Government is also proposing that the one-year supplementary program for natural scientists and technologists be offered for three more years, beginning in the 1991/92 budget year, with a total of 90 students accepted per year.
3.7.1 Introduction It is a great challenge to succeed in attaining a fundamentally environmentally-adapted and long-term sustainable development. Trends will have to be broken, and habits changed. This will place great demands on each of us, personally. As a society and as individuals, we must take responsibility even for the negative environmental effects of development.
Education and training are among the prime prerequisites for bringing about lasting changes in attitude and behaviour. A basic knowledge and understanding of cycles, cause-and-effect relationships and environmental impact must be available to all.
To a large extent, environmental problems have both moved closer to the individual, and become more difficult to solve. As the picture of the problem alters, so must the possible solutions. If we are to be able to weigh our options and move developments in the right direction, we must have access to correct information on environmental effects. Eco-labelling, now being introduced on a Nordic basis, listing the ingredients on products from an environmental point of view, and labelling of products hazardous to health and the environment will serve as basic tools for making the facts available.
Manufacturers and importers are responsible for making facts about the 71
environmental properties of their various products available. Designers and product developers must begin to assume that they must assess the hazardous nature of various components from the design phase onwards.
As was proposed by the environmental delegation for the western part of the region of Skåne, funds have been allocated to carry out a special project in 1991, focussing on raising the public awareness of environmental issues.
Research increases the availability of information on how various activities affect the environment. The 1990 Government Bill on Research Policy strengthened the position of both basic and sectoral research on the environment. The aim of both these types of research is to facilitate the process of restructuring for better environmental adaptation of agriculture and forestry, a society that minimizes waste production, and environmentallysound solutions to transportation and energy problems. This Bill also stated that environmental issues should play a key role in all research, and that environmental impact is to be analyzed and reported on.
3.7.2 Education All citizens shall be offered basic facts on environmental issues. The school system must mediate a basic awareness of the relationship between man and the environment. This implies that a general education on the environment must be integrated into pre-school and compulsory school education. Special training will also have to be given to various vocational groups which play important roles in production process and product development. Such education must be made available at upper secondary schools and in higher education. Economists, lawyers, engineers, natural scientists and environmental and health and safety officers will play key roles in environmental work, but the environment must be included as an aspect of other programmes as well.
Extensive reform of the educational system is in progress. In addition to changing the regulations for the use of resources, the curricula will also be amended. The points of departure for the objectives to be expressed in the curricula may be found in chapter. 1 section 2 of the Education Act: "Activities in school shall be formulated in agreement with basic democratic values. All those who work in the schools are to promote respect for the unique value of each individual and respect for our common environment.”
This means that schools must no longer see environmental issues as separate from other activities, but integrate them in all school work. Environmental issues will be prominent in the new upper secondary school curriculum and in adult education. This change in the role of the school will place great demands both on teacher training and on further education for trained teachers.
Environmental issues will also be given greater weight in basic higher education. Special courses and further education courses should, in the opinion of the Government, be offered for teachers at institutes of higher education. A working group will be appointed by the Government to actively monitor work in this field. 72
of waste and recycling are an aspect of overall environmental problems. It is particularly important that issues of waste and recycling be included in undergraduate courses in technology in the fields of both design and production.
Increasing demand in recent years for specialists on the environment — particularly in industry — has led to a shortage, particularly of municipal environmental and health and safety officers. The number of students accepted into the program for environmental and health and safety officers offered at the University of Umeå is therefore being expanded from 62 to 90, beginning in the 1991/92 budget year.
The Government is proposing that the one-year supplementary programme for natural scientists which has begun in Kalmar, Stockholm and Göteborg should continue, and be expanded into a course for natural scientists and technologists. This one-year supplementary programme will be offered for three more years, beginning in the 1991/92 budget year, with a total of 90 students accepted annualty.
Free, voluntary popular education, is an extremely good platform for reaching widespread parts of the population with factual information. All eleven of the Swedish adult education study organizations and some thirty of the folk high schools in Sweden offer short and/or longer courses in aspects of environmental studies.
3.7.3 Environmental issues in working life Promoting health and safety in the work environment is a central aspect of the policy for a living environment. Efforts in this area have been highly successful in Sweden, owing to the participation of both individual employces and the trade unions.
In the opinion of the Government, there is good reason to increase cooperation efforts for improvement of the work cnvironment and the external environment, not least in light of our common objective of protecting human health and enhancing human well-being. In June 1990, the ILO adopted a resolution calling on the Governments of the member nations, in cooperation with the parties on the labour market, to draw up and implement integrated policies for clean air and a healthy cenvironment.
In the opinion of the Government, it is essential that employees and their trade unions be given the opportunity to contribute actively to efforts to cut down industrial! process inputs and phase out hazardous chemicals, for example, which would also better enable simultaneous solution of problems in the work environment and the external environment.
Extensive training programs are available today for industrial safety officers, foremen, technical planners and others who help to shape the work environment. The Swedish Work Environment Fund subsidizes these courses, with grants to the parties on the labour market, branch federations and other corporate associations.
The details of each course are worked out by the organization offering it, 173
environment. Trade union courses emphasize prevention in the work environment, concentrating for example on measures which can be implemented in local planning and decision-making at a given workplace. In recent years, issues of the changing work environment in conjunction with computerization and the new technologies have become a natural aspect of trade union courses for industrial safety officers. Special courses organized by trade unions and branch federations have also facilitated the transition to the use of paints and varnishes containing no solvents. This transition is justified from the point of view of both the environment and human health.
In the opinion of the Government, it is valuable to discuss the relationship between the work environment and the external environment in courses for industrial safety officers and in other training courses on the work environment.
The National Institute of Occupational Health organizes further education courses for personnel in occupational health services, including company physicians, nurses, and occupational safety engineers. The occupational health services are important supportive organizations for employers and employees, for instance when it comes to operational planning and changes, and choice of products. Personnel in occupational health services also often possess considerable expertise on the effects of products and substances on human health.
Issues about the external environment arc included in all further training courses for personnel in occupational health services offered at the Institute. The Institute also offers special courses in, for example, chemical product monitoring and pesticide management.
In the opinion of the Government, the competence available among personnel in occupational health services should be considered an asset and utilized as such.
4¶Measures in specific areas
4.1¶The environment and economic development
Welfare, social security, and a fair distribution of wealth are cornerstones in the structure of Swedish society. It has been possible to extend the social security systems and increase material welfare in step with economic growth. Rapid growth is a central objective of any economic policy aimed at greater welfare and social security and a good environment.
Today's environmental situation calls for fundamental changes in our attitude toward life. In the longer perspective, both material growth and our general welfare are being threatened by the on-going environmental degradation. Consumption at the expense of investment gives rise to longterm problems of both an economic and an environmental nature.
Economic growth must be weighed against other political objectives. Growth implies an increased capacity to manufacture goods and provide 74
services. Increased production of goods and services at the expense of deteriorating health or a degenerating environment is not a desirable development in a welfare society.
A short-term view of growth, which does not take environmental effects into account, has an undermining long-term effect on growth potential, since it leads to the consumption of resources and increases the expense of rectifying environmental damage at a later stage.
To ensure long-term growth potential, we must preserve the resources of society, including the natural resources. Applying this view, sustainable development is defined as development which secures a national wealth for future generations, at least as great as that we have today.
At times it has seemed doubtful that it would be possible to reconcile the ambition of economic growth with the objective of a good living environment. Today, however, experience indicates that substantial environmental improvements have been achieved thanks to the resources economic growth has made available.
Increased demands for environmental protection have been successfully met to date by implementing new production or treatment technology, and industrial production has increased at the same time as emissions have declined. Economic growth and environmental requirements trigger investments in environmentally-sound production, energy and transport technologies, etc. which are essential if we are to move towards a more environment-friendly society.
We must, furthermore, not see environmental regulations in too narrow a perspective. Environmental protection is more than just purification technologies in production processes. Now that we have better treatment technologies, we must focus on environmental and resource management at all stages, from raw materials to final waste. As we have previously stated, future environment problems will be increasingly related to the contents and design of products, and to consumption.
Economic growth is an important aspect of our ability to solve environmental problems. Thus it is important that we safeguard the potential for economic growth by taking measures to encourage development and renewal, particularly in trade and industry. In its Bill on Industrial Policy for Growth, the Government presents a policy to encourage further growth. Long-term planning, predictability and time for adjustment will be central in this context, since the effects of higher levels of ambition in environmental policy and industrial policy are reciprocal.
In order to keep restructuring costs at a reasonable level, industry and other actors need sufficient time to carry out the necessary investments and to develop new, environmentally-sound technology, processes or products. Longer adjustment times also make it possible to impose more stringent environmental requirements. Other important factors, discussed in chapter 3.1 above, are that the ambitions expressed in our environmental policy do not to create obstacles in relation to trade policy, and that they are compatible with working toward international harmonization of environmental requirements.
One long-term goal is for all production to be clean from the outset. But 175
for the foreseeable future, in energy generation and elsewhere, investments in post-production treatment processes will remain necessary. This also makes it vital to place increasing emphasis on imposing treatment requirements at the point where the costs of the treatment will be lowest.
Good economic growth requires that the economy adapt to new circumstances and altered conditions. Inefficient operations must make way for the new, effective production being demanded. Thus economic policies formulated to facilitate structural transformation and pave the way for positive growth will also be of considerable importance in improving the environment. The possibility cannot be excluded, however, that futurz environmental regulations may lead to considerable expense for specific companies or branches of industry, which will have to re-adapt, and make structural transformations to environmentally friendly operations. For this reason, our ambition must be to attempt to minimize such expenses.
Our definition of welfare, which measures economic growth in terms of changes in the GDP, needs to be enlarged. The concept of welfare should be represented more holistically, and should express other qualitative factors which cannot easily be expressed in traditional economic terms.
In order to make use of the wider concept of the national wealth, new methods must be developed to assess the value of natural resources. Furthermore, statistics on the basis of which economic decisions are made should reflect and take account of changes in the environment and the utilization of natural resources. In light of all this, the Government has appointed a Commissioner to study the question of with what information the national accounts can be supplemented. The intention is that the national accounts should then constitute a better point of departure for emphasizing the environment in economic decision-making. The Commission on Environmental Accounting (MIR) will present the results of its study by 1 April 1991.
Environmental awareness must permeate all sectors of society, and a good foundation must be laid for sustainable growth. In its draft budget for this year, the Government has emphasized that our economic policy must contribute to conversion of production and consumption in order to ensure the balance between economic growth and the environment.
Summary: During the spring of 1990 the Government established its new agricultural policy. Price controls and export subsidies will be lifted. One of the objectives of the reform is to improve the environment. The environmental objective of the new agricultural policy is to safeguard wealth and variety in the cultivated landscape and maintain biological diversity. Valuable aspects of the natural and cultural landscapes are also to be protected. There will be a three-year subsidy of SEK550 million for nature conservation.
Nutrient leaching from agriculture is to be reduced by half between 1985 and 1995. Ammonia emissions are to be reduced by 25960, as a first step, by 1995. A number of measures have already been implemented, and supplementary measures are now being proposed to make it possible to achieve these goals.
The cadmium content of artificial fertilixer must be restricted. A special Commissioner will be appointed to determine, inter alia, the need of a tax system for cadmium in artificial fertilizer.
The use of pesticides has been cut back by half in the last five years and will now be reduced by an additional 5096 by the mid- 19905.
A review of the forestry policy has been initiated, and will include the detailing of an environmental objective for forestry policy.
The Government is proposing allocation of reserve funds of SEKS8.1 million for environmental protection measures in agriculture. The Government is also proposing the introduction of an environmental tax on liquid ammonia. The Nature Conservation Act is to be made more stringent in terms of regulations on dewatering.
4.2.1 Introduction The focus of agricultural policy was changed in the decision passed by the Riksdag during the spring of 1990, with minor modifications in relation to the Government Bill on Agricultural Policy. The parliamentary decision was preceded by many years of intensive commission work, one of the aims of which was to develop an agricultural policy bringing the demands of the contemporary consumer for healthful, inexpensive food into line with a rational, environmentally-adapted agricultural system. The decision of the Riksdag contained three main points. Price controls and export subsidies will be lifted as of I July 1991. Border controls are to be reduced, to be compatible with the projected GATT agreement. Measures oricnted towards the individual farmer will make it possible to fulfil certain general goals on the free market. These include issues of environmental awareness, contingency readiness, and regional distribution of agricultural production. The objectives of the new agricultural policy are to safeguard the 7
ation and biological diversity and minimize plant nutrient leaching. The wealth and variety of the cultivated landscape is a key factor for preserving the flora and fauna. For these reasons, environmental protection and nature conservation have been emphasized in the new agricultural policy. The open landscape is to be maintained in areas where it is considered important from an environmental point of view.
Throughout the centuries, agriculture in Sweden has shaped the rural landscape and contributed to its openness. Agriculture has also impacted on the changes in, and sometimes the expansion of, the numbers of species. However, in recent decades, the increasing mechanization of agriculture and the intensive use of chemicals has brought a number of negative environmental effects in its wake. For example, the use of pesticides poses a severe threat to animals and plants in the cultivated landscape. Implementation of measures previously adopted by the Government means that the use of pesticides is decreasing today. The use of artificial fertilizers and farmyard manure has led to increased nutrient leaching to watercourses and ammonia evaporation to the air. Increased large-scale farming and drainage of wetlands is resulting in depletion of the biotopes.
In 1988 the Riksdag passed regulations to reduce nutrient leaching from farming, pursuant to the Government Bill on Measures to Improve the Environment in Agriculture, etc. Most of these measures dealt with requirements of increased storage capacity for farmyard manure, more stringent requirements for fertilization of fields, regulations for the growing of catch crops, and a raising of the environmental tax on artificial fertilizer, as an incentive to reduce its use. The. more stringent regulations were initially imposed in coastal zones adjacent to the most severely-affected sea arcas. The objective was to achieve a 5090 reduction of nutrient leaching in highly-polluted arcas by the year 2000. Additional measures will, however, be necessary if this objective is to be attained, and if effects on the seas are to be limited. In international agreements, this objective has been tightened up, and there is now to be a 5090 reduction of all agricultural nutrient leaching by 1995, to make it possible for Sweden to reduce anthropogenic emissions of nutrients by 5090.
The objective, as previously stated by the Government, is to reduce risks to health and the environment from the use of chemical pesticides in agriculture. The first step, to attain a 50960 reduction between 1985 and 1990, has basically been accomplished. According to the Riksdag decision pursuant to the 1990 Government Bill on Agricultural Policy, the use of pesticides will be reduced by a further 5096 by early in the second half of the 1990s.
It is the opinion of the Government that the agricultural reform will further limit the negative impact of agriculture on the environment. The reform will make it possible to better adapt agriculture to the environment in the future.
In conjunction with the reform, crop production will be restructured. The Government has allocated funding for subsidies for farmland convert- 178
ed to other sustained uses than agricultural production, such as the cultivation of energy forest or deciduous forest, or the establishment of wetlands.
The Government has assigned the Swedish Environmental Protection Agency, in consultation with the National Board of Agriculture and the Central Board of National Antiquities, the task of monitoring and assessing the environmental impact of the new agricultural policy. They have also been assigned to evaluate the effects, demand for and scope of subsidies for nature conservation, as well as the form they should take, and to review the application of parts of the Act on the Maintenance of Agricultural Land.
Cultivation of bio-fuels in plains areas and establishment of wetlands contribute to reduction of nutrient leaching from agricultural soil. An "establishment subsidy” may be granted for planting deciduous or energy forest. Subsidies for cultivation of bio-fuels in plains areas is to be structured so that nutrient leaching from agriculture is reduced and valuable natural and cultural aspects of the landscape are retained.
4.2.2 Nutrients, etc. Agriculture is still one of the main sources of Swedish inputs to the nutrient load on the seas, the surface water and groundwater. In some areas with intensive agriculture, it may even be the main source.
The regulations on storage and management of farmyard manure implemented to date, in conjunction with the increased environmental tax on artificial fertilizers, have already begun to be effective. Yet they are not sufficient to achieve a 5096 reduction in nitrogen emissions. The restructuring of agriculture is also expected to contribute markedly to decreased nutrient leaching.
The Government has determined that stipulations are to be issued including stricter requirements for autumn and winter crop raising, which is one of the most cost-effective means of reducing nutrient leaching. The Government is proposing that funds be carmarked for information and pilot projects on autumn and winter crop raising.
Another major source of the nitrogen load is ammonia emissions. These emissions are basically a national problem, as ammonia disseminates across far smaller arcas than, for example, nitrogen oxides. Some 40960 of the ammonia deposition comes from Swedish sources, primarily from agriculture in conjunction with farmyard manure management. Measures can be taken to limit ammonia cvaporation to air originating from manure handling. Development of manurc spreading equipment technology will lead to additional improvements. The initial objective is to limit ammonia evaporation by 2596 before 19953, in relation to current levels. The potential for limiting emissions by 5090 before the year 2000 is being investigated.
A supplementary program for limitation of nitrogen emissions from agriculture to the soil, water and air is being drawn up by the National Board of Agriculture in consultation with the Swedish Environmental Protection Agency. The Government is proposing allocation of an addi- 79
ture. This funding is for testing and development of manure management techniques and other measures to reduce ammonia emissions, as well as the development of methods for type approval and serial testing of fertilization equipment. |
Another means of reducing nitrogen leaching would be economic instruments to reduce use of artificial fertilizers. The total quantities of fertilizers used in agriculture in the last five years has decreased by 1290. The Government is proposing an environmental tax on liquid ammonia corresponding to the tax already levied on other artificial fertilizers. In conjunction with the lifting of the price control on artificial fertilizers, the Government will consider whether an environmental tax is a cost-effective means of achieving further limitations of nutrient leaching from excessive use of artificial fertilizers.
The cadmium content of artificial fertilizer must be sharply limited, primarily owing to its effects on human health. A Government Commissioner is being appointed to investigate the need for a tax on cadmium in artificial fertilizer. His assignment is also to present a proposal for a maximum permissible cadmium content in artificial fertilizer.
4.2.3 Nature conservation Many measures have been taken to protect the cultivated landscape in Sweden. A special subsidy for the conservation of the cultivated landscape, referred to as the NOLA subsidy, was introduced in 1986. In 1987 the National Board of Antiquities was allocated funds for the implementation of measures for maintenance of the cultural landscape. The 1990 decisions on agricultural policy included the introduction of a new subsidy for such conservation, of roughly SEKS50 million for three years.
The Act on Maintenance of Farmland stipulates that before farmland, including pasture, is taken out of production notification must be submitted to the County Administrative Board. In cases where this land is of key interest from the point of view of the natural or cultural environment, an agreement may be entered between the farmer and the state that the farmer will be reimbursed for continuing to farm the land. It is also possible to enter into similar agreements about adjacent land when, in the assessment of the County Administrative Board, such land is important in creating the holistic view of the landscape required from the point of view of the natural or cultural landscape. Conservation of this kind can only be meaningful if there are economically self-sustaining farms. The authorities have special funds for nature conservation. Reimbursement for landscape conservation, in combination with the instruments made available pursuant to the Nature Conservation Act and voluntary measures implemented by the municipalities, etc. all mean that there is good potential for ensuring the maintenance of valuable aspects of the cultivated landscape for the future.
The Government is proposing that the environmental tax on pesticides be restructured in conjunction with the transformation of price controls to environmental taxes. It should be adapted to the structure of the current price controls, which would mean that the tax would be levied in a doserelated fashion, depending on the risks associated with the agent, rather than being levied per kilo used.
The Chemicals Inspectorate is to be authorized to investigate the possibility of establishing differentiated taxes in relation to the hazardous properties of the pesticides and the risks associated with their use. This would facilitate steering developments in the direction of the environmental objectives, both in terms of a transition to pesticides with fewer risks and through less use of pesticides. The point of this restructuring is to be able to achieve the required .5096 reduction in use of pesticides between 1990 and the early part of the second half of the 1990s.
At present there is a ban on the use of growth regulation agents, with the exception of use for rye cultivation. The use of growth regulation agents makes it possible to increase the amount of nitrogen used without increasing the risk of lodge stands, but it increases the risk of plant nutrient leaching and pollution of aquatic systems. As there are no types of rye available today which yield acceptable crops and qualities without growth regulation agents, however, rye will be exempted from the ban in the future as well.
Biological pesticides containing naturally-occurring organisms are used to some, but to date only a very limited, extent in Sweden. One inhibiting factor to the introduction of biological pesticides has been competition from the well-established, relatively inexpensive chemical agents. In recent years, however, the picture has changed, owing to the criticisms levelled against chemical agents, developments in genetics, etc. If biological pesticides are preferable from the point of view of health and the environment, they may become an important alternative to chemical agents. The introduction of biological pesticides may, however, imply risks to the environment. For this reason, a system for prior inspection of biological pesticides will be introduced.
4.2.5 The need for agricultural irrigation In restructuring crop production and the cultivation of energy crops, it is particularly important to take access to water into account. Energy crops may require more water than the crops currently being cultivated. Today, agriculture is already the third largest source of water consumption in Sweden. There has been competition for water in many parts of Sweden during the dry summers of recent years. Existing conflicts and problems have often been brought to a head over water shortages in the summer, especially with the inercased demand for water in recent years. In arcas with intensive agriculture, it is now essential to adapt crop cultivation to the existing availability of water, and to ensure that, when necessary, water will be collected and stored. 81
6 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
In light of the above, the Government intends to assign the National Board of Agriculture the task of examining in detail the future demand for irrigation in agriculture, and to propose solutions to solving the problem of access to water where needed.
4.2.6 Forestry The current Swedish forestry policy has been in effect since 1979. It emphasizces, for example, the need to take interests of nature conservation into account. Since that time, many aspects of forestry have changed, including the importance of forestry to the Swedish economy and energy supply, as well as the international situation. Our forests are also now under threat from various air pollutants, including sulphur and nitrogen oxides. We also have greater awareness today of the need to maintain biological diversity in nature, and to allow our forestry activities to build on their natural prerequisites. In view of all this, the Government has appointed a parliamentary committee to reconsider the objectives and instruments of our forestry policy and propose the necessary amendments to it. One of the tasks of the committee is to present a detailed environmental objective for forestry.
4.2.7 Wetland drainage One particular problem noted in both agriculture and forestry is protection of wetlands. Wetlands contribute effectively to the prevention of nitrogen runoff, as well as being the natural habitat of a large number of animal and plant species, many of which are threatened with extinction. Totally speaking, approximately one-third of the wetlands in Sweden have been drained since the early nineteenth century, and 2590 of this land has been used for forestry. In some farming areas 9096 of the wetlands are gone. Some 15,000 hectares are dewatered annually for forestry purposes, and another 30,000 hectares are ditched.
This development must be stopped, as wetlands are amongst the most important parts of the forest landscape and are a highly significant means of reducing nutrient leaching to the sea. Wetland restoration is vital both in terms of nature conservation and to reduce plant nutrient leaching. The Government is proposing amendment of the Nature Conservation Act, and introduction of the possibility of prohibiting ditching of areas where, from a nature conservation point of view, it is especially important to maintain wetlands. Pursuant to this proposal, the County Administrative Boards arc to be notified of all ditching. It is possible to grant the new establishment subsidies passed by the Riksdag for restoration of wetlands from agricultural land.
Summary: Hazards to health are to be drastically reduced by the early part of the coming century. The environmentally-disruptive effects of traffic are to be sharply limited. The Government expects the environmental effects caused by Swedish traffic to be done away with by the year 2010. The effects of traffic on climatic change are to be limited in accordance with the strategy for reducing climatic impact.
Responsibility for the cost of traffic is to be reviewed. Investments in the infrastructure are to increase in order to reduce environmental damage and to increase accessibility. A programme aimed both at reducing the environmental impact of traffic and at improving accessibility is to be implemented in Sweden's three largest cities.
The Government is prepared to allocate SEKS,500 million for the financing of measures in the large city areas.
International cooperation is to be intensified. The Government intends, within the framework of the EEA (European Economic Area) process, to work towards limiting the exhaust emission requirements for cars, light trucks and buses as soon as possible and not later than 1996. The Government's ambition is also to introduce stricter regulations concerning the sulphur content of fuels used in ferries and other vessels through wide-ranging Nordic cooperation. International exhaust emission requirements should be introduced for aviation. |
Measures are to be taken to reduce emissions from individual vehicles. Such measures include the introduction of an environmental classification system aimed at providing economic incentives for more environmentally sound vehicles. An environmental classification system will be introduced for cars, buses and trucks from the 1993 model year. The environmental classification of diesel fuels is to be made more distinct.
A requirement for environmental impact assessments in the planning of new roads is to be imposed. Environmental impact assessments are also to be drawn up when projecting new track-bound systems. In road planning, environmental impact assessments are to be introduced at the planning stage.
In the Government Bill on Energy Policy, the Government is proposing that SEK30 million per year be allocated for four years for the testing and development of motor alcohols.
4.3.1 Introduction Access to transport and communications has been a cornerstone of the development of societies throughout the ages. It is through communication between people and places that societies are formed, survive and develop. 83
hand with the development of society in other respects. The technical and economic conditions which have restricted access to transport at different stages of development have also imposed clear limits on what could be achieved in other areas of society, severely restricting the ability to meet various material, social and cultural needs.
The overall objective of transport policies is to offer the nation's citizens and trade and industry in all parts of the country satisfactory, safe, healthy and environmentally sound transportation at the lowest possible cost to the nation. One of the important goals of traffic policy is thus to contribute to a good environment. The objective should be to radically reduce harmful emissions from the transport system.
There may be conflicts between the environmental goal and other goals of traffic policies. When the cost of a trip increases, the possibility for people to travel is reduced and with it their access to places of work, for instance.
The objective of future work on the environmental adaptation of traffic is to achieve a balance between the necd to develop the transport sector in order to meet the transportation requirements of the 1990s and the need to sharply reduce the sector's impact on the environment.
The responsibility for the cost of traffic is an important point of departure in this context. It implies that all types of traffic and all vehicles are to bear their own cost to the nation's economy. As a further step towards this objective, the Riksdag decided in connection with the Government Bill on Transport Policies in 1988 to make certain increases in the petrol tax and kilometre tax. Environmental taxes have, for instance, been introduced for road traffic and aviation in conjunction with the tax reform. A review of responsibility for costs is currently being carried out.
The environmentally-motivated measures that were adopted during the 70s and 80s concentrated to a large extent on individual vehicles. Other measures such as reduced speed limits on certain roads and increased requirements for the environment to be taken into consideration in investment planning have also been implemented, however. These measures are now beginning to show results. Emissions of lead from road traffic have declined sharply. The results of measures taken to restrict emissions of, among other things, nitrogen oxides, carbon monoxide and hydrocarbons, mainly from cars but also from trucks and buses, have also begun to cmerge. In order to achieve the long-term goals, the Government is proposing further measures.
At the same time, other problems are receiving increasing attention. This applies mainly to the transport sector's emissions of carbon dioxide. Only a few years ago, the significance of these emissions was not realized, but they are now receiving a great deal of attention. Another example consists of emissions of sulphur and nitrogen oxides by the shipping industry, which are considerably higher than was previously estimated.
The City Traffic Commission has also shed new light on the problems caused by traffic in the large cities. The harm caused to human health by emissions from traffic is particularly important in this context. 84
Far-reaching measures will be required in order to solve these problems and to achieve existing objectives. Efforts will be required in the transport sector, as in other sectors. The Government is therefore proposing that environmental objectives in the traffic sector should be as follows: e Effects on health are to be sharply reduced by the beginning of the next
century. This means that measures must be taken in the large cities,
alongside measures to reduce emissions of particulates from diesel-
driven vehicles and stricter exhaust emission regulations for other vchi-
cles. e The environmentally detrimental impact of traffic is to be sharply
limited. The Government considers that effects such as acidification
and eutrophication caused by Swedish traffic can be drasticially reduced
by the year 2010. The emissions of nitrogen oxides, sulphur dioxide and
hydrocarbons from Swedish traffic can be sharply reduced through
stricter fuel and exhaust emission requirements. e The contribution of traffic to climatic change is to be limited in accor-
dance with the climate strategy.
There is thus a pressing need of measures, which requires a strict ordering of priorities. The Government considers that work should concentrate on measures aimed at traffic in the large cities, investments in the rail network and stricter requirements concerning vehicles and fuel. Closer cooperation with Western Europe is making coordinated effort of this sort possible.
4.3.2 International cooperation Sweden has performed significant work through the Stockholm Group, which was formed in 1985 on the initiative of Sweden. The group includes all the EFTA countries except Iceland, together with Denmark, Germany, the Netherlands and Canada, and has worked out agreements on car exhaust emission regulations which provide the basis for the national regulations introduced by each individual country.
International interest in work to limit the impact of traffic on the environment is now increasing sharply. In November 1989, for instance, the permanent European Conference of Ministers of Transport, ECMT, adopted a special traffic and environment resolution. This resolution underlines the need of taking further action in order to improve environmental adaptation and the use of energy in traffic. A special international hearing with the world's car and fuel industries was arranged in the autumn of 1990. At Swedish initiative, traffic and environmental issues were taken up at the joint EC/EFTA meeting of Environment Ministers in November 1990. It is crucial to success in this area that the governments of Europe work together for stricter requirements regarding all emissions of harmful substances. The EC is considering proposals on the introduction of stricter exhaust emission requirements for cars from 1993.
The Government considers that Sweden should play an even more . active part in achieving international agreements in this field in the future. The chances of success in such work have been improved by virtue of the 85
closer cooperation which is emerging in Western Europe. New opportunities are emerging to further environmental work and to improve the possibilities of counteracting the regional and global environmental problems caused by the transport sector. The demands for joint action together with other EFTA countries and with the EC which this implies can and must be developed in order to improve the environment.
4.3.3 Large cities and urban areas The expansion of motor traffic has entailed increasing hazards to the environment and health and deteriorating accessibility on roads and streets, particularly in the major city areas. Traffic is now without doubt the greatest source of environmental damage. The worst aspects of this consist of air pollution and the locally high levels of noise along main roads and streets with heavy traffic.
The Government has appointed special negotiators for the three large city areas. Their task has been, together with local and regional actors, to negotiate programmes of measures in order to tackle the environmental and accessibility problems in each region. The Government is prepared to allocate SEK5,500 million as a contribution to the financing of measures agreed by these "metropolitan negotiators”. The proposal is presented in the Government Bill on Industrial Policy for Growth.
The special environmental project groups for Göteborg, Sundsvall- Timrå and western Skåne which the Government has previously initiated have all described a need for determined measures in order to limit health and environmental problems from traffic in these regions. The material produced by the project groups is to provide the basis for work on further measures in this region. A special coordinator will be appointed to go on working with proposals for the communications network in the Sundsvall- Timrå region.
It is clear that further measures are necessary in order to tackle problems associated with traffic, the environment and health, particularly in the large city areas. The Government considers that the recommendation concerning low-emission heavy urban vehicles which has been drawn up as a guideline for purchasers of such vehicles should be followed as closely as possible. The Swedish Environmental Protection Agency and the National Road Safety Office should, together with the Swedish Chamber of Commerce — taking account of developments within the EC — draw up proposals concerning special requirements for dicesel-driven vehicles used in urban traffic in terms of extremely low levels of exhaust emissions and noise. Problems caused by traffic noise in urban areas should receive increased attention.
Accessibility for public transport and distribution traffic is to be improved as a result of the measures now being implemented pursuant to the proposals of the metropolitan negotiators.
The Government expects SEK40,000 million to be invested in the traffic systems of the major cities during the 90s. This will include investments in modern public transport systems, clean vehicles and by-passes. The pro- 86
posal is discussed in the Government Bill on Industrial Policy for Growth.
Municipal and regional planning should take advantage of the potential for improving the basis of public transport. Plans should include clear impact assessments regarding traffic and the environment. The municipalities should be given the legal means of limiting environmentally-hazardous traffic in town and city centres.
4.3.4 Vehicles and fuels The most important element in the strategy for achieving an environmentally-adapted transport system is to consist of measures aimed at all types of vehicle and fuel, for use in all types of traffic.
Guidelines for reducing emissions from motor vehicles were laid down by virtue of the 1988 decision on environmental policy. Stricter exhaust emission requirements for cars came into force as of the 1992 models. For light trucks and buses, the stricter requirements are compulsory from the 1992 model year. The new requirements were introduced on a voluntary basis, with financial incentives as of the 1990 models. Stricter requirements for heavy trucks and buses will apply as of the 1993 model year.
The fuel properties, combustion characteristics, exhaust purification, rolling resistance and wind resistance of a vehicle are all parameters that can be altered in order to reduce exhaust emissions. Development to date shows that comparatively little has been done in terms of fuel properties. Succcssive improvements have been made in terms of combustion technology, rolling resistance and air resistance. The most important improvements during recent years, however, have been achieved by way of direct purification measures such as the three-way catalytic converter.
In future, environmental requirements on vehicles should continue to be neutral in terms of technology and competition. This means that the environmental requirements should not state the technology to be used or how development work should be divided between measures concentrating on fuel, combustion, or purification, etc. The requirements should instead state acceptable emission levels. As regards fuel, however, there is reason to introduce certain requirements which state the lowest acceptable level of quality.
The development towards-the increased use of unleaded petrol is one positive example in this area. The Government does, however, see reason for further measures to promote development in this respect and is therefore proposing that the tax on unleaded petrol be reduced, and the tax on other petrols be raised. The use of more environmentally sound diesel fuels can lead to a significant reduction in hazardous emissions. The Government is therefore proposing that the environmental classes for diesel fuel be changed so that the grades of diesel fuel in Classes 1 and 2 are cleaner. In addition to this, the maximum permitted sulphur content of diesel fuel should be reduced in cooperation with the EC.
Environmental benefits can also be achieved if traditional fuels — mainly petrol and diesel— are replaced by alternative fuels such as motor alcohol, 'gas and electricity. In order to promote the development of alternative 87
SEK30 million be allocated per year for four years to support pilot projects concerning the testing and development of motor alcohols.
As a result of voluntary agreements, several ferry companies have begun to use more environmentally sound low-sulphur bunker oil. In general, however, the fuel used by shipping contains large quantities of sulphur and other pollutants. This causes technical problems in combustion and leads to major emissions of pollutants to the air. Through the International Maritime Organization, IMO, Sweden is therefore working to prohibit additives of chemical substances which are harmful to the environment. The Government's ambition is to introduce limits, in broad cooperation with the other Nordic countries, on the maximum sulphur content of fuels used by ferries and other vessels which frequent Swedish ports, mainly Swedish ferry traffic. Bilateral agreements could be reached as a first step with the objective that all Nordic ferry traffic should be included in the agreement on maximum sulphur content at a later date. Emissions of nitrogen oxides from shipping should also be reduced. Measures should be proposed by the relevant authorities during 1991.
As regards the emission of nitrogen oxides, hydrocarbons and carbon monoxide from vehicles, existing technology is able to fulfil today's emission requirements. This is clear from tests of existing vehicles, and from the fact that in other parts of the world — particularly in California— stricter regulations are in force with respect to emissions from vehicles.
The Government's ambition is, together with other countries in Western Europe, to introduce stricter exhaust emission requirements for cars, light trucks and buses as soon as possible, and from 1996 at the latest, to meet the levels introduced by the federal authorities in the USA as of the 1994 model year. The environmental impact will be greatest if such requirements are introduced earlier and in coordination with other countries in Western Europe. The Government therefore intends to work actively within the framework of the EEA process towards stricter limits in EFTA and the EC as soon as possible, and not later than 1996.
The Government's ambition is, together with other West European nations, to make requirements concerning exhaust emissions and noise from heavy vehicles stricter as of 1996, so that they correspond roughly to the federal requirements in the USA for the 1994 models. The Government feels that there is good potential for achieving this in coordination with EFTA and the EC.
In order to hasten the introduction of more environmentally-adapted vehicles, the Government will be proposing that a new system of environmental classification be introduced for new vehicles as of the 1993 models. A system of this sort will promote the introduction of vehicles with good environmental properties.
In aviation, certain improvements have taken place in combustion technology as a result of the environmental charges that were introduced in conjunction with the 1988 decision on traffic policy. The development of aircraft engines has not yet progressed to the point that emission requirements can be imposed for the early 1990s. However, the aviation industry 88
is currently engaged in interesting development work and it is likely that technology will be available by the end of the 90s to permit considerable reductions in emissions, particularly of nitrogen oxides. Sweden is calling for stricter cmission requirements for aircraft not later than the end of the 90s.
Emission requirements for diesel-driven locomotives are being drawn up in conjunction with the development of new light rail motor coaches, particularly for passenger traffic. The Government's ambition is to introduce these requirements jointly with other European countries.
To date, no limits have been set for emissions from utility and off-road vehicles, which have been found to make a relatively high contribution to emissions of nitrogen oxides, among other things. Together with the other authorities concerned, the Swedish Environmental Protection Agency is therefore to draw up proposals concerning exhaust emission requirements for these vehicles. The Government intends to work towards the introduction of coordinated requirements for tractors and construction site machinery whithin EFTA and the EC from 1995. An environmental classification should also be introduced for this type of vehicle.
The ambition of limiting emissions of carbon dioxide also requires measures in the transport sector, which is responsible for over one-third of emissions. It is for the Swedish Environmental Protection Agency, in cooperation with the Swedish Chamber of Commerce, the National Board for Consumer Policies and the other authorities concerned, to look into the possibilities of introducing limits on carbon dioxide emissions from road vehicles, taking into account developments in the EC.
4.3.5 Infrastructure All types of transport and traffic system are associated with emissions of air pollutants and other environmental damage. This takes place in the form of environmental impact in the construction, operation and maintenance of traffic systems, as well as through the fact that they affect the flow of traffic and the distribution of transport among different types of traffic.
The rail system is to be extended in order to provide a competitive alternative both for passenger and for freight traffic. The road system must also be successively modified from the environmental point of view. The Government has already proposed to the Riksdag that allocations for investments in rail traffic be increased beyond the national budget during the coming ten-year period from SEK 10,000 million to SEK 15,000 million. It is proposed that a special infrastructure fund be set up, and that a total of SEK20,000 million be put into this fund during the 1990s. It is to be used for joint financing of railways, roads and public transport systems. The Government expects that SEK30,000 million will be invested in railways during the 1990s.
In the planning of new rail systems, as in extensive rebuilding of such systems, environmental impact assessments are to be carried out. Environmental impact assessments are to be introduced at the planning stage of 89
road projects. The Board of Civil Aviation should draw up plans for environmental measures at the major airports under its responsibility.
4.4¶The energy supply
Summary: The environmental goal is to have an energy system without nuclear power, while sharply reducing the contribution of the sector to acidification and climate change without developing the unexploited rivers.
The impact on the environment of the production of electricity and heat has decreased considerably since the mid-70s as a result of successively stricter emission requirements. The economic instruments which have already been adopted will reduce emissions further.
Limits for emissions of sulphur will become stricter as of the beginning of 1993 in the large cities and in southern Sweden.
The guidelines for emissions of sulphur and nitrogen oxides from large new combustion plants are to be made much stricter.
4.4.1 Introduction Significant steps have been taken towards an environmentally-adapted energy system. The environmental effects of the production of electricity and heat in Sweden declined considerably during the 70s and 80s. Emissions of sulphur from this sector have declined by approximately 70960 and nitrogen oxide emissions by approximately 35960 since 1980. Carbon dioxide emissions have declined by approximately 3590 during the same period. The sector has contributed to an improvement of the air in our urban areas, less acidification and reduced effect on the global climate.
Further action is required, however, in order to reduce the environmen- tal effects of the production of energy and heat. None of the main methods of energy supply at a global level— fossil fuels, nuclear energy or the burning of wood in developing countries —are sustainable in the long term. A change in the world's energy systems will require far-reaching measures and the industrialized countries must be at the forefront. The future conversion and environmental adaptation of the Swedish energy system should be seen in this light. The environmental goal is to achieve an energy system without nuclear power, while sharply reducing the contribution of the sector to acidification and climatic change and without developing the unexploited rivers. This would take time and will demand international cooperation.
The Government has already (see 2.1.2) presented a consolidated strategy aimed at reducing effects on the climate. The way in which electricity and heat are produced will play a major part in securing the success of this stragety. The Government intends to introduce guidelines for energy poli- 90
cy in the near future. In the following pages, the Government presents its view on stricter emission requirement, measures against emissions from small boilers and the siting of wind power.
4.4.2 The environmental impact of electricity and heat production | The quality of air in the urban areas has been improved through the expansion of district heating networks and through the transfer to lowsulphur fuel and more efficient combustion plants. In Stockholm, levels of sulphur dioxide have declined by about 80960 since 1970. The levels of soot in Göteborg and Stockholm have been halved during the same period. Combustion in boilers in private houses, particularly older wood-fired boilers without modern combustion technology, can contribute locally to emissions of hazardous pollutants, however. The burning of unsuitable materials such as impregnated timber can cause emissions of extremely carcinogenic substances.
Emissions of sulphur wilt decline further as a result of stricter requirements and the sulphur tax. The sulphur tax, which was introduced on January I of this year, is alone expected to lead to reductions of emissions in this sector by a further 10,000-—-25,000 tonnes of sulphur by the year 2000, compared with what they otherwise would have been.
Nitrogen oxides from this sector have also declined. The nitrogen oxide charge which is to be introduced on January 1, 1992 is expected to reduce emissions by a further 3,000— 5,000 tonnes per year.
Emissions of carbon dioxide from the generation of electricity and heat have declined by over a third since 1980 and by almost 6024 since 1970. The main reasons for this are improved energy efficiency, increased use of renewable fuels and the use of electricity based on hydro-electric and nuclear power in order to replace fossil fuels in the generation of heat. The carbon dioxide tax introduced at the turn of the year is expected to be of great significance in limiting the emission of carbon dioxide from heat production.
4.4.3 Measures to reduce environmental impact In the Bill on Energy Policy, the Government is presenting proposals concerning the future strategy for energy. The Government has previously stated its intention to change the Ordinance on Fuels Containing Sulphur so that the emission limits are made stricter, starting in 1993 with southern Sweden and the counties in which Sweden's three major cities are situated. The change is to have been implemented throughout Sweden not later than 1997. This means that the date has been brought forward by two years. The new requirements mean that the annual average emissions of sulphur from large plants will be 50 mg sulphur/MJ of input fuel and 100 mg sulphur/MJ input fucl for smaller plants. The emission limits are to be applied as an average for all the combustion plants in a district heating network or power station or for several boiler units in an industry.
Consideration of permit applications pursuant to the Natural Resources 91
emissions of sulphur from major new combustion plants can be reduced further. As a guideline for consideration of permit applications pursuant to the Environment Protection Act, it is now being stated that emissions from new combustion plants with a power input of over 500 MW may not
exceed 30 mg/MJ of fuel, as an annual average. |
The emission of nitrogen oxides from new combustion plants with an input exceeding SOOMW should not exceed 30 mg/MJ input fuel, calculated as an annual average.
Requirements concerning emissions of sulphur and nitrogen oxides are to be based on the best available technology. Taking technological development into account, this may mean that in certain cases the requirements are set lower than the guidelines stated above.
Noise from energy generation plants is not to exceed the levels stated in the Swedish Environmental Protection Agency's external industrial noise guidelines for new industrial facilities.
Residual products that must be disposed of as a result of the burning of oil and solid fuels are to be limited. Residual products that cannot be utilized are to be deposited in such a way that the leaching of pollutants is minimized. Ash from the combustion of bio-fuels should be handled in an ecologically sound manner.
Continued work on reducing the environmental impact of electricity and heat generation, in addition to the measures presented by the Government today, is primarily to be aimed at limiting climatic impact and reducing emissions from small boilers. It is important to study the possibilities of reducing emissions from boilers in private homes. This includes analysing the possibilities of introducing eco-labelling, considering systems of compulsory certification, systems of emission declarations and measures leading to better operation and maintenance. This work falls within the sphere of responsibility of the Swedish Environmental Protection Agency, after consultation with the authorities concerned.
It is important to utilize the good potential for wind power that exists in our country. More detailed possibilities for large-scale wind power should be taken into account in the physical planning of the municipalities.
Summary:
A programme for a review of the conditions for discharges by
environmentally damaging activities is being implemented in con-
junction with the renewal of permits pursuant to the Environment
Protection Act. The objective is to limit discharges from industry by
the year 2000 to such a level that no harm is done to the environ-
ment.
The pulp and paper industry is being given priority in the review
plan. Emissions of chlorinated organic substances are to be further
limited, in order to reach a level at which the environment is not
noticeably affected by the end of the century.
Emissions of sulphur and nitrogen oxides from industry are also
being limited.
At municipal treatment plants on the coast, a nitrogen reduction
of at least 5090 is to be introduced.
The Government is proposing a change to the Environment Pro-
tection Act to make it quite clear that the operator of environmen-
tally hazardous activities is obliged to produce the material required
when reconsidering permit conditions.
4.5.1 Introduction Swedish industry constitutes the foundation of the nation's material welfare. Because of dependence upon exports, Swedish industry must take the international market into account to a high degree. Improved environmental properties in a product can represent a competitive advantage today, but this has not always been the case.
In the long term, no area of Swedish trade and industry will remain unaffected by the increased environmental requirements. The structural change that took place during the 70s and 80s was accompanied by high environmental ambitions. Extensive changes that can affect current production and employment are also expected in the future. At the same time, much new business potential will arise. Production that is tenable in the long term will also prove to be an advantage in business terms.
Industrial production in Sweden still leads to extensive disruption of the ecological system. Even so, extensive and successful environmental work has meant that emissions of pollutants from the main point sources— industry, combustion plants and sewage treatment plants — have declined sharply. The reasons for this are to be found in the Environment Protection Act of 1969 and the environmental demands that could subsequently be made with the help of the Act, partly in the form of a structural change in which older plants were closed. The work within companies on improving processes and converting to processes that use less energy and resources has been of major significance to improvements in the environment. In many industries, it has been possible to increase production at 93
the same time as reducing discharges and the consumption of raw materials. One example of this is that it has been possible to increase the production of bleached pulp while drastically reducing the amount of chlorine used in the bleaching process.
The work of limiting emissions from Swedish processing industry must continue in order to bring them down to levels which do not give rise to noticeable effects on health and the environment. This means that a programme for the review of current discharge conditions is to be started. The environmental effects of the use of goods and the generation of waste must also be limited to a level that is compatible with long-term sustainable development. This means that environmental consequences are already to be taken into account in the development of production and that the environmental impact of the entire life cycle of a product is to be considered from the very beginning.
4.5.2 Environmental protection work The quality and ambitions of environmental work vary considerably between different branches of industry and different plants. Many companies are working actively on the training of personnel and on technical development in order to reduce discharges and avoid infringement of their permit conditions. Other companies do not have the same degree of foresight and lack knowledge of the environmental consequences of their production.
The provisions of the Environment Protection Act with respect to individual permit consideration can in certain cases mean that similar environmentally harmful operations have different permit conditions in terms of protective measures. Such differences may depend upon when the operations came under consideration. Competent and fair consideration by the authorities is an important part of work to achieve future environmental goals. In addition to this, a control programme is required for the operations in question. This must be designed in such a way as to provide support both for the company and for the supervisory authority.
A company applying for permission to pursuce environmentally hazardous operations is obliged to submit the study required for the permit application to be considered. The Environment Protection Act lacks express provisions, however, as to who is required to carry out the study when permit conditions are to be reviewed. The Government considers that the Environment Protection Act should be supplemented to make it quite clear that it is also the operator who is required to perform the study when permit conditions are under review. This will improve the position of the Swedish Environmental Protection Agency and the County Administrative Boards when handling such reviews.
The Government is giving the Swedish Environmental Protection Agency the task of drawing up a ten-ycar programme for an overhaul of the conditions for industrial discharges through reviews of existing permits. The purpose is to systematically introduce permit conditions in order to mect national and international environmental goals and to eliminate regional environmental problems. When reviewing the conditions for a 94
given branch of industry, priority should be given to plants with high levels of discharges, particularly those where clear environmental goals exist, as well as to sensitive receiving waters. The regional environmental analyses of the County Administrative Boards may be used when drawing up priorities concerning needs and measures. In addition to industries, the programme should also include other important point sources such as power plants and municipal waste water treatment plants.
Any operator of environmentally harmful activities who possesses a permit pursuant to the Environment Protection Act is obliged to provide an annual environmental report to the supervisory authority. It is up to the operator to ensure that the report is complete and correct. It should thus be possible to use the reports as documentation when determining permit review priorities.
In the on-going follow-up work, it is important that companies and authorities both work as efficiently as possible in order to maintain discharges at a low level in the future. This requires well-developed internal controls at the operations concerned, in combination with effective external controls on the part of the authorities. The work that has been started on internal environmental audits in industry is one step in the right direction.
4.5.3 Limitation of discharges The main source of persistent organic pollution consists of discharges of chlorinated organic substances from the pulp and paper industry. The guidelines for reducing these discharges were stated in the 1988 Government Bill on Environmental Policy. As a result of the measures now being implemented, discharges will be limited by 60— 7090 from the 1985 levels. Discharges will then amount to 1.5 —2 kg of organically bound chlorine per tonne of bleached sulphate pulp.
With the processing and treatment technology available today, the discharges can be further reduced to 0.5—1 kg of organically bound chlorine per tonne of pulp. The pulp and paper industries should therefore be given priority in the review plan drawn up by the Swedish Environmental Protection Agency. In the review, the conditions imposed should take the best available technology into account. In individual reviews, consideration must also be taken of the production of the individual company and the possibilities of reducing discharges.
In conjunction with the review of pulp and paper plants, other discharges of environmentally hazardous substances from the manufacture of both bleached and unbleached puip are also to be dealt with. The goal is that discharges from the pulp and paper industry should be reduced by the beginning of the next century to such a level that the environment is not noticeably affected. The implication of this in terms of the extent of discharges must be clarified through continued research and environmental monitoring,
Discharges of persistent organic substances should also be limited from other branches of industry. The Swedish Environmental Protection Agen- 95
cy and the Chemicals Inspectorate should continue their work on identifying new sources and initiating measures against discharges from such sources. .
Industrial emissions of volatile organic compounds primarily come from refincries, the organic chemical industry and surface treatment plants. In these cases, a reduction of emissions has only started during recent years. Discharges from processing industries are being limited through the use of equipment which is better sealed, together with better monitoring in terms of identifying leakage and emissions to the surrounding area. Emissions of solvents, etc., are also to be limited, primarily by way of a transfer to solvent-free processes where possible. Otherwise, emissions are to be limited through the installation of recycling or purification equipment.
Disused mine waste deposition sites are the major source of discharges of a number of metals into water. There are also considerable discharges from current mining operations and from certain industries which release metals. Diffuse discharges from landfills are another source which may increase in significance.
Discharges of metals have declined sharply since the early 70s. In order to attain the goals in this respect, further measures must be taken to limit emissions, primarily to the air. A number of measures have already been taken, and through the on-going work on supervision and issuing of permits it should be possible to halve discharges of the most important metals during the 1985-1995 period. .
As one of several measures to minimize the discharge of mercury, measures are to be taken at the chloralkali plants that use mercury cells. Mercury-free technology is available and is already applied by two plants. The 1988 Government Bill on Environmental Policy already stated that mercury-free technology should be introduced in the long term. The Government now considers that a plan should be laid down for the introduction of mercury-free technology at all plants. Mercury discharges from other sources, such as iron, steel and metalworks, are to be reduced by the imposition of conditions when considering permit applications pursuant to the Environment Protection Act. A plan for phasing out mercury is presented below. The Government considers that these measures taken together will lead to a reduction of mercury discharges by 7090 between 1985 and 1995.
Industrial processes are responsible for a large part of the Swedish emissions of acidifying substances, although total emissions have declined sharply during recent years. About 40960 of the emissions of sulphur come from industry. This proportion will increase when the sulphur tax that has been adopted leads to a reduction of emissions from other sectors.
The emission of sulphur and nitrogen oxides from industrial processes must be reduced further in order to mect the environmental goals that the Riksdag has formulated. The guidelines for consideration of permit applications are that measures are to be taken amounting to a cost of at least SEK 30/kg of sulphur and SEK40/kg of nitrogen oxides. This will impose the same demands on industrial processes as on other sectors of society. 96
Discharges of nutrients should be limited from certain industries and particularly from municipal treatment plants. Many of the municipal treatment plants have both biological and chemical purification today. However, most of them still lack satisfactory nitrogen treatment. The Government considers, as a guideline when considering permits pursuant to the Environment Protection Act, that the limit should be reduced by at Icast 5090 for the major treatment plants. Initially, measures should be directed at the treatment plants that are located on or near the coast in the most affected sea areas. This includes the entire south and west coast of Sweden and the Baltic coast up to and including the Stockholm archipelago. In certain severely affected areas, such as the bays of Laholm, Skälderviken and Hanö, and Öresund, a higher degree of purification is required.
Many municipalities have old and out of date sewage systems. The result is that large quantities of groundwater leak into the systems and cause overflows and other disruptions in the treatment processes. In many cases, waste water can also leak out and pollute groundwater. All this means that sewage systems in many of the country's municipalities must be modernized or replaced as soon as possible. This investment responsibility rests with the municipalities.
The content of metals in the residual sludge from municipal treatment plants has declined during recent years. Levels of metals and persisent organic compounds can, however, still be so high that the sludge can only be used as a fertilizer under certain conditions. As a result of the measures that are currently being taken, it should once again be possible to spread the sludge more generally not later than 1995.
Emissions of nitrogen and phosphorus from individual sewage plants and small treatment plants in spacely populated arcas also require attention. Ån information campaign to persuade people to transfer to phosphate-free detergents would contribute to reducing the discharges of phosphorus.
7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
Summary: Environmental awareness must permeate the design of all the goods and products we use in society.
Chemical monitoring efforts are increasing in order to reduce the supply and use of substances and products that are hazardous to health and the environment. Regulations for the prior notification of new chemical products are being introduced and the product register of the Chemicals Inspectorate is to be expanded. The authorization of the Chemicals Inspectorate and the Swedish Environmental Protection Agency to prohibit the import and handling of hazardous chemical substances and products will be increased.
The Government proposes that a new law be introduced requiring the prior inspection of biological pesticides.
Plans to phase out ozone-depleting substances are being brought forward and extended in scope. The Government is proposing that the Riksdag approve the annex to the Montreal Protocol on ozonedepleting substances.
New phase-out plans äre being approved for chlorinated solvents, mercury and lead. The use of cadmium is to be further restricted.
International cooperation is to be sought, particularly within Western Europe.
Incentives are to be introduced for the return of used nickelcadmium batteries. The Government intends to raise the environmental charge for nickel-cadmium batteries.
4.6.1 Introduction The production of goods always entails the utilization of natural resources. Effects on the environment may arise in the extraction of raw materials, the transport of input goods and goods at the production stage, during consumption and, later, when the product becomes waste after its use. An extremely large number of substances and chemicals are used in different products. A number of these substances may cause damage if their spread in the environment is uncontrolled.
As has been stated previously, it is therefore becoming increasingly important to impose stricter requirements on different goods and chemical products in order to attain the environmental goals that have been laid down. By designing products in an environmentally sound manner, environmental problems can be reduced in all sectors of society. Vehicles with fewer and cleaner exhaust emissions would reduce pollution from the transport sector. By removing asphalt from brake linings and mercury from circuit breakers, etc., emissions can be avoided during production and when the cars are scrapped. Less dangerous pesticides and fertilizers with lower levels of cadmium will limit the effect of agriculture on the environment. By replacing hazardous substances in detergents, paints and 98
gles, nerve damage) when using them, and the diffuse discharges of hazardous substances into the environment via sewage systems and landfills can be reduced. At the same time, the working environment can be improved for those who manufacture these products and for those who use them in the industrial manufacture of other goods.
The Government considers that a strategy should be developed for the environmentally-adapted production of goods, i.e. production in which environmental awareness and impact are taken into consideration at all phases of the life-cycle of the product, from raw material to waste and recycling. A working group under the Ministry of the Environment will draw up such a strategy. As regards measures to tackle the problem of building materials containing volatile substances, the Government intends to present a Bill to the Riksdag later this year. This will deal with various measures to improve the indoor environment.
It is particularly urgent to limit the use of chemical substances which are hazardous to health and the environment. The annual input of environmentally hazardous substances in goods and stationary facilities far exceeds the current emissions into the environment. This implies an increasing accumulation of environmentally hazardous substances which sooner or later risk being leaked into the environment via landfills. This repre-
sents a major threat to the environment in the future.
Efforts are required on the part of a large number of actors in order to ensure successful environmental adaptation in the production of goods. By including the substitution principle in the Act on Chemical Products, whoever handles or imports a chemical product has a fundamental responsibility for replacing hazardous substances and products by less dangerous ones.
Consumers and professional users must be aware and well informed in their choice and handling of products and chemicals. Like well-developed monitoring of chemicals, this represents an important factor in ensuring that the responsibility for replacing hazardous substances and products really is laid at the door of producers and suppliers in practice.
The system of eco-labelling is one step towards improving the consumer's ability to exert an influence. Eco-labelling is being coordinated between the Nordic countries with the purpose of stimulating the sale of more environmentally sound products, indicated by a label showing a swan.
Better training, particularly by professional users, and further development of the requirements concerning compulsory classification and labelling of products which are hazardous to health and the environment are other ways of improving the possibilities of the consumer and the professional user to influence product development.
One important step is the introduction of compulsory environmental hazard warning labels on chemical products. Classification, labelling and registration of chemicals have hitherto mainly concerned dangers to health. Criteria for dangers to the environment have also been drawn up in Nordic cooperation. The EC has laid down criteria which in principle 99
accord with those of the Nordic countries. In the Nordic Area, moreover, a system of classification, labelling and product information shects for environmentally hazardous chemical substances and products has been drawn up on the basis of the new criteria for environmental hazards. Discussions with the EC are under way in order to harmonize these requirements.
4.6.2 The monitoring of chemicals The monitoring of chemicals is to be improved through the expansion of the Chemicals Inspectorate. Prior notification and good documentation will be required for new chemical substances, and the product register is to be expanded. Better inspection of and information on chemical substances and products constitutes the basis for improved monitoring of chemicals, which in turn is a prerequisite for preventive measures against environmental problems, by limiting or phasing out substances and products that are environmentally hazardous.
Prior notification implies that manufacturers and importers must report new chemical substances before such substances are marketed in Sweden. The notification should be followed by documentation of the effects of the substance on health and the environment. This is basically the same as the system which is already in existence in the EC. The Government is authorizing the Chemicals Inspectorate to work out the application regulations required for the introduction of the system.
The Chemicals Inspectorate's product register is to be expanded, and will require special information about environmentally hazardous substances, better information about carcinogens and allergens and information on all the main components of a product.
In various international contexts, Sweden has called for better and more reliable analyses, information and documentation concerning chemicals. Sweden has also worked towards the limitation of hazardous substances. Considerable progress has been made within the framework of the OECD's work on chemicals. By the end of 1993, information is to have been made available on the properties of a total of 147 substances and their impact on health and the environment. The well-organized altocation of work between countries will make it possible to produce comprehensive documentation in a relatively short time and, at the same time, promote agreement on the assessment of the danger of the substances to health and the environment. This is of major significance in deciding if and when protective measures are to be taken.
Chemical pesticides have been regulated for some time through a system of prior inspection and approval. The Government is now proposing that biological pesticides be inspected in the same way. A new law is proposed which is to be applicable to biological pesticides. Approval will be required from the point of view of health and the environment before a biological pesticide can be sold and used. This approval will be obtained through prior inspection by the Chemicals Inspectorate. The Inspectorate is authorized to issue the regulations and precautions required for the production and use of biological pesticides. 100
by the same authorities as handle the chemical agents. It is proposed that the cost of prior inspection of biological pesticides be covered through charges according to the same principles as apply to chemical pesticides.
4.6.3 Phase-out plans Work on phasing out the substances which are most dangerous to health and the environment is entering an increasingly intensive stage.
The use of ozone-depleting substances must cease. Global phase-out plans for such substances have been drawn up in the form of the Montreal Protocol. Over 60 states have signed the protocol, which lays down minimum phase-out requirements and also encourages individual countries to make faster progress. :
In the environmental decision of 1988, Sweden was the first country to reach a decision on the complete phasing out of CFCs. This stimulated the development of alternative technologies, which has facilitated international work. The Government is now proposing that the phasing-out plan for CFC5s be extended in scope and that the use of all ozone-depleting substances be discontinued or sharply limited.
The Government will be introducing a system for recovering discarded refrigerators and freezers which contain CFCs. The municipalities will be made responsible for disposing of the CFCs they contain. The increased costs are to be financed with the help of the sanitation charge.
The Government intends to introduce a ban on halons in portable fire extinguishers and in fixed installations from 1 July 1991. Sweden has notified GATT and EFTA of this measure. Use of halon gases in existing installations in trade and industry should be phased out not later than 1998. Recovery and destruction of halon gases is also being introduced.
Chlorinated solvents have extremely good solvent properties and are not flammable. These properties, combined with extreme volatility, are the reason for the extensive use of the substances during recent decades. The most important areas of application are for de-greasing and the removal of paints in the engineering industry, for cleaning in the electronics industry and in the pharmaceutical and chemical industries, for the removal of graffiti and for dry cleaning.
Chlorinated solvents are carcinogens and affect the central nervous system. It is also suspected that they cause direct damage to vegetation. Certain of the fractions into which these solvents decompose are persistent and arc stored in organisms.
The Government is therefore of the opinion that chlorinated solvents should be phased out. As a first step, the sale of consumer products containing chlorinated solvents which arc hazardous to health and to the environment is to be prohibited as of I January 1993: The use of these solvents is to cease entirely by 1995 with certain exceptions.
The use of certain hazardous additives in plastics, including chlorinated paraffins, flameproofing agents containing bromine, phtalic compounds and organutin compounds, is to be limited sharply. The goal is that the use 101
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Main proposals
be discontinued. The Chemicals Inspectorate and the Swedish Environmental Protection Agency are to draw up a joint proposal concerning limitations. Work is to concentrate on rapid phasing out of the substances in the groups that are most harmful to the environment. Use of nonylphenol epoxides should also be phased out.
Therc is good reason to view the heavy metals mercury, cadmium and lead particularly seriously. The Government is now to approve the phaseout plan for mercury proposed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Chemicals Inspectorate. By 1995, 2590 of current use is to have been phased out, and 75960 by the year 2010. The objective is that use is to cease entirely. A number of measures arc to be implemented. Since I February 1990, the sale of batteries with a mercury and cadmium content exceeding 0.025 per cent by weight has been prohibited. Medical thermometers containing mercury should be prohibited from 1992. Other thermometers containing mercury, together with circuit breakers, medical instruments and industrial measuring equipment should be prohibited from 1993. Mercury in fluorescent lamps and other lamps is to be phased out successively. The use of mercury in laboratories is to be restricted through the dissemination of information. The discharge of mercury from point sources is to be reduced sharply, through the imposition of new conditions when permits are reviewed pursuant to the Environment Protection Act. The National Swedish Board of Health and Welfare is to be given the task of investigating the possibility of phasing out amalgam in dental care.
The use of Ilcad should also be discontinued in the long term. As has becn stated above, a greater tax differentiation is to be introduced between leaded and unlcaded petrol. All laying of lcad-sheathed underground cables is to have ceased by 1995. The transfer from lead shot to more environmentally sound shot for hunting is to be achieved through information campaigns and voluntary undertakings early next century. Authorities are to implement measures for the reduced use of lead in, among other things, different consumer products.
The Riksdag has recently approved the Government's proposal concerning a programme of measures to deal with batteries containing lead. According to this programme, alternative types and alternative starting systems should be developed to replace lead batteries. The recovery of lead batteries is to be made permanent and nationwide information campaigns are to be carried out. The programme is to be financed by a charge to be paid by manufacturers and importers of lead batteries.
The use of arsenic and chrome compounds in wood impregnating agents must be reduced sharply. If the regulations issued by the Chemicals Inspectorate with respect to wood impregnating agents do not lead to a sufficient reduction, the Government will consider whether to introduce an environmental tax in order to reduce the use of these substances.
The use of cadmium is also to cease. Sweden has previously introduced restrictions on major arcas of application. The main areas of application are now in batteries. Cadmium also occurs as a contaminant in fertilizers 102
of limiting the cadmium content in artifical feritlizers is to be looked into.
The cadmium content of fertilizers used in Sweden is to be sharply limited through the use of available technology. The Government intends to investigate the needs, possibilities and consequences of introducing an environmental charge on cadmium in fertilizers when the current price control system ceases. Proposals are also being looked into concerning the highest permitted levels of cadmium in fertilizers
The use of cadmium in rechargeable nickel/cadmium batteries represents more than half of the cadmium used in Sweden and is also increasing rapidly. A system for recovering such batteries is to be introduced in order to prevent their spread in the environment. An incentive should be introduced for the return of used batteries. The Government intends to raise the environmental charge on nickel-cadmium batteries to SEK0.30/g battery weight. A charge will also be payable for fixed re-chargeable batteries. The charge is to finance collection, disposal, information campaigns and incentives. Fixed re-chargeable nickel-cadmium batteries are to be prohibited as of 1994. Corresponding regulations will then be introduced in the EC.
International coordination plays an important part. The concrete measures proposed in these phase-out plans are to be coordinated insofar as is possible with other EFTA countries and the EC, and arc to be implemented after the normal notification. The authorities are systematically to continue their work on identifying substances which should be restricted. They are also to take the measures required in order to implement the restrictions in practice. The Government intends to extend the authorization of the Chemicals Inspectorate and the Swedish Environment Protection Agency pursuant to the Act on Chemical Products under this Act.
At Swedish initiative, a project has been started in the OECD in order to identify the substances whose use should be strictly limited or completely phased out. Five substances have to date been identified for possible riskreducing measures, i. e. mercury, lead, cadmium, methylene chloride and flame-proofing agents containing bromine.
Agreements have also been reached at the Third North Sea Conference in order to limit the use and discharges of the substances which have already been identified as so hazardous that they should be phased out.
Summary: Economic instruments can be used as an incentive to source separation. For this reason, the Government intends to give the municipalities should have the right to impose differentiated waste charges in order to stimulate source separation of waste.
The programme for reducing the volume and hazardous nature of waste and increasing source separation, recovery and recycling is being implemented according to the decision of the Riksdag. The municipalities have been given increased responsibility for the handling of waste.
The Government is also proposing that the Riksdag should approve the ratification by Sweden of the Basel Convention on the Control of Transfrontier Shipment and Final Disposal of Hazardous Wastc.
4.7.1 Introduction In May 1990, the Riksdag approved the Government's proposed waste management programme. Överall goals in the programme are that the volume and hazardous nature of the waste must be limited and that the treatment of the waste that does arise should be improved. The generation of environmentally hazardous waste is to be avoided by reducing the content of harmful substances in products and goods. The problem can be solved effectively through preventive measures.
Manufacturers and importers of goods and products have the ultimate responsibility for the environmental impact and mismanagement of resources that can result from manufacture, use, final disposal or recycling. During the 1980s, it became increasingly clear that purification technology or recycling technology is inadequate as the prime means of limiting the detrimental effects of waste. Measures are required which are aimed at preventing the generation of waste and pollution. The highest priority must be given to changes in products and processes that make the products environmentally sound at all stages of their life cycle and which make it possible to reduce the generation of waste and to reduce the content of hazardous substances in the waste. The generator of the waste is also to bear the cost of handling the waste.
The volume of waste constitutes an increasing problem in modern society. The Riksdag has previously passed a three-year programme with an overall framework of SEK87 million to support research into a society with low levels of waste. The research is to be directed both at environmentally sound product development and at the handling of waste. The Government has established a new authority, the Research Programme Council for Waste Minimizing in Society, which is to allocate funds for environmentally sound product development.
The waste management programme means that the municipalities are to 104
be given increased responsibility for the handling and planning of waste disposal. All those who conduct commercial operations that generate waste are to provide their municipality with the information required for waste planning. This is intended to provide a better overview and improved information, at the same time as ensuring that the most suitable treatment methods are used for handling the waste.
As of 1994, source separation is to be developed with the aim that all waste should be sent to appropriate final treatment from the point of view of the environment and resource management. The goal is that incineration and deposit of unseparated waste is to have ceased by the end of 1993. The programme also means that the municipalities will also have the right, from 1 January 1991, to require source separation with the support of the law. At the same time, the Swedish Environmental Protection Agency has been given the rolc of central supervisory authority pursuant to the Refuse Collection Act. This will provide the municipalities with support in their work and enable coordination at a national level.
However, the Government considers that the waste programme should be complemented with economic instruments. In the opinion of the Government, it should be made completely clear that the municipalities have the right to differentiate waste charges as an incentive to source separation of waste. Further instruments are under consideration.
4.7.2 Environmentally hazardous waste Alongside the work of limiting hazardous substances in goods and products, work must continue on reducing and dealing with the hazardous waste. The Government has appointed a commission to investigate how the flow of hazardous waste is likely to develop during the 1990s on the basis of different assumptions. The commission is also to clarify the various possibilities and costs of handling such waste. The work of the commission is to have been concluded by the end of 1991.
The recovery of hazardous batteries has meant that approximately four tonnes of mercury and over three tonnes of cadmium have been prevented from entering the environment each ycar.
During the autumn of 1990, the Government also tightened up the rules for the export of hazardous waste. The change meant that the Swedish Environmental Protection Agency is to require information on how hazardous waste exported from Sweden is to be disposed of in the receiving country and to ensure that waste is disposed of in the agreed manner. At the same time, it is made clear that hazardous waste may only be taken out of the country if it can be demonstrated that the waste will be finally disposed of in a way which is acceptable from the point of view of health . and the environment in Sweden. From now on, all exporters, including Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) must apply to the Swedish Environmental Protection Agency in order to be permitted to remove hazardous waste from the country.
The Government is proposing that the Riksdag should approve the Basel Convention on the Control of Transfrontier Shipments and Final Disposal 105
tion includes regulations aimed at protecting developing countries from the dumping of poisons. Sweden will also take the lead so that more countries may follow in ratifying the Convention. We should also work to ensure that the Convention is observed and strengthened. The Convention particularly needs strengthening in terms of the follow-up of destruction measures abroad.
4.7.3 Packaging, etc., In order to tackle the environmental problems generated in the area of packaging, the Government has appointed a committee with the task of proposing, among other things, measures to promote return systems. The committee is to submit its report not later than 1 September 1991. The Government intends to instruct the committee to draw up outline proposals which will give manufacturers, distributors and the retail trade full responsibility for return systems and the recycling of packaging.
The proposed Recycling of Beverage Packaging Act is currently before the Riksdag. The proposal entails that as of I July 1991 bottles made of PET plastic containing beverages for direct consumption may only be sold if they are subject to a return system.
Glass is used in many different arcas. Some important product categories are packaging glass, plate glass, glass fibre and glass wool. Pilot projects concerning municipal glass collection began in 1970. The number of municipalities that collect glass and the amount of glass collected have increased significantly in recent years. The amount of glass recovered has increased over the years. The municipalities are responsible for investments in bottle banks, emptying, and intermediate storage. The reason for recycling glass is to contribute to better management of society”s energy and raw materials resources. It also contributes to a reduction in litter and reduced volumes of waste, reduced risk of injury to refuse collection personnel, lower wear in machinery and equipment and less slag in the waste incineration plants. Glass in the waste handling process entails considerable cost.
The Government considers that glass recovery is important and should be increased. The producers should bear an increased responsibility for the recycling of glass and for designing systems that are profitable.
Interest in recycling. paper has increased markedly in Western Europe during the past 15—20 years. Recycled paper has also become an increasingly important raw material for Swedish paper mills. Of the paper which is consumed in Sweden, about 4490 is recycled. The use of recycled paper has increased by a factor of three since the beginning of the 70s. An estimated one million tonnes of recycled paper were used in the pulp industry in 1990 and the forecast for the next five years indicates a continued sharp increase, particularly for newspapers and the like. The increase in the use of recycled paper has been made possible by the pulp and paper industry investing in recycled paper plants at the same time as the collection of used paper has developed positively. 106
The possibilities of finding uses for recycled glass and paper vary. It is important that existing systems for source scparation and subsequent collection for reuse or recycling can continue to function.
4.8¶Restoration measures
Summary: The Government is proposing further funds for the liming of lakes and watercourses. The programme is being increased by SEK40 million for the coming budget ycar.
A further SEK4 million is being allocated in order to protect and restore valuable monuments that have becn damaged by air pollution.
SEK25 million per year is to be reserved for the clean-up and restoration of polluted arcas. This is a five-year programme and will be evaluated towards the end of the period.
4.8.1 Measures in the environment Alongside the limitation of effluents, measures such as liming are required in the environment to stave off acidification. Liming can also contribute to reducing the levels of mercury and radioactive caesium. Liming of lakes and watercourses may be required for a long time.
The decisions reached to date in Europe concerning limitation of acidifying emissions are not enough to reduce loads to the critical limits for precipition of acidifying substances in the sensitive areas of Scandinavia. Even if the countries of Europe succeed in limiting discharges considerably more than is now planned, it will take decades before the effects of reduced discharges are seen in land and water systems. Liming will therefore have to continue for several years, particularly in lakes and watercourses.
There is an extensive body of information from the liming of lakes and watercourses which shows that the measures taken have been positive and effective. To date, state grants have been provided for over 5,500 lakes and about once hundred watercourses.
The Government is now proposing that the liming programme be stepped up considerably. The main objective should be to handle all the reliming and to increase liming in the inland of Norrland and the mountains. The rebuilding of treatment plants for lime precipitation should also continue. The extended liming programme can also mean that the levels of cacesium in fish will decline.
The need for liming is most pressing in the inland of Norrland, where watercourses and mountain lakes, several of them classed as being of national scientific interest in terms of nature conservation, have become acidified.
Alongside the liming of lakes and watercourses, measures also need to be directed at the effects of air pollution on monuments and cultural objects. 107
limestone ornaments on buildings in the older town centres, must be halted. Other groups of materials, such as rock-carvings, runestones, stone sculptures in mediaeval churches and the like are rapidly being destroyed. In order to tackle the damage in the long term, the emission of sulphur and nitrogen pollutants must be reduced.
Direct protection and conservation work on the most important groups of valuable monuments is also required if the damage is not to be too extensive. The Government is proposing that further funds be allocated for the protection and restoration of monuments.
Pilot activities involving liming and fertilization in order to re-vitalize acidified woodlands are to be completed. The Forestry Policy Committee has been instructed to look more closely into this matter.
4.8.2 Clean-up and restoration of polluted areas There are old waste deposit sites, polluted soils and polluted bottom sediments in many places in Sweden. Thesc areas represent a threat to health and the environment, since the risk of hazardous substances leaching out and spreading in the environment is very great in many places.
Two years ago, special funds were allocated in the state budget for measures against environmental damage. The funds were to be used for clcan-up measures in cases where no other body was responsible for carrying out such measures. The main rule is otherwise that the polluter should also be responsible for restoration. Concrete clean-up action has becn started with regard to mining waste, fibre deposit sites and disused impregnation facilities. Special funds have also been allocated for similar measures in the Dalälven River catchment area. The most important measures in this respect are to limit the leaching of metals from disused mining waste sites. The load of metals on the Baltic from Swedish sources is to a large extent attributable to old mining waste in the Dalälven River catchment area.
In municipal planning it is important to highlight the need of restoration measures in urban and adjacent areas, considering the potential for utilizing the land for new and appropriate purposes in the construction of the community.
The Government considers that the work already started on existing environmental damage should continue. The Government is therefore proposing that further funds be allocated for restoration measures. It is onc of the duties of the Swedish Environmental Protection Agency to be responsible for ordering priorities and implementing clean-up projects in cooperation with the municipalities and industries concerned.
The cabinet has proposed the following draft legislation pursuant to the
information in this bill
1. Amendment of the Act (1987: 12) on Natural Resource Management, etc. (section 8),
2. Amendment of the Act (1991:000) on the amendment of the Act (1987:12) on Natural Resource Management, etc. (section 8),
3. Amendment of the Environment Protection Act (1969:387) (sections 8 and 12.2),
4. Amendment of the Water Act (1983:291) (sections 8 and 16.5.6),
5. Amendment of the Act (1987:12) on the Establishment, Expansion and Closure of Public Channels and Public Ports,
6. Amendment of the Act (1977:439) on Municipal Energy Planning (section 8),
7. The Act on Prior Notification of Biological Pesticides (section 13.3.4),
8. Amendment of the Act (1985:426) on Chemical Products (section
13.3.4), 9. Amendment of the Refuse Collection Act (1979:596) (sections 13.7.2 and 13.8.2),
10. Amendment of the Municipal Parking Surveillance Act (1987:24) (section 15.2.5),
11. Amendment of the Petrol Tax Act (1961:372) (section 15.2),
12. Amendment of the General Energy Tax Act (1961:372) (section 15.2),
13. Amendment of the Nature Conservation Act (1964:822) (sections 16.5.1-16.5.3),
14. Amendment of the Off-road Driving Act (1975:1313) (section
16.5.11), 15. Amendment of the Maintenance of Farm Land Act (1979:425)
(section 16.5.6),
16. Amendment of the Forestry Act (1979:429) (section 16.5.8),
17. Amendment of the High-grade Forest Act (1984:119) (section 16.5.14), 18. Amendment of the Planning and Building Act (1987:10) (section
16.5.6).
19. Amendment of the Fertilizer Tax Act (1979:429) (section 16.5.8).
Amendments 1-9 and 13-18 were drafted at the Ministry of Environment, amendments 4 and 5 in consultation with the Minister of Justice, 6 in consultation with the Minister of Industry, 15-17 in consultation with the Minister of Agriculture, and 18 in consultation with the Minister of Housing and Physical Planning. Amendment 10 was drafted at the Ministry of
Transport and Communications in consultation with the Minister of Pub-
lic Administration. Amendments I I and 12 were drafted at the Ministry of Finance, and amendment 19 at the Department of Agriculture.
The amendments under items 1,2, and 3 (with regard to section 8), 4-8, 13- 15. 16 (with the exception of section 19c), 17 and 18 have been considered by the Drafts Legislation Advisory Committee. The other amendments being proposed do not require the approval of the Committee.
1990/91:90 A Living Environment Summary of the Bill sssoosooooseesseersrsesersssrss ses serna ns 3
4.8 Restoration MeasUreS ..ooscocsreseeesesere rer rer rr rr sr ers 107
Legislation being PIPOSCd =..ssssseeesererersrrrrerr teer res ses ora 109
A translation of the main proposals of the Swedish Government Bill on Environmental Policy presented to the Swedish Parliament (the Riksdag) on 18 February 1991. Translation by Linda Schenk and Michael Johns. Swedish state Authorized Translators. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 113
Regeringens proposition 19907/91:920
En god livsmiljö
Bilagedel
Bilaga D 2.1—17.5
I Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
Omslag: Helga Henschen
Miljöpolitikens mål och strategier 2.1 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Hav 90 Ak-
tionsprogram mot havsföroreningar . 2.2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na-
turvårdsverks rapport Hav 90 Aktionsprogram mot havsförore-
ningar 2.3 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Luft 90 Ak-
tionsprogram mot luftföroreningar och försurning 2.4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na-
turvårdsverks rapport Luft 90 Aktionsprogram mot luftförore-
ningar och försurning 2.5 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Sötvatten 90
Aktionsprogram för god vattenkvalitet 2.6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na-
turvårdsverks rapport Sötvatten 90 Aktionsprogram för god vat-
tenkvalitet
Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet 5.1 Sammanfattning av utredningens om Sveriges internationella
miljösamarbete slutbetänkande (SOU 1990:80) Sveriges interna-
tionella miljösamarbete Nya mål och nya möjligheter
Samhällsbyggande för en god miljö 7.1 Sammanfattning av rapporten MARK & VATTEN år 2010 —
Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds
1988:35) | 7.2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över rapporten
MARK & VATTEN år 2010 — Framtidsbedömningar om kultur-
landskapets utveckling (Ds 1988:35) 7.3 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Regionala
miljöanalyser 1.4 Sammanfattning av rapport från statens lantmäteriverk, boverket,
utvecklingsrådet för landskapsinformation, Svenska kommunför-
bundet och statskontoret Handlingsprogram för ökat utbyte av
geografiska data 17.5 Sammanfattning av rapport från delegationen för samordning av
havsresursverksamheten, statens naturvårdsverk och statens plan-
verk Fysisk planering av kustvatten och hav (1985:4) 7.6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över rapport från
delegationen för samordning av havsresursverksamheten, statens
naturvårdsverk och statens planverk Fysisk planering av kustvat-
ten och hav (1985:4) 1.1 Sammanfattning av Miljödelegationen Västra Skånes betänkande
(SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne — År 2000 i våra händer 3
7.8 Sammanfattning av delegationen för miljöprojekt Sundsvall-Timrås slutbetänkande (SOU 1990: 102) Rent till 2000
Miljökonsekvensbeskrivningar 8.1 Sammanfattning av statens naturvårdsverks och plan- och bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet 8.2 Lagförslag i naturvårdsverks och statens plan- och bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet 8.3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks och plan- och bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet
Återställning av miljöskadade områden 10.1 Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Miljöövervakningen inför 2000-talet 10.2 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks särskilda rapport Miljöövervakningen inför 2000talet 10.3 Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Sektorisering och decentralisering av miljövårdsarbetet 10.4 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks särskilda rapport Sektorisering och decentralisering av miljövårdsarbetcet 10.5 Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Kunskapsöverföring genom information, utbildning och biblioteksservice 10.6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks särskilda rapport Kunskapsöverföring genom information, utbildning och biblioteksservice 10.7 —- Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Laboratorieverksamheten | 10.8 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks särskilda rapport Laboratorieverksamheten 10.9 Sammanfattning av statens naturvårdsverks särskilda rapport Det internationella arbetet 10.10 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens naturvårdsverks särskilda rapport Det internationella arbetet 10.11 Sammanfattning av koncessionsnämndens för miljöskydd särskilda rapport Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljöskydd 10.12 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över koncessionsnämndens för miljöskydd särskilda rapport Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för miljöskydd 4
Varornas miljöpåverkan 13.1 Sammanfattning av miljöavgiftsutredningens slutbetänkande
(SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra
ekonomiska styrmedel 13.2 — Författningsförslag i miljöavgiftsutredningens slutbetänkande
(SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra
ekonomiska styrmedel 13.3 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över miljöavgifts-
utredningens slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön!
Miljöavgifter och andra ckonomiska styrmedel 13.4 Sammanfattning av kemikalieinspektionens och statens natur-
vårdsverks rapport Begränsningsuppdraget 13.5 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kemikaliein-
spektionens och statens naturvårdsverks rapport Begränsnings-
uppdraget 13.6 Sammanfattning av kemikalieinspektionens rapport Kemikalicin-
spektionens övergripande ansvar för kontrollen av kemiska pro-
dukter 13.7 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kemikaliein-
spektionens rapport Kemikalieinspektionens övergripande ansvar
för kontrollen av kemiska produkter 13.8 Sammanfattning av kemikalieinspektionens förslag till förhands-
granskning av biologiska bekämpningsmedel 13.9 — Författningsförslag i kemikalieinspektionens förslag till förhands-
granskning av biologiska bekämpningsmedel 13.10 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kemikalicin-
spektionens förslag till förhandsgranskning av biologiska bekämp-
ningsmedel 13.11 Sammanfattning av arbetarskyddsstyrelsens rapport 1989:4 Mins-
kade risker med träskyddsmedei 13.12 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över arbetar-
skyddsstyrelsens rapport 1989:4 Minskade risker med träskydds-
medel 13.13 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Återvinning
av CFC i samband med skrotning av kyl- och frysskåp m. m. 13.14 Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Åtgärder
till skydd för ozonskiktet 13.15 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na-
turvårdsverks rapport Åtgärder till skydd för ozonskiktet 13.16 Ändringar i och tillägg till Montrealprotokollet om ämnen som
bryter ned ozonskiktet 13.17 Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transpor-
ter och slutligt omhändertagande av farligt avfall
El- och värmeproduktion 14.1 - Sammanfattning av vindkraftsutredningens betänkande (SOU
1988:32) Läge för vindkraft 14.2 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet
(SOU 1988: 32) Läge för vindkraft
Trafik 15.1 - Sammanfattning av sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöef-
fekter — en inventering med förslag till åtgärder 15.2 Sammanfattning av statens järnvägars rapport Järnvägen och mil-
jön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete och banverkets
rapport Program för miljövänligare tågtrafik 15.3 Sammanfattning av vägverkets rapport Miljövänligare vägar och
trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering 15.4 - Sammanfattning av luftfartsverkets rapport Flyget och miljön 15.5 — Sammanfattning av transportforskningsberedningens rapport Ett
miljöanpassat transportsystem 15.6 — Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes tillfäl-
lc yttra sig över: sjöfartsverkets rapport Sjöfartens miljöeffekter —
en inventering med förslag till åtgärder, statens järnvägars rapport
Järnvägen och miljön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete,
banverkets rapport Program för miljövänligare tågtrafik, vägver-
kets rapporter Miljövänligare vägar och trafik och Ökad miljöhän-
syn i vägplanering och väg projektering, luftfartsverkets rapport
Flyget och miljön samt transportforskningsberedningen rapport
Ett miljöanpassat transportsystem 15.7 —- Sammanfattning av storstadstrafikkommitténs slutbetänkande
SOU 1990: 16 Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag 15.8 — Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes tillfäl-
le yttra sig över storstadstrafikkommitténs slutbetänkande SOU
1990:16 Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag 15.9 Sammanfattning av statens väg- och trafikinstituts rapport Trafik-
och avgasutsläpp — utblick mot 2015 15.10 Sammanfattning av transportrådets rapport Framtida trafik
1995 — 2000-2020 : 15.11 Sammanfattning av transportrådets rapporter Trafik, energi och
koldioxid, Trafik, miljö och kostnader 15.12 Sammanfattning av statens naturvårdsverks förslag till system för
certifiering av avgasrelaterade komponenter och tillbehör
Naturvård 16.1 - Sammanfattning av statens naturvårdsverks rapport Natur 90 Ak-
tionspogram för naturvård 16.2 — Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens na-
turvårdsverks rapport Natur 90 Aktionsprogram för naturvård 6
16.3 Sammanfattning av naturvårdslagsutredningens betänkande SOU
1990:38 Översyn av naturvårdslagen m. m. 16.4 Lagförslag i naturvårdslagsutredningens betänkande SOU 1990:38
Översyn av naturvårdslagen m. m. 16.5 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över naturvårds-
lagsutredningens betänkande SOU 1990:38 Översyn av natur-
vårdslagen m. m.
Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket 17.1 Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 1990:3 Grön
mark — Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark 17.2 Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 1990:4 Förslag till
typgodkännande av gödselspridare Utredningen TYP 90 17.3 Sammanfattning av lantbruksstyrelsens rapport 1990:2 Lagring
och spridning av stallgödsel — Ytterligare restriktioner till skydd
för miljön 17.4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över lantbruks-
styrelsens rapporter 1990:3 Grön mark, 1990:4 Förslag till typ-
godkännande av gödselspridare och 1990:2 Lagring och spridning
av stallgödsel 17.5 Sammanfattning av statens livsmedelsverks rapport Kartläggning
av dricksvattensituationen i Sverige
Aktionsprogram mot havsföroreningar Bilaga 2.1
HUR MÅR HAVET?
Vi har i flertalet länder runt våra havsområden, och inte minst i Sverige, under flera decennier genomfört åtgärder mot och åstadkommit betydande begränsningar av utsläppen av olika föroreningar. Trots detta mår havsområdena runt Sverige idag inte särskilt bra. Vi, och andra länder, har allt för länge belastat havet med för stora mängder av olika föroreningar. Sedan början av 1900-talet och till för några år sedan ökade utsläppen av näringsämnen och metaller. Sedan mitten av 1900-talet har vi haft samma utveckling för olja och, framför allt, för organiska miljögifter.
Våra omgivande havsområden är sinsemellan mycket olika. Salthalten varierar kraftigt från Bottniska vikens utsötade vatten till Skagerraks rent marina karaktär. Känsligheten inom olika havsområden mot miljöpåverkan är också olika. Vattnets uppehållstid varierar från flera decennier för
Östersjön till enstaka månader för Öresund.
Bottniska viken är relativt näringsfattig och i första hand känslig för tillförsel av organiska miljögifter och toxiska metaller. Föroreningarna till havsområdet kommer till största delen från Sverige och Finland, även om en del också kommer från Östersjön och Finska viken med havsströmmarna.
I egentliga Östersjön är övergödningen idag det klarast uttalade problemet, men de tydligt förhöjda halterna av organiska miljögifter utgör en på sikt allt allvarligare miljörisk. Föroreningarna tillförs från flera länder runt Östersjön, framför allt genom stora utsläpp av otillräckligt renade avloppsvatten från städer och industrier i det östeuropeiska tillrinningsområdet till Östersjön. Det svenska bidraget är som regel tämligen litet.
Även i Kattegatt är övergödningen det tydligaste problemet, men det finns lika stor anledning som för Östersjön att uppmärksamma miljöhoten från de organiska miljögifterna. Vartefter man kommer ut i Skagerrak och närmar sig öppna Nordsjön, blir atlantvattnets påverkan, främst på grund av de naturligt höga närsalthalterna, allt mera påtaglig. Stora utsläpp av föroreningar sker till södra Nordsjön. Dessa föroreningar transporteras delvis upp mot våra västra havsområden.
MILJÖMÅL
Övergripande mål för svenska och angränsande havsområden bör vara att där — skalli havsområdena naturligt förekommande arter kunna vidmakthål-
la livskraftiga, balanserade populationer: — skall den naturliga flora- och faunazoneringen eftersträvas; — skall områden med av människan orsakad, störande syrebrist i bot-
tenvattnen ej förekomma; — skall fiske kunna bedrivas uthålligt; — skall fisk och skaldjur kunna utnyttjas som föda utan hälsorisk;
— skall föroreningar i och på vattnet icke utgöra en begränsning av
havsområdenas rekreationsvärden. Bilaga 2.1
De åtgärdsstrategier vi utformar måste karakteriseras av uthållighet och långsiktighet. Detta beror inte minst på att de naturliga variationerna i våra hav är så stora att det tar lång tid innan vi med säkerhet kan fastställa att en förändring skett och åt vilket håll den går. Våren 1988 hade vit. ex. den mycket allvarliga blomningen av giftalgen Chrysocromulina. Den därpå följande sommaren var från algblomningssynpunkt mycket gynnsam, med endast små blomningar. Havsbotten återhämtade sig förvånansvärt snabbt i de tidigare drabbade områdena. Trots detta har hotbilden inte förändrats mellan de båda åren, och åtgärder är fortfarande lika angelägna.
NÄRSALTER
Det svenska belastningsbidraget av närsalter är numera jämförelsevis litet, och ensidiga begränsningsåtgärder vid svenska källor torde ha liten betydelse för miljösituationen i stort i öppna havet.
Genom internationella överenskommelser, i Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen, har det tidigare (i det första aktionsprogrammet mot havsföroreningar) angivna målet om en halvering av närsaltbelastningen på våra havsområden till sekelskiftet flyttats fram till att gälla år 1995. Mcd denna förändring kvarstår målet som ett delmål på vägen mot de övergripande miljömålen som redovisats ovan. Vid sidan av skyldigheten att genomföra åtgärder som överenskommits internationellt och Sveriges ambitioner att gå före och visa på tekniska lösningar, måste de regionala och lokala förhållandena i våra egna kustzoner bli styrande för de nationella åtgärdskraven. |
Jordbruket står fortfarande för den dominerande tillförseln av näringsämnen från Sverige till våra havsområden. De åtgärdskrav som redan lagts på jordbruket håller nu på att genomföras. Mycket talar för att effekten på lång sikt kan bli betydligt större än den reduktion på 15-2090 som ursprungligen beräknats. Lantbruksstyrelsen räknar med att det, med de åtgärder som redan beslutats och som nu föreslås, går att komma en god bit på väg mot 50-procentsmålet.
För de kommunala reningsverken är det i första hand fråga om att fullfölja det program som tidigare lagts fast. En detaljerad genomgång har gjorts av 85 kustförlagda reningsverk, som betjänar omkring 4,5 miljoner personekvivalenter. Behovet att praktiskt prova ut lämplig reningsteknik för kväverening och de stora behoven av konstruktions- och byggkapacitet kan innebära svårigheter att få hela programmet genomfört fullt ut till 1995. Problemanalysen pekar vidare på att det fortsättningsvis är mer angeläget att åtgärda läckande ledningssystem och s. k. bräddning på nätet än att ytterligare trappa upp reningskraven i själva reningsverket.
När det gäller de diffusa källorna pekas i första hand på behovet av att förbättra reningen av avloppsvatten från de många fastigheterna i glesbygd som inte är anslutna till samlade kommunala avloppsnät, samt att införa 10
tvättmedel med lågt eller inget fosfatinnehåll i områden där effektiv fosforrening av avloppsvatten inte finns. Bilaga 2.1
I det internationella arbetet med havskonventionerna utarbetas handlingsprogram för närsalter, som för samtliga länder avses ge en minskning med ca 50260. De internationella åtgärderna är desamma som finns i vårt nationella program.
STABILA ORGANISKA ÄMNEN
Det långsiktiga målet är att eliminiera all tillförsel av antropogena (av olika samhällsaktiviteter orsakad) stabila organiska miljögifter till havsmiljön. Detta mål kvarstår oförändrat sedan den första havsaktionsplanen och framstår idag som allt angelägnare att förverkliga. Som ett delmål har i Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen överenskommits att tillförseln av sådana ämnen till havsmiljön skall halveras till 1995 jämfört med 1987 respektive 1985. Arbetet att definiera vad detta beslut konkret innebär och att peka ut vilka industrier, övriga samhällssektorer och kemiska ämnen/produkter som i första hand bör åtgärdas pågår både nationellt och internationellt. Arbetsområdet är komplext och mycket omfattande.
Principen att överallt vidta de förebyggande åtgärder som över huvud taget är möjliga är särskilt viktig när det gäller arbetet med organiska miljögifter. Överlag krävs en betydligt restriktivare hållning mot användningen av svårnedbrytbara ämnen. Det praktiska genomförandet av ett sådant program måste dock ske stegvis.
Betydande metodologiska svårigheter föreligger, främst vad gäller att precist definiera vad som egentligen inryms under begreppet svårnedbrytbar, samt hur man skall kunna bestämma toxicitet och risk för bioackumulation för komplexa produkter och utsläpp. Internationellt intresse finns för de olika åtgärds- och utvecklingsprogram som för närvarande drivs i Sverige.
Sedan den första aktionsplanen har möjligheterna att begränsa de tidigare så stora utsläppen från skogsindustrin ytterligare studerats. Branschen kommer att klara det mål om utsläpp av klorerade organiska ämnen som sattes upp. Det bör också vara möjligt att omkring sekelskiftet ha påbörjat åtgärder vid samtliga fabriker för att nå en utsläppsnivå motsvarande 25 90 av den som fastställdes i den första aktionsplanen. För detta krävs dock en viss utveckling av tekniska metoder, som ännu inte är klar. Med den tid som står till buds bör detta inte vara något avgörande hinder.
En viktig fråga 1 detta sammanhang är att de åtgärder som skogsindustrin genomför inte bara kommer att förändra den totalt utsläppta volymen, utan även utsläppets egenskaper. Parallellt med att utsläppsbegränsningarna genomförs är det därför nödvändigt att ta reda på bl. a. om (och i så fall hur) andelen stabila organiska ämnen i utsläppet ändras samt hur miljöcgenskaperna hos avloppsvattnet i övrigt förändras (kemisk sammansättning samt toxicitet och ackumulerbarhet).
Att närmare precisera vid vilken tidpunkt det kan vara möjligt att nå 1
ännu längre på väg mot målet att helt eliminera utsläppen är idag inte möjligt, eftersom någon teknik för detta inte finns. Bilaga 2.1
Vad gäller utsläppen från övriga industribranscher kan konstateras att det påbörjade arbetet med att identifiera och åtgärda utsläpp av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin pågår. Inventeringen av användningen av kemiska produkter inom ett antal industribranscher, med syftet att göra utbyten mot miljövänliga alternativ, har kommit igång, men mycket återstår. Det är ett kunskaps- och resurskrävande arbete med starka kopplingar till produktutveckling och internationell harmonisering. Framstegen tar tid.
Arbetet med att minska tillförseln till havet av stabila organiska ämnen från den allmänna kemikalieanvändningen i samhället har kommit igång, och listor med förteckningar över olika kemiska ämnen, som i första hand bör undantas från användning, har tagits fram i samarbete mellan kemikalieinspektionen och naturvårdsverket. Flera olika åtgärdsprogram pågår, exempelvis för avveckling av PCB, klor, paraffiner i verkstadsoljor och i.1.1-trikloretan.
METALLER Metaller är naturligt förekommande ämnen i miljön som dock kan vara toxiska vid allt för höga koncentrationer. Det långsiktiga målet för tillförseln av metaller till våra omgivande hav bör anges som ett procentuellt påslag på den beräknade naturliga bakgrundstillförseln. Det ”tillåtna” procentuella påslaget varierar för olika metaller och också beroende på till vilket havsområde utsläppet sker, men torde normalt ligga i området 50— 20090.
För metaller som är toxiska och kan bioackumuleras finns genom Nordsjöarbetet och i Helsingforskommissionen internationellt antagna mål att minska tillförseln till havsområdena med 5096. Vid den tredje Nordsjökonferensen fattades dessutom beslut om att höja denna ambitionsnivå till 709260 för metalierna kvicksilver, kadmium och bly, samt för dioxiner. De åtgärder som genomförs i olika samhällssektorer i Sverige, bl. a. ett särskilt åtgärdsprogram för kvicksilver, beräknas leda till att detta mål uppfylls.
Kvicksilver och kadmium bedöms vara de metaller som generellt bör prioriteras högst i åtgärdsarbetet. Dels sprids de snabbt i miljön, både med havsströmmar och som luftspridning, dels kan kvicksilver anrikas i fisk i halter som begränsar fiskens användbarhet som livsmedel (svartlistning). I Sverige har redan kraftiga utsläppsbegränsningar genomförts, vilket bl. a. lett till att antalet svartlistade områden längs våra kuster minskat. Sverige bör i framtiden lägga ökad vikt vid att få till stånd åtgärder i andra länder, inte minst med hänsyn till lufttransportens stora andel av tillförseln.
Utöver kvicksilver och kadmium bör särskild uppmärksamhet, åtminstone inom vissa havsområden, ägnas åt zink och arsenik.
För övriga metaller bör den svenska åtgärdsnivån bestämmas av den regionala eller lokala föroreningssituationen. 2
I
OLJA Sedan det första aktionsprogrammet mot havsföroreningar har ett förbätt- Bilaga 2.1 rat underlag när det gäller olja och oljeförorening tagits fram. Det visar att kontinuerlig tillförsel av olja till ett havsområde, om än i förhållandevis små mängder per tidsenhet, har väl så allvarliga effekter. som ett större engångsutsläpp.
De viktiga vägarna för denna oljetillförsel till havet är flod- och luftdeposition. Beräkningarna är ännu osäkra, men tyder på avsevärt större tillförsel än tidigare bedömningar. Såväl omfattningen av denna tillförsel som källorna behöver utredas ytterligare.
Oljeutvinningen i Östersjön är idag mycket begränsad, men kan under de närmaste decennierna komma att öka väsentligt. Mycket strikta krav på utsläppsbegränsningar vid en sådan exploatering har ställts inom ramen för Helsingforskommissionen. Det är viktigt att denna stränga kravnivå verkligen uppfylls i framtiden. Som lika viktigt framstår att försöka överföra motsvarande höga kravnivå till den oljeutvinning som pågår i Västerhavet och Nordsjön. De utsläppsnivåer som där fortfarande accepteras ligger betydligt högre, samtidigt som oljeutvinningen där har en mycket stor omfattning.
BEREDSKAP INFÖR AKUTA MILJÖHOT MOT HAVET Händelserna i Västerhavet 1988 med giftalgblomning, säldöd och en mycket omfattande syrebristsituation aktualiserade på ett påtagligt sätt behovet av en ökad beredskap. :
Från beredskaps- och larmsynpunkt bör man särskilja tre olika typer av händelser som kan tänkas inträffa: — Händelser som orsakas av storskaliga förändringar i miljön, t. ex. eut-
rofiering med algblomning och syrebrist som följd. Hit kan också räknas säldöden, även om något miljösamband ej påvisats.
— Händelser som orsakas av någon akut form av olycka celler haveri med
fartyg med olja eller kemikalier. — Händelser som orsakas av någon akut form av olycka eller haveri vid
fast anläggning såsom större industri, lagringsanläggning, anläggning för energiproduktion eller avloppsreningsverk. Det är framför allt inom tre områden som beredskapshöjande åtgärder
kan sättas in: — Intensivare kustmiljöövervakning. — Fastare bevaknings- och ledningsorganisation. — Förbättrad informationsverksamhet.
naturvårdsverks rapport Hav 90 Aktionsprogram mot Bilaga 2.2 havsföroreningar |
Efter remiss har yttranden kommit in från kommerskollegium, kustbevakningen, statens räddningsverk, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, universitets- och högskoleämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, plan- och bostadsverkcet, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, Forskningsrådsnämnden, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Centralorganisationen (SACO), Dalälvsdelegationen (ME 1987:02), Fiskebranschens riksförbund, Greenpeace, Göteborgs universitet/Kristinebergs marinbiologiska station, Hushållningssällskapens förbund, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademicn, lantbrukarnas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Naturskyddsföreningen, Näringsfrihetsombudsmannen, Skogsindustrierna, statens energiverk, statens livsmedelsverk, statens väg- och trafikinstitut, statistiska centralbyrån, Svenska hamnförbundet, Svenska vattenoch avloppsverksföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges Petroleuminstitut, Sveriges redareförening, Sveriges turistråd, Transportforskningsberedningen, Tjänstemännens Centralorganisation, Åtgärdsgrupp Väst, Åtgärdsgrupp Syd, Åtgärdsgrupp Nord, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Blekinge län, länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Hallands län, Strömstads kommun, Göteborgs kommun, Stockholms kommun, Luleå kommun, Överstyrelsen för civil beredskap, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) Svenska Gruvföreningen, Boliden Mineral AB, Skogsägarnas riksförbund, Lunds universitet Institutet för miljö- och energisystem.
Luft 90 Aktionsprogram mot luftföroreningar och försurning «Bilaga 2.3
De riktvärden som naturvårdsverket fastställt med hänsyn till allmäntoxiska effekter, överkänslighet och olägenhet överskrids i dag vid trafikerade gator där ett mycket stort antal människor bor eller arbetar. Överskridandena gäller kvävedioxid och koloxid. Riktvärdet för kvävedioxid överskrids i vissa fall för hela stadsdelar. Situationen kommer att förbättras bl.a. genom de skärpta avgaskrav som införts för personbilar och som kommer att införas för lastbilar och bussar. Problem kommer dock att kvarstå i områden kring stora trafikleder och i orter med dåliga ventilationsförhållanden.
Cancerkommittén uppskattade år 1984 att luftföroreningarna i våra tätorter orsakar 100— 1000 cancerfall per år. Senare uppskattningar pekar mot ett intervall på 300 — 2 000 fall med ett sannolikt värde kring 800.
Den uppskattade cancerrisken av luftföroreningar på 300 — 2 000 fall per år svarar mot 50 — 250 dödsfall i cancer per år och miljon tätortsinvånare. Denna risk ligger kraftigt över den risk som eftersträvas inom strålskyddet. Där anges I — 10 dödsfall i cancer per år och miljon invånare.
I de flesta tätorter ger trafiken det dominerande bidraget till cancerrisken från luftföroreningar. Både partiklar och gasformiga ämnen i avgaserna spelar roll. Denna katalytiska rening som nu används på bensindrivna bilar minskar sannolikt utsläppen av cancerframkallande ämnen kraftigt från dessa bilar. Det blir därmed allt betydelsefullare att söka minska utsläppen av cancerframkallande ämnen — både i partikel- och i gasfas — från de dieseldrivna bilarna.
Kulturminnen och kulturföremål angrips av luftföroreningarna framför allt svaveldioxiden. Många objekt i förorenad stadsmiljö är allvarligt skadade.
Närmare 3 miljoner människor bor utmed gator eller vägar där naturvårdsverkets föreslagna riktvärden för trafikbuller överskrids.
Miljömål
Utgångspunkterna för de åtgärder vi föreslår är: — Halterna av koloxid, kvävedioxid, svaveldioxid, sot och partiklar skall
senast år 2000 ligga under de riktvärden som fastställts av naturvårds-
verket. Detta skall gälla överallt i landet även i storstäderna. — Den totala cancerrisken till följd av luftföroreningar bör minskas kraf-
tigt. Långsiktigt bör den minska till samma nivå som eftersträvas inom
strålskyddet i fråga om allmänhetens risker. Där anges högst 1—10
dödsfall i cancer per år och miljon invånare. — Korrosionen av värdefulla byggnader och minnesmärken minskas mer
än vad som följer av riktvärdena för luftkvalitet. Tekniskt möjliga
åtgärder avseende bl. a. fordon, bränslen och trafikplanering bör vidtas
såvida det inte är uppenbart ekonomiskt orimligt. — Bullret från vägtrafiken bör på lång sikt inte överstiga de nivåer som
anges i naturvårdsverkets förslag till riktvärden avseende vägtrafikbul-
ler. 15
Många åtgärder är motiverade med hänsyn till såväl lokala som storskaliga Bilaga 2.3 miljöproblem. Utöver de skärpta generc!la avgaskrav, ekonomiska styrmedel m.m. som föreslås i andra delar av aktionsprogrammet förordar vi följande åtgärder med hänsyn till tätortsmiljön: — Svavelhalten i dieselbränsle sänks till högst 0,05 90 från den 1 juli 1993.
Svavelhalten sänks ytterligare och kvaliteten förbättras även i övrigt
med stöd av ekonomiska styrmedel. — Miljöklasser för fordon införs i huvudsak enligt miljöavgiftsutred-
ningens förslag. Bullerkrav bör ingå för såväl lätta som tunga fordon i
klassen med mest avancerade miljöprestanda. — En särskild norm för tunga tätortsfordon införs under 1990 som vägled-
ning för köparna av sådana fordon. Normen läggs till grund för miljö-
klassning av fordon från och med 1992 års modeller. — Storstadstrafikkommitténs förslag genomförs. Det innebär bl.a. för-
bättrad kollektivtrafik, bilavgifter och begränsning av reseavdragen i
storstäderna. — Teknikutveckling för att nå lägre utsläpp från småskalig vedeldning
stimuleras. Målet bör vara att nå lika låga utsläppsnivåer som vid
gaseldning. — Information och utbildning om småskalig vedeldning förbättras. — Miljömärkning införs för villapannor som eldas med olja och gas. — Drygt 20 milj. kr. per år avsätts under de kommande tre åren för
fortsatt arbete med att skydda och restaurera kulturminnen och kultur-
föremål.
Vi har bedömt den samlade effekten av skärpta generella avgaskrav, kvalitetskrav på dieselbränsle, införande av en särskild norm för tätortsfordon samt miljöklassning av fordon. Bedömningen innebär att vägtrafikens kvävcoxidutsläpp — om alla dessa åtgärder genomförs — skulle minskas med totalt 40 — 50 90 räknat mellan år 1990 och år 2000 om man utgår från transportrådets prognos över trafikarbetet.
Kolväteutsläppen i tätorterna bedöms kunna minska med ca 5090 mellan år 1990 och år 2000 om de nämnda fordonskraven genomförs och även utsläppen från bensindistributionen minskas.
Partikelutsläppen med avgaser från vägtrafiken i tätorterna bedöms kunna minska med minst 5096 mellan år 1990 och år 2000 till följd av de angivna fordonskraven, starka styrmedel för att kunna utnyttja LETTnormen samt en förbättring av dieselkvaliteten. Bedömningen förutsätter att det obligatoriska partikelkravet för tunga fordon blir 0,4 g/k kWh från och med 93 års modeller.
Bullret i tätorterna — i första hand toppnivåerna — kommer att minska om LETT-normen tillämpas. Om den får stort genomslag kan man räkna med att de maximala ljudnivåerna ligger upp till 8 dBA lägre år 2000 än år 1990.
Utsläppsreduktionerna förstärks av de föreslagna åtgärder som påverkar trafikarbetet och valet av trafikslag. Dessa åtgärder är väsentliga även med hänsyn till regionala och globala miljöproblem. 6
Kostnaderna för skärpta generella fordonskrav redovisas under försur- = Prop. 1990/91:90
ning, kvävemättnad m. m. Ett dieseldrivet fordon — med en vikt över 7 — Bilaga 2.3
ton — som klarar den föreslagna tätortshormen kan uppskattas kosta omkring 100000 kr mer än ett konventionellt fordon. Kostnaden för att klara avgasdelen av tätortsnormen kan komma att bli betydligt lägre om motsvarande krav införs obligatoriskt 1996. Merkostnaden för dieselbränsle som klarar kraven i de båda kvalitetsklasser som föreslås få lägre skatt än ordinärt dieselbränsle kan uppskattas till 10 — 20 öre respektive ca 50 öre per liter.
GLOBALA MILJÖPROBLEM
Uttunning av ozonlagret Det är ökande halter av klor och brom i atmosfären som i första hand ligger bakom uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet. Den ökande halten av dessa ämnen härrör från utsläpp av klorfluorkarboner (CFC) och andra klorerade eller bromerade ämnen.
De forskningsresultat som kommit fram under de senaste åren tyder på att man helt mäste sluta använda CFC och haloner och även 1,1, 1-trikloretan och koltetraklorid för att förstöringen av ozonskiktet skall kunna hejdas. Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen bör begränsas kraftigt.
Naturvårdsverket har lämnat förslag till åtgärder i en särskild utredning i december 1989. Dessa förslag innebär — att CFC-avvecklingen fullföljs, — att användningen av haloner så gott som helt avvecklas till 1995, — att koltetrakloriod inte får användas efter 1991 och 1,1.1-trikloretan
inte efter 1994, — att användningen av ofullständigt halogenerade föreningar (HCFC)
begränsas till de områden där HCFC-föreningarna är nödvändiga för att snabbt ersätta CFC.
Påverkan av klimatet Om utvecklingen inom energisystemen och andra delar av ekonomin skulle fortsätta i ungefär samma banor som hittills måste man befara en kraftigt ökad växthuseffekt. De senaste uppskattningarna pekar mot en höjning av den globala medeltemperaturen med ca 1,8 grader fram till år 2010 och ca 3.5 grader till år 2070 att jämföra med förändringar på högst 1—-2grader under de senaste tusen åren. En sådan tempceraturstegring skulle få omvälvande effekter så som svåra översvämningar, starkt förändrade betingelser för livsmedelsproduktionen och långtgående förändringar av ekologiska systemen.
En avveckling av användningen av CFC bidrar till att minska klimatpåverkan men inte tillräckligt. Tillskotten till atmosfären av i högsta grad koldioxid måste också minskas. Forskningsresultat som finns tillgängliga i dag tyder på att de globala koldioxidutsläppen måste mer än halveras för 17
2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
att temperaturstegringen skall begränsas till en takt som människorna och = Prop. 1990/91:90
naturen kan anpassa sig till. Bilaga 2.3
Vi har mot denna bakgrund formulerat följande åtgärdsmål för svensk del vad gäller klimatpåverkande luftföroreningar: — Användningen av CFC och andra ozontärande ämnen skall avvecklas
enligt vad som nyss sagts. | — Riksdagens mål att inte öka koldioxidutsläppen skall klaras. — Om internationella överenskommelser om mer långtgående åtgärder för
att begränsa utsläppen av koldioxid kommer till stånd, skall utsläppen i
Sverige minskas i enlighet med dessa överenskommelser. — Utsläppen av övriga klimatpåverkande ämnen skall begränsas där så är
möjligt. — Sverige bör aktivt verka för att stoppa skövlingen av den tropiska
regnskogen. — Ackumulation av koldioxid i biomassa (skog) bör ses som en positiv
åtgärd för att begränsa nettoflödet av koldioxid till atmosfären.
De svenska koldioxidutsläppen väntas öka med ca 20960 till slutet av 1990-talet och med 100 26 eller mer till år 2015 om inte motåtgärder vidtas. Tillväxten i den svenska skogen är för närvarande större än avverkningen vilket innebär att det binds kol i biomassan och i skogsmarken. Denna bindning motsvarar ungefär hälften av de svenska koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen och från industriprocesser. I ett längre perspektiv kommer denna ackumulation att minska när avverkningen kommer i balans med virkesproduktionen.
Vi föreslår beträffande energisektorn — att det framtida elpriset skall anpassas till marginalkostnaden för att
producera el inkl. miljöavgifter. Den koldioxidskatt på 25 öre per kg
som regeringen föreslagit bör således också omfatta elproduktionen. De
omställningsproblem som därvid kan uppstå bör kunna lösas genom att
den elintensiva industrin får en återbetalning motsvarande koldioxid-
skatten i elproduktionen, — att naturgasnät inte skall byggas ut i områden med goda förutsättningar
för användning av biobränslen, — att fjärrvärmens konkurrensförmåga i förhållande till individuell eld-
ning skall vidmakthållas. Skattcomläggningens effekter på fjärrvärmens
konkurrenskraft bör följas noga och vid behov bör staten justera be-
skattningen. Reglerna för den kommunala taxesättningen bör anpassas
så att det blir möjligt att i viss utsträckning låta intäkter från elproduk-
tion i kraftvärmeverk täcka kostnader för distribution av fjärrvärme, — att teknisk utveckling rörande bl.a. vindkraft och andra utsläppsfria
energislag, förgasning av biobränslen samt småskalig kraftvärme får
ökat stöd, — att teknisk utveckling stimuleras i syfte att modifiera förbränningspro-
cesser (t. ex. fluidiserande bädd) med förhöjda utsläpp av dikväveoxid, — att metan bör utvinnas ur avfallsdeponier.
Beträffande trafiken föreslår vi: — Utbyggd och förbättrad kollektivtrafik, bilavgifter och begränsning av
reseavdrag i storstäder genomförs enligt storstadstrafikkommitténs för-
slag. Bilaga 2.3
— Mer miljövänliga transportslag stimuleras även utanför tätorterna. — Utveckling och försäljning av bränsleeffektiva fordon stimuleras. Na-
turvårdsverket avser att bistå miljöavgiftsutredningen med att ta fram
förslag härom. — Utveckling av elbilar m. m. ges ökat stöd. — Det framtida systemet med hastighetsgränser på våra vägar utformas så
att det bidrar till att minska trafikens koldioxidutsläpp.
Våra förslag rörande begränsning av koldioxidutsläppen är inriktade på att riksdagens mål om oförändrade koldioxidutsläpp skall kunna klaras.
FÖRSURNING, KVÄVEMÄTTNAD, EFFEKTER AV FLYKTIGA
ORGNISKA ÄMNEN OCH OXIDANTER
Utsläpp av deposition av svavel och kväveföreningar Det underlag som tagits fram för detta aktionsprogram visar att kväveoxidutsläppen från arbetsfordonen och från sjöfarten är väsentligt större än vad som tidigare antagits. De totala svenska kväveoxidutsläppen fördelade sig år 1988 på följande sätt på olika källor.
| vägtrafik | 49940 |
| sjöfart | 990 |
| flyg | 3240 |
| arbetsfordon | 1990 |
| energiproduktion | 1690 |
| industriprocesser | 490 |
De svenska kväveoxidutsläppen väntas minska under 90-talet till följd av bl.a. skärpta avgaskrav på lätta och tunga vägfordon. Nuvarande och beslutande miljökrav räcker dock inte till att minska utsläppen med mer än ca 1590 till slutet av 90-talet.
De europeiska kväveoxidutsläppen väntas enligt nuvarande elplaner minska med 15 90 till senare hälften av 1990-talet.
Ammoniak som släpps ut till luften härrör framför allt från stallgödsel. Utsläppen är särskilt stora i södra och västra Götaland. Ungefär 3090 av ammoniakutsläppen från stallgödsel kommer från dessa områden.
Flyktiga organiska ämnen — utsläpp och omvandling Trafiken och användningen av lösningsmedel är de dominerande källorna till utsläpp av flyktiga organiska ämnen. Trafikens utsläpp kommer att minska till följd av de skärpta kraven på lätta fordon och åtgärder i bensinhanteringen. Användningen av lösningsmedel tenderar också att minska både inom industrin och inom hushåll och service. Vägtrafikens utsläpp väntas minska med omkring 70960 i Sverige till år 2000 till följd av redan fattade beslut. 19
I Europa har bl. a. Nederländerna, Frankrike och Västtyskland beslutat
att minska utsläppen. Bilaga 2.3
Miljömål Svaveldepositionen i Sverige överskrider den kritiska belastningsgränsen i större delen av landet. Nedfallet skulle behöva minska med ca 75960 i sydvästra Sverige och med 5090 i Svealand jämfört med 1980. En påtaglig minskning behövs också längs Norrlandskusten. I Norrlands inland är det främst syraflödet under snösmältningen på våren som ger upphov till problem.
Kvävenedfallet överskrider den kritiska belastningsgränsen i södra Sverige. Nedfallet behöver minskas med ca 5090 i Götaland. mest i de sydvästra delarna.
Sommarmedelvärdena av ozon i Sverige överskrider i dag de kritiska halterna för såväl växtskador som hälsoeffekter. Sommarmedelvärdena behöver minskas med minst 10—3090. De episodvis höga halterna skulle behöva minskas med 50 26 i södra och mellersta Sverige.
Vi har utgått från de mål som riksdagen har ställt upp för begränsning av de svenska utsläppen dvs. att svaveldioxidutsläppen skall minskas med 8096 mellan år 1980 och år 2000 och att kväveoxidutsläppen — som ett första steg — skall minskas med 30960 mellan år 1980 och år 1995. Vi har utrett möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 50 60 till år 2000.
Utsläppen av organiska ämnen av betydelse för ozonbildningen bör begränsas med 50960 före år 2005. Begränsningar av de mest miljö- och hälsofarliga ämnena bör ges förtur.
Förslag till begränsning av svaveldioxidutsläppen Regeringen har föreslagit en svavelskatt på olja, kol och torv på 30 kr. per kg svavel.
Vi föreslår härutöver: — Fortsatt minskning av svaveldioxidutsläppen från industrins processer
med sikte på minst 8090 reduktion av dessa utsläpp räknat mellan år
1980 och år 2000. Kostnaden för en sådan reduktion kan på marginalen
uppskattas till omkring 15 kr. per kg svaveldioxid (30 kr. per kg svavel)
dvs. samma nivå som för den föreslagna svavelskatten på bränslen. — Minskning av sjöfartens svaveldioxidutsläpp. Ekonomiska styrmedel
bör utnyttjas för att minska sjöfartens utsläpp av luftföroreningar. Miljöavgiftsutredningen skall lämna förslag om sådana styrmedel i sitt slutbetänkande sommaren 1990. Härutöver bör Sverige försöka få till stånd en nordisk överenskommelse om att begränsa svavelhalten i bunkeroljor.
— Begränsning av svaveldioxidutsläppen från förbränning enligt riksda-
gens beslut från år 1988. De skärpta generella svavelkraven bör införas successivt med början i sydligaste Sverige och i storstadslänen år 1993. Från år 1997 bör kraven omfatta hela landet.
Våra förslag innebär — tillsammans med den föreslagna svavelskatten 20
— att svaveldioxidutsläppen bör kunna minskas med 8096 till år 2000. De — Prop. 1990/91:90
lokala störningarna i känsliga skärgårds- och stadsmiljöer minskar. Kost- . Bilaga 2.3 naderna för att minska utsläppen från industriprocesserna kan uppskattas till omkring 300 milj. kr. per år.
Förslag till begränsning av utsläppen av kväveföreningar och flyktiga organiska ämnen För trafiken föreslår vi: — Skärpta obligatoriska krav för personbilar och lätta lastbilar/bussar med maximilast på 690 kg bör införas i två steg. Från och med 1994 års modeller bör gränsvärdena för kväveoxidutsläpp skärpas och från och med 1995 års modeller bl.a. gränsvärdena för kolväteutsläpp. I det andra steget bör även kraven på bl. a. hållbarhet bli strängare. — För lätta lastbilar/bussar med maximilast över 690 kg bör kraven skärpas från och med 1995 års modeller för fordon med en totalvikt på högst 2700 kg och från och med 1996 års modeller för fordon med högre totalvikt. — Sverige bör inom den s.k. Stockholmsgruppen, vid kontakter med EG m.m. agera med sikte på att skärpta krav för bl. a. kväveoxidutsläppen skall kunna bli obligatoriska från och med 1996 års modeller av tunga fordon. — De obligatoriska kraven bör kompletteras med miljöklassning av både lätta och tunga fordon från och med 1992 års modeller. Systemet med avgifter/bidrag relaterade till miljöprestanda bör utformas i huvudsak enligt miljöavgiftsutredningens förslag. Definitionen av vissa miljöklasser bör justeras något med hänsyn till de obligatoriska krav vi föreslår. Vidare bör bullerkrav införas för såväl lätta som tunga fordon i klassen med mest avancerade miljöprestanda. — Hamnavgifterna för sjöfarten bör differentieras med hänsyn till fartygens miljöprestanda. Avgiftsbeloppen bör relateras till de beräknade svaveldioxid- och kväveoxidutsläpp i Sveriges närområde givet den reningsteknik/typ av motor som är installerad och givet svavelhalten i bunkeroljan. — Miljöavgiftsutredningen skall lämna förslag rörande ekonomiska styrmedel för att begränsa sjöfartens utsläpp av luftföroreningar i sitt slutbetänkande sommaren 1990. Naturvårdsverket räknar med att bistå avgiftsutredningen i detta arbete. : — Ett system med landningsavgifter baserade på miljöprestanda bör tillämpas för såväl inrikes flygtrafik som för internationell flygtrafik. Landningsavgifterna bör differentieras med hänsyn till buller och bränsleeffektivitet samt utsläppsegenskaperna vad gäller kväveoxid och kolväten. — Också vad gäller flygets utsläpp skall miljöavgiftsutredningen lämna förslag till sommaren 1990. Naturvårdsverket avser att bidra med underlag m.m. till utredningen. Härutöver bör flygets utsläpp begränsas via koncessionsprövningen av flygplatser. — Krav på utsläppen från arbetsfordon bör förberedas med sikte på att 21
införas snarast med stöd av ekonomiska styrmedel och göras obligato- — Prop. 1990/91:90
riska omkring år 1995. Bilaga 2.3
— Frågan om avgaskrav mäste från svensk sida väckas internationellt
bl.a. inom Stockholmsgruppen, i överläggningar med EG och i det
nordiska samarbetet.
De åtgärder vi föreslår med hänsyn till lokala och globala problem bl. a. förändrade reseavdragsbestämmeler och utbyggnad av miljövänlig kollektivtrafik kommer också att bidra till minskade kväveoxidutsläpp.
För energiproduktionen räknar vi med att den kväveoxidavgift på 40 kr. per kg kväveoxider som regeringen föreslagit kommer att ge starka incitament att minska utsläppen från de större pannorna. Vi föreslår inte några ytterligare åtgärder för dessa pannor.
Det system med förbättrad information, miljömärkning av vissa pannor m.m. som vi föreslår under lokala miljöproblem bör på sikt kraftigt minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen från de mindre pannorna och även minska kväveoxidutsläppen från dess pannor.
De åtgärder som vi förordar för att begränsa energiproduktionens koldioxidutsläpp kommer också att minska kväveoxidutsläppen. Det gäller speciellt de åtgärder som ökar incitamenten att hushålla med el och att använda utsläppsfria energislag som vindkraft.
För industriprocesserna föreslår vi: — Begränsning av kväveoxidutsläppen med stöd av miljöskyddslagen. — Åtgärder upp till en kostnad av ungefärligen 40kr. per kg minskad
kväveoxidemission bör normalt genomföras. — Fortsatt begränsning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen med
stöd av miljöskyddslagen.
För användningen av lösningsmedel inom industrier och hushåll föreslär vi: — Målet för åtgärder rörande klorerade lösningsmedel bör vara att an-
vändningen i huvudsak upphör. Naturvårdsverket och kemikaliein-
spektionen kommer att lämna förslag då de båda myndigheternas upp-
drag rörande åtgärder för att begränsa användningen av särskilt hälso-
och miljöfarliga ämnen skall redovisas till den 30 juni 1990. — Utsläppen av övriga lösningsmedel bör fortsätta att minskas med stöd
av miljöskyddslagen. Utsläppen bör i första hand reduceras genom
övergång till lösningsmedelsfria eller lösningsmedelsfattiga material. I
andra hand bör de reduceras genom rening. — Förbättrad information bör utnyttjas för att stimulera tillverk-
ning/användning av miljövänligare produkter.
För jordbruket föreslår vi följande åtgärder för att begränsa ammoniakemissionen: — Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram med
målet att minska avgivningen av ammoniak till atmosfären med 25 Yo
till 1995 i södra och västra Götaland. Programmet bör redovisas till
regeringen i december 1991. — Ytterligare åtgärder i stallar och vid lagring av gödsel och urin får
övervägas när resultaten från pågående utredningar i främst Nederlän-
derna och Danmark föreligger. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag att 22
senast i januari 1993 redovisa möjligheter till och konsekvenser av en — Prop. 1990/91:90 minskning av ammoniakemissionen med 50960 till år 2000 i södra och — Bilaga 2.3
västra Götaland. — Informationen och rådgivningen m.m. om motiven för och möjlighe-
terna till att begränsa avgivningen av ammoniak från stallgödsel för-
bättras. Forskning och försök i syfte att pröva och utveckla olika meto-
der för att begränsa utsläppen genomförs. — Ett särskilt övervakningsprogram etableras i syfte att följa upp om
vidtagna åtgärder ger förväntad effekt.
De åtgärder vi föreslår för att begränsa kväveoxidutsläppen bör — tillsammans med de åtgärder vi föreslår med hänsyn till lokala och globala miljöproblem — göra det möjligt för Sverige att minska sina kväveoxidutsläpp med 3090 till år 1998 jämfört med något av åren 1980— 1985. Det betyder att utsläppen kan minskas i enlighet med vad Sverige deklarerat internationellt tillsammans med ett antal andra länder. Vi vill stryka under att enbart de tekniska åtgärder vi föreslagit inte är tillräckliga. För att den önskade utsläppsminskningen skall nås krävs att också cnergipolitiken och trafikpolitiken — så som vi föreslår under lokala och globala miljöproblem — inriktas på att främja mer miljövänliga energi- och trafiksystem än hittills.
Vi har — med hänsyn bland annat till den förändrade bedömningen av vissa utsläpps storlek — inte ansett det möjligt att rikta in åtgärderna på 30960 reduktion till år 1995.
För att minska kväveoxidutsläppen med 5060 till år 2000 krävs utöver tekniska åtgärder mycket långtgående trafikpolitiska och energipolitiska åtgärder. Vi anser att en reduktion med 30960 bör säkras innan ett nytt mål sätts upp.
Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bedöms minska med 5090 före år 2005 till följd av de åtgärder vi föreslår.
Flera av de åtgärder vi föreslagit för att minska kväveoxidutsläppen kräver ytterligare utredning innan de kan preciseras. Det gäller t. ex. skärpta krav på tunga fordon och arbetsfordon samt åtgärder för att minska utsläppen från flyget och sjöfarten. Vi kan inte bedöma de samlade kostnaderna av dessa åtgärder ännu även om vi gjort uppskattningar i vissa delar.
De totala årliga kostnaderna till följd av skärpta krav på lätta fordon kan uppskattas till ca 35 milj. kr. när kraven introduceras och uppemot 400 milj. kr. när de slagit igenom i hela bilparken.
En minskning av kväveoxidutsläppen från industrins processer — upp till en kostnad av 40 kr. per kg kväveoxider — kan väntas kosta omkring 150 milj. kr. per år.
De totala årliga kostnaderna för att minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen från fasta anläggningar kan uppskattas till omkring 700 milj. kr.
TUNGMETALLER OCH STABILA ORGANISKA ÄMNEN Tungmetaller och stabila organiska ämnen påverkar både landmiljön, sötvattnen och haven. Behovet av att minska den regionala belastningen 23
av dessa ämnen bestäms i hög grad av effekterna i havsmiljön. Mctaller Prop. 1990/91:90
och stabila organiska ämnen behandlas mot denna bakgrund utförligt i — Bilaga 2.3 aktionsprogrammet mot havsföroreningar.
Vi har valt att behandla kvicksilver i detalj i detta aktionsprogram. Förslag till åtgärder rörande övriga metaller samt stabila organiska ämnen lämnas i Hav 90.
Kvicksilver släpps ut från förbränning av bl. a. kol, torv och avfall samt från vissa industriprocesser. Därtill kommer diffus spridning främst ge-
nom produktanvändning och läckage från avfallsupplag. Utsläpp av kvick-
silver från mänsklig verksamhet (antropogena utsläpp) dominerar i tättbebyggda områden på jorden. I Europa beräknas de antropogena utsläppen utgöra 90960 av de totala.
De förhöjda halter av kvicksilver i fisk som vi har i dag beror i hög grad på det samlade nedfallet från luften under många decennier. Depåerna i marken ökar även med nuvarande nedfall, om än i långsam takt. Om kvicksilvernedfallet förblir lika stort som i dag kommer situationen i vattnen fortsätta att försämras.
I dag utgör kvicksilverutsläppen i andra länder i Europa huvudorsaken till depositionen av kvicksilver i Sverige. De förhöjda oxidantnivåer som förekommer i Europa är också betydelsefulla.
Miljömål Miljömålet med hänsyn till kvicksilvrets hälsoeffekter kan formuleras: — Metylkvicksilverhalten i sötvattenfisk bör på längre sikt ej överstiga 0,5
mg/kg. |
För att kvicksilverhalterna i fisk i berörda sjöar skall kunna minska mot denna nivå måste kvicksilvernedfallet i Sverige minska med uppskattningsvis 8090. Med hänsyn till havsekosystemen behöver den antropogena tillförseln minska med 75 — 90 96 i de havsområden som omger Sverige.
Förslag Insatserna hittills för att komma till rätta med kvicksilverproblemet har inriktats mot att reducera punktutsläppen. Dessutom har stora ansträng-
ningar Bgjorts för att få en bättre kontroll över vissa slag av kvicksilverhal-
tiga restprodukter.
Kvicksilverbalansen för Sverige visar emellertid att den årliga tillförseln av kvicksilver i råvaror och produkter är väsentligt större än de kända utsläppen. Vi bygger upp stora förråd av kvicksilver som förr eller senare kan komma att nå miljön.
Vi föreslår av användningen av kvicksilver och kvicksilverhaltiga produkter i Sverige skall begränsas till minsta möjliga. Avvecklingsplanen innebär: — Kvicksilverbascrade metoder inom kloralkaliindustrin skall vara ersat-
ta med kvicksilverfria senast år 2010. — Försäljning av kvicksilverbatterier förbjuds från och med år 2000. — Försäljning av kvicksilverhaltiga febertermometrar förbjuds från och 24
med den 1 januari 1992 och försäljning av övriga kvicksilvertermo-
metrar från och med den I januari 1993. Bilaga 2.3
— Socialstyrelsen ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för att av-
veckla amalgam som fyllnadsmaterial. — Användningen av kvicksilverhaltiga strömbrytare i bilar upphör från
och med 1992 års modeller. Försäljningen av kvicksilverhaltiga strömbrytare i övrigt liksom kvicksilverhaltiga sjukvårdsinstrument, industriella mätinstrument m.m. förbjuds från och med den I januari 1993.
— Användningen av kvicksilver i lysrör, kvicksilverlampor m. m. får fort-
gå tills vidare. Ett system med märkning bör övervägas. På lång sikt bör också denna kvicksilveranvändning avvecklas.
— Användningen av kvicksilver i laboratorier begränsas med stöd av
information. En viss användning måste få finnas kvar av forsknings-
skäl.
Begränsningen av kvicksilveranvändningen kompletteras med — åtgärder för att förbättra återtagning och slutlig deponering av kvick-
silverhaltiga produkter, — fortsatt begränsning av utsläppen, — åtgärder i miljön för att minska kvicksilverinnehållet i fisk.
I det internationella arbetet bör Sverige verka för motsvarande åtgärder, dvs. sträva efter överenskommelser som reducerar inte bara utsläppen utan även användningen av kvicksilver.
Den minskade användningen och den förbättrade återtagningen av kvicksilverhaltiga produkter bör bidra till att minska de kända utsläppen redan på kort sikt. Den största effekten uppkommer på lång sikt inte minst genom att diffusa utsläpp av olika slag och läckage från avfallsupplag kan minska.
Åtgärderna kommer på sikt att innebära att kvicksilverhalterna i fisk begränsas och att vi kan nå målet, ingen eller obetydlig påverkan i kustoch havsområdena. De förutsätter dock att vi får till stånd omfattande åtgärder även i andra länder.
ÅTGÄRDER I MILJÖN AVSEENDE SKOG OCH MARK, FLORA
OCH FAUNA SAMT GRUNDVATTEN
Skogsmarkskalkning Under den gångna försöksperioden har inga nya resultat kommit fram som förändrar den tidigare bedömningen att kalkning kan användas för att motverka försurningens effekter i skogsmark. Riskerna för negativa miljöeffekter bedöms som små. Det är inte sannolikt att kalkning av försurad mark totalt sett leder till minskad skogstillväxt, vilket vissa forskningsresultat tidigare pekat mot. Nya försöksresultat tyder snarast på en viss positiv effekt även på kort sikt.
För de allra mest försurade delarna av Sverige kan vi därför rekommendera kalkning som ett skydd mot försurningsskador på mark. Hyggen och slutavverkningsmogen skog bör undvikas med hänsyn till riskerna för kväveläckage. Kalkning måste ske ståndortsanpassat och restriktivt. Områdena med känsligt växt- och djurliv skall ej åtgärdas. 25
Vi föreslår: — Skogsstyrelsen ges i uppdrag att i samarbete med naturvårdsverket = Bilaga 2.3
utarbeta råd och. anvisningar för skogsmarkskalkning. — Skogsstyrelsen ges i uppdrag att
a) fortsätta sin försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning
till och med 1992/93
b) under 1992/93 lämna förslag till en eventueil storskalig skogsmarks-
kalkning
c) tillsammans med naturvårdsverket utarbeta ett kontrollsystem för
övervakning av kalkningens effekter.
Skogsvitalisering Markförsurningen för med sig en tilltagande växtnäringsobalans i marken. Dessa markförändringar är ett hot mot skogens långsiktiga produktionsförmåga i flertalet skogstyper i belastade områden.
Vi föreslår: — Naturvårdsverket skall fortsätta och utvidga den forskningsinriktade
försöksverksamheten avseende vitalisering av skog och mark.
Trädslagsval Möjligheterna att praktiskt motverka luftföroreningarnas effekter på marken genom ändrat trädslagval framstår ännu som osäkra. Ett byte av trädslag tar dessutom mycket lång tid då inte mer än ungefär 194 av skogsmarken föryngras varje år. Lövträd inverkar positivt på marktillståndet men många satsningar på lövträdsplantering har spolierats genom kraftiga viltskador. Erfarenheterna från Västtyskland pekar mot att barrträd i blandbestånd med löv drabbas hårdare av direkta luftföroreningsskador än rena barrbestånd.
Vi föreslår: — Åkermark som tas ur bruk bör så långt möjligt beskogas med lövträd.
Självföryngrad björk i ungskog av barrträd bör utnyttjas för virkespro-
duktion i större utsträckning. Ett ökat utnyttjande av lövträd som
ridåer i bryn och kantzoner bör eftersträvas. Självsådd björk bör även i
Övrigt ges ökat utrymme i skogsskötseln som ett led i en ökad ståndorts-
anpassning.
Skogsvård Skogliga skötselåtgärder kan i olika grad förstärka eller motverka luftföroreningarnas effekter på skog och mark.
Vi föreslås: — Skogsvårdsorganisationen fortsätter sitt arbete för att göra det svenska
skogsbruket mer ståndortsanpassat. I denna anpassning måste även
luftföroreningarna beaktas. I övrigt bör bl.a. gödslingen av skogsmark
med kvävegödselmedel även i fortsättningen begränsas i östra Sverige 26
samt cen fortsatt övergång från försurande till icke försurande gödselme- = Prop. 1990/91:90 del stimuleras. Bilaga 2.3
Flora och fauna Luftföroreningarna utgör ett betydande hot mot växt- och djurlivet såväl på land som i vatten. Vi föreslår att försöksverksamheten rörande åtgärder för att motverka förändringar av flora och fauna skall fortsätta.
Jordbruksmark Luftföroreningarnas bidrag till syrabelastningen på åkermarken är relativt litet, ungefärliga 10— 1596, och kan inte i sig lastas för de låga pH-värden som finns i delar av den svenska jordbruksmarken. Skörd, gödsling och markprocesser står för den dominerande delen av syratillförseln.
Kadmiumupptaget i jordbruksgrödorna och därmed i livsmedlen ökar långsamt till följd av att tillförseln av kadmium till den svenska åkermarken överstiger förlusterna samtidigt som kalkningen är otillräcklig. Detta är en oacceptabel utveckling även om problemet i dag inte är akut.
Åtgärder för att begränsa kadmiumutsläppen tas upp i annat sammanhang. Här föreslår vi bl.a. att lantbruksstyrelsen skall ges i uppdrag att utarbeta ett program för övervakning av åkermarkens tillstånd i Sverige.
Åtgärder avseende brunnar
Det är angeläget att få fram bättre tekniska åtgärder mot surt brunnsvatten. Vi föreslår en fortsatt verksamhet vid livsmedelsverket inriktad på teknikutvecklingen, testning av utrustningar, uppföljning av utrustningarnas funktion hos hushållen samt information.
KALKNING AV SJÖAR OCH VATTENDRAG Den samlade erfarenheten visar att kalkning av försurade sjöar och vattendrag är en effektiv och väl fungerande metod för att vidmakthålla en god vattenkvalitet och en god livsmiljö för växter och djur.
Kalkning av sjöar och vattendrag bör fortsätta med inriktning på — att alla omkalkningar klaras, — att de mest angelägna nykalkningarna i Götaland, Svealand och Norr-
lands kustland kan genomföras, — att kalkningsinsatserna i Norrlands inland och fjälltrakter byggs ut
successivt under perioden, — att kalkningsåtgärder för att minska halterna av kvicksilver och cesium
i fisk ryms inom kalkningsprogrammet.
FORSKNING, ÖVERVAKNING, INFORMATION Ett FoU-program har drivits på grundval av förslag i tidigare aktionsprogram. Detta arbete bör fortsätta med följande inriktning: 27
— Luftkvalitetsövervakning speciellt vad gäller ozon och flyktiga organiska ämnen. Bilaga 2.3 — Fortsatt övervakning av stratosfärens ozonskikt vid två stationer i Sverige samt etablering av två mätstationer för övervakning av metanhalterna i luften. — Inventering av skogsskador genom riksskogstaxeringen och permanenta provytor. | — Forskning om luftföroreningarnas effekter på mark och grundvatten, skog samt fauna och flora. Forskningen om effekter av försurning och kalkning i vatten bör fortsätta. — Medverkan i internationellt forskningssamarbete inom ramen för a) EUROTRAGC, ett stort samordnat program kring transport och omvandling av luftföroreningar, b) FoU-samarbete under konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar c) stöd och samarbete mellan Östeuropa och Sverige. Informationsinsatserna rörande dels luftföroreningar och försurning dels CFC-avvecklingen bör fortsätta. Överföringen av kunskaper till Östeuropa bör intensifieras inom ramen för dessa insatser.
INTERNATIONELLT ARBETE De storskaliga problem som orsakas av luftföroreningarna måste lösas : internationell samverkan. Under 90-talet kommer det internationella samarbete som gäller bl.a. | — skyddet av ozonskiktet — begränsning av klimatförändringar — åtgärder mot gränsöverskridande luftföroreningar i Europa att ställa stora krav på svenska insatser.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens = Prop. 1990/91:90 naturvårdsverks rapport Luft 90 Aktionsprogram mot Bilaga 2.4
luftföroreningar och försurning -
Efter remiss har yttrande avgetts av kommerskollegium, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statens järnvägar, banverket, vägverket, trafiksäkerhetsverket, transportforskningsberedningen, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, luftfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, transportrådet, riksantikvaricämbetet, universitets- och högskoleämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, länsstyrelsernas organisationsnämnd, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och konkurrensverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, statens vattenfallsverk, Göta hovrätt, Tekniska högskolan i Stockholm, Institutionen för Miljö- och energisystem vid Lunds universitet, Göteborgs universitet, naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogsoch jorbrukets forskningsråd, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Örebro kommun, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund., Svenska kraftverksföreningen, Värmeverksföreningen, Skogsindustrierna, Svenska petroleum institutet, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen, Svenska Biocnergiföreningen, Boliden Mineral AB, Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Fiskevattenägareförbund, Svenska Gruvföreningen, Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Kalkföreningen i Malmö, Sveriges Kemiska Industrikontor, Svenska Lokaltrafikföreningen, Motormännens riksförbund, Sveriges skogsägares riksförbund, Stor-Stockholms Energi AB, Telge Energi AB,
Svenska Åkeriförbundet, Ångpanneföreningens kolscktion.
Sötvatten 90 Ationsprogram för god vattenkvalitet Bilaga 2.5
MÅL OCH STRATEGI
Övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten bör vara att — naturligt förekommande arter finns 1 livskraftiga balanserade popula-
tioner. Föroreningar begränsar inte vattenområdets värde för fiske, för
friluftsliv eller som vattentäkt, inkl. användning av grundvatten för
direkt konsumtion, — hushållning med naturresurser karaktäriserar allt nyttjande av mark
och vatten — förnybara resurser utnyttjas inom ramen för ckosyste-
mets produtkionsförmåga och användning av icke förnybara resurser
präglas av anvarsfull hushållning.
Dessa övergripande mål anger vad som är nödvändigt ifråga om de ekologiska förhållandena för att nå ett långsiktigt uthålligt nyttjande. Skyddet av de ekologiska funktionerna ställer alltid högre krav på vattenkvaliteten än vad som följer av användningen för att tillfredsställa mänskliga behov, t. ex. dricksvatten och bevattning.
De långsiktiga kvalitetsmålen för sjöar och vattendrag anges som grad av påverkan, dvs. nuvarande situation i förhållande till det naturliga tillståndet.
Som kvalitetsmål för sjöar och vattendrag bör gälla påverkan motsvarande högst påverkansgrad I enligt naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (SNV AR 90:4). Dessa mål bör uppnås så snart som möjligt, men när särskilt stora hinder föreligger bör målen vara uppnådda inom 30 år. .
Naturvårdsverket avser att utarbeta långsiktiga kvalitetsmål för grundvatten. Som grundläggande regel gäller att grundvattnet inte ska förorenas ytterligare.
Länsstyrelserna bör anpassa de långsiktiga kvalitetsmålen till operativa mål både på kort (2— 10 år) och lång sikt (10—30 år) med beaktande av regionala förhållanden i avrinningsområdena. Naturvårdsverket avser ge utgångspunkterna för denna regionalisering av kvalitetsmålen som allmänna råd.
Strategin för att nå och bibehålla god vattenkvalitet innefattar åtgärder nationellt, regionalt och lokalt. I många fall är också åtgärder internationellt en förutsättning för att miljömålen ska kunna nås.
Generella miljökrav för olika verksamheter/områden — t. ex. utsläppskrav för fordon och krav på svavelutsläppen från förbränning av olika bränslen — måste utformas nationellt. Det samma gäller till exempel grundläggande hänsynskrav inom jordbruk och skogsbruk och åtgärder för att begränsa flödet av miljöfarliga kemikalier.
De åtgärdsprogram för att begränsa belastningen av bland annat försurande ämnen, metaller, närsalter och stabila organiska ämnen — från både svenska och utländska källor — som föreslagits i Luft 90, Hav 90 och i begränsningsuppdraget är viktiga inslag i strategin för en god vattenkvalitet. Förslagen i Natur 90 om bland annat den minskade markavvattningen
inom skogsbruket och vissa andra åtgärder som rör jordbruket och skogs-
bruket är också centrala. Bilaga 2.5
På regional nivå bör kvalitetsmålen anpassas regionalt och utgöra riktlinjer för det förebyggande och förbättrande åtgärdsarbetet inom miljövårdsarbetet och den fysiska planeringen.
Kvalitetsmålen ska tjäna som riktlinjer för detta arbete. Kvalitetsmålen föreslås inte ges rättsligt bindande verkan. De bör emellertid kunna betraktas som ett uttryck för allmänna intressen som ska beaktas vid prövning enligt de till lagen om hushållning med naturresurser (NRL) anknutna lagarna.
Länsstyrelsens regionala miljöanalyser (RMA) blir viktiga instrument i arbetet att omsätta och revidera mål och planer. Naturvårdsverket bör som hittills sammanställa och ge förslag med utgångspunkt från RMA.
F RMA redovisar länsstyrelsen de regionalt/lokalt anpassade kvalitetsmålen och ger sin syn på behovet av åtgärder av skilda slag inom länet. Prioriteringar görs till ledning för såväl förebyggande som förbättrande åtgärder. Prioriteringar i åtgärdsarbetet bör göras utifrån vattenområdets förorcningsgrad och betydelse från naturvårdssynpunkt och för olika nyttjanden.
Tiden för att nå kvalitetsmålen får avvägas från område till område och är beroende av bland annat påverkansgrad, bakgrundsnivåer, källfördelning, tekniska möjligheter och kostnader.
Generellt ska ”bästa teknik” användas, dvs. bästa internationellt tillgängliga teknik. Undantag bör endast göras om det framstår som uppenbart onödigt ciler orimligt. Detta bör gälla även för transportsektorn och brukningsmetoder inom jord- och skogsbruk .
RMA kan vara ett bra instrument att samordna arbetet med kunskapsinsamling genom miljöövervakning och inventeringar. Länsstyrelsen upprättar för särskilt angelägna avrinningsområden s.k. genomförandeplaner för åtgärdsarbetcet.
RMA bör vara aktuell. Vi föreslår att nästa är klar 1993 såsom Naturvårdsverket redovisade i sammanställningen av tidigare RMA och därefter förnyas vart sjätte år.
RMA bör utgöra underlag för den kommunala planeringen enligt NRL/ PBL (plan- och bygglagen) av användningen av marken och vattnet.
Kommunerna tar ställning till miljömålen och anger i översiktsplanen sin syn på vattenkvalitetsfrågor till vägledning för lokaliseringsprövningar och tillståndsprövningar enligt de NRL-anknutna lagarna och det kommunala miljöarbetet och sektorplanering som rör vattenfrågor. I detaljplaner eller områdesbestämmelser kan kommunerna fastlägga nyttjandet för att nå och bibehålla god vattenkvalitet.
Kommunerna bör utveckla översiktsplanen till ett instrument för strategi och samordning av den kommunala utvecklingen i långsiktiga frågor, t.ex. miljökvalitet. I översiktsplancarbetet bör planerade verksamheter konsekvensbedömas med hänsyn till påverkan på yt- och grundvatten och för dessa uppställda mål.
Naturvårdsverket tar fram aktionsprogram och tillsammans med andra sektorsmyndigheter sektorsplaner; arbetar för att få till stånd en begräns- 31
ning av depositionen från atmosfären genom internationellt samarbete: — Prop. 1990/91:90
arbetar med utsläpp från vattendrag till havsområden i internationellt = Bilaga 2.5 samarbete; och driver vattenvårdsintressena i ärenden hos koncessionsnämnden.
MILJÖSITUATIONEN
Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av klimat och markförhållanden är en stor del av landets sjöar och vattendrag känsliga för påverkan. Detta har resulterat i att ett stort antal vattenområden drabbats av försurning och för höga kvicksilvernivåer i fisk. I områden med större bördighet har vattnen en större motståndskraft mot påverkan. Här är emellertid markanvändningen intensiv och befolkningstätheten ofta stor med åtföljande hög belastning av vattenresurserna. Sammantaget är därför en stor del av landets vatten mer eller mindre allvarligt påverkade av föroreningar och andra ingrepp.
Reglering av vattenföringen har medfört stora ingrepp i naturen. Oreglerade sjöar och vattendrag är mycket sällsynta i hela landet.
Försurningen framstår som det svåraste miljöproblemet för sjöar och vattendrag. Orsakerna är att främst den geografiska utbredningen, men också att försurningen allvarligt påverkar de grundläggande kemiska förutsättningarna för många ekologiska funktioner. Försurning innebär också långvarig åverkan genom utarmningen av marksystemen. Den är emellertid kostsam att åtgärda, samtidigt som åtgärdsbehoven till betydande del finns utanför landets gränser och därmed bortom vår egen bestämmanderätt.
I rang efter försurningen kommer eutrofieringen av sjöar och vattendrag i de tättbefolkade områdena, där ofta viktiga vattentäkter och rekreationsområden drabbas. Den geografiska omfattningen är betydande. Effekterna är i många fall långsiktiga genom att vattenområdena laddats upp med näring i sedimenten. Eutrofieringen av sjöar och vattendrag drabbar också indirekt marina ekosystem.
Effekterna av miljögifter av olika slag är allvarliga framtidsproblem. De organiska miljögifter som uppmärksammats mest (PCB, DDT, dioxiner, m. fl.) är bara toppen av ett isberg. Endast en del av de ämnen som tillförs miljön har identifierats. Kunskapen om förekomst och framförallt långsiktiga effekter av organiska miljögifter är synnerligen begränsad.
De flesta stabila organiska ämnena är fettlösliga och anrikas därför i levande organismer. Förr celler senare kommer flertalet sådana ämnen att någonstans i ckosystemet ge negativa effekter. Geografiskt är påverkansområdet sannolikt stort. När effekterna väl visat sig återstår ett tidskrävande arbete att dels identifiera vilka ämnen som förorsakat skadan, dels genomföra åtgärdsprogram. Detta scenario ger anledning till stor restriktivitet i användningen av sådana ämnen.
För flera metaller finns effekter dokumenterade vid halter som ligger 2—5 gånger över de naturliga bakgrundshalterna. En jämförelse mellan livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvattenkvalitet och naturvårdsver- 32
kets ”ekologiska” bedömningsgrunder visar att vattenlevande organismer är mycket känsligare för metallhalter i vatten än människan. Bilaga 2.5
Inga säkra uppgifter finns i dag på att normala tungmetallförekomster i svenska vatten är skadliga för flora och fauna; däremot ger höga kvicksilverhalter hälsoeffekter på människan. I vatten som tar emot dircktutsläpp från gruvor, metallindustrier och dylikt kan tungmetallhalterna bli mycket höga och där är skadorna i många fall uppenbara.
Förekomsten av höga halter av kvicksilver i fisk är ett av de allvarligaste problemen i våra näringsfattiga sjöar. Uppskattningsvis 10000 sjöar i Sverige har kvicksilverhaiter i gädda över svartlistningsgränsen.
Avfallsupplag och förorenade markområden läcker eller riskerar att läcka föroreningar till yt- och grundvatten och de utgör stora potentiella föroreningskällor i ett långsiktigt perspektiv.
Sverige avviker i många hänseenden från de flesta länder på kontinenten när det gäller grundvattnets kvalitet, förekomst och användning för dricksvattenförsörjning. Sverige saknar med några få undantag riktigt stora sammanhängande grundvattenmagasin vilket är vanligt i Europa. I Sverige är grundvattenmagasinen oftast små, beroende på en oregelbunden, småskuren jordartsgeologi och kristallint urberg. Föroreningar får därmed begränsad utbredning och sprids inte inom stora, sammanhängande magasin. Å andra sidan kan påverkan bli mycket intensiv inom de områden som utsätts för påverkan.
Grundvattnets generellt sett relativt goda kvalitet i Sverige, jämfört med ytvatten, sammanhänger bland annat med att grundvattnet skyddas av marklager, som fungerar som biokemiska filter. En annan viktig faktor är de långsamma förloppen av såväl grundvattnets bildning och transport som föroreningarnas transport genom marken till grundvattnet. Detta medför att det kan ta lång tid innan föroreningar upptäcks och innan de kan åtgärdas. Det långsiktiga skyddet av grundvattnet är därför mycket viktigt.
Grundvattnet förorenas genom punktkällor som avfallsupplag av skilda slag, från trafikanläggningar, industri, tätorter och cisterner, men framförallt storskaligt genom försurningen och jordbrukets kväveläckage. Annan påverkan är mer lokalt betingad såsom saltvatteninträngning i bergbrunnar och vattenbrist i områden som överexploaterats vad gäller uttag av grundvatten för bland annat dricksvattenförsörjning. Sverige har procentuellt sett en stor andel (ca 15 90) enskild vattenförsörjning baserad på ' grundvatten utan rening, med en vattenkvalitet som i många fall är sämre än det kommunalt distribuerade vattnet.
NYTTJANDE Sammantaget används ca 2 300 miljoner kubikmeter sötvatten i landet inom industri, hushåll och jordbruk. 2090 av vattnet utgörs av grundvatten.
Några drastiska framtida förändringar i behovet av vatten eller konkurrensen om vattentillgångarna förutses inte. Behovet av vatten för bevattning av jordbruksgrödor och energigrödor förväntas dock öka. 33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90. Bilagedel
Dricksvatten — Grundvattnets betydelse för försörjningen med dricksvatten kommer Bilaga 2.5
även fortsättningsvis att vara stor. Brist på vatten för enskild försörj-
ning föreligger i vissa delar av storstadsområdena. — Skyddet av vattentäkterna är bristfälligt. Endast ca 4096 av kommuna-
la grundvattentäkter har skydd enligt vattenlagen. Vi föreslår därför att kommunerna upprättar särskilda vattentäktplaner, i vilka särskilt de långsiktiga skyddsaspekterna vägs in. Naturvårdsverket avser att ge ut vägledning för denna planering och i detta sammanhang kommer frågan om områden av riksintresse för vattenförsörjning att tas upp.
— Mot bakgrund bland annat av att grundvattnets kvalitet påverkas ge-
nom inträngning av saltvatten orsakat av felaktiga uttag, bör en utredning tillsättas för att utreda möjligheterna till bättre reglering och effektivare fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning främst i bristområden. Utredningen bör även belysa myndighetsansvaret för enskild vattenförsörjning. Kommunala avloppsreningsverk svarar i dag för knappt 896 av de totala fosforutsläppen till sötvatten. Det finns nu inte skäl till generellt ökade krav på fosforrening.
Jordbruksbevattning — Jordbruket har i vissa områden svårigheter att under torrår tillgodose
sitt vattenbehov. Lokalt görs nu olagligt uttag i sådan omfattning att vattendrag tidvis torrläggs. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag att utreda jordbrukets framtida vattenbehov och ange hur detta kan tillgodoses.
Vattenkraft — Vattenkraften, innefattande även minikraftverk, bör inte byggas ut
över de av riksdagen beslutade €6 TWh/år. Kvarvarande oreglerade vattendrag bör skyddas: I samband med den förestående omprövningen av vattenkraftsdomar enligt vattenlagen avser Naturvårdsverket att ta upp frågor om ökade vattenflöden. Noll-tappningar bör upphävas.
Friluftsliv och fiske — Efterfrågan på vattenområden för friluftsliv och fiske bedöms öka och
ökad hänsyn bör tas till dessa intressen i den fysiska planeringen.
Särskilt bör behovet av närrekreation uppmärksammas.
ÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA PÅVERKAN
Förebyggande åtgärder vidtas bland annat genom den fysiska planeringen av mark- och vattenanvändningen, varvid skydd av särskilt värdefulla områden och lokalisering av skilda verksamheter behandlas. Av särskild vikt är att ge grundvattnet ett långsiktigt skydd i den fysiska planeringen. 34
Särskilda samhällssektorer bör så långt möjligt minska sin miljöpåver- Prop. 1990/91:90 kan. Följande föreslås utöver vad som framgår av Hav 90, Luft 90, Natur = Bilaga 2.5 90 och begränsningsuppdraget:
Jordbruk — Det är angeläget att minska spridningen av bekämpningsmedel från jordbruket till yt- och grundvatten. Naturvårdsverket avser att tillsammans med Lantbruksstyrelsen presentera förslag våren 1991. — Fosforutsläppen genom erosion av åkerkanter bidrar till övergödning. Naturvårdsverket och Lantbruksstyrelsen avser att våren 19911 utredning belysa möjligheterna att begränsa kanterosionen. — Prövningen av uttag för bland annat jordbruksbevattning bör ses över. omgående bör dock vattenlagen (VL) ändras så att föreläggande om förbud mot uttag gäller med omedelbar verkan. Samråd enligt 208 naturvårdslagen (NVL) bör aktualiseras för de uttag för bevattning i näringssyfte som inte prövas enligt VL. Länsstyrelserna bör få ökade resurser för tillsyn och rådgivning enligt VL. Naturvårdsverket avser ta fram råd för denna tillsyn och prövning.
VA-frågor — Med hänsyn till förhållandena i havet kommer kväverening att införas även på vissa reningsverk vid de stora sjöarna. Utifrån sötvattenkvalitetsynpunkt bedöms inte någon generell skärpning av kraven vara nödvändig. — För att kunna ställa större krav på avloppsledningssystem kommer bättre underlag att tas fram rörande förorenande utsläpp från läckande avloppsledningar och genom bräddningar. De föroreningsmängder som släpps ut via bräddningar och utläckage från ledningar kan i många tätorter i dag vara större än de som släpps ut via reningsverket. — Bättre rening bör införas genom förstärkt tillsyn av de enskilda avloppsanläggningar som endast har slamavskiljning. Detta är särskilt angeläget i områden där belastningen av fosfor från glesbebyggelse ger upphov till övergödningar. Forskning och utveckling av alternativa metoder för behandling av avloppsvatten bör stödjas. — Verket har i uppdrag att i två etapper 1992 och 1993 redovisa åtgärdsprogram för att minska tillförseln av organiska miljögifter till kommunala avloppsreningsverk och därmed halterna i slam. — Naturvårdsverket avser att förbättra kunskapsunderlaget om dagvattnets innehåll av föroreningar som underlag för en översyn av åtgärdspolicyn.
Transporter — Stor hänsyn bör tas till olycksrisker och beredskapen vid olyckor i beslut om sjötransporter i Göta Älv-Vänern och Södertälje kanal- Mälaren. 35
— Arbetet med vägvalsstyrning av miljöfarliga transporter bör ges hög
prioritet i kommunernas planering och bör tas upp i lokala trafikfö-r — Bilaga 2.5
reskrifter. — Det är angeläget att åtgärda flygplatsernas utsläpp till vatten av bland annat urea.
Avfall — Avfallsupplag, bl.a. från gruvverksamhet, och förorenade områden, t.ex. kvicksilverhaltiga sediment, läcker eller riskerar att läcka föroreningar till yt- och grundvatten och de utgör stora potentiella föroreningskällor i ett långsiktigt perspektiv. Naturvårdsverket avser att även i fortsättningen aktivt verka för att lösa dessa frågor. —- Arbete pågår för att minska föroreningsspridning från avfallsupplag. Kunskapen om metallernas rörlighet och läckaget av organiska miljögifter i ett längre (100-tals år) tidsperspektiv är bristfällig. Förstärkta förebyggande åtgärder kan behövas. Naturvårdsverket avser att successivt utarbeta allmänna råd i denna fråga. I projekt Depå 90 utreds miljöpåverkan från deponier. Lokalisering och drift av dessa kommer att behandlas i detta projekt.
naturvårdsverks rapport Sötvatten 90 Aktionsprogram för god = Bilaga 2.6 vattenkvalitet
Efter remiss har yttrande över rapporten avgetts av överstyrelsen för civil beredskap, Sveriges metcorologiska och hydrologiska institut, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, planoch bostadsverket, Sveriges geologiska undersökning, koncessionsnämnden för miljöskydd, Sveriges lantbruksuniversitet, kustbevakningen, statens räddningsverk, sjöfartsverket, kemikalieinspektionen, statens strålskyddsinstitut, statens energiverk, statens vattenfallsverk, Svea hovrätt Vattenöverdomstolen, forskningsrådsnämnden, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Vätternvårdsförbundet, Skara kommun, Norrköpings kommun, Göteborgs stad samt Norrtälje kommun.
internationella miljösamarbete slutbetänkande Bilaga 5.1 (SOU 1990:88) Sveriges internationella
miljösamarbete: Nya mål och nya möjligheter
Direktiven innehåller fyra frågor, som speciellt bör besvaras. Vi utgår i vår sammanfattning från dessa frågor.
1) Vilken avvägning bör i stort göras mellan nationellt och internationellt miljöarbete? Möjligheterna till ett både breddat och fördjupat internationellt miljösamarbete har aldrig varit så goda som nu. I Europa är de två viktigaste faktorerna det allt tätare västeuropeiska samarbetet och den östeuropeiska demokratiseringen. Utvecklingen går just nu mycket snabbt. Avvägningar kan bara göras för de närmaste två, tre åren.
Avvägningen mellan nationellt och internationellt miljöarbete bör utgå från tydligt definierade mål för miljön. Exempel på sådana miljömål kan vara att sälarna skall kunna fortleva i Östersjön, att försurade marker i sydvästra Sverige skall återhämta sig, att de samlade utsläppen av tungmetaller skall hålla sig inom den naturliga variationen. Belastningarna från olika föroreningar måste bringas ned under de kritiska belastningar där, ckosystemen skadas.
Från miljösynpunkt är Sverige en del av Nordeuropa, dvs. Europa norr och väster om Alperna och Karpaterna. Floderna och vindarna för föroreningar från dessa länder mot Sverige och svenska vatten. Hela Nordeuropa påverkas, om än i varierande grad, av de utsläpp som också påverkar Sverige. När de kritiska belastningarna underskrids i de länder, vars utsläpp i dag påverkar Sverige, kommer de kritiska beiastningarna också att underskridas i Sverige. De nordeuropeiska ländernas egenintressen sammanfaller i allt väsentligt med svenska intressen.
Nedfallet av svavel måste minskas med åtminstone 75940 i sydvästra Sverige. Detta kräver åtgärder i såväl Sverige som i hela Nordeuropa. Hela Nordeuropa påverkas av svavelbelastningen, och det är ett gemensamt intresse att utsläppen skärs ned kraftigt. Per capita-utsläppen bör högst vara de, som Förbundsrepubliken Tyskland nu har som mål. Flera för Sverige viktiga länder kommer att uppnå lägre utsläpp. Storbritannien är det viktigaste undantaget: utsläppen måste reduceras med ca 2/3 utöver hittills gjorda åtaganden. De mycket stora svavelutsläppen för det centraleuropeiska kolbältet i Polen, Tjeckoslovakien och det förutvarande DDR kommer sannolikt att minska kraftigt som en kombinerad följd av ekonomisk omstrukturering och kraftigt höjda energipriser. Först om några år kan det bedömas vilka ytterligare åtgärder som kan krävas i dessa länder för att varaktigt bringa ned belastningen under kritiska nivåer.
Svavelutsläppen i Sverige måsta fortsätta att minska. Ju mer nedfallet minskar, desto snabbare sker återhämtningen av försurade marker och vatten. | 38
Sverige bör under de närmaste åren: e uppfylla gjorda nationella åtaganden Bilaga 5.1 e tillsammans med andra länder kräva att Storbritannien skärper sina
åtaganden kraftigt e uppmärksamt följa utvecklingen i det centralcuropeiska kolbältet och
skapa beredskap för framtida åtgärder
Nedfallet i Sverige av kväveoxider måste också minska kraftigt. Kväveoxiderna bidrar till försurning, övergödning och bildningen av fotokemiska oxidanter i Sverige och i andra länder. Ozonbildningen är särskilt hög i triangeln Paris-Hamburg-Mönchen. Det är ett gemensamt nordeuropeiskt intresse att utsläppen av kväveoxider åtminstone halveras. Detta kräver framför allt en god avgasrening av såväl person- som lastbilstrafik. Den faktiska reningen måste ligga väsentligt under de krav som nu ställs i Väteuropa. Också olika förbränningsanläggningar måste förses med rening.
Sverige bör under de närmaste åren driva krav på: e samordnade skärpningar av avgasrening från trafiken i Västeuropa e katalytisk avgasrening i Östeuropa e minskade utsläpp från förbränningsanläggningar
Kraftigt minskade utsläpp av kväveoxider bör ges hög prioritet i Sveriges internationella miljöarbete.
Övergödningen av Nordsjön måste begränsas kraftigt. Ett rimligt mål är att reducera de årliga utsläppen av näringsämnen till de nivåer som gällde i början av 1950-talet. När Waddenzees och Helgolandsbuktens ekologi har återhämtat sig bör också näringstillförseln till Skagerrak med Jutska strömmen vara nere I acceptabla nivåer. Detta kräver omfattande åtgärder i bland annat de stora nordvästeuropeiska floderna Rhen, Maas och Elbe samt i Storbritannien och Frankrike i stort sett enligt gjorda åtaganden. Danska, tyska och nederländska intressen sammanfaller med svenska, och de närmaste årens utveckling kan därför avvaktas.
Situationen i Östersjön är mycket allvarlig. Näringstillförseln är svåruppskattad, men måste minskas med mellan hälften och två tredjedelar, för att nå ned till det tidiga 1950-talets nivåer. De omfattande åtgärder som krävs i framför allt Leningradområdet, Baltikum och Polen kan inte ses isolerade från den allmänekonomiska situationen. Ett omfattande multilateralt stöd kommer att bli nödvändigt.
Sverige bör under de närmaste åren: e arbeta för att skapa en stabil multilateral plattform för framtida stödin-
satser e tillsammans med andra strandstater göra upp en investeringsplan för
vilka åtgärder som erfordras
Målet att återställa Östersjöns ekologi bör ha den högsta prioriteten i Sveriges internationella miljöarbete.
Nedfallet av tungmetaller har minskat markant under senare år. Upplagringen fortsätter dock, om än i en lägre takt av framför allt kvicksilver och kadmium. Både svenska och utländska källor ger bidrag. Atmosfärsnedfallet härrör sannolikt till stor del från Östeuropa och bör minska i takt med den ckonomiska omvandlingen. Omfattande insatser krävs också i Sveri- 39
ge, både för att reducera läckage från gruvavfall och för att reducera den = Prop. 1990/91:90 diffusa spridningen från olika produkter. En redan pågående minskning i = Bilaga 5.1 användningen av tungmetaller i olika produkter måste drivas på ytterligare. Det är särskilt viktigt att bryta ökningen av kadmiumanvändning i batterier.
Upplagringen av stabila, toxiska och bioackumulerande organiska ämnen härrör dels från olika produkter och dels från industriella utsläpp. Den svenska och finska massa- och pappersindustrins utsläpp av klororganiska föreningar, som spelar en mycket stor roll för Bottniska vikens och Östersjöns ckologi, har minskat under senare år och måste skäras ned ytterligare till ofarliga nivåer. Hårda miljökrav har här drivt på den tekniska utvecklingen och gjort industrin till tekniskt ledande. En lång rad olika produkter innehåller också ämnen, som är eller kan vara skadliga. Det gäller inte minst olika rengöringsmedel, som ofta innehåller fettlösande, stabila ämnen, med ofta industriell användning.
Arbetet med att minska utsläppen av toxiska ämnen måste fortsätta, både vad gäller industriella processer och olika produkter. Sverige bör under de närmaste åren ge hög prioritet åt kemikaliekontrollen.
Sverige bör inte satsa resurser i andra länder för att minska belastningen på svensk miljö. Ingenting talar för att de svenska miljökraven hittills har åsamkat den svenska samhällsekonomin orimliga kostnader. Det är inte heller möjligt att genom internationellt arbete driva fram sådana minskningar av belastningen på svensk miljö att fortsatta egna insatser blir mindre nödvändiga. Avvägningen mellan nationellt och internationellt miljöarbete bör i stort fortsätta som hittills.
2) Vilken avvägning bör göras mellan olika former av internationellt miljöarbete? Det internationella miljöarbetet har utvecklats mycket kraftigt sedan 1972 års miljökonferens i Stockholm. De senaste årens förändringar i Europa har dessutom skapat nya förutsättningar. Avvägningarna bör gälla mellan arbetet i konventioner omfattande ctt större antal länder; direkta överenskommelser mellan ett litet antal länder; direkta stöd till miljöåtgärder i ekonomiskt svaga länder, som i Östeuropa samt mellanstatliga organ som OECD, ECE, EG, Nordiska rådet.
De viktigaste konventionerna som rör skyddet av den svenska miljön är luftvårdskonventionen, Paris- och Oslokonventionerna för skyddet av Nordostatlanten samt Helsingforskonventionen för skyddet av Östersjön. Dessutom finns de så kallade Nordsjökonferenserna.
Luftvården har koncentrerat sig på ett litet antal problem, medan vattenvården arbetar med en mycket lång rad olika problem.
Vattenvården måste utveckla nya former för sitt arbete. Rhenkommissionens arbete är en lämplig förebild, där Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Frankrike har kommit överens om en plan för att återställa flodens ekologi. Vi föreslår en decentralisering, baserad på tvdliga miljömål för väl definierade floder eller havsområden, där de när- 40
mast berörda länderna gör preciserade åtaganden. Konventionernas roll — Prop. 1990/91:90 blir då att formulera de övergripande miljömålen. Ronnebykonferensen = Bilaga 5.1
om Östersjöns miljö öppnar möjligheterna att utifrån miljömål för Öster-
sjön som helhet formulera preciserade mål för Östersjöns olika delar av flodsystem, som Bottniska viken, Finska viken, Wisla, Oder osv. De multilaterala finansinstitutens deltagande skapar förutsättningar för ett mera långsiktigt åtagande mellan olika länder.
Bilaterala kontakter mellan olika länder kommer att spela en större roll i framtiden, i takt med att de miljöpolitiska ambitionerna ökar, målen blir mera preciserade och överenskommelser därigenom mera decentraliserade. Det bilaterala samarbetet med Finland om Bottniska viken, med Danmark om Öresund och Kattegatt och med Norge kommer att vara fortsatt viktigt. På det nordeuropeiska planet är särskilt Förbundsrepubliken Tyskland viktigt.
De östeuropeiska länderna har stor betydelse för den nordeuropeiska miljön och belastningen på Sverige. Detta gäller både luft- och vattenföroreningar. Som alla länder som drabbas av utsläpp från andra länder har Sverige rätt att ställa krav på minskade utsläpp. Samtidigt har de östeuropeiska länderna ett stort behov av stöd, och Sverige har, i likhet med andra länder, utformat särskilda program för detta. I miljösamarbetet med de östeuropeiska länderna tar Sverige därför på sig två roller: kravställarens och stödjarens.
Dessa roller bör så långt möjligt skiljas åt. Stödjarrollen måste utgå från det stödda landets miljöpolitiska prioriteringar, medan kravställarrollen måste utgå från det kravställande landets prioriteringar. Stödet bör i huvudsak organiseras på multilateral bas. Världsbanken, Nordiska investeringsbanken, Europeiska Investeringsbanken samt den nya Europeiska Utvecklingsbanken har här centrala uppgifter. Bilaterala stödinsatser bör, så långt det över huvudtaget är möjligt, samordnas med de multilaterala insatserna.
Det kommande samarbetet mellan EFTA och EG kommer att vara det i särklass viktigaste miljöarbetet på det mellanstatliga planet. Detta gäller såväl skyddet av svensk miljö som ett gemensamt västeuropeiskt agerande gentemot globala miljöproblem. Också OECD kommer att ha fortsatt viktiga funktioner.
Kemikalicarbetet bygger på både det västeuropeiska samarbetet och OECD. Det vetenskapliga arbetet sker inom OECD för att bedöma risker och olika vägar att reducera dessa. Det västeuropeiska samarbetet definicrar standarder för olika produkter. Dessa standarder utgår i hög grad från EG:s direktiv. Det västeuropeiska samarbetet har därför mycket stor betydelse för arbetet med att minska upplagringen av stabila, bioackumulerande och toxiska ämnen i den svenska biosfären. Eftersom olika åtgärder för att reducera riskerna med olika ämnen kan ha handelspolitiska effekter bör kemikalieinspektionen, naturvårdsverket och kommerskollegium utveckla en gemensam strategi. :
3) Hur bör arbets- och kompetensfördelningen mellan regeringskanstiet och centrala myndigheter samt inom regeringskansliet se ut för att på bästa sätt Bilaga 5.1 driva det internationella miljöarbetet? Arbetet i regeringskansliet med t. ex. Nordsjöns miljö eller med kemikaliefrågorna kännetecknas idag av en betydande detaljrikedom. En mera tydlig utveckling mot miljömål bör kunna göra både myndigheterna och regeringskansliets roll mera entydig. Samtidigt ställs stora krav på kunskapsunderlag. Dessutom krävs en gemensam syn mellan olika myndigheter på vilken roll handelspolitiska instrument skall ha i miljöpolitiken.
Det svenska miljöstödet till Östeuropa bör så långt som möjligt skiljas från de krav som Sverige kan ställa utifrån sin egen miljöpolitik. Miljödepartementet och tillhörande myndigheter bör ansvara för att formulera svenska krav på andra länders miljöpolitik, i öst såväl som väst. Stödet till östeuropeiska länder bör kanaliseras genom utrikesdepartementet och tillhörande myndigheter. Åtskillnaden kan dock inte göras glasklar.
Både miljödepartementet och utrikesdepartementet har i dag betydelsefulla uppgifter i det internationella miljöarbetet. Ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Miljödepartementets sakenheter bör, som nu, ha fortsatt ansvar för de internationella frågor, som berör skyddet av svensk miljö. Miljödepartementets internationella enhet bör ansvara för övergripande policy-utformning. Enheten bör därför förstärkas. Utrikesdepartementcts politiska avdelning bör ha ansvaret för miljöpolitikens roll i själva utrikespolitiken.
Sverige bedriver också ett aktivt arbete inom de globala miljöfrågorna. Dessa är intimt sammanflätade med utvecklingsfrågorna. Här är flera departement och avdelningar direkt berörda. Utrikesdepartementets politiska avdelning ansvarar för de globala miljöfrågorna i den utsträckning som de hanteras inom FN-systemet. Utrikesdepartementets u-avdelning ansvarar för de globala miljöfrågorna i den utsträckning de berör biståndsfrågor. Finansdepartementet har ett ansvar gentemot Världsbanken, och utrikesdepartementets handelsavdelning i den utsträckning som handelspolitiken och GATT berörs. Sekretariatet för 1992 års FN-konferens om utveckling och miljö spelar också en viktig om än tidsbegränsad roll. Vissa globala miljöfrågor återverkar också direkt på Sverige och svensk politik. Klimatfrågan är det i särklass viktigaste exemplet.
Det är inte möjligt att bryta loss de globala miljöfrågorna från utvecklingsfrågorna. Ansvaret måste allstå vara fortsatt delat mellan flera departement. Samordningen vad gäller miljöpolitiken bör dock ske inom miljödepartementet, där dess internationella enhet bör få ansvaret att utforma de riktlinjer, som bör gälla i varje särskilt fall.
Miljödepartementet bör dessutom få vidgade resurser för att bevaka utvecklingen i vissa länder. Särskilda miljöattachéer bör utses i Bonn/Berlin, Bryssel samt Tokyo, med uppgift att följa den miljöpolitiska utvecklingen samt knyta närmare kontakter. Attachéerna skall i normalfallet rekrykteras inom departementet och tillhörande myndigheter. Det skall vara en naturlig del i departementskarriären att arbeta utomlands. En
översyn av specialattachéernas roll är välkommen. Jordbruksdepartemen- = Prop. 1990/91:90 tet har idag fem lantbruksattachéer. Bilaga 5.1
Information om svensk miljöpolitik måste förbättras.
4) Vilka övergripande principer bör vägleda Sveriges agerande inom de internationella organ som har störst betydelse för den svenska miljön? Det västeuropeiska samarbetet måste vara utgångspunkten för skyddet av den svenska (och nordeuropeiska) miljön. Detta gäller också stödet till Östeuropa, som samordnas genom EG-kommissionen och där dessutom den nya Europeiska Utvecklingsbanken kommer att kunna spela en central roll.
OECD är det naturliga organet för att hantera frågor som måste samordnas mellan industriländerna. OECD:s kanske viktigaste funktion är att vara ett samtalsforum för frågor, som exempelvis kemikaliekontrollen, klimatfrågorna, handeln med toxiskt avfall etc. Dessutom bör OECD kunna vara ett forum för jämförande utvärderingar av olika länders miljöpolitik, statistik osv.
En lång rad organisationer är viktiga i skyddet av den globala miljön. Inom FN-systemet är de viktigaste FAO, WHO, UNDP och UNEP. Dessutom spelar Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna viktiga roller. Också andra organ, som WMO är viktiga.
I det globala arbetet är det viktigt att skilja ut olika rofler: den normativa rollen (UNEP. WMO, WHO, FAO), den förhandlande (UNEP, FAO), den stödjande (UNDP, FAO), den finansierande (Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna, UNDP) och till sist den kunskapsskapande rollen (t.ex. IPCC).
Globala miljöfrågor består av en lång rad olika frågor. Vi har valt att skilja mellan egentligt globaia miljöfrågor, som skyddet av atmosfären, miljöfrågor som finns 1 de flesta länder, som avskogning, och miljöfrågor som beror av internationell handel, som handeln med toxiskt avfall. De måste hanteras på olika sätt. Det är viktigt att en klar rollfördelning utvecklas för hur dessa olika frågor skall hanteras. Sverige bör driva miljöfrågorna i FN:s olika fackorgan och inom bankerna och arbeta för att en tydlig rolfördelning skapas.
I en mera tydligt definierad rollfördelning bör UNEP:s roll sannolikt renodlas till att handla om de egentligt globala miljöfrågorna, med särskilt ansvar för förhandlingar och konventioner därom.
— Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling Bilaga 7.1
(Ds 1988:35)
Under 1987 startade ett utredningsarbete inom regeringskansliet som en beredskap för att bedöma det långsiktiga behovet av förändringar av de regler som rör hushållningen med naturresurser bl. a. i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. En arbetsgrupp med deltagare från berörda departement har studerat vad som i ett långsiktigt perspektiv kan hända med kulturlandskapet. Som ctt led i detta utredningsarbete presenterades rapporten MARK & VATTEN ÅR 2010 — Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds 1988:35).
Innehåll, syfte m. m.
MARK & VATTEN år 2010 är ingen traditionell utredning som avslutas med förslag till lagändringar eller andra åtgärder. Rapporten innehåller ett tiotal fristående uppsatser och ger historiska perspektiv, framtidsbilder och synpunkter på vilka möjligheter det finns att påverka utvecklingen.
Syftet med rapporten är dels att försöka belysa de förändringar som är aktuella i kulturlandskapet och att öka beredskapen när det gäller den långsiktiga hushållningen med naturresurser, dels att stimulera framtidstänkandet i kommunerna inför deras arbete med de första översiktsplanerna enligt plan- och bygglagen (1987:10).
Några slutsatser m.m. — Nya förutsättningar och förändrade anspråk på olika naturresurser
medför konsekvenser för mark- och vattenanvändningen och miljöför-
hållandena. Landskap formas i sina huvuddrag av den tekniska, ekono-
miska och sociala utvecklingen. Utvecklingen inom tre politikområden
är särskilt avgörande för hur framtidens landskap kommer att gestalta sig
och vilka miljöförhållandena kommer att vara år 2010. Det gäller infra-
strukturen för produktion och teknisk försörjning, det gäller utvecklingen
i jord- och skogsbruket och det gäller vår energiförsörjning. — Miljösituationen är av grundläggande betydelse för livsbetingelser och
utvecklingsförutsättningar år 2010. Miljöarbetet måste bedrivas paral-
lellt på internationell och nationell nivå. — Den regionala utvecklingen i Sverige bestäms inte bara av förhållande-
na inom landet. Vi är i hög grad beroende av den internationella
utvecklingen inom ekonomi och handel. — Energiplaneringen och den kommunala översiktliga fysiska planeringen
bör bedrivas så att de stödjer varandra. Trots alla osäkerheter om bl. a.
energipriser och teknikutvecklir:g gäller det att klarlägga de lokala ener-
giresurserna och att bygga upp en handlingsberedskap. — Den svenska genomsnittskommunen riskerar att mista en tredjedel av
sin åkermark. Kommunernas åsikter uttryckta i de kommunomfattande 44
översiktsplanerna kan spela en viktig roll, när det gäller att hantera de kommande omvälvningarna inom jordbruket. Bilaga 7.1 — Den svenska skogen kommer år 2010 att vara systematiskt genomarbetad och utgöra en kulturskog. Naturskog kommer endast att finnas kvar inom reservat och i delar av den fjällnära skogen. Samtidigt kommer lövinslaget att öka. Kunskapsnivån och intresset för naturvårdssynpunkter kommer att öka både inom bondeskogsbruket och storskogsbruket. — Avgörande faktorer för det framtida odlingslandskapet är utvecklingen av de globala miljöproblemen, skogsindustrins avsättningsmöjligheter samt möjligheterna att odla och avsätta cnergi- och industrigrödor.
Det svenska kulturlandskapet år 2010 Den bild uppsatserna redovisar av kulturlandskapet år 2010 pekar mot ungefär den här utvecklingen: e Det geografiska mönstret i stort kommer inte att förändras påtagligt. Ett spritt nätverk av orter av skiftande storlek kommer fortfarande att vara kännetecknande för Sverige. Befolkningen förväntas inte öka, om inte invandringen ökar. Folktätheten kommer i stort att motsvara dagens mönster, även om storstadstriangeln eventuellt kommer att öka sin dominans något. Miljöfaktorer kommer att få större betydelse för människornas val av bostadsort. e Infrastrukturutbyggnaden kommer att innebära cen satsning på bland annat snabbtåg, kombitransporter och ökad flygverksamhet. Miljövänliga transportalternativ kommer att utvecklas och prioriteras. Storstädernas problem kommer att bli särskilt uppmärksammade. e Omställningen av energisystemet leder till avveckling av kärnkraften och till introduktion av naturgas samt till satsning på inhemsk förnybar energi i form av vindkraft och cenergiodlingar. Bebyggelsestrukturen kommer därför inte att förändras med hänsyn till energifaktorerna. e Den åkerareal, som behövs för att klara landets behov av livsmedel, kommer att vara väsentligt mindre än i dag. Nya former av jordbruksföretag kommer att utvecklas, och deltidsarbete blir vanligare i jordbruket. En del av åkermarken kommer att användas för energigrödor eller för nya odlingsformer, till exempel agroforestry. Dessutom kommer cen del åkermark att skogsplanteras, dels för ökad virkesproduktion, dels för att skapa nya rekreationsområden i tätbefolkade områden. Den ekologiska funktionen i odlingslandskapet kan komma att behöva restaureras genom miljö- och landskapsvårdande åtgärder såsom återskapande av tidigare våtmarker och vattendrag. Fastighetsägarna kommer liksom nu att ha stor betydelse för vården av vardagslandskapcet, varför nya stimulerande incitament kan behövas. Hävden av odlingslandskapet kommer att vara beroende av de ekonomiska möjligheterna att erbjuda produkter som efterfrågas på marknaden (träfibrer, livsmedel, energiråvaror, ekologisk nytta och rekreation). e Huvuddelen av skogen kommer att vara en kulturskog med ett väsent- 45
ligt ökat virkesförråd. Den kan väntas ha ökad lövträdsinblandning samt ökad lövskogsareal. Bilaga 7.1 Avsättningen och efterfrågan på skogsindustrins produkter kommer att få stor betydelse för skogens utseende. e Det behövs mycket arbete för att behålla en levande landsbygd och för att utveckla resurserna och skapa bärkraftiga företag.
rapporten MARK & VATTEN år 2010 — Bilaga 7.2
Framtidsbedömningar om kulturlandskapets utveckling (Ds 1988:35)
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen (som bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i Uppsala, Östergötland, Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län), statens naturvårdsverk, statens energiverk, socialstyrelsen, televerket, statens järnvägar, sveriges meterologiska och hydrologiska institut, luftfartsverket, statens geotekniska institut, naturhistoriska riksmuseet, universitets- och högskoleämbetet (som bifogat yttranden från universiteten i Göteborg, Linköping, Lund och Umeå samt tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola), forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, statens kulturråd, fiskeristyrelsen, sveriges lantbruksuniversitcet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, centralnämnden för fastighetsdata, delegationen för glesbygdsfrågor (I 1977:02), expertgruppen för forskning och regional utveckling (1 1979:E) svcriges geologiska undersökning, statskontoret, statistiska centralbyrån, energiforskningsnämnden, statens vattenfallsverk, statens kärnkraftinspektion, Sydvästra skånes kommunalförbund, Nordvästra skånes kommunalförbund, Göteborgsregionens kommunalförbund, Kungliga vetenskapsakademin, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Institutet för framtidsstudier, Länsmuseernas samarbetsråd, Riksförbundet för hembygdsvård, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska hamnförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska turistföreningen, Sveriges riksidrottsförbund. Centralorganisationen SACO/SR, Kraftverksföreningen, Sveriges Arkitekters Riksförbund, Föreningen för samhällsplanering, Hyresgästernas riksförbund, SABO, Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska fjällklubben, Svenska samernas riksförbund och Folkpartiets länsförbund i Uppsala län.
Vidare har yttranden inkommit från länsstyrelserna i Uppsala län, Kronobergs län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län (som bifogat yttrande från skogsvårdsstyrelsen i länet), Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län, Västernorrlands län och Västerbottens län samt från landstingen i Stockholms län, Östergötlands län och Västernorrlands län. Dessutom har yttranden inkommit från följande kommuner Bräcke, Eskilstuna, Falkenberg, Falköping, Gotland, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Höganäs, Jokkmokk, Kungälv, Lerum, Linköping, Ljusdal, Lomma, Luleå, Lund, Malmö, Mark, Munkedal, Nässjö, Rättvik, Skellefteå, Sollentuna, Sotenäs, Strömsund, Tierp, Timrå, Tomelilla, Täby, Uddevalla,
Vallentuna, Vilhelmina, Vårgårda, Västerås, Ystad, Åmål, Älmhult, Ödeshög, Örnsköldsvik och Östhammar.
Regionala miljöanalyser Bilaga 7.3
— rapport från naturvårdsverket 1989-09-12
Bakgrund Regeringen gav genom beslut den 17 juni 1988 länsstyrelserna i samtliga län i uppdrag att analysera och redovisa det regionala miljötillståndet. Samtidigt uppdrogs åt statens naturvårdsverk att ställa samman länsstyrelsernas redovisningar och att med eget yttrande redovisa dessa till regeringen senast den I5 september 1989.
Till uppdraget fogades en promemoria med vissa riktlinjer betr. arbetets bedrivande och redovisningens innehåll.
Av promemorian framgår bl. a. att man bör — ange de viktigaste miljöproblemen och deras orsaker — redovisa förväntade miljöbelastningar — analysera orsakerna bakom de redovisade miljöproblemen — diskutera tänkbara åtgärder inkl. översiktliga bedömningar av kostna-
der och ansvarsfördelning — redovisa vilken prioritering av egna erforderliga arbetsinsatser som
man finner motiverad — bedöma vilka åtgärder som kan behöva vidtas av andra myndigheter på
central, regional och lokal nivå — utforma redovisningen så att den kan ligga till grund för bedömningar
av resursbehov m. m.
Ett antal exempel nämns på vad redovisningen kan innefatta: e miljöpåverkande verksamheter och påverkade områden e miljöpåverkan från verksamheter utanför regionen e områden utsatta för stark landskapsförändring e verksamheter och områden som är särskilt känsliga för miljöpåverkan
Vidare sägs att länsstyrelsernas arbete bör — bygga på befintliga uppgifter — ske i fortlöpande kontakt med naturvårdsverket samt — it kontakt med kommuner, mellankommunala planeringsorgan och
landsting.
Uppdraget till länsstyrelserna är med andra ord mycket brett formulerat. Möjligheterna att på den tid som stått till förfogande åstadkomma en fullständig miljöanalys är självklart begränsade.
Vad gäller naturvårdsverkets insatser sägs bl. a. — att verket i viss utsträckning bör kunna medverka med råd och vägled-
ning i olika avseenden bl.a. vad gäller den tekniska utformningen av
länsstyrelsernas redovisningar (i samråd med boverket) — att verkets sammanställning bör vara utförd så att den kan ligga till
grund för bedömningar och prioriteringar av redovisade åtgärds- och
resursbehov.
Samråd Boverket har avgett samrådsyttrande över naturvårdsverkets samman- Bilaga 7.3 ställning i vilket verket för det fortsatta arbetet vill framhålla vikten av att miljöanalyserna planeringsanpassas och att rapportering inordnas i länsstyrelsernas regionala underlagsmaterial för kommunernas översiktsplanering. Boverket påpekar också att det är viktigt att ”miljöfrågor” inte görs synonymt med ”miljöproblem”, dvs. att man enbart får missförhållanden, skador och konflikter i tankarna. Det är viktigt att styra uppmärksamheten även i positiva banor, att lyfta fram sådana miljövärden och ckologiska kvaliteter som det finns skäl att ta tillvara och som annars riskerar att gå förlorade.
Naturvårdsverkets sammanställning av länsstyrelsernas redovisning med vissa kommentarer Samtliga länsstyrelser har lagt ned ett omfattande arbete på att beskriva miljösituationen i resp. län och olika hot mot miljön. Därmed har man för första gången fått en bred och sammanhållen miljöbeskrivning för varje län.
Att upprätta och förankra en dokumentation av det här slaget är mycket tidsödande. Det är därför inte förvånande att flertalet länsstyrelser haft svårt att hinna med i vissa led i arbetet. Det gäller speciellt kontakterna med kommuner m. fl. organ i länet och utarbetandet av konkreta åtgärdsprogram.
Miljöredovisningarna har disponerats efter olika miljö- och problemtyper. Luftföroreningarna har inte fått någon separat behandling utan redovisas där deras effekter gör sig märkta, t.ex. under mark, vegetation och grundvatten eller tätorter.
Mark, vegetation och grundvatten Till följd av en hög deposition av försurande ämnen — i huvudsak av utländskt ursprung — är marken försurad i stora delar av Syd- och Mellansverige. Nedfallet tycks ha börjat att minska något men ligger i Syd- och Västsverige ofta långt över den s.k. kritiska belastningen. De låga pHvärdena i marken frigör olika metaller som påverkar växtligheten negativt, bl.a. skogen. Lågt pH och hög kvävemättnad i marken medför ökat läckage till omgivande vatten av både metaller och växtnäringsämnen.
Försurningens påverkan på skogen belyses bl.a. med hjälp av trädens barrförluster i olika delar av landet. Stora barrförluster konstateras i både norr och söder. I norr torde dock klimatfaktorer spela en större roll än luftföroreningar. Flera länsstyrelser ser vitaliseringsgödsling av skogen som en adekvat åtgärd i avvaktan på kraftigt minskade utsläpp av försurande ämnen.
Utlandets bidrag till försurningen betonas av många län. Åtskilliga konstaterar att de svenska nationella utsläppsmålen kan bli svåra att nå 49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90. Bilagedel
utan ytterligare åtgärder (utöver de beslutade). Det gäller spec. kväveox-
iderna. Bilaga 7.3
Luftdepositionen av metaller har halverats i Syd- och Mellansverige. Mycket mer deponeras i söder än i norr. Det mönstret bryts ibland av stora punktutsläpp (t. ex. Rönnskär).
I områden med sura marker förekommer också problem med surt grundvatten, främst i privata brunnar. Flera län förespråkar en fortsatt bidragsgivning för att stimulera innehavarna till åtgärder. I jordbruksbygderna har grundvattnet ofta höga nitrathalter, inte sällan högre än gällande riktvärden. Här föreslås inga särskilda åtgärder.
Åtskilliga län redovisar läget vad gäller radon och cesium.
Sjöar och vattendrag Omkring 15 000 sjöar och upptill 100000 km rinnande vatten är skadade av försurning med bl. a. stora skador på fiskfaunan som följd. Försurningen har främst drabbat län i Syd- och Mellansverige men också delar av flera nordliga län.
Många länsstyrelser betonar att kalkningen av vatten och mark måste fortsätta i stor skala till dess att nedfallet av försurande ämnen når ned till den kritiska belastningen.
Bland föreslagna åtgärder märks fortsatta begränsningar av punktutsläpp och av avgaser från trafiken.
Malmöhus, Kristianstads, Skaraborgs och Södermanlands län anger cutrofieringen som ett av de allvarligaste miljöproblemen. Tack vare utbyggnaden av de kommunala reningsverken har en av de viktigaste källorna för fosfor kraftigt strypts. Belastningen ligger dock ofta kvar på hög nivå, bl.a. på grund av det stora bidraget från odlad mark. Kvävchalten har fortsatt att öka inom stora delar av Syd- och Mellansverige.
I ca 10000 svenska sjöar har gäddorna kvicksilverhalter som överskrider svartlistningsgränsen. Försurningen bidrar starkt till att kvicksilver frigörs. Gamla punktkällor ( gruvor m. m.) läcker stora mängder metaller till bl.a. Dalälven och Bottenhavet.
Länen relaterar ofta halterna av olika ämnen i vatten till SNV:s (prel) bedömningsgrunder för vattenkvalitet. Dessa utgår ifrån ”näturlig bakgrund” och indelar vattnen i olika klasser, alltefter hur förhöjda halterna är.
Radioaktivt cesium anrikas kraftigt i fisk och är därför ett problem även i sjöar och vattendrag. Halterna väntas avta långsamt och nå gränsvärdet först om 10—40 år.
På allt fler ställen i jordbrukslänen påvisas olika bekämpningsmedel i vattendrag.
Miljösituationen i de fyra stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren) särredovisas. Flera förbättringar kan konstateras. Det gäller bl.a. förekomsten av kvicksilver, fosfor och organiska ämnen. Miljöarbetet samordnas av vattenvårdsförbund, kommittéer eller liknande. Därigenom blir det lättare både att sätta upp mål för vattenkvalitén och att planmässigt åtgärda olika utsläppskällor. 50
En förstärkning av resurserna för arbetet med de stora sjöarna föreslås. — Prop. 1990/91:90
Bilaga 7.3
Kust och hav . Länens miljöredovisning inriktas mer på kustområdena än på det öppna havet, där mätdata finns i mindre grad.
Eutrofieringen är mest uttalad i Östersjön och på västkusten. I Bottenhavet och Bottenviken är det i huvudsak fråga om lokal påverkan. En stor del av belastningen av växtnäringsämnen på Östersjön härrör från utsläpp till havet från andra kuststater och från nedfall via luften.
Bottniska viken uppvisar en förhållandevis stor påverkan av metaller och klorerade organiska ämnen.
Miljökvalitén i Kattegatt bestäms i hög grad av tillförseln av förorenat
vatten från Östersjön och Öresund. Skagerrak påverkas i hög grad också av
strömmar från södra Nordsjön. I Västerhavet sätter överfiskningen tydliga spår i havet.
Från de två Skånelänens sida föreslås långtgående åtgärder i syfte att drastiskt minska utsläppen av bl.a. växtnäringsämnen till Hanöbukten,
Öresund och Skälderviken.
Östersjön hör som nyss nämnts till de havsområden som är mest påver- | kade av eutrofiering. Härtill kommer överlag förhöjda metallhalter och (ställvis) höga halter av klorerade organiska ämnen. De senare härrör bl. a. från massaindustrin men även från andra utsläpp samt långväga transporterade föroreningar. Effekterna av DDT och PCB på örnar och sälar är kända sedan länge. Bland metallerna framhålls särskilt kvicksilver, som pga. försurningen riskerar att tillföras havet i ökade mängder.
Tätorter Tätortsluften har på senare år förbättrats väsentligt när det gäller svaveldioxid. Det har kunnat ske tack vare minskad kol-/oljeeldning och omläggningen till fjärrvärme. Även sothalterna har reducerats.
SNV:s (föreslagna) riktvärden för kvävedioxid och koloxid överskrids i 25—30 tätorter. Utsläppen härrör mest från biltrafiken och märks främst i tätorternas centrala delar. Riktvärdet för svaveldioxid överskrids endast i Skåne och då mycket till följd av importerade föroreningar.
På grund av inversion vintertid uppträder höga luftföroreningshalter även i mindre orter i Norrlands inland.
Flertalet länsstyrelser behandlar inte luftföroreningarnas eventuella hälsoeffekter. Några anser att sådana effekter förekommer. Ett par länsstyrelser pekar också på behovet av skärpta gränsvärden med hänsyn till att hälsoeffekter bedöms uppstå även vid lägre halter.
Av länens redovisningar framgår att ett stort antal människor störs av buller, de flesta pga. biltrafiken. Förslagen till mål och åtgärder är oftast försiktigt formulerade. Ansvaret anses i första hand vila på kommunerna (trafiksaneringsplaner o. d.) De län som kommenterar generella riktvärden för buller (inne resp. ute) stöder de förslag, SNV lämnat till regeringen. 51
Speciellt förorenade områden
Länsstyrelsens miljöplanegrupp i Malmöhus län föreslår att hela länet Bilaga 7.3
förklaras som miljöskyddsområde i miljöskyddslagens mening.
Tätortsregionen Göteborg — Lysekil — Trollhättan behandlas av de två berörda länsstyrelserna, som finner anledning att utreda förutsättningarna för att inrätta ett miljöskyddsområde. SNV anser förslaget vara motiverat.
Även för andra förorenade områden behandlas behovet av särskilda bestämmelser. Det gäller bl. a. Skälderviken, Hanöbukten och Sundsvalls —- Timråområdet.
Landskaps- och biotopförändringar Samtliga länsstyrelser rapporterar en fortgående storskalig förändring av det svenska landskapet i huvudsak till följd av den utveckling som sker inom de arcella näringarna.
Landskapet utarmas alltmer på såväl naturliga biotoper som på vissa kulturpåverkade biotoper. Därmed försvinner också en mängd växt- och djurarter.
Skogslandskapet förändras främst av moderna skogsbruksmetoder som kalkhyggesbruk, monokulturer, markavvattning, skogsbilvägar och markberedning. Bland de biotoper som är mest hotade nämns oftast urskogar, sumpskogar, ädellövskogar och blandskogar. Fjällänen tar alla upp hoten mot den fjällnära skogen. |
Till de motåtgärder som omnämns mest frekvent hör införandet av mer bindande regler i skötsel- och skogsvårdslagen, vidgad tillståndsplikt/ samråd och avskaffande av olika bidrag för exploatering (t.ex. skogsbilvägar). Vidare framhålls bristen på bl.a. personalresurser för naturvårdsfrågorna vid miljövårdsenheterna.
Jordbrukslandskapets förändring består dels av igenväxning av öppen mark dels i undanröjande av olika odlingshinder. Länsstyrelserna i Norrland betonar särskilt mycket vikten av att bibehålla det öppna landskapet medan man i sydligare län särskilt slår vakt om det gammaldags odlingslandskapet med dess särskilt rika fauna och flora. Många län pekar på nyttan av det s.k. NOLA-anslaget och vill ha mer pengar för direkt stöd (kompensation) till de bönder som åtar sig att hävda bl.a. ängs- och hagmarker.
De flesta länsstyrelser hänvisar också till bristen på kunskap om olika biotoper som ett hinder både när det gäller att ställa krav i samband med olika arbetsföretag och när det gäller arbetet med att mer permanent skydda hotade naturtyper.
Naturvård Bara en mindre del (ca 30926) av de områden som är av riksintresse för naturvård och friluftsliv har för närvarande skydd enligt naturvårdslagen. Bland särskilt skyddsvärda områden nämns urskogar/naturskogar, naturligt gräsbärande marker och våt marksområden. Med nuvarande bestäm- 52
melser och resurser kommer det ta decennier att tillgodose skyddsbehovet.
Då har endast de s.k. riksobjekten beaktats. Vissa särskilt hotade biotoper = Bilaga 7.3
behöver ett generellt skydd t.ex. bäckraviner, små naturliga vattendrag, hagar, strandängar m. fl.
Naturresurser och hushållning De naturresurser som behandlas av länen är grus, torv och vattenkraft. Några län tar också upp tillgångarna på vatten och deras användning.
Grusbristen framhålls som ett problem i flera län. Regionala grushållningsplaner ses som en hjälp att klara försörjningen och undvika konflikter. En ökning av bergtäkterna anses kunna bidra till minskade konflikter om kvarvarande grus.
Torvtäkterna behandlas främst av Norrlandslänen. Man pekar både på konflikter med naturvården och negativ påverkan på kvalitén av omgivande vatten.
Flertalet län tar upp frågor om vattenkraft och regleringar. I norra Sverige är man särskilt bekymrad över det hot som minikraftverken utgör för smärre vattendrag.
Friluftsliv Problemen för friluftslivet finns framför allt i närheten av större tätorter och i områden med stor andel jordbruksmark (t. ex. Malmöhus län). Bullerstörningar från skjut- och motorbanor omnämns av många länsstyrelser som en negativ faktor.
På större avstånd från tätorterna medför det moderna skogs- och jordbruket försämringar för friluftslivet genom bl.a. olämpligt upptagna hyggen, försvinnande ängs- och hagmark o. d.
En bättre fysisk planering omnämns som ett medel att minska konflikterna rörande friluftslivet, t. ex. samlokalisering av bullrande friluftsaktiviteter.
Kommunal miljövård Hälften av länsstyrelserna behandlar den kommunala miljövården och då särskilt läget beträffande kommunernas övertagande av miljötillsynen, deras resurser och förekomsten av kommunala miljövårdsproblem. Politiskt beslutade miljövårdsprogram finns nu i närmare hälften av alla kommuner.
Utsläpp m.m. För några län finns en rätt detaljerad genomgång av de miljöstörande verksamheterna (punktkällorna).
Flertalet länsstyrelser har försökt uppskatta de samlade utsläppen i länet av vissa viktiga ämnen, främst svavel- och kväveoxidutsläpp till luft och 53
av fosfor och kväve till vatten. I ett antal fall anges också hur utsläppen fördelas sektorvis. Bilaga 7.3
Förslag till åtgärder Länsstyrelserna föreslår eller skisserar en mängd åtgärder för att motverka miljöproblemen. Många av förslagen utgår från de målsättningar som fastlagts på nationell nivå, andra härrör från resp. läns egen problembeskrivning. Behovet av att på olika sätt verka för en minskad import av föroreningar framhålls av de flesta. I övrigt riktar sig åtgärdsförslagen ofta med tydlig adress till olika nivåer i den svenska miljöadministrationen.
Biltrafikens roll som källa till olika luftföroreningar betonas av de flesta. Bland åtgärderna nämns bl.a. förbättrad kollektivtrafik, planering av bebyggelse, överföring av godstransporter till järn väg.
Åtgärder mot luftutsläppen (svaveldioxider, kväveoxider och kolväten) står oftast i centrum när det gäller åtgärder mot industrins och energiproducenternas utsläpp. Här har länsstyrelserna själva en viktig roll som prövnings- och tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen.
Utsläppen av kväve och fosfor från kommunala avloppsreningsverk behandlas relativt ingående. Åtgärderna gäller såväl skärpta krav på kväve- och fosforreduktion som restaurerade ledningsnät och minskad bräddning, men även införande av fosforfria tvätt- och diskmedel.
Åtskilliga förslag förs fram inom avfallsområdet, men de är ofta av en mer allmän karaktär (ökad källsortering, återvinning, en utvidgning av kommunernas ansvar o.d.) Kalmar län föreslår en nationell plan för att reducera avfallsmängderna med 50 960 till år 2000.
För jord- och skogsbruket finns en mängd förslag till åtgärder. Många går ut på att reducera utsläpp av olika näringsämnen till vatten och luft. Andra inriktas på att bevara landskapsbilden och hotade biotoper inklusive djur och växter. I en del fall föreslås åtgärder som har båda dessa syften t.ex. etablering av våtmarker som ”kvävefällor” och olika begränsningar av markavvattningsprojekt (i syfte att bevara biotoper och förhindra läckage av näringsämnen).
Bullerstörningar belyses av alla länsstyrelser, särskilt bullret från biltrafiken. Två länsstyrelser anser att en övergripande aktionsplan bör utarbetas mot buller. Flertalet åtgärdsförslag riktar sig mot kommunerna.
Många län efterlyser ökade insatser och ctt bättre stöd från central nivå när det gäller kemikalieanvändningen.
En stor del av de förslag som lämnas i fråga om skärpt lagstiftning gäller just naturvården, framför allt skogs- och jordbruket.
Åtskilliga länsstyrelser framhåller behovet av en förstärkt och samordnad regional miljöövervakning.
Som särskilda åtgärder till följd av arbetet med de regionala miljöanalyserna föreslår naturverket att en större satsning (i form av aktionsplaner e.d.) görs beträffande kemikalieanvändningen, bullerstörningarna och landskapsförändringar orsakade av i första hand skogs- och jordbruket.
Vidare föreslås cn upprepning av de regionala miljöanalyserna med ett 3—6 årigt intervall. En uppdelning av rapporterna i en tjänstemannadel = Bilaga 7.3 och en politiskt förankrad del av den typ som lämnats av länsstyrelsen i i Västernorrland förefaller lämplig.
boverket, utvecklingsrådet för Bilaga 7.4
landskapsinformation, Svenska kommunförbundet och statskontoret Handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data — med utgångspunkt från fysisk planering
och naturresurshushållning
Regeringen gav i september 1988 uppdrag till lantmäteriverket, boverket, Utvecklingsrådet för landskapsinformation, Svenska kommunförbundet och statskontoret att utreda olika delfrågor kring hantering av lägesbestämd information. Uppdraget skulle dels utföras genom utredningsinsatser, dels som försöksverksamhet på länsstyrelser.
En utgångspunkt för uppdragen är informationsbehovet för fysisk planering och hushållning med naturresurser. Under arbetet konstaterade utredningen att vissa problem inom detta område bara går att komma tillrätta med genom lösningar som gäller användning av lägesbestämda data överhuvudtaget. Flera förslag har därför större räckvidd än området fysisk planering och naturresurshållning.
Eftersom uppdragen har ett starkt inbördes samband bildades en gemensam samrådsgrupp. Till denna knöts även naturvårdsverket. Samrådsgruppen beslutade att samlat redovisa de delar i uppdragen som är av samrådskaraktär. Resultatet av samrådsgruppens arbete redovisades i ett handlingsprogram.
Utredningens förslag Med förslaget till nationellt handlingsprogram läggs en grund för hur lägesbestämda data i ADB-form ska kunna hanteras på ett mer cffektivt sätt. Handlingsprogrammet ska ses som ett första steg mot en infrastruktur för utbyte av geografiska data. Förslagen syftar till att aktörer inom detta område ska handla så att en samverkan kring utbyte av lägesbestämda data underlättas. Det är också angeläget att fortsatt utveckling inom området sätts i relation till det nationella handlingsprogrammet.
Förslagen handlar om att utifrån gemensamma principer: — undanröja grundläggande hinder för datautbyte, — visa på cen organisation som främjar datautbytet, — skapa klarare principer för finansiering vid utbyte av lägesbestämda
data, — öka datautbyte på olika ambitionsnivåer, — föreslå fortsatt försöks- och utvecklingsverksamhet
I de gemensamma principerna skisseras utgångspunkterna för en infrastruktur. En av dessa är att de största samhällsekonomiska vinsterna finns att hämta genom en samverkan kring de kostsammaste momenten, datafångst och ajourhållning. Detta utesluter självfallet inte att samverkan är intressant även för andra moment.
Några grunddrag i infrastrukturen är: — registrering vid källan — registrering sker för den egna användningen eller som tilldelad myndig- 56
hetsuppgift. Samverkan baseras på databaser som byggts upp på detta
sätt. Bilaga 7.4
— databaserna struktureras enligt gemensamma standarder och normer. — data hålls tillgängliga från den egna databasen eller förs över till gemen-
samma databaser.
Utredningen pekar också på vikten av tydliga och fogiska ansvarsförhållanden vad gäller datafångst, ajourhållning, distribution, drift, systemutveckling och systemförvaltning.
Undanröja grundläggande hinder för datautbyte e Teknisk standardisering För utbyte av lägesbestämda data blir tillämpningen av begreppet ”öppna system” viktig. Utredningen rekommenderar att geografiska informationssystem (GIS) ska byggas upp efter vissa standarder, som i möjligaste mån ansluter till SPTM (statsförvaltningens portabla tillämpningsmiljö).
Genom att välja ett leverantörsoberoende operativsystem kan man få program som går att anpassa till många olika datorer.
Utredningen föreslår att statliga myndigheter och kommuner aktivt bör verka för att begreppen öppna system/SPTM tillämpas vid specifikation, upphandling och användning av GIS-verktyg.
Vidare föreslås att statskontoret kartlägger befintliga GIS-programvaror där främst möjligheterna till datautbyte mellan olika system studeras. Kommunikation mellan stat och kommun bör särskilt uppmärksammas.
e Innehållsmässig standardisering Arbetet med innehållsmässig standardisering bör bedrivas skyndsamt. Först bör standarder rörande datahanteringen (s.k. innehållsmässig standardisering och standardisering av överföringsformat) utvecklas.
Strategin är att ansluta till en internationellt accepterad överföringsstandard.
Inga färdiga standarder finns för närvarande. Förslagen till strategier som rör standardiseringen kan därför inte avse val av standarder utan måste i stället främst avse viljeyttringar och vägval utgående från den standardiseringsverksamhet som nu pågår.
Myndigheter med egen GIS-utveckling bör eftersträva en samordning med standardiseringsprojektet. Det är också viktigt att en uppslutning sker kring ULI/SIS-STGs arbete inom standardiseringsområdet.
Utredningen föreslår att statskontoret och ULI/SIS-STG samverkar kring standardiseringslösningar och införandestrategier. Även berörda departement föresiås ålägga sina myndigheter att följa ULI/SIS-STGs standarder, likaså att Svenska kommunförbundet rekommenderar kommunerna att göra detta.
Bilaga 7.4
De nya möjligheter ADB-tekniken ger i hanteringen av lägesbestämda data innebär också ökade problem vad gäller säkerhet och sårbarhet. Särskilt gäller det vid sammanställningar av data från olika databaser. Tre frågor kräver enligt utredningen särskild uppmärksamhet vid GIS-användning: — sekretess — kommunikation — personlig integritet
En utredning har arbetat fram förslag om hur sekretessfrågorna ska hanteras vad gäller landskapsinformation. Klara ansvarsförhållanden är här av central betydelse. Beslut med anledning av utredningen kommer att följas av anvisningar från överbefälhavaren.
Statskontoret och Svenska kommunförbundet föreslås få i uppdrag att utarbeta anvisningar för hur säkerhetsfrågor som inte har att göra med sekretess ska hanteras i GIS-sammanhang. Om behov finns att komplettera lagstiftning och ÖB:s anvisningar vad gäller sekretess bör detta också ingå i uppdraget.
Organisation som främjar ökat datautbyte Utredningen föreslår att SamGIS-organisationer skapas för regional samverkan mellan intressenter på frivillig grund. Det är mycket viktigt att intressenter inom fysisk planering och naturresurshushållning är anknutna till organisationen, främst då länsstyrelsen och kommuner. Den regionala lantmäteriorganisationen bör också finnas med bland intressenterna. Deltagande bör också vara öppet för t.ex. försvarsmyndigheter, ledningsdragande verk och andra affärsverk, FoU-organ samt privata intressenter.
Den regionala organisationen bör ha tillgång till kommunikationsmöjligheter för dataöverföring, datorutrustning och GIS-program samt en katalog över befintliga register. Den bör som en miniminivå också ha tillgång till kompetens kring: e översikt över befintliga register, e kommunikationskompetens, e kunskap att. hantera GIS-verktyg e beställarkompetens på GIS-programvara och databaser, e sakområdeskompetens för analys och bearbetning.
J handlingsprogrammet föreslås: att medel anslås till statliga intressenter i 2—3 län inom fysisk planering
och naturresurshushållning som vill delta i SamGIS-organisationer att en nationell samverkansorganisation bildas för att stödja de regionala
Organens verksamheter samt för samordning av nationell utvecklings-
verksamhet
Klarare finansiella principer vid utbyte av lägesbestämda data Finansiering vid utbyte av lägesbestämda data rymmer idag ett flertal Bilaga 7.4 problem. T. ex. bedriver många myndigheter sina verksamheter med blandad finansiering, dvs. både med anslag från staten och med inkomster från tjänster och produkter på en marknad. Detta innebär — oklara ansvars- och konkurrensförhållanden myndigheter emellan och
mellan myndigheter och privata företag — ”hårdare” relationer mellan blandfinansierade och anslagsfinansierade
myndigheter. De anslagsfinansierade har svårare att få tillgång till data — att de blandfinansierade myndigheterna får olika roller att hantera
inom samma myndighet
För att reda ut den nu oklara situationen vad gäller finansiering föreslås följande: — att en uppdelning görs mellan anslagsfinansierade basdata och övriga
data som intäktsfinansieras — Regeringen avgör, på förslag från resp myndighet, vilka data som ska
räknas till anslagsfinansierade basdata — Myndigheter ska fastställa kostnader för produktion, lagerhållning och
distribution av sina data. Även finansieringskälla ska härledas — Generella avtal mellan olika aktörer bör prövas som ctt sätt att under-
lätta datautbytet.
Öka datautbvtet
Åtgärder på tre nivåer föreslås för ett ökat datautbyte:
— katalog över databaser, — söksystem för plancringsinformation, — utbyte av detaljerade data.
e Katalog över databaser Utredningen föreslår att kataloger över register med lägesbestämda data skapas centralt och regionalt. I första hand ska katalogerna innehålla ADBbaserade register, men om möjligt även manuella register.
Lantmäteriverket bör få ansvaret för systemutveckling av katalogerna i nära samarbete med den nationella samverkansorganisationen. Driftsansvar bör för den centrala katalogen ligga på LMV, medan SamGIS-organisationerna bör ansvara för driften av resp. regional katalog.
e Söksystem för planeringsinformation För de som arbetar med fysisk planering och natutresurshushållning finns ett stort behov att få överblick över vad som gäller i bestämda områden. Det handlar då om att samlat kunna se uppgifter från många sektorer och verksamheter. I dag krävs mycket arbete för att åstadkomma denna överblick.
En lösning på detta är att samla sökinformation i vad som i utredningar 59
kallas söksystem. Med sökinformation menas sådan information som för ett bestämt geografiskt område: Bilaga 7.4 — talar om vilken typ av uppgift som berör området (t. cx. vilka bestäm-
melser, vilka anspråk och plancringsöverväganden som finns på markoch vattenanvändningen),
— ger hänvisning till det dokument där detaljerad information finns och
upplysning om vilken myndighet, organisation eller databas som har
denna information.
Söksystemet kan bygga på att data lagras i olika databaser, men via kommunikation och gemensam meny fås de olika databaserna att samverka.
Söksystem kan ha olika inriktning och omfattning. Antingen kan de vara rent alfanumeriska register med lägesbeteckningar som t. ex. fastighetsbeteckning, kommun och län eller också ingår även geometriska data (karta). Vilka data som ska ingå kan också övervägas. Dessa och ett antal övriga frågor återstår innan underlag finns för ett beslut. Därför föreslås försöksoch utvecklingsverksamhet kring söksystem (se nedan). |
Information lämplig att på sikt redovisa i ett söksystem för fysisk planering och naturresurshushållning är — planer, bestämmelser och beslut, — planeringsöverväganden, — sektorsanspråk, — faktaunderlag,
Boverket har ett särskilt ansvar för att försöksverksamhet med söksystem kommer igång.
e Utbyte av detaljerade data Behovet av utbyte på denna nivå kommer på sikt att öka kraftigt. I rapporten anges några frågor med anknytning till utbytet av detaljerade data, utan närmare förslag till hur denna kommunikation i detalj ska ordnas.
Detaljerade datan kan överföras på tre sätt:
1. Via postbefordrade datamedia som diskett, magnetband, optisk skiva eller motsvarande.
2. Via nät och med hjälp av modem mellan databas och användare. Användaren tar själv reda på var data finns och etablerar kontakt med rätt databas.
3. Via data- eller telenät där data går via en växelfunktion som kan koppla upp användare mot flera databaser samtidigt. Användaren behöver i förväg inte veta var data är lagrade.
Ju mer utbytet är automatiserat, desto större behov av standardisering — både tekniskt och innehållsmässigt.
På sikt bör utbytet kunna ske enligt det tredje sättet. För att främja ett utbyte av detaljerade data föreslås:
— att statskontoret ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för tillämpningen
av SOSIP och andra tekniska normer vid datakommunikation av detal-
jerade data inom GIS-området - LMV ges i uppgift att öka tillgänglighe- 60
ten till detaljerade data på konventionella datamedia, i synnerhet på
s.k. basdata, Bilaga 7.4 — att dataproducerande myndigheter i möjligaste mån gör sina lägesbe-
stämda data GIS-anpassade, — att möjligheterna att överföra detaljerade data via den föreslagna växel-
funktionen särskilt beaktas i den fortsatta försöks- och utvecklingsverk-
samheten.
Fortsatt försöks- och utvecklingsverksamhet Utredningen föreslår att regeringen avsätter 4 Mkr. per år under en treårsperiod för att utveckla utbytet av geografiska data genom — stöd till bildandet av SamGIS-organisationer i 2—3 län — utveckling av katalog över databaser — försök och utvecklingsverksamhet med söksystem för planeringsinfor-
mation.
e Stöd till bildande av SamGIS-organisationer Regeringen bör ge stöd till statliga regionala myndigheter i 2—3 län för att de ska gå in och aktivt delta i SamGIS-organisationer.
Utredningen anger inte vilka regioner som bör få detta stöd. Stödet förutsätter dock ett aktivt intresse från ett tillräckligt antal intressenter och att dessa har kompetens och resursmässiga möjligheter att driva en stadigvarande verksamhet.
I ett inledningsskede bör den nationella samverkansgruppen stödja bildandet av SamGIS-organisationer.
e Utveckling av katalog över databaser Lantmäteriverket föreslås få i uppdrag att systemutveckla katalog för databaser.
e Försök och utvecklingsverksamhet med söksystem för planeringsinformation I dag saknas tillräckligt underlag för beslut att införa ett sådant söksystem som beskrivits ovan. Ett antal frågor behöver därför enligt utredningen studeras vidare inför ett beslut i denna fråga. Detta vill vi ska ske dels genom centrala utredningsinsatser, dels genom försöksverksamhet i 2-—3 län. De föreslagna aktiviteterna kan ses som förberedelser inför en systemutveckling.
Några frågor som behöver studeras närmare är att: — precisera intressentbilden, — göra kostnads/nyttoanalys. — ta fram infologisk modell, — klarlägga ansvarsförhållanden, — ta fram finansieringsförslag, 61
— testa tänkbara komponenter i systemet för att precisera användarkrav — studera söksystemcets kopplingar till andra databaser med t.ex. miljöda- — Bilaga 7.4
ta.
GSD-FI med dess kopplingar till fastighetsdatasystemet och länsstyrelsernas länskataloger/R UM-register är möjliga delar i ett söksystem. Dessa system och register bör vara utgångspunkt för försöken.
Utredningen har enligt regeringsuppdraget haft samråd med: — Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) — Sjöfartsverket — Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. (SMHI) — Riksrevisionsverket (RRV) — Statistiska Centralbyrån (SCB) — Sveriges Geologiska undersökning (SGU) — Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)
Vidare har följande instanser inkommit med synpunkter till utredningen.
Överbefälhavaren, riksantikvarieimbetet och statens historiska muséer, skogsstyrelsen, kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med lantmäteriet, regionplancoch trafikkontoret samt Botkyrka kommun, länsstyrelserna i Södermanlands. Malmöhus. Värmlands och Norrbottens län, lantmäteriet i Östergötlands, Värmlands och Norrbottens län, Halmstad kommun, Köpings kommun och Västerås kommun samt Kommundata.
och hav (Havsresursdelegationen, naturvårdsverket, Bilaga 7.5
planverket 1985:4) Utvärdering av en försöksverksamhet om .
utveckling av metoder för fysisk planering i kustvatten och havsområden
Delegationen för samordning av havsresursverksamheten har i samråd med statens naturvårdsverk och statens planverk bedrivit en försöksverksamhet under åren 1980— 1984 för att ta reda på hur frågor om havets utnyttjande och skydd kan behandlas i kommunernas fysiska plancring. Arbetet har utförts tillsammans med Strömstads, Kävlinge, Landskrona och Oxelösunds kommuner i samarbete med länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Södermanlands län. Arbetet har bedri-. vits mot bakgrund av att förslaget till ny plan- och bygglag och naturresurslag ger kommunerna större möjligheter att behandla frågor om utnyttjande och skydd av naturresurserna i den kommunala planeringen.
I rapporten redovisas inledningsvis anspråk som riktas mot kustvatten och behovet av planering av kust- och vattenområden. I anslutning härtill anges de viktigaste havsresursfrågorna. Lagstiftning, ansvariga myndigheter och gränsfrågor berörs ingående.
En relativt omfattande beskrivning lämnas av själva försöksverksamheten. Erfarenheter från de olika områdena samt slutsatser och förslag till åtgärder redovisas. Stor vikt har lagts vid att redovisa kommunernas, länsstyrelsernas och de centrala verkens roll i verksamheten. I ett särskilt avsnitt redovisas en specialstudie om havsenergifrågor. Ett särskilt avsnitt har likaledes ägnats åt beskrivningar av miljöförhållanden.
Parallellt med försöksverksamheten har naturvårdsverket genomfört ctt forskningsprojekt ”Den marina kustzonen - bedömningsgrunder för planering”. (Arbetet har slutredovisats i rapporten ”Praktisk kustekologi”.) I detta arbete visas hur man med generella metoder kan arbeta fram vissa delar av ett naturvetenskapligt planeringsunderliag.
Avslutningsvis sammanfattas slutsatserna av den bedrivna verksamheten samt lämnas förslag till olika åtgärder bl. a. anges ett stort antal redovisningar av sektorintressen som bör göras av olika myndigheter.
rapporten Fysisk planering av kustvatten och hav Bilaga 7.6
(Havsresursdelegationen, naturvårdsverket, planverket 1985:4)
Efter remiss har yttranden kommit in från vattendomstolen Stockholms tingsrätt, vattendomstolen Vänersborgs tingsrätt, överbefälhavaren, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, generaltullstyrelsen, riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens lantmäteriverk, Sveriges geologiska undersökning, statens energiverk, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs- och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, följande kommuner: Stockholms, Haninge, Östhammars, Oxelösunds. Norrköpings, Kalmar, Gotlands, Karlskrona. Malmö, Landskrona, Halmstads, Varbergs, Göteborgs. Kungälvs, Gävle, Sundsvalls, Örnsköldsviks och Umeå samt Svenska hamnförbundet.
betänkande (SOU 1990:93) Miljön i Västra Skåne — År 2000 = Bilaga 7.7
i våra händer
Delegationen för miljöprojekt Västra Skåne föreslår att bindande kvalitetsmål och utsläppsgränser för luft och vatten skall prövas för västra Skåne, att åtgärder skall vidtas för att minska kväveläckaget från jordbruksmarken och att ett regionalt luftövervakningsprogram skall upprättas.
Delegationen föreslår vidare en omfattande satsning på fördjupad miljöutbildning, både nationellt och regionalt. Vidare uppmärksammas konflikter som uppstår då vissa miljöåtgärder genomförs som resulterar i svårigheter för funktionshandikappade, t. ex. åtgärder som försvårar biltransporter och byte till svagare rengöringskemikalier.
Stödåtgärder föreslås för att skydda hotade biotoper och för att minska granplanteringen. Expropriationslagen föreslås ändras så att dess regler kan användas för att expropriera mark som behövs för återställande av våtmarker. Delegationen föreslår att särskilda skäl måste finnas för att våtmarksdikning skall kunna beviljas i södra Sverige.
268 naturvårdslagen föreslås ändras så att ersättning då ”pågående markanvändning avsevärt försvåras ” åter skall relateras till hela brukningsenheten.
De s.k. CW-områdena på den internationella våtmarkslistan, som Sverige internationellt har åtagit sig att skydda, föreslår delegationen blir avsatta som naturreservat. En nationalpark och ett antal marina reservat samt speciella naturskogsreservat föreslås också. Utökade rekreationsytor skapas.
Två regionala organ med statlig delfinansiering ”Skånes Miljö-och Naturvärn” och ”Skånes Havsvärn” inrättas, det senare med tydlig forskningsinriktning. Ett kommunalförbund för Malmöhus län där nuvarande landstinget ingår skapas.
Miljödelegationen föreslår en stor satsning på biobränsle. Stöd ges enligt förslaget till Malmö Energis planerade biobränsleanläggning, till förbränningsanläggningar för energigräs/halm/säd och till biobränsleodlare. Härutöver föreslås att elpriserna och reglerna för elmarknaden ses över.
Hela trafiksystemtet ses över. Västkustbanans upprustning anses som viktigast men en utbyggnad av stomjärnvägarna föreslås också. En analys av miljöeffekterna bör göras om Öresundsbron kommer till stånd. Infartsparkeringar byggs. Nationellt föreslås hårdare avgas- och bullerkrav, regler om maximal bränsleförbrukning samt skattelättnader för elbilar.
Radongränsvärdet bör enligt delegationen halveras. En regionalt samordnad kemikalietillsyn med möjlighet till lokala/regionala förbud och föreskrifter föreslås. För att minska kvicksilverutsläppen föreslås rökgasrening vid krematorier, förbud mot kvicksilvertermometrar och pant på lysrör.
Avfallstaxorna bör enligt delegationen användas som styrmedel och en avgift skall kunna tas ut för utveckling av nya avfallssystem. Kommunerna bör utnyttja möjligheterna att stänga av speciellt miljöfarliga avlopp och 65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90. Bilagedel
utnyttja differentierade avloppstaxor för att styra mot en bättre kvalitet på avloppsslammet. Åtgärdsprogram för sanering av gamla tippområden Bilaga 7.7 samt markreservationer för framtida avfallsanläggningar är andra kommunala åtgärder som föreslås.
Ändringar föreslås i miljöskyddslagen så att även produkternas miljöfarlighet och trafikalstringen av en etablering skall kunna beaktas vid koncessionsprövningen. Miljökonsekvenserna av nya trafikanläggningar bör enligt delegationen prövas enligt miljöskyddslagen i stället för enligt väglagen.
Sundsvall — Timrås slutbetänkande (SOU 1990: 102) Bilaga 7.8
Rent till 2000
Delegationen för miljöprojekt Sundsvall-Timrå föreslår att trafikleder byggs ut för att avlasta Sundsvalls centrum, kombinerat med lokala trafikåtgärder i centrum. Kommuner bör ges större rättsliga möjligheter att reglera trafiken. Avgaskraven skärps för tunga fordon och vid kallstarter. I Sundsvall inleds försök med biogas, el, miljödiesel och gasol som drivmedel. Kollektivtrafiken omorganiseras och förbättras. En kabinbana byggs över Sundsvalls dalgång. Gång- och cykelvägnätet byggs ut.
Snabbtåg bör införas mellan Stockholm och Umeå och en allmänt ökad satsning på järnvägstransporter föreslås. E4:an överdäckas där den passerar Timrå centrum.
En rad åtgärder, undersökningar och omprövning av gällande tillstånd föreslås för regionens större industrier. Gamla slam- och fiberbankar i Sundsvallsbukten åtgärdas liksom bräddningar av kommunalt avloppsvatten. Kartläggning av och forskning kring vissa miljögifter föreslås. |
Miljöskyddslagen föreslås bli ändrad så att länsstyrelser och miljö-och hälsoskyddssnämnder ges rätt att ta initiativ till omprövning av tillstånden för de verksamheter som ligger under dessa myndigheters tillsynsansvar. Gamla industriområden saneras och snyggas upp. En gemensam avfallsplan görs för Sundsvall och Timrå. Användandet av returprodukter föreslås ges statlig stimulans. Professurer i resurs- och avfallssnål teknik samt i processkemi föreslås vid högskolan Sundsvall/Härnösand.
En kraftig satsning på bioenergi föreslås bli genomförd i regionen med bl.a. odling av växten rörflen som energigröda. Miljöavgifter införs på fossila bränslen för el- och värmeproduktion.
Skogsbrukets metoder föreslås tillämpas med större ekologiskt hänsynstagande. Alternativ till markavvattningsmetoderna tas fram och reservat inrättas för bl. a. gammal skog.
Kalkningar genomförs för att minska höga halter av cesium- och kvicksilver. Ett räddningsprojekt genomförs för att rädda Ljunganlaxen.
En ny miljöorganisation införs i Timrå kommun och interna miljörevisioner föreslås regelbundet bli genomförda vid större industriella och kommunala anläggningar.
Den lokala kemikalietillsynen förbättras och en satsning görs för att öka kunskaperna på fältet. Skydds- och fackombud ges ökade befogenheter även för den yttre miljön.
Miljökonsekvensbeskrivningar bör enligt delegationen tillämpas i högre utsträckning än i dag.
bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar Bilaga 8.1
(MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet
Slutsatser och förslag till hur krav på miljökonsekvensbeskrivningar kan
införas i nuvarande lagstiftning Miljökonsekvensbeskrivningars syfte och allmänna förutsättningar som styrmedel Syftet med en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar bör ytterst vara att skapa förutsättningar för ett ökat hänsynstagande till miljön och hushållningen med naturresurser i samband med beslut inom olika delar av samhället, där väsentliga miljö- och naturresursintressen berörs. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar i lämpliga former kan, genom att bl.a. tydliggöra konsekvenserna av olika beslut bidra till att främja ett mer miljöinriktat beslutsfattande i samhället i sin helhet.
Samtidigt betonas i rapporten att krav på miljökonsekvensbeskrivningar vare sig löser miljöproblemen eller garanterar ett mer miljöinriktat beslutsfattande. Miljökonsekvensbeskrivningar utgör underlag för beslut. I själva beslutsfattandet ingår miljöhänsyn som ett bland flera andra hänsyn som blir bestämmande för det beslut som kommer att fattas, såväl vad gäller ”offentliga” beslut som olika typer av ”marknadsbeslut”. Direkta garantier för ett mer miljöinriktat beslutsfattande förutsätter således mer genomgripande ändringar i nuvarande regelsystem än vad som kan åstadkommas genom att enbart ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar. En mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar kan dock i vissa beslutssituationer och i lämpliga former bidra till att främja ett mer miljölnriktat beslutsfattande.
Vad bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning? En viktig fråga i samband med diskussionen om förutsättningar och former för en mer systematisk användning av miljökonseckvensbeskrivningar i Sverige, är hur miljökonsekvensbegreppet närmare bör avgränsas. Under utredningsarbetets gång har möjligheterna övervägts att närmare precisera vad som bör ingå i en miljökonsekvensbeskrivning.
Mot bakgrund av den lösliga och i vissa fall otydliga innebörd som getts åt miljöbegreppet i nuvarande lagstiftning, samt mot bakgrund av bl. a. det breda tillämpningsområde som föreslås i rapporten, har slutsatsen blivit, att en mer precis och generellt tillämpbar avgränsning av vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla inte är meningsfull.
Vad cen miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla får istället bestämmas med hänsyn till de verksamheter, åtgärder och geografiska områden som är berörda, samt vad som i övrigt kan bedömas som rimligt och befogat mot bakgrund av bl. a. gällande beslutsregler. En miljökonsekvensbeskrivning kan sålunda från fall till fall ges en snävare eller en vidare innebörd. Den skall dock alltid inbegripa en redovisning av den inverkan en verksamhet celler åtgärd har på marken, vattnet och luften. 68
Införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar i den svenska
lagstiftningen Bilaga 8.1
Rent författningstekniskt kan regler om användningen av miljökonsekvensbeskrivningar införas i lagstiftningen på flera olika sätt. Tre huvudalternativ har övervägts. Alternativ I innebär att en ”MKB-regel” införs i nuvarande NRL. Alternativ 2 innebär att en ”MKB-paragraf” införs i samtliga lagar och andra författningar där så anses motiverat. Alternativ 3 innebär att en särskild ”MKB-lag” införs.
På grundval av en samlad bedömning av för- och nackdelar med olika alternativ förordas alternativ 3 i rapporten, dvs. införandet av en särskild ”MKB-lag”. Den lag som föreslås gör det möjligt att stegvis införa mer preciserade krav på miljökonsekvensbeskrivningar, på grundval av successivt vunna erfarenheter. Därigenom undviks den risk för en onödigt omfattande formalisering, som är förknippad med införandet av preciserade krav på miljökonsekvensbeskrivningar i ett stort antal lagar på en gång.
Den föreslagna lagens tillämpningsområde är avgränsat till sådana planerings- och beslutsprocesser som regleras i nuvarande plan- och miljölagstiftning eller på annat sätt är direkt författningsreglerade. I rapporten redovisas också vissa överväganden om hur man kan gå fram för att påverka vissa ”marknadsbeslut” som idag inte är föremål för någon direkt reglering enligt nuvarande plan- och miljölagstiftning, bl.a. beträffande varor/produkter.
Förslag till vissa ytterligare åtgärder Utöver förslaget om en särskild MKB-lag, föreslås vissa ytterligare åtgärder, vars syfte. är att snabbt främja utvecklandet av lämpliga former för en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar i nuvarande planerings- och beslutssystem.
Övergripande politiska beslut — miljödirektiv m. m.
Enligt rapporten är det särskilt viktigt att en systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar som beslutsunderlag sker i samband med övergripande politiska beslut. Det kan gälla beslut om inriktningen av de statliga insatserna inom olika samhällsområden, statlig bidragsgivning m.m. |
Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen och regeringen inför en särskild ”MKB-ruta” i sina beslutsdokument, dvs. i propositioner, utskottsbetänkanden etc., i vilken redovisas bl.a. den hänsyn som tagits till bedömda miljökonsckvenser. Syftet är att främja en öppen och tydlig redovisning av hur riksdag och regering värderar inverkan på miljön i relation till andra viktiga samhällsintressen som exempelvis sysselsättning och ekonomi.
Vidare föreslås att riksdagen beslutar att myndigheter med föreskriftsrätt alltid skall göra en miljökonsekvensbeskrivning som underlag för beslut om aktuella föreskrifters utformning.
Dessutom föreslås införandet av särskilda ”miljödirektiv” för samtliga 69
statliga utredningar, som innebär att i varje betänkande skall redovisas en bedömning av konsekvenserna för miljön och hushållningen med naturre- = Bilaga 8.1 surser om lagda förslag genomförs.
Miljökonsekvensbeskrivningar inom NRL/PBL-området I rapporten görs den bedömningen att en introduktion av de föreslagna reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar bl. a. bör avse plansystemet.
Därigenom ges förbättrade möjligheter att på ett tidigt stadium påverka beslutsfattandet vad gäller val mellan olika beslutsalternativ inom NRL/PBL-området.
Mot denna bakgrund föreslås att krav införs på miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för kommunernas översiktsplanering och beslut om detaljplaner enligt plan- och bygglagen.
Vidare föreslås införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för lokaliseringsprövning av större industrianläggningar enligt 4 kap. naturresurslagen.
Offentlig upphandling av varor/produkter Införandet av en bestämmelse i upphandlingsförordningen föreslås, innebärande att statliga myndigheter i samband med sin upphandling alltid skall göra en miljökonsekvensbeskrivning. Myndigheterna skall vidare redovisa miljökonsekvenserna av det valda upphandlingsalternativet i förhållande till andra aktuella alternativ.
Därutöver föreslås ett förtydligande i upphandlingsförordningen och i föreskrifterna i anslutning till förordningen, innebärande att statliga myndigheter vid sin upphandling skall ta vederbörlig miljöhänsyn. Förslaget innebär bl.a. att varor/produkter märkta med miljösymbol (grön svan), enligt regler fastställda av den av regeringen inrättade partssammansatta miljömärkningsstyrelsen, alltid bör ges företräde i myndigheternas upphandling.
Statliga myndigheters och affärsdrivande verks ”verksamhetsförändrande” beslut I rapporten föreslås införandet av en särskild ”MKB-paragraf” i instruktionen för samtliga trafikverk, samt vissa övriga myndigheter, bl. a. skogsstyrelsen, domänverket, lantbruksstyrelsen, statens energiverk och statens vattenfallsverk, innebärande att alla ”verksamhetsförändrande” beslut som kan väntas få en betydande inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser, skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning.
Frågor som kräver ytterligare utredning Det finns ett antal frågor som boverket och naturvårdsverket av olika skäl inte har haft möjlighet att belysa närmare i rapporten, men som verken anser bör övervägas inför det fortsatta arbetet med att hitta konkreta former för en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssystemet. 70
m.m. Bilaga 8.1
I rapporten föreslås att boverket och naturvårdsverket ges i uppdrag att närmare överväga förslag till en bättre samordning av NRL/PBL och övrig NRL-anknuten lagstiftning. Detta skall ske i samverkan med de centrala verk och myndigheter som enligt sina instruktioner har uppsiktsansvar i anslutning till naturresurslagen.
Beträffande miljöskyddslagen förutsätts att miljöskyddskommittén i sin utredning överväger hur kraven på miljökonsekvensbeskrivningar lämpligen bör utformas i anslutning till de eventuella ändringar i nuvarande lagstiftning, vad avser prövnings- och tillståndsregler, som kommittén kommer att föreslå.
Därutöver föreslås att det uppdras åt boverket och naturvårdsverket att i samverkan med berörda myndigheter överväga behov av och förutsättningar för användningen av miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut enligt vissa andra lagstiftningar (skogsvårdslagen, skötsellagen OSV.)
Miljökonsekvensbeskrivningar i samband med beslut om produktion och saluförande av varor/produkter En stor del av de nuvarande miljöproblemen hänför sig till olika typer av s.k. diffusa utsläpp. Ett viktigt bidrag till denna typ av miljöföroreningar utgörs av varor/produkter sammansatta av miljöskadliga komponenter. Olika styrmedel kan användas för att främja en mer miljöinriktad produktion och konsumtion av varor/produkter, där användningen av någon form av miljökonsekvensbeskrivningar kan ingå som en del eller ett alternativ.
En form av miljökonsekvensbeskrivningar för produkter kan utgöras av ett utvecklat system med miljövarudeklarationer, där olika varors egenskaper och påverkan från produktions- till avfallsledet analyseras. Utfallet av sådana genomlysningar av olika produkter/produktgrupper kan bilda underlag för överväganden och beslut av riksdagen och regeringen beträffande val av mer direkta styrmedel för att främja en produktutveckling som ligger i linje med de miljö- och naturresurspolitiska målen. I rapporten föreslås att frågan om de närmare förutsättningarna och formerna för ett utvecklat system för miljökonsekvensbeskrivningar med denna inriktning utreds i särskild ordning.
”MWMiljökonsekvenstänkande” inom olika samhällssektorer I rapporten understryks behovet av att utveckla ”sektorsanpassade” regler och former för användningen av miljökonsekvensbeskrivningar. Det är angeläget att det bedrivs ett aktivt sådant utvecklingsarbete särskilt inom trafiksektorn, skogs- och jordbrukssektorn samt energisektorn. 71
Samtliga sektorsmyndigheter har genom uttalande av riksdag och regering getts ett miljöansvar. Mot denna bakgrund bör lämpliga former för Bilaga 8.1 miljökonsekvensbeskrivningar och uppföljning av miljöarbetet utvecklas inom ramen för det nya treåriga statliga budgetsystemet.
Sådana miljökonsekvensbeskrivningar kan användas som underlag både för åtgärder i Sverige och i det internationella arbetet beträffande gränsöverskridande miljöproblem hänförliga till bl.a. trafiken och energiförsörjningen. I rapporten anses att regeringen bör, inom ramen för bl.a. EFTA- och EG-arbetet, aktivt verka för systemövergripande miljökonsekvensbeskrivningar som kan läggas till grund för internationella överenskommelser om förbud eller begränsningar av verksamheter och åtgärder som leder till gränsöverskridande miljöproblem.
Försöksverksamhet och utvecklingsarbete I rapporten föreslås en treårig introduktionsperiod med försöksverksamhet, metodutveckling och kompetensutveckling kopplat till användningen av miljökonsekvensbeskrivningar inom NRL/PBL-området m. m. Boverket och naturvårdsverket bör ges i uppdrag att i samverkan med berörda sektorsmyndigheter och Svenska Kommunförbundet administrera och utvärdera försöksverksamheten.
Viktiga frågor som bör övervägas inom ramen för försöksverksamheten är bl.a. lämpliga former för vem som slutligt skall avgöra hur miljökonsekvensbeskrivningen i aktuella beslutsärenden skall göras och när den kan anses ge tillräckligt underlag, dvs. vem som skall ”godkänna” miljökonsekvensbeskrivningen. Det bör uppdras åt boverket och naturvårdsverket att särskilt utreda dessa frågor.
Lagförstag i statens naturvårdsverks och plan- och "Prop. 1990/91:90
bostadsverkets rapport Miljökonsekvensbeskrivningar Bilaga 8.2
(MKB) i det svenska planerings- och beslutssystemet
Förslag till MKB-lag
18¶I samband med verksamhet eller åtgärd, som kan få väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser, skall verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för miljön övervägas och redovisas.
2§
Regeringen får föreskriva att det vid tillämpningen av viss av regeringen särskilt angiven lag eller annan författning skall föreligga en miljökonsekvensbeskrivning som underlag för beslut om verksamhet eller åtgärd som kan antas ha en väsentlig inverkan på miljön och/eller hushållningen med naturresurser.
3§
Miljökonsekvensbeskrivningen skall belysa den samlade inverkan på miljön av den aktuella verksamheten eller åtgärden. Den skall innehålla en beskrivning av inverkan på marken, vattnet och luften av en verksamhet eller åtgärd och de konsekvenser denna inverkan får för miljön och/eller hushållningen med naturresurser, liksom för människors hälsa och säkerhet.
Om det behövs, skall en miljökonsekvensbeskrivning innefatta en redovisning av andra lokaliseringar eller alternativ till den planerade verksamheten eller åtgärden och bedömda miljökonsekvenser av olika alternativ.
4§
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall omfatta och innehålla samt former för hur den skall utföras och offentliggöras.
58 Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller skall genomföra åtgärden ifråga.
Ändring i PBL
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap. 18
I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.
Av planen skall framgå
1. grunddragen 1 fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse, 13
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Bilaga 8.2
2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
I översiktsplanen skall kunna re-
dovisas de krav på en miljökon-
sekvensbeskrivning enligt MKB-
lagen (xx:xx) som behövs för att be-
döma verksamhetens eller åtgär-
dens inverkan på miljön och hus-
hållningen med naturresurser.
4 kap. 28
Översiktsplanen skall utformas så, att dess innebörd kan utläsas utan svårighet.
Till planen skall fogas en sådan Till planen skall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 § och beskrivning av planen och dess konlänsstyrelsens granskningsyttrande sekvenser med avseende på miljön enligt 9 3. enligt MKB-lagen (xx:xx) och som
avses i 8§ samt länsstyrelsens
granskningsyttrande enligt 9 §.
Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i viss del, skall det anmärkas i planen.
5 kap. 108
Till detaljplanen skall fogas en Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i sådan beskrivning av planen och 263 och en sådan genomförande- dess konsekvenser med avseende på beskrivning som anges i 6 kap. i $. miljön enligt MKB-lagen (xx:xx) el-
ler enligt översiktsplanen, och som
avses 1 26 § samt en sådan genomfö-
randebeskrivning som anges i 6
kap. 13.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig Över statens = Prop. 1990/91:90
naturvårdsverks och plan- och bostadsverkets rapport Bilaga 8.3
Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska
planerings- och beslutssystemet
Efter remiss har yttranden kommit in från kommerskollegium, socialstyrelsen, banverket, vägverket, sjöfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, transportrådet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, Sveriges geologiska undersökning, nämnden för statens gruvegendom, styrelsen för teknisk utveckling, domänverket, statens energiverk, statens vattenfallsverk, statskontoret, riksrevisionsverket, konsumentverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, kammarrätten i Göteborg, Tekniska högskolan i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Chalmers tekniska högskola, SIS- Standardiseringskommissionen i Sverige, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs samt Västerbottens län, Uppsala kommun, Växjö kommun, Karlshamns kommun, Kävlinge kommun, Göteborgs kommun, Umeå kommun, Kungl. Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Landsorganisationen i Sverige LO, Grossistförbundet Svensk Handel, Svenska Vägföreningen och Svenska Lokaltrafikföreningen. Dessutom har yttranden inkommit från statens lantmäteriverk, Svenska Kraftverksföreningen, Värmeverksföreningen och Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD).
rapport Miljöövervakningen inför 2000-talet Bilaga 10.1
I utredningen lämnar vi förslag som syftar till att utveckla miljöövervakningen i Sverige inför 2000-talet. Utredningen innehåller förslag om bl. a. struktur, innehåll, resultatredovisning, organisation och finansiering av miljöövervakningen. Den är det första steget i en process som beräknas vara slutförd inom den närmaste två-årsperioden. De följande stegen i denna process omfattar — utvärdering av befintliga resultat från programmet för övervakning av
miljökvalitet (PMK), den samordnade recipientkontrollen och vissa andra program med syfte att ge underlag för konkreta förändringar inom olika delprogram och projekt,
— utformning av nationellt program för miljöövervakning, — utformning av allmänna råd för regional miljöövervakning, — utformning av förslag till länsvisa program för regional miljöövervak-
ning.
Nuvarande miljöövervakning En samlad miljöövervakning på den nationella nivån bedrivs inom ramen för PMK. Verksamheten bedrivs inom följande delprogram: e Luft e Sötvatten e Landmiljö e Havsvatten e Miljögifter
PMK har sin tyngdpunkt i övervakning av miljöer utan lokal påverkan. Programmet ger underlag för huvudparten av Sveriges rapportering av miljödata till internationella konventioner m. m.
Andra former av nationell miljöövervakning ingår i verksamheten vid vissa myndigheter och organisationer t.ex. inom SNV, SGU, SMHI, skogsstyrelsen och SLU.
Miljöövervakning på den regionala nivån bedrivs huvudsakligen i form av samordnad recipientkontroll vatten och i form av regional luftkvalitetsövervakning.
På sötvattensidan täcks landet idag i stort sett av samordnade recipientkontrollprogram. På kustvattensidan finns samordnade recipientkontrollprogram för vissa kustavsnitt medan de fortfarande saknas inom andra avsnitt.
Den regionala luftkvalitetsövervakningen har delvis kommit till stånd inom ramen för regionala luftvårdsförbund, som nu finns i ett tiotal län i södra hälften av landet. Även andra former av luftvårdssamarbete förekommer. I flera län har regionala miljöövervakningsprogram börjat ta form med inriktning även på mark-grundvatten och skog.
Den totala årliga kostnaden för den samlade miljöövervakningen i landet kan beräknas uppgå till minst 100 miljoner kronor. Lokal miljöövervakning förekommer i form av traditionell recipientkontroll (omgivnings- 76
tätorter. I det förra fallet bekostas övervakningen av förorenaren och i det — Bilaga 10.1
senare normalt av den enskilda kommunen. Olika former av samarbete förekommer dock mellan kommuner när det gäller tätortsövervakningen. Den objektsbundna recipientkontrollen har under den senaste 10—15årsperioden alltmer övergått i en allmän miljöövervakning inom ramen för den tidigare nämnda samordnade recipientkontrollen.
Miljöövervakningen spelar en viktig roll i det internationella samarbetet bl.a. mot bakgrund av miljöproblemens alltmer storskaliga karaktär. Det viktigaste internationella organet när det gäller luftfrågor är ECE genom konventionen om gränsöverskridande föroreningar. När det gäller vattenfrågor är PARCOM och HELCOM de viktigaste organen.
I framtiden kommer EGs nyligen beslutade ”miljömyndighet”, EEA att spela en betydande roll. Miljöövervakning är inledningsvis ”myndighetens” viktigaste arbetsområde.
Utgångspunkter De närmaste 10—20 åren kommer att präglas av stora behov av att med utgångspunkt från miljöns krav modifiera och miljöanpassa utvecklingen inom olika samhällsområden. Parallellt med arbetet inom landet måste också ett mycket aktivt internationellt arbete bedrivas.
Vi anser att miljöövervakningen är ett grundläggande strategiskt instrument i miljövården — för kunskapsförsörjning, för att sätta upp miljömål och för att ange nödvändiga och riktiga försiktighetsmått och åtgärder, liksom för att följa upp effekter av dessa. Detta gäller både i ett nationellt och i ett internationellt perspektiv.
Tillståndet i miljön skall ytterst vara styrande för de beslut som måste fattas. En effektivare miljöövervakning ger underlag för utformning av kostnadseffektiva åtgärdsprogram. Den leder därigenom till att stora kostnader för samhället kan sparas. Miljöövervakningen blir en av grundstenarna för miljövårdsarbetet. Den bör också fungera som ett säkerhetsnät som larmar där vi inte lyckats med preventiva åtgärder.
Om miljöövervakningsverksamheten skall kunna leva upp till denna roll kommer det oundvikligen att krävas relativt omfattande förändringar av det befintliga systemet. Förändringsbehovet gäller bl. a. följande punkter:
Målsättning, struktur och innehåll Det behövs en bättre samordning och integration inom miljöövervakningen. Behovet gäller samordning och integration mellan den nationella och den regionala nivån, det gäller mellan olika delprogram och mellan forskning och övervakning. En ökad samordning bör ge cffektivitetsvinster. Den är också en nödvändig förutsättning för att en samlad redovisning av miljötillståndet i landet — av ”Hur Sverige mår” — skall kunna göras. I samordningen ligger även att den miljöövervakning som utförs skall ske med en enhetlig målsättning och på ett enhetligt sätt. Stora ansträngningar 77
måste också göras för att få till stånd internationell samordning. Detta är mycket väsentligt eftersom många miljöproblem är av internationell ka- — Bilaga 10.1 raktär,
Miljöövervakningen är till sin definition en långsiktig verksamhet. Mätningen måste därför ges erforderlig kontinuitet och stadga. Miljöövervakningen måste dock ha en sådan flexibilitet att den kan anpassas till förändringar i problembild och kunskapsläge. Som exempel på frågor och problem som bör ges utrymme inom miljöövervakningen kan nämnas drivhusgascrna, stratosfärens ozonlager, miljögifter, hälsofrågor och naturresursfrågor. PMK-programmet avsågs ursprungligen bli rikstäckande men har på grund av otillräcklig finansiering i huvudsak inskränkts till opåverkade (utan lokal påverkan) områden. Ambitionen bör nu vara att nå upp till den ursprungliga målsättningen och alltså även inkludera kulturpåverkade områden.
För att tillgodose här nämnda behov föreslår vi att följande övergripande målsättning skall gälla för den samlade miljöövervakningsverksamheten såsom den beskrivs här, dvs. även omfattande den miljöbetingade hälsoövervakningen: e följa växlingarna i miljöns tillstånd och visa på antropogent betingade
förändringar (beskriva tillståndet), e lämna underlag för att identifiera och visa på miljöproblem från den
lokala till den globala skalan (bedöma hotbild), e lämna underlag för att formulera mål, för att miljöanpassa samhällsut-
vecklingen i Sverige och omvärlden och för att prioritera och besluta om
åtgärder (lämna underlag för åtgärder), e följa upp beslutade åtgärder (följa upp).
Vi föreslår att miljöövervakningen inför 2000-talet får följande struktur och benämning:
Ett nationellt övervakningsprogram som svarar mot behoven av nationell information och behov av rapportering till internationella organisationer. Programmet motsvarar närmast dagens PMK-nät, utvidgat till att omfatta även kulturpåverkade områden och till att omfatta ytterligare delprogram, t.ex. hälsa och naturresurser. Därutöver omfattar det även vissa andra pågående program.
Regionala miljöövervakningsprogram i varje län. Programmen skall ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhållanden och kunna utgöra underlag för regional och kommunal planering. De utgör också en väsentlig komplettering till det nationella övervakningsprogrammet genom bl. a. större areell upplösning. Programmen motsvarar närmast dagens samordnade recipientkontrollprogram och de regionala luftövervaknings- och miljöövervakningsprogrammen.
Lokala miljöövervakningsprogram. Begreppet reserveras för den nuvarande recipientkontrollens specialprogram, dvs. för övervakning av utsläpp av mer speciell karaktär eller där förhållandena i övrigt kräver mer inträngande kontroll än det regionala programmet ger. De lokala programmen utformas individuellt i varje särskilt fall.
Övervakning av luftkvalitet i tätorter. För tätortsövervakningen föreslås
sin karaktär från den övriga miljöövervakningsverksamheten. Bilaga 10.1
De nationella och regionala programmen kan sägas motsvara allmänna behov av miljöövervakning. För att erforderlig samordning och integration, ekonomi och kontinuitet skall säkras föreslår vi att det allmänna behovet av miljöövervakning beslutas i särskilda former och budgetramar. De av allmänna behov motiverade programmen kommer att behöva kompletteras med program som tar hänsyn till andra behov och önskemål. Sådana kompletterande särskilda miljöövervakningsprogram bör normalt kunna bygga på och kopplas samman med de allmänna programmen och härigenom förbilligas. Finansieringen av dessa program bör normalt ske av berörda intressenter.
Gränsdragningen mellan det nationella och de regionala miljöövervakningsprogrammen bör preciseras 1 samband med det fortsatta arbetet under det närmaste året.
Vi föreslår vidare att de regionala miljöövervakningsprogrammen får samma indelning i delprogram som det nationella nätet och att båda programtyperna utvidgas med delprogram för hälsa/miljömedian och naturresurser/landskap. Det slutliga innehållet i olika delprogram kommer att preciseras under det fortsatta arbetet. I utredningen identifieras olika utvärderingar som bör genomföras som ett underlag för detta arbete och möjliga programförändringar som dessa kan leda fram till. För verksamheter där gränsdragningen mellan olika myndigheter är oklar är det angeläget att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna klaras ut inom ramen för utvärderings- och programarbetet.
Datahantering och resultatutvärdering Den samlade miljöövervakningsverksamheten avkastar betydande datamängder. Dessa utnyttjas idag inte i den utsträckning som borde ske och som behövs. Behovet av sammanställd och utvärderad information är mycket stort hos olika intressenter från det internationella till det lokala planet.
Både datahanteringen och analys- och resultatutvärderingen inom miljöövervakningen måste därför stärkas.
Behov finns av att kunna sammanställa uppgifter om t.ex. miljöns tillstånd som underlag för beslut, om trender och om måluppfyllelse gentemot olika miljömål och åtgärdsbeslut. Andra behov är kopplade till den fysiska planeringen och till behovet av att kunna informera allmänheten. Prognoser över den framtida utvecklingen måste kunna göras. Dessa måste baseras på en god beskrivning av aktuellt miljötillstånd och av hur detta utvecklas.
Samtidigt bör här framhållas att möjligheterna att göra övergripande utvärderingar av insamlat datamatcrial är starkt beroende av tillgängligheten till data och av kvaliteten hos dessa.
Vi föreslår att samlade utvärderingar och redovisningar bör ske årsvis av såväl den nationella som den regionala miljöövervakningen. För att förstärka värdet av redovisningarna från regionala övervakningen bör SNV 79
lämna närmare anvisningar om utformningen av årsredovisningarna. Vart — Prop. 1990/91:90 tredje år bör fördjupade utvärderingar göras som ctt underlag bl.a. för Bilaga 10.1 länsstyrelsernas regionala miljöanalyser, för olika aktionsplancarbeten och för arbetet med fördjupade anslagsframställningar. Den regelbundna redovisningen bör kompletteras med olika tematiska sammanställningar för att belysa speciella frågor.
Vi lämnar vidare en redovisning av olika former för ADB-stöd för hanteringen av data inom miljöövervakningen samt en redovisning av de krav som ställs på datahanteringen. Vi föreslår att användningen av data för miljövård skall vara kostnadsfri.
Vi föreslår att krav på ackreditering eller tillämpning av kvalitetssäkringsrutiner motsvarande kraven på ett ackrediterat laboratorium bör gälla även inom miljöövervakningen. Vidare föreslår vi att arbetet initieras på att successivt utarbeta regler för kvalitetskontroll även inom andra områden än vattenområdet. I första hand bör regler utarbetas för luft- och markområdena.
Administration och finansiering Orimligt stora administrativa insatser krävs idag för att få till stånd miljöövervakningsinsatser. Särskilt gäller detta den regionala övervakningen. Starten av de samordnade recipientkontrollprogrammen och olika regionala övervakningsprogram har ofta föregåtts av långa förhandlingar och diskussioner om främst finansieringen. Detta har inneburit att samordnade recipientkontrollprogram idag saknas i delar av landet, t. ex. längs vissa kuststräckor och för vissa ämnesområden. Det har också inneburit att det i regel är svårt att garantera önskvärd kontinuitet i övervakningen.
När det gäller finansieringen av den regionala miljöövervakningen bör även framhållas att en liten grupp av finansiärer idag står för kostnaderna för den samordnade vattenrecipientkontrollen (sammanlagt ca 700 intressenter) vilket kan jämföras med att minst 15 000 anläggningar idag omfattas av tillsyn enligt ML.
Den regionala luftövervakningen finansieras huvudsakligen på frivillig väg. Alternativa former för att finansiera miljöövervakningen bör därför sökas. Finansieringsformen bör säkerställa att övervakningen kan bedrivas med erforderlig geografisk och ämnesmässig täckning, kontinuitet, jämförbarhet och på kostnadseffektivt sätt.
Förorenarens ansvar för finansiering av miljöövervakningen bör vidgas till att gälla flertalet förorenare, inte som idag ett relativt fåtal. Detta kan endera uppnås genom att myndigheterna ges ökade möjligheter att föreskriva ökat ansvar för miljöövervakningen eller genom att även övervakningen av den yttre miljön inkluderas i olika miljöavgiftssystem.
Vi föreslår att miljöövervakningen finansieras över statsbudgeten via avräkning mot förekommande miljögifter. Statsfinansiellt utrymme har skapats genom den rad av miljögifter som införts eller är på väg att införas.
Både befintliga och nya avgifter kan övervägas vid avräkningen. I princip möter inga hinder att använda vare sig finansieringsavgifter (t. ex. för prövning och tillsyn enligt ML, kemikalieavgifter, skogsvårdsavgifter) eller 80
styrande avgifter/produktavgifter (t.cx. handelsgödsel/bekämpningsmedelsavgifter, kväveoxid och koldioxidavgifter). Valet är i sina detaljer en = Bilaga 10.1 politisk fråga och inget närmare förslag lämnas därför i det hänseendet. Rent allmänt borde därför den aktuella avräkningen kunna klaras genom att redan beslutade/uttagna avgifter återförs till miljöområdet för att möjliggöra en angelägen upprustning av den vitala del av miljövården som miljöövervakningen bör vara.
En betydande del av föroreningsbelastningen på den svenska miljön kommer från andra länder liksom svenska utsläpp belastar miljön i våra grannländer. Hittills har övervakningen av den internationella belastningen och av dess effekter varit en dominerande uppgift för PMK. Den har alltså finansierats via statsbudgeten. Vi föreslår att statsbudgeten även fortsättningsvis belastas med kostnader för den del av övervakningen som avser internationella influenser. Ofta är denna övervakning också kopplad till internationella överenskommelser.
Miljöövervakningen bör ges en stark och tydlig organisation. Vi föreslår att det övergripande ansvaret för den samlade miljöövervakningsverksamheten läggs på SNV. I detta inkluderas också att budgetprocessen förläggs till naturvårdsverket och att olika intressenter ges möjlighet att medverka i denna process. Vi ser budgetprocessen som ett av de starkaste instrumenten för att stärka och samordna en effektivare miljöövervakning och när det gäller prioritering och dimensionering av olika delar av verksamheten. SNV bör vidare svara för planering, administration och resultatredovisning från den nationella miljövervakningen. Motsvarande ansvar när det gäller den regionala miljöövervakningen bör läggas på länsstyrelserna.
Vi föreslår också att PMK-rådet i dess nuvarande form upplöses och att det ersätts av ett nytt organ med uppgift att biträda SNV i den centrala ledningen av miljöövervakningen inklusive medverkan i budgetprocessen. En parallell kan här göras med SNVs forskningsnämnd. Det nya organet bör ges en bred sammansättning med representation för lokala, regionala och centrala myndigheter och för forskningen. |
6 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
naturvårdsverks särskilda rapport Miljöövervakningen inför Bilaga 10.2
2000-talet
Efter remiss har yttranden inkommit från lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, planoch bostadsverket, statskontoret, statistiska centralbyrån, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, Sveriges lantbruksuniversitet, samtliga länsstyrelser, Kungliga Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund och Landsorganisationen i Sverige.
rapport Sektorisering och decentralisering av Bilaga 10.3 miljövårdsarbetet
1988 års miljöpolitiska proposition innebär en ambitionshöjning på miljövårdsområdet.
Miljöproblemen måste angripas på bred front.
Den utvecklade rollen innebär att mer tid skall ägnas förebyggande, vägledning, uppbyggnad och spridning av kunskap, internationeilt arbete och uppföljning.
Miljövårdsarbetets volym är för liten i förhållande till miljöproblemen och miljövårdsambitionerna. Miljövårdens intressenter måste bli fler.
Miljövårdsarbetet skall i ökad utsträckning bedrivas i samarbete med och av sektorsorgan.
Sektorisering innebär inte mindre arbete för SNV utan mer arbete för sektorsorganen.
Scktorsorganen måste vara beredda att göra större arbetsinsatser i fråga om miljövård.
Sektorsorganen har olika roller och är sinsemellan olika. Detta påverkar deras samarbete med SNV och deras miljövårdsarbete.
Det tar tid innan alla sektorsorgan byggt upp tillräcklig miljövårdskompetens.
Aktionsprogram/sektorsplaner är en god modell för sektorisering av miljövårdsarbetet.
Aktionsprogram/sektorsplaner bör utgöra underlag för politiska beslut och sektorernas miljövårdsarbete.
Sektorsorganen måste få tydliga signaler om vilka miljövårdsåtgärder de skall vidta av regering och riksdag.
Aktionsprogram/scktorsplanearbetet erbjuder tilifällen att diskutera och utarbeta förslag om vem som skall göra vad på miljövårdsområdet.
Verket skall prioritera strategiskt viktiga ärenden (sådana som innebär policyändringar, stora utsläppsreduktioner, koncessionsnämndsärenden).
Det är befogat att verket svarar för vissa ”mindre viktiga” ärenden. Miljöskyddslagen bygger på individuell prövning. ML, LKP och NYL tillhör de bästa verktygen i miljövårdsarsenalen. Verket tilldelas arbetsuppgifter i 75 författningar.
Hälften av resurserna vid linjeavdelningarna används för arbetsuppgifter enligt olika författningar.
Verket måste slå vakt om sin åtgärdskunskap.
Åtgärdskunskap behövs för såväl arbetet med riktlinjer etc som för det internationella arbetet.
Verket måste tillgodogöra sig kompetens på olika nivåer i miljövårdsfamiljen.
Det är inte helt lätt att finna myndigheter som med fördel kan ta över arbetsuppgifter från SNV.
I fjol genomfördes en omfattande decentralisering på miljöskyddsområdet. varför ytterligare decentralisering bör anstå tills vidare.
Det s.k. miljöskyddsregistret bör läggas ned och i stället bör register 83
över miljöfarliga verksamheter skapas inom ramen för KRUT-systemet, fört av resp. länsstyrelse. Bilaga 10.3
Översändande av handlingar till SNV enligt 12 § och 22 3 i miljöskyddsförordningen bör upphöra. Uppgifterna förs regelmässigt in i KRUTsystemet, varför SNV fortlöpande har tillgång till uppgifterna.
Reglerna för miljöskyddsavgifter bör ses över. Verket har inlett arbete för att förenkla naturvårdsförvaltningen, inkl.
hanteringen av anslag för vård och förvaltning.
Verket framför några förslag om förenklingar inom naturskyddet (remisser om naturreservat, enligt torvförordningen; riksregistret, markavvattning m. m.).
Implementeringen av bestämmelserna om naturvårdshänsyn i jordbruket bör undersökas.
Verket kommer att föreslå förenklingar av älgjaktsadministrationen.
naturvårdsverks särskilda rapport Sektorisering och Bilaga 10.4 ' decentralisering av miljövårdsarbetet
Efter remiss har yttranden inkommit från statens järnvägar, banverket,
vägverket, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket, transportrådet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, plan- och bostadsverket, kammarkollegiet, statskontoret, konsumentverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs
samt Västernorrlands län, Norrköpings kommun, Kungliga Vetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen 1 Sverige och
Skogsägarnas Riksförbund.
rapport Kunskapsöverföring genom information, utbildning Bilaga 10.5
och biblioteksservice
Bakgrund
Utredningen om informationsverksamheten är en av de särskilda rapporter som naturvårdsverket har utarbetat på regeringens uppdrag i anslutning till arbetet med den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92—-1993/94.
I rapporten redovisar r:aturvårdsverket sin syn på informationsverksamheten utifrån verkets utvecklade roll i miljövårdsarbetet. Redovisningen omfattar huvudsakligen den informations- och utbildningsverksamhet som kräver att särskilda personella och ekonomiska resurser avsätts.
Informationsverksamheten vid naturvårdsverket — bakgrund och nuläge
Inom naturvårdsområdet har naturvårdsverket sedan lång tid arbetat med olika informations- och utbildningsåtgärder. När det gäller forskning resulterar i princip varje projekt i någon form av informationsmaterial. Produktionen av forskningsrapporter har varit och är omfattande. Inom området tekniskt miljöskydd har kanske den största förändringen skett vad gäller informationsarbetet. Decentralisering och sektorisering av miljöskyddsarbetet har lett till ändrade krav på att genom informationsinsatser föra ut kunskaperna.
Den viktigaste målgruppen har varit den s. k. miljövårdsfamiljen. Också massmedia räknas hit.
I prioritetsgrupp två finns sektorsmyndigheterna, industri som bedriver miljöstörande verksamhet, ideella organisationer, skolan samt, vad gäller försurningsinformation, särskilda grupper utanför landets gränser.
Till prioritetsgrupp tre räknas allmänheten, medborgarna, som ju egentligen är verkets slutliga kund.
I informationsverksamheten har naturvårdsverket hittills arbetat efter en strategi i fyra ambitionsnivåer:
1. Tillgängliggöra, dvs. se till att alla berörda får kunskap om det informationsmaterial som verket producerar.
2. Förstärka informationen genom utbildning i form av Korta kurser och konferenser.
3. Sammanställningar av fakta och kunskap i lättillgänglig form.
4. Acceptans, dvs. att utveckla scenarier, framtidsversioner av de stora miljöproblemen.
Verkets medel för kunskapsöverföring genom information/utbildning är för närvarande följande:
Presstjänst Internationellt informationsarbete Biblioteks- och dokumentationsverksamhet Extern miljöutbildning Skolinformation
Tidningsproduktion 86
Produktion av informationsmaterial
Marknadsföring, försäljning och distribution. Bilaga 10.5
Miljövårdstamiljens uppfattning om kunskapsförmedling från naturvårdsverket Hösten 1988 gjordes en undersökning av reaktionerna på naturvårdsverkets satsning på extern miljöutbildning. Tre av fyra chefer i kommunerna och en något mindre andel av länsstyrelsernas chefer ansåg att kursutbudet till stor del motsvarade deras behov. Samtliga ansåg att naturvårdsverket skall gå ut med utbildning på det här sättet och av det här slaget.
Under 1989 genomfördes en scric intervjuer med företrädare för länsstyrelsernas miljövårdsenheter och kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor för att få deras synpunkter på naturvårdsverkets kunskapsförmedling.
Den allmänna uppfattningen om naturvårdsverkets informationsmaterial är att det är ganska bra. Materialet är trovärdigt och användbart, men kommer oftast inte i tid. MiljöAktuellt är den facktidskrift inom miljöområdet som de flesta läser regelbundet (70 960).
Man tycker att naturvårdsverkets information i större utsträckning kunde innehålla mer om miljövänliga produkter, allmänt om nyheter och ny lagstiftning. Intrycket man för det mesta har av naturvårdsverkets information är att den är trovärdig (100 20), riktad till rätt person och användbar (8090), lätt att hitta i och på rätt detaljeringsnivå (ca 6096), väcker intresse (50 960) och i rätt tid (30 90).
En långsiktig strategi för naturvårdsverkets miljöinformation Utifrån verkets övergripande verksamhetsplan och utifrån de viktigaste slutsatserna i föregående avsnitt kan ett antal strategiska punkter för informationsverksamheten formuleras.
I. Miljöfrågorna kommer att fortsätta att vara i centrum av samhällsdebatten. Naturvårdsverkets förmåga att dela med sig av sina kunskaper och värderingar till allmänhet, beslutsfattare och politiker avgör om verket skall tyckas och hur verkets arbete kommer att värderas.
2. Naturvårdsverkets kunskapsroll är grundläggande. kunskaperna skall genom informationsinsatser förmedlas till olika målgrupper.
3. Informationsåtgärder är ett medel bland andra att uppnå de mål som gäller för verksamheten. Verkets kunskapsförmedlande roll i ett decentraliserat och sektoriserat miljöarbete gör att primära målgrupper är miljövårdsfamiljen och sektorsmyndigheter med miljöpåverkande ansvarsområden.
4. Vi har en grundläggande skyldighet att informera allmänheten.
5. De fyra ambitionsnivåerna i informationsarbetet som verket redan idag arbetar efter gäller som riktmärke för det fortsatta arbetet.
6. Naturvårdsverkets övergripande informationsmål är att göra verkets samlade faktakunskaper tillgängliga för alla som behöver ta ställning i miljöfrågor. Sedan avgör var och en hur kunskaperna skall användas. 87
med nyckelpersoner och nyckelgrupper i samhället. Att successivt analyse- Bilaga 10.5 ra vilka dessa är och var de finns är en huvuduppgift.
8. Naturvårdsverket har en skyldighet att medverka till att enskilda människor får del av kunskaper, information i bearbetad form, så att de motiveras till handling, ställningstagande och ges valmöjligheter. Människors naturliga informationskanaler skall prioriteras.
9. Naturvårdsverket skall arbeta med information före beslut. Denna syftar till att beskriva miljöproblem och dess orsaker, att uppmärksamma vår omvärld på miljösituationen. Att förmedla de kunskaper verket besitter är ofta nödvändigt för att förbereda politiska beslut.
10. Informationen efter beslut är viktig för att förmedla kunskap om uppsatta miljömål, ange åtgärder m. m.
11. Naturvårdsverket måste ha ett utpräglat användarorienterat synsätt i sin informationsverksamhet. Samtidigt skall verket föra ut kunskaper inom områden där man har identifierat brister.
12. Den internationella efterfrågan på kunskaper blir allt större. Verket skall arbeta med informationsverksamhet dels om vissa globala miljöfrågor, dels mot de länder vars gränsöverskridande föroreningar påverkar svensk miljö.
13. Arbetet med intressenter kräver information till, samverkan med och kompetensuppbyggnad hos dessa.
14. Intressenter främst inom miljvårdsfamiljen, sektorsmyndigheter och skolan behöver, förutom kunskaper för att agera, stöd och hjälp för att förmedla informationen till nästa led.
15. Informationssystem måste finnas för att tillgodose behov av att hålla sig å jour inom olika kunskapsområden (veta vad som är nytt) och av att få kunskaper för att lösa mer eller mindre akuta, konkreta problem.
16. Naturvårdsverket skall sträva efter att bibehålla objektiviteten i informationsarbetet. Trovärdighet och saklighet får inte sättas på spel.
17. Det är ofta svårt att informera, få förståelse och acceptans för nya miljöproblem. I initialskedet har naturvårdsverket sin främsta informationsuppgift i att vara en spjutspets i miljöarbetet. När väl miljöfrågor har ”etablerats” och blivit kända för åtgärdsansvariga kan verket dra ner på sina informationsinsatser.
18. Information är en angelägenhet för hela verket — alla medarbetare har ett informationsansvar och dito skyldighet. Chefer har ett särskilt ansvar för att sc till att kunskaperna inom det egna verksamhetsområdet når ut till dem det berör. Det är också varje chefs ansvar att identifiera brister och behov av kunskaper.
19. Utvecklingen inom dataområdet går snabbt. Det är viktigt att verket i sitt informationsarbete följer denna utveckling och utnyttjar de nya datoriserade informationssystem som byggs upp.
20. En väl fungerande intern informationsförsörjning lägger grunden till ett bra utåtriktat informationsarbete.
21. En förutsättning för framgångsrikt arbete med kunskapsöverföring är att avdelningar/enheter internt avsätter resurser för detta.
22. Det är mycket viktigt att med jämna intervaller ta reda på omvärl- — Prop. 1990/91:90 dens uppfattning om vårt informationsarbete. Bilaga 10.5
Resursanalys Naturvårdsverket gör kontinuerligt omprövningar och prioriteringar inom informations- och utbildningsområdet. Verket anser också att de verksamheter som idag bedrivs bör vara kvar i ungefär den omfattning som de nu har.
Styrkan i verkets informationsarbete är tillgången till ett brett register av ”verktyg” och väl upparbetade informationskanaler ut till viktiga målgrupper.
Naturvårdsverkets möjligheter att på ett verkningsfullt sätt arbeta med opinionsbildande åtgärder varierar. En förutsättning är att resurstilldelningen blir av en omfattning som vida överstiger vad verket hittills erhållit.
För en del av de verksamheter naturvårdsverket har för avsikt att bedriva i fortsättningen står ambitionerna i något så när samklang med resurserna.
Verksamheter som är viktiga enligt planer och strategier men där det idag saknas möjligheter att klara av situationen är: e Produktion av bearbetade kunskapssammanställningar e Handbokssystem | e Opinionsbildande kampanjer, seminarier m. m. e Intäktsfinansiera helautbildningsverksamheten e Upplysningstjänst e Vidareutveckling av databassystem e Översättningar av info-material för internationellt bruk.
Beträffande framtida uppgifter har verket redan idag en central roll i kunskapsförsörjningen på miljöområdet. En roll som med hänsyn till den miljöpolitiska inriktningen för 1990-talet med ökad decentralisering, sektorisering och internationalisering av miljöarbetet kommer att accentueras.
Mycket talar för att naturvårdsverkets möjligheter, i form av mandat, kompetens och resurser, att förmedla kunskaper kommer att få stor betydelse för det fortsatta miljöarbetet.
För att alla skall kunna medverka och ta miljöansvar krävs kunskaper hos de medverkande om tillståndet i miljön, miljöeffekter av verksamheter och om möjliga åtgärder.
Att förmedla sådana kunskaper på ett för varje målgrupp anpassat sätt är en mycket viktig uppgift för verket.
Tjänstemän med ansvar för miljöfrågor i län och kommuner måste för att kunna ta sitt ansvar få kunskaper, vägledning och stöd genom informations- och utbildningsinsatser.
Naturvårdsverket måste därför bl. a. satsa mera på att få fram rådgivning i tid, göra flera faktasammanställningar och handböcker, öka omfattningen av den externa miljöutbildningen samt ge underlag för regionala/ lokala informationskampanjer. En mycket viktig insats är också att genom 89
det efter kunskaper på miljöområdet. Bilaga 10.5
Tjänstemän på sektorsmyndigheter med miljöpåverkande ansvarsområden behöver på ett likartat sätt kunskaper i tillgänglig form för att kunna ta sitt miljöansvar.
Politiker, inte bara de med direkt ansvar och intresse för miljöfrågor, behöver i allt högre grad både bredare och djupare kunskaper i miljövårdsfrågor. Här behöver verket arbeta mera med översiktsmaterial som förklarar, förenklar och ger helhetsbilder samt framtidsscenarier.
Allmänheten och skolbarn efterfrågar och behöver i allt högre utsträckning kunskaper i miljöfrågor. Kunskaper för att visa på valmöjligheter och för att ge människor en möjlighet att ta sitt ansvar för miljön. Här krävs stora insatser framöver från naturvårdsverket när det gäller att öka människors miljömedvetande och förståelse för framtida miljöbeslut. Om information/utbildning skall vara ett aktivt styrmedel även gentemot dessa grupper krävs kraftigt ökade resurser till verket.
Det internationella arbetet med att bl.a. föra ut kunskaper och ställningstaganden blir allt viktigare inte bara mot Östeuropa utan till världen i Övrigt.
För att klara alla viktiga uppgifter krävs ekonomiska resurser långt utöver vad naturvårdsverket hittills har haft tillgång till. Resursernas storlek har ett direkt linjärt samband med förväntade resultat.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens <<Prop. 1990/91:90 naturvårdsverks särskilda rapport Kunskapsöverföring Bilaga 10.6
genom information, utbildning och biblioteksservice
Efter remiss har yttranden kommit in från transportforskningsberedningen, universitets- och högskoleämbetet, statens råd för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands, Älvsborgs och Västerbottens län, Stiftelsen Svenska institutet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige.
rapport Laboratorieverksamheten Bilaga 10.7
SNYs verksamhet bygger i betydande utsträckning på riskbedömningar och kvalificerad uttolkning av olika mätunderlag, framtagna främst genom utsläpps- och recipientkontrollprogram samt i olika forsknings- och undersökningsaktiviteter. Miljöproblemen blir alltmera komplicerade, och besluten tas nära forskningsfronten. Detta gäller för SNVs olika aktionsprogram, vid ärendehandläggningen, i tillsynsarbetet och, inte minst, i det internationella arbetet.
Inom verket finns en mycket god vetenskaplig kompetens inom områdena miljögifter och ckotoxikologi. Verket avser satsa på att konsolidera och utveckla denna kompetens.
Även när det gäller kvalificerad övervakning av söt- och kustvatten, finns en mycket god kompetens uppbyggd vilken bör behållas, åtminstone delvis, inom verket.
Kompetens och kapacitet för att ge ett aktivt laboratoriestöd i verkets tillsynsverksamhet krävs, förutom inom ovan avgivna områden, också när det gäller de mera traditionella luft- och vattenparametrarna för utsläppsoch recipientkontroll. Naturvårdsverkets egna laboratorier har goda förutsättningar för att täcka en tillräckligt stor del av detta behov.
Den kustfiskeinriktade gruppen i Öregrund, samt verkets fartyg Ancylus, bör överföras till fiskeristyrelsen.
I samband med utredningen om lantbruksuniversitetets framtida organisation bör för- och nackdelar med ett gemensamt institut för miljöövervakning mellan bl. a. naturvårdsverket och lantbruksuniversitetet utvärderas. Om fördelarna överväger bör till ett sådant institut knytas kustvattenoch sötvattenövervakningen vid naturvårdsverkets Uppsalalaboratorier.
Omfattningen av den verksamhet som eventuellt skulle kunna föras till ett gemensamt institut är i stor utsträckning beroende av resultatet av verkets särskilda utredning om miljöövervakningen. Verket avser återkomma i frågan i samband med den fördjupade anslagsframställningen.
Särskilda skäl finns för att undersöka en närmare knytning mellan verkets landenhet och lantbruksuniversitetet, för att klara den långsiktiga kunskapsförsörjningen inom området.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens = Prop. 1990/91:90 naturvårdsverks särskilda rapport Laboratorieverksamheten = Bilaga 10.8
Efter remiss har yttranden inkommit från statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, statens provningsanstalt, statens mät- och provstyrelse, statskontoret, Sveriges lantbruksuniversitet och Kungl. Vetenskapsakademien.
rapport Det internationella arbetet Bilaga 10.9
Utredningsuppdraget
Regeringen har 1990-02-15 inkallat en särskild utredare för att värdera det svenska deltagandet i det internationella miljösamarbetet. I ljuset av det uppdraget har SNV tolkat sitt uppdrag så, att de externa faktorerna som påverkar SNVs internationella arbete ges en mer översiktlig beskrivning. Rapporten får sin tyngdpunkt i en redovisning av det internationella arbetets nuvarande omfattning, inriktning och organisatioriska struktur inom SNV samt i förslag till förändringar av arbetets fortsatta bedrivande.
SNYVs nuvarande uppgifter och resurser i det internationella arbetet Verkets resursanvändning för det internationella arbetet är starkt koncentrerat till insatser mot luft- och havsföroreningar (ca 60960).
De resterande resurserna används för naturvård, övrigt miljöskydd (framför allt kemikalieanvändning) och avfallshantering samt basverksamhet. Informationsverksamheten är av stor betydelse i det internationella arbetet.
Prioriteringar I ett 3— 5-årsperspektiv måste verket beakta i första hand följande förväntade anspråk på dess resurser för internationellt arbete: e De krav som kan komma att ställas på verket i det svenska förberedelse-
arbetet inför 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. Sådana krav har ännu inte preciserats av den nyligen tillsatta nationalkommittén eller dess sekretariat. Den substansagenda som antagits av konferensens förberedande kommitté gör det dock troligt att SNYV kommer att bli involverad i förberedelsearbetet för konferensen. 0, Harmoniseringsarbetet inom EFTA och med EG. Detta arbete motsvarar redan nu ca 3 personår. Utformningen av ett kommande avtal om EES, EEA samt STEP kommer att bestämma anspråken på verkets resurser. Omfattningen av dess anspråk kan för närvarande inte beräknas.
e Det vidgade samarbetet med Östeuropa ställer ytterligare, förmodligen
omfattande, anspråk på verkets personella resurser. Hanteringen av nu löpande bilaterala avtal binder 1,5—2 personår av verkets personalresurser. Verket kan för närvarande inte beräkna vidgade anspråk på personresurser och andra kostnader för detta ändamål i avvaktan på att samarbetsprogram utformas av verket och godkänns av regeringen. SNV utgår emellertid från att de ökade kostnader som kan uppstå för verket kommer att kunna finansieras av de medel som statsmakterna kan avsätta för det vidgade samarbetet. Slutligen anmäler verket att det europeiska integrationsarbetet (EFTA/
EG) kan hanteras så länge statsmakternas anspråk på verkets insatser inte 94
allvarligt överstiger hittillsvarande nivåer. Skulle dessa anspråk öka kraf- — Prop. 1990/91:90
tigt, vilket inte kan uteslutas, måste verket tillföras motsvarande resurser. — Bilaga 10.9
Organisatoriska överväganden Naturvårdsverkets insatser i det internationella arbetet berör flertalet av verkets enheter. Grundprincipen är att de internationella aspekterna av de olika sakområdena behandlas inom resp. avdelning. Omkring 150 personer är i varierande utsträckning berörda. Inom administrativa avdelningen finns en internationell enhet. Enheten biträder verksledningen i internationella frågor. Det krävs en central kapacitet och kompetens för att leda verkets deltagande i de många internationella grupperingarna.
Särskilda sekretariat bör inrättas för luftföroreningsfrågor och naturskyddsfrågor. Motsvarande lösning finns i dag för havsresursfrågorna. Det vidgade samarbetet med Östeuropa kommer att ställa stora krav på resurser och verket avser att lösa detta genom att utse en ledningsgrupp med företrädare för främst berörda enheter och tillsätta en projektledare, som inom den internationella enheten ansvarar för detta arbete.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens = Prop. 1990/91:90 naturvårdsverks särskilda rapport Det internationella arbetet Bilaga 10.10
Statskontoret, kemikalieinspektionen, styrelsen för internationell utveckling, beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, universitets- och högskoleämbetet, Styrelsen för teknisk utveckling, Kungl. Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien.
Verksamhetsöversyn av koncessionsnämnden för Bilaga 10.11 miljöskydd.
I koncessionsnämndens rapport redovisas en översyn och analys av nämndens verksamhet som har gjorts under hösten 1989. På grundval av detta har därefter vissa förändringar i organisationen och arbetsrutiner genomförts. Sålunda har nämnden indelats i fem fasta avdelningar för den operativa verksamheten och en administrativ avdelning för stödfunktioner såsom ekonomi, personal och registratur/expedition. Ytterligare åtgärder för förbättringar av ärendehanteringen och de administrativa rutinerna redovisas. I en särskild del i rapporten redovisas det befintliga ADB-stödet i verksamheten och en strategi för en förbättring och utökning av detta. Slutligen redovisas i rapporten vissa överväganden rörande koncessionsnämndens resultatredovisning- och uppföljningssystem.
7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över den = Prop. 1990/91:90 särskilda rapporten Verksamhetsöversyn av Bilaga 10.12 koncessionsnämnden för miljöskydd
Efter remiss har yttranden inkommit från statskontoret, kemikalieinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hal-
lands, Göteborgs och Bohus, Älsvborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, statens naturvårdsverk och Sveriges industriförbund.
slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Bilaga 13.1 Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel :
Miljöavgiftsutredningens uppdrag har varit att analysera förutsättningarna för att i ökad omfattning utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. I april 1989 lämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1989:21) Sätt värde på miljön! Miljöavgifter på svavel och klor med förslag om miljöavgifter på svavelinnehållet i olja och utsläpp av klororganisk substans från massaindustrins blekerier till vatten. I oktober 1989 lämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik jämte en bilagedel (SOU 1989:84) med förslag om avgifter på koldioxid, svavel och kväveoxider inom energi- och : trafikområdena. Betänkandet innehöll vidare förslag till miljöklasser som grund för ett avgifts/bidragssystem för nya fordon. Dessutom förordades höjd beskattning på förmånsbilar och höjda skrotningspremier för bilar av 1975 års eller tidigare års modeller.
I detta slutbetänkande redovisas utredningens allmänna överväganden om användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken samt förslag om nya miljöavgifter för att begränsa miljöfarliga utsläpp och användningen av miljöfarliga ämnen. Utredningens arbete har omfattat ett flertal miljöproblem och sektorer.
I vår omvärld har miljöavgifter hittills kommit till användning i relativt blygsam omfattning. Utredningen konstaterar dock att intresset hos många länder att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har ökat påtagligt under senare år, vilket klart framgår av aktiviter inom FNorganen, OECD, EG och inom det nordiska samarbetet. Stor enighet finns om att miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel behövs som komplement till andra åtgärder för att lösa miljöproblemen kostnadseffektivt och för att åstadkomma en bättre hushållning med begränsade naturresurser. Såväl handelspolitik som miljöpolitik syftar i grunden till en effektiv resurshushållning. Ökade ambitioner inom miljöområdet kan medföra vissa störningar i handeln på kort sikt. På lång sikt behöver dock inte ökade miljökrav ses som problem för handelspolitiken. En gemensam strävan i både miljö- och handelspolitik är att de verksamheter som skadar miljön skall belastas med de verkliga miljökostnaderna. Detta synsätt finns också inom EG inför genomförandet av den inre marknaden.
Utredningen har tillämpat ett antal kriterier vid bedömningen om ett ekonomiskt styrmedel är lämpligt att förorda som komplement eller alternativ till andra styrmedel. Till dessa hör måluppfyllelse, kostnadseffektivitet, flexibilitet, incitament till teknisk utveckling och fördelningseffekter. Vidare har styrmedlen bedömts utifrån handelspolitiska aspekter.
Utredningens förslag visar att det är möjligt att tillämpa ekonomiska styrmedel som syftar såväl till att begränsa föroreningsutsläpp som att minska användningen av skadliga ämnen i produkter etc. Möjligheterna att tillämpa utsläppsavgifter kan begränsas bl.a. av höga mätkostnader. Miljöavgifter på insatsvaror kan vara lämpliga då avgiftsuttaget kan göras enkelt. Generella avgifter bör främst användas i sådana fall då miljörisker- 99
na är någorlunda lika för skilda användningsområden. Det är också möjligt att utforma miljöavgifter enbart för ett visst användningsområde. Bilaga 13.1 Ekonomiska styrmedel som omfattar ämnen ingående i många olika produktgrupper blir i regel administrativt betungande för både avgiftspliktiga och uppbördsmyndigheter. Detta uppvägs i regel inte av de andra fördelar som är förknippade med ekonomiska styrmedel, t. ex. kostnadseffektivitet och flexibilitet.
Med utgångspunkt i tidigare förslag i de båda delbetänkandena har utredningen prövat möjligheten till en ökad tillämpning av ekonomiska styrmedel för att begränsa utsläpp av svavel- och kväveoxider från industriprocesser, flygtrafik och sjöfart. Utredningen har vidare prövat om det med ckonomiska styrmedel går att påverka bränsleförbrukningen hos nya fordon i syfte att nedbringa bl. a. koldioxidutsläppen från trafiken.
Utredningen har undersökt möjligheten att tillämpa ckonomiska styrmedel för att begränsa användningen av tungmetaller, vissa organiska lösningsmedel och HCFC-föreningar. Därutöver har utredningen också övervägt behovet av ekonomiska styrmedel inom jordbruksområdet och på avfallsområdet.
Utredningens förslag sammanfattas i det följande.
Trafikområdet Utredningen föreslår ett system med miljörelaterade landningsavgifter som bestäms utifrån internationella certifieringsdata för civila flygplansmotorer. Vid beräkningen av avgifterna har kolväten och kväveoxider värderats till 25 kr/kg och koldioxid till 25 öre/kg. Avgiftssystemet omfattar även buller. Innan förslaget genomförs kan ytterligare analyser behöva göras av de begränsningar som internationella avtal innebär.
Utredningen föreslår att ett avgiftssystem för sjöfarten införs som syftar till att minska svavelutsläppen i Sveriges närområde. Förslaget bygger på förutsättningen att det inte under den närmaste tiden går att träffa överenskommelser internationellt om en direkt reglering för att begränsa svavelutsläpp från sjöfarten. Avgiften på svavel baseras på merkostnaden för olika fartygstyper att använda lågsvavlig olja. Systemet föreslås omfatta både inrikes och utrikes sjöfart. Även i detta fall förutsätts emellertid internationella överläggningar innan systemet kan införas.
Utredningen föreslår att försäljningsskatten på motorfordon som tas ut för nya bilar kompletteras med en särskild skatt för personbilar som vid blandad körning förbrukar mer än 0,90 liter bensin per mil. Vid en förbrukning mellan 0,90 och 0,95 liter per mil utgår skatt med 300 kr. för varje hundradels liter per mil. Därefter höjs uttaget till 400 kr. för varje hundradels liter per mil t.o.m. 1,05 liter per mil. För varje hundradels liter per mil därutöver blir uttaget 500 kr., dock högst 20000 kr sammanlagt per bil. Samtidigt föreslås att den nuvarande försäljningsskatten som är 6,40 kr. per kg tjänstevikt sänks med 10 öre per kg för personbilarna så att det sammanlagda skatteuttaget för alla nya personbilar blir oförändrat.
Utredningen föreslår dessutom att försäljningsskatten kompletteras med en skatt på bilar som har hög motorstyrka i förhållande till vikten. En 100
sådan skatt drabbar främst sportbilar och bilmodellar i s.k. GTI-utföran- Prop. 1990/91:90
de. Skatten föreslås utgå med 600 kr. för varje kilowatt som kvoten mellan = Bilaga 13.1 motoreffekt och tjänstevikt överstiger 80 kW per 1000 kg tjänstevikt. Ändringarna i försäljningsskatten föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.
Kadmium i batterier Kadmium i laddningsbara nickel/kadmiumbatterier svarar numera för över hälften av kadmiumanvändningen. Utredningen föreslår att slutna nickel/kadmiumbatterier beläggs med en avgift på 0:50 kr. per gram batterivikt. Avgifterna bör införas den 1 januari 1992 och bör fr. o. m. år 1995 höjas till I krona per gram. För att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbatterier och apparater bör återlämningspremier utgå fr. o. m. år 1992. Batterierna används bl.a i trädgårdsredskap och sladdlösa telefoner.
Träimpregneringsmedel Arsenikanvändningen vid svensk träimpregnering är betydligt större än de samlade arsenikutsläppen från svensk industri. Utredningen föreslår en avgift på 200 kr. per kg arsenik och 100 kr. per kg krom i träimpregneringsmedel. Avgifterna föreslås gälla från den 1 januari 1992.
Klorerade lösningsmedel Användningen av klorerade lösningsmedel inom bl. a. verkstads- och läkemedelsindustri och kemtvättar medför betydande miljö- och hälsorisker. Utredningen föreslår därför att en avgift införs på 50 kr. per kg för metylenklorid (diklormetan), perkloretylen (tetrakloreten) och trikloretylen (trikloreten). För att användarna skall få möjlighet till omställning föreslår utredningen att avgiften införs den 1 januari 1993.
HCFC-föreningar Utredningen redovisar ett system med miljöavgifter på HCFC-föreningar. Samtidigt menar utredningen att förslaget först kan bli aktucllt att genomföras när frågan om ersättningsmedel till CFC-föreningar (freoner) har behandlats inom ramen för Montrealprotokollet.
Jordbruksområdet Utredningen föreslår att miljöavgiften på kväve i handelsgödsel höjs till 2 kr. per kg kväve. Avgiften utgår också på handelsgödsel som används inom skogs- och trädgårdsnäringarna m.fl. Utredningen föreslår att avgiften träder i kraft den 1 juli 1991.
Utredningen föreslår att miljöavgiften på fosfor i handelsgödsel tills vidare bibehålls på nuvarande nivå, dvs. 1:20 kr. per kg fosfor. I samband 101
med att en avgift på kadmium i fosforgödselmedel-införs bör fosforavgif-
ten omprövas. Bilaga 13.1
Utredningen förordar att en avgift införs på kadmium i handelsgödsel så att den styr mot en kadmiumhalt på mindre än 5 gram per ton fosfor. Kadmiumavgiften införs först efter så lång tid att tillverkarna dessförinnan haft möjlighet att installera utrustning för kadmiumrening eller vidta andra åtgärder för att kraftigt minska kadmiumhalten. En sådan anpassning bör ha skett till år 1993.
Utredningen anser att miljöavgiften bör konstrueras om för de bekämpningsmedel som för närvarande belastas av både prisreglerings- och miljöavgiften. Avgiften bör relateras till fastställd dos per hektar för resp. bekämpningsmedel. Utredningen föreslår att denna avgift under en övergångsperiod sätts till 40 kr/dos. Avgiften omfattar all användning av dessa bekämpningsmedel, dvs. även de inom skogs- och trädgårdsnäringarna m.fl. För de bekämpningsmedel som inte kan inordnas i systemet med dosavgifter föreslår utredningen att den nuvarande avgiftskonstruktionen och avgiftsnivån tills vidare bibehålls, dvs. 8 kr. per kg aktiv substans. Utredningen föreslår att avgifterna träder i kraft den 1 juli 1991.
Vidare föreslår utredningen att kemikalieinspektionen ges i uppdrag att närmare precisera ett principförslag till differentierade avgifter efter bekämpningsmedlens farlighet. Ett sådant avgiftssystem bör träda i kraft senast år 1995. |
Utredningen har också belyst frågor som gäller miljöavgifter på obevuxen åker, ammoniakemissioner från stallgödsel och stråförkortningsmedel. Utredningen föreslår att berörda myndigheter arbetar vidare med dessa styrmedel.
Avfalisområdet Utredningen föreslår att en avgift införs på osorterat hushålls- och industriavfall fr.o.m. den 1 januari 1992. Avgiftsnivån bör inledningsvis vara 50 kr. per ton avfall. En höjning av avgiftsnivån föreslås fr.o.m. 1994. Utredningen föreslår att avdrag medges bl. a. för sorterade fraktioner, t. ex. glas och papper som går till materialåtervinning, rent trä för förbränning samt ren kompost.
Visst slag av s.k. branschspecifikt avfall, bl.a. från gruvbrytning, pappers- och massatillverkning och metallurgiska processer, undantas inledningsvis från avgiften.
Utredningen föreslår att avgiftsmedlen tillförs en särskild fond, avfallsfonden, och att medlen i sin helhet används för åtgärder inom avfallsområdet.
Det är enligt utredningens mening av största betydelse att marknadsförutsättningarna inom återvinningsbranschen stimuleras genom att premiesystem skapas för att säkerställa avsättningen för vissa typer av material. Därigenom gynnas också framväxten av nya återvinningsindustrier för omhändertagande av t. ex. glas, plast och metallskrot.
Fondmedlen bör i övrigt användas för att stödja utvecklingen mot ökad 102
källsortering av avfall samt ökad återvinning och återanvändning i resurs- = Prop. 1990/91:90
flödets alla led. Bilaga 13.1
Vidare bör fondmedlen kunna användas för att underlätta för kommuner och renhållningsbolag att bygga upp en bättre infrastruktur för ökad källsortering, bättre avfallshantering och återvinning, lokalt och regionalt. Även prototyper till nya fordon och insamlingssystem bör kunna stödjas. Likaså bör medlen kunna användas för att utveckla teknik för att omhänderta sorterade fraktioner, t.ex. förgasningsteknik för en torr energirik fraktion och rötningsteknik för den våta fraktionen ur avfallet.
Avfallsavgifterna kan inledningsvis öka både hushållens och företagens kostnader för avfallshanteringen (30 — 50 kr. per hushåll och år). En effektivisering av avfallshanteringen, ökad återvinning och ett bättre tillvaratagande av återvunnet material leder emellertid till bättre resurshushållning och lägre kostnader. En sådan förbättrad resurshushållning kan ses som en lönsam investering som på sikt gynnar både hushåll och företag.
Utredningen föreslår att renhållningslagens avgiftsbestämmelser kompletteras så att kommunerna ges rätt att avvika från självkostnads- och likställighetsprinciperna. Avfallsavgifterna kan då utformas på ett sätt som stimulerar återanvändning och återvinning. Självkostnadsprincipen bör dock fortfarande gälla för den totala avfallshanteringen i kommunal regi, dvs. att ingen vinst får uppkomma.
Klororganisk substans Ett kompletterande förslag lämnas också till det tidigare förslaget om avgift på utsläpp av klororganisk substans från massaindustrins blekerier. Det nya förslaget innebär att avgiften på 50 kr. per kg tas ut endast på utsläpp som överstiger nivån 0,5 kg klororganisk substans (mätt som AOX) per ton massa.
Två nya miljöfonder För att stärka miljöarbetet föreslår utredningen bildandet av två nya fonder, avfallsfonden och kemikaliefonden. Avfallsavgiften kommer att som ovan redovisats att tillföras avfallsfonden. Kemikaliefonden tillförs enligt utredningens förslag intäkterna från avgifterna på arsenik, krom, klorerade lösningsmedel, och klororganisk substans samt nettointäkten av avgiften på kadmium i batterier. Kemikaliefonden skall utnyttjas främst för att påskynda avvecklingen av farliga ämnen. Fonderna kommer under den första tvåårsperioden att tillsammans disponerna över en miljard kr.
Miljöeffekter Utredningens förslag kan förväntas leda till följande effekter i form av minskad användning av miljöfarliga ämnen eller minskade utsläpp av föroreningar. 103
I. Minskad tillförsel av skadliga ämnen De föreslagna avgifterna på träimpregneringsmedel kommer att tillsam- Bilaga 13.1 mans med övriga åtgärder på området att minska användningen av arsenik och krom vid impregnering av trä. Arsenikanvändningen bedöms minska från ca 400ton/år till ca 50 ton/år och kromanvändningen från ca 250 ton/år till ca 25 ton/år.
Kadmiumtillförseln med batterier ökar för närvarande med 30960 per år. Utredningen räknar med att de avgifter som föreslås kommer att bryta denna ökande trend så att förbrukningen av dessa batterier i stort sett upphör före sckelskiftet. Utredningen föreslår dessutom höga premier för att få in batterier som redan sålts i Sverige.
Målet med en avgift på kadmium i handelsgödsel är att minska kadmiumtillförseln med gödselmedel till åkermarken från nuvarande ca 3 ton/år till ca 0,2ton/år.
De föreslagna bekämpningsmedelsavgifterna kan tillsammans med bl. a. avregleringen på jordbruksområdet förväntas bidra till en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen under en femårsperiod.
2. Utsläpp till vatten Utredningen räknar med att miljöavgiften på kväve i handelsgödsel, efter avregleringen av livsmedelsmarknaden, kommer att leda till att kväveförbrukningen i jordbruket minskar med ca 2026 eller med 20 kg per ha. Detta leder till att jordbrukets utsläpp av kväve till vatten sjunker med ca 3 000 ton/år (ca 7960).
Avgiften på utsläppen av klororganisk substans från massaindustrin kommer att påskynda åtgärdsarbetet så att utsläppen kan reduceras från ca 14 000 ton (1988) till ca 2000 ton, beräknat som AOX.
3. Utsläpp till luft Ett miljöavgiftssystem för sjöfarten skulle snabbt kunna minska utsläppen av svaveldioxid från fartyg med två tredjedelar jämfört med 1988 års nivå, dvs. från ca 17 000 till ca 7000 ton per år.
Användningen och därmed även utsläppen av de tre avgiftsbelagda klorerade lösningsmedlen kommer att sjunka, dels till följd av de avgifter utredningen föreslår, dels till följd av administrativa regleringar. Förbrukningen kan beräknas minska från nuvarande 9 000 ton/år till 500 ton/år vid sekelskiftet.
Kväveavgiften på handelsgödsel bidrar till en väsentlig minskning av ammoniakavgången från grödorna till luften. Dessutom minskar avgången av lustgas (N,0) från åker.
Kan ett nytt miljöavgiftssystem för flygtrafiken införas, kommer en befarad mycket ogynnsam utveckling av utsläppen till följd av ökad trafikvolym att motverkas. Det gäller främst utsläppen av kväveoxider, kolväten och koldioxid.
Förslagen omfattas i regel av en bred majoritet i utredningen. I vissa delar föreligger reservationer. Ledamöterna från (c), (fp), (m) och (mp) har — Bilaga 13.1 på olika områden anfört reservationer. Experten från (v) har på motsvarande sätt avlämnat särskilt yttrande.
slutbetänkande (SOU 1990: 59) Sätt värde på miljön! Bilaga 13.2
Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel
1 Förslag till
Lag om miljöavgift vid landning med motordrivna flygplan
Härigenom föreskrivs följande
18 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för utsläpp av kolväten, kväveoxider och koldioxid samt buller som förorsakas vid landning på svensk flygplats vid flygtrafik i förvärvssyfte.
Avgift tas inte ut för landning med flygplan vars högsta tillåtna startvikt understiger 5 700 kilogram.
Med flygplats avses såväl allmän flygplats enligt 6 kap. 4 § luftfartslagen (1957:297) som flygplats som inte är avsedd för allmänt bruk.
2 8 Avgift tas vid varje landning ut för utsläpp av kolväten, kväveoxider och koldioxid samt för det buller som flygplanet förorsakar.
Avgift för kolväten, kväveoxider och koldioxid skall beräknas i första hand med ledning av luftfartsverkets uppgifter om utsläpp av sådana föreningar för den aktuella flygplansmotortypen, under start och stigning till 915 meters höjd, inflygning från 915 meters höjd samt normalt anslutande markrörelser och tomgång, i förhållande till motorns maximala dragkraft.
För flygplan som ankommer från ort i Sverige skall för varje motor avgift tas ut för kolväten med 2 kronor för varje gram per kilonewton, för kväveoxider med 4 kronor för varje gram per kolonewton och för koldioxid med 27 kronor för varje gramper kolonewton för de enligt andra stycket beräknade värdena.
Avgift för buller för flygplan som ankommer från ort i Sverige tas ut med 22 kronor för varje EPNdecibel som summan av ljudnivåerna i de tre internationella mätpunkterna, som anges i ett flygplans miljövärdighetsbevis, överstiger 270 EPNdecibel. Har flygplanet fyra motorer tas avgift dock ut med 19 kronor för varje EPNdecibel som summan av de nämnda ljudnivåerna överstiger 270 EPNdecibel. Har de nämnda ljudnivåerna inte uppmätts på sätt som anges i kapitel 3 och 5 i annex 16 till Chicagokonventionen, i dessa kapitels lydelse den 1juli 1990, skall de aktuella ljudnivåerna räknas om med ledning av uppgifter från luftfartsverket så att de svarar mot värden som uppmätts på detta sätt. Avgift som tas ut efter omräknade värden får dock inte understiga 19 kronor och inte överstiga 33 kronor för varje decibel som summan av de nämnda ljudnivåerna överstiger 270 EPNdecibel.
För flygplan som ankommer från utrikes ort skall avgifter för kolväten, kväveoxider, koldioxid och buller tas ut med samma belopp som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från en ort i Sverige om flygplanets maximala startvikt inte överstiger 35 000 kilogram. Om flygplanets maximala startvikt 1. överstiger 35 000 men inte 65 000 kilogram tas avgifterna ut med 1,5
gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från
en ort i Sverige, 2. överstiger 65000 men inte 100000 kilogram tas avgifterna ut med 2
gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från
en ort i Sverige, 106
3. överstiger 100000 men inte 200 000 kilogram tas avgifterna ut med 2,5
gånger de avgifter som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från — Bilaga 13.2
en ort i Sverige, 4, överstiger 200000 kilogram tas avgifterna ut med 4 gånger de avgifter
som hade tagits ut om flygplanet hade kommit från en ort i Sverige.
3 & Finns inte tillförlitliga uppgifter om utsläpp av kolväten, kväveoxider och koldioxid som avses i 28 andra stycket för flygplanstypen i fråga, beräknas miljöavgiften för den aktuella landningen såvitt gäller dessa utsläpp med ledning av flygplanets högsta tillåtna startvikt enligt dess luftvärdighetsbesvis.
Avgiften för utsläpp av kolväten och kvävedioxider skall i sådant fall tas ut för varje landning med 30 kronor och för utsläpp av koldioxid med 90 kronor för varje landning om den högsta tillåtna startvikten uppgår till högst 10000 kilogram. Om den högsta tillåtna startvikten är större, tas avgift ut för utsläpp av kolväten och kväveoxider med ytterligare 120 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram till och med högst 35 000 kilogram och med ytterligare 60 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram däröver. För utsläpp av koldioxid tas avgift ut med ytterligare 360 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram till och med högst 35000 kilogram och med ytterligare 180 kronor för varje påbörjat femtusental kilogram däröver.
4 & Finns inte tillförlitliga uppgifter som erfordras för beräkning av bulleravgiften tas den ut med 20 kronor jämte 4 kronor för varje påbörjat tusental kilogram av flygplanets maximala startvikt.
5 § Avgiftsskyldig är den som driver en flygplats som omfattas av avgiftsplikt enligt denna lag.
6 8 Skyldighet att erlägga avgift inträder när ett flygplan landar.
7 & Den som är avgiftsskyldig enligt 5 § skall vara registrerad hos riksskatteverket.
8 & I deklaration får avdrag göras för sådan del av avgiften enligt denna lag vid landning som använts till att reducera landningsavgift, passageraravgift, undervägsavgift eller annan flygplatsavgift. Sådant avdrag medges dock endast för landning med flygplan som ankommer från ort i utlandet.
Avdrag för bulleravgiften får dessutom göras för åtgärder som flygplatsägaren vidtar för att minska bullerstörningar kring flygplatsen.
9 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Lag om upphävande av lagen (1988:1567) om miljöskatt på Bilaga 13.2
inrikes flygtrafik
Härigenom föreskrives att lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik skall upphöra att gälla vid utgången av år ..
Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den I januari ..
Lag om miljöavgift på hamnar för utsläpp av svaveloxider Bilaga 13.2
från fartyg
Härigenom föreskrivs följande
1 8 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för fartyg, vars huvudmaskineri som anlöper svensk hamn och då använder olja med mer än 0,5 viktprocent svavel för drift av fartygets huvudmaskineri eller använder olja med mer än 0,1 viktprocent svavel för drift av de hjälpmaskiner som används när fartyget ligger i hamn. Avgift skall dock endast betalas för fartyg i yrkesmässig verksamhet.
2 8 Avgift tas ut med följande belopp för varje enhet av fartygets bruttodräktighet och tillryggalagd kilometer: |
1. 0,5 öre för färjor från utrikes hamn vars bruttodräktighet inte överstiger 8000,
2. 0,4 öre för färjor från utrikes hamn vars bruttodräktighet överstiger 8000 men inte 20000,
3. 0,25 öre för färjor från utrikes hamn vars bruttodräktighet inte överstiger 20000,
4. 0,25 öre för färjor från inrikes hamn vars bruttodräktighet inte överstiger 8 000,
5. 0,2 öre för färjor från inrikes hamn vars bruttodräktighet överstiger 8 000 men inte 20000,
6. 0,13 öre för färjor från inrikes hamn vars bruttodräktighet överstiger 20000,
7. 0,2 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet inte överstiger 3 000,
8. 0,16 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 3000 men inte 8 000,
9. 0,12 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 8000 men inte 14 000,
10. 0,1 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 14000 men inte 22 000 och
11. 0,08 öre för handelsfartyg vars bruttodräktighet överstiger 22 000.
Med bruttodräktighet avses fartygets bruttodräktighet enligt gällande mätbrev. För fartyg som saknar mätbrev anses ett ton av deplacementet motsvara en bruttodräktighet av en enhet.
Med färja avses ett fartyg som är specialbyggt för transport av såväl passagerare som bilar, tåg eller liknande.
Med handelsfartyg avses ett fartyg som är avsett för transport av varor eller passagerare eller bådadera och som inte är en färja.
3 8 Avgiftsskyldig är ägare av hamn som tar emot fartyg för vilka avgiftsplikt föreligger enligt denna lag.
4 § Skyldighet att erlägga avgift inträder när ett avgiftspliktigt fartyg anlöper svensk hamn.
5 & Den som är ägare till hamn i Sverige skall vara registrerad hos riksskatteverket.
6 8 Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. 109
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Bilaga 13.2
Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:69) om försäljningsskatt! dels att 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8§
Skatten utgår för personbil, buss Skatten för personbil beräknas för och lastbil med 6 kronor och fyrtio tjänstevikt, motoreffekt och koldiox-
öre per kilogram tjänstevikt. Skat- idutsläpp. Skatten tas ut med följan-
ten beräknas till helt tiotal kronor de belopp. så att överskjutande krontal bort- Tjänstevikt: 6 kronor och 30 öre faller. Der kilogram tjänstevikt.
Motoreffekt: 600 kronor för varje kilowatt per 1000 kilogram tjänste-
vikt som motorns effekt i förhållan-
de till tjänstevikten överstiger 80 kilowatt per 1000 kilogram tjänstevikt.
Koldioxidutsläpp: 300 kronor för varje hundradels liter per mil som bränsleförbrukningen, beräknad enligt 8a§ denna lag, överstiger 0,90 liter per mil men inte 0,95 liter per mil;
1500 kronor samt 400 kronor för varje hundradels liter per mil som bränsleförbrukningen överstiger 0,95 liter per mil men inte 1,05 liter per mil;
5 500 kronor samt 500 kronor för varje hundradels liter per mil som bränsleförbrukningen överstiger 1,05 liter per mil, dock högst 20000 kronor.
Finns inte tillförlitliga uppgifter om ' tjänstevikt, motoreffekt eller bränsleförbrukning för fordonstypen i fråga skall vikten, effekten eller förbrukningen uppskattas med ledning av dessa uppgifter för samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick.
Skatten för buss och lastbil tas ut med 6 kronor och 40 öre per kilogram tjänstevikt.
! Lagen omtryckt 1984: 159. ? Senaste lydelse 1989: 1031. 110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bi .
ilaga 13.2 Skatten enligt första och tredje
styckena beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller. Skatten utgår för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4480 kronor.
8a§
Skatt för koldioxidutsläpp enligt 8 § denna lag tas endast ut för personbil som är avsedd för förbrukning av bränslen som är skattepliktiga enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt. Förbrukningen beräknas som ett vägt medelvärde av förbrukningen vid stads- och landsvägskörning, varvid stadskörning skall tillmätas vikten 55 procent och landsvägskörning 45 procent. För andra bränslen än bensin omräknas
det erhållna förbrukningstalet med
hänsyn till bränslets skattesats jämförd med bensinens skattesats enligt lagen om koldioxidskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Lag om miljöavgift på slutna nickel-kadmiumbatterier Bilaga 13.2
Härigenom föreskrivs följande.
18 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för slutna nickel-kadmiumbatterier. .
28 Avgift tas ut med 50 öre per gram batterivikt.
Med batterivikt avses hela vikten av ett batteri eller batteripaket, inklusive hölje.
Batterivikten vid tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde skall ligga till grund för beräkningen av avgiften.
3 8 Avgiftsskyldig är
I. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar avgiftspliktiga batterier,
2. den som till landet inför avgiftspliktiga batterier för yrkesmässig återförsäljning eller användning i yrkesmässig verksamhet inom landet. En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.
4 8 Skyldighet att erlägga avgift inträder när avgiftspliktiga batterier
1. levereras till en köpare,
2. används eller monteras i någon teknisk utrustning, Avgiftsskyldighet inträder även när den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar avgiftspliktiga batterier som då ingår i hans lager.
5 & Den som är avgiftsskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket.
6 & I deklaration får avdrag göras för avgift på avgiftspliktiga batterier som
1. förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,
2. återtagits i samband med återgång av köp,
3. av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur tandet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där.
4. försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.
Avdrag enligt första stycket 4. får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av batteriernas försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på de batterier som betalningen avser.
7 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Bilaga 13.2 Lag om premie för återlämning av slutna nickel-
kadmiumbatterier m. m.
Härigenom föreskrivs följande.
1 & Premie betalas ut vid återlämning av slutna nickel-kadmiumbatterier och varor med fastmonterade sådana batterier. Premien är 10 kronor per styck för batterier och 50 kronor per styck för batteripaket och varor med fastmonterade batterier.
2 8 Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om villkoren i övrigt för utbetalning av premien. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter för utbetalning av premien.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
Bilaga 13.2 Lag om miljöavgift på vissa träämpregneringsmedel m. m.
Härigenom föreskrivs följande.
1 §& Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för arsenik- och kromföreningar som används för impregnering av trävirke samt för trävirke som har impregnerats med sådana ämnen och införts till landet.
28 Avgift tas ut med 200 kronor per kilogram arsenik och 100 kronor per kilogram krom.
Mängden arsenik och krom som ingår i impregnerat trävirke vid tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde skall ligga till grund för beräkningen av avgiften.
3 8 Avgiftsskyldig är
1. den som inom landet yrkesmässigt använder arsenik- eller kromföreningar för impregnering av trävirke,
2. den som till landet inför trävirke som har impregnerats med arsenikeller kromföreningar för yrkesmässig återförsäljning eller användning i yrkesmässig verksamhet inom landet.
En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.
4 § Skyldighet att erlägga avgift inträder när
1. arsenik- eller kromföreningar används för impregnering av trävirke,
2. med arsenik- eller kromföreningar impregnerat trävirke, som förts in till landet, levereras till en köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,
3. den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar det avgiftspliktiga trävirke som då ingår i hans lager.
5 & Den som är avgiftsskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket.
6 & I deklaration får avdrag göras för avgift på såväl i landet impregnerat som hit infört trävirke som
I. av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
2. försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.
Avdrag enligt första stycket 2. får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av trävirkets försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inftyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på det trävirke som betalningen avser.
7 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
8 & Har någon som inte är avgiftsskyldig ut ur landet fört i landet impregnerat éller hit infört trävirke, som avgift betalats för enligt denna Bilaga 13.2 lag, medger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation med | 200 kronor per kilogram arsenik och 100 kronor per kilogram krom.
9 8 Ansökan om kompensation enligt 8 § görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderår och ges in till riksskatteverket inom ctt år efter kalenderårets utgång.
Kompensation medges inte för belopp som understiger 4000 kronor för ett kalenderår.
10 § Har kompensation för avgift skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, missskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av riksskatteverket.
Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.
11 §& Beslut enligt 8 eller 10 § överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Lag om miljöavgift på klorerade lösningsmedel Bilaga 13.2
Härigenom föreskrivs följande
1 8 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för diklormetan (metylenklorid), trikloreten (trikloretylen) och tetrakloreten (perkloretylen). Avgift skall även betalas för dessa lösningsmedel då de ingår i andra kemiska produkter.
28 Avgift tas ut med 50 kronor per kilogram lösningsmedel. Avgift tas inte ut om halten av avgiftspliktigt lösningsmedel i en kemisk produkt är högst en viktprocent.
Innehållet av lösningsmedel vid tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde skall ligga till grund för beräkningen av avgiften.
3 & Avgiftsskyldig är
1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar avgiftspliktiga lösningsmedel,
2. den som till landet inför avgiftspliktiga lösningsmedel eller andra kemiska produkter som innehåller sådana lösningsmedel för yrkesmässig återförsäljning eller användning 1 yrkesmässig verksamhet inom landet.
En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.
4 & Skyldighet att erlägga avgift inträder när avgiftspliktiga lösningsmedel eller andra kemiska produkter som innehåller sådana lösningsmedel
1. levereras till en köpare,
2. tas i anspråk för annat ändamål än försäljning.
Avgiftsskyldighet inträder även när den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar medel och produkter som avses i första stycket som då ingår i hans lager.
5 & En avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han enligt 2 § är skyldig att under beskattningsåret erlägga avgift som överstiger 5000 kronor.
6 & Den som är avgiftsskyldig enligt 3 § och inte är befriad från redovisningsskyldighet enligt 5 § skall vara registrerad som avgiftsskyldig enligt denna lag hos riksskatteverket.
7 8 I deklaration får avdrag göras för avgift på lösningsmedel eller på lösningsmedel som ingår i andra kemiska produkter
1. som har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,
2. som har återtagits i samband med återgång av köp, 3. som av den avgiftsskyldige celler för den avgiftsskyldiges räkning
utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som har försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. Bilaga 13.2
Avdrag enligt första stycket 4. får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av lösningsmedlets eller produktens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på det lösningsmedel eller den produkt som betalningen avser.
8 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
9 8 Har någon som inte är avgiftsskyldig ur landet fört lösningsmedel eller annan kemisk produkt, som avgift betalats för enligt denna lag, medger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation med 50 kronor per kilogram lösningsmedel.
10 § Har avgift tagits ut för lösningsmedel eller andra kemiska produkter som ingår i miljöfarligt avfall som förts ut ur landet eller i landet omhändertagits för destruktion, medger riksskatteverket efter ansökan av den avgiftsskyldige återbetalning med 50 kronor per kilogram lösningsmedel i avfallet. Återbetalning medges dock endast för den mängd lösningsmedel som överstiger 2526 av den mängd som sökanden förvärvat under ett år.
Har någon som inte är avgiftsskyldig förfarit på sätt sägs i första stycket medger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation i enlighet med vad som gäller för återbetalning.
11 § Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 9 eller 10 § görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderår och ges in till riksskatteverket inom ett år efter kalenderårets utgång.
Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understiger 4000 kronor för ett kalenderår.
12 § Har återbetalning eller kompensation för avgift skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av riksskatteverket.
Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senarc än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.
13 §& Beslut enligt 9, 10 eller 12 8 överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Bilaga 13.2 Lag om miljöavgift på bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
18 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för bekämpningsmedel.
Med bekämpningsmedel avses i denna lag en kemisk produkt som är avsedd som skydd mot att egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan liknande olägenhet förorsakas av växter, djur eller mikroorganismer.
Som bekämpningsmedel anses också kemiska produkter som är avsedda som medel för tillväxtreglering i odlingar av stråsäd. Som bekämpningsmedel enligt denna lag anses inte
I. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller foder,
2. färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att huvudsakligen användas för annat ändamål än som avses i andra stycket första meningen, om de inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel, |
3. träskyddsmedel.
2 8 Avgift tas ut med 40 kronor per dos för de bekämpningsmedel som anges i bilaga till denna lag.
För övriga bekämpningsmedel tas avgift ut med 8 kronor per kilogram verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.
3 8 Avgiftsskyldig är
1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar avgiftspliktiga bekämpningsmedel,
2. den som till landet inför avgiftspliktiga bekämpningsmedel för yrkesmässig återförsäljning eller användning 1 yrkesmässig verksamhet inom landet. |
Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika bekämpningsmedel och sådan benämning eller dylikt av en vara som anges i 1 § tredje stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämpningsmedel.
En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksamhet räknas även sådan verksamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.
4 8 Skyldighet att erlägga avgift inträder när
I. ett bekämpningsmedel levereras till en köpare,
2. ett bekämpningsmedel tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,
3. den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar de bekämpningsmedel som då ingår i hans lager.
5 & Den som är avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han enligt 2 8 är skyldig att under beskattningsåret erlägga avgift beräknad för minst 60 doser eller 300 kilogram verksamma beståndsdelar.
6 § Den som är avgiftsskyldig enligt 3 § och inte är befriad från redovis- 118
denna lag hos riksskatteverket. Bilaga 13.2
7 & I deklaration får avdrag göras för avgift på bekämpningsmedel
1. som har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,
2. som har återtagits i samband med återgång av köp,
3. som av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som har försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.
Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av bekämpningsmedlets försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för avgiften på det bekämpningsmedel som betalningen avser.
8 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
| Bilaga | "Prop. 1990/91:90 Bilaga 13.2 | ||
| Bekämpnings- | Kemikalieinspektionens | Dos | |
| medel | registreringsnr. | kilogram | |
| Actril-P | 3784 | 3,02 | |
| Actril S | 3397 | 2,27 | |
| Afalon | 2400 | 2,00 | |
| Ally 20 DF | 3706 | 0,03 | |
| Apron 35 SD | 3541 | 1,00 | |
| B Apron 200 LS | 3699 | 1,00 | |
| Arelon flytande | 3519 | 3,02 | |
| Astix DP | 3769 | 2,00 | |
| Astix MP | 3768 | 2,00 | |
| Avadex 480 | 2333 | 4,03 | |
| Avenge 150 L | 3180 | 17,63 | |
| Avenge SP | 3393 | 3,54 | |
| Badipon | 2812 | 5,00 | |
| Barnon Plus | 3347 | 3,02 | |
| Basagran 480 | 3123 | 2,00 | |
| Basagran MCPA | 3122 | 3,54 | |
| SF BASF CCC 460 | 3554 | 1,76 | |
| SF BASF CCC 750 | 3553 | 1,20 | |
| SF BASF Cycocel P | 3272 | 1,76 | |
| BASF 2,4-D-500 | 3500 | 2,00 | |
| BASF Diklorpro | 3599 | 2,50 | |
| BASF Diprop 64 | 3501 | 3,02 | |
| BASF Diprop MC | 3501 | 4,03 | |
| BASF Forbel 75 | 3615 | 1,00 | |
| BASF MCPA 750 | 3345 | 2,00 | |
| BASF Mekprop 6 | 3499 | 3,02 | |
| BASF Mekprop 7 | 3598 | 2,50 | |
| Bavistin | 3128 | 0,50 | |
| SF Bayer Mercaptodim. | 3242 | 1,00 | |
| Bayfidan | 3639 | 0,50 | |
| B Baytan universal | 3636 | 1,00 | |
| Baytroid 050 E | 3723 | 0,50 | |
| Benasalox | 3275 | 1,25 | |
| Benasalox Flytande | 3779 | 0,80 | |
| Benlate | 2773 | 0,40 | |
| Betanal | 2415 | 4,03 | |
| Betaren Flowable | 3792 | 4,03 | |
| Bladex 500 | 3475 | 2,00 | |
| Bravo 75 WP | 3338 | 2,00 | |
| Bravo 500 F | 3512 | 2,00 | |
| Butisan S | 3595 | 2,50 | |
| Camp 10 EC | 3678 | 0,80 | |
| Cabict | 3533 | 4,03 | |
| Calixin | 2786 | 0,60 | |
| SF Cerone | 3571 | 0,76 | |
| Cetrol Tetra | 2895 | 3,54 | |
| Cetrol Tetra-P | 3785 | 4,53 | |
| Cetrol Trippel | 2139 | 3,54 | |
| Cetrol Trippel-P | 3786 | 4,53 | |
| B Cevex vår | 3608 | 1,00 |
| Bekämpnings- | Kemikalieinspektionens | Dos |
| medel | registreringsnr. | kilogram Bilaga 13.2 |
| B Cevex vår 400 | 3773 | 2,00 |
| Cybolt 100 E | 3681 | 0,50 |
| SF Cycodel Plus | 3250 | 1,76 |
| Cymbush DG | 3569 | 1,25 |
| Decis | 3546 | 0,50 |
| Delsene 50 DF | 3673 | 0,00 |
| Dezäta Granulat | 3789 | 3,02 |
| Dezäta LF | 3549 | 5,00 |
| Dezäta M-45 | 2441 | 3,02 |
| Dezäta RH | 3239 | 3,02 |
| Dikamba Trippe | 3136 | 3,02 |
| Dimethoat NA 4 | 2901 | 1,25 |
| Diprop 640 | 2882 | 3,02 |
| Diprop MCPA 60 | 3355 | 4,03 |
| Dipterex SL | 2281 | 0,50 |
| Dosanex | 2880 | 3,02 |
| Du Pont CCC | 3600 | 1,60 |
| Du Pont Linuron 50 | 2401 | 2,00 |
| Duplosan DP | 3734 | 2,00 |
| Duplosan DP/MCPA | 3735 | 3,54 |
| Duplosan MCPA | 3733 | 2,00 |
| Elosal | 2373 | 8,06 |
| Eptam | 2954 | 6,59 |
| Expand | 3612 | 4,03 |
| Faneron 50 Slampulver | 2782 | 3,02 |
| Fastac | 3705 | 0,35 |
| Fenition 500 | 2890 | : 1,00 |
| Folithion E | 2282 | 1,00 |
| Formothion-Sandoz 25 | 2285 | 0,75 |
| Fungiman 85 | 2440 | 3,02 |
| Fungitox | 2323 | 3,02 |
| Glean 20 DF | 3592 | 0,02 |
| Goltix WG | 3297 | 3,02 |
| Goliath | 3793 | 4,03 |
| Harmony 75 DF | 3794 | 0,03 |
| Harmony M | 3795 | 0,03 |
| Herbavex Plus | 2452 | 3,02 |
| Herbex DPM 600 | 3379 | 4,03 |
| Herbin | 2609 | 4,03 |
| Herboprop | 2426 | 3,00 |
| Hormoblend Trippel | 3245 | 3,02 |
| Hormo-Cornox 640 | 2246 | 3,02 |
| Hormo DP | 2213 | 3,02 |
| Hormostar | 2212 | 2,00 |
| Hormotex 750 | 3247 | 2,00 |
| Igran 500 Fw | 3573 | 3,02 |
| Kemifam | 3791 | 4,03 |
| Kemira Triforin | 3394 | 2,00 |
| KenoGard 2,4-D-amin | 3057 | 2,00 |
| KenoGard Diklorprop | 3048 | 3,02 |
| KenoGard Forbel 750 | 3614 | 1,00 |
| KenoGard Maneb PVA 800 3039 | 3,02 1 | |
| medel | registreringsnr. | kilogram Bilaga 13.2 |
| KenoGard MCPA 750 | 3293 | 2,00 |
| KenoGard Mekoprop 640 3294 | 3,02 | |
| KenoGard Metoxyklor | 3105 | 4,03 |
| Kerb | 3201 | 1,00 |
| Klorex lantbruk | 2330 | 3,02 |
| Kumulus S | 3022 | 8,06 |
| KVK 2,4-D-amin 500 | 2608 | 2,00 |
| KVK Diklorprop 640 | 2298 | 3,02 |
| KVK MCPA 750 | 3226 | 2,00 |
| KVK Mecoprop 640 | 2297 | 3,02 |
| KVK Plus | 3389 | 3,02 |
| Lantmännens 2,4-D 500 | 2884 | 2,00 |
| Lantmännens MCPA 750 | 3236 | 2,00 |
| Lantmännens Mekoprop | 2826 | 3,02 |
| Lantmännens Metoxykl. | 2892 | 4,03 |
| Lontrel Kombi | 3420 | 3,54 |
| Lontryx | 3684 | 2,50 |
| Marshal 25 EC | 3657 | 2,50 |
| B Marshal 40 DB | 3646 | 1,00 |
| B Marshall MUP | 3754 | 1,00 |
| Marvel | 3737 | 5,00 |
| Matrigon | 3273 | : 1,20 |
| Mesurol Snigelgift | 2412 | 4,03 |
| Metasystox forte | 2815 | 0,60 |
| Metasystox R 100 | 3601 | 1,00 |
| B Oftanol T | 3244 | 1,00 |
| Optima Diklorp | 3758 | 2,42 |
| Optima Mekopro | 3757 | 2,00 |
| Oxitril 4 | 2617 | 3,54 |
| Oxitril-P | 3783 | 4,53 |
| B Panoctine 15 | 3752 | 2,00 |
| B Panoctince 25 | 3557 | 1,00 |
| B Panoctine 35 | 3141 | 1,00 |
| B Panoctine Plus | 3260 | 1,00 |
| B Panoct 400 | 3726 | 2,00 |
| B Panolil 60 | 3584 | 1,00 |
| B Pano-Ram 37 FS | 3593 | 1,00 |
| Pencozeb PVA | 3736 | 3,02 |
| Pirimor G | 3262 | 0,25 |
| Plantect | 3325 | 4,03 |
| B Pomarsol forte | 2817 | 1,00 |
| Pronto | 3725 | 5,00 |
| Protekt | 3518 | 0,25 |
| Pyramin DF | 2545 | 4,03 |
| Pyramin Fl | 3406 | 5,00 |
| Radinex Fl | 3543 | 0,60 |
| Radinex WP | 3509 | 0,60 |
| Reglone | 3367 | 3,02 |
| Ridomil MZ 63 WP | 3537 | 3,02 |
| Ripcord | 3567 | 0,80 |
| B Rizolex 10 pud | 3661 | 4,03 |
| Roundup | 3220 | 4,03 122 |
| Bekämpnings- | Kemikalieinspektionens | Dos |
| medel | registreringsnr. | kilogram Bilaga 13.2 |
| Roundup Plus | 3738 | 3,02 |
| Roxion S | 2284 | 1.00 |
| Semcron 25 | 2493 | 0,50 |
| Sencor | 3020 | 0,75 |
| B Sibutol FS | 3628 | 1,00 |
| Sportac 45 EC | 3708 | 1,00 |
| Stam F-34 A | 2110 | 4,03 |
| Starane M | 3762 | 1.50 |
| Starane Mixer | 3761 | 1.00 |
| Stomp | 3565 | 6,04 |
| Sumicidin alfa | 3717 | 1,00 |
| Sumicidin alph | 3753 | 0,50 |
| Sumicidin 20 E | 3425 | 0,50 |
| Sumicidin 10 F | 3468 | 1,00 |
| Sumithion NA 2 | 3580 | 2,00 |
| Sumithion NA 5 | 2076 | 1.00 |
| B Tachigaren 70 | 3513 | 1.00 |
| Talcord | 3622 | 0,40 |
| TCA Hoechst NA | 2137 | 2,00 |
| Tecto flytande | 3282 | 0,25 |
| Teridox 500 EC | 3377 | 2,76 |
| SF Terpal | 3539 | 1,50 |
| Thiovit | 2396 | 8,06 |
| Tilt CB | 3669 | 1,50 |
| Tilt 250 EC | 3572 | 0,50 |
| Tilt Top 500 E | 3709 | 1,00 |
| Tolkan | 3556 | 3,02 |
| Topsin FL | 3666 | 0,50 |
| Tramat | 3354 | 4,03 |
| Treflan | 217172 | 2,00 |
| Tribunil | 2439 | 3,02 |
| Triagran | 3395 | 4,03 |
| Trimangol flyt | 3676 | 5,00 |
| Trimaton | 3526 | 3,02 |
| Trinulan | 3434 | 4,03 |
| Tritex | 3538 | 1,76 |
| Tromb | 3516 | 3,02 |
| Vegoran 500 | 3588 | 2,00 |
| Venzar | 2071 | 0,70 |
| B Vitavax 75 W | 2771 | 1,00 |
| Volaton Granul | 2770 | 1,00 |
| Vydate 10 G | 3568 | 3,54 |
Denna lag träder i kraft den ..
Bilaga 13.2 Lag om upphävande av lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs att lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad år 1991.
Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den I juli 1991.
Lag om miljöavgift på gödselmedel Bilaga 13.2
Härigenom föreskrivs följande.
18 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för innehållet av kväve och fosfor i kaliumnitrat och kalciumnitrat ur tulltaxenr 28.34 tulltaxelagen (1987: 1068) samt varor hänförliga till tulltaxenr 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxelagen, i det följande benämnda gödselmedel.
2 § Avgift tas ut med 2 kronor per kilogram kväve och 1 krona 20 öre per kilogram fosfor i gödselmedlet. Avgift för kväve eller fosfor tas inte ut om andelen kväve respektive fosfor understiger två procent.
Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller eller dylikt och inte heller för förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10 kilogram.
3 & Avgiftsskyldig är
1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar gödselmedel,
2. den som till landet inför gödselmedel för yrkesmässig återförsäljning eller för användning i yrkesmässig verksamhet inom landet.
En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928: 370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksamhet räknas även sådan versamhet som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.
4 8 Skyldighet att erlägga avgift inträder när
1. ett gödselmedel levereras till en köpare,
2. ett gödselmedel tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,
3. den avgiftsskyldige avregistreras, varvid avgiftsskyldigheten omfattar de gödselmedel som då ingår i hans lager.
5 8 En avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han enligt 2 § är skyldig att under beskattningsåret erlägga avgift som överstiger 1.000 kronor.
6 & Den som är avgiftsskyldig enligt 3 § och inte är befriad från redovisningsskyldighet enligt 5 § skall vara registrerad som avgiftsskyldig enligt denna lag hos riksskatteverket.
7 & I deklaration får avdrag göras för avgift på sådana gödselmedel som
1. har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilka avgift har betalats,
2. har återtagits i samband med återgång av köp,
3. av den avgiftsskyldige eller för den avgiftsskyldiges räkning utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
4. har förbrukats eller sålts för förbrukning för ändamål som inte medför något växtnäringsläckage,
5. har försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.
Avdrag enligt första stycket 5. får göras med belopp som svarar mot så 125
stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av gödselmedlets försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall Bilaga 13.2 redovisning åter lämnas för avgiften på det gödselmedel som betalningen avser.
8 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bilaga 13.2 Lag om upphävande av lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel
Härigenom föreskrives att lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad år 1991.
Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 juli 1991.
Bilaga 13.2
Lag om ändring i lagen (19xx:000) om miljöavgift på
gödselmedel
Härigenom föreskrivs att I och 2 §§ lagen (19xx:000) om miljöavgift på gödselmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Avgift (miljöavgift) skall betalas Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag för inne- till staten enligt denna lag för innehållet av kväve och fosfor i kalium- hållet av kväve, fosfor och kadminitrat och kalciumnitrat ur tulltaxe- um i kaliumnitrat och kalciumnr 28.34 tulltaxelagen (1987: 1068) nitrat ur tulltaxenr 28.34 tulltaxesamt varor hänförliga till tulltaxenr lagen (1987: 1068) samt varor hän- 31.02, 31.03 och 31.05 tulltaxe- förliga till tulltaxenr 31.02, 31.03 lagen, i det följande benämnda göd- och 31.05 tulltaxelagen, i det fölselmedel. jande benämnda gödselmedel.
Avgift tas ut med 2 kronor per Avgift tas ut med 2 kronor per kilogram kväve och I krona 20 öre kilogram kväve, I krona 20 öre per per kilogram fosfor i gödselmedlet. kilogram fosfor och X kronor per Avgift för kväve eller fosfor tas inte gram kadmium i gödselmedlet. Avut om andelen kväve respektive gift för kväve eller fosfor tas inte ut fosfor understiger två procent. om andelen kväve respektive fosfor
understiger två procent. Avgift för
kadmium tas inte ut om andelen
kadmium understiger en miljondel.
Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller eller dylikt och inte heller för förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10 kilogram.
Denna lag träder i kraft den ..
Bilaga 13.2 Lag om miljöavgift på avfall.
Härigenom föreskrivs följande.
18 Avgift (miljöavgift) skall betalas till staten enligt denna lag vid slutligt omhändertagande av hushållsavfall eller annat avfall. Avgift skall även betalas för sådant avfall som slutligt omhändertas i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommit.
Avgift skall inte betalas för miljöfarligt avfall som inte ingår som beståndsdel i hushållsavfall. Avgift skall inte heller betalas för avfall från gruvanläggning, metallurgiska processer, tillverkning av mineralull, tillverkning av svavelsyra, tillverkning av porslin och keramik samt tillverkning av massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material som omfattas av 47 kap. tulltaxelagen (1987: 1068).
Restprodukter som behandlas på ett sätt som är jämställt med slutligt omhändertagande anses som avfall enligt denna lag.
2 8 Avgift tas ut med 25 kronor per ton avfall som slutbehandlas genom förbränning med energiåtervinning och med 50 kronor per ton för avfall som slutbehandlas på annat sätt.
3 & Avgiftsskyldig är den som driver förbränningsanläggning eller annan anläggning för slutligt omhändertagande av avgiftspliktigt avfall.
4 § Skyldighet att erlägga avgift inträder när avfall ankommer till förbränningsanläggning eller annan anläggning för slutligt omhändertagande.
5 & Den som är avgiftsskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket.
6 & I deklaration får avdrag göras för avgift på
1. utsorterade avfallsfraktioner som använts för matcrialåtervinning,
2. rent trä som använts till förbränning med energiåtervinning,
3. sand, grus, tegel, betong eller annat oorganiskt material, som inte är lakningsbenäget, vilket använts för utfyllnad, täckskikt i deponier eller liknande ändamål,
4. kompost, rötrester, slam och liknande organiskt avfall som återanvänts,
5. avfall som i övrigt visas ha återanvänts på sätt som inte medför större utsläpp av föroreningar än sådant material som normalt används för ändamålet i fråga,
6. utsorterat miljöfarligt avfall som överlämnats för hantering enligt gällande bestämmelser. Avdrag enligt punkt 1-5 första stycket medges dock endast om de utsorterade fraktionerna fyller de krav på renhet som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
7 & Regler för förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
9 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
Bilaga 13.2
Lag om ändring i renhållningslagen
Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596) att 16§
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 8!
Avgiften skall vara årlig eller på Avgiften skall vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften annat sätt periodisk. Om avgiften avser bortforsling och slutligt om- avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka tillfäl- händertagande vid enstaka tillfällen får kommunen besluta att avgif- len får kommunen besluta att avgiften skall erläggas särskilt för tillfäl- ten skall erläggas särskilt för tillfället i fråga. Avgiften skall bestäm- let i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som be- mas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga pla- hövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostna- nerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Från dessa der för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostna- kostnader skall avräknas kostnaderna för vad som kan belöpa på derna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller användning av anläggningar eller utrustning för annat ändamål än utrustning för annat ändamål än renhållning. renhållning. Avgiften får tas ut på
sådant sätt att återanvändning och återvinning stimuleras. Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet
med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållningen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1992.
! Senaste lydelse 1990:235. 130
Lag om miljöavgift på utsläpp av organiskt bundet klor vid Bilaga 13.2
blekning av massa
Härigenom föreskrivs följande.
18 Avgift skall betalas till staten enligt denna lag för utsläpp av organiskt bundet klor vid tillverkning av blekt massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material som hänförliga till 47 kap. tulltaxelagen (1987: 1068).
28 Avgift skall betalas med 50 kronor per kilogram organiskt bundet klor. |
Avgift skall endast betalas för den del av utsläppet som överstiger 0,5 kilogram organiskt bundet klor räknat per ton torr massa. Vid beräkningen av avgiften jämförs därvid utsläppsmängden med tillverkad mängd massa som blekts med klor eller klorinnehållande kemiska föreningar under en redovisningsperiod. :
3 § Avgiftsskyldig är den som vid tillverkning av blekt massa släpper ut organiskt bundet klor.
4 8 Den som är avgiftsskyldig skall vara registrerad hos riksskatteverket.
5 8 Avgiftsskyldigheten inträder när utsläpp sker av organiskt bundet klor.
6 & Regler för förfarandet vid uttag av avgift finns i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
7 8 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela de mätföreskrifter och övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bilaga 13.2
Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18!
Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928: 376) om skatt på 1. lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, lagen
(1972: 266) om skatt på annonser (1972: 266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972: 820) om och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackning- avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild ar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bil- skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen skrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på vi- lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspetare, lagen (1982: 1201) deobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på om- lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, sättning av vissa värdepapper, (1983: 1104) om särskild skatt för (1983: 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisator- lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på skatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på ak- (1984: 405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 410) om avgift på tier, lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1988: bekämpningsmedel, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flyg- 1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, trafik, (1983: 1104) om särskild
skatt för elektrisk kraft från kärn-
kraftverk, lagen (1984: 351) om to-
talisatorskatt, lagen (1984: 405) om
stämpelskatt på aktier, lagen (1988:
1567) om miljöskatt på inrikes flyg-
trafik, lagen (1990: 000) om miljö-
avgift på hamnar för utsläpp av
! Senaste lydelse 1988: 1570. 132
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 13.2
svaveloxider från fartyg, lagen (1990: 000) om miljöavgift på nickel-kadmiumbatterier, lagen (1990: 000) om miljöavgift på vissa träskyddsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på klorerade lösningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på bekämpningsmedel, lagen
(1990: 000) om miljöavgift på göd-
selmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på avfall, lagen (1990: 000) om miljöavgift på utsläpp av organiskt bundet klor vid blekning av massa. 2. lagen (1967: 340) om prisregle- 2. lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen ring på jordbrukets område, lagen (1974: 226) om prisreglering på fis- (1974: 226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984: 409) om kets område. avgift på gödselmedel. Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1991.
Bilaga 13.2
Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)
Härigenom föreskrivs att I $ skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18!
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
I. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1983: 1086) om: vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1989:346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
2. lagen (1928: 376) om skatt på 2. lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stäm- (1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964: 308), lagen pelskattelagen (1964: 308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt på an- lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: nonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesför- 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, = vägtrafikskattelagen packningar, = vägtrafikskattelagen (1973: 601), lagen (1973: 1216) om (1973: 601), lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1976: 338) om vägtrafikskatt lagen (1976: 338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är regist- på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1977: 306) om rerade i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspela- 1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt på re, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: vissa värdepapper, lagen (1983:
! Senaste lydelse 1990: 148. 134
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 13.2 1104) om särskild skatt för elektrisk 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen kraft från kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: dryckesförpackningar, lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskriv- 404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984: ningsmyndigheter, lagen (1984: 405) om stämpelskatt på aktier, 405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 409) om avgift på göd- lagen (1984: 852) om lagerskatt på selmedel, lagen (1984: 410) om av- viss bensin, vägtrafikskattelagen gift på bekämpningsmedel, lagen (1988: 327), lagen (1988: 328) om (1984: 852) om lagerskatt på viss vägtrafikskatt på utländska fordon, bensin, vägtrafikskattelagen (1988: lagen (1988: 1567) om miljöskatt 327), lagen (1988: 328) om vägtra- på inrikes flygtrafik, lagen (1990: fikskatt på utländska fordon, lagen 000) om miljöavgift på hamnar för (1988: 1567) om miljöskatt på inri- utsläpp av svaveloxider från fartyg, kes flygtrafik, lagen (1990: 000) om miljöavgift på
nickel-kadmiumbatterier, lagen
(1990: 000) om miljöavgift på vissa
träskyddsmedel,lagen (1990: 000)
om miljöavgift på klorerade lös-
ningsmedel, avfall, lagen (1990:
000) om miljöavgift på bekämp-
ningsmedel, lagen (1990: 000) om
miljöavgift på gödselmedel, lagen
(1990: 000) om miljöavgift på av-
fall, lagen (1990: 000) om miljöav-
gift på utsläpp av organiskt bundet
klor vid blekning av massa.
3. lagen (1981: 691) om socialavgifter.
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953: 272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.
Denna lag träder i kraft den I januari 1991.
Bilaga 13.2
Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.
Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18!
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på
I. skatt och avgift, som anges i 18 första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser,
2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen 3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om skatt på lotterivins- (1928: 376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941: 251) om särskild ter, lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om all- varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän cenergiskatt, lagen (1961: 372) män energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964: 308), lagen (1972: 266) om (1964: 308), lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryc- (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: kesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljepro- 1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen dukter och kol, bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon, försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspela- 1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt på re, lagen (1982: 1201) om skatt på visss elektrisk kraft, lagen (1983: viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild skatt för elektrisk 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen kraft för kärnkraftverk, lagen (1984: 351) om totalisatorskatt, (1984: 351) om totalisatorskatt, lagen (1984: 355) om skatt på vissa lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984: dryckesförpackningar, lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskriv- 404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984: ningsmyndigheter, lagen (1984:
! Senaste lydelse 1988:1569. 136
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 13.2
405) om stämpelskatt på aktier, 405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984: 410) om avgift på be- lagen (1984: 852) om lagerskatt på kämpningsmedel, lagen (1984: 852) viss bensin, lagen (1988: 1567) om om lagerskatt på viss bensin, lagen miljöskatt på inrikes flygtrafik, (1988: 1567) om miljöskatt på inri- lagen (1990: 000) om miljöavgift på kes flygtrafik, hamnar för utsläpp av svaveloxider från fartyg, lagen (1990: 000) om miljöavgift på nickel-kadmiumbatterier, lagen (1990: 000) om miljöavgift på vissa träskyddsmedel,
lagen (1990: 000) om miljöavgift på
klorerade lösningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på bekämpningsmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på gödselmedel, lagen (1990: 000) om miljöavgift på avfall, lagen (1990: 000) om miljöavgift på utsläpp av organiskt bundet klor vid blekning av massa. 4, skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon, 5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, 6. avgift enligt lagen (1967:340) 6. avgift enligt lagen (1967:340) om Pprisreglering på jordbrukets om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om pris- område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område och reglering på fiskets område, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, 7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
miljöavgiftsutredningens slutbetänkande (SOU 1990: 59) Bilaga 13.3
Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska
styrmedel
Efter remiss har yttranden avgivits av kommerskollegium, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, generaltullstyrelsen, riksskatteverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, boverket, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, statens järnvägar, vägverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens väg- och trafikinstitut, universitet- och högskoleämbetcet, arbetarskyddsstyrelsen, statens råd för byggforskning, styrelsen för teknisk utveckling, statens pris- och konkurrensverk, konsumentverket, universitetet i Linköping, Transport, ekonomi och miljö vid universitetet i Lund, Sveriges lantbruksuniversitet, länsstyrelsen i Hallands, Örebro och Västernorrlands län, Stockholms stad, Linköpings kommun, Göteborgs stad, Borlänge kommun, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska kraftverksföreningen, Föreningen Skogsindustrierna, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Redareförening, delegationen (ME 1987:02) för ett åtgärdsprogram för Dalälven, Bilindustriföreningen AB Bilstatistik, Företagens Uppgiftslämnardelegation, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Linjeflyg, Motormännens Riksförbund, Riksbyggen, Riksförbundet Vi i Småhus, Scandinavian Airlines System, AB Svensk Bilprovning, Svenska Renhållningsverks-Föreningen, Svenska Träskyddsföreningen, Svenska Träskyddsinstitutet, Svenska Vägföreningen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Färgfabrikanters Förening och Sveriges Villaägareförbund. |
Svenska Petroleum Institutet och Batteriföreningen avstår från att avge egna remissvar. De ansluter sig i stället till de svar som lämnats av Sveriges Industriförbund resp. Grossistförbundet Svensk Handel.
Marknadsdomstolen, Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, hovrätten för nedre Norrland, Örebro kommun och utredningen (ME 1989:04) om översyn av miljöskyddslagstiftningen avstår från att yttra sig.
Synpunkter har vidare lämnats av Tetra Pak AB, Svenska Sågverks- och Trävaruexportföreningen, Sveriges Stuvareförbund, Svenska Hamnförbundet, Hydro Supra AB, Sveriges Tvätteriförbund, Philipson Bil AB, Movium, AB Volvo, Kemira Kenwood AB m. fl., Kemikontoret, statens vattenfallsverk, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Ragn-Sellsföretagen AB, Skånes Naturvårdsförbund, Domän, Industrin för växt- och träskyddsmedel och Nordvästra Skånes Renhållnings AB.
Remissinstanserna har i stor utsträckning begränsat sina yttranden till de områden som rör den egna verksamheten. Redovisningen av utfallet av 138 remissopinionen i det följande utgår från detta förhållande.
naturvårdsverks rapport Begränsningsuppdraget Bilaga 13.4
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har i Begränsningsuppdraget — Redovisning av ett regeringsuppdrag — redovisat förslag till åtgärder för att begränsa användningen av sådana ämnen som kan ha särskilt skadlig inverkan på miljön.
Kapitel I. Långsiktiga mål för miljön Alla skadliga effekter av kemikalier på hälsa eller miljö har sin' grund i kemikaliernas inneboende egenskaper. De miljömål vi har och den miljökvalitet vi eftersträvar måste utgå från människans och miljöns toleransgränser mot föroreningar och andra ingrepp i miljön. För svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen, syntetiska kemikalier, bör miljömålet vara att halterna av sådana ämnen i miljön är noll. För svårnedbrytbara men naturligt förekommande ämnen bör miljömålet vara att detta knyts till ämnets naturliga halt i miljön. För andra typer av ämnen bör miljömålen utformas utifrån kända ekologiska effekter.
I begreppet miljökvalitet ingår också bevarandet av biologisk mångfald. För hälsoeffekter blir utgångspunkterna delvis annorlunda. För cancerframkallande och genotoxiska ämnen bör utgångspunkten vara att tröskelvärde saknas, dvs. säker exponeringsnivå saknas. För allmäntoxiska ämnen räknar man ofta med att det finns ett tröskelvärde. En acceptabel exponeringsnivå kan beräknas utgående från den högsta nivå där ingen påverkan noterats med hjälp av säkerhetsfaktorer. Samtidig exposition från många ämnen måste här beaktas.
Genomgångar av flödena av olika giftiga metaller och stabila organiska ämnen visar att vi sen många år tillbaka tillför långt mer sådana ämnen till samhället än vad vi finner i avfallsledet. Vi håller på att skaffa framtida generationer ett betydande avfalls- och miljöproblem. Denna utveckling måste brytas.
Kapitel 2. Strategier och styrmedel för att minska användningen av hälsooch miljöskadliga ämnen Kemikaliekontrollen har flera medel: — att öka kunskaperna om produkterna, — att förbättra informationen, — att byta ut farliga produkter mot mindre farliga, — att se till att hanteringen inte leder till en exponering som kan skada
hälsa eller miljö för de produkter som inte kan bytas ut. '
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har i olika sammanhang tidigare påpekat att det redan nu finns tillräckligt med uppgifter om många ämnen med avseende på deras hälso- och miljörisker så att åtgärder bör vidtas för att användningen av dessa kemikalier skall begränsas. Den långsiktiga målsättningen, nämligen att eliminera eller minska användningen av vissa ämnen, bör styra även kortsiktiga mål: | | 139
I kapitel 4 redovisas myndigheternas ställningstaganden till ett antal Prop. 1990/91:90
ämnen, som utvalts för särskild granskning. I sitt arbete har myndigheter- = Bilaga 13.4 na haft att överväga olika styrmedel för att uppnå de uppsatta målen, t. ex. tvingande regler, frivilliga restriktioner, ekonomiska styrmedel, kunskapsöverföring till användare/kund, upphandlingssystem, prövning av enskilda verksamheter, internationell påverkan m. m. Styrmedlen kan användas ensamma eller tillsammans för att främja en övergång till mindre farliga ämnen.
Kapitel 3. Förslag till styrning av kemikalieanvändningen i hela samhället mot mindre farliga produkter Några generella krav enligt miljöskyddslagen (ML)på kemikalieområdet finns inte. Enligt lagen om kemiska produkter (LKP) kan föreskrifter som syftar till begränsning av användningen och/eller expositionen utfärdas av kemikalieinspektionen eller naturvårdsverket. En motsvarande föreskriftsrätt bör även gälla för ML. Ett förtydligande bör göras i upphandlingsförordningen och i föreskrifterna i anslutning till förordningen. I fråga om inverkan av kemiska ämnen bör en hänvisning införas till 5 § LKP och den substitutionsprincip som gäller i sådana fall. Dessutom bör ett tillägg ske till tredje paragrafen i nuvarande upphandlingförordning med innebörden att myndigheterna också skall beakta den inverkan upphandlingen skall ha på miljön.
En utveckling av tillämpningen av substitutionsprincipen hos tillverkare/importörer/leverantörer är nödvändig för att kemikaliekontrollens mål skall uppnås. Kemikaliekontrollen hos tillverkare och importörer av varor måste utvecklas avsevärt.
Kraftiga insatser måste ske hos kemikalieanvändare för att höja nivån på kemikaliekontrollen från miljösynpunkt. Övergång till och utveckling av kemikaliesnål och på annat sätt miljöanpassad teknik måste komma till stånd, liksom en effektiv uppsamling av kemiskt avfall som kan skada miljön.
Kemikalieinspektionen avser att påbörja arbetet med föreskrifter om klassificering och om märkning av miljöfarliga produkter samt om miljöfarlighetsinformation i varuinformationsblad. Naturvårdsverket avser att ta fram generella råd/föreskrifter enligt LKP för hur användare av kemiska produkter bör hantera kemikalier. En viktig del i myndigheternas verksamhet är att initiera undersökningar och utredningar. Ett viktigt stöd för företagen och tillsynsmyndigheterna är s.k. branschutredningar.
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket avser att tillsammans fortsätta arbetet med utredningar och förslag om begränsning av användningen av olika ämnen och funktionskemikalier.
Myndigheterna avser att ta upp frågan om man kan få in information om de tillverkade varornas miljöfarlighet i de årliga miljörapporterna enligt ML. En annan fråga som behöver utredas är miljövarudeklarationer. En försöksverksamhet med utveckling av producentansvaret bör komma igång. Myndigheterna stöder planerna på att tillsätta en särskild utredning för varuområdet. Myndigheterna föreslår att en utredning görs för att 140
klarlägga i vilken utsträckning standardisering, kvalitets- och säkerhets- Prop. 1990/91:90
krav och andra tekniska krav har en väsentlig styrande effekt på kemikalie- = Bilaga 13.4 användningen.
Kapitel 4. Förslag till begränsning av användningen av vissa farliga ämnen Utgångspunkter för myndigheternas arbete har varit följande. Myndigheterna vill begränsa användningen av ett antal farliga ämnen. Man vill göra insatser som är mätbara i efterhand. Användningen av farliga ämnen måste begränsas. Ett systematiskt angreppssätt måste tillämpas för att så långt möjligt begränsa riskerna vid användningen. Riskbegränsning kan ske genom olika metoder. Det är ofrånkomligt att metoder som enbart riktar sig mot att begränsa utsläpp i arbetsmiljö eller yttre miljö av kemikalier vilka senare återfinns i produkter, har en begränsad verkan. I många fall måste därför begränsningar övervägas i form av förbud eller avveckling.
Det är viktigt att de insatser som görs utformas på ett sätt att största möjliga effekt på miljön erhålls, att myndighetsresurserna utnyttjas optimalt för största möjliga miljövinst.
Ett ämnes inneboende egenskaper såsom toxicitet för människa och ekosystem liksom vissa fysikalisk-kemiska egenskaper är exempel på faktorer som ligger till grund för bedömning av behovet att begränsa användningen.
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har valt ut 13 ämnen/ämnesgrupper för närmare utredning av behovet att begränsa användningen. Ämnena är metylenklorid, trikloretylen, tetrakloretylen, bly och blyförcningar, tennorganiska föreningar, kadmium och kadmiumföreningar, kvicksilver och kvicksilverföreningar, klorparaffiner, ftalater, nonylfenoletoxylater, kreosot, arsenik och bromerade flamskyddsmedel. Urvalet av de tretton ämnena får inte ses som identifiering av de farligaste ämnena som används i samhället. Någon sådan bedömning är inte möjlig att göra i dag. Ämnena representerar exempel på ämnen som myndigheterna funnit skäl att närmare utreda vad gäller behovet att begränsa användningen.
På basis av de gjorda utredningarna föreslås begränsningar av användningen av vissa ämnen. I vissa fall rör det sig om total avveckling, i andra fall en begränsning av vissa användningsområden. För vissa ämnen har det i utredningen framkommit att otillräcklig kunskap finns om ämnets egenskaper och spridning i miljön för att nu kunna ta ställning till behovet av en begränsning av användningen. För några andra ämnen har det av tidsskäl inte varit möjligt att inom ramen för uppdraget slutföra utredningarna. En redovisning av arbetet med dessa ämnen kommer att ske vid en senarc tidpunkt.
Myndigheterna föreslår avvecklings/begränsningsåtgärder för metylenklorid, trikloretylen, tetrakloretylen, bly och blyföreningar, tennorganiska föreningar, kvicksilver och kvicksilverföreningar, klorparaffiner och nonylfenoletoxylater.
För arsenik, kreosot, kadmium och kadmiumföreningar, ftalater samt bromerade flamskyddsmedel pågår eller planeras aktiviteter från myndig- 141
heternas sida. Som exempel på sådana aktiviteter kan nämnas att kemikalieinspektionen kommer att driva frågor om riskreducerande åtgärder för — Bilaga 13.4 ftalater i internationella organ. Vidare kan nämnas att kemikalieinspektionen och naturvårdsverket gemensamt kommer att utarbeta ett samlat förslag om begränsningar för plastadditiv (ftalater m. m.).
kemikalieinspektionens och statens naturvårdsverks rapport = Bilaga 13.5 Begränsningsuppdraget
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av kommerskollegium, socialstyrelsen, sjöfartsverket, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, arbetarskyddsstyrelsen, plan- och bostadsverket, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, statistiska centralbyrån, konsumentverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, institutet för miljömedicin, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Grossistförbundet Svensk Handel, Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare, Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet tillsammans med Sveriges Limleverantörers Förening, Landsorganisationen i Sverige, Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Jägareförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Kemiska Industrikontor tillsammans med Plast- och Kemikalieleverantörers Förening samt med Svenska Petroleuminstitutet och Sveriges Plastförbund, Svenska Träskyddsinstitutet, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Sveriges Verkstadsförening, Sveriges Färgfabrikanters Förening, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska Sportskytteförbundet.
Därutöver har yttranden inkommit från Sveriges Ornitologiska Förcning, Sveriges Vapenhandlareförening, Sågverken-Basindustri (Såbi).
Kemikalieinspektionens övergripande ansvar för kontrollen = Bilaga 13.6 av kemiska produkter
Kemikalieinspektionens rapport inleds med en beskrivning över viktiga aktörer av betydelse för kemikaliekontrollen. I denna del ges också synpunkter på samordningsfrågor, behov av ändrat agerande, behov av förändringar av lagstiftningen samt på vissa svårigheter vid kemikalieinspektionens tillämpning av lagen om kemiska produkter (LKP). Kemikalieinspektionen har funnit det nödvändigt att gå utanför den aktörskrets som omfattas av LKP för att ge en bild av alla verksamheter som inverkar på kemikalieanvändningen i samhället.
I de två följande avsnitten redovisas synpunkter på samarbetet mellan de tre centrala tillsynsmyndigheterna enligt LKP, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och statens naturvårdsverk, samt vägledningen till regionala och lokala tillsynsmyndigheter enligt LKP.
I nästa avsnitt redovisas en analys av kemikalieinspektionens egen inspektionsverksamhet, nuvarande grad av decentralisering samt behov av och möjligheter till ytterligare decentralisering.
Rapporten avslutas med ett avsnitt med kemikalieinspektionens syn på hur inspektionen bör fylla sin uppgift som myndighet med övergripande ansvar för kemikaliekontrollen.
Sammanfattning av kemikalieinspektionens synpunkter Importörer och tillverkare av kemiska produkter De primära leverantörerna behöver hög kompetens och effektiva rutiner för att få önskvärd kvalitet på utredningar och på risk- och skydsinformation. I många företag behövs förbättringar härvidlag.
Företagens utredningar och bedömningar av samt information om kemiska produkters miljöfarlighet behöver utvecklas.
Utveckling av tillämpningen av substitutionsprincipen är nödvändig.
Andra leverantörer än tillverkare/importörer Detaljhandeln och andra leverantörer som säljer direkt till brukarna behöver utveckla sin kemikaliekontroll. De måste bättre bevaka att den riskoch skyddsinformation som följer produkterna är riktigt utformad och tillräcklig. De måste också i större utsträckning än f.n. tillämpa substitutionsprincipen och erbjuda de privata och yrkesmässiga användarna från hälso- och miljösynpunkt bättre alternativ.
Användare av kemiska produkter Kraftiga insatser måste ske hos kemikalieanvändare för att höja nivån på kemikaliekontrollen från miljösynpunkt. Företag, förvaltningar och andra yrkesmässiga användare måste utveckla sin interna organisation och sina rutiner för kemikaliekontroll så att miljöaspekter beaktas bättre än f.n. 144
Kravet på att använda så ofarliga produkter som möjligt (substitutionsprincipen) måste lyftas fram. Övergång till och utveckling av kemikalie- = Bilaga 13.6 snål och på annat sätt miljöannassad teknik måste komma till stånd liksom bättre rutiner för hantering av miljöfarliga kemikalier och en effektiv uppsamling av kemiskt avfall som kan skada miljön.
Tillsynsmyndigheterna enligt LKP Det är angeläget att kemikalicinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av miljöfarliga produkter kan färdigställas så snart som möjligt och att tillsynen mot leverantörer av sådana produkter utvecklas.
Tillsynen från miljösynpunkt över användningen av kemiska produkter måste utvecklas till att omfatta alla kemikalieanvändande verksamheter. Naturvårdsverket bör utarbeta generella krav och restriktioner från miljöskyddssynpunkt mot användningen av kemiska produkter samt utveckla sin vägledning för länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn. Länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnernas tillsyn över kemikaliehanteringen behöver öka kraftigt.
Ett sätt att starkare fokusera miljöskyddsarbetet på kemikaliekontroll skulle kunna vara att ändra miljöskyddslagen så att den blir produktinriktad med ett ansvar för dem som hanterar kemiska produkter att sörja för att omgivande miljö inte skadas och med bemyndigande till naturvådsverket att utfärda generella föreskrifter till miljöskyddslagen.
Förordningen om kemiska produkter och andra regeringsförordningar bör ses över med syftet att så långt möjligt ge kemikalieinspektionen sammanhållet ansvar för reglering och tillsyn riktad mot överlåtelseledet.
Andra skyddsmyndigheter Myndighetsansvaret vad gäller skyddet av människor eller djur på vilka kemiska eller medicintekniska produkter appliceras bör klargöras och nödvändiga justeringar göras i berörd lagstiftning.
Sverige bör verka för att det internationella samarbetet rörande högsta tillåten halt bekämpningsmedel i livsmedel utvärderas och utvecklas.
Aktörer som fastställer tekniska krav, säkerhetskrav och kvalitetskrav En utredning bör göras för att klarlägga i vilken utsträckning standardisering, kvalitets- och säkerhetkrav och andra tekniska krav har en väsentlig styrande effekt på kemikalieanvändningen. Utredningen bör också studera vilka möjligheter det finns att för aktuella beslutsfattare införa en skyldighet att beakta kemiska hälso- och miljörisker. En utredning av detta slag bör kunna samordnas med den planerade utredningen avseende bättre kontroll av varor.
Kemikaliekontroll av varor Kemikaliekontrollen hos tillverkare och importörer av varor som innehåller eller behandlats med kemiska ämnen måste utvecklas avsevärt. Myn- 145
10 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
dighetskontrollen av sådana varor behöver utvecklas och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter klargöras, liksom behov av ändringar i Bilaga 13.6 lagstiftningen. Kemikalieinspektionen stöder planerna på en utredning för att allsidigt belysa varuområdet.
Fördjupat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna enligt lagen om kemiska produkter Ett väl fungerande samarbete om verksamhetsplancring är en förutsättning för att ytterligare utveckla det löpande samarbetet mellan myndigheterna. På så sätt skapas förståelse för behovet av samarbete och för det angelägna med tidiga kontakter innan en aktivitet påbörjas. Sådana kontakter bör tas redan i planeringsstadiet.
kemikalieinspektionens rapport Kemikalieinspektionens Bilaga 13.7 övergripande ansvar för kontrollen av kemiska produkter
Efter remiss har yttranden över kemikalieinspektionens rapport om det övergripande ansvaret för kontrollen av kemiska produkter avgetts av kommerskollegium, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöinstitutet, statens industriverk, sprängämnesinspektionen, statskontoret, konsumentverket, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Kemisk-tekniska leverantörsförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor och Hushållningssällskapens förbund.
förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel Bilaga 13.8
Biologiska bekämpningsmedel kan vara bakterier eller andra mikroorganismer men också virus och insekter som används för att kontrollera skadegörare. En organism kan t.ex. introduceras i en miljö där den inte funnits tidigare, sprida sig och bidra till en varaktig effekt. På detta sätt kan en skadegörare under längre tid undertryckas.
Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande organismer pågår redan i viss utsträckning i Sverige. Användningen av biologisk bekämpning mot växtskadegörare är än så länge mycket begränsad. Medlen är ofta dyra att producera och har en begränsad efterfrågan. Konkurrensen från de väletablerade och relativt sett billiga kemiska medlen har hämmat introduktionen av biologiska bekämpningsmedel. Bilden har förändrats under de senaste åren som en följd bl.a. av en allt mer kritisk inställning till kemiska medel och av utvecklingen av genteknik.
Levande organismer är svåra att begränsa till ett visst område. De kan ha en egenförökning och deras förökningskapacitet kan vara stor. Från risksynpunkt är det därför viktigt att känna till deras överlevnadsförmåga i jord och vatten. Riskerna med användningen av ett biologiskt bekämpningsmedel påverkas också av faktorer som medlets selektivitet för målorganismen och dess möjlighet att sprida sjukdomar.
De kemiska bekämpningsmedlen har sedan lång tid omfattas av rigorösa bestämmelser, åtminstone i industriländerna. Behovet av ett kontrollsystem är starkt också när det gäller biologiska bekämpningsmedel. Andra länder reglerar i allmänhet de biologiska bekämpningsmedlen på samma sätt som de kemiska.
I den mån de biologiska bekämpningsmedeln erbjuder fördelar från hälso- och miljösynpunkt kan de bli ett viktigt alternativ till de kemiska medlen. Länder som saknar förhandsgranskningssystem riskerar att bli testområden för dem som vill pröva nyutvecklade biologiska bekämpningsmedel i full skala. Det står klart att det gällande regelsystemet i Sverige inte på långt när täcker alla biologiska bekämpningsmedel och inte heller alla hälso- och miljöeffekter av dem.
Kemikalieinspektionen anser att de biologiska bekämpningsmedlen i fråga om förhandsgranskning, kontroll och tillsyn bör tas om hand på samma sätt som de kemiska bekämpningsmedlen.
Kemikalieinspektionen föreslår: — att lagen om kemiska produkter tillförs ett bemyndigande så att den kan
göras tillämplig på beredningar av organismer — att regeringen gör den sålunda utvidgade lagen om kemiska produkter
tillämplig på sådana beredningar av organismer som är avsedda för bekämpning. De övergripande föreskrifter som idag gäller för förhandsgranskning, tillsyn m.m. av kemiska bekämpningsmedel kommer därigenom att gälla även för biologiska bekämpningsmedel
— att kemikalieinspektionen blir den myndighet som prövar frågorna om
godkännande också för de biologiska bekämpningsmedlen — att tillsynen i fråga om de biologiska bekämpningsmedlen handhas av
samma myndigheter som för de kemiska medlen. 148
förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel Bilaga 13.9
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter;
Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag är tillämplig på hante- Denna lag är tillämplig på hantering och import av kemiska bered- ring och import av kemiska beredningar (kemiska produkter). La- ningar (kemiska produkter). gens syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.
Om det är påkallat från hälso- Om det är påkallat från hälsoeller miljöskyddssynpunkt får rege- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som re- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att geringen bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska lagens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på varor, produkter skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt. med en sådan produkt, eller på be-
redningar som innehåller organis-
mer.
Lagens syfte är att förebygga att
skador på människors hälsa eller i
miljön förorsakas av kemiska äm-
nens inneboende egenskaper eller av
egenskaper hos organismer.
Denna lag träder i kraft den
Bilaga 13.9
Förordning om ändring i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel;
Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om bekämpningsmedel gäller utöver förordningen (1985:835) om kemiska produkter bestämmelserna i denna förordning.
Med bekämpningsmedel förstås i Med bekämpningsmedel förstås i denna förordning en kemisk pro- denna förordning dukt som är avsedd som skydd mot I. kemiska produkter, att egendomsskada, sanitär olägen- 2. beredningar som innehåller orhet eller annan liknande olägenhet ganismer, förorsakas av växter, djur eller mik- som är avsedda som skydd mot att roorganismer. egendomsskada, sanitär olägenhet
eller annan liknande olägenhet för-
orsakas av växter, djur eller mikro-
organismer.
Som bekämpningsmedel enligt förordningen skall inte anses
I. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller foder,
2. färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som avses i andra stycket, om de inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel.
Denna förordning träder i kraft den
kemikalieinspektionens förslag till förhandsgranskning av Bilaga 13.10
biologiska bekämpningsmedel
Efter remiss har yttranden kommit in från försvarets forskningsanstalt, statens bakteriologiska laboratorium, naturvetenskapliga forskningsrådet, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens veterinärmedicinska anstalt, Sveriges lantbruksuniversitet, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöinstitutet, delegationen för hybridDNA-frågor, statens naturvårdsverk, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Agrifack inom Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen, Industrin för Växt- och Träskyddsmedel, Grossistförbundet Svensk Handel, Lantbrukarnas riksförbund, Trädgårdsnäringens riksförbund.
IS1
Minskade risker med träskyddsmedel Bilaga 13.11
Uppdraget
Arbetarskyddsstyrelsen, kemikalieinspektionen, lantbruksstyrelsen och statens naturvårdsverk har haft i uppdrag av regeringen att utreda och lämna förslag om åtgärder för att ytterligare minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Uppdraget har genomförts genom två separata utredningar. Föreliggande rapport gäller den del av uppdraget som avser förberedande åtgärder för att begränsa användningen av bekämpningsmedel inom träindustrin. Arbetarskyddsstyrelsen, kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk har utrett möjligheterna att minska användningen av och riskerna med bekämpningsmedel för tryck-/vakuumimpregnering respektive blånadsskyddsbehandling/doppning av trä.
Effektivitet hos och behov av träskyddsmedel Trä är ett i Sverige mycket använt byggnadsmaterial. Under vissa förhållanden kan trä dock angripas av skadeorganismer som mösgel-, blånadsoch rötsvampar, insekter (t.ex. husbock och hästmyra) eller havslevande organismer som t. ex. skeppsmask och borrgråsugga. I en del fall kan skydd av träet erhållas genom lämplig utformning av de konstruktioner där träet ingår (konstruktivt träskydd). I andra fall används kemiskt träskydd, vilket innebär att träet behandlas med bekämpningsmedel som motverkar angrepp av skadeorganismer. Kemiskt träskydd kan endera syfta till långtidsskydd mot tränedbrytande organismer eller till temporärt skydd mot mögel och missfärgning under torkning, lagring och transport.
Under krävande förhållanden kan varaktigheten av trä behandlat med impregneringsmedel bli 3—15 gånger längre än av oimpregnerat trä. Användning av impregnerat trä är i vissa fall av betydelse från personsäkerhetssynpunkt, t. ex. vid användning av trä i trappor utomhus.
Blånad och mögel på virke föranleder kvalitetsnedklassning och vid omfattande angrepp kassering. Detta medför givetvis ekonomiska förluster. Ändrade metoder för torkning av virke har dock medfört minskat behov av kemisk behandling.
Alternativ till kemisk träskyddsbehandling Alternativen till nuvarande kemiska träskyddsbehandling är: användning av obehandlat trä istället för behandlat, användning av nya typer av träskyddsmedel, användning av andra material än trä samt utnyttjande av konstruktiva lösningar och hanteringsteknik som inte medför behov av träskyddsbehandling av virke.
Alternativen har prövats främst utifrån kostnadssynpunkt. En total övergång från behandlat trä till obehandlat skulle medföra
mycket stora kostnader på sikt (i storleksordningen ca 10 miljarder kronor per år enligt en grov uppskattning). De största kostnaderna gäller sågat 152
virke (på grund av den stora volymen sågat virke) och de minsta snickerier — Prop. 1990/91:90 som fönsterbågar samt trädgårdsmöbler och ledredskap. Bilaga 13.11
Utveckling och provning av nya typer av träskyddsmedel kommer att ta tid. Först om något tiotal år kan dessa tänkas komma i användning. De nya medlen kommer att medföra högre kostnader än dagens och vissa negativa miljöeffekter kommer att finnas kvar.
Alternativa material är främst betong, stål och plast. En övergång till alternativa medel i de fall detta är praktiskt möjligt skulle (enligt grov uppskattning) ge fördyringar på i storleksordningen 3 miljarder kronor per år. I vissa fall kan övergång dock ske utan betydande kostnader. Detta gäller bl.a. fortsatt övergång till slipers av betong och till lekredskap och trädgårdsmöbler i stål och plast.
Alternativa konstruktioners tekniska lösningar kan avse inkorporering av fuktspärrande material, ”torrhållande” konstruktioner och konstruktioner som medger utbyte av angripna trädelar. I vissa fall medför sådana lösningar betydande kostnadsökningar. Alternativ hanteringsteknik beträffande bl.a. avverkning, transport och torkning används (och kan användas i större utsträckning) för att minska behovet av blånads- och mögelskyddsbehandling. |
Användning av träskyddsmedel De bekämpningsmedel för träskydd som volymmässigt helt dominerar (räknat som aktiv substans i medlen) är medel baserade på kreosot respektive koppar, krom och arsenik. Dessa medel används för impregnering (långtidsskydd) av virke.
Ungefär 570000 m? trä impregnerades i Sverige 1987. Av detta har ca 220000 m? redovisats som export (sannolikt är denna siffra för låg). Mängden doppningsbehandlat virke uppskattas till ca 400000 m? per år. Exportandelen av detta uppskattas till ca 300 000 m?.
1987 var totalt 186 impregneringsanläggningar i drift i Sverige (merparten använde medel baserade på koppar, krom och arsenik). Antalet ”doppnings”-anläggningar uppskattas till ca 100.
Vad avser volym behandlat virke dominerar sågat virke behandlat med koppar, krom och arsenik helt.
Volymen försålda träskyddsmedel 1987 (räknat som aktiv substans var 5722 ton (den totala volymen försålda bekämpningsmedel var 8 681 ton). Den försålda mängden träskyddsmedel varierar avsevärt år från år.
Arbetsmiljörisker Hälsoriskerna vid hantering av träskyddsmedel och virke behandlat med träskyddsmedel beror dels på medlens inneboende farliga egenskaper och dels på riskerna att komma i kontakt med medlen. Flera medel innehåller komponenter som är cancerframkallande (kreosot, arsenik. och krom). En hel del medel innehåller komponenter som är allergiframkallande. Exempel på andra förekommande hälsorisker är risk för frätskada, hudirritation eller toxiskt eksem. I arbetsmiljön sker exponering för träskyddsmedel 153
: främst genom hudkontakt och inandning. Exempel på arbetsmoment som «Prop. 1990/91:90 kan medföra hög exponering för träskyddsmedel är: beredning av impreg- = Bilaga 13.11 neringslösning, öppning av lucka till impregneringstub efter avslutad impregnering, rengöring av impregneringstub eller doppningskar samt torrsopning av lokal där bearbetning av behandlat virke skett. På samma ställen har riskerna minskat genom tekniska förbättringar. En ökad användning av personlig skyddsutrustning har också minskat riskerna. De yrkeshygieniska mätningar som utförts indikerar att riskerna för överskridande av de hygieniska gränsvärdena för komponenter ji medlen är små och i allmänhet lätta att åtgärda. Ett problem är dock exponering för lösningsmedel vid användning av lösningsbaserade inpregneringsmedel. Mindre än 1000 arbetstagare bedöms exponeras för träskyddsmedel i samband med arbete med träskyddsbehandling. Ett stort antal arbetstagare kommer däremot i kontakt med behandlat virke.
Risker för den yttre miljön De största riskerna för miljön är förorening av mark och grundvatten genom läckage och oavsiktligt utsläpp från impregnerings- eller doppningsanläggning, spill från nybehandlat trä samt urlakning från behandlat trä. Risker uppkommer också genom luftförorening från verksamhet med lösningsmedelsbaserade medel och kreosot. Avfall från träskyddsmedel och behandlat trä medför också risker för miljön.
För tryck- eller vakuumimpregneringsverksamhet krävs tillstånd enligt miljöskyddslagen. För doppningsanläggningar gäller skyldighet att göra anmälan till länsstyrelsen innan verksamheten påbörjas. För impregnerings- och doppningsanläggningar skall kontrollprogram upprättas.
Kreosot har en hög akut toxicitet för vissa vattenlevande organismer. En del ämnen som ingår i kreosot bedöms ha en klar bioackumuleringstendens i ekosystem. Även komponenter i de s.k. saltmedlen har betydande akut toxicitet gentemot vissa vattenlevande organismer.
Lösningsmedel i lösningsmedelsbaserade medel medverkar vid bildning av fotokemiska oxidanter som är skadliga för växtligheten.
Vissa ämnen i doppningsmedel har klara ekotoxiska egenskaper. Spridningen av koppar, krom och arsenik från saltimpregnerat virke är
betydande i förhållande till andra emissioner av dessa ämnen. Spridningen sker dels genom urlakning vid användningen och dels i samband med kvittblivningen av avfall av impregnerat virke. Det är sålunda viktigt att kvittblivningen sker under väl kontrollerade former för att undvika spridning av koppar, krom och arsenik i miljön.
Anläggningar, utrustningar och lokaler Från yttre miljösynpunkt är lokaliseringen av impregnerings- och doppningsanläggningar viktig. Avstånd till sjöar och vattendrag liksom till bostadsområden, odlingar, lekplatser och dylikt är av betydelse. Även markens beskaffenhet är av betydelse (genomsläppligheten för aktuella medel). 154
Det senaste decenniet har en betydande utveckling skett vad gäller anläggningarnas tekniska utrustning, bl.a. fjärrmanövrering av Jucköpp- — Bilaga 13.11 ning, lutning av virkespaket för att reducera spill och dopp samt nya leveranssystem som minskar riskerna vid tillblandning av impregneringsvätskan. Ytterligare utveckling av anläggningarnas utrustning pågår. Bl. a. behövs åtgärder för att reducera utsläppen av luftföroreningar till yttre miljön vid användning av lösningsbaserade medel och kreosot.
Innan komponenterna i saltimpregnerat virke fixerats kan salterna lätt urlakas ur virket genom nederbörd. Detta kan motverkas med utrustning för snabbfixering av saltmedel i virket. I avsaknad av sådan utrustning måste virket skyddas mot nederbörd tills fixeringen är färdig.
Information, utbildning och rådgivning Information till dem som arbetar med träskyddsbehandling sker genom många kanaler. Bekämpningsmedelsleverantörerna lämnar information bl.a. genom varuinformationsblad. Branschorgan, arbetsmiljöorganisationer och myndigheter lämnar också information på olika sätt. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning har utarbetat åtgärdsblad (9 st) för olika riskmoment i hanteringen av träskyddsmedel. Sveriges Kemiska Industrikontor har utarbetat gruppskyddsblad (14 st) för träskyddsmedel. Det är betydligt större brister med informationsutbudet till användare av behandlat virke. Särskilda insatser behövs för information till enskilda konsumenter som använder impregnerat virke.
Utbildning om träskyddsbehandling sker i kurser inom diverse högskoleutbildningar. Ett visst utbud av kurser finns även på lägre nivå.
Sedan en del träskyddsmedel placerats i behörighetsklass 1 bedriver arbetarskyddsstyrelsen ”behörighets”utbildning för användare av sådana medel. Diskussion har förekommit om krav på utbildning även vid användning av träskyddsmedel i behörighetsklass 2.
Forskning och utveckling Inom Sverige pågår forskning bl.a. om hur impregneringsprocessen kan modifieras vid impregnering med kreosot för att minska virkets benägenhet att senare ”svettas ut” kreosot. Forskning pågår även för att få fram nya effektivare och mindre farliga blånads- och mögelskyddsmedel.
Internationellt pågår forskning på en rad områden såsom utveckling av impregneringsteknik, provningsmetoder, nya bekämpningsmedel och biologisk bekämpning.
Det är önskvärt med framtida svensk forskning som tar sikte på hur trä ska kunna skyddas utan användning av bekämpningsmedel. Utveckling av träskydd genom vattenavvisande system bör prioriteras.
Ytterligare studier om träskyddsmedlens hälso- och miljöeffekter behövs också. 155
Utredningen föreslår bl. a. att följande åtgärder vidtas. Bilaga 13.11 — Förordningen om bekämpningsmedel ändras så att kemikalieinspektionen kan föreskriva att särskilda kunskapskrav skall gälla för användning av bekämpningsmedel klass 2 för träskydd. Arbetarskyddsstyrelsen utarbetar föreskrifter om vilka kunskapskrav som skall gälla samt vidtar åtgärder för att få erforderliga utbildningsaktiviteter till stånd. — Miljöskyddsförordningen ändras så att tillståndskrav kommer att gälla för anläggningar för doppning/blånadsskyddsbehandling. — Frågan om införande och konstruktion av miljöavgift för impregnerat sågat virke utreds i särskild ordning. I detta sammanhang bör även undersökas hur influtna avgifter skall användas för att på bästa sätt érhålla gott träskydd med mindre risker än i dag. — Kemikalieinspektionen utarbetar föreskrifter och allmänna råd om information om bekämpningsmedelsbehandlat virke. Medel från influtna miljöavgifter (jfr avsnitt 10.5) används för rådgivning och information om bl. a. konstruktivt träskydd. . — Banverket och andra användare av järnvägsslipers får i uppdrag att redovisa i vilken takt och omfattning användningen av impregnerat träslipers kan minskas. — Användare av impregnerade stolpar uppmanas att markförlägga kabel/ ledningar respektive att samnyttja stolpar så långt detta är praktiskt/
ekonomiskt möjligt. Åtgärder vidtas för att få till stånd en selektiv
impregnering av stolpar. Jfr. avsnitt 10.5 om miljöavgifter och användning av influtna avgifter. — Statens naturvårdsverk utarbetar vägledning till kommunerna angående deras information till kommuninvånarna om kvittblivning av impregnerat virke samt angående kommunernas slutliga omhändertagande av avfall bestående av impregnerat virke. — Satsningar görs på forskning och utveckling avseende processteknik och utrustning för träskydd, konstruktivt träskydd, effektiva träskyddsmedel med mindre risker än dagens samt metoder på avfallshanteringsoch destruktionsområdet. Medel från de i avsnitt 10.5 föreslagna miljöavgifterna används för forskning och utveckling på träskyddsområdet.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig Över Prop. 1990/91:90
arbetarskyddsstyrelsens rapport 1989:4 Minskade risker med = Bilaga 13.12 träskyddsmedel
Efter remiss har yttrande över rapporten avgetts av kommerskollegium, banverket, lantbruksstyrelsen, plan- och bostadsverket, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, skogs- och jordbrukets forskningsråd, televerket, institutet för vatten- och luftvårds-
forskning, institutet för träteknisk forskning (Trätek), centralorganisationen SACO/SR, Kemikontoret tillsammans med Industrin för växt- och
träskyddsmedel, Landsorganisationen i Sverige tillsammans med Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet,
Svenska naturskyddsföreningen, Plast- och kemileverantörers förening, Svenska arbetsgivareföreningen tillsammans med Sveriges skogsindustri-
förbund, Träindustriförbundet, Byggentreprenörerna och Elektriska ar-
betsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska träskyddsin-
stitutet, Svenska trävaruexportföreningen, Tjänstemännens centralorgani-
sation. . Därutöver har yttranden inkommit från Sveriges lantbruksuniversitet, Svenska träskyddsföreningen, statens provningsanstalt, Rentokil Svenska
AB tillsammans med Kemira Kemwood AB och Hickson Scandinavia AB, Vattenfall, Svenska elverksföreningen.
Återvinning av CFC i samband med skrotning av kyl- och Bilaga 13.13 frysskåp m. m.
I Sverige kasseras årligen ca 440000 kyl- och frysskåp, fortsättningsvis kallade kylmöbler. Dessa innehåller totalt ca 275 ton CFC 11 i isoleringen och ca 62 ton CFC 12 i kylsystemen. Idag går drygt hälften av kylmöblerna till särskild skrotning i syfte att utvinna metaller. Resten torde i huvudsak deponeras med grovavfall på kommunala avfallstippar etc. Omhändertagandet av kylmöblerna genomförs idag på ett sådant sätt att all CFC 11 förr eller senare tillförs atmosfären och även praktiskt taget all CFC 12. Några kommuner har börjat verksamhet i begränsad skala där man försöker suga ur köldmediet på kasserade kylmöbler. Den totala mänged CFC 12 som på detta sätt återvinns är dock ännu mycket blygsam.
Genom besluten om avveckling av CFC i Sverige skall nya kylmöbler som tillförs marknaden vara CFC-fria från och med år 1995. De kasserade kylmöbler som faller som avfall kommer dock att vara CFC-haltiga i vart fall fram till år 2010, eftersom livslängden på kylmöblerna är upp till 15 år. Kasserade kylmöbler kommer därmed att under lång tid framöver innebära betydande svenska CFC-utsläpp även om nytillförseln stoppas år 1995. Av de ca 6000 ton CFC som kan beräknas finnas i den samlade mängden kasserade kylmöbler under perioden fram till år 2010 bör ca 7096 kunna återvinnas och destrueras om åtgärder enligt redovisning i denna skrivelse omgående initieras. Sett till den totala effekten är därmed ett utvecklat system för skrotning av kylmöbler en viktig åtgärd för att ytterligare långsiktigt minska totalutsläppet av CFC från Sverige utöver de åtgärder som redan beslutats i det svenska avvecklingsprogrammet. De flesta iländer har motsvarande situation.
En rad tekniska alternativ till utvecklat omhändertagande och skrotning av kylmöbler har utvärderats. Mest lovande är en ny teknik som håller på att utvecklas i Västtyskland. Den innebär att kylmöbler — sedan köldmediet (CFC 12) avsugits — i en sluten process klipps, mals och valsas ned varefter olika material genom separationsprocesser fås ut för återanvändning. CFC 11 från isoleringen återvinns genom kondensation av utluften från processmaskineriet. Det finns dock ännu ingen sådan fullskaleanläggning byggd (september 1989). Åtminstone två företag är beredda att omgående ta order på sådana anläggningar.
Naturvårdsverket föreslår att en första anläggning för miljöriktig skrotning av kylmöbler så fort som möjligt uppförs i Sverige. Den skulle kunna fungera tidigast från år 1992 och ha kapaciteten 100 000 —200 000 enheter per år. Bascrat på erfarenheterna från denna anläggning bör därefter beslut om ytterligare anläggningar tas så att i princip alla kasserade kylmöbler som faller i Sverige kan behandlas. Detta torde därmed bli möjligt tidigast från och med år 1995.
Förutsättningen för att en första anläggning skall komma till stånd är att en säker marknad för dess tjänster tillskapas. Det kan ske genom att regeringen beslutar om ett obligatoriskt krav på insamling och återvinning/ destruktion av kylmöbler. Således bör kommunerna få ansvaret att se till 158
att kasserade kylmöbler insamlas och tranporteras till en godkänd anläggning för återvinning/destruktion. Det är nödvändigt att verksamheten Bilaga 13.13 kan byggas upp successivt. Verket räknar med att 30— 5096 av kylmöblerna bör kunna tas om hand tidigast år 1992. Skyldigheten för kommunerna att leverera samtliga kylmöbler bör gälla fr. o. m. år 1995.
Kostnaderna för denna utvecklade avfallshantering bör betalas av den som genererar avfallet, dvs. i huvudsak hushållen. Den genomsnittliga kostnaden per hushåll och år för att driva ett sådant här system fullt ut beräknas till 37 kr. Resp. kommun bör integrera dessa kostnader i sina renhållningstaxor så att full kostnadstäckning erhålles.
Möjligheterna att minska CFC-utsläppen från kasserade kylmöbler under perioden fram till dess de nya skrotningsanläggningarna finns är begränsade. Köldmedier kan sugas ut men en effektiv verksamhet fordrar investeringar, särskilt avdelad personal och utbildningsinsatser. En effektiv sådan verksamhet beräknas kunna tillvarata 10 till 1590 av CFCmängden i en kylmöbel. Att utbytet inte blir större beror på att större delen av CFC-mängden i ett kylskåp finns oåtkomlig i isolerskummet i skåpens väggar.
I vad mån enskilda kommuner vill satsa på avsugning av köldmedier under mellanperioden bör avgöras av kommunen. Då rikssystemet börjar fungera sker avsugningen av köldmedia effektivast och billigast (räknat per ton utvunnet CFC) vid centrala anläggningar, varför kommunernas investeringar och verksamhet då sannolikt avvecklas.
Bilaga 13.14
Åtgärder till skydd för ozonskiktet
Naturvårdsverket har i samråd med kemikalieinspektionen och statens industriverk redovisat en uppföljning av den plan för avveckling av CFCföreningarna CFC 11, CFC 12, CFC 113, CFC 114 och CFC 115, som föreslogs av regeringen i proposition 1987/88:85 ”Miljöpolitiken inför 1990-talet” vilken antogs av riksdagen den 7 juni 1988. I uppdraget låg bl. a. att föreslå eventuella justeringar i avvecklingsplanen.
Förslag till preciserad avvecklingsplan när det gäller användningen av halonerna 1211, 1301 och 2402 samt förslag till åtgärder för att så snabbt som möjligt minska användningen av ofullständigt halogenerade CFCföreningar (s.k. HCFC-föreningar) och andra ämnen som bryter ner ozonskiktet — främst 1,1,l-trikloretan (metylkloroform) och koltetraklorid redovisas.
Underlaget till förslagen om åtgärder beträffande koltetraklorid har utarbetats av kemikalieinspektionen. För 1,1,1-trikloretan har underlaget utarbetats av kemikalieinspektionen och naturvårdsverket i samarbete. I fråga om Övriga avsnitt har underlaget tagits fram av naturvårdsverket.
Läget beträffande CFC-avvecklingen och förslagen till åtgärder inom resp. område sammanfattas här nedan.
1. CFC-avvecklingen För de flesta användningsområden har de förbud mot användning av CFC som föreskrivits i förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m. (FCH) ännu inte trätt i kraft. Det är därför för tidigt att med någorlunda säkerhet bedöma utvecklingen. För vissa användningsområden bestäms förutsättningarna för att hålla tidplanen också av den internationella utvecklingen av alternativa kemikalier. Med dessa reservationer bedömer naturvårdsverket att förutsättningarna är goda för att kunna hålla avvecklingsplanen vad gäller CFC-användningen i svensk produktion.
För att avvecklingen av CFC-användningen enligt den av regeringen beslutade planen skall vara effektiv är det inom de flesta områden dock nödvändigt att motsvarande produkter inte heller kan importeras. Eftersom CFC-fria produkter blir dyrare, kommer annars importerade CFCtillverkade produkter att på många områden helt ersätta den svenska tillverkningen utan någon vinst för miljön. Om importförbud av handelstekniska skäl inte kan genomföras bör avvecklingsplanen omprövas i sin helhet.
Följande ändringar och tillägg föreslås till förordningen om CFC och halon m. m.
1. Förbudet i 5 § 5 p. FCH mot användning av CFC i hård polyuretan bör
ges en sådan utformning att förbudet träder i kraft för fjärrvärmerör
1991-01-01 i stället för 1995-01-01. Detsamma bör gälla importerade
rör. 2. För att begränsa användningen av CFC för luftkonditionering i person- 160
bilar bör försäljning av luftkonditionering med CFC-köldmedier för personbilar i Sverige förbjudas fr.o.m. 1993 års modell (inklusive — Bilaga 13.14 eftermontering fr. o. m. 1993 års modell). 3. Förordningens tillämpningsområde bör utvidgas så att föreskrifterna om CFC också omfattar övriga flyktiga. fullständigt halogenerade klorfluorkarboner som kan påverka ozonskiktet, förslagsvis fr.o.m. 1993- 01-01. 4. Vid prövning av ansökningar om undantag för användning av CFC i medicinska sprayförpackningar enligt 4§ FCH bör socialstyrelsen samråda med naturvårdsverket i stället för med kemikalieinspektionen, alternativt med både naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. 5. Naturvårdsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för att begränsa utsläppen av CFC- och HCFC-köldmedier enligt 8—9 §§ FCH bör utvidgas till att även omfatta HFC-köldmedier.
2. Avvecklingsplan för användningen av halon 1211, 1301 och 2402 En avvecklingsplan för haloner bör genomföras i enlighet med nedanstående.
1. Import, tillverkning och försäljning av handbrandsläckare med halon 1211, 1301 och 2402 förbjuds efter 1990-07-01. ba Nyinstallation av fasta halonsläckanläggningar med halon 1211. 1301 och 2402 förbjuds fr. o. m. 1990-07-01. 3. Fullskaletexter med halon förbjuds efter 1990-07-01. 4. Kravet på revisionsbesiktning av tryckkärl med halon ändras från vart femte till vart tionde år (arbetarskyddsstyrelsen är ansvarig myndighet). 5. Användning av halon 1211, 1301 och 2402 som brandsläckningsmedel förbjuds fr.o.m. 1995-01-01. Vid avvecklingen av befintliga anläggningar skall halonet tas om hand för återvinning eller destruktion. Även handbrandsläckare skall tas om hand för destruktion. 6. Undantag från ovanstående bestämmelser görs för halonanvändning på luftfartyg och i u-båtar. Motsvarande undantag görs för import, tillverkning och försäljning av handbrandsläckare för denna användning. 7. Räddningsverket får medge ytterligare undantag och dispenser om andra brandsläckningsalternativ saknas och halonskydd är nödvändigt ur personsäkerhetssynpunkt. Undantag och dispenser ges efter samråd med naturvårdsverket. Vad gäller sjöfarten ges undantag och dispenser av sjöfartsverket efter samråd med naturvårdsverket. 8. SAKAB får i uppdrag att ombesörja insamling och destruktion av haloner. Halonanläggningar med mer än 20 kg halon skall anmälas till SAKAB av anläggningens ägare. 9. Destruktionsavgiften tas ut i förväg som cen årlig avgift. baserad på installerad mängd halon. SAKAB får i uppdrag at administrera avgiftssystemet, vars syfte är att täcka destruktionskostnaderna. 10. Förbrukad mängd, orsak till utsläpp samt skrotning och leverans för destruktion skall rapporteras årligen till SAKAB. Rapporteringen skall ligga till underlag för uttag av avgifter från anläggningens ägare. | 161
11 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
SAKAB skall också årligen tillställa naturvårdsverket en sammanställ- — Prop. 1990/91:90
ning av inkomna rapporter, samt redovisa destruerad respektive kvar- = Bilaga 13.14 varande mängd halon i anläggningar i Sverige.
3. Avvecklingsplan för 1,1,1-trikloretan och koltetraklorid Föreskrifter av följande innebörd bör införas med stöd av lagen om kemiska produkter.
1. Koltetraklorid får efter 1991-12-31 inte användas eller exporteras yr-
kesmässigt, varken som sådant eller som ingående ämne eller förore-
ning i halter över O,1960 i beredningar. 2. LI l-trikloretan får inte tillverkas, importeras, saluföras eller användas
yrkesmässigt, varken som sådant eller i beredningar, efter 1994-12-31.
Om exporten vid regleringstillfället inte kan angripas med stöd av lagen om kemiska produkter, bör istället lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel utnyttjas.
4. Åtgärder för att begränsa HCFC-användningen Förordningen om CFC och halon m. m. bör kompletteras med föreskrifter av följande innebörd.
I. Ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner (HCFC) får fr.o.m.
1993-01-01 endast användas som isolergas i skumplast och som köld-
medium.
Aerosolförpackningar och förpackningsmaterial som innehåller eller tillverkats med HCFC får inte heller importeras efter 1993-01-01. Detsamma skall gälla produkter av skumplast, där inte HCFC används som isolergas.
Naturvårdsverket bör få bemyndigande att besluta om generella undantag för kemtvätt och sprayförpackningar för rengöring, smörjning och felsökning av elektronisk utrustning. I fråga om aerosolförpackningar för medicinska ändamål bör undantag kunna beviljas av socialstyrelsen. 2. HCFC-köldmedier och isoleringsmaterial med HCFC som isolergas
skall omhändertas vid service och destruktion i samma utsträckning som för motsvarande produkter med CFC.
3. Miljöavgiftsutredningen bör ges i uppdrag att utreda en lämplig ut-
formning av avgifter på HCFC som syftar till att utjämna den ekonomiska fördelen av en HCFC-användning för produkter där samma ändamål kan uppnås med andra i stort sett likvärdiga produkter som finns tillgängliga på marknaden.
Sverige bör i de internationella förhandlingarna också driva linjen att HCFC-föreningarna skall utnyttjas endast för produktområden där de bidrar till en snabb avveckling av CFC-användningen i världen. Användningen bör därför i princip begränsas till användning som köldmedier, i skumplast för isoleringsändamål och i medicinska produkter. Inom dessa områden bör använda mängder omhändertas för återvinning eller destruktion där så är möjligt. Produktion och användning bör upphöra scnast år 2010-2020. 162
naturvårdsverks rapport Åtgärder till skydd för ozonskiktet = Bilaga 13.15
Efter remiss har yttranden över regeringsuppdraget avgetts av kommerskollegium, överbefälhavaren, statens räddningsverk, socialstyrelsen, tcleverket, sjöfartsverket, arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens encergiverk, statens vattenfallsverk, vägverket, universitets- och högskoleämbetet, statens prisoch konkurrensverk, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Gävleborgs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svenska kommunförbundet, Eandstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges industriförbund, Småföretagens Riksorganisation, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Värmeverksföreningen, Svenska brandförsvarsföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Redareförening, Miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03), Svensk Avfallskonvertering AB, Bilindustriföreningen, Svenska Brandredskapsföreningen, Svensk Bilprovning, Försäkringsbranschens Service AB, Sveriges Kemiska Industrikontor, Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, Sveriges Färgfabrikanters förening, Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges Mekanförbund, Sveriges Plastförbund, Plastoch Kemikalieleverantörers Förening, AB Electrolux Manufacturing Facilities.
Bilaga 13.16
Adjustments to the Montreal Andringar i Montrealprotokollet om Protocol on substances that ämnen som bryter ned ozonskiktet
deplete the ozone layer
The Second Meeting of the Parties to the Det andra mötet mellan parterna i Montrcal- Montreal Protocol on Substances that Deple- protokollet om ämnen som bryter ned ozonte the Ozone Layer decides, on the basis of skiktet beslutar, på grundval av utvärderingassessments made pursuant to Article 6 of the ar som gjorts enligt artikel 6 i protokollet, om Protocol, to adopt adjustments and reduc- följande justeringar och minskningar av protions of production and consumption of the duktionen och förbrukningen av de kontrolcontrolled substances in Annex A to the Pro- lerade ämnena i bilaga A till protokollet vartocol, as follows. with the understanding vid skall gälla att: that:
(a) References in Article 2 to ”this Article” (a) Hänvisningar i artikel 2 till ”denna artiand throughout the Protocol to ”Article 2” kel” och i hela protokollet till ”artikel 2” shall be interpreted as references to Articles skall tolkas som hänvisningar till artiklarna 2, 2A and 2B; . 2, 2A och 2B:
(b) References throughout the Protocol to (b) hänvisningar i hela protokollet till ”paragraphs I to 4 of Article 2” shall be in- ”punkterna 1 till 4 i artikel 2” skall tolkas terpreted as references to Articles 2A and 2B; som hänvisningar till artiklarna 2A och 2B; and och
(c) The reference in paragraph 5 of Article (c) hänvisningen i artikel 2, punkt 5 till 2 to ”paragraphs 1, 3 and 4” shall be interpre- ”punkterna I, 3 och 4” skall tolkas som hänted as a reference to Article 2A. visning till artikel 2A.
A. Article 24: CFCs A. Artikel 24: CFC Paragraph 1 of Article 2 of the Protocol shall Artikel 2, punkt I i protokollet skall beteckbecome paragraph I of Article 2A, which nas artikel 2A, punkt 1, vilken skall benämshall be entitled ”Article 2A: CFCs”. Parag- nas ”Artikel 2A: CFC”. Punkterna 3 och 4 i raphs 3 and 4 of Article 2 shall be replaced by artikel 2 skall ersättas med följande punkter. the following paragraphs, which shall be vilka skall numreras punkterna 2 till 6 i artinumbered paragraphs 2 to 6 of Article 2A: kel 2A:
2, Each Party shall ensure that for the peri- 2. Varje part skall tillse att under perioden od from I July 1991 to 31 December 1992 its från den 1 juli 1991 till och med den 31 calculated levels of consumption and produc- december 1992, dess beräknade nivå avseention of the controlled substances i Group I of de förbrukning och produktion av de kontrol- Annex A do not excecd 150 per cent of its lerade ämnena under grupp I i bilaga A inte calculated levels of production and consump- överstiger 150 procent av dess beräknade tion of those substances 1986; with effect nivå avseende produktion och förbrukning from I January 1993, the twelve-month cont- av dessa ämnen år 1986. Med verkan från
rol period for these controlied substances den 1 januari 1993 skall tolvmånaders-kon-
shall run from I January to 31 December trollperioden för dessa kontrollerade ämnen cach year. löpa från den 1 januari till och med den 31
december varje år.
3. Each Party shall ensure that for the. 3. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den I januari ary 1995, and in each twelve-month period 1995 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substances in Group I brukning av de kontrollerade ämnena under
Bilaga 13.16
of Annex A does not exceed, annually, fifty grupp I i bilaga A inte årligen överstiger fem-
per cent of its calculated level of consump- tio procent av den beräknade förbrukningstion in 1986. Each Party producing once or nivån år 1986. Varje part som producerar ett
more of these substances shall, for the same eller flera av dessa ämnen skall under samma
periods, ensure that its calculated level of period tillse att dess beräknade nivå avseenproduction of the substances does not exce- de produktion av ämnena inte årligen över-
ed, annually, fifty per cent of its calculated stiger femtio procent av den beräknade prolevel of production in 1986. However, in or- duktionsnivån år 1986. För att tillgodose de der to satisfy the basic domestic needs of the grundläggande inhemska behoven hos parter
Parties operating under paragraph I of Artic- som avses i artikel 5, punkt I får dock en
le 5, its calculated level of production may parts beräknade produktionsnivå överstiga
excced that limit by up to ten per cent of its denna gräns med upp till tio procent av den calculated level or production in 1986. beräknade produktionsnivån år 1986.
4. Each Party shall ensure that for the 4. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 1997, and in cach twelve-month period 1997 och under varje tolvmånadersperiod
thercafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of-the controlled substances in Group I brukning av de kontrollerade ämnena under of Annex A does not excced, annually, fifteen grupp I i bilaga A inte årligen överstiger femper cent of its calculated level of consump- ton procent av den beräknade förbruknings-
tion in 1986. Each Party producing one or nivån år 1986. Varje part som producerar ett
more of these substances shall, for the same eller flera av dessa ämnen skall under samma periods, ensure that its calculated level of period tillse att dess beräknade nivå avseen- : production of the substances docs not exce- de produktion av ämnena inte årligen över-
ed, annually, fifteen per cent of its calculated stiger femton procent av den beräknade pro-
level of production in 1986. However, in or- duktionsnivån år 1986. För att tillgodose de
der to satisfy the basic domestic needs of the grundläggande inhemska behoven hos parter Parties operating under paragraph 1 of Artic- som avses i artikel 5. punkt I får dock en Ile 5, its calculated level of production may parts beräknade produktionsnivå överstiga
excecd that limit by up to ten per cent of its denna gräns med upp till tio procent av den calculated level of production in 1986. beräknade produktionsnivån år 1986.
5. Each Party shall ensure that for the 5. Varje part skall tilise att under den toivtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 2000. and in cach twelve-month period 2000 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substances in Group I brukning av de kontrollerade ämnena under
of Annex A does not excced zero. Each Party grupp I i bilaga A inte överstiger noll. Varje
producing one or more of these substances part som producerar ett eller flera av dessa shall, for the same periods, ensure that its ämnen skall under samma period tillse att calculated level of production of the substan- dess beräknade nivå avseende produktion av
ces docs not exceced zero. However, in order ämnena inte överstiger noll. För att tillgodoto satisfy the basic domestic needs of the se de grundläggande inhemska behoven hos Parties operating under paragraph I of Artic- parter som avses i artikel 5, punkt I får en le 5. its calculated level of production may parts beräknade produktionsnivå överstiga
exceed that limit by up to fifteen per cent of denna gräns med upp till femton procent av
its calculated level of production in 1986. den beräknade produktionsnivån år 1986.
6. In 1992, the Parties will review the situa- 6. Parterna kommer att under 1992 se över
tion with the objective of accelerating the situationen i syfte att påskynda avvecklingsreduction schedule. planen.
Bilaga 13.16
B. Article 2B: Halons B. Artikel 2B: Haloner Paragraph 2 of Article 2 of the Protocol shall Punkt 2 i artikel 2, i protokollet skall ersättas be replaced by the following paragraphs, med följande punkter, som skall numreras which shall be numbered paragraphs 1 to 4 of punkterna I till 4 i artikel 2 B: Article 2B:
Article 2B: Halons Artikel 2B: Haloner I. Each Party shall ensure that for the twelve- 1. Varje part skall tillse att under den tolvmåmonth period commencing on 1 January nadersperiod som börjar den I januari 1992 1992, and in each twelve-month period there- och under varje tolvmånadersperiod därefafter, its calculated level of consumption of ter, dess beräknade nivå avseende förbrukthe controlled substances in Group II of An- ning av de kontrollerade ämnena under nex A does not exceed, annually, its calcula- grupp Il i bilaga A inte årligen överstiger den ted level of consumption in 1986. Each Party beräknade förbrukningsnivån år 1986. Varje producing one or more of these substances part som producerar ett eller flera av dessa shall, for the same periods, ensure that its ämnen skall under samma period tillse att calculated level of production of the substan- dess beräknade nivå avscende produktion av ces does not exceed, annually, its calculated ämnena inte årligen överstiger den beräknalevel of production in 1986. However, in or- de produktionsnivån år 1986. För att tillgoder to satisfy the basic domestic needs of the dose de grundläggande inhemska behoven Parties operating under paragraph I of Artic- hos de parter som avses i artikel 5, punkt 1, le 5, its calculated level of production may får dock en parts beräknade produktionsnivå exceed that limit by up to ten per cent of its överstiga denna gräns med upp till tio procalculated level of production in 1986. cent av den beräknade produktionsnivån år
1986.
2. Each Party shall ensure that for the 2. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ari 1995, and in each twelve-month period 1995 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substances in Group II brukning av de kontrollerade ämnena under of Annex A does not exceed, annually, fifty grupp II i' bilaga A inte årligen överstiger per cent of its calculated level of consump- femtio procent av den beräknade förbruktion in 1986. Each Party producing one more ningsnivån år 1986. Varje part som produceof these substances shall, for the same peri- rar ett eller flera av dessa ämnen skall, under ods, ensure that its calculated level of pro- samma period, tillse att dess beräknade nivå duction of the substances does not exceed, avseende produktion av ämnena inte årligen annually. fifty per cent of its calculated level överstiger femtio procent av den beräknade of production in 1986. However, in order to produktionsnivån år 1986. För att tillgodose satisfy the basic domestic needs of the Parties de grundläggande inhemska behoven hos de operating under paragraph 1 of Article 5, its parter som avses i artikel 5, punkt 1, får dock calculated level of production may exceed en parts beräknade produktionsnivå överstithat limit by up to ten per cent of its calcula- ga denna gräns med upp till tio procent av ted level of production in 1986. This parag- den beräknade produktionsnivån år 1986. raph will apply save to the extent that the Denna punkt skall tillämpas utom i den ut- Parties decide to permit the level of produc- sträckning som parterna beslutar att tillåta tion or consumption that is necessary to sa- den produktions- eller förbrukningsnivå som tisfy essential uses for which no adequate är nödvändig för att tillgodose viktiga analternatives arc available. vändningsområden där det inte finns lämpli-
ga alternativ.
Bilaga 13.16
3. Each Party shall ensure that for the 3. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on 1 Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ar: 2000, and in cach twelve-month period 2000 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substances in Group II brukning av de kontrollerade ämnena under of Annex A does not exceed zero. Each Party grupp II i bilaga A inte överstiger noll. Varje producing one or more of these substances part som producerar ett eller flera av dessa shall, for the same periods, ensure that its ämnen skall under samma period tillse att calculated level of production of the substan- den beräknade nivån avseende produktion ces does not exceed zero. However, in order av ämnena inte överstiger noll. to satisfy the basic domestic needs of the För att tillgodose de grundläggande in- Parties operating under paragraph 1 of Artic- hemska behoven hos de parter som avses i le 5, its calculated level of production may artikel 5. punkt 1 får dock en parts beräknade exceed that limit by up to fifteen per cent of produktionsnivå överstiga denna gräns med its calculated level of production in 1986. upp till femton procent av den beräknade This paragraph will apply save to the extent produktionsnivån år 1986. Denna punkt that the Parties decide to permit the level of skall tillämpas utom i den utsträckning som production or consumption that is necessary parterna beslutar att tillåta den produktionsto satisfy essential uses for which no adequ- eller förbrukningsnivå som är nödvändig för ate alternatives are available. att tillgodose viktiga användningsområden
där det inte finns lämpliga alternativ.
4. By I January 1993, the Parties shall 4. Parterna skall senast den 1 januari 1993 adopt a decision identifying essential uses, if anta ett beslut som identifierar eventuella any, for the purposes of paragraphs 2 and 3 of viktiga användningsområden för tillämpning this Article. Such decision shall be reviewed av punkterna 2 och 3 i denna artikel. Beslutet by the Parties at their subsequent meetings. skall ses över av parterna vid senare möten.
Annex II Bilaga II
Amendment to the Montreal Protocol on Tillägg till Montrealprotokollet om ämnen
substances that deplete the ozone layer som bryter ned ozonskiktet
ARTICLE 1: AMENDMENT ARTIKEL I: TILLÄGG
A. Preambular paragraphs A. Inledande stycken 1. The 6th preambular paragraph of the Pro- 1. Det sjätte inledande stycket i protokollet tocol shall be replaced by the following: skall ersättas med följande:
Determined to protect the ozone layer by som är fast beslutna att skydda ozonskiktet taking precautionary measures to control genom att vidta förebyggande åtgärder syfequitably total global emissions of substances tande till kontroll på ett rättvist sätt av de that deplete it, with the ultimate objective of globala utsläppen av ämnen som bryter ned their elimination on the basis of develop- det, med det slutliga målet att eliminera desments in scientific knowledge, taking into ac- sa utsläpp med stöd av den vetenskapliga count technical and cconomic considerations utvecklingen, varvid hänsyn skall tas till tekand bearing in mind the developmental niska och ckonomiska synpunkter och utneeds of developing countries, vecklingsländernas behov av utveckling,
2. The 7th preambular paragraph of the 2. Det sjunde inledande stycket i protokol- Protocol shall be replaced by the following: let skall ersättas med följande:
Acknowledging that special provision is som erkänner att särskilda åtgärder erfordrequired to mect the needs of developing co- ras för att uppfylla utvecklingsländernas beuntrics, including the provision of additional hov, innefattande tillhandahåilande av addi-
Bilaga 13.16
financial resources and access to relevant tionella finansiella resurser och tillgång till technologies, bearing in mind that the magni- relevanta tekniker, med beaktande av att tude of funds necessary is predictable, and storleken på de medel som behövs går att the funds can be expected to make a substan- förutsäga samt att dessa medel kan förväntas tial difference in the world's ability to add- väsentligt förändra världens förmåga att ta ress the scientifically established problem of itu med det vetenskapligt belagda problemet ozone depletion and its harmful effects, med ozonnedbrytning och dess skadliga följ-
der,
3. The 9Ith preambular paragraph of the 3. Det nionde inledande stycket i protokol- Protocol shall be replaced by the following: let skall ersättas med följande:
Considering the importance of promoting som beaktar vikten av att främja internainternational co-operation in the research, tionellt samarbete i fråga om forskning, utdevelopment and transfer of alternative tech- veckling och överföring av alternativa tekninologies relating to the control and reduction ker för kontroll och minskning av utsläpp av of emissions of particular the needs of devc- ämnen som bryter ned ozonskiktet, varvid loping countries. särskild hänsyn skall tas till utvecklingslän-
dernas behov.
B. Article 1: Definitions B. Artikel 1: Definitioner 1. Paragraph 4 of Article I of the Protocol 1. Punkt 4 i artikel I, 1 protokollet skall ersätshall be replaced by the following paragraph: tas med följande punkt:
4, ”Controlled substance” means a subs- 4. ”Kontrollerat ämne” ett ämne i bilaga A tance in Annex A or in Annex B to this Proto- eller B till detta protokoll, vare sig det förecol, whether existing alone or in a mixture. It kommer isolerat eller blandat med andra includes the isomers of any such substance, ämnen. Det inbegriper isomerer av ett sådant except as specified in the relevant Annex, but ämne, med undantag av vad som anges i excludes any controlled substance or mixture tillämplig bilaga, men avser inte ett kontrolwhich is in an manufactured product other lerat ämne eller en blandning som förekomthan a container used for the transportation mer i en tillverkad produkt annat än i en or storage of that substance. behållare som används för transport eller för-
varing av detta ämne.
2. Paragraph 5 of Article I of the Protocol 2. Punkt 5 i artikel I, i protokollet skall shall be replaced by the following paragraph: ersättas med följande punkt:
5. ”Production” means the amount of 5. ”Produktion” mängden av kontrolleracontrolled substances produced, minus the de ämnen som produceras minus mängden amount destroyed by technologies to be app- som förstörs med hjälp av teknik som skall roved by the Parties and minus the amount godkännas av parterna och minus den mängd entirely used as feedstock in the manufacture som helt och hållet används som råmaterial
of other chemicals. The amount recycled and vid tillverkning av andra kemikalier. Åter-
reused is not to be considered as ”produc- vunnen eller återanvänd mängd skall inte antion”. ses som ”produktion”.
3. The following paragraph shall be added 3. Följande punkt skall läggas till artikel I i to Article I of the Protocol: protokollet:
9. ”Transitional substance” means a subs- 9. ”Övergångsämne” ctt ämne i bilaga C tance in Annex C to this Protocol, whether till detta protokoll, vare sig det förekommer existing alone or in a mixture. It includes the isolerat eller blandat med andra ämnen. Det isomers of any such substance, except as may inbegriper isomerer av sådant ämne, med unbe specified in Annex C. but excludes any dantag av vad som kan komma att anges i transitional substance or mixture which is in bilaga C, men avser inte ett övergångsämne
Bilaga 13.16
a manufactured product other than a con- eller en blandning som förekommer i en tilltainer used for the transportation or storage verkad produkt annat än i en behållare som of that substance. används för transport eller förvaring av detta
ämne.
C. Article 2, paragraph 5 C. Artikel 2, punkt 5 Paragraph 5 of Article 2 of the Protocol shail Punkt 5 i artikel 2, i protokollet skall ersättas be replaced by the following paragraph: med följande punkt:
5. Any Part may. for any one or more con- 35. En part kan under en eller flera kontrolltrol periods, transfer to another Party any perioder till en annan part överföra en del av portion of its calculated level of production sin beräknade produktionsnivå enligt artikset out in Articles 2A to 2E, provided that the larna 2A till 2E, förutsatt att summan av de total combined calculated levels of produc- berörda parternas beräknade produktionstion of the Parties concerned for any group of nivåer för någon grupp av kontrollerade controlled substances do not exceed the pro- ämnen inte överstiger de produktionsgränser duction limits set out in those Articles for som anges i dessa artiklar för ifrågavarande that group. Such transfer of production shall grupp. En sådan överföring av produktion be notified to the Secretariat by each of the skall meddelas till sekretariatet av varje part Parties concerned, stating the terms of such som berörs, med uppgift om villkoren för transfer and the period for which it is to överföringen samt under vilken period den apply. gäller.
D. Article 2, paragraph 6 D. Artikel 2, punkt 6 The following words shall be inserted in para- Följande ord skall införas i punkt 6 i artikel graph 6 of Article 2 before the words ”con- 2, efter orden ”kontrollerade ämnen” första trolled substances” the first time they occur: gången de förekommer:
Annex A or Annex B i'bilaga A eller B
E. Article 2, paragraph 8 (a) E. Artikel 2, punkt 8 (a) The following words shall be added after the Följande ord skall läggas till efter orden words ”this Article” wherever they appear in ”denna artikel” där de förekommer It punkt 8 paragraph 8 (a) of Article 2 of the Protocol: (a) i artikel 2, i protokollet:
and Articles 2A to 2E och artiklarna 2A till 2E
F. Article 2, paragraph 9 (a) (i) F. Artikel 2, punkt 9 (a) (i) The following words shall be added after Följande ord skall läggas till efter ”bilaga A” i ”Annex A” in paragraph 9 (a) (i) of Article 2 punkt 9 (a) i artikel 2, (i) i protokollet: of the Protocol:
and/or Annex B och/eller i bilaga B
G. Article 2, paragraph 9 (a) (ii) G. Artikel 2, punkt 9 (a) (ii) The following words shall be deleted from Följande ord skall utgå från punkt 9 (a) i paragraph 9 (a) (ii) of Article 2 of the Proto- artikel 2, (ii) i protokollet: col:
Bilaga 13.16
from 1986 levels utifrån 1986 års nivåer
H. Article 2, paragraph 9 (c) H. Artikel 2, punkt 9 (c) The following words shall be deleted from Följande ord skall utgå från punkt 9 (c) i paragraph 9 (c) Article 2 of the Protocol: artikel 2, i protokollet:
representing at lcast fifty per cent of the som svarar för minst femtio procent av total consumption of the controlled sub- parternas totala förbrukning av de kontrollestances of the Parties rade ämnena
and replaced by: och ersättas med:
representing a majority of the Parties oper- som representerar en majoritet av vid möating under paragraph I of Article 5 present tet närvarande och röstande parter som avses and voting and a majority of the Parties not i artikel 5, punkt I och en majoritet av övriga so operating present and voting närvarande och röstande parter
L. Article 2, paragraph 10 (b) I. Artikel 2, punkt 10 (b) Paragraph 10 (b) of Article 2 of the Protocol Punkt 10 (b) i artikel 2, i protokollet skall shall be deleted, and paragraph 10 (a) of Arti- utgå och punkt 10 (a) i artikel 2, blir punkt cle 2 shall become paragraph 10. 10.
J. Article 2, paragraph I 1 J. Artikel 2, punkt 11 The following words shall be added after the Följande ord skall läggas till efter orden words ”this Article” wherever they occur in ”denna artikel” där de förekommer i punkt paragraph 11 of Article 2 of the Protocol. 11 i artikel 2, i protokollet:
and Articles 2A to 2E och 1 artiklarna 2A till 2E K. Article 2C, Other fully halogenated CFCs K. Artikel 2C: Andra fullständigt
halogenerade CFC The following paragraphs shall be added to Följande punkter skall läggas till protokollet the Protocol as Articie 2C. som artikel 2C:
Article 2C: Other fully halogenated CFCs Artikel 2C: Andra fullständigt
halogenerade CFC I. Each Party shall ensure that for the twelve- 1. Varje part skall tillse att under den tolvmåmonth period commencing on 1 January nadersperiod som börjar den 1 januari 1993 1993, and in cach twelve-month period there- och under varje tolvmånadersperiod därefafter, its calculated level of consumption of ter, dess beräknade nivå avseende förbrukthe controlled substances in Group I of An- ning av de kontrollerade ämnena under nex B does not excced, annually, eighty per grupp I i bilaga B inte årligen överstiger åttio cent of its calculated level of consumption in procent av den beräknade förbrukningsnivån 1989. Each Party producing one or more of år 1989. Varje part som producerar ett eller these substances shall, for the same periods. flera av dessa ämnen skall, under samma peensure that its calculated level of production riod, tillse att dess beräknade produktionsof the substances docs not exceed, annually, nivå avseende ämnena inte årligen överstiger eighty per cent of its calculated level of pro- åttio procent av den beräknade produktionsduction in 1989. However, in order to satisfy nivån år 1989. För att tillgodose de grundläg-
Bilaga 13.16
the basic domestic needs of the Parties oper- gande inhemska behoven hos de parter som ating under paragraph 1 of Article 5, its cal- avses I artikel 5, punkt 1, får dock en parts culated level of production may excced that beräknade produktionsnivå överstiga denna limit by up to ten per cent of its calculated gräns med upp till tio procent av den beräklevel of production in 1989. nade produktionsnivån år 1989.
2. Each Party shall ensure that for the 2. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 1997, and in each twelve-month period 1997 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substances in Group I brukning av de kontrollerade ämnena under of Annex B does not exceed, annually, fifteen grupp I i bilaga B inte årligen överstiger femper cent of its calculated level of consump- ton procent av den beräknade förbrukningstion in 1989. Each Party producing one or nivån år 1989. Varje part som producerar ett more of these substances shall, for the same elier flera av dessa ämnen skall, under samperiods, ensure that its calculated level of ma period, tillse att dess beräknade produkproduction of the substances does not ex- tionsnivå avseende ämnena inte årligen överceed, annually, fifteen per cent of its calculat- stiger femton procent av den beräknade proed level of production in 1989. However, in duktionsnivån år 1989. För att tillgodose de order to satisfy the basic domestic needs of grundläggande inhemska behoven hos de the Parties operating under paragraph 1 of parter som avses i artikel 5, punkt 1, får dock Article 5, its calculated level of production en parts beräknade produktionsnivå överstimay exceed that limit by up to ten per cent of ga denna gräns med upp till tio procent av its calculated level of production in 1989. den beräknade produktionsnivån år 1989.
3. Each Party shall ensure that for the 3. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 2000, and in each twelve-month period 2000 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substances in Group I brukning av de kontrollerade ämnena under of Annex B does not exceed zero. Each Party grupp 1 i bilaga B inte överstiger noll. Varje producing one or more of these substances part som producerar ett eller flera av dessa shall, for the same periods, ensure that its ämnen skall, under samma period, tillse att calculated level of production of the sub- dess beräknade produktionsnivå avseende stances does not exceed zero. However, in ämnena inte överstiger noll. För att tillgodoorder to satisfy the basic domestic needs of se de grundläggande inhemska behoven hos the Parties operating under paragraph 1 of de parter som avses i artikel 5, punkt I, får Article 5, its calculated level of production dock en parts beräknade produktionsnivå may exceed that limit by up to fifteen per överstiga denna gräns med upp till femton cent of its calculated level of production in procent av den beräknade produktionsnivån 1989. år 1989.
L. Article 2D: Carbon tetrachloride L. Artikel 2D: Koltetraklorid The following paragraphs shall be added to Följande punkter skall läggas till protokollet the Protocol as Article 2D: som artikel 2D:
Article 2D: Carbon tetrachloride Artikel 2D: Koltetraklorid 1. Each Party shall ensure that for the twelve- 1. Varje part skall tillse att under den tolvmåmonth period commencing on I January nadersperiod som börjar den I januari 1995 1995. and in each twelve-month period there- och under varje tolvmånadersperiod däref-
Bilaga 13.16
after, its calculated level of consumption of ter, dess beräknade nivå avseende förbrukthe controlled substance in Group II of An- ning av det kontrollerade ämnet under grupp nex B does not exceed, annually, fifteen per II i bilaga B inte årligen överstiger femton cent of its calculated level of consumption in procent av den beräknade förbrukningsnivån 1989. Each Party producing the substance år 1989. Varje part som producerar ämnet shall, for the same periods, ensure that its skall, under samma period. tillse att dess becalculated level of production of the sub- räknade produktionsnivå avseende ämnet stance does not excced, annually, fifteen per inte årligen överstiger femton procent av den cent of its calculated level of production in beräknade produktionsnivån år 1989. För att 1989. However, in order to satisfy the basic tillgodose de grundläggande inhemska behodomestic needs of the Parties operating un- ven hos de parter som avses i artikel 5, punkt der paragraph I of Article 5, its calculated I, får dock en parts beräknade produktionslevel of production may exceed that limit by nivå överstiga denna gräns med upp till tio up to ten per cent of its calculated level of procent av den beräknade produktionsnivån production in 1989. år 1989.
2. Each Party shall ensure that for the 2. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den I januari ary 2000, and in cach twelve-month period 2000 och under varje tolvmånadersperiod thereafter. its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substance in Group lI brukning av det kontrollerade ämnet under of Annex B does not exceed zero. Each Party grupp Il i bilaga B inte överstiger noll. Varje producing the substance shall, for the same part som producerar ämnet skall under samperiods, ensure that its calculated level of ma period tillse att dess beräknade produkproduction of the substance does not exceed tionsnivå avseende ämnet inte överstiger zero. However, in order to satisfy the basic noll. För att tillgodose de grundläggande indomestic needs of the Parties operating un- hemska behoven hos de parter som avses i der paragraph I of Article 5, its calculated artikel 5, punkt I får dock en parts beräknade level of production may exceed that limit by produktionsnivå överstiga denna gräns med up to fifteen per cent of its calculated level of upp till femton procent av den beräknade production in 1989. produktionsnivån år 1989.
M. Article 2E: I. 1, 1-trichloroethane M. Artikel 2E: I.1,1-trikloretan
(methylchloroform) (metylkloroform) The following paragraphs shall be added to Följande punkter skall läggas till protokollet the Protocol as Article 2E: som artikel 2E:
Article 2E: I,1,1I-trichloroethane Artikel 2E: 1,1,1-trikloretan (metylkloroform)
(methylchloroform) 1. Each Party shall ensure that for the twelve- 1. Varje part skall tillse att under den tolvymåmonth period commencing on 1 January nadersperiod som börjar den I januari 1993 1993, and in each twelve-month period there- och under varje tolvmånadersperiod därefafter, its calculated level of consumption of ter, dess beräknade nivå avscende förbrukthe controlled substance in Group III of An- ning av det kontrollerade ämnet under grupp nex B does not exceed, annually, its calculat- HI i bilaga B inte årligen överstiger den beed level of consumption in 1989. Each Party räknade förbrukningsnivån år 1989. Varje producing the substance shall, for the same part som producerar ämnet skall, under samperiods, ensure that its calculated level of ma period, tillse att dess beräknade produkproduction of the substance does not exceed, tionsnivå avseende ämnet inte årligen överannually, its calculated level of production in stiger den beräknade produktionsnivån år
Bilaga 13.16
1989. However, in order to satisfy the basic 1989. För att tillgodose de grundläggande indomestic needs of the Parties operating un- hemska behoven hos de parter som avses i der paragraph 1 of Article 5, its calculated artikel 5, punkt 1. får dock en parts beräknalevel of production may excced that limit by de produktionsnivå överstiga denna gräns up to ten per cent of its calculated level of med upp till tio procent av den beräknade production in 1989. produktionsnivån år 1989.
2. Each Party shall ensure that for the 2. Varje part skall tillse att under den totvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 1995, and in each twelve-month period 1995 och under varje tolvmånadersperiod thercafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avseende förtion of the controlled substance in Group III brukning av det kontrollerade ämnet under of Annex B does not exceed, annually, seven- grupp III i bilaga B inte årligen överstiger ty per cent of its calculated level of consump- sjuttio procent av den beräknade förbruktion in 1989. Each Party producing the sub- ningsnivån år 1989. Varje part som producestance shall, for the same periods, ensure that rar ämnet skall, under samma period, tillse its calculated level of production of the sub- att dess beräknade produktionsnivå avseende stance does not excced, annually, seventy per ämnet inte årligen överstiger sjuttio procent cent of its calculated level of consumption in av den beräknade produktionsnivån år 1989. 1989. However, in order to satisfy the basic För att tillgodose de grundläggande inhemska domestic needs of the Parties operating un- behoven hos de parter som avses i artikel 5, der paragraph 1 of Article 5, its calculated punkt I, får dock en parts beräknade produklevel of production may exceed that limit by tionsnivå överstiga denna gräns med upp till up to ten per cent of its calculated level of tio procent av den beräknade produktionsproduction in 1989. nivån år 1989.
3. Each Party shall ensure that for the 3. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 2000, and in each twelve-month period 2000 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade. nivå avseende förtion of the controlled substance in Group III brukning av det kontrollerade ämnet under of Annex B does not exceed, annually, thirty grupp III i bilaga B inte årligen överstiger per cent of its calculated level of consump- trettio procent av den beräknade förbruktion in 1989. Each Party producing the sub- ningsnivån år 1989. Varje part som produccstancce shall, for the same periods, ensure that rar ämnet skall, under samma period, tillse its calculated level of production of the sub- att dess beräknade produktionsnivå avseende stance does not exceed, annually, thirty per ämnet inte årligen överstiger trettio procent cent of its calculated level of production in av den beräknade produktionsnivån år 1989. 1989. However, in order to satisfy the basic För att tillgodose de grundläggande inhemska domestic needs of the Parties operating un- behoven hos de parter som avses i artikel 5, der paragraph 1 of Article 5, its calculated punkt I, får dock en parts beräknade produklevel of production may exceed that limit by tionsnivå överstiga denna gräns med upp till up to ten per cent of its calculated level of tio procent av den beräknade produktionsproduction in 1989. nivån år 1989.
4. Each Party shall ensure that for the 4. Varje part skall tillse att under den tolvtwelve-month period commencing on I Janu- månadersperiod som börjar den 1 januari ary 2005, and in each twelve-month period 2005 och under varje tolvmånadersperiod thereafter, its calculated level of consump- därefter, dess beräknade nivå avscende förtion of the controlled substance in Group III brukning av det kontrollerade ämnet under of Annex B does not excced zero. Each Party grupp III i bilaga B inte överstiger noll. Varje producing the substance shall, for the same part som producerar ämnet skall, under samperiods, ensure that its calculated level of ma period, tillse att dess beräknade produk-
Bilaga 13.16
production of the substance does not exceed tionsnivå avscende ämnet inte överstiger zero. However, in order to satisfy the basic noll. För att tillgodose de grundläggande indomestic needs of the Parties operating un- hemska behoven hos de parter som avses i der paragraph 1 of Article 5, its calculated artikel 5, punkt I, får dock en parts beräknalevel of production may exceed that limit by de produktionsnivå överstiga denna gräns up to fifteen per cent of its calculated level of med upp till femton procent av den beräknaproduction in 1989. de produktionsnivån år 1989.
5. Parterna skall under år 1992 sc över om
5. The Parties shall review in 1992, the det är möjligt att tillämpa en snabbare avfeasibility of a more rapid schedule of reduc- vecklingsplan än den som anges i denna artitions than that set out in this Article. kel.
N. Article 3: Calculation of control levels N. Artikel 3: Beräkning av kontrollnivåer 1. The following shall be added after ”Arti- 1. Följande skall läggas till efter ”artiklarna cles 2” in Article 3 of the Protocol: 2” i artikel 3 i protokollet:
2A to 2E 2A till 2E 2. The following words shall be added after 2. Följande ord skall läggas till efter ”bilaga ”Annex A” each time it appears in Article 3 A” varje gång det förekommer i artikel 3 i of the Protocol: protokollet:
or Annex B eller B O. Article 4: Control of trade with non-Parties O. Artikel 4: Kontroll över handel med
icke-parter
1. Paragraphs I to 5 of Article 4 shall be 1. Punkterna 1 till 5 i artikel 4, skall ersättas replaced by the following paragraphs: med följande punkter:
1. As of I January 1990, cach Party shall 1. Från och med den 1 januari 1990 skall ban the import of the controlled substances varje part förbjuda import av kontrollerade in Annex A from any State not party to this ämnen i bilaga A från stat som inte är part i Protocol. detta protokoll.
I bis. Within one year of the date of the ] bis. Inom ett år efter det att denna punkt entry into force of this paragraph, each Party trätt i kraft skall varje part förbjuda import shall ban the import of the controlled sub- av kontrollerade ämnen 1 bilaga B från stat stances in Annex B from any State not party som inte är part i detta protokoll. to this Protocol.
2. As of I January 1993, each Party shall 2. Från och med den 1 januari 1993 skall ban the export of any controlled substances varje part förbjuda export av kontrollerade in Annex A to any State not party to this ämnen i bilaga A till stat som inte är part i Protocol. detta protokoll.
2 bis. Commencing one year after the date 2 bis. Från och med ctt år efter det att of entry into force of this paragraph, each denna punkt trätt i kraft skall varje part för- Party shall ban the export of any controlled bjuda export av kontrollerade ämnen i bilaga substances in Annex B to any State not party B till stat som inte är part i detta protokoll. to this Protocol.
3. By I January 1992, the Parties shall, 3. Parterna skall till den I januari 1992, i following the procedures in Article 10 of the enlighet med det förfarande som anges i arti- Convention, elaborate in an annex a list of kel 10 i konventionen, utarbeta en bilaga
Bilaga 13.16
products containing controlled substances in med en förteckning över produkter som inne- Annex A. Parties that have not objected to håller kontrollerade ämnen i bilaga A. Parter the annex in accordance with those procc- som inte har anmält invändningar mot biladures shall ban, within one year of the annex gan I enlighet med nämnda förfarande skall, having become effective, the import of those inom ctt år efter det att bilagan har trätt i products from any State not party to this kraft, förbjuda import av dessa produkter Protocol. från stat som inte är part i detta protokoll.
3 bis. Within threc years of the date of the 3 bis. Inom tre år efter det att denna punkt entry into force of this paragraph, the Parties har trätt i kraft skall parterna, i enlighet med shall, following the procedures in Article 10 det förfarande som anges i artikel 10 i konof the Convention, elaborate in an annex a ventionen, utarbeta en bilaga med en förtecklist of products containing controlled sub- ning över produkter som innehåller kontrolstances in Annex B. Parties that have not lerade ämnen i bilaga B. Parter som inte har objected to the annex in accordance with anmält invändningar mot bilagan i enlighet those procedures shall ban, within one year med nämnda förfarande skall, inom ett år of the annex having become effective, the efter det att bilagan har trätt i kraft, förbjuda import of those products from any State not import av dessa produkter från stat som inte party to this Protocol. är part i detta protokoll.
4. By I January 1994, the Parties shall de- 4. Senast den 1 januari 1994 skall parterna termine the fceasibility of banning or restrict- avgöra huruvida det är möjligt att förbjuda ing, from States not party to this Protocol, eller begränsa import från stater som inte är the import of products produced with, but parter i detta protokoll av produkter som not containing, controlled substances in An- tillverkas med, men inte innehåller, kontrolnex A. If determined fcasible, the Parties lerade ämnen i bilaga A. Om detta bedöms shall, in an annex a list of such products. som möjligt, skall parterna, i enlighet med Parties that have not objected to the annex in det förfarande som anges i artikel 10 i konaccordance with those procedures shall ban, ventionen utarbeta en bilaga med en förteckwithin once year of the annex having become ning över sådana produkter. Parter som inte effective. the import of those products from anmält invändningar mot bilagan i enlighet any State not party to this Protocol. med nämnda förfarande skall, inom ett år
efter det att bilagan trätt i kraft, förbjuda
import av dessa produkter från stat som inte
är part i detta protokoll.
4 bis. Within five years of the date of the 4 bis. Inom fem år cfter det att denna entry into force of this paragraph, the Parties punkt har trätt i kraft skall parterna avgöra shall determine the feasibility of banning or huruvida det är möjligt att förbjuda eller berestricting, from States not party to this Pro- gränsa import från stater som inte är parter i tocol, the import of products produced with, detta protokoll av produkter som tillverkas but not containing, controlled substances in med, men inte innehåller, kontrollerade Annex B. If determined feasible, the Parties ämnen i bilaga B. Om detta bedöms som shall, following the procedures in Article 10 möjligt, skall parterna, i enlighet med det of the Convention, elaborate to the annex in förfarande som anges i artikel 10 i konventioaccordance with those procedures shall ban nen, utarbeta en bilaga med en förteckning or restrict, within one year of the annex hav- över sådana produkter. Parter som inte aning become effective, the import of those pro- mält invändningar mot bilagan i enlighet ducts from any State not party to this Proto- med nämnda förfarande skall, inom ett år col. efter det att bilagan trätt i kraft, förbjuda
eller begränsa import av dessa produkter från
stat som inte är part i detta protokoll.
Bilaga 13.16
5. Each Party undertakes to the fullest 5. Varje part förbinder sig att i största möjpracticable extent to discourage the export to liga utsträckning motverka export till stat any State not party to this Protocol of tech- som inte är part i detta protokoll av teknik nology for producing and for utilizing con- för produktion och användning av de kontrolled substances. trollerade ämnena.
2. Paragraph 8 of Article of the Protocol 2. Artikel 4, punkt 8 i protokollet skall shall be replaced by the following paragraph: ersättas med följande punkt:
8. Notwithstanding the provisions of this 8. Utan hinder av bestämmelserna i denna Article, imports referred to in paragraphs 1. I artikel kan import som avses i punkterna I, I bis, 3, 3 bis, 4 and 4 bis, and exports referred bis. 3, 3 bis, 4 och 4 bis samt export som avses to in paragraphs 2 and 2 bis, may be permit- i punkterna 2 och 2 bis tillåtas från eller till ted from, or to, any State not party to this stat som inte är part i detta protokoll, om en Protocol, if that State as determined by a sådan stat av ett möte mellan parterna anses meeting of the Partics to be in full compli- till fullo uppfylla bestämmelserna i artiklarna ance with Article 2, Articles 2A to 2E, and 2, 2A till 2E och i denna artikel samt har this Article and have submitted data to that insänt vederbörliga uppgifter enligt artikel 7. effect as specified in Article 7.
3. The following paragraph shall be added 3. Följande punkt skall läggas till artikel 4 i to Article 4 of the Protocol as paragraph 9: protokollet som punkt 9:
9. For the purposes of this Article, the term 9. Vid tillämpningen av denna artikel skall ”State not party to this Protocol” shall in- uttrycket ”stat som inte är part i detta protoclude, with respect to a particular controlled koll”. med avseende på ctt särskilt kontrolsubstance, a State or regional economic inte- lerat ämne, innefatta en stat eller en regional gration organization that has not agreed to be organisation för ekonomisk integration som bound by the control measures in effect for inte har samtyckt till att vara bunden av de that substance. kontroilåtgärder som gäller för ifrågavarande
ämne.
P. Article 5: Special situation of developing P. Artikel 5: Utvecklingsländernas särskilda
countries situation Article 5 of the Protocol shall be replaced by Artikel 5 i protokollet skall ersättas med fölthe following: jande:
1. Any Party that is a developing country 1. En part som är ett utvecklingsland och and whose annual calculated level of con- vars årliga beräknade förbrukning av de konsumption of the controlled substances in An- trollerade ämnena i bilaga A understiger 0,3 nex A is less than 0.3 kilograms per capita on kg per capita. dagen för ikraftträdandet av the date of the entry into force of the Protocol protokollet eller vid en senare tidpunkt fram for it, or any time thereafter until I January till I januari 1999, skall, för att tillgodose 1999, shall in order to meet its basic domestic sina grundläggande inhemska behov, ha rätt needs. be entitled to delay for ten years its att i tio år uppskjuta fullgörandet av de koncompliance with the control measures set out trollåtgärder som anges i artiklarna 2A till in Articles 2A to 2E. 2E.
2. However, any Party operating under 2. För part som avses i punkt I i denna paragraph 1 of this Article shall exceed nei- artikel får dock den årliga beräknade förbrukther an annual calculated level of consump- ningen inte överstiga 0.3 kg per capita av de tion of the controlled substances in Annex A kontrollerade ämnena : bilaga A eller på 0,2 of 0.3 kilograms per capita nor an annual kg per capita av de kontrollerade ämnena i calculated level of consumption of the con- bilaga B. trolled substances of Annex B of 0.2 kilograms per capita.
Bilaga 13.16
3. When implementing the control mea- 3. Vid tillämpning av de i artiklarna 2A till sures set out in Articles 2A to 2E, any Party 2E angivna kontrollåtgärderna skall en part operating under paragraph I of this Article som avses i punkt I i denna artikel ha rätt att shall be entitled to usc: utgå från:
(a) For controlled substances under Annex (a) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga A, cither the average of its annual calculated A, den mängd som är lägst av medeltalet för level of consumption for the period 1995 to dess årliga beräknade förbrukning under pe- 1997 inclusive or a calculated level of con- rioden 1995 till och med 1997 eller en beräksumption of 0.3 kilograms per capaita, nad förbrukning på 0,3 kg per capita, som whichever is the lower, as the basis for deter- grund för att fastställa om kontrollåtgärderna mining its compliance with the control mea- har fullgjorts; sures;
(b) For controlled substances under Annex (b) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga B, the average of its annual calculated level of B, den mängd som är lägst av medeltalet för consumption for the period 1998 to 2000 in- dess årliga beräknade förbrukning under peclusive or a calculated level of consumption rioden 1998 till och med 2000 eller en beräkof 0.2 kilograms per capita, whichever is the nad förbrukning på 0.2 kg per capita. som lower, as the basis for determining its compli- grund för att fastställa om kontrollåtgärderna ance with the control measures. har fullgjorts.
4. If a Party operating under paragraph I of 4. Om en part som avses i punkt I i denna this Article, at any time before the control artikel vid någon tidpunkt innan kontrollåtmeasures obligations in Articles 2A to 2E gärderna i artiklarna 2A till 2E blir tillämplibecome applicable to it, finds itself unable to ga för parten, finner att tillgången till de konobtain an adequatce supply of controlled sub- trollerade ämnena är otillräcklig, kan den stances, it many notify this to the Sccrctariat. meddela detta till sekretariatet. Sekretariatet The Sccretariat shall forthwith transmit a skall omedelbart sända en kopia av sådant copy of such notification to the Parties, meddelande till parterna, som skall behandla which shall consider the matter at their next ärendet vid sitt nästa möte och besluta om Meeting, and decide upon appropriate action lämpliga åtgärder. to be taken.
5. Devcloping the capacity to fulfil the ob- 5. För de parter som avses i punkt 1 i ligations of the Parties operating under para- denna artikel kommer utvecklingen av möjgraph 1 of this Article to comply with the ligheterna att efterleva och genomföra de i control measures sct out in Articles 2A to 2E artiklarna 2A till 2E angivna kontrollåtgärand their implementation by those same Par- derna att bli beroende av ett effektivt förties will depend upon the effective imple- verkligande av det finansiella samarbete som mentation of the financial co-operation as avses i artikel 10 och den teknologiöverföring provided by Article 10 and transfer of tech- som avses i artikel 10A. nology as provided by Article 10A.
6. Any Party operating under paragraph I 6. En part som avses i punkt I i denna of this Article may, at any time, notify the artikel kan vid vilken tidpunkt som helst Secretariat in writing that, having taken all skriftligen meddela sckretariatet att parten, practicable steps it is unable to implement även om alla praktiskt möjliga åtgärder vidany or all of the obligations laid down in tagits, inte kan fullgöra något celler alla de Articles 2A to 2E due to the inadequate im- åtaganden som avses i artiklarna 2A till 2E på plementation of Articles 10 and 10A. The grund av brister i tillämpningen av artiklarna Secretariat shall forthwith transmit a copy of 10 och 10A. Sekretariatet skall omedelbart the notification to the Parties. which shall sända en kopia av meddelandet till parterna, consider the matter at their next Meeting, som skall behandla ärendet vid sitt nästa giving due recognition to paragraph 5 of this möte med beaktande av punkt 5 i denna arti-
12 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel 177
Bilaga 13.16
Article and shall decide upon appropriate ac- kel och besluta om lämpliga åtgärder. tion to be taken.
7. During the period between notification 7. Under tiden mellan meddelandet och and the Meeting of the Parties at which the mötet mellan parterna, vid vilket beslut skall appropriate action referred to in paragraph 6 fattas om de lämpliga åtgärder som avses i above as to be decided, or for a further period punkt 6 ovan, eller under en ytterligare tid, if the Meeting of the Parties so decides, the om mötet med parterna beslutar detta, får non-compliancc procedures referred to in Ar- inte de förfaranden vid icke-uppfyllelse som ticle 8 shall not be invoked against the notify- avses I artikel 8 åberopas mot den part som ing Party. lämnat meddelandet.
8. A Meeting of the Parties shall review, 8. Ett möte mellan parterna skall senast år not later than 1995, the situation of the Par- 1995 se över situationen för de parter som ties operating under paragraph I of this Arti- avses I punkt I i denna artikel, häri inbegricle, including the effective implementation pet förverkligandet av det finansiella samarof financial co-operation and transfer of tech- betet och överföringen av teknik till dem, och nology to them, and adopt such revisions that anta sådana ändringar som kan bedömas may be deemed necessary regarding the nödvändiga beträffande tidsplanen för konschedule of control measures applicable to trollåtgärder som gäller för dessa parter. those Parties.
9. Decisions of the Parties referred to in 9. Beslut av parterna som avses i punkterparagraphs 4. 6 and 7 of this Article shall be na 4, 6 och 7 i denna artikel skall fattas med taken according to the same procedure ap- tillämpning av det förfarande som avses i plied to decision-making under Article 10. artikel 10.
Q. Article 6: Assessment and review of control Q. Artikel 6: Utvärdering och översyn av
measures kontrollåtgärder The following words shall be added after ”Ar- Följande ord skall läggas till efter ”artikel 2” i ticle 2” in Article 6 of the Protocol: artikel 6 i protokollet:
Articles 2A to 2E, and the situation regard- 2A till 2E, och situationen beträffande proing production, imports and exports of the duktion, import och export av övergångstransitional substances in Group I of Annex ämnen under grupp I i bilaga C C
R. Article 7: Reporting of data R. Artikel 7: Uppgiftsrapportering I. Article 7 of the Protocol shall be replaced 1. Artikel 7 i protokollet skall ersättas med by the following: följande:
1. Each Party shall provide to the Secretar- 1. Varje part skall, inom tre månader cfter iat, within three months of becoming a Party, det att den blir part. till sekretariatet lämna statistical data on its production, imports statistiska uppgifter om sin produktion, imand exports of each of the controlled sub- port och export under 1986 av vart och ett av stances in Annex A for the year 1986, or the de kontrollerade ämnena i bilaga A eller, där best possible estimates of such data where faktiska uppgifter inte finns att tillgå, så koractual data are not available. rekta uppskattningar som möjligt.
2. Each Party shall provide to the Secretar- 2. Varje part skall. senast tre månader efter iat statistical data on its production, imports den dag då bestämmelserna i protokollet avand exports of each of the controlled sub- seende ämnena i bilaga B träder i kraft för stances in Annex B and cach of the transi- parten, till sekretariatet lämna statistiska tional substances in Group I of Annex C. for uppgifter om sin produktion, import och ex-
Bilaga 13.16
the ycar 1989, or the best possible estimates port under 1989 av vart och ett av de kontrolof such data where actual data are not avail- lerade ämnena i bilaga B och vart och ett av able, not later than three months after the övergångsämnena under grupp I i bilaga C date when the provisions set out in the Proto- eller, där faktiska uppgifter inte finns att tillcol with regard to the substances in Annex B gå. så korrekta uppskattningar som möjligt. enter into force for that Party.
3. Each Party shall provide statistical data 3. Varje part skall till sekretariatet lämna to the Secretariat on its annual production statistiska uppgifter om sin årliga produktion (as defined in paragraph 5 of Article 1), and, (som den definieras i artikel 1, punkt 5) och separatcly, särskilda uppgifter om
— amounts used for feedstocks, — mängder som använts som råmaterial,
— amounts destroyed by technologies ap- — mängder som förstörts genom av parterproved by the Parties, na godkända tekniker,
— imports and exports to Parties and non- — import och export till parter respektive Parties respectively. icke-parter
of each of the controlled substances listed av vart och ett av de kontrollerade ämnena in Annexes A and B as well as of the transi- upptagna i bilagorna A och B samt av övertional substances in Group I of Annex C, for gångsämnena under grupp I i bilaga C under the year during which provisions concerning det år då bestämmelserna angående ämnena i the substances in Annex B entered into force bilaga B trädde i kraft för den parten och för for that Party and for each year thereafter. varje år därefter. Uppgifterna skall avlämnas Data shall be forwarded not later than nine senast nio månader efter utgången av det år months after the end of the year to which the som uppgifterna avser. data relate.
4, For Parties operating under the provi- 4. För parter som avses 1 punkt 8 (a) i sions of paragraph 8 (a) of Article 2, the re- artikel 2, skall kraven i punkterna I, 2 och 3 i quirements in paragraphs i, 2 and 3 of this denna artikel beträffande statistiska uppgif- Article in respect of statistical data on im- ter om import och cxport anses uppfyllda, ports and exports shall be satisficd if the re- om berörda regionala organisation för ckonogional economic integration organization misk integration lämnar uppgifter om import concerned provides data on imports and ex- och export mellan organisationen och stater ports between the organization and States som inte är medlemmar av ifrågavarande orthat are not members of that organization. ganisation.
S. Article 9: Research, development, public S. Artikel 9: Forskning, utveckling,
awareness and exchange of information allmänhetens uppmärksamhet och
informationsutbyte Paragraph 1 (a) of Article 9 of the Protocol Artikel 9, punkt 1 (a) i detta protokoll skall shall be replaced by the following: ersättas med följande:
(a) Best technologies for improving the (a) de bästa teknikerna för att förbättra containment, recovery, recycling, or destruc- inneslutning, återvinning eller förstöring av tion of controlled and transitional substances de kontrollerade ämnena och övergångsämor otherwise reducing their emissions; nena eller i övrigt minska utsläppen därav:
T. Article 10: Financial mechanism T. Artikel 10: Finansiell mekanism
Article 10 of the Protocol shall be replaced by Artikel 10 i protokollet skall ersättas med
the following: följande:
Bilaga 13.16
Article 10: Financial mechanism Artikel 10: Finansiell mekanism 1. The Parties shall establish a mechanism 1. Parterna skall upprätta en mekanism i syffor the purposes of providing financial and te att erbjuda finansiellt och tekniskt samartechnical co-operation, including the transfer bete, däri inbegripet teknologiöverföring, till of technologies, to Parties operating under parter som avses i artikel 5, punkt I i detta paragraph I of Article 5 of this Protocol to protokoll, för att göra det möjligt för dem att enable their compliance with the control fullgöra de kontrollåtgärder som anges i armeasures set out in Articles 2A to 2E of the tiklarna 2A till 2E i protokollet. Denna meka- Protocol. The mechanism, contributions to nism, skall täcka alla överenskomna tilläggswhich shall be additional to other financial kostnader för sådana parter, i syfte att göra transfers to Partics operating under that det möjligt för dem att fullgöra kontrollåtgärparagraph, shall meet all agreed incremental derna 1 protokollet, genom bidrag som skall costs of such Parties in order to enable their vara utöver andra finansiella överföringar till compliance with the control measures of the parter enligt ifrågavarande punkt. En indika- Protocol. An indicative list of the categories tiv förteckning över olika kategorier av tillof incremental costs shall be decided by the läggskostnader skall beslutas av mötet mellan meeting of the Parties. parterna.
2. The mechanism established under para- 2. Den mekanism som upprättas enligt graph I shall include a Multilateral Fund. It punkt 1 skall innefatta en multilateral fond. may also include other means of multilateral, Den kan även omfatta andra former av mulregional and bilateral co-operation. tilateralt, regionalt och bilateralt samarbete.
3. The Multilateral Fund shall: 3. Den multilaterala fonden skall
(a) Meet, on a grant or concessional basis (a) täcka överenskomna tilläggskostnader as appropriate, and according to criteria to be enligt kriterier som parterna beslutar om; gedecided upon by the Parties, the agreed incre- nom bidrag eller genom fördelaktiga villkor. mental costs; allt efter omständigheterna, (b) Finance clearing-house functions to: (b) finansiera funktioner för spridande av
kunskap s.k. clearing-house, med syfte att
(i) Assist Parties operating under para- (i) bistå parter som avses i artikel 5, punkt graph I of Article 5, through country specific 1, genom landspecifika studier och annat tekstudies and other technical co-operation, to niskt samarbete för att identifiera deras beidentify their needs for co-operation; hov av samarbete;
(ii) Facilitate technical co-operation to (ii) underlätta tekniskt samarbete för att meet these identified needs; tillgodose dessa identifierade behov;
(Hi) Distribute, as provided for in Article (iii) skicka ut information och relevant ma- 9, information and relevant materials, and terial enligt artikel 9 och anordna arbetsmöhold workshops, training sessions, and other ten, seminarier och andra närbesläktade aktirelated activities, for the benefit of Parties viteter till gagn för parter som är utvecklingsthat are developing countries; and länder; och
(iv) Facilitate and monitor other multilat- (iv) främja och övervaka annat multilateeral, regional and bilateral co-operation ralt. regionalt och bilateralt samarbete vilka available to Parties that are developing coun- är tillgängliga för parter som är utvecklingstries; länder;
(c) Finance the secretarial services of the (c) finansiera sekretariatstjänster för den Multilateral Fund and related support costs. multilaterala fonden och därmed samman-
hängande kostnader.
4. The Multilateral Fund shall operate un- 4. Den multilaterala fonden skall vara der the authority of the Parties who shall underställd parterna, som skall besluta om decide on its overall policies. fondens allmänna inriktning.
Bilaga 13.16
5. The Parties shall establish an Executive 5. Parterna skall inrätta en exekutivkom- Committee to develop and monitor the im- mitté för att utveckla och övervaka genomföplementation of specific operational policies, randet av särskilda program, riktlinjer och guidelines and administrative arrangements, administrativa arrangemang, innefattande including the disbursement of resources, for utbetalning av resurser, i syfte att uppnå den the purpose of achieving the objectives of the multilaterala fondens målsättningar. Exeku- Multilateral Fund. The Executive Committee tivkommittén skall fullgöra sina uppgifter shall discharge its tasks and responsibilities, och skyldigheter enligt de direktiv som parspecified in its terms of reference as agreed terna kommit överens om i samverkan med by the Parties, with the co-operation and as- och med bistånd av Internationella återuppsistance of the International Bank for Recon- byggnads- och utvecklingsbanken (Världsstruction and Development (World Bank), banken), Förenta nationernas miljöprogram, the United Nations Environment Pro- Förenta nationernas utvecklingsprogram elgramme, the United Nations Development ler andra lämpliga organ beroende på deras Programme or other appropriate agencies de- respektive kompetensområden. Medlemmarpending on their respective areas of exper- na av exckutivkommittén, vilka skall väljas tise. The members of the Executive Commit- på grundval av en väl avvägd representation tee, which shall be selected on the basis of a av de parter som avses i artikel 5, punkt I och balanced representation of the Parties oper- av Övriga parter, skall godkännas av parterating under paragraph 1 of Article 5 and of na. the Parties not so operating, shall be endorsed by the Parties.
6. The Multilateral Fund shall be financed 6. Den multilaterala fonden skall finansiby contributions from Parties not operating eras med bidrag från parter som inte avses i under paragraph 1 of Article 5 in convertible artikel 5, punkt I, i konvertibel valuta eller, currency or, in certain circumstances, in kind under vissa omständigheter, i natura och/eland/or in national currency, on the basis of ler i nationell valuta på grundval av Förenta the United Nations scale of assessments. nationernas bidragsskala. Bidrag från andra Contributions by other Parties shall be en- parter skall uppmuntras. Bilateralt, och i särcouraged. Bilateral and, in particular cases skilda fall som parterna kommit överens om, agreed by a decision of the Parties, regional regionalt samarbete, kan till en del och i över- Co-operation may, up to a percentage and ensstämmelse med de kriterier som parterna consistent with any criteria to be specified by beslutar om anses som ett bidrag till den muldecision of the Parties, be considered as a tilaterala fonden, förutsatt att sådant samarcontribution to the Multilateral Fund, pro- bete som ett minimum: vided that such co-operation, as a minimum:
(a) Strictly relates to compliance with the (a) har nära samband med fullgörandet av provisions of this Protocol; bestämmelserna 1 detta protokoll;
(b) Provides additional resources; and (b) tillhandahåller additionella resurser;
och
(c) Mects agreed incremental costs. (c) täcker överenskomna tilläggskostnader.
7. The Parties shall decide upon the pro- 7. Parterna skall besluta om den multilategramme budget of the Multilateral Fund for rala fondens programbudget för varje räkeneach fiscal period and upon the percentage of skapsperiod och om de enskilda parternas contributions of the individual Parties there- procentuella bidrag till fonden. to.
8. Resources under the Multilateral Fund 8. Den multilaterala fondens medel skall shall be disbursed with the concurrence of the utbetalas i samverkan med den mottagande benceficiary Party. parten.
Bilaga 13.16
9. Decisions by the Parties under this Arti- 9. Beslut av parterna enligt denna artikel cle shall be taken by consensus whenever pos- skall fattas enhälligt, när så är möjligt. Om sible. If all efforts at consensus have been alla ansträngningar att nå enhälligt beslut har exhausted and no agreement reached, deci- varit förgäves och ingen överenskommelse sions shall be adopted by a two-thirds major- nåtts, skall beslut antas med två tredjedels ity vote of the Parties present and voting, majoritet av vid mötet närvarande och rösrepresenting a majority of the Parties operat- tande parter, som representerar en majoritet ing under paragraph I of Article 5 present av de parter som avses i artikel 5, punkt I och and voting and a majority of the Parties not en majoritet av Övriga parter som är närvaso operating present and voting. rande och röstar.
10. The financial mechanism set out in this 10. Den finansiella mekanism som avses i Article is without prejudice to any future ar- denna artikel inverkar inte på eventuella rangements that may be developed with re- framtida arrangemang som kan komma att spect to other environmental issues. utvecklas avseende andra miljöfrågor.
U. Article 10A: Transfer of technology U. Artikel 10A: Teknologiöverföring The following Article shall be added to the Följande artikel skall läggas till protokollet Protocol as Article 10A: som artikel 10A:
Article 10A: Transfer of technology Artikel 10A: Teknologiöverflöring Each Party shall take every practicable step, Varje part skall vidta varje praktiskt möjlig consistent with the programmes supported åtgärd, i överensstämmelse med de program by the financial mechanism, to ensure: som får stöd genom den finansiella mekanis-
men. för att säkerställa:
(a) That the best available, environmental- (a) att de bästa tillgängliga och miljömäsly safe substitutes and related technologies sigt säkra ersättningsämnena och därmed are expeditiously transferred to Parties oper- sammanhängande teknologi skyndsamt överating under paragraph I of Article 5; and förs till parter som avses i artikel 5, punkt 1;
och |
(b) That the transfers referred to in subpar- (b) att överföringar som avses i (a) sker på agraph (a) occur under fair and most favoura- rättvisa och de mest förmånliga villkoren. ble conditions.
V. Article 11: Meetings of'the Parties V. Artikel 11: Möten mellan parterna Paragraph 4 (g) of Article 11 of the Protocol Punkt 4 (g) i artikel 11, i protokollet skall shall be replaced by the following: ersättas med följande:
(g) Asscss, in accordance with Article 6, the (g) i enlighet med artikel 6 utvärdera koncontrol measures and the situation regarding trollåtgärderna och bedöma situationen betransitional substances; träffande övergångsämnen;
W. Article 17: Parties joining after entry into W. Artikel 17: Parter som ansluter sig efter
force ikraftträdandet The following words shall be added after ”as Följande ord skall läggas till efter ”artiklarna well as under” in Article 17: 2” i artikel 17:
Articies 2A to 2E, and 2A till 2E
Bilaga 13.16
X. Article 19: Withdrawal X. Artikel 19: Uppsägning
Article 19 of the Protocol shall be replaced by Artikel 19 i protokollet skall ersättas med
the following paragraph: följande punkt:
Any Party may withdraw from this Proto- En part kan säga upp sitt deitagande i detta col by giving written notification to the De- protokoll genom skriftlig underrättelse till positary at any time after four years of as- depositarien när som helst efter fyra år från suming the obligations specified in paragraph antagande av de förpliktelser som anges i ar-
I of Article 2A. Any such withdrawal shall tikel 2A, punkt 1. En sådan uppsägning skall
take effect upon expiry of one ycar after the träda i kraft ett år efter den dag då den mot-
date of its reccipt by the Depositary, or on tas av depositarien eller vid den senare tidsuch later date as may be specified in the punkt som anges i underrättelsen om uppsäg-
notification of the withdrawal. ning.
Y. Annexes Y. Bilagor
The following annexes shall be added to the Följande bilagor skall läggas till protokollet: Protocol:
Annex B Bilaga B
Controlled substances Kontrollerade ämnen
Group Substance O-zoncedepleting Grupp Ämne Oczconnedbrytande
potential potential
Group I Grupp I CF,C1 (CFC-13) 1.0 CF,C1 (CFC-13) 1.0 C-FCI; (CFC-111) 1.0 C-FCI1s (CFC-111) 1.0 C-F.-C1, (CFC-112) 1.0 CF.CI (CFC-112) 1.0 CSFC1; (CFC-211) 1.0 C3FC1: (CFC-211) 1.0 C.F.ClI, (CEFC-212) 1.0 C;F,CI, (CFC-212) 1.0 C3FiC1s (CFC-213) 1.0 C3F.C1s (CFC-213) 1.0 C3F,C1, (CFC-214) 1.0 CSFAC1A (CFC-214) 1.0 C3FsC1, (CFC-215) 1.0 C3FSCIHh (CEC-215) 1.0 C3F.C1: (CFC-216) 1.0 CsF.C1, (CFC-216) 1.0 C3F;C1 (CFC-217) 1.0 C,F,CI (CFC-217) 1.0 Group II Grupp II CCI, carbon tetrachlo- CCI, koltetraklorid 1.1
ride L.1 a
Grupp IH Group II C.H.C1)" Li. I-trikloretan 0.1 C)H,C 1," I 1, 1l-tricholoro- (metylklorotform)
ethane 0.1 (methyl chloroform)
+ Denna formel avser inte I.1,2-trikloretan.
> This formula docs not refer to I.1,.2-trichloroethane.
Bilaga 13.16
Annex C Bilaga C
Transitional substances Övergångsämnen
Group Substance Grupp Ämne
Group I Grupp I CHFC1, (HCFC-21) CHFCI1, (HCFC-21) CHF,C1 (HCFC-22) CHF,CI1 (HCFC-22) CH,FC1 (HCFC-31) CH,.FC1 (HCFC-31) C,HFCI, — (HCEC-121) C.HFCI, — (HCFC-121) CHF,Cl; — (HCFC-122) CiHF,CI, — (HCFC-122) C,HF,C1> (HCFC-123) C-HF,C1, (HCFC-123) CHFIC! — (HCFC-124) CHF.CI — (HCFC-124) CH,FC1; — (HCFC-131) CiH.FCI, — (HCFC-131) CHFChL (HCEC-132) C:H:F,Cl, — (HCEC-132) C.H,F,C1 (HCFC-133) C.H3;F3C1 (HCFC-133) CiH,FC1> — (HCFC-141) CiH3FC1, — (HCFC-141) CHIFC! — (HCEC-142) CHIFCL — (HCEC-142) C)H,FC!1 (HCFC-151) C-H,FC! (HCFC-151) C,HFCI, (HCFC-221) C3sHFC1, (HCFC-221) CiHF,CIs = (HCFC-222) C:HF,Cls = (HCFC-222) C;HF)C1; — (HCFC-223) CIHF)CI, — (HCFC-223) CiHF,C1; — (HCFC-224) C:HFICI, — (HCFC-224) CIHFsCI> — (HCFC-225) C;HF5C1, — (HCFC-225) C3HF;C1 (HCFC-226) C3HF;C1 (HCFC-226) C3H,FCis (HCFC-231) C3H)FC1s (HCFC-231) C3H5F,C14 — (HCFC-232) C3H)F.;CI, — (HCFC-232) C3H)5F3,C13 — (HCFC-233) C,H3,FAC13 — (HCFC-233) C,H,F,C1>; — (HCFC-234) C,H)F,CI, — (HCFC-234) GHFCI — (HCFC-235) C)H3F;C1 — (HCFC-235) GHIFCI. — (HCFC-241) C,HIFC1, — (HCFC-241) CiH:F.C1; — (HCFC-242) CIHLFCh — (HCFC-242) CIHIFiC1> — (HCFC-243) OHFC — (HCFC-243) C,H,F,CI1 (HCFC-244) C.H,F,C1 (HCFC-244) CIHaFCI — (HCFC-251) C:HAFC1; — (HCFC-251) C,H,4F 1, (HCFC-252) CH,F iH.F,CI — (HCFC-252) C,H4F 2 1 (HCFC-253) C4H,F HAF3Cl (HCFC-253) C3,H.F (HFCF-261) C3HsFi HsFC1, — (HFCF-261) C,H.F FI 1 (HCFC-262) C3HsF HsF,C1 — (HCFC-262) C3sH,F ww l (HCFC-271) C, HÅFCI (HCFC-271)
ARTICLE 2: ENTRY INTO FORCE ARTIKEL 2: IKRAFTTRÄDANDE
1. This Amendment shall enter into force 1. Detta tillägg träder i kraft den 1 januari on I January 1992, provided that at least 1992, förutsatt att minst tjugo instrument avtwenty instruments of ratification, accep- seende ratifikation, godtagande eller godkäntance or approval of the Amendment have nande av tillägget har deponerats av stater been deposited by States or regional cconom- eller regionala organisationer för ekonomisk ic integration organizations that are Parties integration som är parter i Montrealprotokolto the Montreal Protocol on Substances that let om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Deplete the Ozone Layer. In the event that Om detta villkor inte är uppfyllt ovannämnthis condition has not been fulfilled by that da datum, träder tillägget i kraft den nittiondatc, the Amendment shall enter into force de dagen efter den dag då villkoren har uppon the ninetieth day following the date on fyllts. which it has been fulfilled.
184
Bilaga 13.16
2. For the purposes of paragraph I, any 2. Vid tillämpningen av punkt I skall ett such instrument deposited by a regional eco- instrument som deponeras av en regional ornomic integration organization shall not be ganisation för ekonomisk integration inte counted as additional to those deposited by räknas som ctt tillägg till de instrument som member States of such organization. deponeras av en sådan organisations med-
lemsstater.
3. After the entry into force of this Amend- 3. Efter det att detta tillägg trätt i kraft ment as provided under paragraph 1, it shall enligt punkt 1 skall det träda i kraft för annan enter into force for any other Party to the part till protokollet den nittionde dagen cfter Protocol on the ninetieth day following the den dag då dess ratifikations-, godtagandedate of deposit of its instrument of ratifica- eller godkännandeinstrument deponerades. tion, acceptance or approval.
Appendix IV Appendix IV
Terms of reference for the interim Direktiv för multilaterala interimsfonden
multilateral fund
A. Establishment A. Upprättande
I. An interim Multilateral Fund, of $160 I. En multilateral interimsfond på 160 miljomillion, which could be raised by up to $80 ner USD, som kan ökas med upp till 80 milmillion during the three-year period when joner USD under treårsperioden, då fler länmore countries become Parties to the Proto- der blir parter i protokoliet, nedan kallad col, hereinafter referred to as ”the Multilater- "multilaterala fonden”, skall upprättas. al Fund”, shall be established.
B. Roles of the implementing agencies B. De verkställande organens roller 2. Under the overall guidance and supervi- 2. Under exekutivkommitténs övergripande sion of the Executive Committee in the des- ledning och övervakning vid utförandet av charge of its policy-making functions: dess policyskapande funktioner
(a) Implementing agencies shall be request- (a) skall de verkställande organen, av exeed by the Executive Committee, in the con- kutivkommittén uppmanas att samarbeta text of country programmes developed to fa- med och bistå parterna inom sina respektive cilitate compliance with the Protocol, to co- kompetensområden i samband med de landoperate with and assist the Parties within specifika program som utarbetats för att untheir respective areas of expertise; and derlätta efterlevnaden av protokollet: och
(b) Implementing agencies shall be invited (b) skall de verkställande organen av exe-
by the executive Committee to develop an kutivkommittén ombedjas att utarbeta en in-
inter-agency agreement and specific agree- bördes överenskommelse mellan organen och ments with the Executive Committee acting särskilda avtal med exckutivkommittén, som on behalf of the Parties. företräder parterna.
Implementing agencies shall apply only De verkställande organen skall tillämpa those considerations relevant to effective and endast de överväganden som är relevanta för economically efficient programmes and pro- verksamma och ekonomiskt effektiva projects which are consistent with any criteria gram och projekt, vilka är förenliga med av adopted by the Parties. parterna antagna kriterier.
3. Specifically, 3. Särskilt
(a) The United Nations Environment Pro- (a) skall Förenta nationernas miljöprogram gramme shall be invited by the Executive av exekutivkommittén ombedjas att samar-
Bilaga 13.16
Committee to co-operate and assist in politi- beta och bistå vid främjandet av protokollets cal promotion of the objectives of the Proto- syften, liksom i fråga om forskning, insamcol, as well as in research, data gathering and ling av uppgifter och i funktionen för sprithe clearing-house functions: dande av kunskap, s.k. clearing-house;
(b) The United Nations Development Pro- (b) skall Förenta nationernas utvecklingsgramme and such other agencies which, with- program och andra liknande organ som kan in their areas of expertise, may be able to bistå inom sina respektive kompetensområassist, shall be invited by the Executive Com- den av exekutivkommittén ombedjas att mittee to co-operate and assist in feasibility samarbeta och bistå i samband med genomand pre-investment studies and in other tech- förbarhets- och förinvesteringsstudier och nical assistance measures: andra åtgärder för tekniskt bistånd;
(c) The World Bank shall' be invited by the (c) skall Världsbanken av exekutivkommit- Executive Committee to co-operate and as- téen ombedjas att samarbeta och bistå vid sist in administering and managing the pro- administrering och förvaltning av programgramme to finance the agreed incremental met för att finansiera de överenskomna tillcOStS: läggskostnaderna;
(d) Other agencies, in particular regional (d) skall andra organ, i synnerhet regionala development banks, shall also be invited by utvecklingsbanker, även ombedjas att av exethe Executive Committee to co-operate with kutivkommittén att samarbeta med och bistå and assist it in carrying out its functions. kommittén då den utför sina uppgifter.
4. The Executive Committee shall draw up 4. Exekutivkommittén skall utarbeta kritereporting criteria and shall invite the imple- rier för rapportering och skall ombe de verkmenting agencies to report regulary to it in. ställande organen att regelbundet lämna rapaccordance with those criteria. porter till den i enlighet med sådana kriterier.
5. The Executive Committee shall invite 5. Exckutivkommittén skall ombe de verkthe implementing agencics, in fulfilling their ställande organen, då de utför sina uppgifter responsibilities in respect of the Multilateral för multilaterala fonden, att regelbundet Fund, to consult each other regularly. It shall samråda med varandra. Kommittén skall also invite the heads of the agencies, or their även ombe organcens chefer cHer deras förerepresentatives, to meet at least once a year trädare att träffas minst en gång om årct för to report on their activities.and consult on att rapportera om sin verksamhet och samråco-operative arrangements. da om samarbetsåtgärder.
6. The implementing agencies shall be enti- 6. De verkställande organen skall ha rätt tled to receive support costs for the activities att erhålla ersättning för sin verksamhet enthev undertake having reached specific agree- ligt särskilda avtal med exekutivkommittén. ments with the Executive Committee.
C. Budget and contributions C. Budget och bidrag 7. The Multilateral Fund shall be financed in 7. Multilaterala fonden skall finansieras i enaccordance with paragraph 7 of decision I1/8. lighet med beslut 11/8, punkt 7. Därutöver In addition, contributions may be made by kan bidrag ges av länder som inte är parter i countries not Party to the Protocol. and by protokollet och av andra statliga, mellanstatother governmental, intergovernmental, non- liga, icke-statliga och andra källor. governmental and other sources.
8. The contributions referred to in para- 8. De bidrag som avses i punkt 7 ovan skall graph 7 above are to be based on the scale of bascras på bidragsskalan i appendix III. Bilacontributions set out in Appendix III. Bi- teralt. och i vissa fall, regionalt samarbete av lateral. and in particular cases, regional co- ett land som inte avses i artikel 5, punkt I. operation by a country not operating under kan enligt av parterna antagna kriterier anses
Bilaga 13.16
paragraph 1 of Article 5 may, according to som bidrag till den multilaterala fonden upp criteria adopted by the Parties, be considered till tjugo procent av partens totala bidrag enas a contribution to the Multilateral Fund up ligt appendix III. to a total of twenty per cent of the total contribution by that Party set out in Appendix III.
9. All contributions other than the value of 9. Alla andra bidrag än värdet av bilateralt bilateral and agreed regional co-operation re- och överenskommet regionalt samarbete som ferred to in paragraph 8 above shall be in avses i punkt 8 ovan skall ske i konvertibel convertible currency or, in certain circum- valuta celier, under vissa omständigheter, i stances, in kind and/or in national currency. natura och/eller i nationell valuta.
10. Contributions from States that become 10. Bidrag från stater som blir parter men Parties not operating under paragraph 1 of inte avses i artikel 5, punkt 1, skall efter det Article 5 after the beginning of the financial att mekanismens räkenskapsperiod börjat beperiod of the mechanism shall be calculated räknas pro rata för återstoden av räkenskapson a pro rata basis for the balance of the perioden. financial period.
11. Contributions not immediately re- 11. Bidrag som inte omedelbart erfordras quired for the purposes of the Multilateral för multilaterala fondens syften skall investe- Fund shall be invested under the authority of ras under överinseende av exekutivkommitthe Executive Committee and any interest so tén och eventuell ränta skall tillskrivas den carned shall be credited to the Multilateral multilaterala fonden. Fund.
12. Budget estimates, setting out the in- 12. Budgetberäkningar som anger den mulcome and expenditure of the Multilateral tilaterala fondens inkomster och utgifter i Fund prepared in United States dollars, shall amerikanska dollar skall utarbetas av exekube drawn up by the Executive Committee tivkommittén och underställas parterna i and submitted to the regular mectings of the protokollet vid deras ordinarie möten. Parties to the Protocol.
13. The proposed budget estimates shall be 13. De föreslagna budgetberäkningarna dispatched by the Fund Secretariat to all Par- skall av fondens sekretariat skickas ut till alla ties to the Protocol at Icast sixty days before parter i protokollet minst sextio dagar före the date fixed for the opening of the regular det datum som fastställts för öppnandet av meeting of the Parties to the Protocol at ordinarie möte mellan parterna i protokollet, which they arc to be considered. vid vilket de skall behandlas. on.
14. After entry into force of the Amend- 14. Efter det att tillägget till protokollet ment to the Protocol, the Financial Mecha- trätt i kraft skall den finansiella mekanismen nism shall be established by the Parties at upprättas av parterna vid deras nästa ordinatheir next regular meeting and any resources rie möte och återstående resurser i den multiremaining in the interim Multilateral Fund laterala interimsfonden överföras till den shall be transferred to the multilateral fund multilaterala fond som upprättats enligt ifråestablished under that mechanism. gavarande mekanism.
D. Administration D. Administration 15. The World Bank shall be invited by the 15. Världsbanken skall av exekutivkommit- Executive Committee to co-operate with and tén ombedjas att samarbeta med och bistå assist it in administering and managing the den vid administrering och förvaltning av programme to finance the agreed increment- program för att finansiera överenskomna tillal costs of Parties operating under paragraph läggskostnader för parter som avses i artikel
Bilaga 13.16
I of Article 5. Should the World Bank accept 5, punkt 1. Skulle Världsbanken acceptera this invitation, in the context of an agree- denna framställan skall Världsbankens verkment with the Executive Committee, the ställande direktör, inom ramen för en över- President of the World Bank shall be the enskommelse med exekutivkommittén, vara Administrator of this programme, which administrator av detta program, som skall shall operate under the authority of the Ex- bedriva sin verksamhet under exekutivkomecutive Committee. mitténs överinseende.
16. The Executive Committee shall en- 16. Exekutivkommittén skall uppmuntra courage the involvement of other agencies, in medverkan av andra organ, särskilt regionala particular the regional development banks, utvecklingsbanker, då den effektivt utför sina in carrying out its functions effectively in uppgifter i samband med program för att firelation to the programme to finance the nansiera de överenskomna tilläggskostnaderagreed incremental costs. na.
17. The Fund Secretariat operating under 17. Fondens sekretariat, som utövar sin the Chief Officer, co-located with the United verksamhet under ledning av högste tjänste- Nations Environment Programme (UNEP) mannen och med lokaler tillsammans med at a place to be decided by the Executive Förenta nationernas miljöprogram (UNEP) Committee, shall assist the Executive com- på en plats som bestäms av exckulivkommitmittee in the discharge of its functions. The tén, skall bistå exekutivkommittén då den Multilateral Fund shall cover Secretariat utför sina uppgifter. Den multilaterala foncosts, based on regular budgets to be submit- den skall täcka sekretariatskostnader på ted for decision by the Executive Committee. grundval av ordinarie budget som underställs
exekutivkommittén för beslut.
18. In the event that the Chief Officer of 18. Om högste tjänstemannen vid fondens the Fund Secretariat anticipates that there sekretariat förutser att resurserna kanske inte may be a shortfall in resources over the finan- kommer att räcka till under räkenskapsperiocial period as a whole, he shall have discre- den som helhet, skall han ha rätt att justera tion to adjust the budget approved by the den av parterna godkända budgeten så att Parties so that expenditures arc at all times utgifter alltid helt täcks av erhållna bidrag. fully covered by contributions received.
19. No commitments shall be made in ad- 19. Inga åtaganden får göras innan bidrag vance of the receipt of contributions, but in- mottagits, men inkomster som inte används come not spent in a budget year and unimple- under ett budgetår och verksamheter som mented activities may be carried forward inte genomförs kan skjutas upp till följande from one year to the next within the financial år inom räkenskapsperioden. period.
20. At the end of cach calendar year, the 20. Vid slutet av varje kalenderår skall Chief Officer of the Fund Secretariat shall högste tjänstemannen vid fondens sekretariat submit to the Parties accounts for the year. underställa parterna räkenskaper för året. The Chief Officer shall also, as soon as prac- Högste tjänstemannen skall även, så snart ticable, submit the audited accounts for each som möjligt, lägga fram de reviderade räkenperiod so as to coincide with the accounting skaperna för varje period så de stämmer procedures of the implementing agencies. överens med de verkställande organens re-
dovisningsförfaranden. 21. The Fund Secretariat and the implement- 21. Fondens sckretariat och tillämpningsing agencies shall co-operate with the Parties organen skall samarbeta med parterna för att to provide information on funding available tillhandahålla information om vilka medel for relevant projects, to secure the necessary som finns tillgängliga för relevanta projekt, contacts and to co-ordinate, when requested för att säkerställa nödvändiga kontakter och by. the interested Party, projects financed för att, på berörda parts begäran, samordna
Bilaga 13.16
from other sources with activities financed projekt som finansieras från andra källor under the Protocol. med aktiviteter som finansieras inom ramen
för protokollet.
22. The financing of activities or other 22. Finansieringen av aktiviteter eller and-
costs, including resources channelled to third ra kostnader, inklusive resurser som kanaliparty beneficiaries, shall require the concur- seras till tredje part, skall kräva medverkan rence of the recipient Governments con- av berörda mottagande regeringar. Motta-
cerned. Recipient Governments shall, where gande regeringar skall, där så är lämpligt,
appropriate, be associated with the planning vara med vid planering av projekt och proof projects and programmes. gram.
23. Nothing shall preclude a beneficiary 23. Ingenting skall hindra en mottagande Party operating under paragraph 1 of Article part som avscs i artikel 5, punkt I från att
5 from applying for its requirements for begära medel för att täcka överenskomna till-
agreed incremental costs solely from the re- läggskostnader endast från de resurser som
sources available to the Multilateral Fund. står till buds i den multilaterala fonden.
Bilaga 13.17
Basel Convention on the control of Baselkonventionen om kontroll av transboundery movements of gränsöverskridande transporter och hazardous wastes and their disposal slutligt omhändertagande av
farligt avfall
Preamble Inledning
The Parties to this Convention, Parterna i denna konvention,
Aware of the risk of damage to human som är medvetna om den risk för skada på health and the environment caused by haz- människors hälsa och miljön som farligt avardous wastes and other wastes and the trans- fall och annat avfall samt gränsöverskridande boundary movement thereof, transporter av detsamma innebär,
Mindful of the growing threat to human som inser det växande hot mot hälsa och health and the environment posed by the in- miljö som den ökande produktionen av och creased generation and complexity, and komplexiteten hos farligt avfall och annat avtransboundary movement of hazardous fall samt de gränsöverskridande transporterwastes and other wastes, na av detsamma utgör,
Mindful also that the most effective way of som också inser att det effektivaste sättet protecting human health and the environ- att skydda människors hälsa och miljön från ment from the dangers posed by such wastes de faror som sådant avfall utgör är att reduceis the reduction of their generation to a mini- ra produktionen av detsamma till ett minimum in terms of quantity and/or hazard po- mum både vad gäller kvantiteter och/eller tential, riskpotential,
Convinced that States should take neces- som är övertygade om att stater bör vidta sary measures to ensure that the management nödvändiga åtgärder för att säkerställa att of hazardous wastes and other wastes includ- hanteringen av farligt avfall och annat avfall, ing their transboundary movement and dis- inklusive gränsöverskridande transporter och posal is consistent with the protection of hu- slutligt omhändertagande av detsamma, sker man health and the environment whatever på ett sätt som är förenligt med skyddet av the place of their disposal, människors hälsa och miljön oavsett var om-
händertagandet sker,
Noting that States should ensure that the som påpekar att stater bör tillse att produgenerator should carry out duties with regard centen bör utföra uppgifter med avseende på to the transport and disposal of hazardous transport och slutligt omhändertagande av wastes and other wastes in a manner that is farligt avfall och annat avfall på ett sätt som consistent with the protection of the environ- är förenligt med skyddet av miljön oavsctt ment, whatever the place of disposal, platsen för slutligt omhändertagande,
Fully recognizing that any State has the som oreserverat erkänner varje stats suvesovereign right to ban the entry or disposal of räna rätt att förbjuda införande eller slutligt foreign hazardous wastes and other wastes in omhändertagande av utifrån kommande farits territory, ligt avfall och annat avfall på sitt territorium,
Recognizing also the increasing desire for som också erkänner den allt mer utbredda the prohibition of transboundary movements önskan att förbjuda gränsöverskridande of hazardous wastes and their disposal in transporter och slutligt omhändertagande av other States, especially developing countries, farligt avfall i andra stater, särskilt utveck-
lingsländer,
Convinced that hazardous wastes and other som är övertygade om att farligt avfall och wastes should, as far as is compatible with annat avfall bör, så långt detta är förenligt environmentally sound and efficient managce- med ur miljövårdshänseende riktig och cffekment, be disposed of in the State where they tiv hantering, slutligt omhändertas inom den were generated, stat där det producerades,
Bilaga 13.17
Aware also that transboundary movements som också är medvetna om att gränsöverof such wastes from the State of their genera- skridande transporter av sådant avfall från tion to any other State should be permitted den stat där det producerades till någon anonly when conducted under conditions which nan stat endast skall tillåtas när en sådan do not endanger human health and the envi- transport företas under förhållanden som ronment, and under conditions in conformi- inte utgör fara för människors hälsa och milty with the provisions of this Convention, jön och under förhållanden som står i över-
ensstämmelse med stadgandena i denna kon-
vention,
Considering that enhanced control of som beaktar att skärpt kontroll av gränstransboundary movement of hazardous överskridande transporter av farligt avfall wastes and other wastes will act as an incen- och annat avfall kommer att verka som ett tive for their environmentally sound manage- incitament till en miljövänlig hantering och ment and for the reduction of the volume of till en reducering av volymen av sådana such transboundary movement, gränsöverskridande transporter,
Convinced that States should take meas- som är övertygade om att stater bör vidta urces for the proper exchange of information lämpliga åtgärder för utbyte av information on and control of the transboundary move- om och kontroll av gränsöverskridande ment of hazardous wastes and other wastes transporter av farligt avfall och annat avfall from and to those States, från och till dessa stater,
Noting that a number of international and som noterar att ett antal internationella regional agreements have addressed the issue och regionala överenskommelser har riktat of protection and preservation of the envi- uppmärksamheten på frågan om skydd och ronment with regard to the transit of danger- bevarande av miljön med avseende på transious goods, tering av farligt gods,
Taking into account the Declaration of the som tar hänsyn till den av Förenta Natio- United Nations Conference on the Human nernas konferens om människans miljö av- Environment (Stockholm, 1972), the Cairo givna deklarationen (Stockholm 1972), the Guidelines and Principles for the Environ- Cairo Guidelines and Principles for the Envimentally Sound Management of Hazardous ronmentally Sound Management of Hazar- Wastes adopted by the Governing Council of dous Wastes (Kairoriktlinjerna och -princithe United Nations Environment Pro- perna för en miljövänlig hantering av farligt gramme (UNEP) by decisison 14/30 of 17 avfall) antagna av styrelsen för Förenta Na- June 1987, the Recommendations of the tionernas Miljöprogram (UNEP) genom be- United Nations Committee of Experts on the slut 14/30 av den 17juni 1987, Rekommen- Transport of Dangerous Goods (formulated dationerna från Förenta Nationernas Expertin 1957 and updated biennially), relevant kommitté angående transport av farligt gods recommendations, declarations, instruments (avfattade 1957 och uppdaterade vartannat and regulations adopted within the United år), relevanta rekommendationer, deklaratio- Nations system and the work and studies ner, dokument och bestämmelser som antadone within other international and regional gits inom Förenta Nationernas ram samt arorganizations, bete och studier som utförts inom andra in-
ternationella och regionala organisationer,
Mindful of the spirit, principles, aims and som besinnar andan, principerna, målsättfunctions of the World Charter for Nature ningarna och plikterna i Världsnaturdeklaraadopted by the General Assembly of the tionen, vilken antogs av Förenta Nationernas United Nations at its thirty-seventh session gencralförsamling vid dess trettiosjunde ses- (1982) as the rule of ethics in respect of the sion (1982) som det ctiska rättesnöret för protection of the human environment and skyddet av människors miljö och bevarandet the conservation of natural resources, av naturtillgångar,
Aflirming that States are responsible for som bekräftar att stater är ansvariga för the fulfilment of their international obliga- fullgörandet av sina internationella åtagan-
Bilaga 13.17
tions concerning the protection of human den beträffande skyddet av människors hälsa health and protection and preservaton of the och skydd och bevarande av miljön i enlighet environment, and are liable in accordance med internationell lag, with international law,
Recognizing that in the case of a material som erkänner att i händelse av ett väsentbreach of the provisions of this Convention ligt brott mot bestämmelserna i denna konor any protocol thereto the relevant interna- vention eller något protokoll till detta skall tional law of treaties shall apply, tillämplig internationell fördragslag gälla,
Aware of the need to continue the develop- som är medvetna om behovet av att fortsätment and implementation of environmental- ta utvecklingen och realiserandet av miljöly sound low-waste technologies, recycling vänlig teknik för låggradigt avfall, återvinoptions, good house-keeping and manage- ningsalternativ, god hushållning och driftsment systems with a view to reducing to a metoder som syftar till att reducera produkminimum the gencration of hazardous wastes tionen av farligt avfall och annat avfall till ett and other wastes, . minimum,
Aware also of the growing international som också är medvetna om det växande concern about the need for stringent control internationella engagemanget för behovet av of transboundary movement of hazardous sträng kontroll av gränsöverskridande transwastes and other wastes, and of the need as porter av farligt avfall och annat avfall och far as possible to reduce such movement to a behovet att såvitt möjligt reducera sådana minimum, transporter till ett minimum,
Concerned about the problem of illegal som är oroade över problemet med illegal transboundary traffic in hazardous wastes gränsöverskridande trafik med farligt avfall and other wastes, och annat avfall,
Taking into account also the limited capa- som också tar hänsyn till utvecklingslänbilities of the developing countries to manage dernas begränsade möjligheter att hantera hazardous wastes and other wastes, farligt avfall och annat avfall,
Recognizing the need to promote the trans- som inser behovet av att främja överföringfer of technology for the sound management en av miljövänlig teknik för hantering av farof hazardous wastes and other wastes pro- ligt avfall och annat avfall som produceras duced locally, particularly to the developing lokalt, speciellt till utvecklingsländerna i encountries in accordance with the spirit of the lighet med andan i Kairo-riktlinjerna och sty- Cario Guidelines and decision 14/16 of the relsens för Förenta Nationernas miljöpro- Governing Council of UNEP on Promotion gram (UNEP) beslut 14/16 om befrämjande of the transfer of environmental protection av överföring av miljövårdsteknik, technology,
Recognizing also that hazardous wastes som också inser att farligt avfall och annat and other wastes should be transported in avfall bör transporteras i enlighet med accordance with relevant international con- tillämpliga internationella konventioner och ventions and recommendations, rekommendationer,
Convinced also that the transboundary som vidare är övertygade om att gränsmovement of hazardous wastes and other överskridande transporter av farligt avfall wastes should be permitted only when the och annat avfall endast bör tillåtas när transtransport and the ultimate disposal of such porten och det slutliga omhändertagandet av wastes IS environmentally sound, and sådant avfall sker på ett miljövänligt sätt.
Determined to protect, by strict control, som är fast beslutna att genom sträng överhuman health and the environment against vakning skydda människors hälsa och miljö the adverse effects which may result from the mot skadliga effekter som kan uppstå till generation and management of hazardous följd av produktionen och hanteringen av wastes and other wastes, farligt avfall och annat avfall,
Bilaga 13.17
Have agreed as follows: har överenskommit om följande:
Article I Artikel I
Scope of the Convention Konventionens omfattning 1. The following wastes that are subject to 1. Följande avfall som är föremål för gränstransboundary movement shall be ”hazard- överskridande transport skall i denna konous wastes” for the purposes of this Conven- vention anses vara ”farligt avfall”: tion:
a) Wastes that belong to any category con- a) Avfall som tillhör någon kategori som tained in Annex I, unless they do not possess finns upptagen i bilaga I, såvida det inte sakany of the characteristics contained in Annex nar samtliga egenskaper uppräknade i bilaga III: and HI; och
b) Wastes that are not covered under para- b) Avfall på vilket punkt a) inte är tillämpgraph (a) but arc defined as, or arc consid- lig men som enligt den exporterande, imporered to be, hazardous wastes by the domestic terande eller transiterande partens egen laglegislation of the Party of cxport, import or stiftning definieras som eller anses vara fartransit. ligt avfall.
2. Wastes that belong to any category con- 2. Avfall som faller under någon kategori tained in Annex II that are subject to trans- upptagen i bilaga II och som är föremål för boundary movement shall be ”other wastes” gränsöverskridande transport skall i denna for the purposes of this Convention. konvention anses vara ”annat avfall”.
3. Wastes which, as a result of being radio- 3. Avfall som till följd av att det är radioakactive, are subject to other international con- tivt faller under andra internationella kontrol systems, including international instru- trollsystem, inklusive internationella instruments, applying specifically to radioactive ment, som gäller specicllt för radioaktivt mamaterials, are excluded from the scope of this terial, omfattas inte av denna konvention. Convention.
4, Wastes which derive from the normal 4. Avfall härrörande från normal drift av operations of a ship, the discharge of which is fartyg, vars utsläpp täcks av ett annat intercovered by another international instrument, nationellt instrument, omfattas inte av denna are excluded from the scope of this Conven- konvention. tion.
Article 2 Artikel 2
Definitions Definitioner For the purposes of this Convention: I denna konvention avses med
I. ”Wastes” are substances or objects 1. ”Avfall” ämnen eller föremål som slutwhich are disposed of or are intended to be ligt omhändertas, som är avsedda för slutligt disposed of or are required to be disposed of omhändertagande eller som enligt bestämby the provisions of national law; melser i parternas egna lagar skall bli föremål
för slutligt omhändertagande.
2, ”Management” means the collection, 2. ”Hantcring” uppsamling, transport och transport and disposal of hazardous wastes or slutligt omhändertagande av farligt avfall elother wastes, including after-care of disposal ler annat avfall inklusive efterbehandling av sites; platserna där slutligt omhändertagande ägt
rum.
3. ”Transboundary movement” means 3. ”Gränsöverskridande transport” varje any movement of hazardous wastes or other transport av farligt avfall eller annat avfall
13 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel 193
Bilaga 13.17
wastes from an area under the national juris- från ett område som står under cen stats natiodiction of one State to or through an area nella jurisdiktion till eller genom ett område under the national jurisdiction of another under en annan stats nationella jurisdiktion State or to or through an area not under the eller till eller genom ett område som inte står national jurisdiction of any State, provided under någon stats nationella jurisdiktion, förat least two States are involved in the move- utsatt att minst två stater är engagerade i ment; transporten.
4. ”Disposal” means any operation speci- 4. ”Slutligt omhändertagande” varje förfafied in Annex IV to this Convention; rande som specificeras i bilaga IV till denna
konvention.
5. ”Approved site or facility” means a site 5. ”Godkänd plats eller anläggning” en or facility for the disposal of hazardous plats eller anläggning för slutligt omhändertawastes or other wastes which is authorized or gande av farligt avfall eller annat avfall som permitted to operate for this purpose by a godkänts celler fått tillstånd att fungera för relevant authority of the State where the site detta ändamål av berörd myndighet i den stat or facility is located; där platsen eller anläggningen är belägen.
6. ”Competent authority” means one gov- 6. ”Behörig myndighet” en statlig myndigernmental authority designated by a Party to het utsedd av en part till att inom sådana be responsible, within such geographical geografiska områden som parten anser lämpareas as the Party may think fit, for receiving liga ansvara för mottagandet av underrättelse the notification of a transboundary move- om en gränsöverskridande transport av farment of hazardous wastes or other wastes, ligt avfall eller annat avfall och all informaand any information related to it, and for tion i samband därmed och till att svara på responding to such a notification, as pro- en sådan underrättelse enligt vad som stadgas vided in Article 6: i artikel 6.
7. ”Focal point” means the entity of a Par- 7. ”Samordnande myndighet” det organ ty referred to in Article 5 responsible for re- hos en part som omnämns i artikel 5 och som ceiving and submitting information as pro- är ansvarig för att motta och lämna informavided for in Articles 13 and 16; tion enligt vad som stadgas i artiklarna 13
och 16.
8. ”Environmentally sound management 8. ”Miljövänlig hantering av farligt avfall of hazardous wastes or other wastes” means eller annat avfall” vidtagande av alla genomtaking all practicable steps to ensure that haz- förbara åtgärder för att säkerställa att farligt ardous wastes or other wastes are managed in avfall eller annat avfall hanteras på ett sätt a manner which will protect human health som skyddar människors hälsa och miljön and the environment against the adverse ef- mot de skadliga verkningar som kan följa av fects which may result from such wastes: sådant avfall.
9. ”Area under the national jurisdiction of 9. ”Område under cen stats nationella jurisa State” means any land, marine area or air- diktion” varje territorium, marint område elspace within which a State exercises adminis- ler luftrum inom vilket en stat har adminitrative and regulatory responsibility in accor- strativt ansvar och ansvar för att utfärda födance with international law in regard to the reskrifter i enlighet med internationell rätt protection of human health or the environ- vad avser skyddet av människors hälsa och ment; miljön.
10. ”State of export” means a Party from 10. ”Exporterande stat” en part från vilken which a transboundary movement of hazard- en gränsöverskridande transport av farligt ous wastes or other wastes is planned to be avfall eller annat avfall planeras inledas eller initiated or is initiated; inleds.
11. ”State of import” means a Party to 11. ”Importerande stat” en part till vilken which a transboundary movement of hazard- en gränsöverskridande transport av farligt
Bilaga 13.17
ous wastes or other wastes is planned or takes avfall eller annat avfall planeras eller äger place for the purpose of disposal thercin or rum i syfte att slutligt omhändertas där eller i for the purpose of loading prior to disposal in syfte att lastas före slutligt omhändertagande an area not under the national jurisdiction of i ett område som inte står under någon stats any State; nationella jurisdiktion.
12. ”State of transit” means any State, 12. ”Transitland” varje annan stat än exother than the State of export or import, porterande eller importerande stat, genom through which a movement of hazardous vilken en transport av farligt avfall eller anwastes or other wastes is planned or takes nat avfall plancras eller äger rum. place;
13. ”States concerned” means Parties 13. ”Berörda stater” parter som är exportewhich are States of export or import, or tran- rande eller importerande stater eller transitsit States, whether or not parties; länder, vare sig de är parter eller inte.
14. ”Person” means any natural or legal 14. ”Person” varje fysisk eller juridisk perperson; son.
15. ”Exporter” means any person under 15. ”Exportör” varje person under exporthe jurisdiction of the State of export who terande stats jurisdiktion som ombesörjer exarranges for hazardous wastes or other wastes port av farligt avfall eller annat avfall. to be exported;
16. ”Importer” means any person under 16. ”Importör” varje person under importhe jurisdiction of the State of import who terande stats jurisdiktion som ombesörjer arranges for hazardous wastes or other wastes import av farligt avfall eller annat avfall. to be imported;
17. ”Carrier” means any person who car- 17. ”Fraktförare” varje person som utför ries out the transport of hazardous wastes or transport av farligt avfall eller annat avfall. other wastes;
18. ”Generator” means any person whos 18. ”Producent” varje person vars verkactivity produces hazardous wastes or other samhet frambringar farligt avfall eller annat wastes or, if that person is not known, the avfall eller, om denna person inte är känd, person who is in possession and/or control of den person som är 1 besittning av och/eller those wastes: har tillsynen över detta avfall.
19. ”Disposer” means any person to 19. ”Avfallsmottagare” varje person till whom hazardous wastes or other wastes are vilken farligt avfall eller annat avfall sänds shipped and who carries out the disposal of och som ombesörjer slutligt omhändertagansuch wastes; . de av sådant avfall.
20. ”Political and/or economic integration 20. ”Organisation för politisk och/eller organization” means an organization consti- eckonomisk integration” en organisation som tuted by sovereign States to which its mem- bildats av suveräna stater och till vilken dess ber States have transferred competence in medlemsstater överlåtit sin kompetens vad respect of matters governed by this Conven- gäller angelägenheter som regleras av denna tion and which has been duly authorized, in konvention, och som blivit vederbörligen beaccordance with its internal procedures, to myndigad i enlighet med organisationens insign, ratify, accept, approve, formally con- terna förfaranden att underteckna, ratificera, firm or acccede to it; godtaga, godkänna, formellt bekräfta celler
ansluta sig till den.
21. ”Hlegal traffic” means any transboun- 21. ”Illegal trafik” varje gränsöverskridandary movement of hazardous wastes or other de transport av farligt avfall eller annat avfall wastes as specified in Article 9. i enlighet med vad som anges i artikel 9.
Bilaga 13.17
Article 3 Artikel 3
National Definitions of Hazardous Wastes Inom det egna landet gällande definitioner av
farligt avfall I. Each Party shall, within six months of I. Varje part skall inom sex månader cfter att becoming a Party to this Convention, inform den blivit part i denna konvention informera the Sccretariat of the Convention of the konventionens sekretariat om huruvida anwastes, other than those listed in Annexes I nat avfall än det som är upptaget i bilagorna I and II, considered or defined as hazardous och II betraktas eller definieras som farligt under its national legislation and of any re- enligt partens cgen lagstiftning och om evenquirements concerning transboundary move- tuella krav beträffande åtgärder i samband ment procedures applicable to such wastes. med gränsöverskridande transporter som gäl-
ler för sådant avfall.
2. Each Party shall subsequently inform 2. Varje part skall därefter informera sckthe Secretariat of any significant changes to retariatet om alla ändringar av betydelse i the information it has provided pursuant to den information den lämnat i enlighet med paragraph 1. punkt 1.
3. The Secretariat shall forthwith inform 3. Sekretariatct skall skyndsamt informera all Parties of the information it has received alla parter om den information den mottagit pursuant to paragraphs 1 and 2. enligt punkterna I och 2.
4. Parties shall be responsible for making 4. Parterna har ansvaret för att göra den the information transmitted to them by the information tillgänglig för sina exportörer Secretariat under paragraph 3 available to vilken i enlighet med punkt 3 vidarebefordtheir exporters. rats till dem av sekretariatet.
Article 4 Artikel 4
General Obligations Allmänna skyldigheter 1. (a) Parties exercising their right to prohib- 1. a) Parter som utövar sin rätt att förbjuda it the import of hazardous wastes or other införsel av farligt avfall eller annat avfall för wastes for disposal shall inform the other slutligt omhändertagande skall informera de Parties of their decision pursuant to Article andra parterna om sitt beslut i enlighet med 13. artikel 13.
(b) Parties shall prohibit or shall not per- b) Parter skall förbjuda eller inte lämna mit the export of hazardous wastes and other tillstånd till export av farligt avfall och annat wastes to the parties which have prohibited avfall till parter som förbjudit införsel av såthe import of such wastes, when notified pur- dant avfall när de underrättats i enlighet med suant to subparagraph a) above. punkt a) ovan.
(c) Parties shall prohibit or shall not permit c) Parter skall förbjuda eller inte lämna the export of hazardous wastes and other tillstånd till export av farligt avfall och annat wastes if the State of import does not consent avfall om importerande stat inte lämnar in writing to the specific import, in the case skriftligt medgivande till den speciella imwhere that State of import has not prohibited porten i fall då importerande stat inte har the import of such wastes. förbjudit import av sådant avfall.
2. Each Party shall take the appropriate 2. Varje part skall vidta lämpliga åtgärder measures to: för att :
(a) Ensure that the generation of hazardous a) tillse att produktionen av farligt avfall wastes and other wastes within it is reduced och annat avfall inom dess område nedto a minimum, taking into account social, bringas till ett minimum med hänsyn till technological and economic aspects; samhälleliga, teknologiska och ekonomiska
aspekter,
Bilaga 13.17
(b) Ensure the availability of adequate b) tillse att adekvata anläggningar för slutdisposal facilities, for the environmentally ligt omhändertagande på ctt miljövänligt sätt sound management of hazardous wastes and av farligt avfall och annat avfall, som så långt other wastes, that shall be located to the ex- möjligt är skall förläggas inom dess eget omtent possible, within it, whatever the place of råde, finns att tillgå oavsett platsen för det their disposal; slutliga omhändertagandet,
(c) Ensure that persons involved in the c) tillse att personer engagerade i hantcemanagement of hazardous wastes or other ringen av farligt avfall eller annat avfall inom wastes within it take such steps as are neces- dess område vidtar sådana åtgärder som är sary to prevent pollution due io hazardous nödvändiga för att förhindra förorening orsawastes and other wastes arising from such kad av farligt avfall och annat avfall som management and, if such pollution occurs, to härrör från sådan hantering och att, om såminimize the consequences thereof for hu- dan förorening inträffar, konsekvenserna man health and the environment; härav för människors hälsa och miljön be-
gränsas till ett minimum,
(d) Ensurc that the transboundary move- d) tillse att gränsöverskridande transporter ment of hazardous wastes and other wastes is av farligt avfall och annat avfall begränsas till reduced to the minimum consistent with the det minimum som står 1 överensstämmelse environmentally sound and efficient manage- med cen miljövänlig och effektiv hantering av ment of such wastes, and is conducted in a sådant avfall och sköts på ett sätt som manner which will protect human health and skyddar mänsklig hälsa och miljön mot de the environment against the adverse effects skadliga verkningar som kan bli en följd av which may result from such movement; sådana transporter,
(e) Not allow the export of hazardous ce) inte tillåta export av farligt avfall eller wastes or other wastes to a State or group of annat avfall till en stat eller grupp av stater States belonging to an economic and/or po- som tillhör en organisation för ckonomisk litical integration organization that are Par- och/eller politisk integration som är parter, ties, particularly developing countries, which speciellt utvecklingsländer, vilka i sin laghave prohibited by their legislation all im- stiftning har förbjudit all import, eller om ports, or if it has reason to believe that the den har anledning tro att avfallet i fråga inte wastes in question will not be managed in an kommer att hanteras på ett miljövänligt sätt i environmentally sound manner, according to enlighet med kriterier som skall fastställas av criteria to be decided on by the Parties at parterna vid deras första möte, their first meeting;
(f) Require that information about a pro- f) kräva att information om cn föreslagen posed transboundary movement of hazard- gränsöverskridande transport av farligt avfall ous wastes and other wastes be provided to och annat avfall skall lämnas till berörda stathe States concerned, according to Annex V ter enligt bilaga VA för att klargöra den före- ÅA, to state clearly the effects of the proposed slagna transportens verkningar på männimovement on human health and the environ- skors hälsa och miljön, ment;
(g) Prevent the import of hazardous wastes g) förhindra import av farligt avfall och and other wastes if it has reason to believe annat avfall om den har anledning tro att that the wastes in question will not be man- avfallet i fråga inte kommer att hanteras på aged in an environmentally sound manner; ett miljövänligt sätt,
(h) Co-operate in activities with other Par- h) samverka i strävanden tillsammans med ties and interested organizations, directly andra parter och berörda organisationer, diand through the Secretariat, including the rekt eller genom sekretariatet, innefattande dissemination of information on the trans- spridande av information om gränsöverskriboundary movement of hazardous wastes dande transporter av farligt avfall och annat
Bilaga 13.17
and other wastes, in order to improve the avfall i avsikt att förbättra den miljövänliga environmentally sound management of such hanteringen av sådant avfall och att uppnå wastes and to achieve the prevention of il- att illegal trafik förhindras. legal traffic;
3. The Parties consider that illegal traffic 3. Parterna anser att illegal trafik med farin hazardous wastes or other wastes is crimi- ligt avfall eller annat avfall är kriminell. nal.
4. Each Party shall take appropriate legal, 4. Varje part skall vidta lämpliga rättsliga, administrative and other measures to imple- administrativa och andra åtgärder för att förment and enforce the provisions of this Con- verkliga och genomdriva bestämmelserna i vention, including measures to prevent and denna konvention, vilket innefattar åtgärder punish conduct in contravention of the Con- för att förhindra och bestraffa uppförande vention. som strider mot denna konvention.
5. A Party shall not permit hazardous 5. Part skall inte tillåta att farligt avfall wastes or other wastes to be exported to a eller annat avfall exporteras till eller importenon-Party or to be imported from a non- ras från icke-part. Party.
6. The Parties agree not to allow the ex- 6. Parterna är överens om att inte tillåta port of hazardous wates or other wastes for export av farligt avfall eller annat avfall för disposal within the area south of 60? South slutligt omhändertagande inom området sölatitude, whether or not such wastes are sub- der om 60? sydlig bredd, vare sig sådant avject to transboundary movement. fall är föremål för gränsöverskridande trans-
port eller ej. . 7. Furthermore, each Party shall: 7. Vidare skall varje part
(a) Prohibit all persons under its national a) förbjuda alla personer som står under jurisdiction from transporting or disposing of dess nationella jurisdiktion att transportera hazardous wastes or other wastes unless such eller slutligt omhänderta farligt avfall eller persons are authorized or allowed to perform annat avfall såvida dessa personer inte är such types of operations; auktoriserade eller tillåtna att utföra denna
typ av verksamhet;
(b) Require that hazardous wastes and oth- b) fordra att farligt avfall och annat avfall er wastes that arc to be the subject of a trans- som skall bli föremål för gränsöverskridande boundary movement be packaged, labeled, transport förpackas, förses med märkning and transported in conformity with generally och transporteras i överensstämmelse med accepted and recognized international rules allmänt godtagna och erkända internationeland standards in the field of packaging, label- la regler och normer vad gäller förpackning, ling, and transport, and that due account is märkning och transport och att vederbörlig taken of relevant internationally recognized hänsyn tas till tillämplig internationellt erpractices; känd praxis;
(c) Require that hazardous wastes and c) fordra att farligt avfall och annat avfall other wastes be accompanied by a movement åtföljs av ett transportdokument från det att document from the point at which a trans- en gränsöverskridande transport tar sin börboundary movement commences to the point jan till det slutliga omhändertagandet. of disposal.
8. Each Party shall require that hazardous 8. Varje part skall kräva att farligt avfall wastes or other wastes, to be exported, are eller annat avfall som skall exporteras, hantemanaged in an environmentally sound man- ras på ett miljövänligt sätt i den importeranner in the State of import or elsewhere. Tech- de staten eller på annat håll. Tekniska riktnical guidelines for the environmentally linjer för en miljövänlig hantering av avfall sound management of wastes subject to this som omfattas av denna konvention skall be-
Bilaga 13.17
Convention shall be decided by the Parties at slutas av parterna vid deras första möte. their first meeting.
9. Parties shall take the appropriate mea- 9. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder sures to ensure that the transboundary move- för att säkerställa att gränsöverskridande ment of hazardous wastes and other wastes transport av farligt avfall och annat avfall only be allowed if: endast tillåts om:
(a) The State of export does not have the a) den exporterande staten saknar teknisk technical capacity and the necessary facili- kapacitet och nödvändiga anläggningar, förties, capacity or suitable disposal sites in or- måga eller lämpliga platser för slutligt omder to dispose of the wastes in question in an händertagande av avfallet i fråga på ett environmentally sound and efficient manner; miljövänligt och effektivt sätt: eller or
(b) The wastes in question are required as a b) avfallet i fråga behövs som råmaterial raw material for recycling or recovery indus- för matcrialåtervinnings- eller andra återvintries in the State of import; or ningsindustrier i den importerande staten; el-
ler
(c) The transboundary movement in ques- c) den gränsöverskridande transporten i tion is in accordance with other criteria to be fråga är i överensstämmelse med andra kritedecided by the Parties, provided those crite- ria som skall fastställas av parterna, förutsatt ria do not differ from the objectives of this att dessa kriteria inte avviker från målen för convention. denna konvention.
10. The obligation under this Convention 10. Den förpliktelse som enligt denna konof States in which hazardous wastes and vention åvilar stater i vilka farligt avfall och other wastes are generated to require that annat avfall produceras och som går ut på att those wastes are managed in an environmen- fordra att detta avfall hanteras på ett tally sound manner may not under any cir- miljövänligt sätt får inte under några omstäncumstances be transferred to the States of digheter överlåtas på de importerande eller import or transit. transiterande staterna.
11. Nothing in this Convention shall pre- 11. Ingenting i denna konvention skall vent a Party from imposing additional re- hindra en part från att införa ytterligare krav quirements that are consistent with the pro- som är förenliga med bestämmelserna i denvisions of this Convention, and are in accor- na konvention och är i överensstämmelse dance with the rules of international law, in med reglerna i internationell rätt i avsikt att order better to protect human health and the bättre skydda människors hälsa och miljön. environment.
12. Nothing in this Convention shall affect 12. Ingenting i denna konvention skall på in any way the sovercignty of States over något sätt påverka staternas suveränitet över their territorial sea established in accordance sitt territorialvatten, fastställd i enlighet med with international law, and the sovereign internationell rätt, eller deras oinskränkta rights and the jurisdiction which States have rättigheter och den jurisdiktion som stater in their exclusive economic zones and their har i sin särskilda ekonomiska zon och på sin continental shelves in accordance with inter- kontinentalsockel i enlighet med internationational law, and the exercise by ships and nell rätt eller utövandet av de navigationsrätaircraft of all States of navigational! rights tigheter och privilegier som stadgas i internaand freedoms as provided for in internation- tionell rätt för fartyg och flygplan från alla al law and as reflected in relevant interna- stater och som återspeglas i relevanta intertional instruments. nationella instrument.
13. Parties shall undertake to review peri- 13. Parterna skall åta sig att med jämna odically the possibilities for the reduction of mellanrum granska möjligheterna att reducethe amount and/or the pollution potential of ra mängden av och/eller föroreningspotentia-
Bilaga 13.17
hazardous wastes and other wastes which arc len hos farligt avfall och annat avfall som exported to other States, in particular to de- exporteras till andra stater, särskilt till utveloping countries. vecklingsländerna.
Article 5 Artikel 5 Designation of Competent Authorities and Utnämning av behöriga myndigheter och
Focal Point samordnande myndighet To facilitate the implementation of this Con- För att underlätta genomförandet av denna vention, the Parties shall: konvention skall parterna
I. Designate or establish one or more com- 1. Utse eller inrätta en eller flera behöriga petent authorities and one focal point. One myndigheter och en samordnande myndigcompetent authority shall be designated to het. Då det gäller en transiterande stat, skall receive the notification in case of a State of en behörig myndighet utses att ta emot transit. underrättelsen.
2. Inform the Secretariat, within three 2. Informera sekretariatet inom tre månamonths of the date of the entry into force of der efter det att denna konvention trätt i this Convention for them, which agencies kraft för dem om vilka myndigheter de har they have designated as their focal point and utsett som sin samordnande myndighet och their competent authorities. som behöriga myndigheter.
3. Inform the Secretariat, within one 3. Informera sekretariatet inom en månad month of the date of decision, of any changes efter datum för beslut om eventuella ändringregarding the designation made by them un- ar beträffande de utnämningar som de gjort der paragraph 2 above. enligt punkt 2 ovan.
Article 6 Artikel 6
Transboundary Movement between Parties Gränsöverskridande transport mellan parter 1. The State of export shall notify, or shall 1. Exporterande stat skall underrätta eller require the generator or exporter to notify, in skall fordra att producenten eller exportören writing, through the channel of the compe- skriftligen, genom den kanal som exporterantent authority of the State of export, the com- de stats behöriga myndighet utgör, underrätpetent authority of the States concerned of tar den behöriga myndigheten i berörda staany proposed transboundary movement of ter om varje gränsöverskridande transport av hazardous wastes or other wastes. Such noti- farligt avfall eller annat avfall. Sådan underfication shall contain the declarations and rättelse skall innehålla de försäkringar och information specified in Annex V A. written den information som specificeras i bilaga in an language acceptable to the State of im- VA, avfattade på ett språk som kan godtas av port. Only one notification needs to be sent den importerande staten. Endast en underto each State concerned. rättelse behöver sändas till varje berörd stat.
2. The State of import shall respond to the 2. Den importerande staten skall skriftlinotifier in writing, consenting to the move- gen svara avsändaren av underrättelsen, ge ment with or without conditions, denying sitt medgivande till transporten på vissa vilpermission for the movement, or requesting kor eller villkorslöst, vägra tillstånd för transadditional information. A copy of the final porten eller begära ytterligare information. response of the State of import shall be sent En kopia av den importerande statens slutgilto the competent authorities of the States tiga svar skall sändas till behöriga myndigheconcerned which are Partics. ter i de berörda stater som är parter.
Bilaga 13.17
3. The State of export shall not allow the 3. Den exporterande staten skall inte tillåta generator or exporter to commence the trans- producenten eller exportören att påbörja den boundary movement until it has received gränsöverskridande transporten förrän den written confirmation that: har erhållit skriftlig bekräftelse på att
(a) The notifier has received the written a) avsändaren av underrättelsen erhållit consent of the State of import; and skriftligt medgivande från den importerande
staten och
(b) The notifier has received from the State b) avsändaren av underrättelsen erhållit of import confirmation of the existence of a bekräftelse från importerande stat på att koncontract between the exporter and the dispos- trakt, som specificerar en miljövänlig hantceer specifving environmentally sound manage- ring av avfallet i fråga, föreligger mellan exment of the wastes in question. portören och avfallsmottagaren.
4. Each State of transit which is a Party 4. Varje transiterande stat som är part skall shall promptly acknowledge to the notifier ofördröjligen lämna bekräftelse på mottaganreceipt of the notification. It may subsc- det av underrättelsen till avsändaren av denquently respond to the notifier in writing, samma. Den transiterande staten kan senare, within 60 days, consenting to the movement inom 60 dagar, skriftligen svara avsändaren with or without conditions, denying permis- av underrättelsen och lämna sitt medgivande sion for the movement, or requesting addi- till transporten på vissa villkor celler villkorstional information. The State of export shall löst, vägra tillstånd till transporten eller begänot allow the transboundary movement to ra ytterligare information. Exporterande stat commence until it has received the written skall inte tillåta att den gränsöverskridande consent of the State of transit. However, if at transporten påbörjas förrän den har erhållit any time a Party decides not to require prior den transiterande statens skriftliga medgiwritten consent, either generally or under vande. Om en part emellertid vid någon tidspecific conditions, for transit transboundary punkt beslutar att inte fordra skriftligt förmovements of hazardous wastes or other handsmedgivande, antingen generellt eller wastes, or modifies its requirements in this under angivna omständigheter, för gränsrespect, it shall forthwith inform the other överskridande transittransporter av farligt Parties of its decision pursuant to Article 13. avfall eller annat avfall eller modifierar sina In this latter case, if no response is received krav i detta hänseende, skall den skyndsamt by the State of export within 60 days of the informera Övriga parter om sitt beslut i enligreceipt of a given notification by the State of het med artikel 13. Om den exporterande transit, the State of export may allow the staten i detta senare fall inte erhållit något export to proceed through the State of tran- svar inom 60 dagar efter det att den transitesit. rande staten mottagit en viss underrättelse,
kan den exporterande staten tillåta exporten
att fortsätta genom den transiterande staten.
5. In the case of a transboundary move- 5. När det gäller en gränsöverskridande ment of wastes where the wastes are legally transport där avfallet i lag är definierat som defined as or considered to be hazardous eller anses vara farligt avfall enbart: wastes only:
(a) By the State of export, the requirements a) av exporterande stat, skall de krav i of paragraph 9 of this Article that apply to the punkt 9 av denna artikel som gäller för imimporter or disposer and the State of import portören eller avfallsmottagaren och den imshall apply mutatis mutandis to the exporter porterande staten mutatis mutandis gälla för and State of export, respectively: exportören och den exporterande staten, re-
spektive
(b) By the State of import, or by the States b) av importerande stat eller av importeof import and transit which are Parties, the rande och transiterande stater, vilka är par-
Bilaga 13.17
requirements of paragraphs 1, 3, 4 and 6 of ter, skall de krav i punkterna 1, 3, 4 och 6 i this Article that apply to the exporter and denna artikel som gäller för exportören och State of export shall apply mutatis mutandis exporterande stat mutatis mutandis gälla för to the importer or disposer and State of im- importören eller avfallsmottagaren och import, respectively; or porterande stat, respektive
(c) By any State of transit which is a Party, c) av transiterande stat som är part, skall the provisions of paragraph 4 shall apply to föreskrifterna i punkt 4 gälla för sådan stat. such State.
6. The State of export may, subject to the 6. Exporterande stat får under förutsättwritten consent of the States concerned, al- ning av berörda staters skriftliga medgivande low the generator or the exporter to use a tillåta producenten eller exportören att angeneral notification where hazardous wastes vända en generell underrättelse i fall då faror other wastes having the same physical and ligt avfall eller annat avfall som har samma chemical characteristics are shipped regularly fysikaliska och kemiska egenskaper levereras to the same disposer via the same customs regelbundet till samme avfallsmottagare via office of exit of the State of export via the samma utresetullkontor i den exporterande same customs office of entry of the State of staten och via samma inresetullkontor i den import, and, in the case of transit, via the importerande staten samt, när det gäller transame customs office of entry and cxit of the sitering, via samma inrese- och utresetullkon- State or States of transit. tor i transiterande stat eller stater.
7. The States concerned may make their 7. Berörda stater får göra sina skriftliga written consent to the use of the general noti- medgivanden beträffande användning av de fication referred to in paragraph 6 subject to gencrella underrättelser som omnämns i the supply of certain information, such as the punkt 6 beroende av att viss information exact quantities or periodical lists of hazard- lämnas, såsom exakta kvantiteter eller perioous wastes or other wastes to be shipped. diskt återkommande förteckningar över far-
ligt avfall eller annat avfall som skall trans-
portceras.
8. The general notification and written 8. Den generella skriftliga underrättelsen consent referred to in paragraphs 6 and 7 samt det skriftliga medgivande som ommay cover multiple shipments of hazardous nämns i punkterna 6 och 7 får täcka ctt flertal wastes or other wastes during a maximum transporter av farligt avfall eller annat avfall period of 12 months. under cen period av högst 12 månader.
9. The Parties shall require that each per- 9. Parterna skall fordra att varje person son who takes charge of a transboundary som tar hand om en gränsöverskridande movement of hazardous wastes or other transport av farligt avfall eller annat avfall wastes sign the movement document either undertecknar transportdokumentet antingen upon delivery or receipt of the wastes in vid utleveransen eller vid mottagandet av det question. They shall also require that the dis- aktuella avfallet. De skall också fordra att poser inform both the exporter and the com- avfallsmottagaren informerar både exportöpetent authority of the State of export of re- ren av ifrågavarande avfall och den behöriga ceipt by the disposer of the wastes in question myndigheten i den exporterande staten om and, in due course, of the completion of dis- att han mottagit avfallet i fråga och i sinom posal as specified in the notification. If no tid om verkställigheten av det slutliga omsuch information is received within the State händertagandet i enlighet med vad som speof export, the competent authority of the cificerats i underrättelsen. Om ingen sådan State of export or the exporter shall so notify information erhålls inom den exporterande the State of import. staten, skall den behöriga myndigheten inom
denna eller exportören meddela den importe-
rande staten härom.
Bilaga 13.17
10. The notification and response required 10. Den underrättelse och det svar som by this Article shall be transmitted to the fordras enligt denna artikel skall överlämnas competent authority of the Parties concerned till den behöriga myndigheten inom berörda or to such governmental authority as may be parter eller till lämplig statlig myndighet i appropriate in the case of non-Parties. fråga om icke-parter.
I 1. Any transboundary movement of haz- 11. Varje gränsöverskridande transport av ardous wastes or other wastes shall be cov- farligt avfall eller annat avfall skall täckas av ered by insurance, bond or other guarantee as försäkring, borgen celler annan garanti som may by required by the State of import or any kan krävas av importerande eller transiteran- State of transit which is a Party. de stat som är part i denna konvention.
Article 7 Artikel 7 Transboundary Movement from a Party Gränsöverskridande transport från en part
through States which are not Parties genom stater som inte är parter i denna
konvention Paragraph 2 of Article 6 of the Convention Punkt 2 i denna konventions artikel 6 skall shall apply mutatis mutandis to transbound- gälla mutatis mutandis för gränsöverskridanary movement of hazardous wastes or other de transport av farligt avfall eller annat avfall wastes from a Party through a State or States från en part genom en stat eller stater som which are not Parties. inte är parter.
Årticle 8 Artikel 8
Duty to Re-import Skyldighet att återimportera When a transboundary movement of hazard- När en gränsöverskridande transport av farous wastes or other wastes to which the con- ligt avfall eller annat avfall, till vilken berörsent of the States concerned has been given, da stater lämnat medgivande i enlighet med subject to the provisions of this Convention, bestämmelserna i denna konvention, inte cannot be completed in accordance with the kan slutföras i enlighet med kontraktets villterms of the contract, the State of export shall kor, skall den exporterande staten ansvara ensure that the wastes in question are taken för att avfallet i fråga av exportören återförs back into the State of export, by the cxporter, till den exporterande staten om alternativa if alternative arrangements cannot be made åtgärder inte kan vidtas för avfaillets slutliga for their disposal in an environmentally omhändertagande på ett miljövänligt sätt sound manner, within 90 days from the time inom 90 dagar från den tidpunkt då den imthat the importing State informed the State porterande staten informerade den exporteof export and the Secretariat, or such other rande staten och sekretariatet eller inom nåperiod of time as the States concerned agree. gon annan tidsperiod som de berörda stater- To this end, the State of export and any Party na överenskommit. Därför skall den exporteof transit shall not oppose, hinder or prevent rande staten och eventuellt transiterande part the return of those wastes to the State of inte motsätta sig, hindra eller stå i vägen för export. återsändandet av detta avfall till den exporte-
rande staten.
Bilaga 13.17
Article 9 Artikel 9
Illegal Traffic Illegal trafik I. For the purpose of this Convention, any I. I denna konvention skall varje gränsövertransboundary movement of hazardous skridande transport av farligt avfall eller anwastes or other wastes: nat avfall
(a) without notification pursuant to the a) utan underrättelse i enlighet med beprovisions of this Convention to all States stämmelserna i denna konvention till alla beconcerned; or rörda stater eller
(b) without the consent pursuant to the b) utan en berörd stats medgivande enligt provisions of this Convention of a State con- bestämmelserna i denna konvention eller cerned; or
(c) with consent obtained from States con- c) med medgivande som utverkats från becerned through falsification, misrepresenta- rörda stater genom förfalskning, oriktig framtion or fraud; or ställning eller bedrägeri eller
(d) that does not conform in a material way d) som på något väsentligt sätt inte överwith the documents; or ensstämmer med dokumenten eller
(e) that results in deliberate disposal (e.g. c) som resulterar i slutligt omhändertagandumping) of hazardous wastes or other de (till exempel dumpning) som avsiktligt wastes in contravention of this Convention sker i strid mot denna konvention och mot and of general principles of international law, allmänna principer i internationell rätt anses shall be deemed to be illegal traffic. vara illegal trafik.
2. In case of a transboundary movement of 2. I händelse av en gränsöverskridande hazardous wastes or other wastes deemed to transport av farligt avfall eller annat avfall, be illegal traffic as the result of conduct on som bedöms vara illegal trafik till följd av the part of the exporter or generator, the exportörens eller producentens uppförande, State of export shall ensure that the wastes in skall den exporterande staten ansvara för att question are: avfallet i fråga
(a) taken back by the exporter or the gen- a) återförs till den exporterande staten av erator or, if necessary, by itself into the State exportören eller producenten eller, om så är of export, or, if impracticable, nödvändigt, genom den exporterande statens
egen försorg, eller om detta är ogenomförbart
(b) arc otherwise disposed of in accordance b) på annat sätt slutligt omhändertas i enwith the provisions of this Convention, with- lighet med bestämmelserna i denna konvenin 30 days from the time the State of export tion inom 30 dagar från den tidpunkt då den has been informed about the illegal traffic or exporterande staten informerats om den illesuch other period of time as States concerned gala trafiken eller inom en annan tidsperiod may agree. To this end the Parties concerned som berörda stater kan enas om. Därför skall shall not oppose, hinder or prevent the return berörda parter inte motsätta sig, hindra eller of those wastes to the State of export. stå i vägen för återsändandet av detta avfall
till den exporterande staten.
3. In the case of a transboundary move- 3. När det rör sig om en gränsöverskridanment of hazardous wastes or other wastes de transport av farligt avfall eller annat avfall deemed to be illegal traffic as the result of som bedöms vara illegal trafik till följd av conduct on the part of the importer or dispos- importörens celler avfallsmottagarens uppföer, the State of import shall ensure that the rande, skall den importerande staten ansvara wastces in question arc disposed of in an envi- för att avfallet i fråga slutligt omhändertas på ronmentally sound manner by the importer ett miljövänligt sätt av importören eller avor disposer or, if necessary, by itself within fallsmottagaren celler, om så är nödvändigt, 30 days from the time the illegal traffic has genom den importerande statens egen försorg
Bilaga 13.17
come to the attention of the State of import inom 30 dagar från den tidpunkt då den imor such other period of time as the States porterande staten fått kännedom om den illeconcerned may agree. To this end, the Parties gala trafiken eller inom en annan tidsperiod concerned shall co-operate, as necessary, in som berörda stater kan komma överens om. the disposal of the wastes in an environmen- Därför skall berörda parter samarbeta på crtally sound manner. forderligt sätt när det gäller slutligt omhän-
dertagande av avfallet på ett miljövänligt
sätt.
4. In cases where the responsibility for the 4.1 fall då ansvaret för den illegala trafiken illegal traffic cannot be assigned either to the inte kan tillskrivas varken exportören eller exporter or generator or to the importer or producenten och inte heller importören eller disposer, the Parties concerned or other Par- avfallsmottagaren, skall berörda parter eller ties, as appropriate, shall ensure, through co- andra parter i den mån det är lämpligt tilloperation, that the wastes in question are sammans ansvara för att avfallet i fråga slutdisposed of as soon as possible in an environ- ligt omhändertas så snart som möjligt på ett mentally sound manner either in the State of miljövänligt sätt antingen i exporterande elexport or the State of import or elsewherce as ler importerande stat eller på annan plats appropriate. allteftersom det är lämpligt.
5. Each Party shall introduce appropriate 5. Varje part skall införa lämpliga lagar för national/domestic legislation to prevent and att förhindra och straffa illegal trafik. Parterpunish illegal traffic. The Parties shall co- na skall samverka i syfte att uppnå målen för operate with a vicw to achieving the objects denna artikel. of this Article.
Article 10 Artikel 10
International Co-operation Internationell samverkan 1. The Parties shall co-operate with cach I. Parterna skall samarbeta med varandra för other in order to improve and achieve envi- att förbättra och uppnå en miljövänlig hanteronmentally sound management of hazard- ring av farligt avfall och annat avfall. ous wastes and other wastes.
2. To this end, the Parties shall: 2. För detta ändamål skall parterna
(a) Upon request, make available informa- a) på begäran göra information tillgänglig, tion, whether on a bilateral or multilateral antingen på bilateral eller muiltilateral basis, i basis, with a vicw to promoting the environ- syfte att befrämja en miljövänlig hantering av mentally sound management of hazardous farligt avfall och annat avfall, innefattande wastes and other wastes, including harmoni- harmoniscring av tekniska standards och mezation of technical standards and practices toder för en fullgod hantering av farligt avfall for the adequate management of hazardous och annat avfall; wastes and other wastes;
(b) Co-operate in monitoring the effects of :b) samarbeta när det gäller att följa effekthe management of hazardous wastes on hu- terna av hanteringen av farligt avfall på mänman health and the environment; niskors hälsa och miljön:
(c) Co-operate, subject to their national c) samarbeta, under förutsättning att velaws, regulations and policies, in the develop- derbörande lands egna lagar, förordningar ment and implementation of new environ- och politik tillåter det, i utvecklingen och mentally sound low-waste technologies and realiserandet av ny miljövänlig, avfallssnål the improvement of existing technologies teknik och förbättringen av existerande tekwith a view to eliminating, as far as practic- nik i avsikt att så långt det är möjligt climincable, the generation of hazardous wastes and ra produktion av farligt avfall och annat av-
Bilaga 13.17
other wastes and achieving more effective fall och uppnå verksammare och ändamålsand efficient methods of ensuring their man- enligare metoder för att garantera att de hanagement in an environmentally sound man- teras på ett miljövänligt sätt, inklusive analys ner, including the study of the economic, so- av de ekonomiska och sociala effekterna cial and environmental effects of the adop- samt miljöpåverkan av införandet av sådan tion of such new or improved technologies; ny eller förbättrad teknik;
(d) Co-operate actively, subject to their na- d) samarbeta aktivt, under förutsättning tional laws, regulations and policies, in the att vederbörande staters egna lagar, förordtransfer of technology and management sys- ningar och politik tillåter det, i överförandet tems related to the environmentally sound av teknik och system för en miljövänlig hanmanagement of hazardous wastes and other tering av farligt avfall och annat avfall. De wastes. They shall also co-operate in develop- skall också samarbeta när det gäller utvecking the technical capacity among Parties, lingen av den tekniska kapaciteten bland parespecially those which may need and request terna, speciellt bland dem som kan komma technical assistance in this field; att behöva och begära tekniskt bistånd på
detta område:
(e) Co-operate in developing appropriate e) samverka i fråga om utveckling av lämptechnical guidelines and/or codes of practice. liga tekniska riktlinjer och/eller regler för
praxis.
3. The Parties shall employ appropriate 3. Parterna skall begagna lämpliga samarmeans to co-operate in order to assist devel- betsmetoder för att bistå utvecklingsländerna oping countries in the implementation of då det gäller att förverkliga punkterna 2 a, b, subparagraphs a, b, c and d of paragraph 2 of c och d i artikel 4. Article 4.
4. Taking into account the needs of devel- 4. I betraktande av utvecklingsländernas oping countries, Co-operation between Par- behov rekommenderas samarbete mellan ties and the competent international organi- parterna och vederbörande internationella zations is encouraged to promote, inter alia, organisationer för att främja bland annat allpublic awareness, the development of sound mänhetens medvetenhet, utvecklingen av en management of hazardous wastes and other miljövänlig hantering av farligt avfall och anwastes and the adoption of new low-waste nat avfall och införandet av ny avfallssnål technologies. teknik.
Article 11 Artikel 11 Bilateral, Multilateral and Regional Agree- Bilaterala, multilaterala och regionala
ments överenskommelser 1. Notwithstanding the provisions of Article 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4, 4 paragraph 5, Parties may enter into bilater- punkt 5, kan parterna ingå bilaterala, multial, multilateral, or regional agreements or ar- laterala eller regionala avtal eller träffa andra rangements regarding transboundary move- uppgörelser beträffande gränsöverskridande ment of hazardous wastes or other wastes transport av farligt avfall eller annat avfall with Parties or non-Parties provided that med parter eller icke-parter, förutsatt att såsuch agreements or arrangements do not dana avtal eller uppgörelser inte gör avkall på derogate from the environmentally sound den miljövänliga hantering av farligt avfall management of hazardous wastes and other och annat avfall som krävs i denna konvenwastes as required by this Convention. These tion. Dessa avtal eller uppgörelser skall stipuagrecments or arrangements shall stipulate lera åtgärder som inte är mindre miljövänliga provisions which are not less environmental- än de som föreskrivs i denna konvention,
Bilaga 13.17
ly sound than those provided for by this Con- speciellt med avscende på utvecklingsländervention in particular taking into account the nas intressen. interests of developing countries.
2. Parties shall notify the Secretariat of any 2. Parterna skall underrätta sekretariatet bilateral, multilateral or regional agreements om alla bilaterala, multilaterala eller regiona- Or arrangements referred to in paragraph I la avtal eller uppgörelser som omnämns i and those which they have entered into prior punkt I samt om sådana avtal som de träffat to the entry into force of this Convention for innan denna konvention trätt i kraft för dem, them, for the purpose of controlling trans- i och för kontroll av gränsöverskridande boundary movements of hazardous wastes transporter av farligt avfall och annat avfall and other wastes which take place entirely som sker uteslutande mellan parter i sådana among the Parties to such agreements. The överenskommelser. Bestämmelserna i denna provisions of this Convention shall not affect konvention påverkar inte gränsöverskridantransboundary movements which take place de transporter som sker i enlighet med sådapursuant to such agreements provided that na avtal under förutsättning att sådana avtal such agreements are compatible with the en- är förenliga med en miljövänlig hantering av vironmentally sound management of hazard- farligt avfall och annat avfall enligt kraven i Oous wastes and other wastes as required by denna konvention. this Convention.
Article 12 Artikel 12
Consultations on Liability Överläggningar om ansvar
The Parties shall co-operate with a view to Parterna skall samarbeta i avsikt att så snart adopting, as soon as practicable, a protocol det är genomförbart anta ett protokoll som setting out appropriate rules and procedures uppställer lämpliga regler och förfaranden in the field of liability and compensation for inom området ansvar och ersättning för skadamage resulting from the transboundary da som uppkommit genom gränsöverskrimovement and disposal of hazardous wastes dande transport och slutligt omhändertaganand other wastes. | de av farligt avfall och annat avfall.
Article I3 Artikel 13
Transmission of Information Vidarebefordran av information 1. Fhe Parties shall, whenever it comes to 1. Parterna skall, närhelst det kommer till their knowledge, ensure that, in the case of an deras kännedom, ansvara för att i händelse accident occurring during the transboundary en olycka inträffar under en gränsöverskrimovement of hazardous wastes or other dande transport av farligt avfall eller annat wastes or their disposal, which are likely to avfall eller under det slutliga omhändertaganpresent risks to human health and the envi- det av detsamma och avfallet i fråga sannoronment in other States, those states are im- likt utgör en risk för människors hälsa och mediately informed. miljön i andra stater, dessa stater omedelbart
informeras.
2. The Parties shall inform each other. 2. Parterna skall via sekretariatet hålla varthrough the Secretariat, of: andra underrättade om:
(a) Changes regarding the designation of a) ändringar beträffande utnämning av becompetent authorities and/or focal points, höriga myndigheter och/eller samordnande pursuant to Article 5; myndighet enligt artikel 5;
Bilaga 13.17
(b) Changes in their national definition of b) ändringar av inom det cgna landet gälhazardous wastes, pursuant to Article 3; lande definition av farligt avfall enligt arti-
and, as soon as possible, kel 3;
och så snart som möjligt
(c) Decisions made by them not to consent c) beslut som de tagit att helt eller delvis totally or partially to the import of hazardous vägra medgivande till import av farligt avfall wastes or other wastes for disposal within the eller annat avfall för slutligt omhändertaganarea under their national jurisdiction; de inom område som befinner sig under de-
ras nationella jurisdiktion;
(d) Decisions taken by them to limit or ban d) beslut som de tagit att begränsa eller the export of hazardous wastes or other förbjuda export av farligt avfall eller annat wastes: avfall:
(e) Any other information required pursu- e) all annan information som fordras enligt ant to paragraph 4 of this Article. punkt 4 i denna artikel.
3. The Parties, consistent with national 3. Parterna skall, genom sekretariatet och i laws and regulations, shall transmit, through överensstämmelse med respektive lands the Secretariat, to the Conference of the Par- lagar och förordningar, till den samarbetsties established under Article 15, before the konferens som stadgas i artikel 15 före utend of each calendar year, a report on the gången av varje kalenderår överlämna en reprevious calendar year, containing the fol- dogörelse för föregående kalenderår som lowing information: skall innehålla följande information:
(a) Competent authorities and focal points a) behöriga myndigheter och samordnande that have been designated by them pursuant myndigheter som de utsett enligt artikel 5; to Article 5;
(b) Information regarding transboundary b) information beträffande gränsöverskrimovements of hazardous wastes or other dande transporter av farligt avfall eller annat wastes in which they have been involved, avfall som de varit engagerade i, omfattande including:
(1) The amount of hazardous wastes and i) mängd farligt avfall och annat avfall som other wastes exported, their category, charac- exporterats, avfallskategori, cgenskaper, beteristics, destination, any transit country and stämmelscort. eventuell transiterande stat disposal method as stated on the response to och metod för slutligt omhändertagande i ennotification; lighet med vad som angetts i svaret på under-
rättelsen:
(il) The amount of hazardous wastes and 11) mängden importerat farligt avfall och other wastes imported, their category, char- annat avfall, avfallskategori, egenskaper, uracteristics, origin, and disposal methods; sprung och metoder för slutligt omhänderta-
gande;
(iii) Disposals which did not proceed as ill) slutliga omhändertaganden som inte intended; förlöpt på avsett sätt;
(iv) Efforts to achieve a reduction of the iv) ansträngningar att uppnå en minskning amount of hazardous wastes or other wastes av mängden farligt avfall eller annat avfall subject to transboundary movement; som är föremål för gränsöverskridande trans-
port:
(c) Information on the measures adopted c) information om åtgärder som de vidtagit by them in implementation of this Conven- för att genomföra denna konvention; tion;
(d) Information on available qualified stat- d) information om tillgänglig, tillförlitlig istics which have been compiled by them on statistik som de sammanställt över effekterna the effects on human health and the environ- på människors hälsa och miljön av produkment of the generation, transportation and tion, transport och slutligt omhändertagande
Bilaga 13.17
disposal of hazardous wastes or other wastes; av farligt avfall eller annat avfall:
(e) Information concerning bilateral, mul- ec) information om bilaterala, multilaterala tilateral and regional agreements and ar- och regionala avtal och uppgörelser som de rangements entered into pursuant to Article träffat i enlighet med artikel 11 av denna 11 of this Convention; konvention;
(f) Information on accidents occurring dur- f) information om olyckshändelser som ining the transboundary movement and dispos- träffat under gränsöverskridande transport al of hazardous wastes or other wastes and on och slutligt omhändertagande av farligt avfall the measures undertaken to deal with them: och annat avfall och om de åtgärder som
vidtagits för att bemästra dem;
(g) Information on disposal options operat- g) information om olika alternativ för sluted within the area of their national jurisdic- ligt omhändertagande som tillämpas inom tion; området för respektive lands jurisdiktion;
(h) Information on measures undertaken h) Information om åtgärder som vidtagits for development of technologies for the re- för utveckling av teknik för reduccring duction and/or elimination of production of och/eller eliminering av produktion av farligt hazardous wastes and other wastes; and avfall och annat avfall och
(i) Such other matters as the Conference of 1) sådana andra ärenden som samarbetsthe Parties shall deem relevant. konferensen kan komma att anse relevanta.
4. The Parties, consistent with national 4. Parterna skall, så långt det är förenligt laws and regulations, shall ensure that copies med respektive lands lagar och förordningar, of each notification concerning any given tilise att kopior av varje underrättelse angåtransboundary movement of hazardous ende en given gränsöverskridande transport wastes or other wastes, and the response to it, av farligt avfall ellet annat avfall och svaret are sent to the Secretariat when a Party con- på densamma sänds till sekretariatet då en siders that its environment may be affected part, som anser att dess miljö kan påverkas by that transboundary movement has re- av denna gränsöverskridande transport. har quested that this should be donc. begärt att så skall ske.
Article 14 Artikel 14
Financial Aspects Ekonomiska aspekter 1. The Parties agree that, according to the I. Parterna är ense om att alltefter de specispecific needs of different regions and subre- ella behoven i olika regioner och deltar av glons, regional or sub-regional centres for regioner bör centra för utbildning och överfötraining and technology transfers regarding ring av teknik för hantering av farligt avfall the management of hazardous wastes and och annat avfall samt för reducering av avfalother wastes and the minimization of their let till ett minimum upprättas i dessa regiogeneration should be established. The Parties ner respektive delar av regioner. Parterna shall decide on the establishment of appro- skall besluta om inrättandet av lämpliga priate funding mechanisms of a voluntary finansieringsmekanismer av frivillig karaknature. tär.
2. The Parties shall consider the cestablish- 2. Parterna skall överväga införandet av en ment of a revolving fund to assist on an inter- stående kassa för bistånd på interimsbasis i im basis in case of emergency situations to händelse av en krissituation för att minimera minimize damage from accidents arising skadorna som uppstår på grund av olycksfrom transboundary movements of hazard- händelser i samband med transporter av farous wastes and other wastes or during the ligt avfall och annat avfall eller under det disposal of those wastes. slutliga omhändertagandet av sådant avfall.
14 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel 209
Bilaga 13.17
Article 15 Artikel 15
Conference of the Parties Parternas samarbetskonferens 1. A Conference of the Parties is hereby es- 1. En samarbetskonferens för parterna upptablished. The first meeting of the Confer- rättas härmed. Det första mötet med denna ence of the Parties shall be convened by the konferens skall sammankallas av verkställan- Executive Director of UNEP not later than de direktören för Förenta Nationernas one ycar after the entry into force of this Miljöprogram (UNEP) senast ett år efter den- Convention. Thereafter, ordinary meetings na konventions ikraftträdande. Därefter skall of the Conference of the Parties shall be held ordinarie möten med parternas konferens at regular intervals to be determined by the hållas med jämna mellanrum som ska be- Conference at its first meeting. stämmas av konferensen vid dess första
möte.
2. Extraordinary meetings of the Confer- 2. Extra sammanträden med parternas ence of the Parties shall be held at such other samarbetskonferens skall hållas vid de andra times as may be deemed necessary by the tidpunkter som konferensen kan komma att Conference, or at the written request of any bedöma nödvändiga eller efter skriftlig hem- Party, provided that, within six months of ställan av någon part, förutsatt att denna the request being communicated to them by hemställan inom sex månader cfter det att the Secretariat, it is supported by at least one sekretariatet tillställt parterna densamma third of the Parties. stöds av minst en tredjedel av parterna.
3. The Conference of the Parties shall by 3. Parternas samarbetskonferens skall enconsensus agree upon and adopt rules af pro- hälligt komma överens om och anta procecedure for itself and for any subsidiary body durregler för sin egen verksamhet och för it may establish, as well as financial rules to varje underordnat organ som det kan komma determine in particular the financial partici- att inrätta liksom regler för finansicringen, i pation of the Parties under this Convention. synnerhet för att fastställa parternas delta-
gande i finansieringen enligt denna konven-
tion.
4. The Parties at their first meeting shall 4. Vid sitt första möte skall parterna överconsider any additional measures needed to väga cventuellt ytterligare åtgärder som beassist them in fulfilling their responsibilities hövs för att hjälpa dem att fullgöra sina förwith respect to the protection and the preser- pliktelser med avseende på skydd och bevavation of the marine environment in the con- rande av den marina miljön inom ramen för text of this Convention. denna konvention.
5. The Conference of the Parties shall keep 5. Parternas samarbetskonferens skall fortunder continuous review and evaluation the löpande övervaka och utvärdera konventioeffective implementation of this Convention, nens effektiva genomförande och skall vidaand, in addition, shall: re:
(a) Promote the harmonization of appro- a) främja harmoniseringen av lämpliga priate policies, strategies and measures for handlingsprogram, strategier och åtgärder för minimizing harm to human health and the att nedbringa till ett minimum farligt avfalls environment by hazardous wastes and other och annat avfalls skadliga inverkan på mänwastes; niskors hälsa och miljön;
(b) Consider and adopt, as required, b) överväga och efter behov anta ändringar amendments to this Convention and its an- och tillägg till denna konvention och dess nexces, taking into consideration, inter alia, bilagor under hänsynstagande till bland anavailable scientific, technical, economic and nat tillgänglig vetenskaplig, teknisk, ekonoenvironmental information: misk och miljörelaterad information;
(c) Consider and undertake any additional c) överväga och vidta varje ytterligare åt-
Bilaga 13.17
action that may be required for the achieve- gärd som kan crfordras för uppnåendet av ment of the purposes of this Convention in denna konventions syften i ljuset av den erfathe light of experience gained in its operation renhet som vinns under arbetet med den och and in the operation of the agreements and med de avtal och uppgörelser som förutses i arrangements envisaged in Article 11; artikel 11;
(d) Consider and adopt protocols as re- d) överväga och anta protokoll när så erquired; and fordras och
(e) Establish such subsidiary bodies as are ce) tilisätta de underställda organ som bedeemed necessary for the implementation of döms nödvändiga för förverkligandet av denthis Convention. na konvention.
6. The United Nations, its specialized an- 6. Förenta Nationerna, dess fackorgan likgencies, as well as any State not party to this som varje stat som inte är part i denna kon- Convention, may be represented as observers vention kan låta sig representeras som obat meetings of the Conference of the Parties. servatörer vid sammanträden med parternas Any other body or agency, whether national samarbetskonferens. Organisation eller oror international, governmental or non-gov- gan, vare sig nationellt eller internationellt, ernmental, qualified in fields relating to haz- regeringsorgan eller icke som har kompetens ardous wastes or other wastes which has in- inom områden relaterade till farligt avfall elformed the Secretariat of its wish to be repre- ler annat avfall och som har meddelat sekresented as an obscrver at a meeting of the tariatet sin önskan att låta representera sig Conference of the Parties, may be admitted som observatör vid ett av samarbetskonfeunless at least once third of the Parties present rensens sammanträden, kan få tillstånd att object. The admission and participation of närvara såvida inte minst en tredjedel av de observers shall be subject to the rules of pro- närvarande parterna motsätter sig det. Tillcedure adopted by the Conference of the Par- träde och deltagande av observatörer är ties. underkastade de av samarbetskonferensen
antagna procedurreglerna.
7. The Conference of the Parties shall un- 7. Tre år efter denna konventions ikraftträdertake three years after the entry into force dande och därefter minst vart sjätte år skall of this Convention, and at least every six parternas samarbetskonferens företa cen utyears thercafter, an cvaluation of its effec- värdering av hur verkningsfull konventionen tivencess and, if deemed necessary, to consid- är och, om det bedöms nödvändigt överväga er the adoption of a complete or partial ban införandet av ctt totalt eller partiellt förbud of transboundary movements of hazardous mot gränsöverskridande transporter av farwastes and other wastes in light of the latest ligt avfall och annat avfall i ljuset av de senasscientific, environmental, technical and eco- te vetenskapliga, miljörelaterade, tekniska nomic information. och ekonomiska rönen.
Article 16 Artikel 16
Secretariat Sekretariatet 1. The functions of the Secretariat shall be: 1. Sekretariatets uppgifter skall vara:
(a) To arrange for and service meetings a) att ordna och assistera vid de möten som provided for in Article 15 and 17: stadgas i artiklarna 15 och 17:
(b) To prepare and transmit reports based b) att sammanställa och vidarebefordra upon information received in accordance rapporter baserade på information som erwith Articles 3, 4, 6, 11 and 13 as well as hållits i enlighet med artiklarna 3, 4, 6, lt upon information derived from meetings of och 13 såväl som på information som härrör subsidiary bodies established under Article från möten med underställda organ tillsatta 15 as well as upon, as appropriate, informa- enligt artikel 15 samt i tillämpliga fall infor-
Bilaga 13.17
tion provided by relevant intergovernmental mation som lämnats av berörda mellanstatliand non-governmental entities; ga och icke-statliga organ;
(c) To prepare reports on its activities car- C) att sammanställa rapporter om sin egen ried out in implementation of its functions verksamhet, bedriven 1 syfte att fullgöra dess under this Convention and present them to uppgifter i enlighet med denna konvention the Conference of the Parties; och framlägga dem för parternas samarbets-
konferens:
(d) To ensure the necessary coordination d) att svara för den nödvändiga koordinewith relevant international bodies, and in ringen med berörda internationella organ och particular to enter into such administrative i synnerhet träffa sådana uppgörelser av adand contractual arrangements as may be re- ministrativ och kontraktsenlig natur som kan quired for the effective discharge of its func- vara nödvändiga för ett effektivt fullgörande tions; av dess uppgifter;
(e) To communicate with focal points and e) att kommunicera med samordnande och competent authorities established by the Par- behöriga myndigheter utnämnda av parterna ties in accordance with Article 5 of this Con- enligt artikel 5 i denna konvention; vention;
(f) To compile information concerning au- f) att sammanställa information angående thorized national sites and facilities of Par- parternas godkända platser och anläggningar ties available for the disposal of their hazard- som finns att tillgå för slutligt omhändertaous wastes and other wastes and to circulate gande av deras farliga avfall och annat avfall this information among Parties; och sprida denna information bland parter-
na;
(g) To receive and convey information g) att ta emot och förmedla information from and to Parties on; från och till parterna om — sources of technical assistance and train- — tillgång till tekniskt bistånd och utbildning
ing; ning
— available technical and scientific know- — tillgänglig teknisk och vetenskaplig know-
how; how — sources of advice and expertise; and — tillgång till råd och expertis och — availability of resources — tillgängliga resurser
with a view to assisting them, upon re- i syfte att på begäran bistå dem inom säåquest, in such areas as: dana områden som — the handling of the notification system of — handläggning av underrättelserutinerna
this Convention; enligt denna konvention — the management of hazardous wastes and — hantering av farligt avfall och annat avfall
other wastes; — environmentally sound technologies relat- — miljövänlig teknik för farligt avfall och an-
ing to hazardous wastes and other wastes, nat avfall, till exempel avfallssnål och ren
such as low- and non-waste technology; teknik — the assessment of disposal capabilities and — värdering av kapacitet och platser för slut-
sites; ligt omhändertagande — the monitoring of hazardous wastes and — övervakning av farligt avfall och annat av-
other wastes; and fall samt — emergency responses; — agerande i krissituationer;
(h) To provide Parties, upon request, with h) att på begäran iämna parterna informainformation on consultants or consulting tion om konsulter eller konsultfirmor som firms having the necessary technical compe- besitter den nödvändiga tekniska kompetcentence in the field, which can assist them to sen inom området och kan hjälpa dem att examine a notification for a transboundary granska en underrättelse om en gränsövermovement, the concurrence of a shipment of skridande transport. överensstämmelsen
Bilaga 13.17
hazardous wastes or other wastes with the mellan en leverans farligt avfall eller annat relevant notification, and/or the fact that the avfall med underrättelsen om densamma proposed disposal facilities for hazardous och/eller att de föreslagna anläggningarna för wastes or other wastes are environmentally slutligt omhändertagande av farligt avfall elsound, when they have reason to believe that ler annat avfall är miljövänliga, när de har the wastes in question will not be managed in anledning tro att avfallet i fråga inte kommer an environmentally sound manner. Any such att hanteras på ett miljövänligt sätt. Kostnaexamination would not be at the expense of derna för en sådan granskning skall inte bäras the Secretariat; av sekretariatet;
(i) To assist Parties upon request in their i) att på begäran bistå parterna med identiidentification of cases of illegal traffic and to fiering av fall av illegal trafik och att omedelcirculate immediately to the Parties con- bart vidarebefordra all information det har cerned any information it has received re- erhåilit beträffande illegal trafik till de berörgarding illegal traffic; da parterna;
(j) To co-operate with Parties and with rel- j) att samarbeta med parterna och med reevant and competent international organiza- levanta och kompetenta internationella orgations and agencies in the provision of experts nisationer och organ när det gäller att få fram and equipment for the purpose of rapid assis- experter och utrustning för att kunna lämna tance to States in the event of an emergency snabb hjälp till stater i händelse av en krissisituation; and tuation och
(k) To perform such other functions rel- k) att uföra andra uppgifter med relevans evant to the purposes of this Convention as för denna konventions syften som kan kommay be determined by the Conference of the ma att beslutas av parternas samarbetskonfe- Parties. rens.
2. The secretariat functions will be carried 2. Sekretariatets uppgifter kommer att inout on an interim basis by UNEP until the terimistiskt handläggas av UNEP till dess att completion of the first meeting of the Confer- det första sammanträdet med parternas samence of the Parties held pursuant to Article arbetskonferens hållits i enlighet med artikel 15. 15.
3. At its first meeting, the Conference of 3. Parternas samarbetskonferens skall vid the Parties shall designate the Secretariat sitt första möte utse sekretariatet bland befrom among those existing competent inter- fintliga kompetenta mellanstatliga organisagovernmental organizations which have sig- tioner som uttryckt sin beredvillighet att utnified their willingness to carry out the secre- föra sekretariatets uppgifter enligt denna tariat functions under this Convention. At konvention. Vid detta möte skall parternas this meeting, the Conference of the Parties samarbetskonferens också utvärdera inteshall also evaluate the implementation by rimssekretariatets fullgörande av de uppgifthe interim Sccretariat of the functions as- ter som uppdragits åt detsamma, i synnerhet signed to it, in particular under paragraph I vad gäller uppgifterna under punkt I ovan, above, and decide upon the structures appro- och fatta beslut om lämpliga strukturer för priate for those functions. dessa funktioner.
Article 17 Artikel 17
Amendment of the Convention Ändring av konventionen
I. Any Party may propose amendments to 1. Varje part får föreslå ändringar av denna this Convention and any Party to a protocol konvention och varje part i ett protokoll får may propose amendments to that protocol. föreslå ändringar av det protokollet. Sådana Such amendments shall take duc account, ändringar skall ta vederbörlig hänsyn till
Bilaga 13.17
inter alia, of relevant scientific and technical bland annat relevanta vetenskapliga och tekconsiderations. niska faktorer.
2. Amendments to this Convention shall 2. Ändringar av denna konvention skall be adopted at a meeting of the Conference of antas vid ett möte med parternas samarbetsthe Parties. Amendments to any protocol konferens. Ändringar av ett protokoll skall shall be adopted at a meeting of the Parties to antas vid ett möte med parterna i protokollet the protocol in question. The text of any pro- i fråga. Texten till en föreslagen ändring av posed amendment to this Convention or to denna konvention eller till ett protokoll, om any protocol, except as may otherwise be pro- inget annat stadgas i ett sådant protokoll, vided in such protocol, shall be communicat- skall tillställas parterna av sekretariatet seed to the Parties by the Secretariat at least six nast 6 månader före det möte, vid vilket det months before the meeting at which it is pro- föreslås till antagande. Sekretariatet skall posed for adoption. The Secretariat shall also också tillställa signatärmakterna av denna communicate proposed amendments to the konvention föreslagna ändringar för känne- Signatories to this Convention for informa- dom. tion.
3. The Parties shall make every effort to 3. Parterna skall bemöda sig till det yttersta reach agreement on any proposed amend- för att komma fram till ett enhälligt beslut ment to this Convention by consensus. If all beträffande varje föreslagen ändring av denefforts at consensus have been exhausted, na konvention. Om alla bemödanden att nå and no agreement reached, the amendment ett enhälligt beslut har uttömts och ingen shall as a last resort be adopted by a three — enighet uppnåtts, skall ändringen i sista hand fourths majority vote of the Parties present antas med tre fjärdedelars röstövervikt av de and voting at the meeting, and shall be sub- vid mötet närvarande och röstande parterna mitted by the Depositary to all Parties for och skall av depostitarien underställas samtliratification, approval, formal confirmation ga parter för ratificering, godkännande, foror acceptance. mell bekräftelse eller godtagande.
4. The procedure mentioned in paragraph 4. Det under punkt 3 ovan nämnda förfa- 3 above shall apply to amendments to any randet skall tillämpas vid ändringar av protoprotocol, except that a two—thirds majority koll bortsett från att två tredjedelars röstof the Parties to that protocol present and övervikt av de vid mötet närvarande och rösvoting at the meeting shall sufice for their tande parterna i protokollet skall räcka för adoption. antagande av detsamma.
5. Instruments of ratification, approval, 5. Instrument avseende ratificering, godformal confirmation or acceptance of amend- kännande, formell bekräftelse eller godtaganments shall be deposited with the Depositary. de av ändringar skall deponeras hos deposita- Amendments adopted in accordance with rien. Ändringar som antagits i enlighet med paragraphs 3 or 4 above shall enter into force punkterna 3 och 4 ovan skall träda i kraft between Parties having accepted them on the mellan de parter som godtagit dem den nitninetieth day after the receipt by the Deposi- tionde dagen efter det att depositarien mottatary of their instrument of ratification, ap- git instrument avseende ratificering, godkänproval, formal confirmation or acceptance by nande, formell bekräftelse eller godtagande at Jeast three —fourths of the Parties who ac- från åtminstone tre fjärdedelar av de parter cepted the amendments to the protocol con- som godtagit ändringarna av protokollet, såcerned, except as may otherwise be provided vida inget annat stadgas i ett dylikt protokoll. in such protocol. The amendments shall en- För varje annan part skall ändringarna träda ter into force for any other Party on the nine- 1 kraft den nittionde dagen efter det att denna tieth day after that Party deposits its instru- part deponerat sitt instrument avseende ratiment of ratification, approval, formal confir- ficering, godkännande, formell bekräftelse elmation or acceptance of the amendments. ler godtagande av ändringarna.
Bilaga 13.17
6. For the purpose of this Article, ”Parties 6. I denna artikel avses med ”närvarande present and voting” means Parties present och röstande parter” parter som är närvaranand casting an affirmative or negative vote. de och avger cen jaröst eller nejröst.
Article 18 Artikel 18
Adoption and Amendment of Annexes Antagande och ändring av bilagor 1. The annexes to this Convention or to any 1. Bilagorna till denna konvention eller till protocol shall form an integral part of this ett protokoll skall utgöra en integrerande del Convention or of such protocol, as the case av denna konvention eller ett sådant protomay be and, unless expressly provided other- koll alltefter omständigheterna, och såvida wise, a reference to this Convention or its inte annat uttryckligen föreskrivits, utgör en protocols constitutes at the same time a refer- hänvisning till denna konvention eller dess ence to any annexes thereto. Such annexes protokoll samtidigt en hänvisning till ceventushall be restricted to scientific, technical and ella bilagor till desamma. Sådana bilagor administrative matters. skall begränsas till vetenskapliga, tekniska
och administrativa ämnen.
2. Except as may be otherwise provided in 2. Såvida inte annat föreskrivits i något any protocol with respect to its annexes, the protokoll med avseende på dess bilagor, skall following procedure shall apply to the pro- följande förfaringssätt tillämpas för förslag posal, adoption and entry into force of addi- till, antagande och ikraftträdande av nya bitional annexes to this Convention or of an- lagor till denna konvention eller bilagor till nexes to a protocol: ett protokoll:
(a) Annexes to this Convention and its pro- a) Bilagor till denna konvention och dess tocols shall be proposed and adopted accord- protokoll skall föreslås och antagas i enlighet ing to the procedure laid down in Article 17, med det förfarande som fastställs i artikel 17. paragraphs 2, 3 and 4; punkterna 2. 3 och 4.
(b) Any Party that is unable to accept an b) Varje part som inte kan godtaga en ny additional annex to this Convention or an bilaga till denna konvention eller en bilaga annex to any protocol to which it is party till något protokoll i vilket den är part, skall shall so notify the Depositary, in writing, skriftligen underrätta depositarien härom within six months from the date of the com- inom sex månader från datum för depositarimunication of the adoption by the Deposi- ens meddelande om antagandet. Depositaritary. The Depositary shall without delay no- en skall utan dröjsmål meddela alla parter tify all Parties of any such notification re- om varje sådan crhållen underrättelse. En ceived. A Party may at any time substitute an part kan när som helst ersätta en tidigare acceptance for a previous declaration of ob- anmälan om invändning med ett godtagande, jection and the annexes shall thereupon enter och bilagorna skall därefter träda i kraft för into force for that Party; denna part.
(c) On the expiry of six months from the c) Efter utgången av sex månader från dadate of the circulation of the communication tum för depositariens översändande av medby the Depositary, the annex shall become delandet skall bilagan träda i kraft för alla effective for all Parties to this Convention or parter i denna konvention eller i ett berört to any protocol concerned, which have not protokoll vilka inte lämnat in någon anmälan submitted a notification in accordance with om invändning i enlighet med vad som förethe provision of subparagraph (b) above. skrivs under b) ovan.
3. The proposal, adoption and entry into 3. Förslag till antagande och ikraftträdande force of amendments to annexes to this Con- av ändringar av bilagor till denna konvention vention or to any protocol shall be subject to eller till något protokoll skall bli föremål för
Bilaga 13.17
the same procedure as for the proposal, adop- samma förfarande som förslag till antagande tion and entry into force of annexes to the och ikraftträdande av bilagor till konventio- Convention or annexes to a protocol. An- nen eller bilagor till ett protokoll. Bilagor och nexes and amendments thereto shall take due ändringar av desamma skall ta vederbörlig account, inter alia, of relevant scientific and hänsyn till bland annat relevanta vetenskaptechnical considerations. liga och tekniska faktorer.
4. If an additional annex or an amendment 4. Om en ny bilaga eller en ändring av en to an annex involves an amendment to this bilaga medför en ändring av denna konven- Convention or to any protocol, the addition- tion celler av ett protokoll, skall den nya bilaal annex or amended annex shall not enter gan eller ändrade bilagan inte träda i kraft into force until such time as the amendment förrän vid tidpunkten för ikraftträdandet av to this Convention or to the protocol enters ändringen av denna konvention celler av prointo force. tokollet.
Article 19 Artikel 19
Verification Påstående om åsidosättande av förpliktelser
enligt konventionen Any Party which has reason to believe that Varje part som har anledning tro att en ananother Party is acting or has acted in breach nan part åsidosätter eller har åsidosatt sina of its obligations under this Convention may förpliktelser enligt denna konvention, kan inform the Secretariat thereof, and in such an underrätta sekretariatet om detta och skall i event, shall simultaneously and immediately så fall samtidigt och omedelbart, direkt clHer inform, directly or through the Secretariat, genom sekretariatet, underrätta den part mot the Party against whom the allegations are vilken anklagelserna riktas. All relevant inmade. All relevant information should be formation bör tillställas parterna av sekretasubmitted by the Secretariat to the Parties. riatet.
Article 20 Artikel 20
Settlement of Disputes Biläggande av tvister 1. In case of a dispute between Parties as to 1. I händelse tvist uppstår mellan parterna the interpretation or application of, or com- rörande tolkningen, tillämpningen eller upppliance with, this Convention or any protocol fyllelsen av denna konvention eller tillhöranthereto, they shall seek a settlement of the de protokoll, skall de eftersträva ett biläggandispute through negotiation or any other de av tvisten genom förhandlingar eller några peaceful means of their own choice. andra fredliga medel som de själva väljer.
2. If the Parties concerned cannot settle 2. Om berörda parter inte kan bilägga tvistheir dispute through the means mentioned ten på sätt som nämns under föregående in the preceding paragraph, the dispute, if the punkt, skall tvisten, om parterna i densamma parties to the dispute agree, shall be submit- går med på det. hänskjutas till Internationella ted to the International Court of Justice or to domstolen eller till skiljedom på de villkor arbitration under the conditions set out in som anges i bilaga VI rörande skiljedom. Ett Annex VI on Arbitration. However, failure to misslyckande att nå fram till en överenskomreach common agreement on submission of melse om att hänskjuta tvisten till Internatiothe dispute to the International Court of Jus- nella domstolen eller till skiljedom fritar tice or to arbitration shall not absolve the dock inte parterna från ansvaret att fortsätta Parties from the responsibility of continuing försöken att slita tvisten genom de medel to seek to resolve it by the means referred to som omnämns i punkt 1. in paragraph I.
Bilaga 13.17
3. When ratifying, accepting, approving, 3. Vid ratificeringen, godtagandet, godkänformally confirming or acceding to this Con- nandet, den formella bekräftelsen av celler anvention, or at any time thereafter, a State or slutningen till denna konvention eller vid nåpolitical and/or economic integration organi- gon senare tidpunkt kan en stat eller organization may declare that it recognizes as com- sation för politisk och/eiler ekonomisk intepulsory ipso facto and without special agrec- gration förklara att den erkänner som obligament, in relation to any Party accepting the toriskt och liggande i sakens natur utan särsame obligation: skild överenskommelse, i förhållande till nå-
gon annan part som erkänner samma förplik-
telse:
(a) submission of the dispute to the Inter- a) hänskjutande av tvisten till Internationational Court of Justice; and/or nella domstolen och/eller
(b) arbitration in accordance with the pro- b) skiljedom i enlighet med de i bilaga VI cedures set out in Annex VI. angivna förfaringssätten.
Such declaration shall be notified in writ- En sådan deklaration skall förmedlas ing to the Secretariat which shall communi- skriftligen till sekretariatet, som skall tillstälcate it to the Parties. la parterna den.
Article 21 Artikel 21
Signature Undertecknande This Convention shall be open for signature Denna konvention skall vara öppen för by States, by Namibia, represented by the undertecknande av stater, av Namibia, före- United Nations Council for Namibia, and by trätt av Förenta Nationernas Råd för Namipolitical and/or economic integration organi- bia, och av organisationer för politisk och/ zations, in Basel on 22 March 1989, at the eller ekonomisk integration i Basel den 22 Federal Department of Foreign Affairs of mars 1989, på Schweiz” utrikesdepartement i Switzerland in Berne from 23 March 1989 to Bern den 23 mars 1989 till den 30 juni 1989 30 June 1989 and at United Nations Head- och i Förenta Nationernas högkvarter i New quarters in New York from 1 July 1989 to 22 York från den ljuli 1989 till den 22 mars March 1990. 1990.
Article 22 Artikel 22 Ratification, Acceptance, Formal Confirma- Ratificering, godtagande, formell bekräftelse
tion or Approval eller godkännande 1. This Convention shall be subject to ratifi- 1. Denna konvention skall ratificeras, godtacation, acceptance or approval by States and gas eller godkännas av stater och av Namibia, by Namibia, represented by the United Na- företrätt av Förenta Nationernas Råd för Nations Council for Namibia, and to formal mibia, och formellt bekräftas eller godkännas confirmation or approval by political and/or av organisationer för politisk och/eller ekoeconomic integration organizations. Instru- nomisk integration. Instrument avseende raments of ratification, acceptance, formal tificering, godtagande, formell bekräftelse elconfirmation or approval shall be deposited ler godkännande skall deponeras hos deposiwith the Depositary. tarien.
2. Any organization referred to in para- 2. En organisation av det slag som åberograph I above which becomes a Party to this pas i punkt I ovan som blir part i denna kon- Convention without any of its member States vention utan att någon av dess medlemsstabeing a Party shall be bound by all the obliga- ter blir part skall vara bunden av samtliga
Bilaga 13.17
tions under the Convention. In the case of åtaganden enligt denna konvention. När det such organizations, one or more of whose gäller sådana organisationer och en eller flera member States is a Party to the Convention, av dess medlemsstater är part i konventiothe organization and its member States shall nen, skall organisationen och dess medlemsdecide on their respective responsibilities for stater besluta om vars och ens ansvar för the performance of their obligations under fullgörandet av sina åtaganden enligt konthe Convention. In such cases, the organiza- ventionen. I sådana fall skall organisationen tion and the member States shall not be en- och dess medlemsstater inte ha rätt att utöva titled to exercise rights under the Conven- rättigheter enligt konventionen samtidigt. tion concurrently.
3. In their instruments of formal confirma- 3. Organisationer som åsyftas under punkt tion or approval, the organizations referred 1) ovan skall i sina instrument rörande forto in paragraph I above shall declare the ex- mell bekräftelse eller godkännande uppge tent of their competence with respect to the omfattningen av sin behörighet i ärenden matters governed by the Convention. These som regleras av konventionen. Dessa organiorganizations shall also inform the Deposi- sationer skall också underrätta depositarien, tary, who will inform the Parties of any sub- som meddelar parterna om väsentliga förstantial modification in the extent of their ändringar i omfattningen av deras kompecompetence. tens.
Article 23 Artikel 23
Accession Anslutning 1. This Convention shall be open for acces- 1. Denna konvention skall vara öppen för sion by States, by Namibia, represented by anslutning av stater, av Namibia, företrätt av the United Nations Council for Namibia, Förenta Nationernas Råd för Namibia, och and by political and/or economic integration av organisationer för politisk och/eller ekoorganizations from the day after the date on nomisk integration från och med dagen efter which the Convention is closed for signature. sista datum för undertecknande av konven- The instruments of accession shall be depos- tionen. Anslutningsinstrumenten skall depoited with the Depositary. neras hos depositarien.
2. In their instruments of accession, the 2. I sina anslutningsinstrument skall de ororganizations referred to in paragraph I ganisationer som åsyftas i punkt I ovan uppabove shall declare the extent of their compe- ge omfattningen av sin behörighet vad gäller tence with respect to the matters governed by de angelägenheter som regleras av denna the Convention. These organizations shall konvention. Dessa organisationer skall även also inform the Depositary of any substantial underrätta depositarien om väsentliga förmodification in the extent of their compe- ändringar i omfattningen av sin behörighet. tence.
3. The provisions of Article 22 paragraph 3. Bestämmelserna i artikel 22, punkt 2, 2, shall apply to political and/or economic skall gälla för organisationer för politisk integration organizations which accede to och/eller ekonomisk integration som ansluter this Convention. sig till denna konvention.
Article 24 Artikel 24
Right to Vote Rösträtt 1. Except as provided for in paragraph 2 be- I. Med undantag för vad som stadgas i punkt low, each Contracting Party to this Conven- 2 nedan skall varje avtalsslutande part i dention shall have once vote. na konvention ha cen röst.
Bilaga 13.17
2. Political and/or economic integration 2. Organisationer för politisk och/eller ckoorganizations, in matters within their compe- nomisk integration skall i angelägenheter tence, in accordance with Article 22, para- inom sina kompetensområden och i enlighet graph 3, and Article 23, paragraph 2, shall med artikel 22, punkt 3 och artikel 23, punkt exercise their right to vote with a number of 2 utöva sin rätt att rösta med ett antal röster votes equal to the number of their member som motsvarar antalet medlemsstater i ve- States which are Parties to the Convention or derbörande organisation som är parter i konthe relevant protocol. Such organizations ventionen eller i relevant protokoll. Sådana shall not exercise their right to vote if their organisationer skall inte utöva sin rätt att member States exercise theirs, and vice rösta om deras medlemsstater utövar sin och versa. vice versa.
Article 25 Artikel 25
Entry into Force Ikraftträdande 1. This Convention shall enter into force on 1. Denna konvention träder i kraft den nitthe ninetieth day after the date of deposit of tionde dagen cfter depositionen av det tjuthe twentieth instrument of ratification, ac- gonde instrumentet avseende ratificering, ceptance, formal confirmation, approval or godtagande, formell bekräftelse, godkännanaccession. de eller anslutning
2. For each State or political and/or eco- 2. För varje stat eller organisation för polinomic integration organization which rati- tisk och/eller ekonomisk integration som rafies, accepts, approves or formally confirms tificerar, godtar, godkänner eller formellt bethis Convention or accedes thereto after the kräftar denna konvention eller ansluter sig date of the deposit of the twentieth instru- till den efter depositionen av det tjugonde ment of ratification, acceptance. approval, instrumentet avseende ratificering, godtaformal confirmation or accession, it shall en- gande, godkännande, formell bekräftelse elter into force on the nineticth day after the ler anslutning, träder den i kraft den nittiondate of deposit by such State or political and/ de dagen efter det datum då sådan stat eller or economic integration organization of its organisation för politisk och/elter ekonomisk instrument of ratification, acceptance, ap- integration deponerat sitt instrument avseenproval, formal confirmation or accession. de ratificering, godtagande, godkännande,
formell bekräftelse eller anslutning.
3. For the purposes of paragraphs I and 2 3. Med avseende på punkterna 1 och 2 above, any instrument deposited by a politi- ovan skall ett instrument som deponcrats av cal and/or economic integration organization en organisation för politisk och/eller ekonoshall not be counted as additional to those misk integration inte räknas som ett tillägg deposited by member States of such organi- till dem som deponerats av medlemsstater i zation. en sådan organisation.
Article 26 Årtikel 26
Reservations and Declarations Reservationer och förklaringar 1. No reservation or exception may be made 1. Ingen reservation och inget undantag får to this Convention. göras med avseende på denna konvention.
2. Paragraph I of this Article does not pre- 2. Punkt I i denna artikel hindrar inte en clude a State or political and/or economic stat eller organisation för politisk och/eller integration organization, when signing, rati- ekonomisk integration från att, då den fying, accepting, approving, formally con- undertecknar, ratificerar. godtar, godkänner. firming or acceding to this Convention, from formellt bekräftar eller ansluter sig till denna
Bilaga 13.17
making declarations or statements, however konvention, avge förklaringar eller deklaraphrased or named, with a view, inter alia, to tioner, formulerade och benämnda efter eget the harmonization of its laws and regulations skön, i syfte att bland annat harmonisera dess with the provisions of this Convention, pro- lagar och förordningar med bestämmelserna i vided that such declarations or statements do denna konvention, förutsatt att sådana förnot purport to exclude or to modify the legal klaringar eller deklarationer inte går ut på att effects of the provisions of the Convention in förhindra eller förändra de rättsliga verktheir application to that State. ningarna av denna konventions bestämmel-
ser vad gäller deras tillämpning på denna
stat.
Article 27 Artikel 27
sVithdrawal Frånträdande 1. At any time after three years from the date 1. Part får när som helst efter utgången av tre on which this Convention has entered into år räknat från dagen för denna konventions force for a Party, that Party may withdraw ikraftträdande för parten i fråga frånträda from the Convention by giving written notifi- konventionen genom skriftlig underrättelse "cation to the Depositary. till depositarien.
2. Withdrawal shall be effective one ycar 2. Frånträdandet träder i kraft ett år efter from reccipt of notification by the Deposi- det att depositarien mottagit underrättelsen tary, or on such later date as may be specified eller vid sådan senare tidpunkt som kan komin the notification. ma att anges i underrättelsen.
Article 28 Artikel 28
Depository Depositarie The Secretary-General of the United Nations Förenta Nationernas generalsekreterare skall shall be the Depository of this Convention vara depositarie för denna konvention och and of any protocol thereto. för alla protokoll till densamma.
Article 29 Artikel 29
Authentic texts ÅAutentiska texter The original Arabic, Chinese, English, De arabiska, kinesiska, engelska, franska, French, Russian and Spanish texts of this ryska och spanska originaltexterna till denna Convention are equally authentic. konvention äger lika giltighet.
IN WITNESS WHEREOF the under- Till bekräftelse härav har undertecknade, signed, being duly authorized to that effect, därtill vederbörligen befullmäktigade, underhave signed this Convention. tecknat denna konvention. DONC a ooseesesseresrs ers rr rr resa
[0 1989
Le [AS] oe
Bilaga 13.17
Annex I Bilaga I Categories of wastes to be controlled Avfallskategorier som skall kontrolleras
Waste Streams Avfallstyp med hänsyn till ursprung Y1 Clinical wastes from medical care in Y1 Sjukvårdsavfall från läkarvård på sjukhospitals, medical centers and clinics hus, läkarmottagningar och kliniker Y2 Wastes from the production and prepa- Y2 Avfall från tillverkning och beredning ration of pharmaceutical products av läkemedelsprodukter Y3 Waste pharmaceuticals, drugs and med- Y3 Rester av läkemedel, drozer och mediciicines ner Y4 Wastes from the production, formula- Y4 Avfall från produktion, formulering och tion and use of biocides and phytophar- användning av biocider och phytofarmaceuticals maka Y5 Wastes from the manufacture, formula- YS Avfall från tillverkning, formulering och tion and use of wood preserving chemi- användning av organiska lösningsmedel cals Y6 Wastes from the production, formula- Y6 Avfall från produktion, formulering och tion and use of organic solvents användning av organiska lösningsmedel Y7 Wastes from heat treatment and temper- Y7 Avfall från värmebehandlings- och ing operations containing cyanides härdningsprocesser innehållande cyani-
der . Y8 Waste mineral oils unfit for their origi- Y8 Mineralspillolja som är oduglig för det nally intended use ändamål den ursprungligen var avsedd
för Y9 Waste oils/water, hydrocarbons/water Y9 Spillolja/vatten, kolväten/vattenblandmixtures, emulsions ningar, emulsioner Y10 Waste substances and articles contain- Y10 Avfallsämnen och artiklar som innehåling or contaminated with polychlorinat- ler eller förorenats av polyklorerade bied biphenyls (PCBs) and/or poly- fenyler (PCB) och/eller polyklorerade chlorinated terphenyls (PCTs) and/or terfenyler (PCT) och/eller polybromerapolybrominated biphenyls (PBBs) de bifenyler (PBB) | Yl1 Waste tarry residues arising from refi- Yll Tjäravfall härrörande från raffinering, ning, distillation and any pyrolytic treat- destillering och pyrolysbehandlingar ment Y12 Wastes from production, formulation Y12 Avfall från produktion, formulering och and use of inks, dyes, pigments, paints, användning av tryckfärger, färgämnen lacquers, varnish (för textilier, läder papper etc.), pig-
ment, målarfärg, lacker, fernissa Y13 Wastes from production, formulation Y13 Avfall från tillverkning, formulering och and use of resins, latex, plasticizers. användning av hartser, latex, mjukglues/adhesives ningsmedel, lim/adhesiver Y14 Waste chemical substances arising from Y 14 Kemiska avfallsämnen härrörande från research and development or teaching forskning och utveckling eller undervisactivities which are not identified and/ ningsverksamhet som inte är identificraor are new and whose effects on man de och vars verkningar på människor and/or the environment are not known och/eller miljön inte är kända Y15S Wastes of an explosive nature not Y15 Avfall av explosiv beskaffenhet som inte subject to other legislation är föremål för annan lagstiftning
( tv
Bilaga 13.17
Y16 Wastes from production, formulation Y16 Avfall från tillverkning, formulering och
and use of photographic chemicals and användning av kemikalicr för material
processing materials och processer i fotograferingsverksam-
het Y17 Wastes resulting from surface treatment Y17 Avfall som härrör från ytbehandling a
of metals and plastics metaller och plast Y18 Residues arising from industrial waste Y18 Restprodukter från processer för slutligt
disposal operations omhändertagande av tillverkningsavfall
Wastes having as constituents: Avfall som har som beståndsdelar: Y19 Metal carbonyls Y19 Metallkarbonyler Y20 Beryllium: beryllium compounds Y20 Beryllium, berylliumföreningar Y21 Hexavalent chromium compounds Y21 Sexvärdiga kromföreningar Y22 Copper compounds Y22 Kopparföreningar Y23 Zinc compounds Y23 Zinkföreningar Y24 Arsenic; arsenic compounds Y24 Arsenik, arsenikföreningar Y25 Selenium; selenium compounds Y25 Selen, selenföreningar Y26 Cadmium; cadmium compounds Y26 Kadmium, kadmiumföreningar Y27 Antimony; antimony compounds Y27 Antimon, Antimonföreningar Y28 Tellurium; tellurium compounds Y28 Tellur, tellurföreningar Y29 Mercury; mercury compounds Y29 Kvicksilver, kvicksilverföreningar Y 30 Thallium; thallium compounds Y 30 Tallium, talliumföreningar Y31 Lead: lead compounds Y31 Bly, blyföreningar Y32 Inorganic fluorine compounds exclu- Y32 Oorganiska fluorföreningar med undan-
ding calcium fluoride tag av kalciumfluorid Y33 Inorganic cyanides Y33 Oorganiska cyanider Y 34 Acidic solutions or acids in solid form Y 34 Sura lösningar eller syror i fast form Y35 Basic solutions or bases in solid form Y35 Basiska lösningar celler baser i fast form Y36 Asbestos (dust and fibres) Y36 Asbest (damm och fibrer) Y37 Organic phosphorous compounds Y 37 Organiska fosforföreningar Y38 Organic cyanides Y38 Organiska cyanider Y39 Phenols: phenol compounds including Y39 Fenoler, fenolföreningar inklusive klor-
chlorophenols fenoler Y40 Ethers Y40 Eter Y41 Halogenated organic solvents Y41 Halogena organiska lösningsmedel Y42 Organic solvents excluding halogenated Y42 Organiska lösningsmedel utom halogena
solvents lösningsmedel Y43 Any congenor of polychlorinated di- Y43 Alla polyklorerat dibensofuran kemiskt
benzo-furan närstående substanser Y44 Any congenor of potlychlorinated di- Y44 Alla polyklorerat dibens-p-dioxin ke-
benzo-p-dioxin miskt närstående substanser Y45 Organohalogen compounds other than Y45 Andra halogena organiska föreningar än
substances referred to in this Annex (eg. de ämnen som omnämnts i denna bilaga
Y 39, Y41, Y42, Y43, Y 44). (t.ex. Y39, Y4I, Y42, Y43, Y44)
Bilaga 13.17
Annex II Bilaga II Categories of wastes requiring special consid- Avfallskategorier som fordrar speciell behanderation ling Y46 Wastes collected from households Y46 Hushållsavfall Y47 Residues arising from the incineration Y47 Restprodukter som uppstår genomförof household wastes bränning av hushållsavfall
Annex IH Bilaga III List of Hazardous Characteristics Förteckning över egenskaper som innebär
risker
UN EN-
Classt Code Characteristics klasst Kod — Egenskaper 1 HI — Explosive l Hl — Explosivt An explosive substance or waste Ett explosivt ämne eller avfall är is a solid or liquid substance or ett fast eller flytande ämne eller waste (or mixture of substances avfall (eller blandning av ämnen or wastes) which is in itself ca- eller avfall) som har förmåga att pable by chemical reaction of genom en kemisk reaktion i sig producing gas at such a tempe- själv alstra gas vid sådan temperature and pressure and at such ratur och sådant tryck samt med a speed as to cause damage to sådan hastighet att det förorsathe surroundings. kar skada på omgivningen. Flammable liquids Brandfarliga vätskor The word ”flammable” has the Brandfarliga vätskor är vätskor same meaning as ”inflamm- eller vätskeblandningar eller able”. Fiammable liquids are vätskor — innehållande = fasta liquids, or mixtures of liquids, ämnen i lösning eller suspension or liquids containing solids in (till exempel målarfärger, fernissolution or suspension (for ex- sor, lacker etc., dock inte inkluamples, paints, varnishes, lac- derande ämnen eller avfall som quers, etc., but not including på annat sätt klassificeras på substances or wastes otherwise grund av sina farliga egenskaclassified on account of their per) vilka avger en brandfarlig dangerous characteristics) gas vid så låga temperaturer which give off a flammable va- som 60,5” C vid test i sluten bäpour at temperatures of not gare och 65,6" C vid test i öppen more than 60.5”C, closed-cup bägare. (Eftersom resultat från test, or not more than 65.6"C, tester med öppen bägare och open-cup test. (Since the results med sluten bägare inte är exakt of open-cup tests and of closed jämförbara, och då även indivicup tests are not strictly compa- duella resultat vid samma test rable and even individual re- ofta skiljer sig från varandra, är sults by the same test are often bestämmelser som avviker från
+ Corresponds to the hazard classification system + Överenstämmer med det riskklassificeringssysincluded in the United Nations Recommedations tem som är upptaget i Förenta Nationernas Recomon the Transport of Dangerous Goods (ST/SG/ mendations on the Transport of Dangerous Goods AC.10/1/Rev.5, United Nations, New York, 1988). (ST/SG/AC. 10/1 5:e omarbetade upplagan, Fören-
ta Nationerna, New York 1988).
Bilaga 13.17
variable, regulations varying ovanstående siffror för att ta from the above figures to make hänsyn till sådana skillnader i allowance for such differences övererensstämmelse med andewould be within the spirit of this meningen i denna definition. definition.) 4.1 H4.1 Flammable solids 4.1 H4.1 Brandfarliga fasta ämnen Solids, or waste solids, other Andra fasta ämnen eller annat than those classed as explosives, fast avfall än sådana/sådant som which under conditions encoun- klassificeras som explosiva/extered in transport are readily plosivt som under förhållanden combustible, or may cause or vilka kan förekomma under contribute to fire through fric- transport är lätt brännbara eller tion. kan förorsaka eller bidraga till
brand genom friktion. 4.2 H4.2 Substances or wastes liable to Ämnen eller avfall som har lätt spontaneous combustion för självantändning
Substances or wastes wich are Ämnen eller avfall som har lätt
Hable to spontaneous heating för självupphettning under norunder normal conditions en- mala omständigheter som förecountered in transport, or to kommer under transport ciler heating up on contact with air, för att hettas upp vid kontakt and being then liable to catch med luft och som då tenderar att fire. fatta eid. 4.3 H4.3 Substances or wastes which, in 4.3 H4.3 Ämnen eller avfall som vid koncontact with water emit flam- takt med vatter avger brandfarmable gases Substances or was- liga gaser tes which, by interaction with Ämnen eller avfall som genom water, are liable to become reaktioner med vatten kan bli spontaneously flammable or to . självantändande celler = avge give off flammable gases in brandfarliga gaser i farliga dangerous quantities. mängder. 5.1 H5.1 Oxidizing 5.1 H5.1 Oxiderande
Substances or wastes which, Ämnen eller avfall som, fastän i
while in themselves not necessa- sig själva inte nödvändigtvis rily combustible, may, generally brännbara, kan, vanligen genom by yielding oxygen cause, or att producera syre, orsaka eller contribute to, the combustion of bidraga till förbränningen av other materials. andra material. 5.2 H5.2 Organic Peroxides H35.2 Organiska peroxider Organic substances or wastes Organiska ämnen eller avfall which contain the bivalent-o-o- som innehåller den tvåvärdig Ostructure are thermally unstable O-sturkturen är termiskt instasubstances which may undergo bila ämnen som kan undergå exothermic self-accelerating de- värmeavgivande, självaccelerecomposition. rande sönderdelning. 6.1 H6.1 Poisonous (Acute) 6.1 H6.1 Giftiga (akut) Substances or wastes liable ei- Ämnen eller avfall som kan orther to cause death or scrious saka antingen död eller allvarlig injury or to harm human health skada eller skada människors
[0 ba 2
Bilaga 13.17
if swallowed or inhaled or by hälsa om de sväljs eller inandas skin contact. eller kommer i kontakt med hu-
den. 6.2 H6.2 Infectious substances 6.2 H6.2 Smittämnen
Substances or wastes containing Ämnen eller avfall innehållande
viable micro organisms or their livskraftiga mikroorganismer eltoxins which are known or sus- ler deras toxiner vilka man vet pected to cause disease in an- eller misstänker orsakar sjukimals or humans. domar hos djur eller människor. H8 Corrosives H8 Frätmedel Substances or wastes which, by Ämnen eller avfall som genom chemical action, will cause se- kemisk verkan orsakar svår skavere damage when in contact da när de kommer i kontakt with living tissue, or, in the case med levande vävnad eller, i of leakage, will materially dam- händelse av läckage, avsevärt age, or even destroy, other skadar eller till och med förstör goods or the means of transport; andra varor eller transportmedthey may also cause other ha- len. De kan även orsaka andra zards. vådor. H10 Liberation of toxic gases in con- H10 Frigörande av toxiska gaser i tact with air or water kontakt med luft eller vatten Substances or wastes which, by Ämnen eller avfall som genom interaction with air or water, are samverkan med luft eller vatten liable to give off toxic gases in kan avge toxiska gaser 1 farliga dangerous quantities. mängder. H11 Toxic (Delayed or chronic) Hill Toxiska (fördröjda eller kronis- Substances or wastes which, if ka) they are inhaled or ingested or if Ämnen eller avfall som, om de they penetrate the skin, may in- inandas eller sväljs eller om de volve delayed or chronic effects, tränger genom huden, kan medincluding carcinogenicity. föra fördröjda eller kroniska
verkningar, inklusive cancer-
ogena. H12 Ecotoxic H12 Ekotoxiska Substances or wastes which if Ämnen eller avfall som om de released present or may present frigörs leder till eller kan leda till immediate or delayed adverse omedelbara = eller — fördröjda impacts to the environment by ogynnsamma effekter på miljön means of bioaccumulation and/ genom bioackumulering och/elor toxic effects upon biotic sys- ler toxiska effekter på biotiska tems. system. H13 Capable, by any means, after H13 I stånd att på något sätt efter disposal, of yielding another slutligt omhändertagande frammaterial, e.g., leachate which bringa ett annat ämne, tex possesses any of the characteris- lakvatten, som har någon av de tics listed above. egenskaper som tagits upp ovan.
15 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel 225
Bilaga 13.17
Tests Prov The potential hazards posed by certain types De potentiella risker som vissa avfallstyper of wastes are not yet fully documented; tests innebär är ännu inte fullständigt dokumenteto define quantitatively these hazards do not rade — prov för att kvantitativt bestämma exist. Further research is necessary in order dessa risker existerar inte. Ytterligare forskto develop means to characterise potential ning är nödvändig för att utveckla metoder hazards posed to man and/or the environ- för att beskriva de potentiella risker som desment by these wastes. Standardized tests sa avfall utgör för människor och/eller milhave been derived with respect to pure subs- jön. Standardtester har framtagits för rena tances and materials. Many countries have substanser och material. Många länder har developed national tests wich can be applied utvecklat tester som tillämpas inom det egna to materials listed in Annex I, in order to landet och kan användas på ämnen upptagna decide if these materials exhibit any of the i bilaga I för att konstatera om dessa ämnen characteristics listed in this Annex. uppvisar någon av de egenskaper som uppta-
gits i denna bilaga.
Annex IV Bilaga IV
Disposal operations Metoder för slutligt omhändertagande A. Operations wich do not lead to the possi- A. Metoder som inte leder till möjligheter till bility of resource recovery, recycling, recla- resursåtervinning, materialåtervinning, åter-
mation, direct re-use or alternative uses vinning, direkt återbruk eller alternativa an-
vändningsområden. . Section A encompasses all such disposal ope- Avdelning A omfattar alla de metoder för rations which occur in practice. slutligt omhändertagande som förekommer i
praktiken. D1 Deposit into or onto land, (e.g., landfill, D1. Deponering i eller på marken (till exem-
etc.) : pel avfallsupplag) D2 Land treatment, (e.g., biodegradation of D2 Jordbehandling (till exempel biologisk
liquid or sludgy discards in soils, etc.) nedbrytning av flytande eller slammiga
utsläpp i jord, etc.) D3 Deep injection, (ce.g., injection of pum- D3 Djupinjektion, (t.ex. injektion av
pable discards into wells, salt domes or pumpbara utsläpp i brunnar, konforma-
naturally occurring repositories, etc.) de saltformationer och naturliga före-
kommande förvaringsrum) D4 Surface impoundment, (e.g., placement D4 Ytdeponering i avfallsdammar (t.ex.
of liquid or sludge discards into pits, placering av flytande eller slammigt av-
ponds or lagoons, etc.) fall i gropar, dammar eller laguner) D5 Specially engincered landfill, (e.g., pla- D5 Särskilt anordnade avfallsupplag (t.ex
cement into lined discrete cells which placering i från varandra avgränsade
are capped and isolated from one an- upplagsrum, täckta och isolerade från
other and the environment, etc.) varandra och omgivningen, etc.) D6 Relcase into a water body except seas/ D6 Dumpning i annat vattensystem än
occans hav/oceaner D7 Release into scas/oceans including sea- D7 Dumpning i hav/oceaner inklusive lag-
bed insertion ring i havsbotten D8 Biological treatment not specified else- D8 Biologisk behandling, ej upptagen någon
where in this Annex which results in annanstans i denna bilaga, som resul-
final compounds or mixtures which are terar i slutliga föreningar eller samman-
Bilaga 13.17
discarded by means of any of the oper- sättningar som kasseras med hjälp av ations in Section A någon av processerna i avdelning A D9 Physico chemical treatment not speci- D9 Fysikalisk-kemisk behandling, ej upptafied elsewhere in this Annex which re- gen någon annanstans i denna bilaga, sults in final compounds or mixtures som leder till slutliga föreningar eller which are discarded by means of any of sammansättningar som kasseras medelst the operations in Section A, (e.g., evapo- någon av processerna i avdelning A ration, drying, calcination, neutralisa- (t.ex. förgasning, torkning, kalcinering, tion, precipitation, etc.) neutralisering, fällning, etc.) D10 Incineration on land D10 Förbränning på land D11 Incineration at sea D11 Förbränning till havs D12 Permanent storage (e.g., emplacement D12 Permanent förvaring (t. ex. placering av of containers in a mine, etc.) behållare i en gruva etc.) D13 Blending or mixing prior to submission D13 Blandning innan avfallet underkastas to any of the operations in Section A någon av processerna omnämnda i avdelning A D14 Repacking prior to submission to any of D14 Ompackning innan avfallet underkastas the operations in Section A någon av processerna omnämnda i avdelning A D15 Storage pending any of the operations in D15 Lagring i avvaktan på slutligt omhän- Section A dertagande genom någon av processerna omnämnda i avdelning A.
B. Operations which may lead to resource B. Metoder som kan leda till resursåtervinrecovery, recycling, reclamation, direct re- ning, materialåtervinning, återvinning, diuse or alternative uses. rekt återbruk eller alternativa användningsområden. Section B encompasses all such operations Avdelning B omfattar alla sådana metoder with respect to materials legally defined as or för material som lagenligt definierats eller considered to be hazardous wastes and which betraktas som farligt avfall och som i annat otherwise would have been destined for ope- fall skulle ha varit bestämda för metoder rations included in Section A upptagna i avdelning A. R1 Use asa fuel (other than in direct incine- R1 Användning som bränsle (för andra änration) or other means to generate cner- damål än direkt förbränning) eller andra gy : sätt för energiutvinning R2 Solvent reclamation/regeneration R2 Återvinning av lösningsmedel/regenerering R3 Recycling/reclamation of organic subs- R3 Materialåtervinning/återvinning av ortances which are not used as solvents ganiska substanser som inte används som lösningsmedel R4 Recycling/reclamation of metals and R4 Materialåtervinning/återvinning av memetal compounds taller och metallföreningar RS Recycling/reclamation of other inorga- R35 Matcrialåtervinning/återvinning av nic materials andra inorganiska material R6 Regeneration of acids or bases R6 Regcenerering av syror eller baser R7' Recovery of components used for pollu- R7 Återvinning av beståndsdelar som antion abatement vänts för minskning av förorening
R8 Recovery. .of components from catalysts R8 Återvinning av beståndsdelar från kata-
lysatorer
Bilaga 13.17
R9 Used oil re-refining or other reuses of R9 Omraffinering av använd olja eller andpreviously used oil ra återanvändningar av tidigare använd
olja R10 Land treatment resulting in benefit to R10 Jordbehandling som resulterar i fördelar agriculture or ecological improvement för lantbruket eller ekologiska förbätt-
ringar R11 Uses of residual materials obtained R11 Användning av restmaterial som erhålfrom any of the operations numbered lits från någon av processerna R1—-R10 RI1-R10 R12 Exchange of wastes for submission to R12 Byte av avfall för behandling enligt nåany of the operations numbered R1-R11 gon av processerna R1—-R11 R13 Accummulation of material intended R13 Ackumulering av material avsedd för for any operation in Section B någon av metoderna i avdelning B.
Annex VA Bilaga V A Information to be provided on notification Information som skall ämnas i samband med
underrättelse -— - Reason for waste export -—- . Skäl för export av avfall Na . Exporter of the waste! NN . Exportör av avfallet! 3. Generator (s) of the waste and site of 3. Producent(er) av och produktionsplats generation! för avfallet! 4. Disposer of the waste and actual site of 4. Avfalls mottagare och exakt plats för disposal! slutligt omhändertagande! 5. Intended carrier (s) of the waste or their 5. Tilltänkta fraktförare av avfallet eller deagents, if known! ras ombud om de är kända! 6. Country of export of the waste Compe- 6. Exportland för avfallet tent authority? Behörig myndighet? 7. Expected countries of transit Competent 7. Tilltänkta transitländer authority? Behörig myndighet? 8. Country of import of the waste Compe- 8. Importiand för avfallet tent authority? Behörig myndighet? 9. General or single notification 9. Generell eller särskild underrättelse 10. Projected date (s) of shipment (s) and 10. Planerade datum för leverans(er) och period of time over which waste is to be tidsperiod under vilken avfallet skall exexported and proposed itinerary (inclu- porteras samt föreslagen transportväg ding point of entry and exit)? (inklusive plats för in- och utresa)? 11. Means of transport envisaged (road, rail, 11. Tilltänkta transportmedel (väg, järnväg, sea, air, inland waters) sjö, luft, inländska vattenvägar) 12. Information relating to insurance" 12. Information om försäkring” 13. Designation and physical description of 13. Beteckning och fysikalisk beskrivning av the waste including Y number and UN avfallet, inbegripet Y- och UN-nummer, number and its composition" and infor- och dess sammansättning” samt upplysmation on any special handling require- ningar om eventuella särskilda hantements including emergency provisions in ringsföreskrifter inklusive nödåtgärder i case of accidents händelse av en olycka 14. Type of packaging envisaged (eg. bulk, 14. Planerad typ av förpackning (t.ex. lös drummed, tanker) last, fat eller tanker) 15. Estimated quantity in weight/volume” 15. Uppskattad kvantitet i vikt/volym"
Bilaga 13.17
16. Process by which the waste is generated” 16. Process genom vilken avfallet genererats” 17. For wastes listed in Annex I, classifica- 17. För avfall förtecknat i bilaga I, klassificetions from Annex III: hazardous charac- ringar enligt bilaga III: egenskap som interistic, H number, and UN class nebär risk, H-nummer och UN-klass 18. Method of disposal as per Annex IV 18. Metod för slutligt omhändertagande enligt bilaga IV
19. Declaration by the generator and expor- 19. Producentens och exportörens försäk-
ter that the information is correct ringar att informationen är korrekt 20. Information transmitted (including tech- 20. Information (inklusive teknisk beskrivnical description of the plant) to the ex- ning av anläggningen) översänd från porter or generator from the disposer of mottagaren av avfallet till exportören el-
the waste upon which the latter has ler producenten, på vilken den förre
based his assessment that there was no grundar sin bedömning att det inte fanns
reason to believe that the wastes will not anledning tro att avfallet inte kommer
be managed in an environmentally att hanteras på ett miljövänligt sätt i ensound manner in accordance with the lighet med importlandets lagar och för-
laws and regulations of the country of ordningar.
import
21. Information concerning the contract be- 21. Information om kontrakt mellan expor-
tween the exporter and disposer. tör och avfalls mottagare.
Notes Anmärkningar
! Full name and address, telephone, telex or telefax ! Fullständigt namn och adress, telefon-, telex- eller number and the name, address, telephone, telex telefaxnummer samt namn på och adress, teleor telefax number of the person to be contacted. fon, telex- eller telefaxnummer till den person ? Full name and address, telephone, telex or telefax som skall kontaktas number. ? Fullständigt namn och adress, telefon-, telex- eller >In the case of a general notification covering telefaxnummer several shipments, either the expected dates of 3 När det gäller en generell underättelse som täcker each shipment or, if this is not known, the expec- flera leveranser fordras antingen beräknat datum ted frequency of the shipments will be required. för varje leverans celler, om dessa inte är kända, 4 Information to be provided on relevant insurance beräknad frekvens för leveranserna requirements and how they are met by exporter, 4 Information skall lämnas om tillämpliga bestämcarrier and disposer. melser om försäkring och hur de uppfyllts av ex- 5 The nature and the concentration of the most portör, fraktförare och avfallsmottagare hazardous components, in terms of toxicity and 5 Beskaffenheten och koncentrationen av de beother dangers presented by the waste both in ståndsdelar som innebär störst risk i fråga om handling and in relation to the proposed disposal giftighet och andra faror som avfallet utgör både i method. samband med hantering och föreslagen metod för "In the case of a general notification covering slutligt omhändertagande several shipments, both the estimated total quan- När det gäller en generell underrättelse som täcker tity and the estimated quantities for cach indivi- flera leveranser, skall både den uppskattade totala dual shipment will be required. kvantiteten och de uppskattade kvantiteterna för ? Insofar as this is necessary to assess the hazard varje särskild leverans anges. and determine the appropriateness of the propo- 7 I den mån som detta är nödvändigt för att bedösed disposal operation. ma risken och bestämma lämpligheten av den fö-
reslagna metoden för slutligt omhändertagande
[5] NN wo
Bilaga 13.17
Annex V B Bilaga V B Information to be provided on the move- Information som skall lämnas i transportdoment document kumentet 1. Exporter of the waste! 1. Exportör av avfallet! 2. Generator (s) of the waste and site of Län Producent(er) av och produktionsplats generation! för avfallet! 3. Disposer of the waste and actual site of Avfallsmottagare och exakt plats för slutdisposal! ligt omhändertagande! . Carrier (s) of the waste! or his agent (s) Fraktförare av avfallet! eller dennes (de-
ras) ombud . Subject of general or single notification Föremål för generell eller särskild under-
rättelse . The date the transboundary movement Datum då den gränsöverskridande transstarted and date (s) and signature on re- porten inleddes samt datering och underceipt by each person who takes charge of skrift av varje person som tar hand om the waste avfallet vid mottagandet av detsamma . Means of transport (road, rail, inland Transportmedel (väg, järnväg, inländska waterway, sea, air) including countries of vattenvägar, sjö, luft) samt export-, tranexport, transit and import, also point of sit- och importland ävensom platser för entry and exit where these have been inresa och utresa då dessa har bestämts designated . General description of the waste (phys- . Allmän beskrivning av avfallet (fysikaical state, proper UN shipping name and liskt tillstånd, riktig UN-leveransbeteckclass UN number, Y number and H ning och klass, UN-nummer, Y-nummer number as applicable) och H-nummer enligt vad som tillämp-
ligt) . Information on special handling require- . Information om särskilda hanteringsföments including emergency provision in reskrifter inklusive nödåtgärder i händelcase of accidents se av olyckor 10. Type and number of packages 10. Typ och antal kollin 1. Quantity in weight/volume 11. Kvantitet i vikt/volym 12. Declaration by the generator or exporter 12. Producentens eller exportörens försäkthat the information is correct ran att informationen är korrekt 13. Declaration by the generator or exporter . Försäkran av producenten eller exportöindicating no objection from the compe- ren utvisande att ingen invändning företent authorities of all States concerned ligger från behöriga myndigheter i samtwhich are Parties. liga berörda stater som är parter 14. Certification by disposer of receipt at 14. Intygande av avfallsmottagaren om motdesignated disposal facility and indica- tagande vid avsedd anläggning för sluttion of method of disposal and of the ligt omhändertagande med angivande approximate date of disposal. metod och ungefärligt datum för slutligt
omhändertagande.
! Full name and address, telephone, telex or telefax ! Fullständigt namn och adress, telefon-, telex- eller number and the name, address, telephone, telex or telefaxnummer och namn på, adress, telefon-, telefax number of the person to be contacted in case telex- eller telefaxnummer till den person som of emergency. skall kontaktas i händelse en krissituation skulle
uppstå.
Bilaga 13.17
Notes Anmärkningar The information required on the movement docu- Den i transportdokumentet erforderliga informament shall where possible be integrated in one do- tionen skall, där så är möjligt, sammanställas i ett. cument with that required under transport rules. gemensamt dokument med den information som Where this is not possible the information should fordras enligt transportreglerna. Där detta inte är complement rather than duplicate that required un- möjligt, bör informationen komplettera snarare än der the transport rules. The movement document upprepa de upplysningar som fordras enligt transshall carry instructions as to who is to provide portreglerna. Transportdokumentet skall innehålla information and fill-out any form. instruktioner beträffande vem som skall ämna in-
formation och fylla i varje formulär.
Annex VI Bilaga VI
Arbitration Skiljedom
Article I Artikel I Unless the agreement referred to in Article 20 Såvida inte annat föreskrivs i den överensof the Convention provides otherwise, the kommelse som omnämns i artikel 20 av denarbitration procedure shall be conducted in na konvention, skall skiljedomsförfarandet accordance with Articles 2 to 10 below. ske i enlighet med artiklarna 2— 10 nedan.
Article 2 Artikel 2 The claimant party shall notify the Secretar- Kärandeparten skall meddela sekretariatet iat that the parties have agreed to submit the att parterna är överens om att hänskjuta tvisdispute to arbitration pursuant to paragraph ten till skiljedom enligt punkt 2 eller 3 i arti- 2 or paragraph 3 of Article 20 and include, in kel 20 och speciellt inkludera de artiklar i particular, the Articles of the Convention the konventionen, vars tolkning eller tillämpning interpretation or application of which are at är omstridd. Sekretariatet skall vidarebefordissue. The Secretariat shall forward the infor- ra den sålunda erhållna informationen till mation thus received to all Parties to the alla parter i konventionen. Convention.
Article 3 Artikel 3 The arbitral tribunal shall consist of three Skiljedomstolen skall bestå av tre ledamöter. members. Each of the Parties to the dispute Vardera parten i tvisten skall utnämna en shall appoint an arbitrator, and the two arbi- skiljedomare och de två sålunda utnämnda trators so appointed shall designate by com- skiljedomarna skall gemensamt utse den mon agreement the third arbitrator, who tredje, som skall vara domstolens ordföranshall be the chairman of the tribunal. The de. Den senare skall inte vara undersåte till latter shall not be a national of one of the någon av parterna i tvisten, inte heller vara parties to the dispute, nor have his usual permanent bosatt inom någon av dessa parplace of residence in the territory of one of ters territorier, ej heller vara anställd av nåthese parties, nor be employed by any of gon av dem eller ha befattat sig med målet i them, nor have dealt with the case in any någon annan egenskap. other capacity.
Article 4 Artikel 4 I. Ifthe chairman of the arbitral tribunal has I: Om skiljedomstolens ordförande inte utnot been designated within two months of the setts inom två månader efter utnämnandet appointment of the second arbitrator, the av den andre skiljedomaren, skall Förenta
Bilaga 13.17
Secretary-General of the United Nations Nationernas generalsekreterare på endera shall, at the request of either party, designate partens begäran utse honom inom ytterligare him within a further two months period. en tvåmånadersperiod. 2. If one of the parties to the dispute does 2. Om en av parterna i tvisten inte utnot appoint an arbitrator within two months nämner cen skiljedomare inom två månader of the receipt of the request, the other party efter mottagandet av anmodan, kan den andmay inform the Secretary-General of the ra parten underrätta Förenta Nationernas ge- United Nations who shall designate the neralsekretcrare, som skall utse skiljedomstochairman of the arbitral tribunal within a lens ordförande inom ytterligare en tvåmånafurther two moths” period. Upon designa- dersperiod. Efter utnämningen skall skiljetion, the chairman of the arbitral tribunal domstolens ordförande anmoda den part shall request the party which has not appoint- som inte utnämnt någon skiljedomare att ed an arbitrator to do so within two moths. göra detta inom två månader. Efter utgången After such period, he shall inform the Secre- av denna period skall han underrätta Förenta tary-General of the United Nations, who Nationernas generalsekreterare, som skall shall make this appointment within a further verkställa utnämningen inom ytterligare en two months" period. tvåmånadersperiod.
Article 5 Artikel 5 1. The arbitral tribunal shall render its deci- I. Skiljedomstolen skall meddela sitt beslut i sion in accordance with international law enlighet med internationell rätt och bestämand in accordance with the provisions of this melserna i denna konvention. Convention. 2. Any arbitral tribunal constituted under 2. En skiljedomstol tillsatt enligt bestämthe provision of this Annex shall draw up its melserna i denna bilaga skall själv utarbeta own rules of procedure. sin rättegångsordning.
Article 6 Artikel 6 1. The decisions of the arbitral tribunal both I. Skiljedomstolens beslut både vad gäller on procedure and on substance, shall be ta- processordning och innehåll skall fattas med ken by majority vote of its members. enkel majoritet bland ledamöterna. 2. The tribunal may take all appropriate me- 2. Domstolen kan vidta alla lämpliga åtasures in order to establish the facts. It may, gärder för att fastställa fakta. Den kan, på at the request of one of the parties, recom- begäran av endera parten, rekommendera mend essential interim measures of protec- nödvändiga intermistiska skyddsåtgärder. tion. 3. The parties to the dispute shall provide all 3. Parterna i tvisten skall ställa allt materifacilities necessary for the effective conduct al till förfogande som är nödvändigt för ett of the proceedings. effektivt genomförande av förhandlingarna. 4. The absence or default of a party in the 4. Utevaro eller försummad inställelse av dispute shall not constitute an impediment to part i tvisten skall inte utgöra hinder för förthe proceedings. handlingarna.
Article 7 Artikel 7 The tribunal may hear and determine coun- Domstolen kan höra och avgöra genkäromål ter-claims arising directly out of the subject- som härrör direkt från tvisteföremålet. matter of the dispute.
Bilaga 13.17
Article 8 Artikel 8 Unless the arbitral tribunal determines other- Såvida inte skiljedomstolen beslutar annat på wise because of the particular circumstances grund av målets speciella omständigheter, of the case, the expenses of the tribunal, in- skall kostnaderna för domstolen, inklusive cluding the remuneration of its members, ersättningen till dess ledamöter, till lika delar shall be borne by the parties to the dispute in bäras av parterna i tvisten. Domstolen skall equal shares. The tribunal shall keep a record föra bok över alla sina utgifter och tillställa of all its expenses, and shall furnish a final parterna slutredovisning över dessa. statement thereof to the parties.
Article 9 Artikel 9 Any Party that has an interest of a legal natu- Varje part som har intressen av rättslig natur re in the subject-matter of the dispute which i tvisteföremålet, vilka kan påverkas av bemay be affected by the decision in the case, slutet i målet, kan intervenera i förhandlingmay intervene in the proceedings with the arna med domstolens samtycke. consent of the tribunal.
Article 10 Artikel 10 1. The tribunal shall render its award within 1. Domstolen skall meddela sin dom inom five months of the date on which it is estab- fem månader från det datum då den fastlished unless it finds it necessary to extend ställs, såvida den inte finner det nödvändigt the time-limit for period which should not att flytta fram tidsgränsen, vilket inte bör ske exceed five months. med mer än fem månader. 2. The award of the arbitral tribunal shall be 2. Skiljedomstolens utslag bör åtföljas av accompanied by a statement of reasons. It en redogörelse för domskälen. Den skall vara shall be final and binding upon the parties to slutgiltig och bindande för parterna i tvisten. the dispute. 3. Any dispute which may arise between the 3. Varje tvist som uppstår mellan parterna parties concerning the interpretation or ex- beträffande tolkning eller verkställighet av ecution of the award may be submitted by domen kan av någondera parten hänskjutas either party to the arbitral tribunal which till den skiljedomstol som avkunnade domade the award or, if the latter cannot be men, eller om denna inte kan bemyndigas seized thereof, to another tribunal constitu- därmed, till en annan domstol tillsatt för detted for this purpose in the same manner as ta ändamål på samma sätt som den första. the first.
(SOU 1988:32) Läge för vindkraft Bilaga 14.1
I betänkandet behandlas förutsättningarna för och konsekvenserna av lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land och till havs.
Den energipolitiska bakgrunden, vindkraftens möjliga roll i det svenska elsystemet samt vindkraftsutredningens uppgift i relation till annat utvecklingsarbete inom vindkraftsområdet behandlas. En så långt gående behandling av lokaliseringsfrågor m. m. som förutsatts i direktiven (dir. 1985:42) har utredningen bedömt ännu inte vara möjlig. Detta gäller enligt utredningen framför allt i fråga om landlokalisering. Avgörande härvidlag har varit:
e att det behövs ökade kunskaper om konsekvenserna av en vindkraftsut-
byggnad, vilka bara kan erhållas genom en faktisk utbyggnad av stora
kraftverk i grupp, e att den tekniska utvecklingen m. m. inom de samhällssektorer som i dag
står i konflikt med vindkraftsutbyggnad kan leda till förutsättningar för ökad anpassning och minskade konflikter,
e att de konflikter som är förknippade med en stor vindkraftsutbyggnad
bör ställas i relation till de konsekvenser en elproduktion grundad på
fossila bränslen eller vattenkraft skulle medföra, e att en kommunal förankring av de tänkbara områdena för en vindkrafts-
utbyggnad måste hanteras i en regelrätt planeringsprocess.
En översikt av de tekniska förutsättningarna lämnas i utredningen. Avgörande för om stora vindkraftverk kommer till stånd blir den tekniska utvecklingen och vindkraftens ekonomi. Elproduktion och elöverföring i samband med vindkraftverk i grupp behandlas. Frågor om sysselsättning, drift och underhåll beskrivs och i ett avslutande avsnitt tas de tekniska miljökonsekvenserna upp. Vindkraftverkens bullerproblem och möjlighe-
terna att begränsa dem behandlas liksom säkerhetsmässiga aspekter och
risken för störningar på bl.a. TV-mottagning, radio och radar.
Enligt utredningen kommer vindkraftverk i grupper att ha en genomgripande påverkan på landskapsbilden. Utredningen belyser detta bl. a. med vissa fotomontage. De viktigaste naturgivna lokaliseringsförutsättningarna såsom vind-, mark-, djup- och bottenförhållanden redovisas. För att ett område skall vara av intresse för energiproduktion behöver energiinnehållet i vinden ha ett årsmedelvärde av minst 4 MWh/m? och år. För landområden har utredningen bedömt 5 MWh/m? och år eller mer som goda vindförhållanden. Till havs har motsvarande gräns dragits vid 6 MWh/m? och år.
Till havs är djupförhållandena avgörande vid val av lokaliseringsområden. Relativt jämna bottnar på mellan 6 och 30 m djup är mest lämpliga. Vindförhållanden och djupförhållanden är de lokaliseringskriterier som ligger till grund för avgränsningen av de områden inom vilka vindkraftsutbyggnad över huvud taget bör övervägas. Dessa områden har utredningen benämnt bruttoområden.
Utredningen behandlar vidare vindkraften och bebyggelsen. Vindkraftverken orsakar bl. a. buller, som kan vara störande. Det finns också 234
skyddsavstånd mellan ett vindkraftverk och närmaste bebyggelse. Utred- — Bilaga 14.1 ningen har i lokaliseringsstudierna arbetat med två skyddsavstånd till bebyggelse nämligen 300 m och 500 m. Bruttoområdena på land reduceras genom hänsyn till den befintliga bebyggelsen till vad utredningen benämnt nettoområden. Dessa skulle teoretiskt kunna rymma vindkraftverk för en energiproduktion om 70 resp. 35 TWh/år vid 300 resp. 500 m skyddsavstånd.
Valet av skyddsavstånd till bebyggelse påverkar alltså i hög grad den tillgängliga arealen. Ökas skyddsavståndet från 300 m till 500 m minskar den tillgängliga arealen på land med hälften. Enligt utredningens bedömning är en förutsättning för vindkraftens framtida utbyggnad i stor skala på land att bl. a. bullernivån blir acceptabel på ett skyddsavstånd till bebyggelse på 300 m. Med hänsyn till den osäkerhet avseende störningar från buller som råder, har utredningen bedömt att 500 m skyddsavstånd till bebyggelse bör tillämpas i ett inledningsskede.
I arbetet har hushållningsaspekterna enligt naturresurslagen haft stor betydelse. Många mark- och vattenanvändningsintressen kommer att beröras vid en vindkraftsutbyggnad. En genomgång görs av de intressen som i första hand konkurrerar om användning av mark och vatten med en vindkraftsutbyggnad. Det är naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, försvar, flyg, sjöfart och fiske. Övriga motstående intressen är jordbruk, telekommunikationer, vägar, järnvägar och råvaruutvinning.
Utredningen redovisar bedömningar och förslag till fortsatta handlingslinjer för vindkraftens utbyggnad, bl.a. var en utbyggnad i första hand bör komma till stånd. Det gäller 37 områden på land och 17 till havs. Energiproduktionen i dessa områden blir på land, om de tas i anspråk i sin helhet, 2,9 TWh/år (ca 490 vindkraftverk) med 500 m skyddsavstånd till bebyggelse och 6,7 TWh/år (ca I 150 vindkraftverk) med 300 m skyddsavstånd. Motsvarande energiproduktion i de 17 områdena till havs är 22,5 TWh/år (ca 2 740 vindkraftverk). De områden för en vindkraftsutbyggnad som utredningen bedömt lämpliga utgör en mycket liten andel av de potentiellt möjliga områdena, främst på land, men även till havs.
Konsekvenser för motstående intressen av en utbyggnad av de ovan nämnda områdena behandlas, liksom den möjliga exploateringsgraden inom dem. Även om det är tekniskt möjligt att placera ett visst maximalt antal aggregat i ett område, har utredningen bedömt att man i praktiken måste reducera antalet aggregat bl.a. med hänsyn till lokala intressen. Denna reduktion har bedömts bli större för landområden än till havs. Enligt utredningens bedömning bör den möjliga exploateringsgraden på land kunna ligga mellan den teoretiska utbyggnadsnivån och 5096 av densamma, medan reduktionen till havs bör kunna begränsas till högst 2596.
Det behövs enligt utredningen ytterligare kunskaper om olika konsekvenser av en vindkraftsutbyggnad i stor skala. Det gäller särskilt konsekvenser av grupper av vindkraftverk. Utredningen har därför föreslagit tre områden på land och tre till havs, som lämpliga för försöksgruppstationer.
På land bör Näsudden på Gotland, den s.k. Gipsön i Landskrona och Ringhals på Väröhalvön i första hand övervägas som platser för sådana = Bilaga 14.1 försöksgrupper. Till havs föreslås området utanför Näsudden på Gotland, Hanöbanken i Blekinge och Klåback utanför Väröhalvön i Halland.
De områden som bedömts ligga närmast till att bygga ut på land efter försöksgrupperna har redovisats som en introduktionsfas. Den sammanlagda teoretiska utbyggnadsnivån inom dessa områden skulle bli 1,3 TWh/år.
Utredningen behandlar vidare möjligheterna och vissa konsekvenser av att på kortare resp. på längre sikt fullt ut nå den i direktiven angivna årsproduktionen 10 TWh/år på land och ge ytterligare marginaler för att uppnå 20 TWh/år eller mer till havs. En jämförelse görs mellan land och hav. Utredningen bedömer att det med hänsyn till motstående intressen och konsekvenser för närboende finns större förutsättningar att förverkliga en stor vindkraftsutbyggnad till havs än på land. En avvägning och anpassning måste dock ske mellan fiskenäringens intressen och en omfattande vindkraftsutbyggnad till havs.
Utöver en länsvis genomgång lämnar utredningen en mer detaljerad beskrivning av varje enskilt område.
I redovisningen om planering och säkerställande ges bl. a. en översikt av de rättsliga frågor som kan uppkomma vid en etablering av större vindkraftsprojekt. Vissa förslag till ändringar av gällande regler diskuteras också.
Utredningen lämnar avslutningsvis förslag om fortsatt kunskapsuppbyggnad rörande lokaliseringsfrågor bl.a. i samband med att försöksgruppstationer byggs. Förslag till fortsatt kunskapsuppbyggnad lämnas angående buller, telestörningar, säkerhetsaspekter, kollisionsrisker för flyg och sjöfart, påverkan på fågel, fisk och fiske.
I bilagor till betänkandet redovisas, förutom vissa inhämtade remissynpunkter och områdesvisa kommentarer, även en mer ingående genomgång av de rättsliga frågorna och försvarets synpunkter på konsekvenserna av en vindkraftsutbyggnad i stor skala.
En del av det material som legat till grund för utredningens bedömningar har samlats i en särskild serie av underlagsmaterial. I denna serie ingår sex rapporter. Av dessa behandlar Nr 1: Vindarna över Sverige, Nr 2: Vindkraft till havs — teknik och utvecklingsläge, Nr 3: Vindkraft — Telestörningar, Nr 4: Vindkraft — Buller, nr 5: Vindkraften i landskapet och Nr 6: Vindkraft — Fåglar.
betänkandet (SOU 1988: 32) Läge för vindkraft Bilaga 14.2
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöverdomstolen Svea Hovrätt, vattendomstolen Stockholms tingsrätt, vattendomstolen Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen Växjö tingsrätt, överbefälhavaren, försvarets materielverk, försvarets radioanstalt, försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, socialstyrelsen, televerket, vägverket, sjöfartsverket, Sveriges metcorlogiska och hydrologiska institut, luftfartsverket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museér, universitetsoch högskoleämbetet (som bifogat yttranden från universiteten i Göteborg, Lund och Uppsala samt tekniska högskolan i Stockholm) lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, plan- och bostadsverket, generaltullstyrelsen, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, statens energiverk, statens vattenfallsverk, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus och Gävleborgs län, forskningsrådsnämnden, energiforskningsnämnden, Landstingsförbundet, regionplanekontoret Stockholms läns landsting, Svenska kommunförbundet, Nordvästra Skånes kommunalförbund, Sydvästra Skånes kommunalförbund, följande kommuner: Tierps,
Älvkarleby, Oxelösunds, Ödeshögs, Borgholms, Mörbylånga, Oskars-
hamns, Torsås, Gotlands, Karlshamns, Karlskrona, Ronneby, Sölvesborgs, Bromölla, Kristianstads, Simrishamns, Tommelilla, Åstorps, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Skurups, Svalövs, Trelleborgs, Ystads, Falkenbergs, Halmstads, Kungsbacka, Laholms, Varbergs, Kungälvs, Orusts, Tanums, Tjörns, Öckerö och Gävle, Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges Turistråd, Sveriges redareförening, Sveriges fiskares riksförbund, Friluftsfrämjandet, Lantbrukarnas Riksförbund, Sydkraft Aktiebolag, KRAFTSAM, Svenska kraftverksföreningen, Föreningen för Sveriges energirådgivare, Svenska elverksföreningen, Riksförbundet energileverantörerna, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges ornitologiska förening, Folkkampanjen mot kärnkraft, Landsorganisationen i Sverige, Centralorganisationen SA- CO/SR, Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Vidare har skrivelser kommit in från Skånes naturvårdsförbund, Ölands ornitologiska förening och Rubert Siemerling.
miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder Bilaga 15.1
Historiskt sctt har det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten både nationellt och internationellt varit inriktat på att minska vattenföroreningar förorsakade av utsläpp av olja och andra miljöfarliga ämnen. Det nu redovisade arbetet har ett betydligt bredare anslag och innebär samtidigt att man i många fall ger sig in på helt nya problemområden.
Sålunda har sjöfartens luftföroreningar av olika slag utgjort en betydelsefull del av arbetet, liksom andra föroreningsområden, som tidigare inte uppmärksammats i någon högre grad när det gäller sjöfarten.
I samverkan mellan sjöfartsverket, SNV, Sveriges Redareförening och transportforskningsberedningen (TFB), har ett projekt initierats för att kartlägga den del av sjöfartens miljöpåverkan som bedömdes vara minst känd, men likväl av betydelse, nämligen rökgasemissioner. Vissa resultat av detta projekt redovisas integrerat i den fullständiga underlagsrapporten under resp. områdesrubrik.
Det samlade arbetet har lett till ett mycket omfattande och brett underlagsmaterial, som bedöms vara av värde för olika intressenter.
Tyngdpunkten i redovisningen till regeringen utgör emellertid den sammanfattning som utarbetats. Detta för att möjliggöra en rimlig överblick över detta stora och komplicerade ämnesområde. Sammanfattningen redovisar en kortfattad bakgrund och beskrivning av resp. område åtföljd av de förslag till åtgärder som sjöfartsverket lägger fram.
miljön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete och Bilaga 15.2
banverkets rapport Program för miljövänligare tågtrafik
SJ:s och banverkets utgångspunkt är att miljöproblem skall förebyggas — inte åtgärdas i efterhand, dvs. ”Tänk efter före”. Målsättningen i miljöfrågorna skall vara så generell, genomarbetad och förutseende att den inte behöver förändras eller uppdateras för varje nytt myndighetskrav eller lagändring. För att nå detta mål skall miljökonsckvensbeskrivningar göras vid ny projektering av spårsystem och miljökvalitetskrav/-kriterier bör upprättas och nyttjas vid upphandling av produkter.
För de befintliga miljöproblemen inom järnvägssektorn bör åtgärdsprogram upprättas. Järnvägens miljöproblem är följande:
:— CFC/freoner Freoner återvinns med särskild pumputrustning. Freonläckage kan minskas genom att utrustningen ses över och förbättras eller att nya köldmedier tas i bruk. Freonhaltiga material kommer ej att inköpas.
— PCB Inga inköp av produkter som innehåller PCB. Sanering har genomförts av de lok som visade sig ha PCB så förhoppningsvis slipper SJ PCB-problemet.
— Kadmium Färg — Kadmiumhaltiga färger ersätts med färger utan kadmium.
Skyddsåtgärder tas vid underhållsarbeten. Batterier — Kontroller görs för att kontrollera att insamling av batterier-
na verkligen sker på tillfredsställande sätt. Upphandlings-
krav och kriterier för dessa kommer att ställas så att tungme-
talisnåla eller helt tungmetallfria batterier kommer att före-
dras framför traditionella.
— Buller Bullerreduccrande åtgärder har vidtagits och kommer att vidtas i framtiden. Detta gäller gamla fordon och vid inköp av nya fordon men även vid nybyggnad av banor.
— Vibrationer Vibrationspolicy upprättas för störningar från spårbunden trafik. 239
— Träimpregnering
Bilaga 15.2 Gamla impregneringsplatser skall saneras. Man skall försöka koncentrera verksamheten till en enda anläggning (Nässjö). De nya tekniska lösningarna skall följas för att finna ev. miljövänligare alternativ till kreosot.
— Vegetationsbekämpning Besprutningen är nödvändig. I väntan på en alternativ metod kan förebyggande åtgärder vidtas, som leder till att besprutningsbehovet minskar (användande av makadam), men även preparatförbättrande åtgärder, som leder till att nya, miljömässigt bättre bekämpningsmedel utnyttjas.
— Asbest Ett heltäckande saneringsprogram har antagits. Inga asbesthaltiga produkter kommer att upphandlas.
— Farligt gods Förbättring av banorna genom ny- och ombyggnad.
vägar och trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och Bilaga 15.3 väg projektering
— En samlad nationell och regional infrastrukturplanering utvecklas ytter-
ligare. Det innebär att en vision av ett framtida miljöanpassat transportsystem utvecklas.
— Nationella, regionala och lokala miljömål formuleras och görs mer
operativa och styrande. De trafik- och miljöpolitiska målen bör i inriktningsplaneringen brytas ned i väghållningsmål vilka ska styra åtgärdsplaneringen. De nationella väghållningsmålen och inriktningarna skall vara styrande för de regionala målen och transportvisionerna. Konkreta och mätbara mål är en förutsättning för konsekvensbeskrivningar och uppföljning av måluppfyllelse.
— Kraven på miljöhänsyn tidigt i vägprojekteringen formaliseras. Vägver-
ket föreslår vidare att en förstudie alltid görs innan projekteringen startar. I denna ingår en miljökonsekvensbeskrivning (MKB).
— Även kommunala översikts- och detaljplaner ska innefatta konsekvens-
beskrivningar avseende trafik och miljö.
Vägverket föreslår att regeringen genomför följande förändringar i förordningen om riksvägplan och planen för länstrafikanläggningar (SFS 1988:1015). — I flerårsplanen får endast redovisas vägbyggnadsföretag som genomgått
en förstudie, vilken ska innefatta en MKB. — För flerårsplanens första tre år ska vägbyggnadsföretagen ha genomgått
en förprojektering i den mån förstudien anger att sådan erfordras. I denna ska en MKB redovisas.
— Vägverket ges mandat att i samråd med Svenska kommunförbundet
närmare föreskriva om MKB i olika projekteringsskeden.
Många vägobjekt som genomförs gagnar en god lokal miljö. Det gäller förbifarter, miljöprioriterade genomfarter, ringvägar, infarts- och terminalparkeringar, terminaler, gång- och cykelvägar, utbyte av signalanläggningar, bullerskyddsåtgärder och estetisk upprustning av belastade tätortsmiljöer. Det totala behovet på statliga vägar av investeringar i infrastruktur har i en inventering gjord av vägverket visat sig vara omkring 125 miljarder kronor.
Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering Uppföljningen visar att MKB liksom övrig miljöhänsyn i vägplaneringen och vägprojekteringen successivt blir allt bättre. När det gäller vägprojekteringen bör perioden mellan år 1987 och år 1989 betraktas som en övergångsperiod. Även om arbetsplanerna har innehållit en MKB var många av objekten redan projekterade när kraven på MKB infördes.
För ökad miljöhänsyn vid utformning av vägnät och vägar är det nödvändigt att miljöhänsyn ingår som en integrerad del i både vägplanering och vägprojektering. Genom att miljön behandlas i planeringsskedet kan 241
16 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
regionala mål, på ett bättre sätt än i dag, komma med i planeringen. Bilaga 15.3 Detaljprojekteringen kan därmed begränsas till utformnings- och skyddsfrågor.
Mot bakgrund av resultat av de analyser, som gjorts i utredningen, kommer vägverket att vidareutveckla kompetensen i hela organiationen samt utveckla de planerings- och projekteringshjälpmedel som erfordras. Dessutom föreslår vägverket vissa förändringar i de regler som styr planerings- och projekteringsarbetet.
Målsättningen är att bättre samordna och utveckla de två beslutsprocesserna så att miljöhänsyn, miljökonsekvensbeskrivning och medverkan av myndigheter och allmänheten ingår i olika skeden och beslut på olika nivåer i vägplaneringsprocessen.
miljön Bilaga 15.4
Luftfartsverkets mål beträffande avgasemissionerna är att den civila flyg-
trafikens utsläpp av kväveoxider och koldioxid år 2010 inte är större än år -
1990.
— Internationellt arbete Målet är att genom internationell påverkan bl. a. påskynda utvecklingen av miljömässigt bättre anpassade motorer.
För att samordna de svenska internationella aktiviteterna i denna och andra frågor skall en samrådsgrupp under LFV:s ledning bildas med representanter för berörda departement och SNV samt observatörer från flygoperatörerna.
— Koldioxidavgift Om den planerade koldioxidskatten införs bör den endast gälla fossila bränslen och kopplas till bränslepriset. Sverige bör i sådant fall emellertid arbeta för att koldioxidavgifter införs internationellt innan ett ensidigt svenskt beslut fattas.
— Avgasskatter och avgasrelaterade landningsavgifter Landningavgifter som är differentierade efter avgasutsläpp (och buller) bör införas. Dessa skall gälla både inrikes och utrikes trafik och ersätta den nuvarande avgasskatten på inrikesflyget.
— Buller: Sänkta landningsavgifter för tysta flygplan För flygplan certifierade efter ICAO:s kapitel 2-bestämmelser skall lägre landningsavgifter tillämpas än för mer bullrande plan.
— Åtgärder vid flygplatser
Genom överenskommelser mellan flygplatshållare och kommuner om markanvändningsplanering vid flygplatser, som t. ex. förbud mot bebyggelse i bullerutsatta områden, genom att använda bullerreducerande flygprocedurer och justera ut- och inflygningsvägarna skall miljöpåverkan minskas.
Vattenföroreningarna skall minskas genom att de ämnen som används vid flygplans- och banavisning, brandövningar och övrig flygplansverksamhet tas till vara.
Luftfartsverket föreslår slutligen att ett sanktionssystem införs för flygbolags överträdelser av t. ex. bullervillkor eller påbjudna flygvägar.
rapport Ett miljöanpassat transportsystem Bilaga 15.5
Denna kortfattade sammanfattning sker i form av kommenterade tabeller. En mer fullständig sammanfattning finns i rapporten från projektet.
Syftet med projektet är att bedöma hur stora luftföroreningar transportsektorn kommer att stå för fram till år 2015 om inga ytterligare åtgärder
vidtas samt att diskutera möjliga ytterligare åtgärder.
Beräkningar visar att vägtrafikens utsläpp av bl. a. kväveoxider kommer
att sjunka väsentligt. Utsläppen från luft- och sjöfart kan däremot väntas öka om inga ytterligare åtgärder vidtas. Beräkningarna indikerar att trans-
portsektorn som helhet inte kommer att uppnå en 30-procentig reduktion
av kväveoxidutsläppen, i enlighet med den generella målsättningen.
TRANSPORTSEKTORNS KVAVEOX I DUTSLAPP
250000
240000 HH
SUMMA
220000 +H
200000 4
VAGTRAF IK
180000 +
160000 —
140000 HH 5 120000 4
100900 dd
Bonoo dd
&OD0D I
40000 I po SJÖFART
20000 4 LUFTFART —3
0 T T T T T T
1980 1990 2000 2010 Figur 3. Transportsektorns kväveoxidutsläpp 1980 till 2015. Beräkningarna avser utsläpp givet de beslut som hitills fattats om emissionskrav på fordon samt trafikutveckling enligt Transportrådets basprognos.
Vägtrafikens utsläpp av kolväten och kolmonoxid minskar särskilt kraf-
tigt. Behovet av ytterligare åtgärder för att begränsa dessa utsläpp framstår som mindre angeläget. Koldioxidutsläppen påverkas däremot inte av den förbättrade avgasreningen. Dessa utsläppen växer istället, trots att anta-
ganden görs om en spontan energieffektivisering av fordonsflottan. Koldioxidutsläppen ökar särskilt snabbt för luftfarten.
KOLD 1OX I DUTSLAPP
24000 . FRÅN OLIKA TRAFIKSLAG, 1980 2 201 2015 Bilaga 15.5 |
22000 4 a
20000 4
18000 I AGTRAF IK
[2] x 16000 J eo 5 2 14000 d M & 12000 4 5 3 40000 E 7 3 8000 e
6000 7
4000 +
LUFTFART
2000 - SJÖFART
[ud T T T T Li Li
41980 4990 2000 2010 Figur 7. Koldioxidutsläpp från olika trafikslag 1980 till 2015, enligt basalternativet. Beräkningen av luftfartens utsläpp avserendast en del av perioden.
I rapporten konstateras att det råder betydande osäkerheter om den faktiska utsläppsutvecklingen. Ekonomisk tillväxt (som avsevärt påverkar trafiktillväxten) och framtida fordons faktiska emissionsprestanda nämns som kritiska faktorer. För att illustrera de tekniska åtgärdsmöjligheterna inom vägtrafiken analyseras två teknikalternativ; ett som förutsätter en satsning på reningsteknik (i nivå med USA-kraven) och fortsatt användning av bensin och diesel ("konventionella bränslen”) samt ett som förutsätter en mer omfattande satsning på utvecklad fordonsteknik och på alternativa drivmedel C alternativa drivmedel”). Beräkningarna visar att emissionerna av kväveoxider på detta sätt kan begränsas väsentligt.
50000 : VID BASUTBUO OCH OLIKA TEKNIKNIVÅER Bilaga 15.5 i .
s0000 3
—Q
40000 —
z 30 &-MÅL M ö 30000 3 2
50 §-MåL
20000 d
10000 3
90 &MÅL
0 T Lä T T T T
1980 1990 2000 2010
D DAGENS TEKN IKKRAV + BASTA TEKNIK Figur 15. Kväveoxidutsläpp från lastbilstrafik 1980 till 2015 enligt basalternativet (”dagens teknikkrav”) samt vid tekniksatsning med konventionella bränslen (”bästa teknik”), jämfört med skilda miljömål.
Koldioxidutsläppen påverkas i princip inte av en tekniksatsning enligt alternativet ”konventionella bränslen”. Vid en satsning på ”alternativa drivmedel” minskar de däremot kraftigt. Jämfört med den spontana utvecklingen blir de ca 60 procent lägre år 2015, vilket motsvarar utsläpp som är ca 45 procent lägre än de var år 1987/88.
Avgifter på miljöstörande transporter I rapporten presenteras två avgiftsalternativ. Det förstnämnda följer ett förslag från MIA och omfattar även förändringar i enlighet med KIS och RINK, bl.a. moms på resande vilket antogs höja priserna för kollektivt resande med 20 procent. Priserna för bilresande antogs till år 2000 stiga med 17 procent för privatresande och med 31 procent för tjänsteresande. I ett mer miljöinriktat avgiftsalternativ förutsätts priserna för biltrafik stiga med ytterligare 30 procent.
Dessa beräkningar visar att kväveoxidutsläppen år 2015 vid alternativet MIA blir ca 90000 ton och vid det mer miljöinriktade avgiftsalternativet blir ca 85 000 ton. Detta att jämföra med basalternativets 95 000 ton.
En avsevärd begränsning i de här beräkningarna av miljöavgifternas effekter är att endast s. k. statiska effekter behandlas, dvs. effekter till följd av minskad trafik. Däremot behandlas inte de dynamiska effekterna, dvs. effekter till följd av att fordonsparkens miljöegenskaper förbättras.
Utbyggnad av kollektivtrafik m. m, I rapporten illustreras också hur transportmönstren och därmed även transportsektorns utsläpp av luftföroreningar kan påverkas av bl. a. inves- 246
der som har diskutcrats och var för sig bedömts som rimliga har inklude- Bilaga 15.5 rats, De har genomgående dimensionerats relativt kraftigt. Alternativet innebär förbättringar avseende kväveoxid- såväl som kol-
dioxidsynpunkt. Påverkan på transportsektons koldioxidutsläpp illustre-
ras nedan.
TRANSPORTSEKTORNS KOLDIOX IDUTSLAPP
JÄMFÖRT MED OLIKA MÅLNIVÅER 22000
20! BOD 7 BASAL TERNAT I 18000 I
RIKSDAGENS MÅL
16000 dd JÖJTBUD 14000
KOLDIOXID 12000 3— 30 & MÅL
TON 10000 4-
BO00 = ALTERNATIVA DRIVMEDEL « . 1000-TALS
6009 —
4000 A
2000 3 85 Mål
0 T T F Li T T
1980 1990 2000 2010
Figur 20. Koldioxid från vägtrafik 1980 till 2015 vid skilda beräkningsahernativ, | jämfört med olika miljömål. För 2015 återges också utsläpp vid satsning på ny teknik och alternativa drivmedel
Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes =: Prop. 1990/91:90 tillfälle yttra sig över sjöfartsverkets rapport Sjöfartens Bilaga 15.6 miljöeffekter — en inventering med förslag till åtgärder, statens järnvägars rapport Järnvägen och miljön — Strategi och åtgärder för SJs miljöarbete, banverkets rapport Program för miljövänligare tågtrafik, vägverkets rapporter Miljövänligare vägar och trafik och Ökad miljöhänsyn i vägplanering och väg projektering, luftfartsverket rapport Flyget och miljön samt transportforskningsberedningens rapport Ett miljöanpassat transportsystem
Anmodades avge yttrande:
1. Socialstyrelsen 2. Televerket 3. Statens Järnvägar 4. Vägverket 5. Trafiksäkerhetsverket 6. Transportforskningsberedningen 7. Sjöfartsverket 8. Sveriges meteologiska och hydrologiska institut 9. Luftfartsverket
10. Statens väg- och trafikinstitut 11. Transportrådet 12. Banverket 13. Riksskatteverket 14. Lantbruksstyrelsen 15. Skogsstyrelsen 16. Statens energiverk 17. Statens vattenfallsverk 18. Statens naturvårdsverk 19. Koncessionsnämnden för miljöskydd 20. Boverket 21. Lantmäteriverket 22. Statens industriverk 23. Statskontoret 24. Riksrevisionsverket 25. Näringsfrihetsombudsmannen 26. Konsumentverket 27. Hovrätten över Skåne och Blekinge 28. Länsstyrelsen i Stockholms län - 29. Länsstyrelsen i Malmöhus län 30. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
31. Länsstyrelsen i Östergötlands län
32. Länsstyrelsen i Kopparbergs län 33. Länsstyrelsen i Västerbottens län
Bereddes tillfälle att avge yttrande 34. Göteborgs kommun 35. Stockholms stad 36. Sundsvalls kommun 37. ABB Sverige 38. Bilindustriföreningen 39. Centralorganisationen SACO/SR 40. Fältbiologerna 248
. Greenpeace . Kommerskollegium Bilaga 15.6 . Kungliga Automobilklubben . Landsorganisationen (LO) . Landstingsförbundet . Lantbruksstyrelsen . Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) . Linjeflyg . Miljöförbundet . Motormännens Riksförbund . OK-Bilisterna . SAAB-SCANIA AB . Svenska Arbetsgivareföreningen . Svenska Busstrafikförbundet . Svenska Kommunförbundet . Svenska Lokaltrafikföreningen . Svenska naturskyddsföreningen . Svenska vägföreningen . Svenska Taxiförbundet
. Svenska Åkeriförbundet
. Svenska Transportarbetareförbundet . AB Svensk Bilprovning . Sveriges Industriförbund . Sveriges Redareförening . Tjänstemännens Centralorganisation . Universitetet i Linköping . Universitets- och Högskoleämbetet . Volvo
slutbetänkande (SOU 1990: 16) Storstadstrafik 5 Bilaga 15.7
— Ett samlat underlag
Slutsatsen av STORK:s analyser är att trafik- och miljöproblemen i storstäderna måste bekämpas genom ett stort antal samverkande åtgärder bestående av t.ex. kollektivtrafikförbättringar, trafikledsutbyggnader, ekonomiska, administrativa och trafiktekniska styrmedel samt miljöskyddsåtgärder.
STORK föreslår i sitt slutbetänkande följande åtgärder: — bygg ut kollektivtrafiken rejält — bygg trafikleder som löser lokala miljöproblem — inför bilavgifter och regionala miljöavgifter — inför skärpta avgaskrav på personbilar och tunga fordon — begränsa reseavdragen i storstäderna och skärp förmånsbeskattningen
av fri bil — begränsa den tunga dieseltrafiken i stadskärnorna — skärp bullerkraven på fordonen — höj felparkeringsavgifterna — förstärk den översiktliga regionala och kommunala planeringen
Finansieringen föreslås ske genom bilavgifter, regionala miljöavgifter på drivmedel och ökad näringslivsmedverkan.
Förteckning över remissinstanser som anmodades/bereddes = Prop. 1990/91:90 tillfälle yttra sig över Storstadstrafikkommitténs Bilaga 15.8 slutbetänkande (SOU 1990: 16) Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag
Anmodades avge yttrande:
Riksåklagaren
Hovrätten i övre Norrland
WIN Kammarrätten i Jönköping
Statens järnvägar
MB Vägverket
Trafiksäkerhetsverket
Statens väg- och trafikinstitut
ONE Transportforskningsberedningen
Transportrådet
Banverket
. Plan- och bostadsverket mr . Riksrevisionsverket :
. Rikspolisstyrelsen
. Datainspektionen
. Statens naturvårdsverk
Koncessionsnämnden för miljöskydd
- Länsstyrelsen i Stockholms län
. Länsstyrelsen i Uppsala län
. Länsstyrelsen i Malmöhus län
. Länsstyrelsen i Hallands län
. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
NNNemnemenmn . Länsstyrelsen i Älvsborgs län
Bereddes tillfälle att yttra sig: 23. Botkyrka kommun 24. Danderyds ” 25. Ekerö ” 26. Haninge ” 27. Huddinge ” 28. Järfälla ” 29. Lidingö ” 30. Nacka ” 31. Norrtälje ” 32. Salems ” 33. Sigtuna ” 34. Sollentuna ” 35. Solna ” 36. Stockholms ” 37. Sundbybergs ” 38. Södertälje ” 39. Tyresö ” 40. Täby ” 251
41. Upplands-Bro
Bilaga 15.8
42. Upplands-Väsby 43. Vallentuna 44, Vaxholms 45. Värmdö
46. Österåkers
47. Ale 48. Alingsås 49. Göteborgs 50. Härryda 51. Kungsbacka 52. Kungälvs 53. Lerums 54. Mölndals 55. Orusts 56. Partille 57. Stenungssunds 58. Tjörns
59. Öckerö
60. Bjuvs 61. Burlövs 62. Eslövs 63. Helsingborgs 64. Kävlinge 65. Landskrona 66. Lomma 67. Lunds 68. Maimö 69. Staffanstorp 70. Svedala 71. Trelleborgs 72. Vellinge 173. Borås 74. Linköpings 175. Sundsvalls 176. Uppsala 71. Örebro 78. Stockholms läns landsting 179. Sydvästra Skånes kommunalförbund 80. Nordvästra Skånes kommunalförbund 81. Mellanskånes planeringskommitté 82. Göteborgsregionens kommunalförbund 83. Hallands Länstrafik AB 84. Göteborgs och Bohus läns Trafik AB 86. Göteborgsregionens Lokaltrafik AB 87. Göteborgs spårvägar AB 88. Malmöhus Läns Trafik AB
89. Malmö Lokaltrafik
90. AB Storstockholms Lokaltrafik Bilaga 15.8
91. Svenska kommunförbundet 92. Landstingsförbundet 93. Svenska Lokaltrafikföreningen 94. Sveriges Köpmannaförbund
95. Grossistförbundet Svensk Handel 96. Sveriges Industriförbund
97. Svenska Åkeriförbundet
98. Svenska Taxiförbundet 99. Svenska Busstrafikförbundet 100. Bilindustriföreningen 101. Biluthyrningsbranschens Riksförbund 102. Tjänstemännens centralorganisation 103. Centralorganisationen SACO 104. Landsorganisationen i Sverige 105. De handikappades Riksförbund 106. Handikappförbundens Centralkommitté 107. Synskadades Riksförbund 108. Motormännens Riksförbund 109. KAK 110. OK Bilisterna 111. Motormännens helnykterhetsförbund 112. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 113. Svenska vägföreningen 114. Stockholms handelskammare 115. Göteborgs handelskammare 116. Sydsvenska handelskammaren 117. Miljöförbundet 118. Svenska naturskyddsföreningen 119. Elproducenternas förening 120. Miljöprojekt Västra Skåne 121. Storstadsutredningen 122. Riksskatteverket
Trafik- och avgasutsläpp — utblick mot 2015 | Bilaga 15.9
— ”Att rena vid källan” dvs. forsdonsrelaterade förändringar är det centrala inslaget i arbetet mot trafikens avgasutsläpp. Därutöver skall man också beakta de miljövinster som kan erhållas via trafikreglering, planering av väg- och gatuleder, bättre utnyttjande av fordonen (högre beläggningsgrad) m. m. — Genom att ta tillvara de möjligheter som erbjuds, dels via känd teknik vid utformningen av fordonet — drivsystem, avgassystem, kaross m. m. — delsgenom en övergång till biobränslen, kan vägtrafikens avgasutsläpp reduceras kraftigt och komma att ligga under riksdagens miljömål.
Sammanfattning av transportrådets rapport Framtida trafik = Prop. 1990/91:90
1995-—- 2000-2020 Bilaga 15.10
Prognosresultaten visar bl.a. att — Bilinnehavet ökar från 420 bilar/1 000 invånare år 1989 till 468 år 2000
och 525 år 2020, . — bilinnehavet ökar mer i Stockholmsregionen än 1 övriga Sverige, — persontransportarbetet för samtliga transportmedel ökar från 112 mil-
jarder personkm år 1989 till 143 år 2000 och 157 år 2020. Detta
motsvarar en årlig ökningstakt på 1,490 mellan åren 1987 och 2000 och
0,5 20 mellan åren 2000 och 2020, — persontransportarbetet för de långväga resorna med bil (> 10 mil) mel-
lan åren 1989 och 2000 ökar med 25 Yo järnväg med 50 96 och flyg med
6590, — bilens andel av det långväga resandet år 2020 uppgår till 65 26, — persontransportarbetet för de kortväga resorna mellan åren 1989 och
2000 ökar med 9 90, — det kortväga resandet kommer under de första åren på 90-talet att vara
lägre än under 1989 på grund av bensinprishöjning och moms på
kollektivtrafiken, — godstransportarbetet för samtliga transportmedel ökar från 73 miljar-
der tonkm 1987 till 82 år 2000 och 114 år 2020. Detta motsvarar en
årlig ökningstakt på under 190 mellan åren 1987 och 2000 och 1,6 90
mellan åren 2000 och 2020, — transportmedelsfördelningen endast kommer att ändras marginellt mel-
lan åren 1987 och 2020, — det blir en kraftig ökning av godstransporterna från, till och genom
Sverige, -— Godstransportarbetet för de långväga transporterna mellan åren 1987
och 2020 för sjöfart ökar med 47 26 järnväg 70 46 och lastbil 64 90, — importen av olja- och kol fördubblas mellan åren 1987 och 2020, — järnvägen tar marknadsandelar på längre avstånd medan lastbilen tar
marknadsandelar på kortare avstånd.
Trafik, energi och koldioxid Bilaga 15.11 Trafik, miljö och kostnader
I det följande redovisas samlat resultaten av de båda projekten. — Arbetet med miljö- och energifrågorna inom tranportsektorn bör sam-
ordnas och utgå från av statsmakterna tydligt fastlagda mål. I de fall
mål inte kan anges är det värdefullt om statsmakterna kan meddela
riktvärden eller normer. — Det krävs en bred satsning inom ett stort antal åtgärdsområden. — Valet av åtgärder och hur stor del av åtgärdernas potential som bör
utvinnas skall baseras på ett samhällsekonomiskt synsätt. De mest
kostnadseffektiva åtgärderna för att åstadkomma en viss utsläppsreduk-
tion skall väljas. . — En avvägning måste göras mellan hur angeläget det är att nå de energi-
och miljöpolitiska målsättningarna i förhållande till andra samhällsmål,
såsom mål beträffande ekonomisk tillväxt och tillfredsställande trafik-
försörjning samt fördelningspolitiska och regionalpolitiska mål. — Miljö- och energiproblemen bör lösas samtidigt som efterfrågan på
transporter tillgodoses och en tillfredsställande transportförsörjning
upprätthålls. — En systemsyn måste tillämpas vid val av åtgärder, dvs. det måste
beaktas att olika åtgärder kan komplettera och förstärka varandra.
Åtgärderna kan också motverka varandra. — Det föreligger behov av åtgärder som medför krav på betydande inves-
teringsmedel och starka styrmedel. — Fortsatt stöd till forskning och utveckling av bl. a. tekniska lösningar är
angeläget. — Internationellt samordnade lösningar bör eftersträvas. — Alla måste ta sitt ansvar och medverka till att ett mer miljö- och
energianpassat transportsystem skall utvecklas.
Mot bakgrund av den beräknade trafikutvecklingen måste ett stort antal åtgärder vidtas för att de energi- och miljöpolitiska målsättningarna skall kunna uppnås. Den spontana utvecklingen som kan förväntas inom t. ex. teknikområdet och hittills beslutade åtgärder kommer inte att vara tillräckliga för att de uppsatta målen skall kunna nås.
system för certifiering av avgasrelaterade komponenter och Bilaga 15.12 tillbehör
Statens naturvårdsverk fick i juni 1989 regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till certifieringssystem för avgasrelaterade komponenter och tillbehör.
De krav på bilars utsläppsegenskaper som ställs framgår av BAL — bilavgaslagen — och BAF — bilavgasförordningen. Naturvårdsverket har i enlighet med de direktiv som anges i uppdraget utarbetat ett förslag till certifieringssystem som avgasrelaterade ersättningsdelar och tillbehör som säkerställer att kraven i BAL och BAF uppfylls även om andra komponenter än originaldelar används. Förslaget bygger på de regler som tillämpas i USA.
Liksom i USA är systemet ”frivilligt”. Något krav på att komponenter måste vara certifierade för att kunna säljas skulle alltså inte föreligga. Däremot skulle användandet av ocertifierade komponenter betraktas som om bilägaren (konsumenten) inte uppfyllt sin skyldighet enligt BAF. Systemet kan utnyttjas av komponenttillverkare, en auktoriserad representant för denna eller en part som marknadsför komponenter i sitt eget namn.
Samhället svarar enbart för kontroll och tillsyn av systemet. Tillhandahållandet av provningsresurser som behövs för att ta fram underlag för en ansökan överlåts åt marknaden.
För kontroll och uppföljning av systemet svarar AB Svensk Bilprovning.
Certifiering av komponenter baseras på den standardiserade provmetod som gäller för lätta bilar enligt verkets A I3-Regulation, För vissa specificerade komponenter gäller dock att detta prov kan ersättas av underlag som visar att komponenten konstruktionsmässigt är jämförbar med originalkomponenten. |
Certifierade ersättningskomponenter likställs med originalkomponenter i samband med fordonskontroll dvs. biltillverkarens särskilda åtagande enligt BAL skall gälla oförändrat.
Under den period en bil omfattas av biltillverkarens åtagande får det avgasrenande utförandet inte ändras dvs. certifierade tillbehör kan monteras först sedan bilen passerat denna period.
Under förutsättningen att den som utnyttjar systemet skall stå för samtliga kostnader kan därför varje ansökan antas belastas med utgifter motsvarande mellan 100000 och 300000 kr. per ansökan för ersättningsdelar och ungefär 550 000 kr. för tillbehör.
Vad gäller finansieringen av de kostnader som direkt berör samhällets kontroll och tillsyn föreslås dels att ASB tar ut en fast avgift för varje ansökan som behandlas och dels att en rörlig avgift, baserad på försäljningsvolym, införs för att täcka övriga kostnader.
17 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 90. Bilagedel
90 Aktionsprogram för naturvård Bilaga 16.1
Naturvården är en integrerad del av miljövården. För att uppnå de övergripande målen för naturvården — att bevara den biologiska mångfalden, genresurserna och naturresursernas funktion — krävs en offensiv strategi. Miljövård och hushållning med naturresurser behöver integreras med andra samhällsinsatser. Problemen måste förebyggas och motverkas. Miljövården bör inte bara se till att natur- och kulturmiljön inte skadas eller förstörs — den måste se till att ”miljön mår bra”.
Det behövs ökad samverkan mellan fysisk planering och miljövårdsarbete i såväl den lokala och regionala som nationella samhällsplaneringen. Miljöplaneringen är angelägen. Dess olika instrument bör vara samstämmiga. En förstärkt miljöplanering är beroende av goda kunskaper om mark- och vattenförhållanden, miljöns tillstånd och känslighet samt problem — inte bara i nuet utan främst i framtiden.
En ekologiskt grundad strategi är nödvändig för att nå uppsatta miljömål med hänsyn till samhällsekonomin. Strategin utgår från förutsättningen att samhällsnyttan är störst om natur- och kulturvärdena bevaras. Samhällsutvecklingen skall präglas av en bärkraftig utveckling och hushållning med naturresurserna.
Med hänsyn till kostnader och nytta för miljövården och samhällsckonomin är det i längden billigare och bättre att bibehålla naturresurser eller natur i oförbrukat eller oskadat skick än att behöva återskapa eller nyskapa dem. På så sätt räddas också kulturarvet.
Landskapet kan liknas vid en pyramid med följande tre nivåer vad beträffar natur- och kulturvärden samt behov av åtgärder, fördelning av kostnader och ansvar för naturvårdsinsatserna, vilket framgår av Hur miljövård och hushållning med naturresurser kan åstadkommas.
1. I ”vardagslandskapet” — hela landskapet — bör god hushållning med naturresurser och miljövård förverkligas inom alla verksamhetsområden främst genom hänsynstagande.
2. I områden med högre värde bör hushållningen med naturresurser och naturvården kännetecknas av bevarande snarare än utnyttjande.
3. Områden med särskilt höga värden bör säkerställas genom särskilda skydds- och vårdåtgärder med stöd av naturvårdslagen för att tillgodose de biologiska aspekterna av naturvårdsintresset.
För att nå de uppsatta målen i ”vardagslandskapet” krävs särskilt följande:
Hushållningsbestämmelserna enligt naturresurslagen måste föras in i all lagstiftning som berör användning av mark och vatten. NRLs hushållningskrav måste omfatta även pågående markanvändning.
Gränser måste dras för vad som skall anses som ”normal och naturlig rationalisering” inom jord- och skogsbruket. Utvecklingen av medel och metoder som slår sönder ekosystem och som bidrar till utarmning av biotoper. flora och fauna kan inte tillåtas ske med motiveringen att det är en normal och naturlig rationalisering.
Bestämmelser och föreskrifter måste klart ange vad som innebär normal = Prop. 1990/91:90 och naturlig rationalisering av pågående markanvändning. Bilaga 16.1
I den av regeringen tillsatta skogspolitiska utredningen bör följande mål framhållas: Den grundläggande målsättningen med den nya lagen bör vara att åstadkomma god hushållning med hela naturresursen skog. Hushållningen skall gälla hela skogliga ekosystem. Mångbruk skall tillämpas. Skogsbruket måste bedrivas ståndorts- och naturvårdsanpassat. Befintliga och nya skogsbruksmetoder måste granskas med avseende på miljöcffekter. Metoder och trädslag får inte införas om de har negativa effekter för mark, vatten, flora, fauna och friluftsliv.
Miljökonsckvensbeskrivningar skall gälla för införande av skogsbruksmetoder, varvid t. ex. risk för markskador, erosion, utlakning av närsalter och metaller och påverkan på sjöar, vattendrag, biotoper i övrigt, växt- och djurarter bör belysas.
Alternativa metoder till slutavverkning skall tillåtas och tillämpas.
Särskilda skyddsbestämmelser bör utvecklas på mark som lätt kan skadas genom skogsavverkning, t. ex. i erosionsbenägna raviner.
Skogsbruk bör i princip inte bedrivas på skogsimpediment, såsom våtmarker och hällmarker.
Tillståndsplikt bör införas 1 naturvårdslagen för byggande av skogsbilvägar.
En särskild lag om fjällskog och lag om skärgårdsskog måste stiftas liksom särskilda bestämmelser för tätortsnära skog.
Skogsodling med för landet clier regionen främmande trädslag måste begränsas.
Skogsstyrelsens inventering av sumpskogar (våtmarksskogar) är mycket angelägen att genomföra i samarbete med naturvårdsverket och måste tilldelas tillräckliga resurser.
Naturvårdshänsyn skall redovisas tydligt i alla skogsbruksplaner.
Hänsynsreglerna enligt skötsellagen har i än mindre grad än enligt skogsvårdslagen medfört någon nämnvärd naturvårdsnytta.
Omläggningen av livsmedelspolitiken med dess konsekvenser för landskapet måste följas av en effektivisering av bl. a. hänsynsreglerna. Skötsellagen måste förstärkas med tvingande regler om naturvårdshänsyn.
Förbud bör införas mot att ta bort restbiotoper i jordbruksområden.
Det är synnerligen angeläget att bevara våtmarker i jordbrukslandskapet. Markavvattningen i jordbrukslandskapet måste begränsas avsevärt. Våtmarker bör återskapas eller nyskapas i bl. a. torrlagda jordbruksområden.
Rennäringens krav på mark för renbete och på teknisk utveckling måste vägas mot miljövårdens intressen.
Naturvårdsverket stöder förslaget att hänsynsregler måste föras in i rennäringslagen. Renskötselrättens markanspråk bör preciseras i en markoch utvecklingsplan. Regler måste utformas för att begränsa antalet renar med hänsyn till mark och vegetation.
Restriktionerna mot barmarkskörning med motorfordon i fjällområdena bör skärpas enligt naturvårdsverkets förslag 1987.
Jaktlagstiftningen bör renodlas till en lagstiftning som reglerar jaktutöv- 259
ningen. Bestämmelserna i jaktlagstiftningen om bl. a. fredning av viltet bör föras över till naturvårdslagen för att reglera skyddet av faunan i sin Bilaga 16.1 helhet. |
Skyddet av fisk och övriga vattenlevande djur är splittrat på fiske- resp. naturvårdslagstiftningen och bör föras in i naturvårdslagen.
De naturligt reproducerande bestånden av fisk måste bevaras, vilket i första hand bör ske genom fiskevård, innefattande biologiska, juridiska och ekonomiska åtgärder.
Ny vattenkraftutbyggnad — även minikraftverk — bör inte få företas utöver de av riksdagen beslutade 66 TWh med tanke på de få återstående vattendragen som har kvar naturligt strömmande vatten, forsar och fall, naturliga biotoper i övrigt och naturliga artbestånd. Bevarandeintressena måste i fortsättningen gå före exploatering av vattendragen.
Endast en bråkdel av vattenuttagen för bevattning har prövats enligt vattenlagen. Situationen i många jordbruksområden är mycket svår vad gäller vattendragen som biotoper. Bättre hushållning med vattendragen i södra Sverige bör åstadkommas med ledning av vattenplanering och rådgivning. Den rättsliga regleringen av vattenuttag för näringsändamål, t. ex. jordbruksbevattning, bör ses över.
Naturvårdslagen (NVL) behöver ge uttryck för en helhetssyn på natur och landskap. Lagstiftningen måste vara ett medel att bevaka och begränsa den samlade inverkan på natur- och kulturmiljön av många enskilda arbetsföretag, som har liten inverkan var för sig men som tillsammans innebär betydande påverkan på natur och naturresurser. Vidare bör ekologisk grundsyn — att samhällsutvecklingen måste ske inom naturresursernas och naturmiljöns ramar — och hushållning med naturresurser komma till kiart uttryck. NYL bör ange skyldighet för den enskilde och för företag som utnyttjar naturen att ta hänsyn till och undvika skador på naturmiljön.
Bevisbördan för att skador på naturmiljön inte inträffar bör åligga den som tar naturresurser i anspråk celler eljest påverkar naturmiljön. Miljökonsekvensbeskrivningar är ctt viktigt första steg i denna riktning.
Det bör framgå att ansvaret för naturvården och skyddet av mark och vatten även är en kommunal skyldighet.
Kraven på tillstånd till markavvattning måste skärpas inom stora delar av landet. Generellt förbud bör i vart fall införas mot markavvattning i södra och mellersta Sverige till Norrlandsgränsen med vissa begränsade möjligheter till undantag.
Strandskyddet genom NVL bör inte bara innebära skydd för tillgången till strandområden för allmänhetens friluftsliv utan också skydd av naturmiljön.
Plan- och bygglagen. Det bör utredas, om miljö. markerad i miljömål, fastställda enligt lag, kan utgöra grund för överprövning av PBL-beslut som strider mot miljömål, tillsammans med hälsa och säkerhet, mellankommunala intressen och riksintressen.
Ekonomiska styrmedel
Vad beträffar tillämpning av principen ”förorenaren betalar” vid för- Bilaga 16.1 brukning av naturresurser är det för närvarande inte aktuellt att föreslå några nya system celler åtgärder för en förbättrad hushållning med naturresurser utöver vad som bör tålas vid ett ökat biotop- och artskydd enligt de bestämmelser som naturvårdslagsutredningen föreslagit. Det borde vara möjligt att utan höjda avgifter skapa finansiellt utrymme för sådan ersättning som cventuellt kan bli aktuell till följd av ett utökat biotopskydd. I vilken utsträckning olika ekonomiska styrmedel kan vara en hjälp i att uppnå målen för naturvård och hushållning med naturresurser bör utredas närmare.
Statligt bidrag eller annat stöd bör inte förekomma till företag som påtagligt skadar natur- och kulturmiljön i områden av betydelse för naturvården, friluftslivet eller kulturmiljövården enl. 2 kap. 6§ naturresurslagen.
Säkerställande av naturtyper och arter m. m. I Naturvårdsplan för Sverige görs en samlad bedömning beträffande mål, omfattning av och riktlinjer för det framtida arbetet med säkerställande av områden, som behöver särskilt skyddas/vårdas.
Med säkerställande och skydd/naturskydd avses ett långsiktigt och rättsligt bindande skydd av ett visst område (naturvårdsobjekt) med stöd av naturvårdslagen, som nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde, naturminne eller djurskyddsområde.
Naturvårdsplan för Sverige är naturvårdens strategi och långsiktiga plan för det fortsatta säkerställandearbetet. De mål som redovisas i planen är naturvårdens långsiktiga mål. De kortsiktiga målen för den närmaste treårsperioden redovisas i åtgärdsprogrammet. :
I naturvårdsplanen redovisas vad som hittills skyddats som naturvårdsobjekt. Det finns (1990) 20 nationalparker med en areal av ca 6 266 km?, varav 5 779 km” land, 1363 naturreservat om 19093 km” land, 88 naturvårdsområden om 1 807 km”, varav I 154 km? land, I 425 naturminnen om 7,1 km” och 853 djurskyddsområden om 581 km” landareal. Det finns bara skäl att upphäva skyddet för 48 naturvårdsobjekt.
De största kostnaderna för säkerställande gäller skydd av skogar, särskilt urskogar. Det för närvarande kända behovet av medel för skydd av riksintressanta skogar med nuvarande kunskaper, ersättningsregler och kostnadsnivå under en 5-10-årsperiod beräknas uppgå till 750 milj.kr. i 1990 års penningvärde.
För att skydda en procent av den produktiva skogsmarken i landet skulle kostnaden bli av storleksordningen tre miljarder kr. under förutsättningen att marken är bevuxen med äldre skog. |
Det framtida behovet av särskilt skydd för skogar och myrområden beror i hög grad på skogsbrukets utveckling och på den generella naturvårds- och skogsvårdslagstiftningen.
För överskådlig tid behövs under nuvarande förutsättningar ctt infla- 261
tionsskyddat anslag på storleksordningen 100 — 200 milj.kr. per år för det Prop. 1990/91:90 fortsatta skyddet av riksintressanta skogsområden. Härtill kommer beho- = Bilaga 16.1
vet att säkerställa skogs-myr-områden och odlingsbygder.
Det stora flertalet objekt i åtgärdsprogrammet för säkerställande är eller ligger i områden av riksintresse för naturvård och/eller friluftsliv. Sammanfattningsvis är medelsbehoven för 1990/91 ca 120 milj.kr. (tilldelade medel: 100 mkr.), 1991/92 140 mkr., 1992/93 143 mkr. och 1993/94 153 mkr. Kostnaderna beror till övervägande delen på förvärv av urskogsområden.
Programmet för vården och förvaltningen av naturvårdsobjekt syftar till att i görligaste mån bibehålla objektens befintliga värden. Målet är att se till att ändamålet med naturvårdsobjekten tryggas genom att vårda deras biotoper och artbestånd samt främja förutsättningarna för friluftsliv.
Vårdanslaget har urholkats dels på grund av inflationen, dels på grund av nya, stora naturvårdsobjekt. I 1978 års penningvärde var det 22 milj.kr. 1978 (1.35 milj. ha naturvårdsobjekt), ca 18 mkr. 1982 (1.42 milj. ha) och ca 26 milj. kr 1990 (ca 2.7 milj. ha).
Kostnaderna för vården och förvaltningen av naturvårdsobjekt beräknas till ca 85 milj.kr. 1990/91 (59 mkr. tilldelade), 119 mkr. 1991/92, 129 mkr. 1992/93 och 135 mkr. 1993/94. Vården och förvaltningen kräver tillgång till kvalificerad personal. Behovet av ytterligare personalresurser regionalt, främst genom förstärkning av länsstyrelserna, bedöms till totalt 10 milj. kr per år.
Om erforderliga medel för vården och förvaltningen av naturvårdsobjekt uteblir måste säkerställandet av betydelsefulla naturområden upphöra tills balans mellan säkerställda områden och vårdresurser uppnåtts.
Det långsiktiga handlingsprogrammet för hotade arter är publicerat i Hotade arter — Naturvårdsverket INFORMERAR (april 1990). Det innehåller naturvårdsverkets målsättning och riktlinjer för arbetet med hotade växt- och djurarter.
Internationellt samarbete Samarbetet mellan de nordiska länderna inom naturvårds- och friluftsområdet bör intensifieras. I framtiden bör ökad tyngd ges åt projekt med uttalad operativ inriktning, vilket bör komma till uttryck i ett nordiskt aktionsprogram för naturvård och hushållning med naturresurser.
Samarbetet med Sovjet inklusive de baltiska republikerna, Polen och Tyskland bör utökas. Ett huvudsyfte skall därvid vara att förhindra att den förväntade moderniseringen inom näringarna i östländerna sker på bekostnad av de stora naturvärden som är knutna till t. ex. våtmarker, sjöar och vattendrag, skogar eller det äldre kulturlandskapet. Det är också angeläget att utöka och samordna insatserna vad gäller miljöövervakningen så att resultaten blir jämförbara inom en så stor del av östersjöområdet
som möjligt. |
De viktigaste åtgärderna även i utvecklingsländerna för att motverka en alarmerande miljöförsämring och förbrukning av naturresurser är att bedriva jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk på naturens villkor, tillämpa 262
markvård och begränsa skogsskövlingen. Det är angeläget att Sverige bidrar till att motverka markförstöringen och vattenpåverkan, främst ge-. Bilaga 16.1 nom kunskapsutbyte om ekologiskt anpassad markanvändning och markvård.
De existerande konventionerna inom naturvårdsområdet bör ges en starkare ställning i Sverige. Detta kan i första hand ske genom att regeringen utfärdar förordningar för konventionerna samt att ökade resurser ställs till förfogande för tillämpning av och information om konventionerna och deras syfte. Konventionerna bör kopplas tydligt till bl.a. naturvårdslagen.
Organisation och administration Naturvårdsverket och länsstyrelserna bör ges större möjligheter att stödja utveckling av samordnad miljövårds- och översiktsplanering i län och kommuner.
Ett viktigt medel för att bredda och öka engagemanget i miljövårdsarbetet är att delegera till kommunerna. Förutsättningarna härför förbättras i takt med att kommunerna vidgar sin kompetens och utvecklar sitt planeringsunderlag.
Naturvårdsverket bör få en starkare stödjande, samordnande, utvecklande och utvärderande roll.
Länsstyrelserna bör ha överblick över läget i länet och informera om detta till naturvårdsverket och kommunernas miljövårdsorgan, till sektorsorgan såsom lantbruks- och skogsvårdsorganisationen och till allmänheten.
Länsstyrelserna ger råd och rekommendationer till andra regionala och till kommunala organ i miljövårdsfrågor.
Länsstyrelserna upprättar och ajourhåller länsomfattande miljövårdsprogram med regionala miljöanalyser (RMA) som utgångspunkter och underlag. Nästa RMA föreslås redovisas 1993 och förnyas vart sjätte år.
Länsstyrelserna upprättar och ajourhåller naturvårdsplaner som bör integreras med miljövårdsprogrammen.
Kommunerna bör ställa upp kommunala mål för miljövård och hushållning med naturresurser. Kommunala miljövårdsprogram och naturvårdsprogram bör upprättas med anknytning till översiktsplanen.
Naturvårdsverket formulerar efter samråd med respektive sektorsmyndighet de övergripande nationella naturvårdsmålen. På länsplanet bör de övergripande målen översättas till regionala mål. Sedan dessa fastställts av länsstyrelsen bör ansvaret för att de uppfylls helt vila på sektorsmyndigheten. som för sin del har att beskriva problem, mål, medel, insatser, uppföljning, värdering och analys. Ansvaret för uppföljning och utvärdering av hur miljömålen uppfylls bör ligga på miljövårdsmyndigheterna. Lämpliga instrument härför är en systematisk rapportering av resultaten samt den regionala miljöövervakningen.
Betydligt mer resurser än i dag behövs om målen skall kunna förverkligas.
Kunskaper, information Särskilda forskningsinsatser behövs på områdena Det framtida landskapet Bilaga 16.1 — bevarande av den biologiska mångfalden, Referensforskning och Storskaliga miljöförändringar.
Miljöövervakningen måste byggas ut så att den bättre tillgodoser behoven för naturvård och naturresurshushållning, vilket bl.a. innebär bevakning av landskaps- och biotopförändringar och naturresurskartering. Programmet för övervakning av miljökvalitet behöver kompletteras med refecrensytor i nationalparker och naturreservat och med ett program för övervakning av storskaliga landskapsförändringar.
Naturrcesurskartering med stöd av fjärranalys, särskilt av satellitbilder, bör vidareutvecklas till naturresursräkenskaper. Dessa kan med fördel ingå i ett nytt system för nationalräkenskaper (kompletterad BNP).
För att hålla all betydelsefull lägesbestämd miljöinformation tillgänglig behöver ett geografiskt informationssystem (GIS) för naturvård och hushållning med naturresurser vidareutvecklas.
Det är väsentligt att befintlig kunskap hålls levande och tillgänglig genom kunskapsöversikter. Resultaten från forskning, undersökningar, miljöövervakning, inventering etc. måste göras tillgängliga för att komma miljövårdsarbetet och utbildningen tillgodo.
Redan på kort sikt är det mycket viktigt med intensifierad utbildning och information om hur miljölagarna kan och bör tillämpas. I utbildningen bör även andra frågor tas upp, där integreringen av naturvården i det samlade miljövårdsarbetet är särskilt angelägen. Regional miljöövervakning är en sådan mycket betydelsefull gemensam arbetsuppgift där kraftfull information och utbildning behövs, likaså miljökonsekvensbeskrivning.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över statens = Prop. 1990/91:90
naturvårdsverks rapport Natur 90 Aktionsprogram för Bilaga 16.2 naturvård
Efter remiss har yttranden inkommit från riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, plan- och bostadsverket, domänverket, riksrevisionsverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, vattenöverdomstolen, länsstyrelsen i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, kommittén för utvärdering och översyn av skogspolitiken (Jo 1990:03), kommittén för översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:04), statens råd för byggnadsforskning, statens lantmäteriverk, Sveriges geologiska undersökning, statistiska centralbyrån, statens energiverk, statens vattenfallsverk, Stockholms universitet, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, Svenska Kommunförbundet, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund (gemensamt), Svenska kraftverksföreningen, Föreningen Skogsindustrierna, Föreningen för ekologi och planering, Grus- och Makadamföreningen, Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare, Sveriges Fiskares Riksförbund.
(SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m. m. Bilaga 16.3
Naturvårdslagsutredningens främsta uppgift har varit att undersöka om den nuvarande naturvårdslagen tar till vara naturvårdens intressen i tillräcklig omfattning och om lagstiftningen på ctt effektivt sätt bidrar till att de riktlinjer för naturvårdspolitiken som statsmakterna har antagit kan genomföras.
Utredningen har vid sin översyn av lagstiftningen funnit att det främst är hotade arter och deras biotoper som behöver ett förstärkt skydd genom naturvårdslagen.
Utredningen föreslår att ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs i lagen. Enligt en ny paragraf (218) får regeringen meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffenhet. Detta skydd kan komma att exempelvis omfatta mindre våtmarker, ängs- och hagmarker samt mindre skogsbiotoper. Naturvårdsverket föreslås få i uppdrag att tillsammans med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen utarbeta förslag till vilka slag av biotoper som framledes skall skyddas enligt den föreslagna paragrafen.
Utredningen föreslår även en förstärkning av samrådsförfarandet enligt 208 naturvårdslagen. Enligt nuvarande lydelse skall samråd ske med länsstyrelsen innan ctt arbetsföretag utförs som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön.
Länsstyrelsen kan i samband med samrådet för närvarande inte förbjuda företaget celler hänvisa det till annan plats. Utredningen föreslår att sådana möjligheter nu införs. Dessutom föreslår utredningen att möjlighet öppnas att införa en samrådsskyldighet för alla arbetsföretag som kan skada naturmiljön inom särskilt skyddsvärda områden. Även i dessa fall skall det vara möjligt att förbjuda arbetsföretaget.
Om föreskrifter eller beslut som meddelas med stöd av de nya reglerna i 208 eller 21 § medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras skall markägaren enligt utredningen ha rätt till ekonomisk ersättning enligt nuvarande ersättningsregler.
För att förbättra skyddet av växtarter föreslår utredningen att en befogenhet införs att meddela tillträdesförbud för att skydda känsliga växtarter på samma sätt som nu finns för att skydda djurlivet inom ett visst område. Till skydd för såväl djur- som växtarter föreslår utredningen vidare att det tydligt skall framgå av fridlysningsreglerna att dessa kan användas även för att skydda arter som ännu inte är akut hotade i landet.
En annan fråga som utredningen särskilt uppmärksammat är skyddet av våtmarker och olika dikningsföretags påverkan på dessa, 1986 infördes en särskild tillståndsplikt i naturvårdslagen för markavvattningsföretag för att stärka skyddet av våtmarkerna. Trots detta är markavvattning inom skogs- och jordbruket ett påtagligt hot mot våtmarkernas fauna och flora inom vissa delar av landet. Enligt utredningens uppfattning bör till- 266
ståndsprövningen vara mer restriktiv än för närvarande. För att ytterligare stärka skyddet av de känsliga våtmarkerna föreslår utredningen därför att — Bilaga 16.3 cen särskild bestämmelse införs (18d §) som ger möjlighet för regeringen att inom vissa delar av landet, t.ex. i södra och mellersta Sverige, meddela föreskrifter om vilka särskilda skäl som skall föreligga för att tillstånd till markavvattning skall kunna medges. Genom sådana föreskrifter kan t. ex. en nydikning av jord- eller skogsbruksmark förhindras. Dessutom föreslår utredningen att en särskild anmälningsskyldighet för skyddsdikning införs i samband med slutavverkning av skog.
Utredningen har också studerat om skyddet av ädellövskogarna är tillfredsställande enligt nuvarande lagstiftning. Utredningen har funnit att det finns skäl att förbättra skyddet av dessa skogar och föreslår en ändring i ädellövskogslagen. Förslaget innebär att andelen ädellövträd i ett skogsbestånd i de sydligaste landskapen bara skall behöva vara 5096, i stället för som nu 7024, för att lagen skall vara tillämplig.
Utredningen anser att behovet av att stärka naturvårdens ställning har accentuerats under de senaste decennierna. Detta har kommit till uttryck i riksdagens riktlinjer för naturvårdspolitiken men också i det dagliga naturvårdsarbetet. Påföljderna för brott mot naturvårdslagen har dock varit oförändrade sedan naturvårdslagens tillkomst. Utredningen anser att samhällets förändrade syn på naturvården också bör avspegias i påföljderna för brott mot lagen. Av den anledningen föreslår utredningen att straffmaximum höjs från nuvarande sex månaders fängelse till två års fängelse. Detta får också till följd att preskriptionstiden förlängs från två år till fem år. Vidare föreslår utredningen att den generella samrådsplikten enligt 20 § liksom den nya bestämmelsen om särskilt skydd för biotoper straffsanktioneras.
Översynen har vidare lett fram till förslag om flera andra skärpningar och förtydliganden i lagstiftningen. Här skall bland annat följande nämnas.
— Genom ett tillägg till 2 § naturvårdslagen framhävs att naturvården även omfattar kulturmiljöer i landskapet.
— Genom en förändring av 6 § blir det möjligt att inskränka samernas rättigheter i nationalparkerna om det är av väsentlig betydelse för naturvården. Dessutom föreslås en särskild bestämmelse om naturvårdshänsyn i rennäringslagen.
— Med hänsyn till utvecklingen inom jordbruket och till förslaget till ny livsmedelspolitik föreslås att naturreservat även skall kunna bildas för ett område i odlingslandskapet som är av väsentlig betydelse för landskapsbilden.
— Tillstånd till täktverksamhet föreslås endast få meddelas om sökanden ställt säkerhet för efterbehandlingsåtgärder. Tillstånd skall även kunna vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.
— Ett med stöd av 20 § meddelat förbud mot ett arbetsföretag föreslås enligt 39 § kunna förenas med vite. I dessa fall liksom vid överträdelse av föreskrifter som meddelas med stöd av 21 § om särskilt biotopskydd skall möjlighet finnas att meddela beslut om rättelse. Det skall också vara möjligt att åstadkomma rättelse när arbetsföretag utförts utan att samråd 267
skett enligt 20 § eller företaget utförts i strid med föreläggande om åtgärder som meddelats enligt 20 §. Om någon påbörjat utförandet av ett arbetsfö- Bilaga 16.3 retag som är samrådspliktigt enligt 20 § innan samråd skett, föreslås länsstyrelsen få meddela föreläggande vid vite att upphöra med verksamheten tills samrådsärendet avslutats.
— En kommun skall få möjlighet att efter delegation besluta om naturminnen samt ta över prövningen av ctt enskilt samrådsärende.
— Underlagsmaterial som skall finnas vid en ansökan om tillstånd eller anmälan om samråd enligt naturvårdslagen måste vara så fullständigt att myndigheten med hjälp av detta material och sina egna kunskaper kan bedöma arbetsföretagets konsekvenser för naturmiljön. En bestämmelse härom föreslås bli införd i lagen.
— Enligt utredningen bör särskilda tillsynsmän utses för att sköta övervakningsuppgifter inom naturvårdsobjekten och angående terrängkörningen.
(SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m. m. Bilaga 16.4
1 Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)
dels att 2, 6, 7, 14, 16, 18, 18 c, 20, 26, 31, 33, 37, 39, 40 och 43 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 18 d§, 218, 36 a §, 36 b$, 37 a § samt 41 a §, av följand2 lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Naturvården är en såväl statlig Naturvården, som även omfattar som kommunal angelägenhet. kulturmiljöer i landskapet, är en så-
väl statlig som kommunal angelä-
genhet.
Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet.
Statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket.
Enligt 5 § meddelade föreskrifter Enligt 5 § meddelade föreskrifter skola ej lända till inskränkning i re- får ej inskränka sådana rättigheter dan uppkommen enskild rätt. som tillkommer samerna enligt ren-
näringslagen (1971:437) i andra
fall än när det är av väsentlig bety-
delse från naturvårdssynpunkt. Ej heller skola sådana föreskrifter föranleda inskränkning i samerna enligt rennäringslagen (1971:437) tillkommande rättigheter till bete, skogslång, fiske eller jakt efter andra djur än björn, lo, varg, järv, älg och örn eller innebära hinder för samerna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakning av renhjordar.
Område, som finnes böra särskilt Område, som finnes böra särskilt skyddas celler vårdas på grund av skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller el- landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller jest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig be- emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, tydelse för allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat. Länstyrelsen får inte naturreservat. Ett område i odlingsavsätta ett område till naturre- landskapet kan också avsättas som servat, om syftet med åtgärden i allt naturreservat, om det är av väsentlig
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
väsentligt kan tillgodoses genom att betydelse för landskapsbilden. Länsområdet i stället med stöd av 198 styrelsen får inte avsätta ett område förklaras som naturvårdsområde. till naturreservat, om syftet med åt-
gärden i allt väsentligt kan tillgodo-
ses genom att området i stället med
stöd av 198 förklaras som natur-
vårdsområde.
Är fara att växtart försvinner eller Är fara att växtart kan komma
utsättes för plundring, äger rege- att försvinna eller utsättas för ringen eller myndighet som rege- plundring, får regeringen eller mynringen bestämmer meddela förbud dighet som regeringen bestämmer att inom landet eller del därav bort- meddela förbud att inom landet eltaga eller skada växt av den arten ler del därav borttaga eller skada där den växer vilt. växt av den arten där den växer
vilt.
Är fara att djurart försvinner, Är fara att djurart kan komma äger regeringen eller myndighet att försvinna, får regeringen eller som regeringen bestämmer medde- myndighet som regeringen bestämla förbud att inom landet eller del mer meddela förbud att inom landärav döda, skada eller fånga vilt det eller del därav döda, skada eller levande djur av den arten, då det ej fånga vilt levande djur av den arsker till försvar mot angrepp på ten, då det ej sker till försvar mot person eller egendom, så ock att angrepp på person eller egendom, borttaga eller skada sådant djurs så ock att borttaga eller skada såägg, rom eller bo. Beträffande djur, dant djurs ägg, rom eller bo. Beträfvars dödande eller fångande är att fande djur, vars dödande eller hänföra till jakt eller fiske, skall fångande är att hänföra till jakt eldock gälla vad därom särskilt stad- ler fiske, skall dock gälla vad därom gas. särskilt stadgas.
Behövs utöver fredning enligt Behövs utöver förbud enligt försjaktlagstiftningen särskilt skydd för ia eller andra stycket eller fredning djurlivet inom visst område, får re- enligt jaktlagstiftningen särskilt geringen eller myndighet som rege- skydd för djur- eller växtart inom ringen bestämmer meddela före- visst område, får regeringen eller skrifter som inskränker rätten till myndighet som regeringen bestämjakt eller allmänhetens eller mark- mer meddela föreskrifter som inägarens rätt att uppehålla sig inom skränker rätten till jakt eller fiske området. eller allmänhetens eller markäga-
rens rätt att uppehålla sig inom om-
rådet.
16§
Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävningsoch andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt.
Bilaga 16.4
Regeringen eller myndigheten som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strandskyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.
Länsstyrelsen får medgiva un- Länsstyrelsen får medge undandantag från bestämmelserna i förs- tag (dispens) från bestämmelserna i ta stycket, när särskilda skäl före första stycket, när särskilda skäl föligga. Medgives undantag, skall religger. Om dispens medges, skall länsstyrelsen bestämma i vilken ut- länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk sträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för såsom tomt eller eljest användas för det avseddä ändamålet. det avsedda ändamålet.
Ett beslut om dispens upphör att
gälla om den åtgärd som avses med
dispensen inte har påbörjats inom
två år eller avslutats inom fem år
från dagen för beslutet.
Första stycket gäller inte anlägg- Första stycket gäller inte ningar eller åtgärder som behövs 1. anläggningar eller åtgärder som för jordbruket, fisket, skogsskötseln behövs för jordbruket, fisket, eller renskötseln och ej tillgodoser skogsskötseln eller renskötseln, och bostadsändamål. Första stycket gäl- ej tillgodoser bostadsändamål, ler inte heller företag till vilka till- 2. företag till vilka tillstånd har stånd har lämnats enligt 4 kap. lämnats enligt 4 kap. lagen lagen (1987:12) om hushållning (1987:12) om hushållning med named naturresurser m.m., vatten- turresurser m.m., vattenlagen lagen (1983:291) eller miljöskydds- (1983:291) eller miljöskyddslagen lagen (1969:387). (1969:387), eller
3. byggnad eller anordning på en
tomtplats som utgör komplement
till befintlig bebyggelse på tomtplat-
sen och som förläggs längre från
stranden än huvud byggnaden.
18§
Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln celler täkt av torv vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Länsstyrelsen får förelägga den Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillstånd av erforderlig omfattning. Tillstånd skall förenas med de villkor som skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller mot- behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inverkan verka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Om ej särskilda på naturmiljön. Täkttillstånd får skäl föranleder annat, skall tillstånd beviljas endast om sökanden ställt för sin giltighet göras beroende av säkerhet för de villkor som skall gäl- 271
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 19907/91:90
Bilaga 16.4
att säkerhet ställs för sålunda före- la för tillståndet. Visar sig sådan säskrivna villkor. Visar sig sådan sä- kerhet otillräcklig, får länsstyrelsen kerhet otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet endast om ytterligare säkerhet ställs. Om särskilda skäl föreligger, ställs. får länsstyrelsen befria sökanden
från kravet på säkerhet. Staten,
kommuner och landstingskommu-
ner behöver ej ställa säkerhet.
Om fullgörande av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.
Täkttillstånd får vägras den som
inte fullgjort sina skyldigheter enligt
tidigare tillstånd.
Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den utsträckning som behövs begränsar celler motverkar företagets menliga inverkan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.
18c§
Åtgärder som utförs för att av- Åtgärder som utförs för att av-
vattna mark, för att sänka eller tap- vattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot pa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämp- att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål lighet för något visst ändamål (markavvattning), får inte vidtas (markavvattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett utan länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvattning skall tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka för att begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av menlig inverkan på naturmiljön av företaget. företaget. I tillståndet skall anges
inom vilken tid åtgärderna skall
vara utförda.
För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m. m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.
Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.
18d5§
Om det i fråga om viss del av landet
är särskilt angeläget att våtmarker
bevaras, får regeringen i fråga om
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
den delen meddela föreskrifier om
vilka särskilda skäl som skall före-
ligga för tillstånd till markavvatt-
ning.
Kan arbetsföretag, som ej omfat- Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c tas av tillståndstvång enligt 18, eller 19 § komma att väsentligt änd- 18c, 18d eller 19 § komma att vära naturmiljön, skall, innan företa- sentligt ändra naturmiljön, skall, get utföres, samråd ske med läns- innan företaget utföres. samråd ske styrelsen. Regeringen eller myndig- med länsstyrelsen. het som regeringen bestämmer kan Regeringen eller myndighet som föreskriva att inom landet eller del regeringen bestämmer får meddela därav anmälan Jör samråd alltid föreskrifter om att anmälan för skall göras i fråga om särskilda slag samråd alltid skall göras av arbetsföretag. 1. inom hela eller delar av landet i
fråga om särskilda slag av arbetsfö-
retag,
2. inom särskilt skyddsvärda områ-
den i fråga om alla slag av arbetsfö-
retag som kan skada naturmiljön.
Beträffande arbetsföretag som Beträffande arbetsföretag som sägs 1 första stycket får länsstyrel- sägs i första eller andra stycket får sen förelägga företagaren att vidta- länsstyrelsen förelägga företagaren ga de åtgärder som behövs för att att vidtaga de åtgärder som behövs begränsa eller motverka skada på för att begränsa eller motverka skanaturmiljön. da på naturmiljön eller, om sådana
åtgärder inte är tillräckliga från na-
turvårdssvnpunkt, meddela förbud
mot företaget.
Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om att arbetsföre-
tag som kan skada naturmiljön inte
får utföras inom sådana mindre
mark- eller vattenområden (bioto-
per) som utgör livsmiljö för hotade
djur- eller växtarter eller som an-
nars är särskilt skyddsvärda på
grund av ringa förekomst eller säll-
svat beskafienhet.
26§
Medför föreskrifter enligt 8 eller Mcdför föreskrifter enligt 5, 8, 9 9§ att pågående markanvändning eller 21§ eller föreläggande eller avscvärt försvåras inom berörd del Jörbud enligt 20§ att pågående av en fastighet eller att mark tas i markanvändning avsevärt försvå-
18 Riksdagen 1990/91.1 saml. Nr 90. Bilagedel
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
anspråk, är fastighetsägaren och in- ras inom berörd del av en fastighet nehavarce av särskild rätt till fastig- eler att mark tas i anspråk, är fasheten berättigade till ersättning av tighetsägaren och innehavare av staten för den skada de härigenom särskild rätt till fastigheten berättilider. Har föreskrifterna efter för- gade till ersättning av staten för den ordnande enligt 43 § tredje stycket skada de härigenom lider. Har förebeslutats av en kommunal myndig- skrifterna efter förordnande enligt het, skall ersättningen i stället beta- 438 tredje stycket beslutats av en las av kommunen. kommunal myndighet, skall ersätt-
ningen i stället betalas av kommu-
nen.
Innebär föreskrift enligt 8§ för- Innebär föreskrift enligt 5 eller bud att vidta viss åtgärd utan läns- 8 § förbud att vidta viss åtgärd utan styrelsens eller en kommunal myn- länsstyrelsens eller en kommunal dighets tillstånd, utgår ej ersättning myndighets tillstånd, utgår ej eri anledning av den föreskriften om sättning i anledning av den föreinte tillstånd vägrats ciler förenats skriften om inte tillstånd vägrats elmed särskilda villkor. ler förenats med särskilda villkor.
Har förbud meddelats enligt 118 och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsvarande tillämpning.
31§
Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 8.
Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första stycket eller 30 §& på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Utgår ersättning enligt 26 § till följd
av skada eller olägenhet för ren
skötseln tillämpas 28 § andra styc-
ket rennäringslagen (1971:437).
Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordrar inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.
Staten eller kommunen får, då Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid av föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 §, fastighetsdomstolen väcka talan vid fastighetsdomstolen väcka tamot sakägare om fastställande av lan mot sakägare om fastställande de villkor som, därest föreskrifter- av de villkor som, därest föreskrifna meddelas, skall gälla beträffande terna meddelas, skall gälla beträf-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
ersättning eller inlösen. Meddelas fande ersättning eller inlösen. Medej föreskrifter av det innehåll, som delas ej föreskrifter av det innehåll, förutsatts vid fastighetsdomstolen, som förutsatts vid fastighetsdominom ctt år från det att målet har stolen, inom ett år från det att måavgjorts genom = lagakraftägande let har avgjorts genom lagakraftädom, skall domen cj längre vara gande dom, skall domen ej längre bindande för parterna. vara bindande för parterna.
36a§
För tillsyn över efterlevnaden av
förbud eller föreskrifter för områden
och naturföremål för vilka förord-
nanden enligt denna lag har medde-
lats (naturvårdsobjekt), får regering-
en eller myndighet som regeringen
bestämmer utse tillsynsmän med de
befogenheter som följer av andra
och tredje styckena.
Om någon uppehåller sig inom
naturvårdsobjekt, där han ej har
rätt att vistas, får han avvisas från
området av en tillsynsman.
Ertappas någon på bar gärning
då han begår brott som avses i 37 §
Jörsta stycket 1 får tillsvnsman ta i
beslag jakt- och fångstredskap, fort-
skaflningsmedel eller andra föremål
som kan antas ha betydelse för ut-
redning om brottet.
Har föremål tagits i beslag, skall
anmälan om detta skyndsamt göras
till polis- eller åklagarmyndigheten.
Den som tar emot anmälan skall
förfara som om han själv gjort besla-
get.
36b§
Den som medgivits undantag från
föreskrift för naturvårdsobjekt är
skyldig att inom det område där un-
dantaget gäller medföra beslutet
härom och vid anfordran uppvisa
det för en tillsynsman.
378 Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst två sex månader dömes den som upp- år döms den som uppsåtligen eller såtligen eller av oaktsamhet av oaktsamhet 1. bryter mot förbud eller 1. bryter mot förbud eller föreföreskrift som meddelats enligt 5, skrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 8, 10, 11 eller 14 §, 16 § andra styc- 11 eller 148, 163 andra stycket, ket eller 19 §, 19 § eller 21§,
2. bryter mot 16 § första stycket 2. bryter mot 16 § första stycket 275
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
första punkten eller, om ej gärning- första eller andra punkten, en är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten,
3. bryter mot 17 § andra stycket, 3. bryter mot 17 § andra stycket, om ej gärningen är ringa,
4, utför täkt eller åtgärd för 4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behöv- markavvattning utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c§ ligt tillstånd enligt 18, 18 c eller eller bryter mot villkor eller före- 18d§ eller bryter mot villkor eller skrift som har meddelats i samband föreskrift som har meddelats i sammed sådant tillstånd, bandmed sådant tillstånd,
5. underlåter att fullgöra skyldig- 5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 het enligt 20§ första stycket eller a $ eller 20 § första stycket, skyldighet som föreskrivits med
stöd av 18 a § eller 20 § andra styc-
ket,
6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,
7. åsidosätter stadgandet i 238, 7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträ- vilken allmänheten inte äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är de eller har insyn eller ringa, eller
8. uppför vilthägn i strid mot 24 a§ eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.
37a§
Till böter högst ettusen kronor
döms den som åsidosätter skyldig-
het enligt 36 b§.
39 §
Har någon överträtt beslut eller Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första föreskrift som avses i 37 § första stycket I, 2. 4, 6 eller 8 får länssty- stycket I, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstad- relsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en komma rättelse. Föreläggande om viss fastighet eller byggnad, anord- rättelse får också meddelas när arning eller anläggning på annans betsföretag har utförts utan att sammark ägaren till egendomen begått råd har skett enligt 20 § första eller överträdelsen och övergår cgendo- andra stycket eller företaget har utmen till ny ägare, får denne föreläg- förts i strid med föreläggande eller gas att vidta rättelse, om det inte är förbud som meddelats enligt 20§
oskäligt. Är fråga om överträdelse tredje stycket. Har i fråga om en
av beslut eller föreskrift över vars viss fastighet eller byggnad, anordefterlevnad kommunal nämnd med ning celler anläggning på annans stöd av överlåtelse enligt 18 b§ ut- mark ägaren till egendomen begått övar tillsyn, tillkommer det i stället överträdelsen och övergår egendonämnden att meddela sådant före- men till ny ägare, får denne föreläg-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
läggande. I beslut om föreläggande gas att vidta rättelse, om det inte är får vite sättas ut. Vidare får tings- oskäligt. Är fråga om överträdelse rätten meddela handräckning för av beslut eller föreskrift över vars att åstadkomma rättelse. Ansökan efterlevnad kommunal nämnd med om handräckning får göras av all- stöd av överlåtelse enligt 18 b§ utmän åklagare, statens naturvårds- övar tillsyn, tillkommer det i stället verk, länsstyrelsen, den kommuna- nämnden att meddela sådant förela nämnd som handhar naturvårds- läggande. I beslut om föreläggande frågor eller, i fall där kommunal får vite sättas ut. Vidare får tingsnämnd har att meddela föreläggan- rätten meddela handräckning för de, av den nämnden. Beträffande att åstadkomma rättelse. Ansökan sådan handräckning finns bestäm- om handräckning får göras av allmelser i 17§ handräckningslagen män åklagare, statens naturvårds- (1981:847). verk, länsstyrelsen, den kommuna-
la nämnd som handhar naturvårds-
frågor eller, i fall där kommunal
nämnd har att meddela föreläggan-
de, av den nämnden. Beträffande
sådan handräckning finns bestäm-
melser i 17§ handräckningslagen
(1981:847). Har någon påbörjat ut-
förandet av ett arbetsföretag, som
omfattas av samrådsskyldighet en-
ligt 20 § innan samråd har skett, får
länsstyrelsen meddela föreläggande
vid vite att upphöra med verksamhe-
ten till dess att samrådsärendet har
avgjorts.
Vid meddelande av föreläggande Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20§ eller enligt 17 § första stycket, 20§ eller 228 andra stycket får länsstyrelsen 228 andra stycket eller förbud enutsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- ligt 20§ får länsstyrelsen utsätta reläggande, skall på anmodan av vite. Efterkoms ej sådant föreläglänsstyrelsen kronofogdemyndighe- gande, skall på anmodan av länsten föranstalta om att åtgärden vid- styrelsen kronofogdemyndigheten tages. föranstalta om att åtgärden vidta-
ges.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 248. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärder på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som av- I beslut om föreläggande som avses I första, andra eller tredje stycket ses i denna paragraf får förordnas får förordnas att beslutet skall gälla att beslutet skall gälla utan hinder utan hinder av att det inte har vun- av att det inte har vunnit laga kraft. nit laga kraft.
En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.
Beslut av annan statlig myndig- Beslut av annan statlig myndig-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 16.4
het än regeringen i ärende enligt het än regeringen i ärende enligt 138, 17 §, 208 andra stycket, 228, 138, 14 §, 178, 208 tredje stycket, 248, 39§ såvitt avser annat än 228, 248, 24 a§, 39 § såvitt avser handräckning eller 47 § får överkla- annat än handräckning eller 47 § gas hos kammarrätten genom be- får överklagas hos kammarrätten svär. Beslut i övrigt enligt denna lag genom besvär. Beslut i övrigt enligt av annan statlig myndighet än rege- denna lag av annan statlig myndigringen får överklagas hos regering- het än regeringen får överklagas hos en genom besvär. regeringen genom besvär.
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.
4la$
Ansökan om undantag enligt 16 §
tredje stycket eller om tillstånd en-
ligt 17 § andra stycket, 18, 18 c. 18
d, 19, 22 eller 24 a § samt anmälan
om samråd enligt 20§ första eller
andra stycket skall allt efter omstän-
digheterna i det särskilda fallet vara
åtföljd av karta, skiss eller ritning
samt den ytterligare utredning som
behövs för att företagets eller åtgär-
dens inverkan på det skyddade in-
tresset skall kunna bedömas.
Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § tred- att befogenhet som enligt 16 § tredje stycket, 17 § samt 39 § första och je stycket, 17 och 398 första och andra styckena ankommer på läns- tredje styckena tillkommer länsstystyrelse, skall ankomma på kom- relsen, skall tillkomma en kommumunal myndighet nal myndighet
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7-9, att de befogenheter som enligt 7-9, 11, 72 och 19 §§ tillkommer länssty- 11-13, 19 och 20 §§ tillkommer länsrelsen även skall tillkomma en styrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet. kommunal myndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bestämmelserna i 37 § tillämpas endast i fråga om överträdelser som skett efter bestämmelsernas ikraftträdande. Beträffande överträdelser som skett före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas. 278
Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) Bilaga 16.4
Härmed föreskrivs att det i rennäringslagen (1971:437) skall införas en ny paragraf, 65 a §, av föjande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 65a§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid renskötselns utövande såsom i fråga om skyddet av växt- eller djurlivet. Detta bemyndigande medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att avsevärd olägenhet för renskötseln uppkommer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bilaga 16.4
Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)
Härigenom föreskrivs att i terrängkörningslagen (1975:1313) skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3a§
För tillsyn över att bestämmelserna
i denna lag efterlevs inom de delar
av fjällområdet som regeringen med
stöd av 1§ andra stycket bestämt,
Jår regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer utse tillsyns-
män med den befogenhet som följer
av andra stycket.
En tillsynsman får avvisa den
som kör i terräng med motordrivet
fordon inom ett område som sägs i
första stycket utan att ha rätt därtill.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bilaga 16.4
Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)
Härigenom föreskrivs att 17, 19 och 21 §§ skogsvårdslagen (1979:429) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skogsmarkens ägare är skyldig Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som av regeringen celler myndighet som regeringen bestämmer underrätta regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning skogsvårdsstyrelsen om som skall äga rum på hans mark. I. avverkning som skall äga rum på
hans mark,
2. åtgärd för att avvattna mark i
samband med avverkning, om krav
på tillstånd för åtgärden inte gäller
enligt naturvårslagen (1964:822).
198 I svårföryngrad skog eller skydds- I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan skog får avverkning inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Vad
nu.sagts gäller dock inte om avverk-
ningen skall ske för att möjliggöra
täktverksamhet, vartill tillstånd be-
viljas — enligt — naturvårdslagen
(1964:822).
I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.
Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.
Regeringen eller myndighet som Regeringen celler myndighet som regeringen bestämmer får meddela regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvä- av trädsamlingar, skogsbilvägars gars sträckning. sträckning och dikningsåtgärder.
Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. 281
Bilaga 16.4 Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 119)
Härigenom föreskrivs att 3 § ädellövskogslagen (1984: 119) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med ädellövskog avses i denna lag:
I. Skogsbestånd i Blekinge, Kris- 1. Skogsbestånd som utgörs av tianstad, Malmöhus och Hallands lövträd till minst 70 procent och av län som utgörs av ädla lövträd till ädla lövträd till minst 50 procent minst 70 procent och vars areal är och vars areal är minst ett halvt hekminst ett halvt hektar. : tar. 2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektår.
3. Trädbestånd på betesmarker, 2. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som jordbruks- som inte är att anse som jordbruks-
mark, om beståndet utgörs av mark, om beståndet utgörs av
lövträd till minst 70 procent och av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hek- areal skall uppgå till minst ett hektar. | tar.
Har skogsvårdsstyrelsen enligt 73 beslutat viss trädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
naturvårdslagsutredningens betänkande (SOU 1990: 38) "> Bilaga 16.5
Översyn av naturvårdslagen m. m.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, generaltullstyrelsen, riksantikvarieämbetet, lantbrukstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens lantmäteriverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:4), boverket, domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, rikspolisstyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kammarrätten i Sundsvall, samtliga länsstyrelser utom Östergötlands län, länsstyrelsernas organisationsnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, Svenska kommunförbundet, Lunds universitet, Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Kraftverksföreningen, Naturskyddsföreningen, Riksförbundet för hembygdsvård, Friluftsfrämjandet, Svenska Samernas Riksförbund, Skogsindustrierna, Sveriges Skogsvårdsförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare, Sveriges Jordägarförbund, Grus- och Makadamföreningen, Sveriges Campingvärdars Riksförbund och Svenska Turistföreningen.
Yttranden har vidare inkommit från Agrifack, Föreningen för Ekologi och Planering, Lennart Gustafsson, Entomologiska föreningen i Uppland, Nordiska Förbundet för Kulturlandskap, Föreningen Sveriges länsantikvarier, Folkpartiets kulturförening i Uppsala, Sveriges Ornitologiska Förening, Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg, Hälsinglands museum, Skogskommittén för Dalarnas Ornitologiska förening och Naturskyddsföreningen i Dalarna samt från följande kommuner: Skellefteå, Mora, Härryda, Malmö, Hultsfreds, Sorsele, Sjöbo, Höganäs, Lidköpings, Arjeplogs, Mönsterås, Karlstads, Tierps, Sollentuna, Tingsryds, Marks, Bengtsfors, Norrköpings, Österåkers, Krokoms, Ludvika, Emmaboda, Partille och Helsingborgs.
En del länsstyrelser har inhämtat yttranden från kommuner, länsorgan m. m. Lantbruksstyrelsen redovisar yttranden från åtta lantbruksnämnder. Riksåklagaren bifogar yttranden från fem överåklagare.
Grön mark — Utvidgad höst- och vinterbevuxen mark Bilaga 17.1
Arbetsgruppen redovisar i rapporten sitt förslag till utvidgning av höstoch vinterbevuxen mark. I rapporten används uttrycket grön mark för att
beteckna höst- och vinterbevuxen mark. Arbetsgruppen föreslår att krav på 6090 grön mark införs i K, L, M och N län och på 5090 i E, F, G, H, I, O, P och R län omfattande företag med
mer än 5,0 ha åker.
Gruppen föreslår att kraven på grön mark införs enligt nedanstående
tidsplan.
| K,L,M | 1992 4090 | Övriga Götaland 1992 4096 |
| N län | 1993 5090 1994 6096 | 1993 459460 1994 50960 |
Följande grödor föreslås att ingå i begreppet grön mark: vall, höstoljeväxter, höstsäd, rotväxter (sockerbetor, foderbetor, morötter, rödbetor och liknande), fleråriga frukt- och bärodlingar, energiskog och fånggrödor.
Höstgrödor ska vara sådda senast den 15 oktober i K, L, M och N län och senast den 5 oktober i övriga Götaland för att få räknas som grön mark. Fånggrödor som ska köras upp under hösten ska sås före den l augusti för att få räknas som grön mark. Om fånggrödan körs upp under efterföljande vår föreslås samma såtidpunkter som för höstsådd.
Vallar och fånggrödor föreslås att få brytas tidigast den 20 oktober i K, L, M och N län och den 10 oktober i övriga Götaland om de ska få räknas som grön mark.
I rapporten redovisas behovet av rådgivning och information till följd av kraven på utökad grön mark. Vidare redovisas behovet av forsknings- och försöksverksamhet som behövs för att tillgodose det ökande kunskapsbehovet om grön mark.
Genomförs förslaget krävs en utökning av grön mark omfattande 229000 ha åker. Kväveutlakningen beräknas härmed minska med 3300ton. Kostnaden för jordbruket att genomföra förslaget beräknas till 57—86 milj.kr. per år beroende på till hur stor del utökningen kommer att ske genom odling av fånggrödor. Utslaget per kg kväve minskat läckage blir kostnaden 17 — 26 kr.
Förslag till typgodkännande av gödselspridare Utredningen Bilaga 17.2 TYP 90
e TYP 90 framlägger förslag till krav för typgodkännande av konstgödseloch stallgödselspridare. På många punkter saknas dock ännu viktigare typgodkännandefakta. e En viktig förutsättning för genomförande av typgodkännande är därför att de vetenskapliga undersökningar som pågår för att få fram underlag får fortsätta och andra nödvändiga undersökningar utförs. TYP 90 har gjort en översiktlig kartläggning av dessa. TYP 90 uppskattar medelsbehovet för fortsatt metodutveckling för typgodkännandet till 20 milj.kr. e En annan viktig förutsättning är att typgodkännandet kan accepteras internationellt. Det krävs ett omfattande arbete för att ta fram standarder för gödselslagens specifikation, provningsmetoder m. m. e Typgodkännande av gödselspridare kommer på sikt att leda till maskiner med bättre egenskaper för jämn spridning av gödsel vid optimal tidpunkt och därigenom till minskat närsaltläckage. e Typgodkännande av gödselspridare medför minskad markpackning, bättre gödselutnyttjande och luktreduktion. e Typgodkännande innebär att instruktionerna för handhavandet förbättras och därigenom utnyttjandet av maskinerna. Typgodkännandet för med sig kunskapsuppbyggnad som genom kraftfulla rådgivningsinsatser kan användas för att förbättra förarkompetensen. e Typgodkännande innebär förbättrad kontroll av att krav på säkerhet mot personskada uppfylls. e Resultatet av åtgärderna typgodkännande, intensiv rådgivning, ökad förarkompetens tillsammans med den allmänna teknikutvecklingen blir minskad miljöbelastning. Effekten på närsaltutlakningen blir ca 4800ton N per år i Sverige. Värdet av detta kväve är ca 31 milj.kr. e Utöver miljöeffekterna har den jämnare spridningen inverkan på utnyttjandet av gödseln. Bättre utnyttjande framför allt av stallgödseln leder till ekonomiska fördelar för jordbruket. e Tidsplanen för genomförandet av typgodkännandet innebär att det tidigast kan träda i kraft år 2000 och att det når full effekt år 2010 när flertalet gödselspridare bytts ut. e Den framtida marknaden för gödselspridare uppskattas till ca 1 000 stallgödselspridare och 1500 konstgödselspridare per år under perioden 2000-2009. Kostnaden för typgodkännande av dessa maskiner uppgår till 850kr. per såld konstgödselspridare och 3000kr. per såld stallgödselspridare och totalt 3,5 milj.kr. per år. e Kostnaderna för genomförandet av typgodkännandet bör delvis bestridas med statsmedel (gödselmedelsavgifter). En typgodkännandeavgift bör betalas av tillverkare eller importör.
Lagring och spridning av stallgödsel — Ytterligare Bilaga 17.3
restriktioner till skydd för miljön
Arbetsgruppen redovisar i rapporten sitt förslag till ytterligare områden med restriktioner i spridningstidpunkt för stallgödsel och generella föreskrifter gällande lagringskapacitet för stallgödsel. Förslaget är enligt följande:
Inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall lagringskapaciteten vara 8 månader för nötkreatur, hästar, får eller getter samt 10 månader vid annan djurhållning.
Inom. områden i Östergötland, Älvsborgs och Skaraborgs län där jordbruket är av större omfattning skall lagringskapaciteten vara 8 månader för nötkreatur, hästar, får eller getter samt 10 månader vid annan djurhållning. Spridningsrestriktioner enligt 7 § första stycket 2 i skötselförordningen skall gälla i dessa områden.
I övriga delar av landet skall lagringskapacitet vara 6 månader för nötkreatur, hästar, får eller getter samt 8 månader vid annan djurhållning såvida inget annat gäller enligt 8 § skötselförordningen. |
Förslaget tar hänsyn till skillnader i klimat, andel jordbruksmark av totala landarealen, driftsinriktning ifråga om djurhållning och djurtätheten i olika delar av landet.
Ett statsbidrag motsvarande det idag befintliga statsbidraget för utbyggnad av gödselvårdsanläggningar enligt förordningen (1989:12) om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket föreslås utgå. Kostnaden för detta har beräknats av arbetsgruppen till 213 milj. kr. och bör tas från de miljöavgifter som utgår på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Förslaget innebär beträffande krav på lagringskapacitet för stallgödsel att jordbrukets totala investeringskostnader blir 2,9 miljarder kr. och årskostnaden efter avräknad gödselintäkt 382 milj. kr.
Genomförs förslaget beräknas läckaget minska med knappt 1400 ton kväve. Kostnaden för att minska kväveläckaget genom ökad lagringskapacitet blir 274 kr./kg N. Detta är mycket höga kostnader i förhållande till kostnader för utökad höst- och vinterbevuxen mark och utökad kväverening vid de kommunala reningsverken. En god lagringskapacitet har dock även betydelse för minskning av punktutsläpp av gödsel, stallgödselspridning vid olämpliga tidpunkter, luftproblem och etiska aspekter som kan uppstå i samband med spridning.
lantbruksstyrelsens rapporter 1990:3 Grön mark, 1990:4 Bilaga 17.4 Förslag till typgodkännande av gödselspridate och 1990:2
Lagring och spridning av stallgödsel
Efter remiss har yttranden kommit in från kommerskollegium, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, statens växtsortnämnd, statens utsädeskontroll, statens maskinprovningar, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), styrelsen för teknisk utveckling, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, statskontoret, Alternativodlarnas riksförbund, lantbruksnämnderna i Malmöhus, Skaraborgs och Södermanlands län, Centralorganisationen SA- CO/SR, Hushållningssällskapens förbund, Jordbrukstekniska institutet, Kontrollföreningen för alternativ odling, Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund, Samarbetsgruppen för alternativ odling, Svalöf AB och Svenska naturskyddsföreningen.
SJFR hänvisar till yttrandet avgivet av Jordbrukstekniska institutet, SACO/SR avstod från eget remissyttrande och hänvisade till Agrifacks yttrande.
Styrelsen för teknisk utveckling och statskontoret hänvisar delvis till de remissvar de kommit in med på miljöavgiftsutredningens slutbetänkande SOU 1990: 59 Sätt värde på miljön!
En del remissinstanser har endast behandlat den eller de rapporter som de anser höra till deras eget arbetsområde.
Kartläggning av dricksvattensituationen i Sverige Bilaga 17.5
Under senare delen av 1980-talet har flera händelser inträffat där jämförelsevis många människor blivit sjuka av förorenat dricksvatten. Detta har riktat intresset mot dricksvattnet som livsmedel och motiverat en samlad redovisning och analys för klarläggande av dricksvattensituationen i Sverige. |
Enligt regeringsbeslut 1989-09-07 har statens livsmedelsverk (SLV) fått i uppdrag att kartlägga dricksvattensituationen i Sverige. Förutom SLV har i en arbetsgrupp ingått representanter från Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen (VAV) samt Svenska kommunförbundet (SK).
Föreliggande rapport behandlar ansvarsfrågor, råvattnet och dess beredning till dricksvatten, kvalitetsfrågor samt behov av åtgärder och forskning. EG-normer och det internationella samarbetet belyses och dessutom diskuteras beredskapsfrågor.
I framställningen har tyngdpunkten främst lagts på förhållanden med anknytning till de hälsomässiga aspekterna, under det att frågor kring vattentillgångar, förbrukning och tekniska lösningar för distributionen fått träda i bakgrunden.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 288