RÅ 1997 not 152

Not 152. Ansökan av Riksbyggens bostadsrättsförening Stockholmshus nr 26 om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Stockholms kommun beslutade den 22 april 1996 att anta detaljplan för Gamen 8 m.m. inom stadsdelen Södermalm i Stockholm. - Beslutet överklagades av bl.a. bostadsrättsföreningen. -Länsstyrelsen i Stockholms län (1996-06-14) avslog överklagandena med följande motivering: Klagandenas hos länsstyrelsen framförda synpunkter angående Åsögatans minskade bredd med åtföljande trafikproblem, miljökonsekvenser, avsaknad av alternativa placeringar av den nya byggnaden etc. är huvudsakligen desamma som dem som tidigare anförts hos kommunen. Enligt handlingarna har klagandenas invändningar utförligt kommenterats och bemötts av kommunen, bl.a. i Utställningsutlåtande 1996-01-09, av vilket klagandena har fått del.. Länsstyrelsen delar kommunens uppfattning som den framgår av nämnda utlåtande. Det kan t.ex. noteras att barnstugan på fastigheten Nattugglan 18 är i huvudsak orienterad mot fastighetens gård och lekplats, inte mot gatan. Minskningen av Åsögatans bredd har enligt handlingarna skett dels som en anpassning till malmarnas kvartersstruktur, dels för att arean för bostadsdelen av den nya byggnaden på fastigheten Gamen 8 skall kunna utökas. En gata med en bredd av 18 meter kan för övrigt inte betecknas som smal, enligt länsstyrelsens mening. Att trafiksituationen i vissa avseenden är mindre tillfredsställande i området kring Götgatan utgör ett sådant förhållande som är vanligt förekommande i Stockholms innerstad. Vad gäller den nya bebyggelsens yttre utförande kan tilläggas att fasaden mot Åsögatan, enligt uttrycklig planbestämmelse, skall ges en uppdelad och varierad utformning. Den nya bebyggelsen kan utformas som två byggnader, en kontorsbyggnad som byggs till Skattehuset samt en bostadsbyggnad. Det skall också framhållas att förekomsten av lokaler för handel av skilda slag brukar ses som typisk för Södermalm och som en tillgång för stadsdelen. - Det ankommer vidare i första hand på kommunen att besluta om markanvändning och byggande. Länsstyrelsen finner, vid en sådan avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som skall göras i ett fall som det aktuella, att beslutet att anta förslaget till detaljplan inte kan anses medföra sådana nackdelar för klagandenas intressen att planen inte kan godtas. Vad som anförts av klagandena föranleder inte annan bedömning. Deras överklaganden skall därför lämnas utan bifall. - Bostadsrättsföreningen m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-02-20): Regeringen konstaterar att det på plankartan anges att de i planen angivna bestämmelserna gäller inom planområdet. Nattugglan 18 är belägen utanför planområdet. Planens bestämmelser kan därför inte tillämpas vid förändringar av byggnaden på fastigheten även om plangränsen ritats i byggnadens fasad. Någon ändring av planen i detta hänseende är därför enligt regeringens mening inte erforderlig. - Vid prövningen av vad de klagande anfört finner regeringen, bl.a. mot bakgrund av vad Boverket i övrigt framfört, att detaljplanen inte kan anses vara så ingripande eller medföra sådana nackdelar för de kringboende att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande framfört om kommunens och länsstyrelsens handläggning av ärendet och gjorda avvägningar utgör enligt regeringens mening inte skäl för regeringen att med anledning av överklagandena upphäva planbeslutet. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Bostadsrättsföreningen ansökte om rättsprövning och yrkade inhibition av regeringens beslut samt anförde i huvudsak följande. Enligt plan- och bygglagen (1987:10, PBL) skulle både den enskilda individens frihet och den samhälleliga aspekten beaktas. Beslutet var taget med tyngdpunkt på den samhälleliga aspekten och utan hänsyn till den enskildes egendomsförluster och frihetsberövande. Enligt PBL fick en planändring endast ske undantagsvis för förhållanden av stor allmän vikt, som inte kunnat förutses vid planläggningen. Det nya förslaget till detaljplan rörde inte förhållanden av stor allmän vikt. Ändringen stred därför mot PBL. - Regeringsrätten (1997-09-08, Brink, Tottie, Holstad, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringsrätten gör följande bedömning. - PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunens självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen (jfr RÅ 1994 ref. 39). Mot bakgrund av den vidsträckta kommunala självbestämmanderätt, som enligt vad nyss angetts råder i planärenden, finner Regeringsrätten att den kritik som i förevarande mål riktats mot innehållet i planen inte ger fog för att underkänna den. Den formella handläggningen i kommunen har, liksom besvärsprövningen, såvitt framkommit inte heller varit bristfällig. - Den tidigare planens genomförandetid hade löpt ut vid antagandet av den nya planen. Bestämmelsen i 5 kap. 11 § första stycket PBL, som begränsar möjligheterna till planändring, är då inte tillämplig. Regeringens beslut strider därför inte mot en rättsregel på det sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1997-08-19, Vennersten)

*REGI

*INST