RÅ 1997 not 165
Beräkning av antalet timmar för ersättning (hemmavarande make)
Not 165. Överklagande av Riksförsäkringsverket ang. assistansersättning. -Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1994-12-22) tillerkände Lena R. assistansersättning med 70 timmar i veckan. - Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att assistansersättningen skulle begränsas till 50 timmar i veckan. - Kammarrätten i Göteborg (1994-12-22, Edström, Ericsson och nämndemannen Haag; Rydin och nämndemannen Tillberg skiljaktiga): Enligt läkarintyg den 23 september 1994 av distriktsläkaren Märt Henning lider Lena R. av progressiv muskeldystrofi och är sedan 16-års åldern rullstolsbunden. Hon lider också av colon irritable, vilken sjukdom förvärrats. Hennes hjälpbehov är mycket stort eller ungefär 90-100 timmar per vecka. Däri inräknas inte endast den dagliga minimala hjälpen med mat, hygien, av- och påklädning utan också att sköta ett arbete, träffa vänner och delta i föreningsliv. Lena R. har en mycket hög invaliditetsgrad och kan inte anses utgöra ett gränsfall för insatser enligt lagen (1993:389) om assistansersättning, LASS. - Av intyget från arbetsterapeut Ingbritt Dubow framgår att Lena R. behöver hjälp med tvättning, av- och påklädning samt toalettbesök. Hon behöver också hjälp med att äta samt för att förflytta sig. Därutöver inträffar många saker som det inte är möjligt att detaljerat redogöra för. Behovet av hjälp uppgår till minst 90 timmar per vecka. Lena R:s make är anställd under 50 timmar per vecka och sedan oktober månad arbetar också en kvinnlig assistent 20 timmar per vecka. Maken utför många moment ensam. Om någon annan assistent skulle utföra dessa skulle det krävas insatser av två personer, vilket medför betydligt flera timmar. - Enligt 3 § LASS har den som omfattas av 1 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, utom i fall som anges i 4 §, rätt att få assistansersättning enligt denna lag om han inte fyllt 65 år och har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. - Det är ostridigt att Lena R. har ett fysiskt funktionshinder som är av en sådan omfattning att hon tillhör den personkrets som är berättigad till assistansersättning enligt LASS. Mot bakgrund av den medicinska utredningen i målet bedömer kammarrätten i likhet med länsrätten att Lena R. har ett hjälpbehov som inte understiger 70 timmar per vecka. Den omständigheten att Lena R:s make, vid tidpunkten för försäkringskassans beslut ensam tjänstgjorde som personlig assistent för henne förändrar inte denna bedömning. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Riksförsäkringsverket yrkade att kammarrättens och länsrättens domar skulle upphävas och att försäkringskassans beslut skulle fastställas. - Lena R. bestred bifall till Riksförsäkringsverkets yrkande. - På Regeringsrättens begäran avgav Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet yttranden. - Socialstyrelsen anförde bl.a. följande. Med stöd av den i målet föreliggande utredningen bedömde Socialstyrelsen i likhet med kammarrätten att Lena R:s hjälpbehov ej understeg 70 timmar per vecka. I princip föreföll hon vara i behov av stöd och service dygnet runt. De hjälpbehov hon hade redovisat i sin ansökan om assistansersättning föreföll inte orimliga eller tilltagna i överkant. Självfallet borde utgångspunkten vara att makar/samboende mellan sig delade ansvaret för hemmets skötsel. I föreliggande fall hade den sökande själv reducerat sin beräkning med hänsyn till att familjemedlemmarna gav henne viss hjälp. Att ytterligare reducera hennes assistansgrundande behov av hjälp med hänvisning till att maken borde ta en större del av hemmets skötsel var inte rimligt. Lena R. uppfyllde samtliga kriterier för att erhålla ett fullgott stöd och den beräknade tiden bedömdes enligt tillgängligt material som rimlig. - Svenska kommunförbundet anförde bl.a. följande. Makar hade ett gemensamt ansvar för hem och hushåll. Vid beräkningen av tidsåtgången för sådana sysslor som matlagning, städning etc. var det naturligt att ta hänsyn till detta. Det kunde också finnas anledning att vid sådana beräkningar jämföra med undersökningsresultat som olika myndigheter presenterat, vilka visade hur mycket tid yrkesarbetande människor i allmänhet lägger ned på hushållsarbete. Beträffande den hjälp som behövdes för att tillgodose Lena R:s behov i övrigt kunde den sägas bestå av två delar där den ena var "aktiv personlig assistans" och den andra var "att vara till hands". Eftersom den personliga assistent som Lena R. valt utförde arbete i sitt eget hem var det enligt förbundets uppfattning inte rimligt att assistansersättning utgick fullt ut för den tid när han "fanns till hands". - Regeringsrätten (1997-10-01, Björne, Sjöberg, Swartling, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Flera av de i målet relevanta bestämmelserna i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) har ändrats genom lagstiftning som trätt ikraft den 1 juli 1996 (SFS 1996:534 och 535). Regeringsrätten saknar anledning att vid sin prövning utgå från annat än nuvarande lydelse av LSS och LASS. - Det är ostridigt att Lena R. är berättigad till assistansersättning. Av 3 § LASS framgår att personlig assistans i lagen har samma betydelse som i 9 a § LSS. Frågan i målet gäller antalet timmar för assistansersättning. - Följande föreskrifter är av särskilt intresse i målet. Assistansersättning skall beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, då den enskilde har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (6 § första stycket LASS). Med personlig assistans avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (9 a § första stycket LSS). Den som har behov av hjälp enligt första stycket har också rätt till personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt (9 a § andra stycket LSS). Verksamheten enligt lagen skall främja likhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra (5 § LSS). Vid beräkning av antalet assistanstimmar enligt LASS skall beaktas all tid som avser uppgifter som assistenten utför som ett led i det personliga stödet i den dagliga livsföringen till den ersättningsberättigade (3 § förordningen 1993:1091 om assistansersättning). - Riksförsäkringsverkets föreskrifter om assistansersättning innehåller närmare regler i vissa hänseenden. Sålunda anges bl.a. följande. Vid bestämmande av assistansersättning skall en assistanstimme anses motsvara fyra timmar för jour eller sju timmar för beredskap om inte särskilda skäl talar för en annan beräkning. Med tid för jour avses tid under vilken den personliga assistenten inte utför en aktiv arbetsinsats men finns till förfogande i den funktionshindrades omedelbara närhet. Med tid för beredskap avses tid då assistenten i stället finns till förfogande på annan plats, exempelvis i sitt hem (6 §). - Rörande de faktiska förhållandena i målet är följande upplyst. Lena R. lider av progressiv muskeldystrofi, vilket medfört att hon är beroende av rullstol både inomhus och utomhus. Hon kan på grund av muskelsvaghet inte lyfta armarna och hon måste ha stöd för att kunna lyfta händerna. Hon har även en tarmsjukdom. Hon bor tillsammans med make och två barn i en handikappanpassad servicelägenhet. Enligt hennes ansökan om assistansersättning, som inkom till försäkringskassan i november 1993, hade hon behov av personlig assistans under i genomsnitt 70 timmar per vecka. Behovet avsåg bland annat hjälp med hygien, på- och avklädning och uträttande av ärenden. I behovet inräknades hjälp med visst hushållsarbete. Vid tiden för ansökan arbetade hon 20 timmar per vecka som telefonist och uppbar handikappersättning med 65 procent av basbeloppet. I samband med att försäkringskassan beviljade henne assistansersättning för 650 timmar per kvartal (50 timmar per vecka) sänkte försäkringskassan handikappersättningen till 53 procent av basbeloppet. - Enligt ett läkarintyg den 23 september 1994 av distriktsläkaren Märt Hanning, Göteborg, uppgick Lena R:s hjälpbehov till ungefär 90-100 timmar per vecka. I detta inräknades inte endast hjälp med mat, hygien, av- och påklädning utan också med att sköta ett arbete, träffa vänner och delta i föreningsliv. I ett intyg den 4 november 1994 bedömde arbetsterapeuten Ingbritt Dubow att Lena R:s behov av hjälp uppgick till minst 90 timmar i veckan. - I målet är upplyst att Lena R:s tillstånd numera har försämrats. Försäkringskassan har utgett assistansersättning med 2 348 timmar per sex månader (i genomsnitt 90 timmar i veckan) fr.o.m. augusti 1996. - Riksförsäkringsverket gör gällande att Lena R:s behov av hjälp i större utsträckning än vad undersinstanserna har ansett bör kunna tillgodoses genom att den personlige assistenten finns till förfogande i Lena R:s omedelbara närhet eller på annan plats genom jour- och beredskapstjänstgöring. Mot bakgrund av detta och med beaktande av att det föreligger ett gemensamt ansvar för hem och hushåll, att Lena R. har ett halvtidsarbete samt att hon uppbär handikappersättning med 53 procent av basbeloppet anser Riksförsäkringsverket att hennes behov av assistans skäligen kan beräknas till 650 timmar per kvartal eller 50 timmar per vecka. - Lena R. har själv uppskattat sitt sammanlagda behov av personlig assistent till 70 timmar per vecka under den i målet aktuella tiden, dvs. före augusti 1996. Härvid har hon uppgivit att hon räknat bort många sysslor i och utanför hemmet som utförs av hennes man ensam. Hon har emellertid framhållit att hon själv måste få känna delaktighet och dela ansvaret för hemmet. Därför har hjälp med visst hushållsarbete räknats in i stödbehovet. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Lena R:s stödbehov innefattar i första hand aktiva arbetsinsatser. I sådana insatser bör kunna ingå hjälp med hushållssysslor. En förutsättning är dock att det rör sig om insatser som utförs tillsammans med henne som ett led i det personliga stödet (prop. 1992/93:159, s. 175-176). Vid bedömningen av tidsåtgången bör beaktas att makarna har ett gemensamt ansvar för hushållet och att detta medför att Lena R:s make med hänsyn till föreliggande förhållanden kan anses böra stå för en stor del av göromålen i detta hänseende (jfr 1 kap. 2 § äktenskapsbalken). - I Lena R:s stödbehov innefattas också jour- och beredskapstid, dvs. tid då assistenten inte utför en aktiv arbetsinsats men måste finnas till hands i den funktionshindrades omedelbara närhet resp. på annan plats. - Assistansersättning skall emellertid inte utges i den mån Lena R:s behov tillgodoses på annat sätt än genom personlig assistans. I detta hänseende gäller att en funktionshindrads behov av stöd i större eller mindre utsträckning kan anses vara tillgodosett genom vad som normalt faller under makars ansvar för varandra (prop. 1995/96:146, s. 20). Behov av stöd i form av jour och beredskap får normalt anses vara i allt väsentligt tillgodosett genom hemmavarande make. - Regeringsrätten finner att Lena R. under den i målet aktuella tiden haft ett omfattande behov av personlig assistans. Denna bör mot bakgrund av syftet med den personliga assistansen - att den funktionshindrade så långt möjligt skall kunna leva som andra - också omfatta en del uppgifter som avser makarna R:s gemensamma hushåll och skötseln av barnen. Vid en sammanvägning av de omständigheter som redovisats i målet finner Regeringsrätten att Lena R:s beräkning av assistansbehovet, 70 timmar per vecka för den aktuella tiden, bör godtas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut. (fd I 1997-09-03, Bergström). - (Anm. Med liknande motivering beräknade Regeringsrätten i ett annat samma dag avgjort mål Ulla K:s behov av assistans till 70 timmar per vecka).