RÅ 1997 not 245

Not 245. Överklagande av Kalmar kommun av förhandsbesked ang. mervärdesskatt. - Kommunen ansökte om förhandsbesked beträffande kommunens rätt till avdrag för ingående skatt som var hänförlig till ombyggnad av det s.k. Oxhagshemmet. -Skatterättsnämnden (1995-06-30, Wingren, Edlund, Nyström, Tjörnemar och Zackari; Peterson och Rabe skiljaktiga): Förhandsbesked (avser tiden fram till den 1 januari 1995). Kalmar kommun har inte rätt till återbetalning av ingående skatt som hänför sig till ombyggnaden av de med ansökningen avsedda lägenheterna och till dem hörande utrymmen. - Avvisning. Ansökningen avvisas till de delar den inte har besvarats genom förhandsbeskedet. - Motivering. Ansökningen aktualiserar bl.a. bestämmelsen i 10 kap. 10 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, i dess lydelse intill den 1 januari 1995 som gäller kommuns rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt. Sedan denna bestämmelse med verkan fr.o.m. nämnda dag har upphävts genom lagen (1994:1798) om ändring i mervärdesskattelagen gäller om kommuns rätt till återbetalning lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. - Enligt 21 kap. 1 § ML kan förhandsbesked meddelas endast på ansökan om den som är eller kan komma att bli skattskyldig enligt lagen i frågor som rör den sökandes skattskyldighet. Av bestämmelsen i 19 kap. 12 § första stycket ML framgår genom hänvisningen till bl.a. 21 kap. ML att bestämmelserna om förhandsbesked gäller också den som ansöker om återbetalning enligt bl.a. 10 kap. 10 § ML (jfr prop. 1993/94:99 s. 254). Någon motsvarande hänvisning finns emellertid inte till reglerna om förhandsbesked sedan bestämmelserna om kommuns rätt till återbetalning införts i den särskilda lagen om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. Nämnden begränsar därför förhandsbeskedet till att avse tiden fram till den 1 januari 1995. - Enligt 10 kap. 10 § första stycket ML i dess ovan angivna lydelse har en kommun rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken kommunen saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. nämnda lag på grund av att skatten hänför sig till en verksamhet som inte alls eller endast delvis medför skattskyldighet. Detta innebär att kommunen bl.a. har rätt till återbetalning av ingående skatt som belöper på anskaffningar i dess sociala omsorgsverksamhet. - Rätten till återbetalning av ingående skatt omfattar dock enligt 10 kap. 13 § första stycket ML endast sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill om verksamheten hade medfört skattskyldighet. Således gäller den särskilda inskränkningen i avdragsrätten i 8 kap. 9 § 1. ML för ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad även för en kommuns rätt till återbetalning. Detta gäller för övrigt också enligt 1 § andra stycket i den särskilda lagen om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. - Ärendet gäller främst om lägenheterna för permanent- och korttidsboende efter ombyggnaden av Oxhagshemman kan anses utgöra stadigvarande bostäder för vilka den ovannämnda inskränkningen i avdragsrätten i 8 kap. 9 § gäller. - Regeringsrätten har i ett förhandsbesked, RÅ 1993 ref. 30, haft anledning att ta ställning till om servicelägenheter och gruppbostäder för senildementa skall anses utgöra stadigvarande bostäder i mervärdesskattehänseende. Servicelägenheterna var på 1-3 rum och kök och hade toalett med dusch samt balkong eller uteplats. Lägenheterna var i förväg anpassade för eventuella kommande rörelsehinder hos de boende och var rullstolsanpassade. Gruppbostäderna var på ett och ett halvt rum och pentry och låg inom en avskild avdelning som hölls låst. Alla dessa lägenheter hade toalett med dusch samt uteplats. Fördelning av såväl servicelägenheter som gruppbostäder skedde med utgångspunkt i vederbörandes vårdbehov. Socialförvaltningen tecknade hyreskontrakt med vårdtagaren eller i förekommande fall med god man för denne. Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden som fann att såväl servicelägenheterna som gruppbostäderna fick anses som stadigvarande bostäder för vilka ML:s avdragsförbud gällde. - Kalmar kommun gör i ärendet gällande att förhållandena avseende Oxhagshemmet i en sådan grad skiljer sig från de omständigheter som förelåg i det ovan redovisade förhandsbeskedet att bedömningen här bör bli en annan. Sålunda framhåller kommunen att Oxhagshemmets boendestandard vad beträffar lägenhetsyta m.m. blir avsevärt lägre och den utåtriktade verksamheten vid hemmet är betydligt större än vad som var fallet i 1993 års förhandsbesked. Kalmar kommun tecknar vidare inte några hyresavtal med de boende utan efter ett biståndsbeslut lämnas endast ett besked att bostad upplåtes. Hyra debiteras dock särskilt. - Nämnden gör följande bedömning. - Samtliga de bostäder som avses i ärendet och förhållandena i övrigt är, såvitt är av betydelse för den nu aktuella prövningen, enligt nämndens mening så likartade med dem som förelåg i det tidigare förhandsbeskedet att det inte finns skäl att i det nu aktuella ärendet göra en annan bedömning. Den omständigheten att elva lägenheter skall användas för korttidsboende bör enligt nämndens mening inte ha någon betydelse för bedömningen av dessa lägenheters karaktär, eftersom de synes inrättade på samma sätt som de lägenheter som skall användas för mer permanent boende. Samtliga de med ansökningen avsedda lägenheterna och de utrymmen som får anses höra till lägenheterna får därför anses som stadigvarande bostäder för vilka den ovannämnda inskränkningen i rätten till avdrag för ingående skatt och därmed rätten till återbetalning av sådan skatt gäller. - Till den del ansökningen inte har besvarats genom förhandsbeskedet finner nämnden att förhandsbesked inte bör meddelas. Ansökningen skall därför avvisas i den delen. - Kommunen yrkade i överklagande att frågan om kommunens rätt till återbetalning skulle besvaras i första hand så att denna inte inskränktes genom det särskilda avdragsförbudet i 8 kap. 9 § 1 ML, även om ifrågavarande lägenheter och till dem hörande utrymmen var att anse som stadigvarande bostäder, och i andra hand så att Oxhagshemmet till ingen del skulle anses utgöra stadigvarande bostad. - Riksskatteverket bestred bifall till kommunens yrkanden. - Regeringsrätten (1997-12-12, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Skatterättsnämnden har avvisat kommunens ansökan till den del den inte besvarats genom förhandsbeskedet. Mot beslut om avvisande får enligt 21 kap. 3 § ML och 9 § andra stycket lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor talan inte föras. Till den del kommunens överklagande omfattar avvisade delar av ansökningen kan det därför inte tas upp till prövning.-Regeringsrätten gör i övrigt samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar överklagandet i vad det avser de delar av ansökningen om förhandsbesked som avvisats av Skatterättsnämnden. - Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. (fd II 1997-11-27, Hancock Bruhn)

*REGI