RÅ 2000:57
Enligt 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten skall en ansökan om utdömande av vite göras hos den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Vid tillämpning av bestämmelsen har en skattemyndighet som har sätesort inom ett län och skattekontor inom ett annat ansetts belägen endast i det förstnämnda länet.
Länsrätten i Jönköpings län
B.G., som var bosatt i Skillingaryd, gav inte in någon självdeklaration till ledning för 1998 års taxering. Skattemyndigheten i Linköping förelade honom den 18 januari 1999, genom sitt skattekontor i Värnamo, vid vite av 5 000 kr att lämna självdeklaration inom viss tid. B.G. fick del av föreläggandet men följde det inte.
Hos Länsrätten i Jönköpings län ansökte samma skattemyndighet, även nu genom skattekontoret i Värnamo, att vitet skulle dömas ut. Såvitt avsåg frågan om behörig domstol anförde myndigheten bl.a. följande. Vid avgörande av vilken länsrätt som var behörig talade en rationell tolkning av viteslagen för att den länsrätt inom vars domkrets det skattekontor var beläget, från vilket ansökan gjordes, var behörig att pröva den aktuella typen av ansökan. Förarbetsuttalanden talade för att denna tolkning var rimlig. I samband med att Västra Götalands län bildades ändrades 14 § andra stycket i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (AFDL) och 10 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden om mål om skatt, m.m. I specialmotiveringen (prop. 1997/98:17 s. 30 f) till sistnämnda lagrum uttalades att styrande för vilken länsrätt som skulle pröva överklagandet var det skattekontor - eller i förekommande fall - det länsskattekontor som hade fattat beslutet låg. Vidare påtalades att syftet med ändringen var att undvika att dessa mål koncentrerades till en av länsrätterna i Västra Götalands län.
B.G. bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte.
Domskäl
Länsrätten i Jönköpings län (1999-04-26, ordförande Flyme Ahlstrand) yttrade: I 6 § lagen (1985:206) om viten (viteslagen) anges bl.a. att frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet eller, om denna har skett efter överklagande i frågan om vitesföreläggande, av den myndighet som har prövat denna fråga i första instans. Ansökan om utdömande görs hos den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. - I lagen (1998:1673) med anledning av en ny regionindelning för skatteförvaltningen anges att det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller en annan författning beträffande skattemyndigheterna i länen eller skattemyndigheten i visst län skall efter utgången av år 1998 i stället gälla Skattemyndigheten i Stockholm, Skattemyndigheten i Linköping, Skattemyndigheten i Växjö, Skattemyndigheten i Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg, Skattemyndigheten i Örebro, Skattemyndigheten i Västerås, Skattemyndigheten i Gävle, Skattemyndigheten i Östersund och Skattemyndigheten i Luleå respektive den av dessa myndigheter i vars verksamhetsområde länet ingår. - I förarbetena till sistnämnda lag (prop. 1998/99:1, utg. omr. 3 s. 17) anges bl.a. att syftet med den särskilda lagen är att klargöra att de nya myndigheter som bildas den 1 januari 1999 i verksamhetens alla delar träder in i stället för de gamla, på länsindelningen baserade på myndigheterna. - I 3 kap. 6 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen anges bl.a. att i varje region finns en skattemyndighet med det namn, den sätesort och det geografiska verksamhetsområde som anges i efterföljande uppställning. Skattemyndigheten i Linköping, som har sätesort i Linköping, har som verksamhetsområde Östergötlands och Jönköpings län. - I 3 kap. 7 § andra stycket samma förordning anges bl.a. att vid skattemyndigheterna får det i övrigt finnas de avdelningar, skattekontor och enheter som Riksskatteverket (RSV) bestämmer. - Länsrätten gör följande bedömning. - Fråga i målet är inom vilken länsrätts domkrets skattemyndigheten i nu aktuellt ärende är belägen. - Efter regionaliseringen av skattemyndigheterna finns det en skattemyndighet i region. Skattemyndigheten i Linköping har inom sin region Östergötlands och Jönköpings län. Skattekontoret i Värnamo ingår i Skattemyndigheten i Linköping. - Förarbetena till 6 § viteslagen (prop. 1984/85:96 s. 52) ger inte någon ledning i förevarande situation. Den ändring i lagrummet som skedde i samband med den ändrade länsindelningen i Västra Sverige innebar endast att orden "länsrätten i det län" ersattes med orden "den länsrätt inom vars domkrets". Ändringen kommenterades inte närmare i förarbetena (prop. 1997/98:17). I samma förarbeten kommenterades den ändring som gjordes i 10 § lagen om ersättning för kostnader i ärenden om mål om skatt, m.m. Det är denna ändring som skattemyndigheten har åberopat som stöd för sin inställning att Länsrätten i Jönköpings län är behörig att ta upp aktuell ansökan till prövning. - Forumregeln i sistnämnda lagrum innebär att ett överklagande av en annan myndighets än skattenämndens beslut skall prövas av den länsrätt inom vars domkrets beslutet har fattats. Forumregeln i 6 § viteslagen utgår däremot från var sökande myndighet är belägen. Då dessa forumregler skiljer sig nämnvärt från varandra bör, enligt länsrättens mening, de förarbetsuttalanden som gjordes i samband med bildandet av Västra Götalands län, och som låg till grund för ändringen av 10 § lagen om ersättning för kostnader i ärenden om mål om skatt, m.m., inte tillmätas någon vikt i detta mål. - Även om det är en tjänsteman vid Skattekontoret i Värnamo som har upprättat och till länsrätten skickat in ansökan om utdömande av vite så har ansökan gjorts i Skattemyndighetens i Linköping namn. Då Skattemyndigheten i Linköping har sitt säte i Linköping, och därför får anses vara belägen i Linköping, anser länsrätten att ansökan om utdömande av vite i aktuellt ärende skall göras hos Länsrätten i Östergötlands län. Länsrätten i Jönköpings län tar därför inte upp ansökan till prövning. - Länsrätten avvisar skattemyndighetens ansökan.
Kammarrätten i Jönköping
Skattemyndigheten överklagade och yrkade att kammarrätten skulle undanröja avvisningsbeslutet och visa målet åter till Länsrätten i Jönköpings län för prövning av myndighetens ansökan om utdömande av vitet. Till stöd för sin talan anförde skattemyndigheten bl.a. följande. Av 14 § andra stycket AFDL torde indirekt framgå att en och samma myndighet kunde vara belägen på mer än en ort. Ett och samma ärende kunde ha prövats i mer än en domkrets innan det överklagades till länsrätt. Av ordalydelsen framgick inte att den lansrätt inom vars domkrets ärendet först prövats skulle vara behörig endast under förutsättning att ärendet prövats av en självständig förvaltningsmyndighet inom domkretsen. Det hade inte någonstans angetts var en myndighet skulle anses vara belägen. Som länsrätten anfört fick det vid varje skattemyndighet finnas de skattekontor som RSV bestämde. Av 2 kap. 1 § andra stycket taxeringslagen (1990:324) framgick att varje skattemyndighet hade ett eller flera skattekontor. Härigenom hade organisationen av skattekontor inom regionerna fått en tydlig reglering. Skattemyndigheten i Linköping var belägen inte endast i Linköping utan också på den ort där dess skattekontor var beläget. Länsrätten i Jönköpings län var därför behörig att pröva ansökningen.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (1999-11-09, Alkman, Hagelin, referent, Månsson) yttrade: 14 § andra stycket AFDL behandlar frågan om rätt forum vid överklagande av ett myndighetsbeslut. Förevarande mål rör emellertid rätt forum för en ansökan om utdömande av vite, varför det nämnda lagrummet inte är tillämpligt. - I 6 § viteslagen anges bl.a. att frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet och att ansökan om utdömande görs hos den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. - Det i målet aktuella vitesföreläggandet har utfärdats av Skattemyndigheten i Linköping genom dess skattekontor i Värnamo. Ansökan om utdömande av vitet har gjorts av skattemyndigheten genom samma skattekontor. För bedömningen av hos vilken länsrätt ansökan om utdömande av vitet skall göras är således av betydelse var skattemyndigheten skall anses vara belägen. - Vid regionaliseringen av skatteförvaltningen den 1 januari 1999 har bildats ett antal skattemyndigheter, vilkas namn, sätesorter och geografiska verksamhetsområden regleras i 3 kap. 6 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen. För Skattemyndigheten i Linköping har härvid angetts att sätesorten är Linköping och att Östergötlands och Jönköpings län ingår i myndighetens verksamhetsområde. Med hänsyn till att Skattemyndigheten i Linköping har Linköping som sätesort finner kammarrätten att myndigheten får anses vara belägen i Linköping och att ansökan om utdömande av vite således skall göras hos Länsrätten i Östergötlands län. Länsrätten i Jönköpings län har därför haft fog för att avvisa ansökningen. - Kammarrätten avslår överklagandet.
RSV fullföljde sin talan och anförde i huvudsak följande. RSV kunde inte finna att det, i brist på uttryckliga bestämmelser därom, förelåg något stöd för att, som kammarrätten gjorde, hävda att en skattemyndighet var belägen endast där dess sätesort fanns. Tvärtom ansåg RSV att såväl förarbetsuttalanden och rättsfallet RÅ 1995 ref. 20 som normalt språkbruk talade för att en skattemyndighet måste anses vara belägen på samtliga de orter där den hade kontor och att således myndigheten i detta fall var, i vart fall i viteslagens mening, belägen bl.a. i Värnamo. Vidare talade rationella skäl för att tolka den aktuella bestämmelsen i viteslagen på det sätt RSV gjorde. Konsekvenserna av länsrättens och kammarrättens tolkning blev nämligen att en skattskyldig, med de aktuella förutsättningarna, i princip i varje tänkbar process på beskattningsområdet skulle komma att ha Länsrätten i Jönköpings län som sitt forum medan frågan om utdömande av vite, och endast den, skulle prövas av Länsrätten i Östergötlands län.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (2000-10-05, Swartling, Lindstam, Rundqvist, Eliason, Nilsson) instämde i kammarrättens bedömning och avslog överklagandet.