RÅ 1997:39

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1995-08-31, ordförande Westrell) yttrade: På grund av rattfylleribrotten skall körkortet återkallas. Vid grovt rattfylleribrott skall enligt 21 § körkortslagen spärrtiden bestämmas till lägst ett år. - Även på grund av de olovliga körningarna föreligger grund för körkortsåterkallelse. - Spärrtiden bör bestämmas till 36 månader. - Från denna tid skall avräknas den tid, tolv månader, som Ü.S:s körkort genom länsrättens beslut den 11 maj 1993 varit återkallat tills vidare. - Spärrtiden - den tid varunder körkortet inte får lämnas ut - bestäms till 36 månader räknat från den dag då Ü.S. delges denna dom eller överlämnar körkortet till polismyndighet. - Från denna tid skall avräknas den tid, tolv månader, som Ü.S. genom länsrättens interimistiska beslut den 11 maj 1993 varit fråntagen behörigheten att föra motordrivet fordon. - Domen gäller omedelbart.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1995-12-21, Konradsson, Bonnert, referent, Sundlöf) yttrade: Ü.S. har gjort sig skyldig till allvarliga och upprepade trafikbrott. De gärningar som föranleder körkortsingripandet bör dock med hänsyn till omständigheterna i övrigt inte föranleda en längre spärrtid än 30 månader. - Kammarrätten nedsätter, med ändring av länsrättens dom, spärrtiden till 30 månader. - Spärrtiden har således löpt ut.

Den 10 januari 1996 meddelade kammarrätten följande beslut om rättelse enligt 32 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Upplysningen om när spärrtiden löper ut skall rätteligen vara: Spärrtiden löper ut den 15 mars 1997.

Ü.S. fullföljde sin talan i Regeringsrätten och yrkade därvid även att Regeringsrätten skulle förklara att kammarrättens rättelse i domen skulle utgöra en nullitet, alternativt undanröja den. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Han hade redan fått en betydande påföljd för de brott han gjort sig skyldig till. Att han nu dessutom skulle förlora sitt körkort och tvingas köra upp på nytt kunde inte vara en rimlig påföljd för gärningar som låg så långt tillbaka i tiden som nästan fyra och ett halvt år. Han hade under lång tid åter innehaft körkort och kört prickfritt. Kammarrätten hade i sin dom konstaterat att spärrtiden löpt ut. Därefter hade, mot hans bestridande, meddelats en rättelse som innebar att spärrtiden skulle löpa ut den 15 mars 1997. I domen måste emellertid kammarrätten enligt 38 § körkortsförordningen (1977:722) ha utgått från dagen då han delgavs det interimistiska beslutet om återkallelse. Kammarrättens konstaterande att spärrtiden löpt ut, även med en spärrtid om 30 månader, var med denna utgångspunkt riktigt. Genom rättelsen hade kammarrätten gjort en omprövning i materiellt hänseende, vilket endast kunnat ske i Regeringsrätten, på talan av länsstyrelsen.

Prövningstillstånd meddelades.

Länsstyrelsen motsatte sig bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (1997-07-03, Werner, von Bahr, Baekkevold, Eliason, Hulgaard) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten behandlar först frågan om rättelse.

Enligt 32 § första stycket förvaltningsprocesslagen får beslut som innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av domstolens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende rättas av domstolen.

Enligt 38 § första stycket körkortsförordningen skall om spärrtid enligt 21 § körkortslagen bestäms vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked eller körkortstillstånd i beslutet anges den dag då spärrtiden löper ut. Någon motsvarande föreskrift finns inte då frågan, som i detta mål, gäller återkallelse av körkort.

I 38 § andra stycket körkortsförordningen regleras från vilken dag spärrtiden skall räknas. Om spärrtid bestäms vid återkallelse av ett körkort eller körkortstillstånd, räknas spärrtiden från dagen för delgivningen av beslutet. Har återkallelsen föregåtts av ett beslut om återkallelse tills vidare eller ett beslut om omhändertagande av körkortet, räknas spärrtiden från dagen för den först verkställda delgivningen av något av dessa beslut eller av beslutet om återkallelse.

Ü.S. misstänktes för rattfylleribrott och hastighetsöverträdelse den 3 april 1993. Med anledning av misstanke om trafiknykterhetsbrott beslutade polismyndigheten att omhänderta Ü.S:s körkort, vilket beslut delgavs honom samma dag. Länsrätten i Stockholms län beslutade den 11 maj 1993 att återkalla körkortet tills vidare och bestämde en giltighetstid för beslutet om tolv månader räknat från den 3 april 1993. Ü.S. återfick körkortet efter det att giltighetstiden för beslutet att återkalla hans körkort tills vidare gått ut. Genom dom den 8 februari 1995 fälldes sedermera Ü.S. för rattfylleri den 3 april 1993 och den 21 juni 1993 samt olovlig körning vid fyra tillfällen under tiden den 21 juni–den 25 november 1993. Efter domen togs frågan om körkortsingripande upp på nytt. Länsrätten beslutade den 31 augusti 1995 att återkalla körkortet och bestämde en spärrtid om 36 månader räknat från den dag då Ü.S. delgavs domen eller överlämnade körkortet till polismyndighet. Länsrätten beslutade vidare att från den tiden skulle avräknas den tid, tolv månader, som Ü.S. genom länsrättens interimistiska beslut den 11 maj 1993 varit fråntagen behörigheten att föra motordrivet fordon. Domen delgavs Ü.S. den 15 september 1995. Han överklagade domen hos Kammarrätten i Stockholm och yrkade att spärrtiden skulle sättas ned till tolv månader. I dom den 21 december 1995 beslutade kammarrätten att med ändring av länsrättens dom sätta ned spärrtiden till 30 månader. I domslutet angavs vidare: "Spärrtiden har således löpt ut." I överklagande som inkom till kammarrätten den 9 januari 1996 fullföljde Ü.S. sin talan. Dessförinnan hade fråga uppkommit om uttalandet i domen att spärrtiden gått ut skulle föranleda rättelse av kammarrätten. Ü.S. motsatte sig en sådan rättelse. Kammarrätten beslutade den 10 januari 1996 om rättelse enligt 32 § förvaltningsprocesslagen enligt följande: "Upplysningen om när spärrtiden löper ut skall rätteligen vara: Spärrtiden löper ut den 15 mars 1997."

Den fråga som först bör besvaras i målet är vilken innebörd bestämmelsen i 38 § andra stycket körkortsförordningen om beräkning av spärrtid har. Som redovisats i det föregående skall - såvida ett beslut om återkallelse föregåtts av ett beslut om interimistisk åtgärd (återkallelse tills vidare eller omhändertagande) - spärrtiden enligt nämnda bestämmelse räknas från dagen för delgivningen av beslutet om den interimistiska åtgärden (här bortses från det undantagsfall då delgivningen av sådant beslut verkställs senare än delgivningen av återkallelsebeslutet).

I författningstexten görs ingen skillnad mellan den situationen att den interimistiska åtgärden varit gällande vid tidpunkten för beslutet om återkallelse och den situationen att tiden för den interimistiska åtgärden gått till ända vid nämnda tidpunkt. Att i det senare fallet räkna spärrtiden från delgivningen av beslutet om den interimistiska åtgärden kan emellertid uppenbarligen leda till orimliga resultat. En sådan tillämpning skulle nämligen innebära att tid varunder körkortet varit återlämnat till körkortsinnehavaren kom att inräknas i spärrtiden.

Mot bakgrund av det anförda finner Regeringsrätten att spärrtiden inte skall räknas från dagen för delgivningen av beslutet om en interimistisk åtgärd såvida denna åtgärd inte är gällande när beslutet om återkallelse meddelas. I en situation av förevarande slag bör spärrtiden i stället räknas från dagen för delgivningen av återkallelsebeslutet. Vid bestämmande av den tid då spärrtiden löper ut bör dock - i enlighet med den praxis som utvecklats exempelvis när spärrtiden vid en återkallelse som inte föregåtts av en interimistisk åtgärd först undanröjts efter överklagande och därefter åter fastställts av högre instans (se RÅ 1995 ref. 61 II, jfr även RÅ 1994 ref. 41 II) - avräkning ske för den tid som omfattats av den interimistiska åtgärden.

Kammarrättens dom innehåller inte något uttalande om från vilken dag spärrtiden skall räknas. Normalt tyder detta på att kammarrätten i detta avseende inte ändrat länsrättens dom. Den i domen intagna uppgiften om att spärrtiden löpt ut kan emellertid uppfattas som ett ställningstagande i materiellt hänseende innebärande att kammarrätten - i strid med länsrättens dom och den tolkning som förordats i det föregående - funnit att spärrtiden skulle räknas redan från delgivningen av beslutet om den interimistiska åtgärden, dvs. från den 3 april 1993. Vid angivna förhållanden avser den av kammarrätten gjorda rättelsen inte ett sådant med skrivfel eller räknefel liknande förbiseende som anges i 32 § förvaltningsprocesslagen. Kammarrätten borde följaktligen inte ha företagit rättelsen.

Vad därefter angår Ü.S:s yrkande i sak finner Regeringsrätten mot bakgrund av de brott Ü.S. gjort sig skyldig till inte skäl att bestämma en kortare spärrtid än 30 månader.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens rättelsebeslut och avslår överklagandet i övrigt.

Föredraget 1997-06-12, föredragande Persson, målnummer 410-1996