RÅ 1997:4

L.N. arbetade som ingenjör och hade skiftarbete. Han ansökte den 22 augusti 1990 hos försäkringskassan om delpension. L.N. uppgav i ansökan att han minskade sin arbetstid från 40 tim/vecka till 32 tim/vecka. Uppgiften bestyrktes av arbetsgivaren. Delpension beviljades fr.o.m oktober 1990. I februari 1992 kontaktade arbetsgivaren försäkringskassan och uppgav att L.N. före delpensioneringen arbetat nattskift 34,5 tim/vecka och att detta motsvarade 40 tim/vecka p.g.a. arbetstidens förläggning. Försäkringskassan beslutade den 19 februari 1992 att återkräva vad som felaktigt utbetalats i delpension för tiden oktober 1990 t.o.m december 1991 med 33 477 kr. L.N. begärde omprövning av försäkringskassans beslut. Socialförsäkringsnämnden fann i beslut den 15 april 1992 inte skäl att ändra det tidigare beslutet och inte heller skäl att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.

Länsrätten i Malmöhus län

L.N. överklagade och yrkade att han inte skulle krävas på återbetalning av det beslutade beloppet 33 477 kr. Han anförde bl.a. följande. Vid ansökan om delpension uppgav han att han under tolv månader före delpensioneringen hade en arbetstid om minst 40 tim/vecka. Detta var en felaktig uppgift. Den mesta tiden av tolvmånadersperioden före delpensioneringen arbetade han skift. Under denna skiftgång arbetade han i genomsnitt 34,5 tim/vecka under en sexveckorsperiod. Då han undertecknade sin ansökan till försäkringskassan fick han av sin arbetsgivare besked om att han skulle skriva 40 timmar, eftersom hans lön hade utbetalats utifrån 40 timmars arbetstid. Han hade inte haft några funderingar på att han på något sätt angav felaktiga uppgifter till försäkringskassan. Vidare begärde han att försäkringskassans beslut inte skulle verkställas förrän ärendet avgjorts i länsrätten.

Länsrätten i Malmöhus län (1992-10-06, ordförande Nilsson) tog upp målet till slutligt avgörande och yttrade, efter att inledningsvis ha redogjort för lagtexten, följande: I ansökan om delpension - som inkom till försäkringskassan 1990-08-22 - har L.N. angett att han före arbetstidsminskningen haft en arbetstid på 40 timmar i veckan. Han har försäkrat på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är fullständiga och sanningsenliga. Det har sedermera visat sig att han före arbetstidsminskningen haft en arbetstid på 34,5 timmar i veckan. L.N. har således lämnat oriktiga uppgifter om sin arbetstid. Han är därför återbetalningsskyldig för vad som felaktigt utbetalats till honom i delpension. Att han varit i god tro påverkar inte frågan om återbetalningsskyldigheten då han själv, genom oriktig uppgift i sin ansökan, orsakat att han fått ut ersättning som han inte hade rätt till. Frågan om god tro har bara betydelse i de fall då den försäkrade - utan att han själv orsakat felaktigheten - erhållit ersättning som han inte alls har rätt till eller med för högt belopp (jfr lydelse av 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring).Vad L.N. uppgivit om god tro är således inte tillräckligt skäl för att efterge återbetalningsskyldigheten. Någon annan omständighet som skulle motivera eftergift av återbetalningsskyldigheten har inte heller framkommit. - Länsrätten ändrar inte det överklagade beslutet.

I överklagande vidhöll L.N. sin talan.

Kammarrätten förordnade i beslut den 22 december 1992 att den överklagade domen tills vidare inte skulle gälla.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1994-02-22, Jarnevall, Häggbom, Hedlund, referent samt nämndemännen Fransson och Kjellström) yttrade: Vad L.N. anfört föranleder inte kammarrätten att frångå länsrättens bedömning. Kammarrätten ändrar därför inte den överklagade domen. - Kammarrättens beslut den 22 oktober 1992 om inhibition skall inte längre gälla.

L.N. fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Enligt 6 § lagen om delpensionsförsäkring krävs, såvitt nu är i fråga, för rätt till delpension en minskning av arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar i veckan. Varken lagrummets ordalydelse eller förarbetena till lagen ger utrymme för annan bedömning än att det är en minskning av den faktiska arbetstiden som härmed avses. Att lärares undervisningstimmar då det gäller rätt till delpension på visst sätt omräknas till faktisk arbetstid på grund av att även lärarens tid för förberedelsearbete m.m. skall inkluderas i den faktiska arbetstiden innebär enligt verkets mening inte något avsteg från ifrågavarande krav på minskning av den faktiska arbetstiden. Den nedtrappning av arbetstiden som L.N. gjort är således, trots att han före nedtrappningen varit att bedöma som heltidsarbetande, inte av tillräcklig omfattning för att berättiga honom till delpension. Genom att oriktigt uppge att hans arbetstid uppgick till 40 timmar per vecka har L.N. orsakat att delpension felaktigt utgetts till honom. Riksförsäkringsverket delar således underinstansernas bedömningar att L.N. är återbetalningsskyldig för vad han uppburit i delpension. - Vad gäller frågan om eftergift anser verket att eftergift bör medges endast om återbetalningsansvaret är strängare än vad som kan anses rimligt eller om den försäkrades ekonomiska eller sociala situation påkallar det. - Enligt verkets mening borde L.N., då han i sin ansökan om delpension angav att hans arbetstid var 40 timmar per vecka, skäligen ha förstått att han lämnade en oriktig uppgift som skulle kunna påverka hans rätt till delpension. Han kan därför inte anses ha varit i god tro. Enligt verkets bedömning kan därför det återbetalningsansvar som ålagts L.N. inte bedömas som orimligt. Med hänsyn härtill och då det inte heller visats att L.N:s ekonomiska eller sociala situation skulle påkalla eftergift, anser verket att det inte föreligger särskilda skäl för eftergift av återbetalningsskyldigheten.

L.N. anförde med anledning härav bl.a. följande. Han har arbetat treskift och då bl.a. på natten. Nattarbete är i princip otillåtet enligt arbetstidslagen. Avvikelse från detta förbud kan göras bl.a. på grund av arbetets art. I hans fall har det varit fråga om sådant arbete (kraftverk). Att nattarbete därför principiellt är otillåtet har föranlett att man i kollektivavtal som kompensation har kommit överens om minskad arbetstid. Minskningen skall dock inte ses som att man arbetar annat än heltid, dvs. motsvarande 40 timmar per arbetsvecka. - Förvisso ger ordalydelsen i 6 § lagen om delpensionsförsäkring inget utrymme för annan bedömning än att rätt till delpension kräver en minskning av arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar i veckan. Sett ur ett helhetsperspektiv och med lagens ändamål som riktmärke kan dock konstateras att även en mindre minskning än fem timmar bör ge rätt till delpension under förutsättning att man ursprungligen har arbetat motsvarande "heltid" för att därefter minska sin arbetstid till en nivå som motsvarar lagens krav på minskning med minst fem timmar, varvid man skall jämföra med arbeten förlagda till normal arbetstid.

Försäkringsöverdomstolen förordnade den 13 juli 1994 att åtgärd för vidare verkställighet av kammarrättens dom tills vidare inte skulle ske.

Målet överlämnades till Regeringsrätten den 1 juli 1995 med stöd av lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen.

Regeringsrätten (1997-02-17, Tottie, Swartling, Holstad, Baekkevold, Nordborg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 1 § lagen om delpensionsförsäkring föreskrivs att delpension enligt den lagen efter ansökan kan utgå till förvärvsarbetande i åldern 61-64 år som minskar sin arbetstid. Enligt 6 § samma lag har den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete i form av anställning eller uppdrag eller i båda dessa former rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och hans inkomst av detta förvärvsarbete är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.

Felaktigt utbetald delpension kan i vissa fall återkrävas. En bestämmelse om detta finns i 19 § lagen om delpensionsförsäkring. Regleringen tar sikte på två olika situationer, dels att någon genom oriktig uppgift eller försummelse av uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att delpension har utgått obehörigen eller med för högt belopp, dels att någon eljest uppburit delpension obehörigen eller med för högt belopp och skäligen bort inse detta. För dessa situationer gäller genom en hänvisning till 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att återbetalning skall ske av vad som utbetalats för mycket, om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.

En grundläggande fråga i målet är om L.N. i sin ansökan om delpension lämnat någon oriktig uppgift och därigenom förorsakat att delpension obehörigen har utgått till honom. Besvaras denna fråga jakande, uppkommer fråga om han bör vara återbetalningsskyldig för uppburna pensionsbelopp.

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. L.N. arbetade under den ifrågavarande tiden som ingenjör vid Sydkraft AB. Under ettårsperioden närmast före beslutet om delpension arbetade han i genomsnitt 34,5 timmar per vecka. I sin ansökan om delpension uppgav han emellertid att han under den nämnda ettårsperioden haft en arbetstid på 40 timmar per vecka. Vidare uppgav han att hans arbetstid därefter skulle uppgå till 32 timmar per vecka. På grundval av bl.a. dessa uppgifter tillerkändes han delpension fr.o.m. oktober 1990. Som förklaring till att han i ansökan angav sin arbetstid per vecka före arbetstidsminskningen till 40 timmar har han uppgivit att han vid den tiden hade skiftarbete och att hans lön därför enligt gällande avtalsbestämmelser beräknades utifrån en arbetstid per vecka om 40 timmar. Vidare har han uppgivit bl.a. att han fick besked av sin arbetsgivare att han skulle ange 40 timmar som arbetstid. Han anser inte att han bort inse att denna uppgift skulle vara felaktig. Han hade inga funderingar om att detta skulle vara fallet. Han anser att en bokstavstolkning av 6 § inte är rimlig.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Enligt 6 § lagen om delpensionsförsäkring krävs för rätt till delpension bl.a. att den försäkrade minskar sin arbetstid med i genomsnitt fem timmar per arbetsvecka. Som Riksförsäkringsverket framhållit ger varken lagrummets ordalydelse eller förarbetena till lagen utrymme för annan bedömning än att det är en minskning av den faktiska arbetstiden som avses. Den minskning av arbetstiden som L.N. avsåg att göra när han upprättade sin ansökan uppgick alltså inte till fem timmar per vecka och den gav honom därför inte rätt till delpension. L.N. lämnade således en oriktig uppgift när han i ansökan uppgav sin arbetstid före arbetstidsminskningen till 40 timmar per vecka. På grundval av denna oriktiga uppgift har delpension obehörigen utgått till honom.

Mot denna bakgrund är L.N. enligt huvudregeln i 20 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring återbetalningsskyldig för de belopp som utbetalats till honom. Fråga uppkommer då om det finns anledning att med stöd av undantagsregeln i samma stycke helt eller delvis efterge denna återbetalningsskyldighet.

Enligt Regeringsrättens mening utgör vad L.N. angett som förklaring till att han lämnat den oriktiga uppgiften om sin arbetstid inte tillräcklig anledning att efterge hans återbetalningsskyldighet. Det har inte heller framkommit omständigheter som tyder på att eftergift skulle vara påkallad med hänsyn till hans sociala eller ekonomiska situation.

På grund av det anförda kan L.N:s överklagande inte bifallas.