RÅ 1997:82

I ärende om undantag från de svenska bilavgasbestämmelserna för begagnade bilar som skulle föras in till landet har dessa bestämmelser inte ansetts förenliga med artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget (I och II).

I

S.Ö. Buss i Sollentuna AB (bolaget) importerade tre dieseldrivna bussar av årsmodell 1980-81 från Belgien och Tyskland. Bolaget ansökte i februari 1994 hos Statens naturvårdsverk om undantag från gällande avgasreningskrav för fordon. Bolaget åberopade bl.a. att det inte hade varit möjligt att köpa motsvarande bussar registrerade i Sverige. Bolaget åberopade vidare EES-avtalet.

Statens Naturvårdsverk avslog den 13 april 1994 ansökan och anförde bl.a. följande. Ansökan gäller undantag från bilavgasbestämmelserna för tre importerade bussar av årsmodell 1980-81 som införts i bilregistret efter den 1 juli 1993 och som därmed omfattas av kraven för nytt tungt lastfordon enligt bilavgasförordningen och SNV:s A 30 och A 40 föreskrifter. - Naturvårdsverket har föreskrivit om vilka undantag som ska tillämpas för fordon som importerats av en person för eget bruk i A 40-bestämmelserna (SNFS 1992:12). Företagsimport av fordon som inte är avgasgodkända i Sverige är däremot inte möjlig enligt gällande regler. Den 1 januari 1995 börjar EES-avtalet gälla även inom bilavgasområdet vilket kommer att medföra vissa förändringar när det gäller fordon som är godkända enligt nu gällande regler inom EU. Även efter detta datum kommer det således inte vara tillåtet att importera fordon av den typ som ansökan avser. - Naturvårdsverket är av miljöskäl synnerligen restriktivt när det gäller att medge undantag från gällande bilavgasbestämmelser. De av Er framförda argumenten föranleder ingen ändring i detta avseende, varför Er dispensansökan avslås.

Bussbolaget överklagade och vidhöll sin ansökan om undantag från bilavgasbestämmelserna.

Naturvårdsverket avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. A 40-bestämmelserna medgav att vissa undantag gavs från bestämmelserna om avgasgodkännande vid import av fordon för eget bruk. Den privatimporterade bilen måste dock överensstämma med en i Sverige avgasgodkänd motorfamilj. Liknande möjligheter förelåg inte vid företagsimport av fordon. De nu aktuella bussarna uppfyllde för övrigt inte heller de krav som gällde vid privatimport. Det fanns ett relativt stort intresse för att importera begagnade tunga fordon till Sverige. Om den nu aktuella ansökan bifölls måste import av icke avgasgodkända fordon tillåtas även i liknande fall vilket stred mot bestämmelserna i bilavgasförordningen.

Kammarrätten i Stockholm (1995-03-14, Sundelin, Wijkman, Lindström, referent) yttrade: Av 10 § bilavgaslagen (1986:1386) och 18 § bilavgasförordningen (1991:1481) framgår att undantag från bilavgasbestämmelserna får medges för det enskilda fallet. Enligt bilavgaslagens förarbeten (prop. 1986/87:56, s. 14) bör dispensgivningen tillämpas med restriktivitet. Vad S.Ö. Buss i Sollentuna AB anfört i kammarrätten utgör inte grund för dispens. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Bolaget fullföljde sin talan. Bolaget åberopade i huvudsak att EU-regler gällde i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1995 och att begagnade bussar fick importeras utan någon speciell typbesiktning.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1997-12-23, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 § bilavgaslagen (1986:1386) skall motordrivna fordon vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt. I bilavgasförordningen (1991:1481) har regeringen med stöd av 3 § bilavgaslagen meddelat föreskrifter om bl.a. avgasreningskrav. Kraven anges i första hand i 4 och 5 §§bilavgasförordningen. Enligt 5 § första stycket förordningen skall bilar som för första gången tas i bruk uppfylla kraven på avgasrening i bilaga 1 till förordningen. I paragrafen anges vidare att det för äldre bilar finns avgasreningskrav i bilaga 2.

I målet är fråga om tre dieseldrivna bussar av årsmodell 1980 och 1981. Bussarna har varit i bruk i Belgien och Tyskland. De har förvärvats av bolaget för användning i bolagets trafikverksamhet. Bestämmelsen i 5 § första stycket bilavgasförordningen får anses innebära att bussarna för första gången kommer att tas i bruk i förordningens mening när de börjar användas i Sverige. De skall därför uppfylla de krav på avgasrening som anges i bilaga 1 till förordningen. Av Statens naturvårdsverks beslut den 13 april 1994 i fråga om undantag från bilavgasbestämmelserna för bussarna framgår att företagsimport av fordon som då inte var avgasgodkända inte alls var möjlig och att företagsimport av sådana bussar som det var fråga om inte heller skulle bli möjlig när EES- avtalets regler började gälla inom bilavgasområdet den 1 januari 1995.

Några särskilda krav på avgasrening gäller inte då ett i Sverige registrerat fordon övergår till ny ägare.

Vad nu sagts innebär att det till följd av de refererade bestämmelserna förelegat ett hinder mot att förvärva bussarna i Belgien och Tyskland för användning i Sverige och att motsvarande hinder inte skulle ha förelegat om förvärvet avsett i Sverige registrerade bussar.

När Statens naturvårdsverk fattade sitt beslut gällde - enligt 2 § lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) - artikel 11 i EES-avtalet som svensk lag. Enligt den artikeln, som till sitt innehåll motsvarar artikel 30 i Romfördraget, är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan länder som är parter i EES-avtalet. Enligt lagvalsregeln i 5 § nämnda lag har artikel 11 i EES-avtalet företräde framför vad som annars föreskrivs i lag. Sedan den 1 januari 1995 gäller i stället artikel 30 i Romfördraget. Såväl i EES-avtalet (artikel 13) som i Romfördraget (artikel 36) förutsätts att förbud mot eller restriktioner för bl.a. import i vissa fall skall godtas, förutsatt att fråga inte är om godtycklig diskriminering eller en förtäckt handelsbegränsning.

Enligt Regeringsrättens mening står det klart att hindret mot registrering av de ifrågavarande bussarna är en sådan otillåten åtgärd som avses i artikel 11 i EES-avtalet och artikel 30 i Romfördraget. Hindret kan inte motiveras på de grunder som anges i artikel 13 i EES- avtalet och artikel 36 i Romfördraget. Något annat stöd för att godta hindret finns inte.

Av det anförda följer att avgasgodkännande inte är en förutsättning för registrering av ifrågavarande fordon. Den överklagade domen och Statens naturvårdsverks beslut den 13 april 1994 skall därför undanröjas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller besvären och undanröjer kammarrättens dom samt Statens naturvårdsverks beslut den 13 april 1994 i ärende 643-1104-94.

II

Skyddsvakt H.A. AB ansökte i oktober 1994 om undantag från gällande avgasreningskrav för 5-15 pansarfordon som avsågs importeras från Storbritannien och användas för bevakningsändamål. Fordonen var bensindrivna och av 1979-85 års modell.

Statens Naturvårdsverk yttrade i beslut den 7 oktober 1994 följande. Regler rörande utsläpp av luftföroreningar från bilar regleras med stöd av bilavgaslagen (SFS 1986:1386), bilavgasförordningen (BAF) (SFS 1991:1481) och de detaljföreskrifter som utges av Statens naturvårdsverk. Enligt 17-18 §§ BAF får Naturvårdsverket meddela föreskrifter och sådana undantag som är av ringa betydelse från miljösynpunkt. I Naturvårdsverkets Kungörelse (SNFS 1992:12) med föreskrifter om bilavgaskontroll (A 40-bestämmelserna) har medgivits särskilda undantagsbestämmelser. Vid utarbetandet av undantagsbestämmelserna har Naturvårdsverket tagit ställning för vilka undantag från bilavgaslagstiftningen som av miljöskäl bör kunna medges och de villkor som skall gälla för att erhålla dispens från bilavgaskraven. Ytterligare undantag medges endast om synnerliga skäl föreligger. - Kraven enligt regeringens bilavgasförordning är att ett fordon av 1976 och senare års modell med totalvikt upp till 3 500 kg som inregistreras efter 1 juli 1990 skall uppfylla 1989 års skärpta avgaskrav. För att importerade fordon skall kunna godkännas krävs att intyg om överensstämmelse med ett enligt 1989 års krav avgasgodkänt utförande redovisas vid registreringsbesiktningen. Naturvårdsverket har av miljöskäl haft en restriktiv policy vad gäller att medge undantag från 1989 års avgaskrav. Verket finner att några synnerliga skäl för att medge ytterligare undantag inte föreligger. Er ansökan om ytterligare dispens, hel eller delvis från avgaskraven avslås och Ni hänvisas till gällande regler.

Bolaget överklagade och anförde bl.a följande. Ansökningen avsåg numera ett fordon. Det var av ringa betydelse ur miljöskyddssynpunkt om undantag medgavs för fordonet.Det skulle inte komma till användning speciellt ofta, varför utsläpp av avgaser blev mycket begränsade. Användningen begränsades för övrigt från ren underhållssynpunkt med tanke på fordonets ålder. Det kunde vidare ifrågasättas om inte fordonet, som var registrerat i England, omfattades av reglerna om Free Movement of Goods i EES-avtalet. Enligt Kommerskollegium och EFTA Surveillance Authority tillät EES-avtalet import av i EG tidigare registrerade fordon med stöd av Commission notice on procedures for the type approval and registration of vehicles previously registered in another Member State (88/C 281/08).

Naturvårdsverket avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. De avgaskrav som gällde i Sverige enligt bilavgaslagen och bilavgasförordningen var beslutade av riksdag och regering. De eventuella ändringar av svensk bilavgaslagstiftning som kunde anses krävas på grund av EES-avtalet elller EU-medlemskap beslutades också av Sveriges riksdag och regering. Någon ändring av bilavgaslagen hade inte ansetts krävas. Regeringen hade den 23 juni 1994 beslutat om de ändringar av bilavgaskraven som man ansåg krävdes enligt EES-avtalet. Detta regeringsbeslut innehöll ingen förändring för import av fordon från nation inom EU. - H.A. hade inlämnat en rekommendation från EU- kommissionen rörande inregistrering av fordon som tidigare varit godkända i annat EU-land. Denna fråga hade behandlats av miljöklassutredningen i delbetänkande SOU 1994:111. Med utgångspunkt i förhandlingsavtalet och med beaktande av nämnda kommissionshandling hade utredaren (s. 102-103) ansett att EES-avtalet inte föranledde något behov av ändring av de svenska avgasreglerna vid import av begagnade bilar. Inte heller ett medlemskap i EU föranledde en spontan ändring av bilavgasbestämmelserna för import av fordon från annat EU-land. Kommissionshandlingen var en rekommendation och inte ett av EU:s ministerråd beslutat harmoniserat direktiv. - För det aktuella fordonet gällde att det enligt kraven i bilavgasförordningen skulle uppfylla avgaskraven för nytt lätt lastfordon eller för ny personbil (om maxlastförmågan är högst 690 kg). Naturvårdsverket hade vid den bedömning av ärendet som gjorts inte funnit några synnerliga skäl att medge ytterligare undantag från bilavgaskraven. EES-avtalet eller EU- medlemskap förändrade inte denna bedömning.

Kammarrätten i Stockholm (1995-06-15, Sundelin, Rosenberg, Lindström, referent) yttrade: Kammarrätten konstaterar att det aktuella fordonet omfattas av bilavgasförordningens avgasreningskrav för ny bil vid registering i Sverige. Fordonet uppfyller inte förordningens avgasreningskrav. - Vissa ändringar har gjorts i förordningen den 1 januari 1995 för att närma de svenska bestämmelserna till det regelverk som omfattas av EES-avtalet och som enligt EES-lagen (1992:1317) skall gälla som svensk lag. Ändringarna innebär inte några lättnader i avgasreningskraven för fordon av det slag som det är fråga om i målet. - Naturvårdsverket har med stöd av 18 § bilavgasförordningen utfärdat föreskrifter om generella undantag från avgaskraven för vissa grupper av fordon. Fordon som, såsom är fallet beträffande det i målet ifrågavarande, importeras för yrkesmässig användning omfattas inte av dessa generella undantagsbestämmelser. Undantag kan vidare medges för det enskilda fallet om det är av ringa betydelse från miljösynpunkt. Vad H.A. anfört om fordonets användning m.m. utgör emellertid inte grund för att medge särskilt undantag från avgasbestämmelserna. - På grund av vad som här anförts och då Naturvårdsverkets beslut inte, såsom H.A. gör gällande, står i strid mot bestämmelserna i EES-lagen om fri rörlighet för varor eller några andra gemensamhetsrättsliga regler med bindande verkan skall överklagandet avslås.

Bolaget fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1997-12-23, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 § bilavgaslagen (1986:1386) skall motordrivna fordon vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt. I bilavgasförordningen (1991:1481) har regeringen med stöd av 3 § bilavgaslagen meddelat föreskrifter om bl.a. avgasreningskrav. Kraven anges i första hand i 4 och 5 §§bilavgasförordningen. Enligt 5 § första stycket förordningen skall bilar som för första gången tas i bruk uppfylla kraven på avgasrening i bilaga 1 till förordningen. I paragrafen anges vidare att det för äldre bilar finns avgasreningskrav i bilaga 2.

I målet är fråga om en bensindriven Landrover med tilläggsskydd av 1985 års modell. Fordonet är att anse antingen som en personbil eller som ett lätt lastfordon. Det är ett militärt fordon, registrerat i Storbritannien. Bestämmelsen i 5 § första stycket bilavgasförordningen får anses innebära att bilen för första gången kommer att tas i bruk i förordningens mening när den börjar användas i Sverige. Den skall därför uppfylla de krav på avgasrening som anges i bilaga 1 till förordningen.

Några särskilda krav på avgasrening gäller inte då ett i Sverige registrerat fordon övergår till ny ägare.

Vad nu sagts innebär att det till följd av de refererade bestämmelserna förelegat ett hinder mot att förvärva fordonet i Storbritannien för användning i Sverige och att motsvarande hinder inte skulle ha förelegat om förvärvet avsett ett i Sverige registrerat fordon.

När Statens naturvårdsverk fattade sitt beslut gällde - enligt 2 § lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) - artikel 11 i EES-avtalet som svensk lag. Enligt den artikeln, som till sitt innehåll motsvarar artikel 30 i Romfördraget, är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan länder som är parter i EES-avtalet. Enligt lagvalsregeln i 5 § nämnda lag har artikel 11 i EES-avtalet företräde framför vad som annars föreskrivs i lag. Sedan den 1 januari 1995 gäller i stället artikel 30 i Romfördraget. Såväl i EES-avtalet (artikel 13) som i Romfördraget (artikel 36) förutsätts att förbud mot eller restriktioner för bl.a. import i vissa fall skall godtas, förutsatt att fråga inte är om godtycklig diskriminering eller en förtäckt handelsbegränsning.

Enligt Regeringsrättens mening står det klart att hindret mot registrering av det ifrågavarande fordonet är en sådan otillåten åtgärd som avses i artikel 11 i EES-avtalet och artikel 30 i Romfördraget. Hindret kan inte motiveras på de grunder som anges i artikel 13 i EES- avtalet och artikel 36 i Romfördraget. Något annat stöd för att godta hindret finns inte.

Av det anförda följer att avgasgodkännande inte skall utgöra en förutsättning för registrering av ifrågavarande fordon. Den överklagade domen och Statens naturvårdsverks beslut den 7 oktober 1994 skall därför undanröjas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller besvären och undanröjer kammarrättens dom samt Statens naturvårdsverks beslut den 7 oktober 1994 i ärende 643-4204-94 Sf.

Föredragna 1997-11-11, föredragande Perttu, målnummer 2194-1995 och 3630-1995