RÅ 1998 not 43

Not 43. Ansökan av Landstinget i Östergötlands län om resning i mål om särskilt stöd och särskild service enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). - Landstinget beslöt den 20 september 1995 att avslå en ansökan av Rickard W. om rådgivning och annat personligt stöd i form av logopedbehandling enligt 9 § 1 LSS. Som skäl för beslutet angav landstinget att ansökan avsåg direkta behandlingsinsatser av logoped, vilket inte kunde anses innefattas i begreppet rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. Rickard W. överklagade beslutet. Genom dom den 11 december 1995 biföll Länsrätten i Östergötlands län överklagandet och föreskrev med ändring av landstingets beslut att Rickard W. skulle erhålla rådgivning och annat personligt stöd av logoped, varvid det ankom på landstinget att närmare utforma den särskilda omsorgen. Länsrätten hänvisade i domen bl.a. till rättsfallet RÅ 1989 ref. 79 och anförde att utredningen visade att Rickard W. var i behov av logopedbehandling samt att hans behov i dessa hänseenden inte tillgodosågs genom hälso- och sjukvården eller på något annat sätt. Han hade därför rätt till sådan behandling i form av särskilt stöd och särskild service enligt LSS. Landstinget överklagade domen. Kammarrätten i Jönköping fastställde i dom den 14 november 1996 länsrättens dom. Regeringsrätten beslöt den 11 augusti 1997 att inte meddela landstinget prövningstillstånd. - Landstinget ansökte om resning och yrkade att Rickard W:s behov av logopedbehandling skulle hänföras till behandling inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL). Som skäl för sin ansökan åberopade landstinget Regeringsrättens ställningstagande i en dom den 3 juli 1997 (mål nr 7206-1996) beträffande gränsdragningen mellan rådgivning och annat personligt stöd i 9 § 1 LSS respektive behandlingsinsatser i form av habilitering/rehabilitering i 3 a § HSL. -Regeringsrätten (1998-03-24, Werner, Sjöberg, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Den omständigheten att ett mål fått annan utgång än som kunde ha följt av ett tidigare eller senare regeringsrättsavgörande utgör inte i sig tillräckligt skäl för förnyad prövning. Landstinget har inte visat skäl för resning. Landstingets ansökan skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1998-03-11, Ekroth)

*REGI

*INST