RÅ 1998 not 47
Fråga om tillämplig lag vid påförande av tulltillägg
Not 47. Överklagande av O'Lacy's Scandinavia AB i mål ang. tulltillägg. -Tullkammaren i Karlshamn påförde enligt beslut den 17 september 1993 bolaget tulltillägg på grund av oriktig eller ofullständig uppgift i tulldeklaration för varor som anmälts till förtullning den 9 februari 1993. Tulltillägget beräknades på tilläggsdebiterad mervärdesskatt. Det framgick inte annat än att mervärdesskatten utgjort avdragsgill ingående mervärdesskatt för bolaget. Bolaget överklagade beslutet. Generaltullstyrelsen (1993-12-22, Pousette) avslog överklagandet. Generaltullstyrelsen fann ej skäl att helt eller delvis efterge tulltillägget. - Bolaget fullföljde sin talan till kammarrätten. Till stöd för sin talan anförde det bland annat följande. På två ställen i deklarationen har bolaget försökt att göra tulltjänsteman uppmärksam på att värdet på varorna eventuellt kunde ha varit felaktigt. Här åberopas 85 § andra stycket tullagen. Att det som skall erläggas i skatt blivit felaktigt på grund av att det skattepliktiga värdet inte var korrekt gäller den del av införselavgifterna som för importören utgör avdragsgill mervärdesskatt. Som stöd härför åberopas att tulltillägget bör efterges med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet. Vidare åberopas 87 § tullagen där man anger bristande erfarenhet som ursäktlig. Under Agneta Anderssons, bolagets ombuds, tjugo tjänsteår i tullverket var hon övertygad om att importören skulle kontaktas om tulldeklarationen innehöll ett yrkande om värdet och uppgift om att proformafaktura låg till grund för avgifterna i deklarationen. Tullkammaren har inte heller givit mottagaren rimlig tid att korrigera värdet. - Generaltullstyrelsen avstyrkte bifall till överklagandet. - Allmänna ombudet bestred bifall. - Kammarrätten i Stockholm (1994-10-19, Konradson, Lundvall, Sandell): I förarbetena till 85 § andra stycket tullagen (prop. 1985/86:41 s. 27 f.) uttalade departementschefen bland annat följande. För tullområdet kan vissa uppgifter som lämnas till ledning för tulltaxering vara grundade på uppskattningar och värderingar och inte på sakuppgifter. Avvikelser från sådana uppgifter bör inte föranleda tulltillägg. Uppgifter som får anses ha karaktär av yrkanden i denna mening förekommer dock sannolikt i mindre omfattning inom tullområdet än på den inrikes beskattningens område. När tull tas ut efter varans värde fastställs tullvärdet med ledning av föreskrifterna i förordningen (1980:749) om tullvärde. I de flesta fall torde det därvid inte finnas utrymme för skönsmässiga uppskattningar av värdet. I viss utsträckning kan emellertid detta vara fallet bland annat gällande tullvärdeberäkningar efter skälig grund och värdebestämningar av skadade varor. Enligt principen att administrativa sanktioner inte bör förekomma när det är fråga om öppet angivna bedömningar av uppskattningar eller värderingar bör tulltillägg inte påföras när avvikelsen gäller en värdeangivelse som grundar sig på en skönsmässig värdering. Hit hör, förutom de nyss nämnda fallen, yrkande om förmånsbehandling och anspråk på befrielse eller tullnedsättning. - Av handlingarna i målet framgår att bolaget på tulldeklarationen angett "värde yrkas" och hänvisat till proformafaktura. Kammarrätten anser dock inte att detta innebär att bolaget framställt ett sådant yrkande som enligt 85 § andra stycket kunnat leda till att tulltillägg inte skulle ha påförts. - Beträffande begreppet "den oriktiga uppgiftens beskaffenhet" som har betydelse i eftergiftsfrågan anförde departementschefen (prop. 1986/87:166 s. 108) att befrielse av denna anledning kunde antas få särskild betydelse ifråga om uppgifter angående en varas nummer enligt tulltaxan eller statistisk varuförteckning eller andra uppgifter av intrikat tullteknisk natur. Enligt kammarrättens bedömning kan inte heller denna befrielsegrund vara tillämplig i förevarande mål. - Departementschefen anförde vidare (prop. 1986/87:166 s. 108) att det i 87 § första stycket inte särskilt angetts att även ursäktliga felaktigheter av ombud kan leda till nedsättning eller eftergift. Detta innebär inte att ärenden, där ett ombud har ombesörjt införselproceduren, skall undantas från möjligheter till nedsättning eller eftergift. Att påföring av tulltillägg skall kunna underlåtas även vid ursäktliga fel i dessa fall följer bl.a. av att i paragrafen talas om "därmed jämförligt förhållande". Det ligger dock i sakens natur att utrymmet för att tillämpa befrielsegrunden "bristande erfarenhet" är litet i dessa fall. - Med hänsyn till att det i ärendet anlitade ombudet har tjugo års erfarenhet av tullförfarandet anser kammarrätten att inte heller denna grund kan leda till eftergift av tulltillägget. Numera gäller att tulltillägg även kan efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. Några skäl för att efterge tulltillägget enligt denna anledning har inte framkommit. Med hänsyn härtill och då inte heller någon annan grund för eftergift eller nedsättning av tulltillägget framkommit skall överklagandet avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Bolaget överklagade kammarrättens dom och yrkade att tulltillägget skulle undanröjas. Bolaget åberopade den ändring av 83 § tullagen (1987:1065) som trädde i kraft den 1 januari 1994. - Allmänna ombudet medgav bifall till överklagandet. - Generaltullstyrelsen avgav yttrande i målet. - Regeringsrätten (1998-03-26, Brink, Sjöberg, Lindstam, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. När varorna anmäldes för förtullning gällde enligt 83 § tullagen (1987:1065) att den som var tullskyldig skulle påföras tulltillägg om i en tulldeklaration eller annat dokument, som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnats en uppgift som befanns vara felaktig. Tulltillägget utgjorde tjugo procent av den tull eller annan skatt som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Genom en lagändring som utan övergångsbestämmelse trädde i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1387) infördes i 83 § ett nytt femte stycke av innebörd att tulltillägg inte skulle beräknas på mervärdeskatt som fick dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1994 (SFS 1994:218) byttes hänvisningen till "lagen (1968:430) om mervärdeskatt" ut mot "mervärdesskattelagen (1994:200)". Den äldre lydelsen av bl.a. 83 § skulle dock fortfarande gälla i fråga om belopp som hänförde sig till tiden före ikraftträdandet den 1 juli 1994. Tullagen upphörde att gälla den 1 januari 1995 då den nya tullagen (1994:1550) trädde i kraft. I 82 § i den nya tullagen föreskrivs återigen att tulltillägg skall beräknas på avdragsgill mervärdesskatt och att avgiftsberäkningen i detta fall skall ske efter tio procent. Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till den nya tullagen skall dock den upphävda tullagen fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före den 1 januari 1995. - Enligt de bestämmelser i 83 § i 1987 års tullag som gällde då varorna förtullades och beslutet om påförande av tulltillägg meddelades skulle enligt vad som framgår av det förut anförda tulltillägg tas ut i den aktuella situationen. Beslutet överklagades emellertid och då kammarrätten den 19 oktober 1994 prövade målet hade den ändring av bestämmelserna i 83 § som innebar att tulltillägg inte skulle tas ut i en motsvarande situation trätt i kraft. - Regeringsrätten finner att frågan om påförande av tulltillägg skall prövas enligt de bestämmelser i 1987 års tullag som gällde under år 1994 (jfr RÅ 1994 ref. 43). Enligt dessa bestämmelser skall bolaget inte påföras tulltillägg. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer med ändring av underinstansernas avgöranden det påförda tulltillägget. (fd II 1998-02-03, Hammarberg)