om tulltillägg

Regeringens proposition ÖS 1985/86: 41 S

om tulltillägg Prop

1985/86: 41

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoillet den 24 oktober 1985.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en administrativ sanktion, tulltillägg, införs på tullområdet motsvarande skatte- och avgiftstilläggen på den inrikes beskattningens område.

Sanktioncen riktar sig i huvudsak mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen. Avgränsningen i förhållande till privatimporten har gjorts

så att tillämpningsområdet omfattar sådan import för vilken tulldeklaration

skall lämnas till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg föreslås kunna påföras om införseln inte har getts till känna för en tullmyndighet eller om oriktiga eller ofullständiga uppgifter lämnats till ledning för tulltaxeringen. Tulltillägg föreslås vidare kunna påföras vid olovliga förfoganden över införda oförtullade varor eller över förtullade varor i strid mot en föreskriven förutsättning för en beviljad tullförmån, såsom nedsättning, befrielse eller restitution av tull, annan skatt eller införselavgift. Tulltillägget föreslås bli 20 76 av den undandragna tullen, skatten eller införselavgiften. Det påförs den som är tullskyldig för varan och beslutas av en tullmyndighet.

Påföring skall kunna underlåtas i huvudsak enligt samma grunder som gäller för skattetilläggen. Även förfarandereglerna i övrigt är i stort sett desamma som för skattetilläggen.

Påföring av tulltillägg föreslås ske oberoende av om gärningen även beivras i straffrättslig ordning. För att dubbelbestraffning inte skall förekomma beträffande mindre allvarliga brott föreslås en talebegränsningsregel i varusmugglingslagen.

| Riksdagen 1985186. I saml. Nr 41

Prop. 1985/86: 41 Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I april 1986.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: Lagrådsremissen (s. 129,

lagrådets yttrande (s. 94) och föredagande statsrådets ställningsta-

gande till lagrådets synpunkter (s. 96).

För att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

ro

I Förslag ull Prop. 19857/86: 41

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960: 418) om straff för varusmugg-

ling dels att rubriken närmast före 24 § skall utgå, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §, samt närmast före 23 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse Om åtal och talan om förverkande

23a5§ Åtal för varusmuggling eller för-

sök därtill eller för brott som avses i 5 § får väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art eller i övrigt finns särskilda skäl till det, om gärningen kan föranleda

påföring av tulltillägg enligt 40 a §

tullagen (1973:670) eller en sådan särskild avgift som avses i3 § lugen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller ut-

försel av varor.

Vad som sägs i första stycket

gäller även talan om förverkande

enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den I! april 1986.

Prop. 1985/86: 41 2 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1973: 670)!

dels att 40, 40 a—40 d, 44, 45 och 48—50 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 39 § skall lyda ”Tullskyldighet i särskilda

fall",

dels alt det i lagen skall införas sju nya paragrafer. 40 e—40 k §§ samt närmast före 40 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 87

Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till förtull-

ning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 8 andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan införselavgift -

som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln, Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd att

risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 § tredje stycket i

strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven

förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull eller annan införselavgift får inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan Om särskilda skäl föreligger kan

generaltullstyrelsen medge nedsätt- — generaltullstyrelsen medge nedsätt-

ning av eller befrielse från tullen = ning av eller befrielse från tullen

eller avgiften. eller avgiften eller medge befrielse

från tullskyldighet för varor som

blir föremål för behandling enligt

2 § tredje stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt

denna paragraf får inte prövas se-

nare än fem år efter utgången av

den månad, under vilken varan in-

fördes eller det olovliga förfogan-

det ägde rum. Dock skall vad i 15 §

föreskrivits om tider för prövning

av eftertulltaxering i särskilda fall

tillämpas på motsvarande sätt.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff

och vite

40 a 8?

Har den som tagit hand om vara Har den som är tullskyldig och efter medgivande enligt 3 § andra — skyldig att lämna tulldeklaration, i

stycket underlåtit att inom föreskri- en tulldeklaration eller ett annat

ven tid lämna iulldeklaration, på- — dokument som avgetts till ledning

! Senaste lydelse av rubriken närmast före 39 8 1974: 982.

” Senaste lydelse 1984: 940.

" Senaste lydelse 1974: 982.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ixdelse

föres honom förseningsavgift med för fastställande av tull eller annan 100 kronor. införselavgift, lämnat en uppgift Har i fall som avses i första som befinns vara oriktig, skall han

stycket den tullskyldige anmanats påföras en särskild avgift (tullatt lämna tulldeklaration inom viss tillägg). Tulltillägget är tjugo pro-

tid men icke efterkommit anma- cent av den tull och annan införselningen, bestämmes förseningsav- avgift som inte skulle ha påförts om giften till 200 kronor. den oriktiga uppgiften godtagits.

I fråga om förseningsavgift gäl- Detsamma gäller om den tull-

ler bestämmelserna i 17-19 §§ skyldige skriftligen har lämnat en samt 21 § andra stycket och 22 §i sådan uppgift i omtulltaxerings- eltillämpliga delar. ler besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den tullskyldige påföras tulltillägg.

Tulltillägget är tjugo procent av

den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen på-

förs den tullskyldige utöver vad

som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock = tulltillägg enligt — första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat

tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo pro-

cent av den tull och annan införsel-

avgift som påförs eller, vid förfo-

gande enligt 40 § andra stycket

andra meningen, tjugo procent av

den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

40 b 8!

Fråga om förseningsavgift prö- Vid tillämpning av 40 a § ansva-

vas av tullmyndigheten. Innan be- rar den som är tullskyldig för handslut fattas om påföring av förse- lingar och underlåtenhet av hans

ningsavgift, skall den tullskyldige ombud. Tulldeklaration eller annat

beredas tillfälle ati vttra sig, om ej dokument som lämnats för en tull-

hinder möter däremot. skyldig som är juridisk person skall Förseningsavgift får helt ef- anses ha lämnats av den tullskyl-

terges, om underlåtenheten kan dige, om det inte var uppenbart att anses ursäktlig eller ringa. Sådan uppgiftslämnaren saknade behörig-

avgift får även nedsättas. het att företräda den tullskvldige.

" Senaste lydelse 1974: 982.

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

$ 40 c

Om en vara eller dess värde blir Tulltillägg påförs inte i sumband

föremål för förverkande enligt la- med rättelse av en felräkning eller gen (1960:418) om straff för varu- felskrivning, som uppenbart fram-

smuggling, utgår inte tull eller an- sår av tulldeklaration eller annat nan införselavgift för varan till den dokument som lämnats till ledning del varan eller dess värde förver- för tulltaxeringen. kas. Ett tidigare meddelat beslut Tulltillägg påförs inte heller i den

om tull eller annan införselavgift mån avvikelsen avser bedömning

skall upphävas eller ändras, sedan av ett yrkande, såsom fråga om Yyr-

dom eller beslut som innefattar för- kad förmånsbehandling, anspråk

verkande vunnit laga kraft. på tullbefrielse eller tullnedsätt-

ning. eller frågu om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Har en tullskyldig frivilligt rättat

en oriktig uppgift eller anmält för-

hållande som avses i 40 § första el-

ler andra stycket påförs inte tulltillägg.

40 d 85

Frågor om tullskyldighet enligt Har den som tagit hand om en

40 § får inte prövas senare än fem vara efter medgivande enligt 3 §

år efter utgången av den månad, andra stycket inte kommit in med

under vilken varan infördes eller tulldeklaration vid den tidpunkt då det olovliga förfogandet ägde rum. deklarationen senast skulle ha läm- Dock skall vad i 15 § föreskrivits nats. påförs han en särskild avgift

om tider för prövning av eftertull- (förseningsavgift). taxering i särskilda fall tillämpas Förseningsavgiften är 100 kropå motsvarande sätt. nor. Avgiften är dock 200 kronor om den tullskyldige anmodats att

lämna tulldeklaration men inte full-

gjort skyldigheten inom den tid som föreskrivits.

40 e 8 Tulliillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om fel-

aktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom. bristande erfarenhet eller

därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig, Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäkilig

med hänsyn till den oriktiga uppgif tens beskaffenhet eller annan sär-

" Senaste lydelse 1984: 940. " Senaste lydelse 1984: 940.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

skild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även

när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten el-

ler underlåtenheten är att anse som ringa.

Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit.

40 £$

Om en vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt la-

gen (1960:418) om straff för varu-

smuggling, tas inte tull, annan in-

förselavgift för varan eller tulltill-

lägg ut till den del varan eller dess

värde förverkas. Ett tidigare med-

delat beslut om tull, annan införsel-

avgift eller tulltillägg skall upphävas eller ändras, sedan dom eller

beslut som innefattar förverkande

vunnit laga kraft.

40g§

Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndig-

heten. Kammarrätten prövar dock,

på talan av det allmänna ombudet,

frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller

annan införselavgift. Sådan talan

får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i

sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet

har vunnit laga kraft.

Den tullskyldiges yrkande i fråga

om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas, om

beslutet om den tull eller annan införselavgift som den särskilda avgiften avser inte har vunnit laga

kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett så-

dant yrkande till förmån för den

tullskyldige. Om yrkandet fram-

ställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om tull- 7

Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse

tillägg eller förseningsavgift skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift

skall den tullskyldige om möjligt

beredas tillfälle att vittra sig.

40 h §

Bestämmelsernu om = eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsav-

Bift.

Om tull eller annan införselavgift

sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg

som nedsättningen kan föranleda.

40:i$

Tulltillägg under femtio kronor

påförs inte. Öretal som uppkommer vid beräkningen bortfaller. Tulltillägg tillfaller staten.

40; $ Om betalningsskyldighet för tull

eller annan = införselavgift inte

längre kan åläggas får tullmyn-

digheten inte påföra tulltillägg på beloppet.

40 k 8

I fråga om tulltillägg och förseningsavgift tillämpas 17-19 §§ samt 21] $ och 22 § första och fjärde styckena.

44 8

Talan mot beslut, som annan tull- Beslut, som någon annan tull-

myndighet än gceneraltullstyrelsen myndighet än generaHullstyrelsen

meddelat enligt denna lag eller med har meddelat enligt denna tag eller stöd av lagen utfärdade bestämmel- enligt andra bestämmelser som ut-

ser, föres hos generaltullstyrelsen färdats med stöd av lagen, får

genom besvär. överklagas hos generaltullstyrelsen

genom besvär. Avser besvären fastställelse av Avser besvären fastställelse av tull, annan införselavgift, ränta, tull. annan införselavgift, ränta.

restavgift eller förseningsavgift, restavgift, tulltillägg eller förse-

7? Senaste lydelse 1984: 940.

skall besvärshandlingen ha kommit ningsavpift, skall besvärshandlin-

in inom sex månader från den dag gen ha kommit in inom sex måna-

då beslutet meddelades. Sker om- der från den dag då beslutet medde-

tulltaxering gäller dock att besvärs- lades eller, i fall då omtulltaxering

handlingen skall ha kommit in inom skett, inom två månader från den sex månader från den dag då tull- dag då = omtulltaxeringsbeslutet taxeringsbeslutet meddelades eller, meddelades, om besvärstiden därom besvärstiden blir längre därige- igenom blir längre.

nom, inom två månader från den dag då omitulltaxeringsbeslutet meddelades.

45 88

Talan mot generaltullstyrelsens Generaltullstyrelsens beslut en-

beslut enligt denna lag eller med ligt denna lag eller enligt andra be-

stöd av lagen utfärdade bestämmel- stämmelser som utfärdats med stöd ser föres hos kammarrätt genom av lagen får överklagas hos kambesvär, när talan avser fråga om marrätt genom besvär, när det är

fråga om

1. fastställelse av tull eller annan 1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen cj införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse gäller sådant beslut om befrielse

från eller nedsättning eller återbe- från eller nedsättning eller återbe-

talning av avgift som meddelats talning av avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndi- med stöd av regeringens bemyndigande, gande,

2. temporär tullfrihet, 2. temporär tullfrihet.

3. restitution av tull eller annan 3. restitution av tull eller annan införselavgift, införselavgift,

4. varucertifikat enligt protokoll 4. varucertifikat enligt protokoll

3 till Sveriges avtal med Europeiska 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bi- ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del I till konventionen an- laga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska gående upprättandet av Europeiska

frihandelssammanslutningen, frihandelssammanslutningen,

5. inskränkning i rätten att förfo- 5. inskränkning i rätten att förfo-

ga Över vara, ga Över vara,

6. förhandsbesked, 6. förhandsbesked, 8. ränta, restavgift eHler förse- 7. ränta eller restavgift,

ningsavgift. 8. tulltillägg eller förseningsav-

gift,

9. kostnad som avses 1 30 § andra 9. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §, stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt 10. föreläggande samt

11. utdömande av vite. 11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje

stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller

med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom besvär.

" Senaste lydelse 1984: 940.

Nuvarande bIydelse Föreslagen lydelse

48 § Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om 1. tull eller annan införselavgft felaktigt fastställts mer än en gång för

viss vara,

2. han, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad

uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat

eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration eHler uppgift, fått tull eller annan införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker

från vad som rätteligen bort fastställas,

3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranle-

da att tull eller annan införselavgift skulle ha fastställts till belopp som

väsentligt avviker från det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning endast om

besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som

söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset

för att få rättelse. Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra besvär till

den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna para-

graf tillämpas även för beslut i frå-

ga om tulltillägg och förseningsav-

gift.

49 § Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tullmyn-

dighet än generaltullistyrelsen prövas av styrelsen.

Är tulltaxeringen, omtulltaxe- Är fråga om fastställelse av tull ringen — eller — eftertulltaxeringen eller annan införselavgifi eller om föremål för prövning av kammar- påföring uv tulltillägg eller förse-

rätt eller har den avgjorts av gene- ningsavgift föremål för prövning av

raltullstyrelsen genom beslut som kammarrätten eller har frågan avvunnit laga kraft, ankommer det på gjorts av generaltullstyrelsen ge-

kammarrätt att pröva målet. Har nom beslut som har vunnit laga

tulltaxeringen, omtulltaxeringen el- kraft, ankommer det på kammear-

ler eftertulltaxeringen prövats av rätten att pröva målet. Har frågan

kammarrätt eller regeringsrätten prövats av kammarrätten eller av

skall målet prövas av regeringsrät- regeringsrätten skall målet prövas ten. av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrät! Regeringsrätten och kammarrät-

kan, om besvär som anförts i sär- ten får, om besvär som anförts i skild ordning finns böra upptagas särskild ordning skall tas upp till till prövning. förordna att målet prövning, förordna att målet skall

skall upptagas och vidare handläg- vidare handläggas av generaltullgas av generaltullstyrelsen. styrelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse Prop. 1985/86: 41

50 5”

Till omedelbar = efterrättelse Till omedelbar = efterrättelse länder beslut enligt 12—16 §§ och länder beslut enligt 12—16 §§ och beslut om förseningsavgtift enligt. beslut om tulltillägg och förse-

40 a § samt i övrigt tullmyndighets ningsavgift samt i övrigt tullmyn-

beslut, som meddelas enligt denna dighets beslut, som meddelas enligt lag eller med stöd av lagen medde- denna lag eller med stöd av lagen

lade bestämmelser och som ej inne- meddelade bestämmelser och som bär att målet eller ärendet avgöres. inte innebär att målet eller ärendet

avgörs.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1986. 2. De nya bestämmelserna i 40 a—40 k §§ gäller inte i fråga om handling

eller underlåtenhet före ikraftträdandet.

> Senaste lydelse 1984: 940.

Prop. 1985/86: 41

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985.

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peter-

son, Andersson, Bodström, Gradin, Dahl, R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om tulltillägg

1¶Inledning

På den inrikes beskattningens område har funnits ett administrativt sanktionssystem sedan år 1972. Syftet med dessa sanktioner är dels att upprätt-

hålla kravet på noggrannhet vid uppgiftslämnande i fråga om skatter och

avgifter, dels att avlasta de judiciella myndigheterna ärenden av mindre betydelse.

I betänkandet SOU 1976:37 Smugglingsbrott och tulltillägg föreslog

varusmugglingsutredningen (VSU) efter mönster från den inrikes beskattningen att en administrativ sanktion, tulltillägg, skulle införas även på tullområdet. Enligt förslaget skulle tulltillägg påföras när införsel sker utan att den ges till känna för tullverket och när olovliga förfoganden äger rum som kan medföra att tull, annan skatt eller införselavgift undandras statsverket. Vidare skulle tulltillägg påföras när en oriktig eller ofullständig

uppgift lämnats i en tulldeklaration eller på annat sätt till ledning för tulltaxering. Enligt förslaget skulle tulltillägg också påföras vid underlåten-

het att fullgöra rättelseskyldigheten enligt 11 § tullagen (1973:670, TL).

Förutsättningarna för påföring av tulltillägg motsvarade alltså i princip de objektiva rekvisiten för påföring av straff enligt 1 och 4 §§ lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen, VSL). Tulltillägg skulle också påföras när förfarandena föranledde risk för undandragande av tull

m. m., dvs. i fall som i huvudsak motsvarade försöksbrotten på det strafft-

rättsliga området. Både skriftliga och muntliga uppgifter skulle kunna föranleda tulltillägg. Om en tullskyldig företrätts av ombud skulle tillägget i princip päföras huvudmannen, men under vissa förutsättningar skulle det i

stället påföras ombudet. Tillägget skulle vara lika stort som den undan-

dragna tullen och införselavgiften för varan eller, om avsikt till undandra-

gande inte kunde anses ha förelegat, med hälften av detta belopp. Vidare föreslogs regler om att tillägg inte skulle påföras vid frivillig rättelse, felskrivning m. m. och att eftergift skulle kunna medges i princip i enlighet

med vad som gäller beträffande skatte- och avgiftstilläggen. Tulltillägg

föreslogs kunna påföras även om gärningen beivrades i straffprocessuell Prop. 1985/86: 41 ordning. I den mån en vara eller dess värde förverkades avsägs dock inte påföring ske. För att möjliggöra en avkriminalisering av sådana undandra-

gandebrott. som skulle kunna sanktioncras genom tulltillägg, föreslogs en regel enligt vilken åtal för ringa brott skulle få väckas endast om det var

påkallat av särskilda skäl. Vidare föreslog VSU vissa andra ändringar i

VSL. En sammanfattning av VSU:s förslag i aktuella delar bör fogas till

protokollet i detta ärende som bilaga 1. Förslaget remissbehandlades under hösten 1976. Av de statliga remissin-

stanserna tillstyrkte flertalet förslaget eller lämnade det utan erinran. Några var tveksamma medan åter andra avstyrkte förslaget. Till de senare

hörde hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland och generaltullstyrelsen, GTS. Kritiska till förslaget var också remissinstanser-

na bland näringstivsorganisationerna.

I sitt remissvar anförde GTS att det inte fanns behov av att påföra tulltillägg på grund av oriktig uppgift i tulldeklaration. Styrelsen menade att en sådan sanktion i vissa fall skulle drabba de tullskyldiga alltför hårt.

Vissa skillnader ansågs nämligen föreligga beträffande förutsättningarna och bedömningsgrunderna när det gällde tulltillägg jämfört med skattetillägg. Tillämpningen av systemet med tulltillägg bedömdes bli till viss del schablonartad eftersom undantag och befricisegrunder föreslogs bli förhål-

landevis begränsade. I många fall kunde det anses stötande att påföra ett tulltillägg som var lika stort som tullar och införselavgifter.

VSU:s förslag till ändringar i TL omfattade även andra frågor än tulltilläggen. Bl.a. föreslogs ett utvidgat tullskyldighetsbegrepp samt före-

skrifter angående tull- och avgiftsbeläggningen i samband med förver-

kande. I nära överensstämmelse med VSU:s förslag i dessa delar har

ändringar numera gjorts i TL (prop. 1984/85:50, SkU 18, rskr 56, SFS

1984: 940). Flertalet av dessa ändringar hade då även föreslagits av bered-

ningsgruppen för tullagstiftningsfrågor (H 1982:02). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1985.

I en skrivelse till regeringen den 17 juni 1981 har GTS hemställt att ett system med tulltillägg införs. Bakgrunden till GTS:s framställan är bl. a. att det straffrättsliga sanktionssystemet visat sig inte vara tillräckligt effektivt, när det gäller att beivra överträdelser av tullbestämmelserna, och att det skatteadministrativa sanktionsystemet sedermera reformerats så att det är bättre lämpat att tjäna som mönster för ett motsvarande system på tullområdet. Vidare pekas på tullverkets och näringslivets fördjupade erfarenheter av den tullprocedur som började tillämpas 1974 samt problemen med

att kunna upprätthålla en godtagbar kontrollnivå trots ökande import och resursbegränsningar. Det system GTS föreslagit skiljer sig från VSU:s

förslag i vissa avseenden. BL a. är tulltilläggssanktionen begränsad till vilseledande uppuifter i tulldeklaration m. m. Möjligheten att påföra ombuden tulltillägg är mera inskränkt och tilläggets storlek är begränsat till 20 7 av det undandragna tull- och avgiftsbeloppet. I skrivelsen föreslogs också ett system med straffavgift vid överträdelser av införselrestriktioner. Det

förslaget har redan lett till lagstiftning (SFS 1984: 496).

Prop. 1985/86: 41 GTS:s förslag i nu aktuella delar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. |

Förslaget har remissbehandlats och mottagits i huvudsak positivt. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Vidare bör som bilaga 4 ull protokollet fogas en redogörelse för tullproceduren och en sammanställning av de straffrättsliga sanktionsmöjligheterna.

Jag övergår nu till att diskutera behovet av en administrativ sanktion mot undandragande av tull, annan skatt och införselavgift. som skall betalas till tullverket.

2¶Allmänna överväganden

2.1¶Reformbehovet

Tultmyndigheterna skall bl. a. debitera, uppbära och redovisa tultar, andra skatter och avgifter, som skall betalas till tullverket i samband med import av varor.

I fråga om flertalet skatter och åtskilliga avgifter gäller som grundläggande princip att skatte- och avgiftsuttaget bestäms med ledning av uppgifter som de skatt- och avgiftsskyldiga själva lämnar i deklaration eller på annat liknande sätt. Samma princip gäller numera även för tullar samt sådana andra skatter och avgifter som det ankommer på tullmyndigheterna att ta ut. Bortsett från den import som sker genom resande och annan liknande privatimport grundas således också tulltaxeringen på uppgifter som lämnas av de tullskyldiga i tulideklarationer. Kontroll av att de uppgifter som lämnas är riktiga och överensstämmer med de införda varorna sker endast stickprovsvis eller när det anses vara motiverat av särskilda skäl. På grund av det s.k. hemtagningssystemet (3 § andra stycket TT) är det f. ö. beträffande den reguljära importen ofta så att varorna inte finns tillgängliga för tullen i samband med tulltaxeringarna. Som regel kan det därför inte bli fråga om att kontrollera annat än att uppgifterna i tulldeklarationerna stämmer överens med vad som kan utläsas ur fraktsedlar. fakturor och andra affärshandlingar rörande de aktuella varupartierna. Vid dessa förhållanden är det väsentligt att de sanktioner som står till buds utgör ett verksamt medel att förmå de tullskyldiga att lämna korrekta och fullständiga uppgifter till ledning för tulltaxeringen.

På det inrikes skatte- och avgiftsområdet gäller sedan 1972 att sådana skatt- och avgiftsskyldiga som åsidosätter sina skyldigheter enligt de centrala skatte- och avgiftsförfattningarna kan komma att drabbas av dels administrativa sanktioner, skatte- och avgiftstillägg, dels vid allvarligare överträdelser även av straffrättsliga påföljder. Det allmänna syftet med de administrativa sanktionerna är att kunna tillgripa en enkel och smidig reaktion mot den som brister i uppgiftslämnandet och därigenom föranleder att skatten eller avgiften fastställs till för lågt belopp eller att det uppkommer risk för att beslutet om skatt eller avgift blir felaktigt på detta

sätt. Skatte- och avgiftstilläggen ullämpas även när gärningen föranleder

Prop. 1985/86: 41

åtal.

På tullområdet finns ingen motsvarighet till skatte- och avgiftstilläggen.

Den som lämnar oriktiga uppgifter till en tullmyndighet för fastställande av

skatter eller avgifter som skall betalas till tullverket undgår alltså att

drabbas av skatte- eller avgiftstillägg, när han under motsvarande förhållanden skulle ha påförts en sådan sanktion, om det gällt en inrikes skatt eller avgift. Mot den som inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om tullar, andra skatter och avgifter som fastställs eller uppbärs av tullverket kan om man bortser från bestämmelsen om förseningsavgift vid underlåtenhet att lämna tulldeklaration inom föreskriven tid (40 a & TL) och bestämmelserna om vite (42 § TL) — endast straffrättsliga reaktioner tillgripas. De straffrättsliga bestämmelser som kan vara tillämpbara återfinns främst i VSL. Vidare finns ansvarsbestämmelser i bl.a. FL (41 §) och tullstadgan (1973:671, Tst, 71—75 §§). Dessa är subsidiära till VSEL:s bestämmelser.

Dessutom kan vissa regler i brottsbalken ibland vara tillämpliga, exempel-

vis förverkandebestämmelserna i 36 kap. 3 a §. GTS har i sin skrivelse den 17 juni 1981 uttalat att det straffrättsliga sanktionssystemet inte fungerar tillfredsställande när det gäller att beivra att oriktiga tulldeklarationer

lämnas. Särskilt har det enligt GTS kunnat konstateras att åklagare och

domstolar varit restriktiva vid tillämpningen av 5 § VSL, dvs. den paragraf som föreskriver straff för gärningar som begåtts av grov oaktsamhet. En

förklaring till detta kunde vara att motsvarande gärningar på den inrikes beskattningens område i många fall enbart föranleder administrativa sanktioner. Dessa förhållanden medför, hävdar GTS, att tullverket i praktiken

saknar möjlighet att vidta nödvändiga preventiva åtgärder mot vissa typer

av deklarationsfel.

Alltsedan det nuvarande tullförfarandet med deklarationsskyldighet, pri-

vat godsvård och hemtagning började tillämpas år 1974 har tullverket

bedrivit en omfattande kostnadsfri kurs- och informationsverksamhet för importörer och speditörer. Denna upplysningsverksamhet har syftat till att ge kunskaper om förfarandet i stort men också till att ge särskild vägledning beträffande sådana bestämmelser, handläggningsrutiner m. m. som visat sig förorsaka svårigheter i det löpande arbetet. Härutöver har lämnats information i anslutning till granskningen av tulldeklarationer och vid sådana kontrollbesök som tullmyndigheterna regelmässigt gör hos importörerna. GTS har som en kommentar till denna verksamhet uttalat att man anser näringslivets kunskaper om sina åligganden i tullfrågor numera vara goda.

Antalet tulldeklarationer som kommer in till tullmyndigheterna är numera mer än två milj. per år. Det stora flertalet av dessa deklarationer avser

upprepad import, dvs. omfattar varuslag som den tuliskyldige har tullde-

klarerat tidigare och oftast åtskilliga gånger tidigare.

Trots de vitsordade goda kunskaperna hos näringslivet i fråga om tullförfarandet framhåller GTS att betydande resurser mäste avsättas till att rätta

och komplettera tulldeklarationer. Oriktigheterna skulle främst bero på att deklaranterna inte lägger ner tillräcklig omsorg och noggrannhet när det

gäller att ta fram underlag för deklarationerna och att fylla i blanketterna. 15

Prop. 1985/86: 41 Vidare har tullmyndigheterna konstaterat att varor i stor utsträckning kommer in i landet, utan att de över huvud taget registreras i samband med

gränspassagen. Detta visar sig i att tulldeklarationer som kommer in till

tulimyndigheterna inte alltid kan paras ihop med motsvarande handlingar som normalt skall lämnas vid gränspassagen. När det gäller s.k. samlastningsgods, dvs. gods som med en och samma lastbil e. d. fraktas till olika mottagare inom landet, uppges dock bristerna ha minskat påtagligt. efter

det att särskilda bestämmelser utfärdats om att sådant gods i princip skall redovisas på tullupplag. innan det lämnas ut för disposition. I de prioriteringar tullverket gör för att effektivisera och rationalisera

kontrollverksamheten ingår att minska arbetet med formell deklarationsgranskning till förmån för en utökad fysisk godskontroH samt tätare och fördjupade kontroll- och revisionsbesök hos företag som importerar varor. Denna inriktning av kontrollverksamheten förutsätter att resurser tas från deklarationsgranskningen och förs över till det högre prioriterade kontroll- '

arbetet. Detta förutsätter emellertid i sin tur att deklarationerna så långt

som möjligt är fullständiga och riktiga i formellt hänseende.

Nära nog samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att på tullområdet införa sanktionsavgifter motsvarande skatte-

och avgiftstilläggen på inrikesområdet. Avstyrkt förslaget har Svenska

handelskammareförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges speditörförbund gjort.

Dessa menar att VSL ger fullt tillräckliga sanktionsmöjligheter och att

detta i förening med en rimlig kontroll från tullverkets sida bör kunna medföra att erforderlig omsorg och noggrannhet läggs ner på deklarationsarbetet.

Själv gör jag följande bedömning. Uppgiftslämnandet till tullmyndigheterna tjänar viktiga ändamål. Bl.a. skall uppgifterna ligga till grund för fastställandet av tullar. andra skatter och avgifter, och det är väsentligt att de är riktiga. GTS uppgifter om att det förekommer cn hel del brister både vad gäller underlaget för tulldeklarationerna och själva deklarationshandlingarna har inte motsagts vid remissbehandlingen. Bristerna beror uppenbarligen ofta på slarv, tidsbrist o.d. Oriktigheter i tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas till tullmyndigheterna till ledning för tulltaxering är allvarliga, inte enbart med tanke på riskerna för felaktiga tax-

eringsbeslut. De medför också åtskilligt onödigt merarbete för tullpersonalen och försämrade kontrollmöjligheter.

Det straffrättsliga sanktionssystemet är uppenbarligen inte tillfyllest för att komma till rätta med dessa problem. Rättegångsförfaranden är också tidskrävande och kostsamma och kan framstå som alltför ingripande åtgärder vid mindre allvarliga överträdelser av införselbestämmelserna. I sammanhanget vill jag nämna den remiss om företagsbot som lämnades till lagrådet i april 1985. Den föreslagna sanktionen skall kunna åläggas nä-

ringsidkare, när allvarliga brott begåtts i deras verksamhet, och bör kunna få en viss betydelse även på det område som här är aktuellt. Också en sådan sanktion som företagsbot förutsätter dock, liksom straff och förver-

kande, ansvarstalan och fällande dom vid domstol.

Jag ansluter mig mot bakgrund av det anförda till uppfattningen att det Prop. 1985/86: 41 finns behov av ett administrativt sanktionssystem på tullområdet motsva-

rande det som sedan flera är tillämpats på bl. a. den inrikes beskattningens

område. Det är ett enkelt sanktionssystem. som på ett effektivt sätt bör

kunna understryka vikten av att de tullskyldiga iakttar noggrannhet och

omsorg när de skall fullgöra sin uppgiftsskyldighet för tulltaxeringen.

Från näringslivet har hävdats att administrativa sanktionsavgifter inte

lämpar sig för tullområdet. Bl. a. har man pekat på att risken för misstag är

större vid uppgiftslämnande för tulltaxering än för taxering till den inrikes beskattningen. Den svårighet som kan föreligga att rätt klassificera vissa varor enligt lagen (1977:975) med tulltaxa har angetts som en sådan omständighet som skulle göra avgiftspåföring olämplig.

Jag är medveten om att det i vissa fall kan vara svårt att lämna riktiga uppgifter i tulldeklarationerna. Svårigheterna kan gälla klassificeringsfrågor men också vara av annan art. Fakturor e.d. kan innehålla felaktiga uppgifter. Varusändningar kan omfatta andra varor än dem som beställts

och som angetts i handlingar m.m. Framför allt när det är fråga om

direktförtullningar, dvs. förtullningar som sker i direkt anslutning till att varor passerar gränsen, kan felaktigheter i många fall vara svåra att undvi-

ka. Det kan exempelvis vara så att importören inte haft tillfälle att undersöka varorna före förtullningen. Vid sådana ursäktliga fel skall sanktionsav-

gifter inte påföras. Liksom när det gäller den inrikes beskattningen skall

det alltså finnas möjlighet att etterge sanktionsavgift, när det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ta ut avgift.

Merparten av importen sker dock inom ramen för hemtagningssystemet

och avser varor av samma varuslag som den tullskyldige flera gånger tidigare tagit in i landet. I dessa fall torde det sällan behöva uppkomma några särskilda deklarationssvårigheter. Även om det sålunda i vissa andra

fall kan vara problem med att lämna riktiga och fullständiga tulldeklarationer bör med hänsyn till eftergiftsmöjligheterna goda möjligheter finnas att nå fram till en godtagbar bedömning från sanktionssynpunkt.

Till de nyss påtalade fördelarna med ett administrativt sanktionssystem skall också läggas att det bör leda till att de allmänna åklagarna och

domstolarna bör kunna avlastas arbete med mindre allvarliga mål om varusmuggling och liknande brott. I sammanhanget kan nämnas att riksåklagaren i en till justitiedepartementet avgiven promemoria

(Avkriminalisering och andra begränsningar i straffrättens tillämpningsområde, oktober 1984) betonat vikten av att administrativa sanktioner införs på tullområdet. Jag återkommer senare till frågan om förhållandet mellan straffrättsskipningen och administrativa sanktioner.

Föreskrifter om sanktionsavgifter på tullområdet bör utformas i så nära överensstämmelse som möjligt med bestämmelserna om skatte- och avgiftstillägg. Regleringen av skatte- och avgiftstilläggen har varit föremål för översyn av skattetilläggsutredningen. I betänkandena SOU 1982: 54 och 55 Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2. Nyanscring av skattetillägg m.m. har utredningen föreslagit ny lagstiftning om avgifts-

sanktioner för bl. a. mervärdeskatten och punktskatterna. Förslaget torde dock inte. annat än möjligen i vissa detaljfrågor, leda till några ändringar

inom den närmaste framtiden.

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 41

Föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter vid bl.a. bristande

uppgiftslämnande i samband med införsel av varor finns redan i våra

nordiska grannländer. Regelsystemen skiljer sig något länderna emellan, men en gemensam princip är att avgifterna bestäms i viss proportion till

den tull och annan skatt som undandragits eller kunnat undandras genom

förfarandet.

Föreskrifter om administrativa sanktionsavgilter på tullområdet förekommer även i vårt land. Således finns sedan den 1 juli 1984 en sådan bestämmelse i lagen (1975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att föreskriva om sanktionsavgifter vid överträdelser av import- och exportrestriktioner. Avgiften får uppgå till högst 20 a av tullvärdet på den in-

eller utförselreglerade vara, som på ett oriktigt sätt förts in i eller ut ur landet. Den skall tas ut av den för vars räkning in- eller utförseln sker. Vid ursäktliga överträdelser skall avgift inte tas ut. Avgiftsbesluten skall kunnas överprövas. En sanktionsavgift kan tas ut även enligt lagen (1984: 502) om exportdepositioner för skogsprodukter. Avgiften, som är 20 Z av det felande depositionsbeloppet, tas ut av den som underlåtit att till en tullmyndighet fullgöra den depositionsskyldighet, som ålagts honom i lagen. Bestämmelserna i övrigt, rörande eftergift m. m., har utformats med föreskrifterna om skattetillägg som förebild.

Jag övergår nu till att diskutera utformningen av ett system med administrativa sanktionsavgifter för undandragande av tullar, andra skatter och

avgifter, som skall betalas till staten i anledning av import av varor. En

sådan sanktionsavgift bör lämpligen betecknas tulltillägg. Denna beteckning kommer visserligen ofta att vara mindre adekvat. eftersom flertalet varor som importeras inte är belagda med tull. Så är fallet med varor från staterna i EG och EFTA samt från utvecklingsländerna. Vid import där-

ifrån blir det endast fråga om uppbörd av andra skatter än tullar samt i vissa fall av avgilter. Termen tulltillägg uttrycker dock klart i vilket sammanhang sanktionsavgiften kan bli aktuell, nämligen i samband med tullbehandling av en vara. Benämningen tulltillägg är enligt min mening att föredra framför skatte- och avgiftstillägg, som därigenom blir förbehållet

det inrikes området.

I TL har som en samlande benämning på tullar, andra skatter och

införselavgifter använts uttrycket tullar och andra införselavgifter. I den översyn av tullagstiftningen som f. n. görs av beredningsgruppen för tullag-

stiftningstrågor kommer dessa terminologiska frågor att behandlas bl.a.

med utgångspunkt från grundlagsbestämmelserna. I de förslag till ny lag-

stiftning som jag nu lägger fram har jag använt det uttryck som den nuvarande TL har.

2.2¶Vem skall påföras tulltillägg? Prop. 1985/86: 41

Mitt förslag: Vid brister i uppgiftslämnandet till en tullmyndighet skall tulltillägg påföras den som är tullskyldig.

Tulltillägg skall kunna komma i fråga i huvudsak vid kommersiell import.

GTS:s förslag och VSU:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i följande avseenden. Beträffande falt där uppgifterna lämnats av ett ombud för den tullskyldige har GTS och VSU föreslagit en uttrycklig bestämmelse om, att den som är tullskyldig skall anses vara ansvarig för åtgärd eller underlåtenhet av anställd eller ombud, om det inte är uppenbart att behörighet att företräda den tullskyldige saknats. VSU har vidare föreslagit den inskränkningen i den tullskyldiges betalningsansvar, att tulltillägget skall påföras ombudet, om den tullskyldige kan visa att en oriktig eller utelämnad uppgift orsakats genom fel etler försummelse av ombudet, och den tullskyldige inte eftersatt sin gransknings- eller rättelseskyldighet.

VSU:s och GTS:s förslag innebär att såväl kommersiell som privat import skall kunna leda till tulltillägg.

Remissinstanserna: Flenalet tillstvrker GTS:s förslag eller lämnar det utan erinran. Hovrätten för Västra Sverige förordar VSU:s förslag med den motiveringen, att sådana situationer kan förutses, då det skulle vara uppenbart stötande att en tullskyldig, som inte eftersatt sin granskningseller rättelseskyldighet, skulle drabbas av tulltillägg på grund av ombudets försummelse. Sveriges speditörförbund avstyrker förslaget och anför att ett system i enlighet med vad GTS föreslagit skulle medföra att speditörerna, ombuden, skulle få vidkännas tulltilläggen i form av skadeståndsanspråk från kunderna, de tullskyldiga, och att detta skulle innebära att premierna för speditörernas ansvarsförsäkringar, vilka belastas kunderna, skulle komma att stiga.

Nära nog samtliga remissinstanser avstyrker GTS:s förslag i den del det kan få tillämpning på privatimport.

Skälen för mitt förslag: I bestämmelserna om skattetillägg har tillägget kunnat knytas till ett visst i lagen angivet subjekt, den skattskyldige. I TL förekommer begreppet tullskyldig. Enligt 5 § första stycket är den som anger en vara till förtullning eller som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullskyldig för varan. Någon allmän föreskrift om vem det åligger att ange en vara till förtullning finns dock inte (jfr 4 § andra stycket där hemtagare åläggs att ange varan till förtullning inom viss tid från hemtagningen). Någon sådan legaldefinition torde inte heller behövas eftersom 5 § nyligen kompletterats med föreskrifter i andra stycket (SF'S 1984:940), varigenom paragrafen numera omfattar alla de fall då någon har att betala tull, annan skatt och införselavgift till tullverket. Föreskrifterna i 5 § andra stycket avser särskilda fall av tullskyldighet. De är utformade så, att de i princip täcker de objektiva förfaranden i VSL. som innefattar undandragande eller risk för undandragande. Jag anser det

Prop. 1985/86: 41 Att tulltillägget skall påföras den tullskyldige, när denne själv har ombesörit importproceduren och brustit I uppgiftslämnadet framstår som natur-

ligt och riktigt. Delvis olika lösningar har föreslagits av GTS och VSU, för

det fall att införseln har ombesörjts av ett ombud för den tullskyldige. Enligt 7 § andra stycket TE får tulldeklaration lämnas genom ombud som godkänts av GTS. Om deklaration lämnats i enlighet härmed åligger det

enligt samma paragraf den tullskyldige att rätta en oriktig uppgift i deklara-

tionen inom tre veckor från det deklarationen lämnades, om uppgiften kan föranleda att tull m. m. undandras eller att en vara införs i strid mot förbud.

Underlåtenhet att rätta kan medföra straff enligt VSL eller TL.

Skattetillägget påförs alltid den skattskyldige, även om denne biträtts av

ombud vid deklarationens upprättande och i princip oberoende av subjek-

tiv skuld hos den skattskyldige. Denna för ett straffrättsligt betraktelsesätt

stränga ordning bottnar bl.a. i en strävan att skapa ett enkelt. smidigt och

lättillämpat sanktionssystem som ger en rimlig garanti för att de skattskyl-

diga fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett godtagbart sätt. För att undvika en alltför sträng tillämpning har emellertid föreskrivits att tillägget får efterges i fall av ursäktlighet. De skäl som motiverat utformningen av skattetilläggsbestämmelserna gäller enligt min mening även på tullområ-

det.

VSU:s förslag om att ombudet under vissa förhållanden skall kunna

påföras tulltillägg grundar sig på en avvägning mellan olika intressen. Å ena sidan kunde direktpåföring av tulltillägg på grund av fel i en ombudsdeklaration — dvs. en påföring av sanktion utan att den tullskyldige haft möjlighet att granska deklarationen — i vissa fall, såsom t. ex. vid direktförtullning, anses slå alltför hårt mot den tullskyldige. Å andra sidan måste

undvikas att sådana arrangemang vidtas mellan den tullskyldige och ombudet, att tulltillägg över huvud taget inte kunde tas ut.

GTS har bestämt motsatt sig en sådan ordning som den VSU föreslagit, eftersom denna skulle innebära att tullmyndigheten blev tvungen att i varje enskill fall avgöra om felet förorsakats av den tullskyldige eller av hans

ombud.

Jag delar GTS:s uppfattning att en lösning i enlighet med VSU:s förslag inte är lämplig i ett system, som skall vara enkelt, smidigt och lättillämpat. Ett viktigt led i tulltilläggets konstruktion är att sanktionen skall beslutas

av en tullmyndighet. Enligt de riktlinjer som angetts för sanktionsavgifter i prop. 1981/82: 142 Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet,

vilka riktlinjer riksdagen har tagit del av och lämnat utan erinran (JuU 53, rskr 328) gäller (punkt 6), att tillämpningen inte bör ankomma på administrativa myndigheter utan på de allmänna domstolarna när reglerna är

utformade på sådant sätt att det finns utrymme för betydande skönsmäs-

siga bedömningar. Dessa omständigheter talar enligt min mening för att en sådan ordning som VSU förordat inte bör väljas.

GTS:s förslag motsvarar i princip vad som gäller beträffande skattetilläggen. Som jag redan nämnt har flertalet remissinstanser tillstyrkt detta förslag elter lämnat det utan erinran. Till motivering av förslaget har GTS anfört bl. a. följande. Det övervägande antalet fel som kan tänkas föranleda tulltillägg upptäcks erfarenhetsmässigt vid kontrollbesök, som avser

kontroll av import över längre perioder. De ombudsdeklarationer som Prop. 1985/86: 41 därvid kontrolleras har i god tid kunnat granskas och rättas av den tullskyl-

dige. Erfarenhetsmässigt föreligger brister i fråga om de instruktioner och uppgifter som lämnats eller borde ha förmedlats av den tullskyldige till

hans ombud. Om det brister i dessa hänseenden är det inte obilligt att

wlltillägg påförs den tullskyldige, oavsett om han granskat deklarationen. En sådan ordning bör Jeda till en förbättrad kommunikation mellan de tuliskyldiga och ombuden, vilket enligt tullmyndigheternas erfarenheter är önskvärt.

Om tulltillägg påförs den tullskyldige innan han kunnat kontrollera om-

budets deklaration, och han anser sig ha lämnat en riktig och uttömmande

instruktion till sitt ombud får frågan om vem som slutligt skall stå för

tulltilläggskostnaden bli en sak dem emellan. Detta är en ordning som

gäller över huvud taget i ett förhållande mellan en huvudman och hans ombud. Den tullskyldige har själv valt sitt ombud och måste ta konsekvenserna av de åtgärder ombudet med stöd av fullmakt vidtar på den tullskyl-

diges vägnar. Det förhållandet att ombudet blivit godkänt av GTS enligt 7 §

andra stycket TL kan givetvis inte åberopas som skäl för befrielse från

tulltillägg.

Jag hyser inga principiella betänkligheter mot en ordning som innebär att den tullskyldige svarar för sitt ombuds handlingar och underlåtenheter. Det överensstämmer med de civilrättsliga principer som gäller i situationer

där ombud anlitas. Visserligen kan en sådan ordning sägas innebära att en

hemtagare, som använder sig av ombud, har bättre möjligheter att lämna en riktig och fullständig deklaration än en importör, som genom ombud förtullar varorna direkt vid införseln, eftersom hemtagaren p. g. a. deklara-

tionsfristen har mer tid till sitt förfogande att undersöka varan och upprätta

deklarationen. Denna olikhet föreligger emellertid även när ombud inte används. Ett riktigt och uttömmande utbyte av informationer mellan huvudmannen och ombudet bör dock under alla förhållanden skapa goda

förutsättningar för deklarationsarbetet. Vid ursäktliga fel, bl.a. fel som

uppkommit trots att dekilaranten gjort vad som skäligen kan begäras av honom för att undvika oriktigheter, skall enligt vad jag strax skall åter-

komma till, tulltillägg inte påföras.

Mot bakgrund av den nu beskrivna ordningen anser jag att det finns skäl att något ytterligare kommentera föreskriften om rättelseskyldighet i 7 8 andra stycket TL och den mera generella rättelseskyldighet som föreskrivs i 11 8 TL. I båda dessa paragrafer åläggs sålunda den tullskyldige att rätta

en sådan oriktighet i tulldeklarationen som har föranlett eller kan föranleda att tull m. m. undandras. Fristerna för rättelse skiljer sig åt något. Bestämmelserna har också olika ändamål. Enligt 7 § andra stycket åligger det den tullskyldige att rätta oriktiga uppgifter i en tulldeklaration som lämnats

genom ombud. Rättelseskyldigheten, som omfattar oriktiga uppgifter som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras staten eller att en vara införs i strid mot förbud, skall fullgöras inom tre veckor från den dag då deklarationen lämnades. Skyldigheten har alltså sin grund i ombudssys-

temet. Den anger också en utgångspunkt för straffrättsligt ansvar för huvudmannen enligt VSL (prop. 1972:110 s 80 f). Om huvudmannen

Prop. 1985/86:41 — åsidosätter sin rättelseskyldighet kan han fällas till ansvar för smugglings-

brott. RättelseskvIdigheten enligt 11 § innebär att den som är tullskyldig eller den för vars räkning en vara har införts skall anmäla till tull myndighe-

ten de felaktigheter som han upptäckt i en tulldeklaration eller i övrigt i

samband med cn förtullning. Rättelseskyldigheten skall fullgöras inom två

veckor från upptäckten och omfattar fel som kan leda till att för låga tullar

eller andra införselavgifter påförs eller att en vara införs i strid mot förbud eller villkor. Skyldigheten. som gäller oberoende av om ombud anlitats, syftar till att komma till rätta med oriktigheter i tulldeklarationer och

annat, som inte beror på uppsåt eller oaktsamhet hos uppgiftslämnaren. Ett åsidosättande av anmälningsskyldigheten för sådana ursäktliga fel,

som den tullskyldige sedermera uppmärksammat. kan bestraffas som tull-

förseelse enligt TE.

Den princip som jag förespråkar beträffande tulltillägg, att huvudmannen skall vara ansvarig för fel som förorsakats av hans ombud oberoende av fristen för rättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket TL, är alltså mera

jängtgående än den princip som gäller i fråga om hans straffrättsliga an-

svar. Någon betänklighet ger detta dock inte anledning till enligt min mening. Ansvaret i tulltilläggshänseende korresponderar med huvudman-

nens ansvar i fråga om att betala tullar, andra skatter och avgifter till

tullverket. något som i det här sammanhanget framstår som naturligt och

ändamäåälsenligt. Någon ändring i fråga om skyldigheten att rätta ger de föreslagna reglerna om tulltillägg inte anledning till. Rättelseskyldigheten skall således fullgöras på samma sätt som f.n. Det gäller även om tulltillägg redan påförts, när rättelse skall ske, detta på grund av vad jag nyss sagt om

tidpunkten för straffansvarets inträde. En rättelse som sker innan tulltillägg beslutats skall i sig inte kunna ge anledning till tulltillägg. Ett bestut

om tulltillägg i en sådan situation måste alltså grunda sig på andra omstän-

digheter än rättelsen, exempelvis att revision hade inletts. när rättelsen

skedde. Jag återkommer till dessa frågor i anslutning till att jag behandlar

frivillig rättelse.

I enlighet med vad nästan alla remissinstanser har anfört bör tulltillägg

kunna komma i fråga i huvudsak endast vid kommersiell import. Motsat-

sen skulle innebära att även muntligen lämnade uppgifter skulle kunna leda

till påföring av tulltillägg. Som jag strax skall återkomma till skulle detta enligt min mening vara betänkligt bl. a. från bevissynpunkt. För förseelser

inom den s.k. resandetrafiken finns dessutom redan ett effektivt, enkelt och billigt sanktionssystem i form av ordningsbot enligt ordningsbotskun-

görelsen (1968: 199), som även kan innefatta förverkande.

uppgift i tulldeklaration m. m. skall medföra tulltillägg

Mitt förslag: Tulltillägg påförs när någon underlåtit att anmäla inför-

seln av en vara till en tullmyndighet eller lämnat en oriktig eler ofullständig uppgift i en tulldeklaration celler annat dokument och genom förfarandet föranlett att tull, annan skatt eller införselavgift

undandragits staten eller att fara för ett sådant undandragande uppkommit.

GTS:s förslag och VSU:s förslag: Förslagen överensstämmer med mitt förslag utom I följande avseenden. GTS:s förslag omfattar inte underlåten-

het att ange en vara till förtullning. Enligt både GTS:s och VSU:s förslag

skall underlåtenhet att fullgöra rättelseskyldigheten enligt 11 § TL och

såväl muntliga som skriftliga oriktiga uppgifter kunna föranleda tulltillägg.

Remissinstanserna: Vid remissbehandlingen av VSU:s betänkande

gjordes ett fåtal invändningar mot förslaget att underlåtenhet att ange en

vara till förtullning skulle föranleda sanktionsavgift. När GTS:s förslag remissbehandlades avstyrkte nära nog samtliga remissinstanser att munt-

liga uppgifter skulle kunna föranleda tulltillägg. I övrigt tillstyrktes försla- . get eller lämnades det utan erinran såvitt avser tillämpningsområdet.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan nämnt bör tulltilläggen kunna ersätta straffrättsliga sanktioner vid vissa mindre allvarliga undandragandebrott enligt VSL. Jag kommer också att senare uppehålla mig ytterligare vid den frågan. Förutsättningarna för påföring av tulltillägg bör täcka de objektiva förutsättningarna för varusmuggling, som består i undandragande. Ett huvudfall av varusmuggling är enligt I $ första stycket VSL att

någon för in en vara som är belagd med tull, annan skatt eller avgift utan att

ge det tillkänna för någon tullmyndighet.

I likhet med VSU anser jag att tulltillägg bör kunna påföras vid en sådan

inte tillkännagiven införsel. Detsamma bör gälla om det underlåtna tillkännägivandet upptäcks i en tullkontroll och omständigheterna är sådana att

det var risk för att varan skulle undgå förtullning. Vad gäller själva skyl-

digheten att betala tull, andra skatter och importavgifter har föreskrifter som korresponderar med de nu angivna principerna för påföring av tull-

tillägg nyligen införts i 40 § första stycket TL (SFS 1984:940). Jag anser

det lämpligt att knyta an tulltilläggsbestämmelsen rörande underlåtet tillkännagivande till denna tullskyldighetsföreskrift.

Ett annat huvudfall av varusmuggling är enligt I $ andra stycket VSL att

någon lämnar en oriktig uppgift i en tulldeklaration eller i övrigt vilseleder i

samband med tullbehandling. Förutsättningarna för påföring av tulltillägg bör i dessa fall — i överensstämmelse med skattetilläggen — lämpligen utformas med eftertaxeringsrekvisiten som förebild. Den tullskyldige skall alltså ha lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift och uppgiften skall ha

föranlett eller kunnat föranleda att tull, eller annan skatt och införsclavgift

undandragits staten.

Prop. 1985/86: 41 Om de uppgifter som den tullskyldige lämnat till ledning för tulltaxeringen är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för en riktig taxering utan denna måste uppskattas med stöd av 16 & TIL bör tulltillägg också

kunna påföras. Jag övergår så till att behandla olovliga förfoganden m. m. över oförtullade varor. En vara, som är belagd med tull, annan skatt eller avgift

behöver enligt 2 § tredje stycket TL i vissa fall inte förtullas vid införseln. Varan får 1. ex. läggas upp på tullupplag eler tullager eHer innehas med

temporär tullfrihet utan att förtutllas. I sådana fall kan införselavgifter

undandras staten genom att någon utan anmälan till tullen förfogar över

varan på ett sätt som strider mot förutsättningarna för undantaget från

förtullningsskyldigheten. Varor kan exempelvis föras bort från tullupplag

eller tullager eller förbrukas där. Pålagor och avgifter kan också undandras genom förfogande över varor, för vilka åtnjutits tullfrihet, i strid mot

förutsättningarna för tullfriheten. Dessa typer av undandraganden är

straffbelagda it 4 § VSL. För motsvarande fall har också genom den förut

nämnda ändringen i 40 § andra stycket TL (SFS 1984:940) föreskrivits

tullskyldighet. Tulltillägg bör kunna påföras i dessa fall. VSU och GTS har [föreslagit att såväl muntlig som skriftlig eller på annat sätt lämnad oriktig eller ofullständig uppgift skall kunna föranleda tull-

tillägg. De flesta remissinstanserna har anfört att en sådan ordning är olämplig med hänsyn till de tillämpningssvårigheter som kan väntas uppkomma. Bl.a. pekas på att riskerna för missförstånd är stora. och att det kan vara svårt att i cfterhand konstatera vilken uppgift som egentligen lämnats, om även muntliga meddelanden skulle kunna grunda avgittspåföring.

Liksom på den inrikes beskattningens område gäller på tullområdet den

huvudregeln att underlaget för ett taxeringsbeslut skall hämtas från en deklaration.

Således föreskrivs i 7 § TL att den som är tullskyldig skall, när en vara anges till förtullning, lämna en tulldeklaration till ledning för förtullning av varan, om inte GTS föreskrivit att de uppgifter som behövs för förtullningen skall lämnas i annan ordning. För den kommersiella importen gäller i huvudsak — och för hemtagare alltid — att den som är tullskyldig skall lämna skriftlig tulldeklaration. Till varje deklaration skall fogas fakturor

och andra handlingar som behövs för förtullningen. Endast i vissa speciella fall gäller undantag från deklarationsplikten i fråga om den kommersiella importen. Ett sådant undantag utgör postförsändelser. som inte är föremål för hemtagning. Undantag från deklarationsplikten gäller också för s.k.

privatgods, dvs. varor som förs in för en enskild persons räkning, om

syftet med införseln inte är att varorna skall omsättas i handeln eller i övrigt komma till yrkesmässig användning. Även för varor för vilka tullfri-

het medges enligt särskilda bestämmelser gäller undantag från deklarationsplikten. I flertalet av dessa fall skall anmälan till förtullning göras genom skriftlig importanmälan, om inte tullmyndigheten i fråga anser sig

kunna godta muntliga uppgifter. I praktiken godtas ofta muntligt uppgiftslämnande. Föreskrifter om dessa avsteg från deklarationsplikten finns i

24 83 § i den av GTS utfärdade tullordningen (TFS 1973:159). Särskilda

föreskrifter gäller även för den s.k. resandetrafiken (81 § tredje stycket 5 Prop. 1985/86: 41 och 83 8 tullordningen). Enligt dessa bestämmelser behöver varor som är fria från pålagor och införselavgifter inte anges till förtullning, och vidare får en resande, om han skall förtulla privatgods, göra detta muntligen.

Av den nu lämnade redogörelsen följer att sanktionen tulltillägg i huvudsak kommer att ha avseende på den kommersiella importen, om tillämpningsområdet begränsas till sådan import, som det skall lämnas tulldeklaration för. Detta anser jag också vara lämpligt och ändamålsenligt. Det är beträffande den kommersiella gränstrafiken som de nuvarande sanktionsmöjligheterna är otillräckliga. Det subjektiva rekvisitet, uppsät eller grov oaktsamhet, hos importörerna är ofta svårt att styrka. Flertalet kriminella importörer är juridiska personer och kan som sådana inte ädömas straff i egentlig bemärkelse. De förverkandcpåföljder som finns för dessa fall har i praktiken inte visat sig vara tillräckligt effektiva. När det gäller privatimporten finns, som jag redan nämnt, enkla och väl fungerande sanktionsmöjligheter inom ramen för ordningsbotsystemet.

En fråga i det här sammanhanget är om tulltillägg bör kunna påföras på den grunden ätt den som är tullskyldig eftersatt sin rättelseskyldighet enligt 11 § TL. Det är alltså här fråga om fall där det kan vara ursäktligt att uppgifter till tullmyndigheten varit ofullständiga eller oriktiga, men felet sedermera har uppmärksammats av den tullskyldige. Rättelse skall i dessa fall ske inom två veckor från det den tullskyldige upptäckte felaktigheten. Som jag tidigare nämnt är föreskriften sanktionerad genom en ansvarsbestämmelse i TL. VSU och GTS har föreslagit att sanktionsavgift skall kunna påföras även i dessa fall. VSU:s förslag innebär dessutom att fristen för anmälningsskyldigheten av upptäckta fel ges en annan utformning än den f.n. har.

Jag kan i och för sig instämma i att hotet om en sanktionsavgift skulle vara ett effektivt påtryckningsmedel för att förmå de tullskyldiga att fullgöra den rättelseskyldighet som föreskrivs i 11 § TL. Jag ser emellertid också betydande problem vad gäller tillämpningen av en administrativ sanktion, som direkt skall grunda sig på överträdelser av en sådan bestämmelse som 11 § TL. Frärnst syftar jag på de bedömningar som måste göras huruvida och vid vilken tidpunkt en tuliskyldig har blivit medveten om, att de uppgifter han lämnay till ledning för en förtullning varit oriktiga eller ofullständiga. Enligt min mening förutsätter en sådan bedömning som regel en ingående utredning, och ofta fordras det dessutom ett ställningstagande till sanningshalten eller sannolikheten i den tullskyldiges uppgifter. När förhållandena är sådana att de förutsätter en bedömning av subjektiva rekvisit för att avgöra om en sanktion skall påföras eller inte bör beslutanderätten inte ligga hos en administrativ myndighet utan hos en domstol.

Jag anser det inte heller vara ändamålsenligt att ändra bestämningen av rättelsefristen, En förkortning av fristen skulle inte påtagligt ändra förutsättningarna för en bedömning av om det finns grund för att påföra tulltillägg. Om fristen i stället begränsades till ett visst antal dagar efter deklarationens avlämnande skulle visserligen tillämpningssvårigheterna minska. Men samtidigt skulle syftet med bestämmelsen till stor del gå förlorat.

Prop. 1985/86: 41

enligt 11 § inte utgöra någon självständig grund för påföring av tulltillägg. Detta innebär emellertid inte att tulliilägg inte skulle kunna påföras i sädana fall som det här är fråga om. Grunderna för sanktionen bör dock vara de jag tidigare har beskrivit, dvs. att varan inte har anmälts till tullbehandling, att oriktiga uppgifter har lämnats i deklarationen etc. Den omständigheten att en tullskyldig befinns utifrån objektiva utgångspunkter ha brustit i sin rättelseskyldighet får därmed betydelse bl.a. för bedömningen av om det kan anses vara ursäktligt att riktiga och fullständiga uppgifter inte har lämnats.

2.4¶Oriktig uppgift

Mitt förslag: Tulltillägg skall påföras om den oriktiga eller ofullständiga uppgiften leder till för låg tull, annan skatt eller avgift, och uppgiften är att hänföra till uppgift i sak. En uppgift om en varas nummer enligt tulltaxan eller enligt statistisk varuförteckning är att anse som en uppgift i sak. Däremot skall tulltillägg inte påföras om avvikelsen avser bedömning av yrkande, såsom i fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller i fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: GTS:s förslag överensstämmer med mitt. Det gör också VSU:s förslag, dock med den avvikelsen att även uppgifter om en varas hänförlighet till ett visst nummer i tulltaxan eller i statistisk varuförteckning skall kunna bedömas som yrkande under förutsättning att detta klart tillkännages i deklarationen.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker GTS:s förslag eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Stockholm avstyrker förslaget. medan hovrätten för Västra Sverige förordar VSU:s förslag.

Skälen för mitt förslag: Som jag nämnt finns ett stort behov av en administrativ sanktion för att kunna upprätthålla en fungerande ordning för tullproceduren. Sanktionen skall motverka underdebiteringar. När det gäller tullar och punktskatter, som skall betalas till tullverket, leder för lågt angivna varuvärden till förluster för staten i form av undandragna tullar och andra skatter.

Detsamma är förhållandet om en importör som inte är registrerad för mervärdeskatt underlåter att deklarera införseln av en mervärdeskattepliktig vara eller uppger för lågt värde på varan. Om emellertid importören är registrerad för mervärdeskatt och har rätt till avdrag såsom för ingående mervärdeskatt för den skatt som belöper på de importerade varorna är det närmast fråga om en ränte- och likviditetsvinst för importören och inte om en definitiv skattevinst. Den mervärdeskatt som har debiterats av tullverket får dras av när importören gör nästa redovisning av mervärdeskatt till länsstyrelsen. Det förhållandet att mervärdeskatt i fall som detta inte alls inbetalats eller inbetalats till tullverket med för lågt belopp leder i sig inte 26 till att för låg skatt kommer att erläggas av den slutlige konsumenten av

varan. Ett för lågt deklarerat tullvärde medför alltså inte utan vidare ett för Prop. 1985/86: 41 lågt totalt uttag av mervärdeskatt.

Det kan mot bakgrund härav ifrågasättas om undanhållen import eller för lågt angivna varuvärden i mervärdeskatteregistrerade importörers deklarationer bör föranleda tulltillägg. När det gäller den inrikes beskattningen påförs skattetillägg oavsett om den skatt som t.ex. en varuleverantör har undanhållit är avdragsgill som ingående skatt hos köparen eller inte. Även om något slutligt skattebortfall inte uppkommer så kan de tull- och

skattskyldiga uppnå vissa orättmätiga fördelar i likviditetshänseende genom att undanhålla import eller deklarera för låga varuvärden. Dessutom kan självfallet en bristande skatteredovisning i ett led fortsättas genom de

olika leden. Därigenom åstadkoms en krympning av verksamheten och skapas utrymme för en skattefri konsumtion. Att undanta sådana undan-

draganden från tulltillägg skulle enligt min mening påtagligt förringa syftet

med sanktionen. Intresset från rättvisesynpunkt att importörerna behandlas lika skulle inte heller kunna upprätthållas. Jag förordar därför att tulltillägg påförs även mervärdeskatteregistrerade importörer på grund av att viss import inte redovisats eller att för lågt angivna varuvärden angetts

till ledning för fastställande av mervärdeskatt. som skall betalas till tullver-

ket.

I enlighet med vad jag sagt bör alltså tulltillägg kunna påföras en tullskyldig, som har lämnat oriktig eller ofullständig uppgift till ledning för en

tulltaxering och tullmyndigheten med avvikelse från uppgiften tar ut tull, annan skatt eller införselavgift med ett högre belopp. Att tullmyndigheten

avviker från de uppgifter som lämnas innebär dock inte, enligt min mening, att tulltillägg utan vidare skall påföras. Bortsett från att felet kan vara

ursäktligt kan nämligen avvikelsen bero på en bedömning av ett yrkande eliter en värdering och i sådana fall bör tulltillägg — i likhet med vad som

gäller för skattetillägg — inte utgå. Således föreskrivs i fråga om skattetilläggen, 1 116 i § andra stycket taxeringslagen (1956: 623), att tillägg inte skall utgå i den mån en avvikelse

avser bedömning av ett yrkande i ett skriftligt meddelande, såsom när det gäller yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1971: 10 s. 269) uttalar departementschefen angående förutsättningarna för att en

lämnad uppgift skall vara att bedöma som ett yrkande, att det skall vara fråga om ett "Öppet yrkande”, som grundar sig på en skönsmässig värde-

ring. Om grunden inte är en skönsmässig värdering utan en oriktig sakupp-

gift skulle uppgiften däremot inte kunna bedömas som ett yrkande. Befrielseregeln i taxeringslagen omfattar emellertid även fall. där avvikelsen

avser den rättsliga bedömningen, huruvida skattelagarna medger avdrag

för ifrågavarande ändamål. Bestämmelser motsvarande 116 1 § taxeringslagen finns också i mervärdeskattelagen (64 d & andra stycket) och i lagen

om punktskatter och prisregleringsavgifter (7 kap. 4 § andra stycket).

Även för tullområdet är det så att vissa uppgifter som lämnas till ledning för tulltaxering kan vara grundade på uppskattningar och värderingar och

inte på sakuppgifter. Avvikelser från sådana uppgifter bör inte föranleda tulltillägg. Uppgifter som får anses ha karaktär av yrkanden i denna me-

på den inrikes beskattningens område. När tull tas ut efter varans värde fastställs tullvärdet med Iedning av föreskrifterna i förordningen

(1980: 749) om tullvärde. I de flesta fall torde det därvid inte finnas utrymme för skönsmässiga uppskattningar av värdet. I viss utsträckning kan emellertid detta vara fallet. Jag syftar bl.a. på tullvärdeberäkningar efter

skälig grund (7 kap.) och värdebestämningar av skadade varor (9 kap. 2 3). Enligt principen att administrativa sanktioner inte bör förekomma när det

är fråga om öppet angivna bedömningar av uppskattningar eller värderingar bör tulltillägg inte påföras när avvikelsen gäller en värdeangivelse som

grundar sig på en skönsmässig värdering. Hit hör, förutom de nyss nämnda

fallen, yrkande om förmånsbehandling och anspråk på befrielse eller tull-

nedsättning. |

När det gäller felaktigt angivna tulltaxenummer eller statistiska nummer anser jag däremot inte denna princip vara tilllämplig. Klassificeringen bör |

enligt min mening ses som en uppgift i sak. Ståndpunkten får anses ha stöd i departementschefens uttalanden i förarbetena till TL (prop. 1972: 110 s.

78 f) om att fullständig deklaration bör krävas och att straffansvar kan följa vid uppsåt eller grov oaktsamhet. Denna utgångspunkt torde också ha varit

förutsättningen för hemtagarnas rätt att i princip förfoga över de hemtagna

varorna, innan tullverket granskat tulldeklarationerna och haft tillfälle att genom iakttagelser av varorna pröva klassificeringens riktighet. Även om uppgifter om tulltaxenummer eller statistiska nummer skall

betraktas som sakuppgifter måste, såsom också framhållits i förarbetena till tullagstiftningen. hänsyn tas till att angivandet av tullpositioner kan innefatta svårigheter, som kan vara vanskliga att bemästra, ibland t. o. m.

för expertis. Å andra sidan skall dessa problem inte överbetonas. Dels

torde de vara förhållandevis få. Den samlade importen utgörs till mer än 90 97 av upprepad import. Dels finns det i tullagstiftningen handlingsalter-

nativ som innebär att svårigheterna kan undvikas. Sålunda kan enligt 8 §

TL en tullmyndighet befria en tullskyldig från att ange klassificeringsnummer mot att denne i stället lämnar andra uppgifter om varan som behövs för förtullningen. Vidare kan förhandsbesked om klassificeringen lämnas

enligt 29 § TL. Frågor om klassificering besvaras också inom ramen för

tullverkets allmänna upplysningsverksamhet. Om till detta läggs en möjlig-

het att i enlighet med förslaget underlåta påföring av tulltillägg i ursäktliga fall, anser jag det befogat att ha en administrativ sanktion mot oriktigheter i fråga om klassificeringsuppgifter. Jag vill emellertid peka på en omständighet som enligt min mening

åtminstone övergångsvis kan komma att tala för särskild varsamhet med

att påföra tulltillägg på tullskyldiga, som anger orätt tulltaxenummer eller

statistiskt nummer. Jag syftar på den övergång till en nv internationch tullnomenklatur med varuförteckning, som nu förbereds, det s.k. Harmonized System. Sveriges anslutning till denna nya nomenklatur kan bli

aktuell inom de närmaste åren.

Mitt förslag: Tulltillägget skall vara 20 72 av den tull. annan skatt

och införselavgift som undandragits eller skulle ha undandragits om

inte förhållandena uppmärksammats.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: GTS:s förslag överensstämmer med mitt. Enligt VSU:s förslag skall ullägget vara lika stort som den tull, annan skatt och avgift som kan tas ut för varan, eller som den tullförmån som den

tullskyldige går miste om. Kan avsikt att undandra tull. annan skatt eller

avgift inte anses ha förelegat skall enligt VSU:s förslag tillägget vara hälften av detta belopp.

Remissinstanserna: Nära nog alla remissinstanser har tillstyrkt GTS:s förslag eller lämnat det utan erinran. Beklädnadsarbetarnas förbund har

med instämmande av LO framhållit att den föreslagna nivån är för låg för

att ge önskad preventiv effekt. Även riksrevisionsverket har ifrågasatt om

inte nivån bör vara högre.

Skälen för mitt förslag: Den procentsats jag har föreslagit för tulltilläggen överensstämmer med vad som gäller i fråga om motsvarande skattetillägg, dvs. enligt mervärdeskattelagen och lagen om punktskatter och prisregle-

ringsavgifter. Enhetlighet bör råda i fråga om nivån. VSU:s förslag grundar

sig bl.a. på tidigare gällande bestämmelser om skattetillägg. Dessutom förutsätter förslaget att den beslutande myndigheten gör en bedömning av.

huruvida avsikt att undandra tull m. m. förelegat. Som jag nämnt bör

tillämpningen av sanktionssystemet inte ge upphov till sådana bedömning-

ar.

2.6¶Beslutande myndighet

Mitt förslag: Frågor om tulltillägg beslutas av en tullmyndighet.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De har tillstyrkt GTS:s förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I mervärdeskattefrågor ankommer prövningen av

skattetillägg på länsstyrelsen (64 g § första stycket mervärdeskattelagen). När det gäller punktskatter görs motsvarande prövning av beskattnings-

myndigheten, i regel riksskatteverket (7 kap. 7 § första stycket lagen om

punktskatter och prisregleringsavgitter). I fråga om tulltilläggen bör pröv-

ningen ligga hos tullmyndighet. Uttrycket tullmyndighet används som en benämning på de olika administrativa myndigheterna på tullområdet. Med tullmyndighet avses enligt I 8 Tst generaltullstyrelsen och underlydande myndighet som är behörig enligt

vad generahullstyrelsen bestämmer på grundval av fastställd distriktsin-

delning. Den centrala och överordnade beslutanderätten har alltså general-

tullstyreisen. Regionalt är landet f.n. indelat i sju tullregioner. För verk-

Prop. 1985/86: 41 samheten i en tullregion ansvarar en tulldirektion. För annan verksamhet än kustbevakning är tullregionerna i sin tur indelade i tulldistrikt. Samman-

lagt finns 21 sådana distrikt, vilka står under ledning av distriktstullkam-

mare. Därutöver finns ett 20-tal tullkammare och tullstationer.

Frågan om på vilken nivå beslutsfattandet i tulltilläggsfrågor skall ligga

kan lämpligen bestämmas genom föreskrifter i administrativ ordning. Så har skett beträffande den myndighetsutövning som föreskrivs i TL. Ett i detta sammanhang näraliggande exempel är förseningsavgiften enligt nuvarande 40 a & TL. Jag vill dock betona vikten av att tulltilläggsfrågorna

handläggs av tjänstemän som är väl förtrogna med rättstillämpningen på

tullområdet. För att främja en enhetlig rättstillämpning bör vidare besluts-

fattandet inte spridas på alltför många händer. Tlikhet med vad som gäller för mervärdeskatten och punktskatterna på

den inrikes beskattningens område bör i fråga om tulltilläggen föreskrivas att förvaltningsdomstol kan besluta om tulltillägg i mål om tull! och annan skatt, som skall betalas till tullverket, och om införselavgift.

2.7¶Tulltillägg i förhållande till förverkande

Mitt förslag: Tulltillägg skall inte tas ut till den del en vara eller en varas värde förverkas enligt VSL.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De har med ett undantag tillstyrkt GTS:s förslag eller

lämnat det utan erinran. Hovrätten för Västra Sverige har uttryckt tveksamhet och anfört att den sammanlagda sanktionen straff, partiellt förver-

kande och tulltillägg i vissa fall kunde framstå som alltför hård. Vidare har hovrätten uttalat att ett system med dubbla sanktioner skulle på ett inte önskvärt sätt binda domstolarna. när det gällde att ta ställning till straff-

mätnings- och förverkandefrågor.

Skälen för mitt förslag: Frågan huruvida tull och andra införselavgifter

skall utgå för varor som helt eller delvis förverkats har tills nyligen inte

varit författningsmässigt reglerad. Sedan den 1 januari 1985 gäller dock

enligt 40 c & TE (SFS 1984: 940), att tull och annan införselavgift inte skall tas ut till den del en vara eller dess värde förverkats enligt VSL. Vidare

skall ett tidigare meddelat beslut om tull m.m. upphävas eller ändras, sedan en dom eller ett bestut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.

Paragrafen är så utformad att det skall råda likställighet i tullbeläggningen

av varor som förtullas i vanlig ordning och varor som blir föremål för

partiellt förverkande. Av bestämmelsen framgår motsatsvis att tull- och avgiftsbeläggning skall ske i samma män som förverkande har eftergetts.

Om förverkande helt eftergetts skall alltså tull och andra införselavgifter tas ut som om varan införts i vanlig ordning.

Jag anser det vara befogat och följdriktigt att tulltillägg tas ut enligt

samma principer som gäller för påföring av tull,

Det kan diskuteras hur den tekniska samordningen mellan en tullmyn- Prop. 1985/86: 41 dighets beslut om tulltillägg och en domstols beslut om förverkande skall lösas. Om inte tulltillägget påförs före och oberoende av den judiciella prövningen blir tullmyndighetens prövning beroende av resultatet av dom-

stolarnas avgörande i förverkandefrågor. Har å andra sidan tulltillägg

påförts när förverkande beslutas, måste i enlighet med den princip jag föreslagit, beslutet om tillägg helt eller delvis upphävas. Jag anser det

lämpligast att påföring av tulltillägg alltid sker, om förutsättningar förelig-

ger för detta, och att det skall åligga tullmyndigheterna att ex officio vidta

de ändringar i beslut om tulitillägg som senare beslut om förverkande kan

föranleda. En sådan ordning har den fördelen med sig att domstolarna vid sina ställningstaganden i förverkandefrågor får klart för sig hur stor en ekonomisk sanktion genom tulltillägg blir. om förverkande helt efterges.

2.8¶Åtalsbegränsning m. m.

Mitt förslag: För mindre allvarliga smuggtlingsbrott får åtal eller talan

om förverkande väckas endast när det är påkallat av särskilda skäl,

om gärningen i fråga kan föranleda att tulltillägg påförs.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: VSU:s förslag grundar sig på en över-

syn av VSL. I sak föreligger den skillnaden i förhållande till mitt förslag att VSU:s förslag innebär, som jag redan sagt, att tulltillägg skall påföras i alla situationer som kan föranleda ansvar för varusmuggling eller motsvarande

oaktsamhetsbrott (nuvarande 5 § VSL). I enlighet därmed föreslås att även

oriktigt muntligt uppgiftslämnande, exempelvis inom den s.k. resandetra-

fiken, skall kunna medföra tulltillägg och omfattas av talebegränsningsregeln. Enligt GTS:s förslag skall med hänvisning till 2 och 5 §§ VSL åtal och talan om förverkande få väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Remissinstanserna: VSU:s förslag mottogs i huvudsak positivt. Mot GTS:s förslag har flertalet remissinstanser invänt att 2 § VSL endast avser sådana undandragandebrott som grundar sig på att varor inte getts till känna ; samband med införsel. medan undandraganden genom oriktigt uppgiftslämnande faller utanför paragrafens tillämpningsområde.

Skälen för mitt förslag: I samband med införandet av skattetilläggen intogs en åtalsbegränsningsbestämmelse i skattebrottslagen (13 8). Enligt

denna bestämmelse får åtal för skatteförseelse (3 §) eller bristande uppbördsredovisning (8 §) väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Skatteförseelse motsvarar skattebedrägeri som är ringa, och bristande uppbördsredovisning motsvarar ringa oredlig uppbördsredovisning. För

brotten förutsätts uppsåt på den subjektiva sidan. Påföljden för skatteför-

seelse och bristande uppbördsredovisning är böter, dvs. dagsböter.

När det gäller motsvarande brott som begåtts av oaktsamhet föreskrivs beträffande värdslös skatteuppgift (5 §) att det skall dömas till ansvar, om gärningen rör betydande belopp, och i fråga om vårdslös uppbördsredovisning (9 §) att det inte skall dömas till ansvar i ringa fall.

Prop. 1985/86: 41 Med dessa begränsningar i fråga om det straffbara området avlastas polis, åklagare och domstolar i stor utsträckning arbete med de mindre allvarliga förseelserna på skatteområdet. Samtidigt motverkar det administrativa sanktionssystemet att efterlevnaden av reglerna eftersätts.

När det gäller VSL finns ingen talebegränsningsregel motsvarande den

som förekommer för ringa fall av uppsåtliga skattebrott. Inte heller har

VSL, någon direkt motsvarighet till skattebrottslagens gradering i ”nor-

malt” och ringa skattebedrägerti. Visserligen innehåller VSL en bestämmelse om ringa varusmuggling (2 §). Denna bestämmelse. som föreskriver att straffet för ett sådant brott skall vara penningböter, högst 1 000 kr.,

syftar emellertid bara på det fallet av varusmuggling att någon har smugglat in eller ut en vara utan att ge den till känna för en tullmyndighet och därigenom undgått tull eller andra avgifter eller kringgått förbud eller

villkor. Andra former av varusmuggling omfattas inte av bestämmelsen.

såsom exempelvis att någon föranlett att tull eller avgift har undandragits genom att lämna oriktiga uppgifter i en tulldeklaration eller på annat sätt

vilseleda i samband med en tullbehandling.

Varusmuggling är ett uppsåtligt brott. För motsvarande culpösa brott föreskrivs (5 § VSL) att det inte skall dömas till ansvar i ringa fall.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skiljer sig bestämmelserna i skattebrottslagen och VSL åt när det gäller bestämningen av ringa uppsåtliga brott. Vid sidan av att regeln i VSL endast omfattar en bland flera olika former av varusmuggling är bestämmelsens tillämpningsområde mera begränsat även genom att påföljden är penningböter. Detta innebär att

regeln endast undantagsvis kan komma till tillämpning i fråga om den kommersiella importen, bl.a. eftersom de värden det gäller oftast är så

stora att penningböter inte är en tillräckligt ingripande påföljd. Även om bestämmelsens tillämpningsområde vidgades till att gälla alla former av mindre allvarlig varusmuggling skulle alltså, med bibehållande av penning-

böter som påföljd. de gärningar som kommer i fråga för tulltillägg som

regel inte kunna omfattas av bestämmelsen.

En talcbegränsningsregel som motsvarar den i skattebrottslagen skulle

visserligen kunna åstadkommas, om även påföljden ändrades från pen-

ningböter till dagsböter. Detta skulle dock innebära att det smidiga och

praktiska systemet med ordningsbot för resandesmugglingen inte skulle kunna bibehållas.

Det är inte heller någon framkomlig väg att generellt vidga det straffria

området för ringa culpösa brott (5 §). eftersom det skulle leda till en

avkriminalisering av många oacceptabla gärningar, som inte kan beivras i administrativ ordning.

Den av VSU föreslagna talebegränsningsregeln motsvarar i stort skattebrottslagens bestämmelse och är i princip konstruerad på samma sätt.

Förslaget bygger dock på en i stora delar omarbetad VSL. Som framgår av

det jag nyss sagt om den nuvarande VSL är en sådan modell inte möjlig att införa utan en omfattande omarbetning av straffbestämmelserna.

Jag har erfarit att beredningsgruppen för tullagstiftningsfrågor, som häller på med en översyn av bl.a. tullagen och tullförordningen, i sitt slutbetänkande, som läggs fram inom kort, kommer att uttala sig för att även

VSL bör ses över.

Jag delar den uppfattningen. Men som jag tidigare har uttalat är cn av de Prop. 1985/86: 41 väsentliga fördelarna som kan uppnås med ett administrativt sanktionssys-

tem att polis, åklagare och domstolar kan avlastas arbete. Detta innebär att

det måste finnas en bestämmelse som begränsar skyldigheten att föra talan beträffande gärningar som kan beivras i administrativ ordning. En bestäm-

melse med denna innebörd bör därför tas in i VSL utan hänsyn till att lagen kan komma att omarbetas inom en nära framtid. En sådan talebegränsningsregel får därmed utformas med utgångspunkt i VSL:s nuvarande

uppbyggnad. Den kommer då också att ses över i samband med översynen av lagen.

Jag föreslår därför att en ny bestämmelse införs, som föreskriver att i fråga om gärningar som avses i I, 2, 4 eller 5 & VSL och som kan beivras genom tulltillägg åtal får väckas endast om särskilda skäl föreligger. om det

kan antas att straffet för gärningen skulle stanna vid ett måttligt bötesstraff. Vid bedömningen av var gränsdragningen skall gå mellan gärningar, som skall beivras enbart i administrativ ordning och sådana gärningar, som

även skall bli föremål för allmänt åtal anser jag 60 dagsböter vara en

lämplig riktpunkt. En gärning för vilket straffet kan förväntas stanna vid

högst 60 dagsböter skall alltså i normalfallet inte göras till föremål för åtal och domstolsprövning, medan vanliga åtalsregler skall gälla för allvarligare gärningar. Motsvarande bestämmelse bör också gälla för talan om förverkande på

grund av brott enligt VSL.

I sak överensstämmer en sådan talebegränsning med VSU:s förslag. Jag föreslår att talebegränsningsregeln skall gälla även när en sådan administrativ sanktion påförts som avses i 3 § lagen (1975: 85) med bemyn-

digande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Särskilda skäl för åtal kan föreligga, när en importör eller motsvarande

misstänks för flera smuggelbrott, som vart och ett förskyller ett måttligt

bötesstraff, men den sammanlagda brottsligheten är att bedöma allvarligare. Som ett annat exempel kan nämnas att det rör sig om upprepade förseelser och det har visat sig att enbart en administrativ påföljd inte leder till förbättringar hos den tullskyldige. Skäl för åtal kan vidare föreligga, när det rör sig om en sammansatt brottslighet, t.ex. när en importör misstänks för både undandragande av tull eller andra avgifter och överträdelse av införselvillkor. Också i fall när den administrativa sanktionen har riktats mot cn juridisk person kan det finnas skäl att åtala en ställföreträdare.

I vissa fall kan det även finnas anledning att enbart väcka talan om

förverkande när tulltillägg har påförts. Angående förhållandet mellan förverkande och tulltillägg hänvisar jag till bestämmelserna i 40 f § TL.

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr dl

Mitt förslag: Tulltillägg skall inte påföras och får efterges i princip i

enlighet med vad som gäller för skattetilläggen.

Innan beslut om tulltillägg meddelas skall kommunikation med

den tullskyldige ske. om det är möjligt. Beslut om tulltillägg är i

princip att anse som självständiga beslut.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser har dock påtalat att möjligheterna till eftergift bör tillämpas generöst. åtminstone i inledningsskedet.

Skälen för mitt förslag: Tulltilläggens nära släktskap med skattetilläggen medför att så långt som möjligt analoga regler bör gälla i fråga om de fall när tillägg inte skall påföras och får efterges. Som jag redan nämnt skall tulltillägg inte påföras när en avvikelse avser bedömning av ett yrkande (såsom i fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning) eller när det är fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, såvida avvikelsen inte gäller oriktig uppgift i sak. Tulltillägg bör inte heller påföras, när en avvikelse från en lämnad uppgift innebär rättelse av en uppenbar felräkning eller felskrivning. Om en tullskyldig eller hans ombud frivilligt rättat en oriktig uppgift bör tillägg inte påföras. Det förhåflandet att 7 och 11 §§ TL föreskriver en skyldighet att rätta oriktigheter i tulldeklarationer m. m. innebär inte att bestämmelsen om frivillig rättelse inte skulle kunna tillämpas på rättelser som sker i enlighet med föreskrifterna om rättelseskyldighet. Frågan huruvida en rättelse är att anse som frivillig får i dessa liksom i andra fall bedömas mot bakgrund av de omständigheter som rått.

Tulltillägg bör helt eller delvis kunna efterges, när felaktigheten. underlåtenheten eller åtgärden kan anses ursäktlig med hänsyn till den tullskyldiges ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet, den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller jämförbar omständighet. När det undandragna beloppet är litet bör eftergift också kunna medges.

Som jag tidigare nämnt bör tulltillägg påföras även om gärningen beivras i straffprocessucll ordning. Till den del en vara eller en varas värde förverkas bör dock tillägg inte påföras.

Såsom VSU och GTS föreslagit bör, om möjligt, den tullskyldige beredas tillfälle att yttra sig innan beslut om tulltillägg fattas.

Likaså bör i enlighet med VSU:s och GTS:s förslag ett beslut om tulltillägg anses vara ett självständigt beslut, som kan överklagas genom besvär utan samband med tulltaxeringsbeslutet. Vid om- eller eftertulltaxering bör dock den ändring av det påförda tulltilägget, som det nya taxeringsbeslutet föranleder, beslutas ex officio. Vid besvär bör tillägget likaså sättas ned utan särskilt yrkande, om tulltaxeringen nedsätts.

Prop. 1985/86: 41

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom finansdepar-

tementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling, 2. lag om ändring i tullagen (1973: 670).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4¶Specialmotivering

4.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

23a8§

Åtal för brott som avses i 1. 2, 4 eller 5 § får väckas endast när det finns

särskilda skäl, om påföljden för brottet kan väntas bli böter med visst

högsta belopp eller högst sextio dagsböter, och gärningen kan föranleda

påföring av tulltillägg enligt 40 a § tullagen (1973: 670) eller en sådan särskild avgift som avses i 3 § lagen (1975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt denna lag.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen, föreskriver

begränsning i rätten att föra talan om ansvar och förverkande på grund av sådana mindre allvarliga varusmugglingsbrott, för vilka påföljden vid en judiciell prövning kan väntas stanna vid måttliga böter. Den övre gränsen

för vad som skall anses vara ett måttligt bötesstraff för ett brott har i

lagtexten angetts till 60 dagsböter. Böter med ett visst högsta belopp

(penningböter), som är den föreskrivna påföljden enligt 2 & VSL anses härvid vara en mindre sträng påföljd än dagsböter. En ytterligare förutsättning för att begränsningsregeln skall vara tillämplig är att en administrativ

sanktion i form av tulltillägg enligt 40 a §& TL eller en sådan särskild avgift

som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor, kan påföras för gärningen.

Bestämmelsen är alltså inte tillämplig på undandragandebrott inom den s.k. resandetrafiken, såsom exempelvis när en resenär tull- och skattefritt försöker föra in otillåten mängd alkoholdrycker i landet. Dessa gärningar kan nämligen inte föranleda påföring av tulltillägg (se vidare under 40 a §

TL). Syftet med begränsningsregeln är att straffrättslig prövning skall underlätas i sådana fall, där den administrativa sanktionen kan anses tillräckligt ingripande. Enligt samma princip som gäller för skattebrotten på det in-

rikes området skall det krävas särskilda skäl för åtal och dessutom för förverkandetalan.

Särskilda skäl för åtal kan föreligga, när en importör eller motsvarande misstänks för flera smuggelbrott, som vart och ett förskyller ett måttligt bötesstraff, men den sammanlagda brottsligheten är att bedöma allvarli-

Prop. 1985/86: 41 gare. Som ett annat exempel kan nämnas att det rör sig om upprepade förseelser och det har visat sig att enbart en administrativ påföljd inte leder till förbättringar hos den tullskyldige. Skäl för åtal kan vidare föreligga, när det rör sig om en sammansatt brottslighet, t. ex. när en importör misstänks för både undandragande av tull eller andra avgifter och överträdelse av införselvillkor. Också i fall när den administrativa sanktionen har riktats mot en juridisk person kan det finnas skäl att åtala en ställföreträdare.

I vissa fall kan det även finnas anledning att enbart väcka talan om förverkande när tullullägg har påförts. Angående förhållandet mellan förverkande och tulltillägg hänvisar jag till bestämmelserna i 40 f & TL.

Föreskrifter om åtalsunderlåtelse finns också i 20 kap. 7 § rättegångsbalken (riksåklagarens cirkulär, RÄC I: 105).

Övergångsbestämmelser

De föreslagna ändringarna är av sådant slag att några särskilda övergängsbestämmelser enligt min mening inte behövs.

4.2¶Förslaget till lag om ändring 1 tullagen (1973: 670)

40 § Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 8 andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 § tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull eller annan införselavgift får inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullar eller avgifter eller medge befrielse från tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på motsvarande sätt.

Den föreslagna ändringen i tredje stycket innebär att GTS kan besluta att förtullning inte skall ske, om varan 1 stället blir föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket, dvs. transiteras, förvaras på tullupplag eller dvlikt, innehas med temporär tullfrihet eller återutförs. Det har visat sig att förtullning i sådana fall många gånger leder till såväl oskäliga konsekvenser för importörerna som praktiska problem i tullverksamheten. Om befrielse medges från tullskyldighet faller också grunden för att påföra tulltillägg bort.

I övrigt har den ändringen gjorts i paragrafen aut föreskrifterna enligt Prop. 1985/86: 41 nuvarande 40 d § tas in som ett fjärde stycke 140 8.

40 a8§

Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en

tulldeklaration eHer ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltilägg). Tulltilllägget

är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den

tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tuilltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldek-

laration till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan

införselavgift som påförs eller, vid förfogande enligt 40 § andra stycket

andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

Här anges förutsättningarna för påföring av tulltillägg. I de tre styckena

behandlas sålunda olika situationer, när påföring skall ske. Gemensamt för dessa fall är att det förelegat deklarationsplikt. På införsel som inte omfat-

tas av någon sådan skyldighet är föreskrifterna om tulltillägg således inte tillämpliga. BL a. faller den s.k. resandetrafiken normalt utanför tillämp-

ningsområdet, eftersom tullmyndigheterna i dessa fall i regel godtar munt-

ligt uppgiftstämnande. För sådana förseelser är påföljden ofta penning-

böter, högst 1 000 kr., och den enkla och effektiva sanktionen ordningsbot

enligt ordningsbotskungörelsen (1968: 199) kan tillämpas.

I första stycket anges de förutsättningar under vilka en tullskyldig som lämnat oriktiga uppgifter till ledning för tulltaxering skall påföras tulltillägg. Med uttrycket ”annat dokument” avses andra skriftliga handlingar än en tulldeklaration, som lämnats för att utgöra underlag för tulltaxeringcen. Det kan vara fråga om tillägg till eller ändringar i en tulldeklaration. Även inte undertecknade tulldeklarationer är att hänföra till ”annat doku-

ment”. Uttrycket har valts med tanke på att det även skall avse sådana uppgifter som överförts på elektronisk väg med hjälp av dator eller med utnyttjande av annan liknande teknik. I överensstämmelse med motsvarande bestämmelser på det inrikes om-

rådet skall uttrycket ”oriktig uppgif” även ges innebörden ofullständig uppgift. Förutsättningar för påföring av tulltillägg enligt detta stycke är alltså art den tullskyldige lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift till ledning för tulltaxeringen. att avvikelse har skett från dessa uppgifter samt

att tull, annan skatt eller införselavgift skulle ha påförts med för lågt belopp

om uppgifterna hade godtagits.

Prop. 1985/86: 41 Den oriktiga eller ofullständiga uppgiften skall alltså ha betydelse för tulltaxeringens ckonomiska resultat. så att ett för lågt belopp skulle ha åsatts, om den tullskyldiges uppgifter hade följts. Om den tullskyldige uppgett fel nummer enligt tulltaxan för en vara, men tulien. skatten och avgiften är densamma för detta nummer som för det riktiga numret skall tulltillägg således inte påföras, eftersom det ekonomiska resultatet skulle ha blivit riktigt även om tullmyndigheterna hade godtagit den oriktiga uppgiften.

Enligt andra stycket skall tulltillägg påföras en tullskyldig som för tulltaxeringen lämnat så bristfälliga uppgifter att taxeringen inte kan ske på grundval av dessa uppgifter utan måste ske uppskattningsvis med stöd av 16 §.

I tredje stycket föreskrivs att tulltillägg skall påföras den som är tullskyldig enligt 40 § under förutsättning att denne vid införseltillfället varit skyldig att avge tulldeklaration för den aktuella varan. I 40 § regleras i huvudsak sådana fall av tullskyldighet som objektivt motsvarar VSL:s bestämmelser om dels illegal införsel av varor ”utan att giva det till känna”, dels olovliga förfoganden över oförtullade, i vederbörlig ordning införda varor eller över varor. för vilka tullfrihet, tullnedsättning eller liknande tullförmån medgetts (jfr I & första stycket och 4 § VSL). 40 § har kommenterats i prop. 1984/85: 50 s. 19 f och 29 — 34.

Tulltillägg kan enligt tredje stycket påföras vid en rad olika otillåtna förfaranden, såsom när en hemtagare fört in en vara utan att ange den i hemtagningsanmälan, eller när någon oriktigt har underlåtit att lämna en skriftlig anmälan vid införsel av en vara som avses i 2 § tredje stycket TL. När det gäller förfoganden över varor i strid mot medgivna tullförmåner (tullbefrielse m. m.) vill jag framhålla att tulltillägg skall påföras endast om det i fråga om den aktuella förmånen har föreskrivits anmälningsplikt, om varan skall användas på annat sätt än som varit avsett när förmånen beviljades.

40b§ Vid tillämpning av 40 a § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnats för en tullskyldig som är juridisk person: skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.

Bestämmelsen i första meningen innebär att den tullskyldige ansvarar för vad hans ombud gör eller underlåter att göra 1 införselärenden. Vid handläggningen av frågor om tulltillägg skall alltså i princip ingen skillnad göras på de fall där ombud använts och de fall. där den tullskyldige själv upprättat och lämnat in underlag för tulltaxeringen. Detta förutsätter naturligtvis att ombudet har fullmakt att företräda den tullskyldige. Eftergiftsreglerna i 40 e § har tillämpning även på ombuden.

Förhållandet mellan föreskrifterna om påföring av tulltillägg i ombudssituationer och bestämmelserna om rättelseskyldighet i 7 och 11 §8& har behandlats under den allmänna motiveringen favsnitt 2.2).

Föreskriften i andra meningen om ställföreträdarskap för juridiska per- Prop. 1985/86: 41 soner överensstämmer med motsvarande bestämmelser på den inrikes beskattningens område.

40.c$ Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har en tullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs inte tulltillägg.

I paragrafen anges förhållanden som medför att tulltillägg inte skall påföras, trots att oriktiga uppgifter lämnats i en tulldeklaration eller ett annat dokument. Till en början föreskrivs att tillägg inte skall påföras vid rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av de handlingar som lämnats. Felet skall alltså vara så iögonfallande att den som granskar uppgiften med normal noggrannhet inte kan undgå att upptäcka det.

Enligt andra stycket skall tulltillägg inte påföras om oriktigheten gäller ett yrkande eller en uppskattning eller värdering och avvikelsen inte avser en uppgift i sak. Uppgift om en varas tulltaxenummer eller statistiska nummer bör anses som en uppgift i sak. Bestämmelsen har behandlats under den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4). Till vad som där sagts kan följande kompletteringar göras.

I de allra flesta fall torde det inte vålla några svårigheter att ange rätt tulltaxenummer eller statistiskt nummer. I tveksamma fall kan förhandsbesked enligt 29 3 TL inhämtas. Tullverket bistår också allmänt med råd ' och upplysningar. Trots det kan det inte uteslutas att det i vissa fall kan komma att uppstå problem. Det kan vara fråga om, huruvida en varubeskrivning i en tullförfattning stämmer in på varan eller vilket nummer som skall anges, när en vara med fog kan hänföras till olika nummer. Dessa frågor får bedömas mot bakgrund av föreskrifterna om eftergift av tulltillägg. Jag vill dock I det här sammanhanget ange den riktpunkten för tillämpningen, att tulltillägg inte bör påföras, om den tullskyldige lagt ner tillbörlig noggrannhet och omsorg på underlaget för tulltaxeringen. Främst är det klart oriktiga statistiska nummer och på grund av slarv eller i ond tro lämnade felaktiga uppgifter som bör föranleda påföring av tulltillägg. Med denna utgångspunkt bör det vara möjligt för tullmyndigheterna att komma fram till en rimlig praxis, som också beaktar de skilda krav som får ställas på olika grupper av tullskyldiga, på kommersiella yrkesmän och på lekmän som mer eller mindre tillfälligt importerar varor. Om en avvikelse gäller en oriktig uppgift i sak skall tulltillägg påföras även om uppgiften är knuten till ett yrkande. Om en tullskyldig t. ex. till stöd för ett yrkande om förmånsbehandling av en vara åberopar att varan har EFTA-ursprung men denna uppgift är oriktig, skall han påföras tulltillägg, om inte oriktigheten är ursäktlig. |

Prop. 1985/86: 41 I tredje stycket föreskrivs att tulltillägg inte skall påföras, när en oriktig uppgift blivit frivilligt rättad. Rättelse kan göras av den tullskyldige men även av annan, som har rätt att företräda den tullskyldige. En förutsättning för att bestämmelsen skall vara tillämplig är att rättelsen skett frivilligt. Om detta krav kan anses uppfyllt eller inte måste bedömas från fall till fall med beaktande av omständigheterna. Rent allmänt kan sägas att en åtgärd som vidtas efter det den tullskyldige fått anledning inse eller misstänka att myndigheterna är honom på spåren eller att de inlett en kontroll, som kan leda till upptäckt, inte kan anses frivillig. En rättelse som vidtas efter det att en tullskyldig förelagts att lämna ifrån sig bokföring m.m. för granskning är alltså inte att anse som frivillig. Den omständigheten att 7 och 11 §§ föreskriver skyldighet att rätta oriktiga tulldeklarationer medför inte att en rättelse som görs i enlighet med skyldigheten skall ses som ofrivillig.

Rättelsen skall innebära att tullen, skatten eller avgiften kan påföras med rätt belopp. Bestämmelsen har tillämplighet även på sådana fall, då någon enligt 40 § fört in en vara utan att anmäla den till förtullning eller för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § andra stycket eller föranlett risk för att varan skulle undgå förtullning eller förfogat över oförtullad vara m.m. Den tullskyldige kan gå fri från tulltillägg genom att efter införandet eller förfogandet meddela tullmyndigheten detta och tämna de uppgifter som behövs för att tullen m. m. skall kunna fastställas. Vid förfoganden som inneburit risk för undandraganden kan han genom att "återgå till ordningen” och ange varan till förtullning eller annan tillåten behandling se till att tull m. m. påförs och på så sätt slippa tulltillägg.

Rättelse eller motsvarande åtgärd bör kunna ske formlöst, muntligen eller skriftligen. Med hänsyn till värdet av att i efterhand kunna styrka både att en viss rättelseåtgärd vidtagits och vad den avsett är det emellertid lämpligt att rättelsen sker i skriftlig form.

40 d § Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket inte kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten inom den tid som föreskrivits.

Paragrafen motsvarar den nuvarande 40 a §.

40 e § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

I paragrafen anges grunder för befrielse från tulltillägg och förseningsav- Prop. 1985/86: 41 gifter. Grunderna överensstämmer med vad som gäller i fråga om skatteoch avgiftstillägg. Föreskrifterna bör utllämpas generöst i fråga om personer som är ovana vid tullsystemet. När det gäller dem som yrkesmässigt importerar varor finns det dock anledning att vara mer restiktiv, eftersom dessa importörer är eller åtminstone bör vara väl förtrogna med vad de skall iaktta.

Befrielsegrunden ”med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet” kan antas få särskild betydelse i fråga om uppgifter angående en varas nummer enligt tulltaxan eller statistisk varuförteckning eller andra uppgifter av intrikat tullteknisk natur. Jag hänvisar i dessa frågor till kommentarerna till 40 c §. I övrigt kan ledning för tillämpningen av paragrafen hämtas från tillämpningen av motsvarande föreskrifter på den inrikes beskattningens område.

I lagtexten har inte särskilt angetts att även ursäkthiga felaktigheter av ombud kan leda till nedsättning eller eftergift. Detta innebär inte att ärenden, där ett ombud har ombesörjt införselproceduren, skall undantas från möjligheter till nedsättning eller eftergift. Att påföring av tulltillägg skail kunna underlåtas även vid ursäktliga fel i dessa fall följer bl.a. av att i paragrafen talas om ”därmed jämförligt förhållande”. Det ligger dock i sakens natur att utrymmet för att tillämpa befrielsegrunden ”bristande erfarenhet” är litet i dessa fall.

Det får ankomma på GTS att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen. Detta gäller även i fråga om föreskriften i sista stycket, dvs. vad som är att anse som ringa belopp.

I fråga om särskilda avgifter på skatteområdet gäller att de inte får påföras sedan den skattskyldige avlidit. En motsvarande bestämmelse har inte tagits med i detta förslag. Någon skillnad i sak är dock inte avsedd. Det ligger i sakens natur att en avgift inte påförs den som avlidit, när avgiften skall beslutas.

40 £$ Om en vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling, tas inte tull, annan införselavgift för varan eller tulltillägg ut för varan till den del varan eller dess värde förverkas. Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan införselavgitt eller tulitillägg skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.

Paragrafen överensstämmer nära med nuvarande 40 c §. Föreskrifterna i den paragrafen har kompletterats med en bestämmelse om att tulltillägg liksom tull, annan skatt eller införselavgift inte skall tas ut för en vara eller en varas värde, i den mån varan eller dess värde förverkats. Enligt andra meningen skall ett redan meddelat beslut om tull m.m. och tulltillägg ändras eller upphävas, sedan en dom eller ett beslut som innehåller förverkande vunnit laga kraft. Detta är ett resultat av förslaget att tulltillägg skall påföras av tullmyndigheterna oberoende av om ärendet överlämnas till

tulltillägg blivit påförda och har betalats när förverkandefrågan avgörs. 41

Prop. 1985/86: 41 Tullmyndigheten skall då självmant ompröva sina beslut och göra de ändringar som betingas av förverkandet.

40 g—j $$

Föreskrifterna överensstämmer 1 allt väsentligt med motsvarande föreskrifter på den inrikes beskattningens område.

40 k § I fråga om särskild avgift tillämpas 17-19 §§ samt 21 § och 22 § första och

fjärde styckena.

Genom paragrafen görs flertalet bestämmelser som gäller uppbörd och återbetalning av tull m. m. tillämpliga på tulhillägg. I likhet med vad som

gäller på det inrikes skatte- och avgiftsområdet skall ränta inte beräknas på

tulltillägg som påförs genom beslut av en besvärsmyndighet. I enlighet

med detta har 20 och 20 a § samt 22 § andra och tredje styckena inte gjorts

tillämpliga på tulltillägg och förseningsavgift men väl 21 § samt 22 § första och fjärde styckena. Restavgift tas alltså ut på tulltillägg och förseningsav-

gift som inte betalas i rätt tid. Beträffande förseningsavgiften innebär detta

en ändring i förhållande till den nuvarande ordningen.

44, 45 och 48-50 §§ I dessa paragrafer har gjorts ändringar som är betingade av föreskrifter-

na om tulltillägg.

Övergångsbestämmelserna

Ändringarna i tullagen föreslås träda i kraft den 1 april 1986. De nya bestämmelserna i 40 a—40 k §8 skall dock inte tillämpas i fråga om förhål-

landen som avser tiden före ikraftträdandet. Tulltillägg kan därför inte

påföras på grund av handling eller underlåtenhet som ägt rum tidigare.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga I

Varusmugglingsutredningens betänkande SOU 1976: 37 Smugglingsbrott och tulltilllägg. Sammanfattning och förslag till lagtext.

Sammanfattning

Rceaktionssystemet på tullområdet är, till skillnad från vad som gäller vid

den inrikes beskattningen, enbart av straffrättslig karaktär frånsett att bestämmelser om förseningsavgift införts år 1974 för fall då hemtagare försummat sin deklarationsskyldighet. Flertalet smugglingsbrott gäller

ringa varusmuggling och avgörs genom strafförelägganden som utfärdas av

särskilt förordnade befattningshavare inom tullverket. Trots att det alltså mera sällan behöver bli fråga om åtal, kräver målen en betydande arbetsinsats, som knappast står i rimlig proportion till intresset av att brottet beivras i straffprocessuell ordning. De tidskrävande åtgärder som måste

vidtas redan i samband med upptäckten är en betydande belastning, särskilt därför att upptäckten ofta sker i samband med kontroll av resandetrafiken, då kravet på snabbhet är starkt. En stor del av bevakningsresurserna tas i anspråk, vilket inverkar negativt på den egentliga kontrollverksamheten.

Enligt utredningens förslag skall på tullområdet införas en administrativ

sanktion, motsvarande skatte- och avgiftstilläggen. Bestämmelser om den administrativa sanktionen, som enligt utredningens mening bör benämnas

tulltillägg, föreslås bli inarbetade i tullagen (1973:670). I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i övriga centrala tullförfattningar. Vidare fram-

läggs förslag till ändringar i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

som möjliggör bl. a. att det stora flertalet fall av undandragandebrott enligt lagen inte beviras i judiciell ordning utan enbart föranleder tulltillägg.

Bestämmelserna om tulltillägg m. m. Vid utformningen av bestämmelserna har motsvarande regler i författningarna om den inrikes beskattningen tjänat som mönster. Särskilda förhållan-

den på tullområdet har dock ansetts motivera vissa avsteg från de principer som gäller på inrikesområdet.

Bestämmelserna om tulltillägg bör bygga på ett generellt tullskyldighets-

begrepp på samma sätt som skattetilläggen avser skattskyldig och har därför inte utan vidare kunnat anknytas till den i tullagen nu givna bestäm-

ningen av vem som är tullskyldig. Med tullskyldig avses nämligen där endast den som anger vara till förtullning och den som tagit hand om oförtullad vara enligt särskilt medgivande, dvs. hemtagare. Har införseln

skett utan att varan angetts till förtullning eller tagits hem är tullskyldighet

inte föreskriven i tullagen. Flertalet illegala förfaranden faller sålunda utanför lagen. Utredningen föreslår att tullskyldighetsbegreppet vidgas. så att det komrner att omfatta även de fall när införsel sker utan att den ges till 43

känna för tullverket och när olovliga förfoganden äger rum, som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras statsverket .!

De föreslagna bestämmelserna om tulltillägg bygger på det utvidgade tullskyldighetsbegreppet och har utformats såsom fall av särskild tullskyl-

dighet med sikte på att de såvitt gäller brottsliga förfaranden skall täcka de

objektiva rekvisiten för varusmugglingslagens undandragandebrott och

försök till sådana brott.

I enlighet härmed föreslås en bestämmelse om att den som har infört eller låtit införa vara utan att den angetts till förtullning eller anmälts för sådan behandling som medför att den inte behöver förtullas vid införseln är

skyldig att betala den tull och annan införselavgift som skulle ha utgått om

varan förtullats vid införseln. Detsamma gäller om någon i samband med

införsel av vara eljest vidtagit sådana åtgärder att risk uppkommit för att

varan skulle undgå förtullning. Vidare skall den som förfogat över oförtullad vara som införts på legal väg vara skyldig att betala den tull och annan införselavgift som undandragits eller kunnat undandragas genom förfogandet. Den som förfogat över förtullad vara i strid mot föreskriven förutsätt-

ning för befrielse från eller nedsättning av tull eller annan införselavgift skall gå miste om tullförmånen. I de nu angivna fallen skall den tullskyldige även påföras tulltillägg. Tillägget skall vara lika stort som den påförda tullen eller avgiften eller den tullförmån som den tullskyldige gått miste om, men skall utgå med hälften av nämnda belopp om avsikt att undandraga tull eller annan införselavgift

kan antagas inte ha förelegat.

Tulltillägg skall vidare påföras tullskyldig som angett vara till förtullning, om han i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig eller ofullständig uppgift till ledning för tulltaxeringen. Tillägget kan påföras oavsett om

uppgiften lämnats muntligen eller skriftligen. Såsom oriktig uppgift anses bl. a. oriktigt tulltaxenummer eller statistiskt nummer, om det inte särskilt angetts att nummerangivelsen är avsedd att vara ett yrkande. Utredningen

förutsätter att tullverket genom information och rådgivningsverksamhet

verkar för att skyldigheten att ange sådant nummer inte blir onödigt be-

tungande för de tullskyldiga. Även tullskyldig som eftersatt sin i tullagen

föreskrivna rättelseskyldighet skall kunna påföras tulltillägg.

Tulltillägg kan enligt förslaget inte påföras hemtagare som underlåtit att

fulifölja hemtagningsanmälan med deklaration. Detta är en principiell avvikelse från reglerna om skattetillägg. Möjligheten för tullmyndigheten att tillgripa vitesföreläggande och att, om deklaration trots sådant föreläggande inte lämnas, på grund av uppgifterna i hemtagningsanmälan göra en från

det allmännas synpunkt nöjaktig tulltaxering har, i förening med möjlighe-

ten att återkalla hemtagningstillståndet för en tredskande hemtagare, antagits medföra att en bestämmelse om tulltillägg för de nu avsedda falten inte

har någon egentlig funktion att fylla.

Tulltillägg på grund av oriktiga, ofullständiga eller eljest bristfälliga

uppgifter i samband med förtullning skall i princip påföras den tullskyldige

! De föreslagna ändringarna genomförda, se SFS 1984:940, prop. 1984/85:50, SkU 44 18, rskr 56. .

undantaget, att om bristfällighet i en genom ombud lämnad deklaration visas ha orsakats genom fel eller försummelse av ombudet, tulltillägget skall påföras ombudet om den tullskyldige inte eftersatt sin i tullagen föreskrivna gransknings- eller rättelseskyldighet.

Tulltillägget skall, när den tullskyldige avsiktligt lämnat oriktig eller ofullständig uppgift eller underlåtit att rätta sådan uppgift, vara lika stort som den tull eller annan införselavgift som utgår till följd av avvikelse från hans uppgifter. När tull eller avgift fastställts efter skälig grund till följd av bristfälliga uppgifter, skall tillägget motsvara det avgiftsbelopp som utgår utöver vad som följer av den tullskyldiges uppgifter. Kan det antagas att avsikt att undandra avgifter inte har förelegat, skall tulltillägget utgå med halva det undandragna beloppet.

De i jämförelse med skattetilläggen ganska höga procentsatserna för tulltilläggen har ansetts ofrånkomliga främst därför att det vid en avkriminalisering skulle te sig oförsvarligt att gå längre i en försvagning av den nuvarande reaktionen mot varusmuggling. Denna innefattar ju i allmänhet både straff och förverkande av varan. Även andra skäl har bidragit till ståndpunktstagandet. Utredningen pekar på de svårigheter som är förenade med kontrollen av varutrafiken till landet inom ramen för den nya tullproceduren, där trafikens krav på snabbhet ansetts motivera långt gående möjligheter att föra in och förfoga över varor, innan den egentliga tullbehandlingen har ägt rum. Vidare noteras den nackdel från utredningssynpunkt som ligger i att importörens medkontrahent, som normalt borde vara en viktig upplysningskälla, befinner sig utomlands och därför inte utan vidare är tillgänglig för förhör, än mindre för omedelbara tvångsåtgärder i händelse av misstanke om brott. | Den föreslagna differentieringen av tulltilläggen, grundad på om avsikt att undandra avgift kan antas ha förelegat eller inte, är ett avsteg från den i fråga om skattetilläggen tillämpade principen att sådant tillägg utgår utan hänsynstagande till skuldsynpunkter (bortsett från de särskilt angivna fall då felaktigheten anses ursäktlig). Med hänsyn till de erfarenheter, som inom tullväsendet finns i fråga om handläggning av ringa överträdelser av varusmugglingslagen och övrig tullagstiftning, har utredningen ansett det möjligt att anförtro tullmyndigheterna en sådan bedömning. Det bör tilläggas att tullmyndigheterna i våra grannländer vid tillämpning av sanktioner motsvarande de föreslagna tulltilläggen anförtrotts att göra liknande bedömningar med hänsyn till de subjektiva rekvisiten.

De fall, när tulltillägg enligt förslaget inte alls skall utgå eller får helt elterges, motsvarar i princip vad som gäller i fråga om skattetilläggen. Tulltillägg skall sålunda inte utgå, i den mån avvikelse från lämnad uppgift innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. Tulltillägg utgår inte heller om avvikelsen avser bedömning av vrkande (såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning) eller fråga om skäligheten av uppskattning eller värdering såvida avvikelsen inte gäller oriktig uppgift i sak. Uppgift om varas statistiska nummer anses inte som yrkande, om detta inte framgår av deklarationen. Tulltillägg

utgår inte om den tullskyldige eller ombudet frivilligt vidtagit rättelse, som

leder till att införselavgifterna kan påföras med rätt belopp.

Tulltillägg får helt efterges, om felaktigheten, underlåtenheten eller åätgärden kan anses ursäktlig med hänsyn till den tullskyldiges ålder, sjukdom eller bristande crfarenhet, den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet. Utredningen diskuterar ingående sådana omständigheter inom tullområdet, som enligt angivna regler

bör föranleda att tulltillägg inte utgår eller att det efterges. Tulltillägg får även efterges, om det belopp som undandragits eller

kunnat undandras är att anse som ringa. Tullullägg i samband med resan-

detrafiken får dock på denna grund efterges endast undantagsvis och skall

annars utgå med lägst 50 kr. Denna spärregel har ansetts nödvändig för att sanktionssystemet i samband med resandetrafikens regler inte helt skall förlora sin effekt.

Tulltillägg skall liksom skattetillägg påföras, även om gärningen beivras i straffprocessuell ordning. Tillägg skall dock inte utgå i den mån varan eller

dess värde föklaras förverkat. Fråga om tulltillägg prövas av den tullmyndighet som har hand om

tulltaxeringen. Kommunikation skall om hinder inte möter ske med den

tullskyldige innan beslut meddelas.

Beslut om tulltillägg skall i princip anses vara ett självständigt beslut, som kan prövas genom besvär utan samband med tulltaxeringsbeslutet. Vid om- eller eftertulltaxering skall den ändring av påfört tulltillägg som

föranleds därav dock beslutas ex officio. Vid besvär skall tillägget likaså nedsättas utan särskilt yrkande, om tulltaxeringen nedsätts.

Tullmyndighet föreslås få rätt att som säkerhet för tulltillägg ta hand om

den vara som tillägget har samband med. Detta är nödvändigt med hänsyn till att beslagsbestämmelserna i varusmugglingslagen inte blir tillämpliga i fall av ringa varusmuggling, då förverkande skall komma i fråga endast undantagsvis. Den som påförs tulltillägg skall vara skyldig att ersätta

tullverket, om särskild kostnad uppkommer för varans förvaring. En bestämmelse om preskription i de särskilda fallen av tullskyldighet föreslås. Flertalet bestämmelser om uppbörd och återbetalning av tull och annan införselavgift föreslås bli tillämpliga även på tulltillägg.

För att möjliggöra den avkriminalisering av ringa undandragandebrott som avses med bestämmelserna om tulltillägg har på liknande sätt som skedde vid skattebrottslagens tillkomst en särskild åtalsregel införts. Enligt denna regel får åtal för ringa varusmuggling eller motsvarande oakt-

samhetsbrott väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl, när

brottet medfört enbart undandragande eler risk för undandragande. Sam-

ma regel gäller för talan om förverkande.

Förslag till Prop. 1985/86: 41

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrives i fråga om tullagen (1973: 670)

dels att rubriken närmast före 39 § skall lyda ”Tullskyldighet i särskilda fall, tulltillägg m. m.”,

dels att 4, 5, 7, 11, 14, 15, 20, 20 a, 39-40 b, 41, 44, 45 och 48—50 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas tio nya paragrafer, 40 c—40 1 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 &!

Vara, som skall förtullas, anges Vara anges till förtullning vid intill förtullning vid införseln eller, förseln eller, om den sändes under om den sändes under tullverkets tullverkets överinseende till ort överinseende till ort inom tullområ- inom tullområdet, vid ankomsten det, vid ankomsten till denna ort. till denna ort. Oförtullad vara, som Förvaras sådan vara på tullupplag förvaras på tullupplag eller tullager eller tullager eller i frihamn, anges eller i frihamn eller innehas med den till förtullning innan förvaring- temporär tullfrihet, anges till fören upphör. tullning innan förvaringen eller den

temporära tullfriheten upphör.

Har vara tagits om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket skall den som erhållit medgivandet ange varan till förtullning inom den tid som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer. Blir varan inom samma lid föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket, skall vad nu sagts om skyldighet att ange vara till förtullning ej gälla.

5§

Den som anger vara till förtull- Den som anger vara till förtullning eller som tagit hand om vara ning eller som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig. Tullskyldig stycket är tullskyldig för varan. skall utom tull erlägga annan inför- Om tullskyldighet i särskilda fall selavgift för varan som uppbäres av föreskrives i 39 och 40 §§. tullverket. Tullskyldig skall utom tull er-

lägga annan införselavgift som upp-

bäres av tullverket.

Anträffas ej någon som är tull-

skyldig, får tull och annan införsel-

avgift ragas ut av varan.

7§

När vara anges till förtullning, skall tullskyldig till ledning för förtullningen lämna tulldeklaration. Generaltullstyrelsen får för särskilda fall föreskriva att de uppgifter som behövs för förtullningen skall lämnas i annan ordning.

! Lydelse enligt prop. 1975/76: 163. 47

Tulldeklaration får lämnas ge- Tulldeklaration får lämnas ge-

nom ombud som godkänts av gene- nom ombud som godkänts av gene-

raltullstyrelsen. Innehåller deklara- raltullstyrelsen. Det åligger den tion som lämnats genom ombud tullskyldige att granska innehållet i oriktig uppgift och kan det föranle- sådan deklaration inom tio dagar

da, att tull eller annan införselav- från den dag då deklarationen läm-

gift undandrages starsverket eller nades.

att vara införes i strid mot förbud, Om skyldighet att rätta oriktig el-

åligger det tullskyldig att rätta upp- ler ofullständig uppgift föreskrivs i giften inom tre veckor från den dag, 11S. då deklarationen lämnades. Tullmyndighet får medge att tulldeklaration lämnas av någon som är

anställd och kan anses intaga förtroendeställning hos den tullskyldige eller, om deklarationen lämnas genom ombud som avses i andra stycket, hos ombudet.

HS

Finner tullskyldig eller den för Finner tullskylidig eller den för

vars räkning vara införts att uppgift vars räkning vara införts att uppgift

som lämnats i tulideklaration eller i som lämnats i tulldeklaration eller i

övrigt i samband med förtullning ej övrigt i samband med förtullning är överensstämmer med vara som in- oriktig eller ofullständig, åligger det

förts, åligger det honom att inom honom att utan dröjsmål rätta upp-

två veckor från det förhållandet giften, om den föranlett eller kan upptäcktes anmäla detta hos tull- föranleda att tull eller annan införmyndighet, om förhållandet föran- selavgift undandrages statsverket

lett eller kan föranleda att tull eller eller att vara införes i strid mot förannan införselavgift undandrages bud eller villkor. statsverket eller det föranlett att vara införts i strid mot förbud.

Har tid för besvär över beslut, varigenom tull eller annan införselavgift för varan fastställts, gått ut när förhållande som avses i första stycket upptäckes, föreligger ej anmälningsskyldighet.

14 §

Har tullskyldig i tulldeklaration Har tullskyldig som avses i 5 §

eller på annat sätt lämnat oriktig första stycket i tulldeklaration eller

uppgift till ledning för tulltaxering på annat sätt lämnat oriktig uppgift

eller underlåtit att lämna uppgift till ledning för tulltaxeringen eller

som det ålegat honom att lämna och underlåtit att lämna uppgift som det har detta föranlett att tull och annan ålegat honom att lämna och har det-

införselavgift icke fastställts eller ta föranlett att tull och annan införfastställts till för lågt belopp, sker selavgift icke fastställts eller fast-

eftertulltaxering. Sådan taxering får ställts till för lågt belopp, sker efterdock ej ske, om det belopp den tulltaxering. Sådan taxering får

tullskyldige skulle ha att erlägga är dock ej ske, om det belopp den

att anse som ringa eller det med tullskyldige skulle ha att erlägga är

hänsyn till omständigheterna fram- att anse som ringa eller det med

står som uppenbart oskäligt att ef- hänsyn till omständigheterna fram-

tertulltaxering sker. står som uppenbart oskäligt att ef-

terlulltaxering sker.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

15 §

Fftertullaxering får ej ske så Eftertulltaxering får ej ske så länge omtulltaxering kan ske och ej länge omtulltaxering kan ske och ej senare än fem är efter den dag då senare än fem år efter den dag då varan angavs till förtullning. varan angavs till förtullning, såvida

Har den tullskyldige avlidit, på- icke tullskyldig samryckt till att ef: föres eftertulltaxering hans dödsbo. tertulltaxering sker. Har den tull- Sådan eftertulltaxering får ske en- skyldige avlidit, påföres eftertulldast om fråga därom prövats senast taxering hans dödsbo. Sådan efterunder andra året efter utgången av tulltaxering får ske endast om fråga det kalenderår då bouppteckning därom prövats senast under andra efter den tullskyldige lämnats in för året efter utgången av det kalenregistrering. derår då bouppteckning efter den

tullskyldige lämnats in för registrering. Har tullskyldig åtalats för brott Har tullskyldig åtalats för brott

enligt lagen (1960: 418) om straff för enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, får, även efter ut- varusmuggling, får, även efter utgången av den i första eller andra gången av den i första stycket anstycket angivna tiden, eftertuiltaxe- givna tiden, eftertulltaxering ske ring ske för den vara som åtalet för den vara som åtalet avser. Efavser. Eftertulltaxering får dock tertulltaxering får dock ske endast ske endast om fråga därom prövats om fråga därom prövats före utföre utgången av kalenderåret efter gången av kalenderåret efter det då det då åtalet väcktes. Har den tull- åtalet väcktes. Har den tullskyldige skyldige avlidit. skall fråga om ef- avlidit, skall fråga om eftertulltaxetertulltaxering prövas inom sex må- ring prövas inom sex månader från nader från dödsfallet. Ogillas åtalet, dödsfallet. Ogillas åtalet, skall, när skall, när domen vunnit laga kraft, domen vunnit laga kraft, den med den med stöd av detta stycke åsatta stöd av detta stycke åsatta eftertulleftertulltaxeringen undanröjas av taxeringen undanröjas av tullmyntullmyndigheten. digheten.

Tredje stycket äger motsvarande Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som före- tillämpning i fall då den som företrätt juridisk person åtalats för brott trätt juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varu- enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet avser tull el- smuggling, om brottet avser tull eller annan införselavgift som den ju- ler annan införselavgift som den ridiska personen haft att erlägga. jurdiska personen haft att erlägga.

20 8?

Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall betalas

1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,

2. enligt beslut av generaltullstyreisen, kammarrätt eller regeringsrätten,

3. i fall som avses i 40 §, när tull

eller annan införselavgift undan-

dragits,

3. I fall som avses i 20 § första 4. i fall som avses i 20 § första eller tredje stycket tullförordningen eller tredje stycket tullförordningen (1973: 979). (1973:979).

? Senaste lydelse 1974: 982. 49

4 Riksdagen I985/86. I saml. Nr 41

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande bydelse Föreslagen lydelse

Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts med lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.

20a 8?

Ränta enligt 20 § utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 8& I mom. andra stycket uppbördslagen (1953: 272). För tid som infaller efter utgången av det år då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra stycket gäller 20 § första stycket I, 2 eller 4 eller att ränta utgår enligt andra stycket gäller att ränta

utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt 20 § första stycket 3

utgår

från utgången av den. månad då

varan infördes eller det olovliga

förfogandet ägde rum,

till och med den månad då belop-

pet skall erläggas.

Ränta enligt 20 § tredje stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

Ränta enligt andra stycket utgår Ränta enligt andra och tredje ej för längre tid än två år utom i fall styckena utgår ej för längre tid än som avses i 20 § första stycket 3. två år utom i fall som avses i 20 §

första stycket 4.

Har beslut, som föranlett ränta, Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha ut- skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny be- gått med annat belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för myc- räkning av ränta göras. För mycket ket påförd ränta återbetalas. Ränta erlagd ränta skall återbetalas. Ränutgår ej på räntebelopp som tull- ta utgår ej på räntebelopp som tullskyldig ålägges betala enligt 20 § ut- skyldig ålägges betala enligt 20 § utöver tidigare erlagd ränta. över tidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

39 §

Går oförtullad vara förlorad, när Har oförtullad vara gårr förlorad den införes till tullområdet eller när den infördes till tullområdet el-

50 > Senaste lydelse 1974: 982.

Nuvarande Iyvdelse Föreslugen lydelse

sändes under tullverkets överin- ler sändes under tullverkets överinseende inom detta, erlägges sär- scende inom detta, är fraktföraren

skild avgift till udlverket för varan tullskyldig för varan. Har cj frakt-

av traktföraren eller, om ej fraktfö- förare åtagit sig att beforda varan,

rare åtagit sig att befordra varan, är den som eljest befordrat varan

den som eljest befordrat varan. tullskyldig för den.

Går oförtullad vara förlorad, när Har oförtullad vara gått förlorad, den förvaras på tullupplag, tullager när den förvarades på tullupplag, eller i exportbutik, eller förfogar in- tullager eller i exportbutik, är innenehavare av tullupplag, tullager el- havaren av upplaget, lagret eller

ler exportbutik över vara i strid mot exportbutiken tullskyldig för varan.

bestämmelser för varas förvaring, Har oförtullad vara gått förlo-

erlägger han särskild avgift till tull- rad. när den innehades med temverket för varan. porär tullfrihet, är den som åtnjöt

den temporära tullfriheten tullskyl-

dig för varan.

Den som visar att förlust av vara Den som visar att förlusten av ej beror på fel eller försummelse av varan ej berodde på fel eller förhonom eller någon för vilken han summelse av honom eller någon för

svarar är ej skyldig att erlägga sär- vilken han svarade är ej tullskyldig skild avgift. Föreligger eljest sär- enligt första—tredje styckena. Fö-

skilda skäl kan generaltullstyrelsen religger eljest särskilda skäl kan medge nedsättning av eller befrielse gencraltullstyrelsen medge nedsättfrån särskild avgift. ning av eller befrielse från tullen eller avgiften. I fråga om tullskyldig som avses i första-tredje styckena gäller be-

stämmelserna i 7-16, 22 och 40 a §§

i tillämpliga delar.

40 § Särskild avgift för vara skall mot- Har någon infört eller låtit införa svara den tull och annan införsel- vara utan att den angetts till föravgift, som skulle ha tagits ut för tullning eller anmälts för behand-

varan om denna förtullats efter an- ling som avses i 2 § tredje stycket mälan av den som är betalnings- eller 3 § andra stycket, är han skyl-

skyldig enligt 39 §. I fråga om sprit- dig att betala den tull och annan

drycker och vin tages den särskilda införselavgift som skulle ha utgått avgiften ut med tillämpning av av- om varan förtullats vid införseln. giftssats som gäller för resandes in- Detsamma gäller den som i samförsel av sådan vara. band med införsel av vara eljest

Har särskild avgift erlagts för vidtagit sådan åtgärd att risk upp-

vara, utgår ej tull eller annan inför- kommit för att varan skulle undgå

selavgift för varan. förtullning.

Bestämmelserna i 7-22 samt 35 Den som förfogat över oförtullad

och 36 §§ äger motsvarande vara som avses i2 § tredje stycket i tillämpning på uttagande av sär- strid mot föreskriven inskränkning i skild avgift. förfoganderätten är skyldig att be-

tala den tull och annan införselav-

Rift som därigenom undandragits

eller kunnat undandragas. Den

som förfogat över förtullad vara i

strid mot föreskriven förutsättning

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Jör befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull eller an-

nan införselavgift äger ej åtnjuta

tullförmånen.

Tulltilläg ge skall därjämte påföras den tullskyldige med ett belopp lika stort som den påförda tul-

len och avgiften eller, vid förfogande enligt andra stycket andra me-

ningen, med lika stort belopp som den tullförmån han gått miste om.

403 § Har den som tagit hand om vara Har tullskyldig som angett vara efter medgivande enligt 3 § andra till förtullning i tulldeklaration eller

stycket underlåtit att inom föreskri- på annat sätt lämnat oriktig eller ven tid lämna tulldeklaration, på- vfullständig uppgift tll ledning för föres honom förseningsavgift med tulltaxering eller eftersatt gransk-

100 kronor. nings- eller rättelseskyldighetr enligt

Har i fall som avses i första 7 eller 11 § påföres honom tullstycket den tullskyldige anmanats tilllägg med ett belopp lika stort

att lämna tulldeklaration inom viss som den tull eller annan införselavtid men icke efterkommit anma- gift som utgår till följd av avvikelse ningen, bestämmes förseningsav- från hans uppgifter.

giften till 200 kronor. Tulltillägg påföres även, när tull

I fråga om förseningsavgift gäl- eller annan införselavgift har upp-

ler bestämmelserna i 17-19 §§ samt skattats med stöd av 16 § till följd

21§ andra stycket och 225 i till- av att den tullskyldige lämnat bristlämpliga delar. fälliga uppgifter till ledning för tulltaxeringen. I sådant fall skall tilläg-

get motsvara det avgiftsbelopp som

på grund av uppskattningen utgår utöver vad som följer uv den tullskyldiges uppgifter. Vid tillämpning av första och undra styckena anses tullskyldig ansvarig för åtgärd eller underlåtenhet av anställd eller ombud, om det icke är uppenbart att behörighet utt företräda den tullskyldige saknats. Visar tullskyldig, att oriktig eller utelämnad uppgift i tull-

deklaration orsakats genom fel el-

ler försummelse av ombud, skall tulltillägget påföras ombudet, såvida den tullskyldige ej eftersatt sin granskaings- = eller — rättelseskyldighet enligt 7 eller 11 §.

40b &

Fråga om förseningsavgift prö- Kan det antagas att den som

vas av tullmyndigheten. Innan be- skall påföras tulltillägg ej haft för slut fattas om påföring av förse- avsikt att undandraga tull eller un-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

ningsavgift, skall den tullskyldige nun införselavgift, bestämmes till-

beredas tillfälle att vittra sig, om ej lägget till hälften av vad som eljest hinder möter däremot. utgår enligt 40 eller 40a §. Förseningsavgift får helt efterges,. om underlåtenheten kan 40c§ anses ursäktlig eller ringa. Sådan Tulltillägg i samband med resanavgift fär även nedsättas. detrafiken utgår med lägst 50 kronor.

40d§

Tulltillägg utgår ej i den mån avvikelse innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. Tulliillägg utgår ej heller, om avvikelsen avser bedömning uv vyrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av uppskattning eller värdering, såvida avvikelsen ej gäller oriktig uppgift i sak. Uppgift i tulldeklaration om varas nummer enligt tulltaxan (1971:920) eller enligt statistisk varuförteckning anses som yrkande endast om detta framgår av deklarationen.

Har den tullskyldige eller ombud som avses i 40a § tredje stycket frivilligt rättat oriktig uppgift eller vidtagit annan åtgärd, som leder till att tull och annan införselavgift kan påföras med rätt belopp, utgår ej tulltillägg.

40e §

Tulltillägg får helt efterges om felaktigheten, underlåtenheten eller åtgärden kan anses ursäktlig med hänsyn till den tullskyldiges ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet, den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet.

Tulltillägg får även efterges. om det belopp som undandragits eller kunnat undandragas är att anse som ringa. Tulltillägg i samband med resandetrafiken får dock på denna grund efterges endast undantagsvis.

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

40f8

I den mån vara eller dess värde

blir föremål för förverkande enligt

12 § lagen (1960:418) om straff för värusmuggling, utgår ej tull eller

annan införselavgift för varan och

ej heller tulltillägg. Tidigare med-

delat beslut härom skall undanrö-

jas eller ändras, sedan dom eller

beslut som innefattar förverkande

vunnit laga kraft.

40g §

Har den som tagit hand om vara

efter medgivande enligt 3 § andra

stycket underlåtit att inom föreskriven tid lämna tulldeklaration, på-

föres honom förseningsavgift

med 100 kronor.

Har i fall som avses i första

stycket den tullskyldige anmanats att lämna tulldeklaration inom viss tid men icke efterkommit anmaningen, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges, om underlåtenheten kan anses ursäktlig eller ringa. Sådan avgift får även nedsättas.

40h §

Fråga om tulltillägg eller förseningsuvgift prövas av tullmyndig-

heten. Innan beslut fattas om påfö-

ring, skall den för vilken tillägget eller avgiften ifrågasättas beredas tillfälle att yttra sig. om ej hinder möter däremot.

40i §

Ändras tulltaxeringsbeslut genom omtulltaxering eller eftertull-

taxering, skall därav föranledd

ändring av tulltillägg beslutas. Finnes vid prövning av besvär mot tulltaxeringsbeslut att taxeringen

skall nedsättas, skall den ändring

av tulltillägg som föranleds av nedsättningen beslutas. Medeger regeringen eller, efter regeringens förordnande generaltull-

styrelsen befrielse från eller återbe-

talning av tull eller annan införsel-

avgift, får medgivandet avse även tulltillägg och förseningsavgifti.

40j§

Tullmyndighet får som säkerhet för tulltillägg taga hand om vara som avses i 40 eller 40a §. Den som påföres tulltillägg är skyldig att ersätta tullverket särskild kostnad som uppkommer för varans förvaring.

40k8§

Fråga om tullskyldighet och tulltillägg enligt 40 § får ej prövas senare än fem år efter utgången av den månad, då varan infördes eller det olovliga förfogandet ägde rum, om ej den tullskyldige samtyckt därtill. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall äga motsvarande tillämpning.

4018 I fråga om tulltillägg och förseningsavgift gäller bestämmelserna i 17—19 §§ samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena i tillämpliga delar.

41 8 Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter oaktsamhet underlåter att lämna 1. att lämna uppgift eller hand- uppgift eller handling enligt 7—9 §§ ling enligt 7—9 §§ eller 10 § första eller 10 § första stycket, dömes för stycket eller tullförseelse till böter, om ej under- 2. att göra anmälan enligt 11 §, låtenheten är belagd med straff i ladömes för tullförseelse till böter, gen (1960:418) om straff för varuom ej underlåtenheten är belagd smuggling. med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan anmälan av tullmyndighet.

? Senaste lydelse 1974: 982. 55

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande lydelse " Föreslagen lydelse

44 8”

Talan mot beslut, som annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen med-

delat enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser,

föres hos generaltullstyrelsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av Avser besvären fastställelse av tull, annan införselavgift, särskild tull, annan införselavgift, ränta, avgift. ränta, restavgift celler förse- restavgift, rulluillägg eller förse-

ningsavgift, skall besvärshandling- ningsavgift, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader en ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet medde- från den dag då beslutet medde-

lades. Sker omtulltaxering gäller lades eller, i fall då omtulltaxering

dock att besvärshandlingen skall skett, senast två månader från den ha kommit in inom sex månader dag då = omtulltaxeringsbeslutet

från den dag då tulltaxeringsbeslu- meddelades, om besvärstiden därtet meddelades eller, om besvärsti- igenom blir längre. den blir längre därigenom, inom två

månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades.

45 8”

Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när

talan avser fråga om

1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller

sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, 2. temporär tullfrihet, 3. restitution av tull eller annan införselavgift, 4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del I till konventionen angående

upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen.

5. inskränkning i rätten att förfoga över vara,

6. förhandsbesked,

7. särskild avgift, 7. ränta eller restavgift,

8. ränta, restavgift eller förse- 8. tulltillägg eller förseningsavningsavgilt, gift,

9. kostnad, som avses i 30 § andra stycket eller 37 §.

10. föreläggande samt 11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller åter-

kallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom besvär.

48 § Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1. tull eller annan införselavgift felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,

2. han, till följd av underlåtenhet att lämna tulldektaration eller infordrad uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat

5 Senaste lydelse 1974: 982.

56 5 Lydelse enligt prop. 1975/76: 163.

Nuvarande lydelse Föresi lagen lydelse

eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått

tull eller annan införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker

från vad som rätteligen bort fastställas.

3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att tull celler annan införselavgift skulle ha fastställts till belopp som

väsentligt avviker från det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom sak-

nats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som

söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset

för att få rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem år efter den

dag då beslut om fastställelse meddelades. Allmänt ombud fär i fall som avses i denna paragraf anföra besvär till den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna para-

graf gäller i tillämpliga delar be-

träffande beslut i fråga om tulltill-

lägg eller förseningsavgift. Vad

som sägs om tullskyldig äger mot-

svarande tillämpning på ombud

som påförts tlltillägg enligt 40 a §.

49 § Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen. Är tulltaxeringen, omtulltaxe- År frågan om fastställelse av tull

ringen = eller eftertulltaxeringen = eller annan införselavgift eller om föremål för prövning av kammar- = påföring av tulltillägg eller förserätt eller har den avgjorts av gene- = ningsavgift föremål för prövning av

raltullstyrelsen genom beslut som kammarrätt eller har frågan avvunnit laga kraft, ankommer det på gjorts av generaltullstyrelsen gekammarrätt att pröva målet. Har nom beslut som vunnit laga kraft,

tulltaxeringen, omtulltaxeringen el- ankommer det på kammarrätt att ler eftertulltaxeringen prövats av pröva målet. Har frågan prövats av kammarrätt eller regeringsrätten kammarrätt eller av regeringsrätten skall målet prövas av regeringsrät- — skall målet prövas av regeringsrät-

ten. ten. Regeringsrätten och kammarrätt kan, om besvär som anförts i särskild

ordning finns böra upptagas till prövning. förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av generaltullstyrelsen.

50 §

Till omedelbar = efterrättelse Till - omedelbar = efterrättelse

länder beslut enligt 12—16 §§, be- länder beslut enligt 12—16 §§&, beslut om särskild avgift enligt 39 § slut om fulltillägg enligt 40 eller och om förseningsavgift enligt 40a § och om förseningsavgift en- 40a § samt i övrigt tullmyndighets ligt 40 g § samt i övrigt tullmyndig-

beslut, som meddelas enligt denna hets beslut, som meddelas enligt lag eller med stöd av lagen medde- denna lag eller med stöd av lagen

lade bestämmelser och som cj inne- meddelade bestämmelser och som

bär att målet eller ärendet avgöres. ej innebär att målet eller ärendet

avgöres. 57

Prop. 1985/86: 41

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2. De nya bestämmelserna i 40—401 §§ gäller ej i fråga om handling eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

3. De äldre bestämmelserna i 39 och 40 §§ om särskild avgift gäller

fortfarande i fall då vara har gått förlorad eller varit föremål för olovligt

förfogande före ikraftträdandet.

4. Äldre bestämmelser i 7 § andra stycket och 11 § första stycket om rättelse- och anmälningsskyldighet gäller fortfarande i fall då där angivna

tidsfrister börjat löpa före ikraftträdandet. Vid underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet gäller fortfarande de äldre bestämmelserna i 41 § första stycket. Tulltillägg enligt 40 a §i dess nya lydelse utgår ej i sådant fall.

Bilaga 2 Prop. 1985/86: 41

Generaltullstyrelsens förslag den 17 juni 1981

Tulltillägg på grund av oriktig uppgift i tulldeklaration m. m. ] sitt betänkande Smugglingsbrott och tulltillägg (SOU 1976: 37) föreslog

varusmugglingsutredningen att en administrativ sanktion skulle införas på tullområdet, motsvarande skatte- och avgiftstilläggen. Bestämmelser om

den administrativa sanktionen, som enligt utredningens mening borde be-

nämnas tulltillägg, föreslogs bli inarbetade i tullagen. Vid utformningen av

bestämmelserna tjänade motsvarande regler i författningarna om den inrikes beskattningen som mönster. Särskilda förhållanden på tullområdet

ansågs dock motivera vissa avsteg från den princip som gällde på inrikes-

området. Utredningen föreslog att tuliskyldighetsbegreppet skulle vidgas så att det skulle komma att omfatta även de fall när införsel sker utan att den ges till känna för tullverket och när olovliga förfoganden äger rum som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras statsverket.

Varusmugglingsutredningens förslag remissbehandlades under hösten 1976 och mottogs positivt av flertalet hörda myndigheter, medan näringslivsorganisationerna avstyrkte förslaget. Generaltullstyrelsen ansåg att det

inte fanns behov av att påföra tulltillägg på grund av oriktig uppgift i

tulldeklaration. När det gäller annan smuggling, framför allt resande-

smugglingen, ansåg styrelsen att ett enklare sanktionssystem borde kunna

genomföras, om en avkriminalisering av dessa brott skulle aktualiseras och

framförde vissa förslag därom. I första hand ansåg styrelsen dock att

frågan om införande av ordningsbot vad gäller ringa smuggling borde utredas. Utredningens förslag beträffande uttagandet av tull och andra

införselavgifter vid förverkande och utvidgningen av tullskyldighetsbegreppet ansåg styrelsen däremot böra genomföras så snart som möjligt.

oavsett hur frågan om tulltillägg avgjordes.

Ett väsentligt skäl till varför styrelsen avstyrkte varusmugglingsutredningens förslag om tulltillägg vid oriktig uppgift i tulldeklaration var att ett

administrativt sanktionssystem i vissa fall skulle drabba de tullskyldiga alltför hårt. Bakgrunden till detta var att vissa skillnader ansågs föreligga

beträffande förutsättningarna och bedömningsgrunderna när det gällde

tulltillägg jämfört med skattetillägg på det inrikes beskattningsområdet. Tillämpningen av det föreslagna systemet bedömdes bli till viss del scha-

blonartad eftersom undantag och befrielsegrunder föreslogs bli förhållan-

devis begränsade. I många fall kunde det anses stötande att tullskyldiga påfördes ett tulltillägg som var lika stort som den påförda tullen eller avgiften eller den tullförmån som den tullskyldige gått miste om. Det skatteadministrativa sanktionssystemet på det inrikes beskattningsområdet utsattes samtidigt för hård kritik, bl.a. i flera riksdagsmotioner.

Det uttalades i motionerna att systemet visserligen allmänt sett hade stärkt

skattemoralen men att det hade skett till priset av beslut som för den skattskyldige varit obilliga. Genomgående kritiserades bristen på nyansering.

Prop. 1985/86: 41 Sedermera har ändringar genomförts av sanktionssystemet, vilka i allt väsentligt innebär lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga. Nivån på skattetillägg enligt taxeringslagen sänktes sålunda från 50 till 40 Zi normalfallen och från 25 till 20 96 i de fall då den oriktiga uppgiften kunde rättas med ledning av visst kontrollmaterial. Samtidigt infördes en mer vidsträckt tillämpning av möjligheterna att efterge skattetillägg och avgiftstillägg. De nya bestämmelserna började tillämpas i fråga om 1978 års taxering.

De regler som i dag gäller för skattetillägg är onckligen mer lämpade än de ursprungliga att tjäna som mönster för ett administrativt sanktionssystem på grund av oriktig uppgift I tulldeklaration. Det finns samtidigt ett intresse av likformighet vid behandlingen av undandragandebrott vid den inrikes varubeskattningen och vid tullbehandlingen. Oriktig deklaration som exempelvis leder till att för låg mervärdeskatt påförs importvara bör leda till i stort sett samma sanktion som oriktig deklaration avseende mervärdeskatt i internhandeln.

När generaltullstyrelsen yttrade sig över varusmugglingsutredningens betänkande i oktober 1976 hade vidare den nya tullproceduren, som bl. a. innebar införandet av en deklarationsskyldighet för importörerna, endast varit i kraft 2 1/2 år. Varken tullverket eller näringslivet hade då någon djupare erfarenhet av proceduren. Styrelsen saknade därför möjlighet att med någon större säkerhet förutse vilka problem som skulle kunna uppstå. Styrelsen framhöll med hänsyn därtill att om framtida utredningar skulle visa att oriktiga tulldeklarationer förekom systematiskt och med undandragande i mera betydande skala avsåg styrelsen att vidta de åtgärder och föreslå de författningsändringar som kunde visa sig behövliga.

Generaltullstyrelsen framhöll i sitt yttrande även vikten av att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja att bestämmelser som rör tull och annan avgift vid införsel eller utförsel av vara, villkor för sådan införsel eller utförsel eller varas ursprung tillämpas riktigt och enhetligt såvitt avser tullverkets verksamhetsområde. Informationsverksamheten är på det fiskala området bl. a. ett medel att nå en rättvis likformig beskattning. Tullproceduren förutsätter exempelvis att deklaranterna har god kännedom om tillämpningen av tullbestämmelserna. Tullverket har därför alltsedan 1974 bedrivit en omfattande, kostnadsfri kurs- och informationsverksamhet som riktas mot importörer och speditörer. Den tar främst sikte på att befästa kunskaperna om tullproceduren och deklarationsförfarandet samt att ge särskild upplysning och vägledning om sådana bestämmelser, handläggningsrutiner m.m. som visar sig förorsaka svårigheter i det löpande arbetet. Information av allmän natur ges i första hand i en periodisk publikation, Tullinformation, som tillhandahälls allmänheten mot en förhållandevis låg prenumerationsavgift. Härutöver ges löpande en muntlig information till importörer och speditörer i anslutning till granskningen av tulldeklarationer och vid de kontrollbesök som regelmässigt görs av tullmyndigheterna. Den senare informationen är anpassad till de behov och önskemål som föreligger i enskilda fall.

Enligt generaltullstyrelsens bedömning har näringslivet numera en så 60 god kännedom om tullproceduren och de materiella reglerna på tullområ-

det att ett administrativt sanktionssystem på tullomrädet motsvarande de Prop. 1985/86: 41 uppmjukade bestämmelserna på den inrikes beskattningens område inte längre kan anses vara obilligt.

En annan omständighet som har medfört att bedömningsgrunderna för införande av tulhillägg har ändrats är att erfarenheten har visat att det straffrättsliga sanktionssystemet enligt lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) inte har fungerat tillfredsställande när det gäller att beivra lämnandet av oriktiga uppgifter i tulldeklaration. Särskilt har det kunnat konstateras att åklagare och domstolar varit restriktiva vad gäller tillämpning av 5 § varusmugglingslagen, dvs. det lagrum som stadgar straff för gärningar som begåtts av grov oaktsamhet. En förklaring härtill kan bl.a. vara att motsvarande brott på inrikesbeskatt-

ningens område i många fall enbart föranleder administrativa sanktioner,

dvs. skattetillägg. Det synes ha lett till att åklagare och domstolar blivit benägna att sätta gränsen mellan (straffri) enkel oaktsamhet och (straffbar) grov oaktsamhet vid mycket svåra fel. Tullverket saknar därför i praktiken möjlighet att vidta nödvändiga preventiva åtgärder mot vissa typer av deklarationsfel. Detta är desto allvarligare i nuvarande läge, eftersom tullverkets minskade resurser och därav föranledda ändrade kontrollrutiner med glesare kontroll har ökat behovet av att kunna ingripa med kännbara sanktioner vid upptäckt av oriktiga uppgifter i tulldeklarationer.

Frågan huruvida ett administrativt sanktionssystem avseende fel i tulldeklarationer bör införas eller ej och hur ett sådant bör utformas måste

övervägas mot bakgrund av innehållet, inriktningen och omfattningen av tulltaxeringsarbetet samt den kontroll som tullmyndigheterna regelmässigt utövar. Dessa frågor belyses närmare i bilaga 1 till denna skrivelse.!

Generaltullstyrelsen har i de senaste årens anslagsframställningar pekat

på att resurserna för kontroll av trafiken och godsflödet över landets gränser har måst skäras ned väsentligt. Den efterfrågestyrda verksamheten i form av expediering av trafiken och godset samt den allmänna tillsynen har tagit en allt större andel av resurserna i anspråk. Möjligheterna att

ytterligare rationalisera dessa arbetsmoment är numera ytterst begränsade.

När det gäller tulltaxeringsarbetet framhöll styrelsen i anslagsframställ-

ningen för 1981/82 bl. a. följande:

”Nedskärningen av tullverkets resurser för trafikexpediering och kontroll med inemot 2 96 för budgetåret 1980/81 kan i särskilt hög grad väntas komma att drabba tulltaxeringssektorn. Detta hänger samman med att elasticiteten inom tullverket när det gäller handläggande personal och kontorspersonal till stor del finns inom tulltaxeringsområdet. Nedskär-

ningen kommer emellertid inte enbart att få återverkningar på tullmyndig-

heternas kontrollverksamhet. Det är ofrånkomligt att också trafikanterna får känna av förändringarna i form av t. ex. en försämrad service, längre

väntetider och större avstånd till olika tullklareringsexpeditioner. En ytterligare minskning av tullverkets expeditioner vid tullupplag måste övervä-

gas liksom en koncentration av tulitaxeringsverksamheten.

! Fj medtagen här. 61

av resurser i kombination med importökningen ofrånkomligen att leda till en nedgång i gransknings- och kontrollnivån vad avser tulltaxeringsarbetet. Som framgår av p. 5.1.1.1 måste nedskärningen till mycket stor del avse det egentliga kontrollarbetet, för vilket redan nu kan disponeras endast mellan 15 och 20 26 av de totala resurserna inom tulltaxeringssektorn. Den för tulltaxeringsarbetet avdelade personalen har minskats med sammanlagt 13 tulltaxeringsutbildade tjänstemän och 9 övrig personal från den 1 juli 1980. Styrelsen har utfärdat direktiv om att värdegränsen för formalgranskning skall höjas från 25 000 till 40000 kronor. Någon höjning till högre belopp bör enligt styrelsens bedömning nu inte ifrågakomma, eftersom en väsentlig del av det totala importvärdet berörs om värdegränsen sätts högre. Minskningen av den tulltaxeringsutbildade personalen måste i övrigt leda till en allmän nedgång i den egentliga kontrollen, vilket blir särskilt märkbart för ursprungskontrolten och kontrollbesöken. Minskningen av biträdespersonalen inom tulltaxeringssektorn leder till en försämrad granskning i formellt hänseende av tulldeklarationerna. Därigenom ökar risken att fel uppstår i vad avser såväl debiteringen av tull och skatter som handelsstatistiken. Det får heller inte uteslutas att arbetet med rättelser och omtulltaxeringar i anslutning till bearbetningen på statistiska sektionen av statistikmaterialet kommer att öka. Minskningen blir så mycket mer kännbar. eftersom importvolymen, som nämnts ovan, beräknas stiga.”

Även om anslagstilldelningen för tullverkets del under de kommande åren blir oförändrad i fast penningvärde, så kommer ett ökande gap att uppstå mellan arbetsvolym och resurser. 1980 års långtidsutredning beräknar sålunda i båda sina huvudalternativ att importvolymen t.o.m. 1985 kommer att öka med bortemot 4 42 per år.

Detta leder inom tulltaxeringsområdet till en allmän minskning av kontrollverksamheten och därmed även av möjligheterna att spåra sådan ekonomisk brottslighet vari utrikes transaktioner ingår. Risken för att oegentligheter inte upptäcks ökar, vilket kan leda till fiskala förluster (tullverkets uppbörd beräknas för innevarande budgetår uppgå till 32 miljarder kronor, dvs. ca 20 Z av de totala statsinkomsterna) men även till att mindre laglydiga importörer lyckas med oegentligheter i enskilda fal! till nackdel för den seriösa importhandeln.

Sådana iakttagelser har även gjorts vid en undersökning som BRÅ utfört och som inom kort kommer att publiceras.

Av betydelse i sammanhanget är även att tullmyndigheterna under senare år i anslutning till den egentliga tullkontrollen har kunnat notera ett ökat antal misstänkta fall av oegentligheter på exempelvis valutaomrädet och det direkta skatteområdet.

Tullmyndigheternas medverkan i kontrollen av att importregleringen på bl.a. TEKO-området efterlevs får vidare allt större betydelse i och med det ökade trycket på de svenska textil- och konfektionsindustrierna. Cirka tre fjärdedelar av varurubrikerna inom TEKO-området berörs av licenskravet i en eller annan utsträckning. Kravet avser här import från alla länder utom de som tillhör EFTA och EG (utom Portugal resp. Grekland),

varjämte importen från cirka 25 länder är kvoterad. För livsmedel och

jordbruksvaror krävs licens vid import frän alla länder avseende cirka 200 varurubriker. Dessutom erfordras licens för import från alla länder av järn

och stål avseende cirka 150 varurubriker. Totalt tenderar det licensierade

varuområdet att öka.

Generaltullstyrelsen framlägger mot bakgrund av det anförda i det följande förslag om införande av ett system med administrativ sanktion (tulltillägg) på grund av oriktig uppgift i tulldeklaration. Tillämpningen av

ett sådant sanktionssystem på förevarande område medför i och för sig ett

visst merarbete för tullmyndigheterna. Det är dock av lätt insedda skäl nödvändigt att den form av granskning och kontrollsystem som tullverket numera har att tillämpa kompletteras med ett sanktionssystem som har en

preventiv verkan. Nackdelarna i form av merarbete, förorsakat av ctt

administrativt sanktionssystem, uppvägs mer än väl av att deklaranterna kan antas lägga ner större noggrannhet vid utfärdande av tulldeklarationer och att risken för oegentligheter i samband med import kan väntas minska.

Härtill kommer att en del av de arbetskrävande förundersökningar som nu

måste göras inte längre blir behövliga.

Förslaget till ett system med administrativ sanktion på grund av oriktig

tulldeklaration bygger i stora delar på varusmugglingsutredningens betän-

kande men skiljer sig från detta främst i följande hänseenden. Tulltillägg föreslås endast för oriktiga uppgifter i tulldeklaration och sålunda inte för

andra former av undandraganden av tull, skatt och andra avgifter. Systemet blir därigenom en direkt motsvarighet till skattetillägg. Även de undantag och befrielsegrunder som numera gäller för skattetillägg föreslås i

tillämpliga delar ingå i systemet med tulltillägg. Till skillnad från varu-

smugglingsutredningens förslag innebär styrelsens förslag inte att ombud

som lämnat tulldeklaration skall påföras tulltillägg. Den tullskyldige skall

anses helt ansvarig för åtgärd eller underlåtenhet av ombud. Konsekvenserna härav utvecklas närmare i det följande. Vidare föreslås att i tulldek-

laration angivet tulltaxenummer eller statistiskt nummer skall anses som

uppgift i sak och inte, såsom varusmugglingsutredningen föreslog, som yrkande om detta framförts i deklarationen. Tulltillägg föreslås utgöra 20 70 av undandraget belopp, dvs. samma procentsats som gäller för skattetuilllägg enligt lagen om mervärdeskatt. Som anförts i det föregående föreslog varusmugglingsutredningen mot bakgrund av bl.a. då gällande regler om skattetillägg 100 2 och för icke avsiktliga fel 50 22 i tulltillägg. Slutligen bör nämnas att förevarande förslag anpassats till de ändrade regler för skattetillägg som föreslogs genom prop. 1977/78: 136 och vilka sålunda tillkom efter det att varusmugglingsutredningen lagt fram sitt betänkande.

Prop. 1985/86: 41 Förslag till lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1973: 670)

dels att 40 a, 40 b, 44, 45 och 48—50 88 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas åtta nya paragrafer 40 c—40 j §§, av nedan

angivna lydelse.

40 a §

Har tullskyldig i tulldeklaration eller på annat sätt till ledning för tulltaxering lämnat uppgift. som befinns oriktig eller ofullständig, eller eftersatt skyldighet som avses i 11 § påförs honom tulltillägg med tjugo procent av den tull eller annan införselavgift som ej skulle ha påförts honom om den

oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när tullskyldig skriftligen har

lämnat sådan uppgift i mål om tull eller annan införselavgift.

Har tullskyldig i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig eller ofullständig uppgift eller vidtagit åtgärd i strid mot 2 § 5 lagen (1973: 980)

om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m. m. och

därigenom föranlett att vara kommit ut i den fria rörelsen i strid mot

bestämmelse om importbegränsning, påföres honom straffavgift med 20 2

av varans tullvärde.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf anses tullskyldig ansvarig för åtgärd eller underlåtenhet av anställd eller ombud, om det icke

är uppenbart att behörighet att företräda den tuliskyldige saknats.

40 b § Tulltillägg och straffavgift utgår ej i samband med rättelse av felräkning

eller misskrivning som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annan handling som lämnats till ledning för tulltaxeringen. Tulltillägg utgår ej

heller, om avvikelsen avser bedömning av yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning, eller frå-

ga om skäligheten av uppskattning eller värdering, såvida avvikelsen ej

gäller oriktig uppgift i sak. Uppgift i tulldeklaration om varas nummer enligt tulltaxan (1977: 975) eller enligt statistisk varuförteckning anses som uppgift i sak.

Har den tullskyldige eller ombud som avses 1 40 a § tredje stycket frivilligt rättat oriktig uppgift eller vidtagit annan åtgärd, som leder till att tull och annan införselavgift kan påföras med rätt belopp, utgår ej tulltilllägg.

40c8

Tulltillägg och straffavgift får helt efterges, om felaktigheten eller underlå-

tenheten kan antas ha sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjuk-

dom. bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlätenheten

framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgittens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i

första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även i fall då det belopp som kunde ha

undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som

ringa. Straffavgift får efterges om värdet på varan, som tagits ut i fria

rörelsen, är ringa.

40 d §

I den mån vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt 12 8 64 lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, utgår ej tull eller annan

införselavgift för varan och ej heller tulltillägg eller straffavgift. Tidigare Prop. 1985/86: 41 meddelat beslut härom skall undanröjas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.

40 e § Tulltillägg och straffavgift får icke påföras sedan den tullskyldige har

avlidit.

40 £ 8

Har den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket

underlåtit all inom föreskriven tid lämna tulldeklaration. påförs honom

förseningsavgift med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den tullskyldige anmanats att lämna

tulldeklaration inom viss tid men icke efterkommit anmaningen, bestäms

förseningsavgiften till 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges, om underlåtenheten kan anses ursäkt-

lig eller ringa. Sådan avgift får även nedsättas.

40g§ Fråga om tulltillägg, straffavgift och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring, skall den för vilken tillägget eller

avgiften ifrågasätts beredas tillfälle att yttra sig, om ej hinder möter där-

emot.

40 h§ Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har

framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg, straffavgift eller förseningsavgift.

40:i$ Ändras tulltaxeringsbeslut genom omtulltaxering eller eftertulltaxering cller i anledning av besvär, skall därav föranledd ändring av tulltillägg eller

straffavgift beslutas.

Medger regeringen eller, efter regeringens förordnande, tullmyndighet befrielse från eller återbetalning av tull eller annan införselavgift, får medgivandet avse även tulltillägg.

40j § I fråga om tulltillägg, straffavgift och förseningsavgift gäller bestämmelser-

na i 17—19 §§ samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena i tillämpliga

delar.

44 §

Talan mot — — — genom besvär.

Avser besvären fastställelse av tull, annan införselavgift. särskild avgift, ränta, restavgift, tulltillägg. straffavgift eller förseningsavgift, skall

besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den dag då omtulltaxeringsbesluten meddelades, om besvärstiden därige-

nom blir längre.

45 § Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eler med stöd av

lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när

talan avser fråga om

12. tulltillägg och straffavgift enligt 40 a §.

S Riksdagen 198586. 1 saml. Nr 41

Prop. 1985/86: 41 48 §

Tullskyldig får — -- — tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller i tillämpliga delar beträffande beslut i fråga om tulltillägg, straffavgift och förseningsavgift.

49 §

Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är frågan om fastställelse av tull eller annan införselavgift eller om

påföring av tulltillägg, straffavgift celler förseningsavgift föremål för pröv-

ning av kammarrätt eller har frågan avgjorts av generaltullstyrelsen genom

beslut som vunnit laga kraft, ankommer det på kammarrätt att pröva

målet. Har frågan prövats av kammarrätt eller av regeringsrätten skall målet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och — — — av generaltullstyrelsen.

50 8

Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12—16 §§, beslut om sär-

skild avgift enligt 39 §, om tulltillägg och straffavgift enligt 40 a § och om

förseningsavgift enligt 40 f § samt i övrigt tullmyndighets beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser

och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

Förslag till lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för Prop. 1985/86: 41 varusmuggling

Härigenom föreskrivs att i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angiven lydelse.

8a§

Har brott enligt 2 eller 5 § inneburit att oriktig eller ofullständig uppgift lämnats i tulldeklaration eller på

annat sätt till ledning för tulltaxering eller för kontroll av att vara, som underkastats importbegränsning, får införas eller

att någon förfogat över importbegränsad vara I strid mot 2 § 5 lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade

varor m.m. och kan, såvitt avser 5 §, brottet endast förskylla dagsböter, får åtal eller

talan om förverkande på grund av brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Prop. 1985/86: 41 Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över generaltullstyrelsens förslag till tulltillägg

1¶Remissinstanser

Remissyttranden har inkommit från riksåklagaren, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, Stock-

holms tingsrätt, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens jordbruksnhämnd, kom-

merskollegium, länsstyrelsen i Malmöhus län, skattetilläggsutredningen

(Fi 1975:06), Sveriges udvokatsamfund, Sveriges speditörförbund, Tjänstemännens centräalorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO). Gemensamt yttrande har avgetts av Svenska handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges

industriförbund. TCO har som eget remissyttrande åberopat ett utlåtande

av Tulltjänstemannaförbundet. LO har anslutit sig till ett utlåtande av Beklädnadsarbetarnas förbund. Riksåklagaren har överlämnat yttranden

från överåklagarna i Stockholms och Göteborgs åklagardistrikt samt från länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus, Norrbottens och Värmlands län.

2¶Remissyttrandena

2.1¶Reformbehovet

Flertalet remissinstanser instämmer 1 att reformbehov föreligger eller lämnar GTS påstående därom utan erinran. Till dem som uttryckligen

uttalar att tulltillägg bör införas hör länsåklagarmyndigheterna i Värmlands. Norrbottens och Mulmöhus län, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, BRÅ. riksrevisionsverket. TCO och LO.

Svenska handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges speditörförbund anser att det inte finns behov av en tulltilläggssanktion. De nuvarande sanktionsmöjligheterna skulle vara tillräckliga. Ökade kontrollmöjligheter

för tullverket vore en bättre lösning än tullillägg, enligt dessa remissinstanser.

2.2¶Vem skall påföras tulltillägg?

Med några få undantag tillstyrks eller lämnas utan erinran GTS förslag att tulltillägget skall påföras den som är tullskyldig, även om denne före-

trätts av ombud. såvida inte ombudet överträtt sin behörighet. Länsåkla-

garmyndigheterna i Värmlands och Norrbottens län samt kommerskolle-

gium och Beklädnadsarbetarnas förbund tillstyrker uttryckligen förslaget.

Hovrätten för Västra Sverige förordar en lösning i enlighet med VSU:s Prop. 1985/86: 41 förslag och anför:

Vad som talar mot varusmugglingsutredningens förslag i denna del är de svårigheter som skulle kunna uppkomma för tullmyndigheten vid prövning av tullskyldigs invändning om att felet eller försummelsen orsakats av

ombudet. Problemen härvidlag bör dock ej överdrivas. Med hänsyn till den

tullskyldiges eransknings- och rättelseskyldighet sammanställt med det

förhållandevis stränga beviskravet vad avser ombudets skuld torde det mera sällan bli fråga om att påföra tulltillägg för ombudet. Sådana situationer kan emellertid förutses då det skulle vara uppenbart stötande att tullskyldig som ej eftersatt sin instruktionsskyldighet skulle drabbas av

tulltillägg på grund av ombudets försummelse. Generaltullstyrelsen har i sin skrivelse ansett <8v det önskvärt med en förbättrad kommunikation mellan tullskyldig och ombud. Enligt hovrättens uppfattning borde denna önskan bli bättre tillgodosedd genom varusmugglingsutredningens förslag, eftersom det får anses ligga i såväl den tullskyldiges som ombudets intresse att kunna dokumentera i vad mån den förstnämnde har vidtagit erforderliga åtgärder vad avser instruktioner till ombudet.

Sveriges speditörförbund avstyrker GTS förslag och anför:

Generaltullstyrelsen föreslår nu — till skillnad från varusmugglingsutred-

ningens tidigare förslag — att ombud som lämnat tulldeklaration inte skall påföras tulltillägg. Detta skulle i praktiken medföra att förbundets medlem-

mar inte direkt drabbades av tulltillägg utan endast i förekommande fall skulle få vidkännas påföljden i form av skadeståndsanspråk från uppdragsgivarna/importörerna. Risken för skadeståndsanspråk från kunderna är

generellt försäkrad genom den ansvarsförsäkring som förbundets medlemmar är skyldiga att inneha. Premierna för denna ansvarsförsäkring belastas kunderna tenligt nuvarande praxis t.o.m. synligt i speditörfakturorna). Om tulltilläggen i framtiden skulle komma att tas ut i någon omfattning, kommer detta självfallet att påverka försäkringspremierna och importörerna därmed generallt drabbas av en extra avgift i samband med importen. Även om detta rent formellt inte skulle innebära en kränkning av Sveriges internationella åtaganden strider den tilltänkta uppläggningen i vart fall mot deras andemening. Generaltullstyrelsens förslag att belasta importörerna med tulltillägg innebär dessutom praktiska och rättstekniska svårigheter och skulle medföra avsevärd administrativ omgång.

2.3¶Vilka överträdelser mot tullagstiftningen skall tulltilläggen vara tillämpliga på?

Mot GTS förslag att tulltillägg skall påföras vid oriktigt uppgiftslämnande i deklaration görs inte några särskilda erinringar.

Däremot motsätter sig nära nog samtliga remissinstanser att även munt-

ligt lämnade uppgifter skall kunna läggas till grund för beslut om tulltilägg. Som skäl för detta anförs dels att svåra bevisfrågor skulle uppkomma, dels att resandetrafiken bör hållas utanför tillämpningsområdet för tulltilläggen. Svenska tulltjänstemannaförbundet och Beklädnadsarbetarnas förbund tillstyrker GTS förslag att även ”på annat sätt” lämnad oriktig uppgift

skall kunna Ieda till påföring av tulltillägg. En begränsning skulle enligt

förbunden på ett menligt sätt begränsa regelsystemets tillämpningsområde.

Även när det gäller frågan huruvida tulltaxenummer och statistiska nummer skall betraktas som yrkanden eller som uppgifter i sak tillstvrker de flesta remissinstanserna GTS förslag eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser, däribland kammarrätten i Göteborg och kommerskollegium, framhåller att varuklassificeringen kan vara svår och att eftergiftsbestämmelserna därför måste tillämpas generöst. Hovrätten för Väst-

ra Sverige förordar VSU:s förslag och anför:

Skillnaden mellan de två förslagen torde i praktiken ej bli särskilt stor. eftersom eftergift av tullillägg enligt 40 c § blir aktuell i de fall då den

tullskyldige i deklarationen lämnat erforderliga sakuppgifter men gjort en

med hänsyn till omständigheterna ursäktlig feltolkning av tulltaxa eller statistisk varuförteckning. Om man följer varusmugglingsutredningens för-

slag, uppnås bättre överensstämmelse med vad som gäller enligt taxcringslagen. Hovrätten förordar därför att bestämmelsen utformas i enlighet med

detta.

Kammarrätten i Stockholm samt handelskammarförbundet, grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och speditörförbundet motsätter sig att angivande av statistiskt nummer bedöms som uppgift i

sak. Skälet är att uppgiften kan vara svårbedömbar.

2.4¶Tulltilläggets storlek

Beklädnadsarbetarnas förbund framhåller att den av GTS föreslagna

avgiftsnivån är för låg för att ge önskad preventiv effekt. Även riksrevi-

sionsverket ifrågasätter om inte den föreslagna avgiftsnivån är för låg. I

övrigt görs inga erinringar mot förslaget.

2.5¶Beslutande myndighet

Inga särskilda erinringar görs mot GTS förslag att frågor om tulltillägg skall beslutas av tullmyndigheten.

2.6¶Tulltillägg i förhållande till förverkande

Hovrätten för Västra Sverige ställer sig tveksam till GTS förslag och anför:

Förslaget i denna del innebär en ändring av hittillsvarande praxis. Enligt denna skall i fall då endast en del av värdet förklarats förverkat någon tull

eller annan införselavgift ej utgå. Hovrätten ställer sig tveksam till generaltullstyrelsens förslag i denna del, särskilt såvitt bestämmelsen innebär att i

vissa fall tulltillägg till viss del utgår då domstol förordnat om partiellt förverkande. Den sammanlagda sanktionen i form av straff, partiellt förverkande och tulltillägg skulle i vissa fall framstå som alltför hård. Syste-

met med dubbla sanktioner skulle för övrigt på ett icke önskvärt sätt binda

domstolarna när det gäller straffmätning och förverkande. Eftersom för-

verkande ej blir aktuellt då det gäller skattebrott framstår olägenheten för domstolarna med det nu framlagda förslaget som mera påtaglig än vad som

inte vore lämpligare med en regel av innebörd att tulltillägg ej skall påföras Prop. 1985/86: 41 i fall där tullmyndigheten avser anmäla gärningen till åtal. Om fråga om tulltillägg i sådana fall därefter upptas endast då åtal ej kommer till ständ eller fällande dom ej meddelas, saknas anledning att överväga en regel om åtalsbegränsning i varusmugglingslagen i enlighet med generaltullstyrelsens förslag. En sådan regel kan för övrigt — såsom framhållits i departementspromemorian — ej införas utan att varusmugglingslagens systematik revideras. Hovrätten ställer sig vidare tveksam till huruvida en regel om åtalsbegränsning för de fall som föreslagits har någon nämnvärd praktisk betydelse. Enligt generaltullstyrelsens bedömning leder förhållandevis få fall av de förfaranden, varom här är fråga, till åtal och än färre till fällande dom. I ett system med dubbla sanktioner kan domstolen i sin straffmätning beakta det men som tulltillägget innebär.

I övrigt görs inga erinringar mot förslaget.

2.7¶Åtalsbegränsning

Flertalet remissinstanser däribland åklagarmyndigheterna, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt och jordbruksnämnden kritiserar

GTS förslag. Kritiken går ut på att 2 § VSL avser sådana undandragande-

brott. som grundar sig på att varor inte getts till känna i samband med införsel, medan undandraganden genom oriktigt uppgiftslämnande till tullmyndigheten faller utanför paragrafens tillämpningsområde.

2.8¶Övriga frågor

Några direkta erinringar mot de föreslagna eftergiftsgrunderna görs inte. Flera remissinstanser, däribland kammarrätten i Göteborg och kommerskollegium, påtalar dock att bestämmelserna om eftergift bör tillämpas generöst, särskilt i inledningsskedet och i fråga om angivande av statistiska nummer.

Kammarrätten i Stockholm anför:

Allmänt framgår att eftergiftsgrunderna skall tillämpas liberalt, möjligen mer frikostigt än i andra skattesammanhang,. I fråga om juridiska personer synes avsett att detta skall gälla med avseende på de allmänna eftergiftsgrunderna, särskilt i fall av sjukdom hos medhjälpare. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som kan råda i fråga om förtullning och tulldeklarationer synes en sådan liberalisering befogad.

Särskilda problem uppstår när det gäller att bedöma om allmän eftergiftsgrund föreligger då en deklarant har lämnat oriktig eler ofullständig uppgift på grund av att han har vilseletts av en utländsk varuleverantör. Så kan vara fallet beträffande uppgift om såväl själva varans beskaffenhet och användning som dess värde och ursprung. I tullsammanhang måste något ansvarigt subjekt finnas inom riket, eftersom ansvar för tull endast undantagsvis kan utkrävas av den som är utomlands. I praxis har eftertulltaxering praktiskt taget genomgående skett trots att den tullskyldige har anfört att taxeringen varit uppenbart oskälig på grund av att han vilseletts av utländsk leverantör.

Vid beskattning är kriteriet på oriktig uppgift närmast identiskt vid å ena sidan eftertaxering och efterbeskattning samt å andra sidan påförande av 71

Prop. 1985/86: 41 skattetillägg. Mot bakgrund av den liberalare inställning till eftergiftsgrun-

derna som generaltullstyrelsen har gett uttryck för och tll vilken kammarrätten har anslutit sig kan en strängare bedömning <8v tänkas komma att ske vid eftertulltaxering på grund av vilseledande som har förorsakats av en utländsk leverantör än när fråga är om eftergift i motsvarande fall av

tulltillägg. En sådan avvägning kan möjligen vara materiellt riktig men kan

ändå tänkas förorsaka problem vid tillämpningen.

Ett särskilt skäl för eftergift bör anses föreligga, när en tulldeklarant gör sannolikt att oriktig uppgift från hans sida i en deklaration beror på att han

har fått oriktiga eller vilseledande uppgifter av tulltjänsteman, t.ex. angående varans rubricering eller principerna för hur tullvärdet skall beräk-

nas.

Hovrätten för Västra Sverige anför att tulldeklarationsskyvldigheten till övervägande del berör personer cller företag som i sin yrkesverksamhet betalar tultar och andra införselavgifter, varför eftergift enligt paragrafens första mening i huvudsak bör komma i fråga för personer som inte yrkesmässigt driver importverksamhet. Vidare förutsätter hovrätten att GTS

kommer att utfärda detaljerade anvisningar för att en i största möjliga

utsträckning likartad praxis skall kunna upprätthållas av de lokala tullmyndigheterna.

Bilaga 4 Prop. 1985/86: 41

Tullprocedurer och straffrättsliga sanktioner

Inledning

I samband med import av varor skall ofta tull, annan skatt eller avgift

betalas till statsverket. Tullarna tillkom ursprungligen i statsfinansiellt syfte. Efterhand har de mera kommit att fungera som näringspolitiskt

instrument. Tullarnas betydelse har emellertid från båda dessa synpunkter blivit allt mindre. Tull uppbärs alltid av tullverket. Skatter i samband med

import liksom andra införselavgifter uppbärs i allmänhet av tullverket men i vissa fall av annan myndighet. Tullverkets uppbörd av mervärdeskatt

uppgår till betydande belopp och är väsentligt större än tulluppbörden.

Tull och andra avgifter som tullverket uppbär fastställs vid förtullningen av varan. Innan tull och andra införselavgifter har betalats, får i princip ingen förfoga över varan. Det s.k. hemtagningssystemet utgör emellertid ett

undantag härifrån. Systemet innebär att en etablerad importör som fått GTS:s medgivande att vara hemtagare j princip får ta hand om och i övrigt förfoga över varan trots att den inte har förtullats. Annan importör som har

fått tillstånd av GTS att betala tull och avgift enligt särskild tullräkning

kan, sedan tulltaxering skett, få förfoga över varan. trots att tullen inte har betalats.

Vid förtullning utgår tull enligt tulltaxan, om annat inte är föreskrivet.

Vid uppbörden av skatter som utgår även på importerade varor tillämpas

två olika system. Vissa skatter tas liksom tull genomgående ut av tullver-

ket vid importen. Andra skatter uppbärs delvis av tullverket i samband med importen delvis av den inrikes beskattningsmyndigheten, som regel riksskatteverket (RSV). På RSV ankommer då enligt principerna för det

s.k. punktskattesystemet att ha hand om uppbörden av sådan skatt, som

faller på vissa särskilt registrerade skattskyldiga. Dessa skattskyldiga — i

huvudsak större importörer — skall leverera in skatten till RSV i samband med sin övriga skatteredovisning för tillverkning eller omsättning inom landet. Tullverket har då i samband med införseln endast att till beskattningsmyndigheten lämna rapport om den skattepliktiga import som skett till registrerad skattskyldig. Det ankommer dock alltid på tullverket att för

sådan varuinförsel uppbära förekommande tull och mervärdeskatt. Det

uppskov med skatteinbetalningen, som detta punktskattesystem ger de registrerade skattskyldiga, innefattar självfallet en betydande ekonomisk förmån för dem, eftersom de får lagerhålla varan utan att ha erlagt den

punktskatt som utgör en stor del av priset vid varans återförsäljning.

Därmed vinns det väsentliga syftet att den registrerade importören (tillver-

kare, återförsäljare eller större förbrukare) i beskattningshänseende kom-

mer i samma konkurrensläge som inhemska producenter av den punktskat-

tebelagda varan. Till den del andra än registrerade skattskyldiga importerar punktskattepliktiga varor — som regel en obetydlig del av importen —

tas däremot skatten ut av tullmyndigheten i samband med förtullningen.

Prop. 1985/86: 41 Tullverket fungerar alltså här som beskattningsmyndighet. Skatten påförs och tas ut i samma ordning som gäller för tull.

Tullverket ombesörjer genomgående den på importen fallande uppbör-

den av mervärdeskatt enligt lagen (1968: 430) om mervärdesskatt. choklad-

utjämningsavgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa

bakverk, reklamskatt enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, burkavgift enligt förordningen (1983: 847) om avgift vid införsel av aluminiumburkar. Även växtskyddsavgift enligt förordningen (1975:994) om införsel av växter samt s.k. vegetabilieavgift enligt 6 § kungörelsen (1974: 270) om kontroll vid införsel av livsmedel uppbärs av tullverket.

Uppbörden av skatten eller avgiften är fördelad mellan RSV och tullverket och sålunda olika reglerad för registrerade och oregistrerade importö-

rer enligt den nyss antydda ordningen i följande skatteförfattningar:

lagen (1941:251) om särskild varuskatt.

lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,

lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt,

lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol. bilskrotningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt.

lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon,

lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband,

lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare,

lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar och lagen (1984: 409) om avgift på gödselmedel.

För vissa varor utgår olika prisregleringsavgifter i samband med import,

tillverkning m. m.

Enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område utgår

sålunda vissa avgifter för jordbruksprodukter som tillverkas, omsätts m.m. inom landet. Jordbruksnämnden är beskattningsmyndighet i dessa

fall. Även vid införsel utgår vissa avgifter. Dessa uppbärs på något undan-

tag när av tullverket i samma ordning som tull. Uppbörden av avgifter

enligt lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område är på liknande

sätt uppdelad mellan jordbruksnämnden och tullverket.

Skatter och avgifter på export av varor förekommer f.n. mera sällan, och de avgifter som utgår betalas inte till tullverket utan uppbärs av annan myndighet. Tullverket har dock regelmässigt skyldighet att kontrollera att

föreskrivna avgifter har erlagts, innan utförsel får ske.

Enligt kungörelsen (1968:591) om erläggande av mervärdeskatt i vissa

fall vid utförsel utgår mervärdeskatt för vara, som utförs för försäljning från kiosk eller liknande försäljningsställe ombord på fartyg på linjer mel-

lan Sverige och Danmark, Finland eller Norge. Detta gäller dock inte i fråga om spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska

preparat och toalettmedel samt choklad- och konfektyrvaror. Skatten administreras av länsstyrelserna på samma sätt som skatt på omsättning

inom landet.

74 Statens jordbruksnämnd har hand om uppbörd och redovisning av vissa

avgifter som utgår vid utförsel av jordbruksprodukter, fisk och vissa andra Prop. 1985/86: 41 varor. Avgifterna regleras i lagen (1967: 340). med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering

på fiskets område.

Allmänt om förfarandet

Den sedan 1974 tillämpade tullproceduren. avviker i väsentliga hänseen-

den från den tidigare gällande. Enligt den äldre ordningen skulle tulltaxe-

ringen baseras på en undersökning av varorna i varje särskilt fall. Klassifi-

ceringen av varorna och bestämmandet av deras tullvärde vilade liksom fastställandet av tull och andra införselavgifter helt på tullverket. I princip

ålåg det även tullverket att ta hand om varorna i avvaktan på förtullningen.

I praktiken utvecklades emellertid förfarandet så att godsundersökning

förekom endast i begränsad omfattning. Tulltaxeringen skedde i regel

främst på grundval av handlingar som företeddes vid införseln och upp-

gifter från importören. Förfarandet gick under benämningen avancerad

tulltaxering. Ett frivilligt deklarationsförfarande tillämpades försöksvis i

viss omfattning. Försöksvis infördes också en ordning som tillät godsvärd i privat regi i avvaktan på varornas förtullning.

En väsentlig nyhet i den nya tullproceduren var hemtagningsförfarandet, som innebär att företag, som bedriver en mer regelbunden importverksam-

het. får efter tillstånd av tullmyndighet ta hand om och förfoga över varorna redan innan dessa har förtullats.

Tullverkets befattning med godsvården har i princip upphört. I avvaktan på tullbehandling tas varorna om hand av privata företag, som fått tullver-

kets tillstånd att bedriva godsvård.

Tulltaxeringen sker som regel med ledning av en tulldeklaration, som lämnas av den som anger varan till förtullning. Tulldeklarationen skall i

princip innehålla sådana uppgifter om varorna, att dessa omedelbart kan tulltaxeras med ledning av uppgifterna i deklarationen.

Hemtagning De grundläggande bestämmelserna om hemtagning finns i 3—5 §§ TL. Där föreskrivs att den som bedriver importverksamhet med tullmyndighetens medgivande kan få ta hand om och förfoga över vara, trots att den inte har förtullats, och vidare anges hemtagarens skyldighet i fråga om varans förtullning. Närmare föreskrifter om hemtagning finns i 2—7 §§ TSt och

148—158 §§ Generaltullstyrelsens tullordning (TFS 1973: 159, TO). Bestämmelserna innebär I huvudsak följande. Tillstånd till hemtagning meddelas av tulldirektion eller i vissa fall av

GTS. För att få hemtagningstillstånd bör importören vara etablerad här i landet och registrerad i aktiebolags-, förenings- eller handelsregister. Åter-

kommande import förutsätts. Importören skall ha sådana personella och

andra resurser, att han kan fullgöra sina skyldigheter mot tullverket. Verksamheten skall bedrivas i sådana former, att tullverket kan utöva tillsyn och kontroll genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning. Hem-

tagningstillstånd ges i allmänhet endast till företagare, som är bokförings-

skyldiga enligt lag. Hemtagningstillstånd kan lämnas för viss tid eller tills

vidare. Det kan begränsas till vissa bestämda varuslag och förbindas med de villkor som tullmyndigheten finner nödvändiga. I tillständet anges den tullanstalt, till vilken importören skall lämna anmälan om förtullning eller annan tullklarering av hemtagen vara (kontrolliullanstaält). Hemtagnings-

tillstånd kan när som helst återkallas. När en hemtagare vill ta hand om en vara, skall han lämna en hemtag-

ningsanmälan till tullanstalten på den ort där varan finns. Hemtagningsanmälan får lämnas genom ombud, exempelvis en speditör. Anmälan skall

innehålla uppgift om kollis antal, slag, märke och nummer och varans slag och kvalitet samt de övriga uppgifter om varan som behövs för tullkontrollen. Vidare skall finnas en försäkran att varan intc är av sådant slag att dess hemtagning hindras av importrestriktioner. Tullmyndigheten kontrollerar,

att hinder för hemtagning inte föreligger. Enligt lagen (1973: 980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. gäller sär-

skilda regler i fråga om hemtagning av varor, för vilka föreskrivits införselförbud eller särskilda införselvillkor.

Där inga särskilda restriktioner gäller, får hemtagaren fritt förfoga över

varorna, t. ex. sälja eller förbruka dem. Ofta levereras varorna direkt till

importörens kunder. Om en hemtagare efter varans mottagande upptäc-

ker, att varan inte stämmer med vad som uppgetts i hemtagningsanmälan. skall han utan dröjsmål skriftligen anmäla förhållandet till kontrolltullan-

stalten.

Anmälan till förtullning

Vara som förs in till tullområdet skall förtullas. Vid förtullningen tar tullmyndigheten ut tull, skatt och annan införselavgift. I samband med förtullningen kontrolleras att varan får införas. Utan att förtullas får varan

enligt 2 § tredje stycket TL 1) sändas genom tullområdet eller transiteras,

2) förvaras på tullupplag eller tullager, i frihamn eller exportbutik, 3) inne-

has med temporär tullfrihet eller 4) återutföras.

Hemtagna varor anmäls till förtullning periodvis. Varor som har tagits hem under en kalendervecka skall sålunda normalt anmälas senast torsdagen i andra kalenderveckan därefter (155 § TO). Hemtagaren har alltså

(0—17 dagar på sig att göra i ordning förtullningshandlingarna. Om det föreligger särskilda skäl kan GTS i hemtagningstillståndet föreskriva annan

längre tid för förtullningsanmälan.

Anmälan till förtullning av hemtagen vara sker genom att importanmälan och tulldeklaration lämnas till kontrolltullanstalten (82 § TO). Faktura eller motsvarande skall fogas vid deklarationen och på anmodan skall hemta-

garen förete frakt- och försäkringshandlingar o.d. och lämna andra upp-

gifter om varan som är av betydelse för tulltaxeringen (90 & TO). Hemtagaren kan i stället för att ange varan till förtullning anmäla den till någon annan form av tullklarering, t.ex uppläggning på tullkreditlager eller tull-

upplag. Anmälan skall innehålla de uppgifter om varans beskaffenhet,

76 värde och kvantitet som kontrolltullanstalten föreskriver med hänsyn till

tullkontrollen och åtföljas av handlingar som bestyrker dessa uppgifter Prop. 1985/86: 41

0157 § TO). |

Den som inte är hemtagare skall anmäla varan till förtullning vid införseln eller, om varan transiteras till ort mom riket, när den ankommer dit (förtullningen kan dock skjutas på framtiden genom att varan istället anmäls till uppläggning på tullupplag eller tullager eller någon annan form av tullklarering). Därvid skall importanmälan och tulldeklaration lämnas ome-

delbart. I fråga om skyldighet att inge faktura eller motsvarande handling

och att på anmodan visa upp frakt- och försäkringshandlingar samt förete

andra handlingar och lämna tillgängliga uppgifter om förhållande som kan

ha betydelse för tulltaxeringen gäller detsamma som vid förtullning av

hemtagen vara (90 § TO). Från skyldigheten att lämna deklaration finns dock omfattande undantag. Deklarationsplikt föreligger sålunda inte i fråga

om varor som införs av resande och vid annan privatimport och inte heller

om varan är fri från tull enligt vissa angivna stadganden i tullförordningen

(1973:979) och tullkungörelsen (1973: 1014). Om tullmyndigheten inte anser sig kunna godta muntliga uppgifter skall de uppgifter som behövs för

förtullningen lämnas i importanmälan. Resande kan normalt anmälda de

varor han för med sig muntligt.

En tullskyldig som inte behöver lämna tulldeklaration skall avge särskild värdeförsäkran, om värdet av varorna överstiger 5000 kr. (93 § TO). Tullmyndigheten kan även i annat fall kräva sådan försäkran, om den finner anledning till det. Om varan förs in för annans räkning, kan den

tullskyldige anmodas att införskaffa särskild värdeförsäkran från denne.

Så skall som regel ske, när värdet överstiger 5 000 kr.

Särskilda regler finns i fråga om förtullning av post- och järnvägsförsändelser. Bl. a. gäller att tulldeklaration som regel inte behöver lämnas vid förtullning av postförsändelse (206 § TO).

När varor vid införseln har underkastats annan tullklarering än förtullning, kan skyldigheten att ange varan till förtullning eller att betala tull

m.m. uppkomma senare. Om exempelvis en vara, som innehas med tem-

porär tullfrihet används i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten, skall den förtullas, om regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

GTS inte bestämmer annat (4 & TL och 16 § TF). Vidare kan nämnas att den som vid inflyttning till riket enligt 21 § TK tulfritt fått införa ett

begagnat motorfordon och överlåter detta inom ett år skall betala tull m. m. för fordonet, om inte GTS på grund av särskilda skäl medger undantag

härifrån. Tulldeklaration skall i princip vara fullständig och utgöra ett färdigt

underlag för beslutet om tulltaxering. I deklarationen skall sålunda finnas

uppgifter om varans art och klassificering. kvantitet och värde för beräkning av tull eller annan införselavgift. avgiftssats samt beloppet av tull och

andra avgifter som skall utgå för varan (8 § TL). Det har dock förutsetts,

att det ibland kan vara svårt att lämna en så fullständig deklaration. Tullmyndigheten kan därför medge undantag från skyldigheten att lämna uppgift om varas nummer eller annat. om avsevärd svårighet föreligger att

lämna uppgiften (10 & TSt). Tullanstalten kan vidare medge att den tull-

skyldige får lämna preliminär tulldeklaration, om den tullskyldige saknar 77

Prop. 1985/86: 41 det underlag som behövs för en slutlig deklaration och det skulle förorsaka synnerlig olägenhet att uppskjuta förtullningen (86 § TO). Preliminär deklaration får vidare lämnas, om varor som enligt tulltaxan skall taxeras

gemensamt anges till förtullning vid skilda tillfällen (9 § TL). Preliminär

deklaration skall så snart som möjligt följas av slutlig deklaration. Tullanstalten kan bestämma att slutlig deklaration skall lämnas inom viss tid. För att framtvinga slutlig deklaration kan vite föreläggas (87 & TO). Utöver de

uppgifter som erfordras för tulltaxeringen skall i importanmätan eller tull-

deklaration lämnas uppgift om införseltillstånd och andra omständigheter som behövs för att avgöra om varan får införas (84 §& TO).

Tulldeklaration får även lämnas genom ombud. som är godkänt av GTS (7 § andra stycket TL). Även anställd som kan anses inta förtroendeställning bos den tullskyldige eller hos ombud kan efter tullmyndighets medgivande få lämna tulldeklaration (7 § tredje stycket TL). Om en tulldeklaration som har lämnats genom ombud innehåller oriktig uppgift, som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras statsverket eller att vara införs i strid mot förbud, åligger det den tullskyldige att rätta den

oriktiga uppgiften inom tre veckor från den dag deklarationen lämnades

(7 § andra stycket TL). Rättelsen skall göras skriftligen (88 & TO). En

garanti för att den tullskyldige skall få del av innehållet i ombudets deklaration återfinns i 8 § TSt. där det föreskrivs att ombudet utan dröjsmål skall överlämna en bestyrkt avskrift eller kopia av deklarationen till den tull-

skyldige. Ombud som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter detta kan enligt 73 § 3 TSt straffas med böter. En tullskyldigs underlåtenhet att rätta oriktig uppgift i tulldeklaration som lämnats genom ombud

bestraffas i första hand enligt VSL och i andra hand enligt 41 & TL. En generell skyldighet att rätta oriktig uppgift som lämnas i samband

med förtullning föreskrivs i 11 § TL. Enligt lagrummet skall en tullskyldig (eller annan för vars räkning en vara införts) som upptäcker att uppgift som lämnats i tulldeklaration eller på annat sätt i samband med förtullningen inte överensstämmer med varan, anmäla detta hos tullmyndighet inom två

veckor från upptäckten, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att

tull eller annan införselavgift undandras eller det föranlett att varan införts i strid mot förbud. Rättelse behöver dock inte ske, om tiden för besvär

över tulltaxeringsbeslutet gått ut när förhållandet upptäcks. Underlåtenhet att fullgöra rättelseskyldigheten enligt 11 § bestraffas som tullförseelse enligt 41 § första stycket 2 TL.. om VSL inte kan tillämpas.

Tulltaxering Med ledning av de uppgifter som har lämnats i tulldeklarationen eller på annat sätt, fastställer tullmyndigheten tull och annan införselavgift för varan (tulltaxering). Undersökning av varan sker endast stickprovmässigt,

om inte någon särskild omständighet som t.ex. misstanke om oriktig

uppgift föreligger. Tulltaxeringsbeslutet är preliminärt i de fall preliminär tulldeklaration har lämnats eller särskild utredning behövs för slutlig tull- 78 taxering (96 § TO). Även en hemtagare som inte har avlämnat deklaration i

rätt tid kan åsättas en preliminär debitering på grundval av uppgifterna i Prop. 1985/86: 41

hemtagningsanmälan.

Om ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt skall omtulltaxering ske, om felet

inte är att anse som ringa (13 & TE). Omtulltaxering kan verkställas såväl

efter framställning från enskild part som på tullmyndighetens eget initiativ. Fråga om omtulltaxering får inte väckas, om besvär har anförts över

tulltaxeringsbeslutet eller om besvärstiden har gått ut. Även om en fram-

ställning från en tullskyldig har betecknats som besvär, men tullmyndighe-

ten finner att taxeringen borde ha fastställts i enlighet med vrkande som har framställts av den tullskyldige, får omtulltaxering ske under förutsätt-

ning att den tullskyldige inte har någon invändning häremot. Fråga om omtulltaxering avgörs av den tullanstalt som har meddelat tulltaxeringsbeslutet.

Eftertulltaxering skall ske under förutsättning att den tullskyldige i deklaration eller på annat sätt har lämnat oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen eller underlåter att lämna uppgift som det älegat honom att lämna och detta föranlett att tull och annan införselavgift inte fastställts

eller fastställts till för lågt belopp (14 § 'TL). Eftertulltaxering får dock inte ske, om det belopp som den tullskyldige skulle ha att erlägga är ringa eter

om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt

att eftertulltaxering sker. Eftertulltaxering får normalt inte ske senare än

fem år från den dag varan angavs till förtullning (15 § TL). Särskilda bestämmelser gäller om den tuliskyldige har avlidit eller om åtal har väckts

mot honom för brott enligt VSL. På tull eller annan införselavgift som skall betalas på grund av omtull-

taxering eller eftertulltaxering utgår ränta (20 § första stycket TL).

Om tuil eller annan införselavgift inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering, omtulltaxering eller eftertulltaxering fastställs avgiften efter

skälig grund (16 & TL). Så kan ske bl.a. då slutlig deklaration inte inges inom föreskriven tid i fall då preliminär deklaration har lämnats (87 § TO).

Uppbörd

Tull och annan införselavgift skall betalas till tullverket inom 15 dagar från

tulltaxeringsbeslutet (17 & TL). Importör som har fått tillstånd av GTS att betala avgifterna enligt särskild tullräkning, s.k. kreditimportör. får dock erlägga betalning senare, eller inom 15 dagar från den dag räkningen utställts (247 & TO). Varan får lämnas ut till honom, innan avgifterna har erlagts. Hemtagare skall vara registrerad som kreditimportör (148 § andra stycket TO). Ombud som får lämna tulldeklaration kan åtaga sig betal-

ningsskyldighet för tullräkning (18 §& tredje stycket TIL). Betalar inte ombu-

det inom föreskriven tid, skall den tullskyldige betala räkningen inom 15 dagar från den dag han fått meddelande därom (255 § TO).

När tull och införselavgifter inte har erlagts inom föreskriven tid utgår restavgift (21 § första stycket TIL). Förfallet belopp jämte restavgift indrivs av kronofogdemyndigheten på begäran av tullmyndighet (21 § andra och

tredje styckena TLL). Har säkerhet ställts för avgifterna eller utgör varan 79

säkerhet — det gör den så länge den står under tullverkets överinseende (19 § TL) — kan avgifterna jämte eventuell ränta tas ut av säkerheten. Skall beloppet tas ut av varan, försäljs den i regel genom tullmyndighetens försorg på offentlig auktion, s.k. tullauktion (13—15 §§ TS1).

Straffrättsliga sanktioner

De centrala straffbestämmelserna för överträdelser av föreskrifter om ineller utförsel av varor finns i VSL. Straffbestämmelser finns dessutom i TL och TSt samt i vissa av de speciella författningar, som reglerar import och

export av varor. I brottsbalken finns dessutom en förverkanderegel som

kan vara tillämplig vid överträdelser av tullförfattningarna.

Varusmugglingslagen

VSL:s straffbestämmelser omfattar såväl in- och utförsel i strid mot förbud

som undandragande av tull, annan skatt eller avgift i samband med in- och utförsel av varor. Lämnas oriktiga uppgifter till ledning för tulltaxering

med resultat att t.ex. mervärdeskatt påförs med för lågt belopp skall

förfarandet bedömas enligt VSL. Motsvarande förfarande vid den inrikes varubeskattningen faller däremot under skattebrottslagen (1971:69, SkBL). Gränsdragningen mellan VSL och SkBL har lösts genom att det i

F$ sista stycket SKBL har föreskrivits att lagen inte skall tillämpas, om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs 1 den ordning som gäller för

tull.

De centrala brottet varusmuggling i 1 § VSL omfattar två alternativa förfaranden. Där föreskrivs i första stycket straff för den som för in varor

till riket eller för ut varor däritrån utan att ge det till känna för vederbörlig

myndighet och i andra stycket straff för den som lämnar oriktig uppgift i

tulldeklaration eller på annat sätt vilseleder i samband med tullbehandling

av gods. Brottsförutsättningarna i övrigt är att tull eller annan allmän avgift undandras statsverket eller att in- eller utförseln sker i strid mot förbud.

Vad som menas med in- eller utförsel har inte närmare definierats i VSL eller tullagstiftningen. Huvudregeln är att införsel anses ha skett när godset

förts in till eller ut från tullområdet (land- och sjöterritoriet). Regeln måste

dock modifieras med hänsyn till att tullmyndigheten, hos vilken varan skall anmälas, inte alltid finns precis vid tullområdets gräns.

Det tillkännagivande av in- eller utförsel av vara som avses i 1 § VSL

kan vara helt formlöst men måste vara riktigt och fullständigt (prop.

1960: 115 s. 60). Tillkännagivandet kan ske genom att föreskriven anmälan lämnas till en tullmyndighet, men även exempelvis genom att uppgift om godset lämnas på adresskortet till ett postpaket (Jungefors— Walberg,

Smugglingslagstiftningen s. 72). Varusmugglingen föreligger oavsett om den avgift som är i fråga skall

betalas till en tullmyndighet eller till annan myndighet. Avgifisplikt skall

emellertid föreligga i det enskilda fallet. Det är således inte tillräckligt, att

80 godset tillhör ett avgiftspliktigt varuslag.

På samma sätt krävs för straff vid in- eller utförsel i strid mot förbud att Prop. 1985/86: 41 sådant förbud gäller i det särskilda fallet.

Under uttrycket tullbehandling i I 8 andra stycket, där vilseledande i samband med tullbehandling straffbeläggs, ingår varje åtgärd, som tullverket har att vidta med godset, innan det definitivt frigjorts från tullverkets befattning (prop. 1960: 115 s.105).

På den subjektiva sidan krävs uppsåt. Eventuellt uppsåt är tillräckligt. Straffskalan för varusmuggling av normal svårhetsgrad innefattar böter

eller fängelse i högst två år. Om varusmuggling, som är hänförlig till I $ första stycket (underlåtenhet att ge in- eller utförsel tillkänna), med hänsyn

till godsets värde och övriga omständigheter är att anse som ringa är dock straffet enligt 2 § endast böter högst ettusen kr. För grov varusmuggling är straffet enligt 3 § fängelse lägst sex månader och högst sex år eller, om smugglingen gällt narkotika, lägst två och högst tio år. Vid bedömande om

avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller om gärningen eljest

varit av farlig art.

Enligt 4 § skall vissa uppsåtliga förfaranden, som inte faller in under den

allmänna brottsbeskrivningen i I $, anses som varusmuggling.

I första punkten av 4 § straffbeläggs vissa förfaranden med gods som i föreskriven ordning redan anmälts hos tullmyndighet. Det är här fråga om oförtullat eller obeskattat gods eller restitutionsgods eller gods som är

underkastat in- eller utförselförbud. Med restitutionsgods menas gods för vilket ifrågasätts återbetalning av eller befrielse från tull eller annan allmän avgift. Det straffbara handlandet består i att någon förfogar över godset och därigenom föranleder att tull eller annan allmän avgift undandras

statsverket eller att godset i strid mot införselförbud kommer ut i den fria

rörelsen eller utförs i strid mot förbud. Under denna punkt faller exempel-

vis att någon obehörigen för bort oförtullade varor från tullager eller

tullupplag eller att obeskattade proviantvaror, som förvaras på proviante-

ringslager eller har tagits ombord på fartyg, olovligen förbrukas.

I andra punkten straffbeläggs att någon, som har fått tullfrihet eller tullnedsättning för infört gods under viss stadgad förutsättning, förfogar

över godset i strid mot vad som förutsatts. Fall av sådant förfogande är

ibland hänförliga under huvudstadgandet i I $. Om den som har fört in en vara uppsåtligen har lämnat oriktig uppgift vid tullbehandlingen om det ändamål varan är avsedd att användas för och därigenom utverkat tullfri-

het eller tullnedsättning, skall han straffas för varusmuggling enligt 1 §

andra stycket. Men förelåg inte uppsåtet, när uppgiften lämnades till tullmyndigheten eller kan sådant uppsåt inte visas, blir ett förfogande över varan i strid mot förutsättningen att bedöma enligt 4 § andra punkten. Ett annat fall, där detta stadgande är tillämpligt, är då en resande, som har fört

in en bil och därvid erhållit temporär tullfrihet enligt 44 § I TK, sedermera

överlåter bilen utan att anmäla det till tullmyndigheten. Om förvärvaren i

ett sådant fall inser att fordonet förts in med temporär tullfrihet, kan han

dömas för medhjälp till det olovliga förfogandet.

1 tredje punkten avses förfoganden över varor, som är föremål för import- eller exportreglering. I samband med att licens beviljas för sådan 81

6 Riksdagen 1985186, I saml. Nr 41

Prop. 1985/86: 41 vara kan licensmyndigheten föreskriva vissa villkor exempelvis rörande varans användning. Ett förfogande över varan i strid mot sådant villkor faller under tredje punkten.

I fjärde punkten straffbeläggs det fallet att någon vilseleder myndighet, som har att pröva ansökan om tillstånd att införa eller utföra vara, angående ändamålet med tillståndet och därigenom föranleder att varan införs eller utförs i strid mot förbud. I dessa fall föreligger en formellt riktig

licens. men den har utfärdats under felaktiga förutsättningar.

Enligt bestämmelsen är det att anse som varusmuggling, om den som har lämnat tulldeklaration genom ombud underlåter att inom föreskriven tid rätta oriktig uppgift som förekommer 1 deklarationen och därigenom föranleder undandragande av tull eller annan allmän avgift eller införsel i strid

mot förbud. Bestämmelsen är inte i och för sig avsedd att inverka på

ombudets straffrättsliga ansvar för den oriktiga uppgiften.

Varusmuggling kräver som tidigare har nämnts uppsåt. I 5 3 första

stycket har de förfaranden som vid uppsåt grundar ansvar för varusmugg-

ling straffbelagts även vid grov oaktsamhet från gärningsmannens sida. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock inte dömas till straff.

Försök till varusmuggling skall enligt 8 § första stycket föranleda ansvar enligt de allmänna reglerna i 23 kap. BrB. Detsamma gäller förberedelse till smuggling av narkotika och stämpling till sådan smuggling av narkotika som inte är ringa.

15 § andra stycket straffbeläggs vissa mot försök svarande förfaranden, när grov oaktsamhet föreligger. Fara skall ha uppkommit för att tull eller

allmän avgift undandras statsverket eller att gods införs eller utförs i strid mot förbud. De förfaranden som avses är vilseledande — genom oriktig uppgift i deklaration eller på annat sätt — i samband med tullbehandling

eller licensprövning samt underlåtenhet att rätta oriktig uppgift i tulldeklaration som lämnats genom ombud. Straffskalan i första stycket — böter eller fängelse i högst två år — gäller även i dessa fall liksom regeln att straff

inte skall ådömas om gärningen är ringa. Den som frivilligt vidtar åtgärd, som leder till att faran undanröjs, skall inte dömas till ansvar enligt andra

stycket.

Tullagen Enligt 41 § TL bestraffas vissa fall av uppsåtlig eller oaktsam underlåtenhet att iaktta lagens föreskrifter som tullförseelse med böter. De fall som

avses är underlåtenhet att lämna uppgift eller handling som enligt 7—9 §§ eller 10 § första stycket skall lämnas till ledning för förtullningen, och

underlåtenhet att enligt HH $ inom föreskriven tid anmäla upptäckt av felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som lämnats till ledning för förtullningen.

Den skyldighet att rätta oriktig uppgift i tulldeklaration m. m. som före-

skrivs i 11 § är en annan än den som enligt 7 § andra stycket gäller för tullskyldig som har lämnat tulldeklaration genom ombud. Föreskriften i

11 § torde ha betydelse främst vid direktförtullning. Den tullskyldige måste

då grunda sina uppgifter i huvudsak på de handlingar han har fått från Prop. 1985/86: 41

leverantören, eftersom uppgifterna avges innan varan har lämnats ut till honom och det av praktiska skäl inte kan begäras att han annat än i undantagsfall undersöker varan, innan han anger den till förtullning. Med hänsyn härtill och till den tidspress som råder, kan i dessa fall skiljaktigheter lätt uppkomma mellan de uppgifter som lämnas och varusändningens faktiska innehåll utan att uppsåt eller oaktsamhet kan läggas den tullskyl-

dige till last. Leverantören kan t. ex. ha skickat en större kvantitet varor än som har beställts och fakturerats. Rättelse skall ske inom två veckor från

det förhållandet upptäcktes, om det har föranlett eller kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras statsverket eller det föranlett att vara

infört i strid mot förbud. Rättelse behöver inte göras, om felet upptäcks

sedan tiden för besvär mot avgiftsbeslutet gått ut.

Ansvar för tullförscelse skall inte ådömas, om underlåtenheten är straff-

belagd i VSL. Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgi-

vande av tullmyndighet.

Tullstadgan

172-74 §§ TSt straffbeläggs vissa förseelser mot stadgans bestämmelser

elier föreskrifter som meddelats med stöd av stadgan med böter. Här avses

t.ex. förbrukning eller användning av oförtullad vara på tullupplag eller tullager, underlåtenhet av ombud som har lämnat deklaration för tullskyldig att lämna bestyrkt avskrift eller kopia av deklarationen till den tullskyldige och underlåtenhet av befälhavare på transportmedel att lämna föreskrivna anmälningshandlingar. På den subjektiva sidan krävs uppsåt eller

oaktsamhet. I ringa fall skall enligt 75 § inte dömas till ansvar. De förfaranden som avses i bestämmelserna faller ibland även under VSL. I sådana

fall tar VSEL:s bestämmelser över stadgans enligt föreskrift i 75 §. I likhet

med vad som gäller om tullförseelse får allmänt åtal för förseelse mot TSt väckas endast efter medgivande av tullmyndighet.

Brottsbalken En bestämmelse om förverkande, som förtjänar särskild uppmärksamhet i

detta avseende, är 36 kap. 3a § brottsbalken (i kraft den I juli 1982). Enligt detta stadgande skall domstol förverka sådana företagsekonomiska vinster som uppkommit hos näringsidkare till följd av brott i deras näringsverksamhet. Bestämmelsen som är subsidiär i förhållande till andra förverkanderegler tar inte enbart sikte på direkta brottsförtjänster utan även på

värdet av sådana ekonomiska fördelar som på ett mera indirekt sätt kan härledas till brottet. Hit kan räknas exempelvis besparingar i form av uteblivna kostnader av olika slag samt i vissa fall ökade vinster som har

uppkommit i anledning av att gällande bestämmelser blivit åsidosatta. Om bevisningen av värdet hos de ekonomiska fördelarna inte kan eller endast med svårighet kan föras får värdet uppskattas till ett med hänsyn till

omständigheterna skäligt belopp. Förverkande skall inte ske om det är

obilligt. Vid bedömningen om så är fallet skall bl.a. beaktas om det finns 83

Prop, 1985/86: 41

Usom

äringsidkarepn Svarar mot förde ell larna er ännars fullgörs av

Bilaga 5 Prop. 1985/86: 41

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för

varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

dels att rubriken närmast före 24 § skall utgå.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §, samt närmast före

23 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Om åtal och talan om förverkande

23a§

Åtal för brott som avses il, 2.4 eller 5 § får väckas endast när det finns särskilda skäl, om påföljden för brottet kan väntas bli böter med visst högsta belopp eller högst sextio dagsböter, och gärningen kan

föranleda påföring av tulltillägg en-

ligt 40 a § tullagen (1973:670) eller en sådan särskild avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndi-

gande att meddela föreskrifter om

in- eller utförsel av varor. Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.

7 Riksdagen 198586. I saml. Nr 41

Prop. 1985/86: 41 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1973: 670)!

dels att 40. 40 a—40 d, 44, 45 och 48—50 §§ skail ha följande lydelse,

dels avt rubriken närmast före 39 § skall lyda ”Tullskyldighet i särskilda fall”.

dels att I lagen skall införas sju nya paragrafer, 40 c—40 k §§ samt närmast före 40 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4¶Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till förtull-

ning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 §

andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan införselavgift

som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd att

risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses 12 § tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull

eller annan införselavgift får inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan Om särskilda skäl föreligger kan

generaltullstyrelsen medge nedsätt- generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullen ning av eller befrielse från tullen

eller avgiften. eller avgiften eller medge befrielse

från tullskyldighet för varor som

blir föremål för behandling enligt

2 § tredje stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt

denna paragraf får inte prövas se-

nare än fem år efter utgången av

den månad, under vilken varan in-

fördes eller det olovliga förfogan-

det ägde rum. Dock skall vad i 15 §

föreskrivits om tider för prövning

av eftertulltaxering i särskilda fall

tillämpas på motsvarande sätt.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff

och vite

40 a 8 Har den som tagit hand om vara Har den som är tullskyldig och

efter medgivande enligt 3 § andra skyldig att lämna tulldeklaration, i stycket underlåtit att inom föreskri- en tulldeklaration eller ett annat

ven tid lämna tulldeklaration, på- dokument som avgetts till ledning

| Senaste lydelse av rubriken närmast före 39 § 1974: 982.

” Senaste lydelse 1984: 940.

86 + Senaste lydelse 1974: 982.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

föres honom förseningsavgift med för fastställande av tull eller annan 100 kronor. införselavgift, lämnat en uppgift

Har i fall som avses i första som befinns vara oriktig, skall han

stycket den tullskyldige anmanats påföras en särskild avgift (tulltillatt lämna tulldeklaration inom viss lägg). Tulltillägget är tjugo procent

tid men icke efterkommit anma- av den tull och annan införselavgift ningen, bestämmes förseningsav- som inte skulle ha påföris om den

giften till 200 kronor. oriktiga uppgiften godtagits. Det- I fråga om förseningsavgift gäl- samma gäller om den tullskyldige ler bestämmelserna i 17-19 §§ skriftligen har lämnat en sådan samt 21 § andra stycket och 22 § i uppgift i omtulltaxerings- eller be-

tillämpliga delar. Svärsärende avseende fastställande

av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklara-

tion skett med stöd av 16 § skall

den tullskyldige påföras tulltillägg.

Tulltillägget är tjugo procent av

den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs

dock = tulltillägg — enligt — första

stycket.

Om den som är tullskyldig enligt

40 § rätteligen skulle ha lämnat

tulldeklaration till ledning för fast-

ställande av tull eller annan inför-

selavgift skall han påföras tulltilllägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift

som påförs eller, vid förfogande en-

ligt 40 § andra stycket andra me-

ningen, tjugo procent av den tull-

förmån som den tullskyldige går

miste om.

40b §”

Fråga om förseningsavgift prö- Vid tillämpning av 40 a § ansvavas av tullmyndigheten. Innan be- rar den som är tullskyldig för hand-

slut fattas om påföring av förse- lingar och underlåtenhet av hans ningsavgift. skall den tullskyldige ombud. Tulldeklaration eller annat beredas tillfälle att yttra sig, om ej dokument som lämnats för en tullhinder möter däremot. skyldig som är juridisk person skall

Förseningsavgift får helt ef- anses ha lämnats av den tullskylterges, om underlåtenheten kan dige, om det inte var uppenbart att

anses ursäktlig eller ringa. Sådan uppgiftslämnaren saknade behörigavgift får även nedsättas. het att företräda den tullskyldige.

+ Senaste lydelse 1974: 982. 87

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

40.0 85

Om en vara eller dess värde blir Tulltillägg påförs inte i samband föremål för förverkande enligt la- med rättelse av en felräkning eller gen (1960:418) om struff för varu- felskrivning, som uppenbart framsmuggling. utgår inte tull eller an- går av tulldeklaration eller annat nan införselavgift för varan till den dokument som lämnats till ledning del varan eller dess värde förver- för tulltaxeringen. kas. Ett tidigare meddelat beslut Tulltillägg påförs inte heller i den om tull eller annan införselavgift mån avvikelsen avser bedömning skall upphävas eller ändras, sedan av ett yrkande, såsom fråga om vrdum eller beslut som innefattar för- kad förmånsbehandling, anspråk verkande vunnit laga kraft. på tullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av en uppskuttning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i suk. Har en tullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs inte tulltilllägg. ge 40 d Frågor om tullskyldighet enligt Har den som tagit hand om en 40 § får inte prövas senare än fem vara efter medgivande enligt 3 § år efter utgången av den månad, andra stycket inte kommit in med under vilken varan infördes eller tulldeklaration vid den tidpunkt då det olovliga förfogandet ägde rum. deklarationen senast skulle ha läm- Dock skall vad i 15 § föreskrivits nats, påförs han en särskild avgift om tider för prövning av eftertull- (förseningsavgift). taxering i särskilda fall tillämpas Förseningsavgiften är 100 kropå motsvarande sätt. nor. Avgiften är dock 200 kronor om den tullskyldige anmoduts att lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten inom den tid som föreskrivits.

40 e 8 Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan sär-

" Scnaste lydelse 1984: 940. 88 & Senaste lydelse 1984: 940.

Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse Prop. 1985/86: 41

skild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

4120f 5

Om en vara eller dess värde blir

föremål för förverkande enligt la-

gen (1960:418) om straff för varu-

smuggling, tas inte tull, annan in-

förselavgift för varan eller tulltilllägg ut till den del varan eller dess värde förverkas. Ett tidigare med-

delat beslut om tull, annan införsel-

avgift eller tulltillägg skall upphä-

vas eller ändras, sedan dom eller

beslut som innefattar förverkande

vunnit laga kraft.

40 g §

Frågor om tulltilägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller annan införselavgift. Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i

sak eller inte har prövats i målet.

Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen

eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga krafti.

Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas, om beslutet om den tull eller annan införselavgift som den särskilda avgiften avser inte har vunnit laga

kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den

tullskyldige. Om yrkandet fram-

ställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om tulltilllägg eller förseningsavgift skall tas upp och vidare handläggas av tull-

myndigheten. 89

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande Itydelse Föreslagen lydelse

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift

skall den tullskyldige om möjligt beredas tillfälle att yttra sig.

40 h §

Bestämmelserna om — eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har

förekommit i ärendet eller målet

om tulltillägg eller förseningsav-

gift.

Om tull elter annan införselavgift sätts ned, skall också vidtas den

ändring i beslutet om tulltillägg

som nedsättningen kan föranleda.

401 §

Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer

vid beräkningen bortfaller.

Tulltillägg tillfaller staten.

40; $ Om betalningsskyldighet för tull

eller annan införselavgift inte

längre kan åläggas får tullmyndigheten inte påföra tulltillögg på

beloppet.

40 k§

I fråga om tulltillägg och förse-

ningsavgift tillämpas 17-19 §§ samt 21 § och 22 § första och fjärde Styckena.

44 87

Talan mot beslut, som annan tull- Beslut, som någon annan tull-

myndighet än generaltullstyrelsen myndighet än generaltullstyrelsen meddelat enligt denna lag eller med har meddelat enligt denna lag eller

stöd av lagen utfärdade bestämmel- enligt andra bestämmelser som ut-

ser, föres hos generaltullstyrelsen färdats med stöd av lagen, får

genom besvär. överklagas hos generaltullstyrelsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av Avser besvären fastställelse av

tull, annan införselavgift, ränta. tull, annan införselavgift, ränta,

restavgift eller förseningsavgift. restavgift, tulltillägg eller förseskall besvärshandlingen ha kommit ningsavgtt, skall besvärshandlingin inom sex månader från den dag en ha kommit in inom sex månader

då beslutet meddelades. Sker om- från den dag då beslutet medde-

90 7 Senaste lydelse 1984: 940.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

tulltaxering gäller dock att besvärs- lades eller. i fall då omtulltaxering handlingen skall ha kommit in inom skett. inom två månader från den sex månader från den dag då tull- dag då = omtulltaxeringsbeslutet taxeringsbeslutet meddelades eller, meddelades, om besvärstiden därom besvärstiden blir längre därige- igenom blir längre. nom, inom två månader från den dag då <omtulltaxeringsbeslutet meddelades.

45 &&ö

Talan mot generaltullstyrelsens Generaltullstyrelsens beslut enbeslut enligt denna lag eller med ligt denna lag eller enligt andra bestöd av lagen utfärdade bestämmel- stämmelser som utfärdats med stöd ser föres hos kammarrätt genom av lagen får överklagas hos kambesvär, när talan avser fråga om marrätt genom besvär, när det är

fråga om

1. fastställelse av tull eller annan 1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej införselavgift och prövningen cj gäller sådant beslut om befrielse gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbe- från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats talning av avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndi- med stöd av regeringens bemyndigande, gande,

2. temporär tullfrihet, 2. temporär tullfrihet,

3. restitution av tull eller annan 3. restitution av tull eller annan införselavgift, införselavgift,

4. varucertifikat enligt protokoll 4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bi- ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen an- laga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska gående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen, frihandelssammanslutningen,

5. inskränkning ti rätten att förfo- 5. inskränkning i rätten att förfoga Över vara, ga Över vara,

6. förhandsbesked, 6. förhandsbesked, 8. ränta, restavgift eller förse- 7. ränta eller restavgift,

ningsavgift, 8. tulltillägg eller förseningsav-

9. kostnad som avses i 30 § and- gift, ra stycket etler 37 §, 9. kostnad som avses i 30 § and-

10. föreläggande samt ra stycket eller 37 8,

HH. utdömande av vite. 10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras. I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eler med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom besvär.

& Senaste lydelse 1984: 940. 91

Prop. 1985/86: 41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §

Tuillskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1. tull eler annan införselavgft felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,

2. han, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas,

3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att tull eller annan införselavgift skulle ha fastställts till belopp som väsentligt avviker från det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra besvär till den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna para-

graf tillämpas även för beslut i frå-

gå om tuiltillägg och förseningsav-

gift.

49 §

Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är tulltaxeringen. omtulltaxe- Är fråga om fastställelse av tull ringen — eller eftertulltaxeringen eller annan införselavgift eller om föremål för prövning av kammar- påföring av tulltillägg eller förserätt eller har den avgjorts av gene- ningsavgift föremål för prövning av raltulistyrelsen genom beslut som kammarrätten eller har frågan avvunnit laga kraft, ankommer det på gjorts av generaltullstyrelsen gekammarrätt att pröva målet. Har nom beslut som har vunnit laga tulltaxeringen, omtulltaxeringen el- kraft, ankommer det på kammarler eftertulltaxeringen prövats av rätten att pröva målet. Har frågan kammarrätt eller regeringsrätten prövats av kammarrätten eller av skall målet prövas av regeringsrät- regeringsrätten skall målet prövas ten. av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätt Regeringsrätten och kammarrätkan, om besvär som anförts i sär- ten får, om besvär som anförts i skild ordning finns böra upptagas särskild ordning skall tas upp tll till prövning. förordna att målet prövning, förordna att målet skall skall upptagas och vidare handläg- vidare handläggas av generaltullgas av generaltullstyrelsen. styrelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

50 8?

Till - omedelbar = efterrättelse Till omedelbar = efterrättelse länder beslut enligt 12—16 §§ och länder beslut enligt t2—16 §§ och beslut om förseningsavgift enligt beslut om ftulltillägg och förse- 40 a § samt i övrigt tullmyndighets ningsavgift samt i övrigt tullmynbeslut, som meddelas enligt denna dighets beslut, som meddelas enligt lag eller med stöd av lagen medde- denna lag eller med stöd av lagen lade bestämmelser och som ej inne- meddelade bestämmelser och som bär att målet eller ärendet avgöres. inte innebär att målet eller ärendet

avgörs.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.

2. De nya bestämmelserna i 40 a — 40 k §§ gäller inte i fråga om handling eller underlåtenhet före ikraftträdandet.

? Senaste lydelse 1984: 940. 93

Prop. 1985/86: 41 Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1983-10-14

Närvarande: justitierådet Knutsson, f.d. justitierådet Sterzel. regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985 har rege-

ringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttran-

de över förstag till

1. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

2. lag om ändring i tullagen (1973: 670).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Nordin.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om straff för varusmuggling

Den föreslagna åtalsbegränsningsregeln i 23 a § har inte, såsom i skatte-

brottslagen, kunnat anknytas till vissa brottsbeskrivningar i lagen. Som kriterium för att avgränsa bestämmelsens tillämpningsområde har i stället

valts den påföljd som "kan väntas”. Enligt formuleringen förutsätts alltså

åklagaren göran en prognos rörande utfallet av en ansvarstalan. Detta kan

knappast vara meningen. I vissa lägen skulle prognosen sålunda få bygga på uppenbart orealistiska förutsättningar, såsom då det är fråga om flera

brott vilka vid en lagföring skulle behandlas gemensamt. Vad som avses

torde snarare vara att brottet skall vara av sådan svårhetsgrad att det enligt

åklagarens bedömande förskyller ett strängare straff än sextio dagsböter. Även om regeln formuleras om för att ge klarare uttryck åt denna tanke ger den emellertid anledning till vissa betänkligheter. Lagrådet vill därför

ifrågasätta om det inte vore lämpligt att behandla brottets svårhetsgrad

som en faktor att ta i beaktande när det gäller att avgöra om det finns

särskilda skäl att väcka åtal. Ett argument för en sådan ordning är att det synes naturligt att ställa mindre krav på styrkan hos de särskilda skäl som talar för åtal i fall då brottets straffvärde ligger nära den angivna gränsen än

då det är fråga om ett brott som i och för sig är bagatellartat. Väljs den här antydda uppläggningen av åtalsregeln bör den omständigheten att brottet framstår som så allvarligt att det typiskt sett förskyller strängare straff än sextio dagsböter betraktas som ett sådant särskilt skäl vilket motiverar

åtal. Det torde i vissa fall kunna komma i fråga att påföra tulltillägg för en

gärning som vid ett straffrättsligt bedömande skulle vara att beteckna som försök till varusmuggling. Åtalsbegränsningsregeln bör med hänsyn härtill omfatta även försöksbrott.

De skäl som talar för att åtalsbegränsningsregeln skall tillämpas också

vid en fristående talan om förverkande gör sig knappast gällande vid

94 sådant förverkande som avses i 10 §. Den i förslagets andra stycket upp-

tagna regeln om förverkande synes därför böra begränsas till förverkande Prop. 1985/86: 41

enligt 9 §. En så utformad regel kommer självfallet också att omfatta

förverkande som sker enligt 9 5 men med stöd av 12 § begränsas till en del av egendomens värde.

Beaktas nu avförda synpunkter kan paragrafen ges följande utformning:

"Åtal för varusmuggling eller försök därtill eller för brott som avses i 5 §

får väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art eller eljest finns särskilda skäl till det, om gärningen kan föranleda påföring av tulltilllägg enligt 40 a § tullagen (1973:670) eller en sådan särskild avgift som avses i3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om

in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt

98.”

Förslaget till lag om ändring i tullagen

40 a—40 k §§

Dessa paragrafer har såväl innehållsmässigt som språkligt utformats i

nära anslutning till vad som på andra håll inom skatteområdet gäller för

motsvarande tillägg och avgifter. Fördelarna härmed är uppnebara. Genom att bestämmelserna om tulltillägg kommer att i huvudsak gälla endast för den kommersiella importen får dock regelsystemet en faktisk begränsning som gör att tillämpningsområdet för vissa av reglerna blir mindre och

den vägledning som kan hämtas från praxis på andra områden i motsvarande mån begränsad. Sålunda torde eftergift av tulltillägg på grund av den tullskyldiges ålder kunna komma till användning bara i rena undantagsfall. Från låg ålder torde i praktiken kunna bortses och såvitt avser hög ålder

krävs i praxis för eftergift på inkomst- och förmögenhetstaxceringens områ-

de att den skattskyldige inte är att beteckna som ekonomiskt aktiv, dvs. han får vid sidan av pension ej uppbära någon mer betydande inkomst av förvärvsarbete (RÅ 82 1:30). Fördelarna med en så långt möjligt enhetlig

ordning i fråga om tillägg och avgifter gör emellertid att lagrådet avstår från att föreslå sådana smärre ändringar och justeringar som annars varit befogade.

Viktigt är dock att avvikelser från vad som eljest är föreskrivet görs endast när så finnes sakligt motiverat med hänsyn till de särskilda förhål-

landena på tullområdet. För att undvika missförstånd synes sålunda den i mervärdeskattelagen (64 f § fjärde stycket), lagen om punktskatter och

prisregleringsavgifter (7 kap. 6 § tredje stycket) och taxeringslagen (116 1§ första stycket) intagna bestämmelsen att särskild avgift inte får påföras sedan den skatteskyldige avlidit böra erhålla sin motsvarighet i tullagen,

förslagsvis som ett nytt tredje stycke i 40 e &. Det kan vidare ifrågasättas om man inte kan undvara den i 40 j & intagna bestämmelsen, som överensstämmer med 46 8 lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

men saknar motsvarighet på andra håll.

Prop. 1985/86: 41

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985.

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om tulltillägg

1¶Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler tagrådets yttrande! över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

2. lag om ändring i tullagen (1973: 670).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag godtar vad lagrådet uttalat i fråga om förslaget till lag om ändring i

lagen om straff för varusmuggling och föreslår att paragrafen ges den

lydelse lagrådet har förordat. Jag delar också lagrådets mening att det i tullagen bör finnas en bestämmelse om att sanktionsavgift inte får påföras, sedan den person som skulle

ha påförts avgiften avlidit. En sådan bestämmelse kan lämpligen, såsom

lagrådet anfört, tas in som ett nytt tredje stycke i 40 e §. Den i 40; $

intagna bestämmelsen anser jag bör ingå i lagförslaget.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram.

26 ! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985.

Prop. 1985/86: 41