RÅ 1999 not 146

Not 146. Ansökan av Arkeologikonsult AB om rättsprövning av ett beslut ang. kulturminnen. -Länsstyrelsen i Stockholms län (1988-05-27) lämnade Luftfartsverket tillstånd att ta bort fast fornlämning. Som villkor för tillståndet uppställdes krav på att borttagandet skulle föregås av en arkeologisk slutundersökning. Undersökningen skulle utföras av Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar (UV). - Arkeologikonsult AB överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att bolaget skulle utses att utföra uppdraget. - Regeringen (Kulturdepartementet, 1999-04-15) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Regeringen har i ett beslut den 22 augusti 1996 funnit att den, som har kommit in med anbud inför en uppdragsarkeologisk undersökning och sedan inte har erhållit uppdraget, haft rätt att överklaga valet av uppdragstagare (dnr Ku96/1390/Ka). Regeringen har gjort samma bedömning i detta ärende och Arkeologikonsult AB:s överklagande har därför tagits upp till prövning. - A 2 kap. 13 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) framgår att länsstyrelsen inför ett beslut om vem som skall utföra en arkeologisk undersökning skall beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. I samma bestämmelse klargörs att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling inte är tillämplig när länsstyrelsen skall bestämma vem som skall utföra en undersökning. - Vilka krav som i ett enskilt fall skall ställas på den som skall genomföra en arkeologisk undersökning är beroende av fornlämningens art och beskaffenhet, liksom av undersökningens omfattning och ambitionsnivå. Inför ett beslut bör en sammanvägning göras av flera olika faktorer (jfr prop. 1996/97:99 s. 21). Det gäller exempelvis kompetens, erfarenhet, utrustning, vetenskaplig ambition samt val av undersöknings- och dokumentationsmetodik. Vidare måste hänsyn tas till bl.a. möjligheter till kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsöverföring samt möjlighet att göra materialet tillgängligt och användbart. När det gäller kostnaderna uttalades i prop. 1996/97:99 att länsstyrelsen skall beakta kostnadsaspekten, men att detta inte får ske på bekostnad av kvaliteten (s. 22). Om en undersökning har föregåtts av en arkeologisk förundersökning kan det i vissa fall vara lämpligt att samma institution anförtros uppdragen. Avgörande för vem som skall utföra en undersökning måste vara vad som vid en samlad bedömning anses mest lämpligt med hänsyn till samtliga omständigheter. - Arkeologikonsult AB har i överklagandet anfört att bolagets pris är lägre och att dess undersökningsplan bättre motsvarar det som efterfrågades i förfrågningsunderlaget genom företagets val av undersökningsmetodik. Som framkommer ovan bör dock ett beslut om vem som skall utföra en arkeologisk undersökning föregås av en sammanvägning av flera olika faktorer. - Sammantaget bedömer regeringen, som finner att ärendet är tillfredsställande utrett, att det inte finns skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Enligt vad som har framkommit i ärendet finns det saklig grund för att UV utses att utföra uppdraget. Arkeologikonsult AB:s överklagande skall därför avslås. - Arkeologikonsult AB begärde rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra regeringens beslut till fördel för bolaget. Till stöd för sin talan anförde bolaget i huvudsak följande. Länsstyrelsen hade feltolkat innebörden av bolagets undersökningsmetod, vilket inneburit att uppdraget i stället gått till en annan undersökare. Det hade varit bolagets förhoppning att regeringen skulle ha uppmärksammat detta och ändrat länsstyrelsens beslut, vilket emellertid inte skett. Länsstyrelsen hade inte gjort någon sammanvägd bedömning av de olika undersökarna utan helt och hållet utgått från undersökningsmetoden vid valet av undersökare. Regeringen hade i sin tur negligerat att uttala sig om och pröva sakfrågan, nämligen länsstyrelsens bedömning av huruvida bolagets undersökningsmetod var sämre lämpad än den andra undersökarens. Bolaget kunde inte förstå varför inte regeringen hade utfört en saklig genomgång av anbuden och beaktat dess kostnadssammanställning innan man hänvisade till i sammanhanget ovidkommande faktorer som inte ens hade legat till grund för länsstyrelsens beslut i ärendet. Regeringen hade genom sitt felaktiga beslut åsamkat bolagets verksamhet stor ekonomisk skada och i praktiken omöjliggjort bolagets deltagande i framtida anbudsförfaranden. - Regeringsrätten (1999-06-16, Werner, Lavin, Billum, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltnings beslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och 234). - Länsstyrelsen skall enligt 2 kap. 13 § tredje stycket lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. ange vem som skall utföra den särskilda undersökning för att dokumentera en fast fornlämning och ta till vara fornfynd som länsstyrelsen kan ställa som villkor för tillstånd att ta bort fornlämningen. Länsstyrelsen skall då beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. I detta ligger enligt förarbetena till lagbestämmelsen (prop. 1996/97:99 s. 22) att en prisjämförelse är aktuell endast mellan de institutioner som uppfyller de krav som i övrigt har uppställts. Länsstyrelsen har i detta ärende ifrågasatt den av bolaget valda metoden som slutundersökningsmetod och funnit en annan undersökares undersökningsmetod vara överlägsen. Någon prisjämförelse har länsstyrelsen inte gjort. - Regeringen har emellertid vid sin överprövning av länsstyrelsens beslut uttalat att avgörande för vem som skall utföra en undersökning måste vara vad som vid en samlad bedömning måste anses mest lämpligt med hänsyn till samtliga omständigheter och att regeringen sammantaget bedömt att det inte funnits skäl att ändra länsstyrelsens beslut eftersom det funnits saklig grund för att välja den undersökare som länsstyrelsen utsett. - Regeringsrätten finner att regeringen gjort den sammanvägda bedömning av de olika undersökarna som länsstyrelsen inte utfört. Regeringens beslut strider därför inte mot någon rättsregel på det sätt sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-06-01, Fredriksson)

*REGI

*INST