RÅ 1999 not 299

Not 299. Ansökan av Jan T. m.fl. om rättsprövning. - Hidinge- Spångakärrens invallningsföretag ansökte den 9 oktober 1993 om tillstånd till markavvattning inom ett område omfattande Hidingekärret och Spångakärret i Örebro kommun. Länsstyrelsen i Örebro län beslutade den 3 maj 1994 att med stöd av 18 c § naturvårdslagen (1964:822) lämna tillstånd till markavvattningen. Beslutet överklagades av Jan T. m.fl. Regeringen upphävde beslutet på grund av att länsstyrelsen inte tillämpat 19 h § naturvårdsförordningen (1976:484) som hade trätt i kraft vid tiden för beslutet och återförvisade ärendet till länsstyrelsen för ny handläggning. - Efter det att kommungränsen mellan Örebro och Lekebergs kommuner dragits genom området den 1 januari 1995 beslutade länsstyrelsen den 2 februari 1996 att med stöd av 19 h § naturvårdsförordningen och 18 c § naturvårdslagen medge undantag från markavvattningsförbudet och lämna tillstånd till markavvattningen. Beslutet överklagades av Jan T. m.fl. Regeringen upphävde beslutet på grund av att länsstyrelsen inte fullgjort sin kommunikationsskyldighet enligt 17 § förvaltningslagen och återförvisade ärendet till länsstyrelsen för ny handläggning. - Sedan Martin L. m.fl. för Hidinge- Spångakärrens invallningsföretag vidhållit sin ansökan om tillstånd till markavvattning och ärendet åter handlagts av länsstyrelsen, beslutade länsstyrelsen den 22 januari 1998 att medge undantag från markavvattningsförbudet enligt 19 h § naturvårdsförordningen för området inom Örebro kommun och med stöd av 18 c § naturvårdslagen lämna tillstånd till markavvattning inom hela området. - Jan T. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att det skulle undanröjas. -Regeringen (Miljödepartementet, 1999-05-20) avslog överklagandet med följande motivering: Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft. Den ersätter bestämmelserna i naturvårdslagen och naturvårdsförordningen. Enligt 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken är huvudregeln att mål och ärenden som inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i naturvårdslagen och naturvårdsförordningen i dess lydelse före den 1 januari 1999 skall därför tillämpas i detta ärende. - Jan T. m.fl. har gjort gällande att invallningsföretaget inte kunnat vara sökande i ärendet. I ärendet har ansökan om tillstånd till markavvattning gjorts av de fastighetsägare som ingår i invallningsföretaget. Någon anledning för regeringen att ifrågasätta om invallningsföretaget kunnat vara sökande eller inte finns därför inte. Klagandena har vidare hävdat att länsstyrelsen borde ha prövat undantag för markavvattningsförbudet även för Lekebergs kommun. Lekebergs kommun finns inte uppräknat i bilaga 3 till 19 h § naturvårdsförordningen bland de kommuner där markavvattningsförbud gäller. Någon anledning att i den delen göra en annan bedömning än den länsstyrelsen gjort finns enligt regeringens bedömning inte. Jan T. m.fl. har även gjort gällande att länsstyrelsen vid sin handläggning inte på rätt sätt fullgjort sin kommunikationsskyldighet m.m. Det finns inte något i handlingarna som talar för att länsstyrelsen inte handlagt ärendet på rätt sätt i enlighet med bestämmelserna i förvaltningslagen. Regeringen finner sammantaget att det överklagade beslutet inte kan anses behäftat med något formellt fel och att det således inte kan undanröjas på denna grund. - Jan T. m.fl. har vidare gjort gällande att några särskilda skäl för undantag från markavvattningsförbudet inte föreligger. Av handlingarna i ärendet framgår att den planerade markavvattningen kommer att utföras i ett område som sedan länge utnyttjats som åkermark och som är kraftigt påverkat av tidigare dikningar samt att det av det tidigare våtmarksområdet endast återstår mindre restpartier, vilka vid inventeringar av våtmarker inte bedömts vara särskilt skyddsvärda. Dessutom framgår att markavvattningen inte kommer ha någon påtaglig inverkan på Svartån och att de fågelarter som förekommer i området i stort sett endast är sådana som är beroende av åkermark och annan öppen mark. Mot bakgrund härav delar regeringen länsstyrelsens bedömning att markavvattningen inte kommer att försämra naturvärdena ytterligare och att särskilda skäl för undantag från markavvattningsförbudet, med den begränsning som länsstyrelsen gjort för dikessträckningen i Spångakärrets södra del, därför föreligger. Vad Jan T. m.fl. anfört utgör således inte skäl för att undanröja länsstyrelsens beslut. - Klagandena har anfört att även om undantag från markavvattningsförbudet medges så föreligger inte skäl för att medge tillstånd till markavvattningen. Av handlingarna i ärendet framgår att markavvattningen avser att begränsa översvämningarna och förbättra möjligheterna att odla på de befintliga åkermarkerna. Syftet är således att förbättra områdets lämplighet för ändamålet odling. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till att markavvattningen inte kommer att medföra någon påtaglig inverkan på Svartån eller naturmiljön i övrigt finner regeringen att länsstyrelsen haft skäl för att medge tillstånd till markavvattningen. Vad Jan T. m.fl. anfört utgör därför inte skäl för att undanröja länsstyrelsens beslut. Då det inte heller i övrigt framkommit någon omständighet som utgör skäl för att undanröja länsstyrelsens beslut, skall klagandenas talan avslås. - Jan T. m.fl. ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut och förordna att beslutet inte skulle gälla i avvaktan på Regeringsrättens avgörande. De gjorde gällande bl.a. att regeringen inte prövat alla de grunder för upphävande av regeringens beslut som de hade åberopat. - Regeringsrätten (1999-12-28, von Bahr, Holstad, Baekkevold, Eliason, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Regeringsrätten finner att sökandena inte visat att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som den aktuella lagregleringen ger. Det har inte heller framkommit att det vid regeringens handläggning förekommit något sådant fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena påstått. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna bedömning förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1999-12-02, Perttu)

*REGI

*INST