RÅ 1999 not 35

Not 35. Överklagande av konkursboet i Rosenudde Fastigheter i Nacka AB:s konkurs ang. skattskyldighet till mervärdesskatt. - Enligt beslut den 3 februari 1993 medgav inte skattemyndigheten i Saltsjö-Boo konkursboet skattskyldighet till mervärdesskatt för uthyrning av verksamhetslokal. - Konkursförvaltaren överklagade skattemyndighetens beslut och yrkade att konkursboet skulle äga rätt till att frivilligt låta registrera aktuell fastighet till mervärdesskatt och att länsrätten härmed skulle klargöra att med begreppet fastighetsägare i 2 § 3 stycket mervärdesskattelagen skulle även förstås dennes konkursbo. - Skattemyndigheten omprövade ärendet och beslutade att inte ändra sitt tidigare fattade beslut. - Som grund för sitt omprövningsbeslut anförde skattemyndigheten bl.a.: "Konkursgäldenären, Rosenudde Fastigheter i Nacka AB, har ej varit skattskyldig för uthyrning av verksamhetslokal. - Då konkursgäldenären, såsom i detta fall, ej varit skattskyldig, skall konkursboets ansökan om skattskyldighet för uthyrning av verksamhetslokal bedömas utifrån 2 § 3 stycket lagen om mervärdesskatt (ML). - Enligt 2 § 3 stycket ML kan en fastighetsägare, efter ansökan, bli frivilligt skattskyldig för uthyrning av verksamhetslokal. - Vid konkurs förlorar gäldenären rådigheten över den egendom, som ingår i konkursboet. Det förhållandet att gäldenären förlorar rådigheten över sin egendom innebär inte att konkursboet blir ägare till egendomen. Boet är genom sin företrädare, konkursförvaltaren, ett rättssubjekt som disponerar över egendomen. - Med anledning av ovanstående blir konkursboet aldrig fastighetsägare och kan därmed ej registreras som skattskyldig enligt 2 § 3 stycket ML. -Länsrätten i Stockholms län (1993-12-21, ordförande Grivenfeldt): Länsrätten som tagit under övervägande innehållet i handlingarna i målet och vad parterna däri yrkat och anfört ger följande bedömning. Länsrätten finner på av skattemyndigheten ovan redovisade skäl i sitt omprövningsbeslut att överklagandet skall avslås. - Länsrätten avslår överklagandet. - Konkursboet fullföljde sin talan. - Skattemyndigheten bestred bifall och anförde bl.a. följande. En förutsättning för frivilligt inträde är att skattemyndigheten fattat ett särskilt beslut om skattskyldighet för fastighetsägaren avseende uthyrning av rörelselokaler. Eventuellt skulle ett konkursbo kunna bli skattskyldigt om fastigheten ingått i en byggnads- och uthyrningsverksamhet för vilken skattskyldighet förelegat. Vidare kan frivilligt inträde som skattskyldig för uthyrning endast medges den som är fastighetsägare. Ett konkursbo är inte civilrättsligt eller vid inkomsttaxeringen att anse som fastighetsägare vilket innebär ytterligare en anledning till att inte medge frivilligt inträde när konkursgäldenären inte har varit skattskyldig för fastigheten. - Kammarrätten i Stockholm (1996-06-18, Lindgren, Konradsson, Classon): Av 2 § tredje stycket mervärdeskattelagen (1968:430) följer att skattemyndighet efter ansökan av fastighetsägaren kan besluta att denne skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt lagen för stadigvarande användning i verksamhet som medför skattskyldighet. - Begreppet fastighetsägare har inte närmare kommenterats i förarbetena till lagrummet och där uttalas inte om eller i vilka fall någon utan att civilrättsligt vara ägare till en fastighet skulle kunna jämställas med fastighetsägare. I avsaknad av sådana uttalanden finns det anledning till försiktighet med att tolka bestämmelsen på annat sätt än efter ordalydelsen. Möjligheten till frivillig registrering får därför normalt anses tillkomma endast den som civilrättsligt är att betrakta som ägare till en fastighet. - Det rättsfall som båda parter åberopat till stöd för sin ståndpunkt (RÅ 1993 ref. 78) avhandlar endast frågan om återföring av ett redan tidigare åtnjutet avdrag för mervärdesskatt skall ske hos en konkursgäldenär som varit frivilligt skattskyldig för uthyrning av en fastighet eller hos dennes konkursbo vid försäljning av fastigheten vid tillämpningen av bestämmelserna i 15 § femte-sjunde styckena mervärdeskattelagen. Rättsfallet - som ledde till en lagändring beträffande fördelningen av återföringsskyldigheten mellan konkursgäldenären och konkursboet ger enligt kammarrättens mening inte stöd för antagandet att konkursboet i förevarande fall bör medges frivillig registrering till mervärdesskatt. - Konkursgäldenären har i förevarande mål inte varit registrerad för mervärdesskatt och i målet har inte visats eller i övrigt framkommit att den verksamhet som konkursboet bedriver skulle vara en direkt fortsättning på en verksamhet som konkursgäldenären avsett att påbörja med en förmodad mervärdesskatteregistrering som följd (jfr Riksskatteverkets handledning för mervärdeskatt 1993 s. 367). Även av denna anledning saknas därför skäl att bevilja konkursboet registrering till mervärdesskatt. Sammanfattningsvis finner kammarrätten av vad som anförts och i övrigt förekommit i målet att det saknas grund för att medge konkursboet frivillig registrering till mervärdesskatt. De syften som ligger bakom konkurslagens bestämmelser om förvaltningen av ett konkursbo föranleder inte annan bedömning. Till följd av vad som ovan anförts skall överklagandet därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Konkursboet yrkade att Regeringsrätten med undanröjande av kammarrättens dom skulle bevilja konkursboet registrering som skattskyldig enligt ansökan. - Riksskatteverket medgav bifall till konkursboets talan. - Regeringsrätten (1999-02-26, Werner, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Konkursboet ansökte i januari 1993 om s.k. frivillig skattskyldighet för en fastighet i Nacka som konkursgäldenären inte tidigare varit skattskyldig för. Av ansökan framgick att konkursboet innehade en näringsfastighet. I den hade uthyrning skett till tre aktiebolag. Hyresgästerna hade tillträtt lokalerna innan ansökan skedde. - Frågan i målet är om konkursboet kan medges skattskyldighet för ifrågavarande fastighet. - Regeringsrätten har i ett tidigare avgörande funnit att hinder inte förelegat för att medge ett konkursbo frivillig skattskyldighet (RÅ 1998 ref. 31). Skäl saknas att göra en annan bedömning i förevarande mål. Konkursboets talan skall således bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar, med ändring av underinstansernas avgörande, att konkursboet skall vara skattskyldigt till mervärdesskatt för uthyrning av verksamhetslokal enligt ansökan. (fd II 1999-02-11, Sundin)

*REGI

*INST