RÅ 1999:20

Religious Technology Center, RTC, ansökte hos Patent- och registreringsverket om registrering av märkena L 10, L 11 och L 12 såsom varumärken för religiösa och prästerliga tjänster, inklusive rådgivning i religiösa frågor, klass 42.

Patent- och registreringsverket (1993-09-28, Jonsson, Zethelius) avslog, genom tre likalydande beslut, ansökningarna om registrering av varumärke enligt 13 § första stycket varumärkeslagen (1960:644), VmL, och yttrade: Märkena L 10, L 11 och L 12 avser religiösa och prästerliga tjänster, inkl. rådgivning i religiösa frågor, klass 42. - Märken som endast består av bokstaven L och talen 10, 11 och 12 kan inte i sig anses äga sådan särskiljningsförmåga som erfordras för registrering av varumärke. Varumärkesenheten har inte funnit den så kallade telle-quelleregeln tillämplig i förevarande fall.

RTC överklagade besluten och vidhöll ansökningarna i Patentbesvärsrätten, innebärande att märkena var registrerbara i första hand genom att de i sig hade eller efter användning förvärvat erforderlig särskiljningsförmåga och i andra hand enligt bestämmelserna om telle-quelle.

Patentbesvärsrätten (1995-03-20, Lindqvist, Bragnum, referent, Bäckvall), som höll muntlig förhandling i målen och enligt tre likalydande domar avslog besvären, yttrade: Lika med Patentverket finner Patentbesvärsrätten att de sökta märkena inte kan anses i sig äga sådan särskiljningsförmåga som erfordras för registrering av ett varumärke. Vidare visar utredningen i målet inte annat än att märkena, i anseende till de ansökta tjänsternas generella inriktning, använts i sådan begränsad omfattning - i huvudsak av Scientologikyrkans medlemmar - att bristen på särskiljningsförmåga inte avhjälpts. Slutligen finner Patentbesvärsrätten att då sökandens märken saknar egenartad karaktär kan registrering av dessa, med hänvisning till bestämmelsen i 2 § andra stycket 2. förordningen om utländska varumärken, inte grundas på att märkena registrerats i sökandens hemland. - På grund av vad ovan anförts kan besvären inte vinna bifall.

RTC överklagade och yrkade att Patentbesvärsrättens domar skulle undanröjas och att L 10, L 11 och L 12 skulle registreras som varumärken. RTC anförde i första hand att märkena i sig hade eller i vart fall genom användning förvärvat för registrering erforderlig särskiljningsförmåga och i andra hand att märkena registrerats i USA och att de därför enligt den s.k. telle-quelle-regeln kunde registreras här i Sverige så som de var registrerade i den främmande staten. Vidare åberopades ett utlåtande av den 10 oktober 1998 av professorn W.R.C.. Slutligen yrkades muntlig förhandling.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1999-02-26, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målen är i första hand om L 10, L 11 och L 12 i sig kan anses ha för registrering erforderlig särskiljningsförmåga som varumärken för religiösa och prästerliga tjänster, inklusive rådgivning i religiösa frågor, i klass 42.

Enligt 13 § första stycket VmL får ett varumärke registreras endast om det har särskiljningsförmåga. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk.

Före den 1 januari 1993 kunde varumärken som enbart bestod av bokstäver eller siffror och som inte kunde anses som figurmärken registreras endast om märket genom inarbetning visats äga särskiljningsförmåga. Paragrafens nuvarande lydelse innebär att svensk rätt anpassats till rådets första direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (89/104/EEG). I förarbetena (prop. 1992/93:48 s. 72) anförs som motiv till att det särskilda kravet på särskiljningsförmåga för bokstäver eller siffror togs bort att direktivet inte ställer upp något krav på inarbetning som förutsättning för att ett bokstavs- eller figurmärke skall kunna registreras och att enbart det allmänna kravet på särskiljningsförmåga gäller även för sådana märken. Det är enligt propositionen en annan sak att det när det gäller just bokstäver eller siffror torde krävas vissa särskilda omständigheter för att de i sig skall anses äga särskiljningsförmåga.

Frågan om ett varumärke har särskiljningsförmåga skall avgöras vid en bedömning av märket i dess helhet. Avgörande för frågan är dels om märket i det praktiska livet kan fungera som ett individualiseringsmedel, dels om märket kan förbehållas en enskild varumärkeshavare utan att konkurrenternas möjlighet att marknadsföra sina varor och tjänster blir otillbörligt beskuren. Så snart någon av dessa båda frågor måste besvaras nekande saknar märket erforderlig distinktivitet (SOU 1958:10 s. 269 f.).

När det gäller registrerbarheten av bokstavs- och siffermärken har Patentbesvärsrätten i en dom den 15 januari 1998 (mål nr 97-098), som gällde varumärket RSL, utförligt redogjort för den internationella utvecklingen på området och bl.a. anfört följande.

Den formella anpassning som i olika hänseenden skett av den svenska varumärkesrätten till bestämmelserna i det ovannämnda harmoniseringsdirektivet har på motsvarande sätt genomförts i övriga EU/EES-länders nationella varumärkeslagar. Det ligger därför i sakens natur att rättsutvecklingen på det nationella planet så långt möjligt bör ske under hänsynstagande till rättstillämpningen i övriga medlemsländer. Av särskilt intresse är vidare den registreringspraxis som kommer att utvecklas vid Kontoret för Harmonisering i den Inre Marknaden (KHIM) och dess besvärsavdelning inom ramen för det numera ikraftträdda systemet med gemenskapsvarumärken enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993. Sådana gemenskapsvarumärken har samma rättsverkan i Sverige som varumärken registrerade i Patentverket, se bl.a. 1 § femte stycket och 14 § första stycket 9 VmL.

Vid KHIM har den 26 mars 1996 antagits s.k. Examination Guidelines, som bl.a. syftar till att klargöra hur EG-förordningen i praktiken kommer att tillämpas vid KHIM, se avsnitt 1 i Guidelines. Enligt avsnitt 8.3 Guidelines skall ett märke som består av en eller två bokstäver eller siffror anses sakna särskiljningsförmåga, om inte tecknen utformats på ett ovanligt sätt eller det annars föreligger speciella omständigheter. Motsatsvis får anses följa att märken som består av fler bokstäver eller siffror skall kunna registreras, under förutsättning att märkena inte anger varans art, är beskrivande för varan eller i övrigt behöver hållas fria, jfr avsnitt 8.4 och 8.5 i Guidelines. Kontoret har också i realiteten i stor omfattning (i Bulletinen för EG-varumärken) för invändning kungjort ansökningar om registrering av märken bestående av minst tre bokstäver eller siffror.

Efter att ha redovisat en likartad rättsutveckling i ett antal europeiska länder har Patentbesvärsrätten enligt domen funnit anledning att även i Sverige i viss utsträckning godta bokstavs- och siffermärken som registrerbara i sig. Patentbesvärsrätten har därvid funnit det ändamålsenligt att tillämpa en huvudregel enligt vilken sådana märken som består av minst tre bokstäver eller tre siffror i och för sig skall anses ha för registrering erforderlig särprägel. Vidare bör enligt Patentbesvärsrätten också märken som består av en kombination av bokstäver och siffror och som innehåller minst tre tecken i regel anses ha tillräcklig särprägel. Regeringsrätten ansluter sig till denna bedömning.

Med denna utgångspunkt finner Regeringsrätten att märkena L 10, L 11 och L 12 får anses ha förutsättningar att praktiskt fungera som kännetecken. Märkena är inte beskrivande för de tjänster de avser och inte heller i övrigt föreligger - såvitt framkommit - något frihållningsbehov. Det föreligger således inte något hinder mot att registrera märkena på grund av bristande särskiljningsförmåga. Underinstansernas avgöranden skall därför upphävas och målen återförvisas till Patent- och registreringsverket.

Vid denna bedömning är muntlig förhandling obehövlig.