om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

Regeringens proposition FN 1992/93:48 RI

om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med ey

anledning av EES-avtalet m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås de ändringar i den svenska immaterialrättsliga lagstiftningen som behövs till följd av de åtaganden som Sverige har gjort i avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Förslag läggs fram om ändrade konsumtionsprinciper på patent-, mönster-

skydds- och växtförädlarrättens områden. Förslagen innebär att ensamrätterna på de nämnda rättighetsområdena skall anses vara konsumerade,

om den skyddade produkten, varan eller materialet förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättighetshavaren eller med dennes samtycke.

En ny lag om skydd för kretsmönster föreslås bli införd. I den föreslås bl.a. ett uttryckligt nyhetskrav, att rätten till kretsmönster som utvecklas av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats, att både juridiska och fysiska personer med anknytning till EES kan vara innehavare av ursprunglig rätt till kretsmönster samt att godtroende förvärvare av skyddade kretsmönster får fortsätta utnyttja dessa mot skälig ersättning.

Förändringar av den svenska varumärkesrätten föreslås. Bl.a. läggs

förslag fram som utökar möjligheten att få olika tecken erkända som varumärken, som förstärker skyddet för kända varukännetecken och som

skärper användningstvånget för varumärken. En bestämmelse som regional

konsumtion av varumärkesrätten föreslås.

I upphovsrättslagen föreslås sådana ändringar som behövs för att anpassa

I Riksdagen 199293, 1 saml. Nr 48

den till ett EG-direktiv om skydd för datorprogram. De ändringar som föreslås är bl.a. att skydd av datorprogram även omfattar programmets förberedande designmaterial, att alla rättigheter till datorprogram som utvecklas av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat avtalats, att konsumtionspunkten är den första överlåtelsen av ett exemplar av ett datorprogram, att kopiering för enskilt bruk blir otillåten samt att användare av datorprogram får en tvingande rätt att göra säkerhetskopior och utföra s.k. dekompilering. Även för datorprogrammen föreslås en bestämmelse om regional konsumtion.

Slutligen föreslås vissa särskilda ändringar i växtförädlarrättslagen.

Lagändringarna i vad avser ändrade konsumtionsprinciper för de immateriella ensamrätterna och den nya lagen om skydd för kretsmönster föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

Propositionens lagförslag

1¶Förslag till Lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Skyddsföremålet

1§ För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halvledar-

industrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller

villkoren.

Skyddets omfattning

28 Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Innehavare av rätt till skydd

3 § Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat kretsmönstret under förutsättning att han är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren under förutsättning att inte annat har avtalats och att arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till samarbetsområdet under förutsättning att en sådan person har fått ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och först utnyttjar kretsmönstret kommersiellt i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten från de personer som anges i första till tredje styckena.

Skyddstid

4 § Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången

av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersi-

ellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Inskränkningar i skyddet

5 § Utan hinder av 2 § får exemplar framställas av kretsmönstret uteslutande för undervisning om eller analys av kretsmönstret. Enstaka exemplar får också framställas för enskilt bruk.

Exemplar som har framställts med stöd av första stycket får inte utnyttjas för något annat ändamål.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har spritts till allmänheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

7 § Om ett exemplar av ett kretsmönster utgör allmän handling, skall exemplaret utan hinder av 2 § tillhandahållas i den ordning som föreskrivs 1 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Överlåtelse av rätten

8 & Överlåtelse av ett exemplar av ett kretsmönster innefattar inte överlåtelse av rätten till kretsmönstret.

Om den som innehar rätten till ett kretsmönster har gett någon annan rätt att yrkesmässigt utnyttja detta (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal har träffats om detta. Om licensen ingår i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av denna.

Straff m.m.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

10 § Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning lämnas enligt 11 § första stycket.

11 § Den som i strid mot denna lag utnyttjar ett kretsmönster skall betala ersättning för utnyttjandet till den som innehar rätten till mönstret om och i den mån det är skäligt.

Om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet skall ersättning betalas också för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Då ersättningens storlek bestäms skall hänsyn tas även till innehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent

12 §& Den som vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § är skyldig att, om det är skäligt, mot lösen avstå den egendom som överträdelsen avser till den som innehar rätten till kretsmönstret.

I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får domstolen, om det är skäligt, besluta att egendomen skall förstöras, ändras eller utsättas för andra åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk. Detta gäller dock inte om förverkande eller åtgärder som är ägnade att förebygga

missbruk skall beslutas enligt 36 kap. brottsbalken. Talan enligt detta stycke

förs av den som innehar rätten till kretsmönstret. Sådan talan får föras även av åklagare, om det är påkallat från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte mot den som i god

tro har förvärvat egendomen eller en särskild rätt till den.

13 § Sådan egendom som avses i 12 § får tas i beslag, om brott enligt denna lag skäligen kan antas föreligga. I fråga om sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

14 § Har ett annat föremål än som avses i 12 § använts som hjälpmedel vid sådan framställning av exemplar av kretsmönstret som utgör brott enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det behövs

för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl till det.

Detsamma gäller föremål som har använts vid försök till brott som avses i denna paragraf eller som omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till sådant brott,

Lagens tillämpningsområde

15 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande

till andra stater än dem som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsom-

rådet.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra att gälla.

2. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den 1 april 1987, får de dock utan hinder av 2 8 spridas vidare.

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 3 § patentlagen (1967:837) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Den genom patent förvärvade Den genom patent förvärvade enensamrätten innebär att, med de samrätten innebär att, med de unundantag som anges nedan, annan dantag som anges nedan, ingen får än patenthavaren ej må utan dennes utan patenthavarens samtycke utnyttlov utnyttja uppfinningen genom att ja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i om- 1) tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat sättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller inneha sådant alster eller införa eller inneha sådant

alster för ändamål som nu sagts, alster för ändamål som nu sagts, 2) använda patentskyddat för- 2) använda patentskyddat förfarande

farande eller, om han vet eller det eller, om han vet eller det med med hänsyn till omständigheterna hänsyn till omständigheterna = är är uppenbart att förfarandet ej får uppenbart att förfarandet inte får användas utan patenthavarens lov, användas utan patenthavarens samutbjuda det för användning här i tycke, utbjuda det för användning riket, här i Sverige,

3) utbjuda, bringa i omsättning 3) utbjuda, bringa i omsättning eller eller använda alster som tillverkats använda alster som tillverkats enligt enligt patentskyddat förfarande eller patentskyddat förfarande eller införa införa eller inneha alstret för ända- eller inneha alstret för ändamål som

mål som nu sagts. nu sagts.

Ensamrätten innebär även att Ensamrätten innebär även att ingen annan än patenthavaren ej må utan får utan patenthavarens samtycke dennes lov utnyttja uppfinningen utnyttja uppfinningen genom att genom att erbjuda eller tillhandahål- erbjuda eller tillhandahålla någon la någon som ej är berättigad att som inte är berättigad att utnyttja utnyttja uppfinningen sådant medel uppfinningen sådant medel för att för att utöva den här i riket som utöva den här i Sverige som hänför hänför sig till något väsentligt i upp- sig till något väsentligt i uppfinfinningen, om den som erbjuder ningen, om den som erbjuder eller eller tillhandahåller medlet vet eller tillhandahåller medlet vet eller det det med hänsyn = till om- med hänsyn till omständigheterna är ständigheterna är uppenbart att uppenbart att medlet är lämpat och medlet är lämpat och avsett att avsett att användas vid utövande av användas vid utövande av uppfin- uppfinningen. År medlet en vara ningen. Ar medlet en i handeln som allmänt förekommer i handeln, allmänt förekommande vara, gäller gäller vad nu sagts dock endast om vad nu sagts dock endast om den den som erbjuder eller tillhandahålsom erbjuder eller tillhandahåller ler medlet försöker påverka motmedlet söker påverka mottagaren till tagaren till en sådan handling som handling som avses i första stycket. avses i första stycket. Vid Vid tillämpning av bestämmelserna tillämpning av bestämmelserna i i detta stycke skall såsom berättigad detta stycke skall den som utnyttjar

att utnyttja uppfinningen icke anses uppfinningen på der sätt som sägs i

! Senaste lydelse 1978:149

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den som utnyttjar uppfinningen på tredje stycket 1, 3 eller 4 inte anses sätt som sägs i tredje stycket 1, 3 såsom berättigad att utnyttja uppeller 4. finningen.

Från ensamrätt undantagas Från ensamrätten undantas

1) utnyttjande som ej sker yrkes- 1) utnyttjande som inte sker yrkesmässigt, mässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat 2) utnyttjande av patentskyddat alster som bringats i omsättning här alster som bringats i omsättning i riket av patenthavaren eller med inom Europeiska ekonomiska samardennes samtycke, betsområdet av patenthavaren eller

3) utnyttjande av uppfinning för med dennes samtycke, experiment, som avser själva upp- 3) utnyttjande av uppfinning för finningen, experiment som avser själva upp-

4) beredning på apotek av läke- finningen, medel enligt läkares förskrivning i 4) beredning på apotek av läkeenskilt fall eller åtgärd med sålunda medel enligt läkares förskrivning i berett läkemedel, enskilt fall eller åtgärder med sålun-

da berett läkemedel.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett

patentskyddat förfarande.

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs att 5 § om mönsterskyddslageri (1970:485) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Mönsterrätt innebär att, med de Mönsterrätt innebär, med de undanundantag som anges nedan, annan tag som anges nedan, att ingen får

än innehavaren av mönsterrätten utan samtycke av den som är inne-

(mönsterhavaren) icke får utan havare av mönsterrätten (mönsterdennes lov utnyttja mönstret yrkes- havaren) utnyttja mönstret mässigt genom att tillverka, införa yrkesmässigt genom att tillverka, till riket, utbjuda, saluhålla, överlåta införa till Sverige, bjuda ut, salueller uthyra vara, vars utseende icke hålla, överlåta eller hyra ut vara, väsentligen skiljer sig från mönstret vars utseende inte väsentligen skiljer eller som i sig har upptagit något sig från mönstret eller som i sig har som icke väsentligen skiljer sig från upptagit något som inte väsentligen detta. skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor. och därmed likartade varor.

Mönsterrätten — omfattar inte

utnyttjande av en vara, om den har

bringats i omsättning inom Euro-

peiska ekonomiska samarbetsom-

rådet av mönsterhavaren eller med

dennes samtycke.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392) dels att 1, 4, 19 och 48 88 skall ha följande lydelse, dels att bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag skall tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten eller

växtarter som anges i bilagan till denna lag.

Lagen skall tillämpas även på växt-

sorter som är hybrider mellan de

växtsläkten eller växtarter som

anges i bilagan.

4§

Växtförädlarrätt innebär att, med Växtförädlarrätt innebär, med de de undantag som anges nedan, undantag som anges nedan, att annan än innehavaren av växtföräd- ingen får utan samtycke av larrätten (sortinnehavaren) icke får innehavaren av växtförädlarrätten utan dennes lov utnyttja växtsorten (sortinnehavaren) utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till riket införa 1. framställa eller till Sverige föra växtmaterial av sorten i syfte att in växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall urbjudas till för- materialet skal! bjudas ut till försäljning för förökningsändamål eller säljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant på annat sätt tillhandahållas för ändamål, sådant ändamål,

2. utbjuda till försäljning eller 2. bjuda ut till försäljning eller på eljest tillhandahålla växtmaterial av annat sätt tillhandahålla växtmaterial sorten för förökningsändamål, av sorten för förökningsändamål,

3. i fall, då upprepad användning 3. i de fall, då upprepad

av växtmaterial av sorten är nödvän- användning av växtmaterial av

dig för framställning av växtmaterial sorten är nödvändig för av annan sort, använda växtmaterial framställning av växtmaterial av av sorten för sådan framställning annan sort, använda växtmaterial av och i syfte att det framställda mate- sorten för sådan framställning och i rialet skall urtbjudas till försäljning syfte att det framställda materialet för förökningsändamål eller eljest skall bjudas ut till försäljning för tillhandahållas för sådant ändamål. förökningsändamål eller på annat

sätt tillhandahållas för sådant ända-

mål.

I fråga om prydnadsväxter inne- I fråga om prydnadsväxter innebär bär växtförädlarrätten därjämte att växtförädlarrätten därjämte att ingen annan än sortinnehavaren icke får Jår utan sortinnehavarens samtycke utan dennes lov använda plantor använda plantor eller delar av planeller delar av plantor som förök- tor som förökningsmaterial för ningsmaterial för yrkesmässig fram- yrkesmässig framställning av snittställning av snittblommor eller annat blommor eller annat material för material för prydnadsändamål. prydnadsändamål.

" Senaste lydelse 1982:991

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Växtförädlarrätten omfattar inte

utnyttjande av det material av en

växtsort, som har bringats i om-

sättning inom Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet av sortin-

nehavaren eller med dennes sam-

tycke.

Talan enligt 18 § föres hos statens Växtsortnämndens = beslut enligt jordbruksverk genom besvär inom 18 8 överklagas hos Statens jordtvå månader från beslutets dag. Den bruksverk inom två månader från som vill anföra besvär skall inom beslutets dag. samma tid erlägga fastställd be- Svärsavgift vid påföljd att besvären annars ej upptages till prövning.

Mot beslut av jordbruksverket får Jordbruksverkets beslut får överklatalan föras av sökanden, om beslutet gas av sökanden, om det har gått

gått honom emot. Talan föres hos honom emot. Verkets beslut över-

regeringsrätten genom besvär inom klagas hos Regeringsrätten inom två två månader från beslutets dag. månader från beslutets dag.

488 Talan mot annat slutligt beslut av Annat slutligt beslut av Växtsortväxtsortnämnden enligt denna lag än nämnden enligt denna lag än som som avses i I8 8 föres hos jord- avses i 18 § överklagas hos Jord-

bruksverket genom besvär inom två bruksverket inom två månader från

månader från beslutets dag. Den beslutets dag. som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars ej upptages till prövning.

Talan mot jordbruksverkets beslut Jordbruksverkets beslut överklagas föres hos regeringsrätten genom hos Regeringsrätten inom två månabesvär inom två månader från be- der från beslutets dag. slutets dag.

> Senaste lydelse 1991:386

Acer spp. Lönn Agrostis spp. Ven Allium spp. Lök Alopecurus pratensis L. Angskavle Alstroemeria L. Perulilja Anethum graveolens L. Dill Apium graveolens L. Selleri Aronia spp. Aronia Asparagus officinalis L. Sparris

Avena byzantina K. Koch Rödhavre

Avena sativa L. Havre

Begonia spp. Begonia Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. altissima Döll Sockerbeta Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. conditiva Alef. Rödbeta

Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. crassa Alef. Foderbeta

Betula spp. Björk Brassica napus L. var. oleifera Metzg. Raps Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb. Kålrot Brassica nigra (L.) W. Koch Svartsenap Brassica oleracea L. Kål Brassica oleracea L. ssp. acephala DC. Fodermärg kål Brassica rapa L. var. oleifera Metzg. Rybs Brassica rapa L. var. rapa (L.) Thell. Rova Bromus arvensis L. Renlosta Bromus inermis Leyss. Foderlosta

Camelina sativa (L.) Crantz Oljedådra Cannabis sativa L. Hampa Capsicum annuum L. Paprika Caragana spp. Ärtbuske Chrysanthemum spp. Krysantemum Cornus spp. Kornell, snöbär Cucumis melo L. Melon Cucumis sativus L. Gurka Cynosurus cristatus L. Kamäxing

Dactylis glomerata L. Hundäxing Daucus carota L. Morot Dianthus caryophyllus L. Nejlika

Euonymus spp. Spindelträd Euphorbia pulcherrima Willd. ex Klotzsch Julstjärna

Festuca spp. Svingel Festulolium spp. Rajsvingel Fragaria spp. Jordgubbar, smultron

Glycine max (L.) Merrill Sojaböna

> Senaste lydelse 1991:168

Hippophae spp. Havtorn Hordeum vulgare L. Kom

Lactuca sativa L. Sallat Linum usitatissimum L. Lin Lolium spp. Rajgräs Lonicera spp. Try Lupinus angustifolius L. Blålupin Lupinus luteus L. Gullupin Lycopersicon esculentum P. Mill. Tomat

Malus spp. (även grundstam) Äpple Medicago spp. Lusern

Ormnithopus sativus Brot. Seradella

Papaver somniferum L. Vallmo Pastinaca sativa L. Palsternacka Pelargonium-Peltatum-Hybridi Hängpelargon Pelargonium-Peltatum x Pelargonium-Zonale-Hybridi Pelargonium-Zonale-Hybridi Vanlig pelargon Petroselinum crispum (Mill.) Nym. ex.A. W. Hill Persilja Phalaris arundinacea L. Rörflen Phaseolus coccineus L. Rosenböna Phaseolus vulgaris L. Böna Phleum spp. Timotej Pisum sativum L. sensu lato Ärt Poa spp. Gröe Populus spp. Asp, poppel

Potentilla spp. Fingerört, tok

Prunus spp. (även grundstam) Körsbär, plommon,

persika, aprikos Pyrus spp. (även grundstam) Päron

Raphanus sativus L. var, niger (Mill.) S. Kerner Rättika Raphanus sativus L. var, radicula Pers. Rädisa Rhododendron spp. Azalea,rhododendron Ribes spp. (även grundstam) Vinbär, krusbär Rosa spp. Ros, nypon Rubus spp. Hallon, björnbär

Saintpaulia ionantha H. Wendl. Saintpaulia Salix spp. Pil, sälg, vide Secale cereale L. Råg Sinapis alba L. Vitsenap Solanum tuberosum L. Potatis Sorbus spp. Rönn Spinacia oleracea L. Spenat Spiraea spp. Spirea Streptocarpus x hybridus Voss Kornettblomma Syringa spp. Syrén

Trifolium hybridum L. Alsikeklöver Trifolium pratense L. Rödklöver Trifolium repens L. Vitklöver Triticosecale Wittmack Rågvete 12

Triticum durum Desf. Makaronivete Triticum turgidosecale Rågvete

Vaccinium spp. Blåbär, lingon Viburnum spp. Olvon Vicia faba L. var. major Harz. Bondböna Vicia faba L. var. minor Harz. Åkerböna Vicia sativa L. Fodervicker Vicia villosa Roth Luddvicker

Zea mays L. Majs

Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8, 13, 14, 17, 23, 25, 26, och 34 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 25 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor, som de tillhandahåller i sin rörelse.

Varumärke kan bestå av figur, Ett varumärke kan bestå av alla ord, bokstäver eller siffror, så ock tecken som kan återges grafiskt, av säregen utstyrsel av vara eller Särskilt ord, inbegripet personnamn, dess förpackning. samt figurer, bokstäver, siffror och

formen eller utstyrseln på en vara

eller dess förpackning, förutsatt att

tecknen kan särskilja en näringsid-

kares varor från andra näringsid-

kares.

Vad i denna lag stadgas om varor Vad som sägs i denna lag om varor skall i tillämpliga delar gälla även skall i tillämpliga delar gälla även tjänster. tjänster.

Om kollektivmärken är särskilt Om kollektivmärken finns särskilda stadgat. bestämmelser.

2§

En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke, då märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt jämväl till slagord eller ensamrätt också till andra särskilda annat i näringen använt särskilt varukännetecken som används i varukännetecken. näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, Ett kännetecken anses inarbetat, om om det här i riket bland dem, till det här i Sverige bland dem som det vilka det riktar sig, är allmänt känt riktar sig till är allmänt känt som som beteckning för innehavarens beteckning för innehavarens varor. varor.

3§

Envar må i näringsverksamhet Var och en får i näringsverksamhet, använda sitt släktnamn eller sin under förutsättning att det är i firma som kännetecken för sina överensstämmelse med god affärsvaror, där det ej är ägnat att fram- sed, som kännetecken för sina var-

kalla förväxling med annans skyd- or, använda

dade varukännetecken. - Sitt släktnamn, sin adress eller sin Näringsidkare har ock skydd enligt firma , eller denna lag mot att namnet eller - uppgifter om varornas art, kvalifirman av annan obehörigen an- tet, kvantitet, avsedda ändamål, vändes som dylikt kännetecken. värde och geografiska ursprung,

tidpunkten för deras framställande

eller andra egenskaper hos varorna.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Näringsidkare har också skydd

enligt denna lag mot att deras släkt-

namn, adress eller firma av andra

obehörigen används som varukänne-

tecken.

4§

Rätt till varukännetecken enligt Rätten till ett varukännetecken 1-3 §§ innebär, att annan än inne- enligt 1-3 §§ innebär, att annan än havaren icke må i näringsverksam- innehavaren inte får i näringsverkhet använda ett därmed förväxlings- samhet använda ett därmed förväxbart kännetecken för sina varor, lingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess för- vare sig på varan eller dess förpackpackning, i reklam eller affärshand- ning, i reklam eller affärshandling ling eller på annat sätt, däri inbe- eller på annat sätt, däri inbegripet gripet jämväl muntlig användning. också muntlig användning. Vad som Vad nu sagts skall gälla oavsett om nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålles eller är avsedd varan tillhandahålls eler är avsedd att tillhandahållas här i riker eller att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller ock hit införes. Ar utomlands eller också hit införs. Ar i fall som avses i 2 § kännetecknet i fall som avses i 2 § kännetecknet icke inarbetat i hela riket, gäller inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast inom det område där rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbetat. kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, till- tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar behör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar den- sig för annans vara, åberopar den-

nes kännetecken på sådant sätt, att nes kännetecken på sådant sätt, att

det kan giva sken av att vad som det kan ge sken av att vad som tilltillhandahålles härrör från känne- handahålls kommer från kännetecknets innehavare eller av att tecknets innehavare eller av att denne medgivit kännetecknets an- denne medgett kännetecknets användning. vändning.

Rätten till ett varukännetecken

omfattar inte att kännetecknet an-

vänds för varor som under det

kännetecknet har bringats i omsätt-

ning inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet av rättsinneha-

varen eller med dennes samtycke.

Har vara tillhandahållits under Har en vara tillhandahållits under visst kännetecken och har därefter ett visst kännetecken och har den annan än kännetecknets innehavare därefter förändrats eller försämrats,

väsentligt förändrat den genom får inte, då varan på nytt tillhan-

bearbetning, reparation eller lik- dahålls i näringsverksamhet här i nande, må ej, då varan ånyo till- landet, kännetecknet användas om handahålles i näringsverksamhet inte förändringen tydligt anges eller här i riket, kännetecknet användas annars tydligt framgår. utan att förändringen tydligt angives eller eljest tydligt framgår.

Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:48'

6§

Kännetecken anses förväxlings- Kännetecken anses förväxlingsbara bara enligt denna lag endast om de enligt denna lag endast om de avser avse varor av samma eller liknande varor av samma eller liknande slag. slag.

Dock må även eljest förväxlings- Förväxlingsbarhet kan även åbebarhet undantagsvis kunna åbe- ropas till förmån för ett kännetecken ropas: som är väl ansett här i landet, om

a) till förmån för kännetecken, användningen av ett annat liknande som är synnerligen starkt inarbetat kännetecken skulle dra otillbörlig och känt inom vida kretsar av all- fördel av eller skulle vara till förmänheten här i riket, såframt med fång för det väl ansedda känneteckhänsyn härtill användningen av ett nets — särskiljningsförmåga — eller annat liknande kännetecken skulle anseende. innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill; eller

b) till förmån för kännetecken, som är inarbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av de varor, om vilka är fråga, användningen av ett annat liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det

förras goodwill.

8§

Har registrerat varumärke kommit Rätten till ett registrerat varumärke till användning i icke oväsentlig kan, med avseende på de varor för Omfattning, må rätt därtill såvitt vilka det har använts, bestå vid avser varor av samma eller liknande sidan av en äldre rätt till est förslag som de för vilka märket an- växlingsbart kännetecken, om regivänts, bestå vid sidan av äldre rätt streringen sökts i god tro och innetill förväxlingsbart kännetecken, havaren av den äldre rätten under såframt registreringen sökts i god fem år i följd har varit medveten om tro och varit gällande i fem år från och funnit sig i användning här i registreringsdagen — innan = talan landet av det registrerade varumärväckes om dess bestånd. ket.

13 §

Varumärke må tegistreras allenast Ett varumärke får registreras endast Såframt det är ägnat att särskilja om det är ägnat att särskilja inneinnehavarens varor från andras. havarens varor från andras. Ett Märke, som uteslutande eller med märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg ' endast mindre ändring eller tillägg angiver varans art, beskaffenhet, anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geog- mängd, användning, pris eller georafiska ursprung eller tiden för dess grafiska ursprung eller tiden för framställande, skall icke i och för dess framställande, skall inre i och sig anses äga särskiljningsförmåga. för sig anses ha särskiljnings- Vid bedömande av om ert märke förmåga. Vid bedömande av om ett äger — särskiljningsförmåga skall märke har särskiljningsförmåga hänsyn ragas till alla föreliggande skall hänsyn ras till alla föreligganomständigheter och särskilt till den de omständigheter och särskilt till tid och omfattning märket varit i den omfattning och den tid märket bruk. varit i bruk.

Varumärke, som enbart består av Som varumärke får inte registreras 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bokstäver eller siffror och icke kan kännetecken som uteslutande består anses som figurmärke, må regist- av en form som följer av varans art reras endast om märket genom in- eller en form som krävs för att arbetning visats äga särskiljnings- uppnå ett tekniskt resultat eller en förmåga. form som ger varan ett betydande

Såsom varumärke må icke regist- värde. reras kännetecken, enbart bestående av något, som är ägnat att uppfattas som sökandens släktnamn eller hans släktnamn jämte förnamn, initialer, titel eller dylikt eller ock såsom firma.

14 §

Varumärke må ej registreras: Ett varumärke får inte registreras:

1) om i märket utan tillstånd in- 1) om i märket utan tillstånd tagits tagits sådan statlig eller interna- in sådan statlig eller internationell tionell beteckning eller sådant beteckning eller sådant kommunalt kommunalt vapen, som enligt lag vapen, som enligt lag eller författeller författning icke må obehörigen ning inte får obehörigen brukas som brukas såsom varumärke, eller ock varumärke, eller också något som något som lätt kan förväxlas där- lätt kan förväxlas därmed; med;

2) om märket uppenbarligen är 2) om märket är ägnat att vilseleda ägnat att vilseleda allmänheten; allmänheten;

3) om märket eljest strider mot 3) om märket på annat sätt strider lag eller författning eller allmän mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnat att väcka ordning eller är ägnat att väcka förargelse; förargelse;

4) om märket innehåller eller 4) om märket innehåller eller består består av något, som är ägnat att av något, som är ägnat att uppfattas uppfattas såsom annans firma eller som annans firma eller som annans ock såsom annans släktnamn, konst- släktnamn, konstnärsnamn eller liknärsnamn eller likartat namn eller artat namn eller annans porträtt, där annans porträtt, där namnet eller namnet eller = porträttet porträttet uppenbarligen icke åsyftar uppenbarligen inte åsyftar någon någon sedan länge avliden; sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, 5) om märket innehåller något, som som är ägnat att uppfattas såsom är ägnat att uppfattas som titel på titel på annans skyddade litterära annans skyddade litterära = eller eller konstnärliga verk, där titeln är konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller kränker annans egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konst- upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans rätt till närligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster; fotografisk bild eller mönster;

6) om märket är förväxlingsbart 6) om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke, eller firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare som är registrerat efter tidigare ansökan, eller med annans varu- ansökan, eller med annans varukännetecken, som är inarbetat då kännetecken, som är inarbetat då ansökan om = registrering göres; ansökan om registrering görs; eller eller

7) om märket är förväxlingsbart 7) om märket är förväxhngsbart med varukännetecken, som vid tiden med varukännetecken, som vid tiden 17

2 Riksdagen 1992:03. 1 saml. Nr AS

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för ansökningen användes av annan, för ansökningen används av annan, samt ansökningen gjorts med samt ansökningen gjorts med vetvetskap härom och sökanden ej skap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk. kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6) I fall som avses under 4), 5), 6) och 7) må registrering ske, om den och 7) får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medgiver det och vars rätt är i fråga medger det och hinder enhgt första stycket eljest ej det inte i övrigt möter hinder enligt möter. första stycket.

17 §

Den som vill låta registrera varu- Den som vill låta registrera ett märke skall = till = registrerings- varumärke skall ge in en skriftlig myndigheten ingiva skriftlig ansökan ansökan om detta till tegistreringshärom. Ansökningen skall innehålla myndigheten. Ansökningen skall uppgift om sökandens namn eller innehålla uppgift om sökandens firma samt den rörelse och de slag namn eller firma och de slag eller eller klasser av varor för vilka klasser av varor för vilka märket är märket är avsett; därjämte skall avsett; dessutom skall märket tydligt märket tydligt angivas. anges.

23 §

Ansökan om = förnyelse görs En ansökan om förnyelse görs skriftligen hos = registreringsmyn- skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och digheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registrer- senast sex månader efter registreringsperiodens utgång. ingsperiodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av

registreringen, skall inbetalning av

fSörnyelseavgifien till registrerings-

myndigheten anses utgöra en an-

sökan om förnyelse.

Om handläggning av ansökan om På handläggningen av en ansökan förnyelse skall vad i 19 § stadgas om förnyelse skall vad som föreäga motsvarande tillämpning. skrivs 1 19 § ha motsvarande

tillämpning.

25 §

Om varumärke registrerats i strid Har ett varumärke registrerats i mot denna lag och skälet mot regi- strid mot denna lag och föreligger strering alltjämt föreligger, må i den alltjämt skälet mot registrering, får ordning nedan sradgas registreringen registreringen hävas i den ordning hävas, där ej enligt 8 eller 9 § rätt som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket likväl må bestå. till märket ändå får bestå enligt 8

eller 9 §. Är ett registrerat varu-

märke förväxlingsbart med någon

annans varumärke, får dock regi-

Streringen av det förstnämnda varu-

märket inte hävas på denna grund,

om det andra varumärket inte upp-

fyller kraven på användning enligt

25 a 8.

Registreringen må ock hävas, om Registreringen får också hävas, om innehavaren ej längre är närings- innehavaren inre längre är näringsid-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

idkare eller om märket är vilse- kare eller om märket ledande, förlorat sin = sär- 1) är vilseledande, skiljningsförmåga eller blivit stri- 2) inte längre har någon särskiljdande mot allmän ordning eler ningsförmåga, ägnat att väcka förargelse, så ock 3) strider mot allmän ordning, eller om märket icke varit i bruk under 4) är ägnat att väcka förargelse. de fem senaste åren och innehava- Att registreringen får hävas även ren icke visar skäl för sin under- vid utebliven användning av varulåtenhet att använda märket. märket framgår av 25 a 8.

25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts. Med sådant bruk som avses i första stycket likställs 1) at varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade karaktär, och 2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål. Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan

med rättighetshavarens samtycke.

Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter Jfemårsperiodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att rättighetshavaren fått kännedom om att en

ansökan om hävning kunde komma

att göras.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25b§ Om det finns grund för hävning av

en registrering endast för en del av

de varor som ett varumärke har registrerats för, skall registreringen hävas bara för dessa varor.

vg 26 Om registrerings hävande må Var och en som lider förfång av envar som lider förfång av regist- registreringen får föra talan vid reringen föra talan vid domstol mot domstol mot märkeshavaren om att märkeshavaren. Talan som grundas registreringen skall hävas. Talan på stadgande i 13 &, 14 & 1) - 3 som grundas på en bestämmelse i eller 25 §& andra stycket, må ock 13 8, 14 & I) - 3), 25 §& andra föras av myndighet som regeringen stycket, 25 a § eller 25 b 8 får bestämmer ävensom av sammanslut- också föras av den myndighet som ning av berörda näringsidkare. regeringen bestämmer samt av en sammanslutning av berörda näringsidkare. Angående domstols behörighet i Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skall mål om registrerings hävande skall utöver vad eljest är stadgat gälla, utöver vad i övrigt är föreskrivet att Stockholms tingsrätt är behörig, gälla, att Stockholms tingsrätt är bedå märkeshavaren icke har hemvist hörig, om märkeshavaren inte har inom riket. hemvist i Sverige.

34 § Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv. Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken varumärket får användas, anten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna. Har innehavaren av registrerat Licensen skall på begäran anteckvarumärke medgivit annan rätt att i nas i varumärkesregistret. Sådan närings använda märket (licens), anteckning får dock inte göras, om skall på begäran anteckning därom licenstagarens användning av varugöras i varumärkesregistret. Sådan märket uppenbarligen är ägnad att anteckning må dock ej ske där vilseleda allmänheten. Om det visas

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

licenstagarens användning av mär- att licensen har upphört att gälla, ket uppenbarligen är ägnad att skall anteckningen tas bort ur regivilseleda allmänheten. Visas att stret. licensen upphört att gälla, skall anteckningen avföras ur registret.

Där ej annat avtalats, äger Om inte annat har avtalats, får

licenstagaren ej överlåta sin rätt licenstagaren inte överlåta sin rätt

vidare. vidare.

Rätt till varumärke eller känne- Rätten till varumärke eller känne-

tecken, som avses i 2 § andra styck- tecken enligt 2 § andra stycket får et, må ej tagas i mät. Avträdes inne- inte tas i mät. Om innehavarens

havarens egendom till konkurs, egendom avträds till konkurs, ingår ingår dock rätten i konkursboet. dock rätten i konkursboet.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § tredje stycket den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats före denna lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 8 före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

' Senaste lydelse 1977:732

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 1, 11, 23, 27, 40 a och 53 §§ samt rubriken närmast före 40 a § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 a, 11 b och 57 a §§, av följande lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, Till litterära verk hänförs kartor, så ock annat i teckning eller grafik samt även andra i teckning eller eller i plastisk form usfört verk av grafik eller i plastisk form utförda beskrivande art. verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om da-

torprogram skall i tillämpliga delar

gälla även förberedande design-

material för datorprogram.

a

Av offentliggjort verk får enstaka Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts får ej bruk. Vad sålunda framtställts får utnyttjas för annat ändamål. inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför Vad som sägs i första stycket gäller ej rätt att för eget bruk låta annan inte byggnadsverk och datorprogram framställa bruksföremål eller skulp- och medför inte rätt att för eget tur eller genom konstnärligt förfa- bruk låta någon annan framställa rande efterbilda annat konstverk, ej bruksföremål eller skulpturer eller

heller rätt att utföra byggnadsverk. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Den som med stöd av första stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar form får göra detta endast för sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att programmet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Kopian får ej utnyttjas för annat ändamål.

" Senaste lydelse 1989:396

” Senaste lydelse 1989:396

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:48 .

las Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel. Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet. Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört. Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra. Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde styckena är ogiltiga.

11 b 8 Återgivning av ett datorprograms

kod eller översättning av kodens form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet och ett annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: a) åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda programmet eller för hans räkning av en person som har fått rätt att utföra åtgärderna,

b) den information som är nöd-

vändig för att uppnå samverkansförmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna

: Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

personerna, och c) åtgärderna är begränsade till de

delar av originalprogrammet som är

nödvändiga för att uppnå den avsedda samverkansförmågan. Bestämmelserna i första stycket innebär inte att informationen får: a) användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda samverkansförmågan, b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för att uppnå den avsedda samverkansförmågan, c) användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en väsentligen likartad uttrycksform, eller d) användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten. Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna paragraf är ogiltiga.

237 Sedan ett litterärt eller musikaliskt Sedan ett litterärt eller musikaliskt

verk har utgivits, får exemplar, som verk har utgivits, får exemplar, som

omfattas av utgivningen, spridas omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exem- vidare och visas offentligt. För

plar av musikaliska verk får dock exemplar av datorprogram gäller i

inte utan upphovsmannens sam- fråga om sådan spridning i stället tycke tillhandahållas allmänheten att spridningen är tillåten sedan genom uthyrning eller annan därmed exemplaret med upphovsmannens jämförlig rättshandling. Detsamma samtycke har överlåtits inom Eurogäller exemplar av datorprogram i peiska ekonomiska samarbetsommaskinläsbar form. Sådana exem- rådet. Exemplar av musikaliska plar får inte heller utan upphovs- verk och av datorprogram får dock

mannens samtycke lånas ut till all- inte utan upphovsmannens samtycke

mänheten. tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får inte heller lånas ut till allmänheten utan sådant samtycke.

27 Upphovsrätt må, med den Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § begränsning som följer av vad i 3 §

+ Senaste lydelse 1989:396 ' Senaste lydelse 1989:396

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sägs, helt eller delvis överlåtas. sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd porträttbild äger fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans eller, efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar. efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30-40 a §§. Dessa be- föreskrivs i 30-40 §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast i stämmelser tillämpas dock endast i den mån ej annat avtalats. den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja dator- Datorprogram skapade i anställprogram ningsförhållanden

40 a 8 40a 8

Överlåtelse av rätten att utnyttja Upphovsrätten till ett datorprogram, ett datorprogram innefattar rätt att som skapas av en arbetstagare som framställa sådana exemplar av pro- ett led i hans arbetsuppgifter eller grammet och göra sådana anpass- efter instruktioner av arbetsgivaren, ningar i exemplaren som behövs för övergår till arbetsgivaren, såvida

den medgivna användningen samt inte något annat har avtalats. att framställa reservexemplar och

exemplar som behövs från skydds- Synpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.

53 §

Den som beträffande ett litterärt Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtager eller konstnärligt verk vidtar åtåtgärd, som innebär intrång i den gärder, som innebär intrång i den till verket jämlikt 1 och 2 kap. till verket enligt 1 och 2 kap. knutknutna upphovsrätten eller som na upphovsrätten eller som strider strider mot föreskrift enligt 41 8 mot föreskrift enligt 41 § andra andra stycket eller mot 50 §, döms, stycket eller mot 50 §, döms, om om det sker uppsåtligen eller av det sker uppsåtligen eller av grov grov oaktsamhet, till böter eller oaktsamhet, till böter eller fängelse fängelse i högst två år. i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk

kopierar ett datorprogram som är

utgivet eller varav exemplar har

överlåtits med upphovsmannens

samtycke, skall inte dömas till straff,

om förlagan för kopieringen inte

används i näringsverksamhet eller

offentlig verksamhet och han inte

utnyttjar framställda exemplar av

> Senaste lydelse 1989:396 '" Senaste lydelse 1982:284

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

datorprogrammet för annat ändamål

än sitt enskilda bruk.

Samma lag vare, om någon till Vad som sägs i första stycket gäller riket för spridning till allmänheten också, om någon till riket för spridinför exemplar av verk, där exem- ning till allmänheten inför exemplar

plaret framställts utom riket under av verk, där exemplaret framställts

sådana omständigheter, att en dylik utom riket under sådana omständigframställning här i riket skulle hava heter, att en sådan framställning här varit straffbar enligt vad i första i riket skulle ha varit straffbar enligt Stycket sägs. vad som sägs i det stycket.

För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra brott som avses i första och tredje

styckena döms till ansvar enligt 23 styckena döms till ansvar enligt 23

kap. brottsbalken. kap. brottsbalken.

57a§

Den som i annat fall än som avses

i 53 § säljer, hyr ut eller för försälj-

ning, uthyrning eller annat förvärvs-

Syfte innehar ett hjälpmedel som är

avsett endast för att underlätta

olovligt borttagande eller kringgå-

ende av en anordning som anbring-

ats för att skydda ett datorprogram

mot olovlig exemplarframställning,

döms till böter eller fängelse i högst

sex månader.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före i kraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundberg, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Proposition om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

I Inledning

I maj 1992 undertecknades mellan, å ena sidan, EFTA-länderna (dvs. Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike och Liechtenstein) och, å andra sidan, Europeiska gemenskaperna (EG) och dess medlemsländer ett avtal om ett närmare och fastare strukturerat samarbete i ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avtalet - EES-avtalet - skall enligt

planerna träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG:s s.k. inre

marknad fullbordas. Avtalet innebär vissa förpliktelser för Sverige på immaterialrättens område.

I mars 1992 lade Justitiedepartementet fram departementspromemorian (Ds 1992:13) Ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m. I promemorian föreslogs att åtagandena i EES-avtalet skall införlivas med svensk rätt genom ändringar i de immaterialrättsliga lagarna. Dessutom föreslogs i promemorian vissa andra ändringar i varumärkesrätten som inte följer av EES-avtalet.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende fogas en sammanfattning av promemorian som bilaga I och en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet dnr 92-1134).

I sitt remissyttrande över departementspromemorian föreslog Statens växtsortnämnd att vissa ytterligare ändringar, som inte följer av EESavtalet, skall göras i växtförädlarrätten.

Växtsortnämndens förslag har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Statens jordbruksverk, Patent- och registreringsverket, Näringsfrihetsombudsmannen, Statens utsädeskontroll, Sveriges Advokatsamfund, Lant- 27

brukarnas Riksförbund, Svenska Lantmännens Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Hilleshög AB och Svalöf Weibull AB. Trädgårdsnäringens Riksförbund har avstått från att avge yttrande. Remissyttrandena finns tillgängliga i det lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet dnr 92-2302).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 september 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag till ändringar i de immaterialrättsliga lagarna m. m. som hade upprättats inom Justitiedepartementet. De till Lagrådet remitterade förslagen fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen utom såvitt avser frågan om konsumtion av rätten till varumärken och spridningsrätten till exemplar av datorprogram. Vidare har Lagrådet framfört synpunkter på terminologin i lagen om skydd för kretsmönster samt haft synpunkter på den närmare utformningen av vissa av lagförslagen. Jag kommer i det följande att under

de berörda avsnitten närmare återkomma till Lagrådets förslag och

synpunkter. Som framgår av det följande ansluter jag mig i allt väsentligt

till vad Lagrådet har anfört.

Jag har också gjort några redaktionella ändringar i de remitterade lagförslagen.

2.1¶Allmänt om EES-avtalets inverkan på den svenska immaterialrätten

Avsikten med EES-avtalet är bl.a. att varor, tjänster, personer och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. De delar av EG:s regelverk -"I'acquis communautaire"” som är relevanta för detta samarbete skall integreras i EFTA-ländernas rättsordningar, så att enhetliga regler skall komma att gälla inom hela samarbetsområdet.

När det gäller immaterialrätten förbinder sig Sverige genom EES-avtalet att på vissa områden anpassa sina författningsbestämmelser till vad som gäller på motsvarande områden enligt EG-rätten. Enligt avtalet förbinder sig sålunda Sverige bl.a. att respektera de rättigheter och skyldigheter om varors och tjänsters fria rörlighet vilka lagts fast av EG-domstolen och att anpassa sin lagstiftning till ett direktiv om harmonisering av skyddet för kretsmönster i halvledarprodukter, ett om varumärken respektive ett om datorprogram samt till tre beslut om utsträckning av skydd för kretsmönster

1 halvledarprodukter. Enligt artikel 65.2 i EES-avtalet återfinns de

bestämmelser som berör skyddet för immateriella rättigheter i ett protokoll om immateriell äganderätt (protokoll 28) och i en bilaga (bilaga XVII) om immateriell äganderätt. Protokollet innehåller grundläggande bestämmelser medan bilagan innehåller hänvisningar till de direktiv och beslut till vilka anpassning skall ske samt de ändringar av de berörda direktiven och besluten som är nödvändiga för att anpassa dessa rättsakter till EESsamarbetet. EES-avtalets bestämmelser i nu berörda delar fogas - med en svensk översättning - som bilaga 5 och 6 till detta ärende.

Enligt bestämmelserna i protokollet åtar sig parterna att anpassa sin lagstiftning på det immaterialrättsliga området så att den blir i överens-

stämmelse med EG:s principer om varors och tjänsters fria rörlighet och

i överensstämmelse med den skyddsnivå som gäller enligt gemenskapsrätten. Detta åtagande omfattar även reglerna om efterlevnad och verkställighet av de immateriella ensamrätterna. EFTA-länderna har vidare åtagit sig att på begäran och efter samråd anpassa sina lagstiftningar för att de skall ha åtminstone den skyddsnivå som råder i EG vid EES-avtalets tillkomst (artikel 1 i protokollet).

Som en följd av artiklarna om varors och tjänsters fria rörlighet i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) gäller att de immateriella ensamrätterna inte kan användas för att hindra rörlighet mellan EG-länderna av varor eller tjänster som rättsenligt - dvs. med rättighetshavarens samtycke - har marknadsförts inom

EG. Detta innebär att s.k. parallellimport och återimport inte kan förhindras

inom EG.

Romfördragets regler om fria varurörelser och dessa reglers inverkan på

de immateriella ensamrätternas funktion att kunna förhindra parallellimport

och återimport har lagts fast och utvecklats av EG-domstolen. Motsvarande principer är enligt bestämmelserna i protokollet avsedda att gälla inom

EES. Bland protokollets bestämmelser finns därför en allmän bestämmelse om s.k. konsumtion av immaterialrätterna (artikel 2.1 i protokollet). Med konsumtion avses i princip att en ensamrätt att sälja (eller importera) en produkt som omfattas av en immaterialrätt utsläcks efter den första överlåtelsen av produkten. Den nyssnämnda bestämmelsen i protokollet ålägger parterna att, inom vissa ramar med anknytning till EES, tillämpa de konsumtionsprinciper som lagts fast i gemenskapsrätten. En särskild övergångsbestämmelse (artikel 2.2) finns för patenträttens del.

EG:s medlemsländer har utarbetat en konvention om ett gemenskapspatent (Community Patent Convention). Denna konvention har senare ändrats i vissa delar genom ett avtal om gemenskapspatentet (Agreement relating to Community Patents). Avsikten med avtalet om gemenskapspatentet - som ännu inte har trätt i kraft - är att det skall skapas ett system i EG där det är möjligt att genom en ansökan hos Europeiska patentverket få etr patent som täcker hela EG. Som en följd av bestämmelserna i protokollet (artikel 3.1) skall de avtalsslutande parterna ingå i förhandlingar med varandra för att söka åstadkomma att EFTA-länderna ansluter sig till avtalet om gemenskapspatentet inom tre år från det att det avtalet har trätt i kraft. De specifika villkoren för EFTA-ländernas deltagande i systemet för gemenskapspatentet skall vara föremål för särskilda förhandlingar (artikel 3.2). Vidare åtar sig EFTA-staterna - med vissa undantag - att i vad avser materiell patenträtt uppfylla föreskrifterna i den Europeiska patentkonventionen i och med att EES-avtalet träder i kraft (artikel 3.4 - 6). De undantag från detta som har överenskommits inverkar på konsumtionsprincipens tillämpning för vissa varor under en övergångsperiod.

Enligt artikel 4 i protokollet har parterna en fortsatt möjlighet att föreskriva att skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall gälla även i förhållande till andra länder än de som ingår i EES. Det förutsätts dock att utsträckning av skyddet till sådana andra länder i möjligaste mån samordnas med de övriga länder som ingår i EES.

Enligt artikel 5 i protokollet skall parterna ansluta sig till vissa internationella konventioner. Detta åtagande innehåller - med ett undantag inte sådana förpliktelser att de kräver lagstiftning i Sverige. Undantaget avser åtagandet att senast den 1 januari 1995 ansluta sig till Protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen angående internationell registrering av varumärken. Detta åtagande kräver ändringar i bl.a. varumärkeslagen (1960:644). Den frågan kommer att tas upp senare i annan form.

Protokollet innehåller vidare en överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna om att EES-avtalets regler om immaterialrätt skall förbättras i belysning av de resultat som kan komma att uppnås i de s.k. TRIPS-förhandlingarna (trade related inteHectual property rights) inom det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT. I protokollet finns också bestämmelser om inbördes information och samråd på immaterialrättens område och en förklaring att parterna är beredda att diskutera EFTA-

ländernas medverkan i andra EG-system för industriella rättigheter än det

som avses med avtalet om gemenskapspatentet (artiklarna 6,7 och 8 i protokollet). Dessa avtalsbestämmelser kräver inte lagstiftningsåtgärder.

Som en ytterligare följd av EES-avtalet skall Sverige på vissa immaterialrättsliga områden anpassa sina författningsbestämmelser till vad som gäller på motsvarande områden i EG enligt bl.a. tre direktiv om harmonisering

av EG ländernas lagstiftning inom vissa områden. De närmare åtagandena

i denna del framgår av den tidigare nämnda bilagan (bilaga XVIND till avtalet.

På området för skydd för kretsmönster i halvledarprodukter gäller sålunda att Sverige skall uppfylla bestämmelserna i Rådets direktiv av den 16 december 1986 om rättsligt skydd för halvledarprodukters topografi. Dessutom skall regelverket i Sverige anpassas till bestämmelserna i två rådsbeslut av den 9 oktober 1990 om utsträckning av skyddet till personer i vissa länder eller territorier samt till ett beslut från EG-kommissionen av den 26 oktober 1990 om till vilka länders bolag eller andra juridiska personer skyddet skall utsträckas. De ändringar som erfordras i direktivet för ändamålet med EES finns - som redan framhållits - förtecknade i bilaga XVIL

På varumärkesrättens område innebär EES-avtalet att Sverige skall anpassa de varumärkesrättsliga bestämmelserna till Rådets första direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar.

Rådets direktiv av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram kräver vissa ändringar i upphovsrättslagen.

De nu angivna direktiven och besluten fogas som bilaga 7 - 12 till detta ärende. En svensk inofficiell översättning av direktiven och besluten fogas parallellt vid den engelska texten.

2.2¶Vissa särskilda ändringsförslag på varumärkesrättens område

Patent- och registreringsverket (PRV) har föreslagit att vissa smärre ändringar i varumärkeslagen bör göras i samband med att anpassningen till EG:s direktiv om varumärken görs. PRV:s förslag avser ändringar i reglerna om registreringsansökans innehåll och i reglerna om ansökan om förnyelse av en varumärkesregistrering.

2.3¶Vissa särskilda ändringsförslag på växtförädlarrättens område

Växtsortnämnden har föreslagit att ytterligare ett antal växtsläkten och en växtart skall tas upp i bilagan till växtförädlarrättslagen (1971:392), att lagen generellt skall tillämpas på hybrider mellan de växtsläkten eller växtarter som anges i bilagan och att bestämmelserna om besvärsavgift i lagen skall utmönstras.

3 - Införlivande av åtagandena i EES-avtalet med = Prop. 1992/93:48

svensk rätt m. m.

Mitt förslag: Åtagandena i EES-avtalet i vad de avser immaterial-

rätten införlivas med svensk rätt dels genom att en ny lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter införs, dels genom att ändringar görs 1 patent-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts-, varumärkes- och i upphovsrättslagarna.

Vissa av Patent- och registreringsverkets förslag om ändringar i varumärkeslagen och Växtsortnämndens förslag om ändringar i växtförädlarrättslagen genomförs.

Promemorians förslag: Innebörden av promemorians förslag överens-

stämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslagen har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: För att uppfylla åtagandena i EES-avtalet bör svensk rätt nu anpassas till de regler om konsumtion av immateriella rättigheter som gäller enligt gemenskapsrätten och till innehållet i de immaterialrättsliga direktiv och beslut som anges i EES-avtalet. Syftet med denna anpassning är att tillse att immaterialrätten inte kommer att utgöra grund för hinder av det fria utbytet av varor och tjänster inom det

europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare innebär anpassningen en

harmonisering av innehållet i de svenska immaterialrättsliga lagarna till vad som gäller enligt motsvarande författningar i EG:s medlemsstater.

Jag kommer i det följande, under olika avsnitt, att närmare behandla de författningsändringar som erfordras för att uppfylla EES-avtalet.

EES-avtalets allmänna bestämmelse om konsumtion av de immateriella rättigheterna och de lagändringar som krävs för att efterkomma den bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.

Bestämmelserna i avtalet om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter och anpassningen till direktivet om rättsligt skydd för halvledarprodukters topografi behandlar jag i avsnitt 5.

De författningsförslag som erfordras för att anpassa den svenska varumärkesrätten till EG-direktivet om varumärken behandlas i avsnitt 6. I anslutning till detta föreslås att vissa ändringar i varumärkeslagen som initierats av PRV skall genomföras.

I avsnitt 7 föreslår jag de ändringar i upphovsrättslagen som behövs för att anpassa den till direktivet om rättsligt skydd för datorprogram.

Slutligen behandlar jag i avsnitt 8 de ändringar i växtförädlarrättslagen som föreslagits av Växtsortnämnden.

Konsumtion av immateniella rättigheter

4.1¶Bakgrund

De olika immaterialrättsliga ensamrätterna är i princip nationellt be-

gränsade. Utgångspunkten är således att varje land inom sitt område självständigt - men med beaktande av de internationella konventioner som landet kan ha anslutit sig till - bestämmer bl.a. vilka objekt som kan bli

föremål för immaterialrättsligt skydd, vilka rättssubjekt som kan förvärva sådana rättigheter samt rättigheternas omfattning.

En immaterialrätt ger vanligtvis rättighetshavaren en ensamrätt såväl att sälja som att importera sådana produkter som omfattas av rättigheten i fråga. I Sverige - liksom i andra nationella rättssystem - gäller, som huvudregel, att ensamrätten bara omfattar den första överlåtelsen. Därefter anses ensamrätten konsumerad (uttömd). Inom upphovsrätten gäller dock särskilda regler beträffande bl.a. uthyrning. En viktig förutsättning för att ensamrätten skall anses vara konsumerad är att den immaterialrättsligt skyddade produkten förts ut på marknaden av rättighetshavaren eller med dennes samtycke. Vanligen sker sådan marknadsföring genom att rättighetshavaren säljer produkten. Ett annat vanligt sätt genom vilket produkten med rättighetshavarens samtycke kan föras ut på marknaden är att rättighetshavaren ger någon annan tillstånd (licens) att producera och/eller försälja den skyddade produkten. Sedan de skyddade produkterna med rättighetshavarens samtycke har förts ut på marknaden kan de i princip utnyttjas och säljas vidare utan hinder av en immateriell ensamrätt. En följd av immaterialrätternas territoriella begränsning kan vara att ensamrätten bara anses konsumerad för det land där den konsumtionsgrundande överlåtelsen (dvs. den frivilliga överlåtelsen) ägt rum. Detta brukar betecknas som nationell konsumtion. För det fall det anses att en konsum-

tionsgrundande överlåtelse ägt rum om produkten förts ut på marknaden

inom ett område bestående av flera länder eller inom en viss region av länder brukar man tala om regional konsumtion. För vissa immaterialrätter har emellertid i de nationella lagstiftningarna sedan relativt länge tillämpats en princip som skulle kunna sägas innebära en global konsumtion. Detta betyder att ensamrätten anses ha konsumerats när produkten har förts ut på marknaden, oavsett i vilket land som det har skett.

Den praktiska betydelsen av principen om konsumtion ligger i att en tillämpning av principen om nationell konsumtion - eller av en princip om en regional konsumtion - ger rättighetshavaren stora möjligheter att motsätta sig att produkter som med hans samtycke förts ut på marknaden utanför det

territorium där rättighetshavaren har skydd parallellimporteras eller

återimporteras (s.k. reimport) till det territorium där rättighetshavaren har skydd. Rättighetshavaren får därmed stora möjligheter att separera olika nationella marknader från varandra och han kan exempelvis åstadkomma

"prisdifferentiering" mellan olika länder.

I Sverige gäller att principen om nationell konsumtion tillämpas inom patent-, mönster- och växtförädlarrätten. Principen om global konsumtion tillämpas för övriga immateriella ensamrätter.

3 Riksdagen 1992:03. I saml. Nr AS

Av 3 § patentlagen (1967:837) följer att en genom patent förvärvad ensamrätt inte konsumeras genom att produkten bringas i omsättning i Konsumtion av utlandet (jfr prop. 1977/78:1 Del A s. 201 och s. 329 f.). immateriella rättigheter

Många andra länder har också nationell konsumtion på patenträttens område. Till följd härav anses det möjligt för ett företag eller för flera företag inom samma koncern som har patent på samma uppfinning i flera länder (s.k. parallella patent) att med stöd av patenträtten hindra att produkter som tillverkats enligt patentet i ett av länderna och som satts i

omsättning där, importeras av utomstående företag till annat land där

patentskyddet gäller. Det blir alltså möjligt att på patenträttslig grund stoppa parallellimport. Men den nationella konsumtionen innebär också att en vara som omfattas av ensamrätten i det land där den tillverkats och som

exporterats därifrån till ett annat land inte kan återimporteras till producent-

landet utan rättighetshavarens medgivande. Reglerna om nationell konsumtion ger alltså rättighetshavaren en möjlighet att hindra återimport till tillverkningslandet.

En innehavare av en mönsterrätt kan på motsvarande sätt som gäller enligt patenträtten hindra import till Sverige av produkter som i utlandet har förts ut på marknaden av honom själv eller med hans samtycke. Detta följer av 5 §& mönsterskyddslagen (1970:485). Se även «förarbetena (prop. 1969:168 s. 102 ff.) till den bestämmelsen.

Även för växtförädlarrätten gäller enligt 4 §& växtförädlarrättslagen (1971:392) principen om s.k. nationell konsumtion av växtmaterial (jfr prop. 1971:40 s. 76 ff. och s. 102).

För de övriga immateriella ensamrätterna - varumärkesrätten, skyddet för kretsmönster i halvledarprodukter och upphovsrätten - tillämpas i Sverige, som tidigare nämnts, principen om global konsumtion.

I varumärkeslagen (1960:644) finns ingen uttrycklig bestämmelse om konsumtion. I praxis (se NJA 1967 s. 458) har emellertid lagts fast att parallellimport normalt inte kan stoppas på varumärkesrättslig grund även om den skyddade produkten släppts ut på marknaden utomlands. En praktisk konsekvens av detta är att det förekommer att svenska återförsälja-

re, Importerar märkesvaror direkt från utländska grossister vid sidan av den

svenske ensamförsäljaren. De fördelar från konkurrenssynpunkt som detta innebär har ansetts vara så betydelsefulla att det uppväger det drag av att man snyltar på den goodwill som någon annan byggt upp (fr Bernitz, Internationell marknadsrätt, andra uppl., s. 175).

Enligt 3 § lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter gäller att exemplar av ett kretsmönster eller produkter vari kretsmönster ingår får spridas vidare när de med samtycke av den som innehar rätten till kretsmönstret har spritts till allmänheten. Bestämmelsen ställer inte upp något krav på att den första spridningsåtgärden skall ha skett i Sverige. Exemplar som med kretsmönsterskaparens samtycke har spritts till allmänheten i ett annat land får alltså enligt bestämmelsen spridas vidare även i Sverige (prop. 1986/87:49 s. 20).

Inom upphovsrätten gäller beträffande spridningsrätten till exemplar av litterära och muskaliska verk enligt 23 § upphovsrättslagen (1960:729) att rätten med vissa undantag är konsumerad när verket har utgivits och

exemplaren omfattas av utgivningen. Samma regel gäller för konstverk enligt 25 § upphovsrättslagen; beträffande exemplar av sådana gäller Konsumtion av emellertid dessutom att spridningsrätten är konsumerad när upphovsmannen immateriella rättigheter

överlåtit exemplaren. Det är således inte möjligt att med stöd av upphovs-

rätten ingripa mot import till ett land av alster som med upphovsmannens

samtycke förts ut på marknaden i ett annat land. För filmverk saknas dock

konsumtionsregler.

4.2¶Ändrade principer om konsumtion av patenträtten, mönsterskyddsrätten och växtförädlarrätten

Mitt förslag: I patentlagen, mönsterskyddslagen och växtförädlar-

rättslagen förs in bestämmelser som innebär att den genom patent,

mönsterskydd eller växtförädlarrätt förvärvade ensamrätten skall anses

vara konsumerad, om den skyddade produkten förts ut på marknaden

inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-konsumtion).

Förslag till lagtext:

Patentlagen:

3 § Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de undantag som anges nedan, ingen får utan patenthavarens samtycke utnyttja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller inneha sådant alster för ändamål som nu sagts,

2) använda patentskyddat förfarande eller, om han vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att förfarandet inte får användas utan patenthavarens samtycke, utbjuda det för användning här i Sverige,

3) utbjuda, bringa i omsättning eller använda alster som tillverkats enligt patentskyddat förfarande eller införa eller inneha alstret för ändamål som nu sagts.

Ensamrätten innebär även att ingen får utan patenthavarens samtycke utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller tillhandahålla någon som inte är berättigad att utnyttja uppfinningen sådant medel för att utöva den här i Sverige som hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som

erbjuder eller tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn till omständig-

heterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet en vara som allmänt förekommer i handeln, gäller vad nu sagts dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet försöker påverka mottagaren till en sådan handling som avses i första stycket. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta stycke skall den som utnyttjar uppfinningen på det sätt som sägs i tredje stycket

1, 3 eller 4 inte anses såsom berättigad att utnyttja uppfinningen.

Från ensamrätten undantas

1) utnyttjande som inre sker yrkesmässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat alster som bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av patenthavaren eller med Konsumtion av

dennes samtycke, immateriella rättigheter

3) utnyttjande av uppfinning för experiment som avser själva uppfinningen,

4) beredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilt fall eller åtgärder med sålunda berett läkemedel.

Mönsterskyddslagen:

5 §& Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges nedan, att ingen får utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren) utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till Sverige, bjuda ut, saluhålla, överlåta eller hyra ut vara, vars utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något som inte väsentligen skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor.

Mönsterrätten omfattar inte utnyttjande av en vara, om den har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska sumarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke.

Växtförädlarrättslagen:

4 & Växtförädlarrätt innebär, med de undantag som anges nedan, att ingen får utan samtycke av innehavaren av = växtförädlarrätten (sortinnehavaren) utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till Sverige föra in växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall bjudas ur till försäljning för förökningsändamål elter på annat sätt tillhandahållas för sådant ändamål,

2. bjuda ut till försäljning eller på annar sätt tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål,

3. i de fall, då upprepad användning av växtmaterial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sort, använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte att det framställda materialet skall bjudas ur till försäljning för förökningsändamål eller på annat sätt tillhandahållas för sådant ändamål.

> I fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att ingen

får utan sortinnehavarens samrycke använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.

Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av det material av en växtsort, som har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av sortinnehavaren eller med dennes samtycke.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se promemorian s. 50 ff.).

Remissinstanserna: Några remissinstanser har ifrågasatt om de nu föreslagna ändringarna i de berörda immaterialrättsliga lagarna erfordras eftersom regler om fria varurörelser, vilka förhindrar en tillämpning av principen om nationell konsumtion av de immateriella ensamrätterna, finns

i EES-avtalet och dessa regler föreslås bli svensk lag genom införlivandet av EES-avtalet med svensk rätt. Majoriteten av de remissinstanser som Konsumtion av

immateriella rättigheter

yttrat sig har emellertid accepterat eller funnit att behov föreligger av att övergången från nationell konsumtion av vissa ensamrätter till en EES-vid konsumtion uttrycks i de berörda immaterialrättsliga lagarna. De remissinstanser som har ifrågasatt behovet av särskilda konsumtionsregler, men även några av de remissinstanser som har funnit att behov av att lagstifta i frågan om övergång från nationell konsumtion till EES-konsumtion, har

påpekat att den nya principen om en EES-vid konsumtion ytterst följer av

rättspraxis som lagts fast av EG-domstolen. Även om sådana principer fått en viss fasthet kan det knappast liknas vid lagregler utan kan komma att ändras. En regel som medger att hänsyn får och kan tas till gemenskaps-

rättens framtida rättsutveckling på detta område bör därför tas in i

konsumtionsbestämmelserna. Vad slutligen gäller den närmare utformningen av de regler som är avsedda att uttrycka principen om EES-vid konsumtion har några remissinstanser föreslagit att konsumtionsreglerna utformas så att

de dels betonar ett absolut områdesskydd i förhållande till länder som inte

ingår i EES, dels ändras så att rättighetshavaren, i vad gäller import från länderna i EES, inte längre kan hävda ett absolut områdesskydd. Vad remissinstanserna närmare har anfört i de olika delfrågorna framgår i det följande.

Skälen för förslaget: Inom EG har den tillämpning av de nationella immateriella ensamrätterna som innebär nationell konsumtion ifrågasatts och ansetts stå i konflikt med bestämmelserna om fria varurörelser i artiklarna 30 och 36 i Romfördraget. Frågan har i hög grad sysselsatt EG-domstolen och domstolen har i en serie avgöranden slagit fast att det utgör en förbjuden handelsbegränsning att med stöd av de immateriella ensamrätterna söka hindra parallellimport inom EG. Har ensamrätten konsumerats i ett EG-land genom att en immaterialrättsligt skyddad produkt av rättighetshavaren eller med hans samtycke släppts ut på marknaden i det landet, anses det alltså vara stridande mot Romfördragets bestämmelser om fria varurörelser att med stöd av nationell immaterialrättslagstiftning hindra tredje man att exportera produkter till ett annat EG-land, där rättighetshavaren eller ett honom närstående företag innehar en motsvarande ensamrätt. På samma sätt kan en rättighetshavare inte heller hindra att produkten, sedan den exporterats, återimporteras (reimporteras) till det EGland varifrån den kommer. Vad nu sagts anses gälla för alla immateriella ensamrätter. Inom EG gäller med andra ord regional konsumtion - en EGvid konsumtion - av de immateriella ensamrätterna.

Det skall särskilt framhållas att en förutsättning för att ensamrätterna skall konsumeras är att de immaterialrättsligt skyddade produkterna har förts ut på marknaden med rättighetshavarens tillstånd. De skall ha bringats i omsättning till följd av kommersiella överväganden. Den begränsningen gäller alltjämt att om produkten har förts ut på marknaden av någon som

gör intrång i den immateriella ensamrätten, kan rättighetshavaren alltid

ingripa för att hindra import även till ett annat EG-land. Inte heller anses ensamrätten konsumerad om den skyddade varan har sålts som en följd av meddelad tvångslicens eller om den av någon som inte har tillstånd av

rättighetshavaren har sålts i ett land där varan saknar skydd.

Det bör också framhållas att EG:s princip om konsumtion av de Konsumtion av immateriella ensamrätterna, i den mån den följer av Romfördragets immateriella rättigheter bestämmelser om fria varurörelser, är begränsad till sådana situationer som faller under gemenskapsrätten, dvs. till sådana situationer där den skyddade produkten har förts ut på marknaden i en medlemsstat.

Om varan, å andra sidan, har förts ut på marknaden utanför EG och sedan importerats till ett land i EG av tredje man är EG-rättens princip om konsumtion, under förutsättning att den grundar sig på Romfördragets regler om fria varurörelser, inte tillämplig eftersom EG-domstolen enbart grundar sina avgöranden i dessa frågor på artiklarna 30 och 36 i Romfördraget. Dessa bestämmelser är begränsade till sådana import- eller exportrestriktioner som berör handeln mellan EG:s medlemsstater och inte

handeln mellan EG och ett tredje land. Det är därför inte i strid mot

gemenskapsrätten att förhindra parallellimport till EG från ett tredje land med stöd av den nationella immaterialrättsliga lagstiftningen. Detta förutsätter naturligtvis att det med stöd av den nationella lagen är möjligt att förhindra parallellimport, dvs. att global konsumtion inte tillämpas enligt den nationella lagstiftningen.

Till följd av EES-avtalet skall - som redan nämnts i avsnitt 4.1 - Romfördragets regler om fria varurörelser gälla inom hela EES-området. Det innebär att dessa reglers inverkan på de immateriella rättigheternas funktion att kunna förhindra paralleHimport och återimport och EGdomstolens praxis som har utbildats i anslutning till detta skall gälla också för EFTA-länderna. I EES-avtalets grundläggande bestämmelser om immaterialrätt (artikel 2 i protokollet) har föreskrivits att, i den utsträckning som konsumtion är behandlad inom EG, avtalsparterna skall sörja för att principen om konsumtion av immateriella rättigheter tillämpas enligt vad som gäller enligt gemenskapsrätten. Bestämmelsen skall förstås i enlighet med den rättspraxis som, vid tiden för avtalets undertecknande, har lagts fast av EG-domstolen. Bestämmelsen är inte avsedd att hindra att den framtida utvecklingen av rättspraxis beaktas vid tillämpning av bestämmel-

sen.

Som en följd av åtagandet i EES-avtalet att anpassa de nationella lagarna till de principer som råder inom EG för konsumtion av immateriella rättigheter måste Sverige i vad avser handeln mellan EES-staterna överge principen om nationell konsumtion av patent-, mönster- och växtförädlarrätt. Den princip om nationell konsumtion som råder för dessa ensam-

rätter måste alltså sträckas ut till en princip om en regional EES-konsum-

tion. Avsikten med denna anpassning är att förbud mot parallellimport och återimport skall förhindras inom EES på motsvarande sätt som gäller inom

EG.

En första fråga som därvid kommer upp och som har tagits upp av några remissinstanser - Läkemedelsindustriföreningen, Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel - är om det krävs särskilda regler i de immaterialrättsliga lagarna för att anpassa svensk rätt till åtagandena i EESavtalet i nu berört hänseende. Dessa remissinstanser har ifrågasatt om det,

mot bakgrund av att principen om regional EES-konsumtion vilar på

reglerna om fria varurörelser i artiklarna 30 och 36 i Romfördraget vilka Konsumtion av

överförts till EES-avtalet, genom artiklarna 11 och 13 i det avtalet, och då immateriella rättigheter dessa sistnämnda artiklar föreslås skall gälla som svensk lag, är erforderligt

med särskilda lagregler om en regional EES-konsumtion. Redan som en

följd av införlivandet av EES-avtalets huvudbestämmelser med svensk rätt, vilket är avsett att ske genom en lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (den s.k. EES-lagen), kommer svenska domstolar att bli

förhindrade att tillämpa svenska regler på ett sätt som står i strid mot EGdomstolens praxis om fria varurörelser. Enligt dessa remissinstansers

mening kan de nu föreslagna ändringarna i patent-, mönsterskydds- och växtförädlarrättslagen dessutom komma att låsa rättsläget i Sverige på detta rättsområde och omöjliggöra ett hänsynstagande till den framtida rättsutvecklingen i EG i vad avser konsumtion.

Det är riktigt som Läkemedelsindustriföreningen m.fl. påpekat att det är avsikten att EES-avtalets bestämmelser om fria varurörelser skall gälla som svensk lag här i landet. Jag förordar ändå att det i svensk rätt tas in bestämmelser som klart ger uttryck för att det i varutbytet mellan EESländerna inte går att upprätthålla en princip om nationell konsumtion av de nu berörda ensamrätterna. Denna uppfattning har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Ett par remissinstanser - Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) och Svenska AIPPI-gruppen - har dessutom menat att det svenska behovet av att lagstifta om övergången från nationell konsumtion till EES-konsumtion är ovedersägligt. Enligt min mening finns det dessutom anledning att på detta område ha uttryckliga regler som visar den grundläggande principen att innehavaren av en immaterialrätt inte kan motsätta sig import och senare utnyttjanden av produkter som innehavaren själv eller någon med hans tillstånd fört ut på marknaden i en EES-stat. Vad gäller uppfattningen att promemorians utformning av lagförslagen innebär en i princip ovillkorlig regel om regional konsumtion som inte ger utrymme för en anpassning till den framtida utvecklingen på detta område - och främst då EG-domstolens praxis - vill jag framhålla att lagförslagen inte ger uttryck för annat än att principen om nationell konsumtion av en immateriell ensamrätt inte kan upprätthållas om förutsättningar föreligger för att anse att en konsumtionsgrundande överlåtelse ägt rum. Det betyder att den

utformning som lagförslagen fått inte hindrar domstolarna från att i varje

enskilt fall bedöma t.ex. frågan om produkten kan anses ha bringats i omsättning och/eller om detta skett med rättighetshavarens samtycke. Inte heller hindrar förslagens utformning att hänsyn i detta avseende tas till den

framtida praxis som kan utbildas och som skall beaktas inom ramen för

EES. I den mån utvecklingen och rättsbildningen skulle slå in på en väg som innebär ett övergivande av själva principen om regional EESkonsumtion (EG-konsumtion) - vilket framstår som föga troligt mot

bakgrund av att principen om EG-vid konsumtion läggs fast i alla de EG-

rättsakter och förslag till EG-rättsakter där frågan är aktuell = - får naturligtvis svensk lagstiftning också ändras.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet m.fl. har - som

redan sagts - menat att åtagandena i EES-avtalet förvisso kräver ändringar i svensk lagstiftning men anfört att reglerna bör utformas på ett annat sätt Konsumtion av än som har föreslagits i promemorian. Dessa remissinstanser har tagit sin immateriella rättigheter utgångspunkt i gällande lydelse av 3 § tredje stycket 2) patentlagen och menat att den inte är särskilt väl formulerad. De har ifrågasatt om "utnyttjande" av patentskyddat alster är en adekvat beskrivning av vad konsumtionen avser, nämligen att alster som lovligen bringats på marknaden i Sverige därefter får spridas vidare utan hinder av patenträtten. Begreppet "utnyttjande" 1 3 § första stycket patentlagen är nämligen inte

samma sak som det utnyttjande som avses i 3 § tredje stycket 2) samma

lag. I samband med att nya konsumtionsprinciper införs kan det därför finnas anledning att ändra i lagtexten, så att denna korrekt visar vad det är som blir konsumerat dels om ett alster har bringats i omsättning i Sverige, nämligen att bjuda ut, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster eller alster tillverkat enligt ett patentskyddat förfarande, dels om ett alster har bringats i omsättning inom EES, nämligen dessutom rätten att förbjuda

import till Sverige. Motsvarande resonemang kan enligt dessa remissinstan-

ser göras också för mönsterrätten och för växtförädlarrätten.

Enligt min mening följer det redan av det sätt på vilket den aktuella konsumtionsbestämmelsen är utformad att om ett alster, med rättighetshavarens tillstånd, har bringats i omsättning i Sverige så är det, av de utnyttjandeformer som ensamrätten medger, just rätten att förbjuda att någon bjuder ut, bringar i omsättning eller använder alstret som konsume-

rats. Utsträcks konsumtionen till att också omfatta åtgärder som skett inom

EES blir det en följd att om alstret bringats i omsättning där, så kommer dessutom rätten att förbjuda import av det alstret att ha konsumerats. Jag

ser det därför inte som erforderligt att i sin helhet omarbeta patentlagens

konsumtionsbestämmelse i enlighet med vad juridiska fakultetsnämnden har föreslagit.

Däremot kan det finnas anledning att utforma de föreslagna konsumtionsbestämmelserna i mönsterskydds- och växtförädlarrättslagen så att de, på motsvarande sätt som gäller för patentlagen, får den lydelsen att utnyttjanden av vara eller material som har bringats i omsättning i EES undantas från ensamrätten. Härigenom kommer det, enligt min mening, till bättre uttryck att om varan eller materialet bringats i omsättning utanför EES så

är ensamrätten inte konsumerad.

För växtförädlarrättens del kan det dessutom i detta sammanhang - som

Statens växtsortnämnd har påpekat - finnas anledning att understryka att det

är specifikt för växtförädlarrätten, som till föremål har levande och

föränderlig materia, att konsumtion anses ske bara med avseende på den

mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. Om växtmaterialet sedermera förökas anses sortinnehavarens ensamrätt åter inträda. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså inte följande generation. Därför fordras sortinnehavarens samtycke för att denna senare generation växtmaterial skall kunna användas för framställning av förökningsmaterial för yrkesmässig avsättning. I enlighet med detta har den föreslagna lydelsen av 4 § tredje stycket växtförädlarrättslagen ändrats i förhållande till dess lydelse i promemorians förslag (se promemorian s.

EES-avtalets regler innebär inte något hinder mot att ett land inom EES Konsumtion av med stöd av den nationella lagstiftningen behåller möjligheten för rättig- immateriella rättigheter

hetshavaren att förbjuda parallell- eller återimport från ett land som står

utanför EES. Någon anledning för Sverige att ändra gällande rätt på den punkten föreligger inte enligt min mening. Sverige bör liksom övriga nordiska länder även i fortsättningen ge rättighetshavaren möjlighet att hindra parallellimport och återimport från länder utanför EES under förutsättning att det är möjligt enligt nationell lagstiftning. Enligt min mening kommer detta till uttryck genom att de nu aktuella konsumtionsbestämmelserna utformats som undantag från ensamrätternas innehåll.

4.3 Ikraftträdandebestämmelser avseende konsumtions-

reglerna

Mitt förslag: De nu föreslagna ändringarna i konsumtionsreglerna skall träda i kraft efter beslut av regeringen. Såvitt gäller livsmedel

och läkemedel som åtnjuter produktpatent och vilka har förts ut på

marknaden i Finland och produktskyddade läkemedel som har förts ut på marknaden i Island skall regeringen särskilt förordna när ändring

i patentlagen avseende dessa produkter skall träda i kraft.

Förslag till lagtext:

Patentlagen:

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande.

Promemorians förslag: Innehöll, utom för livsmedel och läkemedel som

förts ut på marknaden i Finland och läkemedel som förts ut på marknaden

i Island, specifika tider för när lagändringarna skulle träda i kraft (se promemorian s. 56).

Remissinstanserna: Svea hovrätt har framhållit att när det i övergångsbestämmelsen talas om "patentskyddat" livsmedel eller läkemedel torde avses

även det s.k. indirekta produktskyddet (3 § första stycket 3) patentlagen). Ett sådant skydd finns i dag för t.ex. läkemedel tillverkade i Finland, där möjlighet till metodpatent men inte till produktpatent finns. Hovrätten har

därför framhållit att det inte finns anledning att skjuta upp övergången till EES-vid konsumtion när det gäller det indirekta produktskyddet. Lant- Konsumtion av brukarnas Riksförbund LRF har framfört önskemål om en särskild immateriella rättigheter övergångsperiod för ikraftträdandet av ändringen av växtförädlarrättslagen. Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har framhållit att det i dagsläget framstår som ytterst osäkert om EES-avtalet kan träda i kraft den 1 januari 1993. De föreslagna ändringarna av konsumtionsbestämmelserna bör därför anpassas till EES-avtalets ikraftträdande.

Skälen för förslaget: När det gäller patenträtten skall enligt EES-avtalet bestämmelsen om tillämpning av principen om regional EES-vid konsumtion träda i kraft senast ett år efter avtalets ikrafttträdande (artikel 2.2 i protokollet om immateriell äganderätt). Eftersom EES-avtalet förutsätts träda i kraft den 1 januari 1993 kan det förutsättas att ändringen i patentlagen avseende konsumtion bör träda i kraft först den 1 januari 1994. Med hänsyn till att det för närvarande ändå råder en viss osäkerhet om när EESavtalet kan träda i kraft och då något ensidigt införande av regional konsumtion av patenträtten inte bör komma i fråga, bör regeringen ges möjlighet att förordna om när ändringen skall träda i kraft.

I artikel 3.6 i protokollet om immateriell äganderätt finns en särskild Övergångsbestämmelse för patenträttens del som rör läkemedel och

livsmedel som har förts ut på marknaden i Finland och som rör läkemedel

som har förts ut på marknaden i Island. Dessa produkter är i dag inte patenterbara i Finland respektive Island. För dessa produkter gäller enligt artikel 3.6 att rättighetshavaren - trots bestämmelserna i artikel 2 - under viss ytterligare tid skall kunna åberopa den nationella patenträtten för att förhindra parallellimport eller återimport av produkter som med rättighetshavarens samtycke har förts ut på marknaden i Finland respektive Island. Enligt artikel 3.6 skall rättighetshavaren kunna ges möjlighet att åberopa principen om nationell konsumtion under högst två år efter det att dessa länder har gjort de berörda produkterna patenterbara. Eftersom Finland skall ha uppfyllt villkoret att göra de berörda produkterna patenterbara senast den 1 januari 1995 och Island senast den 1 januari 1997 bör det följaktligen kunna föreslås att rättighetshavaren skall kunna åberopa principen om nationell konsumtion för de berörda produkterna fram till den 1 januari 1997 för produkter från Finland och fram till den 1 januari 1999 för produkter från Island. Det kan emellertid tänkas att länderna ger möjlighet till patentering av produkterna tidigare än den senaste tidpunkt som avtalet medger. I så fall måste även ändringen i den svenska patentlagen gälla tidigare. Regeringen bör därför ges möjlighet att förordna om när ändringen i patentlagen för de berörda produkterna skall träda i kraft.

Som framgår av artikel 3.6 i protokollet om immateriell äganderätt avser den särskilda övergångsbestämmelsen sådana alster som omfattas av ett s.k.

produktpatent, dvs. patent på själva alstret. Svea hovrätt har i sitt remissyttrande påpekat att det kan ifrågasättas om inte övergångsbestämmelsen, med den utformning som den har fått i promemorians förslag,

kan förstås så att den är tillämplig också på alster (produkter) som har tillverkats enligt patentskyddat förfarande (indirekt produktskydd). Eftersom

lydelsen av artikel 3.6 inte ger utrymme för att principen om nationell konsumtion skall kunna tillämpas under en särskild övergångstid för alster Konsumtion av som åtnjuter indirekt produktskydd anser jag - i likhet med hovrätten - att immateriella rättigheter övergångsbestämmelsen bör utformas så att detta framgår. Som Lagrådet har påpekat kan den avsedda innebörden komma till klarare uttryck om bestämmelsen formuleras enligt det förslag som Lagrådet har lämnat.

För ändringarna i mönsterskyddslagen och växtförädlarrättslagen finns inga särskilda övergångsbestämmelser föreskrivna i EES-avtalet. Dessa

. ändringar kan därför förutsättas behöva träda i kraft den 1 januari 1993.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder om när EES-avtalet kommer att träda i kraft och då något ensidigt införande av regional konsumtion inte bör komma i fråga, bör regeringen också i vad avser dessa lagändringar ges möjlighet att förordna om när de skall träda i kraft.

Skydd för kretsmönster

halvledarprodukter

5.1¶Nuvarande förhållanden

Skyddet för integrerade kretsar, s.k. datachips, regleras genom lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (kretsmönsterlagen) som trädde i kraft den 1 april 1987. Denna lag var ett resultat av upphovsrättsutredningens betänkande (SOU 1985:51) Upphovsrätt och datorteknik som bl.a. behandlade skyddet för integrerade kretsar. Genom kretsmönsterlagen skapades en ny särskild immateriell rätt, rätten till kretsmönster för halvledarprodukter, vid sidan av de nuvarande industriella rättigheterna och upphovsrätten. Skyddet gäller för mönstret för

kretsarna i en halvledarprodukt.

Med halvledare menas material med ledningsförmåga som ligger mellan isolatorer och metalliska ledare och vars elektriska egenskaper lätt kan modifieras med vissa tillsatser, s.k. dopämnen. De halvledare som används vid chipsframställningen är främst kisel, men även andra material såsom germanium eller galliumarsenid förekommer.

Med datachips avses i huvudsak ytterst små system av elektriskt ledande material som har anbringats i skivor av kisel eller liknande s.k. halvledarmaterial och som kan användas för att lagra t.ex. datorprogram eller fullgöra ungefärligen samma funktioner som en dator. Mönstren kallas i

USA för "mask works" och datorchips kan där vara märkta med en cirkel

med ett M i eller ”M” samt rättsinnehavarens namn för att visa att mönstret är skyddat.

Enligt kretsmönsterlagen har den som skapat kretsmönstret ensamrätt att framställa exemplar av mönstret, att utföra mönstret på eller i ett materiellt underlag samt att sprida exemplar av mönstret till allmänheten. Det skydd som lagen ger är ett formskydd och inte ett idéskydd. Idéer, principer, algoritmer osv. är alltså inte skyddade som sådana utan endast i den speciella utformning de har fått i ett visst bestämt kretsmönster. Likheterna med upphovsrättens konstruktion är här tydliga.

Kretsmönsterlagen tillämpas på kretsmönster som skapats av svenska medborgare eller av dem som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt på

kretsmönster som först har spritts i Sverige. Regeringen får emellertid besluta om lagens tillämpning i förhållande till EG:s och EFTA:s medlemsländer och, under förutsättning av ömsesidighet, i förhållande till andra länder. För närvarande tillämpas lagen på kretsmönster som har skapats av

medborgare i EG, EFTA, Japan eller USA eller av en person som har sin hemvist i någon av dessa stater, samt på kretsmönster som första gången spritts i något av dessa länder.

Bakgrunden till lagen om skydd för kretsmönster var att USA i november

1984 införde en särskild lag, "The Semiconductor Chip Protection Act",

som gav skydd för halvledarprodukter vid sidan av upphovsrätt och

patenträtt. Skydd gavs i princip endast för amerikanska produkter och sådana som först hade utnyttjats kommersiellt i USA. Presidenten kunde

emellertid utsträcka skyddet till att avse produkter från andra länder under förutsättning att lagstiftningen i dessa gav ett i huvudsak likartat skydd för Skydd för kretsmönster amerikanska produkter.

5.2¶EG:s direktiv och beslut om utsträckning av skydd för

kretsmönster

Bakgrunden till EG:s direktiv om rättsligt skydd för kretskortsmönster för halvledarprodukter var delvis densamma som till den svenska lagstiftningen, dvs. en önskan om att åtnjuta skydd i USA. EG hade dessutom funnit att skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftning när det gällde sådant skydd hade direkta och negativa effekter på den gemensamma marknadens funktion såvitt avsåg halvledarprodukter. EG:s direktiv antogs av Rådet den 16 december 1986. Avsikten med direktivet var inte att detaljreglera det skydd som skulle gälla i medlemsstaterna. I inledningen anges att gemenskapens rambestämmelser om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter kan begränsas till vissa grundläggande principer, i form av bestämmelser som anger vem och vad som skall skyddas, vilka ensamrätter skyddade personer kan stödja sig på när det gäller att tillåta eller förbjuda vissa handlingar, undantag från dessa rättigheter samt hur länge skyddet skall vara. Andra frågor skall tills vidare kunna avgöras i enlighet med nationella bestämmelser, t.ex. om och i så fall på vilka villkor tvångslicenser får meddelas avseende skyddade kretsmönster samt rätten till kretsmönster som utvecklas i anställningsförhållanden.

EG har därefter utfärdat beslut om utsträckning av skyddet till olika territorier med anknytning till länder som är medlemmar i EG.

5.3¶Lagändringar till följd av EG:s direktiv

Arbetet med utvecklingen av det rättsliga skyddet för kretsmönster har som framgår ovan bedrivits parallellt i Sverige och EG. Kretsmönsterlagen uppvisar följaktligen en hel del likheter med EG:s direktiv. Det finns emellertid vissa väsentliga skillnader som är av så grundläggande karaktär att mindre ändringar av den nuvarande kretsmönsterlagen inte är tillfylest utan det blir aktuellt att införa en ny kretsmönsterlag.

EG:s direktiv föranleder i huvudsak följande ändringar i förhållande till den nuvarande kretsmönsterlagen.

- Ett uttryckligt krav på nyhet införs i lagtexten,

- Rätt till kretsmönster som skapas av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

- Rätt till kretsmönster kan tillkomma både fysiska och juridiska personer som har anknytning till en stat som ingår i EES.

- Rätt till kretsmönster skall även innefatta rätt att förbjuda import.

- Konsumtion av spridningsrätten till exemplar av skyddade kretsmönster blir regional och omfattar det område som består av EES.

- Den som i god tro har förvärvat ett exemplar av ett skyddat kretsmön-

inte längre är i god tro. För utnyttjandet skall skälig ersättning kunna utgå. Skydd för kretsmönster

- Rätten till ett kretsmönster skall upphöra femton år efter utgången av

det år då kretsmönstret skapats om det då ännu inte har utnyttjats kommer-

siellt.

I den följande framställningen redogörs för direktivets olika artiklar och de överväganden och förslag avseende de ändringar som dessa medför.

5.3.1 Definitioner, originalitet och nyhet (artikel I och 2)

Mitt förslag: För att uppfylla kraven på originalitet och nyhet skall ett kretsmönster vara resultatet av egen intellektuell insats av den som

har skapat det och kretsmönstret får inte vara allmänt förekommande

inom halvledarindustrin.

Artikel I - Definitioner

1. I detta direktiv avses med

a) "halvledarprodukt": slut- eller mellanledet av en produkt som

i) består av en materialstruktur i vilken ingår ett lager halvledande material, och

ii) har ett eller flera andra lager bestående av ledande, isolerande eller halvledande material och där lagren är placerade i enlighet med ett förutbestämt tredimensionellt mönster, samt

iii) är avsedda att ensam eller tillsammans med andra funktioner utföra en elektronisk funktion.

b) en halvledarprodukts "kretsmönster": En rad sammanhörande bilder som, oavsett hur de är fixerade eller kodade,

i) utgör det tredimensionella mönstret av de lager som en halvledarprodukt består av, och

ii) där varje bild i raden representerar hela eller en del av mönstret i en halvledarprodukts yta vid vilken tillverkningsfas som helst.

c) "kommersiellt utnyttjande": Försäljning, uthyrning, leasing eller andra kommersiella distrubitionsmetoder eller erbjudande om dessa. I artiklarna 3.4, 4.1, 7.1, 7.3 och 7.4 skall emellertid beteckningen "kommersiellt utnyttjande" inte omfatta utnyttjande i förtroliga sammanhang om det inte

förekommer någon ytterligare distribution till tredje part, med undantag för de fall då utnyttjandet av ett kretsmönster äger rum i sådana förtroliga sammanhang som påkallats av en åtgärd som vidtagits i enlighet med artikel

223.1.b i fördraget.

2. På förslag av kommissionen kan rådet med kvalificerad majoritet ändra

punkterna 1.a.i och 1.a.ii för att anpassa dem mot bakgrund av den tekniska utvecklingen.

Artikel 2

Skydd för kretsmönster

1. Medlemsstaterna skall skydda kretsmönstren i halvledarprodukter genom lagstiftning som ger ensamrätter i enlighet med detta direktivs bestämmelser.

2. En halvledarprodukts kretsmönster skall skyddas i den utsträckning den

uppfyller villkoren att dels vara resultatet av sin upphovsmans egen intellektuella insats, dels inte vara allmänt förekommande inom halvledarindustrin. I de fall då en halvledarprodukts kretsmönster består av delar som är allmänt förekommande inom halvledarindustrin skall den skyddas endast i den utsträckning kombinationen av delarna, betraktad som helhet, uppfyller de ovannämnda villkoren.

Förslag till lagtext:

Skyddsföremålet

1 § För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halvledarindustrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller villkoren.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se promemorian s. 62 och 64).

Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft invändningar mot viss terminologi såväl i den föreslagna lagtexten som i skälen för förslaget. Vad de närmare har anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 1 innehåller legaldefinitioner av tre centrala termer som återkommer i direktivets text. Några uttryckliga motsvarigheter till definitionerna i artikel I finns inte i kretsmönsterlagen.

Ett införlivande av direktivets legaldefinitioner skulle i och för sig kunna ha ett visst upplysningsvärde för avgränsningen av de produkter och förfaranden som faller under kretsmönsterlagens tilämpningsområde. De centrala begreppen i kretsmönsterlagen får emellertid anses vara så särskiljande att några oklarheter om vad som avses i lagtexten inte torde förekomma. Förarbetena till kretsmönsterlagen innehåller även beskrivningar av de produkter och förfaranden som är av intresse vid en prövning av kretsmönsterlagens tillämplighet (prop. 1986/87:49 s. 10 och 17). Slutligen är den teknik som omfattas av kretsmönsterlagen stadd i en snabb utveckling som är svår att överblicka. Detaljerade legaldefinitioner skulle göra det svårt att anpassa kretsmönsterlagens tillämpning till den snabba tekniska utvecklingen. Detta skulle innebära ett behov av ofta åter-

kommande ändringar i kretsmönsterlagen. Med hänsyn till det ovan sagda

anser jag att artikel 1 inte skall medföra någon ändring i förhållande till den nuvarande kretsmönsterlagen.

Artikel 2 anger den närmare innebörden av den originalitet och nyhet som

krävs för att ett kretsmönster skall skyddas. Något uttryckligt krav på originalitet finns inte i kretsmönsterlagen. Det är emellertid en grundläggande princip att kretsmönster måste besitta originalitet för att komma

i åtnjutande av immaterialrättsligt skydd. Ordet "skapa" i 1 §, som även förekommer i upphovsrättslagen, anses innebära att det handlar om att Skydd för kretsmönster prestera något utöver det vanliga. Frågan är närmast vad som bör krävas för att ett kretsmönster skall anses uppnå originalitet, Vid tillkomsten av den nuvarande regleringen av skyddet för kretsmönster uttalades i specialmotiveringen bl.a. följande (se prop. 1986/87:49 s. 17-18):

"Användningen av ordet 'skapa” avser att ge uttryck för ett krav på en viss individuellt skapande insats. Mönstret måste ha en grad av originalitet.

Helt banala produkter skall alltså inte åtnjuta skydd enligt denna lag. Krets-

mönster som har skapats genom en sammanställning av enskilda okomplicerade delar, t.ex. från ett s.k. cellbibliotek, kan emellertid bli skyddade. En förutsättning är att sammanställningen som sådan ger uttryck för en självständigt skapande insats. Här kan jämföras med vad som gäller i fråga om samlingsverk enligt 5 § upphovsrättslagen. I den allmänna motiveringen har vid behandlingen av frågan om "reverse engineering” (avsnitt 3.3) berörts de problem som gäller i fråga om gränsdragningen mellan å ena sidan nyskapande och å andra sidan bearbetning av ett befintligt kretsmönster.

Bestämmelsen ställer inte upp något nyhetskrav. En följd av detta är att det åtminstone teoretiskt är möjligt för två personer att oberoende av varandra åstadkomma nästan identiskt samma utformning av kretsmönstren. I så fall har var och en av dessa ett skydd för sin utformning av mönstret."

I direktivets artikel 2 ställs två krav i detta hänseende. För det första skall det vara fråga om en egen intellektuell insats. Det kan förenklat sägas innebära att det åtminstone inte får vara fråga om kopiering. För det andra ställs det upp ett krav på att kretsmönstret inte skall vara ”commonplace" inom halvledarindustrin. Består kretsmönstret av delar som är sådana, skall

det skyddas endast om kombinationen betraktad som helhet inte är

"commonplace" inom halvledarindustrin. Vad som närmare avses med det andra kravet är inte helt klart. Det torde emellertid kunna tolkas som ett krav på att det skall vara fråga om en nyhet i varje fall i förhållande till sådana mönster som är banala. Det rör sig alltså inte om ett absolut nyhetskrav av det slag som finns i patentlagen. I stället handlar det om situationer där det äldre kretsmönstret är så allmänt känt eller allmänt förekommande att det skulle vara orimligt att skaparen av ett "nytt"

kretsmönster åtnjuter skydd. Annars skulle det i likhet med vad som anförs

i det tidigare citerade förarbetsuttalandet vara möjligt att två kretsmönster med olika skapare båda åtnjuter skydd. En grundläggande förutsättning är dock att det inte är fråga om banala kretsmönster.

Direktivets lydelse tillåter enligt min mening inte någon vidare tolkning än jag nu gjort. Några remissinstanser har velat intolka ett allmänt skillnadskrav. Naturligtvis innebär direktivets utformning att det krävs en skillnad mellan de båda kretsmönstren om det när det gäller det äldre kretsmönstret är fråga om ett banalt kretsmönster. Att utsträcka detta skillnadskrav till att bli generellt torde emellertid vara att gå för långt. Att

som advokatsamfundet har föreslagit kräva att det inte är identiskt med

tidigare känt kretsmönster och att det dessutom skall skilja sig i viss mån från detta kretsmönster kan inte grundas på direktivets lydelse. Här liksom

beträffande andra rättsfrågor i EG-direktiven får den framtida rättsutveck-

lingen vid EG-domstolen följas. Skydd för kretsmönster

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR) har invänt mot användningen av begreppet verkshöjd när det gäller kretsmönster. De anser att detta begrepp hör hemma i den upphovsrättsliga terminologin. Enligt dessa remissinstanser är kretsmönsterskydd inte ett upphovsrättsligt skydd utan ett industriellt rättsskydd och bör behandlas i enlighet med de grundläggande principer som gäller härför.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att det är mindre lämpligt att använda begreppet verkshöjd i detta sammanhang. Min tolkning av direktivet lämnar vidare inget utrymme för ett allmänt verkshöjdsbegrepp när det gäller kretsmönster.

Av det citerade förarbetsuttalandet framgår att kretsmönsterlagen i de avseenden jag nu talar om inte är i överensstämmelse med direktivet. I praktiken torde, som framgår vid en jämförelse mellan direktivet och uttalandet, skillnaden inte vara så stor. De nu gällande reglerna framgår emellertid inte direkt av lagtexten. Den lagtekniskt mest lämpliga metoden för införlivningen med svensk rätt av bestämmelsen i artikel 2 är därför att de i direktivet uppställda villkoren för skydd såvitt avser originalitet och nyhet införs i I $ i den nya kretsmönsterlagen. Jag vill i detta sammanhang påpeka att i den av mig föreslagna lydelsen av 1 § har det i promemorian föreslagna första stycket utgått. Den nu föreslagna lydelsen överenstämmer med lagrådets yttrande. På detta sätt nås större samstämmighet med ordalydelsen i direktivet.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, SFIR och Svenska Industriens Patentingenjörers Förening anser att "commonplace" i artikel 2.2 inte bör översättas med "allmänt förekommande". I stället bör uttrycket "banalt" eller "trivialt" användas. Det valda uttrycket i direktivet avser ett krav på objektiv nyhet och möjligen även en viss skillnad i förhållande till tidigare alster. Uttrycket "vanligt förekommande" blir i sammanhanget missvisande eftersom det kan leda till att banala mönster kan komma att skyddas parallellt med varandra bara de inte är allmänt förekommande.

Det är svårt att göra en direkt översättning av begreppet "commonplace" som det används i direktivet. Någon ledning kan inte hämtas i direktivet. Uttrycket "allmänt förekommande" kan sett för sig kanske leda till missuppfattningar. Å andra sidan kan inte direktivets uttryck språkligt ersättas med uttrycket "banalt" vid ett i stort sett ordagrant införlivande av bestämmelsen. Det kan tilläggas att doktrinen inte är helt säker i sin terminologi. Det förekommer att det sätts likhetsstecken mellan "banalt" och "allmänt förekommande" (se Koktvedgaard och Levin, Lärobok i immaterialrätt, 1992, s. 265). För egen del tror jag att den bästa lösningen är att använda uttrycket "allmänt förekommande", som språkligt passar bättre i den föreslagna lagtexten, i beaktande av att det inte är avsikten att

det skall ha någon annan innebörd än det uttryck som används i direktivet.

Den närmare innebörden av uttrycket "commonplace"” och dess motsvarighet på andra EG-språk är ytterst en fråga för EG-domstolen.

+ Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr AS

5.3.2 Innehavare av rätt till kretsmönster (artikel 3)

Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: Rätten till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

Rätt till kretsmönster kan tillkomma både fysiska och juridiska personer som har anknytning till en stat som ingår i EES.

Artikel 3

I. Med förbehåll för punkterna 2 till 5 skall rätten till skydd gälla till förmån för personer som är skapare av halvledarprodukters kretsmönster.

2. En medlemsstat kan bestämma att

a) i de fall då en ett kretsmönster har skapats av en person i hans anställning skall rätten till skydd gälla till förmån för arbetsgivaren, såvida inte anställningsvillkoren säger motsatsen,

b) i de fall då ett kretsmönster har skapats under ett annat avtal än ett anställningsavtal skall rätten till skydd gälla till förmån för den avtalspart som har beställt kretsmönstret, såvida inte avtalet säger motsatsen.

3.a) Beträffande de personer som nämns i punkt 1 skall rätten till skydd gälla till förmån för fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat eller som har sin vanliga vistelseort på en medlemsstats territorium.

b) I de fall då en medlemsstat bestämmer i enlighet med punkt 2 skall rätten till skydd gälla till förmån för:

i) fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat eller

som har sin vanliga vistelseort på en medlemsstats territorium,

ii) bolag eller andra juridiska personer som bedriver verklig och stadigvarande industriell eller affärsmässig verksamhet på en medlemsstats territorium.

4, I de fall då rätt till skydd inte föreligger enligt vad denna artikels övriga bestämmelser säger skall rätten till skydd även gälla till förmån för sådana personer som nämns i punkt 3.b.i och 3.b.ii vilka

a) i en medlemsstat först kommersiellt utnyttjar ett kretsmönster som ännu inte har utnyttjats kommersiellt i någon del av världen, och som

b) av den person som förfogar över kretsmönstret har fått ensamrätt att utnyttja den kommersiellt i hela gemenskapen.

5. Rätten till skydd skall också gälla den till vilken rättigheten övergått från sådana personer som nämns i punkt I - 4.

Enligt det blivande EES-avtalet skall punkterna 6 - 8 inte gälla varför de inte återges här.

Förslag till lagtext:

Innehavare av rätt till skydd

3 § Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat

kretsmönstret under förutsättning att han är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt. 50

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren under förutsättning att inte annat har

Skydd för kretsmönster

avtalats och att arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till samarbetsområdet under förutsättning att en sådan person har fått ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och först utnyttjar kretsmönstret kommersiellt i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten

från de personer som anges i första till tredje styckena.

Lagens tillämpningsområde

15 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det

följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig

organisation som riksdagen godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra stater än dem som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se promemorian s. 64).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har ansett att den föreslagna

lydelsen av 3 § inte klart avspeglar att den rätt till kretsmönster som

bestämmelsen syftar till att reglera är den ursprungliga rätten. Flera remissinstanser har påpekat att artikel 3.5 inte införlivas med svensk rätt genom den föreslagna lydelsen av 3 8. Slutligen finns det synpunkter på den språkliga utformningen av den föreslagna lagtexten. Vad remissinstan-

serna närmare anfört framgår av det följande. Skälen för mitt förslag: Artikel 3 anger de fysiska och juridiska personer som kan göra gällande skydd för kretsmönster.

Artikel 3 innehåller även en fakultativ möjlighet att låta rätten till kretsmönster som utvecklats av arbetstagare i anställningsförhållanden

tillkomma arbetsgivaren såvida inget annat avtalats.

Utvecklingen av kretsmönster kännetecknas av att det är ett arbete med stora inslag av problemlösningar av innovativ karaktär. Det är vidare en kapitalintensiv verksamhet som sker under industriella former. Det är vanligt förekommande att arbetet med att utveckla kretsmönster bedrivs av ett flertal personer gemensamt. Utveckling av kretsmönster har också av naturliga skäl mycket gemensamt med utvecklingen av datorprogram bl.a. eftersom dessa läggs i kretsmönster. Som framgår av avsnitt 7.3.2 föreslås till följd av en tvingande bestämmelse i direktivet om skydd för datorprogram att rätten till datorprogram som utvecklas av anställda skall övergå

till arbetsgivaren såvida inget annat avtalats. Det bör i detta sammanhang

noteras att rätten till kretsmönster i halvledarprodukter är överlåtbar i sin

helhet. Någon motsvarighet till uppdelningen i upphovsrättslagen mellan

ideella och i princip oöverlåtbara rättigheter, å ena sidan, och överlåtbara ekonomiska rättigheter, å andra sidan, finns inte. Med hänsyn till det sagda

är det enligt min mening rimligt att rätten till kretsmönster utvecklade av 51

arbetstagare tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat avtalats. Jag anser därför att i den föreslagna kretsmönsterlagen bör ingå en bestämmelse som Skydd för kretsmönster anger att rätten till kretsmönster som utvecklats av arbetstagare i anställninpsförhållanden skall tillkomma arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

Parterna skall dock enligt förslaget även i fortsättningen ha frihet att avtala om vad som skall gälla för kretsmönster som utvecklas i anställningsförhållanden.

Artikel 3.2 b innehåller en fakultativ möjlighet att vid uppdragsförhållanden låta rätten till kretsmöster tillkomma uppdragsgivaren om inte annat avtalats. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i direktivet om skydd för datorprogram. Det saknas skäl att införa en sådan regel i svensk rätt.

Artikel 3 reglerar även vilka fysiska och juridiska personer som kan vara innehavare av rätt till kretsmönster. Krav på anknytning till medlemsstat uppställs för skapare av kretsmönstret, för arbetsgivare till vilken rätten övergår på grund av anställningförhållande och för vissa första utnyttjare av kretsmönstret. Enligt artikel 3.5 kan rätten förvärvas från dessa personer utan att krav ställs på EG-anknytning för förvärvaren.

För det första är det den fysiska person som har skapat ett kretsmönster och som är medborgare i en medlemsstat eller har sin vanliga vistelseort på en medlemsstats territorium som kan göra gällande rätten till skydd. Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer dock arbetsgivaren såvida inte något annat har avtalats.

För det andra kan rätt till kretsmönster tillkomma juridiska personer som bedriver verklig och stadigvarande industriell eller affärsmässig verksamhet i en medlemsstat. Det förutsätts härvid att medlemsstaterna meddelat bestämmelser om arbetstagar- respektive uppdragsförhållanden enligt artikel

.2 a eller b.

För det tredje kan, enligt artikel 3.4, om rätt till skydd inte föreligger enligt de andra bestämmelserna, rätt till kretsmönster tillkomma både fysiska och juridiska personer för sådana kretsmönster som utnyttjas kommersiellt för första gången. Detta gäller dock bara under förutsättning att den person som förfogar över kretsmönstret har fått ensamrätt att utnyttja det kommersiellt i hela gemenskapen, att det första kommersiella utnyttjandet sker i en medlemsstat och att personen i övrigt uppfyller de ovan angivna villkoren om anknytning till någon medlemsstat. Med kommersiellt utnyttjande förstås sådana förfaranden som anges i artikel 1.1c, dvs. försäljning, uthyrning, leasing eller andra kommersiella distributionsmetoder eller erbjudande om dessa. Ett exempel på den situation som avses med artikel 3.4 är ett kretsmönster som innehas med ensamrätt av ett företag i Indien. Kretsmönstret har ännu inte utnyttjats kommersiellt. Om det indiska företaget till ett svenskt företag överlåter ensamrätten att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela EES, det första kommersiella utnyttjandet sker i en stat som ingår i EES och det svenska företaget har sådan anknytning till EES som anges i artikel 3.3.b.ii kan det svenska företaget göra gällande rätt till skydd enligt den nya kretsmönsterlagen.

Handelshögskolan i Stockholm m.fl. har ansett att den i promemorian

föreslagna lydelsen av 3 § inte klart avspeglar att den rätt till kretsmönster som bestämmelsen syftar till att reglera är den ursprungliga rätten, dvs. Skydd för kretsmönster samma rätt till kretsmönster som tillkommer skaparen av detsamma. Den föreslagna lydelsen kan i stället ge intryck av att det handlar om överlåtelse av rättighet. Juridiska fakultetshtämnden vid Stockholms universitet m.fl. har vidare påpekat att den personkrets som omtalas i direktivets artikel 3.5 har tappats bort bland de möjliga innehavarna av rätt till kretsmönster i den föreslagna lydelsen av 3 § som följaktligen måste kompletteras.

Jag instämmer i att de i promemorian föreslagna lydelserna av 3 och 1 §§ kan ge intryck av att dessa bestämmelser avser olika slag av rätt till kretsmönster. Enligt min mening bör 3 § utformas så att den omfattar alla de katergorier av rättsinnehavare som anges i artikel 3. I den av mig föreslagna lydelsen avser de tre första styckena s.k. ursprunglig rätt till kretsmönster medan det sista stycket avser rätt till kretsmönster som överlåtits. Det bör dock noteras att det av 2 8 framgår att rätt till kretsmönster, vare sig den är "ursprunglig" eller överlåten, medför samma rättigheter för rättsinnehavaren under förutsättning att denne har hela rätten till kretsmönstret.

Artikel 3.5 anger att rätt till skydd också skall gälla för den till vilken rätt till kretsmönster övergått från sådana personer som nämns i artikel 3.1- 3.4. För sådana förvärvare av rätt till kretsmönster ställer artikel 3 emellertid inga krav på anknytning till EES. Denna kategori av rättsinnehavare är nu inkluderade i den föreslagna lydelsen av 3 § sista stycket.

Som jag tidigare påpekat innehåller den av mig föreslagna lydelsen av 1 § inte det i promemorian föreslagna första stycket. Sammantaget medför detta att ordalydelsen av 1 och 3 §§ nu närmare ansluter till ordalydelsen av artikel 2 och 3.

Den nuvarande kretsmönsterlagen tillämpas på kretsmönster skapade av svenska medborgare eller på dem som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt på kretsmönster som först har spritts i Sverige. Den nuvarande regleringen av skyddet är således rent nationellt även om regeringen har föreskrivit att lagen skall tillämpas i förhållande till vissa andra länder.

Till följd av EES-avtalet och bestämmelsen i artikel 5 i direktivet om regional konsumtion kommer de stater som ingår i EES att utgöra ett gemensamt område såvitt avser tillämpningen av direktivets regler om kretsmönsterskydd.

Anpassningen av kretsmönsterlagen till direktivet medför därför enligt min mening att kretsmönsterlagen dels uttryckligen bör ange att rätt till kretsmönster kan tillkomma både fysiska och juridiska personer, dels att det är anknytningen till EES i stället för anknytningen till Sverige som är

avgörande för rätt till skydd och dels att kretsmönster under vissa förutsättningar kan få skydd även om det skapats utanför EES.

EES-avtalet innebär även att Sverige skall tillämpa vissa rådsbeslut om utsträckning av det rättsliga skyddet för halvledarprodukters topografier till personer från vissa länder och territorier (se promemorian s. 217-230). EGdirektivet ställer inte upp något krav på ömsesidighet när det gäller

utsträckande av skydd för kretsmönster till andra än medlemsländer. I

rådsbeslutet den 9 oktober 1990 beviljats vissa länder, bl.a. Sverige, och Skydd för kretsmönster territorier där skyddet är ömsesidigt. I det andra rådsbeslutet samma dag ges tillfälligt skydd med krav på ömsesidighet endast när det gäller juridiska

personer. EES-avtalet innebär att avtalsparterna skall sträva efter ett likartat skydd

inom hela EES. För svensk del innebär det att vi fortlöpande får följa EG:s arbete med att utsträcka skyddet och i samråd med EG och andra EFTAstater försöka skapa så likartat skydd som möjligt. Det sagda innebär att det i vissa fall åtminstone under begränsad tid kan bli nödvändigt att bevilja skydd för personer utanför EES utan att kräva ömsesidighet. I lagen bör även fortsättningsvis ges en rätt för regeringen att utsträcka skyddet till andra länder än EES-länderna. Denna rätt bör begränsas till de fall det

föreligger ömsesidighet eller det följer av vissa internationella åtaganden.

I den nuvarande kretsmönsterlagen och promemorians förslag till ny kretsmönsterlag används begreppen mönster och kretsmönster växelvis trots att de avser samma sak. Jag har tagit intryck av den remissinstans som påpekat att det är lämpligt att genomgående använda begreppet kretsmönster i den nya kretsmönsterlagen. Enligt min mening är det vidare lämpligt att

begreppet utvecklas i den föreslagna lydelsen av 3 § andra stycket ( 8 §

tredje stycket i promemorians förslag) ändras till skapa eftersom det sistnämnda begreppet används i den av mig föreslagna lydelsen av 3 § första stycket och det är samma förhållande som åsyftas.

5.3.3 Registrering (artikel 4)

Skydd för kretsmönster

Min bedömning: Artikel 4 föranleder ingen lagändring.

Artikel 4

I artikel 4 finns bestämmelser för de fall medlemsländer har registrering som förutsättning för skydd.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian

s. 71). Remissinstanserna: Endast Sveriges industriförbund och Grossistförbundet svensk handel har yttrat sig över förslaget. Enligt

förbundens mening bör det övervägas om ett system för registrering av kretsmönster skall införas i Sverige.

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen uppställer inte registrering som ett villkor för skydd och artikel 4 saknar således betydelse vid en anpassning av kretsmönsterlagen till direktivet. Lydelsen av artikel 4

finns i bilaga 6. Det är för närvarande inte aktuellt att införa ett system för

registrering av kretsmönster i Sverige.

5.3.4 Rättens innehåll samt förvärv i god tro av skyddat kretsmönster

(artikel 5)

Mitt förslag: Rätten till ett skyddat kretsmönster skall även innefatta

rätten att förbjuda import.

Konsumtionen av spridningsrätten till exemplar av skyddade kretsmönster blir regional och omfattar det område som består av

EES. Den som i god tro har förvärvat ett exemplar av ett skyddat

kretsmönster får utnyttja exemplaret kommersiellt även efter det att förvärvaren inte längre är i god tro. För utnyttjandet skall skälig ersättning utgå.

Artikel 5

1. Den ensamrätt som anges i artikel 2 skall omfatta rätten att medge eller förbjuda följande handlingar:

a) mångfaldigande av ett kretsmönster i den utsträckning det är skyddat

enligt artikel 2.2,

b) kommersiellt utnyttjande eller import för detta ändamål av ett kretsmönster eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande

av kretsmönster. 2. Oberoende av vad som sägs i punkt 1 kan en medlemsstat tillåta

mångfaldigande av ett kretsmönster i för enskilt bruk utan kommersiella syften.

3. Den ensamrätt som avses i punkt 1.a skall inte gälla mångfaldigande

i syfte att analysera, utvärdera eller undervisa om själva kretsmönstret eller de begrepp, processer, system eller den teknik som den innehåller.

Skydd för kretsmönster

4, Den ensamrätt som avses i punkt 1 skall inte utsträckas till en handling avseende ett kretsmönster som uppfyller kraven i artikel 2.2, skapad på grundval av analys och utvärdering av ett annat kretsmönster i överensstämmelse med punkt 3.

5. Ensamrätten att medge eller förbjuda de handlingar som nämns i punkt 1.b skall inte gälla en sådan handling som utförs efter det att kretsmönstret eller halvledarprodukten har släppts ut på marknaden i en medlemsstat av någon som är behörig att tillåta dess marknadsföring, eller med hans samtycke.

6. En person som vid förvärvandet av en halvledarprodukt inte vet, eller inte har skälig anledning att anta, att produkten är skyddad av en ensamrätt meddelad av en medlemsstat i enlighet med detta direktiv, skall inte hindras att kommersiellt utnyttja produkten ifråga. Beträffande handlingar som utförts efter det att personen ifråga fått kännedom om eller fått skälig anledning att anta att halvledarprodukten är skyddad, skall emellertid medlemsstaterna tillse att en domstol, efter yrkande av rättsinnehavaren, kan utdöma skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag.

7. Bestämmelserna i punkt 6 skall gälla den till vilken rättigheten övergått

från en sådan person som nämns i punktens första mening.

Förslag till lagtext:

Skyddets omfattning

2 8 Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har

spritts till allmänheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av

rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till

ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast

om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän

synpunkt.

10 § Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det

skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått

kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning lämnas enligt 11 § första stycket.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har ansett att artikel 5.1.b ger Skydd för kretsmönster

rättsinnehavaren en importrätt av både kretsmönstret och halvledarprodukter som framställts med utnyttjande av kretsmönstret. Några remissinstanser

har menat att artikel 5.6 inte medför att ersättning skall utgå för nyttjande före tidpunkten för ond tro och att rätten till ersättning är ovillkorlig. En remissinstans har menat att artikel 5.6 avser vidareförsäljning av exemplar

av kretsmönster förvärvade i god tro och inte kretsmönstret som sådant. Slutligen har vissa språkliga påpekanden gjorts. Vad remissinstanserna

närmare anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 5.1 anger innehållet i rättsinnehavarens rätt till ett skyddat kretsmönster medan artikel 5.2-7 anger undantagen från

denna rätt.

Artikel 5.1.a och b anger att rätten till ett skyddat kretsmönster innefattar rätten till mångfaldigande, kommersiellt utnyttjande eller import i syfte att utnyttja kretsmönstret kommersiellt. Enligt definitionen i artikel 1.c omfattar uttrycket kommersiellt utnyttjande försäljning, uthyrning, leasing eller andra kommersiella distributionsmetoder eller erbjudanden om dessa. När det gäller importrätten begränsas denna genom en bestämmelse i artikel 5.5 på så sätt att den inte gäller i de fall kretsmönstren satts i marknaden av någon som är behörig. En motsvarighet till bestämmelsen i artikel 1.c finns i I 8 kretsmönsterlagen. Enligt denna bestämmelse har den som har skapat ett kretsmönster en uteslutande rätt att framställa exemplar av mönstret, utföra mönstret på eller i ett materiellt underlag samt göra mönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av mönstret eller

produkter som mönstret ingår i bjuds ut till allmänheten.

Som framgår av vad jag tidigare sagt överensstämmer 1 § kretsmönsterlagen med artikel 5.1 utom i ett avseende. Kretsmönsterlagen innehåller inte någon uttrycklig rätt för innehavare av rätt till skyddat kretsmönster att förbjuda import av det skyddade kretsmönstret eller halvledarprodukter som

har tillverkats med utnyttjande av det skyddade kretsmönstret. Som jag

tidigare redogjort för (se avsnitt 4) tillämpar vi i Sverige global konsumtion när det gäller kretsmönster.

Jag anser därför att innehållet i artiklarna 5.1 b och 5.5 bör införlivas med den nya kretsmönsterlagen. Den föreslagna bestämmelsen bör beträffande import begränsas till import i kommersiellt syfte av exemplar av kretsmönster. Import av exemplar av kretsmönster för uteslutande enskilt bruk skall inte omfattas. Direktivet och EES-avtalet innebär att Sverige i fråga om kretsmönster får övergå till EES-

vid konsumtion.

Patentbesvärsrätten m.fl. har påpekat att artikel 5.1.b ger rättsinnehavaren

kontroll över importen av såväl kretsmönstret som halvledarprodukter

framställda med utnyttjande av kretsmönstret. I promemorians lagförslag har däremot motsvarande importkontroll inskränkts till att omfatta enbart

kretsmönstret. En komplettering av lagförslaget är därför nödvändigt. Av vad jag tidigare sagt framgår att den nu föreslagna lagtexten i sak

motsvarar den av Patentbesvärsrätten påkallade kompletteringen av promemorians lagförslag.

Svea hovrätt har påpekat att den nuvarande kretsmönsterlagen inte innehåller någon ensamrätt i fråga om import, men väl - efter mönster från Skydd för kretsmönster upphovsrättslagen - en straffbestämmelse i fråga om import av exemplar framställda utom riket under sådana omständigheter att en motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar (6 § första stycket). Konsumtion enligt 6 § i promemorians förslag avser endast produkter som med rättighetshavarens samtycke har spritts inom EES. Import av olovligt spridda produkter vare sig spridningen skett inom eller utom EES kan stoppas med stöd av ensamrätten i 2 §. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att även 9 § i den föreslagna lagtexten behöver innehålla en importbestämmelse.

Det kan till att börja med konstateras att 2 § upphovsrättslagen inte innehåller någon rätt för upphovsmannen att kontrollera import av exemplar av verket. Den fråga som Svea hovrätt tagit upp behandlades vid

tillkomsten av 53 § andra stycket upphovsrättslagen som är förebild till den

nuvarande lydelsen av 6 §& kretsmönsterlagen. I det lagstiftningsärendet uttalades bl.a. följande (se prop. 1960:17 s. 289):

"Såsom kommittén anfört bör straffbestämmelserna kompletteras med föreskrifter om straff för import av exemplar, som framställts utom riket under sådana omständigheter, att framställningen skulle ha varit straffbar i Sverige. Intresse att ingripa mot dylik import har upphovsmannen i första hand, då framställningen är tillåten i framställningslandet och sålunda icke där kan påtalas. Även om framställningen är olaglig och kan beivras av upphovsmannen, är det emellertid värdefullt för honom att äga en självständig rätt att förhindra import till det egna landet."

Det kan vidare konstateras att varumärkeslagen och patentlagen anger att ensamrätten även innefattar rätten till import. Däremot finns inga själv-

ständiga straffbestämmelser för olovlig import i dessa lagar. Sådan import

kan dock medföra straffansvar. I denna del föreslår jag mot bakgrund av det sagda att 9 § i den nya kretsmönsterlagen inte skall innehålla någon

ansvarsbestämmelse som tar syfte på import. Att olovlig import ändå är

straffbar framgår av de föreslagna 2 och 9 §§ tillsammans.

I likhet med Lagrådet anser jag att uttrycket "exemplar av kretsmönstret”

bör användas vid beskrivningen i 2 % av föremålet för import och spridning till allmänheten samt i 6 8. Jag delar också Lagrådets uppfattning att en bestämmelse bör införas som klargör att uttrycket avser även en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Artikel 5.2 ger medlemsstaterna en fakultativ möjlighet att tillåta mångfaldigande av skyddade kretsmönster för enskilt bruk utan kommersiella syften. Denna bestämmelse överensstämmer med 2 § i kretsmönsterlagen som anger att enstaka exemplar får framställas för enskilt bruk.

Enligt artikel 5.3 gäller ensamrätten inte mångfaldigande i syfte att analysera, utvärdera eller undervisa om själva kretsmönstret eller de begrepp, processer, system eller den teknik som det innehåller. Enligt 2 § kretsmönsterlagen får exemplar av kretsmönster framställas uteslutande för

undervisning om eller analys av mönstret utan hinder av den i 1 § angivna

ensamrätten. Direktivet anger inte uttryckligen att exemplar framställda som

ett resultat av de i artikel 5.3 beskrivna förfarandena inte får användas för

något annat ändamål. Att så är fallet torde dock ändå framgå av den uppräkning av de förfaranden för vilka framställning får ske som finns i Skydd för kretsmönster artikel 5.3. Innebörden av 2 § kretsmönsterlagen och artikel 5.3 torde följaktligen vara densamma såvitt nu är i fråga.

Nuvarande 2 § kretsmönsterlagen är således i överensstämmelse med artiklarna 5.2 och 5.3. Jag föreslår att bestämmelsen tas in som 5 § i den nya lagen.

Enligt artikel 5.4 skall inte rätten till skyddade kretsmönster utsträckas

till en handling avseende ett kretsmönster som uppfyller kraven på originalitet och nyhet och som skapats på grundval av analys och utvär-

dering av ett annat mönster i överensstämmelse med undantaget för undervisning och analys. Innebörden av denna bestämmelse är att

innehavare av rätten till ett kretsmönster inte kan få sin rätt utsträckt till ett annat kretsmönster som skapats av annan även om detta skapande har sin grund i analys och utvärdering av det första kretsmönstret. Bestämmelsen uttrycker med andra ord den grundläggande upphovsrättsliga princip som säger att de idéer och principer som ligger bakom ett verk inte är

skyddade. Det är endast den utformning verket har som skyddas. Denna

princip är fast etablerad både i förarbeten och praxis såvitt avser upphovsrättsligt skyddade verk och gäller även skyddade kretsmönster. Enligt min mening får svensk rätt därigenom anses överensstämma med artikel 5.4.

Enligt artikel 5.6 har en person som i god tro förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster rätt att utnyttja detta mönster kommersiellt även

efter att han fått kännedom om eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat. Från det att det föreligger ond tro skall för ut- . nyttjandet skälig ersättning kunna tillerkännas rättighetshavaren. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i kretsmönsterlagen som följaktligen bör anpassas till direktivet i detta avseende.

Enligt 7 § första stycket kretsmönsterlagen skall den som i strid mot

lagen utnyttjar ett kretsmönster betala ersättning för utnyttjandet om och i

den mån det är skäligt. Något krav på oaktsamhet finns inte och ersättning

skall alltså betalas även om nyttjaren är i god tro. Föreligger oaktsamhet eller uppsåt skall enligt andra stycket i paragrafen skadestånd betalas.

Direktivets bestämmelser skiljer sig från kretsmönsterlagens bestämmelser om ersättning för intrång på så sätt att det enligt direktivet inte krävs att ersättning skall betalas för det fall en utnyttjare är i god tro vid förvärvet så länge han förblir i god tro. För handlingar som utförs sedan han kommit i ond tro föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna skall tillse att en domstol kan, efter yrkande av rättsinnehavaren, döma ut skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag.

I promemorian föreslogs att den sistnämnda rätten till ersättning skulle regleras genom en hänvisning till den allmänna bestämmelsen om ersättning

vid intrång i nuvarande 7 § första stycket. Rätten till ersättning var i förslaget inte begränsad till de handlingar som utförs i ond tro. Mot

promemorieförslaget har några remissinstanser riktat kritik i två avseenden. För det första har de pekat på att direktivet inte föreskriver någon ersättningsskyldighet för den som förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster förrän han fått kännedom om de rätta förhållandena. Först

därefter skall medlemsstaterna se till att rättsinnehavaren får möjlighet till skälig ersättning enligt nationell lag. Även om direktivet inte hindrar att Skydd för kretsmönster

ersättning utgår även för sådant utnyttjande som sker innan användaren är

i ond tro kan enligt remissinstanserna dock en sådan lösning ifrågasättas. För det andra har anförts att att hänvisningen i 10 § till 11 § leder till slutsatsen att rätten till ersättning inte är ovillkorlig utan underkastad en skälighetsbedömning. Storleken av ersättningen skall dock självfallet bestämmas efter vad som är skäligt i det enskilda fallet.

Som jag tidigare nämnt har vi i den nuvarande kretsmönsterlagen en rätt till ersättning vid intrång oberoende av om det föreligger ond tro eller inte. Den rätten innebär att den som förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster utan vederbörligt tillstånd från rättsinnehavaren inte skall

kunna komma i ett bättre ekonomiskt läge än den som skaffar sig sådant

tillstånd. Det finns enligt min mening ingen anledning att frångå den ordningen. Direktivet hindrar inte heller att den behålls.

När det gäller frågan om direktivet föreskriver en ovillkorlig rätt till ersättning när ond tro föreligger efter förvärvet vill jag säga följande. I artikel 5.6 stadgas bara att domstol skall kunna utdöma skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag. Enligt min uppfattning framgår det klart av artikelns ordalydelse att denna rätt till ersättning inte är ovillkorlig.

Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår jag att införlivandet av artikel 5.6 sker på det sätt som föreslås i promemorian. Jag vill dock tillägga att jag delar Svea hovrätts bedömning att 10 § skall reglera förvärv av exemplar av kretsmönster, jfr uttrycket förvärv av halvledarprodukt i artikel

5.6.

Det kommersiella utnyttjande som kan komma i fråga är sådana förfaranden som anges i artikel 1.1 c (jfr hittillsvarande 1 § första stycket kretsmönsterlagen), dvs. försäljning, uthyrning, utlåning eller andra former av spridande till allmänheten. Det är endast det förvärvade exemplaret som

får utnyttjas. Någon rätt till mångfaldigande av det förvärvade kretsmönstret

finns inte.

5.3.5 Licenser (artikel 6)

Min bedömning: Artikel 6 föranleder ingen lagändring.

Artikel 6

"Medlemsstaterna får inte göra den ensamrätt som avses i artikel 2 beroende av licenser som ges automatiskt, enbart på grund av att en viss tid har löpt ut, genom tillämpning av lag.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian

s. 77).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört bedömningen i sak.

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen innehåller inte någon sådan bestämmelse som åsyftas i artikel 6.

5.3.6¶Skyddstid (artikel 7) Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: Rätten till ett kretsmönster skall upphöra femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapats om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall tillse att den ensamrätt som avses i artikel 2 skall uppstå

a) när registrering i enlighet med artikel 4 är ett krav för att ensamrätten skall uppstå, på den tidigaste av följande tidpunkter:

i) den dag då kretsmönstret först utnyttjas kommersiellt i någon del av världen,

1) den dag då en ansökan om registrering har gjorts i vederbörlig ordning, eller

b) när kretsmönstret först utnyttjas kommersiellt i någon del av världen, eller

c) när kretsmönstret först fixeras eller kodas.

2. När ensamrätten uppstår i överensstämmelse med vad som sägs i punkt 1.a eller 1.b skall medlemsstaterna för tiden innan rättigheten uppstod besluta om rättsmedel till förmån för en person som har rätt till skydd i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och som kan visa att en annan person bedrägligen har mångfaldigat eller kommersiellt utnyttjat eller för detta ändamål har importerat ett kretsmönster. Denna punkt påverkar inte sådana rättsmedel som står till buds för att hävda den ensamrätt som givits i enlighet med artikel 2.

3. Ensamrätten upphör 10 år efter utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen eller, i det fall registrering är ett villkor för att ensamrätten skall uppstå eller fortsätta att gälla, 10 år efter den tidigaste av följande tidpunkter:

a) utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen,

b) utgången av det kalenderår under vilket en giltig ansökan om registrering ingavs.

4. Om ett kretsmönster inte har utnyttjats kommersiellt i någon del av världen inom 15 år räknat från tidpunkten då det först fixerades eller kodades skall alla enligt punkt 1 existerande exklusiva rättigheter löpa ut och inga nya sådana rättigheter skall uppstå, såvida inte en ansökan om registrering har gjorts i vederbörlig ordning inom denna tidsperiod i de medlemsstater där registrering är ett villkor för att de exklusiva rättigheter-

na skall kunna uppstå eller fortsätta att gälla.

Förslag till lagtext:

4 § Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.

79). ) 61

Remissinstanserna: Två remissinstanser har yttrat sig angående startpunkten för skyddstiden. Vad de närmare anfört framgår av det Skydd för kretsmönster följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 7.1 ger medlemsstaterna valfrihet att låta rätten till skyddade kretsmönster uppstå vid registrering, det första

kommersiella utnyttjandet eller när kretsmönstret först fixeras eller kodas.

Av vad jag sagt tidigare i kommentaren till artikel 4 framgår att det inte finns något krav på registrering i kretsmönsterlagen för att rätt till skyddade kretsmönster skall kunna uppstå.

Av artikel 7.2 framgår vidare att om rätt till kretsmönster uppstår vid det första kommersiella utnyttjandet skall kretsmönstret åtnjuta skydd även för tiden innan det första kommersiella utnyttjandet äger rum.

Någon uttrycklig regel om när skyddet skall börja löpa finns inte i kretsmönsterlagen. Enligt i $ sista stycket varar rätten till utgången av det

tionde året efter det år då mönstret först kommersiellt utnyttjades. Denna

bestämmelse reglerar endast frågan om vid vilken tidpunkt skyddet löper ut. Av 1 § första stycket följer emellertid att skyddet uppstår redan vid skapandet av mönstret. Detta åtnjuter följaktligen skydd även för tiden mellan skapandet och det första kommersiella utnyttjandet (jfr prop. 1986/87:49 s. 19). I artikel 7.2 används termerna fixera och koda för att definiera den punkt i tillverkningsprocessen när ett kretsmönster är så färdigt att det kan åtnjuta skydd. Enkelt uttryckt har dessa begrepp följande innebörd. Ett kretsmönster är fixerat när det är skapat i ett fotonegativ som sedan används som förlaga vid framställningen av själva chipset. Ett

kretsmönster är kodat när det är skapat i en databas och är färdigt att direkt

överföras till chipset. (Se prop. 1986/87:49 s. 18 och SOU 1985:51 s. 113- 121.) Begreppen fixera och koda har således samma innebörd såvitt avser hur färdigt kretsmönstret skall vara för att komma i åtnjutande av skydd. De får anses omfattas av det i kretsmönsterlagen använda begreppet skapat.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska föreningen för industriellt rättskydd har menat att tidpunkten för skapande avviker från när ett kretsmönster kan anses fixerat eller kodat. Enligt dessa remissinstanser ligger tidpunkten för skapande på en obestämd tidpunkt före fixeringen eller kodningen av ett kretsmönster. Enligt remissinstanserna kan avvikelsen dock möjligen accepteras. Med skyddsstart från den senare tidpunkt som anges i direktivet kan skydd före kodning/fixering erbjudas

av upphovsrätten till tekniska ritningar (1 § andra stycket upphovsrätts-

lagen) och/eller av skyddet för företagshemligheter.

Det är möjligt att de ritningar som föregår skapandet av ett kretsmönster i vissa fall kan skyddas genom upphovsrätt. Jag vill i detta sammanhang dock peka på att kretsmönster för en halvledarprodukt inte kan vara föremål för upphovsrätt, jfr 10 § upphovsrättslagen. I det tidigare lagstiftningsärendet uttalade departementschefen bl.a. att kretsmönster inte i något avseende bör skyddas enligt upphovsrättslagen, jfr prop. 1986/87:49 s. 9. I det ögonblick ett kretsmönster är så färdigt att det utgör ett kretsmönster enligt kretsmönsterlagen är följaktligen upphovsrätt utesluten. Frågan är då närmast hur ett kretsmönster definieras enligt kretsmönsterlagen. Utformningen av ett kretsmönster, som därefter skall överföras till ett chips,

kan ske på olika sätt och genomgår olika faser. Det vanligaste tillvägagångssättet lär numera vara att kretsmönstret kodas med hjälp av datortek- Skydd för kretsmönster nik. När denna kodning är avslutad och kretsmönstret är klart för överföring till chipset är det färdigt, dvs. skapat. Artikel 1 i direktivet definierar ett kretsmönster på följande sätt. " En rad sammanhörande bilder som, oavsett hur de är fixerade eller kodade, utgör det tredimensionella mönstret av de lager som en halvledarprodukt består av, och där varje bild

i raden representerar hela eller del av mönstret i en halvledarprodukts yta

vid vilken tillverkningsfas som helst.” Det kan inte uteslutas att det kan förekomma en viss tidsskillnad mellan tidpunkten för skapandet och t.ex. kodningen av ett kretsmönster. Av vad jag redovisat tidigare om utvecklingen av kretsmönster framgår dock att en sådan tidsskillnad torde vara mycket sällan förekommande och i så fall ytterst marginell. Som jag tidigare sagt är det angeläget att lagtexten inte innehåller sådana tekniska begrepp att den med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen riskerar att bli obsolet inom kort. EG:s direktiv tillkom för sex år sedan. Enligt vad jag inhämtat skapas nu merparten av kretsmönster i datamaskiner med hjälp av för detta ändamål speciellt utvecklade datorprogram. Det är troligt att utvecklingen fortsätter i samma snabba takt.

Jag anser därför, med hänsyn till vad jag tidigare sagt, att det är lämpligt att kretsmönsterlagen innehåller en uttrycklig regel om att rätt till kretsmönster uppstår när det skapats.

Enligt artikel 7.3 upphör rätten till ett skyddat kretsmönster 10 år efter utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades. Av vad som sagts ovan framgår att denna bestämmelse överensstämmer med kretsmönsterlagens reglering av skyddstiden.

Artikel 7.4 föreskriver att om ett kretsmönster inte utnyttjats inom en 15års period, räknat från tidpunkten då det först fixerades eller kodades, så upphör allt skydd. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns för närvarande inte och jag anser därför att den bör införlivas med kretsmönsterlagen. Det är lämpligt att regleringen av skyddstiden sker i en särskild paragraf.

Den föreslagna lydelsen innebär att rätten till ett skyddat kretsmönster uppstår när det har skapats. Skyddstiden börjar emellertid inte löpa förrän

vid utgången av det år då kretsmönstret för första gången utnyttjas

kommersiellt. Om det t.ex. förflyter 9 år från det att kretsmönstret skapats tills dess att kretsmönstret utnyttjas kommersiellt för första gången kommer skyddet att vara i 19 år. Det bör dock noteras att kommersiellt utnyttjande

föreligger så snart kretsmönstret bjuds ur till försäljning, uthyrning etc.

Dessutom gäller att skyddet upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen såvitt avser kretsmönster

torde emellertid denna bestämmelse inte få så stor praktisk betydelse. Den är snarare av principiell innebörd.

5.3.7 Kretsmönstrets utformning skyddas (artikel 8)

Prop. 1992/93:48 . Skydd för kretsmönster

Min bedömning: Artikel 8 föranleder ingen lagstiftning.

Artikel 8

Det skydd som i enlighet med artikel 2 ges för halvledarprodukters kretsmönster omfattar endast själva kretsmönstret och inte de begrepp, processer, system, den teknik eller kodade information som är införlivad i det.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 81).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedömningen.

Skälen för min bedömning: Artikel 8 innehåller en grundläggande princip om att det endast är den utformning som kretsmönstret fått och ingenting annat som skyddas. Vad som skyddas enligt lagen om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter är kretsmönstret som sådant. Datorprogram som lagts in i kretsen får inte skydd enligt kretsmönsterlagen. De kan emellertid skyddas av upphovsrättslagen om de uppfyller denna lags förutsättningar för skydd. Det skydd som lagen ger är ett formskydd och inte ett idéskydd. Idéer, principer, algoritmer osv. är alltså inte skyddade som sådana utan endast i den speciella utformning de har fått i ett visst bestämt kretsmönster. Följaktligen överensstämmer kretsmönsterlagen med direktivet 1 detta avseende.

5.3.8 Märkning av kretsmönster (artikel 9)

Min bedömning: Artikel 9 föranleder ingen lagstiftning.

Artikel 9

I det fall då en medlemsstats lagstiftning föreskriver att halvledarprodukter som tillverkas med användning av skyddade kretsmönster får märkas, skall det använda tecknet vara ett stort T enligt följande: T, ”T”, [T], T, T", eller T.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 81).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedömningen. |

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen innehåller ingen bestämmelse om märkning av skyddade kretsmönster.

5.3.9 Fortsatt tillämpning av andra rättsliga bestämmelser (artikel 10)

Min bedömning: Artikel 10 föranleder ingen lagstiftning.

Skydd för kretsmönster

Artikel 10

1. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte rättsliga bestämmelser om patent- och bruksmönsterrätter.

2. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte

a) rättigheter som givits av en medlemsstat när den uppfyller sina skyldigheter enligt internationella avtal, inklusive bestämmelser som sträcker ut sådana rättigheter till medborgare i eller personer som är bosatta på ifrågavarande medlemsstats territorium,

b) upphovsrättsliga bestämmelser i medlemsstaterna som inskränker mångfaldigande av teckningar eller annat konstnärligt återgivande av kretsmönster vid tvådimensionell kopiering.

3. Sådant skydd som ges av nationella bestämmelser för halvledarprodukters kretsmönster som fixerats eller kodats före ikraftträdandet av de nationella bestämmelser som föreskrivs av detta direktiv men inte senare än den i artikel 11.1 nämnda dagen berörs inte av bestämmelserna i detta direktiv.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 82).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedömningen.

Skälen för min bedömning: Gällande rätt i Sverige överensstämmer med artikel 10.

5.4¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

5.4.1 Bestämmelser som inte berörs av direktivet

Mitt förslag: 2, 4, 5, 7, 8, 9 och 10 §§ i den nuvarande kretsmönsterlagen tas in som 5, 7, 8, 11, 12, 13 och 14 88 i den föreslagna kretsmönsterlagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.

82).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört förslaget.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande lydelsen, dock med vissa

språkliga moderniseringar, av de paragrafer som inte berörs av direktivet bör tas in i den nya kretsmönsterlagen.

3 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 48

Artikel 11 - Slutbestämmelser

Skydd för kretsmönster

Artikel 11 anger bl.a. när direktivet skall träda i kraft.

Mitt förslag: Den nya lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter bör upphöra att gälla fr.o.m. detta datum.

Förslag till lagtext:

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra att gälla.

2. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den I april 1987, får de dock utan hinder av 2 8 spridas vidare.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att lagen skulle träda 1 kraft den 1 januari 1993 (se promemorian s. 83).

Remissinstanserna: Sveriges industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har anfört att det är osäkert om EES-avtalet kommer att träda i kraft den 1 januari 1993 och att det saknas skäl att genomföra ändringarna av de immaterialrättsliga lagarna tidigare än vad som erfordras till följd av EES-avtalets ikraftträdande.

Skälen för mitt förslag: EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännandeinstrument. Efter denna dag träder avtalet i kraft den första dagen av den andra månaden som följer efter den sista notifikationen. Den senaste tidpunkten för en sådan notifikation är den 30 juni 1993. Efter den dagen skall avtalsparterna sammankalla en diplomatkonferens för att bedöma läget. Det kan inte uteslutas att avtalet träder i kraft senare än den 1 januari 1993. Den nya lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter bör träda i kraft samma dag som EESavtalet.

Varumärkesrätt

6.1¶EG:s direktiv om varumärken

Med varukännetecken menas, enligt svensk rätt, kännetecken som används för att skilja en näringsidkares varor eller tjänster från varor eller tjänster som andra näringsidkare tillhandahåller. Bestämmelser om varukännetecken finns i Sverige i varumärkeslagen (1960:644) (VmL) och i kollektivmärkeslagen (1960:645). Administrativa bestämmelser om bl.a. förfarandet i varumärkesärenden finns i varumärkesförordningen (1960:648). Särskilda bestämmelser om utländska varumärken m.m. finns i förordningen (1970:495) om utländska varumärken m.m.

Som har nämnts i avsnitt 2 har EG utfärdat ett direktiv om varumärken. Detta EG-direktiv syftar till att eliminera vissa skillnader i de olika EGländernas nationella varumärkeslagar för att på så sätt minska de handelshinder som sådana skillnader kan ge upphov till.

Direktivet innebär inte att medlemsländernas varumärkeslagar harmoniseras helt och hållet. Det har ansetts tillräckligt att begränsa harmoniseringen till sådana nationella bestämmelser som på ett mera direkt sätt kan motverka den fria rörligheten för varor eller tjänster och därigenom hindra en väl fungerande inre marknad. Andra nationella varumärkesregler berörs inte av direktivet.

Bland de regler som inte berörs av EG-direktivet märks medlemsstaternas regler om procedurer i varumärkesfrågor. Dit hör exempelvis frågan om i vad mån olika registreringshinder skall beaktas ex officio av registreringsmyndigheten eller om dessa hinder bara skall beaktas av registreringsmyndigheten om det begärs i samband med ett invändningsförfarande (eller av domstol om det begärs i ett mål om hävning av en registrering). Direktivet behandlar inte heller frågan om vilka konsekvenser det får att en registrering hävs eller förklaras ogiltig. Inte heller innehåller EG-direktivet några bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet vid varumärkesintrång. På alla dessa områden har medlemsländerna i stället frihet att utforma bestämmelserna på det sätt som de finner lämpligt eller som följer av andra internationella överenskommelser.

EG-direktivet reglerar i stället framför allt frågor som rör vad som behövs för att kunna få och vidmakthålla en ensamrätt till ett varumärke och frågor om det rättsliga skyddet av ensamrätt till ett varumärke.

Vissa av bestämmelserna i EG-direktivet innebär att medlemsländerna i EG måste införa vissa bestämda varumärkesregler i sina nationella regelverk. Andra bestämmelser i direktivet är utformade så att de drar upp vissa ramar för vilka varumärkesregler som får behållas respektive införas i de nationella regelverken. Det innebär att medlemsländerna här får en viss valmöjlighet.

Sålunda är det inte tillåtet enligt EG-direktivet att behålla eller införa

sådana registreringshinder eller grunder för upphävande avseende själva varumärket som inte är direkt angivna i direktivet. Inte heller får skyddet för registrerade varumärken utökas utöver vad som föreskrivs i direktivet.

Direktivet - som skall tillämpas för varumärken som är föremål för en 67

registrering eller ansökan om registrering (artikel 1) - påverkar emellertid inte möjligheten att även fortsättningsvis skydda sådana varumärken till Varumärkesrätt vilka ensamrätten har förvärvats genom användning. Sådana varumärken behandlas i direktivet endast med avseende på förhållandet mellan dem och sådana varumärkesrättigheter som förvärvats genom registrering (åttonde stycket i direktivets ingress).

Enligt min mening ligger bestämmelserna i VmL i huvudsak väl i linje med direktivets bestämmelser. På ett antal punkter krävs dock ändringar i VmL för att anpassa svensk rätt till direktivets regler. Jag skall i det följande gå igenom EG-direktivets regler i syfte att utröna i vad mån dessa bör leda till ändringar i svensk varumärkeslagstiftning. Jag kommer därvid att föreslå ändringar i VmL bl.a. i följande hänseenden.

- Lagen ändras så att alla tecken som kan återges grafiskt och som äger särskiljningsförmåga skall kunna utgöra varumärken.

- Skyddet för kända nationella varukännetecken utökas.

- En bestämmelse om regional (EES-vid) konsumtion införs.

- Uttryckliga bestämmelser om att licens kan ges för användning av varumärket och innebörden av licensen tas in i VmL.

- Ett strängare användningstvång för registrerade varumärken än vad som gäller enligt nu gällande VmbL införs.

De ändringar i VmL som föreslås kan göras utan att lagens disposition

behöver ändras. Enligt min bedömning krävs dock ändringar i lagen i en något större omfattning än vad som föreslagits i departementspromemorian. Vid utformningen av lagändringarna har EG:s direktiv om varumärken i stor utsträckning fått tjäna som förebild. Det betyder att den nya lydelsen av de ändrade bestämmelserna nära kommer att anknyta till lydelsen av motsvarande bestämmelser i EG-direktivet.

VmL är redan före de nu aktualiserade ändringarna i behov av en mera allmän översyn. En sådan kan inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Den frågan får i stället tas upp i ett senare sammanhang.

EG-direktivet innehåller vissa bestämmelser med anknytning till ett framtida gemenskapsvarumärke (EG-varumärket). Dessa bestämmelser är dock 1 nuläget inte relevanta för EFTA-staterna. Inom ramen för EESavtalet uppkommer nämligen ingen skyldighet för EFTA-länderna att i sina nationella varumärkeslagar sörja för det särskilda hänsynstagandet till det kommande EG-varumärket som ankommer på EG:s medlemsländer (se punkt 4 b. i bilaga XVII om immateriell äganderätt). Detta betyder att EFTA-staterna inte behöver anpassa sina nationella varumärkeslagar till artiklarna 4.2 a. i, 4.2 b., 4.3, 9 och 14 i EG-direktivet i den utsträckning som dessa artiklar rör frågan om det framtida EG-varumärket.

Varumärkesrätt

I detta avsnitt gör jag genomgången av EG-direktivet om varumärken artikel för artikel i syfte att klargöra om innehållet i artiklarna ger

anledning till ändringar i svensk varumärkesrätt. Om så är fallet lämnar jag

i direkt anslutning till genomgången av respektive artikel. I förslag till de lagändringar som behövs.

6.2.1 Räckvidd (Artikel 1)

Min bedömning: Direktivets bestämmelse om räckvidd föranleder ingen lagändring.

Artikel I - Räckvidd

Detta direktiv skall tillämpas för varumärken avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke, kollektivmärke eller garanti- eller kontrollmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos Benelux varumärkesmyndighet eller föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian

s. 88).

Remissinstanserna: Min bedömning har lämnats utan erinran.

Skälen för min bedömning: Artikeln berör endast direktivets tillämpningsområde. Den synes inte i sig medföra något behov av ändring i den svenska lagstiftningen om varumärken. En annan sak är att den styr räckvidden av de lagändringar som måste göras till följd av innehållet i

andra artiklar i EG-direktivet. Till det finns det anledning att återkomma

under respektive artikel.

6.2.2 Tecken som kan utgöra ett varumärke (Artikel 2)

Mitt förslag: Varumärkeslagen ändras så att alla tecken som kan återges grafiskt och som äger särskiljningsförmåga kan utgöra varumärken.

Artikel 2 - Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags. 69

Förslag till lagtext: Varumärkesrätt

1 8 Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras

varor skilja sådana varor, som de tillhandahåller i sin rörelse.

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan särskilja en näringsidkares varor från andra näringsidkares.

Vad som sägs i denna lag om varor skall i tillämpliga delar gälla även tjänster.

Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.

2 & En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke,

då märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt också till andra särskilda

varukännetecken som används i näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i Sverige bland dem som det riktar sig till är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor.

13 § Ett varumärke får tegistreras endast om det är ägnat att särskilja innehavarens varor från andras. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av

om ert märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn ras till alla före-

liggande omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande består av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt utom såvitt avser 1 § andra stycket YmL, vars exemplifiering utökats i ett avseende samt i fråga om användningen av begreppet näringsidkare/företag (se promemorian s.

88 ff.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig har godtagit förslaget eller lämnat det utan erinran. Flera remissinstanser har påpekat att det i VYmL använda begreppet "näringsidkare" bör användas i 1 § andra stycket i stället för "företag". Några remissinstanser har haft synpunkter på utformningen och exemplifieringen i nämnda stycke.

Skälen för mitt förslag: Enligt svensk rätt finns olika slag av varukännetecken. Man brukar skilja mellan å ena sidan de s.k. särskilda varukännetecknen och å andra sidan näringsidkares namn eller firma när de används för att särskilja varor, s.k. naturliga varukännetecken. De särskilda varukännetecknen utgörs dels av varumärken, dels av varje annat särskilt kännetecken för varor eller tjänster med undantag av de naturliga varukännetecknen. Den senare kategorin brukar benämnas andra särskilda varukännetecken. Ett varumärke är det snävaste begreppet av varukännetecken.

Enligt gällande VmL kan i och för sig alla typer av tecken erhålla skydd som särskilda varukännetecken. Möjligheten till skydd genom registrering

av kännetecknet som ett varwnärke enligt VmL är emellertid enligt uttryckligt stadgande begränsad till följande objekt: figurer, ord, bokstäver, siffror och säregna utstyrslar av en vara eller dess förpackning (1 § andra

stycket YmL).

Varumärken som består av enbart bokstäver eller siffror och inte kan Varumärkesrätt anses som figurmärken får registreras endast om märket genom inarbetning har visats äga särskiljningsförmåga (13 § andra stycket VmL).

Kännetecken som enbart består av något som är ägnat att uppfattas som sökandens släktnamn eller hans släktnamn jämte förnamn, initialer, titel eller dylikt eller såsom firma skall inte kunna registreras som varumärke (13 § tredje stycket VmL).

För andra typer av tecken, t. ex. slagord, ljudmärken, särskilda utstyrslar i affärslokaler eller skyltfönster eller på brevpapper m.m. finns det

möjlighet att få skydd genom inarbetning (2 § andra stycket Vm=L). Direktivet har en annan syn än VmL på vad som kan utgöra ett registrerat varumärke. Direktivets artikel 2 föreskriver nämligen att ett

varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags. I artikeln ges en exemplifiering på vad som kan utgöra varumärken.

Som framgår av direktivets lydelse i denna del är ordet tecken i artikeln avsett att förstås i en vid betydelse. Inget slag av tecken kan därmed av sig självt anses vara uteslutet från registrering som varumärke. Således torde t.ex. en kombination av färger, eller rent av bara en färg och tecken som anger ljud eller lukt i sig kunna utgöra varumärken.

För att vara i överensstämmelse med EG-direktivet bör alltså VmL vara utformad så att den inte utesluter att färger, ljud, lukter och annat skall kunna vara varumärken och också kunna registreras, om övriga krav är uppfyllda och det inte föreligger några registreringshinder som ställts upp till skydd för allmänna eller enskilda hänsyn.

Ett krav för att ett tecken skall kunna vara ett varumärke är dock att det kan återges grafiskt. Det är av väsentlig betydelse för ett system som tillåter att ett varumärke - en industriell rättighet - med ensamrätt kan utövas mot andra att dessa snabbt och säkert kan få vetskap om vilken räckvidd den existerande rättigheten har. När det gäller varumärken, som i de flesta fall är en rättighet som uppkommit genom registrering, får tredje

man ofta sin information genom att undersöka de avbildningar av varu-

märken som finns i varumärkesregistret eller genom att följa den publika-

tion i vilken varumärken publiceras. Ett varumärke bör därför alltid kunna

återges på ett sätt som möjliggör att det kan avbildas på ett papper, vilket i sin tur möjliggör att det kan publiceras. Att det bara kan återges på ett icke beständigt sätt är inte tillräckligt

För de flesta varumärken innebär detta att enbart en återgivning av det ord eller en avbildning av den figur som skall utgöra varumärket behöver finnas. När det gäller andra typer av varumärken innebär kravet på grafisk återgivning att även sådana tecken måste kunna återges i synlig form. Det får ankomma på de rättstillämpande myndigheterna att avgöra hur detta krav skall uppfyllas. .

Den exemplifiering av vilka tecken som kan utgöra :varumärken som

lämnas i artikel 2 i direktivet överenstämmer i väsentliga delar med vad

som gäller enligt 1 § andra stycket VmL. Det bör: understrykas att

exemplifieringen inte är uttömmande. Som en remissinstans har påpekat bör också firma och slagord kunna omfattas av det nya varumärkesbegreppet. Varumärkesrätt Att uttryckligen ta med dessa två exempel på tecken som kan utgöra varumärken finner jag emellertid inte vara behövligt.

Direktivets uttryck formen på en vara eller dess förpackning svarar mot VmL:s möjlighet att få en säregen utstyrsel av en vara eller dess förpack-

ning erkänd som varumärke. Med utstyrsel avses enligt uttalanden i

förarbetena till den gällande VmL inte bara formen utan även t. ex. dekorationen av en vara eller dess förpackning (jfr SOU 1958:10 s. 218).

Som framhållits tidigare är ordet tecken avsett att förstås i en vid betydelse.

Den exemplifiering som görs på vilka tecken som kan utgöra varumärken bör därför fortsättningsvis kunna ange både form och utstyrsel som sådana tecken.

Nu gällande VmL innehåller emellertid genom ordet säregen (1 § andra stycket VmL) ett särskilt krav på särskiljningsförmåga för registrering av form och utstyrsel. Kravet anses innebära att en registrering bara bör beviljas för en utstyrsel med påtaglig särprägel. Direktivet innehåller i denna del ingen begränsning utöver det allmänna kravet på särskiljningsförmåga. Den särskilda begränsningen för formen eller utstyrsel av en vara eller dess förpackning bör därför tas bort. Att däremot tecken som uteslutande består av en form som en följd av exempelvis varans art inte skall kunna registreras som varumärke följer av en särskild bestämmelse i direktivet, artikel 3.1 c. Denna fråga - som föranlett förslag om ett nytt

andra stycke till 13 § VmL - kommer att behandlas nedan i avsnitt 6.2.3

i anslutning till den nämnda direktivbestämmelsen.

Motsvarande förhållande i vad avser särskilt krav på särskiljningsförmåga kan sägas gälla för varumärke som består av enbart bokstäver eller siffror och inte kan anses som figurmärke. Sådana varumärken kan enligt 13 § andra stycket VmL registreras bara om de genom inarbetning visats ha särskiljningsförmåga. Direktivet ställer inte upp något krav på inarbetning som förutsättning för att ett bokstavs- eller figurmärke skall kunna registreras. Även för sådana märken gäller enbart det allmänna kravet på särskiljningsförmåga. Att det när det gäller just bokstäver eller siffror torde krävas vissa särskilda omständigheter för att de i sig skall anses äga särskiljningsförmåga är en annan sak. Det särskilda kravet i nuvarande 13 § andra stycket VmL på särskiljningsförmåga för bokstäver eller siffror bör därför tas bort.

Som framgår av den exemplifiering som görs i direktivet skall även

personnamn kunna utgöra varumärke. Detta är en nyhet i förhållande till

gällande svensk varumärkesrätt. I 13 § tredje stycket VmL föreskrivs att som varumärke får inte registreras kännetecken som enbart består av något som är ägnat att uppfattas som sökandens släktnamn eller hans släktnamn

jämte förnamn, initialer, titel eller dylikt eller som firma. Direktivet innebär emellertid att en sökande skall kunna få sitt personnamn registrerat som varumärke under förutsättning att det uppfyller övriga registrerings-

krav. Även bestämmelsen i 13 § tredje stycket VmL bör därför upphävas.

Till skillnad mot promemorians förslag anser jag att uttrycket "näringsid-

kare" bör kunna användas i 1 § andra stycket VmL i stället för direktivets

motsvarande term "företag" ("undertaking"). Uttrycket "näringsidkare" torde vara bättre anpassat till VmL:s systematik utan att för den skull Varumärkesrätt komma i konflikt med direktivets innehåll.

6.2.3 Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder (Artikel 3)

Mitt förslag: Tecken som uteslutande består av en form som följer av varans art, en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde skall inte kunna registreras. För varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten tas det nuvarande kravet på att det skall vara uppenbart att märket kan komma att vilseleda bort.

Artikel 3 - Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett skall de kunna ogiltigförklaras:

a) Tecken som inte kan utgöra ett varumärke. b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.

d) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

e) Tecken som uteslutande består av - en form som följer av varans art, eller

- en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, eller

- en form som ger varan ett betydande värde.

f) Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmänna moralbegrepp.

g) Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten, t ex med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

h) Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som skall vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6 ter i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, i fortsättningen kallad "Pariskonventionen".

2. En medlemsstat kan bestämma att ett varumärke inte skall registreras, eller om det i redan är registrerat, att det skall kunna förklaras ogiltigt i följande fall:

a) Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra

lagbestämmelser än medlemsstatens eller gemenskapens varumärkeslagstiftning.

b) Om varumärket omfattar ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol.

c) Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de

som nämns i artikel 6 ter i Pariskonventionen och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte givit

tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens lagstiftning.

d) Om ansökan om registrering av varumärket har gjorts i ond tro av den

sökande. |

3. Ett varumärke skall inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med T3

stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat Varumärkesrätt särskiljningsförmåga. En medlemsstat kan dessutom besluta att denna bestämmelse skall gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registeringsansökan eller tidpunkten för registreringen.

4, En medlemsstat kan med avsteg från punkterna 1, 2 och 3, bestämma att registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring gällande i i den staten före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för ansökan om varumärke som gjorts före den tidpunkten.

Förslag till lagtext:

13 § Ett varumärke får registreras endast om det är ägnat att särskilja innehavarens varor från andras. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av om ert märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande består av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

14 § Ett varumärke får inte registreras: 1) om i märket utan tillstånd ragits in sådan statlig eller internationell

beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas därmed;

2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten; 3) om märket eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning

eller är ägnat att väcka förargelse;

4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte

åsyftar någon sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster;

6) om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare ansökan, eller med annans varukännetecken, som är inarbetat då ansökan om registrering görs; eller

7) om märket är förväxlingsbart med varukännetecken, som vid tiden för ansökningen används av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6) och 7) får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt möter hinder enligt första stycket.

Promemorians bedömning: Innebar att direktivets bestämmelser inte ansågs föranleda något behov av lagändring (se promemorian s. 98 ff.).

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har uttalat att en bestämmelse motsvarande artikel 3 punkt 1 e saknas i YmL och inte kan

anses innefattad i någon annan bestämmelse i den lagen. Dessa remissinstanser har därför föreslagit att en bestämmelse som motsvarar artikel 3

punkt 1 e förs in som ett särskilt registreringshinder i VmL. Ett par

remissinstanser har framfört att för att överensstämmelse skall nås mellan artikelns punkt 1 g och 14 § första stycket 2) VmL krävs att ordet Varumärkesrätt "uppenbarligen" tas bort ur den bestämmelsen i VmL. I övrigt har remissinstanserna lämnat promemorians bedömning utan erinran.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller de registreringshinder och grunder för upphävande av ett varumärke som vanligtvis ställs upp för att tillgodose vissa allmänna hänsyn, de s.k. absoluta registreringshindren.

Punkt 1 a - d motsvarar i sak 13 § första stycket första och andra meningen VmL och uppställer det grundläggande kravet att ett varumärke skall ha särskiljningsförmåga.

Punkt 1 e ställer upp ett särskilt registreringshinder som saknar mot-

svarighet i VmL. Visserligen föreskrivs i 5 § VmL att ensamrätten till ett varumärke inte omfattar sådan del av ett kännetecken som huvudsakligen

har till uppgift att göra varan eller dess förpackning mera ändamålsenlig

eller eljest fylla annan uppgift än att vara varukännetecken. Bestämmelsen i5 § VmL kan emellertid inte anses utgöra något registreringshinder, vilket är det som avses med direktivbestämmelsen. Ett uttryckligt registreringshinder som motsvarar direktivets bestämmelse i denna del bör därför tas in i VmL. Det kan ske genom att ett nytt andra stycke förs in i 13 §& VmL.

Punkt 1 f kan anses motsvaras av 14 § första stycket 3) YVmL som

förbjuder registrering av ett märke som strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse.

Punkt 1 g har motsvarande innebörd som 14 § första stycket 2) VmL om hinder för registrering av märken som är ägnade att vilseleda allmänheten, men med det undantaget att direktivet inte anger något krav på att det skall vara uppenbart att märket kan komma att vilseleda allmänheten. För att vara i överensstämmelse med direktivet bör därför ordet "uppenbarligen" tas bort ur lagtexten i 14 § första stycket 2) VmL.

Punkt 1 h svarar mot 14 § första stycket 1) VmL i vad avser skyddet för statlig eller internationell beteckning. Av punkt 2 c följer att även andra beteckningar än statliga eller internationella - som exempelvis kommunala vapen - kan skyddas.

Punkt 2 är en fakultativ bestämmelse. Som berörts ovan i anslutning till punkt 1 h möjliggör punkt 2 c att skyddet för kommunalt vapen i 14 §

första stycket 1) VmL bör kunna bibehållas.

Punkt 2 d - som ger möjlighet att hindra registrering av ett varumärke om ansökan har gjorts i ond tro - kommer att beröras nedan under avsnitt 6.2.4 i anslutning till artikel 4.4 g.

I övrigt aktualiserar inte punkt 2 något behov av ändringar i svensk varumärkesrätt.

Punkt 3 innehåller regler som avser att ge möjlighet att beträffande märke, vilket inte i och för sig är särskiljande, ta hänsyn till särskiljningsförmåga som uppkommit genom att märket använts i sådan omfattning att det faktiskt kommit att bli erkänt som innehavarens särskilda varukännetecken. I 13 § första stycket tredje meningen VmL finns en bestämmelse

med samma syfte. Svensk rätt får med hänsyn härtill anses uppfylla EG-

direktivets krav på denna punkt. |

Punkt 4 är en fakultativ bestämmelse som innehåller: vissa övergångs-

regler. Det finns inte anledning för Sverige att tillämpa denna punkt.

Varumärkesrätt

6.2.4 Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med

avseende på konflikter med äldre rättigheter (Artikel 4)

Mitt förslag: Skyddet för kända varukännetecken utökas som en följd av artikel 4 punkt 4 a. Detta ändringsförslag behandlas närmare i avsnitt 6.2.5 i anslutning till artikel 5.2. I övrigt föranleder artikel 4 inga lagändringar.

Artikel 4 - Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter

1. Ett varumärke skall inte registreras eller om det är registrerat skall

det kunna ogiltigförklaras: a) om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster

som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b) om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2. Med "äldre varumärken" i punkt 1 avses

a) följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för dessa varumärken:

i) EG-varumärken,

ii) varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg och Nederländerna, hos Benelux varumärkes-

myndighet, 1) varumärken som blivit föremål för internationell registrering med

rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

b) EG-varumärken som i enlighet med förordningen om EG-varumärken gör befogat anspråk på anciennitet gentemot ett varumärke i a ii och iii även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren inte förnyat registreringen,

c) ansökan om varumärken nämnda i a och b under förutsättning av deras

registrering,

d) varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ges ordet "välkänt" i artikel 6 bis i

Pariskonventionen.

3. Ett varumärke skall inte heller registreras eller, om det är registrerat, skall det kunna ogiltigförklaras om det är identiskt med, eller liknar ett äldre EG-varumärke enligt punkt 2, och det avses bli registrerat för eller har registrerats för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre EG-varumärket är registrerat, om det äldre EG-varumärket är känt i gemenskapen och användningen av det yngre varumärket utan skälig

anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre

EG-varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

4. En medlemsstat kan vidare besluta att ett varumärke inte skall Varumärkesrätt registreras eller, om det är registrerat, skall kunna ogiltigförklaras i följande fall:

a) Om varumärket är identiskt med, eller liknar ett äldre nationellt varumärke enligt punkt 2 och det avses bli registrerat för eller redan har registrerats för varor och tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i medlemsstaten i fråga och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

b) Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket.

c) Om användningen av ett varumärke kan förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som sägs i punkterna 2 och 4 b och särskilt

1) rätten till ett namn,

ii) rätten till egen bild,

iii) en upphovsrätt,

iv) en industriell rättighet.

d) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre kollektivmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut högst tre år före tidpunkten för ansökan.

e) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre garanti- eller kontrollmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut inom en tid som fastställts av medlemsstaten i fråga före tidpunkten för ansökan.

f) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor och tjänster och till vilka var knutna en rätt som på grund av bristande förnyelse har upphört högst två år före ansökan, förutsatt att innehavaren av det äldre varumärket inte gett sitt tillstånd till registreringen av det yngre varumärket eller inte använt sitt varumärke.

g) Om varumärket kan förväxlas med ett märke som användes i utlandet

vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används där, under

förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan var i ond tro.

5. Medlemsstaterna kan om det är lämpligt tillåta att varumärket inte skall vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket.

6. En medlemsstat kan med avvikelse från punkterna 1 - 5, bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Promemorians förslag: Förslaget om att skyddet för kända varukännetecken skall utökas överensstämmer med mitt. Även promemorians bedömning att artikeln i övrigt inte föranleder några lagändringar överenstämmer med min (se promemorian s. 101).

Remissinstanserna: Förslaget att skyddet för kända varukännetecken skall utökas har tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid ifrågasatt - som en följd av punkt 2 d i artikeln - om inte hinder mot registrering av ett yngre varukännetecken skall föreligga då ett varukännetecken redan är inarbetat i någon EES-stat. I övrigt har remiss-

instanserna inte invänt mot promemorians bedömning att lagändringar, med

anledning av artikeln, inte är behövliga.

Skälen för bedömningen: Artikeln innehåller de registreringshinder och Varumärkesrätt grunder för upphävande av ett varumärke som ställs upp för att tillgodose vissa enskilda hänsyn. Det handlar här om hinder för registrering av ett

varumärke som beror på det ifrågavarande märkets relation till visst eller

vissa andra kännetecken eller rättigheter. De nu berörda registrerings-

hindren brukar betecknas som relativa registreringshinder.

Punkt 1 a och b svarar i sak dels mot 6 § första stycket VmL, dels, till viss del, mot 14 § första stycket 6) VmL och innehåller bestämmelser om skyddet för äldre förväxlingsbara varumärken. Reglerna i direktivet är dock något annorlunda utformade än i VmL. Enligt 6 § första stycket VmL anses kännetecken förväxlingsbara endast om de avser varor av samma eller liknande slag. Endast sådana fall omfattas därför av registreringshinder på grund av förväxlingsrisk. Detsamma gäller enligt EG-direktivet. Direktivet

innehåller emellertid för sådana fall då det inte är fråga om identiska

varumärken och identiska varor ett särskilt krav som måste vara uppfyllt för att hinder för registrering skall föreligga. När det är fråga om sådana fall krävs enligt direktivet för att hinder mot registrering av det yngre varumärket skall föreligga inte bara ett visst mått av märkes- och varuslagslikhet utan också att det föreligger risk för att allmänheten förväxlar varumärkena. Något motsvarande krav har inte ställts upp i lagtexten i VmL. Också enligt svensk varumärkesrätt gäller emellertid, även om detta inte uttryckligen framgår av lagtexten, att faran för förväxling skall bedömas mot bakgrund av att en eventuell köpare i allmänhet inte har möjlighet att samtidigt jämföra de båda märkena (jfr SOU 1958:10 s. 252 och prop. 1960:167 s. 76). Härav föjer att det självfallet vid förväxlingsbedömningen görs en bedömning av risken för att allmänheten förväxlar varumärkena. Innebörden av VmL måste därför anse vara i överensstämmelse med direktivet i denna del.

I punkt 2 anges vad som i punkt 1 avses med äldre varumärken. Enligt EES-avtalet behöver EFTA-länderna inte anpassa sina varumärkeslagar till punkterna 2 a i) och 2 b i artikeln. Orsaken till det är att EFTA-länderna för närvarande inte ges möjlighet att delta i systemet med gemenskapsvarumärket. Något system för internationell registrering av varumärken som avses i punkt 2 a iii är Sverige inte anslutet till. Detta utesluter följaktligen tillämpningen av den bestämmelsen för svensk del. De äldre varumärken som skall beaktas vid tillämpningen av VmL blir därför - i enlighet med punkt 2 a ii, c och d - äldre nationella registrerade varumärken och ansökningar om registrering under förutsättning av deras registrering samt varumärken som är notoriskt kända enligt artikel 6 bis i Pariskonventionen, dvs. inarbetade varumärken, I sak finns bestämmelser i 14 § första stycket 6) VmL som får anses täcka det som erfordras till följd av föreskrifterna i EG-direktivet. Några remissinstanser - Stockholms handelskammare, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel - har dock ifrågasatt om inte lydelsen av punkt 2 d i artikeln innebär att hinder mot registrering av ett varumärke skall föreligga redan

då ett äldre märke är inarbetat i någon EES-stat. Mot bakgrund av att det

i direktivbestämmelsen talas om märke som är "well-known in a Member

State" skulle det kunna uppfattas så att det inte krävs att det inarbetade märket är notoriskt känt i den stat där registrering söks, utan att hinder mot Varumärkesrätt registrering skall föreligga redan då märket är känt på detta sätt i någon EES-stat. Enligt min bedömning är avsikten med artikel 6 bis i Pariskonventionen att undvika bl.a. registrering av ett varumärke som kan förväxlas med annat märke som redan är känt i det land där registreringen söks. Jag kan också konstatera att den nya danska varumärkeslagen (Varemerkelov av den 6 juni 1991), som är avsedd att vara i överensstämmelse med EGdirektivet, föreskriver att bara märken som är notoriskt kända i Danmark ("her i landet") är avsedda att utgöra hinder för registrering av yngre

varumärke. Jag är därför av den uppfattningen att nuvarande bestämmelser

i 14 § första stycket 6) VmL inte strider mot direktivet.

Punkt 3 innehåller en bestämmelse till skydd för EG-varumärket som Sverige enligt EES-avtalet inte behöver beakta.

Punkt 4 innehåller enbart fakultativa bestämmelser.

Punkt 4 a innehåller bestämmelser som möjliggör ett utökat skydd för kända varukännetecken i förhållande till vad som gäller enligt motsvarande bestämmelser i 6 § andra stycket VmL. Jag föreslår att innehållet i denna direktivbestämmelse tas in i VmL. Detta förslag kommer närmare att behandlas i anslutning till artikel 5.2.

Punkt 4 b och c får anses i sak vara innefattade i i bestämmelserna i 14 § första stycket 4) och 5) YmL.

Bestämmelserna i punkt 4 d, e och f, saknar motsvarighet i VmL. De är av speciellt slag. Någon anledning att införa dessa regler i svensk varumärkesrätt föreligger inte.

Punkt 4 g, som innehåller en bestämmelse om skydd för ett varumärke som tagits i bruk i utlandet, svarar mot innehållet i 14 § första stycket 7) VmL, utom i vad avser var märket skall ha tagits i bruk. Bestämmelsen i VmL är nämligen inte begränsad enbart till den situationen då ett varumärke tagits i bruk i utlandet utan även första ibruktagande här i landet ger ett visst skydd för märket. Det har hävdats att bestämmelsen i VmL fyller en viktig funktion. Fråga uppkommer därför om 14 § första stycket 7) VmLE kan behållas i sin gällande utformning eller om paragrafen måste begränsas så att den enbart syftar på varumärken som tagits i bruk i utlandet. Som framhållits i anslutning till artikel 3.2 d finns det även möjlighet att vägra registrering av ett varumärke, om ansökan om registrering har gjorts i ond tro. Detta måste rimligen avse en sådan situation då ansökan i ett land görs om registrering av ett varumärke, vilket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för ansökan används av annan i samma land samt ansökan om registrering gjorts med vetskap om detta, dvs. i ond tro. Mot denna bakgrund gör jag den bedömningen att 14 § första stycket 7) VmL kan och bör behållas i sin nuvarande utformning.

Punkt 5, som ger möjlighet att tillåta att varumärket inte skall vägras

registrering eller inte skall ogiltigförklaras om den vars rätt är i fråga

medger det, kan i sak anses tillräckligt täckt av bestämmelserna i 14 § andra stycket VmL.

Punkt 6 innehåller en fakultativ övergångsbestämmelse s som inte behöver

utnyttjas för svensk del.

Varumärkesrätt

6.2.5 Rättigheter som är knutna till ett varumärke (Artikel 5)

Mitt förslag: Skyddet för kända varukännetecken utökas.

Artikel 5 - Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Det registrerade varumärket ger innehavaren en ensamrätt. Inne-

havaren har rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i näringsverksamhet använda

a) tecken som är identiska med varumärket med avseende på de varor och

tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b) tecken, som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de varor eller tjänster som täcks av varumärket och tecknet, kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket.

2. En medlemsstat kan också besluta att innehavaren skall ha rätt att

förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, från att i närings-

verksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket med avseende på varor och tjänster av annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3. Bl.a. kan följande förbjudas enligt punkterna 1 och 2: a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

C) Att importera eller exportera varorna under tecknet. d) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

4. Om en medlemsstats bestämmelser inte gör det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkterna 1 b eller 2 före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser, kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

5. Punkterna 1 - 4 skall inte beröra en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar

otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljnings-

förmåga eller renommé.

Förslag till lagtext.

6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avser varor av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.

Promemorians förslag: Överenstämmer i sak med mitt. I förslaget till lagtext har dock vissa ändringar gjorts i förhållande till promemorians

förslag (se promemorian s. 105).

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som har berört frågan om skydd Varumärkesrätt för kända varukännetecken har tillstyrkt att den möjlighet till utökat skydd för kända varukännetecken som direktivet ger utnyttjas. Flera av remissinstanserna har dock synpunkter på innebörden av direktivets bestämmelse i denna del och på utformningen av den nya regel som skall ge uttryck för det utökade skyddet. Vad remissinstanserna har anfört i anslutning till dessa frågor framgår i det följande.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller bestämmelser om vilka rättigheter som är knutna till innehavet av ett varumärke.

Punkterna 1 och 3 i artikeln motsvarar i sak 4 § första stycket VmL och medför inte behov av några lagändringar. I punkt 2 i artikeln finns särskilda regler om det skydd som ett känne-

tecken kan ha med avseende på varor eller tjänster av annan art än dem för vilka kännetecknet är registrerat eller används. För att den som har rätt till ett kännetecken skall vara skyddad mot att någon annan använder ett förväxlingsbart kännetecken i detta fall, krävs att det förstnämnda kännetecknet är känt i landet i fråga och att användningen av det andra kännetecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för det kända kännetecknets särskiljningsförmåga eller renommé.

I svensk rätt finns liknande regler i 6 § andra stycket VmL. Bestämmelserna i 6 § VmL bygger på den s.k. specialitetsgrundsatsen, dvs. kännetecken anses ha skydd mot förväxling endast om de avser varor eller tjänster av samma eller liknande slag (6 § första stycket VmL). När det gäller att avgöra om varor eller tjänster är av samma eller liknande slag skall särskilt beaktas vilka varor, som normalt ingår i ett visst sortiment eller distribueras av samma detaljist- och grossistföretag eller är framställda av samma råmaterial eller är avsedda för samma ändamål eller används " inom samma verksamhetsområde.

Specialitetsgrundsatsen är emellertid inte utan undantag. Ett utvidgat

skydd utöver gränserna för varuslagslikhet har ansetts vara motiverat för

två olika situationer och bestämmelser om detta återfinns i 6 § andra stycket VmL. |

Den ena utvidgningen avser ett skydd för särskilt kända varumärken och ger uttryck för den s.k. Kodakdoktrinen. Detta utvidgade skydd är enligt förarbetena (se SOU 1958:10 s. 134 f. och prop. 1960:167's. 77) till YmL motiverat av att om ett särskilt välkänt märke används för andra varor än dem för vilka det inarbetats kan köpare få den felaktiga föreställningen att varorna härrör från varumärkesinnehavaren eller att det föreligger en samhörighet mellan denne och den som obehörigen använder märket. Det utökade skyddet i en sådan situation är alltså motiverat såväl av hänsyn till innehavarens goodwill som av hänsyn till konsumenterna. Det utvidgade

skyddet har fått den utformningen att förväxlingsbarhet oberoende av

varuslagslikhet undantagsvis skall kunna åberopas till förmån för ett

kännetecken som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar

av allmänheten här i landet och om det med hänsyn härtill kan anses att

användningen av ett annat liknande kännetecken innebär ett otillbörligt

utnyttjande av det förra märkets goodwill. Bestämmelsen om skydd för

6 Riksdasen 1992103. I saml. Nr 48

särskilt kända varumärken är alltså konstruerad med två inarbetningskriterier och ett otillbörlighetsrekvisit. Varumärkesrätt

Vad gäller inarbetningskraven sägs i förarbetena (se SOU 1958: 10s. 136) att det inte räcker att märket är inarbetat, dvs. allmänt känt bland dem till vilka det riktar sig, utan inarbetningen skall vara synnerligen stark, varmed avses att praktisk taget varje person inom den krets som normalt tar befattning med varan - i olika tillverknings-och handelsled eller som varans mottagare - skall känna till märket. Härtill kommer det ytterligare kravet att märket skall vara känt inom vida kretsar av allmänheten. I detta ligger

att kännedomen om märket skall vara vitt spridd också bland dem som inte tillhör den krets som märket vänder sig till. Det är alltså ett mycket strängt

krav på inarbetning som ställs upp. För att detta krav skall vara uppfyllt

torde det i praktiken krävas att i varje fall 80-90 procent av personerna i

omsättningskretsen känner till märket. Det anses då vara synnerligen starkt inarbetat (jfr Levin, Noveller i varumärkesrätt, s. 91 ff.).

Beträffande otillbörlighetsrekvisitet framhålls i förarbetena (se SOU

1958:10 s. 138 och s. 258) att detta inte är beroende av något subjektivt

rekvisit hos den som vill begagna det kända märket. Det är i stället

tillräckligt att kännetecknets användning rent objektivt framstår som ett otillbörligt utnyttjande av det välkända märkets goodwill.

Det andra undantaget från huvudregeln om varuslagslikhet som förutsättning för förväxlingsbarhet avser varumärke vars goodwill på grund av arten av de varor för vilka kännetecknet används kan sägas vara speciellt ömtålig, t.ex. vissa livsmedel, njutningsmedel eller skönhetsmedel. Det har ansetts att om ett varumärke inarbetats för en sådan vara och ett liknande märke används för exempelvis råttgift, medel mot alkoholism eller könssjukdomar kan det skada det inarbetade märkets renommé, Förväxlingsbarhet kan

därför oberoende av varuslagslikhet undantagsvis åberopas till förmån för

ett kännetecken som är inarbetat om, med hänsyn till den särskilda arten av de varor eller tjänster som det är fråga om, användningen av ett: liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det inarbetade märkets goodwill. Även denna bestämmelse - som brukar kallas råttgiftregeln - är avsedd att tillämpas endast undantagsvis (jfr prop. 1960:167 s. 77).

Frågan är nu om någon ändring bör göras i VmL med anledning av EGdirektivets bestämmelser (artiklarna 4.4 a och 5.2) om skydd utöver varuslagsgränserna för här i landet kända varumärken.

De i frågavarande direktivbestämmelserna får sägas vara i överensstämmelse med en internationell utveckling som är avsedd att ge ett bättre

skydd för kända varukännetecken än vad som är fallet enligt gällande svensk rätt. Bestämmelserna är visserligen fakultativa men bland EG:s medlemsstater finns en tendens att utnyttja de möjligheter att ge ett bättre skydd för kända varumärken som dessa direktivbestämmelser erbjuder. Ett

sådant utvidgat skydd har införts i de nya varumärkeslagar som utfärdats

i Danmark (Varemerkelov av den 6 juni 1991) och i Frankrike (Loi No 91-7 du 4 janvier 1991 relative aux marques de fabrique, de commerce ou de service). Att den allmänna internationella utvecklingen går mot ett utökat skydd för väl kända varumärken talar för att även Sverige bör slå in på den

vägen.

Från användarhåll har hävdats att det, för att balansera den skärpning av

användningstvånget som EG-direktivet föreskriver (se nedan avsnitt 6.2.10 Varumärkesrätt

om artiklarna 10 - 13), finns behov av att utnyttja de möjligheter som direktivet ger att öka skyddet för kända varumärken. Vidare bör beaktas att ett varukännetecken kan bli så känt med avseende på vissa varor eller tjänster att dess användning i samband med helt andra typer av varor eller tjänster kan leda allmänheten att tro det finns ett gemensamt ursprung till varorna. Detta torde vara mer vanligt i dag, då konsumenterna har vant sig vid att varuhus, stormarknader och snabbköp har ett stort utbud av varor, än det var vid VmL:s tillkomst med den struktur som då fanns vid försäljning av varor. Även detta talar för att skyddet för kända varumärken bör utökas.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag - i likhet med remissinstanserna - att de svenska reglerna i VmL om skydd utöver varuslagsgränserna för kända varukännetecken bör anpassas till EG-direktivets bestämmelser i denna del.

Vad sedan gäller den närmare innebörden av EG-direktivets bestämmelser om skydd för varumärken utöver varuslagsgränserna har remissinstanserna framfört ett flertal olika uppfattningar. Detsamma gäller frågan om hur en regel i VYmL om utökat skydd utöver varuslagsgränserna skall utformas och om hur en sådan regel skall bedömas i relation till det i YmL gällande kravet på "allmänt känt" som förutsättning för inarbetningsskydd (jfr 2 § tredje stycket VmL).

Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är eniga om att innebörden av den nu aktuella direktivbestämmelsen är att förutsättningarna för att ett varukännetecken skall kunna vinna skydd utanför gränserna för varuslagslikhet inte får vara så restriktiva som enligt gällande svensk varumärkesrätt. Några remissinstanser - bl.a. juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges Industriförbund - har menat att det avgörande rekvisitet i EG-direktivets regel är skada eller förfång antingen med avseende på märket i form av urvattning eller för konsumenterna i form av vilseledande. I grunden kan inget utläsas om någon erforderlig grad av

inarbetning, utöver att kännetecknet skall ha "a reputation". Enligt juridiska

fakultetsnämnden ligger det dock i sakens natur att ett varumärke knappast kan vare sig urvattnas eller vilseleda beträffande kommersiellt ursprung, om det inte är inarbetat. Enligt Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel bör rätten att förhindra användning av liknande kännetecken också utanför varuslagsgränserna kunna föreligga så snart användningen av det andra kännetecknet faktiskt drar otillbörlig fördel av eller skadar det egna kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vid bedömningen härav måste givetvis det äldre kännetecknets ställning på marknaden vägas in, men det kan ifrågasättas om något särskilt krav på att kännetecknet skall vara känt av en viss andel av omsättningskretsen bör ställas upp. Vissa

andra remissinstanser - bland dem Svenska Industriens Patentingenjörers

Förening (SIPF), Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Sveriges

Advokatsamfund och jur. dr Lars Holmqvist - tycks uppfatta innebörden av

direktivets bestämmelse så att den innebär att förutsättningarna för att ett

kännetecken skall få skydd utanför gränserna för varuslagslikhet visserligen

inte får vara så restriktiva som enligt gällande svensk varumärkesrätt men att det å andra sidan inte räcker att kännetecknet är inarbetat (allmänt känt) Varumärkesrätt i Omsättningskretsen.

Även enligt min uppfattning kan det slås fast att det i EG-direktivet uppställda kravet på hur känt ett varumärke skall vara för att få skydd utanför varuslagsgränserna - som i direktivbestämmelsens engelska lydelse uttrycks med "has a reputation” - är ett lägre ställt krav än det i VmL använda "synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten". Vad gäller den nedre gräns för hur känt ett märke skall vara för att få skydd utöver varuslagsgränserna kan jag konstatera att direktivets lydelse inte ger möjlighet till några säkra slutsatser i det avseendet. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra den frågan. Som några remissinstanser framfört ligger det emellertid i sakens natur att användning av ett annat liknande kännetecken vanligen inte kan dra fördel av eller vara till. förfång varukänneteckens särskiljningsförmåga eller renommé, om inte det sistnämnda kännetecknet är inarbetat. Som jag nyss var inne på får det alltså överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra under vilka förutsättningar som ett varukännetecken skall anses vara så känt att det - på det sätt som

anges i bestämmelserna i direktivet - kan få skydd utanför gränserna för

varuslagslikhet. Därvid måste beaktas inte bara rättsutvecklingen i Sverige utan också den rättsutveckling som sker bland de stater som ingår i EES. För samarbetet inom EES-området är det av vikt att rättstillämpningen i Sverige i detta avseende inte kommer att avvika från vad som sker i Europa i övrigt.

Vad sedan gäller utformningen av en regel i VmL som skall ge uttryck för direktivbestämmelsen bör en sådan regel lämpligen kunna tas in som ett nytt andra stycke i 6 § VmL. Den kan då utformas som ett undantag från specialitetsgrundsatsen. När det gäller förutsättningarna för att det utökade skyddet skall uppstå angavs det i promemorian att kännetecknet skulle vara "väl känt". Flera remissinstanser har funnit detta uttryck vara olämpligt, särskilt som kravet för att ett kännetecken skall anses vara inarbetat uttrycks med orden "allmänt känt". Några remissinstanser har därför - mot bakgrund av EG-direktivets engelska lydelse ("has a reputation") - föreslagit att uttrycket "väl ansett" skall användas. Jag kan godta det.

Promemorians förslag till regel om utökat skydd för kända varukännetecken var utformad med direktivets regel som förebild. Av den anledningen innehöll förslaget ett krav på att förväxlingsbarhet kunde åberopas om användningen av ett annat kännetecken "utan skälig anledning" skulle dra otillbörlig fördel av kända varukännetecknets renommé. Så gott som samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan om utökat skydd för kända varukännetecken har ifrågasatt om det kan föreligga någon situation där en näringsidkare har skälig anledning att dra otillbörlig fördel av ett känt

varukännetecken. Med hänvisning till att man i den nya danska varumärkes-

. lagen har kunnat undvara begreppet "utan skälig anledning” har remissinstanserna föreslagit att det får utgå ur den föreslagna lydelsen till svensk

bestämmelse om utökat skydd för kända varukännetecken. Även detta

förslag från remissinstanserna kan jag godta. Regeln om skyddet för kända varukännetecken utanför varuslagsgränserna bör alltså kunna utformas så

att detta skydd skall föreligga för ett väl ansett varukännetecken, om användningen av ett annat liknande kännetecken innebär ett otillbörligt Varumärkesrätt utnyttjande av det väl ansedda kännetecknets ställning på marknaden eller är skadligt för kännetecknets särskiljningsförmåga eller goodwill.

Med denna utformning av regeln om skydd för kända varukännetecken torde den särskilda bestämmelsen i 6 § andra stycket b) VmL (råttgiftregeln) kunna undvaras. Denna bedömning har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört om utformningen av de nya reglerna i VYmL om utökat skydd för kända varukännetecken finns det enligt min mening ingen risk för att det - som vissa remissinstanser har menat skapas ett inte godtagbart "haltande" system mellan skyddet för dessa kända varumärken och ensamrätt till ett varumärke som uppkommit på grund av inarbetning. Vissa remissinstanser har anfört att det för att säkerställa ett gott samspel mellan de olika bestämmelserna är angeläget att se över bestämmelserna i 2 § tredje stycket VmL angående kraven för inarbetningsskydd. En sådan översyn kan vara motiverad. Den kan dock inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Liksom remissinstanserna har jag funnit att punkterna 4 och 5 i artikeln

inte medför behov av några ändringar i VmL.

6.2.6 Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan (Artikel 6)

Mitt förslag: Utöver vad som är tillåtet enligt gällande rätt, skall var och en i näringsverksamhet som kännetecken för sina varor eller tjänster kunna använda också sin adress samt uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra egenskaper som varorna har under förutsättning att det är i överensstämmelse med

god affärssed.

Artikel 6 - Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

a) sitt eget namn eller adress, b) uppgifter om varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda

ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper,

c) varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel, :

förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda :tredje man att i

näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett

avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium 85

Varumärkesrätt Förslag till lagtext:

3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken för sina varor, använda

- sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller

- uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde

och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra

egenskaper hos varorna.

Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn,

adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken.

Promemorians förslag: Innebar att det i 3 § VmL enbart skulle göras en

ändring av innebörd att var och en också skulle kunna utnyttja sin adress

i näringsverksamhet (se promemorian s. 110).

Remissinstanserna: Ett par remissinsstanser har menat att bestämmelser måste införas i YmL som begränsar ett varumärkes rättsverkan om det innehåller tecken som anges i artikel 6 punkt 1 b). En remissinstans har påpekat att kriteriet på att användningen skall stå i överensstämmelse med god affärssed måste beaktas.

Skälen för förslaget: De i punkt 1 artikel 6 nämnda begränsningarna i varumärkesrätten är endast till vissa delar i överenstämmelse med gällande rätt.

Punkt 1 a får - med undantag för adress - i sak anses täckt av 3 § VmL. För att i fråga om adress anpassa svensk varumärkesrätt till direktivet är det nödvändigt att något jämka innehållet i 3 § VmL.

Som flera remissinstanser har påpekat finns det i VmL inte någon uttrycklig bestämmelse som svarar mot punkt 1 b. Den typ av tecken som anges i punkten - uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet etc. - kan genom inarbetning förvärva tillräcklig särskiljningsförmåga för registrering (fr 13 § första stycket VmL). Innehavaren av ett på denna grund registrerat varumärke skulle därmed med stöd av VmL kunna hindra annan från att använda sådana kännetecken som avses i punkt 1 b. Direktivet begränsar

emellertid på ett ovillkorligt sätt varumärkets rättsverkan. Det är därför,

enligt min mening, nödvändigt att det i VmL tas in en bestämmelse som begränsar rättsverkan av ett varumärke som innehåller sådana tecken som anges i punkt I b.

Vad som föreskrivs i punkt I c kan motsatsvis anses framgå av 4 § andra

stycket VmL. Den bestämmelsen bör i nuläget inte ändras utan stå kvar i

4 § andra stycket.

De ändringar som erfordras för att uppfylla direktivets bestämmelser i nu berörda delar kan enligt min mening göras genom att det i 3 § VmL förs

in vissa regler som begränsar varumärkets rättsverkan. Som Patentbesvärsrätten påpekat måste därvid 3 § - för att stå i överensstämmelse med artikel

6.1. - också ändras i det hänseendet att det nu uppställda förväxlingsbar-

hetskriteriet utgår och det i stället anges att användningen av de aktuella kännetecknen skall stå i överensstämmelse med god affärssed.

6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

(artikel 7) Varumärkesrätt

Mitt förslag: En bestämmelse om regional konsumtion av varumärkesrätten förs in i varumärkeslagen. Vidare ändras lagen så att det blir möjligt att hindra fortsatt marknadsföring av varorna under varukännetecknet även i de fall då varoma förändrats genom andra åtgärder än aktiva åtgärder av annan än varukännetecknets innehavare.

Artikel 7 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden under varumärket inom gemenskapen.

2. Punkt i skall inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Förslag till lagtext:

4 8 Rätten till ert varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed = förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller också hit införs. Är i fall som avses i 2 8 kännetecknet inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare

eller av att denne medgett kännetecknets användning.

Rätten till ett varukännetecken omfattar inte att kännetecknet används för varor som under det kännetecknet har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

Har en vara tillhandahållits under esr visst kännetecken och har den därefter förändrats eller försämrats, får inte, då varan på nytt tillhandahålls i näringsverksamhet här i landet, kännetecknet användas om inte förändringen tydligt anges eller annars tydligt framgår.

Promemorians bedömning: Innebar att någon konsumtionsbestämmelse inte skulle tas in i Vml. Promemorian innehöll heller inget förslag om möjlighet att hindra fortsatt marknadsföring av varor även i fall då varorna

förändrats till följd av andra orsaker än aktiva åtgärder av annan än

varukännetecknets innehavare (se promemorian s. 111). .

Remissinstanserna: Bedömningen att någon konsumtionsbestämmelse i enlighet med direktivets artikel 7.1 inte skall föras in i VmL har fått ett

blandat mottagande. Bedömningen har fått stöd av Svea hovrätt, Närings- 87

frihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk. Patent- och registreringsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Varumärkesrätt Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd och Svenska AIPPI-gruppen har däremot menat att en uttrycklig bestämmelse om konsumtion i enlighet med direktivets bestämmelse måste föras in i VmL. Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har uttalat att det möjligen bör övervägas att införa en uttrycklig konsumtionsbestämmelse i VmL. Stockholms tingsrätt har förklarat sig inte kunna dela promemorians

bedömning att punkt 2 i artikeln i sak kan anses vara täckt av 4 § tredje

stycket VmL.

Skälen för bedömningen: I avsnitt 4 har jag behandlat frågan om konsumtion av de immateriella ensamrätterna. Utöver vad som har sagts där kan följande anföras.

Varumärkesrätten - liksom andra industriella rättigheter - anses i princip vara territoriellt begränsad. Utgångspunkten är således att varje land inom sitt område självständigt bestämmer - låt vara under hänsynstagande till internationella överenskommelser - bl.a. vilken omfattning rättigheten skall ha.

Varumärkesrätten ger innehavaren en ensamrätt såväl att sälja som att importera sådana varor som omfattas av rättigheten. Ensamrätten omfattar emellertid bara den första överlåtelsen. Därefter anses varumärkesrätten med undantag för vissa fall då produkten har förändrats - vara konsumerad. Som en följd av den territoriella begränsningen av rättigheten anses i många länder att ensamrätten är konsumerad bara i det land, eller det territorium, där den konsumtionsgrundande överlåtelsen har ägt rum.

I Sverige - liksom i övriga nordiska länder och i många andra europeiska länder - gäller emellertid enligt praxis att varumärkesrätten konsumeras oavsett i vilket land eller på vilket territorium som varan med rättighetshavarens tillstånd har förts ut på marknaden. I Sverige gäller därför global konsumtion av varumärkesrätten. En svensk märkesinnehavare vars varor har förts ut på marknaden av honom själv eller med hans samtycke kan därför inte åberopa varumärkesrätten för att hindra varans vidareförsäljning. Han kan därför inte heller förhindra s.k. parallellimport, dvs. att annan än han själv importerar varan till Sverige sedan den en gång överlåtits.

Som redan framhållits i avsnitt 4 gäller i EG, som en följd av Romfördragets grundläggande regler i artiklarna 30 och 36 om varors fria rörlighet att när en vara som är varumärkesskyddad har förts ut på marknaden i gemenskapen av varumärkets innehavare eller med hans samtycke är varumärkesrätten konsumerad. Den kan därför inte inom EG

åberopas för att hindra varans vidareförsäljning. Denna princip om en "EG-

konsumtion” (en regional konsumtion) har lagts fast av EG-domstolen genom flera rättsfall. EG-domstolen har emellertid framhållit att principen inte gäller när rättighetens innehavare har giltiga skäl att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har

förändrats eller försämrats sedan de förts ut på marknaden.

I EES-avtalets bestämmelser om immatenalrätt återfinns dels en allmän bestämmelse om konsumtion (artikel 2 i protokollet om immateriell

äganderätt), dels - som en följd av anpassningen till de tre EG-direktiven - Prop. 1992/93:48

särskilda bestämmelser om konsumtion (bilaga XVII) av bl.a. varumärkes- Varumärkesrätt rätten.

Enligt den allmänna bestämmelsen gäller att en immateriell rättighet som erkänns av den lag som gäller hos en avtalsslutande part inte kan användas för att förhindra import eller marknadsföring av en vara som innehavaren av rättigheten eller någon annan med hans samtycke har fört ut på marknaden i EES. Bestämmelsen är avsedd att återspegla den princip om konsumtion av bl.a. varumärkesrätt som utbildats genom EG-domstolens rättspraxis. Som en följd av denna bestämmelse kommer det inte - med de undantag som gäller enligt praxis - att vara möjligt att använda varumärkesrätten för att förhindra parallellimport inom EES-området. Bestämmelsen är i detta hänseende en minimibestämmelse. Eftersom Sverige redan tillämpar principen om global konsumtion av varumärkesrätten strider inte svensk varumärkesrätt mot EES-avtalets allmänna bestämmelser om konsumtion.

Den särskilda bestämmelsen om konsumtion i artikel 7.1 i direktivet har anpassats till att gälla för EES-området. I EES-avtalet (punkt 4 c. i bilaga XVII) har därför föreskrivits att ett varumärke inte ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som under det varumärket av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden hos en avtalsslutande part (in a Contracting Party).

När det gäller lydelsen av EG-direktivets motsvarande bestämmelse är det emellertid omtvistat om den innebär att varumärkesrätten konsumeras bara om varan förts ut på marknaden inom området för EG eller om global konsumtion av varumärkesrätt kan fortsätta att gälla (jfr exv. det danska förslaget till varumärkeslag, Lovforslag nr. L 83, Folketinget 1990-91, 2. samling, s. 13).

Det framstår således som klart att EES-avtalet innebär att Sverige i varje fall måste acceptera en regional EES-vid konsumtion av varumärkesrätten. Frågan är då om Sverige kan behålla global konsumtion inom varumärkesrätten eller om vi här i landet måste införa regler om EES-vid konsumtion. Flera remissinstanser har framhållit att EG-direktivet innehåller en uttrycklig bestämmelse om (åtminstone) EG-konsumtion, vilken skall överföras till svensk rätt, som för närvarande saknar uttryckliga bestämmelser om konsumtion. Det får, enligt dessa remissinstanser, anses vara ett klart krav på den svenska anpassningen att direktivets bestämmelse i denna del förs över till svensk rätt. Huruvida direktivets bestämmelse skall uppfattas som en minimi- eller maximiregel får emellertid, enligt dessa remissinstanser, lämnas öppet till "europeisk" rättspraxis.

Även Lagrådet har menat att en uttrycklig bestämmelse om konsumtion bör föras in i lagen och utformas i enlighet med EES-avtalets och direktivets bestämmelser. Ett sådant alternativ behöver enligt Lagrådets

mening inte innebära annat än ett förtydligande av att åtminstone EES-vid

konsumtion gäller samtidigt som det får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra om anpassningen till EG innebär att den; rådande globala konsumtionen skall begränsas.

För egen del gör jag följande överväganden i denna fråga.

Av direktivets bestämmelser om vilka rättigheter som är knutna till ett varumärke framgår att ensamrätten till ett varumärke ger innehavaren en Varumärkesrätt rätt att förbjuda att varor importeras under tecknet (se artikel 5.3.c i direktivet). Med beaktande av enbart detta skulle det vara nödvändigt att tillämpa en princip om nationell konsumtion av varumärkesrätten. Direktivets artikel 7.1 om konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke innebär emellertid under två förutsättningar ett undantag från den ensamrätt som innehavaren av en varumärkesrätt har enligt direktivet. Förutsättningarna är dels att varorna har förts ut på marknaden under det aktuella varukännetecknet av innehavaren av ensamrätten eller av någon som har hans samtycke till detta, dels att detta skett inom Europeiska gemenskapen. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda synes direktivet

kräva att ensamrätten gäller. Förutsättningarna är inte uppfyllda om varorna

har förts ut på marknaden utanför Europeiska gemenskapen.

Det sagda leder mig till den slutsatsen att det även för svenskt vidkommande finns anledning att införa en uttrycklig regel om konsumtion av varumärkesrätten för att anpassa svensk varumärkesrätt till EG-direktivets bestämmelser. Beaktas de aktuella bestämmelserna i ett sammanhang talar övervägande skäl för slutsatsen att det är oförenligt med direktivet att upprätthålla en princip om internationell konsumtion. På grund härav, och eftersom jag anser det mindre lämpligt att införa en lagregel vars innebörd är oklar, finner jag att en regel om regional (EES-vid) konsumtion bör tas in i VmL.

Denna regel kan tas in som ett nytt tredje stycke till 4 § VmL, varvid nuvarande tredje stycket - med vissa anpassningar för vilka redogörs nedan - får bli ett nytt fjärde stycke.

Punkt 2 i artikeln innehåller i sin tur ett undantag från konsumtions-

4 § tredje stycket VmL finns bestämmelser som till viss del motsvarar direktivets regler på denna punkt. Bestämmelserna i VmL innebär emellertid att varumärkeshavaren bara kan hindra fortsatt marknadsföring av varorna om förändringen av varorna skett genom aktiva åtgärder av annan än kännetecknets innehavare (jfr SOU 1958:10 s. 246). Som Stockholms tingsrätt har påpekat är punkt 2 i direktivbestämmelsen inte begränsad till förändringar som är en följd av aktiva åtgärder av någon utan omfattar också naturlig förändring eller försämring av varornas beskaffen-

het. Enligt min mening är tingsrättens påpekande korrekt och bör följaktli-

gen föranleda en anpassning av 4 § VmL till direktivets lydelse i denna del. Denna anpassning innebär också att det krav som för närvarande gäller för tillämpningen av bestämmelsen på att förändringen av varan skall vara väsentlig måste tas bort, eftersom ett sådant krav saknas i direktivbestämmelsen. Som ovan sagts tas de nya bestämmelserna i detta hänseende in som ett nytt fjärde stycke till 4 8.

6.2.8 Licens (Artikel 8)

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Uttryckliga bestämmelser om att licens att använda varumärket kan ges åt någon samt om innebörden av licensen tas in i varumärkeslagen.

Artikel 8 - Licens

1. Det kan ges licens för ett varumärke för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller del av medlemsstatens

territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den av registreringen skyddade formen under vilken varumärket får användas, arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad, området inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.

Förslag till lagtext:

34 8 Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna.

Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.

Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare.

Rätten till varumärke eller kännetecken enligt 2 § andra stycket får inte tas i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt (se promemorian s

114).

Remissinstanserna: Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran. Svea hovrätt har dock påpekat att promemorians förslag till lydelse av 34 $ andra stycket kan vara tvetydigt då där talats om "området inom vilket

varumärket får användas". Direktivets engelska text - som anger "territory"

- anger klart att det är det geografiska området som avses.

Skälen för förslaget: Gällande svensk rätt om upplåtelse av licens är i allt väsentligt i överensstämmelse med direktivets bestämmelser även om detta endast indirekt framgår av 34 §& VmL.

Den gällande synen är alltså att licens för ett varumärke kan upplåtas för

en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka märket är registrerat. 91

Licens är möjlig att ge med territoriell begränsning och kan vara exklusiv eller icke-exklusiv. Varumärkesrätt

Om licenstagaren använder ett varumärke utöver vad som medges enligt licensen, torde det anses som ett intrång i varumärkesrätten. Särskilt gäller detta om användningen går utöver licensens giltighetstid, den form under vilken varumärket får användas, arten av varor eller tjänster för vilka licensen gäller samt området inom vilket märket får användas. Detta följer av att det endast är dessa delar av varumärkesrätten som upplåtits till licenstagaren medan licensgivaren alltjämt är att anse som ägare till själva varumärkesrätten.

Däremot torde det enligt nuvarande svensk varumärkesrätt inte anses vara ett intrång i varumärkesrätten om licenstagaren inte följer de kvalitetskrav som parterna har kommit överens om när det gäller varor som skall tillverkas av licenstagaren eller tjänster som denne skall tillhandahålla. Åtgärder mot sådana överträdelser torde i stället få grundas på avtalsrättsliga förpliktelser.

Det sagda innebär att rättsläget i Sverige i denna del i huvudsak överensstämmer med direktivet. De svenska rättsreglerna i saken är emellertid inte uttryckta i lag. I klarhetens intresse bör bestämmelsen i VmL om licens kompletteras så att den i sak motsvarar direktivets bestämmelser. Det får bl.a. till följd att åtgärder mot överträdelser av överenskommelser om kvalitet på varor eller tjänster kan grundas på licensbestämmelserna i VmL i stället för eller vid sidan av avtalsrättsliga förpliktelser.

Svea hovrätts påpekande beträffande andra stycket i 34 § har - i förhållande till promemorians förslag - föranlett mig att jämka lagtexten på det sätt hovrätten har föreslagit.

6.2.9 Begränsning till följd av passivitet (Artikel 9)

Mitt förslag: Artikeln föranleder ändringar av reglerna i 8 § varumärkeslagen om preklusion av en äldre varumärkesrätts möjlighet att ingripa mot ett yngre varumärke.

Antikel 9 - Begränsning till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett i artikel 4.2 nämnt äldre varumärke har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket skall ogiltigförklaras eller motsätta sig att det används med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har

brukats, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre märket inte har

gjorts i ond tro.

2. En medlemsstat kan bestämma att punkt 1 skall gälla mutatis mutandis för innehavaren av ett i artikel 4.4 a nämnt äldre varumärke eller annan

äldre rättighet som nämns i artikel 4.4 b eller c.

3. I de fall som nämns i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre Varumärkesrätt registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Förslag till lagtext:

8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende på de varor för vilka det har använts, bestå vid sidan av en äldre rätt till ert förväxlingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och innehavaren av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten om och funnit Sig i användningen här i landet av det registrerade varumärket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Förslaget till lagtext har, med beaktande av synpunkter från remissinstanserna, ändrats något i förhållande till promemorians förslag (se promemorian s. 117).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har - i förhållande till promemorians förslag till lagtext - påpekat att det torde vara väsentligt att det anges att det yngre märket får bestå vid sidan av det äldre endast såvitt gäller de varor eller tjänster för vilka det yngre märket har använts. Två remissinstanser har ifrågasatt om en ändring av 8 §& YVmL är nödvändig. Några remissinstanser har vidare menat att det torde vara tveksamt om direktivets artikel 9 verkligen medger att en rätt till ett yngre inarbetat kännetecken får bestå vid sidan av rätten till ett registrerat varumärke, om innehavaren av det senare märket inte har inskridit inom rimlig tid.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller regler om preklusion av ensamrätten till ett varukännetecken till förmån för ett annat förväxlingsbart varumärke som har registrerats. Reglerna i artikeln innebär ett undantag från huvudregeln om tidsprioriteten som utslagsgivande vid kollision mellan rättigheter.

Reglerna i EG-direktivet täcks till viss del av 8 § VmL. Där anges att en yngre rätt till ett varumärke som förvärvats genom registrering får bestå vid sidan av en äldre rätt till ett förväxlingsbart kännetecken under förutsättning dels att registreringen sökts i god tro, dels att den varit gällande i fem år från registreringsdagen innan talan väcks om rättighetens bestånd, dels att varumärket fått en inte oväsentlig användning. Har preklusion inträtt, får rätten till det registrerade varumärket bestå vid sidan av en äldre rätt till förväxlingsbart varukännetecken. Den äldre rättens innehavare har således inte möjlighet att ingripa mot användningen av det yngre märket. Å andra sidan kan den yngre rättens innehavare inte hindra utövningen av den äldre rätten (jfr SOU 1958:10 s. 262 f. och prop. 1960:167 s. 80 f.).

Direktivets regler avviker emellertid på några punkter från 8 § VmL. För att uppfylla åtagandena i EES-avtalet är det därför, enligt min uppfattning, nödvändigt att jämka innehållet i 8 § VmL så att det stämmer överens med EG-direktivet på denna punkt.

För att preklusionsregeln skall kunna åberopas fordras alltjämt att registreringen skall ha sökts i god tro. Vidare torde det alltjämt skall gälla att registreringen skall ha varit gällande i fem år från registreringsdagen. Det följer nämligen av en uttrycklig föreskrift i artikel 6 bis 2. i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd att den som har en äldre varu-

märkesrätt skall ha minst fem år från registreringsdagen på sig för att kunna göra sin rätt gällande gentemot en senare registreringshavare (jfr Varumärkesrätt

SOU 1958:10 s 77 och 263).

Vad gäller användningen av det registrerade varumärket för att preklusion skall inträda torde krävas att märket under femårsperioden använts kontinuerligt.

De svenska reglerna i 8 § VmL går i ett avseende längre än EGdirektivets regler gör. I de svenska reglerna krävs nämligen inte - som

enligt direktivbestämmelsen - att den äldre rättighetens innehavare har varit

medveten om det yngre märkets användning. Det räcker med att det yngre

märket rent faktiskt använts i inte oväsentlig omfattning och att fem år

förflutit från registreringsdagen. Direktivet innebär däremot att det är av

avgörande betydelse om den äldre rättighetens innehavare faktiskt har varit

medveten om det yngre märkets användning och funnit sig i detta för att preklusion skall inträda.

Av direktivet framgår vidare att det yngre registrerade varumärket får bestå vid sidan av den äldre rätten endast såvitt gäller de varor eller tjänster för vilka det använts. Som flera remissinstanser påpekat är det väsentligt att det framgår av lagtexten.

Slutligen vill jag med anledning av att några remissinstanser menat att det är tveksamt om direktivet medger att en rätt till ett yngre inarbetat

kännetecken får bestå vid sidan av rätten till ett äldre registrerat varumärke, om innehavaren av det senare märket inte har inskridit inom rimlig

tid framhålla följande.

Enligt 9 § VmL förlorar en innehavare av en äldre rätt möjligheten att ingripa mot en yngre rätt, om han inte gör det inom rimlig tid. Bestämmelsen är uttryck för en passivitetsregel och förutsätter att den yngre rätten förvärvats genom inarbetning. Huruvida den yngre rätten dessutom är registrerad är utan betydelse för regelns tillämpning (jfr SOU 1958:10 s. 78). Jag kan konstatera att det i den nya danska varumärkeslagen finns bestämmelser som motsvarar 9 §& VmL och att direktivets artikel 9 inte ansetts utgöra hinder för ett land att ha ytterligare passivitetsregler. Mot denna bakgrund anser jag att 9 § VmL och de principer den ger uttryck för kan och bör behållas i svensk varumärkesrätt.

6.2.10 Användningstvång (Artiklarna 10 - 13)

Varumärkesrätt

Mitt förslag: I varumärkeslagen tas in en särskild bestämmelse om användning av varumärke samt bestämmelser som innebär att ett varumärke inte får upphävas om det står i konflikt med ett äldre inte använt varumärke, att användningstvånget skärps från det nuvarande s.k. modifierade användningstvånget till att det skall ha gjorts verkligt bruk av varumärket för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, att en karenstid vid begäran om hävning av en registrering införs vid påbörjad eller återupptagen användning av ett varumärke och att s.k. delhävning av en registrering blir möjlig.

Artikel 10 - Bruk av varumärken

1. Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under fem år i följd, skall varumärket bli föremål för de sanktioner som bestäms i detta direktiv, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

2. Aven det följande utgör bruk enligt punkt 1:

a) Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats.

b) Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

3. Varje användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren eller person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke skall anses utgöra bruk av innehavaren.

4. Om ett varumärke registrerats före tidpunkten för ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser i medlemsstaten i fråga gäller följande:

a) Om en bestämmelse som gäller före tidpunkten i fråga föreskriver sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhängande period skall den i punkt 1 nämnda femårsperioden anses ha börjat löpa vid samma tid som den redan påbörjade perioden under vilken varumärket inte använts.

b) Om ingen bestämmelse om användning trätt i kraft före tidpunkten i fråga, skall de i punkt I nämnda femårsperioderna anses börja löpa tidigast trån den tidpunkten.

Artikel 11 - Rättsliga eller administrativa sanktioner vid bristande användning av ett varumärke

1. Ett varumärke får inte ogiltigförklaras med åberopande av att det står

i konflikt med ett äldre varumärke om det sistnämnda inte uppfyller kraven

på användning i artikel 10.1 - 10.3 eller, i förekommande fall, i artikel

10.4. 2. En medlemsstat får bestämma att registrering av ett varumärke inte får

vägras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke,

om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i i artikel 10.1 - 10.3

eller, i förekommande fall, i artikel 10.4.

3. Om ett genkäromål om upphävande av registrering görs, får en 95

medlemsstat bestämma, utan hinder av tillämpningen av artikel 12, att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det Varumärkesrätt efter invändning från en part slås fast att varumärket kan hävas i enlighet

med artikel 12.1.

4. Om det äldre varumärket har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, skall det vid tillämpning av punkterna 1, 2 och 3 anses vara registrerat endast för den delen av varorna eller tjänsterna.

Artikel 12 - Grunder för upphävande

1. Ett varumärke skall kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i verkligt bruk i medlemsstaten i fråga för de varor eller tjänster för vilka det registrerats. Emellertid kan ingen kräva att varumärket skall upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess bruk återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande. Om bruket av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperioden under vilket märket inte använts, skall emellertid användningen lämnas utan avseende om för-

beredelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att

innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

2. Ett varumärke skall också kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a) som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

b) som ett resultat av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Artikel 13 - Registreringshinder eller grunder för upphävande eller

ogiltighetsförklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogiltighetsförklaring föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, skall vägran att registrera, upphävande eller ogiltigförklaring av varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

Förslag till lagtext:

25 § Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8 eller 9 8.

Är ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon annans varumärke,

får dock registreringen av det förstnämnda varumärket inte hävas på denna grund, om det andra varumärket inte uppfyller kraven på användning enligt 25a8.

Registreringen får också hävas, om innehavaren inte längre är näringsidkare eller om märket

1) är vilseledande,

2) inte längre har någon särskiljningsförmåga,

3) strider mot allmän ordning, eller 96

4) är ägnat att väcka förargelse. |

Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av varumär- Varumärkesrätt ket framgår av 25 a §.

25 a 8 Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år

efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av

varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs I) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade karaktär, och 2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med rättighetshavarens samtycke.

Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att rättighetshavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

25 b 8 Om det finns grund för hävning av en registrering endast för en del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall registreringen hävas bara för dessa varor.

26 § Var och en som lider förfång av registreringen får föra talan vid domstol mot märkeshavaren om att registreringen skall hävas. Talan som grundas på en bestämmelse 1 13 8, 14 § 1) - 3), 25 § andra stycket, 25 a 8 eller 25 b § får också föras av den myndighet som regeringen bestämmer samt av en sammanslutning av berörda nänngsidkare.

Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skall utöver vad i övrigt är föreskrivet gälla, att Stockholms tingsrätt är behörig, om märkeshavaren inte har hemvist i Sverige.

. Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt men med det tillägget att det införs en bestämmelse av innebörd att ett varumärke inte får upphävas om det står i konflikt med ett äldre inte använt varumärke (se promemorian s. 120 ff.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan om använd-

ningstvång har framfört synpunkter på den närmare utformningen av de

regler som behövs för att uppfylla direktivets bestämmelser i denna del. En

remissinstans har påpekat att VmL bör ändras för att anpassa svensk rätt

till artikel 11.1. Vad remissinstanserna anfört i olika delfrågor framgår i det följande.

Skälen för förslaget: Den nu gällande bestämmelsen i VmL om användningstvång av ett varumärke finns i 25 § andra stycket. Där sägs

bl.a. att registreringen får hävas om märket inte har varit i bruk under de

senaste fem åren och innehavaren inte visar skäl för sin underlåtenhet att

använda märket. Till följd av den bestämmelsen måste rättighetshavaren

använda varumärket för att undgå att registreringen kan komma att hävas.

EG-direktivets bestämmelser om användningstvång finns i artiklarna 10 -

7 Riksdagen 1992:93. 1 suml. NF 4S

13.

Huvudregeln om bruk av varumärken finns i artikel 10 som stadgar att Varumärkesrätt om innehavaren av ett varumärke inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet har avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket för

de varor eller de tjänster för vilka det registrerats eller om sådant bruk inte

skett inom fem år i följd, skall varumärket kunna bli förmål för vissa sanktioner, om det inte finns giltiga skäl för att varumärket inte använts.

Direktivet klargör uttryckligen att med verkligt bruk avses även dels att märket används i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets särskiljande egenskaper, dels att märket anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål. Av direktivet framgår också att med varumärkesinnehavarens bruk av varumärket likställs att någon annan med rättighetshavarens samtycke använder märket.

En sanktion som enligt EG-direktivet skall kunna förekomma vid bristande användning är att registreringen hävs (artikel 12). Vidare skall registreringen av ett varumärke inte kunna hävas under åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke, om det äldre varumärket inte uppfyller direktivets krav på användning (artikel 11).

De nuvarande reglerna om användningstvång i VmL måste ändras i flera hänseenden för att vara i överensstämmelse med direktivets regler. I det följande kommer jag därför att ta upp förhållandet mellan gällande svensk rätt och direktivets regler och lämna förslag till de ändringar som erfordras.

När det först gäller tidsrymden överensstämmer den femårsperiod som anges i artikel 10 med vad som gäller enligt svensk rätt. Som framgår av direktivets ordalydelse i denna del kan femårsperioden inte börja löpa tidigare än registreringsdagen. Därefter kan den börja löpa vid vilken efterföljande tidpunkt som helst. Varje tillfälle av bruk som uppfyller kravet på verklig användning är tillräcklig för att för att leda till att en ny femärsperiod börjar löpa. Ett par remissinstanser - Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) och jur. dr Lars Holmqvist - har i anslutning härtill påpekat att den i promemorian föreslagna lydelsen av 25 a § första stycket kan missförstås. Uttrycket "användning inte skett under fem år i följd” kan tolkas så att användning måste ha skett under fem år i följd. Det är därför enligt dessa remissinstanser - nödvändigt att uttrycket "under" inte används eftersom det ger intrycket av att sammanhängande bruk under fem år i följd krävs för att undgå hävning, vilket inte är avsett. Remissinstansernas

påpekanden i denna del bör, enligt min mening, föranleda en förändring av

den föreslagna lagtexten. Genom att i stället föreskriva att användning inte skett inom en period av fem år i följd bör tvetydigheten i denna del kunna undanröjas.

När det sedan gäller arten av det bruk som skall föreligga för att hävning på grund av underlåtet bruk skall vara utesluten ger den nuvarande svenska lagstiftningen inte någon närmare ledning. Den rättspraxis som finns beträffande regeln om användningstvång är inte omfattande men kan dock sägas ge viss ledning i frågan om arten av det bruk som skall föreligga. Sålunda gäller t.ex. att det faller sig naturligt att användningstvånget innebär att märket skall användas för sitt ändamål som varukännetecken och

inte som t.ex. firma eller personnamn (jfr NJA 1983 s. 875). Vidare gäller att bruk av varumärket inte enbart är begränsat till fall av användning i Varumärkesrätt samband med omsättning mot vederlag. Ett tillhandahållande av vara utan

vederlag kan visserligen inte ensamt för sig betraktas som bruk. Däremot

kan märket anses som brukat om varumärket använts i reklam eller annan förberedande marknadsföringsåtgärd till ffrämjande av en vara som ännu inte kommit ut på marknaden. Förutsättningen för detta är emellertid att varan

inom en med hänsyn till förhållandena rimlig tid kommer att finnas

tillgänglig för den omsättningskrets inom vilken den skall omsättas (jfr NJA

1987 s. 22).

När det gäller arten av det bruk som skall föreligga uppställer EG-

direktivet ett krav på verkligt bruk av varumärket. Som Lagrådet har

påpekat i sitt yttrande i anslutning till 25 a § kan det vara lämpligt att detta får komma till klart uttryck i lagtexten. Det bör kunna slås fast att bruket för att vara i överensstämmelse med direktivets krav - måste vara allvarligt menat, dvs. ske i samband med en på affärsmässiga överväganden grundad

marknadsföring av varan eller tjänsten till allmänheten. Skentransaktioner,

s.k. proformaförsäljningar eller rent bortslumpande av märkta varor bör därför inte utgöra bruk i den mening som direktivet ställer upp. Däremot torde det inte vara stridande mot direktivets krav att, i enlighet med den praxis som utbildats, som verkligt bruk godta både användning av märket på själva varan och användning av märket i samband med utbjudande eller

försäljning av varan eller tjänsten. Som verkligt bruk bör också kunna

godtas att märket används i reklam eller kataloger eller i andra marknadsföringsåtgärder under förutsättning att detta sker i ett tidsmässigt rimligt samband med att varan förs ut på marknaden.

Inom de ramar som nu antytts får frågan om bruk har förekommit eller inte har förekommit överlämnas åt rättstillämpningen. Av direktivets bestämmelser (artikel 10.2 och 3) framgår dock uttryckligen att även vissa andra former av användning av märket - bruk av märket efter oväsentliga ändringar i det, endast för exportändamål och av annan än märkesinnehavaren - också skall utgöra verkligt bruk.

I vissa fall kan en märkesinnehavare vilja använda sitt varumärke i en form som i detaljer skiljer sig från den i vilken det registrerats. Som exempel kan nämnas att ett figur- eller ordmärke används i en lätt modifierad form. Direktivets bestämmelse i denna del (artikel 10.2 a) ansluter till artikel 5; C. 2 i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd som föreskriver att innehavarens bruk av ett varumärke i en form som endast genom beståndsdelar, vilka inte ändrar märkets egenartade karaktär,

skiljer sig från den form i vilken det registrerats inte skall medföra

ogiltighet av registreringen. Frågan om bruk av ett modifierat märke är inte

uttryckligen behandlad i VmL:s regler om användningstvång. Av rättspraxis

(fr NJA 1991 s. 23) får sägas framgå att svensk rätt är i överensstämmelse med direktivets krav i denna del.

I VmL finns inte någon motsvarighet till EG-direktivets krav att

användning av ett varumärke endast för exportändamål skall anses som

verkligt bruk.

I VmL saknas också bestämmelser om att bruk av annan än märkesinne-

havaren skall utgöra bruk av märket. Det torde dock följa av allmänna principer att även sådant bruk av märket som sker av annan med varu- Varumärkesrätt märkesinnehavarens samtycke bör godtas som bruk, även om uttrycklig föreskrift om detta i lagen hittills ansetts kunna undvaras.

Att de nu angivna fallen utgör verkligt bruk bör uttryckligen klargöras i VmL. Det kan ske genom att nya bestämmelser om det införs i lagen.

En särskilt viktig fråga är om det skall finnas ett produktrelaterat

användningstvång, dvs. om registreringen av ett varumärke skall kunna bestå bara för de varor för vilka det verkligen använts, eller om användningen av ett varumärke för en vara skall vara tillräcklig för att registreringen skall kunna vidmakthållas för samtliga varor för vilka märket är registrerat. .

Enligt svensk varumärkesrätt gäller att om varumärket är registrerat för flera varuslag så kan registreringen upprätthållas i hela sin vidd även om användning av märket skett endast inom ett av varuslagen (jfr prop. 1960:167 s. 149). Ett varumärke registreras i en eller flera klasser av varor eller tjänster. Varje klass innehåller olika slag av varor eller tjänster. Följaktligen kan, om registreringen av varumärket omfattar flera varuslag i en eller flera klasser av varor eller tjänster men varumärket bara används för ett av varuslagen, registreringen ändå vidmakthållas för alla de slag av varor eller tjänster och i alla de klasser som omfattas av registreringen. Registreringar som omfattar flera klasser eller varor i flera klasser kan

ett registrerat varumärke inte används i hela sin registrerade vidd kommer det således att ligga hindrande i vägen mot användning av nya liknande varumärkesrätter.

Enligt EG-direktivet krävs det för att en registrering skall kunna upprätthållas att det gjorts verkligt bruk av varumärket för de varor eller tjänster för vilka det registrerats. Det skall följaktligen inte vara möjligt att, om en registrering av ett varumärke har skett för flera slag av varor eller tjänster i en eller flera klasser, kunna upprätthålla registreringen i hela sin registrerade vidd bara för att märket används för ett visst slag av de varor eller tjänster för vilka det registrerats. I ett sådant fall skall det vara möjligt att kunna få varumärkesregistreringen upphävd för de varor eller tjänster för vilka varumärket inte har använts. Detta framgår uttryckligen av artikel 13 i direktivet. Därmed kommer registreringen att kunna vidmakthållas bara för de varor eller tjänster för vilka märket verkligen har använts. Till följd av de åtaganden som Sverige gör genom EES-avtalet måste svensk rätt nu anpassas till EG-direktivet på denna punkt.

Direktivet ger ingen ledning i frågan om hur snäv avgränsningen av begreppet varor eller tjänster skall vara i detta sammanhang. Det är i detta avseende också svårt att ställa upp någon allmän regel. Frågan om den närmare gränsdragningen har inom EG överlämnats åt rättstillämpningen. Detsamma torde få ske inom EES.

Ibland kan sådana omständigheter föreligga att det skulle vara obilligt mot en varumärkeshavare att åberopa dennes underlåtenhet att använda märket som grund för hävning. Det gäller i fall då det finns giltiga skäl till att varumärket inte använts. Det torde vara omöjligt att närmare ange alla de

situationer i vilka en innehavare av en varumärkesrätt kan göra gällande giltiga skäl för att varumärket inte använts. Som grundläggande princip Varumärkesrätt torde emellertid gälla att bara situationer som uppstår oberoende av varumärkesrättens innehavare kan grunda sådana giltiga skäl. Märkeshavaren bör alltså inte med framgång kunna hävda att han inte har kunnat använda märket som en följd av bristande resurser. Exempelvis bör inte finansiella svårigheter, svårigheter att få arbetskraft, svårigheter att erhålla råmaterial eller svårigheter vid marknadsföringen kunna grunda giltiga skäl för att varumärket inte använts. Svårigheter av nu angiven art kan ingå som ett normalt led i en verksamhet och större eller mindre svårigheter i detta hänseende bör knappast utgöra tillräckliga skäl för att märket inte använts. Undantag får göras för de fall då svårigheterna har uppkommit oberoende av varumärkeshavarens vilja eller förmåga t. ex. då de uppkommit som en följd av krig eller andra svåra krisförhållanden.

Inom vissa näringsgrenar råder speciella förhållanden som en följd av att det för den vara för vilken varumärket skall användas krävs särskilda godkännanden eller tillstånd av myndighet. Som typexempel kan nämnas registrering av farmaceutisk specialitet, tillstånd för hantering av kemisk produkt eller säkerhetsmärkning av viss produkt. Föreligger en faktisk omöjlighet att att använda varumärket i avvaktan på sådana godkännanden, måste detta anses vara sådana omständigheter över vilka varumärkeshavaren inte råder och de bör följaktligen kunna utgöra giltiga skäl till varför varumärket inte har använts.

Som framgår av den nu gällande lydelsen av 25 § andra stycket och 26 § VmL kan en varumärkesregistrering hävas om märket inte har varit i bruk under "de senaste fem åren". Några uttalanden om den närmare innebörden av detta uttryck finns inte i förarbetena till YmL. Innebörden av lagtextens lydelse i denna del är uppenbarligen att bara en användningsfri femårsperiod omedelbart före det att talan om hävning på grund av underlåten användning väcks är av betydelse.

Den nuvarande ordningen innebär alltså att hänsyn tas bara till den

frånvaro av användning som infallit omedelbart innan det görs gällande att varumärkesrätten skall upphöra på denna grund. Följaktligen räcker det för varumärkesrättens bevarande att användningen av märket påbörjas eller återupptas kort innan hävningsförfarandet inleds. Den som vill göra gällande underlåten användning måste därför räkna med att varumärkeshavaren kan återuppta användningen efter det att förhandlingar inletts eller andra åtgärder gjorts före det att talan om hävning väcks. Den nu tillämpade ordningen medför inte ett effektivt användningstvång.

VmL är i detta avseende inte i överensstämmelse med EG-direktivet som föreskriver en karenstid av tre månader, under vilken tid en påbörjad eller återupptagen användning av ett varumärke inte undanröjer en annars föreliggande grund för begäran om hävning med hänvisning till frånvaro av användning (artikel 12.1). Som ytterligare förutsättningar för att en

påbörjad eller återupptagen användning skall lämnas utan avseende ställer

direktivet upp ett krav på att tremånadersperioden inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte har använts och att den påbörjade eller återupptagna användningen eller

förberedelserna för detta har skett först efter det att varumärkeshavaren har fått kännedom om att en begäran om hävning kunde komma att ske. Varumärkesrätt Påbörjad eller återupptagen användning i "ond tro" innebär alltså inte att varumärkeshavaren har åstadkommit en sådan användning som undanröjer hävningsgrunden.

Även vad gäller den nu berörda frågan om karenstid måste svensk rätt

anpassas till EG-direktivet. Den i promemorian föreslagna lydelsen av

25 a § fjärde stycket VmL, vilken avser att uttrycka direktivets bestämmelser i denna del, har emellertid kritiserats av remissinstanserna som varande svårförståelig. Flera av dessa har föreslagit att andra meningen i fjärde stycket formuleras på ett annat sätt. I enlighet med detta föreslår jag att bestämmelsen får en förenklad utformning som inte kan anses stå i strid

med artikel 12.1 i EG-direktivet.

Några remissinstanser - Stockholms tingsrätt, Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel - har framfört att artikel 11.1 och 11.4 i direktivet innehåller obligatoriska bestämmelser som saknar motsvarighet i svensk varumärkesrätt. Artikel 11.1 innehåller bestämmelser om att ett varumärke inte får ogiltigförklaras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke om det det sistnämnda varumärket inte uppfyller direktivets krav på användning. Enligt Stockholms tingsrätt utgör 14 § första stycket 6) VmL hinder mot registrering - och därmed även grund för upphävande - av ett varumärke om det finns ett äldre förväxlingsbart varumärke och detta oavsett om det äldre varumärket används eller inte. För att i enlighet med direktivets regler säkerställa att ett registrerat varumärke inte kan upphävas i en situation där det finns ett äldre förväxlingsbart varumärke som inte uppfyller kraven på användning bör, enligt

min mening, en särskild bestämmelse härom tas in i VmL. Denna bestämmelse kan lämpligen tas in som en sista mening i 25 § första stycket

VmL.

Av vad som nu har anförts framgår att det behövs ganska betydande ändringar i VmL för att anpassa svensk rätt till artiklarna 10 - 13 i EGdirektivet. De erforderliga ändringarna kan ske genom att det görs ändringar 25 och 26 §§ VmL samt genom att två nya paragrafer, 25 a 8 och 25 b §, förs in i lagen.

6.2.11 Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av

ett varumärke (Artikel 14)

Min bedömning: Artikeln föranleder ingen lagändring.

Artikel 14 - Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke

Om anciennitet för ett äldre varumärke som inte har vidmakthållits eller

som inte förnyats åberopas för ett EG-varumärke, kan det i efterhand

beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det äldre varumärket.

s. 130). Varumärkesrätt

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har berört artikeln. Skälen för bedömningen: Enligt EES-avtalet föreligger ingen skyldighet

att införliva artikel 14. Den artikeln syftar enbart på visst hänsynstagande till EG-varumärket.

6.2.12 Särskilda bestämmelser för kollektivmärken, garantimärken och kontrollmärken (Artikel 15)

Min bedömning: Några bestämmelser som möjliggör att tecken eller upplysningar som anger en varas eller tjänsts geografiska ursprung skall

kunna utgöra kollektivmärken förs inte nu in i svensk varumärkesrätt.

Artikel 15 - Särskilda bestämmelser för kollektivmärken, garantimärken och kontrollmärken

1. Utan hinder av artikel 4 kan medlemsstater, vilkas bestämmelser tillåter registrering av kollektivmärken, garanti- eller kontrollmärken, bestämma att sådana märken inte skall registreras, eller att de skall upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av ytterligare grunder än de som nämns i artiklarna 3 och 12 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

2. Oberoende av artikel 3.1 c kan en medlemsstat bestämma att tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, får utgöra kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken. Ett sådant märke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att han brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn,

Promemorians förslag: Innebar att det i kollektivmärkeslagen skulle tas in bestämmelser som möjliggör att tecken eller upplysningar som anger en varas eller tjänsts geografiska ursprung skall kunna utgöra kollektivmärke (se promemorian s. 131 f.).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört artikeln. Patent- och registreringsverket har anfört att en registrering av ett kollektivmärke som anger geografiskt ursprung ger en så begränsad ensamrätt att nyttan av en registrering av detta slag kan sättas i fråga. Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har påtalat att frågan om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar bör bli föremål för en mer övergripande utredning och det därför saknas skäl att nu ge skydd för sådana beteckningar som varumärken.

Skälen för bedömningen: Direktivet ger möjlighet att tillåta registrering av kollektivmärken som i handeln kan ange en varas eller tjänsts geografiska ursprung. Omfattningen av det rättsskydd som följer med ett sådant märke är förenat med vissa förbehåll. .

I promemorian antogs att det kunde vara av intresse för livsmedels-

industrin och vid försäljning av förädlade lantbruksprodukter att kunna skydda sådana varors geografiska ursprungsangivelser. Ingen remissinstans 103

har emellertid framhållit något behov av en sådan regel. Vissa berörda remissinstanser har i stället avrått från att i nuläget införa en regel av Varumärkesrätt innebörd att tillåta registrering av kollektivmärken som anger geografiskt

ursprung. Jag förordar därför att promemorians förslag i denna del inte

genomförs.

6.3¶Vissa andra ändringsförslag i VmL

6.3.1 Registreringsansökans innehåll

Mitt förslag: Sökanden skall inte längre behöva lämna uppgift om den

rörelse för vilken varumärket är avsett.

Förslag till lagtext:

17 § Den som vill låta registrera est varumärke skall ge in en skriftlig ansökan on detta till registreringsmyndigheten. Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn eller firma och de slag eller klasser av varor för vilka märket är avsett; dessutom skall märket tydligt anges.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt i vad avser att uppgift

inte längre skall behöva lämnas om den rörelse för vilken varumärket är

avsett, men innebar dessutom att sökanden skulle precisera de varor eller tjänster för vilka märket önskas registrerat (se promemorian s. 132 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt den förenkling av handläggningen som det innebär att sökanden inte längre skall behöva lämna uppgift om sin rörelse och med ett undantag - Patentoch registreringsverket - godtagit förslaget om att ansökan skall innehålla en förteckning över de slag av varor för vilka märket är avsett.

Skälen för förslaget: Det har från registreringsmyndighetens - Patent-

och registreringsverkets - sida framförts att det vore en administrativ

förenkling om kravet på att sökanden skall ange den rörelse för vilket

märket är avsett att användas kan utgå. Uppgiften behövs inte. Förslaget har tillstyrkts av remissinstanserna. Med hänsyn härtill föreslås att

registreringsmyndighetens förslag genomförs.

Enligt gällande ansökningsförfarande skall en registreringsansökan vidare innehålla uppgift om de varuslag eller varuklasser för vilka märket är

avsett. Det anses att varuuppgiften kan, om sökanden så önskar, lämnas enbart genom genom en hänvisning till de varor som ingår i en viss varuklass eller vissa varuklasser (jfr SOU 1958:10 s. 295 och prop.

1960:167 s. 122).

Närmast som en konsekvens av det skärpta användningstvång som införs i enlighet med EG-direktivets regler borde det - enligt promemorians förslag - framöver ankomma på sökanden att noga ange de varor eller tjänster eller slag av varor eller tjänster för vilka märket önskas registrerat. 104

Det skulle alltså inte vara tillräckligt att enbart hänvisa till de varor som ingår i en viss varuklass eller vissa varuklasser. Varumärkesrätt

Patent- och registreringsverket har i och för sig välkomnat principen om

att ansökan bör innehålla en förteckning över de varor eller tjänster för

vilka märket är avsett. Verket har emellertid påtalat att en förändring av detta slag i ansökningsförfarandet inte får medföra att varu- och tjänsteförteckningarna blir ohanterligt långa. Det kan därför erfordras att avgifterna för varumärkesansökningar utformas på ett sätt så att avgifterna sätts i relation till antalet sökta varor eller tjänster. Denna fråga kräver dock noggranna överväganden och bör lösas i nordiskt samarbete. Verket har därför föreslagit att frågan om ansökan skall innehålla en förteckning över de slag av varor eller tjänster för vilka märket är avsett bör tas upp till behandling i en fortsatt översyn av varumärkeslagstiftningen.

Patent- och registreringsverkets inställning gör att jag förordar att man avvaktar med att ta ställning till promemorians förslag om att ansökan skall innehålla en förteckning över de slag av varor eller tjänster för vilka märket är avsett. Frågan om en ordning där sökanden noga skall ange de varor eller tjänster för vilka varumärket önskas registrerat får i stället tas upp till bedömning i ett senare sammanhang.

6.3.2 Ansökan om förnyelse

Mitt förslag: En begäran om förnyelse av en varumärkesregistrering

skall kunna göras på så sätt att förnyelseavgiften betalas in till

registreringsmyndigheten utan att den behöver åtföljas av en särskild

ansökan.

Förslag till lagtext:

23 8 En ansökan om förnyelse görs skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av registreringen, skall inbetalning av Jörnyelseavgiften till registreringsmyndigheten anses utgöra en ansökan om förnyelse.

På handläggningen av en ansökan om förnyelse skall vad som föreskrivs i 19 § ha motsvarande tillämpning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se

promemorian s. 134 f.).

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts av Patent- och registreringsverket, Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel.

Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) har framfört ett flertal invänd-

ningar mot förslaget och menat att det inte kan införas utan en ingående utredning. 105

Skälen för förslaget: Enligt 23 § VmL skall en ansökan om förnyelse av en varumärkesregistrering göras skriftligen antingen inom viss tid före eller Varumärkesrätt viss tid efter registreringsperiodens utgång. För handläggning av en ansökan om förnyelse skall vad i 19 § VmL sägs äga motsvarande tillämpning, dvs. i ett ärende om förnyelse kan föreläggande utfärdas och ansökan kan avskrivas eller avslås.

23 & VmL kompletteras av 12 § varumärkesförordningen som anger vad en ansökan om förnyelse skall innehålla. Bl. a. finns där bestämmelser om att ändrade adressuppgifter för ombud skall anges och att sökanden kan begränsa sin skyddsrätt, samt att han i sådant fall skall ange den eller de klasser av varor eller tjänster som registreringen enligt sökandens uppfattning därefter kommer att omfatta.

Patent- och registreringsverket har påpekat att en ansökan om enbart förnyelse av en registrering som görs utan att några särskilda uppgifter lämnas i anslutning till förnyelsen kan ersättas med en inbetalning av den

korrekta förnyelseavgiften. En ändring i denna riktning skulle, enligt registreringsmyndigheten, medföra en inte obetydlig resursbesparing.

Förslaget om att en förnyelseansökan kan förenklas är rimligen till nytta såväl för registreringsmyndigheten som för innehavaren av en varumärkesregistrering. Jag delar därför registreringsmyndighetens bedömning att en förenkling av förfarandet vid ansökan om förnyelse bör genomföras. Jag kan - med anledning av vad SPOF anfört i anslutning till promemorians förslag i denna del - tillägga att om förfarandet innehåller andra moment än som enbart syftar på förnyelse av själva registreringen måste en särskild ansökan göras i enlighet med bestämmelserna i 23 § VmL och 12 §

varumärkesförordningen. För att detta skall komma till klarare uttryck föreslår jag vissa ändringar i lagtexten i förhållande till den lydelse som den hade i promemorians förslag.

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Samtliga nu föreslagna lagändringar i varumärkeslagen utom konsumtionsbestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1993.

Den nya lagen skall tillämpas även på varumärken som har registrerats

före den nya lagens ikraftträdande. Har ansökan om registrering av ett varumärke gjorts och har ansökan kungjorts enligt 20 § VmL före

ikraftträdandet av den nya lagen, skall ansökan behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

Förslag till lagtext:

1. Denna lag träder i kraft, ifråga om 4 § tredje stycket den dag

regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats före denna

lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 §

varumärkeslagen före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och

avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

Promemorians förslag: Innebar att lagändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 1993 (se promemorian s 135 f.).

Remissinstanserna: Svea hovrätt har framfört allvarliga invändningar mot att det skärpta användningstvånget kommer att gälla med retroaktiv verkan. Enligt Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel saknas det skäl att genomföra de föreslagna ändringarna tidigare än vad som erfordras till följd av EES-avtalets ikraftträdande. I övrigt har

remissinstanserna inte yttrat sig över de föreslagna ikraftträdande och Övergångsbestämmelserna.

Skälen för förslaget: De viktigaste av de föreslagna ändringarna i VmL föranleds av Sveriges åtaganden i EES-avtalet. Eftersom EES-avtalet förutsätts träda i kraft den 1 januari 1993 kan det förutsättas att ändringarna i VmL måste träda i kraft samma dag. För det fall att EES-avtalet inte träder i kraft den 1 januari 1993 bör det märkas att anpassningen till EGdirektivet om varumärken innebär en harmonisering av varumärkesrätten i ett europeiskt perspektiv och innebär bl.a. utökade möjligheter att få

kännetecken registrerade som varumärken och ger ett bättre skydd för kända varukännetecken utöver varuslagsgränserna. Vidare får det anses vara ett angeläget intresse att de nu gällande reglerna om användningstvång

skärps i enlighet med direktivets bestämmelser. Detta gör att jag - med ett

undantag - förordar att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1993.

Vid samma tidpunkt bör även de föreslagna ändringar i VmL som inte föranleds av EES-avtalet träda i kraft. Däremot bör bestämmelsen om

Regeringen bör därför ges möjlighet att förordna om när den ändringen Varumärkesrätt skall träda i kraft.

Inom immaterialrätten är det en erkänd grundsats att ny lagstiftning bör

bli tillämplig även på rättigheter som har uppkommit och förhållanden som har inträtt före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Detta bör gälla även för de lagändringar som nu föreslås bli genomförda. Det bör gälla också för talan om hävande enligt 25 a § VmL av registrering som meddelats före den nya lagens ikraftträdande, även om anspråket grundas på att märket inte varit i bruk i enlighet med de nu föreslagna nya bestämmelserna om användningstvång. Att denna hävningsgrund skall kunna tillämpas fullt ut även på äldre registreringar får - som jag redan varit inne på - anses vara ett angeläget intresse, Remissinstanserna har i allmänhet inte invänt mot

detta. Om EES-avtalet träder i kraft gäller vidare, enligt artikel 10.4 i

direktivet, att om ett varumärke registrerats före tidpunkten för införandet av direktivets regler om användningstvång och om det före denna tidpunkt i landet i fråga finns en bestämmelse som föreskriver sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhängande period, skall den femårsperiod som nämns i artikel 10.1 och som kan konstituera bristande bruk anses ha börjat löpa vid samma tid som den redan påbörjade perioden

under vilket märket inte använts. För svenskt vidkommande betyder detta

att EES-avtalet inte medger annat än att ge bestämmelserna om hävning vid underlåten användning skall ha retroaktiv verkan.

I princip bör de nya reglerna tillämpas på ansökningar som är anhängiga när lagändringarna träder i kraft. Har ansökningsförfarandet kommit så långt att ansökan kungjorts, bör den dock avgöras enligt äldre regler.

Skydd för datorprogra

7.1¶Nuvarande förhållanden

Datorprogram har länge ansetts åtnjuta skydd enligt de upphovsrättsliga reglerna. Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) med

ikraftträdande den 1 juli 1989 (se prop. 1988/89:85, SFS 1989:396).

Lagregleringen byggde på ett förslag av upphovsrättsutredningen i betänkandet Upphovsrätt och datorteknik (SOU 1985:51). Den har tillkommit i nordiskt samarbete och i stort sett likalydande regler finns i de andra nordiska länderna. I Sverige gäller således numera enligt 1 § första stycket upphovsrättslagen att den som har skapat ett litterärt verk har upphovsrätt till verket om det utgör bl.a. datorprogram.

Innebörden av det sagda är att datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skyddsomfång som andra litterära verk. Datorprogram skyddas således t.ex. inte bara mot direkt kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan rättighetsinnehavarens tillstånd.

Upphovsrätten kännetecknas av två grundläggande principer som dock inte är uttryckligen lagfästa. För det första skall ett verk för att komma i åtnjutande av skydd enligt upphovsrättslagen besitta s.k. verkshöjd. Den närmare innebörden av detta villkor får avgöras från fall till fall. Allmänt gäller emellertid att ett verk måste vara resultatet av ett individuellt skapande och skall präglas av ett visst mått av originalitet (jfr ordet "skapa" i 1 8). För det andra gäller att de idéer som ligger bakom ett verk inte kan få något upphovsrättsligt skydd. Dessa principer gäller även datorprogram och medför att ett helt banalt program som inte uppvisar något nyskapande inte kan få skydd. Vidare åtnjuter inte de formler eller algoritmer som ett datorprogam bygger på upphovsrättsligt skydd. Det är endast den utformning som upphovsmannen till programmet givit sin programidé som skyddas.

7.2¶EG:s direktiv om skydd för datorprogram

EG:s råd antog den 14 maj 1991 ett direktiv angående harmonisering av det rättsliga skyddet för datorprogram. Syftet med direktivet är att eliminera de skillnader i programskyddet som finns mellan medlemsländerna och att förbättra skyddet mot piratkopiering. I det följande behandlas frågan om en anpassning av det svenska regelsystemet om skydd för datorprogram till de regler som finns i direktivet. Genom det blivande EES-avtalet har nämligen Sverige åtagit sig att göra en sådan anpassning. Direktivet i dess engelska lydelse finns i bilaga 11. En svensk översättning av direktivet fogas parallellt vid den engelska texten.

Direktivet är ett resultat av att EG:s råd funnit att olikheter i rättsskyddet för datorprogram i medlemsländerna har direkt och negativ effekt på den gemensamma marknaden samt att dessa olikheter mycket väl kan bli större 109

allteftersom medlemsländerna inför ny lagstiftning på detta område.

Direktivet syftar inte till att genomföra ett fullständigt närmande till Skydd för datorprogram

varandra av medlemsstaternas bestämmelser om datorprogram. Det har i stället ansetts vara tillräckligt att begränsa harmoniseringen till de nationella bestämmelser som mer direkt kan motverka den fria rörligheten av varor eller tjänster och därför kan hindra en väl fungerande inre marknad.

Direktivet innehåller inte någon fullständig reglering av de frågor som kan bli aktuella när det gäller skydd för datorprogram. Endast vissa med avseende på direktivets syfte mera betydelsefulla frågor regleras. Till att

börja med slår direktivet fast att medlemsländerna skall tillhandahålla

upphovsrättsligt skydd för datorprogram som litterära verk. Vidare anges vem och vad som skall åtnjuta upphovsrättsligt skydd samt de ensamrätter som skyddade personer kan förlita sig på för att kunna godkänna eller förbjuda vissa handlingar. Slutligen anges skyddstidens längd. Andra frågor om skydd för datorprogram har överlåtits åt den nationella lagstiftningen att reglera.

I den följande framställningen redogörs för direktivets olika artiklar och de överväganden och förslag avseende ändringar i upphovsrättslagen som innehållet i dessa artiklar föranleder.

7.3¶Ändringar till följd av EG:s direktiv om skydd för

datorprogram

EG:s direktiv föranleder i huvudsak följande ändringar i upphovsrättslagen.

- Skyddet av datorprogram skall omfatta även förberedande designmaterial för datorprogram.

- Alla rättigheter till datorprogram som utvecklas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren skall övergå till arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

- Konsumtionspunkten för spridningsrätten till ett exemplar av ett datorprogram skall vara den första överlåtelsen av exemplaret och konsumtionen blir regional (EES-vid).

- Det skall inte längre vara tillåtet att kopiera datorprogram för enskilt

bruk.

- Om inte annat är avtalat, skall det vara tillåtet att utan rättsinnehavarens tillstånd rätta fel i programmet.

- Rätten att framställa säkerhetskopia utan rättsinnehavarens tillstånd skall vara tvingande till förmån för den som har rätt att använda ett datorprogram. Denne skall också ha en tvingande rätt att utan rättsinnehavarens tillstånd inom ramen för tillåten användning observera och prova datorprogrammets funktion i syfte att utröna bakomliggande idéer och principer.

- Den som har rätt att använda ett datorprogram skall ha en tvingande rätt att översätta och analysera (dekompilera) ett programs kod i den omfattning som behövs för att åstadkomma att programmet skall kunna samverka med andra program.

- Den som säljer, hyr ut eller i annat förvärvssyfte innehar hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av

anordning (kopieringsspärr) som anbringats för att skydda ett datorprogram Prop. 1992/93:48

mot olovlig exemplarframställning skall dömas till böter eller fängelse i Skydd för datorprogram

högst sex månader.

- Den som kopierar datorprogram för enskilt bruk utan tillstånd av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare skall inte dömas till straff.

7.3.1 Förberedande designmaterial för datorprogram

Mitt förslag: Skyddet av datorprogram skall omfatta även

förberedande designmaterial för programmet.

Artikel I - Skyddsobjekt.

LI. I enlighet med bestämmelserna 1 detta direktiv skall medlemsstaterna

ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt Bern-

konventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. I detta direktiv

omfattar termen datorprogram dessas förberedande designmaterial.

2. Skydd enligt detta direktiv skall gälla ett datorprograms alla uttrycksformer. Idéer och principer som ligger bakom de olika detaljerna i ett datorprogram, även de som ligger bakom dess gränssnitt, är inte upphovs-

rättsligt skyddade enligt detta direktiv.

3. Ett datorprogram skall skyddas om det är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Inga andra bedömningsgrunder skall tillämpas vid fastställandet av om det skall komma i åtnjutande av skydd.

Förslag till lagtext:

I & Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till

verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift

eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterära verk hänförs kartor, samt även andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om datorprogram skall i tillämpliga delar gälla även förberedande designmaterial för datorprogram.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.

141). Remissinstanserna: En remissinstans har ansett att 1 § upphovsrättstlagen

även skall reglera kravet på verkshöjd på samma sätt som i artikel 1.3. Flera remissinstanser har haft synpunkter på motiveringen såvitt avser frågan om krav på verkshöjd för datorprogram. Slutligen har ett fåtal remissinstanser efterlyst en analys av eventuella konflikter mellan upphovsrättsligt skydd och kretsmönsterskydd när datorprogram är

inkorporerade i chips. Vad de närmare anfört framgår i det följande.

Skälen för mitt förslag: Direktivets första artikel innehåller tre grundläggande principer. För det första skall datorprogram och förberedande 111

designmaterial för datorprogram ges samma skydd som litterära verk enligt Bernkonventionen. För det andra är det datorprogrammets uttrycksform och Skydd för datorprogran inte de bakomliggande idéerna som skall skyddas. För det tredje skall datorprogram uppfylla kravet på originalitet för att åtnjuta skydd.

Direktivet innehåller inte någon uttrycklig definition av begreppet datorprogram. Det som anges är att begreppet datorprogram även inkluderar förberedande designmaterial för datorprogram och att skydd skall ges till ett datorprograms alla uttrycksformer.

Innebörden av termen datorprogram diskuterades vid tillkomsten av den nuvarande regleringen om skydd för datorprogram i upphovsrättslagen (se prop. 1988/89:85 s. 7 ff.). Det går knappast att ge någon heltäckande definition av vad som skall anses som datorprogram i immaterialrättslig

mening. Vanligen avses dock den serie instruktioner som erfordras för att en dator skall kunna arbeta. Datorprogram kan förekomma i olika former. Vanligtvis brukar man skilja mellan "källkod" och "objektkod", där källkod

utgör programmet i skriven, för ögat uppfattbar form och objektkod utgör den maskinläsbara formen av programmet. I denna senare form kan programmet finnas på ett materiellt underlag av typ diskett, magnetband, chips eller liknande eller också direkt inmatat i en dators minne.

Vad som menas med förberedande designmaterial för datorprogram kan inte heller definieras på något uttömmande sätt även om det går att beskriva

i allmänna ordalag. Enligt direktivets ingress är förberedande designarbete

sådant arbete "som leder till utvecklingen av datorprogram, under förutsättning att det förberedande arbetet är av sådan art att det kan resultera i ett datorprogram i ett senare skede". Förberedande designmaterial för datorprogram kan i princip ta sig vilka uttryck som helst, t.ex. grafiska ritningar, matematiska formler och beräkningar, ritningar i allmänhet och tekniska beskrivningar av hur t.ex. en maskin fungerar. Vad som omfattas beror helt på ifrågavarande programs utformning, omfattning och uppgift. Sådant material åtnjuter redan idag skydd enligt upphovsrättslagen under förutsättning av att det uppfyller kravet på verkshöjd.

I samband med datorprogram förekommer det även sådant material som brukar kallas "supporting material" och som behövs för förståelsen av programmet men som inte kan anses vara en uttrycksform för programmet. Till detta material hör programbeskrivningar och handledningar. Dessa förekommer oftast i skriven form och omfattas normalt redan av det upphovsrättsliga skyddet utan att några speciella problem är förenade med detta. Material av det slaget inbegrips inte i begreppet datorprogram.

Skillnaden mellan förberedande designmaterial för datorprogram och dess "supporting material" är emellertid väsentlig. Material som utgör förberedande designmaterial för datorprogram skall enligt direktivet åtnjuta

samma upphovsrättsliga skydd som om det vore ett självständigt dator-

program. Detta har betydelse för t.ex. förberedande designmaterial för

datorprogram framtagna av arbetstagare under sådana förhållanden som

anges i direktivets artikel 2.3 (se avsnitt 7.3.2).

I konsekvens med vad jag tidigare sagt anser jag att det i upphovsrättslagen bör anges att förberedande designmaterial för datorprogram innefattas

i begreppet datorprogram.

Då upphovsrättslagen, som tidigare framhållits, inkluderar datorprogram Skydd för datorprogram bland de litterära och därigenom skyddade verken föranleder artikel 1.1 i direktivet inga övriga lagändringar.

I artikel 1.2 och 3 tas upp två grundläggande upphovsrättsliga frågor, nämligen i artikel 1.2 frågan om vad som skall skyddas och i artikel 1.3 frågan om kravet på originalitet.

Skydd skall enligt artikel 1.2 ges oberoende av den form i vilken

datorprogrammet uttrycks. Däremot skall bakomliggande idéer och

principer inte skyddas. Det bör noteras att direktivet inte utesluter skydd för logik, algoritmer och programmeringsspråk. Sådant skydd kan dock bara omfatta utformningen av dessa företeelser. Enligt min mening överensstämmer direktivets bestämmelser i denna del med allmänna upphovsrättsliga principer som redan är gällande i svensk rätt.

Enligt artikel 1.3 skall ett datorprogram skyddas om det är originellt på så sätt att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. I ingressen till direktivet anges vidare att "de bedömningsgrunder som skall tillämpas för att fastställa om ett datorprogram är ett originalverk eller inte, bör inte omfatta provningar avseende programmets kvalitativa eller estetiska egenskaper." Syftet med artikel 1.3 är att harmoniera de för närvarande olika kraven på verkshöjd i EG:s medlemsländer.

Det är emellertid enligt en grundläggande upphovsrättslig princip gällande rätt i Sverige att en litterär eller konstnärlig produkt måste besitta verkshöjd för att komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skydd. Detta innebär att det krävs ett visst mått av självständighet och originalitet hos produkten. Kravet på och innebörden av begreppet verkshöjd är dock inte uttryckligen lagreglerat.

När det gäller frågan om vad som bör krävas för att ett datorprogram skall anses uppnå verkshöjd uttalades vid tillkomsten av den nuvarande regleringen av skyddet för datorprogram bl.a. följande:

"Den frågan går det inte att i lagtext eller allmänna motivuttalanden lämna något exakt svar på. Av allmänna bedömningskriterier följer emellertid att enkla, okomplicerade program normalt sett inte kan nå verkshöjd. Kravet på verkshöjd på detta område bör alltså i princip ställas förhållandevis högt. I likhet med vad som gäller för andra verkstyper bör verkshöjdskravet innebära att det endast undantagsvis kan inträffa att två personer oberoende av varandra skapar identiska program. Verkshöjd bör däremot inte anses föreligga när situationen är sådan att endast en eller ett fåtal tänkbara lösningar kan användas för att nå avsett resultat med ett program. I sådana fall är resultatet givet av de yttre faktorerna, och något utrymme finns knappast för den originalitet som krävs för att ett upphovsrättsligt verk skall anses föreligga" (se prop. 1988/89:85 s. 27-28).

Flera remissinstanser har anfört att det enda krav på verkshöjd som får ställas enligt direktivet är att upphovsmannen inte har kopierat programmet från någon annan. Svensk rätt överensstämmer därför inte med direktivet i detta avseende. Några remissinstanser menar att uttalanden i promemorian tillsammans med uttalanden i prop. 1988/89:85 kan leda till den felaktiga slutsatsen att det ställs särskilda krav på verkshöjd för datorprogram jämfört

& Riksdagen 1992:93, I saml. Nr 48

med vad som gäller för andra typer av litterära verk.

Det kan inte uteslutas att det ovan redovisade uttalandet i det tidigare Skydd för datorprogran lagstiftningsärendet kan ge intryck av att det ställs särskilda krav på verkshöjd såvitt avser datorprogram jämfört med vad som gäller för andra verk. Enligt min mening skall dock samma krav i detta avseende ställas på datorprogram som på andra i 1 § upphovsrättslagen angivna verk för att datorprogram skall kunna komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skydd. Enligt min bedömning överensstämmer således direktivet med svensk rätt även på denna punkt.

7.3.2 Datorprogram utvecklade i anställningsförhållande

Mitt förslag: Alla rättigheter till datorprogram som utvecklas av arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivare skall övergå till arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

Anikel 2 - Upphovsmannaskap till datorprogram

1. Upphovsmannen till ett datorprogram skall vara den fysiska person eller grupp av fysiska personer som har skapat programmet eller, när en medlemsstats lagstiftning medger det, den juridiska person som av den berörda lagstiftningen anses vara rättsinnehavare. När en medlemsstats lagstiftning erkänner gemensamma verk, skall den person som av medlemsstatens lagstiftning bedöms ha skapat verket anses vara dess upphovsman.

2. Om ett datorprogram har skapats gemensamt av en grupp fysiska personer skall dessa personer äga ensamrätten gemensamt.

3. Om ett datorprogram har skapats av en arbetstagare som ett led i dennes arbetsuppgifter eller efter arbetsgivarens anvisningar, skall arbetsgivaren ensam vara berättigad att utöva alla ekonomiska rättigheter till det program som skapats på detta sätt, om inte annat har föreskrivits genom avtal.

Artikel 3 - Den skyddade personkretsen

Skydd skall ges alla fysiska och juridiska personer som enligt nationell

upphovsrätt om litterära verk är berättigade därtill.

Förslag till lagtext:

27 8 Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30-40 §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast i den mån

ej annat avtalats.

Skydd för datorprogram

Datorprogram skapade i anställningsförhållanden

40 a 8 Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något annat har avtalats.

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt (se promemorian s. 145).

Remissinstanserna: Ett tämligen stort antal remissinstanser har yttrat sig

över förslaget. De flesta har godtagit att de ekonomiska rättigheterna till datorprogram skapade i anställningsförhållande skall övergå till arbetsgivaren såvida inte något annat har avtalats. Den del av förslaget som handlar om de ideella rättigheternas övergång har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som kan sägas representera arbetsgivareller industriintressen medan det avstyrkts av de remissinstanser som kan anses företräda upphovsmanna- och arbetstagarintressen. Flera remissinstanser har haft sypunkter på regelns utformning och innehåll. Vad de närmare anfört framgår i det följande. Flera remissinstanser har i samband med detta avsnitt tagit upp frågan om att skyddet för datorprogram bör regleras i en särskild lag eller i varje fall i ett särskilt kapitel i upphovsrättslagen för att undvika att särreglerna för datorprogram får "smittoeffekter" för andra upphovsrättsligt skyddade verk.

Skälen för mitt förslag: Artikel 2 anger att både enskilda fysiska personer och grupper av fysiska personer skall kunna vara upphovsmän till datorprogram som de har skapat. Vidare skall även juridiska personer kunna vara upphovsmän under förutsättning av att den nationella lagstiftningen tillåter det. Slutligen fastslås att de ekonomiska rättigheterna till datorprogram som skapats av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren skall utövas av arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

Enligt artikel 2.1 och 2.2 skall enskilda fysiska personer och grupper av fysiska personer kunna vara upphovsmän. Detta överensstämmer med bestämmelserna i 1 och 6 §§ upphovsrättslagen. För att två eller flera upphovsmän skall kunna ha gemensam upphovsrätt till ett verk förutsätts att de olika upphovsmännens bidrag inte i sig utgör självständiga verk.

Direktivet överlåter till den nationella rätten att avgöra huruvida juridiska personer skall kunna vara upphovsmän till upphovsrättsligt skyddade verk. Den svenska upphovsrättslagen ger inga möjligheter för juridiska personer att vara upphovsmän även om de naturligtvis till följd av överlåtelse kan inneha de ekonomiska rättigheterna till ett upphovsrättsligt skyddat verk. Något skäl att ändra upphovsrättslagen i detta avseende föreligger inte.

Mot bakgrund av det sagda anser jag att artikel 2.1 och 2.2 inte bör föranleda någon lagändring. Enligt artikel 2.3 skall alla ekonomiska rättigheter till datorprogram

Jramtagna av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren utövas av arbetsgivaren såvida inte annat 115

avtalats. Om detta innebär att arbetsgivaren skall anses som ursprunglig rättighetsinnehavare eller om det rör sig om en överlåtelse av de ekonomis- Skydd för datorprogram ka rättigheterna till datorprogrammet, anges dock inte i direktivet.

I upphovsrättslagen finns inga bestämmelser som reglerar frågan om vem ' som skall ha rätt till verk som tas fram i anställnings- och uppdragsförhållanden. Det har överlämnats åt parterna att i avtal reglera denna fråga. När skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen diskuterades frågan om en eventuell reglering av rätten till datorprogram framtagna av anställda i anställningsförhållanden. Denna diskussion ledde dock inte till någon lagreglering. I lagstiftningsärendet anförde föredragande statsrådet i denna fråga bl. a. följande:

"I anställningsförhållanden förekommer det att parterna inte uttryckligen har avtalat om vad som skall gälla i fråga om rätten till datorprogram som arbetstagaren har skapat i sin anställning. Man får då försöka utröna parternas vilja och uppfattning med stöd av olika omständigheter. Till dessa hör bl. a. avsikten med anställningen och praxis i den bransch det gäller, Rent allmänt torde beträffande de ekonomiska rättigheterna gälla att verk som är tillkomna i tjänsten får utnyttjas av arbetsgivaren i hans normala verksamhet och i den omfattning som någorlunda säkert kunde förutses när verket tillkom" (se prop. 1988/89:85 s. 21).

En anpassning av svensk rätt till artikel 2.3 innebär att det i upphovsrättslagen bör tas in en uttrycklig regel om rätten till datorprogram som skapats i anställningsförhållanden. Utformningen av en sådan regel aktualiserar ett antal frågor.

Till en början kan det konstateras att regeln, till följd av direktivets begränsningar i detta avseende, kan inskränkas till anställningsförhållanden. Uppdragsförhållanden kommer även 1 fortsättningen att regleras genom avtal mellan parterna. Vidare blir regeln begränsad till datorprogram. För övriga upphovsrättsliga verk blir frågan även i fortsättningen oreglerad.

Upphovsrätten kännetecknas av en uppdelning mellan upphovsmannens : ideella och i princip oförytterliga rättigheter, å ena sidan, och hans överlåtbara rättigheter av i huvudsak ekonomiskt värde, å andra sidan. Hela upphovsrätten till ett verk tillkommer från början alltid skaparen av verket, dvs. den enskilde upphovsmannen. Den del av upphovsrätten som har ekonomiskt värde kan fritt överlåtas medan upphovsrättens ideella innehåll endast i begränsad omfattning kan efterges. Sistnämnda förhållande framgår av 3 och 27 §§ upphovsrättslagen. Bakgrunden till dessa stadganden var att den ideella rätten ansågs vara av djupt personlig natur och upphovsmannen borde därför inte kunna göra något generellt avstående från sina ideella rättigheter. Vid tillkomsten av 3 § konstaterades emellertid att ett alltför långt gående överlåtelseförbud av den ideella rätten skulle kunna utgöra hinder för upphovsmannen att ekonomiskt utnyttja verket (se prop. 1960:17 s. 64 ff.y.

Direktivet reglerar inte frågan om de ideella rättigheterna till datorprogram framtagna av arbetstagare som ett led i deras arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren utan överlåter detta till den nationella rätten. Frågan blir då om regleringen i upphovsrättslagen skall omfatta enbart de ekonomiska rättigheterna eller om även de ideella rättigheterna

skall övergå till arbetsgivaren.

Flera remissinstanser har varit kritiska mot promemorians förslag att Skydd för datorprogram övergången till arbetsgivaren. av upphovsrätten skulle omfatta även de ideella rättigheterna till programmet. Ett av de argument som anförts mot ett sådant förslag är att det skulle strida mot Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Konventionen innehåller emellertid inte något absolut förbud mot eftergivande av ideella rättigheter. Artikel 6 bis stadfäster existensen av och innehållet i de ideella rättigheterna men anger

samtidigt att de rättsliga åtgärder som fordras till skydd för ideella rättigheter regleras av lagstiftningen i det enskilda konventionslandet. Den

svenska lagens skydd för ideella rättigheter är inte utan undantag. Det framgår av 13 och 26 §§ upphovsrättslagen. Enligt dessa bestämmelser får

byggnad eller bruksföremål ändras utan upphovsmannens tillstånd och utan

hänsyn till den ideella rätten. I 3 § tredje stycket upphovsrättslagen finns en bestämmelse enligt vilken upphovsmannen kan efterge sin rätt i viss omfattning. Bestämmelsen reglerar emellertid endast möjligheterna för upphovsmannen att genom en rättshandling efterge sin ideella rätt. Den bestämmelsen hindrar således inte att en inskränkning eller överföring av en rättighet sker genom en direkt lagregel (jfr vad som nyss anförts om 13

och 26 §§).

Några remissinstanser har menat att skyddet mot kränkande ändringar och rätten för upphovsmannen att anges med namn är väsentlig även i fråga om upphovsrätt till datorprogram samt att mitt förslag medför att det blir svårt för upphovsmän att sluta acceptabla avtal med arbetsgivare. För egen del vill jag anföra följande.

Det är vanligt förekommande att datorprogram skapas i anställningsförhållanden. Det kan då vara enskilda personer eller ett fåtal personer som är upphovsmän, men det kan också vara fråga om ett stort antal personer som samarbetar. Datorprogram är vidare som regel produkter som tas fram med ett utpräglat kommersiellt syfte. Det sistnämnda gäller naturligtvis i synnerhet de datorprogram som utvecklas i anställningsförhållanden. Från arbetsgivarens synpunkt innebär utvecklingen av ett datorprogram som regel

en betydande investering. För arbetsgivaren är det därför viktigt att kunna tillgodogöra sig datorprogrammets ekonomiska värde. Samtidigt får de intressen av ideell natur i upphovsrättslagens bemärkelse som de anställda

upphovsmännen kan ha anses vara obetydliga. Rätten för upphovsmannen att få anges med namn kan naturligtvis ha betydelse för denne. Å andra sidan torde det i praktiken, i varje fall om det rör sig om program som tagits fram av bred och skiftande personkrets, inte alltid vara möjligt att tillgodose detta krav. Vidare är det en förutsättning för arbetsgivarens möjligheter att exploatera sitt datorprogram att det skall kunna ändras och anpassas för att tillgodose sådana behov som kan uppkomma vid marknads-

föringen och användningen av programmet. Detta kan komma att försvåras

om de ideella rättigheterna blir kvar hos upphovsmannen. Det är därför rimligt att en reglering av upphovsrättens övergång till arbetsgivaren även omfattar de ideella rättigheterna. Det kan samtidigt inte anses orimligt att den som är anställd i en verksamhet där skapandet av datorprogram är en

naturlig del av arbetsuppgifterna får finna sig i att hans eller hennes

användning. Skydd för datorprogram

Mot bakgrund av det sagda anser jag således att det för datorprogram i upphovsrättslagen bör införas en särregel om upphovsrättens övergång till arbetsgivaren. Regeln bör omfatta både de ekonomiska och de ideella rättigheterna till programmen. Den bör dock inte medföra att arbetsgivaren blir ursprunglig rättighetshavare. I stället bör den leda till att upphovsrätten i sin helhet övergår från upphovsmannen till arbetsgivaren som då blir innehavare av upphovsrätten. Några remissinstanser har ifrågasatt om begreppet övergång täcker överförandet av både den ideella och den ekonomiska rätten. Enligt min mening kan begreppet övergång knappast

förstås på annat sätt än att det innefattar både den ideella och den ekonomiska rättens övergång. Detta torde för övrigt kunna härledas ur

rubriken till 41 § upphovsrättslagen, där det talas om upphovsrättens (hela) övergång vid upphovsmannens död. Det kan nämnas att man i Danmark sedan 1989 har en regel av det slag som jag nu förordar. En fråga av intresse i detta sammanhang är om den av mig föreslagna regeln kan komma i konflikt med den nuvarande utformningen av reglerna i 3 och 28 §§ upphovsrättslagen. Vad som regleras i 3 § har redan berörts. I 28 § anges att den som förvärvat en upphovsrätt genom överlåtelse inte får ändra verket och inte får överlåta det vidare (om inte annat avtalats).

Den av mig förordade regeln medför - som nyss har sagts - att upphovsrätten övergår till arbetsgivaren. Den överlåts alltså inte och inte heller sker överföringen genom någon eftergift från den anställdes sida. Därmed blir bestämmelserna i 3 och 28 §§ upphovsrättslagen inte tillämpliga. Av det skälet finns det enligt min mening inte skäl att - som vissa remissinstanser har varit inne på - göra någon ändring i sistnämnda paragrafer. Det nya danska regelsystemet har även i detta avseende utformats på det sätt som jag förordar.

Om arbetsgivaren, sedan han förvärvat rättigheten till följd av den regel som jag nu förordar, i sin tur överlåter rättigheten, blir naturligtvis 28 § tillämplig på den överlåtelsen.

Att 3 § inte blir tillämplig på nu diskuterade fall torde i praktiken sakna betydelse.

Den av mig förordade nya regeln bör gälla endast såvida inte annat avtalats mellan arbetsgivare och arbetstagare. En sådan lagändring innebär

alltså att parterna på arbetsmarknaden även i fortsättningen har frihet att

avtala om vad som skall gälla för rättigheter till datorprogram som tas fram i anställningsförhållanden. Till följd härav torde det skydd som 3 § är avsett att ge inte behövas.

Flera remissinstanser har emellertid pekat på att det inte framgår tillräckligt tydligt att den nya regeln är dispositiv. Den i promemorian föreslagna lydelsen av 40 a § som reglerar övergång av upphovsrätt till arbetsgivaren, innehåller inte något undantag för det fall att parterna i avtal har kommit överens om att avvika från lagens regel. I 27 § som reglerar

överlåtelse av upphovsrätt finns däremot ett sådant uttryckligt undantag (se

tredje stycket). I promemorian förutsattes att detta undantag också skulle omfatta 40 a §. Med hänsyn till att 40 a § inte avser överlåtelse av

upphovsrätt är detta inte någon lämplig lösning. Jag instämmer därför i att det finns en oklarhet här. I 40 a § bör uttryckligen anges att bestämmelsen Skydd för datorprogram i den paragrafen är dispositiv. Till följd härav bör 27 § ändras så att hänvisningen i den paragrafen inte längre omfattar 40 a §. Jag har även tagit intryck av de remissinstanser som anser att lydelsen av 40 a § i princip bör vara i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i kretsmönsterlagen.

Varken artikel 2.3 eller ingressen till direktivet ger någon vägledning om de närmare förutsättningar som skall föreligga för att regeln i 40 a § om presumtion för att rättigheten övergår till arbetsgivaren skall bli tillämplig. Detta är följaktligen ytterst en fråga för EG-domstolen. Någon närmare analys av denna rättsfråga kan därför inte göras i detta lagstiftningsärende. Det torde dock inte vara aktuellt med någon arbetsgivarpresumtion för rättigheter till datorprogram som har tillkommit mera som en tillfällig biprodukt än som en naturlig följd av arbetsuppgiftens utförande.

Den föreslagna regeln om upphovsrättens övergång från anställda till arbetsgivare bör införas i 3 kap. upphovsrättslagen som en ny 40 a §. Jag

delar Lagrådets uppfattning att den i promemorian och lagrådsremissen föreslagna lydelsen bör ändras för att erhålla bättre överensstämmelse med

artikel 2.3. Nuvarande 40 a § bör flyttas och bli 11 a § (se nedan under redogörelsen för artikel 5).

Slutligen vill jag återigen betona att de nu föreslagna ändringarna av upphovsrättslagen endast gäller datorprogram. Avsikten är inte att de på något sätt skall tjäna som ledning för prövningen av denna fråga för andra upphovsrättsligt skyddade verk. Enligt min mening framgår det tillräckligt tydligt av de lagtexter som jag föreslår. Jag anser därför att det inte finns anledning att reglera frågan om skydd för datorprogram i en särskild lag eller i ett särskilt kapitel i upphovsrättslagen. Frågan om den lagtekniska

utformningen av den lagen får så småningom övervägas på nytt i större sammanhang (jfr avsnitt 7.3.3).

7.3.3 Konsumtionspunkten för spridningsrätten

Mitt förslag: Konsumtionspunkten för spridningsrätten till ett

exemplar av ett datorprogram skall vara den första överlåtelsen av exemplaret. Konsumtionen av spridningsrätten blir regional (EES-vid).

Artikel 4 - De särskilda ensamrätterna .

Om inte annat följer av artikel 5 och 6 skall rättsinnehavarens ensamrätt

enligt artikel 2 innefatta rätten att utföra eller ge tillstånd till följande:

a) varaktig eller tillfällig, delvis eller fullständig återgivning av ett datorprogram på vilket sätt och i vilken form som helst. I den mån som laddning, visning, körning, överföring eller lagring av det berörda

datorprogrammet nödvändiggör sådan återgivning av ett datorprogram krävs rättsinnehavarens tillstånd. 119

b) översättning, anpassning, sammanställning och varje annan ändring av ett datorprogram samt återgivning av därav följande resultat, dock utan att

Skydd för datorprogram

inskränka de rättigheter som tillhör den person som ändrar programmet.

c) alla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av

datorprogrammets original eller kopior av detta. Den första försäljningen

av en kopia av programmet, som görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren själv eller med dennes samtycke, medför förlust av spridningsrätten till den berörda kopian inom gemenskapen. Detta gäller dock inte rätten att kontrollera vidare uthyrning av programmet eller kopia av detta.

Förslag till lagtext:

23 8 Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. För exemplar av datorprogram gäller i fråga om sådan spridning i stället att spridningen är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke har

överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Exemplar av

musikaliska verk och av datorprogram får dock inte utan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får

inte heller lånas ut till allmänheten utan sådant samtycke.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser förslaget om regional konsumtion (se promemorian s. 150).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har ifrågasatt om överlåtelse skall vara den konsumtionsgrundande handlingen.

Skälen för mitt förslag: Artikel 4 anger innehållet i rättsinnehavarens

ensamrätt till programmet. Artikel 4 a definierar reproduktionsrätten.

Artikel 4 b beskriver innehållet i rättsinnehavarens rätt att motsätta sig ändringar i programmet. Artikel 4 c behandlar innehållet i rättsinnehavarens

ensamrätt såvitt avser förfoganden över exemplar av programmet. De

åtgärder som anges i artikel 4 kräver rättsinnehavarens tillstånd såvitt inte annat följer av artiklarna 5 och 6.

Enligt artikel 4 a krävs således rättsinnehavarens samtycke för i princip alla slag av mångfaldigande av ett datorprogram.

Enligt 2 § upphovsrättslagen innebär upphovsrätten, med de inskränkningar som följer av andra bestämmelser i lagen, en ensamrätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och gei.om att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning

eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.

Rätten till exemplarframställning omfattar också det fallet att verket överförs till en anordning genom vilken det kan återges.

När det gäller datorprogram innebär detta att rättsinnehavaren i princip har ensamrätt att bestämma över mångfaldigandet, dvs. exemplarframställningen, t.ex. att kopiera av datorprogrammets flödesplaner, överföra programmet från flexskiva till magnetband eller mata in programmet för lagring i datorns centralenhet där det skall styra processerna i datorn. Rättsinnehavaren har också rätt att bestämma över programmets offentliggörande och utgivning samt över utnyttjandet av bearbetningar av

programmet (jfr SOU 1985:5 s. 93).

Jag anser därför att artikel 4 a innehåller i allt väsentligt samma regler om rätten till mångfaldigande eller reproduktion som den svenska upphovsrättslagen och någon lagändring är därför inte erforderlig på denna 120

punkt.

Artikel 4 b innehåller vidare en bestämmelse om att rättsinnehavarens Skydd för datorprogran samtycke krävs för varje ändring av ett datorprogram.

Ändringsrätten är inte reglerad på samma uttryckliga sätt i upphovsrättslagen. Av artikel 12 i Bernkonventionen framgår emellertid att rättsinnehavaren skall kunna motsätta sig ändringar i ett verk. I upphovsrättslagen, som även i detta avseende har bedömts vara i överensstämmelse med våra åtaganden enligt Bernkonventionen, anges att rätten till mångfaldigande och

rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten även gäller verket i ändrat skick. Härav framgår att ändringar i princip kräver upphovsmannens

samtycke, en regel från vilken undantag görs i t.ex. 13 § upphovsrättslagen. Med hänsyn till det anförda finns det enligt min mening inte anledning att på grund av direktivet införa någon uttrycklig regel om ändringsrätt. En sådan regel som bara gäller datorprogram skulle dessutom skapa osäkerhet om gällande rätt beträffande andra verk.

Slutligen reglerar artikel 4 c innehållet i den del av ensamrätten som består av rätten att sprida exemplar av ett datorprogram. Sålunda skall rättsinnehavaren ha ensamrätten till alla former av spridning till allmänheten av datorprogrammets original eller kopior av detta. Denna spridningsrätt innefattar även uthyrning. Så fort ett exemplar av ett datorprogram sålts med rättsinnehavarens samtycke är spridningsrätten till detta exemplar konsumerad. Detta gäller emellertid inte rätten att kontrollera uthyrningen av exemplaret; den ligger kvar hos rättsinnehavaren. Med uthyrning förstås enligt ingressen till direktivet "att ett datorprogram eller en kopia av detta i vinstsyfte görs tillgängligt för användande under en begränsad tidsperiod". Direktivet reglerar dock inte rätten till utlåning av datorprogram. Denna reglering överlåts därmed till den nationella lagstiftningen.

I rättsinnehavarens ensamrätt till sitt verk ingår, enligt 2 § upphovsrättslagen, även rätten att sprida exemplar av verket till allmänheten, vilket innebär att rättsinnehavaren har rätt att bestämma över försäljning och

annan överlåtelse samt uthyrning och utlåning av exemplar av verket.

Rättsinnehavarens ovan angivna ensamrätt inskränks genom 23 § upphovsrättslagen. Enligt denna bestämmelse gäller att, sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, exemplar som omfattas av utgivningen får spridas vidare och visas offentligt. Enligt 8 § andra stycket upphovsrättslagen anses ett verk utgivet då exemplar av verket med upphovsmannens samtycke har förts i handeln eller blivit spritt till allmänheten.

Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får emellertid inte utan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig handling. Sådant exemplar får inte heller lånas ut till allmänheten utan upphovsmannens samtycke.

Bakgrunden till den nuvarande lydelsen av 23 § såvitt avser datorprogram är att det tidigare i och med att verket hade givits ut var tillåtet för vem som helst att utan upphovsmannens samtycke hyra eller låna ut exemplar av datorprogram i maskinläsbar form. För att förhindra att uthyrning eller offentlig utlåning från t.ex. bibliotek skulle kunna utgöra underlag för en

omfattande enskild kopieframställning kompletterades 23 § så att rätten till

utlåning och uthyrning till allmänheten av exemplar av datorprogram i

maskinläsbar form skulle ligga kvar hos upphovsmannen (jfr

prop. 1988/89:85 s. 18). Skydd för datorprogram

För närvarande gäller således att exemplar av ett datorprogram inte får vare sig hyras eller lånas ut till allmänheten utan upphovsmannens samtycke, om exemplaret är i maskinläsbar form. Är exemplaret i skriftlig form, gäller de vanliga reglerna. Uthyrning och utlåning av ett exemplar av verket är tillåtet i och med att verket blivit utgivet, om exemplaret omfattas av utgivningen.

Förbudet mot utlåning och uthyrning gäller dock bara utlåning och uthyrning till allmänheten och inte sådan upplåtelse till den närmaste släktoch vänkretsen.

Det sagda innebär att upphovsrättslagen och direktivet i denna del skiljer sig åt på så sätt att spridningsrätten till ett exemplar av ett datorprogram enligt upphovsrättslagen konsumeras vid utgivningen medan enligt direktivet spridningsrätten konsumeras när ett exemplar av programmet har sålts. En anpassning till direktivet medför att direktivets konsumtionspunkt införs i 23 § upphovsrättslagen men bara när det gäller datorprogram.

Innebörden av den föreslagna ändringen i 23 § i upphovsrättslagen är att

konsumtion av spridningsrätten till ett exemplar av ett datorprogram inträder när exemplaret har överlåtits oavsett om programmet samtidigt är utgivet.

Flera remissinstanser är negativa till användningen av begreppet överlåtelse för den konsumtionsgrundande handlingen. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att eftersom upphovsrättslagen använder "överlåtelse" för både upplåtelse och överlåtelse (försäljning), och den vanligaste överlåtelseformen är just upplåtelse, finns det skäl att i detta sammanhang, som rör en begränsning som inte skall missförstås, just

använda ordet "sålt". Bl.a. Konstnärliga och litterära yrkesutövares

samarbetsnämnd (KLYS) och Svenska Bokförläggareföreningen anser att man inte bör göra större inskränkningar i spridningsrätten än vad direktivet kräver. I direktivet anges "första försäljningen" som konsumtionspunkt. Eftersom överlåtelse i svensk rätt innefattar övergång av äganderätten även på andra sätt än genom köp, såsom byte och gåva och det inte anförts några särskilda skäl för den föreslagna generella utvidgningen till att omfatta all överlåtelse, bör regleringen begränsas till vad direktivet kräver, dvs. försäljning.

Varken artikel 4 c eller den föreslagna lydelsen av 23 § berör försäljning

eller överlåtelse av rätten till verket som sådant utan av exemplar av verket, exempelvis den diskett som innehåller ett exemplar av det aktuella

programmet. När det i den föreslagna lydelsen av 23 § talas om överlåtelse

av ett exemplar av ett datorprogram kan det enligt min mening inte

rimligen uppfattas på annat sätt än vad som är brukligt när det gäller egendom, nämligen såsom avseende köp, byte och gåva.

När det sedan gäller frågan om vilka fång som skall kunna grunda konsumtion vill jag anföra följande. Överlåtelse är ett vidare begrepp än försäljning. Enligt min uppfattning finns det inget i direktivet som hindrar att den konsumtionsgrundande handlingen utvidgas från försäljning till överlåtelse. Det lär inte heller medföra någon större skillnad i praktiken

eftersom det torde vara ganska sällan som exemplar av datorprogram överlåts genom gåva utan att programmet dessutom är utgivet enligt Skydd för datorprogran allmänna regler. För den föreslagna lösningen talar även att det är önskvärt med en enhetlig reglering av alla former av slutgiltiga överlåtelser vare sig

dessa sker genom köp, byte eller gåva. I båda fallen har den ursprunglige

innehavaren slutgiltigt avhänt sig äganderätten till exemplaret och kan i princip inte återta eller disponera över detsamma efter överlåtelsen.

En remissinstans har påpekat att den föreslagna regleringen skulle omfatta vederlagsfria överlåtelser, t.ex. av ett fåtal demonstrationsexemplar som delas ut gratis i marknadsföringssyfte innan programmet sätts på marknaden. I sådana fall skulle spridningsrätten konsumeras enligt den

föreslagna lydelsen av 23 § upphovsrättslagen vilket inte torde bli fallet vid

en tillämpning av direktivets bestämmelser. Jag vill i denna fråga bara peka på att i den mån programexemplar istället för att ges bort upplåtes genom lån inträder därigenom ingen konsumtion för denna programvara.

Det kunde övervägas att låta regeln om konsumtion vid överlåtelse i

stället för utgivning få generell räckvid för samtliga upphovsrättsligt skyddade litterära och konstnärliga verk. Beträffande konstverk gäller redan enligt 25 § upphovsrättslagen att spridningsrätten konsumeras när exemplar överlåtits eller verket utgivits; samma regel är tänkbar för de litterära och musikaliska verkens del. Det torde emellertid föra för långt att i det nu aktuella lagstiftningsärendet som gäller de lagändringar som föranleds av EES-avtalet göra så långtgående lagändringar som en generell ändring av reglerna om konsumtion skulle innebära. Frågan får istället tas upp inom ramen för en allmän översyn av upphovsrättslagen.

Det kan noteras att det nyligen lagts fram ett förslag i Danmark om en generell konsumtionsregel, jfr 8 22 i kulturministeriets utkast av den 20 maj

1992, J.nr. 92:001.1/8100-1.

Även om spridningsrätten är konsumerad har rättsinnehavaren enligt svensk rätt och enligt direktivet kvar en ensamrätt till uthyrning av programexemplaret, vilket således inte får hyras ut utan tillstånd. Enligt svensk rätt gäller denna ensamrätt endast exemplar i maskinläsbar form medan direktivet ger en sådan rätt även när det gäller exemplar i skriftlig form. Den svenska lagen måste därför ändras på denna punkt.

Direktivet reglerar inte vad som skall gälla vid urlåning och det

nuvarande innehållet i bestämmelsen om rättsinnehavarens ensamrätt vid utlåning av exemplar i maskinläsbar form kan behållas. Det blir vidare som tidigare tillåtet att utan rättsinnehavarens tillstånd låna ut exemplar i skriftlig form när spridningsrätten till exemplaret har konsumerats.

En annan fråga beträffande konsumtionen av spridningsrätten är vilken

verkan den skall ha i territoriellt hänseende. Denna fråga har behandlats ur ett allmänt perspektiv i avsnittet om konsumtion. Därutöver vill jag anföra följande om konsumtion av spridningsrätten till exemplar av datorprogram.

Upphovsrätten är i princip territoriellt begränsad. Detta innebär att varje land bestämmer utformningen av sin nationella upphovsrätt. Anslutning till

internationella överenskommelser kan naturligtvis påverka den nationella

upphovsrättens innehåll.

När det gäller verkan av konsumtion gäller i Sverige för närvarande

global konsumtion. Det innebär att rättsinnehavarens ensamrätt när det gäller överlåtelse av exemplar av datorprogram konsumeras med verkan i Skydd för datorprogram hela världen oavsett i vilket land som datorprogrammet utgivits. Det enda kravet är att utgivningen skett med rättsinnehavarens samtycke.

Som framhållits under avsnitt 2 utgör EG ett gemensamt och regionalt territorium för frågan om spridningsrättens konsumtion. Spridningsrätten till

ett exemplar av ett datorprogram konsumeras således i princip i hela EG,

om överlåtelsen äger rum i t. ex. Tyskland.

I EES-avtalets bestämmelser om immaterialrätt återfinns dels en allmän bestämmelse om konsumtion (artikel 2 i protokollet om immateriell äganderätt), dels - som en följd av anpassningen till de tre EG-direktiven särskilda bestämmelser om konsumtion (bilaga XVII) av bl.a. upphovsrätten till datorprogram.

För upphovsrätten och varumärkesrätten gäller enligt svensk rätt samma konsumtionsprincip, dvs. global konsumtion. Direktiven om varumärkesrätt och skydd för datorprogram har :i allt väsentligt samma bestämmelser om konsumtion. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd har framhållit att EG:s

direktiv innehåller en uttrycklig bestämmelse om (åtminstone) EGkonsumtion. Dessa remissinstanser anser att den bestämmelsen måste föras in i upphovsrättslagen. Huruvida direktivets bestämmelse skall uppfattas som en minimi- eller maximiregel får enligt dessa remissinstanser visa sig med tiden.

Beträffande frågan om regleringen av spörsmålet huruvida konsumtion av rättigheter knutna till datorprogram skall vara global eller EES-vid har Lagrådet, i linje med vad som anförts avseende varumärken, ifrågasatt om inte en bestämmelse om konsumtion av rättigheterna till datorprogram utformad i nära anslutning till artikel 4 c i direktivet bör tas in i lagen.

Jag har i denna fråga samma uppfattning som jag tidigare tillkännagivit beträffande varumärken (se avsnitt 6.2.7).

Det sagda innebär att Sverige får gå över till principen om regional konsumtion även för spridningsrätt till datorprogram.

7.3.4 Inskränkningar i rätten till datorprogram

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Det skall inte längre vara tillåtet att kopiera datorprogram för enskilt bruk.

Om inte annat är avtalat, skall det vara tillåtet att utan rättsinnehavarens tillstånd rätta fel i programmet.

Rätten att framställa säkerhetskopia utan rättsinnehavarens tillstånd skall vara tvingande till förmån för den som har rätt att använda ett datorprogram. Denne skall också ha en tvingande rätt att utan rättsinnehavarens tillstånd inom ramen för tillåten användning observera och prova datorprogrammets funktion i syfte att utröna bakomliggande idéer och principer.

Artikel 5 - Undantag från ensamrätterna

1. I avsaknad av särskilda avtalsbestämmelser skall de i artikel 4 a och b angivna åtgärderna inte kräva rättsinnehavarens tillstånd, om de krävs för att den som lagligen förvärvat datorprogrammet skall kunna använda programmet i överensstämmelse med dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.

2. En person som har rätt att använda ett datorprogram får inte genom avtal hindras från att göra en säkerhetskopia av detta om denna är nödvändig för den aktuella användningen.

3. Den person som har rätt att använda en kopia av ett datorprogram skall utan rättsinnehavarens tillstånd ha rätt att iaktta, undersöka eller prova programmets funktion i syfte att utröna de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer, under förutsättning att detta sker vid sådan laddning, visning, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.

Förslag till lagtext:

11 § Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framtställts får inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad som sägs i första stycket gäller inte byggnadsverk och datorprogram och medför inre rätt att för eget bruk låta någon annan framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

11 a § Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet.

Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphör.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som

ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning

att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra. 125

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde

Styckena är ogiltiga. Skydd för datorprogram

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.

156).

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig lämnar samtliga den del av förslaget som avser rättelse av fel, säkerhetskopior och observationer m.m. utan erinran. Flera remissinstanser har ifrågasatt att regleringen föreslås införd i 2 kap. upphovsrättslagen.

Skälen för mitt förslag: Medan artikel 4 beskriver innehållet i rättsinne-

havarens ensamrätt anger artikel 5 undantag från denna ensamrätt.

De grundläggande förutsättningarna för att de i artikel 5 angivna åtgärderna skall kunna komma i fråga är att de utförs av en behörig person och att åtgärderna är i överensstämmelse med den avsedda användningen av datorprogrammet.

Enligt artikel 5.1 har sålunda den som lagligen förvärvat ett datorprogram en rätt att framställa brukskopior av och göra ändringar och rättelser i det förvärvade programmet. Vidare ger artikel 5.2 den rättmätige användaren av ett datorprogram rätt att framställa en säkerhetskopia av programmet.

Artikel 5.3 ger den person som har rätt att använda en kopia av ett datorprogram en rätt att utan rättsinnehavarens tillstånd undersöka eller prova programmets funktion för att utröna de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer.

Den rätt till undersökning av programmet som är tillåten enligt artikel 5.3 skiljer sig från den s.k. reverse engineering (dekompilering) som anges i artikel 6 (se avsnitt 7.3.5). Artikel 5.3 innebär inte någon rätt att utföra åtgärder i själva programmet utan är begränsad till observation av datorprogrammets funktion. Observationerna får ske endast i anslutning till sådan laddning, visning, körning, överföring eller lagring av programmet som användaren har rätt till. Dekompilering (återgivning eller översättning av kodens form) enligt artikel 6 innebär däremot en rätt att göra ingrepp i själva programmet. Någon sådan rätt ges inte i artikel 5.3. Den i sistnämnda bestämmelse angivna formen av rätt till undersökning är å andra sidan inte omgärdad av alla de villkor som gäller för att dekompilering enligt artikel 6 skall få utföras.

Artikel 5.1 är dispositiv medan artikel 5.2 och 5.3 är tvingande till

förmån för den behörige användaren av datorprogrammet.

Inskränkningar i upphovsrätten vid överlåtelse av datorprogram regleras av 40 a § upphovsrättslagen. Enligt denna bestämmelse, som är dispositiv,

innefattar överlåtelse av rätten att utnyttja datorprogram en rätt för nyttjaren att framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana anpassningar i exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att framställa reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja datorprogrammet har upphört.

Syftet med 40 a 8 upphovsrättslagen är att överlåtna datorprogram skall

kunna användas på ett ändamålsenligt sätt. När ett datorprogram används innebär detta som regel att kopior av programmet skapas och flyttas mellan olika enheter i datorn. Vidare kan den som använder ett datorprogram 126

behöva skydda sig mot risken att programmet utplånas av misstag. För att

motverka att så sker kan en eller ett par reserv- eller säkerhetskopior Skydd för datorprogran

framställas. Det förekommer även att datorprogram behöver bearbetas för att kunna användas på avsett sätt (jfr prop. 1988/89:85 s. 20).

Upphovsrättslagen innehåller emellertid inte någon uttrycklig bestämmelse om att användare har rätt att korrigera fel i datorprogram. Någon bestämmelse som motsvarar artikel 5.3 finns inte heller i upphovsrättslagen.

Som framgår av det sagda överensstämmer 40 a § upphovsrättslagen enligt min mening i vissa delar med artikel 5.1 och 5.2 i direktivet. Upphovsrättslagen skiljer sig emellertid från direktivet i flera väsentliga

avseenden. Bl.a. är bestämmelsen i upphovsrättslagen dispositiv i sin helhet

medan nämnda bestämmelser i direktivet är till en del tvingande och till en annan del dispositiva.

För att nå full överensstämmelse med direktivet anser jag att innehållet i artikel 5 bör införlivas med upphovsrättslagen. Detta kan lämpligen ske genom att nuvarande 40 a § ersätts med den i promemorian föreslagna lagtexten i 11 a § som i huvudsak följer direktivets ordalydelse.

I promemorian har angivits att de frågor som regleras i artikel 5 gäller inskränkningar i upphovsrätten. I promemorian har därför ansetts att deras naturliga plats vid ett införlivande med upphovsrättslagen är i 2 kap. Detta har kritiserats vid remissbehandlingen av promemorians förslag.

Bl.a. Juridiska fakultetstämnden vid Stockholms universitet menar att den i promemorian föreslagna 11 a § (och dessutom den där likaså föreslagna 11 b §, se avsnitt 7.3.5) inte alls reglerar upphovsrättsliga fenomen och inskränkningar i upphovsrätten som motiverar en inplacering i 2 kap. Bestämmelserna utgör i stället inskränkningar i avtalsfriheten genom att vissa avtalsvillkor ogiltigförklaras. Om sådant alls skall stå i upphovsrättslagen, bör det enligt fakultetsnämnden i konsekvensens namn placeras i 3 kap. upphovsrättslagen, där ju vissa avtalsrättsliga anordningar har samlats.

Som framgår av artikel 9 är rätten att göra säkerhetsexemplar, utföra vissa undersökningar av programmet (artikel 5.2 och 5.3) samt att dekompilera detsamma (artikel 6) tvingande till förmån för den som har rätt att använda ett datorprogram. Detta innebär att den innehavare av upphovsrätt till datorprogram som vill exploatera programmet ekonomiskt måste acceptera att den som t.ex. köper eller hyr exemplar av det aktuella programmet företar sådana ingrepp i det upphovsrättsligt skyddade datorprogrammet som beskrivs i artiklarna 5.2, 5.3 och 6. Den nuvarande 40 a 8 upphovsrättslagen är dispositiv i sin helhet och är placerad i anslutning till en rad dispositiva bestämmelser i upphovsrättslagen. Den föreslagna lydelsen av 11 a 8 är dispositiv i vissa delar medan den är tvingande i andra delar. Den föreslagna lydelsen av 11 b 8 är tvingande i

sin helhet. Dessa båda bestämmelser uttrycker således väsentliga rättigheter

till fördel för den som har rätt att använda ett datorprogram. Dessa rättigheter är tvingande och kan således inte avtalas bort av den rättsinnehavare som vill utnyttja sin rätt kommersiellt, Rättigheterna tillkommer envar

som har rätt att - på vilken grund det vara må (t.ex. efter överlåtelse, upplåtelse eller arv av exemplar av programmet) - använda programmet.

Följaktligen anser jag att det rör sig om inskränkningar i ensamrätten till

datorprogram och att bestämmelserna, åtminstone tills vidare i avvaktan på Skydd för datorprogram

en mera genomgripande översyn av upphovsrättslagen, bör placeras i 2 kap. i den lagen. Jag förordar därför att de i förevarande avsnitt aktuella bestämmelserna - på sätt som föreslagits i promemorian - tas in i 2 kap. som en ny 11. a 8.

I sista meningen i 40 a § i dess gällande lydelse finns en bestämmelse om begränsning av hur en säkerhetskopia får användas. Jag anser att dessa begränsningar bör gälla även i fortsättningen.

Direktivets text innehåller olika uttryck för den som får vidta de åtgärder reglerna behandlar. I artikel 5.1 används uttrycket "den som lagligen förvärvat datorprogrammet”, i artikel 5.2 uttrycket "en person som har rätt att använda ett datorprogram" och i artikel 5.3 uttrycket "den som har rätt att använda en kopia av ett datorprogram”. Enligt vad som från dansk sida upplysts vid nordiska överläggningar på departementsnivå är det inte avsett att vara någon skillnad i betydelse mellan de tre uttrycken. De avser alla tre både överlåtelse- och upplåtelsefallen och bör kunna översättas med "den som har rätt att använda ett datorprogram”.

I motsats till upphovsrättslagen innehåller direktivet inte någon rätt till

kopiering för enskilt bruk av datorprogram. I 11 § tredje stycket upphovs-

rättslagen finns en uttrycklig sådan rätt när det gäller program i maskinläsbar form. Rätten att göra sådana kopior av program i skriftlig form följer av 11 § första stycket. En anpassning till direktivet kräver att 11 § ändras så att kopiering av datorprogram i båda formerna blir otillåten.

7.3.5 Dekompilering

Mitt förslag: Den som har rätt att använda ett datorprogram skall ha en tvingande rätt att översätta och analysera ett programs kod i den omfattning som behövs för att åstadkomma att programmet skall kunna samverka med andra program.

Artikel 6 - Dekompilering

1. Rättsinnehavarens tillstånd skall inte krävas när återgivning av koden eller översättning av kodens form enligt artikel 4 a och b är oundgänglig för att erhålla den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan ett sjävständigt skapat datorprogram och andra program, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av licenstagaren eller av annan person som har rätt att använda en kopia av programmet, eller för deras räkning av en person som har rätt därtill,

b) den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga, har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personerna, och

c) åtgärderna är begränsade till att gälla de delar av originalprogrammet som är nödvändiga för att uppnå samverkansförmåga.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte medge att den information som 128

erhållits

a) används för andra ändamål än att uppnå det självständigt skapade

Skydd för datorprogram

datorprogrammets samverkansförmåga,

b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för det självständigt skapade datorprogrammets samverkansförmåga, eller

c) används för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett datorprogram som i väsentliga delar liknar det berörda programmets uttrycksform, eller används för andra åtgärder som medför intrång i upphovsrätten.

3. I överensstämmelse med bestämmelserna i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk får bestämmelserna i denna artikel inte

tolkas så att de tillämpas på sätt som otillbörligt skadar rättsinnehavarens

legitima intressen eller står i konflikt med ett normalt utnyttjande av datorprogrammet.

Förslag till lagtext:

II b 8 Atergivning av ett datorprograms kod eller översättning av kodens form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet och ett annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning att följande

villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda programmet eller för hans räkning av en person som har fått rätt att utföra åtgärderna,

b) den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personerna, och

c) åtgärderna är begränsade till de delar av originalprogrammet som är nödvändiga för att uppnå den avsedda samverkansförmågan.

Bestämmelserna i första stycket innebär inte att informationen får: a) användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda samverkans-

förmågan,

b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för att uppnå den avsedda samverkansförmågan,

c) användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en väsentligen likartad uttrycksform, eller

d) användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten. Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna paragraf är

ogiltiga.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.161).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört förslaget i sak. Beträffande lagtekniska synpunkter se avsnitt 7.3.4.

Skälen för mitt förslag: Artikel 6 innehåller en tvingande rätt för en behörig användare av datorprogram att under vissa förutsättningar utan rättsinnehavarens samtycke återge eller översätta ett programs kod för att erhålla sådan information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan två eller flera program, s.k. reverse engineering.

Orsaken till att direktivet innehåller en artikel av detta slag är att de idéer och principer som ligger bakom ett datorprogram inte åtnjuter upphovsrättsligt skydd. Den som tar del av ett traditionellt upphovsrättsligt skyddat verk får fri tillgång till verkets bakomliggande idéer och principer genom att ta del av verket i fråga. Det går emellertid som regel inte att ta del av ett datorprograms bakomliggande idéer och principer genom att endast observera hur datorprogrammet fungerar. För detta krävs att programmets 129

9 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 48

objektkod (den maskinläsbara versionen av programmet) översätts till källkod (den skrivna versionen av programmet). Detta förfarande kallas Skydd för datorprograrnr dekompilering.

Även om idéerna och principerna i ett datorprogram inte åtnjuter

upphovsrättsligt skydd, kommer de till följd av bestämmelserna i artiklarna 4 och 5 i praktiken att skyddas genom att de med användning av upphovsrättsliga regler görs oåtkomliga för studium. Om det riktiga i detta råder olika meningar. Det kan emellertid inte råda någon tvekan om att en obegränsad rätt till s.k. reverse engineering innebär att utvecklare av datorprogram får ett svagt skydd, bestående endast i skydd av programmets form, för produkter vars utveckling ofta varit ett resultat av mycket omfattande arbetsinsatser och investeringar. Å andra sidan får inte programmen göras så slutna att förvärvaren inte kan använda dessa. I artikel 6 skapas därför en möjlighet för förvärvaren att på vissa villkor få studera programmets utformning för att det skall vara möjligt att använda programmet tillsammans med andra program.

Den grundläggande förutsättningen enligt direktivet för att dekompilering skall få äga rum är att den information som blir tillgänglig är oundgänglig för att uppnå samverkansförmåga mellan ett datorprogram och andra program. Därutöver skall tre villkor vara uppfyllda. För det första skall åtgärden utföras av någon som har rätt att använda programmet. Rättsinnehavaren är således skyddad mot åtgärder av någon som inte har rätt att använda det. För det andra skall den nödvändiga informationen inte tidigare ha varit lätt åtkomlig för de personer som har rätt att använda programmet och de personer som dessa ger rätt att utföra dekompileringen. Detta innebär att rättsinnehavaren kan förhindra dekompilering genom att publicera information om gränssnitt i t.ex allmänt tillgänglig programdokumentation. För det tredje begränsas de för dekompilering tillåtna åtgärderna till att avse de delar av originalprogrammet som det är nödvändigt att vidta åtgärder i för att uppnå samverkansförmåga. Genom detta villkor skyddas rättsinnehavaren mot att hela program dekompileras.

Användningen av den sålunda lagligt erhållna informationen begränsas därefter av följande fyra villkor. Syftet med dessa villkor är att förhindra att information som erhållits genom dekompilering används på ett obehörigt sätt. För det första får informationen inte användas för andra ändamål än att uppnå samverkansförmågan. För det andra får informationen inte överlämnas till andra personer utom när detta är nödvändigt för att uppnå samverkansförmågan. För det tredje får inte den erhållna informationen användas för att utveckla, tillverka eller marknadsföra ett datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en väsentligen likartad uttrycksform. För det fjärde får den inte användas för andra ändamål som medför intrång i upphovsrätten. Det är således möjligt att utveckla datorprogram som ett resultat av dekompilering så länge datorprogrammet inte medför intrång i upphovsrätten till det dekompilerade programmet.

Rätten till dekompilering är tvingande till förmån för användaren. Upphovsrättslagen innehåller inte någon motsvarighet till artikel 6. Jag anser därför att innehållet i denna artikel bör införlivas med svensk rätt genom en ny bestämmelse i upphovsrättslagen.

tionen, inte tolkas på ett sätt som är oskäligt mot rättsinnehavaren eller som Skydd för datorprogram

står i strid med ett normalt utnyttjande av det berörda datorprogrammet. Detta är enbart en tolkningsregel och den behöver följaktligen inte införlivas med upphovsrättslagen.

Som jag har varit inne på i avsnitt 7.3.4. bör den nya bestämmelsen

placeras i 2 kap. upphovsrättslagen, lämpligen som en 11 b §.

7.3.6 Sanktioner och kopieringsspärrar

Mitt förslag: Kopiering av datorprogram för enskilt bruk utan tillstånd av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare skall inte leda till straff.

Den som säljer, hyr ut eller i annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Artikel 7 - sanktionerna

1. Om inte annat följer av bestämmelserna 1 artiklarna 4, 5 och 6 skall medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om lämpliga åtgärder mot personer som utför någon av de i punkterna a, b och c nedan angivna åtgärderna:

a) varje åtgärd som innebär att en kopia av ett datorprogram omsätts, trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att misstänka att kopian medför intrång i upphovsrätten,

b) innehav för kommersiella ändamål av en kopia av ett datorprogram, trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att misstänka att kopian medför intrång i upphovsrätten,

cC) varje åtgärd som innebär omsättning eller innehav för kommersiella ändamål av varje hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta att en teknisk anordning som har anbringats för att skydda ett datorprogram avlägsnas eller kringgås utan tillstånd.

2. Varje kopia av ett datorprogram som medför intrång i upphovsrätten skall kunna tas i beslag i enlighet med lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

3. Medlemsstaterna kan besluta om beslag av de hjälpmedel som anges i punkt I c angivna hjälpmedel.

Förslag till lagtext:

53 § Den som beträffande ett litterärt eiler konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall

inte dömas till straff, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda

Skydd för datorprogran

exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för försäljning, uthyrning eller annat förvärssyfte innehar ett hjälpmedel som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt när det gäller kopieringsspärrar. När det gäller ansvarsregeln föreslogs i promemorian att ringa fall av intrång i upphovsrätt och fotografirätt inte skall

medföra straff (se promemorian s.165).

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser har framfört kritik mot förslaget att ringa fall av brott mot upphovsrätt och fotografirätt inte skall medföra straff.

Skälen för mitt förslag: I artikel 7 anges att lämpliga åtgärder skall vidtas mot personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar kopior av datorprogram som innebär intrång i upphovsrätten till programmet. Detsamma gäller personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar hjälpmedel för kringgående eller avlägsnande av kopieringsspärrar. Den närmare utformningen av åtgärdernas innehåll överlämnas till respektive lands nationella lagstiftning. Slutligen innehåller artikel 7 vissa bestämmelser om beslag.

Enligt artikel 7.1 a och b skall lämpliga sanktioner vidtas mot de personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar inkräktande kopior av datorprogram, En förutsättning är att de vet om eller har grundad anledning misstänka att det rör sig om kopior av datorprogram som gör intrång i upphovsrätten. Dessutom anger artikel 7.2 att kopior av datorprogram som innebär intrång i upphovsrätten skall kunna tas i beslag.

Bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet för den som gör intrång i upphovsrätt finns i 7 kap. upphovsrättslagen.

Den som gör intrång i upphovsrätten, kan enligt 53 § dömas till böter

eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som för spridning till allmänheten importerar verk som framställts på ett sådant sätt utomlands att framställningen i fråga hade varit otillåten i Sverige. För att straff skall

kunna utdömas krävs att gärningen skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Enligt 54 § kan skadestånd utgå vid intrång i upphovsrätten. Den som

utnyttjar ett verk på ett sätt som strider mot upphovsrättslagen skall alltid

betala skälig ersättning för utnyttjandet även om detta skett i god tro. Om intrånget sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall skadestånd utgå även för annan förlust än utebliven ersättning samt för lidande eller annat

förfång. Skadestånd kan, enligt 53 §, även utgå vid annan överträdelse än utnyttjande om överträdelsen skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, Skydd för datorprogram t.ex. vid en kränkning av upphovsmannens ideella rättigheter.

Slutligen kan, enligt 55 §, den som vidtagit en sådan åtgärd som anges i 53 § bli skyldig att under vissa förutsättningar avstå egendom med avseende på vilken överträdelsen föreligger till upphovsmannen mot lösen. Detta gäller även sådana hjälpmedel som kan användas endast för

framställning av egendomen. I vissa fall kan domstolen på begäran, i stället

för att förordna om inlösen, föreskriva att egendomen skall förstöras.

Om brott mot upphovsrättslagen skäligen kan antas föreligga, kan den inkräktande egendomen tas i beslag enligt 59 §. Om det inte är fråga om brott, kan egendomen bli föremål för säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Svea hovrätt och Föreningen Svensk Programvaruindustri (SPI) har framhållit att enligt artikel 7.1.b skall även innehav av olovligt framställda kopior medföra sanktioner. I 53 § stadgas straff för den som vidtager

åtgärd som innebär intrång i upphovsrätten. Eftersom innehav knappast kan

falla in under begreppet vidtager åtgärd är enligt dessa remissinstanser en komplettering av 53 § nödvändig.

I den frågan gör jag följande bedömning. Upphovsrättslagens straffbe-

stämmelser innebär bl.a. att den som gör intrång i upphovsmannens

ekonomiska rättigheter kan drabbas av påföljd. Innehållet i de ekonomiska rättigheterna är definierade i 2 § som bl.a. ger upphovsmannen ensamrätt till spridning och mångfaldigande av det skyddade verket. I 53 § stadgas straff för den som vidtar åtgärder som innebär intrång i upphovsrätten medan artikel 7.1.b reglerar innehav. Frågan är närmast om sådant innehav kan anses omfattas av 53 § upphovsrättslagen eller om denna bestämmelse måste kompletteras. Artikel 7.1.b reglerar inte varje form av innehav utan

endast det som sker i kommersiellt syfte. Att endast inneha olovligt

framställda kopior av datorprogram lär knappast falla under straffbestämmelsen i 53 §. Det säger sig självt att det torde vara ytterst sällan förekommande med sådant innehav utan att det också föreligger olovligt mångfaldigande eller olovlig spridning. Om det inte är fråga om fullbordat brott, dvs. olovligt mångfaldigande och olovlig spridning, utan endast om innehav kan reglerna i 53 § tredje stycket om försök och förberedelse bli tillämpliga. Bestämmelserna i 54 § om ersättning och skadestånd för intrång i upphovsrätt kan också bli tillämpliga.

Det sagda innebär enligt min mening att kraven på sanktioner i artikel 7.1

a och b samt 7.2 i direktivet redan får anses tillgodosedda av gällande be-

stämmelser i upphovsrättslagen.

Anpassningen till artikel 5 medför att kopiering för enskilt bruk av datorprogram inte längre skall vara tillåten utan utgör intrång i upphovsrätten. Det gäller vare sig programmet är i skriftlig eller maskinläsbar form (se avsnitt 7.3.4). Sådan otillåten kopiering kommer då bl.a. att omfattas av de bestämmelser i 7 kap. upphovsrättslagen som blir tillämpliga vid intrång i upphovsrätten.

När den nuvarande bestämmelsen i 11 § tredje stycket upphovsrättslagen

om kopiering för enskilt bruk av datorprogram i maskinläsbar form infördes

angavs (se prop. 1988/89:85 s. 14 f) utgångspunkten vara att det är mycket lätt att kopiera program. Det förelåg därför ett behov av att begränsa rätten Skydd för datorprogran till kopiering av datorprogram för enskilt bruk såvitt avsåg datorprogram i maskinläsbar form. Detta ansågs nödvändigt för att minska de ekonomiska skadeverkningarna av en omfattande privatkopiering. Beträffande program i skriven form ansågs det däremot inte finnas något skäl att införa en särreglering i detta avseende.

En viktig utgångspunkt vid bedömningen av vilka begränsningar som skulle göras i kopieringsrätten var att det av allmänna kriminalpolitiska hänsyn var önskvärt med endast sådana begränsningar i rätten att kopiera datorprogram för enskilt bruk som var oundgängligen nödvändiga. Det ansågs vidare olämpligt att införa ett förbud vars efterlevnad inte kunde kontrolleras. En sådan åtgärd skulle kunna bidra till att minska respekten

för lagstiftningen i allmänhet.

Övervägandena ledde fram till att rätten till kopiering för enskilt bruk begränsades till sådana program som är utgivna. Vidare begränsades rätten till det strikt enskilda bruket. För det första får förlagan för kopieringen inte användas i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Vidare får det kopierade programmet endast användas inom den närmaste familje- och vänkretsen. Slutligen är det tillåtet att framställa enstaka exemplar men då bara till personer i den kretsen för deras personliga bruk.

Införlivandet av direktivet medför att otillåten kopiering av ett datorprogram i maskinläsbar och skriftlig form för enskilt bruk skall anses utgöra intrång i upphovsrätten till datorprogrammet. Under förutsättning att det skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utgör det då brott enligt 53 8 upphovsrättslagen.

De kriminalpolitiska överväganden som låg bakom bedömningen i samband med att den nuvarande bestämmelsen om kopiering av datorprogram för enskilt bruk infördes får anses fortfarande ha giltighet. Med hänsyn till att artikel 7 i och för sig inte innehåller något krav på kriminalisering kunde det därför övervägas om sådan kopiering skall vara fri från straff fastän den är otillåten. Bestämmelserna i 54 och 55 §§ skulle i allt väsentligt emellertid vara tillämpliga och erbjuda sanktioner vid intrång i upphovsrätten.

Det kan emellertid inte uteslutas att även kopiering för enskilt bruk skulie kunna ta sig sådana former att det är motiverat med straffsanktioner. Det kan exempelvis röra sig om värdefulla program. Vidare kan det vara så att gärningsmannen ägnat sig åt en vidlyftig kopieringsverksamhet när det gäller att skaffa egna kopior och att sprida kopior till vänner och anförvanter. Är det däremot ett mindre allvarligt fall, bör gärningsmannen kunna undgå straff.

På de anförda skälen föreslogs i promemorian att kopiering av datorprogram som regel skall vara straffbart enligt 53 § upphovsrättslagen utom

när det är fråga om mindre allvarliga former då det skulle vara fritt från

straff. Förslaget innebar emellertid också att ringa fall av sådana intrång som avses i 53 § generellt skulle vara straffria.

Förslaget har mött starkt motstånd från remissinstanserna som har anfört att den nuvarande lydelsen av 53 § upphovsrättslagen har en allmänpreven-

tiv effekt och att en generell regel om straffrihet skulle riskera att urholka respekten för de immateriella rättigheterna. Några remissinstanser har Skydd för datorprogram anfört att frågan bör utredas närmare och tas upp i det inom justitiedepartementet pågående arbetet med en översyn av det immaterialrättsliga sanktionssystemet.

Med hänsyn till vad som kommit fram vid remissbehandlingen är jag inte beredd att nu förorda att det införs en regel om generell straffrihet i ringa fall. Frågan bör i stället tas upp i samband med den nämnda översynen av det immaterialrättsliga sanktionssystemet. Till dess bör man nöja sig med att - liksom hittills - låta kopiering för enskilt bruk av datorprogram vara straffritt. Utformningen av en sådan bestämmelse bör ansluta till den nuvarande lydelsen av 11 § tredje stycket. Jag delar Lagrådets uppfattning om hur bestämmelsen bör utformas.

Detta innebär att det straffria området liksom tidigare begränsas till kopiering av program som är utgivna, eller nu även överlåtna (jfr den föreslagna lydelsen av 23 §), och som inte används i offentlig verksamhet eller näringsverksamhet. Det förutsätts också att det framställda exemplaret

inte utnyttjas för annat ändamål än enskilt bruk.

Frågan blir då vilka sanktioner som blir tillgängliga för olovlig kopiering av datorprogram. Som nämnts tidigare är bestämmelserna i 54 § om ersättning och 55 § om inlösen och förstörande m.m., utom vad gäller förverkande av vissa hjälpmedel (fjärde stycket), tillämpliga. Någon möjlighet att enligt 59 § tredje stycket få egendomen tagen i beslag finns inte när det inte är fråga om brott. Däremot är säkerhetsåtgärderna i 15 kap. rättegångsbalken i princip tillgängliga. Det bör understrykas att talan enligt 55 § andra stycket upphovsrättslagen om förstörande m. m. får väckas även av allmän åklagare, om det är påkallat ur allmän synpunkt.

Artikel 7.1 c anger att det skall finnas sanktioner mot personer som

omsätter eller i kommersiellt syfte innehar hjälpmedel för att underlätta ett

olovligt avlägsnande eller kringgående av kopieringsspärrar i datorprogram. I artikel 7.3 överlåts åt den nationella rätten att avgöra om sådana hjälpmedel skall kunna tas i beslag. Dessa hjälpmedel utgörs som regel av särskilda datorprogram som kan ta bort eller eliminera effekten av kopieringsspärrar. Det kan emellertid också vara fråga om skrivna handledningar. För att träffas av bestämmelsen i direktivet skall hjälpmedlet ha som enda syfte att underlätta att kopieringsspärrar avlägsnas eller kringgås utan lov. Avlägsnandet eller kringgåendet av kopieringsspärrar kan i sig vara ett intrång i upphovsrätten bestående i att programmet ändras. Å andra sidan har den som har rätt att använda ett datorprogram exempelvis rätt att göra en säkerhetskopia. Om en sådan kopiering kräver att en

kopieringsspärr avlägsnas eller kringgås, är det i så fall tillåtet. Innehavet

av ett hjälpmedel av beskrivet slag innebär emellertid i sig inget intrång i upphovsrätten. De gärningar för vilka direktivet kräver sanktioner är omsättning eller innehav i kommersiellt syfte av hjälpmedlet. Direktivets bestämmelse handlar inte om någon kränkning av upphovsrätten i sig utan om ett särskilt sanktionerad förbud, där sanktionen överlåts till den nationella lagregleringen.

Någon motsvarighet till artikel 7.1 c finns inte i svensk rätt. Det är inte

helt okomplicerat att införliva bestämmelsen med svensk rätt. Till en början är det en begränsning att hjälpmedlet skall vara avsett för att underlätta ett Skydd för datorprograrr. olovligt avlägsnande eller kringgående av kopieringsspärrar. Som nämnts har den rättmätige innehavaren av en kopia av ett datorprogram enligt

artikel 5 i EG:s direktiv alltid rätt att göra en säkerhetskopia. Om ett

datorprogram har en kopieringsspärr och den omöjliggör för användaren att göra en säkerhetskopia, bör han ha rätt att använda ett hjälpmedel av nu

aktuellt slag för att göra kopian. Samma hjälpmedel kan naturligtvis användas även för olovlig kopiering men har då inte detta som enda

användningsområde och kan därför i princip säljas fritt. Om det datorprogram som skall kopieras medger att exempelvis en eller ett par kopior görs men är spärrat för ytterligare kopiering, saknas det i och för sig behov av hjälpmedlet för lovligt bruk.

Frågan kompliceras ytterligare av att en del av de hjälpmedel för brytande av kopieringsspärrar som saluförs kan användas för kopiering av olika datorprogram. Beträffande vissa program kan hjälpmedlet behövas för lovlig kopiering medan för andra program är det obehövligt. Till detta kommer att metoden för att avlägsna eller kringgå en kopieringsspärr kan vara densamma för flera olika datorprogram. Vad som nu sagts gäller naturligtvis även exempelvis kopiering för lovlig dekompilering.

Ett införlivande av artikel 7.1 c bör i detta avseende ske strikt i enlighet

med direktivets lydelse. Det innebär att bestämmelsen får en begränsad

räckvidd, åtminstone inledningsvis. Genom att anpassa sina kopieringsspärrar till de regler om lovlig kopiering som direktivet innehåller kommer datorprogramföretagen att kunna på sikt göra hjälpmedlen för avlägsnande och kringgående av kopieringsspärrar helt eller i det närmast helt otillåtna.

Bestämmelsen i 7.1 c gäller sådan befattning med hjälpmedlet som utgörs

av omsättning (putting into circulation) eller innehav i kommersiellt syfte.

Denna formulering torde vara avsedd att omfatta försäljning och uthyrning samt innehav för försäljning, uthyrning eller annat kommersiellt syfte. Med det sistnämnda avses exempelvis att mot ersättning åt andra göra olovliga kopieringar med användande av hjälpmedlet.

Artikel 7.1.c är begränsad till att avse situationer där det förligger antingen omsättning eller innehav i kommersiellt syfte. Detta innebär att t.ex. endast innehav av ett sådant hjälpmedel utan något kommersiellt syfte inte täcks av bestämmelsen. Användandet av hjälpmedlet kan emellertid utgöra ett led i ett intrång enligt 53 § upphovsrättslagen. Vidare kan innehav av ett sådant hjälpmedel i princip utgöra ett led i förberedelsen av ett sådant intrång och medföra ansvar enligt bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

Mot bakgrund av det sagda anser jag att en bestämmelse i överens-

stämmelse med artikel 7.1 c bör införas i svensk rätt. Med hänsyn till dess

nära samband med upphovsrätten bör den tas in i upphovsrättslagen. Den bör placeras i 7 kap. som 57 a §. Bestämmelsen bör utformas som en straffbestämmelse. För ansvar skall krävas uppsåt. Brott av detta slag bör normalt föranleda böter. Det kan emellertid inte uteslutas att det i det enskilda fallet kan förekomma försvårande omständigheter som motiverar ett fängelsestraff. Fängelse bör därför ingå i straffskalan men med fängelse

i sex månader som maximistraff. I många fall kommer de gärningar som nu avses att utgöra medverkan till fullbordat brott mot 53 § eller med- Skydd för datorprograr verkan till försök eller förberedelse till sådant brott. Ansvar skall då endast komma i fråga enligt 53 §.

Ett par remissinstanser har invänt att bestämmelsen borde ha samma subjektiva rekvisit och straffskala som 53 §. Enligt min uppfattning bör dock regeln utformas på det sätt som jag nu har angivit. Bestämmelsen torde få en begränsad betydelse. I det stora flertalet fall kommer som jag nämnt 53 § att kunna tillämpas i stället.

Som nämnts kan ett hjälpmedel av angivet slag vara i skriven form. Det kan exempelvis bestå i en tryckt handbok med råd om hur man kringgår kopieringsspärrar. Hjälpmedlet skulle även kunna bestå i t. ex. en demonstrationsvideo eller en ljudupptagning. Tryckta skrifter och filmer,

videogram och ljudupptagningar som är avsedda att spridas till allmänheten

kan endast bli föremål för rättsliga åtgärder om så medges enligt tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). 57 a § omfattas inte av de undantag för upphovsrätten som finns i I kap. 8 § TF och 1 kap. 12 & YGL. Det kan därför inte föreligga brott enligt 57 a § om hjälpmedlet utgör tryckt skrift enligt TF eller medium som omfattas av

YGL.

Bestämmelserna i 54-56 §§ om ersättningsskyldighet, inlösen och förstörelse av egendom förutsätter att det föreligger intrång i upphovsrätten. Skall gärningen bedömas enligt 53 §, blir de nyssnämnda bestämmelserna tillämpliga. Så är däremot inte fallet, om gärningen skall bedömas enligt den föreslagna 57 a §. Frågan blir då om det behövs särskilda bestämmelser om bl.a. förverkande och ersättningsskyldighet i

fråga om brott mot 57 a 8.

Sådana hjälpmedel för avlägsnande eller kringgående av kopieringsspärrar som omsatts eller innehafts i kommersiellt syfte i strid med den föreslagna straffbestämmelsen torde kunna förverkas enligt 36 kap. 3 § brottsbalken. Uppfyller de kraven för straffansvar finns det nämligen som regel ingen legitim användning för dem. Förverkande enligt nämnda tagrum av sådana hjälpmedel torde för övrigt kunna göras även hos en person som innehar programmet för andra än kommersiella syften under förutsättning att övriga rekvisit enligt lagrummet är uppfyllda. Något behov av ett särskilt stadgande om förverkande av sådana hjälpmedel finns därför inte. Att beslag får ske för att säkra egendomen framgår av 27 kap. 14 a § rättegångsbalken. Något behov av bestämmelser motsvarande dem som i Övrigt finns i 55 och 56 §§ finns inte heller.

Bestämmelsen om ersättningsskyldighet i 54 § är utformad för att särskilt tillgodose rättighetsinnehavarens intresse av att få ersättning för intrånget i hans rättigheter. Något behov av en särskild sådan ersättningsrätt i de fall 57 a § skall tillämpas finns inte. Frågan om ersättning får i stället prövas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

7.3.7 Giltighetstid

Skydd för datorprogram

Min bedömning: Inget behov av lagändring föreligger.

Artikel 8 - Skyddets giltighetstid

1. Skyddstiden skall gälla intill utgången av femtionde året efter det år då upphovsmannen avled eller vid gemensam upphovsrätt efter den sist avlidne upphovsmannens dödsdag. För verk som har offentliggjorts anonymt eller under pseudonym eller om en juridisk person i enlighet med nationell lagstiftning anses som upphovsman i överensstämmelse med artikel 2.1, skall skyddstiden gälla intill utgången av femtionde året efter det år då verket offentliggjordes.

2. De medlemsstater som redan har en längre skyddstid än den som anges

i punkt 1 får bibehålla denna till dess att skyddstiden för upphovsrättsliga

verk mer allmänt har harmoniserats med gemenskapsrätten.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se s. 174). Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig. Skälen för min bedömning: Artikel 8 är utformad i överensstämmelse

med Bernkonventionen och motsvarar 43 och 44 §§ i upphovsrättslagen.

7.4¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Mitt förslag: De nya reglerna bör träda i kraft, beträffande bestämmelsen i 23 § upphovsrättslagen den dag regeringen bestämmer och i Övrigt den 1 januari 1993. De skall tillämpas även på datorprogram som har tillkommit dessförinnan dock utan att inverka på åtgärder som utförts eller rättigheter som förvärvats före denna dag.

Artikel 9 - Den fortsatta tillämpningen av andra rättsliga bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av andra rättsliga bestämmelser såsom bestämmelser om patenträtt, varu-

märken, otillbörlig konkurrens, yrkeshemligheter, skydd för halvledar-

produkter eller avtalsrätt. Varje avtalsbestämmelse som strider mot artikel 6 eller mot de i artikel 5.2 och 5.3 angivna undantagen skall vara ogiltig.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall även gälla program som har skapats före den 1 januari 1993 dock utan att inverka på åtgärder som

utförts eller rättigheter som förvärvats före denna dag.

Förslag till lagtext:

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 § den dag regeringen

bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. 138

Promemorians förslag: Överensstämmer till största delen med mitt (se Skydd för datorprograr

promemorian s. 175).

Remissinstanserna: En del remissinstanser har påpekat att det är osäkert om EES-avtalet hinner träda i kraft den 1 januari 1993 och det saknas skäl att genomföra ändringarna av de immaterialrättsliga lagarna tidigare än vad som erfordras till följd av EES-avtalets ikraftträdande.

Skälen för mitt förslag: EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla avtalsslutande parter har deponerat sina

ratifikations- eller godkännandeinstrument. Efter denna dag träder avtalet i kraft den första dagen av den andra månaden som följer efter den sista

notifikationen. Den senaste tidpunkten för en sådan notifikation är den 30 juni 1993. Efter den dagen skall avtalsparterna sammankalla en diplomatkonferens för att bedöma läget. Det kan inte uteslutas att avtalet träder i kraft senare än den 1 januari 1993. EG skall förverkliga sin s.k. inre marknad med ikraftträdande den 1 januari 1993. Enligt min mening är det en fördel att nu bestämma att lagändringarna - med ett undantag - bör träda i kraft den 1 januari 1993. Däremot bör bestämmelsen om bl. a. regional

konsumtion i 23 § upphovsrättslagen inte träda i kraft om inte EES-avtalet

träder i kraft. Regeringen bör därför ges möjlighet att förordna om när den ändringen skall träda i kraft.

Artikelns övergångsbestämmelse innebär att även datorprogram som har skapats före ikraftträdandet den 1 januari 1993 omfattas av direktivet. Detta gäller dock inte för de åtgärder som vidtagits och de rättigheter som förvärvats dessförinnan. En åtgärd i form av dekompilering blir således inte retroaktivt tillåten när denna lag träder i kraft.

Av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken följer att den nya bestämmelsen om ansvarsfrihet i 53 § upphovsrättslagen skall tillämpas även beträffande gärningar som begås före i kraftträdandet.

Växtförädlarrätt

växtförädlarrättslagen

8.1¶Skydd för ytterligare släkten m.m.

Mitt förslag: Växtförädlarrättslagen utvidgas till att omfatta växtsläktena Acer spp. (lönn), Begonia spp. (begonia), Betula spp. (björk), Caragana spp. (ärtbuske), Cornus spp. (kornell, snöbär), Euonymus spp. (spindelträd), Potentilla spp. (fingerört, tok), Rhododendron spp. (azalea, rhododendron), Spiraea spp. (spirea), Syringa spp. (syrén), och Viburnum spp. (olvon) samt växtarten Vicia sativa L. (fodervicker).

Lagen skall även generelit tillämpas på växtsorter av hybrider mellan de släkten och arter som omfattas av lagen.

Förslag till lagtext:

1 3 Denna lag skall tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten eller växtarter som anges i bilagan till denna lag.

Lagen skall tillämpas även på växtsorter som är hybrider mellan de växt-

släkten eller växtarter som anges i bilagan.

Växtsortnämndens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: För att omfattas av växtförädlarrätt bör enligt vad som för närvarande gäller ett växtsläkte eller en växtart vara odlingsbar och således tillhöra kulturväxterna. Det bör också finnas ett behov av att skydda sorter av släktet eller arten i fråga. Slutligen måste det finnas möjlighet att prova sorterna för registrering (jfr SOU 1969:15 s. 73 f.).

De växtsläkten som Växtsortnämnden har föreslagit skall omfattas av

trädgårdsodling vid Sveriges lantbruksuniversitet och Arboretum Norr har i en gemensam skrivelse till Växtsortnämnden förklarat att man har för avsikt att söka växtförädlarrätt bl.a. för sorter av släktena Acer, Betula, Caragana, Comus, Euonymus, Rhododendron, Spirea, Syringa och

Viburnum, Även en annan förädlare har uttryckt intresse för att skydda

sorter av släktet Acer. I fråga om släktena Begonia och Potentilla skyddas redan nu underarterna Begonia elatior (Begonia x Hiemalis) respektive Potentilla fruticosa. Av Växtsortnämndens skrivelse framgår att det torde finnas möjlighet att sluta avtal med andra länder om provning av sorter

från de aktuella växtsläktena.

Det finns alltså förutsättningar för att låta sorter av de nu omnämnda växtsläktena omfattas av växtförädlarrättslagen. Jag anser att det är angeläget att de bereds möjlighet till ett sådant skydd. Växtförädlarrätt- 140

slagen bör således utvidgas till att omfatta sorter av dessa släkten. De underarter av Begonia och Potentilla som nu finns upptagna i bilagan bör Växtförädlarrätt därvid utgå. Jag vill i sammanhanget också nämna att enligt den reviderade text av 1961 års konvention om skydd för växtförädlingsprodukter (UPOVkonventionen) som antogs vid en diplomatkonferens i mars 1991 skall de stater som ansluter sig till denna text efter en viss övergångstid skydda sorter av samtliga växtsläkten och växtarter. Den nya konventionstexten har ännu inte trätt i kraft och det kan komma att dröja någon tid innan förslag läggs fram om att Sverige skall ratificera den ändrade lydelsen av konventionen.

Vicia sativa L. (fodervicker) bortföll av misstag vid den senaste ändringen av växtförädlarrättslagen (se prop. 1990/91:74, LU19, rskr. 192). Detta misstag bör nu rättas till.

På förslag av Statens utsädeskontroll har vidare några av de latinska benämningarna i bilagan till lagen ändrats så att de bättre överensstämmer med de benämningar som används internationellt.

För närvarande finns ett antal hybrider uppräknade i bilagan till växtförädlarrättslagen. Så är t.ex. Festulolium spp. (rajsvingel), som är en hybrid mellan ängssvingel och engelskt rajgräs, upptagen i bilagan trots att såväl Festuca spp. (svingel) som Lolium spp. (rajgräs) också finns med där. Jag anser att det är naturligt att det skall vara generellt möjligt att skydda hybridsorter av växtsläkten och växtarter som omfattas av bilagan till växtförädlarrättslagen. En bestämmelse om detta föreslås därför bli införd i lagen som ett nytt andra stycke i 1 §. De hybrider som nu finns förtecknade i bilagan utom Begonia elatior (Begonia x Hiemalis) bör av praktiska skäl kvarstå i denna.

8.2¶Avskaffande av besvärsavgiften

Mitt förslag: Bestämmelserna om besvärsavgift slopas.

Förslag till lagtext:

19 8 Växtsortnämndens beslut enligt 18 § överklagas hos Statens jordbruksverk inom två månader från beslutets dag. Jordbruksverkets beslut får överklagas av sökanden, om det har gått honom emot. Verkets beslut överklagas hos Regeringsrätten inom två månader från beslutets dag.

48 § Annat slutligt beslut av Växtsortnämnden enligt denna lag än som avses i 18 §& överklagas hos Jordbruksverket inom två månader från

beslutets dag.

Jordbruksverkets beslut överklagas hos Regeringsrätten inom två månader från beslutets dag.

Växtsortnämndens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Växtförädlarrätt

Skälen för mitt förslag: Av 19 § växtförädlarrättslagen följer att den som vill föra talan mot ett slutligt beslut av Växtsortnämnden i ärende angående ansökan om registrering av en växtsort skall betala besvärsavgift. Besvären tas annars inte upp till prövning av Statens jordbruksverk. Detsamma gäller enligt 48 § växtförädlarrättslagen vid talan mot annat slutligt beslut av Växtsortnämnden. Besvärsavgiften utgör för närvarande

900 kr.

Motsvarande bestämmelser om besvärsavgift 1 varumärkeslagen, patentlagen och mönsterskyddslagen avskaffades i samband med följdlagstiftningen till 1986 års förvaltningslag (jfr prop. 1986/87:39, KU 11, rskr. 59). Ändringen hängde samman med den skyldighet för Patent- och registreringsverket att i vissa fall ompröva sina egna beslut som följer av 27 3 förvaltningslagen (1986:223). Att behålla skyldigheten att betala besvärsavgift ansågs kunna ge upphov till krångel i de fall Patent- och registreringsverket ändrar ett överklagat beslut i stället för att överlämna överklagandet till Patentbesvärsrätten (se prop. 1986/87:39 s. 73 f och 76).

Förvaltningslagens bestämmelse om skyldighet att i vissa fall ompröva sina beslut gäller också för Växtsortnämnden. Av samma skäl som anfördes i 1986 års lagstiftningsärende bör bestämmelserna om besvärsavgift vid besvär över Växtsortnämndens beslut slopas. I enlighet med detta föreslås att andra meningen i 19 § första stycket och andra meningen i 48 § första stycket växtförädlarrättslagen upphävs. Med hänsyn till att nämndens beslut sällan överklagas torde inkomstbortfallet bli helt obetydligt.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet

upprättats förslag till

1. lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter,

. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

RM . lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

uni . lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

6. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Lagrådet har granskat lagförslagen.

10¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga 1

I promemorian läggs fram förslag om sådana ändringar i de immaterialrättsliga lagarna som behövs till följd av de åtaganden som Sverige har gjort i avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EESavtalet). I promemorian behandlas endast de delar av EES-avtalet som berör immaterialrättsliga frågor.

I avsnitt I behandlas allmänt frågan om EES-avtalets inverkan på den svenska immaterialrätten.

Avsnitt 2 handlar om konsumtion av de immateriella rättigheterna. I avsnittet läggs fram förslag om ändrade konsumtionsprinciper på patent-,

mönsterskydds- och växtförädlarrättens områden. Förslagen innebär de nämnda ensamrätterna skall anses vara komsumerade, om den skyddade

produkten, varan eller materialet förts ut inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättighetshavaren eller med dennes samtycke.

Frågor rörande skyddet för kretsmönster i halvledarprodukter behandlas

i avsnitt 3. Där föreslås bl.a. att kravet på verkshöjd även skall innefatta nyhetskrav, att rätten till kretsmönster som utvecklas av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats, att både juridiska

och fysiska personer med anknytning till EES kan vara innehavare av rätt

till kretsmönster samt att godtroende förvärvare av skyddade kretsmönster

får fortsätta utnyttja dessa mot skälig ersättning. En ny lag om skydd för

kretsmönster föreslås bli införd.

Förändringar av den svenska varumärkesrätten som en följd av anpassningen till ett EG-direktiv om varumärken behandlas i avsnitt 4. Där läggs bl.a. fram förslag som utökar möjligheten att få olika tecken erkända som varumärken, som förstärker skyddet för väl kända varukännetecken och som skärper användningstvånget för varumärken.

Avsnitt 5 behandlar det rättsliga skyddet för datorprogram. I avsnittet föreslås sådana ändringar i upphovsrättslagen, som behövs för att anpassa den till EGs direktiv om skydd för datorprogram. De ändringar som föreslås är bl.a. att skydd av datorprogram även omfattar programmets förberedande designmaterial, att alla rättigheter till datorprogram som utvecklas av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat avtalats, att konsumtionspunkten är den första överlåtelsen av ett exemplar av ett datorprogram, att kopiering för enskilt bruk blir otillåtet samt att användare av datorprogram får en tvingande rätt att göra säkerhetskopior

och utföra s.k. dekompilering.

sig över departementspromemorian (Ds 1992:13) Ändringar i de imaterialrättsliga lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, Kommerskollegium, Konsumentverket, Näringsfrihetsombudsmannen, Patent- och registreringsverket, Riksarkivet, Riksåklagaren, Statens pris- och konkurrensverk, Statens växtsortnämnd, Försvarets civilförvaltning, Universitetet i Linköping, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Annonsörföreningen, ASEA Brown Boveri AB, Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Föreningen Svensk Programvaruindustri, Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Handelshögskolan i Stockholm, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Läkemedelsindustriföreningen, Standardiseringskommissionen i Sverige - SIS, Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, Svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI), Stockholms handelskammare, Svensk Industridesign, Svenska AIPPI-gruppen, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska bokförläggareföreningen, Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd, Svenska föreningen " för industriellt rättsskydd (SFIR), Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), Svenska journalistförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska patentombudsföreningen (SPOF), Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Radio AB, Teatrarnas Riksförbund, Telefonaktiebolaget LT M Ericsson, Tidningarnas arbetsgivareförening (TA) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Yttrande har också kommit in från Datorprogramföretagens Intresseförening mot Illegal Kopiering, DIMIK, Svenska Teaterförbundet och Sveriges Videodistributörers Förening, SVF, samt från Jur. dr Lars Holmqvist och Jur. dr h.c. Claes Uggla.

Dataföreningen i Sverige, Delegationen för Industriell Utveckling inom Informationsteknologiområdet, Industrins Uppfinnarnämnd, Konstnärernas Riksorganisation, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen (LO), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, Svenska Elektro- och Dataingenjörers Förening, Svenska Föreningen för Upphovsrätt, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges Allmänna Exportförening, Teatrarnas Riksförbund och Televerket har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

10 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 48

Lagrådsremissens

I Förslag till Lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

18 I denna lag stadgas om rätt till skydd för kretsmönster för halvledarprodukter.

Ett kretsmönster skall vara resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och det får inte vara allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halvledarindustrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller villkoren.

Skyddets omfattning

28 Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. utföra kretsmönstret på eller i ett materiellt underlag,

3. i kommersiellt syfte importera kretsmönstret eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret, samt

4. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av kretsmönstret eller produkter som kretsmönstret ingår i bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Innehavare av rätt till skydd

3 & Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat kretsmönstret under förutsättning av att han är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats och arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till samarbetsområdet under förutsättning av att en sådan person har fått ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och det första kommersiella utnyttjandet sker i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten från de personer som anges i första till tredje styckena.

Bilaga 3

4 § Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången Lagrådsremissens

av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersi-

lagförslag

ellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Inskränkningar i skyddet

5 § Utan hinder av 2 § får exemplar framställas av kretsmönstret ute-

slutande för undervisning om eller analys av kretsmönstret. Enstaka

exemplar får också framställas för enskilt bruk.

Exemplar som har framställts med stöd av första stycket får inte utnyttjas för något annat ändamål.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster eller produkter i vilka kretsmönster ingår, om de spritts till allmänheten inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med rättsinnehavarens samtycke.

7 § Om ett exemplar av ett kretsmönster utgör allmän handling, skall

exemplaret utan hinder av 2 8 tillhandahållas i den ordning som föreskrivs

i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Överlåtelse av rätten

8 § Överlåtelse av ett exemplar av ett kretsmönster innefattar inte

överlåtelse av rätten till kretsmönstret.

Om den som innehar rätten till ett kretsmönster har gett någon annan rätt att yrkesmässigt utnyttja detta (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal har träffats om denna. Om licensen ingår i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av denna.

Straff m.m.

9 & Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal krävs från allmän synpunkt.

10 § Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat

kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått

kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning

lämnas enligt 11 § första stycket.

11 § Den som i strid mot denna lag utnyttjar ett kretsmönster skall betala

ersättning för utnyttjandet till den som innehar rätten till mönstret om och i den mån det är skäligt.

Om det sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet skall ersättning betalas 147

också för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Då ersättningens storlek bestäms skall hänsyn tas även till innehavarens intresse av att Bilaga 3 intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent Lagrådsremissens ekonomisk betydelse. lagförslag

12 § Den som vidtar en åtgärd som innebär överträdelse enligt 9 § är skyldig att, om det är skäligt, mot lösen avstå den egendom som överträdelsen avser till den som innehar rätten till kretsmönstret.

I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får domstolen, om det är skäligt, besluta att egendomen skall förstöras, ändras eller utsättas för andra åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk. Detta gäller dock inte om förverkande eller åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk skall beslutas enligt 36 kap. brottsbalken. Talan enligt detta stycke förs av den som innehar rätten till kretsmönstret. Sådan talan får föras även av åklagare, om det krävs från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller en särskild rätt till den.

13 §& Sådan egendom som avses i 12 § får tas i beslag, om brott enligt denna lag skäligen kan antas föreligga. I fråga om sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

14 § Har ett annat föremål än som avses i 12 § använts som hjälpmedel vid sådan framställning av exemplar av kretsmönstret som utgör brott enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl till det. Detsamma gäller föremål som har använts vid försök till brott som avses i denna paragraf eller som omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till sådant brott.

Lagens tillimpningsområde

15 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av avtal med främmande stat eller mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra stater än dem som ingår i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer.

3. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den 1 april 1987, får de dock utan hinder av 2 § spridas vidare.

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837) Bilaga 3

Lagrådsremissens

Härigenom föreskrivs att 3 § patentlagen (1967:837) skall ha följande lagförslag

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Den genom patent förvärvade Den genom patent förvärvade enensamrätten innebär att, med de samrätten innebär att, med de unundantag som anges nedan, annan dantag som anges nedan, ingen får än patenthavaren ej må utan dennes utan patenthavarens samtycke utnyttlov utnyttja uppfinningen genom att ja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i om- 1) tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat sättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller inneha sådant alster eller införa eller inneha sådant alster för ändamål som nu sagts, alster för ändamål som nu sagts,

2) använda patentskyddat för- 2) använda patentskyddat förfarande

farande eller, om han vet eller det eller, om han vet eller det med med hänsyn till omständigheterna hänsyn till omständigheterna — är är uppenbart att förfarandet ej får uppenbart att förfarandet inte får användas utan patenthavarens lov, användas utan patenthavarens samutbjuda det för användning här i tycke, utbjuda det för användning riket, här i Sverige,

3) utbjuda, bringa i omsättning 3) utbjuda, bringa i omsättning eller eller använda alster som tillverkats använda alster som tillverkats enligt enligt patentskyddat förfarande eller patentskyddat förfarande eller införa

införa eller inneha alstret för ända- eller inneha alstret för ändamål som

mål som nu sagts. nu sagts.

Ensamrätten innebär även att Ensamrätten innebär även att ingen annan än patenthavaren ej må utan får utan patenthavarens samtycke dennes lov utnyttja uppfinningen utnyttja uppfinningen genom att genom att erbjuda eller tillhandahål- erbjuda eller tillhandahålla någon la någon som ej är berättigad att som inte är berättigad att utnyttja utnyttja uppfinningen sådant medel uppfinningen sådant medel för att för att utöva den här i riket som utöva den här i Sverige som hänför hänför sig till något väsentligt i upp- sig till något väsentligt i uppfinfinningen, om den som erbjuder ningen, om den som erbjuder eller eller tillhandahåller medlet vet eller tillhandahåller medlet vet eller det det med hänsyn = till om- med hänsyn till omständigheterna är ständigheterna är uppenbart att uppenbart att medlet är lämpat och medlet är lämpat och avsett att avsett att användas vid utövande av användas vid utövande av uppfin- uppfinningen. Ar medlet en vara ningen. Är medlet en i handeln som allmänt förekommer i handeln, allmänt förekommande vara, gäller gäller vad nu sagts dock endast om vad nu sagts dock endast om den den som erbjuder eller tillhandahålsom erbjuder eller tillhandahåller ler medlet försöker påverka mot-

medlet söker påverka mottagaren till tagaren till en sådan handling som handling som avses i första stycket. avses i första — stycket. Vid

Vid tillämpning av bestämmelserna tillämpning av bestämmelserna i i detta stycke skall såsom berättigad detta stycke skall den som utnyttjar att utnyttja uppfinningen icke anses uppfinningen på der sätt som sägs i

' Senaste lydelse 1978:149

Bilaga 3

den som utnyttjar uppfinningen på tredje stycket 1, 3 eller 4 inte anses Lagrådsremissens sätt som sägs i tredje stycket 1, 3 såsom berättigad att utnyttja upp-

lagförslag

eller 4. finningen.

Från ensamrätt undantagas Från ensamrätten undantas

1) utnyttjande som ej sker yrkes- 1) utnyttjande som inte sker yrkesmässigt, mässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat 2) utnyttjande av patentskyddat

alster som bringats i omsättning här alster som bringats i omsättning i riket av patenthavaren eller med inom det europeiska ekonomiska dennes samtycke, samarbetsområdet av patenthavaren

3) utnyttjande av uppfinning för eller med dennes samtycke, experiment, som avser själva upp- 3) utnyttjande av uppfinning för finningen, experiment som avser själva upp-

4) beredning på apotek av läke- finningen, medel enligt läkares förskrivning i 4) beredning på apotek av läkeenskilt fall eller åtgärd med sålunda medel enligt läkares förskrivning i berett läkemedel. enskilt fall eller åtgärder med sålun-

da berett läkemedel.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. 3 § tredje stycket 2) skall inte gälla för livsmedel eller läkemedel, som åtnjuter patentskydd.på annan grund än att de utgör alster av ett patentskyddat förfarande och som förts ut på marknaden i Finland eller för läkemedel, som åtnjuter patentskydd på annan grund än att de utgör alster av ett patentskyddat förfarande och som förts ut på marknaden i Island, förrän den dag regeringen särskilt bestämmer.

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Bilaga 3

Lagrådsremissens

Härigenom föreskrivs att 5 § om mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha lagförslag

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Mönsterrätt innebär att, med de Mönsterrätt innebär, med de undanundantag som anges nedan, annan tag som anges nedan, aft ingen får

än innehavaren av mönsterrätten utan samtycke av den som är inne-

(mönsterhavaren) icke får utan havare av mönsterrätten (mönster-

dennes lov utnyttja mönstret yrkes- havaren) utnyttja mönstret

mässigt genom att tillverka, införa yrkesmässigt genom att tillverka, till riker, utbjuda, saluhålla, överlåta införa till Sverige, bjuda ut, salueller uthyra vara, vars utseende icke hålla, överlåta eller hyra ut vara, väsentligen skiljer sig från mönstret vars utseende inte väsentligen skiljer eller som i sig har upptagit något sig från mönstret eller som i sig har som icke väsentligen skiljer sig från upptagit något som inte väsentligen detta. skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor. och därmed likartade varor.

Mönsterrätten — omfattar inte utnyttjande av en vara, om den har bringats i omsättning inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Lagrådsremissens

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392) dels att 1, 4, 19 och 48 §§ skall ha följande lydelse, dels att bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 Denna lag skall tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten eller växtarter som anges i bilagan till denna lag.

Lagen skall tillämpas även på växt-

sorter av hybrider mellan de växt-

släkten eller växtarter som anges i

bilagan.

4§

Växtförädlarrätt innebär att, med Växtförädlarrätt innebär, med de de undantag som anges nedan, undantag som anges nedan, att annan än innehavaren av växtföräd- ingen får utan samtycke av larrätten (sortinnehavaren) icke får innehavaren av växtförädlarrätten utan dennes lov utnyttja växtsorten (sortinnehavaren) utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till riket införa 1. framstälta eller till Sverige föra

växtmaterial av sorten i syfte att in växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall urbjudas till för- materialet skall bjudas ut till för-

säljning för förökningsändamål eller säljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant på annat sätt tillhandahållas för ändamål, sådant ändamål,

2. utbjuda till försäljning eller 2. bjuda ut till försäljning eller på eljest tillhandahålla växtmaterial av annat sätt tillhandahålla växtmaterial sorten för förökningsändamål, av sorten för förökningsändamål,

3. i fall, då upprepad användning 3. i de fall, då upprepad av växtmaterial av sorten är nödvän- användning av växtmaterial av dig för framställning av växtmaterial sorten är nödvändig för av annan sort, använda växtmaterial framställning av växtmaterial av av sorten för sådan framställning annan sort, använda växtmaterial av och i syfte att det framställda mate- sorten för sådan framställning och i rialet skall urbjudas till försäljning syfte att det framställda materialet för förökningsändamål eller eljest skall bjudas ut till försäljning för

tillhandahållas för sådant ändamål. förökningsändamål eller på annat

särt tillhandahållas för sådant ända-

mål.

I fråga om prydnadsväxter inne- I fråga om prydnadsväxter innebär

bär växtförädlarrätten därjämte att växtförädlarrätten därjämte att ingen annan än sortinnehavaren icke får får utan sortinnehavarens samtycke utan dennes lov använda plantor använda plantor eller delar av planeller delar av plantor som förök- tor som = förökningsmaterial för

ningsmaterial för yrkesmässig fram- yrkesmässig framställning av snitt-

ställning av snittblommor eller annat blommor eller annat material för

material för prydnadsändamål. prydnadsändamål.

' Senaste lydelse 1982:991 152

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

Växtförädlarrätten omfattar inte Lagrådsremissens

utnyttjande av det material av en

lagförslag

växtsort, som har bringats i om-

sättning inom det europeiska ekono-

miska samarbetsområdet av sortin-

nehavaren eller med dennes sam-

tycke.

Talan enligt 18 § föres hos statens Växtsortsnämndens beslut enligt jordbruksverk genom besvär inom 18 8 överklagas hos statens jordtvå månader från beslutets dag. Den bruksverk inom två månader från

som vill anföra besvär skall inom beslutets dag. samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären

annars ej upptages till prövning.

Mot beslut av jordbruksverket får Jordbruksverkets beslut får överklatalan föras av sökanden, om beslutet gas av sökanden, om det har gått

gått honom emot. Talan föres hos honom emot. Verkets beslut över-

regeringsrätten genom besvär inom klagas hos regeringsrätten inom två

två månader från beslutets dag. månader från beslutets dag.

a

48 §

Talan mot annat slutligt beslut av Annat slutligt beslut av växtsort-

växtsortnämnden enligt denna lag än nämnden enligt denna lag än som

som avses i 18 8 föres hos jord- avses i 18 8 överklagas hos jordbruksverket genom besvär inom två bruksverket inom två månader från månader från beslutets dag. Den beslutets dag. som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars ej upptages till prövning.

Talan mot jordbruksverkets beslut Jordbruksverkets beslut överklagas föres hos regeringsrätten genom hos regeringsrätten inom två månabesvär inom två månader från be- der från beslutets dag. slutets dag.

” Senaste lydelse 1991:386

Bilaga 3 Lagrådsremissens Acer spp. Lönn lagförslag

Agrostis spp. Ven Allium spp. Lök Alopecurus pratensis L. Angskavle Alstroemeria L. Perulilja Anethum graveolens L. Dill Apium graveolens L. Selleri Aronia spp. Aronia Asparagus officinalis L. Sparris Avena byzantina K. Koch Rödhavre Avena sativa L. Havre

Begonia spp. Begonia Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. altissima Döll Sockerbeta Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. conditiva Alef. Rödbeta Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. crassa Alef. Foderbeta Betula spp. Björk Brassica napus L. var. oleifera Metzg. Raps Brassica napus L. var, napobrassica (L.) Rchb. Kålrot

Brassica nigra (L.) W. Koch Svartsenap Brassica oleracea L. Kål

Brassica oleracea L. ssp. acephala DC. Fodermärgkål Brassica rapa L. var. oleifera Metzg. Rybs Brassica rapa L. var. rapa (L.) Thell. Rova Bromus arvensis L. Renlosta Bromus inermis Leyss. Foderlosta

Camelina sativa (L.) Crantz Oljedådra Cannabis sativa L. Hampa Capsicum annuum L. Paprika Caragana spp. Ärtbuske Chrysanthemum spp. Krysantemum Cornus spp. Kornell, snöbär Cucumis melo L. Melon Cucumis sativus L. Gurka Cynosurus cristatus L. Kamäxing

Dactylis glomerata L. Hundäxing Daucus carota L. Morot Dianthus caryophyllus L. Nejlika

Euonymus spp. Spindelträd Euphorbia pulcherrima Willd. ex Klotzsch Julstjärna

Festuca spp. Svingel Festulolium spp. Rajsvingel Fragaria spp. Jordgubbar, smultron

Glycine max (L.) Merrill Sojaböna

> Senaste lydelse 1991:168

Hippophae spp. Havtorn Bilaga 3

Hordeum vulgare L. Korn Lagrådsremissens

Sallat lagförsl agförslag

Lactuca sativa L. Linum usitatissimum L. Lin Lolium spp. Rajgräs Lonicera spp. Try Lupinus angustifolius L. Blålupin Lupinus luteus L. Gullupin Lycopersicon esculentum P. Mill. Tomat

Malus spp. (även grundstam) Äpple Medicago spp. Lusern

Ornithopus sativus Brot. Seradella

Papaver somniferum L. Vallmo Pastinaca sativa L. Palsternacka

Pelargonium-Peltatum-Hybridi Hängpelargon Pelargonium-Peltatum x Pelargonium-Zonale-Hybridi

Pelargonium-Zonale-Hybridi Vanlig pelargon

Petroselinum crispum (Mill.) Nym. ex A. W. Hill Persilja

Phalaris arundinacea L. Rörflen Phaseolus coccineus L. Rosenböna Phaseolus vulgaris L. Böna Phleum spp. Timotej Pisum sativum L. sensu lato Ärt Poa spp. Gröe Populus spp. Asp, poppel Potentilla spp. Fingerört, tok Prunus spp. (även grundstam) Körsbär, plommon,

persika, aprikos Pyrus spp. (även grundstam) Päron

Raphanus sativus L. var. niger (Mill.) S. Kerner Rättika Raphanus sativus L. var. radicula Pers. Rädisa Rhododendron spp. Azalea,rhododendron Ribes spp. (även grundstam) Vinbär, krusbär Rosa spp. Ros, nypon Rubus spp. Hallon, björnbär

Saintpaulia ionantha H. Wendl. Saintpaulia Salix spp. Pil, sälg, vide Secale cereale L. Råg Sinapis alba L. Vitsenap Solanum tuberosum L. Potatis Sorbus spp. Rönn

Spinacia oleracea L. Spenat

Spiraea spp. Spirea

Streptocarpus x hybridus Voss Kornettblomma

Syringa spp. Syrén

Trifolium hybridum L. Alsikeklöver Trifolium pratense L. Rödklöver Trifolium repens L. Vitklöver Triticosecale Wittmack Rågvete 155

Triticum durum Desf. Makaronivete Bilaga 3 Triticum turgidosecale Rågvete Lagrådsremissens

lagförslag

Vaccinium spp. Blåbär, lingon Viburnum spp. Olvon Vicia faba L. var. major Harz. Bondböna Vicia faba L. var. minor Harz. Åkerböna Vicia sativa L. Fodervicker Vicia villosa Roth Luddvicker

Zea mays L. Majs

Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

Bilaga 3

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Lagrådsremissens

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644) lagförslag

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8, 13, 14, 17, 23, 25, 26, och 34 §§ skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a § och 25 b 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor, som de tillhandahåller i sin rörelse.

Varumärke kan bestå av figur, Ett varumärke kan bestå av alla ord, bokstäver eller siffror, så ock tecken som kan återges grafiskt, av säregen utstyrsel av vara eller Särskilt ord, inbegripet personnamn, dess förpackning. samt figurer, bokstäver, siffror och

formen eller utstyrseln på en vara

eller dess förpackning, förutsatt att

tecknen kan särskilja en näringsid-

kares varor från andra näringsid-

kares.

Vad i denna lag stadgas om varor Vad som sägs i denna lag om varor skall i tillämpliga delar gälla även skall i tillämpliga delar gälla även tjänster. tjänster.

Om kollektivmärken är särskilt Om kollektivmärken finns särskilda stadgat. bestämmelser.

28 En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke, då märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt jämväl till slagord eller ensamrätt också till andra särskilda annat i näringen använt särskilt varukännetecken som används i varukännetecken. näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, Ett kännetecken anses inarbetat, om om det här i riker bland dem, till det här i Sverige bland dem som det vilka det riktar sig, är allmänt känt riktar sig till, är allmänt känt som som beteckning för innehavarens beteckning för innehavarens varor. varor.

38 Envar må i näringsverksamhet Var och en får i näringsverksamhet, använda sitt släktnamn eller sin under förutsättning att det är i firma som kännetecken för sina överensstämmelse med god affärsvaror, där det ej är ägnat att fram- sed,som kännetecken för sina varor, kalla förväxling med annans skyd- använda dade varukännetecken. - sitt släktnamn, sin adress eller sin Näringsidkare har ock skydd enligt firma , eller denna lag mot att namnet eller - uppgifter om varornas art, kvalifirman av annan obehörigen an- tet, kväntitet, avsedda ändamål,

vändes som dylikt kännetecken. värde och geografiska ursprung,

tidpunkten för deras framställande

eller andra egenskaper hos varorna.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

Näringsidkare har också skydd Lagrådsremissens

enligt denna lag mot att deras släkt-

lagförslag

namn, adress eller firma av andra

obehörigen används som varukännetecken.

4§

Rätt till varukännetecken enligt Rätten till ett varukännetecken 1-3 §8 innebär, att annan än inne- enligt 1-3 §§ innebär, att annan än havaren icke må i näringsverksam- innehavaren inte får i näringsverksahet använda ett därmed förväxlings- mhet använda ett därmed = förväxbart kännetecken för sina varor, lingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess för- vare sig på varan eller dess förpackpackning, i reklam eller affärshand- ning, i reklam eHler affärshandling

ling eller på annat sätt, däri inbe- eller på annat sätt, däri inbegripet

gripet jämväl muntlig användning. också muntlig användning. Vad som Vad nu sagts skall gälla oavsett om nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålles eller är avsedd varan tillhandahålls eller är avsedd

att tillhandahållas här i riker eller att tillhandahållas här i landet eller

utomlands eller ock hit införes. Ar utomlands eller också hit införs. Ar i fall som avses i 2 8 kännetecknet i fall som avses i 2 §& kännetecknet icke inarbetat i hela riket, gäller inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast inom det område där rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbetat. kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, till- tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar behör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar den- sig för annans vara, åberopar den-

nes kännetecken på sådant sätt, att nes kännetecken på sådant sätt, att

det kan giva sken av att vad som det kan ge sken av att vad som tilltillhandahålles härrör från känne- handahålls "kommer från kännetecknets innehavare eller av att tecknets innehavare eller av att denne medgivit kännetecknets an- denne medgett kännetecknets användning. vändning.

Har vara tillhandahållits under Har en vara tillhandahållits under visst kännetecken och har därefter ett visst kännetecken och har den annan än kännetecknets innehavare därefter förändrats eller försämrats, väsentligt förändrat den genom får inte, då varan på nytt tillhan-

bearbetning, reparation eller lik- dahålls i näringsverksamhet här i

nande, må ej, då varan ånyo till- landet, kännetecknet användas om

handahålles i näringsverksamhet inte förändringen tydligt anges eller

här i riket, kännetecknet användas annars tydligt framgår.

uran att förändringen tydligt angives eller eljest tydligt framgår.

6§

Kännetecken anses förväxlings- Kännetecken anses förväxlingsbara bara enligt denna lag endast om de enligt denna lag endast om de avser avse varor av samma eller liknande varor av samma eller liknande slag. slag.

Dock må även eljest förväxlings- Förväxlingsbarhet kan även åbebarhet undantagsvis kunna åbe- ropas till förmån för ett kännetecken ropas: som är väl ansett här i landet, om

aj till förmån för kännetecken, användningen av ett annat liknande 158

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

som är synnerligen starkt inarbetat kännetecken skulle dra otillbörlig Lagrådsremissens och känt inom vida kretsar av all- fördel av eller skulle vara till för-

lagförslag

mänheten här i riket, såframt med fång för det väl ansedda känneteckhänsyn härtill användningen av ett nets — särskiljningsförmåga = eller annat liknande kännetecken skulle anseende. innebära ett otillbörligt utnyttjande av det förras goodwill; eller

b) till förmån för kännetecken, som är inarbetat, där med hänsyn till den särskilda arten av de varor, om vilka är fråga, användningen av ett annat liknande kännetecken

uppenbarligen skulle förringa det

förras goodwill.

88 Har registrerat varumärke kommit Rätten till ett registrerat varumärke till användning i icke oväsentlig kan, med avseende på de varor för omfattning, må rätt därtill såvitt vilka det har använts, bestå vid avser varor av samma eller liknande sidan av en äldre rätt till est förslag som de för vilka märket an- växlingsbart kännetecken, om regivänts, bestå vid sidan av äldre rätt streringen sökts i god tro och innetill förväxlingsbart kännetecken, havaren av den äldre rätten har såframt registreringen sökts i god varit medveten om och funnit sig i tro och varit gällande i fem år från användningen här i landet av det registreringsdagen — innan = talan registrerade varumärket under fem väckes om dess bestånd. år i följd.

13 §

Varumärke må tegistreras allenast Ett varumärke får registreras endast såframt det är ägnat att särskilja om det är ägnat att särskilja inneinnehavarens varor från andras. havarens varor från andras. Ett Märke, som uteslutande eller med märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg endast mindre ändring eller tillägg angiver varans art, beskaffenhet, anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geog- mängd, användning, pris eller georafiska ursprung eller tiden för dess grafiska ursprung eller tiden för framställande, skall icke i och för dess framställande, skall inte i och sig anses äga särskiljningsförmåga. för sig anses ha särskiljnings- Vid bedömande av om ert märke förmåga. Vid bedömande av om ett äger — särskiljningsförmåga «skall märke har särskiljningsförmåga hänsyn fagas till alla föreliggande skall hänsyn ras till alla föreligganomständigheter och särskilt till den de omständigheter och särskilt till tid och omfattning märket varit i den omfattning och den tid märket bruk. varit i bruk.

Varumärke, som enbart består av Som varumärke får inte registreras bokstäver eller siffror och icke kan kännetecken som uteslutande består anses som figurmärke, må regist- av en form som följer av varans art reras endast om märket genom in- eller en form som krävs för att arbetning visats äga särskiljnings- uppnå ett tekniskt resultat eller en förmåga. form som ger varan ett berydande

Såsom varumärke må icke regist- värde. reras kännetecken, enbart bestående av något, som är ägnat att uppfattas som sökandens släktnamn — eller 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

hans släktnamn jämte förnamn, Lagrådsremissens initialer, titel eller dylikt eller ock lagförslag såsom firma.

14 §

Varumärke må ej registreras: Ett varumärke får inte registreras:

1) om i märket utan tillstånd in- 1) om i märket utan tillstånd tagits tagits sådan statlig eller interna- in sådan statlig eller internationell tionell beteckning eller sådant beteckning eller sådant kommunalt kommunalt vapen, som enligt lag vapen, som enligt lag eller författeller författning icke må obehörigen ning inte får obehörigen brukas som brukas såsom varumärke, eller ock varumärke, eller också något som något som lätt kan förväxlas där- lätt kan förväxlas därmed; med;

2) om märket uppenbarligen är 2) om märket är ägnat att vilseleda ägnat att vilseleda allmänheten; allmänheten;

3) om märket eljest strider mot 3) om märket på annat sätt strider lag eller författning eller allmän mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnat att väcka ordning eller är ägnat att väcka förargelse; förargelse;

4) om märket innehåller eller 4) om märket innehåller eller består består av något, som är ägnat att av något, som är ägnat att uppfattas uppfattas såsom annans firma eller som annans firma eller som annans ock såsom annans släktnamn, konst- släktnamn, konstnärsnamn eller liknärsnamn eller likartat namn eller artat namn eller annans porträtt, där annans porträtt, där namnet eller namnet eller porträttet porträttet uppenbarligen icke åsyftar uppenbarligen inte åsyftar någon någon sedan länge avliden; sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, 5) om märket innehåller något, som som är ägnat att uppfattas såsom är ägnat att uppfattas som titel på titel på annans skyddade litterära annans skyddade litterära = eller eller konstnärliga verk, där titeln är konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller kränker annans egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konst- upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans rätt till närligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster; fotografisk bild eller mönster;

6) om märket är förväxlingsbart 6) om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke, eller firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare som är registrerat efter tidigare ansökan, eller med annans varu- ansökan, eller med annans varu- Kännetecken, som är inarbetat då kännetecken, som är inarbetat då ansökan om = registrering göres; ansökan om registrering görs; eller eller

7) om märket är förväxlingsbart 7) om märket är förväxlingsbart med varukännetecken, som vid tiden med varukännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, för ansökningen användes av annan, samt ansökningen gjorts med samt ansökningen gjorts med :vetvetskap härom och sökanden ej skap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk. kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6) I fall som avses under 4), 5), 6) och 7) må registrering ske, om den och 7) får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medgiver det och vars rätt är i fråga medger det och

det inte i övrigt möter hinder enligt 160 hinder enligt första stycket eljest ej

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

möter. första stycket.

Lagrådsremissens lagförslag

17 §

Den som vill låta registrera varu- Den som vill låta registrera eft märke skall till registrerings- varumärke skall ge in en skriftlig myndigheten ingiva skriftlig ansökan ansökan om detta till registreringshärom. Ansökningen skall innehålla myndigheten. Ansökningen skall uppgift om sökandens namn eller innehålla uppgift om sökandens firma samt den rörelse och de slag namn eller firma och de siag eller eller klasser av varor för vilka klasser av varor för vilka märket är

märket är avsett; därjämte skall avsett; dessutom skall märket tydligt

märket tydligt angivas. anges.

23 §

Ansökan om förnyelse görs En ansökan om förnyelse görs skriftigen hos registreringsmyn- skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och digheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registrer- senast sex månader efter registreringsperiodens utgång. ingsperiodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av

registreringen, skall inbetalning av

förnyelseavgiften till registrerings-

myndigheten anses utgöra en an-

sökan om förnyelse.

Om handläggning av ansökan om Om handläggningen av ansökningen förnyelse skall vad i 19 8 stadgas om förnyelse skall vad som föreäga motsvarande tillämpning. skrivs i 19 §& ha motsvarande

tillämpning.

25 §

Om varumärke registrerats i strid Har ett varumärke registrerats i mot denna lag och skälet mot regi- strid mot denna lag och föreligger strering alltjämt föreligger, må i den alltjämt skälet mot registrering, får ordning nedan stadgas registreringen registreringen hävas i den ordning hävas, där ej enligt 8 eller 9 § rätt som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket likväl må bestå. till märket ändå får bestå enligt 8

eller 9 §. Är ett registrerat varu-

märke förväxlingsbart med någon

annans varumärke, får dock regi-

streringen av det förstnämnda varu-

märket inte hävas, om det andra

varumärket inte uppfyller kraven på

användning enligt 25 a §.

Registreringen må ock hävas, om Registreringen får också hävas, om innehavaren ej längre är närings- innehavaren inte längre är näringsididkare eller om märket är vilse- kare eller om märket ledande, förlorat sin = sär- 1) är vilseledande,

skiljningsförmåga eller blivit stri- 2) inte längre har någon särskilj-

dande mot allmän ordning eller ningsförmåga, ägnat att väcka förargelse, så ock 3) strider mot allmän ordning, eller

om märket icke varit i bruk under 4) är ägnat att väcka förargelse.

de fem senaste åren och innehava- Att registrering får hävas även vid ren icke visar skäl för sin under- utebliven användning av varumärket låtenhet att använda märket. framgår av 25 a §.

Ib Riksdagen 1992:93.1 saml. Nr 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

25 a § Lagrådsremissens Har innehavaren av ett registrerat lagförslag varumärke inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats använt varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har sådan användning inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts. Med sådan användning som avses i första stycket likställs 1) att varumärket används i en annan form än den registrerade Sormen, om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade karaktär, och 2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål. Om ett varumärke används av någon annan än rättighetshavaren men med rättighetshavarens samtycke, skall det vid tillämpningen av denna lag anses likställt med att märket används av rättighetshavaren. Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att rättighetshavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

25b§. Om det finns grund för hävning av en registrering endast för en del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall registreringen bara hävas för dessa varor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8¶Bilaga 3

26 Lagrådsremissens

Om registrerings hävande må Var och en som lider förfång av

lagförslag

envar som lider förfång av regist- registreringen får föra talan vid reringen föra talan vid domstol mot domstol mot märkeshavaren om att märkeshavaren. Talan som grundas registreringen skall hävas. Talan på stadgande i 13 §, 14 §& 1) - 3 som grundas på en bestämmelse i 13 eller 25 § andra stycket, må ock $, 14 & 1) - 3), 25 § andra stycket föras av myndighet som regeringen eller 25 a § får också föras av den bestämmer ävensom av samrmanslut- myndighet som regeringen bestämning av berörda näringsidkare. mer samt av en sammanslutning av

berörda näringsidkare.

Angående domstols behörighet i Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skall mål om registrerings hävande skall utöver vad eljest är stadgar gälla, utöver vad i övrigt är föreskrivet att Stockholms tingsrätt är behörig, gälla, att Stockholms tingsrätt är bedå märkeshavaren icke har hemvist hörig, om märkeshavaren inte har inom riket. hemvist i Sverige.

34 §

Innehavaren av ett varumärke kan

medge någon annan att använda

varumärket (licens) för en del eller

alla de varor som varumärket är

registrerat för samt för hela eller en

del av landet. Licensen kan vara

exklusiv eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan

åberopa de rättigheter som är knut-

na till varumärket gentemot en

licenstagare som överträder en be-

stämmelse i licensavtalet med avse-

ende på licensens giltighetstid, den

form under vilken varumärket får

användas, arten av de varor för

vilka licensen är utfärdad, det geog-

rafiska område inom vilket varu-

märket får användas eller kvaliteten

på de av licenstagaren tillverkade

varorna.

Har innehavaren av registrerat Licensen skall på begäran anteckvarumärke medgivit annan rätt att i nas i varumärkesregistret. Sådan närings använda märket (licens), anteckning får dock inte göras, om skall på begäran anteckning därom licenstagarens användning av varugöras i varumärkes märket uppenbarligen är ägnad att

registret. Sådan anteckning må dock vilseleda allmänheten. Om det visas

ej ske, där licenstagarens använd- att licensen har upphört att gälla, ning av märket uppenbarligen är skall anteckningen tas bort ur regiägnad att vilseleda allmänheten. stret. Visas att licensen upphört att gälla, skall anteckningen avföras ur regist-

ret.

! Senaste lydelse 1977:732 163

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

Där ej annat avtalats, äger Om inte annat har avtalats, får

Lagrådsremissens

licenstagaren ej överlåta sin rätt licenstagaren inte överlåta sin rätt

lagförslag

vidare. vidare.

Rätt till varumärke eller känne- Rätten till varumärke eller kännetecken, som avses i 2 8 andra styck- tecken enligt 2 § andra stycket får et, må ej tagas i mät. Avrrädes inne- inte tas i mät. Om innehavarens havarens egendom till konkurs, egendom avträds till konkurs, ingår ingår dock rätten i konkursboet. dock rätten i konkursboet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats före denna lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 § före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till Bilaga 3

Lagrådsremissens

litterära och konstnärliga verk

lagförslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 1, 11, 23, 40a, 53 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 a och b samt 57 a av

följande lydelse, | dels att i lagen närmast före 40 a & skall införas en rubrik av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till

uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, Till litterära verk hänförs kartor, Så ock annat i teckning eller grafik samt även andra i teckning eller

eller i plastisk form utfört verk av grafik eller i plastisk form utförda

beskrivande art. verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om da-

torprogram skall i tillämpliga delar

gälla även förberedande design-

material för datorprogram.

11 §

Av offentliggjort verk får enstaka Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts får ej bruk. Vad sålunda framtställts får

utnyttjas för annat ändamål. inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför Vad som sägs i första stycket medej rätt att för eget bruk låta annan för inte rätt att för eget bruk låta framställa bruksföremål eller skulp- någon annan framställa brukstur eller genom konstnärligt förfa- föremål eller skulpturer eller genom rande efterbilda annat konstverk, ej konstnärligt förfarande efterbilda heller rätt att utföra byggnadsverk. andra konstverk, och inte heller rätt

att utföra byggnadsverk = eller

framställa datorprogram.

Den som med stöd av första stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar form får göra detta endast för sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att pro-

grammet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i nä-

ringsverksamhet eller offentlig verk-

samhet. Kopian får ej utnyttjas för annat ändamål.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3 la$ Lagrådsremissens

4028 Överlåtelse av rätten att utnyttja Den som har rätt att använda ett

lagförslag

ett datorprogram innefattar rätt att datorprogram får framställa sådana framställa sådana exemplar av pro- exemplar av programmet och göra grammet och göra sådana anpass- sådana ändringar i programmet som ningar i exemplaren som behövs för är nödvändiga för att han skall den medgivna användningen samt att kunna använda programmet för dess framställa reservexemplar och ex- avsedda ändamål. Detta gäller även emplar som behövs från skyddssyn- rättelse av fel. punkt. Sådana exemplar får inte Den som har rätt att använda ett utnyttjas för annat ändamål och får datorprogram får framställa ett inte heller användas när rätten att säkerhetsexemplar av programmet, utnyttja programmet har upphört. om detta är nödvändigt för den aktuella användningen av program-

met.

Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört. Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra. Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde styckena är ogiltiga.

lib $ Återgivning av ett datorprograms

kod eller översättning av kodens form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet och ett annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: a) åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda programmet eller för hans räkning av en person som han har givit rätt att utföra åtgärderna, b) den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3 personerna, och Lagrådsremissens

C) åtgärderna är begränsade till de lagförslag

delar av originalprogrammet som är

nödvändiga för att uppnå

samverkansförmåga.

Bestämmelserna i första stycket

innebär inte att informationen får:

a) användas för andra ändamål än

ätt uppnå den avsedda samverkans-

förmågan,

b) överlämnas till andra personer,

utom när detta är nödvändigt för att

uppnå den avsedda samverkansför-

mågan,

c) användas för utveckling, till-

verkning eller marknadsföring av ett

datorprogram som i förhållande till

det skyddade programmet har en

väsentligen likartad uttrycksform,

eller

d) användas för andra åtgärder

som utgör intrång i upphovsrätten.

Avtalsvillkor som inskränker an-

vändarens rätt enligt denna paragraf

är ogiltiga.

23 §

Sedan ett litterärt eller musikaliskt Sedan ett litterärt eller musikaliskt

verk har utgivits, får exemplar, som verk har utgivits, får exemplar, som

omfattas av utgivningen, spridas omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exem- vidare och visas offentligt. För plar av musikaliska verk får dock exemplar av datorprogram gäller i inte utan upphovsmannens sam- stället att sådan spridning och vis-

tycke tillhandahållas allmänheten ning är tillåten när exemplaret med

genom uthyrning eller annan därmed upphovsmannens samtycke har överjämförlig rättshandling. Detsamma låtits. Exemplar av musikaliska verk gäller exemplar av datorprogram i och av datorprogram får dock inte maskinläsbar form. Sådana exem- utan upphovsmannens samtycke

plar får inte heller utan upphovs- tillhandahållas allmänheten genom

mannens samtycke lånas ut till all- uthyrning eller annan därmed jämmänheten. förlig rättshandling. Exemplar av

datorprogram i maskinläsbar form

får inte heller lånas ut till allmän-

heten utan sådant samtycke.

27 §

Upphovsrätt må, med den Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 8 begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas. sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I icke överlåtelse av upphovsrätt. I

fråga om beställd porträttbild äger fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans eller, efter dennes död, av hans 167

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse - Prop.::1992/93:48

Bilaga 3

efterlevande make och arvingar. efterlevande make och arvingar. Lagrådsremissens

Beträffande överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upp-

lagförslag

hovsrätt i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30-40 a §§. Dessa be- föreskrivs i 30-40 §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast i stämmelser tillämpas dock endast i den mån ej annat avtalats. den mån ej annat avtalats.

Datorprogram skapade i anställningsförhållanden

40 a § Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare i anställningsförhållande eller efter instruktioner av arbets givaren, övergår till arbetsgivaren såvida inte någor annat har avtalats.

53 § Den som beträffande ett litterärt Den som beträffande ett litterärt

eller konstnärligt verk vidtager eller konstnärligt verk vidtar åtåtgärd, som innebär intrång i den gärder, som innebär intrång i den till verket jämlikt 1 och 2 kap. till verket enligt 1 och 2 kap. knutknutna upphovsrätten eller som na upphovsrätten eller som strider strider mot föreskrift enligt 41 § mot föreskrift enligt 41 § andra andra stycket eller mot 50 §, döms, stycket eller mot 50 §, döms, om om det sker uppsåtligen eller av det sker uppsåtligen eller av grov grov oaktsamhet, till böter eller oaktsamhet, till böter eller fängelse fängelse i högst två år. i högst två år.

Den som för enskilt bruk kopierar

datorprogram som är utgivet eller

överlåtet och inte används i närings-

verksamhet eller offentlig verksam-

het skall inte dömas till straff.

Samma lag vare, om någon till Vad som sägs i första stycket gäller riket för spridning till allmänheten också, om någon till riket för spridinför exemplar av verk, där exem- ning till allmänheten inför exemplar plaret framställts utom riket under av verk, där exemplaret framställts sådana omständigheter, att en dylik utom riket under sådana omständigframställning här i riket skulle hava heter, att en sådan framställning här varit straffbar enligt vad i första i riket skulle ha varit straffbar enligt stycket sägs. vad som sägs i det stycket.

För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. kap. brottsbalken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3 57a§ Lagrådsremissens

Den som i annat fall än som avses

lagförslag

i 53 8 säljer, hyr ut eller för försäljning, uthyrning eller annat förvärvs-

syfte innehar ett hjälpmedel som är

avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före i kraftträdandet

utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. Vad som föreskrivs om verk gäller också framföranden, upptagningar och utsändningar som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som avses i 49 8.

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-02

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1992 har

regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta lagrådets

yttrande över förslag till lag om skydd för kretsmönster för halvledar-

produkter, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Christina

Hagelberg och kammarrättsassessorn Tomas Norström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Den reglering som föreskrivs i EG:s direktiv om rättsligt skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (87/54/EEG) skiljer sig enligt remissprotokollet så väsentligt från 1986 års kretsmönsterlag att det är motiverat att ersätta denna med en helt ny lag.

Det remitterade lagförslaget aktualiserar till en början en övergripande fråga av terminologisk art, nämligen hur man i författningen skall beskriva föremålet för de olika åtgärder - mångfaldigande, import och spridning som ryms inom ensamrätten till ett kretsmönster.

I 1986 års lag görs i första hand skillnad mellan kretsmönstret som sådant och "exemplar" av kretsmönstret. Det senare uttrycket är avsett att ha en vid omfattning och inbegripa bl. a. ritningar och avbildningar av mönstret, förlagor (s. k. masker) samt halvledarprodukter (chips) i vilka mönstret ingår (prop. 1986/87:49 s. 18 och 20). Som föremål för spridning anges i 1 och 3 §§ samma lag också "produkter som mönstret ingår i". Därmed avses klockor, miniräknare eller större produkter som innehåller ett chips med det aktuella kretsmönstret (a. prop. s. 20).

I artikel 5 i EG-direktivet anges kortfattat vilka åtgärder ensamrätten till ett kretsmönster skall omfatta. Vidare ges föreskrifter om bl. a. konsum-

tion. Föremålet för import och kommersiellt utnyttjande beskrivs i punkt

1 a) som "ett kretsmönster eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönster". Enligt punkt 5 skall ensamrätten under där angivna förutsättningar anses konsumerad när "kretsmönstret eller halv!edarprodukten" släppts ut på marknaden. Den i 1986 års lag gjorda distinktionen mellan kretsmönstret och "exemplar" av detta har således ingen motsvarighet i direktivet. Detsamma gäller det i lagen använda uttrycket "produkter som mönstret ingår i".

Terminologin i det remitterade lagförslaget bygger i det nu aktuella hänseendet väsentligen på 1986 års lag. Distinktionen mellan kretsmönstret

och 10 §. Vidare återkommer uttrycket "produkter som kretsmönstret ingår Bilaga 4 i" både i bestämmelsen om spridningsrätt i 2 § och i konsumtionsregeln i 6 §. Den nya bestämmelsen i 2 § om import beskriver däremot importföremålet som "kretsmönstret eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret", dvs. med ett uttryck som synes ha hämtats från artikel 5 i direktivet.

En mer enhetlig terminologi skulle vara att föredra. Vid valet av terminologi gör sig olika synpunkter gällande. Det är å ena sidan angeläget att lagen i detta hänseende ansluter så nära till direktivet att risken för betydande avvikelser i sak elimineras. Det bör å andra sidan noteras att den nya lagen - liksom för övrigt också 1986 års lag - delvis har ett vidare innehåll än direktivet och att det för regleringen av vissa frågor som inte närmare behandlas i direktivet är en fördel att behålla distinktionen mellan kretsmönstret som sådant och "exemplar" av detta. Det senast sagda gäller bl. a. regleringen i 7 och 8 §§.

Dessa till synes motstrida synpunkter låter sig i själva verket förenas. Det framstår på grund av sammanhanget som uppenbart att direktivets beskrivning av föremålet för import, kommersiellt utnyttjande och åtgärder som leder till konsumtion omfattar inte endast halvledarprodukter som tillverkats med utnyttjande av mönstret utan också andra "exemplar" av mönstret, t. ex. ritningar och avbildningar. Det bör således vara möjligt att i 2 och 6 §§ i den nya lagen beskriva föremålet för import och spridning till allmänheten med uttrycket "exemplar av kretsmönstret" utan att riskera någon avvikelse i sak från direktivet. Ett sådant ordval ansluter bättre än det i remissen föreslagna till lagens terminologi i övrigt.

På grund av det sagda förordar lagrådet att, vid beskrivningen i 2 % av föremålet för import och spridning till allmänheten, uttrycken "kretsmönstret eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret" respektive "exemplar av kretsmönstret eller produkter som kretsmönstret ingår i” ersätts med uttrycket "exemplar av kretsmönstret". Motsvarande ändring bör ske i 6 §. För att undanröja varje risk för misstolkning bör det samtidigt uttryckligen anges, lämpligen genom ett tillägg till 2 §, att uttrycket "exemplar av kretsmönstret" avser även en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret. Den föreslagna punkt 2 i 2 8 blir med detta tillägg överflödig och bör utgå.

Med anledning av vad som i förarbetena till 1986 års lag uttalades om spridningen av klockor, miniräknare och andra "produkter som mönstret ingår i” bör tilläggas att det av lagrådet förordade uttrycket "exemplar av kretsmönstret" inte utesluter att den nya lagens bestämmelser om import och spridning tillämpas på produkter som - vid sidan av andra beståndsdelar - innehåller en halvledarprodukt med ett skyddat kretsmönster. Den närmare avgränsningen i detta hänseende får göras i rättstillämpningen med beaktande av bl. a. rättsutvecklingen inom EG.

Lagen bör vidare på några punkter underkastas redaktionella justeringar,

i följd varav lagen i berörda delar enligt lagrådets förslag får den lydelse

som framgår av bilagan till lagrådets protokoll.

Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Bilaga 4

Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna får regeringen möjlighet att föreskriva att den nya bestämmelsen om regional konsumtion i 3 § tredje stycket 2) under en övergångstid inte skall gälla för vissa produkter som

förts ut på marknaden i Finland respektive Island. Lagrådet anser att den

avsedda innebörden kommer till klarare uttryck om bestämmelsen formuleras om enligt följande.

2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel

bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga

bringats i omsättning inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande.

Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Förslaget lämnas utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

19 och 48 §§ Enligt dessa paragrafer överklagas växtsortnämndens beslut till jordbruksverket och jordbruksverkets beslut till regeringsrätten. På grund av reglerna i förvaltningsprocesslagen erfordras inte något prövningstillstånd för sakprövning i regeringsrätten. Detta strider mot de principer som nu tillämpas för regeringsrättens roll i instanskedjan. En motsvarande ordning gäller endast för de beslut enligt ålderdomliga, delvis obsoleta bestämmelser, som räknas upp i 2 § lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Frågan har inte behandlats i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet, och något mål

enligt växtförädlarrättslagen torde inte ha förekommit i regeringsrätten. En

ändring av paragraferna i enlighet härmed bör vidtas i samband med behandlingen av det nämnda betänkandet eller av annat lagstiftningsärende.

Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

Artikel 7.1 i EG-direktivet (89/104/EEG) anses inte böra föranleda någon lagstiftningsåtgärd. Detta motiveras huvudsakligen med att EES-avtalet (punkt 4 c. i bilaga XVII, som innehåller en till EES anpassad regel av eljest samma lydelse som nämnda artikel, endast kräver EES-regional

konsumtion, att i Sverige redan gäller global konsumtion och att en sådan bör behållas (avsnitt 6.2.7 i remissen). Samtidigt synes remissen emellertid Bilaga 4 godta att det får anses oklart om en global konsumtion är förenlig med direktivet. Mot införandet av en bestämmelse i varumärkeslagen som är utformad i nära anslutning till EES-avtalets regel och direktivets artikel anförs att det skulle te sig egendomligt att införa en konsumtionsbestämmelse vars innebörd är oklar.

Enligt lagrådets mening synes det visserligen tveksamt om direktivets text, och därmed EES-avtalets motsvarande regel, ger stöd för annan uppfattning om konsumtionsregelns innebörd än den remissen tagit till utgångspunkt. Rent sakligt, särskilt från konkurrensrättslig utgångspunkt, synes också goda skäl tala för att en global konsumtion skall gälla. Av lagrådsremissen, liksom av uttalanden av flera remissinstanser som yttrat sig över den departementspromemoria (Ds 1992:13) som ligger till grund för remissen, får emellertid anses framgå att det inom EG råder en icke helt ogrundad osäkerhet om direktivets innebörd på denna punkt. Därmed får även EES-avtalet anses behäftat med sådan osäkerhet.

Med remissförslaget ställs det praktiska rättslivet och rättstillämpande myndigheter inför uppgiften att med ledning av EES-avtalets, eller ytterst direktivets, text och ett uttalande i förarbetena om att innebörden av den sistnämnda är omtvistad avgöra huruvida en i Sverige rådande regel om global konsumtion uppfyller Sveriges åtagande enligt EES-avtalet. Lagrådet ifrågasätter om denna ordning är så mycket lämpligare än alternativet att införa en uttrycklig bestämmelse som, om än oklar, utformats i enlighet med EES-avtalets och direktivets bestämmelser och därmed får tolkas i samklang med förlagorna.

Med hänsyn till det anförda och i linje med ståndpunkten att den svenska lagstiftaren vid införandet av bestämmelser som har sin grund i EGs rättsakter bör iaktta restriktivitet när det gäller uttalanden i lagförarbeten om hur en regel bör tolkas (jfr t. ex. prop. 1991/92:170 s. 150) anser lagrådet att övervägande skäl talar för att det i varumärkeslagen införs en bestämmelse av i huvudsak samma lydelse som punkt 4 c. i bilaga XVII och artikel 7.1 i direktivet och att det överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra om rätten till ett varumärke konsumeras globalt eller endast EESregionalt. Av vad som framgått under föredragningen av lagrådsremissen är det också en dylik väg som valts i Danmark.

Ett sådant alternativ behöver enligt lagrådets mening inte innebära annat än ett förtydligande av att åtminstone EES-vid konsumtion gäller samtidigt som det får överlämnas till rättstillämpningen huruvida anpassningen till EG innebär att den rådande globala konsumtionen skall begränsas.

25 §

Den nya bestämmelsen i första stycket andra meningen om hinder mot hävning av registrering bör förtydligas så att det klart framgår att sådant hinder föreligger endast när hävning annars skulle komma i fråga på den i bestämmelsen behandlade grunden, dvs. förväxlingsbarhet med ett varumärke som inte uppfyller användningskravet.

25a8§

Beträffande användningstvånget uppställer EG-direktivet, som framhålls i . Bilaga 4

remissen (avsnitt 6.2.10), ett krav på verkligt bruk av varumärket. Enligt den nu gällande bestämmelsen i 25 § andra stycket krävs att märket har varit i bruk. När lagens krav nu skall anpassas till EG-direktivet föreslås i första stycket i förevarande paragraf att kravet bestäms till att varumärket skall ha använts. I remissen lämnas också synpunkter på när verkligt bruk i direktivets mening får anses ha förekommit.

Det kan måhända göras gällande att det inte föreligger någon egentlig skillnad mellan det krav den nu gällande bestämmelsen uppställer och det krav som följer av EG-direktivet. Eftersom den närmare innebörden av kravet ändock kan komma att påverkas av tolkningen i direktivets bestämmelse och detta i den svenska versionen översatts med verkligt bruk, anser lagrådet emellertid att den ändring av varumärkeslagen som nu sker av anpassningsskäl bör knytas närmare direktivets text. I likhet med den nu gällande lydelsen av 25 § andra stycket synes ordet använda, eller avledningar av detta, kunna förekomma vid sidan av ordet bruk.

Med en närmast redaktionell ändring av remissförslagets text i tredje stycket skulle de tre första styckena i 25 a § kunna få följande lydelse.

Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade

karaktär, och

2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med rättighetshavarens samtycke.

26 §

Reglerna för hävning av en varumärkesregistrering på grund av bristande användning har uppdelats på två paragrafer 25 a & och 25 b §. I tydlighetens intresse bör därför en hänvisning i förevarande paragraf göras inte bara till 25 a § utan även till 25 b 8.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett datorprogram

Beträffande frågan om reglering av spörsmålet huruvida konsumtion av rättigheter knutna till datorprogram skall vara global eller EES-vid har i 174

lagrådsremissen intagits samma ståndpunkt som beträffande varumärken

(avsnitt 7.3.3). I linje med vad lagrådet anfört avseende varumärken Bilaga 4

ifrågasätter lagrådet om inte en bestämmelse om konsumtion av rättigheterna till datorprogram utformad i nära anslutning till texten i artikel 4 c i EG-direktivet 91/250/EEG borde intas i lagen.

11 § I tydlighetens intresse bör paragrafen få följande lydelse.

Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts får inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad som sägs i första stycket gäller inte byggnadsverk och datorprogram och medför inte rätt att för eget bruk låta någon annan framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

40 a § En bättre överensstämmelse med artikel 2.3 i EG-direktivet 91/250/EEG erhålles om paragrafen får innehålla att upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något annat har avtalats.

53 §

Den straffrihetsregel som föreslås i andra stycket av denna paragraf är enligt remissprotokollet (avsnitt 7.3.6) avsedd att nära ansluta till regeln om tillåten kopiering i nuvarande 11 § tredje stycket. För att uppnå den avsedda överensstämmelsen och inskränka det straffria området till sådan kopiering som görs för enskilt bruk i den mening som framgår av förarbetena till nuvarande 11 § tredje stycket (prop. 1988/89:85) bör andra stycket i 53 8 utformas på följande sätt.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till straff, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Bilaga till lagrådets protokoll 1992-10-02

Förslag till lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Skyddsföremålet

1 § För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halv- 175

villkoren. Bilaga 4

Skyddets omfattning

2 § Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret, 2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt 3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av

kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids

till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har

tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Innehavare av rätt till skydd

3 & Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat kretsmönstret under förutsättning att han är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren under förutsättning att inte annat har avtalats och att arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller

har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetssområdet eller är en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till samarbetsområdet under förutsättning att en sådan person har fått ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och först utnyttjar kretsmönstret kommersiellt i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten från de personer som anges i första till tredje styckena.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har spritts till allmänheten inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän

synpunkt. 176

12 § Den som vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § är Bilaga 4 skyldig att, om det är skäligt, mot lösen avstå den egendom som överträdelsen avser till den som innehar rätten till kretsmönstret.

I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får domstolen, om det är skäligt, besluta att egendomen skall förstöras, ändras eller utsättas för andra åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk. Detta gäller dock inte om förverkande eller åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk skall beslutas enligt 36 kap. brottsbalken. Talan enligt detta stycke förs av den som innehar rätten till kretsmönstret. Sådan talan får föras även av åklagare, om det är påkallat från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte mot den som i god

tro har förvärvat egendomen eller en särskild rätt till den.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra att gälla.

2. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den I april 1987, får de dock utan hinder av 2 8 spridas vidare.

12 Riksdagen 1992:93.1 saml. Nr 48

PROTOCOL 28 ON INTELLEC- PROTOKOLL 28 OM IM-

TUAL PROPERTY MATERIELL ÄGANDERÄTT Bilaga 5

Protokoll 28

Article 1 Artikel 1

Substance of protection Skyddets omfattning

1. For the purposes of this Pro- I. I detta protokoll skall uttrycket tocol the term "intellectual pro- immateriell äganderätt omfatta skydperty" shall include the protection of det för den industriella och komindustrial and commercial property mersiella äganderätten enligt artikel as covered by Article 13 of the 13 i avtalet. Agreement.

2. Without prejudice to the provi- 2. Vid detta avtals ikraftträdande sions of this Protocol and of Annex skall de avtalsslutande parterna XVII, the Contracting Parties shall anpassa sina rättsregler om immateupon the entry into force of this riell äganderätt så att de blir fören- Agreement adjust their legislation liga med principerna om varors och on intellectual property so as to tjänsters fria rörlighet samt med den make it compatible with the prin- skyddsnivå som gemenskapsrätten ciples of free circulation of goods ger den immateriella äganderätten, and services and with the level of inbegripet möjligheterna att på rättsprotection of intellectual property lig väg hävda dessa rättigheter, dock attained in Community law, includ- utan att det påverkar tillämpningen ing the level of enforcement of av bestämmelserna i detta protokoll those rights. och bilaga XVII.

3. Subject to the procedural provi- 3. I enlighet med förfarandereglerna sions of this Agreement and without i detta avtal och utan att det påverprejudice to the provisions of this kar tillämpningen av bestämmelser- Protocol and of Annex XVII, the na i detta protokoll och i bilaga EFTA States will adjust, upon re- XVII, kommer EFTA-staterna, på quest and after consultation be- begäran av och efter samråd mellan tween the Contracting Parties, their de avtalsslutande parterna, att anlegislation on intellectual property in passa sina rättsregler om immateriell order to reach at least the level of äganderätt så att dessa åtminstone protection of intellectual property når upp till den skyddsnivå för den prevailing in the Community upon immateriella äganderätten som råder signature of this Agreement. i den Europeiska gemenskapen vid

undertecknandet av detta avtal.

Article 2 Artikel 2

Exhaustion of rights Konsumtion av rättigheterna

1. To the extent that exhaustion is 1. I den mån gemenskapsåtgärder dealt with in Community measures eller rättsbildningen i gemenskapen or jurisprudence, the Contracting behandlar konsumtion, skall de Parties shall provide for such ex- avtalsslutande parterna bestämma haustion of intellectual property om sådan konsumtion för den imrights as laid down in Community materiella äganderätten i enlighet law. Without prejudice to future med gemenskapsrätten. Utan att

developments of case law, this prov- föregripa en framtida utveckling av

ision shall be interpreted in accor- rättspraxis skall denna bestämmelse dance with the meaning established skall tolkas i enlighet med innebörin the relevant rulings of the Court den i de avgöranden av betydelse i

of Justice of the European Com- sammanhanget som meddelats av munities given prior to the signature den Europeiska gemenskapens dom- Bilaga 5 of this Agreement. stol före detta avtals under- Protokoll 28

tecknande.

2. As regards patent rights, this 2. Beträffande patenträtt skall denna provision shall take effect at the bestämmelse börja tillämpas senast latest one year after the entry into ett år efter detta avtals ikraftforce of this Agreement. trädande.

Article 3 Artikel 3

Community Patents Gemenskapspatent

1. The Contracting Parties under- 1. De avtalsslutande parterna åtar take to use best endeavours to con- sig att i möjligaste mån sträva efter clude within a period of three years att, inom tre år från det att avtalet

after the entry into force of the om gemenskapspatent (89/695/EEG)

Agreement relating to Community har trätt i kraft, slutföra förhand- Patents (89/695/EEC) negotiations lingar om EFTA-staternas anslutwith a view to the participation of ning till det avtalet. För Islands del the EFTA States in that Agreement. skall denna tidpunkt dock inte in- However, for Iceland this date will träda tidigare än den 1 januari 1998. not be earlier than 1 January 1998.

2. The specific conditions for the 2. De särskilda villkoren för participation of the EFTA States to EFTA-staternas anslutning till avtalthe Agreement relating to Commun- et om gemenskapspatent ity Patents (89/695/EEC) shall be (89/695/EEG) skall vara föremål för subject to future negotiations. framtida förhandlingar.

3. The Community undertakes, 3. Gemenskapen åtar sig att, efter after the entry into force of the det att avtalet om gemenskapspatent Agreement relating to Community har trätt i kraft, inbjuda de EFTA- Patents, to invite those EFTA States stater som begär det till förhandlingwho sc request to enter into negotia- ar i enlighet med artikel 8 i avtalet tions, in accordance with Article 8 om gemenskapspatent, förutsatt att of the Agreement relating to Com- de berörda staterna vid tidpunkten i munity Patents, provided they will fråga har uppfyllt bestämmelserna i have in addition respected the provi- punkt 4 och 5 nedan. sions of paragraphs 4 and 5.

4. The EFTA States shall comply 4. EFTA-staternas rättsregler skall in their law with the substantive överensstämma med de materiella provisions of the European Patent bestämmelserna i den Europeiska Convention of 5 October 1973. patentkonventionen av den 5 oktober

1973.

5. As regards patentability of 5. Beträffande farmaceutiska

pharmaceutical and = foodstuff produkters och livsmedelsproducts, Finland shall comply with produkters patenterbarhet skall Finthe provisions of paragraph 4 by 1 land före den 1 januari 1995 ha January 1995. As regards patentabil- uppfyllt bestämmelserna i punkt 4. ity of paharmaceutical products, Beträffande farmaceutiska produ- Iceland shall comply with the provi- kters patenterbarhet skall Island sions of paragraph 4 by 1 January senast den 1 januari 1997 ha upp-

1997. The Community shall how- fyllt bestämmelserna i punkt 4.

ever not adress an invitation as Gemenskapen skall emellertid inte mentioned in paragraph 3 to Finland rikta en sådan inbjudan som anges i and Iceland before these dates, re- punkt 3 till Finland respektive spectively. Island före dessa respektive tidpunk- 179

ter.

6. Notwithstanding Article 2, the 6. I fråga om patent för en produkt Bilaga 5 holder, or his beneficiary, of a som anges i punkt 5, som har Protokoll 28 patent for a product mentioned in patentsökts hos någon av de avtalsparagraph 5 filed in a Contracting slutande parterna vid en tidpunkt Party at a time when a product när produktpatent för den berörda patent could not be obtained in produkten inte kunde erhållas i Finland or Iceland for that product Finland eller Island, får patentmay rely upon the rights granted by havaren eller dennes rättsinnethat patent in order to prevent the havare, utan hinder av artikel: 2,

import and marketing of that prod- använda sig av sin patenträtt för att

uct in the Contracting Parties where förhindra att produkten importeras that product enjoys patent protection till eller marknadsförs i de avtalsslueven if that product was put on the tande parter där produkten åtnjuter market in Finland or Iceland for the patentskydd, även om produkten first time by him or with his con- första gången fördes ut på sent. marknaden i Finland eller Island av

patenthavaren själv eller med dennes samtycke. This right may be invoked for the Denna rätt får åberopas med av-

products referred to in paragraph 5 seende på de i punkt 5 angivna until the end of the second year produkterna under högst två år efter after. Finland or Iceland, re- det att Finland respektive Island har spectively, has made these products gjort de berörda produkterna patentpatentable. erbara.

Article 4 Artikel 4

Semiconductor products Halvledarprodukter

1. The Contracting Parties shall 1. De avtalsslutande parterna skall have the right to take decisions on ha rätt att besluta om utsträckning the extension of the legal protection av rättsligt skydd för halvledarof topographies of semiconductor produkters kretsmönster till personer products to persons from any third från sådant tredje land eller territorcountry or territory, which is not a ium som inte är avtalspart, vilka Contracting Party to this inte åtnjuter rätt till skydd enligt Agreement, who do not benefit bestämmelserna i detta avtal. De from the right to protection accord- avtalsslutande parterna får även ingå ing to the provisions of this Agree- avtal om sådan utsträckning. ment. They may also conclude agreements to this effect.

2. The Contracting Party con- 2. När en avtalsslutande part utcerned shall endeavour, where the sträcker rätten till skydd för right to protection for topographies halvledarprodukters kretsmönster till of semiconductor products is ex- en icke avtalsslutande part, skall den tented to a non-Contracting Party, avtalsslutande parten sträva efter att to ensure that the non-Contracting säkerställa att den icke avtals- Party concerned will grant the night slutande parten ger de övriga avtalsto protection to the other Contract- slutande parterna rätt till skydd på ing Parties to this Agreement under villkor som är likvärdiga med dem equivalent conditions to those grant- som den berörda avtalsslutande ed to the Contracting Party con- parten har fått. cerned.

3. The extension of rights con- 3. Rättigheter som utsträcks genom

ferred by parallel or equivalent parallella eller likvärdiga avtal eller 180

agreements or understandings or överenskommelser = eller genom equivalent decisions between any of likvärdiga beslut mellan en avtals- Bilaga 5 the Contracting Parties and third slutande part och tredje land skall Protokoll 28 countries shall be recognized and erkännas och respekteras av alla de respected by all of the Contracting avtalsslutande parterna. Parties.

4. In respect of paragraphs I to 3, 4. För punkterna 1 - 3 gäller att the general information, consultation reglerna i detta avtal om informaand dispute settlement procedures tion, samråd och tvistlösningsförcontained in this Agreement shall farande skall tillämpas. apply.

5. In any case of different rela- 5. Om olikartade förhållanden i

tions arising between any of the rättsskyddet uppkommer mellan Contracting Parties and any third någon av de avtalsslutande parterna country, consultations shall take och ett tredje land, skall samråd place without delay as set out in enligt punkt 4 inledas utan dröjsmål paragraph 4 concerning the im- med avseende på vad en sådan olikplications of such a divergence for het kan innebära för varors fortsathe continuation of the free circula- tta fria rörlighet enligt detta avtal. tion of goods under this Agreement. Varje gång ett avtal, en Överens- Whenever such an agreement, kommelse eller ett beslut antas, trots understanding or decision is ad- att skiljaktigheter kvarstår mellan opted, despite continuing disagree- gemenskapen och någon av de ment between the Community and avtalsslutande parterna, skall del VII any other Contracting Party con- i detta avtal tillämpas. cerned, Part VII of this Agreement shall apply.

Article 5 Artikel 5

International Conventions Internationella konventioner

1. The Contracting Parties shall 1. De avtalsslutande parterna åtar undertake to obtain their adherence sig att före den 1 januari 1995 an-

before 1 January 1995 to the follow- sluta sig till följande multilaterala

ing multilateral conventions on konventioner om industriell, imindustrial, intellectual and commer- materiell och kommersiell ägandecial property: rätt:

(a) Paris Convention for the Pro- a) Pariskonventionen om industtection of Industrial — Property riellt rättsskydd (Stockholmstexten, (Stockholm Act, 1967); 1967).

(b) Berne Convention for the b) Bernkonventionen för skydd av Protection of Literary and Artistic litterära och konstnärliga verk Works (Paris Act, 1971); (Paristexten, 1971).

(c) International Convention for c) Den internationella konventionen the Protection of Performers, Pro- om skydd för utövande konstnärer, ducers of Phonograms and Broad- framställare av fonogram samt casting Organizations (Rome, 1961); radioföretag (Rom, 1961).

(d) Protocol relating to the d) Protokollet till Madridöverens- Madrid Agreement concerning the kommelsen om internationell regiinternational Registration of Marks strering av varumärken (Madrid, (Madrid, 1989); 1989).

(e) Nice Agreement concerning e) Niceöverenskommelsen om interthe international Classification nationell klassificering av varor och of Goods and Services for the pur- tjänster vid registrering av varumär-

ken (Geneve 1977, ändrad 1979). 181

pose of the Registration of Marks

(Geneva 1977, amended 1979); "Prop. 1992/93:48

(f) Budapest Treaty on the inter- f) Budapestkonventionen om de- Bilaga 5 national Recognition of the Deposit ponering av mikroorganismer för Protokoll 28 of Microorganisms for the purpose patentändamål (1980). of Patent Procedure (1980);

(g) Patent Cooperation Treaty g) Konventionen om = patent- (1984). samarbete (1984).

2. For the adherence of Finland, 2. Beträffande Finlands, Irlands och Ireland and Norway to the Protocol Norges anslutning till protokollet till relating to the Madrid Agreement Madridöverenskommelsen, skall den the date mentioned in paragraph 1 i punkt I angivna tidpunkten ersättas shall be replaced by 1 January 1996 av den 1 januari 1996 och beand, for Iceland, 1 January 1997, träffande Islands tillträde av den 1 respectively. januari 1997.

3. Upon entry into force of this 3. Vid detta protokolls ikraftträdan-

Protocol, the Contracting Parties de skall de avtalsslutande parternas shall comply in their internal legis- rättsregler överensstämma med de lation with the substantive provi- materiella bestämmelserna i de konsions of the Conventions listed in ventioner som anges i punkt I a - c. paragraph 1 (a) to (c). However, Irlands rättsregler skall dock senast

Ireland shall comply in its internal den 1 januari 1995 överensstämma

legislation with the substantive pro- med de materiella bestämmelserna i visions of the Berne Convention by Bernkonventionen. 1 January 1995.

Article 6 Artikel 6

Negotiations concerning the Förhandlingar om Allmänna tull- General Agreement on Tariffs and och handelsavtalet Trade

The Contracting Parties agree, De avtalsslutande parterna är, utan without prejudice to the competence att detta påverkar gemenskapens och of the Community and its Member dess medlemsstaters behörighet States in matters of intellectual pro- beträffande den immateriella perty, to improve the regime estab- äganderätten, överens om att förlished by this Agreement as regards bättra den i detta avtal fastställda intellectual property in light of the ordningen = beträffande den imresults of the Uruguay Round nego- materiella äganderätten mot baktiations. | grund av utgången av förhandlingar-

na i Uruguayrundan.

Anticle 7 Artikel 7

Mutual information and consulta- Ömsesidigt — informations- = och

tion samrådsförfarande

The Contracting Parties under- De avtalsslutande parterna åtar sig take to keep each other informed in att informera varandra om arbete the context of work within the som de bedriver inom ramen för framework of international organiza- internationella organisationer och i

tions and within the context of samband med avtal som behandlar

agreements dealing with intellectual immateriell äganderätt.

property. The Contracting Parties also un- De avtalsslutande parterna åtar sig

sure adopted in Community law, to fattas av en i gemenskapsrätten Bilaga 5 engage upon request in prior con- beslutad åtgärd, på begäran samråda Protokoll 28 sultation in the above-mentioned i förväg i sådana situationer som framework and contexts. nämnts ovan.

Article 8 Artikel 8

Transitional provisions Övergångsbestämmelser

The Contracting Parties agree to De = avtalsslutande parterna är enter into negotiations in order to överens om att inleda förhandlingar enable full participation of interested för att säkerställa att EFTA-stater EFTA States in future measures som så önskar fullt ut får delta i concerning — intellectual property sådana framtida system beträffande which might be adopted in immateriell äganderätt som kan Community law. komma att antas i gemenskapsrätten.

Should such measures have been Om sådana system antas före detta adopted before the entry into force avtals ikraftträdande, skall förhandof this Agreement negotiations to lingar angående deltagande i dessa participate in such measures shall system påbörjas snarast möjligt. begin at the earliest opportunity.

Article 9 Artikel 9

Competence Behörighet

The provisions of this Protocol Bestämmelserna i detta protokoll are without prejudice to the com- berör inte gemenskapens och dess

petence of the Community and of its medlemsstaters — behörighet = be-

Member States in matters of intel- träffande den immateriella lectual property. äganderätten.

DECLARATION OF THE DEKLARATION AV IRLAND

GOVERNMENT OF IRELAND TILL PROTOKOLL 28.

TO PROTOCOL 28 IMMATERIELL ÄGANDERÄTT -

ON INTELLECTUAL PROPERTY INTERNATIONELLA - INTERNATIONAL KONVENTIONER CONVENTIONS

Ireland understands Article 5 (1) Irland tolkar punkt 1 i artikel 5 i of Protcol 28 as imposing a require- protokoll 28 som ett åtagande att ment on the Govemment of Ireland med = iakttagande av = landets to undertake, subject to its constitu- konstitutionella — föreskrifter vidta tional requirements, to take all ne- alla. nödvändiga åtgärder för att cessary steps to obtain adherence to Irland skall ansluta sig till de anthe Conventions listed. givna konventionerna.

INTELLECTUAL PROPERTY IMMATERIELL ÄGANDERÄTT Bilaga 6

"Bilaga XVII"

List provided for in Article 65.2 Förteckning enligt artikel 65.2

INTRODUCTION INLEDNING

When the acts referred to in this När de rättsakter som anges i denna

Annex contain notions or refer to bilaga innehåller begrepp eller hänprocedures which are specific to the visar till förfaranden som är ut- Community legal order, such as märkande för inom gemenskapens rättsordning, som t.ex. - preambles; - ingresser, - the addressees of the Commun- - addressater för gemenskapens ity acts; rättsakter, - references to territories or - hänvisningar till territorier eller languages of the EC; språk inom EG, - references to rights and obliga- - hänvisningar till inbördes rättigtions of EC Member States, their heter och skyldigheter för EG-medpublic entities, undertakings or lemsstaterna samt offentliga organ, individuals in relation to each other; företag och enskilda personer i and dessa stater - references to information and - hänvisningar till informations och notification procedures; anmälningsförfaranden, Protocol 1 on horizontal adap- skall protokoll 1 om övergripande tions shall apply, unless otherwise anpassningar tillämpas, om inte provided for in this Annex. annat föreskrivs i denna bilaga.

ACTS REFERRED TO: RÄTTSAKTER SOM DET HÄN- VISAS TILL:

1. 387 L 0054: Council Directive 1. 387 L 0054: Rådets direktiv 87/54/EEC of 16 December 1986 87/54/EEG av den 16 december on the legal protection of topo- 1986 om rättsligt skydd för halvgraphies of semiconductor products ledarprodukters topografi (EGT nr L

(OJ No L 24, 27.1.1987, p. 36) 24, 27.01.1987, s. 36)

The provisons of the Directive bestämmelserna i direktivet skall, shall, for the purposes of the inom ramen för detta avtal, tillämpresent Agreement, be read with the pas med följande anpassning:

following adaptations: (a) In Article 1(1)(c), the re- a) I artikel 1.1 c skall hänvisningen

ference to Article 223 (1)(b) of the till artikel 223.1 b i Romfördraget

EEC Treaty shall be replaced by ersättas av en hänvisning till artikel

reference to Article 129 of the EEA 129 i EES-avtalet. Agreement. (b) Articles 3(6) to 3(8) shall not b) Artikel 3.6 - 3.8 skall inte apply. tillämpas. (c) Article 5(5) shall be replaced c) Artikel 5.5 skall ersättas av fölby the following: jande: "The exclusive rights to authorize "Ensamrätten att medge eller föror prohibit the acts specified in bjuda de handlingar som paragraph 1(b) shall not apply to nämns i punkt 1.b skall inte gälla en any such act committed after the sådan handling som utförs efter det topography or semiconductor pro- att kretsmönstret eller halvledarpro-

duct has been put on the market in dukten har släppts ut på marknaden a Contracting Party by the person hos en avtalsslutande part av någon Bilaga 6 entitled to authorize its marketing or som är behörig att tillåta dess mark- "Bilaga XVII" with his consent". nadsföring, eller med hans sam-

tycke.”

2. 390 D 0510: First Council De- 2. 390 D 0510: Rådets första beslut cision 90/510/EEC of 9 October 90/510/EEG av den 9 oktober 1990 1990 on the extension of the legal om utsträckning av det rättsliga protection of topographies of semi- skyddet för kretsmönster hos halvconductor products to persons from ledarprodukter till personer från certain countries and territories (OJ vissa länder och territorier (EGT nr No L 285, 17.10.1990, p. 29) » L£ 285, 17.10.1990, s. 29).

The provisions of the Decision Bestämmelserna i beslutet, skall shall, for the purposes of the pres- inom ramen för detta avtal, tilläment Agreement, be read with the pas med följande anpassning: following adaptations:

(a) In the Annex, the references a) Hänvisningarna till Österrike och

to Austria and Sweden shall be de- Sverige i bilagan skall strykas. leted.

(b) In addition, the following shall b) Dessutom skall följande gälla: apply:

In the case that a country or Om ett i bilagan upptaget land eller territory listed in the Annex does territorium inte ger samma skydd not give the same protection as som anges i det berörda beslutet till foreseen in that Decision to persons personer från en avtalsslutande part,

from a Contracting Party, the Con- skall de avtalsslutande parterna

tracting Parties will use their best sträva efter att säkerställa att sådant endeavours to ensure that such skydd ges av det berörda landet protection is given by the said eller territoriet till den berörda country or territory to the said avtalsslutande parten senast ett år Contracting Party at the latest one efter det att detta avtal har trätt i

year after the date of entry into kraft.

force of this Agreement.

3. (a) 390 D 0511: Second Coun- 3. a) 390 D 0511: Rådets andra cil Decision 90/5S11/EEC of 9 beslut 90/511/EEG av den 9 oktober October 1990 on the extension of 1990 om utsträckning av det rättsthe legal protection of topographies liga skyddet för kretsmönster hos of semiconductor products to halvledarprodukter till personer från persons from certain countries and vissa länder och territorier (EGT nr territories (OJ No L 285, L 285, 17.10.1990, s. 31). 17.10.1990, p. 31)

(b) 390 D 0541: Commission b) 390 D 0541: Kommissionens Decision 90/541/EEC of 26 October beslut 90/541/EEG av den 26 1990 in accordance with Council oktober 1990 genom vilket kom- Decision 90/511/EEC determining missionen i enlighet med rådets

the countries to the companies or beslut 90/511/EEG fastställer till

other legal persons of which legal vilka länders bolag eller andra juriprotection of topographies of semi- diska personer rättsligt skydd för conductors is extended (OJ No L halvledarprodukters = kretsmönster 307, 7.11.1990, p. 21) sträcks ut (EGT nr L 307,

7.11.1990, s. 21).

In addition to these two Deci- Förutom dessa två beslut skall fölsions, the following shall apply: jande gälla:

The EFTA States undertake to EFTA-staterna åtar sig att för detta adapt for the purposes of this avtal anta rådets beslut Agreement Council Decision (90/511/EEG) samt de beslut som 90/511/EEC on the extension of the fattats av kommissionen i enlighet 185

legal protection of topographies of med det senast nämnda rådsbeslutet,

semiconductor products to persons om tillämpningen av dessa utsträcks Bilaga 6

from certain countries and territories till att gälla efter den 31 december "Bilaga XVII" and the decisions taken by the Com- 1992. Därpå följande ändringar eller mission in accordance with this utbyten skall antas av EFTA-staterprevious Council Decision, if their na innan detta avtal trätt i kraft. application is prolonged after 31 December 1992. Such amendment or replacement is to be adopted before the entry into force of this Agreement.

4. 389 L 0104: First Council Dir- 4. 389 L 0104: Rådets första ective 89/104/EEC of 21 December direktiv 89/104/EEG av den 21

1988 to approximate the laws of the december 1988 om tillnärmningen

Member States relating to trade av medlemsstaternas varumärkesmarks (OJ No L 40, 11.2.1989, p. lagar (EGT nr L 40, 11.02.1989, s. 1) 1).

The provisons of the Directive Bestämmelserna i direktivet, skall shall, for the purposes of the inom ramen för detta avtal, tillämpresent Agreement, be read with the pas med följande anpassning: following adaptations:

(a) In Article 3(2), the term a) I artikel 3.2 skall med termen "trade mark law" shall be under- varumärkeslagstiftning förstås varustood to be the trade mark law märkeslagstiftning som är tillämplig

applicable in a Contracting Party. 1 en avtalsslutande part.

(b) In Articles 4(2)(a)(i), (2)(b) b) I artiklarna 4.2.a.i, 4.2.b, 4.3, 9 and (3), 9 and 14, the provisions och 14 skall bestämmelserna om concerning the Community Trade EG-varumärket inte gälla EFTA- Mark shall not apply to EFTA staterna om inte EG-varumärket States unless the Community Trade utsträcks till dem. Mark extends to these EFTA States.

(c) Article 7(1) shall be replaced c) Artikel 7.1 skall ersättas av fölby the following: jande:

"The trade mark shall not entitle "Ett varumärke ger inte innethe proprietor to prohibit its use in havaren rätt att förbjuda användrelation to goods which have been ningen av varumärket för varor som put on the market in a Contracting av innehavaren eller med hans sam- Party under that trade mark by the tycke har marknadsförts under varuproprietor or with his consent”. märket i en avtalsslutande part.”

5. 391 L 0250: Council Directive 5. 391 L 0250: Rådets direktiv 91/250/EEC of 14 May 1991 on the 91/250/EEG av den 14 maj 1991 legal — protection of computer om rättsligt skydd för datorprogram programs (OJ No L 122, 17.5.1991, (EGT nr L 122, 17.05.1991, s. 42). p. 42)

The provisions of the Directive Bestämmelserna i direktivet skall, shall, for the purposes of the inom ramen för detta avtal, tillämpresent Agreement, be read with the pas med följande ändringar: following adaptation:

Article 4(c) shall be replaced by Artikel 4 c skall ersättas av

the following: följande:

"Any form of distribution to the "alla former av spridning till all-

public, including the rental of the mänheten, inbegripet uthyrning, av original computer program or of datorprogrammets = original = eller copies thereof. The first sale in a kopior av detta. Den första försälj-

Contracting Party of a copy of a ningen av en kopia av programmet

program by the right holder or with som görs i en avtalsslutande part av his consent shall exhaust the distri- rättsinnehavaren själv eller med 186

bution right within the territories of dennes samtycke, medför förlust av the Contracting Parties of that copy, spridningsrätten till den berörda Bilaga 6

with the exception of the right to kopian inom de avtalsslutande

"Bilaga XVII"

control further rental of the program parternas territorier. Detta gäller or a copy thereof". dock inte rätten att kontrollera vi-

dare uthyrning av programmet eller

kopia av detta."

COUNCIL DIRECTIVE RÅDETS DIREKTIV of 16 December 1986 on the legal av den 16 december 1986 Bilaga 7 protection of topographies of om rättsligt skydd för krets- Kretsmönster semiconductor products mönster i halvledarprodukter (87/54/EEC) (87/54/EEG)

THE COUNCIL OF THE EUROPEISKA GEMEN- EUROPEAN COMMUNITIES, SKAPERNAS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Having regard to the treaty estab- med beaktande av fördraget om lishing the European Economic upprättande av «Europeiska Community and in particular article ekonomiska gemenskapen, särskilt

100 thereof, artikel 100 i detta,

Having regard to the proposal med beaktande av kommissionens

from the Commission!, förslag',

Having regard to the opinion of med beaktande av Europa-

the European Parliament”, parlamentets yttrande”,

Having regard to the opinion of med beaktande av Ekonomiska och

the Economic and Social Commit- sociala kommitténs yttrande”, och

tee”,

med beaktande av följande:

Whereas semiconductor products Halvledarprodukter har kommit att are playing an increasingly im- spela en allt mer betydelsefull roil

portant role in a broad range of inom en lång rad industrier och

industries and = semiconductor följaktligen kan halvledarteknologi technology can accordingly be anses vara av grundläggande considered as being of fundamental betydelse för gemenskapens indusimportance for the Community's triella utveckling. industrial development;

Whereas the functions of semi- Funktionerna hos = halvledarconductor products depend in large produkter beror till stor del på part on the topographies of such produkternas kretsmönster och utproducts and whereas the develop- vecklingen av sådana kretsmönster ment of such topographies requires tar i anspråk avsevärda mänskliga, the investment of considerable tekniska och ekonomiska resurser, resources, human, technical and medan de däremot kan kopieras till financial, while topographies of en bråkdel av vad det skulle kosta such products can be copied at a att självständigt utveckla dem.

fraction of the cost needed to

develop them independently;

Whereas topographies of semi- Halvledarprodukters kretsmönster conductor products are at present skyddas för närvarande inte klart av not clearly protected in all Member gällande lagstiftning i alla medlems- States by existing legislation and stater och där ett sådant skydd finns such protection, where it exists, has är det av skiftande innebörd. different attributes;

| EGT nr. C 360, 31.12.1985,

s. 14 > EGT nr. C 255, 13.10.1986,

s. 249 > EGT nr. C 189, 28.7.1986, s. 5

Whereas certain existing differ- Vissa — olikheter i de = olika

ences in the legal protection of medlemsstaternas rättsliga skydd för Bilaga 7

semiconductor products offered by halvledarprodukter har direkta och Kretsmönster the laws of the Member States have negativa återverkningar på den

direct and negative effects on the gemensamma marknadens funktion

functioning of the common market vad gäller halvledarprodukter, och as regards semiconductor products dessa olikheter kan mycket väl bli and such differences could well större i samband med att medlemsbecome greater as Member States staterna inför ny lagstiftning på introduce new legislation on this området. . subject;

Whereas = existing differences Det föreligger ett behov av att dels having such effects need to be undanröja olikheter som har dessa removed and new ones having a återverkningar och dels förhindra negative effect on the common uppkomsten av nya, som kan market prevented from arising; komma att ge negativa effekter på

den gemensamma marknaden.

Whereas, in relation to extension Beträffande — utsträckningen av of protection to persons outside the skyddet till personer från tredje land Community, Member States should bör det stå medlemsstaterna fritt att be free to act on their own behalf in agera självständigt i den mån so far as community decisions have gemenskapen inte har fattat beslut not been taken within a limited inom en begränsad tidsperiod. period of time;

Whereas the Community's legal Gemenskapens rättsliga ram i fråga framework on the protection of om skydd för halvledarprodukters topographies of = semiconductor kretsmönster kan i en första omproducts can, in the first instance, gång begränsas till vissa grundbe limited to certain basic principles läggande = principer, med = beby provisions specifying whom and stämmelser som anger vem och vad what should be protected, the ex- som skall skyddas, vilka ensamrätter clusive rights on which protected skyddade personer kan stödja sig på persons should be able to rely to när det gäller att tillåta eller förbjuauthorize or prohibit certain acts, da vissa handlingar, undantag från exceptions to these rights and for dessa rättigheter samt hur länge how long the protection should last; skyddet skall vara.

Whereas other matters can for the Andra frågor kan tills vidare avtime being be decided in accordance göras i enlighet med nationella with national law, in particular, bestämmelser, i synnerhet huruvida whether registration or deposit is registrering eller deponering skall required as a condition for protec- krävas som villkor för skydd och, tion and, subject to an exclusion of med förbehåll för undantag som licences granted for the sole reason görs för licenser som meddelats that a certain period of time has endast på den grunden att en viss elapsed, whether and on what condi- tidsperiod har utlöpt, huruvida och tions non-voluntary licences May be på vilka villkor tvångslicenser får granted in respect of protected meddelas med avseende på skyddade topographies; kretsmönster.

Whereas protection of topo- Skydd = för = halvledarprodukters graphies of semiconductor products kretsmönster i enlighet med detta in accordance with this directive direktiv utesluter inte tillämpning av should be without prejudice to the andra former av skydd. application of some other forms of protection;

Whereas further measures con- Ytterligare åtgärder rörande skyddet cerning the legal protection of topo- 1 gemenskapen för halvledar- 189

graphies of semiconductor products produkters kretsmönster kan överin the Community can be considered vägas senare om så krävs, medan Bilaga 7 at a later stage, if necessary, while det däremot är nödvändigt att alla Kretsmönster the application of common basic medlemsstater snarast börjar principles by all member states in tillämpa gemensamma, <grundaccordance with the provisions of läggande principer i enlighet med

this directive is an urgent necessity, detta direktivs bestämmelser.

HAS ADOPTED THIS HÄRIGENOM FÖRESKRIVS

DIRECTIVE FÖLJANDE

CHAPTER 1 KAPITEL 1

Definitions Definitoner

Article 1 Artikel 1

1. For the purpose of this I. I detta direktiv avses med Directive:

(2) a "semiconductor product" a) "”halvledarprodukt": slut- eller shall mean the final or an inter- mellanledet av en produkt som mediate form of any product :

(i) consisting of a body of mater- i) består av en materialstruktur i ial which includes a layer of semi- vilken ingår ett lager halvledande conducting material; and material, och

(ii) having one or more other i) har ett eller flera andra lager layers composed of conducting, bestående av ledande, isolerande insulating or semiconducting eller halvledande material och där material, the layers being arranged lagren är placerade i enlighet med in accordance with a predetermined ett förutbestämt tredimensionellt three-dimensional pattern; and mönster, samt

(1i1) intended to perform, exclus- ill) är avsedd att ensam eller tillively or together with other func- sammans med andra funktioner tions, an electronic function; utföra en elektronisk funktion.

(b) the "topography' of a semi- b) en halvledarprodukts conductor product shall mean a "kretsmönster": En rad sammanseries of related images, however hörande bilder som, oavsett hur de fixed or encoded; är fixerade eller kodade,

(i) representing the = three- i) utgör det tredimensionella dimensional pattern of the layers of mönstret av de lager som en halvwhich a semiconductor product is ledarprodukt består av, och composed; and

(ii) in which series, each image iu) där varje bild i raden has the pattern or part of the pattern representerar hela eller en del av of a surface of the semiconductor mönstret i en halvledarprodukts yta product at any stage of its vid vilken = tillverkningsfas som manufacture; helst.

(c) "commercial = exploitation” c) "kommersiellt = utnyttjande": means the sale, rental, leasing or Försäljning, uthyrning, leasing eller any other method of commercial andra kommersiella distributionsdistribution, or an offer for these metoder eller erbjudande om dessa. purposes. However, for the pur- I artiklarna 3.4, 4.1, 7.1, 7.3 och poses of articles 3 (4), 4 (1), 7 (1), 7.4 skall emellertid beteckningen (3) and (4) "commercial exploit- "kommersiellt — utnyttjande" inte ation” shall not include exploitation omfatta utnyttjande i förtroliga under conditions of confidentiality sammanhang om det inte före- 190

to the extent that no further distribu- kommer någon ytterligare distribution to third parties occurs, except tion till tredje part, med undantag Bilaga 7 where exploitation of a topography för de fall då utnyttjandet av ett Kretsmönster takes place under conditions of kretsmönster äger rum i sådana confidentiality required by a förtroliga sammanhang som measure taken in conformity with påkallats av en åtgärd som vidtagits article 223 (1) (b) of the Treaty. i enlighet med artikel 223.1.b i

fördraget.

2. The Council acting by quali- 2. På förslag av kommissionen kan fied majority on a proposal from the rådet med kvalificerad majoritet Commission, May amend paragraph ändra punkterna 1.a.i och 1.a.ii för 1 (a) (i) and (ii) in order to adapt att anpassa dem mot bakgrund av these provisions in the light of den tekniska utvecklingen. technical progress.

CHAPTER 2 KAPITEL 2 Protection of topographies of Skydd för kretsmönster i halvsemiconductor products ledarprodukter

Article 2 Artikel 2

1. Member states shall protect the 1. Medlemsstaterna skall skydda topographies of -semiconductor kretsmönstren i halvledarprodukter products by adopting legislative genom = lagstiftning som ger provisions = conferring exclusive ensamrätter i enlighet med detta rights in accordance with the provi- direktivs bestämmelser. sions of the Directive.

2. The topography of a semicon- 2. En halvledarprodukts kretsmönductor product shall be protected in ster skall skyddas i den utsträckning so far as it satisfies the conditions den uppfyller villkoren att dels vara that it is the result of its creator's resultatet av sin upphovsmans egen own intellectual effort and is not intellektuella insats, dels inte vara commonplace in the semiconductor allmänt förekommande inom halvindustry. Where the topography of ledarindustrin. I de fall då en halva semiconductor product consists of ledarprodukts kretsmönster består av elements that are commonplace in delar som är allmänt = förethe semiconductor industry, it shall kommande inom halvledarindustrin be protected only to the extent that skall den skyddas endast i den the combination of such elements, utsträckning — kombinationen av taken as a whole, fulfils the above- delarna, betraktad som helhet, mentioned conditions. uppfyller de ovannämnda villkoren.

Article 3 Artikel 3

1. Subject to paragraphs 2 to 5, 1. Med förbehåll för punkterna 2 the right to protection shall apply in till 5 skall rätten till skydd gälla till favour of persons who are the förmån för personer som är skapare creators of the topographies of av halvledarprodukters kretsmönsemiconductor products. ster.

2. Member States may provide 2. En medlemsstat kan bestämma that, att

(a) where a topography is created a) i de fall då ett kretsmönster har in the course of the creator's em- skapats av en person i hans anployment, the right to protection ställning skall rätten till skydd gälla shall apply in favour of the creator's till förmån för arbetsgivaren, såvida employer unless the terms of em- inte — anställningsvillkoren = säger ployment provide to the contrary; motsatsen, 191

(b) where a topography is created b) i de fall då ett kretsmönster har under a contract other than a skapats under ett annat avtal än ett Bilaga 7 contract of employment, the right to anställningsavtal skall rätten till

Kretsmönster

protection shall apply in favour of a skydd gälla till förmån för den

party to the contract by whom the avtalspart som har beställt kretstopography has been commissioned, mönsret, såvida inte avtalet säger unless the contract provides to the motsatsen. contrary.

3. (a) As regards the persons 3, a) Beträffande de personer som referred to in paragraph 1, the right nämns i punkt 1 skall rätten till

to protection shall apply in favour skydd gälla till förmån för fysiska of natural persons who are nationals personer som är medborgare i en

of a Member State or who have medlemsstat eller som har sin

their habitual residence on the territ- vanliga vistelseort på en medlems-

ory of a Member State. stats territorium.

(b) Where Member States make b) I de fall då en medlemsstat beprovision in accordance with para- stämmer i enlighet med punkt 2 graph 2, the right to protection shall skall rätten till skydd gälla tillapply in favour of: förmån för:

(i) natural persons who are na- i) fysiska personer som är medtionals of a Member State or who borgare i en medlemsstat eller som have their habitual residence on the har sin vanliga vistelseort på en territory of a Member State; medlemsstats territorium,

(ii) companies or other legal 1) bolag eller andra juridiska persons which have a real and personer som bedriver verklig och effective industrial or commercial stadigvarande industriell eller affärsestablishment on the territory of a mässig verksamhet på en medlemsmember state. stats territorium.

4. Where no right to protection 4. I de fall då rätt till skydd inte exists in accordance with other föreligger enligt vad denna artikels provisions of this article, the right övriga bestämmelser säger skall to protection shall also apply in rätten till skydd även gälla till favour of the persons referred to in förmån för sådana personer som paragraph 3 (b) (i) and (ii) who : nämns i punkt 3.b.i och 3.b.ii vilka

(a) first commercially exploit a) i en medlemsstat = först within a Member State a topography kommersiellt utnyttjar ett kretsmönwhich has not yet been exploited ster som ännu inte har utnyttjats

commercially anywhere in the kommersiellt i någon del av

world; and världen, och som

(b) have been exclusively author- b) av den person som förfogar över ized to exploit commercially the kretsmönstren har fått ensamrätt att

topography throughout the Com- utnyttja den kommersiellt i hela

munity by the person entitled to gemenskapen. dispose of it.

5. The right to protection shall 5. Rätten till skydd skall också

also apply in favour of the suc- gälla den till vilken rättigheten cessors in title of the persons övergått från sådana personer som mentioned in paragraphs 1 to 4. nämns i punkt 1 - 4.

6. Subject to paragraph 7, 6. En medlemsstat kan, med för- Member States may negotiate and behåll för punkt 7 och med conclude agreements or understand- iakttagande av gemenskapsrätten och ings with third states and multi- i synnerhet reglerna i detta direktiv, lateral conventions concerning the ingå avtal eller överenskommelser legal protection of topographies of med en tredje stat och multilaterala

semiconductor = products = whilst konventioner beträffande det rättsrespecting Community law and in liga skyddet för kretsmönstren i

particular the rules laid down in this halvledarprodukter. 192

Directive.

7. Member States may enter into 7. En medlemsstat kan påbörja för- Bilaga 7 negotiations which third states with handlingar med en tredje stat i Kretsmönster a view to extending the right to avsikt att sträcka ut rätten till skydd protection to persons who do not till personer som enligt detta benefit from the right to protection direktivs bestämmelser inte åtnjuter according to the provisions of this rätt till skydd. En medlemsstat som Directive. Member States who enter påbörjar sådana förhandlingar skall into such negotiations shall inform underrätta kommissionen om detta. the Commission thereof.

When a Member State wishes to När en medlemsstat önskar sträcka extend protection to persons who ut skyddet till någon som annars otherwise do not benefit from the inte har rätt till skydd enligt detta right to protection according to the direktivs bestämmelser, eller ingå provisions of this Directive or to avtal eller överenskommelse med en conclude an agreement or under- icke-medlemsstat om utsträckning av standing on the extension of protec- skyddet, skall detta anmälas till tion with a non-member state it kommissionen. Kommissionen skall shall notify the Commission. The underrätta övriga medlemsstater om Commission shall inform the other detta. Member States thereof.

The Member State shall hold the Medlemsstaten skall låta frågan om extension of protection or the con- utsträckningen av skyddet eller clusion of the agreement or under- ingåendet av avtalet eller överensstanding in abeyance for one month kommelsen vila under en månad, from the date on which it notifies räknat från den dag då den the Commission. However, if within meddelade kommissionen. . Om that period the Commission notifies kommissionen emellertid inom den the Member State concerned of its tiden till medlemsstaten anmäler sin intention to submit a proposal to the avsikt att föreslå rådet att alla Council for all Member States to medlemsstaterna — skall — utsträcka extend protection in respect of the skyddet med avseende på de berörda persons or nonMember State personerna = eller icke-medlemsconcerned, the Member State shall staterna, skall medlemsstaten låta hold the extension of protection or frågan om utsträckningen av skyddet the conclusion of the agreement or eller ingåendet av avtalet eller undestanding in abeyance for a överenskommelsen vila under två period of two months from the date månader, räknat från dagen för of the notification by the Member medlemsstatens anmälan. State.

Where, before the end of this Om kommissionen före utgången av two-month period, the Commission denna tvåmånadersperiod förelägger submits such a proposal to the rådet ett sådant förslag skall Council, the member state shall medlemsstaten låta frågan om uthold the extension of protection or sträckningen av skyddet eller inthe conclusion of the agreement or gåendet av avtalet eller överensunderstanding in abeyance for a kommelsen. vila under ytterligare

further period of four months from fyra månader, räknat från dagen för

the date on which the proposal was förslaget. submitted.

In the absence of a Commission Om kommissionen inte gör annotification or proposal or a Council mälan eller framställer förslag eller decision within the time limits rådet inte fattar beslut inom de prescribed above, the member state nämnda tidsgränserna får medlemsmay extend protection or conclude staten utsträcka skyddet eller ingå the agreement or understanding. avtalet eller överenskommelsen.

Ett förslag från kommissionen om 193

A proposal by the Commission to

13 Riksdagen 1992:03. 1 saml. Nr 48

extend protection, whether or not it att utsträcka skydd skall antas av

is made following a notification by rådet med kvalificerad majoritet Bilaga 7

a Member State in accordance with antingen det framställs efter en Kretsmönster the preceding paragraphs shall be medlemsstats anmälan i adopted by the Council acting by överensstämmelse med vad som qualified majority. nyss sagts eller inte.

A Decision of the Council on the Ett rådsbeslut efter förslag från basis of a Commission proposal kommissionen skall inte hindra en shall not prevent a Member State medlemsstat från att sträcka ut from = extending protection to skyddet till sådana personer, utöver persons, in addition to those to dem som erhåller skydd i alla benefit from protection in all medlemsstater, som omfattades av Member States, who were included den planerade = utsträckningen, in the envisaged extension, agree- avtalet eller överenskommelsen i ment or understanding as notified, enlighet med vad som anmälts, unless the Council acting by quali- såvida inte rådet med kvalificerad

fied majority has decided otherwise. majoritet har beslutat annorlunda.

8. Commission proposals and 8. Kommissionsförslag och råds- Council Decisions pursuant to para- beslut i enlighet med punkt 7 skall graph 7 shall be published for in- i informationssyfte offentliggöras i formation in the Official Journal of Europeiska gemenskapernas officthe European Communities. iella tidning.

Article 4 Artikel 4

1. Member States may provide 1. En medlemsstat kan besluta att that the exclusive rights conferred in ensamrätt enligt artikel 2 inte skall conformity with article 2 shall not uppstå eller inte längre skall gälla come into existence or shall no för en halvledarprodukts kretsmönlonger apply to the topography of a ster såvida inte en giltig registresemiconductor product unless an ringsansökan har ingivits till en application for registration in due offentlig myndighet inom två år form has been filed with a public efter det att kretsmönstret först authority within two years of its utnyttjades kommersiellt. Förutom first commercial = exploitation. registrering kan en «medlemsstat Member States may require in kräva att materiel som identifierar addition to such registration that eller ger exempel på kretsmönstret material identifying or exemplifying eller en kombination av dessa båda the topography or any combination skall deponeras hos en offentlig thereof has been deposited with a myndighet liksom uppgift om den public authority, as well as a state- dag då kretsmönstret först utnyttjament as to the date of first commer- des kommersiellt om denna ligger cial exploitation of the topography före dagen för registreringsansökan. where it precedes the date of the

applciation for registration.

2. Member States shall ensure that 2. Medlemsstaterna skall säkermaterial deposited in conformity ställa att materiel som deponeras i with paragraph 1 is not made avail- enlighet med punkt 1 inte görs able to the public where it is a trade tillgängligt för allmänheten i de fall secret. This provision shall be with- det utgör affärshemligheter. Detta out prejudice to the disclosure of skall inte hindra att materiel, efter such material pursuant to an order beslut av domstol eller annan of a court or other competent au- behörig myndighet, görs tillgängligt

thority to persons involved in litiga- för sådana personer som är

tion concerning the validity or inblandade i en rättstvist rörande infringement of the excusive rights giltighet eller intrång i ensamrätter

referred to in article 2. som avses i artikel 2.

3. Member States may require 3. Medlemsstaterna kan kräva att Bilaga 7 that transfers of rights in protected övergång av rättigheterna till ett Kretsmönster topographies be registered. skyddat kretsmönster skall regist-

reras.

4. Member States may subject 4, Medlemsstaterna får belägga registration and deposit in accord- registrering eller deponering i enligance with paragraphs 1 and 3 to the het med punkterna 1 och 3 med en payment of fees not exceeding their avgift som inte får överstiga de administrative costs. administrativa kostnaderna.

5. Conditions prescribing the 5. Ytterligare formella krav för att fulfilment of additional formalities erhålla eller behålla skydd är inte for obtaining or maintaining protec- tillåtna. tion shall not be admitted.

6. Member States which require 6. De medlemsstater som kräver registration shall provide for legal registrering skall föreskriva om remedies in favour of a person rättsmedel till förmån för den som having the right to protection in har rätt till skydd i enlighet med accordance with the provisions of bestämmelserna i detta direktiv och this Directive who can prove that som kan visa att en annan person

another person has applied for or har ansökt om eller = erhållit

obtained the registration of a topo- registrering av ett kretsmönster utan graphy without his authorization. hans medgivande.

Article 5 Artikel 5

1. The exclusive rights referred to 1. Den ensamrätt som anges i in article 2 shall include the rights artikel 2 skall omfatta rätten att to authorize or prohibit any of the medge eller förbjuda följande following acts : handlingar: :

(a) reproduction of a topography a) mångfaldigande av ett krets-

in so far as it is protected under mönster 1 den utsträckning det är

article 2 (2); skyddat enligt artikel 2.2,

(b) commercial exploitation or the b) kommersiellt utnyttjande eller importation for that purpose of a import för detta ändamål av ett topography or of a semiconductor kretsmönster eller en = halvledarproduct manufactured by using the produkt som har tillverkats med topography. utnyttjande av kretsmönster.

2. Notwithstanding paragraph 1, a 2. Oberoende av vad som sägs i Member State pay permit the punkt I kan en medlemsstat tillåta reproduction of a topography privat- mångfaldigande av ett kretsmönster ely for non commercial aims. för enskilt bruk utan kommersiella

syften.

3. The exclusive rights referred to 3. Den ensamrätt som avses i punkt in paragraph 1 (a) shall not apply to 1.a skall inte gälla mångfaldigande reproduction for the purpose of i syfte att analysera, utvärdera eller analyzing, evaluating or teaching the undervisa om själva kretsmönstret concepts, processes, systems or eller de begrepp, processer, system techniques embodied in the topo- eller den teknik som den innehåller. graphy or the topography itself.

4. The exclusive rights referred to 4. Den ensamrätt som avses i punkt in paragraph 1 shall not extend to 1 skall inte utsträckas till en

any such act in relation to a topo- handling avseende ett kretsmönster

graphy meeting the requirements of som uppfyller kraven i artikel 2.2, article 2(2) and created on the basis skapad på grundval av analys och

of an analysis and evaluation of utvärdering av ett annat krets-

another topography, carried out in mönster i överensstämmelse med 195

5. The exclusive rights to au- 5. Ensamrätten att medge eller Bilaga 7 thorize or prohibit the acts spe- förbjuda de handlingar som nämns i Kretsmönster cified in paragraph 1 (b) shall not punkt 1.b skall inte gälla en sådan apply to any such act committed handling som utförs efter det att after the topography or the semi- kretsmönstret eller halvledarprodukconductor product has been put on ten har släppts ut på marknaden i en the market in a member state by the medlemsstat av någon som är person entitled to authorize its behörig att tillåta dess marknadsmarketing or with his consent. föring, eller med hans samtycke.

6. A person who, when he 6. En person som vid förvärvandet acquires a semiconductor product, av en halvledarprodukt inte vet, does not know, or has no reasonable eller inte har skälig anledning att grounds to believe, that the product anta, att produkten är skyddad av en is protected by an exclusive right ensamrätt meddelad av en medlemsconferred by a Member State in stat i enlighet med detta direktiv, conformity with this Directive shall skall inte hindras att kommersiellt not be prevented from commercially utnyttja produkten ifråga.

exploiting that product.

However, for acts committed after Beträffande handlingar som utförs that person knows, or has reason- efter det att personen ifråga fått able grounds to believe, that the kännedom om eller fått skälig anledsemiconductor = product is so ning att anta att halvledarprodukten protected, Member States shall är skyddad, skall = emellertid ensure that on the demand of the medlemsstaterna tillse att en domrightholder a tribunal may require, stol, efter yrkande av rättsinnein accordance with the provisions of havaren, kan utdöma skälig ersättthe national law applicable, the ning i enlighet med gällande payment of adequate remuneration. nationell lag.

7. The provisions of paragraph 6 7. Bestämmelserna i punkt 6 skall shall apply to the successors in title gälla den till vilken rättigheten of the person referred to in the first övergått från en sådan person söm sentence of that paragraph. nämns Ii punktens första mening.

Article 6 Artikel 6

Member States shall not subject Medlemsstaterna får inte göra den -the exclusive rights referred to in ensamrätt som avses i artikel 2 article 2 to licences granted, for the beroende av licenser som ges autosole reason that a certain period of matiskt, enbart på grund av att en time has elapsed, automatically, and viss tid har löpt ut, genom tillämpby operation of law. ning av lag.

Article 7 Artikel 7

1. Member States shall provide 1. Medlemsstaterna skall tillse att that the exclusive rights referred to den ensamrätt som avses i artikel 2 in article 2 shall come into skall uppstå existence:

(a) where registration is the condi- a) när registrering i enlighet med tion for the coming into existence of artikel 4 är ett krav för att the exclusive rights in accordance ensamrätten skall uppstå, på den with article 4, on the earlier of the tidigaste av följande tidpunkter: following dates:

(i) the date when the topography i) den dag då kretsmönstret först ut-

is first commercially exploited any- nyttjas kommersiellt i någon del av

where in the world; världen, 196

(ii) the date when an application ii) den dag då en ansökan om or registration has been filed in due registrering har gjorts i vederbörlig Bilaga 7 form; or ordning, eller Kretsmönster

(b) when the topography is first b) när kretsmönstret först utnyttjas

commercially exploited anywhere in kommersiellt i någon del av

the world; or världen, eller

(c) when the topography is first c) när kretsmönstret först fixeras fixed or encoded. eller kodas.

2. Where the exclusive rights 2. När ensamrätten uppstår i come into existence in accordance överensstämmelse med vad som with paragraph 1 (a) or (b), the sägs i punkt 1.a eller 1.b skall Member States shall provide, for medlemsstaterna — för tiden innan the period prior to those rights rättigheten uppstod besluta om coming into = existence, legal rättsmedel till förmån för en person remedies in favour of a person som har rätt till skydd i enlighet having the right to protection in med bestämmelserna i detta direktiv accordance with the provisions of och som kan visa att en annan this directive who can prove that person bedrägligen har mångfaldigat another person has fraudulently eller kommersiellt utnyttjat eller för reproduced or commercially ex- detta ändamål har importerat ett ploited or imported for that purpose kretsmönster. Denna punkt påverkar a topography. This paragraph shall inte sådana rättsmedel som står till be without prejudice to legal buds för att hävda den ensamrätt remedies made available to enforce som givits i enlighet med artikel 2. the exclusive rights conferred in conformity with article 2.

3. The exclusive rights shall come 3. Ensamrätten upphör 10 år efter to an end 10 years from the end of utgången av det kalenderår under the calendar year in which the vilket kretsmönstret först utnyttjades topography is first commercially kommersiellt i någon del av världen exploited anywhere in the world or, eller, i det fall registrering är ett where registration is a condition for villkor för att ensamrätten skall

the coming into existence or uppstå eller fortsätta att gälla, 10 år

continuing application of the exclus- efter den tidigaste av följande tid-

ive rights, 10 years from the earlier punkter:

of the following dates :

(a) the end of the calendar year in a) utgången av det kalenderår under which the topography is first vilket kretsmönstret först utnyttjades commercially exploited anywhere in kommersiellt i någon del av the world; världen,

(b) the end of the calendar year in b) utgången av det kalenderår under which the application for registra- vilket en giltig ansökan om tion has been filed in due form. registrering ingavs.

4, Where a topography has not 4. Om ett kretsmönster inte har been commercially exploited any- utnyttjats kommersiellt i någon del where in the world within a period av världen inom 15 år räknat från of 15 years from its first fixation or tidpunkten då det först fixerades encoding, any exclusive rights in eller kodades existence pursuant to paragraph l skall alla enligt punkt 1 existerande shall come to an end and no new exklusiva rättigheter löpa ut och exclusive rights shall come into inga nya sådana rättigheter skall existence unless an application for uppstå, såvida inte en ansökan om registration in due form has been registrering har gjorts i vederbörlig filed within that period in those ordning inom denna tidsperiod i de member states where registration is medlemsstater där registrering är ett a condition for the coming into villkor för att de exklusiva rättig- 197

existence or continuing application heterna skall kunna uppstå eller of the exclusive rights. fortsätta att gälla. Bilaga 7

Kretsmönster Article 8 Artikel 8

The protection granted to the Det skydd som i enlighet med topographies of = semiconductor artikel 2 ges för halvledarproducts in accordance with article produkters kretsmönster omfattar 2 shall not extend to any concept, endast själva kretsmönstret och inte process, system, technique or de begrepp, processer, system, den encoded information embodied in teknik eller kodade information som the topography other than the topo- är införlivad i det. graphy itself.

Article 9 Artikel 9

Where the legislation of Member I det fall då en medlemsstats lag- States provides that semiconductor stiftning föreskriver att halvledarproducts manufactured = using produkter som tillverkas med anprotected topographies may carry an vändning av skyddade kretsmönster indication, the indication to be used får märkas, skall det använda shall be a capital T as follows : T, tecknet vara ett stort T enligt "T', [T]) T, T" or T.. följande: T, ”T', [T], T, T" eller T.

CHAPTER 3 KAPITEL 3

Continued application of other Fortsatt tillämpning av andra legal provisions rättsliga bestämmelser

Article 10 Artikel 10

1. The provisions of this Direct- 1. Bestämmelserna i detta direktiv ive shall be without prejudice to påverkar inte rättsliga bestämmelser legal provisions concerning patent om patent och bruksmönsterrätter. and utility model rights.

2. The provisions of this Direct- 2. Bestämmelserna i detta direktiv ive shall be without prejudice : påverkar inte

(a) to rights conferred by the a) rättigheter som givits av en Member States in fulfilment of their medlemsstat när den uppfyller sina obligations under = international skyldigheter enligt internationella agreements, including provisions avtal, inklusive bestämmelser som extending such rights to nationals sträcker ut sådana rättigheter till of, or residents in, the territory of medborgare i eller personer som är the member state concerned; bosatta på ifrågavarande medlems-

stats territorium,

(b) to the law of copyright in b) upphovsrättsliga bestämmelser i Member States, restricting the medlemsstaterna som inskränker reproduction of drawing or other mångfaldigande av teckningar eller artistic representations of topo- annat konstnärligt återgivande av graphies by copying them in two kretsmönster vid tvådimensionell dimensions. kopiering.

3. Protection granted by national 3. Sådant skydd som ges av law to topographies of semi- nationella bestämmelser för halvconductor products fixed or encoded ledarprodukters kretsmönster som before the entry into force of the fixerats eller kodats före ikraftnational provisions enacting the trädandet av de nationella be-

stämmelser som föreskrivs av detta 198 Directive, but no later than the date

affected by the provisions of this artikel 11.1 nämnda dagen berörs Bilaga 7 directive. inte av bestämmelserna i detta Kretsmönster

direktiv.

CHAPTER 4 KAPITEL 4

Final provisions Slutbestämmelser

Article 11 Artikel 11

1. Member States shall bring into 1. Medlemsstaterna skall sätta i force the laws, regulations or kraft de lagar och andra författadministrative provisions necessary ningar som är nödvändiga för att to comply with this directive by 7 följa detta direktiv senast den 7 November 1987. november 1987.

2. Member States shall ensure that 2. Medlemsstaterna skall se till att they communicate to the de till kommissionen överlämnar Commission the texts of the main texterna till centrala bestämmelser i provisions of national law which nationell lagstiftning som de antar they adopt in the field covered by inom det område som omfattas av this Directive. detta direktiv.

Article 12 Artikel 12

This Directive is adressed to the Detta direktiv riktar — sig — till Member States. medlemsstaterna.

Done at Brussels, 16 December Utfärdat i Bryssel den 16 december 1986. 1986.

For the Council På rådets vägnar The President G. HOWE G. HOWE Ordförande

FTRST COUNCIL DECISION RÅDETS FÖRSTA BESLUT of 9 October 1990 av den 9 oktober 1990 Bilaga 8 on the extension of the legal om utsträckning av det rättsliga Kretsmönster protection of topographies of skyddet för kretsmönster hos semiconductor products to persons halvledarprodukter till personer from certain countries and från vissa länder och territorier territories (90/510/EEG) (90/510/EEC)

THE COUNCIL OF THE EUROPEISKA GEMEN-

EUROPEAN COMMUNITIES, SKAPERNAS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

Having regard to the Treaty med beaktande av fördraget om

establishing the European Economic upprättandet av Europeiska eko-

Community, nomiska gemenskapen,

Having regard to Council Direct- med beaktande av rådets direktiv ive 87/54/EEC of 16 December 87/54/EEG av den 16 december 1986 on the legal protection of 1986 om rättsligt skydd för krets-

topographies of <semiconductor mönster hos halvledarprodukter!',

products, and in particular Article 3 särskilt artikel 3.7, i detta (7) thereof,

Having regard to the proposal med beaktande av kommissionens from the Commission, förslag,

och med beaktande av följande:

Whereas the right to legal protec- Rätten till rättsligt skydd för krets-

tion of topographies of semi- mönster hos halvledarprodukter i conductor products in the Com- gemenskapen gäller till förmån för munity applies to persons qual- sådana personer som anges i arti-

ifying for protection under Article 3 klarna 3.1-5 i direktiv 87/5S4/EEG.

(1) to (5) of Directive 87/54/EEC;

Whereas the right to protection Rätten till skydd kan genom ett can be extended, by a Council rådsbeslut utsträckas till personer Decision, to persons who do not som inte åtnjuter skydd genom de

benefit from protection under the nämnda bestämmelserna.

said provisions;

Whereas the extension of protec- Beslut om utsträckning av skydd tion should, as far as possible, be bör i största möjliga utsträckning decided for the Community as a gälla gemenskapen som helhet. whole;

Whereas such protection has in Sådant skydd har tidigare utfact previously been extended in sträckts, dock endast interimistiskt, respect of certain countries and till vissa länder och territorier, i

territories on an interim basis only, enlighet med besluten 87/532/EEG? in accordance with = Decisions och 88/311/EEG”, som båda upphör

87/532/EEC and = 88/311/EEC, att gälla den 7 november 1990.

which both expire on 7 November

1990;

| EGT nr. L 24, 27.1.1987, s. 36.

2¶EGT nr. L 313, 4.11.1987, s. 22. > EGT nr. L 140, 7.6.1988, s. 13.

Whereas it now seems appropri- Det synes nu lämpligt att besluta ate to extend protection on a om permanent utsträckning = till Bilaga 8 permanent basis to those countries sådana länder eller territorier vars Kretsmönster or = territories which have an nationella rättsliga bestämmelser ger appropriate legislation protecting ett nöjaktigt skydd för halvledar-

topographies of = semiconductor produkters kretsmönster och som

products under their national law tillhandahåller permanent skydd åt and which make this protection sådana personer från gemenskapens available on a permanent basis to medlemsstater som åtnjuter rätt till those persons from the Member skydd genom direktiv 87/54/EEG. States of the Community who benefit from the right to protection under Directive 87/54/EEC.

HAS ADOPTED THIS DECISION: HÄRIGENOM BESLUTAS

FÖLJANDE:

Article 1 Artikel I

Member States shall extend the Medlemsstaterna skall utsträcka

right to protection under Directive rätten till skydd genom direktiv

87/54/EEC as follows: 87/54/EEG enligt följande:

(a) natural persons who are a) fysiska personer som är mednationals of a country or territory borgare i ett land eller territorium listed in the Annex to this Decision som anges i bilagan till detta beslut or who have their habitual residence eller som har sin vanliga vistelseort in the territory of one of those i ett av dessa länder eller territorier, countries or territories shall be skall behandlas som om de vore

treated as if they were nationals of medborgare i en medlemsstat.

a Member State;

(b) companies or other legal b) bolag eller andra juridiska

persons of a country or territory personer från ett land = eller

listed in the Annex which have a territorium som anges i bilagan till real and effective industrial or detta beslut och som bedriver commercial establishment in such a verklig och stadigvarande industriell country or territory shall be treated eller affärsmässig verksamhet i ett as if they had a real and effective sådant land eller på ett sådant industrial or commercial establish- territorium, skall behandlas som om ment on the territory of a Member de bedrev verklig och stadigvarande State. industriell eller affärsmässig verk-

samhet på en medlemsstats

territorium.

Article 2 Artikel 2

This Decision shall apply.from 8 Detta beslut skall gälla från den 8

November 1990. november 1990.

Article 3 Artikel 3 Bilaga 8

| . — Kretsmönster This Decision is addressed to the Detta — beslut riktar — sig — till Member States. medlemsstaterna.

Done at Luxembourg 9 October Utfärdat i Luxemburg den 9 oktober

1990. 1990.

For the Council På rådets vägnar The President P. ROMITA P. ROMITA Ordförande

Annex Bilaga Bilaga 8

Kretsmönster

Australia Australien

Austria Osterrike

Collectivité territoriale de Mayotte Collectivité territoriale de Mayotte

Collecitvité territoriale de Saint- Collectivité territoriale de Saint- Pierre et Miquelon Pierre et Miquelon Japan Japan French Polynesis Franska Polynesien

Franska södra och antarktiska French Southern and Antarctic territorierna Territories Nya Kaledonien och tillhörande New Caledonia and dependencies områden

Sverige Sweden Wallis- och Futunaöarna Wallis and Futuna Islands '

SECOND COUNCIL DECISION RÅDETS ANDRA BESLUT of 9 October 1990 av den 9 oktober 1990 Bilaga 9 on the extension of the legal om utsträckning av det rättsliga Kretsmönster protection of topographies of skyddet för kretsmönster hos semiconductor products to persons halvledarprodukter till personer from certain countries and från vissa länder och territorier territories (90/S11/EEG) (90/511/EEC)

THE COUNCIL OF THE EUROPEISKA GEMEN- EUROPEAN COMMUNITIES, SKAPERNAS RÅD HAR FATTAT

DETTA BESLUT

Having regard to the Treaty med beaktande av fördraget om establishing the European Economic upprättandet av Europeiska

Community, ekonomiska gemenskapen,

Having regard to Council Direct- med beaktande av rådets direktiv ive 87/54/EEC of 16 December 87/5S4/EEG av den 16 december 1986 in the legal protection of 1986 om rättsligt skydd för krets-

topographies of = semiconductor mönster hos halvledarprodukter!',

products, and in particular Article 3 särskilt artikel 3.7, i detta (7) thereof,

Having regard to the proposal med beaktande av kommissionens from the Commission, förslag,

och med beaktande av följande:

Whereas the right to legal protec- Rätten till rättsligt skydd för kretstion of topographies of semi- mönster hos halvledarprodukter i conductor products in the Com- gemenskapen gäller till förmån för munity applies to persons quali- sådana personer som anges 1 artifying for protection under Article 3 klarna 3.1-5 i direktiv 87/54/EEG. (1) to (5) of Directive 87/54/EEC;

Whereas the right to protection Rätten till skydd kan genom ett can be extended, by a Council rådsbeslut utsträckas till personer Decision, to persons who do not som inte åtnjuter skydd genom de benefit from protection under the nämnda bestämmelserna. said provisions;

Whereas the extension of protec- Beslut om utsträckning av skydd tion should, as far as possible, be bör i största möjliga utsträckning decided for the Community as a gälla gemenskapen som helhet. whole;

Whereas such protection has in Sådant skydd har tidigare ut-

fact previously been extended in sträckts, dock endast interimistiskt, respect of certain countries and till vissa länder och territoner, i territories on an interim basis only, enlighet med besluten 87/532/EEG”

in accordance with = Decisions och 88/311/EEG?, som båda upphör

87/532/EEC and = 88/311/EEC, att gälla den 7 november 1990. which both expire on 7 November

1990;

"| EGT nr. L 24, 27.1.1987, s. 36 > EGT nr, L 313, 4.11.1987, s. 22

> EGT nr. L 140, 7.6.1988, s. 13

Whereas it seems appropriate to Det synes nu lämpligt att besluta continue to extend such protection om fortsatt intermistiskt utsträck- Bilaga 9 on an interim basis to certain of ning till vissa av dessa länder eller Kretsmönster those countries or territories to territorier, i avvaktan på att förutallow further time for conditions for sättningar för ett ömsesidigt skydd mutual unlimited protection to be utan begränsningar skall skapas. established;

Whereas one of the factors on En av de faktorer på vilka detta which this Decision is based is the beslut grundas, är bedömningen att consideration that the countries or sådana länder eller territorier som territories which have an appropri- har en tillfredsställande lagstiftning ate legislation will continue to på området kommer att fortsätta att protect topographies of semicon- skydda halvledarprodukters kretsductor products unde their national mönster genom nationella rättsliga law and made this protection avail- bestämmelser samt göra detta skydd able to those persons from the tillgängligt för sådana personer från Member States of the Community gemenskapens medlemsstater som who benefit from the right to pro- genom direktiv 87/54/EEG åtnjuter tection under Directive 87/54/EEC; rätten till skydd.

Whereas another factor on which En annan faktor på vilket detta this Decision is based is the consid- beslut grundas är bedömningen att eration that countries or territories sådana länder eller territorier som which do not yet have appropriate ännu inte har en tillfredsställande legislation will provide one and will författningsreglering på området make it accessible as soon as kommer att anta en sådan, samt possible to persons from the snarast möjligt göra den tillgänglig Member States of the Community för personer från gemenskapens benefiting from the night to protec- medlemsstater vilka genom direktiv tion under Directive 87/54/EEC. 87/54/EEG åtnjuter rätten till skydd.

HAS ADOPTED THIS DECISION: HÄRIGENOM BESLUTAS

FÖLJANDE:

Article 1 Artikel 1

1. Member States shall extend the 1. Medlemstaterna skall utsträcka right to protection under Directive rätten till skydd genom direktiv 87/54/EEC as follows: 87/54/EEG enligt följande:

(a) natural persons who are a) fysiska personer som är mednationals of a country or territory borgare i ett land eller territorium listed in the Annex to this Decision som anges i bilagan till detta beslut or who have their habitual residence eller som har sin vanliga vistelseort in the territory of one of those i ett av dessa länder eller territorier, countries or territories shall be skall behandlas som om de vore treated as if the were nationals of a medborgare i en medlemsstat. Member State;

(b) companies or other legal b) bolag eller andra juridiska persons of a country or territory personer från ett land eler listed in the Annex which have a territorium som anges i bilagan till real and effective industrial or detta beslut och som bedriver commercial establishment in such a verklig och stadigvarande industriell country or territory shall be treated eller affärsmässig verksamhet i ett

as if they have a real and effective sådant land eller på ett sådant

industrial or commercial establish- territorium, skall behandlas som om ment on the territory of a Member de bedrev verklig och stadigvarande State. industriell eller affärsmässig verk- 205

samhet på en medlemsstats

territorium. Bilaga 9

2. The application of subpara- 2. Punkt I1.b skall gälla under Kretsmönster graph 1 (b) shall be subject to the förutsättning att bolag eller andra condition that companies or other juridiska — personer från en legal persons of a Member State medlemsstat som genom direktiv which have a right to protection 87/54/EEG har rätt till skydd,

under Directive 87/54/EEC benefit åtnjuter skydd i det berörda landet from protection in the country or eller territoriet.

territory in question.

3. The countries and territories 3. Kommissionen skall avgöra,

listed in the Annex which satisfy the samt till medlemsstaterna meddela,

conditions laid down in paragraph 2 vilka av länderna och territorierna i shall be determined by the bilagan som uppfyller förutsätt- Commission and communicated to ningarna i punkt 2. the Member States.

Article 2 Artikel 2

This Decision shall apply from 8 Detta beslut skall gälla från den 8 November 1990. november 1990.

Member States shall extend the Medlemsstaterna skall utsträcka right to protection under this rätten till skydd genom detta beslut Decision to the persons referred to till de i artikel I nämnda personerna in Article 1 until 31 December till den 31 december 1992. 1992.

Any exclusive rights acquired Alla exklusiva rättigheter som. förunder this Decision shall continue to värvats genom detta beslut skall produce their effect for the period fortsätta att vara i kraft under den laid down under = Directive tid som = fastställts i direktiv 87/54/EEC. 87/54/EEG.

Article 3 Artikel 3

This Decision is addressed to the Detta beslut = riktar — sig = till Member States. medlemsstaterna.

Done at Luxembourg 9 Ocober Utfärdat i Luxemburg den 9 oktober 1990. 1990.

For the Council På rådets vägnar The President P. ROMITA P. ROMITA Ordförande

Annex Bilaga Bilaga 9

Kretsmönster Anguilla Anguilla Bermuda Bermuda British Indian Ocean Territory British Indian Ocean Territory British Virgin Islands British Virgin Islands Cayman Islands Caymanöarna Channel Islands Kanalöarna Falkland Islands Falklandsöarna Finland Finland Hong Kong Hong Kong Iceland Island Isle of Man Isle of Man Liechtenstein Liechtenstein Montserrat Montserrat Norway Norge Pitcairn Pitcairn St Helena St Helena St Helena Dependence, (Ascension, Till St Helena hörande områden Tristan da Cunha) (Ascension, Tristan da Cunha) South Georgia and the South Sydgeorgien och Sydsandwichöarna Sandwich Islands Schweiz Switzerland Turk- och Caicosöarna Turks and Caicos Islands Amerikas Förenta Stater United States of America

COMMISSION KOMMISSIONEN

Bilaga 10

COMMISSION DECISION KOMMISSIONENS BESLUT Kretsmönster of 26 October 1990 av den 26 oktober 1990

in accordance with Council Deci- genom vilket kommissionen i sion 90/511/EEC determining the enlighet med = rådets beslut countries to the companies or 90/5S11/EEG fastställer till vilka other legal persons of which legal länders bolag eller andra juridiska protection of topographies of personer rättsligt skydd för halvsemiconductor products is ex- ledarprodukters = kretsmönster tented sträcks ut (90/541/EEC) (90/541/EEG)

THE COMMISSION OF THE EUROPEISKA GEMEN- EUROPEAN COMMUNITITES, SKAPERNAS KOMMISSION HAR

FATTAT DETTA BESLUT

Having regard to the Treaty med beaktande av fördraget om establishing the European Economic upprättandet av Europeiska eko- Community, nomiska gemenskapen,

Having regard to Council Direct- med beaktande av rådets direktiv ive 87/54/EEC of 16 December 87/54/EEG av den 16 december 1986 on the legal protection of 1986 om rättsligt skydd för kretstopographies of semiconductor mönster hos halvledarprodukter', products,

Having regard to Council De- med beaktande av rådets beslut cision 90/5S11/EEC of 9 October 90/511/EEG av den 9 oktober 1990 1990 on the extension of legal om utsträckning av rättsligt skydd protection of topographies of semi- för kretsmönster hos halvledarconductor products in respect of produkter till personer från vissa persons from certain countries and länder och territorier, särskilt territories, and in particular Article artikel 1.3, i detta I (3) thereof,

och med beaktande av följande:

Whereas the abovementioned Det ovan nämnda beslutet räknar Decision lists 21 countries and upp 21 olika länder och territorier territories which are to benefit from som skall åtnjuta skydd genom protection under = Directive direktiv 87/54/EEG.

87/54/EEC;

Whereas protection for natural Skydet för fysiska personer är persons is unconditional, but protec- ovillkorligt, medan skyddet för tion for companies and other legal bolag och andra juridiska personer persons is subject to the condition är villkorat av att bolag och that Community companies and juridiska personer från gemenskapen legal persons benefit from protection åtnjuter skydd i det berörda landet in the country or territory in eller territoriet. question;

Whereas the Commission is Kommissionen är genom beslut

obliged by Decision 90/511/EEC to 90/511/EEG skyldig att fastställa

determine and communicate to the och meddela medlemsstaterna vilka

"| EGT nr. L 24, 27.1.1987, s. 36 > EGT nr. L 285, 17.10.1990, s. 31

Member States which of the av de berörda länderna och countries and territories in question territorierna som uppfyller detta Bilaga 10 satisfy this condition; villkor. Kretsmönster

Whereas, in the United States of I Amerikas Förenta Stater åtnjuter America, based on interim orders de ägare av kretsmönster ("mask issued under Section 914 of the work") som är medborgare, bosatta Semiconductor Chip Protection Act eller suveräna myndigheter i gemenof 1984, legal protection is available skapens medlemsstater = rättsligt

to owners of mask works who are skydd genom «interimistiska be-

nationals, domiciliaries or sovereign stämmelser utfärdade under paragraf authorities of Community Member 914 i Lagen om skydd för halv- States, and consequently the United ledarmönster från 1984, och Förenta States fulfils the condition of reci- Staterna uppfyller följaktligen det i procity required for the protection rådets beslut 90/511/EEG, artikel of companies and other legal 1.2, fastställda villkoret om ömsepersons laid down in Article 1 (2) sidighet som krävs för skydd för of Council Decision 90/511/EEC; bolag och andra juridiska personer.

Whereas in Switzerland, pending Schweiz ger, i avvaktan på ett förethe eventual introduction into Swiss stående införande av den speciallaw of specific legislation which is lagstiftning om skydd för halvledarcurrently under preparation to produkters kretsmönster som för protect — topographies of semi- närvarande är under utarbetande, conductor products, protection in sådant skydd genom paragraf 5 i this respect is available under den Federala lagen mot otillbörlig Article 5 of the Federal Act Against konkurrens av den 19 december Unfair Competition of 19 December 1986. 1986;

Whereas, in the light of assur- Mot bakgrund av de försäkringar ances provided by the Swiss author- som givits av de schweiziska ities, the Commission has concluded myndigheterna har kommissionen that while this protection is of a kommit till slutsatsen att trots att different nature to that provided skyddet är av annorlunda slag än det under Directive 87/54/EEC, it is som ges genom direktiv 87/54/EEG, nevertheless comparable thereto for det inte desto mindre är jämförligt the purposes of Decision med detta, med avseende på beslut 90/511/EEC; 90/5 11/EEG.

Whereas protection under this Den schweiziska lagstiftningen ger Swiss law is available to all persons skydd för alla personer som är who are nationals of or domi- medborgare eller bosatta i ett land ciliaries in a country of the Paris som ingår i Parisunionen samt även Union and also to companies and till bolag och andra juridiska other legal person which have a real personer som bedriver verklig och and effective industrial and commer- stadigvarande industriell eller affärscial establishment in such a country, mässig verksamhet i ett sådant land. and since all Member States are Eftersom alla medlemsstaterna ingår

party to the Paris Union, i Parisunionen uppfyller följaktligen

Switzerland therefore also fulfils the även Schweiz det ovan nämnda condition mentioned above, villkoret.

HAS ADOPTED THIS DECISION: HÄRIGENOM BESLUTAS

FÖLJANDE:

Article 1 Artikel 1

The countries listed below fulfil Nedan angivna länder uppfyller det the condition for protection of com- i artikel 1.2 i beslut 90/511/EEG 209

14 Riksdagen 1992:93. 1 saml Nr 48

panies and other legal persons laid fastställda villkoret för skydd för down in Article I (2) of Decision bolag och andra juridiska personer: Bilaga 10 90/511/EEC: Kretsmönster

- Switzerland - Schweiz - United States of America. - Amerikas Förenta Stater.

Article 2 Artikel 2

This Decision is addressed to the Detta beslut riktar — sig — till Member States. medlemsstaterna.

Done at Brussels, 26 October 1990. Utfärdat i Bryssel den 26 oktober

1990.

For the Commission På kommissionens vägnar

Martin BANGEMANN Martin BANGEMANN Vice-President Vice ordförande

FIRST COUNCIL DIRECTIVE RÅDETS FÖRSTA DIREKTIV of 21 December 1988 av den 21 december 1988 Bilaga 11 to approximate the laws of the om tillnärmningen av medlems- Varumärke Member states relating to trade staternas varumärkeslagar |

marks (89/104/EEG)

(89/104/EEC)

THE COUNCIL OF THE EUROPEISKA GEMEN- EUROPEAN COMMUNITIES, SKAPERNAS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Having regard to the Treaty med beaktande av Fördraget om establishing the European Economic upprättandet av Europeiska eko- Community, and in particular nomiska gemenskapen, «särskilt Article 100a thereof, artikel 100a i detta,

Having regard to the proposal med beaktande av kommissionens from the Commission, förslag,

In cooperation with the European i samarbete med Europa- Parliament, parlamentet,

Having regard to the opinion of med beaktande av Ekonomiska och the Economic and Social Com- sociala kommitténs yttrande, och mittee, med beaktande av följande:

Whereas the trade mark laws at Den lagstiftning om varumärken present applicable in the Member som nu gäller i medlemsstaterna, States contain disparities which may innehåller olikheter som kan komma impede the free movement of goods att hindra den fria rörligheten för

and freedom to provide services and varor och det fria utbytet av tjänster

may distort competition within the samt snedvrida konkurrensför-

common market; whereas it is hållandena på den gemensamma

therefore necessary, in view of the marknaden. Med tanke på den inre establishment and functioning of the marknadens upprättande och internal market, to approximate the funktion är det därför nödvändigt att laws of the Member States; närma medlemsstaternas lagar till

varandra.

Whereas it is important not to Det är viktigt att inte förbise de disregard the solutions and advant- lösningar och fördelar som ages which the Community trade gemenskapens = varumärkessystem

mark system may afford to under- kan erbjuda företag som önskar

takings wishing to acquire trade förvärva varumärken. marks;

Whereas it does not appear to be Det förefaller inte nödvändigt att nu necessary at present to undertake genomföra ett fullständigt närmande full-scale approximation of the trade av medlemsstaternas lagstiftning om mark laws of the Member States varumärken utan det kommer att and it will be sufficient if approx- vara tillräckligt att begränsa den till imation is limited to those national de nationella rättsliga bestämmelser provisions of law which most dir- som mest direkt påverkar den inre

ectly affect the functioning of the marknadens funktion.

internal market;

Whereas the Directive does not Direktivet fråntar inte medlems-

deprive the Member States of the staterna deras rätt att fortsätta right to continue to protect trade skydda sådana varumärken som marks acquired through use but förvärvats genom användning, utan 211

takes them into account only in behandlar dem endast med avseende regard to the relationship between på förhållandet mellan dem och Bilaga 11 them and trade marks acquired by sådana varumärken som förvärvats Varumärke registration; genom registrering.

Whereas Member States also Medlemsstaterna förblir också fria remain free to fix the provisions of att fastställa procedurregler för the procedure concerning the regis- registrering, upphävande och ogiltration, the revocation and the in- tighet av varumärken som förvärvats validity of trade marks acquired by genom registrering. De kan t. ex. registration; whereas they can, for beståmma sättet för varumärkesexample, determine the form of registrering och = ogiltighetstrade mark registration and invalid- förklaring, bestämma om äldre ity procedures, decide whether rättigheter skall åberopas antingen earlier rights should be invoked vid registrerings- eller ogiltighetseither in the registration procedure förfarandet eller i båda förfarandena or in the invalidity procedure or in samt, i det fall de tillåter att äldre

both and, if they allow earlier rights rättigheter åberopas i registrerings-

to be invoked in the registration förfarandet, använda sig av ett inprocedure, have an = opposition vändningsförfarande eller ett obligaprocedure or an ex officio exam- toriskt granskningsförfarande eller ination procedure or both; whereas båda. Medlemsstaterna får även Member States remain free to deter- fortsättningsvis bestämma = vilka mine the effects of revocation or konsekvenser som upphävande eller invalidity of trade mark; ogiltighetsförklaring av varumärken

skall få.

Whereas this Directive does not Detta direktiv utesluter inte att exclude the application to trade varumärken underkastas andra rättsmarks of provisions of law of the liga bestämmelser än de varu- Member States other than trade märkesrättsliga bestämmelser som mark law, such as the provisions finns i medlemsstaterna, t. ex. berelating to unfair competition, civil stämmelser om illojal konkurrens, liability or consumer protection; skadeståndsansvar eller konsument-

skydd.

Whereas attainment of the object- För att uppnå det mål som tillnärmives at which this approximation of ningen av de rättsliga bestämmelserlaws is aiming requires that the na syftar till krävs att villkoren för conditions for = obtaining and erhållande och vidmakthållande av continuing to hold a registered trade ett registrerat varumärke är i princip mark are in general identical in all identiska i de olika medlemsstater- Member States; whereas, to this na. Det är därför nödvändigt att end, it is necessary to list examples upprätta en lista med exempel på of signs which may constitute a tecken som kan utgöra varumärken, trade mark, provided that such signs under förutsättning att sådana tecken are capable of distinguishing the kan särskilja ett företags varor eller goods or services from one under- tjänster från ett annat företags. taking from those of other under- Grunderna för att vägra registrering

takings; whereas the grounds for eller för ogiltighet avseende själva refusal or invalidity concerning the varumärket, t. ex. frånvaro av sär-

trade mark itself, for example the skiljande egenskaper, eller avseende absence of any distinctive charac- konflikter mellan varumärket och ter, or concerning conflicts between äldre rättigheter skall anges på ett the trade mark and earlier rights, uttömmande sätt, även om vissa av are to be listed in an exhaustive grunderna är valfria för medlemsmanner, even if some of these staterna som därför kan bibehålla grounds are listed as an option for eller införa dessa grunder i sina the Member States which will there- lagstiftningar. Medlemsstaterna kan fore be able to maintain or in- I sina respektive lagstiftningar bi-

troduce those grounds in their behålla eller införa registreringslegislation; whereas Member States hinder eller ogiltighetsgrunder som Bilaga 11 will be able to maintain or introduce är kopplade till villkor för att er- Varumärke into their legislation grounds of re- hålla eller vidmakthålla ett varufusal or invalidity linked to con- märke vilka inte berörs av någon ditions for obtaining and continuing bestämmelse om närmande, t.ex. to hold a trade mark for which there rörande märkesinnehavaren, föris no provision of approximation, nyelse av varumärket eller avgiftsconcerning, for example, the eligib- regler, eller villkor som har ility for the grant of a trade mark, samband med bristande iakttagande the renewal of the trade mark or av procedurbestämmelser. rules on fees, or related to the noncompliance with procedural rules;

Whereas in order to reduce the För att minska det totala antalet total number of trade marks registrerade och skyddade varuregistered and protected in the märken inom gemenskapen och Community and, consequently, the därmed antalet tvister dem emellan number of conflicts which arise är det av vikt att registrerade varubetween them, it is essential to märken faktiskt används och att de require that registered trade marks upphävs om så inte är fallet. Det är must actually be used or, if not nödvändigt att se till att ett varuused, be subject to revocation; märke inte kan ogiltigförklaras på whereas it is necessary to provide grund av att ett äldre men inte that a trade mark cannot be invalid- använt varumärke redan finns, ated on the basis of the existence of medan medlemsstaterna har full a non-used earlier trade mark, while frihet att tillämpa samma princip vid the Member States remain free to registrering av ett varumärke eller apply the same principle in respect att säkerställa att ett varumärke inte of the registration of a trade mark med framgång kan åberopas i ett or to provide that a trade mark may mål om intrång om det efter invändnot be successfully invoked in in- ning av en part slås fast att varufringement proceedings if it is estab- märket kan upphävas. I alla dessa lished as a result of a plea that the fall tillkommer det medlemsstaterna trade mark could be revoked; själva att bestämma tillämpliga whereas in all these cases it is up to procedurregler. the Member States to establish the applicable rules of procedure;

Whereas it is fundamental, in För att underlätta den fria rörligorder to facilitate the free circula- heten för varor och tjänster är det tion of goods and services, to av avgörande betydelse att säkerensure that henceforth registered ställa att registrerade varumärken

trade marks enjoy the same pro- hädanefter har samma rättsliga

tection under the legal systems of skydd i alla medlemsstaterna. Detta all Member States; whereas this förhållande får emellertid inte should however not prevent the hindra medlemsstaterna från att efter Member States from granting at eget bedömande ge ett omfattande their option an extensive protection skydd åt sådana varumärken som är to those trade marks which have a kända. reputation;

Whereas the protection afforded Det skydd som följer av det registby the registered trade mark, the rerade varumärket, vars funktion function of which is in particular to framför allt är att garantera att guarantee as an indication of origin, varumärket anger ursprunget, är is absolute in the case of identity absolut när det råder identitet between the mark and the sign and mellan märket och tecknet och

goods or services; whereas the varorna eller tjänsterna. Skyddet

protection applies also in case of gäller också vid likhet mellan 213

similarity between the trade mark märket och tecknet och varorna eller and the sign and the goods or tjänsterna. Det är nödvändigt att Bilaga 11 services; whereas it is indispensable tolka begreppet likhet mot bakgrund Varumärke to give an interpretation of the av risken för förväxling. Grundconcept of similarity in relation to förutsättningen för skyddet är att det the likelihood of confusion; whereas finns en risk för förväxling och the likelihood of confusion, the denna måste bedömas mot bakgrund appreciation of which depends on av flera faktorer, särskilt i hur hög numerous elements and, in particu- grad märket är känt på marknaden, lar, on the recognition of the trade den association som det använda mark on the market, of the associa- eller registrerade märket framkallar, tion which can be made with the graden av likhet mellan märket och used or registered sign, of the tecknet samt mellan de ifrågavardegree of similarity between the ande varorna eller tjänsterna. trade mark and the sign and Formerna för fastslående av risk för between the goods or services förväxling och framför allt bevisidentified, constitutes the specific bördan skall regleras av nationella condition for such = protection; procedurregler som inte berörs av whereas the ways in which likeli- detta direktiv. hood of confusion may be established, and in particular the onus of

proof, are a matter for national pro-

cedural rules which are not preju-

diced by the Directive;

Whereas it is important, for Av hänsyn till rättssäkerheten, men reasons of legal certainty and utan att i orimlig grad skada de without inequitably prejudicing the intressen som innehavaren av ett interests of a proprietor of an earlier äldre märke har, är det viktigt att trade mark, to provide that the latter säkerställa att denne inte längre får may no longer request a declaration begära ogiltighetsförklaring samt att

of invalidity nor may he oppose the han inte får motsätta sig använd-

use of a trade mark subsequent to ningen av ett varumärke som är his own of which he has knowingly yngre än hans eget och som han i tolerated the use for a substantial vetskap därom har tillåtit användlength of time, unless the applica- ning av under en längre tid om inte tion for the subsequent trade mark ansökan om registrering av det was made in bad faith: yngre varumärket gjorts i ond tro.

Whereas all Member States of the Alla medlemsstaterna i gemen- Community are bound by the Paris skapen är bundna av Pariskonven- Convention for the Protection of tionen för industriellt rättsskydd. Industrial Property; whereas it is Det är nödvändigt att detta direktivs necessary that the provisions of this bestämmelser helt överensstämmer

Directive are entirely consistent med bestämmelserna i Pariskonven-

with those of the Paris Convention; tionen. De av medlemsstaternas whereas the obligations of the skyldigheter som är en följd av Member States resulting from this konventionen berörs inte av detta Convention are not affected by this direktiv. Där så är lämpligt skall Directive; whereas, where appro- artikel 234, andra stycket i förpriate, the second subparagraph of draget, tillämpas. Article 234 of the Treaty is applicable;

HAS ADOPTED THIS HÄRIGENOM «FÖRESKRIVS

DIRECTIVE: FÖLJANDE

Article 1 Artikel I Scope Räckvidd Bilaga 11

Varumärke

This Directive shall apply to Detta direktiv skall tillämpas för every trade mark in respect of varumärken avseende varor eller goods or services which is the tjänster vilka i en medlemsstat är subject of registration or of an föremål för registrering eller anapplication in a Member State for sökan om registrering som indiviregistration as an individual trade duellt varumärke, kollektivmärke mark, a collective mark or a eller garanti- eller kontrollmärke, guarantee mark or certification eller vilka är föremål för registmark, or which is the subject of a rering eller ansökan om registrering registration or an application for hos Benelux varumärkesmyndighet registration i the Benelux Trade eller föremål för en internationell Mark Office or of an international registrering med rättsverkan i en registration having effect in a medlemsstat. Member State.

Article 2 Artikel 2 Signs of which a trade mark may Tecken som kan utgöra ett varuconsist märke

A trade mark may consist of any Ett varumärke kan utgöras av alla sign capable of being represented tecken som kan återges grafiskt, graphically, — particulary words, särskilt ord, inbegripet personnamn, including personal names, designs, figurer, bokstäver, siffror, formen

letters, numerals, the shape of på en vara eller dess förpackning,

goods or of their packaging, provid- förutsatt att tecknen i fråga kan ed that such signs are capable of särskilja ett företags varor eller distinguishing the goods or services tjänster från andra företags. of one undertaking from those of other undertakings.

Article 3 Artikel 3 Grounds for refusal or invalidity Registreringshinder eller

ogiltighetsgrunder

1.The following shall not be 1. Följande tecken och varumärken registered or if registered shall be får inte registreras och om registliable to be declared invalid: rering har skett skall de kunna

ogiltigförklaras:

(a) signs which cannot constitute a) Tecken som inte kan utgöra ett a trade mark; varumärke.

(b) trade marks which are devoid b) Varumärken som saknar särof any distintive character; skiljningsförmåga.

(c) trade marks which consist c) Varumärken som endast består exclusively of signs or indications av tecken eller upplysningar vilka i which may serve, in trade to handeln visar varornas eller tjänsterdesignate the kind, quality, quantity, nas art, kvalitet, kvantitet, avsedda intended purpose, value, geo- användning, värde, geografiska graphical origin, or the time of ursprung, tiden för deras framproduction of the goods or of ställande eller andra egenskaper hos rendering of the service, or other varorna eller tjänsterna. characteristics of the goods or service; 215

(d) trade marks which consist d) Varumärken som endast består

exclusively of signs or indications av tecken eller upplysningar vilka i Bilaga 11

which have become customary in det dagliga språkbruket eller enligt Varumärke the current language or in the bona branschens vedertagna handelsbruk fide and established practices of the kommit att bli en sedvanlig betecktrade; ning för varan eller tjänsten.

(e) signs which consist exclus- e) Tecken som uteslutande består ively of: av

- the shape which results from the - en form som följer av varans art, nature of the goods,or eller

- the shape of goods which is - en form på en vara som krävs för necessary to obtain a technical att uppnå ett tekniskt resultat, eller result, or

- the shape which gives substantial - en form som ger varan ett

value to the goods; betydande värde.

(f) trade marks which are con- f) Varumärken som strider mot

trary to public policy or to accep- allmän ordning eller mot allmänna

ted principles of morality; moralbegrepp.

(g) trade marks which are of such g) Varumärken som är ägnade att a nature as to deceive the public, vilseleda allmänheten, t ex med for instance as to the nature, quality avseende på varans eller tjänstens or geographical origin of the goods art, kvalitet eller geografiska uror service; sprung.

(h) trade marks which have not h) Varumärken som inte har godbeen authorized by the competent känts av behöriga myndigheter och authorities and are to be refused or som skall vägras registrering eller invalidated pursuant to Article 6 ter ogiltigförklaras i enlighet med

of the Paris Convention for the artikel 6 ter i Pariskonventionen för

protection of Industrial Property, industriellt rättsskydd, i fortsätthereinafter referred to as the "Paris ningen kallad "Pariskonventionen". Convention".

2. Any Member State may pro- 2. En medlemsstat kan bestämma vide that a trade mark shall not be att ett varumärke inte skall registregistered or, if registered, shall be reras, eller om det redan är registliable to be declared invalid where rerat, att det skall kunna förklaras and to the extent that: ogiltigt i följande fall:

(a) the use of the trade mark may a) Om användningen av varumärket be prohibited pursuant to provisions kan förbjudas med stöd av andra of law other than trade mark law of lagbestämmelser än medlemsstatens the Member State concerned or of eller gemenskapens varumärkeslagthe Community; stiftning.

(b) the trade mark covers a sign b) Om varumärket omfattar ett

of high symbolic value, in par- tecken av högt symbolvärde, särskilt

ticular a religious symbol; en religiös symbol.

(c) the trade mark includes C) Om varumärket innehåller andra badges, emblems, and escutcheons tecken, emblem eller vapen än de other than those covered by Article som nämns i artikel 6 ter i Paris- 6 ter of the Paris Convention and konventionen och som är av allmänt which are of public interest, unless intresse, uhder förutsättning att the consent of the appropriate au- vederbörande myndigheter inte givit thorities to its registration has been tillstånd till dess registrering i enlig-

given in conformity with the legisla- het med medlemsstatens lagstiftning.

tion of the Member State;

(d) the application for registration d) Om ansökan om registrering av of the trade mark was made in bad varumärket har gjorts i ond tro av faith by the applicant. den sökande.

3. A trade mark shall not be 3. Ett varumärke skall inte vägras 216

refused registration or be declared registrering eller ogiltigförklaras invalid in accordance with med stöd av punkt 1 b, c eller d, Bilaga 11 paragraph 1 (b), (c) or (d) if, before om det före tidpunkten för regist- Varumärke the date of application for registra- reringsansökan och som en följd av tion and following the use which det bruk som har gjorts av det har has been made of it, it has acquired förvärvat särskiljningsförmåga. En a distinctive character. Any Member medlemsstat kan dessutom besluta State may in addition provide that att denna bestämmelse skall gälla this provision shall also apply where även då särskiljningsförmågan har the — distinctive character was förvärvats efter tidpunkten för acquired after the date of application registeringsansökan eller tidpunkten

for registration or after the date of för registreringen.

registration.

4. Any Member State may pro- 4. En medlemsstat kan med avsteg vide that, by derogation from the från punkterna 1, 2 och 3, be- : preceding paragraphs, the grounds stämma att registreringshinder eller of refusal of registration or invalid- grunder för = ogiltighetsförklaring ity in force in that State prior to the gällande i den staten före ikraftdate on which the provisions neces- trädandet av detta = direktivs sary to comply with this Directive tvingande bestämmelser skall gälla enter into force, shall apply to trade för ansökan om varumärke som

marks for which applications has gjorts före den tidpunkten.

been made prior to that date.

Article 4 Artikel 4 Further grounds for refusal or Ytterligare registreringshinder invalidity concerning conflicts eller ogiltighetsgrunder med avwith earlier rights seende på konflikter med äldre

rättigheter

1. A trade mark shall not be 1. Ett varumärke skall inte registregistered or, if registered, shall be reras eller om det är registrerat liable to be declared invalid: skall det kunna ogiltigförklaras:

(a) if it is identical with an earlier a) om det är identiskt med ett äldre trade mark, and the goods or varumärke och de varor eller services for which the trade mark is tjänster som varumärket har ansökts applied for or is registered are eller registrerats för är identiska identical with the goods or services med de varor eller tjänster för vilka for which the earlier trade mark is det äldre varumärket är skyddat, protected;

(b) if because of its identity with, b) om det på grund av sin identitet

or similarity to, the earlier trade eller likhet med det äldre varu-

mark and the identity or similarity märket och identiteten eller likheten of the goods or services covered by mellan de varor eller tjänster som the trade marks, there exists a täcks av varumärkena föreligger en likelihood of confusion on the part risk att allmänheten förväxlar dem, of the public, which includes the inbegripet risken för att varumärket

likelihood of association with the associeras med det äldre varu-

earlier trade mark. märket.

2. "Earlier trade marks" within 2. Med "äldre varumärken" i punkt

the meaning of paragraph 1 means: 1 avses

(a) trade marks of the following a) följande kategorier av varu-

kinds with a date of application for märken för vilka ansökan om regist-

registration which is earlier than the tering gjorts tidigare än ansökan om

date of application for registration registrering av varumärket i fråga,

of the trade mark, taking account, med vederbörlig hänsyn tagen till de 217

where appropriate, of the priorities anspråk som kan göras på föreclaimed in respect of those trade trädesrätt för dessa varumärken: Bilaga 11

marks: Varumärke

(i) Community trade marks; i) EG-varumärken, (ii) trade marks registered in the ii) varumärken som har registrerats

Member State or, in the case of i medlemsstat eller, vad avser Belgium, Luxembourg or the Belgien, Luxemburg och Netherlands, at the Benelux Trade Nederländerna, hos Benelux varu- Mark Office; märkesmyndighet, .

(iii) trade marks registered under iii) varumärken som blivit föremål international agreements which have för internationell registrering med effect in the Member State; rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

(b) Community trade marks which b) EG-varumärken som i enlighet validly claim senority, in accord- med förordningen om EG-varuance with the Regulation on the märken gör befogat anspråk på Community trade mark, from a anciennitet gentemot ett varumärke trade mark referred to in (a) (ii) and i a il och iii även om det senare (iii), even when the latter trade varumärket inte har vidmakthållits mark has been surrendered or eller innehavaren inte förnyat registallowed to lapse; reringen,

c) applications for the trade marks C) ansökan om varumärken nämnda referred to in (a) and (b) subject to i a och b under förutsättning av their registration; deras registrering,

(d) trade marks which, on the d) varumärken som, vid tidpunkten date of application for registration för ansökan om registrering eller, i of the trade mark, or, where förekommande fall, vid tidpunkten appropriate, of the priority claimed för begäran om företrädesrätt med in respect of the application for avseende på ansökan om registrering registration of the trade mark, are av varumärket, är välkända i en well known in a Member State, in medlemsstat, i den betydelse som the sense in which the words "well ges ordet "välkänt" i artikel 6 bis i known" are used in Article 6 bis of Pariskonventionen. the Paris Convention;

3. A trade mark shall futhermore 3. Ett varumärke skall inte heller not be registered or, if registered, registreras eller, om det är registshall be liable to be declared invalid rerat, skall det kunna ogiltigif it is identical with, or similar to, förklaras om det är identiskt med, an earlier Community trade mark eller liknar ett äldre EG-varumärke within the the meaning of paragraph enligt punkt 2, och det avses bii 2 and is to be, or has been, regis- registrerat för eller har registrerats tered for goods or services which för varor eller tjänster som inte are not similar to those for which liknar dem för vilka det äldre EGthe earlier Community trade mark is varumärket är registrerat, om det registered, where the = earlier äldre EG-varumärket är känt i Community trade mark has a gemenskapen och användningen av reputation in the Community and det yngre varumärket utan skälig where the use of the later trade anledning skulle dra otillbörlig mark without due cause would take fördel av eller vara till förfång för unfair advantage of, or be det äldre EG-varumärkets särskiljdetrimental to, the distinctive ningsförmåga eller renommé. character or the repute of the earlier community trade mark.

4. Any Member State may 4. En medlemsstat kan vidare

futhermore provide that a trade besluta att ett varumärke inte skall mark shall not be registered or, if registreras eller, om det är registered, shall be liable to be registrerat, skall kunna = ogiltig-

förklaras i följande fall: 218 declared invalid where, and to the

extent that:

(a) the trade mark is identical a) Om varumärket är identiskt med, Bilaga 11 with, or similar to, an earlier natio- eller liknar ett äldre nationellt varu- Varumärke nal trade mark within the meaning märke enligt punkt 2 och det avses of paragraph 2 and is to be, or has bli registrerat för eller redan har been, registered for goods or servi- registrerats för varor och tjänster ces which are not similar to those som inte liknar dem för vilka det for which the earlier trade mark is äldre varumärket är registrerat, om registered, where the earlier trade det äldre varumärket är känt i mark has a reputation in the Mem- medlemsstaten i fråga och användber State concerned and where the ningen av det yngre varumärket use of the later trade mark without utan skälig anledning skulle dra due cause would take unfair advant- otillbörlig fördel av eller vara till age of, or be detrimental to, the förfång för det äldre varumärkets distinctive character or the repute of särskiljningsförmåga eller renommé. the earlier trade mark;

(b) rights to a non-registered trade b) Om rätten till ett oregistrerat mark or to another sign used in the varumärke eller till ett annat i course of trade were acquired prior förvärsverksamhet använt tecken har to the date of application for förvärvats före tidpunkten för registration of the subsequent trade ansökan om registrering av det

mark, or the date of priority yngre märket eller före tidpunkten

claimed for the application for för den företrädesrätt som åberopats registration of the subsequent trade till stöd för ansökan om registrering mark and that non-registered trade av det yngre märket och om det

mark or other sign confers on its oregistrerade «varumärket = eller

proprietor the right to prohibit the tecknet ger innehavaren rätt att use of the subsequent trade mark; förbjuda användningen av det yngre

varumärket.

(c) the use of the trade mark may c) Om användningen av ett varube prohibited by virtue of an earlier märke kan förbjudas med stöd av en

right other than rights referred to in annan äldre rättighet än de rättig-

paragraphs 2 and 4 b) and in heter som sägs i punkterna 2 och 4 particular: b och särskilt

(i) a right to a name i) rätten till ett namn,

(ii) a right of personal portrayal ii) rätten till egen bild,

(iii) a copyright iii) en upphovsrätt, (iv) an industrial property right iv) en industriell rättighet. (d) the trade mark is identical d) Om varumärket är identiskt med

with, or similar to, an earlier eller liknar ett äldre kollektivmärke collective trade mark conferring a till vilket var knutet en rätt som gått right which expired within a period ut högst tre år före tidpunkten för

of a maximum of three years ansökan.

preceding application;

(e) the trade mark is identical e) Om varumärket är identiskt med with, or similar to, an earlier eller liknar ett äldre garanti- eller guarantee or certification mark kontrollmärke till vilket var knutet conferring a right which expired en rätt som gått ut inom en tid som within a period preceding applica- fastställts av medlemsstaten i fråga tion the length of which is fixed by före tidpunkten för ansökan. the Member State;

(f) the trade mark is identical f) Om varumärket är identiskt med with, or similar to, an earlier trade eller liknar ett äldre varumärke som mark which was registered for registrerats för identiska = eller identical or similar goods or liknande varor och tjänster och till services and conferred on them a vilka var knutna en rätt som på

right which has expired for failure grund av bristande förnyelse har 219

to renew within a period of a upphört högst två år före ansökan, maximum two years preceding förutsatt att innehavaren av det äldre Bilaga 11 application, unless the proprietor of varumärket inte gett sitt tillstånd till Varumärke the earlier trade mark gave his registreringen av det yngre varuagreement for the registration of the märket eller inte använt sitt varulater mark or did not use his trade märke. mark;

(g) the trade mark is liable to be g) Om varumärket kan förväxlas confused with a mark which was in med ett märke som användes i use abroad on the filing date of the utlandet vid tidpunkten för ansökan application and which is still in use och som fortfarande används där, there, provided that at the date of under förutsättning att sökanden vid the application the applicant was tidpunkten för ansökan var i ond acting in bad faith. tro.

5. The Member States may permit 5. Medlemsstaterna kan om det är that in appropriate circumstances lämpligt tillåta att varumärket inte registration need not to be refused skall vägras registrering eller or the trade mark need not to be ogiltigförklaras om innehavaren av declared invalid where the proprie- det äldre varumärket eller den äldre tor of the earlier trade mark or rättigheten ger sitt medgivande till other earlier right consents to the registreringen av det yngre varuregistration of the later trade mark. märket.

6. Any Member State may pro- 6. En medlemsstat kan med avvivide that, by derogation from parag- kelse från punkterna 1 - 5, bestämraphs 1 to 5, the grounds for refusal ma att de registreringshinder eller

of registration or invalidity in force ogiltighetsgrunder som gällde i den

in that State prior to the date on staten före ikraftträdandet av detta which the provisions necessary to direktivs tvingande bestämmelser comply with this Directive enter skall gälla för varumärken för vilka into force, shall apply to trade ansökan gjorts före den tidpunkten. marks for which application has been made prior to that date.

Article 5 Artikel 5 Rights conferred by a trade mark Rättigheter som är knutna till ett

varumärke

1. The registered trade mark shall 1. Det registrerade varumärket ger confer on the proprietor exclusive innehavaren en ensamrätt. Innehavarights therein. The proprietor shall ren har rätt att förhindra tredje man, be entitled to prevent all third parti- som inte har hans tillstånd, att i es not having his consent from näringsverksamhet använda using in the course of trade:

(a) any sign which is identical a) tecken som är identiska med with the trade mark in relation to varumärket med avseende på de goods or services which are identi- varor och tjänster som är identiska cal with those for which the trade med dem för vilka varumärket är mark is registered; registrerat,

(b) any sign where, because of its b) tecken, som på grund av sin identity with, or similarity to, the identitet eller likhet med varumärket trade mark and the identity or simi- och identiteten eller likheten hos de larity of the goods or services cove- varor eller tjänster som täcks av red by the trade mark and the sign, varumärket och tecknet, kan leda till there exists a likelihood of confu- förväxling hos allmänheten, inbesion on the part of the public, which gripet risken för association mellan includes the likelihood of association tecknet och varumärket. between the sign and the trade 220

mark.

2. Any Member State may also 2. En medlemsstat kan också be- Bilaga 11 provide that the proprietor should sluta att innehavaren skall ha rätt att Varumärke be entitled to prevent all third parti- förhindra tredje man, som inte har es not having his consent from hans tillstånd, från att i näringsusing in the course of trade any sign verksamhet använda ett tecken som which is identical with, or similar är identiskt med eller liknar varuto, the trade mark in relation to märket med avseende på varor och goods or services which are not tjänster av annan art än dem för similar to those for which the trade vilka varumärket är registrerat, om mark is registered, where the latter detta är känt i den medlemsstaten has a reputation in the Member och om användningen av tecknet State and where use of that sign utan skälig anledning drar otillbörlig without due cause takes unfair ad- fördel av eller är till förfång för vantage of, or is detrimental to, the varumärkets — särskiljningsförmåga distinctive character or the repute of eller renommé. the trade mark.

3. The following, inter alia, may 3. Bl.a. kan följande förbjudas be prohibited under paragraphs 1 enligt punkterna 1 och 2: and 2:

(a) affixing the sign to the goods a) Att anbringa tecknet på varor or to the packaging thereof; eller deras förpackning.

(b) offering the goods, or putting b) Att utbjuda varor till försäljthem on to the market or stocking ning, marknadsföra dem eller lagra them for these purposes under that dem för dessa ändamål eller utbjuda sign, or offering or supplying servi- eller tillhandahålla tjänster under ces thereunder; tecknet.

(c) importing or exporting the c) Att importera eller exportera goods under the sign; varor under tecknet.

(d) using the sign on business d) Att använda tecknet på papers and in advertising. affärshandlingar och i reklam.

4. Where, under the law of the 4. Om en medlemsstats be- Member State, the use of a sign stämmelser inte gör det möjligt att under the conditions referred to in 1 förbjuda användningen av ett tecken (b) or 2 could not be prohibited enligt vad som nämns i punkterna I

before the date on which the pro- b eller 2 före ikraftträdandet av

visions necessary to comply with detta direktivs tvingande bestämmelthis Directive entered into force in ser, kan den fortsatta användningen the Member State concerned, the av tecknet inte förhindras med stöd rights conferred by the trade mark av de rättigheter som är knutna till may not be relied on to prevent the varumärket. continued use of the sign.

5. Paragraphs 1 to 4 shall not 5. Punkterna 1 - 4 skall inte beröra affect provisions in any Member en medlemsstats bestämmelser om State relating to the protection skydd mot användning av ett tecken

against the use of a sign other than för annat ändamål än att särskilja for purposes of distinguishing goods varor eller tjänster, om användning or services, where use of that sign av tecknet i fråga utan skälig anledwithout due cause takes unfair ning drar otillbörlig fördel av eller

advantage of, or is detrimental to, är till förfång för varumärkets särthe distinctive character or the skiljningsförmåga eller renommé. repute of the trade mark.

Article 6 Artikel 6 Limitation of the effects of a trade Begränsningar av ett varumärkes Bilaga 11 mark rättsverkan Varumärke

1. The trade mark shall not en- 1. Varumärket ger inte innehavaren title the proprietor to prohibit a rätt att förhindra tredje man att i

third party from using, in the course näringsverksamhet använda

of trade,

(a) his own name or adress; a) sitt eget namn eller adress, (b) indications concerning the b) uppgifter om varornas eller

kind, quality, quantity, intended tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, purpose, value, geographical origin, avsedda ändamål, värde, geografiska the time of production of goods or ursprung, tidpunkten för framstälof rendering of the service, or other landet eller andra egenskaper, characteristics of goods or services;

(c) the trade mark where it is c) varumärket om det är nödvändigt necessary to indicate the intented för att ange en varas eller tjänsts purpose of a product or service, in avsedda ändamål, särskilt som particular as accessories or spare tillbehör eller reservdel, parts;

provided he uses them i accord- förutsatt att tredje man handlar i ance with honest practice in indu- enlighet med god affärssed. strial or commercial matters.

2. The trade mark shall not en- 2. Varumärket ger inte innehavaren title the proprietor to prohibit a rätt att förbjuda tredje man att i third party from using, in the course näringsverksamhet använda en äldre of trade, an earlier right which only rättighet som endast gäller i ett applies in particular locality if that avgränsat geografiskt område om right is recognized by the the laws rättigheten erkänns av den ifrågaof the Member State in question and varande medlemsstatens lagstiftning within the limits of the territory in samt används inom gränserna för which it is recognized. det territorium i vilken den är er-

känd.

Article 7 Artikel 7 Exhaustion of the rights conferred Konsumtion av de rättigheter som by a trade mark är knutna till ett varumärke

1. The trade mark shall not en- 1. Ett varumärke ger inte innetitle the proprietor to prohibit its use havaren rätt att förbjuda användin relation to goods which have ningen av varumärket för varor som been put on the market in the Com- av innehavaren eller med hans munity under that trade mark by the samtycke har förts ut på markproprietor or with his consent. naden under varumärket inom ge-

menskapen.

2. Paragraph 1 shall not apply 2. Punkt 1 skall inte gälla när innewhere there exist legitimate reasons havaren har skälig grund att motsätfor the proprietor to oppose futher ta sig fortsatt marknadsföring av commercialization of the goods, varorna, särskilt när varornas beespecially where the condition of the skaffenhet har förändrats eller förgoods is changed or impaired after sämrats efter att de har förts ut på they have been put on the market. marknaden.

Licensing Licens Bilaga 11

Varumärke

I. A trade mark may be licensed 1. Det kan ges licens för ett varufor some or all of the goods or märke för en del eller alla de varor services for which it is registered eller tjänster för vilka det är regiand for the whole or part of the strerat samt för hela eller del av Member State concerned. A licence medlemsstatens = territorium. En may be exclusive or non-exclusive. licens kan vara exklusiv eller icke-

exklusiv.

2. The proprietor of a trade mark 2. Innehavaren av ett varumärke

may invoke the rights conferred by kan åberopa de till varumärket

that trade mark against a licensee knutna rättigheterna gentemot en who contravenes any provision in licenstagare som överträder en behis licensing contract with regard to stämmelse i licensavtalet med avseits duration, the form covered by ende på licensens giltighetstid, den the registration in which the trade av registreringen skyddade formen mark may be used, the scope of the under vilken varumärket får angoods or services for which the vändas, arten av de varor eller licence is granted, the territory in tjänster för vilka licensen är utfär-

which the trade mark may be af- dad, området inom vilket varu-

fixed, or the quality of the goods märket får användas eller kvaliteten manufactured or of the services pro- på de av licenstagaren tillverkade vided by the licensee. varorna eller tillhandahållna tjänster-

na.

Article 9 Artikel 9 Limitation in consequence of Begränsning till följd av passivitet acquiscence

1. Where, in a Member State, the 1. Om innehavaren av ett i artikel proprietor of an earlier trade mark 4.2 nämnt äldre varumärke har as referred to in Article 4 (2) has funnit sig i att ett yngre varumärke, acquiesced, for a period of five som är registrerat i en medlemssuccessive years, in the use of a stat, har använts i medlemsstaten later trade mark registered in that under fem år i följd och han har Member State while being aware of varit medveten om det, har han inte such use, he shall no longer be längre rätt att med åberopande av entitled on the basis of the earlier det äldre varumärket begära att det trade mark either to apply for a yngre varumärket skall ogiltigförkladeclaration that the later trade mark ras eller motsätta sig att det används is invalid or to oppose the use of med avseende på de varor eller the later trade mark in respect of tjänster för vilka det har brukats, the goods or services for which the förutsatt att ansökan om registlater trade mark has been used, rering av det yngre märket inte har unless registration of the later trade gjorts i ond tro. mark was applied for in bad faith.

2. Any Member State may pro- 2. En medlemsstat kan bestämma vide that paragraph 1 shall apply att punkt 1 skall gälla mutatis mumutatis mutandis to the proprietor tandis för innehavaren av ett i artiof an earlier trade mark referred to kel 4.4 a nämnt äldre varumärke in Article 4 (4) (a) or an earlier eller annan äldre rättighet som right referred to in Article 4 (4) (b) nämns i artikel 4.4 b eller c. or (c). .

3. In the cases referred to in 3. I de fall som nämns i punkterna paragraphs 1 and 2, the proprietor I och 2 har innehavaren av ett

of a later registered trade mark shall yngre registrerat varumärke inte rätt 223

not be entitled to oppose the use of att motsätta sig användningen av

the earlier right, even though that den äldre rättigheten, även om den Bilaga 11

right may no longer be invoked inte längre kan åberopas gentemot Varumärke against the later trade mark. det yngre varumärket.

Article 10 Artikel 10 Use of trade marks Bruk av varumärken

1. If, within a period of five years 1. Om innehavaren av varumärket following the date of the completion inte inom fem år efter det att regiof the registration procedure, the streringsförfarandet avslutats har proprietor has not put the trade gjort verkligt bruk av varumärket i mark to genuine use in the Member medlemsstaten för de varor eller State in connection with the goods tjänster för vilka det registrerats, or services in respect of which it is eller om sådant bruk inte skett registered, or if such use has been under fem år i följd, skall varususpended during an uninterrupted märket bli föremål för de sanktioner period of five years, the trade mark som bestäms i detta direktiv, under shall be subject to the sanctions pro- förutsättning att det inte finns giltiga vided for in this Directive, unless skäl till att varumärket inte använts. there are proper reasons for non-

use. 2. The follwing shall also con- 2. Även det följande utgör bruk

stitute use within the meaning of enligt punkt 1: paragraph 1:

(a) use of the trade mark in a a) Användning av varumärket i en form differing in elements which do form som skiljer sig i detaljer vilka

not alter the distinctive character of inte förändrar märkets särskiljande the mark in the form in which it egenskaper så som det registrerats. was registered;

(b) affixing of the trade mark to b) Anbringandet i medlemsstaten i goods or to the packaging thereof fråga av varumärket på varor eller in the Member State concerned deras emballage endast för exportänsolely for export purposes. damål.

3. Use of the trade mark with the 3. Varje användning av ett varuconsent of the proprietor or by any märke med tillstånd av innehavaren person who has authority to use a eller person som är behörig att collective mark or a guarantee or använda kollektiv-, garanti- eller cerfication mark shall be deemed to kontrollmärke skall anses utgöra constitute use by proprietor. bruk av innehavaren.

4. In relation to trade marks 4. Om ett varumärke registrerats registered before the date on which före tidpunkten för ikraftträdandet the provisions necessary to comply av detta direktivs tvingande bewith this Directive enter into force stämmelser i medlemsstaten i fråga in the Member State concerned: gäller följande:

(a) where a provision in force a) Om en bestämmelse som gäller

prior to that date attaches sanctions före tidpunkten i fråga föreskriver

to non-use of a trade mark during sanktioner mot ett varumärke som an uninterrupted period, the relevant inte använts under en sammanhäng-

period of five years mentioned in ande period skall den i punkt 1

paragraph 1 shall be deemed to have nämnda femårsperioden anses ha begun to run at the same time as börjat löpa vid samma tid som den

any period of non-use which is redan påbörjade perioden under

already running at that date; vilken varumärket inte använts.

(b) where there is no use provi- b) Om ingen bestämmelse om ansion in force prior to that date, the vändning trätt i kraft före tidpunkten periods of five years mentioned in i fråga, skall de i punkt 1 nämnda

paragraph 1 shall be deemed to run femårsperioderna anses börja löpa from that date at the earliest. tidigast från den tidpunkten. Bilaga 11

Varumärke Article 11 Artikel 11 Sanctions for non use of a trade Rättsliga — eller administrativa mark in legal or administrative sanktioner vid bristande användproceedings ning av ett varumärke

1. A trade mark may not be I. Ett varumärke får inte ogiltigdeclared invalid on the ground that förklaras med åberopande av att det there is an earlier conflicting trade står i konflikt med ett äldre varumark if the latter does not fullfill märke om det sistnämnda inte uppthe requirements of use set out in fyller kraven på användning i artikel Article 10 (1), (2) and (3) or in 10.1 - 10.3 eller, i förekommande Article 10 (4), as the case may be. fall, i artikel 10.4.

2. Any Member State may pro- 2. En medlemsstat får bestämma att vide that registration of a trade registrering av ett varumärke inte mark may not be refused on the får vägras med åberopande av att ground that there is an earlier con- det står i konflikt med ett äldre flicting trade mark if the latter does varumärke, om det sistnämnda inte not fullfil the requirements of use uppfyller kraven på användning i set out Article 10 (1), (2) and (3) or artikel 10.1 - 10.3 eller, i förein Article 10 (4), as the case may kommande fall, i artikel 10.4. be.

3. Without prejudice to the ap- 3. Om ett genkäromål om upphäplication of Article 12, where a vande av registrering görs, får en counterclaim for revocation is made, medlemsstat bestämma, utan hinder any Member State may provide that av tillämpningen av artikel 12, att at trade mark may not be succes- ett varumärke inte med framgång fully invoked in infringement pro- kan åberopas i ett mål om intrång ceedings if it is established as a om det efter invändning från en part result of a plea that the trade mark slås fast att varumärket kan hävas i could be revoked pursuant to Article enlighet med artikel 12.1. 12 (1).

4. If the earlier trade mark has 4. Om det äldre varumärket har

been used in relation to part only of använts för en del av de varor eller

the goods or services for which it is tjänster för vilka det registrerats, registered, it shall, for purposes of skall det vid tillämpning av punkterapplying paragraphs 1, 2 and 3, be na 1, 2 och 3 anses vara registrerat deemed to be registered in respect endast för den delen av varorna only of that part of the goods or eller tjänsterna. services.

Article 12 Artikel 12 Ground for revocation Grunder för upphävande

1. A trade mark shall be table to 1. Ett varumärke skall kunna upprevocation if, within a continuos hävas om det inom en period of five years, it has not been sammanhängande femårsperiod utan put to genuine use in the Member giltiga skäl inte har tagits i verkligt State in connection with the goods bruk i medlemsstaten i fråga för de or services in respect of which it is varor eller tjänster för vilka det registered, and there are no proper registrerats. Emellertid kan ingen reasons for non-use; however, no kräva att varumärket skall upphävas person may claim that the proprie- om varumärket har tagits i verkligt tor's rights in a trade mark should bruk eller dess bruk återupptagits

under tiden mellan utgången av fem- 225 be be revoked where, during the

15 Riksdugen 1992:93. 1 saml. Nr 48

year period and filing of the appli- vande. Om bruket av varumärket Bilaga 11

cation for revocation, genuine use påbörjas eller återupptas inom en Varumärke of the trade mark has been started tremånadersperiod före ansökan om or resumed; the commencement or upphävande, och denna tremånaderresumption of use within a period of speriod inleds tidigast vid utgången three months preceding the filing of av den sammanhängande femårsthe application for revocation which perioden under vilket märket inte

began at the earliest on expiry or använts, skall emellertid användthe continuos period of five years ningen lämnas utan avseende om

of non-use shall, however, be dis- förberedelserna för att inleda eller regarded where preparations for the återuppta den vidtogs först efter det commencment or resumption occur att innehavaren fick kännedom om only after the proprietor becomes att en ansökan om upphävande aware that the application for revo- kunde komma att göras. cation may be filed.

2. A trade mark shall also be 2. Ett varumärke skall också kunna liable to revocation if, after the date bli föremål för upphävande om det, on which it was registered, efter den dag då det registrerades,

(a) in consequence of acts or inac- a) som ett resultat av innehavarens

tivity of the proprietor, it has be- verksamhet eller passivitet, har

come the common name in the trade blivit en allmän beteckning i hanfor a product or service in respect deln för en vara eller tjänst för of which it is registered; vilket det är registrerat,

(b) in consequnce of the use made b) som ett resultat av det bruk of it by the proprietor of the trade innehavaren gjort av varumärket mark or with his consent in respect eller den användning till vilken of the goods or services for which it innehavaren gett sitt tillstånd med is registered, it is liable to mislead avseende på varorna eller tjänsterna the public, particularly as to the för vilka det är registrerat, kan nature, quality or geographical komma att vilseleda allmänheten, origin of those goods or services. särskilt vad gäller varornas eller

tjänsternas art, kvalitet eller geogra-

fiska ursprung.

Article 13 Artikel 13 Grounds for refusal or revocation Registreringshinder eller grunder or invalidity relating to only some för upphävande eller ogiltighetsof the goods or service förklaring avseende endast en del

av varorna eller tjänsterna

Where grounds for refusal of regi- I de fall då registreringshinder eller

stration or for revocation or invali- grunder för upphävande eller ogil-

dity of a trade mark exist in respect tighetsförklaring föreligger endast

of only some of the goods or servi- för en del av de varor eller tjänster ces for which that trade mark has för vilka varumärket har ansökts been applied for or registered, eller registrerats skall vägran att refusal of registration or revocation registrera, upphävande eller ogiltigor invalidity shall cover those goods förklaring av varumärket endast or services only. avse dessa varor eller tjänster.

Article 14 Artikel 14 Establishment a posteriori of Beslut i efterhand om ogiltighets- Bilaga 11 invalidity or revocation of a trade förklaring eller upphävande av ett Varumärke mark varumärke

Where the seniority of an earlier Om anciennitet för ett äldre varutrade mark which has been sur- märke som inte har vidmakthållits rendered or allowed to lapse, is eller som inte förnyats åberopas för claimed for a Community trade ett EG-varumärke, kan det i eftermark, the invalidity or revocation hand beslutas om ogiltighetsof the earlier trade mark may be förklaring eller upphävande av det established a posteriori, äldre varumärket.

Article 15 Artikel 15 Special provisions in respect of Särskilda bestämmelser för kollekcollective marks, guarantee marks tivmärken, garantimärken och and certification marks kontrollmärken

1. Without prejudice to Article 4, 1. Utan hinder av artikel 4 kan Member States whose laws authori- medlemsstater, vilkas bestämmelser ze the registration of collective tillåter registrering av kollektivmarks or of guarantee marks or märken, garanti- eller kontrollmärcertification marks, may provide ken, bestämma att sådana märken that such marks shall not be registe- inte skall registreras, eller att de red, or shall be revoked or declared skall upphävas eller ogiltigförklaras, invalid, on grounds additional to med stöd av ytterligare grunder än those specified in Articles 3 and 12 de som nämns i artiklarna 3 och 12 where the function of those marks i de fall dessa märkens funktion SO requires. kräver det.

2. By way of derogation from Ar- 2. Oberoende av artikel 3.1.c kan ticle 3 (1) (c), Member States may en medlemsstat bestämma att tecken

provide that signs or indications eller upplysningar, som i handeln

which may serve, in trade, to desig- kan ange varornas eller tjänsternas nate the geographical origin of the geografiska ursprung, får utgöra

goods or services may constitute kollektiv-, garanti- eller kontroll-

collective, guarantee or certification märken. Ett sådant märke ger inte marks. Such a mark does not entitle innehavaren rätt att förbjuda tredje the proprietor to prohibit a third man att i näringsverksamhet anparty from using in the course of vända sådana tecken eller upplystrade mark such signs or indica- ningar, förutsatt att han brukar dem tions, provided he uses them in 1 Överensstämmelse med god

accordance with honest practices in affärssed. I synnerhet får ett sådant

industrial or commercial matters; in märke inte åberopas gentemot en particular, such a mark may not be tredje man som har rätt att använda invoked against a third party who is ett geografiskt namn. entitled to use a geographical name.

Article 16 Artikel 16 National provisions to be adopted Nationella bestämmelser som skall pursuant to this Directive antas för att följa detta direktiv

1. The Member States shall bring 1. Medlemsstaterna skall sätta i into force the laws, regulations and kraft de lagar och andra författadministrative provisions necessary ningar som är nödvändiga för att

to comply with this Directive not följa detta direktiv senast den 28

later than 28 of December 1991. december 1991. De skall genast

They shall immediately inform the underrätta kommissionen om detta. 227

Commission thereof.

2. Acting on proposal from the 2. På förslag från kommissionen Bilaga 11

Commission, the Council, acting by kan rådet med kvalificerad majoritet Varumärke qualified majority, may defer the besluta att skjuta upp tidpunkten i

date referred to in paragraph 1 until punkt I till senast den 31 december

31 December 1992 at the latest. 1992.

3. Member States shall commun- 3. Medlemsstaterna skall till kom-

icate to the Commission the text of missionen överlämna texterna till

the main provisions of national law centrala bestämmelser i nationell

which they adopt in the field gover- lagstiftning som de antar inom det

ned by this Directive. område som omfattas av detta direk-

tiv.

Article 17 Artikel 17 Adressees Mottagare

This Directive is adressed to the Detta direktiv riktar sig till med- Member States. lemsstaterna.

Done at Brussels, 21 December Upprättat i Bryssel den 21 december

1988. 1988.

For the Council På rådets vägnar The President V. PAPANDREOU V. PAPANDREOU Ordförande

COUNCIL DIRECTIVE RÅDETS DIREKTIV of 14 May 1991 av den 14 maj 1991 Bilaga 12 on the legal protection of com- om rättsligt skydd för datorpro- Datorprogram puter programs gram (91/250/EEG) (91/250/EEG)

THE COUNCIL OF THE EUROPEISKA GEMEN- EUROPEAN COMMUNITIES, SKAPERNAS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Having regard to the Treaty med beaktande av fördraget om establishing the European Economic upprättandet av Europeiska eko-

Community and in particular Article nomiska gemenskapen, «särskilt

100a thereof, artikel 100a i detta,

Having regard to the proposal med beaktande av kommissionens from the Commission, förslag",

In cooperation with the European i samarbete med = Europa-

Parliament, parlamentet”,

Having regard to the opinion of med beaktande av Ekonomiska och

the Economic and Social Com- sociala kommitténs yttrande, och

mittee, med beaktande av följande:

Whereas computer programs are Datorprogram är för närvarande at present not clearly protected in inte klart skyddade av gällande all Member States by existing lagstiftning i alla medlemsstater och legislation and such protection, där sådant skydd finns är det av where it exists, has different skiftande innebörd. attributes;

Whereas the development of Utvecklingen av datorprogram tar i

computer programs requires the anspråk avsevärda mänskliga,

investment of considerable human, tekniska och ekonomiska resurser,

technical and financial resources medan datorprogram däremot kan

while computer programs can be kopieras till en bråkdel av de copied at a fraction of the cost kostnader som en självständig utneeded to develop them independ- veckling av dem innebär. ently;

Whereas computer programs are Datorprogram spelar en allt mer playing an increasingly important betydelsefull roll inom en lång rad role in a broad range of industries industrier och följaktligen kan datorand computer program technology programteknologi anses vara av can accordingly be considered as grundläggande betydelse = för being of fundamental importance for gemenskapens industriella utveckthe Community's industrial develop- ling.

ment;

Whereas certain differences in the Vissa olikheter mellan medlemslegal — protection of computer staternas = rättsliga skydd = för programs offered by the laws of the datorprogram har direkta och

"EGT nr. C 91, 12.4.1989, s. 4, och EGT nr C 320, 20.12.1990,

s. 22.

” EGT nr C 231, 17.9.1990, s. 78

och beslut av den 17 april 1991

(ännu inte offentliggjort i den

officiella tidningen).

> EGt nr C 329, 30.12.1989, s. 4.

16 Riksdagen 1992:903, I saml. Nr 48

Member States have direct and negativa återverkningar på den negative effects on the functioning gemensamma marknadens funktion Bilaga 12 of the common market as regards vad gäller datorprogram, och dessa Datorprogram computer programs and such olikheter kan mycket väl bli större differences could well become i samband med att medlemsstaterna greater as Member States introduce inför ny lagstiftning på området. new legislation on this subject;

Whereas existing differences Det föreligger ett behov av att having such effects need to be undanröja olikheter som har dessa removed and new ones prevented återverkningar och att förhindra from arising, while differences not uppkomsten av nya. Sådana olikadversely affecting the functioning heter som inte i väsentlig grad of the common market to a substan- påverkar den gemensamma tial degree need not be removed or marknadens funktion i negativ riktprevented from arising; ning behöver däremot inte undan-

röjas eller förhindras från att upp-

komma.

Whereas the Community's legal Gemenskapens rättsliga ram för framework on the protection of skydd för datorprogram kan följcomputer programs can accordingly aktligen i en första omgång in the first instance be limited to begränsas till att fastställa att establishing that Member States medlemsstaterna skall ge datorshould accord protection to com- program upphovsrättsligt skydd som puter programs under copyright law litterära verk samt vidare att fastas literary works and, further, to ställa vem och vad som skall establishing who and what should skyddas, vilka ensamrätter skyddade be protected, the exclusive personer kan stödja sig på när det rights on which protected persons gäller att tillåta eller förbjuda vissa should be able to rely in order to handlingar och hur länge skyddet aurthorize or prohibit certain acts skall gälla. and for how long the protection should apply;

Whereas, for the purpose of this I detta direktiv avses med termen Directive, the term "computer datorprogram alla former av program” shall include programs in program, inbegripet sådana som är any form, including those which are införlivade med hårdvara. Termen incorporated into hardware; whereas innefattar även förberedande designthis term also includes preparatory arbete som leder till utvecklingen av design work leading to the develop- datorprogram, under förutsättning ment of a computer program att det föreberedande arbetet är av provided that the nature of the sådan art att det kan resultera i ett prepartory work is such that a com- datorprogram 1 ett senare skede. puter program can result from it at a later stage;

Whereas, in respect of the criteria De bedömningsgrunder som skall to be applied in determining tillämpas för att fastställa om ett whether or not a computer program datorprogram är ett originalverk is an original work, no tests as to eller inte, bör inte omfatta provthe qualitative or aesthetic merits of ningar avseende programmets the program should be applied; kvalitativa eller estetiska egen-

skaper.

Whereas the Community is fully Gemenskapen är fast besluten att committed to the promotion of främja internationell standardiserinternational standardization; ing.

Whereas the function of a com- Ett datorprograms funktion är att puter program is to communicate kommunicera och verka till-

sammans med andra komponenter i 30 and work together with other

components of a computer system ett datorsystem och med användare. and with users and, for this För detta ändamål krävs en logisk, Bilaga 12 purpose, a logical and, where i förekommande fall även fysisk Datorprogram appropriate, physical interconnec- sammankoppling och växelverkan så tion and interaction is required to att alla detaljer i hårdvara och mjukpermit all elements of software and vara kan fungera på alla de sätt som hardware to work with other soft- de är avsedda att fungera på tillware and hardware and with users sammans med annan hårdvara och in all the ways in which they are mjukvara samt med användare av intended to function; datorprogrammet.

Whereas the parts of the program De delar av programmet som sörjer which provide for such interconnec- för sådan sammankoppling och tion and interaction between växelverkan mellan detaljer och elements of software and hardware hårdvara och mjukvara betecknas are generally known as ”interfaces'; allmänt som gränssnitt.

Whereas this functional inter- Denna = funktionella — sammanconnection and interaction koppling och växelverkan betecknas is generally known as ”inter- allmänt som samverkansförmåga. operability'; whereas such inter- Den kan definieras som förmågan operability can be defined as the att utväxla information och ömseability to exchange information and sidigt använda den utväxlade inmutually to use the information formationen. which has been exchanged;

Whereas, for the avoidance of För att undvika missförstånd skall doubt, it has to be made clear that här klargöras att det bara är ett only the expression of a computer datorprograms uttrycksform som är program is protected and that ideas skyddad och att de idéer och and principles which underlie any principer som ligger till grund för element of a program, including de olika detaljerna i ett program, those which underlie its interfaces, inbegripet de som ligger bakom dess are not protected by copyright under gränssnitt, inte är upphovsrättsligt this Directive; skyddade enligt detta direktiv.

Whereas, in accordance with this I överensstämmelse med denna principle of copyright, to the extent upphovsrättsliga princip är logik, that logic, algorithms and algoritmer och programmeringsprogramming languages comprise språk till den del som de innefattar ideas and principles, those ideas and idéer och principer, inte skyddade principles are not protected under enligt detta direktiv. this Directive;

Whereas, in accordance with the I enlighet med medlemsstaternas legislation and jurisprudence of the lagstiftning och rättspraxis samt de Member States and the international internationella upphovsrättskonvencopyright conventions, the expres- tionerna bör dessa idéers och sion of those ideas and principles is principers = uttrycksform vara to be protected by copyright; upphovsrättsligt skyddad.

Whereas, for the purposes of this I detta direktiv avses med termen Directive, the term ”rental” means uthyrning att ett datorprogram eller the making available for use, for a en kopia av detta i vinstsyfte görs limited period of time and for tillgängligt för användande under en

profit-making purposes, of a com- begränsad tidrymd. Termen omfattar

puter program or a copy thereof; inte utlåning till allmänheten vilket whereas this term does not include därmed ligger utanför detta direktivs public lending, which, accordingly, tillämpningsområde. remains outside the scope of this Directive;

Whereas the exclusive rights of Upphovsmannens ensamrätt att the author to prevent the unauthor- förhindra otillåten återgivning av sitt 231

ized reproduction of his work have verk bör begränsas när det gäller to be subject to a limited exception datorprogram så att den inte Bilaga 12 in the case of a computer program omfattar den tekniska återgivning Datorprogram to allow the reproduction technically som krävs för att den som på laglig necessary for the use of that väg förvärvat programmet skall program by the lawful acquirer; kunna använda det.

Whereas this means that the acts Detta betyder att handlingar som of loading and running necessary laddning, körning och rättelse, som for the use of a copy of a program är nödvändiga vid användningen av which has been lawfully acquired, ett program som är lagligen förand the act of correction of its värvat, inte får förbjudas genom errors, may not be prohibited by avtal. Vid avsaknad av särskilda contract; whereas, in the absence of avtalsbestämmelser får, även då en specific contractual — provisions, programkopia har sålts, varje annan including when a copy of the åtgärd som krävs för användandet program has been sold, any other av en programkopia utföras i

act necessary for the use of the överensstämmelse med programmets

copy of a program may be avsedda användning av den som på performed in accordance with its laglig väg förvärvat kopian. intended purpose by a lawful acquirer of that copy;

Whereas a person having a right En person som har rätt att använda to use a computer program should ett datorprogram bör inte hindras att not be prevented from performing utföra sådana åtgärder som krävs acts necessary to observe, study or för att iaktta, undersöka eller prova test the functioning of the program, programmets funktion, under förutprovided that these acts do not sättning att dessa åtgärder inte gör infringe the copyright in the intrång i upphovsrätten = till program; programmet.

Whereas the unauthorized re- Otillåten återgivning, översättning, production, translation, adaptation anpassning eller förändring av den or transformation of the form of the kodform i vilken en kopia av ett code in which a copy of a computer datorprogram har gjorts tillgänglig program has been made available utgör intrång i upphovsmannens constitutes an infringement of the ensamrätt. | exclusive rights of the author;

Whereas, neverthleless, circum- Inte desto mindre kan under vissa stances may exist when such a omständigheter ett sådant återreproduction of the code and trans- givande av programmets kod och lation of its form within the översättning av dess form enligt meaning of Article 4 (a) and (b) are artikel 4 a och b vara oundgängligt indipensable to obtain the necessary för att erhålla den information som information to achieve the inter- behövs för att ett självständigt operability of an independently skapat program skall uppnå samcreated program with other verkansförmåga med andra

programs; program.

Whereas it has therefore to be Därför bör endast under dessa considered that in these limited omständigheter åtgärderna = återcircumstances only, performance of givning och översättning anses vara the acts of reproduction and trans- rättsenliga och i överensstämmelse lation by or on behalf of a person med god sed, förutsatt att de utförs having a right to use a copy of the av eller för en person som har rätt program is legitimate and compat- att använda en kopia av ible with fair practice and must programmet. = Rättsinnehavarens therefore be deemed not to require tillstånd krävs därmed inte. the authorization of the rightholder;

Whereas an objective of this Ett av syftena med detta undantag

connect all components of a samman alla komponenterna i ett Bilaga 12 computer system, including those of datorsystem, även sådana som är av Datorprogram different manufacturers, so that they skilda fabrikat, så att de kan fungera can work together; tillsammans.

WhereaS such an exception to the Detta undantag i upphovsmannens author's exclusive rights may not be ensamrätt får inte användas på ett used in a way which prejudices the sätt som skadar rättsinnehavarens legitimate interests of the right- legitima intressen eller som står i

holder or which conflicts with a konflikt med ett normalt utnyttjande

normal exploitation of the program; av det programmet.

Whereas, in order to remain in För att överensstämmelse skall råda

accordance with the provisions of med bestämmelserna i Bernkonven-

the Berne Convention for the tionen för skydd av litterära och Protection of Literary and Artistic konstnärliga verk, måste skyddstiden

Works, the term of protection gälla intill utgången av femtionde should be the life of the author and året efter det år, då upphovsmannen fifty years from the first of January avled, eller beträffande verk som

of the year following the year of his offentliggjorts anonymt eller under

death or, in the case of an pseudonym, intill utgången av anonymous or pseudonymous work, femtionde året efter det år då verket 50 years from the first of January of offentliggjordes.

the year following the year in which

the work is first published;

Whereas protection of computer Upphovsrättsligt skydd för datorprograms under copyright laws program skall i förekommande fall should be without prejudice to the inte inverka på andra former av application, in appropriate cases, of skydd. Varje avtalsbestämmelse som other forms of protection; whereas, strider mot artikel 6 eller mot de i however, any contractual provisions artikel 5.2 och 5.3 angivna undancontrary to Article 6 or to the tagen bör emellertid vara ogiltig. exceptions provided for in Article 5 (2) and (3) should be null and void;

Whereas the provisions of this Bestämmelserna i detta direktiv Directive are without prejudice to inverkar inte på tillämpningen av the application of the competition konkurrensreglerna i artikel 85 och rules under Article 85 and 86 of the 86 i fördraget, om en leverantör Treaty if a dominant supplier med dominerande ställning vägrar refuses to make information att tillhandahålla sådan information available which is necessary for som krävs för att uppnå sam-

interoperability as defined in this verkansförmåga så som denna

Directive; definieras i detta direktiv.

Whereas the provisions of this Bestämmelserna i detta direktiv bör Directive should be without pre- inte beröra särskilda krav i nu judice to specific requirements of gällande gemenskapsrätt om offent- Community law already enacted in liggörande av gränssnitt inom telerespect of the publication of inter- kommunikationsområdet eller rådsfaces in the telecommunications beslut om standardisering inom

sector or Council Decisions relating områdena informationsteknologi och

to standardization in the field of telekommunikation. information technology and telecommunication;

Whereas this Directive does not Detta direktiv inverkar inte på med

affect derogations provided for Bernkonventionen förenliga under national legislation in accord- nationella — särregler = beträffande ance with the Berne Convention on frågor som inte omfattas av detta 233

points not covered by this Directive, direktiv.

Bilaga 12

HAS ADOPTED THIS HÄRIGENOM FÖRESKRIVS Datorprogram

DIRECTIVE: FÖLJANDE

Anicle 1 Artikel 1

Object of protection Skyddsobjekt

1. In accordance with the provi- 1. I enlighet med bestämmelserna i sions of this Directive, Member detta direktiv skall medlemsstaterna States shall protect computer ge datorprogram upphovsrättsligt programs, by copyright, as literary skydd som litterära verk enligt works within the meaning of the Bernkonventionen för skydd av Berne convention for the Protection litterära och konstnärliga verk. I of Literary and Artistic Works. For detta direktiv omfattar termen datorthe purposes of this Directive, the program dessas = förberedande term "computer programs” shall designmaterial. include their preparatory design material.

2. Protection in accordance with 2. Skydd enligt detta direktiv skall

this Directive shall apply to the gälla ett datorprograms alla utexpression in any form of a com- trycksformer. Idéer och principer puter program. Ideas and principles som ligger bakom de olika which underlie any element of a detaljerna i ett datorprogram, även computer program, including those de som ligger bakom dess gränswhich underlie its interfaces, are not snitt, är inte upphovsrättsligt protected by copyright under this skyddade enligt detta direktiv. Directive.

3. A computer program shall be 3. Ett datorprogram skall skyddas protected if it is original in the om det är originellt i den meningen sense that it is the author's own att det är upphovsmannens egen intellectual creation. No other intellektuella skapelse. Inga andra criteria shall be applied to deter- bedömningsgrunder skall tillämpas mine its eligibility for protection. vid fastställandet av om det skall

komma i åtnjutande av skydd.

Article 2 Artikel 2

Authorship of computer programs Upphovsmannaskap till dator-

program

1. The author of a computer 1. Upphovsmannen till ett dator-

program shall be the natural person program skall vara den fysiska or group of natural persons who has person eller grupp av fysiska created the program or, where the personer som har skapat legislation of the Member State programmet eller, när en permits, the legal person designated medlemsstats lagstiftning medger as the rightholder by that legisla- det, den juridiska person som av tion. Where collective works are re- den berörda lagstiftningen anses

cognized by the legislation of a vara — rättsinnehavare. När en

Member State, the person con- medlemsstats lagstiftning erkänner

sidered by the legislation of the gemensamma verk, skall den person

Member State to have created the som av medlemsstatens lagstiftning

work shall be deemed to be its bedöms ha skapat verket anses vara

author. dess upphovsman.

2. In respect of a computer 2. Om ett datorprogram har skapats 234

program created by a group of gemensamt av en grupp fysiska natural persons jointly, the exclusive personer skall dessa personer äga Bilaga 12 rights shall be owned jointly. ensamrätten gemensamt. Datorprogram

3. Where a computer program is 3. Om ett datorprogram har skapats created by an employee in the av en arbetstagare som ett.led i execution of his duties or following dennes arbetsuppgifter eller efter the instructions given by his arbetsgivarens anvisningar, skall employer, the employer exclusively arbetsgivaren ensam vara berättigad shall be entitled to exercise all att utöva alla ekonomiska rättigheter economic rights in the program so till det program som skapats på created, unless otherwise provided detta sätt, om inte annat har föreby contract. skrivits genom avtal.

Article 3 Artikel 3

Beneficiaries of protection Den skyddade personkretsen

Protection shall be granted to all Skydd skall ges alla fysiska och natural or legal persons eligible juridiska personer som = enligt under national copyright legislation nationell upphovsrätt om litterära as applied to literary works. verk är berättigade därtill.

Article 4 Artikel 4

Restricted Acts De särskilda ensamrätterna

Subject to the provisions of Om inte annat följer av artikel 5 Article 5 and 6, the exclusive rights och 6 skall rättsinnehavarens ensamof the rightholder within the rätt enligt artikel 2 innefatta rätten meaning of Article 2, shall include att utföra eller ge tillstånd till the right to do or to authorize: följande:

(a) the permanent or temporary a) varaktig eller tillfällig, delvis reproduction of a computer program eller fullständig återgivning av ett by any means and in any form, in datorprogram på vilket sätt och i part or in whole, Insofar as loading, vilken form som helst. I den mån

displaying, running, transmision or som laddning, visning, körning,

storage of the computer program överföring eller lagring av det benecessitate such reproduction, such rörda datorprogrammet nödvändigacts shall be subject to authoriza- gör sådan återgivning av ett datortion by the rightholder; program krävs rättsinnehavarens

tillstånd.

(b) the translation, adaptation, b) översättning, anpassning, arrangement and any other altera- sammanställning och varje annan tion of a computer program and the ändring av ett datorprogram samt reproduction of the results thereof, återgivning av därav = följande without prejudice to the rights of the resultat, dock utan att inskränka de

person who alters the program; rättigheter som tillhör den person

som ändrar programmet.

(c) any form of distribution to the c) alla former av spridning till

public, including the rental, of the allmänheten, inbegripet uthyrning,

original computer program or of av datorprogrammets original eller copies thereof. The first sale in the kopior av detta. Den första försälj-

Community of a copy of a program ningen av en kopia av programmet by the rightholder or with his som görs inom gemenskapen av

consent shall exhaust the distribution rättsinnehavaren själv eller med

right within the Community of that dennes samtycke, medför förlust av

copy, with the exception of the right spridningsrätten till den berörda 235

program or a copy thereof. gäller dock inte rätten att kontrollera Bilaga 12

vidare uthyrning av programmet Datorprogram

eller kopia av detta.

Article 5 Artikel 5

Exceptions to the restricted acts Undantag från ensamrätterna

1. In the absence of specific 1. I avsaknad av särskilda avtalscontractual provisions, the acts bestämmelser skall de i artikel 4 a referred to in Article 4 (a) and (b) och b angivna åtgärderna inte kräva

shall not require authorization by rättsinnehavarens tillstånd, om de the rightholder where they are krävs för att den som lagligen för-

necessary for the use of the com- värvat datorprogrammet skall kunna puter program by the lawful använda programmet i Överensacquirer in accordance with its stämmelse med dess avsedda ändaintended purpose, including for mål. Detta gäller även rättelse av error correction. fel.

2. The making of a back-up copy 2. En person som har rätt att anby a person having a right to use vända ett datorprogram får inte the computer program may not be genom avtal hindras från att göra en

prevented by contract insofar as it is säkerhetskopia av detta om denna är

necessary for that use. nödvändig för den aktuella använd-

ningen.

3. The person having a right to 3. Den person som har rätt att

use a copy of a computer program använda en kopia av ett dator-

shall be entitled, without the author- program skall utan = rättsinneization of the rightholder, to havarens tillstånd ha rätt att iaktta, observe, study or test the function- undersöka eller prova programmets ing of the program in order to funktion i syfte att utröna de idéer determine the ideas and principles och principer som ligger bakom which underlie any element of the programmets olika detaljer, under program if he does so while förutsättning att detta sker vid sådan performing any of the acts of load- laddning, visning, körning, övering, displaying, running, transmitt- föring eller lagring av programmet ing or storing the program which he som han har rätt att utföra. is entitled to do.

Article 6 Artikel 6

Decompilation Dekompilering

1. The authorization of the right- 1. Rättsinnehavarens tillstånd skall holder shall not be required where inte krävas när återgivning av koden

reproduction of the code and eller översättning av kodens form translation of its form within the enligt artikel 4 a och b är oundmeaning of Article 4 (a) and (b) are gänglig för att erhålla den indispensable to obtain the informa- information som är nödvändig för tion necessary to achieve the inter- att uppnå samverkansförmåga operability of an independently mellan ett sjävständigt skapat dator-

created computer program with program och andra program, under other programs, provided that the förutsättning att följande villkor är

following conditions are met: uppfyllda:

(a) these acts are performed by a) åtgärderna utförs av licens-

the licensee or by another person tagaren eller av annan person som

har rätt att använda en kopia av 236

having a right to use a copy of a

program, or on their behalf by a programmet, eller för deras räkning

person authorized to do so; av en person som har rätt därtill, Bilaga 12

(b) the information necessary to b) den information som är nöd- Datorprogram achieve interoperability has not vändig för att uppnå samverkanspreviously been readily available to förmåga, har inte tidigare varit lätt the persons referred to in sub- åtkomlig för de i punkt a angivna paragraph (a); and personerna, och

(c) these acts are confined to the c) åtgärderna är begränsade till att parts of the original program which gälla de delar av originalprogramare necessary to achieve inter- met som är nödvändiga för att operability. uppnå samverkansförmåga.

2. The provisions of paragraph 1 2. Bestämmelserna i punkt 1 skall shall not permit the information inte medge att den information som obtained through its application: erhållits

(a) to be used for goals other than a) används för andra ändamål än att

to achive the interoperability of the uppnå det självständigt skapade

independently created computer datorprogrammets samverkans-

program; förmåga,

(b) to be given to others, except b) överlämnas till andra personer, when necessary for the inter- utom när detta är nödvändigt för det operability of the independently självständigt skapade datorprogramcreated computer program; or mets samverkansförmåga, eller

(c) to be used for the develop- c) används för utveckling, tillverkment, production or marketing of a ning eller marknadsföring av ett computer program = substantially datorprogram som i väsentliga delar similar in its expression, or for any liknar det berörda programmets other act which infringes copyright. uttrycksform, eller används för

andra åtgärder som medför intrång i upphovsrätten. 3. In accordance with the provi- 3. I överensstämmelse med be-

sions of the Berne Convention for stämmelserna i Bernkonventionen the protection of Literary and för skydd av litterära och konst- Artistic Works, the provisions of närliga verk får bestämmelserna i this Article may not be interpreted denna artikel inte tolkas så att de in such a way as to allow its tillämpas på sätt som otillbörligt application to be used in a manner skadar rättsinnehavarens legitima which unreasonably prejudices the intressen eller står i konflikt med ett right holder's legitmate interests or normalt = utnyttjande av = datorconflicts with a normal exploitation programmet. of the computer program.

Article 7 Artikel 7

Special measures of protection Särskilda skyddsåtgärder

1. Without prejudice to the provi- 1. Om inte annat följer av bestäm-

sions of Articles 4, 5 and 6, melserna i artiklarna 4, 5 och 6

Member States shall provide, in skall medlemsstaterna i enlighet med

accordance with their national sin nationella lagstiftning besluta om legislation, appropriate remedies lämpliga åtgärder mot personer som

against a person committing any of utför någon av de i punkterna a, b the acts listed in subparagraphs (a), och c nedan angivna åtgärderna:

(b) and (c) below:

(a) any act of putting into circula- a) varje åtgärd som innebär att en

tion a copy of a computer program kopia av ett datorprogram omsätts, knowing, or having reason to trots att personen i fråga vet om believe, that it is an infringing eller har grundad anledning att 237

Copy; misstänka att kopian medför intrång

i upphovsrätten, Bilaga 12

(b) the possession, for commer- b) innehav för kommersiella ända- Datorprogram cial purposes, of a copy of a com- mål av en kopia av ett datorputer program knowing, or having program, trots att personen i fråga reason to believe, that it is an vet om, eller har grundad anledning infringing copy; att misstänka att kopian medför

intrång i upphovsrätten,

(c) any act of putting into circula- c) varje åtgärd som innebär omtion, or the possession for com- sättning eller innehav för

mercial purposes of, any means the kommersiella ändamål av varje

sole intended purpose of which is to hjälpmedel vars enda syfte är att

facilitate the unauthorized removal underlätta att en teknisk anordning or circumvention of any technical som har anbringats för att skydda

device which may have been applied ett datorprogram avlägsnas eller

to protect a computer program. kringgås utan tillstånd.

2. Any infringing copy of a com- 2. Varje kopia av ett datorprogram puter program shall be liable to som medför intrång i upphovsrätten

seizure in accordance with the skall kunna tas i beslag i enlighet

legislation of the Member State med lagstiftningen i den berörda concerned. medlemsstaten.

3. Member States may provide for 3. Medlemsstaterna kan besluta om the seizure of any means referred to beslag av i de hjälpmedel som anges

in paragraph 1 (c). i punkt 1 c.

Article 8 Artikel 8

Term of protection Skyddets giltighetstid

1. Protection shall be granted for 1. Skyddstiden skall gälla intill

the life of the author and for fifty utgången av femtionde året efter det years after his death or after the år då upphovsmannen avled eller

death of the last surviving author; vid gemensam upphovsrätt efter den where the computer program is an sist avlidne upphovsmannens dödsanonymous or pseudonymous work, dag. För verk som offentliggjorts

or where a legal person is desig- anonymt eller under pseudonym

nated as the author by national eller om en juridisk person i enliglegislation in accordance with het med nationell lagstiftning anses Article 2 (1), the term of protection som upphovsman i =: Överensshall be fifty years from the time stämmelse med artikel 2.1, skall that the computer program is first skyddstiden gälla intill utgången av lawfully made available to the femtionde året efter det år då verket

public. The term of protection shall offentliggjordes.

be deemed to begin on the first of January of the year following the abovementioned events.

2. Member States which already 2. De medlemsstater som redan har have a term of protection longer en längre skyddstid än den som than that provided for in paragraph anges i punkt 1 får bibehålla denna 1 are allowed to maintain their till dess att skyddstiden för upphovs-

present term until such time as the rättsliga verk mer allmänt har

term of protection for copyright harmoniserats med gemenskaps-

works is harmonized by Community rätten.

law in a more general way.

Article 9 Artikel 9

Bilaga 12

Continued application of other Den fortsatta tillämpningen av Datorprogram legal provisions andra rättsliga bestämmelser

1. The provisions of this Direct- 1. Bestämmelserna i detta direktiv ive shall be without prejudice to any skall inte påverka tillämpningen av other legal provisions such as those andra rättsliga bestämmelser såsom concerning patent rights, bestämmelser om patenträtt, varutrade-marks, unfair competition, märken, = otillbörlig konkurrens,

trade secrets, protection of semi- yrkeshemligheter, skydd för halv-

conductor products or the law of ledarprodukter eller avtalsrätt. Varje contract. Any contractual provi- avtalsbestämmelse som strider mot

sions contrary to Article 6 or to the artikel 6 eller mot de i artikel 5.2

exceptions provided for in Article 5 och 5.3 angivna undantagen skall (2) and (3) shall be null and void. vara ogiltig.

2. The provisions of this Direct- 2. Bestämmelserna i detta direktiv ive shall apply also to programs skall även gälla program som har

created before 1 January 1993 with- skapats före den 1 januari 1993

out prejudice to any acts concluded dock utan att inverka på åtgärder

and rights acquired before that date. som utförts eller rättigheter som

förvärvats före denna dag.

Article 10 Artikel 10

Final provisions Slutbestämmelser

1. Member States shall bring into 1. Medlemsstaterna skall sätta i force the laws, regulations and kraft de lagar och andra författ-

administrative provisions necessary ningar som är nödvändiga för att

to comply with this Directive before följa detta direktiv före den 1 1 January 1993. januari 1993.

When Member States adopt these När medlemsstaterna beslutar om measures, the latter shall contain a desså åtgärder skall besluten

reference to this Directive or shall antingen innehålla en hänvisning till be accompanied by such reference detta direktiv eller skall en sådan

on the occasion of their official hänvisning bifogas när de offentligpublication. The methods of making görs. Medlemsstaterna skall fastsuch a reference shall be laid down ställa ordningen för hur hänvisby the Member States. ningen i fråga skall göras.

2. Member States shall com- 2. Medlemsstaterna = skall = till municate to the Commission the kommissionen överlämna texterna provisions of national law which till bestämmelser i nationell lagthey adopt in the field governed by stiftning som de antar inom det this Directive, område som omfattas av detta

direktiv.

Anticle 11 Artikel 11 Bilaga 12

om rentua 3 oe . Datorprogram

This Directive i adressed to the Detta direktiv riktar sig = till Member States. medlemsstaterna.

Done at Brussels, 14 May 1991 Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1991.

For the Council På rådets vägnar The President J. F. POOS J. F. POOS Ordförande

Innehåll Propositionens huvudsakliga innehåll sasse rr rr rr ss

2.1 Allmänt om EES-avtalets inverkan på den svenska immaterialrätten oss ssssesss ses ers rss ra 29 2.2 Vissa särskilda ändringsförslag på varumärkesrättens OMrÅde .oooosesee esse rss rss 31 Vissa särskilda ändringsförslag på växtförädlarrättens OMTÅde sosse ss R Ks 31 Införlivande av åtagandena i EES-avtalet med svensk fällt M.M sosse rssssesse rss tres 32

6.2.5 Rättigheter som är knutna till ett varu-

Märke soseserereresr ser rr ses 80 Innehåll 6.2.6 Begränsningar av ett varumärkes rätts-

verkan ..ossoecesess.es ss sr ss ss 85 6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna

till ett varumärke o.ooososess reses rer 87 6.2.8 LICENS soseeseerersesrerr rr rr rss 91

Rådets direktiv av den 16 december 1986 om rättsligt skydd för kretsmönster i halvledar- Innehåll produkter sosse secer rr rr rr KK Ks 188 Rådets första beslut av den 9 oktober 1990 om utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa

Rådets andra beslut av den 9 oktober 1990 om utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa länder

10. Kommissionens beslut av den 26 oktober 1990 genom vilket kommissionen i enlighet med rådets beslut 90/511/EEG fastställer till vilka länders bolag eller andra juridiska personer rättsligt

skydd för halvledarprodukters kretsmönster

SträCKkS Ut os. sosse ere rss rr rr sr Krk ss 208 ll. Rådets första direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar . 211 12. Rådets direktiv av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram oo. ossosssssss sosse .

0 220785, Stöckholm