I maj 1992 undertecknades mellan, å ena sidan, EFTA-ländema (dvs. Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike och Liechtenstein) och, å andra sidan, Europeiska gemenskaperna (EG) och dess medlemsländer ett avtal om ett närmare och fastare strukturerat samarbete i ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avtalet - EES-avtalet - skall enligt planerna träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG:s s.k. inre marknad fullbordas. Avtalet innebär vissa förpliktelser för Sverige på immaterialrättens område.

I mars 1992 lade Justitiedepartementet fram departementspromemorian (Ds 1992:13) Ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av EES—avtalet m.m. I promemorian föreslogs att åtagandena i EES-avtalet skall införlivas med svensk rätt genom ändringar i de immaterialrättsliga lagarna. Dessutom föreslogs i promemorian vissa andra ändringar i varumärkesrätten som inte följer av EES-avtalet.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende fogas en sammanfattning av promemorian som bilaga I och en förteckning över remissinstansema som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet dnr 92-1134).

I sitt remissyttrande över departementspromemorian föreslog Statens växtsortnämnd att vissa ytterligare ändringar, som inte följer av EES- avtalet, skall göras i växtförädlarrätten.

Växtsortnämndens förslag har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Statens jordbruksverk, Patent- och registreringsverket, Näringsfrihetsom— budsmannen, Statens utsädeskontroll, Sveriges Advokatsamfund, Lant-

brukarnas Riksförbund, Svenska Lantmännens Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Hilleshög AB och Svalöf Weibull AB. Trädgårdsnäringens Riksförbund har avstått från att avge yttrande. Remissyttrandena finns tillgängliga i det lagstiftningsärendet (J ustitiedepartementet dnr 92-2302).

svensk rätt m. m.

Mitt förslag: Åtagandena i EES-avtalet i vad de avser immaterial- rätten införlivas med svensk rätt dels genom att en ny lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter införs, dels genom att ändringar görs i patent-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts-, varumärkes- och i

upphovsrättslagama.

Vissa av Patent- och registreringsverkets förslag om ändringar i varumärkeslagen och Växtsortnämndens förslag om ändringar i växtförädlarrättslagen genomförs.

Promemorians förslag: Innebörden av promemorians förslag överens- stämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslagen har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: För att uppfylla åtagandena i EES-avtalet bör svensk rätt nu anpassas till de regler om konsumtion av immateriella rättigheter som gäller enligt gemenskapsrätten och till innehållet i de immaterialrättsliga direktiv och beslut som anges i EES-avtalet. Syftet med denna anpassning är att tillse att immaterialrätten inte kommer att utgöra grund för hinder av det fria utbytet av varor och tjänster inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare innebär anpassningen en harmonisering av innehållet i de svenska immaterialrättsliga lagarna till vad som gäller enligt motsvarande författningar i EG:s medlemsstater.

Jag kommer i det följande, under olika avsnitt, att närmare behandla de författningsändringar som erfordras för att uppfylla EES-avtalet.

EES—avtalets allmänna bestämmelse om konsumtion av de immateriella rättigheterna och de lagändringar som krävs för att efterkomma den bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.

Bestämmelserna i avtalet om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter och anpassningen till direktivet om rättsligt skydd för halvledarprodukters topografi behandlar jag i avsnitt 5.

De författningsförslag som erfordras för att anpassa den svenska varumärkesrätten till EG-direktivet om varumärken behandlas i avsnitt 6. I anslutning till detta föreslås att vissa ändringar i varumärkeslagen som initierats av PRV skall genomföras.

I avsnitt 7 föreslår jag de ändringar i upphovsrättslagen som behövs för att anpassa den till direktivet om rättsligt skydd för datorprogram.

Slutligen behandlar jag i avsnitt 8 de ändringar i växtförädlarrättslagen som föreslagits av Växtsortnämnden.

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

.55

i syfte att analysera, utvärdera eller undervisa om själva kretsmönstret eller de begrepp, processer, system eller den teknik som den innehåller.

4. Den ensamrätt som avses i punkt 1 skall inte utsträckas till en handling avseende ett kretsmönster som uppfyller kraven i artikel 2.2, skapad på grundval av analys och utvärdering av ett annat kretsmönster i överens- stämmelse med punkt 3. 5 . Ensamrätten att medge eller förbjuda de handlingar som nämns i punkt 1.b skall inte gälla en sådan handling som utförs efter det att kretsmönstret eller halvledarprodukten har släppts ut på marknaden i en medlemsstat av någon som är behörig att tillåta dess marknadsföring, eller med hans samtycke.

6. En person som vid förvärvandet av en halvledarprodukt inte vet, eller inte har skälig anledning att anta, att produkten är skyddad av en ensamrätt meddelad av en medlemsstat i enlighet med detta direktiv, skall inte hindras att kommersiellt utnyttja produkten ifråga. Beträffande handlingar som utförts efter det att personen ifråga fått kännedom om eller fått skälig anledning att anta att halvledarprodukten är skyddad, skall emellertid medlemsstaterna tillse att en domstol, efter yrkande av rättsinnehavaren, kan utdöma skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag.

7. Bestämmelserna i punkt 6 skall gälla den till vilken rättigheten övergått från en sådan person som nämns i punktens första mening.

Förslag till lagtext:

Skyddets omfattning

2 5 Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

6 & Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har spritts till allmänheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

9 & Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 5 skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

10 5 Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning lämnas enligt 11 5 första stycket.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

promemorian s. 74).

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har ansett att artikel 5.1.b ger rättsinnehavaren en importrätt av både kretsmönstret och halvledarprodukter som framställts med utnyttjande av kretsmönstret. Några remissinstanser har menat att artikel 5.6 inte medför att ersättning skall utgå för nyttjande före tidpunkten för ond tro och att rätten till ersättning är ovillkorlig. En remissinstans har menat att artikel 5.6 avser vidareförsäljning av exemplar av kretsmönster förvärvade i god tro och inte kretsmönstret som sådant. Slutligen har vissa språkliga påpekanden gjorts. Vad remissinstansema närmare anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 5.1 anger innehållet i rättsinnehavarens rätt till ett skyddat kretsmönster medan artikel 5.2-7 anger undantagen från denna rätt.

Artikel 5.1.a och b anger att rätten till ett skyddat kretsmönster innefattar rätten till mångfaldigande, kommersiellt utnyttjande eller import i syfte att utnyttja kretsmönstret kommersiellt. Enligt definitionen i artikel 1.c omfattar uttrycket kommersiellt utnyttjande försäljning, uthyrning, leasing eller andra kommersiella distributionsmetoder eller erbjudanden om dessa. När det gäller importrätten begränsas denna genom en bestämmelse i artikel 5.5 på så sätt att den inte gäller i de fall kretsmönstren satts i marknaden av någon som är behörig. En motsvarighet till bestämmelsen i artikel 1.c finns i 1 S kretsmönsterlagen. Enligt denna bestämmelse har den som har skapat ett kretsmönster en uteslutande rätt att framställa exemplar av mönstret, utföra mönstret på eller i ett materiellt underlag samt göra mönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av mönstret eller produkter som mönstret ingår i bjuds ut till allmänheten.

Som framgår av vad jag tidigare sagt överensstämmer 1 & kretsmönster- lagen med artikel 5.1 utom i ett avseende. Kretsmönsterlagen innehåller inte någon uttrycklig rätt för innehavare av rätt till skyddat kretsmönster att förbjuda import av det skyddade kretsmönstret eller halvledarprodukter som har tillverkats med utnyttjande av det skyddade kretsmönstret. Som jag tidigare redogjort för (se avsnitt 4) tillämpar vi i Sverige global konsumtion när det gäller kretsmönster.

Jag anser därför att innehållet i artiklarna 5.1 b och 5.5 bör införlivas med den nya kretsmönsterlagen.

Den föreslagna bestämmelsen bör beträffande import begränsas till import i kommersiellt syfte av exemplar av kretsmönster. Import av exemplar av kretsmönster för uteslutande enskilt bruk skall inte omfattas. Direktivet och EES—avtalet innebär att Sverige i fråga om kretsmönster får övergå till EES- vid konsumtion.

Patentbesvärsrätten m.fl. har påpekat att artikel 5. 1.b ger rättsinnehavaren kontroll över importen av såväl kretsmönstret som halvledarprodukter framställda med utnyttjande av kretsmönstret. I promemorians lagförslag har'däremot motsvarande importkontroll inskränkts till att omfatta enbart kretsmönstret. En komplettering av lagförslaget är därför nödvändigt.

Av vad jag tidigare sagt framgår att den nu föreslagna lagtexten i sak motsvarar den av Patentbesvärsrätten påkallade kompletteringen av promemorians lagförslag.

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

Svea hovrätt har påpekat att den nuvarande kretsmönsterlagen inte innehåller någon ensamrätt i fråga om import, men väl — efter mönster från upphovsrättslagen - en straffbestämmelse i fråga om import av exemplar framställda utom riket under sådana omständigheter att en motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar (6 5 första stycket). Konsumtion enligt 6 5 i promemorians förslag avser endast produkter som med rättighetshavarens samtycke har spritts inom EES. Import av olovligt spridda produkter vare sig spridningen skett inom eller utom EES kan stoppas med stöd av ensamrätten i 2 5. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att även 9 5 i den föreslagna lagtexten behöver innehålla en importbestämmelse.

Det kan till att börja med konstateras att 2 5 upphovsrättslagen inte innehåller någon rätt för upphovsmannen att kontrollera import av exemplar av verket. Den fråga som Svea hovrätt tagit upp behandlades vid tillkomsten av 53 5 andra stycket upphovsrättslagen som är förebild till den nuvarande lydelsen av 65 kretsmönsterlagen. I det lagstiftningsärendet uttalades bl.a. följande (se prop. l960:17 s. 289):

"Såsom kommittén anfört bör straffbestämmelsema kompletteras med föreskrifter om straff för import av exemplar, som framställts utom riket under sådana omständigheter, att framställningen skulle ha varit straffbar i Sverige. Intresse att ingripa mot dylik import har upphovsmannen i första hand, då framställningen är tillåten i framställningslandet och sålunda icke där kan påtalas. Även om framställningen är olaglig och kan beivras av upphovsmannen, är det emellertid värdefullt för honom att äga en självständig rätt att förhindra import till det egna landet."

Det kan vidare konstateras att varumärkeslagen och patentlagen anger att ensamrätten även innefattar rätten till import. Däremot finns inga själv- ständiga straffbestämmelser för olovlig import i dessa lagar. Sådan import kan dock medföra straffansvar. I denna del föreslår jag mot bakgrund av det sagda att 9 5 i den nya kretsmönsterlagen inte skall innehålla någon ansvarsbestämmelse som tar syfte på import. Att olovlig import ändå är straffbar framgår av de föreslagna 2 och 9 55 tillsammans.

I likhet med Lagrådet anser jag att uttrycket "exemplar av kretsmönstret" bör användas vid beskrivningen i 2 5 av föremålet för import och spridning till allmänheten samt i 6 5. Jag delar också Lagrådets uppfattning att en bestämmelse bör införas som klargör att uttrycket avser även en halv- ledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Artikel 5.2 ger medlemsstaterna en fakultativ möjlighet att tillåta mångfaldigande av skyddade kretsmönster för enskilt bruk utan kommer— siella syften. Denna bestämmelse överensstämmer med 2 5 i kretsmönster- lagen som anger att enstaka exemplar får framställas för enskilt bruk.

Enligt artikel 5.3 gäller ensamrätten inte mångfaldigande i syfte att analysera, utvärdera eller undervisa om själva kretsmönstret eller de begrepp, processer, system eller den teknik som det innehåller. Enligt 2 5 kretsmönsterlagen får exemplar av kretsmönster framställas uteslutande för undervisning om eller analys av mönstret utan hinder av den i 1 5 angivna ensamrätten. Direktivet anger inte uttryckligen att exemplar framställda som ett resultat av de i artikel 5.3 beskrivna förfarandena inte får användas för

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

något annat ändamål. Att så är fallet torde dock ändå framgå av den uppräkning av de förfaranden för vilka framställning får ske som finns i artikel 5.3. Innebörden av 2 5 kretsmönsterlagen och artikel 5.3 torde följaktligen vara densamma såvitt nu är i fråga.

Nuvarande 2 5 kretsmönsterlagen är således i överensstämmelse med artiklarna 5.2 och 5.3. Jag föreslår att bestämmelsen tas in som 5 5 i den nya lagen.

Enligt artikel 5.4 skall inte rätten till skyddade kretsmönster utsträckas till en handling avseende ett kretsmönster som uppfyller kraven på originalitet och nyhet och som skapats på grundval av analys och utvär— dering av ett annat mönster i överensstämmelse med undantaget för undervisning och analys. Innebörden av denna bestämmelse är att innehavare av rätten till ett kretsmönster inte kan få sin rätt utsträckt till ett annat kretsmönster som skapats av annan även om detta skapande har sin grund i analys och utvärdering av det första kretsmönstret. Bestämmelsen uttrycker med andra ord den grundläggande upphovsrättsliga princip som säger att de idéer och principer som ligger bakom ett verk inte är skyddade. Det är endast den utformning verket har som skyddas. Denna princip är fast etablerad både i förarbeten och praxis såvitt avser upphovs- rättsligt skyddade verk och gäller även skyddade kretsmönster. Enligt min mening får svensk rätt därigenom anses överensstämma med artikel 5.4.

Enligt artikel 5.6 har en person som i god tro förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster rätt att utnyttja detta mönster kommersiellt även efter att han fått kännedom om eller har skälig anledning att anta att krets— mönstret är skyddat. Från det att det föreligger ond tro skall för ut-

.nyttjandet skälig ersättning kunna tillerkännas rättighetshavaren. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i kretsmönsterlagen som följaktligen bör anpassas till direktivet i detta avseende.

Enligt 7 5 första stycket kretsmönsterlagen skall den som i strid mot lagen utnyttjar ett kretsmönster betala ersättning för utnyttjandet om och i den mån det är skäligt. Något krav på oaktsamhet finns inte och ersättning skall alltså betalas även om nyttjaren är i god tro. Föreligger oaktsamhet eller uppsåt skall enligt andra stycket i paragrafen skadestånd betalas.

Direktivets bestämmelser skiljer sig från kretsmönsterlagens bestämmelser om ersättning för intrång på så sätt att det enligt direktivet inte krävs att ersättning skall betalas för det fall en utnyttjare är i god tro vid förvärvet så länge han förblir i god tro. För handlingar som utförs sedan han kommit i ond tro föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna skall tillse att en domstol kan, efter yrkande av rättsinnehavaren, döma ut skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag.

I promemorian föreslogs att den sistnämnda rätten till ersättning skulle regleras genom en hänvisning till den allmänna bestämmelsen om ersättning vid intrång i nuvarande 7 5 första stycket. Rätten till ersättning var i förslaget inte begränsad till de handlingar som utförs i ond tro. Mot promemorieförslaget har några remissinstanser riktat kritik i två avseenden. För det första har de pekat på att direktivet inte föreskriver någon ersättningsskyldighet för den som förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster förrän han fått kännedom om de rätta förhållandena. Först

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

därefter skall medlemsstaterna se till att rättsinnehavaren får möjlighet till skälig ersättning enligt nationell lag. Även om direktivet inte hindrar att ersättning utgår även för sådant utnyttjande som sker innan användaren är i ond tro kan enligt remissinstansema dock en sådan lösning ifrågasättas. För det andra har anförts att att hänvisningen i 10 5 till 11 5 leder till slutsatsen att rätten till ersättning inte är ovillkorlig utan underkastad en skälighetsbedömning. Storleken av ersättningen skall dock självfallet bestämmas efter vad som är skäligt i det enskilda fallet.

Som jag tidigare nämnt har vi i den nuvarande kretsmönsterlagen en rätt till ersättning vid intrång oberoende av om det föreligger ond tro eller inte. Den rätten innebär att den som förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster utan vederbörligt tillstånd från rättsinnehavaren inte skall kunna komma i ett bättre ekonomiskt läge än den som skaffar sig sådant tillstånd. Det finns enligt min mening ingen anledning att frångå den ordningen. Direktivet hindrar inte heller att den behålls.

När det gäller frågan om direktivet föreskriver en ovillkorlig rätt till ersättning när ond tro föreligger efter förvärvet vill jag säga följande. I artikel 5.6 stadgas bara att domstol skall kunna. utdöma skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag. Enligt min uppfattning framgår det klart av artikelns ordalydelse att denna rätt till ersättning inte är ovillkorlig.

Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår jag att införlivandet av artikel 5.6 sker på det sätt som föreslås i promemorian. Jag vill dock tillägga att jag delar Svea hovrätts bedömning att 105 skall reglera förvärv av exemplar av kretsmönster, jfr uttrycket förvärv av halvledarprodukt i artikel 5.6.

Det kommersiella utnyttjande som kan komma i fråga är sådana förfaranden som anges i artikel 1.1 c (jfr hittillsvarande l 5 första stycket kretsmönsterlagen), dvs. försäljning, uthyrning, utlåning eller andra former av spridande till allmänheten. Det är endast det förvärvade exemplaret som får utnyttjas. Någon rätt till mångfaldigande av det förvärvade kretsmönstret finns inte.

5.3.5 Licenser (artikel 6)

Min bedömning: Artikel 6 föranleder ingen lagändring.

Artikel 6

'Medlemsstatema får inte göra den ensamrätt som avses i artikel 2 beroende av licenser som ges automatiskt, enbart på grund av att en viss tid har löpt ut, genom tillämpning av lag.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 77).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört bedömningen i sak.

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen innehåller inte någon sådan bestämmelse som åsyftas i artikel 6.

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

Prop. 1992/93:48 5-3-6 Skyddstid (artikel 7) Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: Rätten till ett kretsmönster skall upphöra femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapats om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall tillse att den ensamrätt som avses i artikel 2 skall uppstå

a) när registrering i enlighet med artikel 4 är ett krav för att ensamrätten skall uppstå, på den tidigaste av följande tidpunkter:

i) den dag då kretsmönstret först utnyttjas kommersiellt i någon del av världen,

ii) den dag då en ansökan om registrering har gjorts i vederbörlig ordning, eller

b) när kretsmönstret först utnyttjas kommersiellt i någon del av världen, eller

c) när kretsmönstret först fixeras eller kodas.

2. När ensamrätten uppstår i överensstämmelse med vad som sägs i punkt l.a eller l.b skall medlemsstaterna för tiden innan rättigheten uppstod besluta om rättsmedel till förmån för en person som har rätt till skydd i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och som kan visa att en annan person bedrägligen har mångfaldigat eller kommersiellt utnyttjat eller för detta ändamål har importerat ett kretsmönster. Denna punkt påverkar inte sådana rättsmedel som står till buds för att hävda den ensamrätt som givits i enlighet med artikel 2.

3. Ensamrätten upphör 10 år efter utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen eller, i det fall registrering är ett villkor för att ensamrätten skall uppstå eller fortsätta att gälla, 10 år efter den tidigaste av följande tidpunkter:

a) utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen,

b) utgången av det kalenderår under vilket en giltig ansökan om registrering ingavs.

4. Om ett kretsmönster inte har utnyttjats kommersiellt i någon del av världen inom 15 år räknat från tidpunkten då det först fixerades eller kodades skall alla enligt punkt 1 existerande exklusiva rättigheter löpa ut och inga nya sådana rättigheter skall uppstå, såvida inte en ansökan om registrering har gjorts i vederbörlig ordning inom denna tidsperiod i de medlemsstater där registrering är ett villkor för att de exklusiva rättigheter- na skall kunna uppstå eller fortsätta att gälla.

Förslag till lagtext: 4 5 Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till ut- gången av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Promemoriam förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.

79 . ) 61

Remissinstanserna: Två remissinstanser har yttrat sig angående startpunkten för skyddstiden. Vad de närmare anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 7.1 ger medlemsstaterna valfrihet att låta rätten till skyddade kretsmönster uppstå vid registrering, det första kommersiella utnyttjandet eller när kretsmönstret först fixeras eller kodas. Av vad jag sagt tidigare i kommentaren till artikel 4 framgår att det inte finns något krav på registrering i kretsmönsterlagen för att rätt till skyddade kretsmönster skall kunna uppstå.

Av artikel 7.2 framgår vidare att om rätt till kretsmönster uppstår vid det första kommersiella utnyttjandet skall kretsmönstret åtnjuta skydd även för tiden innan det första kommersiella utnyttjandet äger rum.

Någon uttrycklig regel om när skyddet skall börja löpa finns inte i kretsmönsterlagen. Enligt 1 5 sista stycket varar rätten till utgången av det tionde året efter det år då mönstret först kommersiellt utnyttjades. Denna bestämmelse reglerar endast frågan om vid vilken tidpunkt skyddet löper ut. Av 1 5 första stycket följer emellertid att skyddet uppstår redan vid skapandet av mönstret. Detta åtnjuter följaktligen skydd även för tiden mellan skapandet och det första kommersiella utnyttjandet (jfr prop. 1986/87:49 s. 19), I artikel 7.2 används termerna fixera och koda för att definiera den punkt i tillverkningsprocessen när ett kretsmönster är så färdigt att det kan åtnjuta skydd. Enkelt uttryckt har dessa begrepp följande innebörd. Ett kretsmönster är fixerat när det är skapat i ett fotonegativ som sedan används som förlaga vid framställningen av själva chipset. Ett kretsmönster är kodat när det är skapat i en databas och är färdigt att direkt överföras till chipset. (Se prop. 1986/87:49 s. 18 och SOU 1985:51 s. 113- 121.) Begreppen fixera och koda har således samma innebörd såvitt avser hur färdigt kretsmönstret skall vara för att komma i åtnjutande av skydd. De får anses omfattas av det i kretsmönsterlagen använda begreppet skapat.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska föreningen för industriellt rättskydd har menat att tidpunkten för skapande avviker från när ett kretsmönster kan anses fixerat eller kodat. Enligt dessa remissinstanser ligger tidpunkten för skapande på en obestämd tidpunkt före fixeringen eller kodningen av ett kretsmönster. Enligt remissinstansema kan avvikelsen dock möjligen accepteras. Med skyddsstart från den senare tidpunkt som anges i direktivet kan skydd före kodning/fixering erbjudas av upphovsrätten till tekniska ritningar (1 5andra stycket upphovsrätts- lagen) och/eller av skyddet för företagshemligheter.

Det är möjligt att de ritningar som föregår skapandet av ett kretsmönster i vissa fall kan skyddas genom upphovsrätt. Jag vill i detta sammanhang dock peka på att kretsmönster för en halvledarprodukt inte kan vara föremål för upphovsrätt, jfr 10 5 upphovsrättslagen. I det tidigare lagstiftnings- ärendet uttalade departementschefen bl.a. att kretsmönster inte i något avseende bör skyddas enligt upphovsrättslagen, jfr prop. 1986/87z49 s. 9. I det ögonblick ett kretsmönster är så färdigt att det utgör ett kretsmönster enligt kretsmönsterlagen är följaktligen upphovsrätt utesluten. Frågan är då närmast hur ett kretsmönster definieras enligt kretsmönsterlagen. Ut- formningen av ett kretsmönster, som därefter skall överföras till ett chips,

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

kan ske på olika sätt och genomgår olika faser. Det vanligaste tillväga— gångssättet lär numera vara att kretsmönstret kodas med hjälp av datortek- nik. När denna kodning är avslutad och kretsmönstret är klart för överföring till chipset är det färdigt, dvs. skapat. Artikel 1 i direktivet definierar ett kretsmönster på följande sätt. " En rad sammanhörande bilder som, oavsett hur de är fixerade eller kodade, utgör det tredimensionella mönstret av de lager som en halvledarprodukt består av, och där varje bild i raden representerar hela eller del av mönstret i en halvledarprodukts yta vid'vilken tillverkningsfas som helst." Det kan inte uteslutas att det kan förekomma en viss tidsskillnad mellan tidpunkten för skapandet och t.ex. kodningen av ett kretsmönster. Av vad jag redovisat tidigare om utveck— lingen av kretsmönster framgår dock att en sådan tidsskillnad torde vara mycket sällan förekommande och i så fall ytterst marginell. Som jag tidigare sagt är det angeläget att lagtexten inte innehåller sådana tekniska begrepp att den med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen riskerar att bli obsolet inom kort. EG:s direktiv tillkom för sex år sedan. Enligt vad jag inhämtat skapas nu merparten av kretsmönster i datamaskiner med hjälp av för detta ändamål speciellt utvecklade datorprogram. Det är troligt att utvecklingen fortsätter i samma snabba takt.

Jag anser därför, med hänsyn till vad jag tidigare sagt, att det är lämpligt att kretsmönsterlagen innehåller en uttrycklig regel om att rätt till kretsmönster uppstår när det skapats.

Enligt artikel 7.3 upphör rätten till ett skyddat kretsmönster 10 år efter utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades. Av vad som sagts ovan framgår att denna bestämmelse överensstämmer med kretsmönsterlagens reglering av skyddstiden.

Artikel 7.4 föreskriver att om ett kretsmönster inte utnyttjats inom en 15- års period, räknat från tidpunkten då det först fixerades eller kodades, så upphör allt skydd. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns för närvarande inte och jag anser därför att den bör införlivas med kretsmöns- terlagen. Det är lämpligt att regleringen av skyddstiden sker i en särskild paragraf.

Den föreslagna lydelsen innebär att rätten till ett skyddat kretsmönster uppstår när det har skapats. Skyddstiden börjar emellertid inte löpa förrän vid utgången av det år då kretsmönstret för första gången utnyttjas kommersiellt. Om det t.ex. förflyter 9 år från det att kretsmönstret skapats tills dess att kretsmönstret utnyttjas kommersiellt för första gången kommer skyddet att vara i 19 år. Det bör dock noteras att kommersiellt utnyttjande föreligger så snart kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning etc. Dessutom gäller att skyddet upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen såvitt avser kretsmönster torde emellertid denna bestämmelse inte få så stor praktisk betydelse. Den är snarare av principiell innebörd.

Prop. 1992/93:48 Skydd för kretsmönster

5.3.7 Kretsmönstrets utformning skyddas (artikel 8)

Min bedömning: Artikel 8 föranleder ingen lagstiftning.

Anikel 8

Det skydd som i enlighet med artikel 2 ges för halvledarprodukters kretsmönster omfattar endast själva kretsmönstret och inte de begrepp, processer, system, den teknik eller kodade information som är införlivad i det.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 81).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedöm- ningen.

Skälen för min bedömning: Artikel 8 innehåller en grundläggande princip om att det endast är den utformning som kretsmönstret fått och ingenting annat som skyddas. Vad som skyddas enligt lagen om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter är kretsmönstret som sådant. Dator- program som lagts in i kretsen får inte skydd enligt kretsmönsterlagen. De kan emellertid skyddas av upphovsrättslagen om de uppfyller denna lags förutsättningar för skydd. Det skydd som lagen ger är ett formskydd och inte ett idéskydd. Idéer, principer, algoritmer osv. är alltså inte skyddade som sådana utan endast i den speciella utformning de har fått i ett visst bestämt kretsmönster. Följaktligen överensstämmer kretsmönsterlagen med direktivet i detta avseende.

5.3.8 Märkning av kretsmönster (artikel 9)

Min bedömning: Artikel 9 föranleder ingen lagstiftning.

Artikel 9

I det fall då en medlemsstats lagstiftning föreskriver att halvledar- produkter som tillverkas med användning av skyddade kretsmönster får märkas, skall det använda tecknet vara ett stort T enligt följande: T, 'T',

[T], T, T*, eller T.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 81).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedöm- ningen. '

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen innehåller ingen bestämmelse om märkning av skyddade kretsmönster.

5.3.9 Fortsatt tillämpning av andra rättsliga bestämmelser (artikel 10)

Min bedömning: Artikel 10 föranleder ingen lagstiftning.

Prop. 1992/93:48 . Skydd för kretsmönster

Artikel 10

l. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte rättsliga bestämmelser om patent- och bruksmönstenätter.

a) rättigheter som givits av en medlemsstat när den uppfyller sina skyldigheter enligt internationella avtal, inklusive bestämmelser som sträcker ut sådana rättigheter till medborgare i eller personer som är bosatta på ifrågavarande medlemsstats territorium,

b) upphovsrättsliga bestämmelser i medlemsstaterna som inskränker mångfaldigande av teckningar eller annat konstnärligt återgivande av kretsmönster vid tvådimensionell kopiering.

3. Sådant skydd som ges av nationella bestämmelser för halvledar- produkters kretsmönster som fixerats eller kodats före ikraftträdandet av de nationella bestämmelser som föreskrivs av detta direktiv men inte senare än den i artikel 11.1 nämnda dagen berörs inte av bestämmelserna i detta direktiv.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian s. 82).

Remissinstanserna: lnga remissinstanser har yttrat sig över bedöm- ningen.

Skälen för min bedömning: Gällande rätt i Sverige överensstämmer med artikel 10.

stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsan- sökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga. En medlemsstat kan dessutom besluta att denna bestämmelse skall gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registeringsansökan eller tidpunkten för registreringen.

4. En medlemsstat kan med avsteg från punkterna l, 2 och 3, bestämma att registreringshinder eller grunder gför ogiltighetsförklaring gällande' 1 den staten före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för ansökan om varumärke som gjorts före den tidpunkten.

Förslag till lagtext:

13 5 Ett varumärke får registreras endast om det är ägnat att särskilja innehavarens varor från andras. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, an- vändning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla före— liggande omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande består av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en fonrt som ger varan ett betydande värde.

14 5 Ett varumärke får inte registreras: 1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas därmed;

2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten; 3) om märket eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse;

4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någ on sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster;

6) om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare ansökan, eller med annans varukännetecken, som är inarbetat då ansökan om regist- rering görs; eller

7) om märket är förväxlingsbart med varukännetecken, som vid tiden för ansökningen används av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6) och 7) får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt möter hinder enligt första

stycket.

Promemorians bedömning: Innebär att direktivets bestämmelser inte ansågs föranleda något behov av lagändring (se promemorian s. 98 ff.).

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har uttalat att en be— stämmelse motsvarande artikel 3 punkt 1 e saknas i VmL och inte kan anses innefattad i någon annan bestämmelse i den lagen. Dessa remiss— instanser har därför föreslagit att en bestämmelse som motsvarar artikel 3 punkt 1 e förs in som ett särskilt registreripgshinder i VmL. Ett par

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

remissinstanser har framfört att för att överensstämmelse skall nås mellan artikelns punkt 1 g och 14 5 första stycket 2) VmL krävs att ordet "uppenbarligen" tas bort ur den bestämmelsen i VmL. I övrigt har remissinstansema lämnat promemorians bedömning utan erinran.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller de registreringshinder och grunder för upphävande av ett varumärke som vanligtvis ställs upp för att tillgodose vissa allmänna hänsyn, de s.k. absoluta registreringshindren.

Punkt 1 a - d motsvarar i sak 13 5 första stycket första och andra meningen VmL och uppställer det grundläggande kravet att ett varumärke skall ha särskiljningsförmåga.

Punkt 1 e ställer upp ett särskilt registreringshinder som saknar mot- svarighet i VmL. Visserligen föreskrivs i 5 5 VmL att ensamrätten till ett varumärke inte omfattar sådan del av ett kännetecken som huvudsakligen har till uppgift att göra varan eller dess förpackning mera ändamålsenlig eller eljest fylla annan uppgift än att vara varukännetecken. Bestämmelsen 15 & VmL kan emellertid inte anses utgöra något registreringshinder, vilket är det som avses med direktivbestämmelsen. Ett uttryckligt registrerings- hinder som motsvarar direktivets bestämmelse i denna del bör därför tas in i VmL. Det kan ske genom att ett nytt andra stycke förs in i 13 å VmL.

Punkt 1 f kan anses motsvaras av 14 5 första stycket 3) VmL som förbjuder registrering av ett märke som strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse.

Punkt 1 g har motsvarande innebörd som 14 5 första stycket 2) VmL om hinder för registrering av märken som är ägnade att vilseleda allmänheten, men med det undantaget att direktivet inte anger något krav på att det skall vara uppenbart att märket kan komma att vilseleda allmänheten. För att vara i överensstämmelse med direktivet bör därför ordet "uppenbarligen" tas bort ur lagtexten i 14 5 första stycket 2) VmL.

Punkt 1 h svarar mot 14 5 första stycket 1) VmL i vad avser skyddet för statlig eller internationell beteckning. Av punkt 2 c följer att även andra beteckningar än statliga eller internationella — som exempelvis kommunala vapen - kan skyddas.

Punkt 2 är en fakultativ bestämmelse. Som berörts ovan i anslutning till punkt 1 h möjliggör punkt 2 c att skyddet för kommunalt vapen i 14 5 första stycket 1) VmL bör kunna bibehållas.

Punkt 2 d - som ger möjlighet att hindra registrering av ett varumärke om ansökan har gjorts i ond tro — kommer att beröras nedan under avsnitt 6.2.4 i anslutning till artikel 4.4 g.

I övrigt aktualiserar inte punkt 2 något behov av ändringar i svensk varumärkesrätt.

Punkt 3 innehåller regler som avser att ge möjlighet att beträffande märke, vilket inte i och för sig är särskiljande, ta hänsyn till särskilj- ningsförmåga som uppkommit genom att märket använts i sådan omfattning att det faktiskt kommit att bli erkänt som innehavarens särskilda varukänne- tecken. I 13 5 första stycket tredje meningen VmL finns en bestämmelse med samma syfte. Svensk rätt får med hänsyn härtill anses uppfylla EG- direktivets krav på denna punkt. '

Punkt 4 är en fakultativ bestämmelse som innehåller;vissa övergångs-

Varumärkesrätt

regler. Det finns inte anledning för Sverige att tillämpa denna punkt.

6.2.4 Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter (Artikel 4)

Mitt förslag: Skyddet för kända varukännetecken utökas som en följd av artikel 4 punkt 4 a. Detta ändringsförslag behandlas närmare i avsnitt 6.2.5 i anslutning till artikel 5.2. I övrigt föranleder artikel 4 inga lagändringar.

Artikel 4 - Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter

1. Ett varumärke skall inte registreras eller om det är registrerat skall det kunna ogiltigförklaras:

a) om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b) om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2. Med "äldre varumärken" i punkt 1 avses

a) följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för dessa varumärken:

i) EG-varumärken,

ii) varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg och Nederländerna, hos Benelux varumärkes- myndighet,

iii) varumärken som blivit föremål för internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

b) EG-varumärken som i enlighet med förordningen om EG-varumärken gör befogat anspråk på anciennitet gentemot ett varumärke i a ii och iii även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren inte förnyat registreringen,

c) ansökan om varumärken nämnda i a och b under förutsättning av deras registrering,

d) varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ges ordet "välkänt" i artikel 6 bis i Pariskonventionen.

3. Ett varumärke skall inte heller registreras eller, om det är registrerat, skall det kunna ogiltigförklaras om det är identiskt med, eller liknar ett äldre EG-varumärke enligt punkt 2, och det avses bli registrerat för eller har registrerats för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre EG-varumärket är registrerat, om det äldre EG-varumärket är känt i gemenskapen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

EG-varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

4. En medlemsstat kan vidare besluta att ett varumärke inte skall registreras eller, om det är registrerat, skall kunna ogiltigförklaras i följande fall:

a) Om varumärket är identiskt med, eller liknar ett äldre nationellt varumärke enligt punkt 2 och det avses bli registrerat för eller redan har registrerats för varor och tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känti medlemsstaten i fråga och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varu- märkets särskiljningsförmåga eller renommé.

b) Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvs- verksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket.

c) Om användningen av ett varumärke kan förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som sägs i punkterna 2 och 4 b och särskilt

i) rätten till ett namn, ii) rätten till egen bild, iii) en upphovsrätt, iv) en industriell rättighet. (1) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre kollektivmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut högst tre år före tidpunkten för ansökan.

e) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre garanti- eller kontrollmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut inom en tid som fastställts av medlemsstaten i fråga före tidpunkten för ansökan.

O Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor och tjänster och till vilka var knutna en rätt som på grund av bristande förnyelse har upphört högst två år före ansökan, förutsatt att innehavaren av det äldre varumärket inte gett sitt tillstånd till registreringen av det yngre varumärket eller inte använt sitt varumärke.

g) Om varumärket kan förväxlas med ett märke som användes i utlandet vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används där, under förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan var i ond tro.

5. Medlemsstaterna kan om det är lämpligt tillåta att varumärket inte skall vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket.

6. En medlemsstat kan med avvikelse från punkterna l — 5, bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Promemorians förslag: Förslaget om att skyddet för kända varukänne- tecken skall utökas överensstämmer med mitt. Även promemorians bedömning att artikeln i övrigt inte föranleder några lagändringar överenstämmer med min (se promemorian s. 101).

Remissirstanserna: Förslaget att skyddet för kända varukännetecken skall utökas har tillstyrkts av remissinstansema. Några remissinstanser har emellertid ifrågasatt - som en följd av punkt 2 d i artikeln - om inte hinder mot registrering av ett yngre varukännetecken skall föreligga då ett varukännetecken redan är inarbetat i någon EES-stat. I övrigt har remiss- instansema inte invänt mot promemorians bedömning att lagändringar, med

anledning av artikeln, inte är behövliga.

Skälen för bedömningen: Artikeln innehåller de registreringshinder och grunder för upphävande av ett varumärke som ställs upp för att tillgodose vissa enskilda hänsyn. Det handlar här om hinder för registrering av ett varumärke som beror på det ifrågavarande märkets relation till visst eller vissa andra kännetecken eller rättigheter. De nu berörda registrerings- hindren brukar betecknas som relativa registreringshinder.

Punkt 1 a och b svarar i sak dels mot 6 5 första stycket VmL, dels, till viss del, mot 14 5 första stycket 6) VmL och innehåller bestämmelser om skyddet för äldre förväxlingsbara varumärken. Reglerna i direktivet är dock något annorlunda utformade än i VmL. Enligt 6 5 första stycket VmL anses kännetecken förväxlingsbara endast om de avser varor av samma eller liknande slag. Endast sådana fall omfattas därför av registreringshinder på grund av förväxlingsrisk. Detsamma gäller enligt EG-direktivet. Direktivet innehåller emellertid för sådana fall då det inte är fråga om identiska varumärken och identiska varor ett särskilt krav som måste vara uppfyllt för att hinder för registrering skall föreligga. När det är fråga om sådana fall krävs enligt direktivet för att hinder mot registrering av det yngre varumärket skall föreligga inte bara ett visst mått av märkes- och varuslags- likhet utan också att det föreligger risk för att allmänheten förväxlar varumärkena. Något motsvarande krav har inte ställts upp i lagtexten i VmL. Också enligt svensk varumärkesrätt gäller emellertid, även om detta inte uttryckligen framgår av lagtexten, att faran för förväxling skall bedömas mot bakgrund av att en eventuell köpare i allmänhet inte har möjlighet att samtidigt jämföra de båda märkena (jfr SOU 1958:10 s. 252 och prop. l960:167 s. 76). Härav föjer att det självfallet vid förväxlingsbe— dömningen görs en bedömning av risken för att allmänheten förväxlar varumärkena. Innebörden av VmL måste därför anse vara i överensstäm- melse med direktivet i denna del.

I punkt 2 anges vad som i punkt 1 avses med äldre varumärken. Enligt EES-avtalet behöver EFTA—ländema inte anpassa sina varumärkeslagar till punkterna 2 a i) och 2 b i artikeln. Orsaken till det är att EFI'A-ländema för närvarande inte ges möjlighet att delta i systemet med gemenskaps- varumärket. Något system för internationell registrering av varumärken som avses i punkt 2 a iii är Sverige inte anslutet till. Detta utesluter följaktligen tillämpningen av den bestämmelsen för svensk del. De äldre varumärken som skall beaktas vid tillämpningen av VmL blir därför - i enlighet med punkt 2 a ii, c och d - äldre nationella registrerade varumärken och ansökningar om registrering under förutsättning av deras registrering samt varumärken som är notoriskt kända enligt artikel 6 bis i Pariskonventionen, dvs. inarbetade varumärken. 1 sak finns bestämmelser i 14 5 första stycket 6) VmL som får anses täcka det som erfordras till följd av föreskrifterna i EG-direktivet. Några remissinstanser - Stockholms handelskammare, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel - har dock ifrågasatt om inte lydelsen av punkt 2 d i artikeln innebär att hinder mot registrering av ett varumärke skall föreligga redan då ett äldre märke är inarbetat i någon EES-stat. Mot bakgrund av att det i direktivbestämmelsen talas om märke som är "well—known in g Member

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

State" skulle det kunna uppfattas så att det inte krävs att det inarbetade märket är notoriskt känt i den stat där registrering söks, utan att hinder mot registrering skall föreligga redan då märket är känt på detta sätt i någon EES-stat. Enligt min bedömning är avsikten med artikel 6 bis i Pariskon- ventionen att undvika bl.a. registrering av ett varumärke som kan förväxlas med annat märke som redan är känt i det land där registreringen söks. Jag kan också konstatera att den nya danska varumärkeslagen (Varemarkelov av den 6 juni 1991), som är avsedd att vara i överensstämmelse med EG- direktivet, föreskriver att bara märken som är notoriskt kända i Danmark ("her i landet") är avsedda att utgöra hinder för registrering av yngre varumärke. Jag är därför av den uppfattningen att nuvarande bestämmelser i 14 5 första stycket 6) VmL inte strider mot direktivet.

Punkt 3 innehåller en bestämmelse till skydd för EG-varumärket som Sverige enligt EES-avtalet inte behöver beakta.

Punkt 4 innehåller enbart fakultativa bestämmelser. Punkt 4 a innehåller bestämmelser som möjliggör ett utökat skydd för kända varukännetecken i förhållande till vad som gäller enligt motsvarande bestämmelser i 6 5 andra stycket VmL. Jag föreslår att innehållet i denna direktivbestämmelse tas in i VmL. Detta förslag kommer närmare att behandlas i anslutning till artikel 5. 2.

Punkt 4 b och c får anses i sak vara innefattade 1 bestämmelsema' 1 14 5 första stycket 4) och 5) VmL.

Bestämmelserna 1 punkt 4 d, e och f, saknar motsvarighet i VmL. De är av speciellt slag. Någon anledning att införa dessa regler i svensk varumärkesrätt föreligger inte.

Punkt 4 g, som innehåller en bestämmelse om skydd för ett varumärke som tagits i bruk i utlandet, svarar mot innehållet i 14 5 första stycket 7) VmL, utom i vad avser var märket skall ha tagits i bruk. Bestämmelsen i VmL är nämligen inte begränsad enbart till den situationen då ett varu— märke tagits i bruk i utlandet utan även första ibruktagande här i landet ger ett visst skydd för märket. Det har hävdats att bestämmelsen i VmL fyller en viktig funktion. Fråga uppkommer därför om 14 5 första stycket 7) VmL kan behållas i sin gällande utformning eller om paragrafen måste begränsas så att den enbart syftar på varumärken som" tagits i bruk i utlandet. Som framhållits i anslutning till artikel 3.2 (1 finns det även möjlighet att vägra registrering av ett varumärke, om ansökan om registrering har gjorts i ond tro. Detta måste rimligen avse en sådan situation då ansökan i ett land görs om registrering av ett varumärke, vilket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för ansökan används av annan i samma land samt ansökan om registrering gjorts med vetskap om detta, dvs. i ond tro. Mot denna bakgrund gör jag den bedömningen att 14 5 första stycket 7) VmL kan och bör behållas i sin nuvarande utformning.

Punkt 5, som ger möjlighet att tillåta att varumärket inte skall vägras registrering eller inte skall ogiltigförklaras om den vars rätt är i fråga medger det, kan i sak anses tillräckligt täckt av bestämmelserna i 14 5 andra stycket VmL.

Punkt 6 innehåller en fakultativ övergångsbestämmelse som inte behöver

utnyttjas för svensk del.

6.2.5 Rättigheter som är knutna till ett varumärke (Artikel 5)

Mitt förslag: Skyddet för kända varukännetecken utökas.

Artikel 5 - Rättigheter som är knutna till ett vammärke

1. Det registrerade varumärket ger innehavaren en ensamrätt. Inne- havaren har rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd. att i näringsverksamhet använda

a) tecken som är identiska med varumärket med avseende på de varor och tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b) tecken, som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de varor eller tjänster som täcks av varumärket och tecknet, kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket.

2. En medlemsstat kan också besluta att innehavaren skall ha rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, från att i närings- verksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket med avseende på varor och tjänster av annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3. Bl.a. kan följande förbjudas enligt punkterna 1 och 2:

a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c) Att importera eller exportera varorna under tecknet.

d) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

4. Om en medlemsstats bestämmelser inte gör det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkterna 1 b eller 2 före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser, kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

5. Punkterna l - 4 skall inte beröra en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljnings-

förmåga eller renommé.

Förslag till lagtext.

6 & Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avser varor av samma eller liknande slag.

Förvärlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande känne- tecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda kännetecknets särskil/"ningsfönnåga eller anseende.

Promemorians förslag: Överenstämmer i sak med mitt. I förslaget till lagtext har dock vissa ändringar gjorts i förhållande till promemorians

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

förslag (se promemorian s. 105).

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som har berört frågan om skydd för kända varukännetecken har tillstyrkt att den möjlighet till utökat skydd för kända varukännetecken som direktivet ger utnyttjas. Flera av remiss- instansema har dock synpunkter på innebörden av direktivets bestämmelse i denna del och på utformningen av den nya regel som skall ge uttryck för det utökade skyddet. Vad remissinstansema har anfört i anslutning till dessa frågor framgår i det följande.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller bestämmelser om vilka rättigheter som är knutna till innehavet av ett varumärke.

Punkterna 1 och 3 i artikeln motsvarar i sak 4 5 första stycket VmL och medför inte behov av några lagändringar.

1 punkt 2 i artikeln finns särskilda regler om det skydd som ett känne- tecken kan ha med avseende på varor eller tjänster av annan art än dem för vilka kännetecknet är registrerat eller används. För att den som har rätt till ett kännetecken skall vara skyddad mot att någon annan använder ett förväxlingsbart kännetecken i detta fall, krävs att det förstnämnda kännetecknet är känt i landet i fråga och att användningen av det andra kännetecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för det kända kännetecknets särskiljningsförmåga eller renommé.

I svensk rätt finns liknande regler i 6 5 andra stycket VmL. Bestämmelserna i 6 & VmL bygger på den s.k. specialitetsgrundsatsen, dvs. kännetecken anses ha skydd mot förväxling endast om de avser varor eller tjänster av samma eller liknande slag (6 5 första stycket VmL). När det gäller att avgöra om varor eller tjänster är av samma eller liknande slag skall särskilt beaktas vilka varor, som normalt ingår i ett visst sortiment eller distribueras av samma detaljist- och grossistföretag eller är framställda av samma råmaterial eller är avsedda för samma ändamål eller används ' inom samma verksamhetsområde.

Specialitetsgrundsatsen är emellertid inte utan undantag. Ett utvidgat skydd utöver gränserna för varuslagslikhet har ansetts vara motiverat för två olika situationer och bestämmelser om detta återfinns i 6 5 andra stycket VmL. '

Den ena utvidgningen avser ett skydd för särskilt kända varumärken och ger uttryck för den s.k. Kodakdoktrinen. Detta utvidgade skydd är enligt förarbetena (se SOU 1958: 10 s. 134 f. och prop. l960:167's. 77) till VmL motiverat av att om ett särskilt välkänt märke används för andra varor än dem för vilka det inarbetats kan köpare få den felaktiga föreställningen att varorna härrör från varumärkesinnehavaren eller att det föreligger en samhörighet mellan denne och den som obehörigen använder märket. Det utökade skyddet i en sådan situation är alltså motiverat såväl av hänsyn till innehavarens goodwill som av hänsyn till konsumenterna. Det utvidgade skyddet har fått den utformningen att förväxlingsbarhet oberoende av varuslagslikhet undantagsvis skall kunna åberopas till förmån för ett kännetecken som är synnerligen starkt inarbetat och känt inorn vida kretsar av allmänheten här i landet och om det med hänsyn härtill kan anses att användningen av ett annat liknande kännetecken innebär. ett otillbörligt utnyttjande av det förra märkets goodwill. Bestämmelsen: om skydd för

Varumärkesrätt

särskilt kända varumärken är alltså konstruerad med två inarbetnings- kriterier och ett otillbörlighetsrekvisit.

Vad gäller inarbetningskraven sägs i förarbetena (se SOU 1958: 10 s. 136) att det inte räcker att märket är inarbetat, dvs. allmänt känt bland dem till vilka det riktar sig, utan inarbetningen skall vara synnerligen stark, varmed avses att praktisk taget varje person inom den krets som normalt tar befattning med varan - i olika tillverknings-och handelslcd eller som varans mottagare — skall känna till märket. Härtill kommer det ytterligare kravet att märket skall vara känt inom vida kretsar av allmänheten. I detta ligger att kännedomen om märket skall vara vitt spridd också bland dem som inte tillhör den krets som märket vänder sig till. Det är alltså ett mycket strängt krav på inarbetning som ställs upp. För att detta krav skall vara uppfyllt torde det i praktiken krävas att i varje fall 80-90 procent av personerna i omsättningskretsen känner till märket. Det anses då vara synnerligen starkt inarbetat (jfr Levin, Noveller i varumärkesrätt, s. 91 ff.).

Beträffande otillbörlighetsrelwisitet framhålls i förarbetena (se SOU 1958:10 s. 138 och s. 258) att detta inte är beroende av något subjektivt rekvisit hos den som vill begagna det kända märket. Det är i stället tillräckligt att kännetecknets användning rent objektivt framstår som ett otillbörligt utnyttjande av det välkända märkets goodwill.

Det andra undantaget från huvudregeln om varuslagslikhet som förutsätt— ning för förväxlingsbarhet avser varumärke vars goodwill på grund av arten av de varor för vilka kännetecknet används kan sägas vara speciellt ömtålig, t.ex. vissa livsmedel, njutningsmedel eller skönhetsmedel. Det har ansetts att om ett varumärke inarbetats för en sådan vara och ett liknande märke används för exempelvis råttgift, medel mot alkoholism eller könssjukdomar kan det skada det inarbetade märkets renommé. Förväxlingsbarhet kan därför oberoende av varuslagslikhet undantagsvis åberopas till förmån för ett kännetecken som är inarbetat om, med hänsyn till den särskilda arten

av de varor eller tjänster som det är fråga om, användningen av ett'

liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det inarbetade märkets goodwill. Även denna bestämmelse - som brukar kallas råttgiftregeln - är avsedd att tillämpas endast undantagsvis (jfr prop. 1960: 167 s. 77).

Frågan är nu om någon ändring bör göras i VmL med anledning av EG- direktivets bestämmelser (artiklarna 4.4 a och 5.2) om skydd utöver varuslagsgränserna för här i landet kända varumärken.

De i frågavarande direktivbestämmelsema får sägas vara i överens- stämmelse med en internationell utveckling som är avsedd att ge ett bättre skydd för kända varukännetecken än vad som är fallet enligt gällande svensk rätt. Bestämmelserna är visserligen fakultativa men bland EG:s medlemsstater finns en tendens att utnyttja de möjligheter att ge ett bättre skydd för kända varumärken som dessa direktivbestämmelser erbjuder. Ett sådant utvidgat skydd har införts i de nya varumärkeslagar som utfärdats i Danmark (Varemaerkelov av den 6 juni 1991) och i Frankrike (Loi No 9l—-7 du 4 janvier 1991 relative aux marques de fabrique, de commerce ou de service). Att den allmänna internationella utvecklingen går mot ett utökat skydd för väl kända varumärken talar för att även Sverige bör slå in på den vagen.

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

Från användarhåll har hävdats att det, för att balansera den skärpning av användningstvånget som EG-direktivet föreskriver (se nedan avsnitt 6.2.10 om artiklarna 10 - 13), finns behov av att utnyttja de möjligheter som direktivet ger att öka skyddet för kända varumärken. Vidare bör beaktas att ett varukännetecken kan bli så känt med avseende på vissa varor eller tjänster att dess användning i samband med helt andra typer av varor eller tjänster kan leda allmänheten att tro det fmns ett gemensamt ursprung till varorna. Detta torde vara mer vanligt i dag, då konsumenterna har vant sig vid att varuhus, stormarknader och snabbköp har ett stort utbud av varor, än det var vid VmL:s tillkomst med den struktur som då fanns vid försäljning av varor. Även detta talar för att skyddet för kända varumärken bör utökas.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag - i likhet med remiss- instansema — att de svenska reglerna i VmL om skydd utöver varuslags- gränsema för kända varukännetecken bör anpassas till EG-direktivets bestämmelser i denna del.

Vad sedan gäller den närmare innebörden av EG-direktivets bestämmelser om skydd för varumärken utöver varuslagsgränsema har remissinstansema framfört ett flertal olika uppfattningar. Detsamma gäller frågan om hur en regel i VmL om utökat skydd utöver varuslagsgränsema skall utformas och om hur en sådan regel skall bedömas i relation till det i VmL gällande kravet på "allmänt känt" som förutsättning för inarbetningsskydd (jfr 2 & tredje stycket VmL).

Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är eniga om att innebörden av den nu aktuella direktivbestämmelsen är att förutsättningarna för att ett varukännetecken skall kunna vinna skydd utanför gränserna för varuslags- likhet inte får vara så restriktiva som enligt gällande svensk varumärkesrätt. Några remissinstanser — bl.a. juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges Industriförbund — har menat att det avgörande rekvisitet i EG-direktivets regel är skada eller förfång antingen med avseende på märket i form av urvattning eller för konsumenterna i form av vilseledande. I grunden kan inget utläsas om någon erforderlig grad av inarbetning, utöver att kännetecknet skall ha "a reputation". Enligt juridiska fakultetsnämnden ligger det dock i sakens natur att ett varumärke knappast kan vare sig urvattnas eller vilseleda beträffande kommersiellt ursprung, om det inte är inarbetat. Enligt Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel bör rätten att förhindra användning av liknande kännetecken också utanför varuslagsgränsema kunna föreligga så snart användningen av det andra kännetecknet faktiskt drar otillbörlig fördel av eller skadar det egna kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vid bedömningen härav måste givetvis det äldre kännetecknets ställning på marknaden vägas in, men det kan ifrågasättas om något särskilt krav på att kännetecknet skall vara känt av en viss andel av omsättningskretsen bör ställas upp. Vissa andra remissinstanser - bland dem Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Sveriges Advokatsamfund och jur. dr Lars Holmqvist - tycks uppfatta innebörden av direktivets bestämmelse så att den innebär att förutsättningama för att ett kännetecken skall få skydd utanför gränserna för varuslagslikhet visserligen

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

inte får vara så restriktiva som enligt gällande svensk varumärkesrätt men att det å andra sidan inte räcker att kännetecknet är inarbetat (allmänt känt) i omsättningskretsen.

Även enligt min uppfattning kan det slås fast att det i EG-direktivet uppställda kravet på hur känt ett varumärke skall vara för att få skydd utanför varuslagsgränsema - som i direktivbestämmelsens engelska lydelse uttrycks med "has a reputation' - är ett lägre ställt krav än det i VmL använda "synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av allmänheten". Vad gäller den nedre gräns för hur känt ett märke skall vara för att få skydd utöver varuslagsgränsema kan jag konstatera att direktivets lydelse inte ger möjlighet till några säkra slutsatser i det avseendet. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra den frågan. Som några remissinstanser framfört ligger det emellertid i sakens natur att användning av ett annat liknande kännetecken vanligen inte kan dra fördel av eller vara till. förfång varukänneteckens särskiljningsförmåga eller renommé, om inte det sistnämnda kännetecknet är inarbetat. Som jag nyss var inne på får det alltså överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra under vilka förutsättningar som ett varukännetecken skall anses vara så känt att det - på det sätt som anges i bestämmelserna i direktivet — kan få skydd utanför gränserna för varuslagslikhet. Därvid måste beaktas inte bara rättsutvecklingen i Sverige utan också den rättsutveckling som sker bland de stater som ingår i EES. För samarbetet inom EES-området är det av vikt att rättstillämpningen i Sverige i detta avseende inte kommer att avvika från vad som sker i Europa i övrigt.

Vad sedan gäller utformningen av en regel i VmL som skall ge uttryck för direktivbestämmelsen bör en sådan regel lämpligen kunna tas in som ett nytt andra stycke i 6 5 VmL. Den kan då utformas som ett undantag från Specialitetsgrundsatsen. När det gäller förutsättningarna för att det utökade skyddet skall uppstå angavs det i promemorian att kännetecknet skulle vara "väl känt". Flera remissinstanser har funnit detta uttryck vara olämpligt, särskilt som kravet för att ett kännetecken skall anses vara inarbetat uttrycks med orden "allmänt känt". Några remissinstanser har därför - mot bakgrund av EG-direktivets engelska lydelse ("has a reputation") - föreslagit att uttrycket "väl ansett" skall användas. Jag kan godta det.

Promemorians förslag till regel om utökat skydd för kända varukänne- tecken var utformad med direktivets regel som förebild. Av den anled- ningen innehöll förslaget ett krav på att förväxlingsbarhet kunde åberopas om användningen av ett annat kännetecken "utan skälig anledning" skulle dra otillbörlig fördel av kända varukännetecknets renommé. Så gott som samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan om utökat skydd för kända varukännetecken har ifrågasatt om det kan föreligga någon situation där en näringsidkare har skälig anledning att dra otillbörlig fördel av ett känt varukännetecken. Med hänvisning till att man i den nya danska varumärkes- . lagen har kunnat undvara begreppet "utan skälig anledning" har remiss- instansema föreslagit att det får utgå ur den föreslagna lydelsen till svensk bestämmelse om utökat skydd för kända varukännetecken. Även detta förslag från remissinstansema kan jag godta. Regeln om skyddet för kända varukännetecken utanför varuslagsgränsema bör alltså kunna utformas så

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

att detta skydd skall föreligga för ett väl ansett varukännetecken, om Prop. 1992/93:48 användningen av ett annat liknande kännetecken innebär ett otillbörligt utnyttjande av det väl ansedda kännetecknets ställning på marknaden eller är skadligt för kännetecknets särskiljningsförmåga eller goodwill.

Med denna utformning av regeln om skydd för kända varukännetecken torde den särskilda bestämmelsen i 6 5 andra stycket b) VmL (råttgift- regeln) kunna undvaras. Denna bedömning har lämnats utan erinran av remissinstansema.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört om utformningen av de nya reglerna i VmL om utökat skydd för kända varukännetecken finns det enligt min mening ingen risk för att det — som vissa remissinstanser har menat — skapas ett inte godtagbart "haltande" system mellan skyddet för dessa kända varumärken och ensamrätt till ett varumärke som uppkommit på grund av inarbetning. Vissa remissinstanser har anfört att det för att säkerställa ett gott samspel mellan de olika bestämmelserna är angeläget att se över bestämmelserna i 2 5 tredje stycket VmL angående kraven för inarbetnings- skydd. En sådan översyn kan vara motiverad. Den kan dock inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Liksom remissinstansema har jag funnit att punkterna 4 och 5 i artikeln inte medför behov av några ändringar i VmL.

6.2.6 Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan (Artikel 6)

Mitt förslag: Utöver vad som är tillåtet enligt gällande rätt, skall var och en i näringsverksamhet som kännetecken för sina varor eller tjänster kunna använda också sin adress samt uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra egenskaper som varorna har under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affärssed.

Artikel 6 — Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

l. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

a) sitt eget namn eller adress,

b) uppgifter om varornas eller tjänstemas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper,

c) varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel, .

förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda-tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium

Varumärkesrätt

i vilken den är erkänd.

Förslag till lagtext:

3 5 Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i överensstämmelse med god ajärssed, som kännetecken för sina varor, använda

- sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller - uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna.

Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn, adress eller finna av andra obehörigen används som varukännetecken.

Promemorians förslag: Innebär att det i 3 & VmL enbart skulle göras en ändring av innebörd att var och en också skulle kunna utnyttja sin adress i näringsverksamhet (se promemorian s. 110).

Remissinstanserna: Ett par remissinsstanser har menat att bestämmelser måste införas i VmL som begränsar ett varumärkes rättsverkan om det innehåller tecken som anges i artikel 6 punkt 1 b). En remissinstans har påpekat att kriteriet på att användningen skall stå i överensstämmelse med god affärssed måste beaktas.

Skälen för förslaget: De i punkt 1 artikel 6 nämnda begränsningarna i varumärkesrätten är endast till vissa delar i överenstämmelse med gällande rätt.

Punkt 1 a får - med undantag för adress - i sak anses täckt av 3 & VmL. För att i fråga om adress anpassa svensk varumärkesrätt till direktivet är det nödvändigt att något jämka innehållet i 3 & VmL.

Som flera remissinstanser har påpekat finns det i VmL inte någon uttrycklig bestämmelse som svarar mot punkt 1 b. Den typ av tecken som anges i punkten - uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet etc. - kan genom inarbetning förvärva tillräcklig särskiljningsförmåga för registrering (jfr 13 5 första stycket VmL). Innehavaren av ett på denna grund registrerat varumärke skulle därmed med stöd av VmL kunna hindra annan från att använda sådana kännetecken som avses i punkt 1 b. Direktivet begränsar emellertid på ett ovillkorligt sätt varumärkets rättsverkan. Det är därför, enligt min mening, nödvändigt att det i VmL tas in en bestämmelse som begränsar rättsverkan av ett varumärke som innehåller sådana tecken som anges i punkt 1 b.

Vad som föreskrivs i punkt 1 c kan motsatsvis anses framgå av 4 5 andra stycket VmL. Den bestämmelsen bör i nuläget inte ändras utan stå kvar i 4 5 andra stycket.

De ändringar som erfordras för att uppfylla direktivets bestämmelser i nu berörda delar kan enligt min mening göras genom att det i 3 & VmL förs in vissa regler som begränsar varumärkets rättsverkan. Som Patentbesvärs- rätten påpekat måste därvid 3 5 - för att stå i överensstämmelse med artikel 6.1. - också ändras i det hänseendet att det nu uppställda förväxlingsbar- hetskriteriet utgår och det i stället anges att användningen av de aktuella kännetecknen skall stå i överensstämmelse med god affärssed.

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke (artikel 7)

Mitt förslag: En bestämmelse om regional konsumtion av varumär- kesrätten förs in i varumärkeslagen. Vidare ändras lagen så att det blir möjligt att hindra fortsatt marknadsföring av varorna under varu- kännetecknet även i de fall då varorna förändrats genom andra åtgärder än aktiva åtgärder av annan än varukännetecknets innehavare.

Artikel 7 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden under varumärket inom gemenskapen.

2. Punkt 1 skall inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller förSämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Förslag till lagtext:

4 & Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 55 innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväx- lingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller också hit införs. Ar i fall som avses i 2 & kännetecknet inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne medgett kännetecknets användning. ,

Rätten till ett varukännetecken omfattar inte att kännetecknet används för varor som under det kännetecknet har bringats i omsättning inom Europeis- ka ekonomiska samarbetetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke. '

Har en vara tillhandahållits under ett visst kännetecken och har den där- efter förändrats eller försämrats, får inte, då varan på nytt tillhandahålls i näringsverksamhet här i landet, kännetecknet användas om inte för- ändringen tydligt anges eller annars tydligt framgår.

Promemorians bedömning: Innebar att någon konsumtionsbestämmelse inte skulle tas in i le. Promemorian innehöll heller inget förslag om möjlighet att hindra fortsatt marknadsföring av varor även i fall då varorna förändrats till följd av andra orsaker än aktiva åtgärder av annan än varukännetecknets innehavare (se promemorian s. 111). :

Remissinstanserna: Bedömningen att någon konsumtionsbestämmelse i enlighet med direktivets artikel 7.1 inte skall föras in i VmL har fått ett blandat mottagande. Bedömningen har fått stöd av Svea hovrätt, Närings-

Varumärkesrätt

frihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk. Patent- och registreringsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd och Svenska AIPPI-gruppen har däremot menat att en uttrycklig bestämmelse om konsumtion i enlighet med direktivets bestämmelse måste föras in i VmL. Sveriges Industri- förbund och Grossistförbundet Svensk Handel har uttalat att det möjligen bör övervägas att införa en uttrycklig konsumtionsbestämmelse i VmL. Stockholms tingsrätt har förklarat sig inte kunna dela promemorians bedömning att punkt 2 i artikeln i sak kan anses vara täckt av 4 & tredje stycket VmL.

Skälen för bedömningen: I avsnitt 4 har jag behandlat frågan om konsumtion av de immateriella ensamrättema. Utöver vad som har sagts där kan följande anföras.

Varumärkesrätten - liksom andra industriella rättigheter - anses i princip vara territoriellt begränsad. Utgångspunkten är således att varje land inom sitt område självständigt bestämmer - låt vara under hänsynstagande till internationella överenskommelser - bl.a. vilken omfattning rättigheten skall ha.

Varumärkesrätten ger innehavaren en ensamrätt såväl att sälja som att importera sådana varor som omfattas av rättigheten. Ensamrätten omfattar emellertid bara den första överlåtelsen. Därefter anses varumärkesrätten — med undantag för vissa fall då produkten har förändrats - vara konsumerad. Som en följd av den territoriella begränsningen av rättigheten anses i många länder att ensamrätten är konsumerad bara i det land, eller det territorium, där den konsumtionsgrundande överlåtelsen har ägt rum.

I Sverige - liksom i övriga nordiska länder och i många andra europeiska länder — gäller emellertid enligt praxis att varumärkesrätten konsumeras oavsett i vilket land eller på vilket territorium som varan med rättighets- havarens tillstånd har förts ut på marknaden. I Sverige gäller därför global konsumtion av varumärkesrätten. En svensk märkesinnehavare vars varor har förts ut på marknaden av honom själv eller med hans samtycke kan därför inte åberopa varumärkesrätten för att hindra varans vidareförsälj- ning. Han kan därför inte heller förhindra s.k. parallellimport, dvs. att annan än han själv importerar varan till Sverige sedan den en gång överlåtits.

Som redan framhållits i avsnitt 4 gäller i EG, som en följd av Rom- fördragets grundläggande regler i artiklarna 30 och 36 om varors fria rörlighet att när en vara som är varumärkesskyddad har förts ut på marknaden i gemenskapen av varumärkets innehavare eller med hans samtycke är varumärkesrätten konsumerad. Den kan därför inte inom EG åberopas för att hindra varans vidareförsäljning. Denna princip om en "EG- konsumtion" (en regional konsumtion) har lagts fast av EG—domstolen genom flera rättsfall. EG-domstolen har emellertid framhållit att principen inte gäller när rättighetens innehavare har giltiga skäl att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats sedan de förts ut på marknaden.

1 EES-avtalets bestämmelser om immaterialrätt återfinns dels en allmän bestämmelse om konsumtion (artikel 2 i protokollet om immateriell

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

äganderätt), dels - som en följd av anpassningen till de tre EG-direktiven - Prop. 1992/93:48 särskilda bestämmelser om konsumtion (bilaga XVII) av bl.a. varumärkes- rätten.

Enligt den allmänna bestämmelsen gäller att en immateriell rättighet som erkänns av den lag som gäller hos en avtalsslutande part inte kan användas för att förhindra import eller marknadsföring av en vara som innehavaren av rättigheten eller någon annan med hans samtycke har fört ut på marknaden i EES. Bestämmelsen är avsedd att återspegla den princip om konsumtion av bl.a. varumärkesrätt som utbildats genom EG-domstolens rättspraxis. Som en följd av denna bestämmelse kommer det inte - med de undantag som gäller enligt praxis - att vara möjligt att använda varumärkes- rätten för att förhindra parallellimport inom EES-området. Bestämmelsen är i detta hänseende en minimibestämmelse. Eftersom Sverige redan tillämpar principen om global konsumtion av varumärkesrätten strider inte svensk varumärkesrätt mot EES—avtalets allmänna bestämmelser om konsumtion.

Den särskilda bestämmelsen om konsumtion i artikel 7.1 i direktivet har anpassats till att gälla för EES-området. I EES-avtalet (punkt 4 c. i bilaga XVII) har därför föreskrivits att ett varumärke inte ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som under det varumärket av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden hos en avtalsslutande part (in a Contracting Party).

När det gäller lydelsen av EG-direktivets motsvarande bestämmelse är det emellertid omtvistat om den innebär att varumärkesrätten konsumeras bara om varan förts ut på marknaden inom området för EG eller om global konsumtion av varumärkesrätt kan fortsätta att gälla (jfr exv. det danska förslaget till varumärkeslag, Lovforslag nr. L 83, Folketinget 1990-91, 2. samling, s. 13).

Det framstår således som klart att EES-avtalet innebär att Sverige i varje fall måste acceptera en regional EES-vid konsumtion av varumärkesrätt- en. Frågan är då om Sverige kan behålla global konsumtion inom varumärkesrätten eller om vi här i landet måste införa regler om EES-vid konsumtion. Flera remissinstanser har framhållit att EG-direktivet innehåller en uttrycklig bestämmelse om (åtminstone) EG—konsumtion, vilken skall överföras till svensk rätt, som för närvarande saknar uttryckliga be— stämmelser om konsumtion. Det får, enligt dessa remissinstanser, anses vara ett klart krav på den svenska anpassningen att direktivets bestämmelse i denna del förs över till svensk rätt. Huruvida direktivets bestämmelse skall uppfattas som en minimi- eller maximiregel får emellertid, enligt dessa remissinstanser, lämnas öppet till "europeisk" rättspraxis.

Även Lagrådet har menat att en uttrycklig bestämmelse om konsumtion bör föras in i lagen och utformas i enlighet med EES-avtalets och direktivets bestämmelser. Ett sådant alternativ behöver enligt Lagrådets mening inte innebära annat än ett förtydligande av att åtminstone EES—vid konsumtion gäller samtidigt som det får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra om anpassningen till EG innebär att den; rådande globala konsumtionen skall begränsas.

För egen del gör jag följande överväganden i denna fråga.

Varumärkesrätt

Av direktivets bestämmelser om vilka rättigheter som är knutna till ett varumärke framgår att ensamrätten till ett varumärke ger innehavaren en rätt att förbjuda att varor importeras under tecknet (se artikel 5.3.c i direktivet). Med beaktande av enbart detta skulle det vara nödvändigt att tillämpa en princip om nationell konsumtion av varumärkesrätten. Direktivets artikel 7.1 om konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke innebär emellertid under två förutsättningar ett undantag från den ensamrätt som innehavaren av en varumärkesrätt har enligt direktivet. Förutsättningama är dels att varorna har förts ut på marknaden under det aktuella varukännetecknet av innehavaren av ensamrätten eller av någon som har hans samtycke till detta, dels att detta skett inom Europeiska gemenskapen. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda synes direktivet kräva att ensamrätten gäller. Förutsättningarna är inte uppfyllda om varorna har förts ut på marknaden utanför Europeiska gemenskapen.

Det sagda leder mig till den slutsatsen att det även för svenskt vid— kommande finns anledning att införa en uttrycklig regel om konsumtion av varumärkesrätten för att anpassa svensk varumärkesrätt till EG-direktivets bestämmelser. Beaktas de aktuella bestämmelserna i ett sammanhang talar övervägande skäl för slutsatsen att det är oförenligt med direktivet att upprätthålla en princip om internationell konsumtion. På grund härav, och eftersom jag anser det mindre lämpligt att införa en lagregel vars innebörd är oklar, finner jag att en regel om regional (EES-vid) konsumtion bör tas in i VmL.

Denna regel kan tas in som ett nytt tredje stycke till 4 & VmL, varvid nuvarande tredje stycket - med vissa anpassningar för vilka redogörs nedan — får bli ett nytt fjärde stycke.

Punkt 2 i artikeln innehåller i sin tur ett undantag från konsumtions— principen för de fall då varan förändrats eller har försämrats. I nuvarande 4 & tredje stycket VmL finns bestämmelser som till viss del motsvarar direktivets regler på denna punkt. Bestämmelserna i VmL innebär emellertid att varumärkeshavaren bara kan hindra fortsatt marknadsföring av varorna om förändringen av varorna skett genom aktiva åtgärder av annan än kännetecknets innehavare (jfr SOU 1958:10 s. 246). Som Stockholms tingsrätt har påpekat är punkt 2 i direktivbestämmelsen inte begränsad till förändringar som är en följd av aktiva åtgärder av någon utan omfattar också naturlig förändring eller försämring av varornas beskaffen- het. Enligt min mening är tingsrättens påpekande korrekt och bör följaktli- gen föranleda en anpassning av 4 & VmL till direktivets lydelse i denna del. Denna anpassning innebär också att det krav som för närvarande gäller för tillämpningen av bestämmelsen på att förändringen av varan skall vara väsentlig måste tas bort, eftersom ett sådant krav saknas i direktivbe— stämmelsen. Som ovan sagts tas de nya bestämmelserna i detta hänseende in som ett nytt fjärde stycke till 4 &.

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

6.2.8 Licens (Artikel 8)

Mitt förslag: Uttryckliga bestämmelser om att licens att använda varumärket kan ges åt någon samt om innebörden av licensen tas in i varumärkeslagen.

Artikel 8 — Licens

1. Det kan ges licens för ett varumärke för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller del av medlemsstatens territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den av registreringen skyddade formen under vilken varumärket får användas, arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad, området inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller

tillhandahållna tjänsterna.

Förslag till lagtext:

34 å Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som varumärket är regist— rerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna.

Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning får dock inte göras, om licenstagarens användning av varu- märket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.

Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare. Rätten till varumärke eller kännetecken enligt 2 5 andra stycket får inte tas i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt (se promemorian s 114).

Remissinstanserna: Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran. Svea hovrätt har dock påpekat att promemorians förslag till lydelse av 34 å andra stycket kan vara tvetydigt då där talats om "området inom vilket varumärket får användas". Direktivets engelska text - som anger "territory" - anger klart att det är det geografiska området som avses.

Skälen för förslaget: Gällande svensk rätt om upplåtelse av licens är i allt väsentligt i överensstämmelse med direktivets bestämmelser även om detta endast indirekt framgår av 34 5 VmL.

Den gällande synen är alltså att licens för ett varumärke kan upplåtas för en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka märket är registrerat.

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

Licens är möjlig att ge med territoriell begränsning och kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

Om licenstagaren använder ett varumärke utöver vad som medges enligt licensen, torde det anses som ett intrång i varumärkesrätten. Särskilt gäller detta om användningen går utöver licensens giltighetstid, den form under vilken varumärket får användas, arten av varor eller tjänster för vilka licensen gäller samt området inom vilket märket får användas. Detta följer av att det endast är dessa delar av varumärkesrätten som upplåtits till licenstagaren medan licensgivaren alltjämt är att anse som ägare till själva varumärkesrätten.

Däremot torde det enligt nuvarande svensk varumärkesrätt inte anses vara ett intrång i varumärkesrätten om licenstagaren inte följer de kvalitetskrav som parterna har kommit överens om när det gäller varor som skall tillverkas av licenstagaren eller tjänster som denne skall tillhandahålla. Åtgärder mot sådana överträdelser torde i stället få grundas på avtals— rättsliga förpliktelser.

Det sagda innebär att rättsläget i Sverige i denna del i huvudsak överensstämmer med direktivet. De svenska rättsreglerna i saken är emellertid inte uttryckta i lag. 1 klarhetens intresse bör bestämmelsen i VmL om licens kompletteras så att den i sak motsvarar direktivets bestämmelser. Det får bl.a. till följd att åtgärder mot överträdelser av överenskommelser om kvalitet på varor eller tjänster kan grundas på licensbestämmelsema i VmL i stället för eller vid sidan av avtalsrättsliga förpliktelser.

Svea hovrätts påpekande beträffande andra stycket i 34 5. har - i förhållande till promemorians förslag - föranlett mig att jämka lagtexten på det sätt hovrätten har föreslagit.

6.2.9 Begränsning till följd av passivitet (Artikel 9)

Mitt förslag: Anikcln föranleder ändringar av reglerna i 8 5 varumärkeslagen om preklusion av en äldre varumärkesrätts möjlighet att ingripa mot ett yngre varumärke.

Artikel 9 - Begränsning till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett i artikel 4.2 nämnt äldre varumärke har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket skall ogiltigförklaras eller motsätta sig att det används med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har brukats, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre märket inte har gjorts i ond tro.

äldre rättighet som nämns i artikel 4.4 b eller c.

3. 1 de fall som nämns i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Förslag till lagtext:

8 & Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende på de varor för vilka det har använts, bestå vid sidan av en äldre rätt till ett förväx- lingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och innehavaren av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten om och funnit sig i användningen här i landet av det registrerade varumärket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Förslaget till lagtext har, med beaktande av synpunkter från remissinstansema, ändrats något i förhållande till promemorians förslag (se promemorian s. 117).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har — i förhållande till promemorians förslag till lagtext - påpekat att det torde vara väsentligt att det anges att det yngre märket får bestå vid sidan av det äldre endast såvitt gäller de varor eller tjänster för vilka det yngre märket har använts. Två remissinstanser har ifrågasatt om en ändring av 8 & VmL är nödvändig. Några remissinstanser har vidare menat att det torde vara tveksamt om direktivets artikel 9 verkligen medger att en rätt till ett yngre inarbetat kännetecken får bestå vid sidan av rätten till ett registrerat varumärke, om innehavaren av det senare märket inte har inskridit inom rimlig tid.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller regler om preklusion av ensamrätten till ett varukännetecken till förmån för ett annat förväx- lingsbart varumärke som har registrerats. Reglerna i artikeln innebär ett undantag från huvudregeln om tidsprioriteten som utslagsgivande vid kollision mellan rättigheter.

Reglerna i EG-direktivet täcks till viss del av 8 & VmL. Där anges att en yngre rätt till ett varumärke som förvärvats genom registrering får bestå vid sidan av en äldre rätt till ett förväxlingsbart kännetecken under förutsättning dels att registreringen sökts i god tro, dels att den varit gällande i fem år från registreringsdagen innan talan väcks om rättighetens bestånd, dels att varumärket fått en inte oväsentlig användning. Har preklusion inträtt, får rätten till det registrerade varumärket bestå vid sidan av en äldre rätt till förväxlingsbart varukännetecken. Den äldre rättens innehavare har således inte möjlighet att ingripa mot användningen av det yngre märket. Å andra sidan kan den yngre rättens innehavare inte hindra utövningen av den äldre rätten (jfr SOU 1958:10 s. 262 f. och prop. 1960:167 5. 80 f.).

Direktivets regler avviker emellertid på några punkter från 8 & VmL. För att uppfylla åtagandena i EES—avtalet är det därför, enligt min uppfattning, nödvändigt attjämka innehållet i 8 g" VmL så att det stämmer överens med EG—dircktivet på denna punkt.

För att preklusionsregeln skall kunna åberopas fordras alltjämt att registreringen skall ha sökts i god tro. Vidare torde det alltjämt skall gälla att registreringen skall ha varit gällande i fem år från registreringsdagen. Det följer nämligen av en uttrycklig föreskrift i artikel 6 bis 2. i Paris— konventionen för industriellt rättsskydd att den som har en äldre varu-

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

märkesrätt skall ha minst fem år från registreringsdagen på sig för att kunna göra sin rätt gällande gentemot en senare registreringshavare (jfr SOU 1958:10 s 77 och 263).

Vad gäller användningen av det registrerade varumärket för att preklusion skall inträda torde krävas att märket under femårsperioden använts kontinuerligt.

De svenska reglerna i 8 & VmL går i ett avseende längre än EG— direktivets regler gör. I de svenska reglerna krävs nämligen inte - som enligt direktivbestämmelsen - att den äldre rättighetens innehavare har varit medveten om det yngre märkets användning. Det räcker med att det yngre märket rent faktiskt använts i inte oväsentlig omfattning och att fem år förflutit från registreringsdagen. Direktivet innebär däremot att det är av avgörande betydelse om den äldre rättighetens innehavare faktiskt har varit medveten om det yngre märkets användning och funnit sig i detta för att preklusion skall inträda.

Av direktivet framgår vidare att det yngre registrerade varumärket får bestå vid sidan av den äldre rätten endast såvitt gäller de varor eller tjänster för vilka det använts. Som flera remissinstanser påpekat är det väsentligt att det framgår av lagtexten.

Slutligen villjag med anledning av att några remissinstanser menat att det är tveksamt om direktivet medger att en rätt till ett yngre inarbetat kännetecken får bestå vid sidan av rätten till ett äldre registrerat varu- märke, om innehavaren av det senare märket inte har inskridit inom rimlig tid framhålla följande.

Enligt 9 & VmL förlorar en innehavare av en äldre rätt möjligheten att ingripa mot en yngre rätt, om han inte gör det inom rimlig tid. Be- stämmelsen är uttryck för en passivitetsregel och förutsätter att den yngre rätten förvärvats genom inarbetning. Huruvida den yngre rätten dessutom är registrerad är utan betydelse för regelns tillämpning (jfr SOU 1958:10 s. 78). Jag kan konstatera att det i den nya danska varumärkeslagen finns bestämmelser som motsvarar 9 & VmL och att direktivets artikel 9 inte ansetts utgöra hinder för ett land att ha ytterligare passivitetsregler. Mot denna bakgrund anser jag att 9 & VmL och de principer den ger uttryck för kan och bör behållas i svensk varumärkesrätt.

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

6.2.10 Användningstvång (Artiklarna 10 - 13)

Mitt förslag: I varumärkeslagen tas in en särskild bestämmelse om användning av varumärke samt bestämmelser som innebär att ett varumärke inte får upphävas om det står i konflikt med ett äldre inte använt varumärke, att användningstvånget skärps från det nuvarande s.k. modifierade användningstvånget till att det skall ha gjorts verkligt bruk av varumärket för de varor eller tjänster för vilka det registre- rats, att en karenstid vid begäran om hävning av en registrering införs vid påbörjad eller återupptagen användning av ett varumärke och att s.k. delhävning av en registrering blir möjlig.

Artikel 10 - Bruk av vamrnärken

1. Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under fem år i följd, skall varumärket bli föremål för de sanktioner som bestäms i detta direktiv, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

2. Aven det följande utgör bruk enligt punkt 1:

a) Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats.

b) Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

3. Vaq'e användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren eller person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke skall anses utgöra bruk av innehavaren.

4. Om ett varumärke registrerats före tidpunkten för ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser i medlemsstaten i fråga gäller följande:

a) Om en bestämmelse som gäller före tidpunkten i fråga föreskriver sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhängande period skall den i punkt 1 nämnda femårsperioden anses ha börjat löpa vid samma tid som den redan påbörjade perioden under vilken varumärket inte använts.

b) Om ingen bestämmelse om användning trätt i kraft före tidpunkten 1 fråga, skall de 1 punkt 1 nämnda femårsperiodema anses börja löpa tidigast från den tidpunkten.

Artikel ll - Rättsliga eller administrativa sanktioner vid bristande användning av ett varumärke

]. Ett varumärke får inte ogiltigförklaras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i artikel 10.1 - 10.3 eller, i förekommande fall, i artikel 10.4.

2. En medlemsstat får bestämma att registrering av ett varumärke inte får vägras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke, om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning 1 artikel 10.1 - 10. 3 eller, i förekommande fall, 1 artikel 10. 4.

3. Om ett genkäromål om upphävande av registrering görs, får en

Prop. 1992/93 :48 Varumärkesrätt

medlemsstat bestämma, utan hinder av tillämpningen av artikel 12, att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part slås fast att varumärket kan hävas i enlighet med artikel 12.1.

4. Om det äldre varumärket har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, skall det vid tillämpning av punkterna 1, 2 och 3 anses vara registrerat endast för den delen av varorna eller

Härigenom föreskrivs följande.

Skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

15 I denna lag stadgas om rätt till skydd för kretsmönster för halvledarpro- dukter.

Ett kretsmönster skall vara resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och det får inte vara allmänt förekommande inom halv- ledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekom- mande inom halvledarindustrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller villkoren.

Skyddets omfattning

25 Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret, '2.. utföra kretsmönstret på eller i ett materiellt underlag,

3. i kommersiellt syfte importera kretsmönstret eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret, samt

4. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av kretsmönstret eller produkter som kretsmönstret ingår i bjuds ut till försälj- ning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Innehavare av rätt till skydd

3 % Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat kretsmönstret under förutsättning av att han är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsför- hållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats och arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till samarbetsområdet under förutsättning av att en sådan person har fått ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och det första kommersiella utnyttjandet sker i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten från de personer som anges i första till tredje styckena.

Prop. 1992/93:48 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag

Skyddstid

4 5 Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersi- ellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Inskränkningar i skyddet

5 & Utan hinder av 2 5 får exemplar framställas av kretsmönstret ute- slutande för undervisning om eller analys av kretsmönstret. Enstaka exemplar får också framställas för enskilt bruk.

Exemplar som har framställts med stöd av första stycket får inte utnyttjas för något annat ändamål.

6 5 Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster eller produkter i vilka kretsmönster ingår, om de spritts till allmänheten inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med rättsinnehavarens samtycke.

7 & Om ett exemplar av ett kretsmönster utgör allmän handling, skall exemplaret utan hinder av 2 & tillhandahållas i den ordning som föreskrivs i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Överlåtelse av rätten

8 & Overlåtelse av ett exemplar av ett kretsmönster innefattar inte överlåtelse av rätten till kretsmönstret.

Om den som innehar rätten till ett kretsmönster har gett någon annan rätt att yrkesmässigt utnyttja detta (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal har träffats om denna. Om licensen ingår i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av denna.

Straff m.m.

9 5 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 5 skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal krävs från allmän synpunkt.

10 5 Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning lämnas enligt 11 5 första stycket.

11 5 Den som i strid mot denna lag utnyttjar ett kretsmönster skall betala ersättning för utnyttjandet till den som innehar rätten till mönstret om och i den mån det är skäligt.

Om det sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet skall ersättning betalas

Härigenom föreskrivs att 5 5 om mönsterskyddslagen ( 1970:485) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55

Mönsterrätt innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än innehavaren av mönsterrätten (mönsterhavaren) icke får utan dennes lov utnyttja mönstret yrkes- mässigt genom att tillverka, införa till riket, utbjuda, saluhålla, överlåta eller athyra vara, vars utseende icke väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något som icke väsentligen skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor.

Mönsterrätt innebär, med de undan- tag som anges nedan, att ingen får utan samtycke av den som är inne- havare av mönstenätten (mönster- havaren) utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till Sverige, bjuda ut, salu- hålla, överlåta eller hyra ut vara, vars utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något som inte väsentligen skiljer sig från detta. Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor. Mönsterrätten omfattar inte utnyttjande av en vara, om den har bringats i omsättning inom det euro- peiska ekonomiska sam— arbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1992/93:48 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392) dels att 1, 4, 19 och 48 55 skall ha följande lydelse, dels att bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644) dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8, 13, 14, 17, 23, 25, 26, och 34 55 skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a 5 och 25 b &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 & Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor, som de tillhandahåller i sin rörelse.

Varumärke kan bestå av figur, ord, bokstäver eller siffror, så ock av säregen utstyrsel av vara eller dess förpackning.

Vad i denna lag stadgas om varor skall i tillämpliga delar gälla även tjänster.

Om kollektivmärken är särskilt stadgat.

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, simor och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan särskilja en näringsid- kares varor från andra näringsid- kares. Vad som sägs i denna lag om varor skall i tillämpliga delar gälla även tjänster. Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.

2 5 En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke, då märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt jämväl till slagord eller annat i näringen använt särskilt varukännetecken.

Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i riket bland dem, till vilka det riktar sig, är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor.

Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt också till andra särskilda varukännetecken som används i näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i Sverige bland dem som det riktar sig till, är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor.

35

Envar må i näringsverksamhet använda sitt släktnamn eller sin firma som kännetecken för sina varor, där det ej är ägnat att fram- kalla förväxling med annans skyd- dade varukännetecken. Näringsidkare har ock skydd enligt denna lag mot att namnet eller firman av annan obehörigen an- vändes som dylikt kännetecken.

Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affärs- sed,som kännetecken för sina varor, använda - sitt släktnamn, sin adress eller sin firma , eller

- uppgifter om varornas art, kvali- tet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra egenskaper hos varoma.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 1, 11, 23, 40a, 53 55 skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 a och b samt 57 a av följande lydelse, '

dels att i lagen närmast före 40 a 5 skall införas en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l 5 Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Till litterära verk hänförs kartor, samt även andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om da- torprogram skall i tillämpliga delar gälla även förberedande design— material för datorprogram.

115

Av offentliggjort verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts får ej utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulp- tur eller genom konstnärligt förfa- rande efterbilda annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk.

Den som med stöd av första stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar form får göra detta endast för sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att pro- grammet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i nä- ringsverksamhet eller offentlig verk- samhet. Kopian får ej utnyttjas för annat ändamål.

Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framtställts får inte utnyttjas för annat ändamål. Vad som sägs i första stycket med- för inte rätt att för eget bruk låta någon annan framställa bruks- föremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk, och inte heller rätt att utföra byggnadsverk eller framställa datorprogram.

Prop. 1992/93:48 Bilaga 1 1 Varumärke

refused registration or be declared invalid in accordance with paragraph 1 (b), (c) or (d) if, before the date of application for registra- tion and following the use which has been made of it, it has acquired a distinctive character. Any Member State may in addition provide that this provision shall also apply where the distinctive character was acquired after the date of application for registration or after the date of registration. 4. Any Member State may pro- vide that, by derogation from the 'preceding paragraphs, the grounds of refusal of registration or invalid- ity in force in that State prior to the date on which the provisions neces- sary to comply with this Directive enter into force, shall apply to trade marks for which applications has been made prior to that date.

Article4 Further grountk for refusal or invalidity concerning conflicts with earlier rights

1. A trade mark shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid: (a) if it is identical with an earlier trade mark, and the goods or services for which the trade mark is applied for or is registered are identical with the goods or services for which the earlier trade mark is protected; (b) if because of its identity with, or similarity to, the earlier trade mark and the identity or similarity of the goods or services covered by the trade marks, there exists a likelihood of confusion on the part of the public, which includes the likelihood of association with the earlier trade mark.

2. "Earlier trade marks" within the meaning of paragraph l means:

(a) trade marks of the following kinds with a date of application for registration which is earlier than the date of application for registration of the trade mark, taking account,.

registrering eller ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för regist- reringsansökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga. En medlemsstat kan dessutom besluta att denna bestämmelse skall gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registeringsansökan eller tidpunkten för registreringen.

4. En medlemsstat kan med avsteg från punkterna 1, 2 och 3, be— stämma att registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring gällande i den staten före ikraft- trädandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för ansökan om varumärke som gjorts före den tidpunkten.

Artikel 4

Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med av- seende på konflikter med äldre rättigheter

1. Ett varumärke skall inte regist- reras eller om det är registrerat skall det kunna ogiltigförklaras:

a) om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b) om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varu- märket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varu- märket.

a) följande kategorier av varu— märken för vilka ansökan om regist- rering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen till de

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 11 Varumärke

where appropriate, of the priorities claimed in respect of those trade marks:

(i) Community trade marks; (ii) trade marks registered in the Member State or, in the case of Belgium, Luxembourg or the Netherlands, at the Benelux Trade Mark Office;

(iii) trade marks registered under international agreements which have effect in the Member State;

(b) Community trade marks which validly claim senority, in accord- ance with the Regulation on the Community trade mark, from a trade mark referred to in (a) (ii) and (iii), even when the latter trade mark has been surrendered or allowed to lapse;

c) applications for the trade marks referred to in (a) and (b) subject to their registration;

(cl) trade marks which, on the date of application for registration of the trade mark, or, where appropriate, of the priority claimed in respect of the application for registration of the trade mark, are well known in a Member State, in the sense in which the words "well known" are used in Article 6 bis of the Paris Convention;

3. A trade mark shall futhermore not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid if it is identical with, or similar to, an earlier Community trade mark within the the meaning of paragraph 2 and is to be, or has been, regis— tered for goods or services which are not similar to those for which the earlier Community trade mark is registered, where the earlier Community trade mark has a reputation in the Community and where the use of the later trade mark without due cause would take unfair advantage of, or be detrimental to, the distinctive character or the repute of the earlier community trade mark.

anspråk som kan göras på före- trädesrätt för dessa varumärken:

i) EG-varumärken, ii) varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg och Nederländerna, hos Benelux varu— märkesmyndighet, , iii) varumärken som blivit föremål för internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga, b) EG-varumärken som i enlighet med förordningen om EG-varu- märken gör befogat anspråk på anciennitet gentemot ett varumärke i a ii och iii även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren inte förnyat regist- reringen,

c) ansökan om varumärken nämnda i a och b under förutsättning av deras registrering,

d) varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ges ordet "välkänt" i artikel 6 bis i Pariskonventionen.

3. Ett varumärke skall inte heller registreras eller, om det är regist- rerat, skall det kunna ogiltig- förklaras om det är identiskt med, eller liknar ett äldre EG-varumärke enligt punkt 2, och det avses bli registrerat för eller har registrerats för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre EG- varumärket är registrerat, om det äldre EG-varumärket är känt i gemenskapen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre EG-varumärkets särskilj- ningsförmåga eller renommé.

4. En medlemsstat kan vidare besluta att ett varumärke inte Skall registreras eller, om det är registrerat, skall kunna ogiltig- förklaras i följande fall:

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 1 1 Varumärke

extent that:

(a) the trade mark is identical with, or similar to, an earlier natio- nal trade mark within the meaning of paragraph 2 and is to be, or has been, registered for goods or servi— ces which are not similar to those for which the earlier trade mark is registered, where the earlier trade mark has a reputation in the Mem- ber State concerned and where the use of the later trade mark without due cause would take unfair advant- age of, or be detrimental to, the distinctive character or the repute of the earlier trade mark;

(b) rights to a non-registered trade mark or to another sign used in the course of trade were acquired prior to the date of application for registration of the subsequent trade mark, or the date of priority claimed for the application for registration of the subsequent trade mark and that non—registered trade mark or other sign confers on its proprietor the right to prohibit the use of the subsequent trade mark;

(c) the use of the trade mark may be prohibited by virtue of an earlier right other than rights referred to in paragraphs 2 and 4 b) and in particular:

(i) a right to a name

(ii) a right of personal portrayal (iii) a copyright (iv) an industrial property right

(d) the trade mark is identical with, or similar to, an earlier collective trade mark conferring a right which expired within a period of a maximum of three years preceding application;

(e) the trade mark is identical with, or similar to, an earlier guarantee or certification mark conferring a right which expired within a period preceding applica- tion the length of which is fixed by the Member State;

(f) the trade mark is identical with, or similar to, an earlier trade mark which was registered for identical or similar goods or services and conferred on them a right which has expired for failure

a) Om varumärket är identiskt med, eller liknar ett äldre nationellt varu- märke enligt punkt 2 och det avses bli registrerat för eller redan har registrerats för varor och tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i medlemsstaten i fråga och använd- ningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

b) Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket.

c) Om användningen av ett varu- märke kan förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättig- heter som sägs i punkterna 2 och 4 b och särskilt

i) rätten till ett namn, ii) rätten till egen bild, iii) en upphovsrätt, iv) en industriell rättighet.

d) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre kollektivmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut högst tre år före tidpunkten för ansökan.

e) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre garanti- eller kontrollmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut inom en tid som fastställts av medlemsstaten i fråga före tidpunkten för ansökan.

f) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor och tjänster och till vilka var knutna en rätt som på grund av bristande förnyelse har

Prop. 1992/93:48 Bilaga 1 1 Varumärke

to renew within a period of a maximum two years preceding application, unless the proprietor of the earlier trade mark gave his agreement for the registration of the later mark or did not use his trade mark;

(g) the trade mark is liable to be confused with a mark which was in use abroad on the filing date of the application and which is still in use there, provided that at the date of the application the applicant was acting in bad faith.

5. The Member States may permit that in appropriate circumstances registration need not to be refused or the trade mark need not to be declared invalid where the proprie- tor of the earlier trade mark or other earlier right consents to the registration of the later trade mark.

6. Any Member State may pro- vide that, by derogation from parag- raphs 1 to 5, the grounds for refusal of registration or invalidity in force in that State prior to the date on which the provisions necessary to comply with this Directive enter into force, shall apply to trade marks for which application has been made prior to that date.

Article 5 Rights conferred by a trade mark

1. The registered trade mark shall confer on the proprietor exclusive rights therein. The proprietor shall be entitled to prevent all third parti- es not having his consent from using in the course of trade: (a) any sign which is identical with the trade mark in relation to goods or services which are identi- cal with those for which the trade mark is registered; (b) any sign where, because of its identity with, or similarity to, the trade mark and the identity or simi- larity of the goods or services cove- red by the trade mark and the sign, there exists a likelihood of confu- sion on the part of the public, which includes the likelihood of association between the sign and the trade

upphört högst två är före ansökan, Prop. 1992/93:48

förutsatt att innehavaren av det äldre varumärket inte gett sitt tillstånd till registreringen av det yngre varu- märket eller inte använt sitt varu- märke.

g) Om varumärket kan förväxlas med ett märke som användes i utlandet vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används där, under förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan var i ond tro.

5. Medlemsstaterna kan om det är lämpligt tillåta att varumärket inte skall vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varu— märket.

6. En medlemsstat kan med avvi— kelse frän punkterna 1 - 5, bestäm— ma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Artikel 5 Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Det registrerade varumärket ger innehavaren en ensamrätt. Innehava- ren har rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i näringsverksamhet använda

a) tecken som är identiska med varumärket med avseende på de varor och tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b) tecken, som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de varor eller tjänster som täcks av varumärket och tecknet, kan leda till förväxling hos allmänheten, inbe- gripet risken för association mellan tecknet och varumärket.

Bilaga 11 Varumärke

mark.

2. Any Member State may also provide that the proprietor should be entitled to prevent all third parti- es not having his consent from using in the course of trade any sign which is identical with, or similar to, the trade mark in relation to goods or services which are not similar to those for which the trade mark is registered, where the latter has a reputation in the Member State and where use of that sign without due cause takes unfair ad- vantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the repute of the trade mark.

3. The following, inter alia, may be prohibited under paragraphs 1 and 2: (a) affixing the sign to the goods or to the packaging thereof;

(b) offering the goods, or putting them on to the market or stocking them for these purposes under that sign, or offering or supplying servi- ces thereunder;

(c) importing or exporting the goods under the sign;

(d) using the sign on business papers and in advertising.

4. Where, under the law of the Member State, the use of a sign under the conditions referred to in 1 (b) or 2 could not be prohibited before the date on which the pro— visions necessary to comply with this Directive entered into force in the Member State concerned, the rights conferred by the trade mark may not be relied on to prevent the continued use of the sign.

5. Paragraphs 1 to 4 shall not affect provisions in any Member State relating to the protection against the use of a sign other than for purposes of distinguishing goods or services, where use of that sign without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the repute of the trade mark.

2. En medlemsstat kan också be- sluta att innehavaren skall ha rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, från att i närings- verksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar varu- märket med avseende på varor och tjänster av annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3. Bl.a. kan följande förbjudas enligt punkterna 1 och 2:

a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försälj- ning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c) Att importera eller exportera varor under tecknet.

d) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

4. Om en medlemsstats be- stämmelser inte gör det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkterna 1 b eller 2 före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmel— ser, kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

5. Punkterna 1 - 4 skall inte beröra en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor eller tjänster. om användning av tecknet i fråga utan skälig anled- ning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets sär- skiljningsförmåga eller renommé.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 11 Varumärke

Article 6 Limitation of the effects of a trade mark

1. The trade mark shall not en- title the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade, (a) his own name or adress;

(b) indications concerning the kind, quality, quantity, intended purpose, value, geographical origin, the time of production of goods or of rendering of the service, or other characteristics of goods or services;

(c) the trade mark where it is necessary to indicate the intented purpose of a product or service, in particular as accessories or spare parts;

provided he uses them i accord- ance with honest practice in indu- strial or commercial matters.

2. The trade mark shall not en- title the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade, an earlier right which only applies in particular locality if that right is recognized by the the laws of the Member State in question and within the limits of the territory in which it is recognized.

Article 7 Exhaustion of the rights conferred by a trade mark

1. The trade mark shall not en— title the proprietor to prohibit its use in relation to goods which have been put on the market in the Com- munity under that trade mark by the proprietor or with his consent.

2. Paragraph 1 shall not apply where there exist legitimate reasons for the proprietor to oppose futher commercialization of the goods, especially where the condition of the goods is changed or impaired after they have been put on the market.

Artikel 6 Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

a) sitt eget namn eller adress, b) uppgifter om varornas eller tjänstemas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framstäl- landet eller andra egenskaper,

c) varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,

förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifråga- varande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilken den är er- känd.

Artikel 7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

]. Ett varumärke ger inte inne— havaren rätt att förbjuda använd— ningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på mark- naden under varumärket inom ge- menskapen.

2. Punkt ] skall inte gälla när inne- havaren har skälig grund att motsät- ta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas be- skaffenhet har förändrats eller för- sämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 11 Varumärke

Article 8 Licensing

1. A trade mark may be licensed for some or all of the goods or services for which it is registered and for the whole or part of the Member State concerned. A licence may be exclusive or non-exclusive.

2. The proprietor of a trade mark may invoke the rights conferred by that trade mark against a licensee who contravenes any provision in his licensing contract with regard to its duration, the form covered by the registration in which the trade mark may be used, the scope of the goods or services for which the licence is granted, the territory in which the trade mark may be af- fixed, or the quality of the goods manufactured or of the services pro- vided by the licensee.

Article 9 Limitation in acquiscence

consequence of

1. Where, in a Member State, the proprietor of an earlier trade mark -as referred to in Article 4 (2) has acquiesced, for a period of five successive years, in the use of a later trade mark registered in that Member State while being aware of such use, he shall no longer be entitled on the basis of the earlier trade mark either to apply for a declaration that the later trade mark is invalid or to oppose the use of the later trade mark in respect of the goods or services for which the later trade mark has been used, unless registration of the later trade mark was applied for in bad faith.

2. Any Member State may pro- vide that paragraph l shall apply mutatis mutandis to the proprietor of an earlier trade mark referred to in Article 4 (4) (a) or an earlier right referred to in Article 4 (4) (b) or (c). .

3. In the cases referred to in paragraphs 1 and 2, the proprietor of a later registered trade mark shall

Artikel 8 Licens

1. Det kan ges licens för ett varu- märke för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det är regi- strerat samt för hela eller del av medlemsstatens territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke- exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en be- stämmelse i licensavtalet med avse- ende på licensens giltighetstid, den av registreringen skyddade formen under vilken varumärket får arr— vändas, arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfar- dad, området inom vilket varu- märket får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänster- na.

Artikel 9 Begränsning till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett i artikel 4.2 nämnt äldre varumärke har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlems- stat, har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket skall ogiltigförkla— ras eller motsätta sig att det används med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har brukats, förutsatt att ansökan om regist— rering av det yngre märket inte har gjorts i ond tro.

2. En medlemsstat kan bestämma att punkt 1 skall gälla mutatis mu— tandis för innehavaren av ett i arti- kel 4.4a nämnt äldre varumärke eller annan äldre rättighet som nämns i artikel 4.4 b eller c.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 11 Varumärke

not be entitled to oppose the use of the earlier right, even though that right may no longer be invoked against the later trade mark.

Article 10 Use of trade marks

1. If, within a period of five years following the date of the completion of the registration procedure, the proprietor has not put the trade mark to genuine use in the Member State in connection with the goods or services in respect of which it is registered, or if such use has been suspended during an uninterrupted period of five years, the trade mark shall be subject to the sanctions pro- vided for in this Directive, unless there are proper reasons for non- use.

2. The follwing shall also con— stitute use within the meaning of paragraph 1: (a) use of the trade mark in a form differing in elements which do not alter the distinctive character of the mark in the form in which it was registered; (b) aftixing of the trade mark to goods or to the packaging thereof in the Member State concerned solely for export purposes.

3. Use of the trade mark with the consent of the proprietor or by any person who has authority to use a collective mark or a guarantee or cerfication mark shall be deemed to constitute use by proprietor.

4. In relation to trade marks registered before the date on which the provisions necessary to comply with this Directive enter into force in the Member State concerned: (a) where a provision in force prior to that date attaches sanctions to non-use of a trade mark during an uninterrupted period, the relevant period of five years mentioned in paragraph l shall be deemed to have begun to run at the same time as any period of non-use which is already running at that date; (b) where there is no use provi— sion in force prior to that date, the periods of five years mentioned in

att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Artikel 10 Bruk av varumärken

1. Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter det att regi- streringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under fem år i följd, skall varu— märket bli föremål för de sanktioner som bestäms i detta direktiv, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

2. Även det följande utgör bruk enligt punkt 1:

a) Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats.

b) Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportän- damål.

3. Varje användning av ett varu— märke med tillstånd av innehavaren eller person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke skall anses utgöra bruk av innehavaren.

4. Om ett varumärke registrerats före tidpunkten för ikraftträdandet av detta direktivs tvingande be— stämmelser i medlemsstaten i fråga gäller följande: 3) Om en bestämmelse som gäller före tidpunkten i fråga föreskriver sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhäng- ande period skall den i punkt 1 nämnda femårsperioden anses ha börjat löpa vid samma tid som den redan påbörjade perioden under vilken varumärket inte använts.

b) Om ingen bestämmelse om an- vändning trätt i kraft före tidpunkten i fråga, skall de i punkt 1 nämnda

Prop. 1992/93:48 Bilaga 11 Varumärke

paragraph 1 shall be deemed to run from that date at the earliest.

Article 11 Sanctions for non use of a trade mark in legal or administrative proceedings

1. A trade mark may not be declared invalid on the ground that there is an earlier confiicting trade mark if the latter does not fullfill the requirements of use set out in Article 10 (1), (2) and (3) or in Article 10 (4), as the case may be.

2. Any Member State may pro- vide that registration of a trade mark may not be refused on the ground that there is an earlier con- fiicting trade mark if the latter does not fullfil the requirements of use set out Article 10 (1), (2) and (3) or in Article 10 (4), as the case may be.

3. Without prejudice to the ap— plication of Article 12, where a counterclaim for revocation is made, any Member State may provide that at trade mark may not be succes- fully invoked in infringement pro- ceedings if it is established as a result of a plea that the trade mark could be revoked pursuant to Article 12 (1).

4. If the earlier trade mark has been used in relation to part only of the goods or services for which it is registered, it shall, for purposes of applying paragraphs 1, 2 and 3, be deemed to be registered in respect only of that part of the goods or services.

Article 12 Ground for revocation

1. A trade mark shall be liable to revocation if, within a continuos period of five years, it has not been put to genuine use in the Member State in connection with the goods or services in respect of which it is registered, and there are no proper reasons for non-use; however, no person may claim that the proprie- tor”s rights in a trade mark should be be revoked where, during the

femårsperiodema anses börja löpa tidigast från den tidpunkten.

Artikel 11 Rättsliga eller administrativa sanktioner vid bristande använd- ning av ett varumärke

1. Ett varumärke får inte ogiltig- förklaras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varu- märke om det sistnämnda inte upp- fyller kraven på användning i artikel 10.1 - 10.3 eller, i förekommande fall, i artikel 10.4.

2. En medlemsstat får bestämma att registrering av ett varumärke inte får vägras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke, om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i artikel 10.1 - 10.3 eller, i före- kommande fall, i artikel 10.4.

3. Om ett genkäromål om upphä- vande av registrering görs, får en medlemsstat bestämma, utan hinder av tillämpningen av artikel 12, att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part slås fast att varumärket kan hävas i enlighet med artikel 12.1.

4. Om det äldre varumärket har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, skall det vid tillämpning av punkter- na 1, 2 och 3 anses vara registrerat endast för den delen av varorna eller tjänsterna.

Artikel 12 Grunder för upphävande

1. Ett varumärke skall kunna upp- hävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i verkligt bruk i medlemsstaten i fråga för de varor eller tjänster för vilka det registrerats. Emellertid kan ingen kräva att varumärket skall upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess bruk återupptagits under tiden mellan utgången av fem-

Prop. 1992/93:48 Bilaga 11 Varumärke

interval between expiry of the five— year period and filing of the appli- cation for revocation, genuine use of the trade mark has been started or resumed; the commencement or resumption of use within a period of three months preceding the filing of the application for revocation which began at the earliest on expiry or the continuos period of five years of non—use shall, however, be dis- regarded where preparations for the c0mmencment or resumption occur only after the proprietor becomes aware that the application for revo- cation may be filed.

2. A trade mark shall also be liable to revocation if, after the date on which it was registered,

(a) in consequence of acts or inac- tivity of the proprietor, it has be- come the common name in the trade for a product or service in respect of which it is registered;

(b) in consequnce of the use made of it by the proprietor of the trade mark or with his consent in respect of the goods or services for which it is registered, it is liable to mislead the public, particularly as to the nature, quality or geographical origin of those goods or services.

Article 13

Grounds for refusal or revocation or invalidity relating to only some of the goods or service

Where grounds for refusal of regi— stration or for revocation or invali- dity of a trade mark exist in respect of only some of the goods or servi- ces for which that trade mark has been applied for or registered, refusal of registration or revocation or invalidity shall cover those goods or services only.

årsperioden och ansökan om upphä- vande. Om bruket av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånader— speriod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårs- perioden under vilket märket inte använts, skall emellertid använd- ningen lämnas utan avseende om förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

2. Ett varumärke skall också kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a) som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i han- deln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

b) som ett resultat av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänstemas art, kvalitet eller geogra- fiska ursprung.

Artikel 13 Registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogiltighets- förklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogil- tighetsförklaring föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats skall vägran att registrera, upphävande eller ogiltig- förldaring av varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

Prop. 1992/93:48 Bilaga 1 1 Varumärke

Article 14 Etablishment a posteriori of invalidity or revocation of a trade mark

Where the seniority of an earlier trade mark which has been sur- rendered or alowed to lapse, is claimed for a Community trade mark, the invalidity or revocation of the earlier trade mark may be established a posteriori.

Article 15

Special provisions in respect of collective marls, guarantee marks and certification marks

1. Without prejudice to Article 4, Member States whose laws authori- ze the registration of collective marks or of guarantee marks or certification marks, may provide that such marks shall not be registe- red, or shall be revoked or declared invalid, on grounds additional to those specified in Articles 3 and 12 where the function of those marks so requires.

2. By way of derogation from Ar- ticle 3 (1) (c), Member States may provide that signs or indications which may serve, in trade, to desig- nate the geographical origin of the goods or services may constitute collective, guarantee or certification marks. Such a mark does not entitle the proprietor to prohibit a third party from using in the course of trade mark such signs or indica- tions, provided he uses them in accordance with honest practices in industrial or commercial matters; in particular, such a mark may not be invoked against & third party who is entitled to use a geographical name.

Article 16 National provisions to be adopted pursuant to this Directive

1. The Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with this Directive not later than 28 of December 1991. They shall immediately inform the

Artikel 14 Beslut i efterhand om ogiltighets- förklaring eller upphävande av ett varumärke

Om anciennitet för ett äldre varu- märke som inte har vidmakthållits eller som inte förnyats åberopas för ett EG-varumärke, kan det i efter- hand beslutas om ogiltighets- förklaring eller upphävande av det äldre varumärket.

Artikel 15 Särskilda bestämmelser för kollek— tivmärken, garantimärken och kontrollrnärken

1. Utan hinder av artikel 4 kan medlemsstater, vilkas bestämmelser tillåter registrering av kollektiv- märken, garanti- eller kontrollmär— ken, bestämma att sådana märken inte skall registreras, eller att de skall upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av ytterligare grunder än de som nämns i artiklarna 3 och 12 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

2. Oberoende av artikel 3.1.c kan en medlemsstat bestämma att tecken eller upplysningar,som i handeln kan ange varornas eller tjänstemas geografiska ursprung, får utgöra kollektiv-, garanti- eller kontroll- märken. Ett sådant märke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet an- vända sådana tecken eller upplys- ningar, förutsatt att han brukar dem i överensstämmelse med god affarssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

Artikel 16 Nationella bestämmelser som skall antas för att följa detta direktiv

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författ- ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 28 december 1991. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 11 Varumärke

Commission thereof.

2. Acting on proposal from the Commission, the Council, acting by qualified majority, may defer the date referred to in paragraph 1 until 31 December 1992 at the latest.

3. Member States shall commun- icate to the Commission the text of the main provisions of national law which they adopt in the field gover— ned by this Directive.

Article 17 Adressees

This Directive is adressed to the Member States.

Done at Brussels, 21 December 1988.

For the Council The President V. PAPANDREOU

2. På förslag från kommissionen kan rådet med kvalificerad majoritet besluta att skjuta upp tidpunkten i punkt 1 till senast den 31 december 1992.

3. Medlemsstaterna skall till kom- missionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direk- tiv.

Artikel 17 Mottagare

Detta direktiv riktar sig till med- Iemsstatema.

Upprättat i Bryssel den 21 december 1988.

På rådets vägnar V. PAPANDREOU Ordförande

Prop. 1992/93:48 Bilaga 1 1 Varumärke

COUNCIL DIRECTlVE of 14 May 1991 on the legal protection of com- puter programs (9 1/250/ EEG)

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty establishing the European Economic Community and in particular Article lOOa thereof,

Having regard to the proposal from the Commission,

ln cooperation with the European Parliament,

Having regard to the opinion of the Economic and Social Com- mittee,

Whereas computer programs are at present not clearly protected in all Member States by existing legislation and such protection, where it exists, has different attributes;

Whereas the development of computer programs requires the investment of considerable human, technical and financial resources while computer programs can be copied at a fraction of the cost needed to develop them independ- ently;

Whereas computer programs are playing an increasingly important role in a broad range of industries and computer program technology can accordingly be considered as being of fundamental importance for the Community's industrial develop— ment;

Whereas certain differences in the legal protection of computer programs offered by the laws of the

* EGT nr. C 91, 12.4.1989, s. 4, och EGT nr C 320, 20.12.1990, s. 22. : EGT nr C 231, 17.9.1990, s. 78 och beslut av den 17 april 1991 (ännu inte offentliggjort i den

officiella tidningen). 3 EGt nr C 329, 30.12.1989, s. 4.

RÅDETS DIREKTIV av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorpro-

gram (91/250/EEG)

EUROPEISKA GEMEN- SKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DE'l'l'A DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska eko- nomiska gemenskapen, särskilt artikel lOOa i detta, med beaktande av kommissionens förslag', i samarbete parlamentetz, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténsJ yttrande, och med beaktande av följande: Datorprogram är för närvarande inte klart skyddade av gällande lagstiftning i alla medlemsstater och där sådant skydd finns är det av skiftande innebörd.

med Europa-

Utvecklingen av datorprogram tar i anspråk avsevärda mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser, medan datorprogram däremot kan kopieras till en bråkdel av de kostnader som en självständig ut- veckling av dem innebär.

Datorprogram spelar en allt mer betydelsefull roll inom en lång rad industrier och följaktligen kan dator- programteknologi anses vara av grundläggande betydelse för gemenskapens industriella utveck- ling.

Vissa olikheter mellan medlems- staternas rättsliga skydd för datorprogram har direkta och

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

Member States have direct and negative effects on the functioning of the common market as regards computer programs and such differences could well become greater as Member States introduce new legislation on this subject;

Whereas existing differences having such effects need to be removed and new ones prevented from arising, while differences not adversely affecting the functioning of the common market to a substan— tial degree need not be removed or prevented from arising;

Whereas the Community's legal framework on the protection of computer programs can accordingly in the first instance be limited to establishing that Member States should accord protection to com- puter programs under copyright law as literary works and, further, to establishing who and what should be protected, the exclusive rights on which protected persons should be able to rely in order to aurthorize or prohibit certain acts and for how long the protection should apply;

Whereas, for the purpose of this Directive, the term ”computer program” shall include programs in any form, including those which are incorporated into hardware; whereas this term also includes preparatory design work leading to the develop- ment of a computer program provided that the nature of the prepartory work is such that a com- puter program can result from it at a later stage;

Whereas, in respect of the criteria to be applied in determining whether or not a computer program is an original work, no tests as to the qualitative or aesthetic merits of the program should be applied;

Whereas the Community is fully committed to the promotion of international Standardization;

Whereas the function of a com- puter program is to communicate and work together with other

negativa återverkningar på den gemensamma marknadens funktion vad gäller datorprogram, och dessa olikheter kan mycket väl bli större i samband med att medlemsstaterna inför ny lagstiftning på området.

Det föreligger ett behov av att undanröja olikheter som har dessa återverkningar och att förhindra uppkomsten av nya. Sådana olik— heter som inte i väsentlig grad påverkar den gemensamma marknadens funktion i negativ rikt- ning behöver däremot inte undan— röjas eller förhindras från att upp— komma.

Gemenskapens rättsliga ram för skydd för datorprogram kan följ- aktligen i en första omgång begränsas till att fastställa att medlemsstaterna skall ge dator- program upphovsrättsligt skydd som litterära verk samt vidare att fast- ställa vem och vad som skall skyddas, vilka ensamrätter skyddade personer kan stödja sig på när det gäller att tillåta eller förbjuda vissa handlingar och hur länge skyddet skall gälla.

I detta direktiv avses med termen datorprogram alla former av program, inbegripet sådana som är införlivade med hårdvara. Termen innefattar även förberedande design- arbete som leder till utvecklingen av datorprogram, under förutsättning att det föreberedande arbetet är av sådan art att det kan resultera i ett datorprogram i ett senare skede.

De bedömningsgrunder som skall tillämpas för att fastställa om ett datorprogram är ett originalverk eller inte, bör inte omfatta prov-

ningar avseende programmets kvalitativa eller estetiska egen— skaper. Gemenskapen är fast besluten att främja internationell standardiser- ing.

Ett datorprograms funktion är att kommunicera och verka sammans med andra komponenter i

nu- '

Prop. 1992/93:48 Bilaga 12 Datorprogram

components of a computer system and with users and, for this purpose, a logical and, where appropriate, physical interconnec- tion and interaction is required to permit all elements of software and hardware to work with other soft- ware and hardware and with users in all the ways in which they are intended to function;

Whereas the parts of the program which provide for such interconnec- tion and interaction between elements of software and hardware are generally known as 'interfaces';

Whereas this functional inter- connection and interaction is generally known as 'inter- operability'; whereas such inter- operability can be defined as the ability to exchange information and mutually to use the information which has been exchanged;

Whereas, for the avoidance of doubt, it has to be made clear that only the expression of a computer program is protected and that ideas and principles which underlie any element of a program, including those which underlie its interfaces, are not protected by copyright under this Directive;

Whereas, in accordance with this principle of copyright, to the extent that logic, algorithms and programming languages comprise ideas and principles, those ideas and principles are not protected under this Directive;

Whereas, in accordance with the legislation and jurisprudence of the Member States and the international copyright conventions, the expres— sion of those ideas and principles is to be protected by copyright;

Whereas, for the purposes of this Directive, the term ”rental” means the making available for use, for a limited period of time and for profit-making purposes, of a com- puter program or a copy thereof; whereas this term does not include public lending, which. accordingly, remains outside the scope of this Directive;

Whereas the exclusive rights of the author to prevent the unauthor-

ett datorsystem och med användare. För detta ändamål krävs en logisk, i förekommande fall även fysisk sammankoppling och växelverkan så att alla detaljer i hårdvara och mjuk- vara kan fungera på alla de sätt som de är avsedda att fungera på till- sammans med annan hårdvara och mjukvara samt med användare av datorprogrammet.

De delar av programmet som sörjer för sådan sammankoppling och växelverkan mellan detaljer och hårdvara och mjukvara betecknas allmänt som gränssnitt. Denna funktionella samman- koppling och växelverkan betecknas allmänt som samverkansförmåga. Den kan definieras som förmågan att utväxla information och ömse- sidigt använda den utväxlade in- formationen.

För att undvika missförstånd skall här klargöras att det bara är ett datorprograms uttrycksform som är skyddad och att de idéer och principer som ligger till grund för de olika detaljerna i ett program, inbegripet de som ligger bakom dess gränssnitt, inte är upphovsrättsligt skyddade enligt detta direktiv. l överensstämmelse med denna upphovsrättsliga princip är logik, algoritmer och programmerings- språk till den del som de innefattar idéer och principer, inte skyddade enligt detta direktiv.

I enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och rättspraxis samt de internationella upphovsrättskonven- tionema bör dessa idéers och principers uttrycksform vara upphovsrättsligt skyddad.

I detta direktiv avses med termen uthyrning att ett datorprogram eller en kopia av detta i vinstsyfte görs tillgängligt för användande under en begränsad tidrymd. Termen omfattar inte utlåning till allmänheten vilket därmed ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde.

Upphovsmannens ensamrätt att förhindra otillåten återgivning av sitt

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

ized reproduction of his work have to be subject to a limited exception in the case of a computer program to allow the reproduction technically necessary for the use of that program by the lawful acquirer;

Whereas this means that the acts of loading and running necessary for the use of a copy of a program which has been lawfully acquired, and the act of correction of its errors, may not be prohibited by contract; whereas, in the absence of specific contractual provisions, including when a copy of the program has been sold, any other act necessary for the use of the copy of a program may be performed in accordance with its intended purpose by a lawful acquirer of that copy;

Whereas a person having a right to use a computer program should not be prevented from performing acts necessary to observe, study or test the functioning of the program, provided that these acts do not infringe the copyright in the program; Whereas the unauthorized re—

production, translation, adaptation or transformation of the form of the code in which a copy of a computer program has been made available constitutes an infringement of the exclusive rights of the author; Whereas, neverthleless, circum— stances may exist when such a reproduction of the code and trans- lation of its form within the meaning of Article 4 (a) and (b) are indipensable to obtain the necessary

information to achieve the inter- operability of an independently created program with other programs;

Whereas it has therefore to be considered that in these limited circumstances only, performance of the acts of reproduction and trans— lation by or on behalf of a person having a right to use a copy of the program is legitimate and compat- ible with fair practice and must therefore be deemed not to require the authorization of the rightholder;

Whereas an objective of this

verk bör begränsas när det gäller datorprogram så att den inte omfattar den tekniska återgivning som krävs för att den som på laglig väg förvärvat programmet skall kunna använda det. Detta betyder att handlingar som laddning, körning och rättelse, som är nödvändiga vid användningen av ett program som är lagligen för— värvat, inte får förbjudas genom avtal. Vid avsaknad av särskilda avtalsbestämmelser får, även då en programkopia har sålts, varje annan åtgärd som krävs för användandet av en programkopia utföras i överensstämmelse med programmets avsedda användning av den som på laglig väg förvärvat kopian.

En person som har rätt att använda ett datorprogram bör inte hindras att utföra sådana åtgärder som krävs för att iaktta, undersöka eller prova programmets funktion, under förut- sättning att dessa åtgärder inte gör intrång i upphovsrätten till programmet.

Otillåten återgivning, översättning, anpassning eller förändring av den kodform i vilken en kopia av ett datorprogram har gjorts tillgänglig utgör intrång i upphovsmannens ensamrätt. '

Inte desto mindre kan under vissa omständigheter ett sådant åter- givande av programmets kod och översättning av dess form enligt artikel 4 a och b vara oundgängligt för att erhålla den information som behövs för att ett självständigt skapat program skall uppnå sam- verkansförmåga med andra program. Därför bör endast under dessa omständigheter åtgärderna åter- givning och översättning anses vara rättsenliga och i överensstämmelse med god sed, förutsatt att de utförs av eller för en person som har rätt att använda en kopia av programmet. Rättsinnehavarens tillstånd krävs därmed inte.

Ett av syftena med detta undantag

Prop. 1992/93:48 Bilaga 12 Datorprogram

exception is to make it possible to connect all components of a computer system, including those of different manufacturers, so that they can work together;

Whereas such an exception to the author's exclusive rights may not be used in a way which prejudices the legitimate interests of the right- holder or which conflicts with a normal exploitation of the program;

Whereas, in order to remain in accordance with the provisions of the Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works, the term of protection should be the life of the author and tifty years from the first of January of the year following the year of his death or, in the case of an anonymous or pseudonymous work, 50 years from the first of January of the year following the year in which the work is first published;

Whereas protection of computer programs under copyright laws should be without prejudice to the application, in appropriate cases, of other forms of protection; whereas, however, any contractual provisions contrary to Article 6 or to the exceptions provided for in Article 5 (2) and (3) should be null and void;

Whereas the provisions of this Directive are without prejudice to the application of the competition rules under Article 85 and 86 of the Treaty if a dominant supplier refuses to make information available which is necessary for interoperability as defined in this Directive;

Whereas the provisions of this Directive should be without pre— judice to specific requirements of Community law already enacted in respect of the publication of inter- faces in the telecommunications sector or Council Decisions relating to Standardization in the field of information technology and tele- communication;

Whereas this Directive does not affect derogations provided for under national legislation in accord- ance with the Berne Convention on

är att göra det möjligt att koppla samman alla komponenterna i ett datorsystem, även sådana som är av skilda fabrikat, så att de kan fungera tillsammans. Detta undantag i upphovsmannens ensamrätt får inte användas på ett sätt som skadar rättsinnehavarens legitima intressen eller som står i konflikt med ett normalt utnyttjande av det programmet.

För att överensstämmelse skall råda med bestämmelserna i Bemkonven- tionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, måste skyddstiden gälla intill utgången av femtionde året efter det år, då upphovsmannen avled, eller beträffande verk som offentliggjorts anonymt eller under pseudonym, intill utgången av femtionde året efter det år då verket offentliggjordes.

Upphovsrättsligt skydd för dator- program skall i förekommande fall inte inverka på andra former av skydd. Varje avtalsbestämmelse som strider mot artikel 6 eller mot de i artikel 5.2 och 5.3 angivna undan- tagen bör emellertid vara ogiltig.

Bestämmelserna i detta direktiv inverkar inte på tillämpningen av konkurrensreglema i artikel 85 och 86 i fördraget, om en leverantör med dominerande ställning vägrar att tillhandahålla sådan information som krävs för att uppnå sam- verkansförmåga så som denna definieras i detta direktiv. Bestämmelserna i detta direktiv bör inte beröra särskilda krav i nu gällande gemenskapsrätt om offent- liggörande av gränssnitt inom tele- kommunikationsområdet eller råds— beslut om standardisering inom områdena informationsteknologi och telekommunikation.

Detta direktiv inverkar inte på med Bemkonventionen förenliga nationella särregler beträffande frågor som inte omfattas av detta

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

points not covered by this Directive,

HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:

Article l Object of protection

1. In accordance with the provi- sions of this Directive, Member States shall protect computer programs, by copyright, as literary works within the meaning of the Berne convention for the Protection of Literary and Artistic Works. For the purposes of this Directive, the term 'computer programs' shall include their preparatory design material.

2. Protection in accordance with this Directive shall apply to the expression in any form of a com- puter program. Ideas and principles which underlie any element of a computer program, including those which underlie its interfaces, are not protected by copyright under this Directive.

3. A computer program shall be protected if it is original in the sense that it is the author's own intellectual creation. No other criteria shall be applied to deter— mine its eligibility for protection.

Article 2

Authorship of computer programs

1. The author of a computer program shall be the natural person or group of natural persons who has created the program or, where the legislation of the Member State permits, the legal person designated as the rightholder by that legisla- tion. Where collective works are re- cognized by the legislation of a Member State, the person con- sidered by the legislation of the Member State to have created the work shall be deemed to be its author.

2. In respect of a computer

direktiv. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FOIJANDE

Artikel 1 Skydtkobj ekt

1. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt Bemkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. I detta direktiv omfattar termen dator- program dessas förberedande designmaterial.

2. Skydd enligt detta direktiv skall gälla ett datorprograms alla ut— trycksformer. Idéer och principer som ligger bakom de olika detaljerna i ett datorprogram, även de som ligger bakom dess gräns- snitt, är inte upphovsrättsligt skyddade enligt detta direktiv.

3. Ett datorprogram skall skyddas om det är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Inga andra bedömningsgrunder skall tillämpas vid fastställandet av om det skall komma i åtnjutande av skydd.

Artikel 2

Upphovsmannaskap till dator- program

1. Upphovsmannen till ett dator— program skall vara den fysiska person eller grupp av fysiska personer som har skapat programmet eller, när en medlemsstats lagstiftning medger det, den juridiska person som av den berörda lagstiftningen anses vara rättsinnehavare. När en medlemsstats lagstiftning erkänner gemensamma verk, skall den person som av medlemsstatens lagstiftning bedöms ha skapat verket anses vara dess upphovsman.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

program created by a group of natural personsjointly, the exclusive rights shall be owned jointly.

3. Where a computer program is created by an employee in the execution of his duties or following the instructions given by his employer, the employer exclusively shall be entitled to exercise all economic rights in the program so created, unless otherwise provided by contract.

Article 3 Beneficiaries of protection

Protection shall be granted to all natural or legal persons eligible under national copyright legislation as applied to literary works.

Article 4 Restricted Acts

Subject to the provisions of Article 5 and 6, the exclusive rights of the rightholder within the meaning of Article 2, shall include the right to do or to authorize:

(a) the permanent or temporary reproduction of a computer program by any means and in any form, in part or in whole. Insofar as loading, displaying, running, transmision or storage of the computer program necessitate such reproduction, such acts shall be subject to authoriza— tion by the rightholder;

(b) the translation, adaptation, arrangement and any other altera- tion of a computer program and the reproduction of the results thereof, without prejudice to the rights of the person who alters the program;

(c) any form of distribution to the public, including the rental, of the original computer program or of copies thereof. The first sale in the Community of a copy of a program by the rightholder or with his consent shall exhaust the distribution right within the Community of that copy, with the exception of the right

gemensamt av en grupp fysiska personer skall dessa personer äga ensamrätten gemensamt.

3. Om ett datorprogram har skapats av en arbetstagare som ett-led i dennes arbetsuppgifter eller efter arbetsgivarens anvisningar, skall arbetsgivaren ensam vara berättigad att utöva alla ekonomiska rättigheter till det program som skapats på detta sätt, om inte annat har före— skrivits genom avtal.

Artikel 3 Den skyddade personkretsen

Skydd skall ges alla fysiska och juridiska personer som enligt nationell upphovsrätt om litterära verk är berättigade därtill.

Artikel 4

De särskilda ensamrättema

Om inte annat följer av artikel 5 och 6 skall rättsinnehavarens ensam- rätt enligt artikel 2 innefatta rätten att utföra eller ge tillstånd till följande:

a) varaktig eller tillfällig, delvis eller fullständig återgivning av ett datorprogram på vilket sätt och i vilken form som helst. I den mån som laddning, visning, körning, överföring eller lagring av det be— rörda datorprogrammet nödvändig- gör sadan återgivning av ett dator- program krävs rättsinnehavarens tillstånd.

b) översättning, anpassning, sammanställning och varje annan ändring av ett datorprogram samt återgivning av därav följande resultat, dock utan att inskränka de rättigheter som tillhör den person som ändrar programmet.

c) alla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av datorprogrammets original eller kopior av detta. Den första försälj- ningen av en kopia av programmet som görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren själv eller med dennes samtycke, medför förlust av spridningsrätten till den berörda

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

to control further rental of the program or a copy thereof.

Article 5 Exceptions to the restricted acts

]. In the absence of specific contractual provisions, the acts referred to in Article 4 (a) and (b) shall not require authorization by the rightholder where they are necessary for the use of the com- puter program by the lawful acquirer in accordance with its intended purpose, including for error correction.

2. The making of a back-up copy by a person having a right to use the computer program may not be prevented by contract insofar as it is necessary for that use.

3. The person having a right to use a copy of a computer program shall be entitled, without the author- ization of the rightholder, to observe, study or test the function- ing of the program in order to determine the ideas and principles which underlie any element of the program if he does so while performing any of the acts of load- ing, displaying, running, transmitt— ing or storing the program which he is entitled to do.

Article 6 Decompilation

1. The authorization of the right- holder shall not be required where reproduction of the code and translation of its form within the meaning of Article 4 (a) and (b) are indispensable to obtain the informa- tion necessary to achieve the inter- operability of an independently created computer program with other programs, provided that the following conditions are met: (a) these acts are performed by the licensee or by another person having a right to use a copy of a

kopian inom gemenskapen. Detta gäller dock inte rätten att kontrollera vidare uthyrning av programmet eller kopia av detta.

Artikel 5 Undantag från ensamrättema

1. I avsaknad av särskilda avtals- bestämmelser skall de i artikel 4 a och b angivna åtgärderna inte kräva rättsinnehavarens tillstånd, om de krävs för att den som lagligen för- värvat datorprogrammet skall kunna använda programmet i överens- stämmelse med dess avsedda ända- mål. Detta gäller även rättelse av fel.

2. En person som har rätt att an- vända ett datorprogram får inte genom avtal hindras från att göra en säkerhetskopia av detta om denna är nödvändig för den aktuella använd— ningen.

3. Den person som har rätt att använda en kopia av ett dator- program skall utan rättsinne- havarens tillstånd ha rätt att iaktta, undersöka eller prova programmets funktion i syfte att utröna de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer, under förutsättning att detta sker vid sådan laddning, visning, körning, över- föring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.

Artikel 6 Dekompilering

l. Rättsinnehavarens tillstånd skall inte krävas när återgivning av koden eller översättning av kodens form enligt artikel 4 a och b är ound- gänglig för att erhålla den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan ett sjävständigt skapat dator- program och andra program, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av licens- tagaren eller av annan person som har rätt att använda en kopia av

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

program, or on their behalf by a person authorized to do so;

(b) the information necessary to achieve interoperability has not previously been readily available to the persons referred to in sub- paragraph (a); and

(c) these acts are confined to the parts of the original program which are necessary to achieve inter- operability.

2. The provisions of paragraph l shall not permit the information obtained through its application: (a) to be used for goals other than to achive the interoperability of the independently created computer program; (b) to be given to others, except when necessary for the inter- operability of the independently created computer program; or (c) to be used for the develop- ment, production or marketing of a computer program substantially similar in its expression, or for any other act which infringes copyright.

3. In accordance with the provi- sions of the Berne Convention for the protection of Literary and Artistic Works, the provisions of this Article may not be interpreted in such a way as to allow its application to be used in a manner which unreasonably prejudices the right holder's legitmate interests or conflicts with a normal exploitation of the computer program.

Article 7 Special measures of protection

1. Without prejudice to the provi- sions of Articles 4, 5 and 6, Member States shall provide, in accordance with their national legislation, appropriate remedies against a person committing any of the acts listed in subparagraphs (a), (b) and (c) below: (a) any act of putting into circula— tion a copy of a computer program knowing, or having reason to believe, that it is an infringing

programmet, eller för deras räkning av en person som har rätt därtill, b) den information som är nöd— vändig för att uppnå samverkans- förmåga, har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personema, och

c) åtgärderna är begränsade till att gälla de delar av originalprogram- met som är nödvändiga för att uppnå samverkansförmåga.

a) används för andra ändamål än att

uppnå det självständigt skapade datorprogrammets samverkans- förmåga,

b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för det självständigt skapade datorprogram- mets samverkansförmåga, eller

c) används för utveckling, tillverk- ning eller marknadsföring av ett datorprogram som i väsentliga delar liknar det berörda programmets uttrycksform, eller används för andra åtgärder som medför intrång i upphovsrätten.

3. I överensstämmelse med be- stämmelserna i Bemkonventionen för skydd av litterära och konst— närliga verk får bestämmelserna i denna artikel inte tolkas så att de tillämpas på sätt som otillbörligt skadar rättsinnehavarens legitima intressen eller står i konflikt med ett normalt utnyttjande av dator- programmet.

Artikel 7 Särskilda skyddsåtgärder

1. Om inte annat följer av bestäm- melserna i artiklarna 4, 5 och 6 skall medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om lämpliga åtgärder mot personer som utför någon av de i punkterna a, b och c nedan angivna åtgärderna:

a) varje åtgärd som innebär att en kopia av ett datorprogram omsätts, trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

COPY;

(b) the possession, for commer- cial purposes, of a copy of a com- puter program knowing, or having reason to believe, that it is an infringing copy;

(c) any act of putting into circula- tion, or the possession for com- mercial purposes of, any means the sole intended purpose of which is to facilitate the unauthorized removal or circumvention of any technical device which may have been applied to protect a computer program.

2. Any infringing copy of a com— puter program shall be liable to seizure in accordance with the legislation of the Member State concerned.

3. Member States may provide for the seizure of any means referred to in paragraph 1 (c).

Article 8 Term of protection

l. Protection shall be granted for the life of the author and for frfty years after his death or after the death of the last surviving author; where the computer program is an anonymous or pseudonymous work, or where a legal person is desig- nated as the author by national legislation in accordance with Article 2 (I), the term of protection shall be frfty years from the time that the computer program is first lawfully made available to the public. The term of protection shall be deemed to begin on the first of January of the year following the abovementioned events.

2. Member States which already have a term of protection longer than that provided for in paragraph l are allowed to maintain their present term until such time as the term of protection for copyright works is harmonized by Community law in a more general way.

misstänka att kopian medför intrång i upphovsrätten,

b) innehav för kommersiella ända- mål av en kopia av ett dator- program, trots att personen i fråga vet om, eller har grundad anledning att misstänka att kopian medför intrång i upphovsrätten,

c) varje åtgärd som innebär om- sättning eller innehav för kommersiella ändamål av varje hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta att en teknisk anordning som har anbringats för att skydda ett datorprogram avlägsnas eller kringgås utan tillstånd.

2. Varje kopia av ett datorprogram som medför intrång i upphovsrätten skall kunna tas i beslag i enlighet med lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

3. Medlemsstaterna kan besluta om beslag av i de hjälpmedel som anges i punkt 1 c.

Artikel 8

Skyddets giltighetstid

1. Skyddstiden skall gälla intill utgången av femtionde året efter det år då upphovsmannen avled eller vid gemensam upphovsrätt efter den sist avlidne upphovsmannens döds- dag. För verk som offentliggjorts anonymt eller under pseudonym eller om en juridisk person i enlig- het med nationell lagstiftning anses som upphovsman i överens- stämmelse med artikel 2.1, skall skyddstiden gälla intill utgången av femtionde året efter det år då verket offentliggjordes.

2. De medlemsstater som redan har en längre skyddstid än den som anges i punkt 1 får bibehålla denna till dess att skyddstiden för upphovs- rättsliga verk mer allmänt har harmoniserats med gemenskaps- rätten.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

Article 9

Continued application of other legal provisions

I. The provisions of this Direct— ive shall be without prejudice to any other legal provisions such as those concerning patent rights, trade-marks, unfair competition, trade secrets, protection of semi- conductor products or the law of contract. Any contractual provi- sions contrary to Article 6 or to the exceptions provided for in Article 5 (2) and (3) Shall be null and void.

2. The prövisions of this Direct- ive shall apply also to programs created before 1 January 1993 with- out prejudice to any acts concluded and rights vauired before that date.

Article lO Final provisions

1. Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with this Directive before 1 January 1993. When Member States adopt these measures, the latter shall contain a reference to this Directive or shall be accompanied by such reference on the occasion of their official publication. The methods of making such a reference shall be laid down by the Member States.

2. Member States shall com- municate to the Commission the provisions of national law which they adopt in the field govemed by this Directive,

Artikel 9

Den fortsatta tillämpningen av andra rättsliga bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av andra rättsliga bestämmelser såsom bestämmelser om patenträtt, varu- märken, otillbörlig konkurrens, yrkeshemligheter, skydd för halv- ledarprodukter eller avtalsrätt. Varje avtalsbestämmelse som strider mot artikel 6 eller mot de i artikel 5.2 och 5.3 angivna undantagen skall vara ogiltig.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall även gälla program som har skapats före den 1 januari 1993 dock utan att inverka på åtgärder som utförts eller rättigheter som förvärvats före denna dag.

Artikel 10 Slutbestämmelser

l. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författ- ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 januari 1993.

När medlemsstaterna beslutar om dessa' åtgärder skall besluten antingen innehålla en hänvisning till detta direktiv eller skall en sådan hänvisning bifogas när de offentlig- görs. Medlemsstatema skall fast- ställa ordningen för hur hänvis- ningen i fråga skall göras.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till bestämmelser i nationell lag- stiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Prop. 1992/93 :48 Bilaga 12 Datorprogram

Prop. 1992/93:48 Article ll Artikel 11 Bilaga 12

. . . . . . . . Datorprogram This Drrectrve r adressed to the Detta drrektiv rrktar srg till

Member States. medlemsstaterna.

Done at Brussels, 14 May 1991 Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1991.

For the Council På rådets vägnar The President J. P. POOS J. F. POOS Ordförande

85

87 9 1 92 95

102

103 104 104 105 107 109 109 109

110 111

114

119 125 128 131 138 138

140 140 141 143 143 143

144 145 146

170 178 184

10.

11.

12.

Rådets direktiv av den 16 december 1986 om rättsligt skydd för kretsmönster i halvledar-

produkter ............................. Rådets första beslut av den 9 oktober 1990 om ut- sträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa andra länder och territorier ..................

Rådets andra beslut av den 9 oktober 1990 om ut- sträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa länder

och territorier .......................... Kommissionens beslut av den 26 oktober 1990 genom vilket kommissionen i enlighet med rådets beslut 90/511/EEG fastställer till vilka länders bolag eller andra juridiska personer rättsligt skydd för halvledarprodukters kretsmönster sträcks ut .............................

Rådets första direktiv av den 21 december 1988

om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar . Rådets direktiv av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram .................... .

188

200

204

208

211