lagen.nu

RÅ 1999 ref. 38

God man som förordnats enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken för att bevaka huvudmannens rätt och förvalta hans egendom har ansetts ha rätt att med stöd av 14 kap. 4 § sekretesslagen få ut kopior av huvudmannens deklarationer, då huvudmannen inte ansetts kunna själv begära att få del av sina deklarationer eller efterge den sekretess som gäller för handlingarna enligt 9 kap.

Falu tingsrätt anordnade enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, FB, godmanskap för E.G. och förordnade P.S. att som god man bevaka E.G:s rätt och förvalta hans egendom.

P.S. begärde hos Skattemyndigheten i Dalarnas län att få ut kopior av de tre senaste årens självdeklarationer för E.G.

Skattemyndigheten i Dalarnas län 1997-11-21) beslutade att inte lämna ut kopior av E.G:s självdeklarationer med följande motivering. Enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100), SekrL, gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Självdeklarationer omfattas således av sekretess. Att P.S. förordnats som god man för E.G. medför inte att P.S. har rätt att utfå dennes deklarationer. För utlämnande krävs fullmakt, vilket skattemyndigheten begärt in utan resultat. E.G. har inte på grund av förordnandet förlorat sin rättshandlingsförmåga.

P.S. överklagade och yrkade att kammarrätten med ändring av skattemyndighetens beslut skulle förordna att de begärda deklarationskopiorna lämnades ut till honom. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Den 10 november 1997 förordnades han av Falu tingsrätt till god man för E.G. med uppdrag att bevaka dennes rätt och förvalta hans egendom. I egenskap av god man ålåg det honom att bl.a. till överförmyndaren inge förteckning över den egendom han förvaltade och att så snart som möjligt driva in fordringar. E.G:s egendom har under flera år förvaltats av tredje man. E.G:s tillstånd var sådant att han från denne inte kunde få information om dennes egendom och förvaltningens genomförande. Han hade därför ingen möjlighet att utan deklarationerna kontrollera tredje mans förvaltning eller att överblicka den egendom han skulle förvalta. E.G:s förmögenhet var tämligen stor. Enbart banktillgodohavandena uppgick till ca 1,3 mkr. Vid besök hos E.G. hade han kunnat konstatera att denne på grund av långt gången senilitet inte var kapabel att ge sitt samtycke till utfående av deklarationerna. Att så var fallet stryktes även av intyg från distriktsläkaren Alf Thelin av vilket framgick att E.G:s hälsotillstånd inte medgav att han hördes i frågan om förordnande av god man. Det framgick även med än större tydlighet av det läkarintyg som Thelin utfärdat den 24 september 1997. Mot denna bakgrund gjorde han gällande att han i egenskap av god man var behörig att förfoga över den sekretess som gällde till förmån för E.G.

Kammarrätten i Sundsvall (1998-02-12, Ejvinson, Forsberg, referent) yttrade: P.S. har genom beslut av Falu tingsrätt den 10 november 1997 förordnats till god man för E.G. enligt 11 kap. 4 § FB med uppdrag att bevaka dennes rätt och förvalta hans egendom. De deklarationer P.S. har begärt utlämnade avser taxeringsåren 1995-1997. Av handlingarna i tingsrättens mål framgår att E.G:s tillstånd var sådant att det inte medgav att han hördes i frågan om förordnande av god man. - Enligt 9 kap. 1 § SekrL gäller sekretess i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretessen är absolut, dvs. någon bedömning av skaderisk skall inte ske. Av 14 kap. 4 § samma lag gäller sekretess till skydd för enskild inte i förhållande till honom själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom. Beträffande frågan om P.S. i egenskap av god man kan förfoga över den sekretess som sålunda gäller till förmån för E.G. och därmed med stöd av denna bestämmelse har rätt att ta del av uppgifterna i de aktuella deklarationerna gör kammarrätten följande bedömning. - I 11 kap. 4 § första stycket FB stadgas att om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande, behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta om att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilket godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Av 11 kap. 5 § samma lag framgår att den gode mannen får företräda huvudmannen inom ramen för sitt förordnande, om han har huvudmannens samtycke till rättshandlingen. Samtycke krävs dock inte, om huvudmannens tillstånd hindrar att samtycke lämnas eller hans mening av annan orsak inte kan inhämtas. I förarbetena till de aktuella bestämmelserna i föräldrabalken (prop. 1987/88:124 s. 141) anför departementschefen bl.a. följande. Vägledande bör vara att en god man principiellt bör ses som ett biträde åt huvudmannen. - Gränslinjen mellan godmansinstitutet och det nya förvaltarskapsinstitutet suddas ut, om den gode mannen ges en alltför självständig ställning. - Kammarrätten finner mot bakgrund av vad ovan anförts, och med beaktande av att E.G. genom godmansförordnandet inte förlorat sin rättsliga handlingsförmåga, att P.S:s förordnande som god man inte ger honom rätt att utan medgivande av E.G. utfå de aktuella deklarationerna. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrättslagmannen Berg var skiljaktig och anförde: I 11 kap. 4 § första stycket FB stadgas att om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande, behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta om att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte ´meddelas utan samtycke av den för vilket godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Enligt 5 § samma kapitel är en rättshandling som en god man företagit utanför sitt förordnande inte är bindande för huvudmannen. Vidare stadgas att en rättshandling som en god man företagit inom ramen för sitt förordnande men utan samtycke från huvudmannen inte är bindande för denne, såvida denne inte på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte kunnat inhämtas. - Jag finner mot bakgrund av vad P.S. har uppgivit att han har behov av ta del av ifrågavarande deklarationer för att kunna fullgöra sitt uppdrag som god man för E.G. P.S:s begäran att få ta del av dessa ligger således inom ramen för hans uppdrag att bevaka E.G:s rätt och förvalta hans egendom. Av utredningen i målet framgår att E.G. på grund av sitt tillstånd är ur stånd att lämna sitt samtycke till utfåendet av handlingarna. Enligt min mening får det hållas för visst att E.G. skulle ha samtyckt till rättshandlingen, om han hade haft förmåga att förstå innebörden av densamma. Ifrågavarande deklarationer skall därför lämnas ut till P.S.

P.S. fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1999-05-04, Lindstam, Nilsson, Wennerström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. P.S. har genom beslut den 10 november 1997 av Falu tingsrätt förordnats att som god man för E.G. bevaka dennes rätt och förvalta dennes egendom. Frågan i målet är om P.S. i egenskap av god man har rätt att få ut kopior av E.G:s självdeklarationer för åren 1995-1997.

Det får anses klarlagt att P.S. har behov av de begärda handlingarna för att kunna fullgöra sitt uppdrag som god man för E.G. Som kammarrätten konstaterat omfattas emellertid deklarationerna av s.k. absolut sekretess enligt 9 kap. 1 § SekrL. Av lagens bestämmelser om begränsning av sekretess kan vid målets prövning komma i fråga endast 14 kap. 4 § första stycket SekrL. Bestämmelsen innebär att sekretess till skydd för enskild inte gäller i förhållande till den enskilde själv och att den i övrigt kan helt eller delvis efterges av denne.

Av handlingarna i målet får anses framgå att E.G:s tillstånd är sådant att han inte kan själv begära att få del av deklarationerna eller efterge den sekretess som gäller för dem. Vad som skall gälla i sådant fall är inte uttryckligen reglerat i sekretesslagen. Om den enskilde har en legal ställföreträdare, t.ex. förmyndare för den som är underårig eller förvaltare för den för vilken anordnats förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § FB, torde ställföreträdaren ha rätt att få del av uppgifterna, om dessa behövs för den förvaltning som åvilar ställföreträdaren (jfr beträffande utlämnande av självdeklaration när den som avlämnat deklarationen avlidit RÅ85 2:62).

I förevarande fall har tingsrätten beslutat att anordna godmanskap för E.G. Bestämmelser om god man finns i 11 kap. FB. I 11 kap. 4 § första stycket anges bl.a. att rätten, om det behövs, skall anordna godmanskap för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Beslut om godmanskap får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, men kan anordnas utan sådant samtycke om den enskildes tillstånd hindrar att hans mening inhämtas.

De nu behandlade bestämmelserna om godmanskap bör jämföras med bestämmelserna om förvaltare. Enligt 11 kap. 7 § FB får förvaltare utses om någon befinner sig i en sådan situation som avses i 11 kap. 4 § FB och är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp. I förarbetena till den ändring i FB genom vilken de nya bestämmelserna om förvaltarskap infördes uttalades bl.a. att ett förvaltarskap kan vara motiverat, om risken är överhängande för att en god man och huvudmannen ingår kolliderande rättshandlingar (prop. 1987/88:124 s. 133). Vidare uttalades att ett förvaltarförordnande inte bör komma i fråga i fall där den enskilde visserligen saknar förmåga att sköta sina angelägenheter men där det inte föreligger någon risk att han vidtar några dispositioner till skada för sig själv (a. prop. s. 145).

En förvaltare har enligt 11 kap. 9 § FB inom ramen för sitt förvaltaruppdrag ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget vilket, i förekommande fall, får anses innefatta även möjligheten att med stöd av 14 kap. 4 § SekrL få ta del av huvudmannens självdeklarationer. Även den som förordnats som god man äger enligt 11 kap. 5 § företräda huvudmannen inom ramen för sitt förordnande men endast om han har dennes samtycke till rättshandlingen. Samtycke krävs dock inte om huvudmannens tillstånd hindrar att samtycke lämnas eller hans mening av annan orsak inte kan inhämtas.

Oavsett om det enligt bestämmelserna i 11 kap. 7 § FB är möjligt att i en situation när samtycke inte kan erhållas omvandla ett godmanskap till ett förvaltarskap eller inte bör, i ett fall då huvudmannen saknar förmåga att själv disponera över sekretessen, enligt Regeringsrättens mening 14 kap. 4 § första stycket SekrL kunna tillämpas så att en god man i en sådan situation har rätt att ta del av huvudmannens självdeklarationer i den utsträckning som behövs för att han skall kunna fullgöra sitt uppdrag.

Vad gäller E.G:s förhållanden har god man förordnats för honom utan att hans mening i frågan inhämtats och han kan, som redan nämnts, inte anses ha förmåga att disponera över den sekretess som gäller för nu efterfrågade handlingar. Regeringsrätten finner därför med hänvisning till vad som ovan anförts att P.S., i egenskap av god man för E.G., under de i målet föreliggande omständigheterna har rätt att med stöd av 14 kap. 4 § SekrL få ut kopior av E.G:s självdeklarationer för åren 1995-1997. Överklagandet skall därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och dåvarande Skattemyndighetens i Dalarnas län beslut och förordnar att de efterfrågade deklarationskopiorna skall lämnas ut till P.S. Målet överlämnas till Skattemyndigheten i Gävle för handläggning.

Regeringsrådet Lavin var av skiljaktig mening och anförde: Bestämmelserna i 9 kap. SekrL avser sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur. Föreskriften i 1 § första meningen innebär att sekretessen gäller för bl.a. uppgift i självdeklaration till ledning för taxering. Sekretessen är absolut, dvs. den gäller även om uppgifternas utlämnande inte kan antas medföra skada eller men för den skattskyldige. Av lagens bestämmelser om begränsning av sekretess kan vid målets prövning komma i fråga endast föreskriften i 14 kap. 4 § av innehåll att sekretessen inte gäller i förhållande till den enskilde själv och i övrigt kan helt eller delvis efterges av denne.

P.S. har i sin egenskap av god man för E.G. begärt hos dåvarande Skattemyndigheten i Dalarnas län att utfå kopior på E.G:s självdeklarationer för de tre senaste åren. Av handlingarna i målet får anses framgå att E.G:s hälsotillstånd är sådant att hans samtycke till åtgärder som den gode mannen behöver vidta inte kan inhämtas. Det får därför antas att E.G. inte själv kan begära att få ta del av deklarationerna eller i förhållande till P.S. uttryckligen efterge den sekretess som enligt 9 kap. 1 § SekrL gäller för handlingarna.

Frågan är huruvida undantagsregeln i 14 kap. 4 § ändå kan anses tillämplig på P.S:s framställning att utfå kopior av E.G:s självdeklarationer.

Vid besvarandet av frågan får först uppmärksammas att P.S:s godmanskap endast omfattar "bevakning av E.G:s rätt och förvaltning av dennes egendom". P.S:s befogenheter sträcker sig inte så långt att han i E.G:s ställe kan ge samtycke till åtgärder av personlig art. Även om P.S. kan antas ha behov av att ta del av uppgifter i de ifrågavarande deklarationerna skall han inte vid tillämpningen av regeln i 14 kap. 4 § SekrL röna samma behandling som E.G. skulle ha gjort försåvitt denne begärt att få tillgång till sina självdeklarationer. Paragrafens ord "i förhållande till den enskilde själv" kan med andra ord inte appliceras på P.S. i det nu aktuella fallet.

I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 331) uttalas att ett samtycke inte behöver vara uttryckligt och att ett tyst, s.k. presumerat samtycke får godtas. Enligt min mening bör metoden att genom presumtion konstruera fram ett samtycke av den enskilde tillgripas endast i undantagsfall. Förfarandet kan komma till användning, om det är uppenbart att den enskilde skulle ha lämnat sitt samtycke, om han varit i stånd att överväga frågan. I det nu aktuella fallet kan det över huvud taget inte av E.G:s beteende eller någon annan omständighet uttolkas vad denne skulle ha velat med avseende på deklarationernas hantering från sekretessynpunkt. Av denna anledning kan E.G. inte anses ha eftergett den sekretess som enligt 9 kap. 1 § SekrL gäller för handlingarna.

Med hänsyn till det ovan anförda saknar P.S. rätt att med stöd av 14 kap. 4 § SekrL få del av deklarationerna. Överklagandet skall därför avslås.

Föredraget 1999-03-11, föredragande Nilsson, målnummer 1834-1998

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
1999-05-04
Målnummer
1834-98
Lagrum
9 kap. 1 § och 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)
11 kap. 4 §, 5 § och 7 § föräldrabalken
Litteratur
prop. 1979/80:2 Del A, s. 330-331
prop. 1988/89:67, s. 39-40
prop. 1987/88:124, s. 133 och 145.
Sökord
Allmän handling
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation