Prop. 1988/89:67
om sekretessfrågor inom undervisningsväsendet m. m.
Regeringens proposition 1 988/ 89: 67
om sekretessfrågor inom undervisningsväsendet
m.m. Pmp'
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 8 december 1988.
På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Ingela Thalén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.
Uppgifter om enskildas personliga förhållanden skall enligt förslaget skyddas av sekretess i den elevvårdande verksamheten inom arbetsmark- nadsutbildningen. komvux. grundvux, särvux och folkhögskolan.
Vidare skall enligt propositionen den sekretess som gäller inom krimi- nalvården utvidgas så att den gäller även för uppgifter som finns inom kriminalvården om andra personer än de dömda. t.ex. besökare till en intagen.
Det föreslås också att sekretess skall kunna omfatta uppgifter om enskil- das personliga förhållanden i namnärenden.
En särskild reglering av sekretesskyddet för barn gentemot deras vård- nadshavare föreslås också.
Slutligen förordas att sekretesslagens regler beträffande handläggningen av frågor om handlingars utlämnande skall förtydligas.
De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1989.
Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980: 100)] dels att 7 kap. 9 och 21 55, 14 kap. 45 samt 15 kap. 6, 8 och 10 55 skall ha följande lydelse. .
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 7 kap. 28 5, av följande lvdelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 9 &
Sekretess gäller i grundskolan. gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator. om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksam- het i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast. om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsären- de eller i annat ärende som nu har nämnts.
Sekretess gäller inom utbild- Sekretess gäller inom utbild- ningsväsendet i övrigt för uppgift ningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig till psykologisk un- dersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga för- hållanden hos psykolog. kurator el- ler sludievägletlare, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller nå- gon honom närstående lider men.
som hänför sig till psykologisk un- dersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga för- hållanden hos psykolog, kurator el- ler .s'yQ/ilnktionär. om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller nå— gon honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmark- nads'zubildningen. den kommunala vuxenutbildningen. grundutbild- ningen för vuxna, vuxenutbildning- en för psykiskt utveek/ingsstörda oehjblkhögskolan ..s'ekreless i annan elevvårdande verksarnhetjör uppgift om enskilt/s personliga förhållan- den. om det kan antas att den som uppgi/ien rör eller någon honom närstående lider men om uppgifien rQ/x.
Sekretess gäller i sådan verksamhet för studie- och yrkesorientering som kommun bedriver för att stödja ungdomar under arton år, som efter att ha slutat grundskolan eller motsvarande utbildning inte har stadigvarande
' Lagen omtryckt 1988:9.
|»)
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
sysselsättning genom studier, fast anställning eller på annat sätt. Sekretes- sen gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärende.
1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
215
Sekretess gäller inom kriminal- vården för uppgift om den som har dömts att undergå kriminalvård. om det kan antas att han eller nå- gon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att nå- gon utsätts för våld eller annat all- varligt men om uppgiften röjs. Sek- retessen gäller dock inte beslut av kriminalvårdsstyrelsen eller någon av kriminalvårdens nämnder och inte heller annat beslut i ett krimi- nalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminal- vård i anstalt.
Sekretess gäller inom kriminal- våran för uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut av kriminal- vårdsstyrelsen eller någon av krimi- nalvårdens nämnder och inte heller annat beslut i ett kriminalvårds- ärende enligt brottsbalken eller lag- stiftningen om kriminalvård i an- stalt.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
28 _f
Sekretess gäller i ärende om byte av namn för uppgift om enskilds personliga förhållanden. om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstå- ende lider men om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän hand- ling gäller sekretessen i högst sjuttio ar.
14 kap.
Sekretess till skydd för enskild gäller inte i förhållande till den enskilde själv Och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom. Vad nu har sagts gäller dock inte om annat följer av bestämmelse i denna lag.
Sekretess för uppgift till skyddjör en underårig gäller även i förhållan— de till vårdnadshavaren och får inte efterges av denne. om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs-för vårdnads- havaren.
15 kap.
Av 2 kap. 14 å andra stycket tryckfrihetstörordningen framgår att fråga om utlämnande av allmän handling till enskild prövas av den myndighet
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som förvarar handlingen, om det inte är föreskrivet att prövningen skall ankomma på annan myndighet.
Svarar viss befattningshavare vid myndighet enligt arbetsordning el- ler särskilt beslut för vården av handling, ankommer det på honom att i första hand pröva fråga om handlingens utlämnande till en- skild. 1 tveksamma fall skall han hänskjuta frågan till myndigheten. om det kan ske utan omgång. Väg- rar han att lämna ut handling eller lämnar han ut handling med förbe- håll. som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den. skall han, om sö- kanden begär det, hänskjuta frågan till myndigheten.
tltot beslut varigenom myndighet har avslagit annan myndighets be- gäran att få ta del av handling eller på annat sätt få del av uppgift får ta/anföras genom besvär. Sådan ta- lanförs i samma ordning som gäller i fråga om besvär enligt 75. Har beslutet meddelats av statlig myn- dighet. förs dock talan av annan statlig myndighet genom besvär hos re_t_,'eringen.
Svarar viss befattningshavare vid myndighet enligt arbetsordning el- ler särskilt beslut för vården av handling, ankommer det på honom att i första hand pröva fråga om handlingens utlämnande till en- skild. I tveksamma fall skall han hänskjuta frågan till myndigheten, om det kan ske utan omgång. Väg- rar han att lämna ut handling eller lämnar han ut handling med förbe- håll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, skall han. om sö- kanden begär det, hänskjuta frågan till myndigheten. Sökanden skall underrättas om att han kan begära detta och att beslut av myndigheten krä vs för att ett avgörande skall kun- na överklagas.
Beslut varigenom myndighet har avslagit annan myndighets begäran att få ta del av handling eller på annat sätt få del av uppgift får över- klagas i samma ordning som gäller i fråga om överklagande enligt 75. Överklagandet görs hos regeringen. om beslutet har meddelats av en
. .statlig n'iyndighet och överklagas av
en annan statlig myndighet.
Första stycket gäller inte för beslut av riksdagen, regeringen. högsta domstolen eller regeringsrätten.
Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket. gäller den bestämmelsen.
I fråga om beslut som har meddelats av myndighet som lyder under riksdagen är särskilt föreskrivet.
10 &
Myndighet skall på begäran bereda enskild tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel som myndigheten förfogar över för att ta del av upptagning för automatisk databehandling. Sådan skyldig- het föreligger dock inte. om sökanden därigenom får tillgång till upptag- ning som inte anses som allmän handling hos myndigheten eller om hinder möter på grund av bestämmelse om sekretess. på grund av fara för förvanskning eller förstöring eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.
I fråga om beslut. varigenom myndighet har avslagit enskilds be-
1 fråga om beslut. varigenom myndighet har avslagit enskilds be-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1 988/ 89: 67
gäran enligt första stycket. tilläm— gäran enligt första stycket. tilläm- pas vad som är föreskrivet angå— pas vad som är föreskrivet om över- ende talan mot beslut som avses i klagande av beslut som avses i 75 7 & första stycket. första stycket.
Denna lag träderi kraft den ljuli 1989.
J ustitiedepartementet Prop. 1988/89:67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 december 1988
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. S. Andersson. Bodström. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Hell- ström. Johansson. Hulterström. Lindqvist, G. Andersson, Thalén. Nord- berg, Engström, Wallström
Föredragande: statsrådet Thalén
Proposition om sekretessfrågor inom undervisnings- väsendet m.m. '
1. Inledning
Sekretesslagen (1980: 100, omtryckt 1988:9, ändrad senast 1988:869) trädde i kraft den ljanuari 1981. Med hänsyn till ämnesområdets natur och till lagens vidsträckta tillämpningsområde bevakas fortlöpande upp- kommande behov av ändringar i lagen. Jag skall nu ta upp ett antal frågor om sådana ändringar som har aktualiserats i skilda sammanhang.
Först behandlas en framställning från Sveriges psykologförbund i vilken begärs att åtgärder vidtas för att garantera sekretesskyddet för uppgifter om enskildas personliga förhållanden hos Skolpsykolog (avsnitt 2). Fram- ställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Den har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftnings- ärendet (dnr 87 — 525).
1 avsnitt 3 berörs frågan om sekretess för uppgifter inom arbetsmark- nadsutbildningen m.m. AMU-styrelsen har i en framställning begärt sek- retesskydd inom AMU-gruppen för uppgifter om kursdeltagare. F ramställ- ningen, som har remissbehandlats, bör fogas till protokollet som bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitie- departementet och tinns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87 — 3036).
Med anledning av en framställning från justitieombudsmannen Anders Wigelius behandlas i avsnitt 4 frågan om utökat sekretesskydd för uppgif- ter om besökare inom kriminalvården. Framställningen. som har remiss- behandlats, bör fogas till protokollet som bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 6. En sammanställ- ning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 88 — 838).
Patent- och registreringsverket har i en framställning begärt sekretess hos verket för uppgifter i namnärenden. Framställningen, som tas upp i 6
avsnitt 5. bör fogas till protokollet som bilaga 7. Den har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 8. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87— 3673).
Avsnitt 6 gäller frågan om sekretess för uppgifter inom den kommunala konsumentvcrksamheten. Konsumentverket har här gjort en framställning som har remissbehandlats och som bör fogas till protokollet som bilaga 9. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 10. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitie- departementet och fmns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87—650).
1 avsnitt 7 diskuteras en fråga som Göteborgs biblioteksnämnd har väckt i en framställning, nämligen om sekretesskydd bör införas för upp- gifteri bibliotekens låntagarregister. Framställningen bör fogas till proto- kollet som bilaga 11. Den har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 12. En samman- ställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87— 1881 ).
Utredningen om barnens rätt (Ju 1977:O8) har lämnat delbetänkandet (SOU 1987: 7) Barnets rätt 3 Om barn i vårdnadstvister — talerätt för barn m.m. ] betänkandet föreslås en ändring i sekretesslagen avseende barns sekretesskydd gentemot vårdnadshavaren. (Ledamöter vid betänkandets avgivande var kammarrättspresidenten Nils O. Wentz, ordförande, riks- dagsledamöterna Nils-Olof Gustafsson och Ingrid Hemmingson, profes- sorn Daniel Kallos, sjuksköterskan Eivor Nilsson, forskningssekreteraren Kerstin Sandelius och advokaten Bo Victor.) Utredningens lagförslag och en sammanfattning av utredningens betänkande i den nu aktuella delen bör fogas till protokollet som bilaga 13 och 14. Betänkandet har remissbe- handlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 15. En inom justitiedepartementet upprättad remissamman- ställning beträffande det här aktuella förslaget finns tillgänglig i lagstift- ningsärendet (dnr 87 — 1 180). Utredningens förslag behandlas i avsnitt 8.
I samband med behandlingen av en tidigare proposition om ändringar i sekretesslagen (prop. 1987/88:41) gav riksdagen regeringen till känna att utformningen av 15 kap. 6 & sekretesslagen bör ses över (KU 1987/88:22, rskr. 51). Bestämmelsen innehåller regler om handläggningen av frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Justitieombudsmannen Gunnel No— rell-Söderblom har dessutom till justitiedepartementet för kännedom överlämnat ett beslut meddelat den 25 november 1987 rörande samma fråga. Denna fråga tas upp i avsnitt 9.
Jag har i detta ärende samrått med cheferna för social-. finans-, arbets- marknads- och utbildningsdepartementen i de frågor som rör resp. departe- ment.
Regeringen beslutade den 24 november 1988 att inhämta lagrådets ytt- rande över justitiedepartementets förslag till lag om ändring i sekretessla- gen (19801100). Det till lagrådet överlämnade förslaget överensstämmer, frånsett vissa redaktionella ändringar, med det lagförslag som jag avser att lägga fram nu.
Lagrådet har den 29 november 1988 lämnat det remitterade förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 16.
Hänvisningar till S1
2. Sekretesskyddet för uppgifter hos skolpsykolog
Min bedömning: Nuvarande sekretessreglering i fråga om uppgifter inom den särskilda elevvård som bedrivs av skolpsykologer och skol- kuratorer bör inte ändras.
Sveriges psykologförbunds framställning: Förbundet har begärt att upp- gifter om enskilda hos skolpsykologen skall ha samma starka sekretess- skydd som motsvarande uppgifter inom elevhälsovården genom att den särskilda elevvården betraktas som en självständig verksamhetsgren.
Remissinstanserna: Psykologförbundets förslag har fått ett blandat mot- tagande. Den största gruppen tillstyrker framställningen eller lämnar den utan erinran. En nästan lika stor grupp är kritisk till förslaget. Två remiss- instanser pekar på ett tidigare ställningstagande av riksdagen av innebörd att den särskilda elevvård som skolpsykolog och skolkurator bedriver inte skall bedömas som självständig verksamhet i förhållande till elevvården i övrigt. Några remissinstanser anser dock att den särskilda elevvården redan i dag får anses utgöra en självständig verksamhetsgren. Vissa remiss- instanser framhåller att frågan om sekretess inom en och samma myndig- het bör behandlas i ett större sammanhang.
Bakgrunden till min bedömning: Bestämmelser om sekretess på elev- vårdsområdet finns i 7 kap. 95 sekretesslagen. Sekretessen är olika i den särskilda elevvården hos skolpsykolog och skolkurator och i den elevvår- dande verksamheten i övrigt. .
Sekretessen i den särskilda elevvården hos skolpsykolog och skolkurator regleras i 7 kap. 9 5 första stycket. Sekretessen, som gäller för uppgifter om enskildas personliga förhållanden gäller med ett s.k. omvänt skaderekvi- sit, vilket innebär en presumtion för sekretess. Uppgifter får lämnas ut bara om det är klart att ett utlämnande inte kan anses vara till men för den enskilde. Skälet till denna presumtion är att den verksamhet som psykolo- ger och kuratorer bedriver på elevvårdens område delvis har en annan karaktär än den som övrig skolpersonal fullgör. De uppgifter som inhäm- tas om en elev gäller inte sällan personliga förhållanden av mycket känslig och ömtålig natur. Skolpsykologen och skolkuratorn är ju de befattnings- havare i skolan som kontaktas för hjälp i svåra situationer. '
Bestämmelsen om sekretess i skolans elevvårdande verksamhet i övrigt finns i 7 kap. 95 andra stycket sekretesslagen. Här gäller ett s.k. rakt skaderekvisit som innebär att presumtionen är för offentlighet. Sekretess- sen gäller nämligen endast om det kan antas att den enskilde, som en uppgift avser. eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Denna bestämmelse är tillämplig på all skolpersonal som deltar i elevvår-
den utan att tillhöra de särskilda elevvårdsfunktionärerna, alltså på t.ex. rektor, lärare och administrativ personal.
Föremålet för sekretessen är sådana uppgifter om enskildas personliga förhållanden som förekommer inom skolans elevvårdande verksamhet. Till den elevvårdande verksamheten räknas bl. a. lärarnas inhämtande av uppgifter om elevernas personliga förhållanden i syfte att förebygga eller avhjälpa skolsvårigheter. De uppgifter som därvid hämtas in kan alltså omfattas av sekretess. Det kan gälla t.ex. uppgifter om elevernas fysiska eller psykiska förutsättningar, deras beteenden och prestationer i skolan. hemmet eller fritidsmiljön. Den verksamhet som bedrivs vid elevvårds- konferenser hör självfallet till den elevvårdande verksamheten. Dit hör också de mera aktiva rådgivnings- och stödåtgärder som kan förekomma, såsom uttagning av elev till stödundervisning, specialundervisning, sär- skild undervisning eller anpassad studiegång. Här rör det sigju om elever som har behov av särskilt stöd i det vanliga skolarbetet på grund av t.ex. sjukdom, påtagliga fysiska handikapp, uttalade sociala eller känslomässiga störningar eller andra markerade skolsvårigheter.
För den elevvård som bedrivs av Skolläkare och Skolsköterskor gäller dock bestämmelserna i 7 kap. l & sekretesslagen om hälso- och sjukvårds- sekretess. I likhet med vad som gäller för den särskilda elevvården är föremålet för sekretessen uppgifter om enskildas personliga förhållanden och skaderekvisitet är om vänt, dvs. presumtionen är för sekretess.
[ vissa hänseenden skiljer sig sekretessen inom den särskilda elevvården från motsvarande sekretess inom elevhälsovården. En skillnad har att göra med den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 & sekretesslagen.
Generalklausulen innebär att en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. General- klausulen är inte tillämplig på hälso- och sjukvårdsområdet men däremot på det särskilda elevvårdsområdet. Detta gör det t.ex. möjligt för en skolpsykolog att i vissa fall lämna ut sekretessbelagd information till en socialnämnd eller en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik.
[ vissa undantagsfall kan emellertid även på hälso- och sjukvårdsområ- det sekretessbelagda uppgifter lämnas till andra myndigheter. Uppgifter får exempelvis lämnas utan hinder av sekretess när det följer av lag eller förordning (14 kap. 1 & sekretesslagen). Enligt 1 kap. 5 & sekretesslagen är det vidare möjligt att lämna ut en uppgift, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Har sam- tycke inhämtats. får naturligtvis också en Skolläkare eller en skolsköterska lämna ut hemliga uppgifter (14 kap. 4 & sekretesslagen).
De här redovisade sekretessbrytande reglerna visar att, även om en viss skillnad finns mellan den särskilda elevvården och elevhälsovården vad gäller sekretesskyddet gentemot andra myndigheter, denna skillnad inte är så principiell som det först kan tyckas. En absolut sekretess gäller inte heller inom elevhälsovården.
Till detta kommer att det inte sällan bör vara klart att det inte är till men
för den enskilde om uppgifter lämnas ut i syfte att hjälpa den unge (jfr prop. 1979/80:2 Del A 5. 168).
Den mer påtagliga skillnad som finns i sekretesshänseende avser i stället möjligheterna att inom skolväsendet lämna uppgifter från en personalkate- gori till en annan. Detta har att göra med regleringen av sekretess mellan självständiga verksamhetsgrenar inom skolan.
Att sekretess gäller innebär att en uppgift inte får röjas för enskilda eller för andra myndigheter. om inte författningsstöd finns för det. Sekretesslagen reglerar däremot inte generellt frågan om sekretess inom en myndighet. Sekretess kan dock i vissa fall innebära att en uppgift inte får spridas inom en myndighet. I enlighet med den ordning som generellt gäller på sekretessom- rådet föreligger nämligen sekretesskydd fören uppgift inom en viss verksam- hetsgren hos en myndighet i förhållande till andra verksamhetsgrenar inom samma myndighet. om verksamheten är att betrakta som en självständig verksamhetsgren i förhållande till myndighetens verksamhet i övrigt (1 kap. 3 9" andra stycket sekretesslagen).
I vilka fall olika verksamhetsgrenar skall anses vara självständiga i förhållande till varandra regleras inte i sekretesslagen. Saken måste bedö- mas främst utifrån de organisatoriska förhållandena på myndigheten.
Frågan om sekretessen inom myndigheterna på skolans område har behandlats i prop. 1981/82: 186. Föredragande statsrådet anförde där att det endast mer sällan torde förekomma en organisatorisk uppdelning på olika verksamhetsgrenar med skilda slag av verksamheter på skolans om- råde. om man bortsåg från elevhälsovården. Den naturliga utgångspunkten var enligt föredraganden att se den elevvårdande verksamheten och under- visningssidan som en integrerad del av skolverksamheten (a. prop. s. 38). Vid riksdagsbehandlingen avärendetanslötsigriksdagentillden uppfattning som kommit till uttryck i propositionen (KU 1982/83: 12 s. 18, prot. 49).
Detta innebär att skolläkaren och skolsköterskan inte får lämna ut sekretesskyddad information till annan personal inom skolan, såvida inte någon sekretessbrytande regel är tillämplig. Sekretess gäller alltså i princip hos skolhälsovården gentemot övriga delar av skolan men inte hos den särskilda elevvården.
Psykologförbundet har i sin framställning anfört att skolpsykologen måste. för att kunna upprätta en förtroendefull relation till den enskilde. kunna garantera åtminstone samma sekretesskydd som inom skolhäl- sovården. En sådan ordning skulle kräva att uppgifterna inte skall kunna föras vidare till övrig skolpersonal.
Skälen för min bedömning: Jag vill inledningsvis understryka att det är angeläget att det råder ett så gott förhållande som möjligt mellan eleven och skolpsykologen och att eleverna med fullt förtroende kan vända sig till denne med sina problem. Å andra sidan får skolans elevvårdsarbete inte försvåras. Det är nödvändigt att det förekommer en nära kontakt mellan skolpsykologen och övrig personal. Frågan är om sekretesskyddet hos skolpsykologer behöver förstärkas och på vilket sätt detta i så fall skall ske.
En diskussion om behovet av ett förstärkt sekretesskydd bör enligt min mening omfatta också uppgifter hos skolkuratorer eftersom deras verk- samhet har stor likhet med skolpsykologernas när det gäller förtrolighet och känslighet hos uppgifter om enskilda.
Psykologförbundet har i sin framställning i första hand hemställt att
särskilda elevvården på samma sätt som elevhälsovården skall kunna betraktas som en självständig verksamhet i förhållande till elevvården i övrigt. Under remissbehandlingen har några av remissinstanserna ansett att den särskilda elevvården redan i dag bör anses som en självständig verksamhetsgren.
Detta överensstämmer emellertid inte med det uttalande som jag återgi- vit från ett tidigare lagstiftningsärende på sekretessområdet och som riks- dagen ställt sig bakom.
Några sådana organisatoriska förändringar torde inte ha gjorts inom skolan efter dessa uttalanden att det av den anledningen numera skulle finnas motiv att betrakta den särskilda elevvården som en självständig verksamhetsgren. I likhet med ett par remissinstanser anserjag att det inte kommit fram något som ger anledning att frångå den uppfattning som har uttalats i denna fråga. Sekretesslagens bestämmelser om sekretess mellan skilda verksamhetsgrenar är således enligt min mening inte tillämpliga. när uppgifter om eleverna skall lämnas av en skolpsykolog eller skolkura- tor till någon annan befattningshavare inom skolan.
Frågan uppstår då om sekretessen mellan olika befattningshavare inom skolan bör regleras på något annat sätt, t. ex. genom regler om s.k. intern sekretess, dvs. sekretess mellan olika befattningshavare inom en och sam- ma myndighet eller samma (självständiga) verksamhetsgren.
Denna fråga regleras inte i sekretesslagen. Eftersom det interna uppgifts- utbytet generellt sett är oreglerat inom hela den offentliga förvaltningen. bör enligt min mening frågan ses i ett större sammanhang. Jag återkommer strax till detta men vill först beröra sakfrågan, nämligen behovet av intern sekretess på skolområdet.
Psykologförbundets framställning och de avgivna remissyttrandena har inte övertygat mig om att behovet av ytterligare sekretess på skolans område är så överhängande som gjorts gällande.
Jag har redan nämnt att jag delar psykologförbundets uppfattning att det är viktigt med ett starkt sekretesskydd för att skolpsykologen skall kunna skapa en förtroendefull relation till eleven. Enligt min bedömning är sekretesskyddet för dessa uppgifter inte heller så svagt som förbundet vill göra gällande.
Att sekretesslagen inte uttryckligen generellt reglerar utbytet av uppgif- ter internt inom en myndighet innebär inte att avsikten är att ett sådant uppgiftslämnande är fritt. Visserligen utgör sekretesslagen inte något hin- der mot att uppgifter lämnas mellan befattningshavare hos en myndighet i den utsträckning som är normal och behövlig för ett ärendes handläggning eller verksamhetens bedrivande i övrigt (Corell m.fl.. Sekretesslagen 1985, s. 96 och JO 1983/84 5. 262). Det får emellertid anses vara förutsatt att denna möjlighet utnyttjas med omdöme.
Föredragande statsrådet uttalade i det tidigare nämnda lagstiftnings- ärendet att. utöver den rätt man har att lämna sekretessbelagda uppgifter till arbetskamrater som deltar i handläggningen av ett ärende, det närmast är en etisk fråga i vilken utsträckning hemliga uppgifter kan röjas inom en myndighet eller en verksamhetsgren (prop. 1981/82: 186 s. 38). Riksdagen, som i samband med ärendet behandlade en motion (1980/81z865) rörande
den aktuella frågan. ansåg också att det var en etisk fråga (KU 1982/83: 12 s. 18). Jag instämmer i denna bedömning.
Som ett argument för ett strängare sekretesskydd för uppgifter hos skolpsykolog har psykologförbundet framhållit att, om psykologen av t. ex. etiska skäl vägrar att lämna ut känsliga uppgifter till en lärare, rektor kan ålägga psykologen att lämna ut dessa uppgifter. Jag anser dock att man bör kunna förutsätta att en sådan situation inte skall behöva uppstå. Det är ytterst osannolikt att någon skulle försöka förmå en skolpsykolog att lämna ut känsliga uppgifter till någon som inte behöver dem eller i sådana fall då skyddet för uppgifterna skulle kunna äventyras.
Vidare har förbundet påtalat att en skolpsykolog utan att bryta mot sekretesslagen på eget initiativ kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter till alla på skolan som på något sätt anses bedriva elevvård. Dessa uppgifter skyddas sedan enligt förbundet av en betydligt svagare sekretess.
Jag anser dock att man bör kunna utgå från att en skolpsykolog även utan formella regler iakttar stor återhållsamhet och enbart för känslig information vidare i de fall där det är till gagn för elevvården.
Det är dock i och för sig riktigt att då en uppgift har lämnats från skolpsykologen till någon som inte sysslar med den särskilda elevvården. t. ex. en lärare, denne har att följa en annan sekretessregel innebärande att sekretess gäller enligt ett rakt skaderekvisit i stället för ett omvänt. Skillna- den mellan de olika sekretessnivåerna torde emellertid i praktiken inte vara särskilt stor i dessa fall.
De. uppgifter som inhämtas i den särskilda elevvården är typiskt sett av mycket känslig och ömtålig natur. Denna karaktär förlorar inte uppgiften för att den röjs av t. ex. en lärare. En skadeprövning med det raka skade- rekvisitet torde därför normalt komma att leda till samma resultat som enligt det omvända skaderekvisitet. Om en skolpsykolog anser att han behöver lämna ut en känslig uppgift om en elev till en lärare, har läraren således att iaktta sekretess i fråga om denna uppgift också till följd av det raka skaderekvisitet.
Enligt min mening kan man därför inte hävda att skyddet för känsliga uppgifter som har lämnats till en skolpsykolog egentligen försämras av att uppgifterna förs vidare till viss personal utanför den särskilda elevvården. Jag anser således att det inte heller finns anledning att, såsom några remissinstanser föreslår, ändra reglerna så att ett omvänt skaderekvisit skall gälla för alla uppgifter inom elevvården. Sekretessen inom skolans område skulle då bli alltför långtgående.
Avslutningsvis vill jag säga att jag inte heller tror att det skulle gagna elevvården. om sekretesskyddet hos skolpsykologen i högre grad skulle gälla gentemot den övriga personalen. Skolpsykologen skall tillsammans med övrig personal inom skolan se till att det ordnas på bästa sätt för eleverna. En förutsättning för detta är att det finns en så fullständig bild som möjligt av den elev som behöver hjälp. Detta kräver att skolpsykolog, kurator, lärare m.fl. samverkar. Från elevvårdssynpunkt är det av stor betydelse att skolpsykologen nära samarbetar med alla som har ett ansvar för elevvården.
Några remissinstanser har tagit upp också frågan om skolans sekretess
gentemot andra myndigheter. En remissinstans förordar t.ex. att general- klausulen inte skall gälla i fråga om den särskilda elevvården. Föredragan- de statsrådet anförde i det lagstiftningsärende somjag tidigare hänvisat till att det inte kommit fram några olägenheter av den gällande regleringen (prop. l98l/82:l86 s. 39). Riksdagen gjorde ingen erinran mot denna uppfattning (KU 1982/83:12). Enligt min mening finns det inte anledning att nu göra en annan bedömning.
Om jag så återgår till den generella frågan om behovet av intern sekre- tess inom myndigheterna, kan naturligtvis hävdas att sådant behov kan finnas inom andra verksamhetsområden än skolväsendet. Några av re- missinstanserna är också inne på denna tankegång. Jag kan i sammanhang- et nämna att chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh för kännedom till justitiedepartementet överlämnat ett beslut rörande sekretessen mellan olika verksamhetsgrenar inom taxeringsmyndigheterna.
Jag vill alltså inte utesluta att det kan finnas ett behov att överväga frågan om behovet av sekretess inom en myndighet. Det saknas dock underlag i detta ärende för att ta ställning till den bredare frågan.
Sammanfattningsvis anser jag att tillräckliga skäl inte finns att nu för- stärka sekretesskyddet för uppgifter om enskildas personliga förhållanden inom den särskilda elevvården. Jag vill dock inte utesluta att frågan om intern sekretess på olika verksamhetsområden och däribland också på skolans område kan komma att behöva ytterligare diskuteras i ett annat sammanhang (se också avsnitt 3).
3. Sekretessen för uppgifter inom arbetsmarknadsut- bildningen m.m.
Mitt förslag: Samma sekretess som för närvarande gäller inom den elevvård inom barn- och ungdomsskolan som inte bedrivs av sär- skilda elevvårdsfunktionärer skall också gälla inom motsvarande del av elevvården i arbetsmarknadsutbildningen, komvux, grundvux, särvux och folkhögskolan. Denna nya sekretess för uppgifter om kursdeltagare skall inte iakttas av annan personal inom arbetsmark- nadsutbildningen än den som sysslar med utbildningen.
AMU-styrelsens förslag: AMU-styrelsen föreslår att sekretess skall gälla inom hela AMU-gruppen för alla där verksamma funktionärer för uppgif- ter som rör kursdeltagares personliga förhållanden, om det kan antas att - kursdeltagaren eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Även administrativa uppgifter, som t. ex. telefonnummer och adress. skall kunna sekretessbeläggas för personer som riskerar personförföljelse.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat med någon övervikt för de positiva instanserna. Ett par av de remissinstanser som är positiva anser att man bör överväga ett starkare sekretesskydd än det som föreslagits. Skol- överstyrelsen föreslår att sekretess bör införas också för vuxenutbildnings-
formerna under dess verksamhetsområde. De kritiska instanserna anser att det inte finns tillräckliga skäl för att utvidga sekretessen. Flera remiss- instanser avstyrker förslaget om en särreglering av sekretessen för admini- strativa uppgifter.
Bakgrunden till mitt förslag: AMU-gruppen (uppdragsorganisationen för arbetsmarknadsutbildning) omfattar dels AMU-styrelsen, dels en AMU- myndighet i varje län. Dessutom ingår i gruppen Nordkalottcns AMU- center, som har till uppgift att främja arbetsmarknadsutbildningen (AMU- utbildningen) särskilt i de nordligaste delarna av Finland. Norge och Sverige. Denna organisation kom till år l986 (se prop. 1984/85159. AU 9, rskr. lOl. SFS 19851833). De regionala myndigheterna anordnar arbets- marknadsutbildning på uppdrag av arbetsmarknadsverket. De får dess- utom tillhandahålla utbildning åt andra uppdragsgivare samt sälja andra tjänster och produkter som följer av utbildningsverksamheten. AMU- sty- relsen är den centrala förvaltningsmyndigheten för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
De olika personalgrupper som finns inom AMU-gruppen är bl. a. utbild- ningsledare. lärare, sjuksköterskor. kuratorer. administrativ personal, lo- kalvårdspersonal. förrådspersonal och ekonomibiträden.
l avsnittZ har jag redovisat vilka sekretessbestämmelser som gäller inom det obligatoriska skolväsendet och i gymnasieskolan (barn- och ungdomsskolan). Av redovisningen framgår bl. a. att sekretessen för upp- gifter inom den hälso- och sjukvård som bedrivs i anslutning till utbild- ningen regleras i 7 kap. l & sekretesslagen. Redogörelsen visar också att olika sekretessregler gäller inom barn- och ungdomsundervisningen bero- ende på om det är fråga om uppgifter i den elevvård som bedrivs av särskilda elevvårdsfunktionärer (7 kap. 95 första stycket sekretesslagen) eller inom den elevvårdande verksamheten i övrigt (7 kap. 95 andra stycket).
När det gäller utbildningsväsendet i övrigt, vari ingår bl.a. den här aktuella arbetsmarknadsutbildningen, högskoleutbildningen och den stat- liga och kommunala vuxenutbildningcn. är sekretessen begränsad till att gälla för uppgifter som hänför sig till psykologisk undersökning eller be- handling och för uppgift om enskildas personliga förhållanden hos psyko- log. kurator eller studievägledare (7 kap. 95 tredje stycket). Sekretessen gäller med ett omvänt skaderekvisit. dvs. man har att utgå från sekretess som huvudregel. Någon motsvarighet till den sekretess som finns för uppgifter som en lärare inhämtat i den elevvårdande verksamheten i barn- och ungdomsundervisningen finns alltså inte för den övriga delen av utbildningsväsendet. .
I detta sammanhang bör nämnas att ärenden om antagning till arbets- marknadsutbildning omfattas av 7 kap. 10 & sekretesslagen. Enskildas an- sökningar och uppgifter i övrigt som inhämtas i sådana ärenden kan således vara sekretessbelagda hos länsarbetsnämnden som är beslutande myndighet i sådana ärenden. I övrigt regleras sekretesskyddet för enskilda inom arbetsmarknadsutbildningen i 7 kap. 9 & tredje stycket.
l förarbetena till sekretesslagen (prop. l979/80:2 Del A 5. 198) anförde föredragande statsrådet bl.a. att det inom de övriga delarna av utbild-
ningsväsendet i allmänhet saknades motsvarighet till den aktiva elevvårds- vcrksamhet och den omfattande elevvårdsorganisation som förekommer inom det obligatoriska skolväsendet och i gymnasieskolan. Skälet till detta angavs vara att elevvården där väsentligen bedrivs av särskilda funktionä- rer som i huvudsak har rådgivande och hjälpande funktioner och vilkas verksamhet i stor utsträckning bygger på att de hjälpsökande frivilligt tar kontakt med dem. Sekretessen begränsades därför på sätt som angivits.
Enligt nuvarande ordning finns följaktligen sekretessregler inom AMU-gruppen till skydd för kursdeltagare endast inom den elevsoeiala verksamheten. Till den elevsoeiala verksamheten räknas bl.a. sjuk- och hälsovård och kurativt stöd som AMU-organisationen tillhandahåller del- tagare i AMU-kurser. Utgångspunkten för den elevsoeiala verksamheten är att den skall utgöra ett effektivt stöd för kursdeltagarna så att utbild- ningen kan fullföljas enligt upplagd plan och kursavbrott undvikas (jfr Ds A l987:5 Kursdeltagarstöd inom arbetsmarknadsutbildningen bilaga 1 s. 3).
Skälen för mitt förslag:
Den elevvårdande verksamheten
AMU-styrelsen har i sin framställning påtalat att man saknar en ”egen” sekretessbestämmelse. Enligt styrelsen finns det ett behov av att kunna förmedla sekretessbelagd information mellan all personal inom AMU- gruppen. För att detta skall kunna ske med bibehållet förtroende från elevernas sida krävs att även lärarna har tystnadsplikt. Man vill alltså att sekretessbestämmelsen skall vara generell och gälla inom hela AMU-grup- pen. Skaderekvisitet skall vara rakt, dvs. presumtionen skall vara för offentlighet.
För hälso- och sjukvården inom AMU-utbildningen finns enligt uppgift för närvarande drygt 60 sjuksköterskor. I sekretesshänseende är den att betrakta på samma sätt som skolhälsovården inom barn- och ungdomssko- lan. Som jag redan nämnt i avsnitt 2 gäller inom dessa skolformer sekre- tess mellan skolhälsovårdspersonalen och skolans övriga personal. AMU-styrelsen anför som skäl för sin begäran att den sjukvårdande perso- nalen och kuratorn måste kunna samarbeta med utbildningspersonalen. Detta är självfallet angeläget och kan ju ske redan i dag, dock med begräns- ningen att sekretessbelagd information i regel inte får lämnas ut. Jag kan dock inte finna att detta är en tillräcklig anledning för att frångå den princip som slagits fast, nämligen att hälso- och sjukvården skall betraktas som en självständig verksamhetsgren. Som har framgått av min redogörel- se i avsnitt 2 finns det i dag vissa möjligheter att utbyta information mellan den hälso- och sjukvårdande personalen å ena sidan och t. ex. kuratorn å den andra. Jag har inte blivit övertygad om att det finns tillräcklig anled- ning att införa lättnader i sekretessen för uppgifter inom den hälso- och sjukvård som AMU-gruppen tillhandahåller. Bestämmelsen i 7 kap. l & sekretesslagen med dess omvända skaderekvisit, vilket innebär presum- tion för sekretess, bör därför som hittills gälla för hälso- och sjukvårdsper- sonalen inom AMU-gruppen.
Det andra stora området i den elevsoeiala verksamheten är den socialku- rativa verksamheten. Det finns för närvarande drygt 50 kuratorstjänster inom AMU-gruppcn. Av den rapport. Kursdeltagarstöd inom arbetsmark- nadsutbildningen, som jag tidigare nämnt framgår att det finns behov av att se över deras arbetsuppgifter. De arbetar för närvarande efter mycket olika förutsättningar på de olika AMU-centren'. På vissa håll dominerar arbetsinsatser kring närvaroproblem medan andra centra håller på att utveckla ett mer förebyggande arbetssätt med bland annat samverkan i arbetslag och en inriktning på att elevsoeial personal i större utsträckning skall ta del i den pedagogiska verksamheten (Ds A 198725 s. 11 f.).
Föredragande statsrådet föreslog i prop. 1987/88: l00 (bilaga 12 s. 8) att den hälsovårdande och kurativa verksamheten skall bedrivas som upp- dragsverksamhet. Detta motiverades med att det är viktigt att få till stånd en ökad flexibilitet och en bättre resurshushållning för dessa insatser. I propositionen erinrades också om att regeringen under hösten 1987 gett AMU-gruppen i uppdrag att i samråd med AMS upprätta ett program för verksamheten. Riksdagen anslöt sig till förslagen (AU 1987/88:11, rskr. 186).
För närvarande är det således lite oklart i hur stor grad den socialkura- tiva verksamheten kommcr att integreras med utbildningsverksamheten. Vare sig man anser att den verksamhet som kuratorerna bedriver skall anses som en självständig verksamhetsgren i sekretesslagens mening. vil- ket medför att sekretess i så fall gäller mellan dem och den övriga persona- len inom AMU-gruppen, eller inte, vill jag inte förorda en lättnad av sekretessen för kuratorerna. Att sekretess är huvudregel för uppgifter om enskilds personliga förhållanden hos psykolog och kurator inom hela ut- bildningsväsendet berorju på att de uppgifter som de har om eleverna ofta har lämnats i förtroende och inte sällan är av mycket känslig och ömtålig natur. Jag anser inte att det finns tillräckliga skäl för att göra ett undantag från denna regel och ändra sekretessen för kuratorerna just på AMU-ut- bildningens område. För deras verksamhet bör precis som hittills den sekretess med omvänt skaderekvisit som föreskrivs i 7 kap. 95 tredje stycket sekretesslagen gälla.
Jag är följaktligen inte beredd att förorda en ändrad sekretess för uppgif— ter hos den hälsovårdande och kurativa personalen för att på så sätt underlätta samarbetet inom hela AMU-gruppen. Jag tror inte heller att en sådan ändring i praktiken skulle påverka möjligheterna till samarbete i nämnvärd mån.
Ett alternativ skulle vara, som ett par remissinstanser har förordat. att införa ett starkare sekretesskydd än vad som begärts för hela AMU-grup- pen. En sådan regel borde då lämpligen utformas med ett omvänt skade- rekvisit. dvs. presumtion för sekretess och gälla inom hela verksamheten.
Den fråga man i så fall inledningsvis måste ställa sig är om det finns ett sådant påtagligt behov av sekretess för den övriga personalen att uppgifter som de har om kursdeltagarna bör kunna sekretessbeläggas. Som jag tidigare redovisat ansågs detta inte vara fallet vid införandet av sekretess- lagen. Först när det konstaterats att ett sådant behov föreligger finns det anledning att överväga hur starkt sekretesskyddet i så fall bör vara.
Som tidigare i många sammanhang framhållits (se t. ex. prop. l979/80:2 Del A 5. 63) är en grundtanke bakom offentlighets- och sekretessreglering- en att sekretess inte skall gälla för uppgifter annat än om det verkligen behövs. Krav på nya sekretessregler, särskilt inom verksamheter där sekre- tess inte tidigare har gällt, bör prövas med stor restriktivitet.
Vid övervägande av ett eventuellt sekretesskydd i fråga om utbildnings- personalen inom AMU-gruppen bör en jämförelse ske med lärarna och deras roll i elevvården inom barn- och ungdomsundervisningen, hos vilka en viss sekretess ju råder.
Skolöverstyrelsen (SÖ) har i sitt remissyttrande påtalat att verkligheten numera delvis är en annan än den som beskrevs i sekretesslagens förarbe- ten. Det finns enligt SÖ hos kursdeltagarna inom såväl arbetsmarknadsut- bildningen som inom vuxenutbildningsformerna under dess verksamhets- område. nämligen den kommunala vuxenutbildningen (komvux), grund- utbildningen för vuxna (grundvux) och folkhögskolan, ett starkt behov av stöd, hjälp och förståelse. Här finns många socialt utsatta människor. Att behov av elevvård inte skulle fmnas utanför de egentliga elevvårdsfunktio- närernas område i dessa utbildningsformer är därför enligt SÖ inte riktigt. Däremot är eleVVården måhända annorlunda än skolans, då föräldrainsla- get — samverkan med hemmen — knappast finns inom dessa utbildnings- områden. Om lärare och skolledare fick tystnadsplikt beträffande uppgif- ter om elevernas och deras närståendes personliga förhållanden, skulle enligt SÖ möjligheterna till samarbete och öppenhet mellan dem och de särskilda elevvårdsfunktionärerna främjas avsevärt. Detta skulle leda till att utbildningspersonalen fick bättre möjligheter att hjälpa kursdeltagarna, både i pedagogiskt och socialt hänseende.
Det är som jag nämnt tidigare för närvarande något oklart om den socialkurativa verksamheten inom AMU-gruppen kan anses utgöra en självständig verksamhetsgren i sekretesslagens mening. Det torde dock i vart fall vara sannolikt att det tidigare nämnda framtida verksamhetspro- grammet kommer att innebära en sådan integrering av det kurativa stödet med själva utbildningsverksamheten att såväl kuratorer som lärare får anses tillhöra samma verksamhet i sekretesslagens mening. Inriktningen på att öka lärarnas roll i den elevvårdande verksamheten genom att införa arbetslag bestående av bl.a. både kurator och lärare tyder exempelvis på det. Förhållandena kommer då att likna dem som gäller inom barn- och ungdomsskolan där, som jag tidigare redogjort för, den elevvårdande verksamheten inte anses utgöra en särskild verksamhetsgren. Någon sekre- tess bör i så fall inte gälla mellan de två yrkesgrupperna. Som jag redan påpekat i avsnitt 2 innebär dock den omständigheten att sekretesslagen inte uttryckligen reglerar utbytet av uppgifter internt inom en myndighets verksamhetsområde inte att avsikten är att ett sådant uppgiftslämnande skall vara fritt.
Jag anser att det borde gå att tillgodose AMU-styrelsens syfte med sin framställning genom att i fråga om utbildningspersonalen införa sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de fått i sin elevvårdande verksamhet. Detta skulle främja möjligheterna till samarbe- te mellan dem och de särskilda elevvårdsfunktionärerna. Uppgiftslämnan-
de av behövliga men känsliga uppgifter från kurator till lärare skulle t. ex. underlättas, om uppgifterna skyddades av sekretess också hos läraren. Om det införs en sekretessbestämmelse för elevvårdsverksamheten i övrigt inom AMU-utbildningen skulle det med all sannolikhet leda till att lärarna fick bättre möjligheter att hjälpa kursdeltagarna, både i pedagogiskt och i socialt hänseende. Om känsliga uppgifter skyddas av sekretess hos lärarna, torde det också bidra till att skapa ett större förtroende mellan lärare och kursdeltagare.
Den elevvård som bedrivs utanför de egentliga elevvårdsfunktionärer- nas område inom AMU-gruppen är visserligen i viss mån annorlunda än den inom barn- och ungdomsskolan, t.ex. genom att någon samverkan med föräldrar knappast förekommer. Mot bakgrund av vad jag här anfört görjag emellertid den bedömningen att även denna del av elevvården har en så pass framträdande roll inom AMU-utbildningen att det finns ett påtagligt behov av ett sekretesskydd i denna verksamhet. Intresset av insyn i denna del av AMU-gruppens verksamhet är också begränsat.
Enligt min mening bör sekretesskyddet för uppgifter i den elevvårdande verksamhet som inte bedrivs av särskilda funktionärer vara densamma inom AMU-utbildningen som inom barn- och ungdomsundervisningen. För den elevvård som bedrivs av lärare m.fl. kan behovet av sekretess inte anses vara lika markerat. Jag föreslår således att skaderekvisitet i denna verksamhet skall vara rakt. dvs. presumtionen skall vara för offentlighet. Att skillnaden mellan de olika sekretessnivåerna för de särskilda elev- vårdsfunktionärerna och övriga befattningshavare som deltar i elevvården i praktiken inte torde vara särskilt stor vad avser känsliga uppgifter fram- går av vadjag sagt i avsnitt 2.
Föremålet för sekretessen bör framför allt vara sådana uppgifter om de studerande som hänför sig till den elevvårdande verksamheten. 1 barn- och ungdomsskolan gäller emellertid sekretessen också för uppgifter av person- lig natur som rör andra personer. t. ex. syskon. kamrater och föräldrar. Jag anser att det inte finns anledning att göra någon avgränsning till endast uppgifter om kursdeltagarna för det nu aktuella området utan förordar att sekretessen också här skall gälla för uppgifter om enskildas personliga förhållanden och alltså inkludera t. ex. anhöriga till eleven.
Mitt förslag innebär att utbildningspersonalen inom AMU-gruppen i många fall blir bunden av sekretess. [ den mån övrig personal tar direkt befattning med elevvårdsärenden kan de i vissa fall också bli skyldiga att iaktta samma sekretess.
Jag är däremot inte beredd att föreslå något generellt sekretesskydd för integritetskänsliga uppgifter om kursdeltagare hos den administrativa per- sonalen inom AMU-gruppen i de fall uppgifterna har lämnats i ”kurativa" situationer.
Det är möjligt att även annan personal inom AMU-gruppen i enstaka fall kan få ta del av känsliga uppgifter. All personal inom AMU-gruppen kan precis som lärarna t.ex. ibland mer eller mindre frivilligt tjänstgöra som "informella" kuratorer och anförtros känsliga uppgifter. Jag har emel- lertid inte blivit övertygad om att det hos AMU-gruppen. förutom den del av verksamheten som hör till den elevsoeiala verksamheten och den
elevvårdande verksamheten i övrigt. förekommer så mycket uppgifter av känslig natur att det kan anses befogat med någon generell sekretess hos hela AMU-gruppen.
SÖ har som jag tidigare nämnt i sitt remissyttrande föreslagit att samma sekretesskydd införs också inom komvux, grundvux och folkhögskolan då förhållandena där vad gäller elevernas sociala situation och behov av stöd är desamma som inom AMU-verksamheten.
Mot bakgrund av vad jag föreslagit om sekretess inom AMU-utbild- ningen anserjag att den nya sekretessregeln även skall gälla inom komvux. grundvux. särvux och folkhögskolan. Enligt min mening finns det däremot ingen anledning att utsträcka sekretessen ytterligare för den del av utbild- ningsväsendet i övrigt. t. ex. högskoleutbildningen, där det enligt nuvaran- de regler också saknas sekretesskydd.
Meddelarfriheten är begränsad på utbildningsområdet eftersom tyst- nadsplikt enligt 7 kap. 9 & sekretesslagen har företräde framför principen om meddelarfrihet. Endast i fråga om sådana uppgifter som hänför sig till skolans myndighetsutövning råder meddelarfrihet, dvs. i ärenden om till- rättaförande av en elev eller skiljande av en elev från vidare studier (16 kap. l ä 3 sekretesslagen). Jag anser att samma princip bör gälla inom alla delar av utbildningsväsendet. Jag förordar därför ingen ändring i 16 kap. 1 & sekretesslagen i detta sammanhang.
Den administrativa ver/esamheten
Vid mina överväganden om ett behov av sekretesskydd för uppgifter om kursdeltagare inom AMU-gruppen är det främst sådana uppgifter som är av typiskt integritetskänslig natur som jag har haft i åtanke. 1 AMU-styrel- sens framställning finns emellertid ett förslag om att även sådana normalt harmlösa administrativa uppgifter om kursdeltagarna som t. ex. adress och telefonnummer skall kunna sekretessbeläggas, om vederbörande riskerar pcrsonförföljelsc. AMU-styrelsen uppger att kursdeltagarna inom AMU- gruppen ibland lever under sådana sociala förhållanden att det kan vara en förutsättning för att de skall kunna gå på AMU att deras adress m.m. inte lämnas ut till vem som helst. Kvinnor kan t. ex. behöva vara helt försäkra- de om att män som de tidigare sammanbott med inte kan finna dem.
Denna fråga behandlades på ett mera generellt plan i ett lagstiftnings- ärende förra året (prop. 1987/88:41, KU 22, rskr. 51) i vilket frågan om möjlighet att införa sekretess i alla myndigheters register för uppgifter om var någon finns ingående övervägdes. Föredragande statsrådet anförde (a. prop. s. 12) att han inte var övertygad om att det fanns tillräckliga skäl för att begränsa offentlighetsprincipen och sekretessbelägga" uppgifter om en- skildas personliga förhållanden i samtliga personregister som förs av myn- digheter. Man skulle i stället rikta in sig på de register som innehöll ett förhållandevis stort urval av befolkningen. Det framhölls bl. a. att det i ett öppet samhälle som vårt är svårt att i varje sammanhang ge sekretesskydd åt t.ex. någons adress. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (KU 1987/88:22 s. 10). Jag redogör utförligare för dessa regleri avsnitt 5 under rubriken Folkbokföringssekretcss.
Jag har förståelse för att det inom AMU-gruppen. med hänsyn till vissa kursdeltagares sociala situation, ibland kan uppstå ett behov av ett sekre- tesskydd även för dylika uppgifter. 1 den mån sådana uppgifter endast finns inom den elevsoeiala verksamheten eller kan hänföras till den elevvårdande verksamheten i övrigt bör det finnas möjlighet att sekretess- belägga dem med stöd av de tidigare redovisade resp. föreslagna sekretess- bestämmelserna på dessa områden. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört anser jag emellertid att det inte finns tillräckliga skäl att därutöver föreskriva en särskild sekretess för administrativa uppgifter. Det har alltså inte framkommit något som ger anledning till någon annan ståndpunkt än i det tidigare angivna lagstiftningsärendet.
Sammanfattning
Jag har alltså kommit fram till att det inte finns tillräcklig anledning att nu införa någon generell sekretess som skall gälla för all personal inom AMU- gruppen. Sjuksköterskor och kuratorer får även fortsättningsvis iaktta den nu gällande sekretessen på resp. område. Beträffande den personal som tar befattning med den elevvårdande verksamheten i övrigt inom AMU- utbildningen samt inom komvux, grundvux, särvux och folkhögskolan förordar jag att det införs ett sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden av samma omfattning som sekretesskyddet på motsvarande område inom barn- och ungdomsskolan. En bestämmelse om detta bör tas in i 7 kap. 95 sekretesslagen, som är den paragraf som reglerar sekretessen inom utbildningsväsendet.
4. Sekretesskyddet för uppgifter inom kriminal- vården
Mitt förslag: Den sekretess som för närvarande gäller inom krimi- nalvården för uppgifter om den som har dömts att undergå krimi- nalvård skall även gälla för uppgifter om personliga förhållanden rörande andra personer, t. ex. besökare på kriminalvårdsanstalterna och tilltänkta övervakare samt anhöriga.
Justitieombudsmannen Anders Wigelius förslag överensstämmer i prin- cip med mitt men avser endast sekretesskydd i fråga om besökare.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget. En remissinstans ställer sig dock något tveksam till behovet av ett utökat sekretesskydd inom kriminalvården. Ett par remissinstanser påpekar att sekretesskyddet också bör gälla för uppgifter som inhämtas om tilltänkta övervakare.
Bakgrunden till mitt förslag: Sekretessen inom kriminalvården regleras i 7 kap. 21 & sekretesslagen. Bestämmelsen är tillämplig hos kriminalvårds- styrelsen och de styrelsen underställda riksanstalterna samt hos region-
kanslierna, lokalanstalterna. häktena och skyddskonsulenterna. Bestäm- melsen är vidare tillämplig vid nämnderna inom kriminalvården, dvs. kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna.
Sekretessens föremål är uppgifter om den som har dömts att undergå kriminalvård, vare sig det är fråga om vård i anstalt eller i frihet. Sekretess gäller, om det kan antas att den dömde eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs. Dessutom gäller sekretess för sådana uppgifter. om det uppkommer fara för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om de röjs.
För närvarande är det alltså bara uppgifter om de dömda som kan skyddas av sekretess enligt denna bestämmelse. Sedan sekretesslagen träd- de i kraft den ljanuari 1981 har emellertid lagen (1974:203) om kriminal- vård i anstalt (KvaL) ändrats så att det blivit möjligt för kriminalvårdens myndigheter att hämta in uppgifter om personer som den intagne vill ha besök av eller samtala i telefon med (SFS 1982z401).
Enligt 29å andra stycket KvaL skall det i vissa fall i förväg undersökas om den tilltänkte besökaren har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen kan ske skall upplysningar ockSå inhämtas om hans personliga förhållanden i övrigt. 1 30ä samma lag föreskrivs att i den mån det anses behövligt en sådan kontroll också kan göras beträffande den som den intagne önskar samtala med i telefon.
Bestämmelserna har tillkommit i syfte att öka möjligheterna att komma till rätta med narkotikamissbruk och annan brottslighet på anstalterna.
Uppgifter om besökare och dem som skall ha telefonkontakt med intag- na hämtas främst från det centrala kriminalvårdsregistret, frivården, poli- sen och den intagnes akt. Det är i första hand uppgifter om den besökandes eventuella inblandning i narkotikahantering eller annan liknande brottslig verksamhet som är av intresse. Men även andra uppgifter om besökarens personliga förhållanden kan alltså inhämtas enligt dessa regler (prop. 1981/82:141 s. 41 f.).
1 den del uppgifterna härrör från kriminalvårdsregistret och frivården är det fråga om uppgifter om någon som har dömts att undergå kriminalvård. Sekretesslagens bestämmelser i 7 kap. 21 & är då tillämpliga på dessa uppgifter när de kommit till anstalten, även om de i och för sig avser en besökare.
Ofta inhämtas uppgifter om de besökande från polisen. 1 den mån dessa uppgifter behöver sekretessbeläggas till skydd för brottsuppdagande åtgär- der är 5 kap. 1 & sekretesslagen tillämplig också hos kriminalvårdsanstal- ten.
Regler om sekretess för uppgifter i register hos polisen till skydd för den registrerades integritet finns i 7 kap. 17 & (kriminal- och polisregister o.d.) och 7 kap. 18 _åj (andra register angående brott än kriminal- och polisregis- ter).
Sekretesskyddet är mycket starkt för dessa uppgifter. Polisregistren reg- leras i lagen (1965294) om polisregister m.m. med anslutande bestämmel- ser i polisregisterkungörelsen (1969z38). Motsvarande regler finns beträf- fande det allmänna kriminalregistret.
Av 17 & polisregisterkungörelsen framgår att utdrag ur polisregister med- delas på framställning av bl.a. styresmannen för en kriminalvårdsanstalt när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt KvaL. Uppgifter om en besökande, vilka finns i polisregistret och som ofta är av mycket integritetskänslig natur, kan alltså lämnas ut till anstalten. Hos anstalten omfattas som framgått uppgifterna av sekretess endast om det är fråga om uppgifter om någon som har dömts att undergå kriminalvård. 1 andra fall är uppgifterna offentliga.
Uppgifter om besökande kan också hämtas ur den intagnes akt. Bestäm- melsen i 7 kap. 215 sekretesslagen gäller bl.a. uppgifter i denna akt. Bestämmelsen tar emellertid sikte på uppgifter om den dömde. Uppgifter om besökare. som är t. ex. anhöriga till denne, torde därför bli offentliga också när de inhämtas från den intagnes akt.
Av vad jag nu anfört framgår att det i samband med de utredningar om besökstillstånd o.d. som företas på kriminalvårdsanstalterna inhämtas uppgifter som ofta är mycket integritetskänsliga. Många av dessa uppgifter omfattas inte av någon sekretess när de förekommer inom kriminalvår- den.
Skälen för mitt förslag: En grundtanke bakom offentlighets— och sekre- tessregleringen är som jag tidigare redovisat att sekretess inte skall gälla för uppgifter annat än om det verkligen behövs. De avvägningar mellan de motstående intressena av offentlighet och sekretess som gjordes vid sekre- tesslagens tillkomst grundades på ett omfattande utredningsarbete. När det gäller en verksamhet som bedrevs vid sekretesslagens tillkomst måste man därför normalt kräva att det senare har kommit fram sådana nya omständigheter som för med sig att de avvägningar som då gjordes inte längre är giltiga.
De ovannämnda ändringarna i KvaL, som möjliggör för kriminalvårds- myndigheterna att hämta in vissa uppgifter som rör andra enskilda än de intagna, har kommit till efter sekretesslagens tillkomst. Frågan om sekre- tess till skydd för besökarens integritet berördes dock inte i lagstiftnings- ärendet.
Det är alltså fråga om från integritetssynpunkt mycket känsliga uppgifter som hos andra myndigheter ofta är underkastade sekretess till skydd för den enskilde. Det behov av insyn som offentlighetsprincipen skall tillgodo- se är naturligtvis starkt i frågor om tillstånd för enskilda att besöka eller tala i telefon med någon som är intagen i en kriminalvårdsanstalt. Jag delar emellertid justitieombudsmannens och remissinstansernas uppfatt- ning att det finns ett påtagligt behov av sekretess för de här aktuella uppgifterna. Starka skäl får därför anses föreligga för en ändring i sekre- tesslagen för att uppnå vidgade möjligheter till sekretess inom kriminal- vården för uppgifter om enskilds personliga förhållanden.
Jag föreslår att föremålet för sekretessen i 7 kap. 21 & sekretesslagen inte längre skall vara begränsat till uppgifter om personliga förhållanden hos den som har dömts att undergå kriminalvård. Mitt förslag är att sekretess- sen inom kriminalvården skall gälla också för uppgifter av personlig natur som rör andra personer. De personer som jag främst har diskuterat är då besökare till den intagne eftersom det i första hand är i fråga om dessa som
sekretessfrågan aktualiserats. Förslaget bör också omfatta uppgifter om t. ex. anhöriga till klienter inom kriminalvården.
Ett par remissinstanser har föreslagit att sekretesskyddet bör gälla också uppgifter som inhämtas om tilltänkta övervakare. Eftersom det är fråga om att göra en lämplighetsbedömning av en föreslagen övervakare kan det även i dessa utredningar förekomma mycket känsliga uppgifter om person- liga förhållanden, t.ex. om den intagne själv föreslår övervakare. I dessa fall händer det ibland att skyddskonsulenten efter utredning fattar beslut att inte förordna den begärda övervakaren på grund av att det förekommit uppgifter som visar att denne får anses olämplig för uppdraget.
Jag anser därför att även uppgifter om personliga förhållanden i utred- ningar om tilltänkta övervakare bör kunna omfattas av sekretess. Bestäm- melserna i 7 kap. 21 (5 sekretesslagen bör avse också denna personkategori, som i detta sammanhang får anses falla under begreppet enskild.
Det finns enligt min mening ingen anledning att ge ett starkare skydd för t.ex. anhörigas och tilltänkta övervakares integritet än vad som redan gäller till skydd för den intagne. På samma sätt som vad gäller för den intagne skall sekretess därför gälla för uppgifter om nu avsedda personka- tegorier inom kriminalvården om det är risk för att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Presumtionen skall alltså som tidigare vara för offentlighet. . _
Begränsningen i meddelarfriheten på kriminalvårdsområdet gäller enligt 16 kap. l 5 3 sekretesslagen endast såvitt avser uppgifter vilkas röjande kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men. Övriga uppgifter får däremot lämnas för offentliggörande i tryckt skrift trots att de i och för sig kan vara sekretessbelagda genom 7 kap. 21 & sekretesslagen. Enligt min mening finns det ingen anledning att ändra denna princip därför att sekretessen inom kriminalvården också skall kunna omfatta andra än dem som har dömts att undergå kriminalvård. Jag förordar därför i denna del ingen ändring i 16 kap. 1 & sekretesslagen.
5. Sekretessen för uppgifter i namnärenden
Mitt förslag: Sekretess skall gälla i ärenden om byte av namn för uppgifter om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Patent— och registreringsverkets förslag överensstämmer med mitt. Ver- ket anser vidarc att sekretess bör gälla hos verket för uppgifter som redan är sekretessbelagda hos andra myndigheter.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom två har tillstyrkt förslaget. Justitiekanslern vill inte motsätta sig att frågan om behovet av en sekretess- bestämmelse närmare undersöks. Malmö tingsrätt har avstyrkt förslaget. En eventuell sekretessreglering bör enligt tingsrätten i vart fall inte omfatta mer än könstillhörighetsfallen.
IQ '.»
Bakgrunden till mitt förslag: .
Namnbyten
Namnlagen (19822670, omtryckt 1982: 1 134, ändrad senast 1988z261) trädde i kraft den 1 januari 1983. Den ersatte 1963 års namnlag ( 19632521).
Flertalet namnärenden handläggs av pastorsämbetet efter anmälan. Det gäller t. ex. barns byte till efternamn som bärs av någon av föräldrarna (5 5) och makes byte till den andre makens efternamn (9 5). Beslut av pastors- ämbetet får överklagas till domkapitlet, därefter till kammarrätten (37 5) och slutligen till regeringsrätten.
Vissa namnärenden handläggs efter ansökan hos patent- och registre- ringsverket (PRV) i första instans. Det gäller byte av efternamn till nybil- dat efternamn eller till efternamn som inte kan förvärvas genom anmälan till pastorsämbetet (1 1 s). PRV:s beslut överklagas till patentbesvärsrätten och slutligen till regeringsrätten (42 och 43 55).
I vissa fall krävs för att barn skall få byta efternamn att allmän domstol finner det förenligt med barnets bästa att bytet sker (6, 8 och 11 åå). I de fall byte sker enligt 1 1 _5 kan PRV som villkor för namnbytet uppställa att en sådan domstol skall ha funnit bytet förenligt med barnets bästa. Tings- rättens beslut överklagas till hovrätten och slutligen till högsta domstolen.
Den princip som gäller enligt namnlagen vid s.k. administrativa namn- förvärv (dvs. förvärv genom anmälan eller ansökan) är att en person bör ha så stor frihet som möjligt att välja efternamn. Den som en gång har bytt namn efter ansökan måste dock ha särskilda skäl för att få göra ett nytt sådant byte. l förarbetena angavs att sådana särskilda skäl kan vara att ett namn av allmänheten kommit att förknippas med något klandervärt, exempelvis grov brottslighet. Sålunda borde släktingar till en känd brotts- ling få byta namn, även om det förvärvats i administrativ ordning (se prop. 1981/82:156 s. 58).
l 12å namnlagen har tagits upp de krav som ställs på ett namn från språkliga och liknande synpunkter. Enligt 135 får ett efternamn inte godkännas om det kan förväxlas med namn eller andra kännetecken som tillkommer någon annan.
Enligt 14 g' andra stycket namnlagen krävs synnerliga skäl för att bifalla en ansökan om byte till ett efternamn om hinder föreligger mot namnet enligt 12 eller 135 namnlagen, t.ex. därför att namnet är i bruk som förnamn eller därför att någon annan enligt lag bär namnet eller har rätt att bära namnet.
Även i fråga om förnamn handläggs flertalet ärenden av pastorsämbetet. Förnamn skall inom tre månader från födelsen anmälas till pastorsämbetet (30 Q').
Den som endast har ett förnamn kan efter anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare förnamn. Har man förvärvat flera förnamn i samband med födelsen kan man också byta ut, lägga till eller stryka ett eller flera förnamn. Även detta sker genom anmälan till pastorsämbetet. Sådan anmälan får göras endast en gång (31 5). Man kan också ändra ordnings-
följd mellan förnamnen och ändra stavningen av namn genom anmälan till pastorsämbetet (32 5). Om det finns särskilda skäl, kan man i andra fall än de nu beskrivna genom ansökan hos PRV tillägga, ändra eller stryka förnamn". t. ex. göra ändringar beträffande alla sina förnamn.
F olkbok/öri ngssekretessen
Enligt 7 kap. 15 _S sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgifter om enskildas personliga förhållanden, om det av särskild anled- ning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Skaderekvisitet innebär att sekretesskydd kan ges såväl åt uppgifter av särskilt ömtålig art som. på grund av speciella omständigheter, åt normalt harmlösa uppgifter. Exempel på det förra är uppgifter om ändrad könstill- hörighet, på det senare adressuppgifter i'de fall man kan befara personför- följelse.
[ förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A 5. 211 f.) sägs bl.a. att sekretessen i bestämmelsen först och främst gäller den egentliga folkbokföringen. Även länsregistreringen och de register som förs av riks- skatteverket i egenskap av central folkbokföringsmyndighet omfattas av uttrycket verksamhet som avser folkbokföringen. Sekretessen inom den egentliga folkbokföringen borde emellertid inte kunna kringgås genom att uppgifterna finge en vidsträcktare offentlighet i andra register som omfat- tar befolkningen. Bestämmelsen gäller därför också annat befolkningsre- gister som baserar sig på uppgifter från folkbokföringsmyndighetema, t.ex. det ADB-baserade centrala statliga person- och adressregistret, SPAR. Bestämmelsen avsågs däremot inte gälla register som omfattar ett visst begränsat urval av befolkningen, t. ex. det hos centrala studiestöds— nämnden. För sådana register gäller dock ibland sekretess enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen. Statistiska centralbyråns register om- fattas t.ex. av statistiksekretessen enligt 9 kap. 4 5.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1988 kan uppgif- ter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. namn och hemadress, i vissa fall skyddas av folkbokföringssekretessen också i myndighetsregister som endast omfattar ett begränsat urval av befolkningen (prop. 1987/88:41, KU 22. rskr. 51. SFS l987zll61). Vid lagstiftningsarbetet övervägdes om det fanns tillräckliga skäl för att begränsa offentlighetsprin- cipen och sekretessbelägga uppgifter om enskildas personliga förhållanden i samtliga personregister som förs av myndigheter, såväl statliga som kommunala (prop. 1987/88:41 s. 12). Föredragande statsrådet uttalade emellertid att man borde rikta in sig på de register som innehåller ett förhållandevis stort urval av befolkningen. Sekretessen borde utvidgas beträffande sådana register men inte i fråga om alla myndighetsregister. Det borde dock klart framgå vilka myndighetsregister som skulle omfattas av den nya sekretessen, så att denna fråga inte skulle behöva bli föremål för osäkerhet och tolkningsspörsmål i praxis. Regeringen skulle därför bemyndigas att meddela föreskrifter som närmare anger tillämpningsom-
rådet för sekretessbestämmelsen. Riksdagen godtog propositionen i denna del.
Det bemyndigande som sålunda getts regeringen gäller i verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. Regeringen har med stöd av bemyndigandet föreskrivit att sekretess skall gälla för uppgifter i bl.a. rikspolisstyrelsens centrala passregister och trafiksäker- hetsverkets bil-. körkorts- och felparkeringsregister ( l a % sekretessförord- ningen, SFS 1980:657, omtryckt 1988z8).
PRV har i sin framställning uppgivit att verket tidigare i sin handlägg- ning av namnärenden ansett 7 kap. 15 & sekretesslagen tillämplig men att kammarrätten i en dom funnit att PRV:s handläggning av namnärenden inte kan anses hänförlig till sådan verksamhet.
Skälen för mitt förslag: Ärenden om byte av namn handläggs, förutom av allmänna domstolar, av pastorsämbeten och PRV. Också statens in- vandrarverk, riksskatteverket, länsskattemyndigheterna, socialstyrelsen och polismyndigheterna är eller kan vara direkt eller indirekt berörda.
För vissa av dessa myndigheter finns uttryckliga bestämmelser om se- kretess i sekretesslagen. Pastorsämbetena, länsskattemyndigheterna och riksskatteverket omfattasju av t. ex. 7 kap. 15 & sekretesslagen i folkbokfö- ringsverksamhetcn. 1 andra fall gäller sekretess uppgifter av visst slag oberoende av hos vilken myndighet uppgifterna finns; Bestämmelsen i 7kap. 145 första stycket t.ex. innehåller bestämmelser till skydd för utlänningar, oavsett i vilket sammanhang uppgifterna förekommer. Denna bestämmelse kan således PRV åberopa i de fall t.ex. en utlänning byter namn för att undgå förföljelse. Någon bestämmelse som är tillämplig på hela PRV:s verksamhet i namnärenden finns dock inte.
Som PRV har anfört som skäl för sin framställning kan verket vid handläggning av skenbart enkla namnärenden få del av uppgifter som är av ytterst privat och känslig natur. Enligt namnlagen skall sökanden hos verket uppge skäl för sin ansökan om namnbyte. ] vissa fall krävs särskilda skäl och i andra synnerliga skäl för att ansökan skall kunna bifallas. Till de skäl som åberopas i namnärenden hör enligt vad PRV uppgett sådana uppgifter som sökanden lämnat till andra myndigheter. exempelvis poli- sen, sociala myndigheter och/eller folkbokföringsmyndigheten. Eftersom sekretess kan överföras endast från en myndighet till en annan i vissa -— här ej aktuella — fall blir sådana uppgifter om en persons förhållanden som är sekretesskyddade hos andra myndigheter offentliga hos PRV. Som exem- pel kan nämnas namnbyten som hänger samman med beslut om ändrad könstillhörighet och ärenden där någon vill skaffa sig en ny identitet för att undgå misshandel eller annan förföljelse.
Som jag flera gånger har framhållit måste införandet av nya sekretessreg- ler vara mycket välgrundat. En förutsättning för att anse ett behov av sekretess föreligga är att det förekommer uppgifter av känslig art i en viss verksamhet. Dessutom bör man emellertid kräva att de förekommer i större omfattning. Jag föreställer mig att antalet ärenden hos PRV med sådana uppgifter är relativt få. Å andra sidan är det givetvis i de av PRV nämnda fallen särskilt angeläget att uppgifterna inte kommer ut. Att uppgifter om ändrad könstillhörighet är synnerligen integritetskänsliga är
helt klart. Hos andra myndigheter som handlägger sådana frågor, t.ex. socialstyrelsen, omgärdas uppgifterna av sekretess. Det vore då olyckligt om uppgifterna kan lämnas ut hos PRV som ju till följd av namnbytesre- geln måste ta befattning med sådana ärenden. Detsamma gäller uppgifter om personer som byter namn för att undgå förföljelse.
Som anfördes i det tidigare nämnda lagstiftningsärendet (prop. 1987/88:41 s. 13) torde det inte gå att förhindra att den som verkligen systematiskt försöker få uppgift om en adress sannolikt förr eller senare lyckas. Även om skyddet för personer som måste byta identitet på grund- val av förföljelse aldrig kan bli absolut, bör man dock sträva efter att förstärka det så långt det är tillräckligt välmotiverat och faktiskt möjligt. Om syftet med ett namnbyte är risk för förföljelse, är det givetvis olyckligt att sekretess inte gäller hos den myndighet som beslutar om bytet. Intresset av insyn är inte heller så stort i denna typ av ärenden även om det är fråga om myndighetsutövning. Jag är därför beredd att tillmötesgå PRV:s fram- ställning om förstärkt sekretesskydd i namnärenden. Flertalet remissin- stanser har ju också ställt sig bakom den.
PRV har föreslagit en bestämmelse av innebörd att sekretess som gäller hos en annan myndighet, skall gälla även hos PRV när handlingar lämnas dit (s.k. sekundär sekretess). Jag är dock inte beredd att förorda en sådan regel. Behovet av sekretess och intresset av insyn kan vara olika hos de olika myndigheterna. Enligt min mening bör behovet av sekretess i ären- den hos PRV prövas självständigt med hänsyn till förhållandena där. Jag föreslår därför i stället att en ny bestämmelse införs om sekretess för uppgifter i namnärenden, under förutsättning av att det av särskild anled- ning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Föremålet för sekretessen bör vara samma typ av uppgifter som enligt folkbokföringssekretessen, dvs. uppgifter om enskil- das personliga förhållanden. Härigenom kan man enligt min uppfattning tillgodose de behov som ligger bakom PRV:s framställning och samtidigt uppnå att sekretess inte kommer att gälla i de fall det inte verkligen är motiverat.
Statens invandrarverk har påpekat att uppgifter som hos verket är sekretessbelagda med stöd av 7 kap. 14 5 andra stycket sekretesslagen inte torde vara sekretessbelagda. om de lämnas ut till en annan myndighet. Den av mig föreslagna bestämmelsen gör det dock möjligt att sekretessbe- lägga sådana uppgifter hos PRV, om det behövs av särskild anledning. Ibland torde dock sådana uppgifter redan i dag vara sekretessbelagda hos PRV enligt 7 kap. 14 5 första stycket.
Socialstyrelsen har tagit upp en annan fråga. Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor (rättsliga rådet) prövar frågor om fastställelse eller om tillstånd enligt lagen (1972: 1 19) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. För dessa ärenden gäller sekretess enligt 7 kap. 1 & sekretesslagen. Vid socialstyrelsen är både diarier och akter för dessa ärenden sekretessbelagda (8 & sekretessförordningen). Kopia av an- sökan och beslut i dessa ärenden skickas enligt uppgift från socialstyrelsen till PRV och i vissa fall även till riksskatteverket. Socialstyrelsen anser att
frågan om sekretesskydd saknas för de handlingar som socialstyrelsen sänder över till riksskatteverket bör utredas av justitiedepartementet.
För min del vill jag erinra om att huvudregeln är att sekretessen inte följer med en hemlig uppgift till en annan myndighet, om det inte finns en särskild regel för detta. Man bör som jag förut framhållit vara restriktiv med att föreskriva om överföring av sekretess. Jag anser därför att det inte finns skäl att nu överväga en regel om överföring av sekretess i ärenden om fastställande av könstillhörighet. Socialstyrelsens begäran blir i sak tillgo- dosedd såvitt avser PRV genom den bestämmelse jag föreslår skall införas i sekretesslagen. Hos riksskatteverket torde redan i dag sekretess gälla med stöd av 7 kap. 15 å.
Patentbesvärsrätten har påpekat att för överinstansernas del är sekundär sekretess redan möjlig genom bestämmelserna i 12 kap. 1 & sekretesslagen. Rätten har tillagt att sekretess måste kunna gälla för uppgifter som efter överklagande lämnas under handläggningen av ett ärende. Eftersom jag föreslår att sekretess skall gälla i namnärenden generellt kommer denna regel att gälla också direkt hos patentbesvärsrätten och regeringsrätten vid överklagande av PRV:s beslut (jfr 12 kap. 1 5 andra stycket sekretessla- gen).
1 1 1 5 andra stycket namnlagen finns som tidigare har uppgivits en föreskrift om att i de fall en ansökan om namnbyte avser barn under 18 år, PRV som villkor för namnbytet kan uppställa att domstol funnit namnby- tet förenligt med barnets bästa. En bestämmelse om sekretess i ärenden om byte av namn kommer att omfatta även ärenden vid allmän domstol som rör byte av namn.
Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om meddelarfrihet skall gälla för de skyddade uppgifterna hos PRV. 1 16 kap. 1 & sekretesslagen finns de tystnadsplikter uppräknade som har företräde framför principen om med- delarfrihet. De tystnadsplikter som regleras genom bestämmelser i sekre- tesslagen framgår av punkt 3. Beträffande flera av dessa sekretessbestäm- melser är undantaget från meddelarfriheten begränsat genom att bara vissa uppgifter bryter igenom meddelarfriheten. Övriga uppgifter får alltså läm- nas för offentliggörande i tryckt skrift trots att de i och för sig är sekretess- belagda genom bestämmelser i sekretesslagen. Bestämmelsen i 7 kap. 15 5 om folkbokföringssekretessen finns inte med bland de bestämmelser som bryter meddelarfriheten. Jag anser därför att inte heller den nya bestäm- melsen om sekretess i namnärenden bör bryta igenom meddelarfriheten.
Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att en ny bestämmelse skall infö- ras i 7 kap. sekretesslagen som ger sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om byte av namn, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
6. Sekretessen för uppgifter inom den kommunala konsumentverksamheten
Min bedömning: Någon särskild sekretess införs inte för uppgifter i kommunal budgetrådgivning.
Konsumentverkets förslag innebär att sekretess skall gälla för uppgifter i den kommunala budgetrådgivningen i samma utsträckning som för mot- svarande uppgifter inom socialtjänsten.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom en har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot framställningen. Malmö tingsrätt har avstyrkt den och ifrågasätter, om känsliga uppgifter förekommer i sådan omfatt- ning och om risken för att de skall spridas är så stor att skäl finns för sekretess. även om allmänhetens behov av insyn i verksamheten i och för sig är begränsat.
Skälen för min bedömning: Riksdagen beslutade år 1986 om inriktning- en av konsumentpolitiken (prop. 1985/86: 121, LU 34. rskr. 152).
Föredragande statsrådet uttalade i den proposition som föregick riks- dagsbeslutet (a. prop. s. 51) att utvecklingen av den lokala konsumentpoli- tiska verksamheten skulle ges hög prioritet inom konsumentpolitiken. ] verksamheten ingår rådgivning. reklamationshantering, information, marknadsuppföljning, varu- och serviceförsörjning, utbildning och stöd till organisationer. Verksamheten är frivillig. Många kommuner har inrät- tat en särskild konsumentnämnd för att sköta den. Om detta inte är fallet, handhas verksamheten av kommunstyrelsen. I propositionen förordades att konsumentpolitiken tydligare skulle inriktas mot de hushållsekonomis- ka frågorna. vilket innebar att rådgivningen i kommunerna i högre grad borde inriktas mot budgetrådgivning (a. prop. s. 56).
I den kommunala konsumentrådgivningen ingår således budgetrådgiv- ning till enskilda. Sådan rådgivning förekommer också inom socialtjäns- tens ram. Rådgivning börjar ofta med att den enskilde besöker social- nämnden för att ansöka om bistånd. I samband med genomgången av den bidragssökandes ekonomiska förhållanden hänvisas sökanden ofta till den kommunala konsumentrådgivningen för en närmare genomgång av sökan- dens ekonomiska situation. Det förekommer dessutom allt oftare att fa- miljer vänder sig direkt till den kommunala konsumentrådgivningen för att få hjälp med en kreditsanering av familjens ekonomi.
När budgetrådgivningen sker inom socialtjänstens ram gäller enligt 7 kap. 4 & sekretesslagen sekretess för uppgifter om den enskildes personli- ga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Presumtionen är således för sekretess. När uppgifter lämnas till den kommunala konsumentverksam- heten finns normalt inte något sekretesskydd.
Som konsumentverket har framhållit i sin framställning aktualiserar utvecklingen mot ökad tonvikt vid budgetrådgivning frågan om sekretess- skydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Rådgivningen lär oftast förutsätta att den enskilde med förtroende vågar lämna ut känsli-
ga uppgifter om sig själv. Det kan röra sig om upplysningar av rent ekonomisk art. som t. ex. uppgifter om inkomst, skuldsättning och bidrag. Inte sällan har de ekonomiska problemen sitt ursprung i sjukdom, arbets- löshet eller andra liknande personliga förhållanden..Ävcn sådana uppgifter måste ofta redovisas som underlag för rådgivningen.
1 den tidigare nämnda propositionen betonas vikten av samverkan mellan socialtjänsten och kommunal konsumentverksamhet i budgetråd- givningsfrågor. Ett sådant samarbete kan som konsumentverket uttalat innebära att en konsumentvägledare medverkar i budgetrådgivning hos socialtjänsten, även om rådgivningen i hög grad sker hos konsumentväg- ledningen. Uppgifter, som inom socialtjänsten omfattas av sekretess, blir offentliga då de lämnas till den kommunala konsumentverksamheten. Detta kan vara svårt för den enskilde att förstå och möjligen försämra förutsättningarna för rådgivningen. De hänsyn till den enskildes personli- ga integritet som motiverar sekretesskyddet inom socialtjänsten kan anses motivera sekretess även inom den kommunala konsumentverksamheten.
Konsumentverkets begäran om att sekretesslagen skall ändras så att sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden som läm- nas inom den kommunala konsumentverksamheten skall bedömas mot den nu angivna bakgrunden.
Som jag tidigare har påpekat flera gånger i detta ärende är en grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen att sekretess inte skall gälla för uppgifter om det inte verkligen behövs. När man har att ta ställning till ett önskemål om sekretess till skydd för enskilda i fråga om uppgifter i allmänna handlingar måste en avvägning göras mellan grunderna för of- fentlighetsprincipen och det behov av sekretess som kan ligga bakom önskemålet. Frågan är då först vilket offentlighetsintresse som råder inom den verksamhet där sekretess önskas, därefter måste undersökas om det förekommer känsliga uppgifter och om det finns någon risk för att de kan användas på ett sätt som leder till skada eller men för den enskilde.
Allmänhetens intresse av insyn i den här delen av konsumentverksam- heten måste anses begränsat och något som särskilt talar emot sekretess i det hänseendet finns därför inte.
Även om sekretess gäller för uppgifter inom en verksamhet, exempelvis socialtjänsten, är detta inte i sig ett skäl för att uppgifterna skall vara sekretessbelagda även på annat håll. En av grundtankarna bakom sekre- tesslagen är. då sekretess föreskrivs i fråga om en viss verksamhet, att sekretessen behövs just där på grund av att det finns känsliga uppgifter inom den aktuella verksamheten. Sambandet med socialtjänsten är därför sett isolerat inte ett skäl för att föreskriva sekretess i konsumentverksam- heten.
Den kommunala konsumentverksamhctcn bedrivs inte inom social- tjänsten, även om den ibland sker i samarbete med den verksamheten. Behovet av sekretess för uppgifter vid budgetrådgivning bör därför bedö- mas fristående från vad som gäller inom socialtjänsten.
De uppgifter som lämnas vid den kommunala budgetrådgivningen ges frivilligt och i förtroende.lFör att rådgivningen skall fungera på bästa sätt är det naturligtvis angeläget att den bild som budgetrådgivaren får av den
sökandens personliga förhållanden är så fullständig som möjligt. Det är givet att de uppgifter som lämnas kan vara av sådan natur att den enskilde kan uppleva det som obehagligt om de blir offentliga. Det kanju vara fråga om t. ex. alkoholmissbruk och skuldsättning hos privata långivare m.m.
Jag har emellertid inhämtat att det endast sällan förekommer några allmänna handlingar vid den kommunala budgetrådgivningen. Den en- skilde har visserligen ofta skuldebrev och andra handlingar med sig till rådgivningen. Konsumenten och budgetrådgivaren går igenom konsumen- tens ekonomi med hjälp av de handlingar han har med sig. Budgetrådgiva- ren gör, ofta vid konsumentens första besök, en ekonomisk sammanställ- ning med hjälp av vad som då framkommer. De flesta budgetrådgivnings- ärenden är därmed avslutade och den enskilde tar med sig sina handlingar tillbaka. I de fall budgetrådgivaren skall hjälpa den enskilde med ackords- förhandlingar eller andra uppgörelser görs vissa minnesanteckningar. När handläggningen av ett sådant ärende är avslutad, vilket brukar ta två till fyra månader, kastas minnesanteckningarna. De handlingar som finns kvar, t. ex. statistiska uppgifter, går inte att hänföra till den enskilde.
Redogörelsen visar enligt min uppfattning att behovet av sekretess kan ifrågasättas eftersom knappast några handlingar bevaras. De uppgifter som bevaras hos myndigheten är inte av integritetskänsligt slag. Det har också kommit fram att budgetrådgivarna värnar om konsumenternas inte- gritet och därför i så stor utsträckning som möjligt undviker att ta in handlingar som innehåller känsliga uppgifter i akten. Konsumenten behö- ver aldrig lämna ifrån sig sådana handlingar. Jag anser inte heller att det finns fog för någon misstanke om att konsumentvägledama opåkallat skulle sprida uppgifter de fått del av muntligen. Det finns därför inte något behov av att införa tystnadsplikt av denna anledning.
Med hänsyn till det sagda och till den restriktivitet med vilken man bör pröva frågan om ny och utvidgad sekretess finner jag vid en samlad bedömning att jag inte är beredd att nu tillstyrka konsumentverkets fram- ställning om att sekretess skall gälla för uppgifter som lämnats i den kommunala budgetrådgivningen. Om förhållandena i framtiden blir an- norlunda kan det finnas anledning att återkomma till frågan.
7. Sekretesskyddet för uppgifter i bibliotekens låntagarregister
Min bedömning: Någon särskild sekretessbestämmelse för bibliote- kens låntagarregister införs inte.
Göteborgs biblioteksnämnd har föreslagit att sekretess skall gälla för uppgifter i låntagarregistren i den allmänna biblioteksvcrksamheten.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande av remiss- instanserna. Ett par remissinstanser anser att sekretessfrågan bör utredas ytterligare. Några remissinstanser, bl. a. justitieombudsmannen Hans Rag-
nemalm och datainspektionen, avstyrker förslaget. Från några håll påpe- kas att behovet av litteraturvetenskaplig forskning måste beaktas vid en eventuell lagändring. Flertalet remissinstanser är dock positiva till försla- get. Ett stort antal kommuner och bibliotek. som på eget initiativ har yttrat sig över biblioteksnämndens framställning, har anslutit sig till denna.
Skälen för min bedömning: Vid folkbiblioteken förekommeri huvudsak tre typer av system för registrering av lån, nämligen databaserade system (huvudsakligen Bibliotekens Utlånings- och Mediakontrollsystem. BU MS), den s.k. kamerametoden samt det traditionella systemet med ett lånekort instoppat i en bokficka. Låntagarregistren är allmänna handling— ar. '
Allt fler bibliotek datoriserar sina utlåningsrutiner. Denna utökade dato- risering av bibliotekens låntagarregister aktualiserar frågan om allmänhe- tens tillgång till information ur dem. Datoriseringen gör det betydligt lättare för utomstående att begära och ta del av uppgifter om det som den enskilde låntagaren för tillfället har lånat på biblioteket. 1 BUMS-systemet, men även i andra bibliotekssystem som t.ex. Stockholms stadsbiblioteks datasystem DOBIS/LIBIS, raderas emellertid uppgifter om vad en enskild låntagare lånat så snart boken lämnats tillbaka. Det är alltså inte möjligt att utläsa vilka böcker som under en längre tidsperiod har lånats ut till en bestämd person.
1 de två andra typerna av låneregistreringssystem finns uppgifterna kvar under längre tid. Det är emellertid praktiskt sett nästan omöjligt att t.ex. kartlägga en viss låntagares tidigare boklån.
Vid forskningsbiblioteken är förhållandena något annorlunda. Uppgif- ter om avslutade lån gallras visserligen här också men lån utestår betydligt längre vid forskningsbiblioteken än vid folkbiblioteken.
För närvarande finns ingen särskild bestämmelse i sekretesslagen som berör bibliotekens verksamhet. Låntagarregistren är därför enligt huvudre- geln offentliga handlingar. Som grund för Göteborgs biblioteksnämnds framställning ligger uppfattningen att offentligheten kan utgöra ett hot mot den personliga integriteten. Det är främst de datorbaserade registren som avses.
När man har att ta ställning till ett önskemål om sekretessföreskrifter till skydd för enskilda i fråga om uppgifter i allmänna handlingar måste, som jag upprepade gånger framhållit. en avvägning göras mellan intresset av offentlighet och det behov av sekretess som kan ligga bakom önskemålet. Vid avvägningen måste man först fråga sig vilket offentlighetsintresse som råder inom den verksamhet där sekretess önskas. Offentlighetsintrcsset gör sig nämligen olika starkt gällande inom olika typer av allmän verksam- het. Allmänt sctt är insyn i särskilt hög grad påkallad i angelägenheter där myndigheter framträder som utövare av offentlig makt. Det finns dock ett allmänt intresse av insyn i myndigheternas verksamhet även i de fall då den inte kan anses innefatta offentlig maktutövning. Vad gäller behov av insyn i bibliotekens verksamhet kan ett sådant finnas för t.ex. uppgifter om hur låntagare som inte sköter sina förbindelser med ett bibliotek behandlas av biblioteket.
Det är dock sannolikt att intresset av insyn i biblioteksvcrksamheten
kan tillgodoses. även om vissa uppgifter om enskildas boklån beläggs med sekretess. Offentlighetsintresset, när det gäller uppgifter om vilka lån nå- gon har eller har haft. är alltså begränsat. Samtidigt vill jag emellertid ännu en gång betona att de värden som bär upp offentlighetsprincipen gör att behovet av nya sekretessregler. särskilt inom verksamheter där sekretess inte tidigare gällt, bör prövas med stor restriktivitet. Det förhållandet att offentlighetsintresset är begränsat är därför inte tillräckligt för att tillmö- tesgå en framställning om vidgad sekretess.
För att den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar skall kunna inskränkas bör det vidare krävas att det generellt sett föreligger en påtaglig risk för att offentligheten leder till skada eller men för den enskil- de. För att behov av sekretess skall anses föreligga bör det krävas att det i verksamheten förekommer känsliga uppgifter i någorlunda stor omfatt- ning. Det skall vidare föreligga en risk för att känsliga uppgifter används på ett sätt som kan leda till skada eller men för den enskilde.
För egen del anser jag att uppgifter om vilka böcker en person lånar på ett allmänt bibliotek normalt inte kan anses vara särskilt känsliga från integritetssynpunkt. Det torde vara ganska svårt att med utgångspunkt från sådana uppgifter dra några slutsatser om exempelvis låntagarens politiska uppfattning. Att man i stor omfattning studerar en viss politisk åskådning behöverju inte innebära att man sympatiserar med den. Mot- satsen kan precis lika gärna vara fallet. Inte heller kan uppgifter om en persons skönlitterära smak betraktas som särskilt integritetskänsliga annat än i sällsynta fall. När det gäller lån av företag eller forskare är frågan något mer svårbedömbar. Man kan tänka sig att uppgifter om ett företags lån används för industrispionage eller att en forskare på detta sätt kan få information om en konkurrerande kollegas arbete. Även om uppgifter om vad någon har lånat från ett allmänt bibliotek någon gång kan vara känsli- ga. får dock andelen känsliga uppgifter antas vara ringa.
Jag kan inte se annat än att risken att någon lider men av att uppgifterna om dennes boklån är offentliga är liten i praktiken. Enligt biblioteksnämn- den är det mycket ovanligt att uppgifter begärs ur registren om vad någon har lånat. Det har dock förekommit att journalister begärt utdrag ur låneregistren för att publicera vad t. ex. politiker har lånat på biblioteken. Det kan alltså i och för sig i enstaka fall finnas en viss risk för att uppgifterna i bibliotekens låneregister kan användas på ett sätt som leder till skada eller men för den enskilde låntagaren. Denna risk måste dock bedömas som ringa, om man jämför med den typ av verksamhet där sekretess brukar gälla. Något egentligt "missbruk" av offentlighetsprinci- pen finns det inte någon anledning att befara.
En remissinstans framhåller visserligen att allmänhetens förtroende för biblioteken skulle kunna skadas allvarligt även av några enstaka fall av offentliggörande. Det är naturligtvis mycket viktigt att människor inte avhåller sig från att utnyttja biblioteken av rädsla för att deras läsvanor skall kartläggas av andra. Inte heller näringslivet bör av oro för att uppgif- ter missbrukas avhålla sig från att utnyttja den samhällsresurs som biblio- teken utgör.
Jag har förståelse för att möjligheten att efterforska den enskildes läsva-
nor i enstaka fall kan inge olustkänslor hos de personer som lånar på bibliotek. Möjligheten att kartlägga en persons intresseområden kan av vissa låntagare uppfattas som ett hot mot den personliga integriteten. Jag vill emellertid betona vad jag redan tidigare har påtalat, nämligen att denna möjlighet i praktiken är mycket begränsad eftersom uppgifterna i det stora flertalet fall utplånas så fort en bok har återlämnats i den mån de finns i dataregister. Det är alltså i sådana fall inte möjligt att i efterhand ta del av uppgifter om vilka böcker den enskilde har lånat och lämnat tillbaka. Det är endast de utestående lånen som går att avläsa.
Vid mina överväganden har jag kommit fram till att det inte finns tillräckliga skäl att införa en regel om sekretess på det aktuella området. Den risk. som trots allt inte helt kan uteslutas, att uppgifterna i låneregist- ren i vissa fall används på ett sätt som kan leda till men för den enskilde bör kunna förebyggas genom ändrade sökmöjligheter och gallringsrutiner. En omständighet som i betydande grad påverkar innebörden av offentlig- hetsprincipen är vilka gallringsregler som skall tillämpas. Dessa regler är ju i praktiken avgörande för insynsmöjligheten.
De rutiner som redan tillämpas t. ex. i BUMS-systemet reducerar dras- tiskt möjligheten till integritetsintrång. Datainspektionen har vidare i sitt remissvar anfört att den är beredd att överväga möjligheten att eliminera de påtalade olägenheterna genom att införa begränsningar i möjligheten att söka fram information ur BUMS-systemet. Jag delar uppfattningen att det i stället för en sekretessreglering är lämpligt att tillgängligheten till uppgifter i låntagarregistren begränsas genom särskilda föreskrifter från datainspektionen. Sådana kan gå ut på att t. ex. bara identifikationsuppgif- ter på personer som inte har lämnat tillbaka böcker i rätt tid får användas som sökbegrepp. Detta ger helt andra möjligheter att anpassa varje register till vad som krävs i det särskilda fallet. Även när andra system för registre- ring av lån används bör uppgifterna om avslutade lån i stor utsträckning kunna gallras ut. Jag utgår ifrån att datainspektionen har uppmärksamhe- ten riktad på denna fråga.
Några remissinstanser har påpekat att det kan finnas behov av sekretess också för adressuppgifter i låneregistren, t. ex. till skydd för förföljda kvinnor. Jag vill här på samma sätt som jag gjorde i avsnitt 5 hänvisa till prop. 1987/88:41 (s. 9 ff.), där frågan om utvidgad folkbokföringssekre- tess för vissa myndighetsregister behandlades. Förutsättningen för att regeringen skall få meddela föreskrifter att ett visst register skall omfattas av den s.k. folkbokföri'ngssekretessen är att registret innehåller uppgifter om en betydande del av befolkningen i landet eller i ett visst område, t. ex. i en kommun.
Enligt min mening torde de skilda bibliotekens låntagarregister sällan vara så omfattande att det kan anses finnas förutsättningar för regeringen att meddela föreskrifter om att sekretess skall gälla i dessa register. Jag ser heller inte någon anledning att föreslå några ändrade regler i detta avseen- de. Jag vill påminna om uttalandet att den som verkligen systematiskt försöker få upplysning om en adress sannolikt förr eller senare lyckas även om han inte kan få fram uppgifterna genom något myndighetsregister.
Detta förhållande kan man inte bortse ifrån när man bedömer behovet av sekretess i detta hänseende.
Hänvisningar till S7
- Prop. 1988/89:67: Avsnitt 1
Sammanfattningsvis anser jag alltså att det inte föreligger tillräckliga skäl att införa sekretess för uppgifter i låntagarregister.
8. Sekretesskyddet för barn gentemot vårdnadshavaren
Mitt förslag: Sekretessen till skydd för en underårig skall gälla även i förhållande till dess vårdnadshavare. om det finns anledning att anta att den unge skulle lida betydande men om uppgiften lämnades ut till denne. Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 ;) sekretesslagen om utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheter skall ha kvar samma tillämpningsområde beträffande uppgifter om barn som i fråga om uppgifter om vuxna.
Utredningen om barnens rätt har lämnat ett förslag som i princip över- ensstämmer med mitt men med två tillägg. Dels föreslås att sekretess skall gälla gentemot vårdnadshavaren också i de fall när uppgiften rör ett barn som har fyllt tolv år och har lämnats av barnet eller inhämtats i en förtroendesituation. Dels föreslås att frågan när sekretessen kan efterges av barnet resp. vårdnadshavaren skall lagregleras.
Remissinstanserna: Förslaget om att sekretess skall gälla gentemot vård- nadshavaren. om det finns särskild anledning att anta att barnet skulle lida men om uppgiften lämnades till denne, har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ett par instanser anser dock att frågan bör övervägas ytterligare.
Flertalet remissinstanser är kritiska till förslaget om s.k. förtroendesek- retess. Från några håll påpekas att regeln om partsinsyn medför att barnet inte kan garanteras full sekretess gentemot vårdnadshavaren.
De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget om lagreglering om eftergift av sekreteSS till skydd för ett barn ställer sig avvisande till det.
De instanser som har berört frågan om generalklausulens tillämpnings- område delar uppfattningen att detta bör vara detsamma i fråga om uppgifter om barn som beträffande uppgifter om vuxna.
Skälen för mitt förslag:
Sekretess i _lörhå/lande till vårdnadshavare
Enligt 14 kap. 4 5 sekretesslagen gäller sekretess till skydd för enskild inte i förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom. Undantag från detta kan dock föreskrivas i sekretesslagen. Detta har skett i tre fall (7 kap. 3. 7 och 1755). Undantagen saknar betydelse i detta sammanhang. I allmänhet är det alltså den person om vilken information finns hos en myndighet som förfogar över sekretessen.
Så är emellertid inte fallet när det gäller sekretess som är till förmån för en underårig.
Enligt 6 kap. 2 5 föräldrabalken har vårdnadshavaren ansvar för barnets personliga förhållanden och har i enlighet därmed enligt 6 kap. 11 5 nämn- da balk rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personli- ga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Det är således vårdnadshavaren som i sin egenskap av den unges ställföreträdare i personliga angelägenheter normalt utövar dess befogenheter vad gäller rätten att ta del av och förfoga över sekretesskyd- dade uppgifter angående barnet. De förpliktelser som innefattas i vård- nadsskyldigheten förutsätter att vårdnadshavaren har insyn i barnets ange- lägenheter. För förhållandet mellan föräldrar och barn är det naturligtvis mycket viktigt att relevanta uppgifter om barnet kan lämnas ut till föräld- rarna.
Den angivna principen är dock inte helt utan undantag. I 7 kap. 55 sekretesslagen finns sålunda en bestämmelse som direkt riktar sig mot föräldrarnas rätt till insyn. Av denna bestämmelse framgår att sekretess i vissa fall kan råda i förhållande till en underårigs förälder eller annan vårdnadshavare rörande uppgift om den underåriges vistelse- ort i de fall denne har omhändertagits eller vårdas enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga.
Någon annan lagregel som uttryckligen reglerar förhållandet mellan barn och vårdnadshavare i fråga om sekretess till skydd för barnet finns inte i sekretesslagen.
I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 330) berördes denna fråga i samband med frågan om när den som har en legal ställföre- trädare har rätt att lämna samtycke till att uppgifter om honom lämnas ut. Föredragande statsrådet ansåg att tre fall kunde urskiljas. I fråga om den som på grund av bristande mognad saknade all förmåga till bedömning av sekretessfrågan gällde att ställföreträdarens samtycke till utlämnandet krävdes och var tillräckligt. Beträffande t.ex. ungdomar måste å andra sidan. beroende på ålder och utveckling. vederbörandes eget samtycke många gånger vara tillräckligt. Häremellan låg de fall då samtycke för utlämnande borde krävas både från den omyndige och hans ställföreträda- re.
Eftersom vårdnadsrätten uttunnas då barnet blir äldre kan således för- äldrar inte alltid göra gällande att de har rätt att ta del av alla sekretesskyd- dade uppgifter rörande ett barn som uppnått en viss mognad och utveck- ling. Det kan t.ex. gälla uppgifter som den unge har lämnat till en läkare eller en socialsekreterare.
Någon fast åldersgräns finns inte för detta fall eftersom barn mognar och utvecklas så olika. Då barnet kommit upp i tonåren får det emellertid många gånger anses ha nått en sådan mognad att det bör åtnjuta visst skydd för sin integritet gentemot sina föräldrar. Det är givet att det här många gånger uppkommer svåra gränsdragningsproblem.
Det angivna synsättet har t.ex. ansetts innebära att uppgift om att en underårig flicka har sökt eller genomgått en legal abort normalt inte utan
hennes samtycke får avslöjas för vårdnadshavaren. Däremot har sekretess- sen hittills inte ansetts gälla gentemot vårdnadshavaren när det har varit fråga om barnpsykiatriska undersökningar av mindre barn.
Frågan om sekretesskydd för uppgifter om barn visavi deras vårdnads- havare har senare aktualiserats på nytt.
1 en proposition om ändring i sekretesslagen såvitt gällde bl.a. reglerna för hälso— och sjukvården och socialtjänsten (prop. 1981/82:186 s. 36) behandlades frågan. i vilken utsträckning uppgifter som ett barn har läm- nat till en myndighet kan lämnas ut till föräldrarna mot barnets önskemål. Föredragande statsrådet ansåg att frågan inte lämpade sig för en närmare reglering. Riksdagen gjorde inte någon erinran mot denna bedömning (KU 1982/83:12).
Med anledning av ett beslut av justitieombudsmannen Tor Sverne fick utredningen (Ju 1977:O8) om barnens rätt genom tilläggsdirektiv år 1984 (dir. 1984z34) i uppdrag att överväga om det för vissa områden behövdes särskilda lagregler som ger myndigheter stöd att vägra lämna ut uppgifter om mindre barn till dess vårdnadshavare. Utredningens förslag i frågan har lagts fram i delbetänkandet (SOU 1987:7) Barnets rätt 3 Om barn i vårdnadstvister — talerätt för barn m.m. Som redovisats föreslår utred- ningen vissa regler i ämnet.
För egen del villjag först framhålla att det här — vilket torde ha framgått — rör sig om en komplicerad lagstiftningsfråga. Givetvis är det ett önske- mål att sekretesslagen ger ett så klart och tydligt svar som möjligt på spörsmålet om i vilken mån ett barns vårdnadshavare skall kunna dispone- ra över uppgifter som rör barnet. Det kan emellertid förekomma en rad skiftande situationer som bör bedömas olika och som det kan vara svårt att med tillräcklig grad av precision reglera i lagtext. Det kan då vara en fördel att man överlämnar åt rättstillämpningen att göra de olika hänsyns- taganden som behövs i stället för att åstadkomma en kanske alltför stel- _
bent lagreglering.
Å andra sidan kan jag dela uppfattningen att det är angeläget att i möjligaste mån reglera vissa praktiskt betydelsefulla situationer där nuva- rande avsaknad av bestämmelser kan anses ha lett till otillfredsställande resultat genom att utlämnandet kan antas skada barnet. Om det går att finna en lämplig lösning på behovet att åtminstone delvis reglera frågan om barns sekretesskydd gentemot deras vårdnadshavare, är jag därför beredd att förorda en sådan reglering.
I likhet med utredningen anserjag att utgångspunkten precis som hittills skall vara att vårdnadshavaren skall ha insyn i sekretesskyddat material som gäller barnet för att kunna fullgöra sina åligganden enligt föräldrabal- ken. Men eftersom ett barn ibland kan ha behov av ett sekretesskydd även i förhållande till sin vårdnadshavare bör det emellertid finnas undantag från denna princip.
Det finns emellertid situationer, vilket utredningen också pekat på. där vårdnadshavare och barn står i motsatsförhållande till varandra och där det i vissa fall, oavsett barnets ålder, skulle vara till skada för barnet att lämna ut sekretesskyddade uppgifter till föräldrarna. Det kan vara fallet i t. ex. vårdnads- och umgängcstvister. vid behandling av sådana störningar
hos barnet som har sitt ursprung i familjeförhållandet och i omhänderta- gandesituationer.
Vid mina överväganden huruvida sekretesskydd för en underårig gent- emot vårdnadshavaren bör regleras generellt eller endast för vissa områ- den. såsom inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården och i skolan, där det ju främst kan bli aktuellt, har jag funnit att det kan finnas behov av sekretess till skydd för ett barn gentemot vårdnadshavaren också på andra områden. Som ett exempel kan här nämnas uppgifter i ärenden om rätts- ligt biträde hos allmän advokatbyrå för vilka det finns en sekretessregel i 9 kap. 9 5 sekretesslagen.
Jag delar därför utredningens uppfattning att ett sekretesskydd för ett barn gentemot vårdnadshavaren bör omfatta alla uppgifter om barnet som kan sekretessbeläggas enligt sekretesslagen. Någon avgränsning till uppgif- ter inom vissa områden bör alltså inte göras.
En sådan sekretess bör lämpligen i enlighet med utredningens förslag utformas med ett rakt skaderekvisit. vilket innebär presumtion för att uppgifter skall lämnas ut till vårdnadshavaren. Sekretess bör alltså endast gälla, om det kan antas att den underårige lider men om uppgiften röjs. För att ytterligare begränsa de situationer där uppgifter skall kunna hemlighål- las bör det dessutom krävas att det men som kan befaras vid utlämnande skall vara betydande, t.ex. genom att den unge kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt om uppgiften lämnas. Det torde i praktiken betyda att det i det enskilda fallet skall finnas speciella skäl som tyder på att en uppgift om den underårige kan komma att missbrukas av vårdnadshavaren i något avsevärt hänseende.
Jag vill särskilt betona att det skall kunna antas att barnet tar allvarlig skada av att en uppgift lämnas till vårdnadshavaren. Att den unge finner det obehagligt eller tror att vårdnadshavaren kommer att vidta åtgärder som han motsätter sig men som inte kan anses medföra betydande men för honom är inte tillräckligt. Jag vill i detta sammanhang erinra om den skyldighet som har införts i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (se SFS 1988:822) att underrätta vårdnadshava- ren ide fall någon som inte fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott. Enligt bestämmelsen (6 c 5) föreligger underrättclseskyldigheten endast om det inte finns särskilda skäl mot det. Bestämmelserna behöver således inte komma i konflikt med varandra.
En sekretessregel med den nu angivna innebörden tar sikte på de mest angelägna fallen där behov kan finnas att skydda barnet mot vårdnads- havaren, främst antingen därför att det är fråga om särskilt integritetskäns- liga uppgifter eller därför att även andra uppgifter kan missbrukas av vårdnadshavaren på ett sätt som allvarligt skadar barnet. Som jag ser det kan befogade invändningar inte göras mot en sådan regel som knappast kan vålla stora problem i tillämpningen. Motsvarande sekretess finns i flera andra fall (t.ex. 7 kap. 25 5, 9 kap. 19 och 20 55 och 11 kap. 4 5). Jag förordar därför att en sådan sekretessbestämmelse införs.
Den nu förordade regeln innebär inte något avsteg från principerna om vem som företräder en underårig. Även om sekretess enligt den nya regeln inte skulle gälla gentemot en underårigs vårdnadshavare. är det liksom
hittills beroende på den unges utvecklingsgrad och mognad. om han eller vårdnadshavaren eller eventuellt båda i förening disponerar över sekretes- sen. _
Skillnaden gentemot det nuvarande rättsläget blir närmast att prövning- en av om uppgifter, som omfattas av sekretess till skydd för en underårig, får lämnas till dennes vårdnadshavare. måste göras för alla barn oavsett ålder. Även uppgifter som rör små barn skall alltså med mitt förslag i vissa undantagsfall kunna sekretesskyddas gentemot vårdnadshavaren.
Jag föreslår således att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse som ger ett sekretesskydd för underåriga gentemot vårdnadshavaren i vissa speciella situationer. Bestämmelsen skall ses som ett undantag från huvudregeln att vårdnadshavaren har rätt att ta del av uppgifter som är sekretesskyddade till förmån för den unge. Den kan lämpligen tas in i 14 kap. 4 5 sekretesslagen.
För att missförstånd inte skall uppstå vill jag tillägga följande. Att en vårdnadshavare inte alltid kan förfoga ensam över den sekretess som gäller till förmån för den underårige innebär inte att vårdnadshavaren är helt avskuren från att få information om sina barn.
Enligt 1 kap. 5 5 sekretesslagen kan en myndighet lämna ut sekretessbe- lagda uppgifter om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen skall visserligen tilläm- pas restriktivt, men den kan bli tillämplig om en myndighet anser det nödvändigt att lämna ut sekretesskyddade uppgifter om ett barn till en vårdnadshavare för att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter. Så kan det t.ex. för att de sociala myndigheterna skall kunna hjälpa en ung person som missbrukar narkotika vara nödvändigt att föräldrarna infor- meras om den unges missbruk. Likaså kan en skola behöva lämna ut uppgifter till vårdnadshavaren för att kunna fullgöra den elevvårdande verksamheten avseende en elev som har missbruksproblem eller missköter sigi skolan även om uppgifterna är sekretessbelagda.
Det finns också vid tillämpning av skaderekvisit ett större eller mindre utrymme för myndigheter att lämna i och för sig känsliga uppgifter om en underårig till en vårdnadshavare som inte själv kan efterge sekretess för uppgifterna. Det kan nämligen förhålla sig så att den nackdel för den unge som uppgiftslämnandet kan anses medföra mer än väl uppvägs av den fördel för honom som får bedömas följa av det. Sammantaget uppstår i så fall inte något men för den unge,.och uppgifterna får lämnas ut.
Avslutningsvis bör också beröras frågan om ett liknande sekretesskydd, som det som jag nyss förordat, kan behövas för en enskild person som har en legal ställföreträdare som inte är vårdnadshavare. Vad jag tänker på är god man enligt föräldrabalken och det nya rättsinstitutet förvaltare som har föreslagits bli infört den ljanuari 1989 (prop. 1987/88: 124). 1 de flesta fall anses godmansinstitutet och det nya förvaltarskapsinstitutet som en rent ekonomisk förvaltning. Det finns då i regel inte något intresse från ställföreträdarens sida att få ta del av integritetskänsliga uppgifter om huvudmannens person, t.ex. uppgifter i en patientjournal. 1 de fall den legale ställföreträdarens uppdrag också avser att sörja för huvudmannens person kan det i och för sig finnas ett berättigat intresse för honom att även
få ta del av sådana uppgifter om huvudmannen om de behövs för att han skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Det torde dock i allmänhet inte finnas några motstående intressen i dessa fall. Risken för att huvudmannen skulle komma att skadas om de sekretessbelagda uppgifterna lämnades ut till den gode mannen eller förvaltaren får dock anses vara så liten att det inte finns tillräcklig anledning att införa en speciell lagreglering om sekretesskydd även för dessa relationer.
Särski[d_lö'rtroendesekretess till skydd/ör unga
Frågan om sekretess till skydd för underåriga mot deras vårdnadshavare när det gäller uppgifter som lämnats till myndigheter i förtroendesitua- tioner har tagits upp av utredningen utan att den omnämnts i direktiven. Enligt utredningens mening bör uppgifter om den som har fyllt tolv år inte få lämnas ut till vårdnadshavaren utan den unges medgivande, om uppgif- ten har lämnats i förtroende eller inhämtats i samband med att den unge vänt sig till myndigheten i förtroende. Utredningen har framhållit att det är av stor betydelse att en ung människa i förtroende kan vända sig till t. ex. socialtjänsten med sina problem.
För min del vill jag erinra om att frågan om lämpligheten av en sekre- tessreglering som skiljer mellan förtroendesekretess och andra fall diskute- rades vid sekretesslagens tillkomst (prop. 1979/80:2 Del A 5. 161 f.) såvitt avsåg hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Någon särskild förtroen- desekretess borde enligt föredragande statsrådets mening inte gälla inom dessa områden. Som skäl anfördes bl.a. att bestämmelser om förtroende- sekretess är svårtillämpade. Det kan ofta uppkomma tveksamhet huruvida uppgifter har lämnats i en förtroendesituation eller inte. Det är inte heller säkert att de uppgifter som lämnats eller inhämtats i en förtroendesitua- tion är de mest skyddsvärda. Riksdagen anförde inte någon annan uppfatt- ningi denna fråga.
Visserligen har, som utredningen också påpekar, en konstruktion med sekretess för förtroendesituationer inte helt kunnat undvikas i sekretessla- gen. Sådan sekretess förekommer vid den kommunala familjerådgivning- en (7 kap. 4 5) och hos allmän advokatbyrå (9. kap. 95). Det är dock här fråga om klart avgränsade situationer vid verksamhet särskilt inriktad på rådgivning c.d. Enligt utredningens förslag skulle förtroendesekretess i förhållande till en vårdnadshavare gälla hos alla myndigheter dit den unge vänder sig. Jag anser att de skäl som anfördes vid sekretesslagens tillkomst mot en särskild förtroendesekretess gör sig gällande med samma styrka i det nu behandlade fallet.
Förslaget kan vidare leda längre än vad som är lämpligt och möjligt, om vårdnadshavaren skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt föräldrabal- ken. Det är självklart i och för sig av betydelse för barnet att dess uppgifter till t.ex. en kurator eller läkare i vissa fall inte blir tillgängliga för vård- nadshavaren. Utgångspunkten måste emellertid vara att familjen ses som en enhet, och det skulle enligt min mening bli svårt att på lämpligaste sätt hjälpa t.ex. ungdomar som vänt sig till de sociala myndigheterna, om möjlighet aldrig skulle finnas att lämna sådana uppgifter till vårdnads-
havaren som den unge lämnat i en förtroendesituation. Den föreslagna regeln överensstämmer inte med tankegången att det i första hand är föräldrarna som har ansvaret för barns och ungdoms vård och fostran.
Enligt min uppfattning torde de principer som tidigare angetts i fråga om vem som disponerar över sekretess till skydd för en underårig ofta ge resultatet att ett samtycke från den unge krävs för att uppgifter som denne lämnat i en här aktuell situation skall få lämnas till vårdnadshavaren. I allmänhet kan man nämligen räkna med att det inte är barn som till fullo representeras av sin vårdnadshavare som uppsöker en myndighet. 1 de fall där det är fråga om ett mindre barn bör man vidare kunna utgå från att det regelmässigt rör sig om så integritetskänslig information eller annars såda- na uppgifter att den av mig förut föreslagna nya regeln om sekretess vid risk för betydande men kommer att kunna tillämpas. Jag menar därför att det inte krävs någon särskild bestämmelse för att tillgodose det syfte utredningen har haft med sitt förslag.
Som utredningen och vissa remissinstanser har påpekat hindrar sekre- tess i princip inte att en part i ett mål eller ärende hos en domstol eller en myndighet tar del av en handling eller något annat material i målet eller ärendet (14 kap. 55 sekretesslagen). Om det uppkommer ett mål eller ärende som rör ett barn och i vilket även dess vårdnadshavare är part, har denne därför i regel rätt att ta del av alla relevanta uppgifter om barnet. Det finns dock vissa möjligheter att hemlighålla uppgifter även i ett partsförhållande. Om det med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagda uppgifter i materialet inte röjs får de inte lämnas ut. En viss intresseavvägning måste här göras mellan vårdnadshavarens intresse av insyn på grund av sitt föräldraansvar och barnets intresse av integritet gentemot vårdnadshavaren. Uttrycket ”syn- nerlig vikt” innebär emellertid att denna bestämmelse skall användas endast i mera utpräglade undantagsfall.
Rätt att efterge sekretess till sk ydd för unga
Till frågan om i vilken utsträckning uppgifter som en underårig har lämnat till en myndighet kan lämnas ut till föräldrarna mot dennes önskemål hör Också vem som skall kunna efterge den sekretess som gäller till förmån för en underårig. Som jag tidigare redovisat diskuterades i förarbetena till sekretesslagen tre typfall vad gäller omyndigs rätt att lämna giltigt sam- tycke.
Utredningen har föreslagit att också frågan om vem som skall kunna efterge sekretessen skall lagregleras. Den föreslår att ett barn som har fyllt tolv är själv skall få förfoga över sekretess till skydd för det. Sekretessen skall följaktligen kunna efterges av barnet. Vårdnadshavaren ges också generell rätt att efterge sekretessen om det är fråga om en uppgift som kan lämnas ut till denne.
Enligt min mening bör frågan om i vilka fall barnet resp. vårdnadshava- ren får efterge sekretess inte lagregleras så som utredningen föreslagit. Jag instämmer i den uppfattning som en remissinstans redovisat, nämligen att frågan bör som hittills prövas från fall till fall med hänsyn tagen till den
unges mognad och omdömesförmåga och till karaktären på den uppgift det gäller. Jag kan således inte biträda utredningens förslag i denna del.
Rätten för vårdnadshavaren att efterge den sekretess som gäller till förmån för barnet bör emellertid i denna del korrespondera med den rätt han har att ta del av uppgifter om barnet. Är det fråga om en uppgift som inte kan lämnas ut till vårdnadshavaren på grund av det här föreslagna sekretesskyddet, bör han givetvis inte heller ha rätt att efterge sekretessen. Beträffande en sådan uppgift bör den myndighet som har den sekretess- skyddade uppgiften vara medveten om att barnets samtycke att lämna en uppgift till vårdnadshavaren kan ha getts efter påtryckningar från dennes sida (jfr RÅ 1984 Ab 57).
. ekretessen till skydd/ör unga [förhållandet myndigheter emellan
Som jag redan tidigare har nämnt (se avsnitt 2) tillåter generalklausulen i 14 kap. 35 sekretesslagen att sekretessbelagda uppgifter lämnas från en myndighet till en annan efter en avvägning mellan motstående intressen. Den gäller dock inte inom bl. a. hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
Regeringen gav i ett beslut den 23 maj 1985 (dnr 830—85) utredningen om barnens rätt i uppdrag att utreda frågan om 14 kap. 3 5 sekretesslagen borde göras tillämplig även på hälso- och sjukvårdens, omsorgsverksamhe- tens och socialtjänstens område. i fråga om förhållanden som rör barn under 15 år. Beslutet var föranlett av att justitieombudsmannen Tor Sverne i ett beslut som han överlämnat till regeringen ifrågasatte om inte generalklausulen borde utvidgas för att underlätta samarbetet mellan olika myndigheter då det gällde skyddet för barn och ungdom.
Utredningen har avvisat en lösning som skulle medföra att generalklau- sulen blev tillämplig på uppgifter om barn. oavsett deras ålder. inom hälso— och sjukvården samt socialtjänsten. Enligt utredningen bör man i första hand försöka lösa myndigheternas problem med samarbetet genom att berörda föräldrar, och ibland också den underårige, lämnar sitt sam- tycke till att uppgifter lämnas till en annan myndighet. Vidare framhålls att det i 71 5 socialtjänstlagen (1980:620) finns en skyldighet för bl.a. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom att göra anmälan till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Om en myndighet i annat fall behöver lämna en uppgift om ett barn till'en annan myndighet, kan uppgiften i vissa fall lämnas ut också med stöd av lkap. 55 sekretesslagen, nämligen om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Om det för ' vissa situationer finns ett behov av uppgiftsskyldighet, finns också möjlig- heten att särskilt föreskriva om detta i lag eller förordning. Jag delar uppfattningen att det inte finns någon anledning att göra generalklausulen generellt tillämplig på "uppgifter om barn. Huvudskälet är att barn i princip har samma behov av sekretesskydd som vuxna har.
Hänvisningar till S8
- Prop. 1988/89:67: Avsnitt 1
9. Rätten att få en begäran om utlämnande av en allmän handling hänskjuten till myndigheten m.m.
Mitt förslag: Handläggningsreglerna i sekretesslagen i fråga om prövning av frågor om utlämnande av allmänna handlingar förtydli- gas. Det skall uttryckligen anges att den befattningshavare som har vården av en handling, om han vägrar lämna ut en allmän handling eller lämnar ut den med förbehåll, skall upplysa sökanden om den- nes rätt att få sin begäran hänskjuten till myndigheten och om att ett beslut av myndigheten är en förutsättning för att beslutet skall kunna överklagas.
Skälen för mitt förslag: Av 2 kap. 145 tryckfrihetsförordningen (TF) framgår att en begäran om att få ta del av en allmän handling skall göras hos den myndighet som förvarar handlingen och att det — om inte något annat är särskilt föreskrivet —— är den myndigheten som skall pröva begä- ran. 1 15 kap. 6 & sekretesslagen finns föreskrifter om hur prövningen skall gå till. (Motsvarande regler fanns tidigare i 2kap. TF.) Enligt denna paragraf skall en begäran om att få ut en allmän handling i första hand prövas av den befattningshavare som enligt en arbetsordning eller ett sär- skilt beslut har vården om handlingen.
En föredragande eller annan handläggare av ett ärende får anses ha vården om handlingarna i ärendet och är alltså den som i första hand skall pröva frågan om utlämnandet. På motsvarande sätt kan en registrator eller arkivarie anses ha vården om de handlingar som denne har hand om. Det är alltså inte endast sådana tjänstemän som normalt får fatta beslut på en myndighets vägnar som kan pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar.
I tveksamma fall skall den som har vården om handlingarna hänskjuta utlämnandcfrågan till myndighetens prövning. Detta får dock bara ske om det kan göras utan omgång, dvs. utan tidsutdräkt eller någon annan olä- genhet för sökanden.
Om en tjänsteman har vägrat att lämna ut en handling eller lämnat ut den med förbehåll, skall han — under förutsättning att sökanden begär det — också hänskjuta frågan till myndigheten.
Med myndighet menas här den eller de befattningshavare som genom sin tjänst har behörighet att på myndighetens vägnar fatta beslut i saken. Om inte annat är föreskrivet tillkommer sådan behörighet normalt myn- dighetens chef eller i fråga om en nämnd e. d., detta kollektiva organ. Det är emellertid rätt vanligt att beslutanderätten i t.ex. en arbetsordning har delegerats till någon tjänsteman inom myndighetens förvaltning.
Av 2 kap. 15 ; TF följer att ett avslagsbeslut på en begäran enligt 2 kap. 145 TF kan överklagas av den som beslutet gått emot. Undantag-gäller endast för beslut fattade av regeringen eller riksdagen. Av 11 kap. 1 Q' regeringsformen följer en motsvarande begränsning av möjligheten att överklaga högsta domstolens och regeringsrättens beslut. För att den en- skilde skall kunna överklaga ett beslut att vägra lämna ut en allmän
handling krävs emellertid att beslutet har fattats av myndigheten. En tjänstemans avslagsbeslut är således överklagbart endast då han till följd av bestämmelser i t. ex. en myndighetsinstruktion eller arbetsordning prö- vat sådana utlämnandefrågor på myndighetens vägnar (se RÅ 81 Bb 242 och RÅ 82 Bb 160).
l ärenden om utlämnande av allmän handling är förvaltningslagen (l986:223) tillämplig. Hos de myndigheter som omfattas av förvaltnings- lagen gäller enligt 21 _S bl. a. en skyldighet att underrätta den som ett beslut går emot hur han kan överklaga beslutet. Om t. ex. en tjänsteman i enlighet med gällande bestämmelser fattar ett slutligt beslut för myndighetens räkning, skall beslutet följaktligen förses med en hänvisning om att beslu- tet kan överklagas till (normalt) kammarrätten. Instansordningen är näm- ligen enligt huvudregeln myndigheten — kammarrätten — regeringsrätten.
Gällande regler föreskriver däremot inte uttryckligen någon skyldighet att informera sökanden om möjligheten att begära prövning hos myndig- heten av en vägran att lämna ut en allmän handling, om beslutet fattas av en befattningshavare som svarar för vården av handlingen men som inte är behörig att företräda myndigheten som sådan. Det är endast om sökanden begär det som befattningshavaren är skyldig att hänskjuta frågan till myn- digheten. Sökanden torde dock sällan vara medveten om att ett sådant hänskjutande är nödvändigt för att det skall finnas ett överklagbart beslut.
Det är inte ovanligt att ett beslut av en tjänsteman överklagas. Ärendet måste då återförvisas för prövning av den behöriga myndigheten. Efter- som otfcntlighetsprincipen kräver att utlämnandefrågan prövas utan dröjsmål är den nuvarande ordningen otillfredsställande.
Vikten av att den sökande har hela handläggningsordningen fullt klar för sig har också påtalats av riksdagen (KU 1987/88:22. rskr. 51) och av justitieombudsmannen Gunnel Norell-Söderblom (dnr 1461 — 1987). Konstitutionsutskottet uttalade ,med anledning av en motion (1986/87:406) om ändrad lydelse av 15 kap. 65 sekretesslagen att det borde ankomma på regeringen att överväga frågan om utformningen av den angivna bestämmelsen så att möjligheten till prövning av myndighe- ten klart framgår (a. KU—betänkande s. 10). Riksdagen anslöt sig till detta (rskr. 51). Också Gunnel Norell-Söderblom betonar att det redan av sekre- tesslagen klart bör framgå att den i första hand beslutande befattningsha- varen har skyldighet att för sökanden förklara de olika leden i prövningen.
Jag delar uppfattningen att det är mycket viktigt att den som vägras att få del av en allmän handling eller får del av den med förbehåll (se 14 kap. 9 och 10 595 sekretesslagen) får helt klart för sig vad som gäller.
Det bör därför i 15 kap. 65 sekretesslagen tas in en uttrycklig bestäm— melse om skyldighet för den som prövar en utlämnandefråga att för sökanden förklara de olika leden i prövningen, om denna utfaller negativt för honom.
I likhet med konstitutionsutskottct anserjag däremot inte att det finns tillräckliga skäl för att alltid hänskjuta ett avslagsbeslut till myndigheten, oavsett om den enskilde har begärt det eller ej. Däremot bör sökanden alltid informeras om sina möjligheter att få frågan prövad av myndighe- ten, om han inte vill godta befattningshavarens bedömning att handlingen
inte får lämnas ut. Vidare bör han underrättas om att detta är en förutsätt- ning för att beslutet skall kunna överprövas av kammarrätten (eller någon annan överinstans).
Jag förordar också i detta sammanhang att vissa redaktionella ändringar görs i 15 kap. sekretesslagen. Vad jag närmast tänker på är att uttrycket besväri 15 kap. 8 åsekretesslagen bör bytas ut mot överklagande i enlighet med den terminologi som används i den nya förvaltningslagen (jfr prop. 1985/86:80 s. 55 och prop. l986/87:39 s. 60). En språklig justering bör också göras i 15 kap. 10 & sekretesslagen. Jag återkommer till dessa förslag i specialmotiveringen.
Hänvisningar till S9
- Prop. 1988/89:67: Avsnitt 1
10. Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).
l l Specialmotivering
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) 7 kap. 95
Paragrafen har behandlats i avsnitt 3.
I tredje stycket byts den föråldrade termen studievägledare ut mot syofunktionär,lsom är den beteckning som används såväl i grundskolcför- ordningen (1988:655) som i gymnasieförordningen (1987:743). Som syo- funktionär avses också yrkesvalslärare med motsvarande uppgifter.
Genom tillägget i tredje stycket kan uppgifter om enskildas personliga förhållanden som hänför sig till annan elevvårdande verksamhet än som nu avses i det stycket sekretessbeläggas inom AMU-utbildningen samt inom komvux, grundvux, särvux och folkhögskolan. Bestämmelsen är inte begränsad till uppgifter om den studerande utan gäller också för uppgifter om någon annan, t.ex. en anhörig. Uppgifterna skall förekomma i den elevvårdande verksamhet inom utbildningen som inte bedrivs av särskilda elevvårdsfunktionärer. Sekretessen hos dessa reglerasju i den oförändrade första meningen i stycket.
Till den elevvårdande verksamheten hör t.ex. olika gruppdiskussioner om eleverna och sådan verksamhet som lärarnas inhämtande av uppgifter om kursdeltagarnas personliga förhållanden för att bl. a. försöka avhjälpa skolsvårigheter och ge kursdeltagarna social träning.
7 kap. 21,6
Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 4. Den innebär att bestämmelsen inte längre är begränsad till uppgifter om personliga förhål- landen rörande den som har dömts att undergå kriminalvård utan gäller
också andra enskilda, i första hand besökare till den intagne. Uppgifter om enskildas personliga förhållanden som finns i den intagnes akt och från utredningar om besökstillstånd och tillstånd till telefonsamtal med den intagne omfattas härmed av sekretessbestämmelsen. Det blir här främst fråga om uppgifter om anhöriga och vänner. men kan också gälla t.ex. besökare från ideella organisationer. Sekretessen kommer också att gälla för uppgifter om personliga förhållanden i utredning av tilltänkta överva- kares lämplighet.
7 kap. 28 ,é'
] paragrafen, som är ny, föreskrivs att sekretess i vissa fall skall gälla i ärenden enligt namnlagen. Skälen för den nya regeln har red0visats i avsnitt 5. Som framgår där är de ärenden i vilka det kan bli aktuellt med sekretess framför allt ärenden om namnbyte med anledning av ändrad könstillhörighet och ärenden där någon förföljs antingen av en tidigare anhörig eller av politiska skäl. Det kan också vara fråga om ärenden där anhöriga till personer som begått allvarliga brott vill byta namn eller där man förföljs av något annat skäl, t. ex. därför att man vittnat mot någon.
Sekretesstiden är densamma som i fråga om folkbokföringssekretessen (se 7 kap. 15 äandra stycket).
14 kap. 4 ,6'
Ändringen har behandlats i avsnitt 8.
Genom tillägget i andra stycket slås det uttryckligen fast att sekretess till skydd för den underårige kan gälla också gentemot vårdnadshavaren. Bestämmelsen skall ses som ett undantag från principen att sekretess till förmån för en enskild inte gäller gentemot den legale ställföreträdaren. För att sekretess skall gälla också gentemot en vårdnadshavare krävs att det skall finnas anledning att anta att den underårige skulle lida betydande men om uppgiften lämnades ut till denne. Den nya regeln kan ibland tillämpas i de fall som redan täcks av 7 kap. 5 5. Sekretessen enligt de båda bestämmelserna sammanfaller dock inte helt. varför 7 kap. 5 5 har lämnats oförändrad.
15 kap. 6. 8 och 10,69"
Ändringarna har behandlats i avsnitt 9.
Den ändring som har skett i 6 _tj innebär vissa krav i fråga om handlägg- ningen i ärenden om utlämnande av allmänna handlingar när en tjänste- man eller annan som har vården om en handling avslår en begäran om att den skall lämnas ut. Den nya handläggningsordningen blir tillämplig på sådana ärenden om utlämnande av allmänna handlingar där prövningen av en utlämnandefråga sker efter lagändringens ikraftträdande.
Ändringarna i 8 och 10 55 är endast redaktionella och hänger samman med att ordet besvär inte längre används som beteckning på överklagande enligt förvaltningslagen. Motsvarande ändringari 15 kap. 7 åsekretesslagen
har lagts fram i det förslag om överklagande av vissa förvaltningsbeslut av enskilda organ som regeringen genom beslut den 10 november 1988 remit- terat till lagrådet.
Hänvisningar till S10
12. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändringi sekretesslagen (1980:100).
13. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden har lagt fram.
Sveriges psykologförbund
Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM
A ngäende förstärkt sekrete.s'sk_i-'dd_för uppgift om enskilds personliga förhållanden has skolpsykolog
Psykologer är sedan 1978 legitimerade och har socialstyrelsen som tillsyns- myndighet i frågor som rör vård och behandling. Detta innebär bl.a. en viss journalföringsplikt enl. instruktioner av socialstyrelsen. Den del av skolpsykologens verksamhet som utgör hälso- och sjukvård skall doku- menteras.
Uppgift hos skolpsykolog om elevers eller närståendens personliga för- hållanden får inte lämnas ut till enskilda eller myndigheter enligt sekretess- lagen, 7 kap. 9 5, 1 st om det inte står klart att det kan ske utan men för den som uppgifterna rör eller någon honom närstående.
Motsvarande sekretesskydd saknas dock i skolans interna verksamhet dvs. i förhållandet mellan skolpsykologen och den övriga personalen i skolan (rektor, lärare, administrativ personal m. fl.).
Uppgift om elevers och närståendes personliga förhållanden hos skolpsy- kologen är ofta av mycket känsligt slag. Skolpsykologen är ofta den befatt- ningshavare i skolan som i förtroende kontaktas för hjälp i svåra personli- ga situationer.
Skolpsykologen måste för att kunna upprätta en förtroendefull relation till den enskilde kunna garantera åtminstone det sekretesskydd som i dag gäller för elevhälsovårdspersonalen. skolsköterska, skolläkare (Seer 7 kap. 1 5).
Så är det inte i dag. Elevens lärare kan t.ex. begära att få ta del av psykologens journaler eller andra allmänna handlingar med känsliga uppgifter lämnade i förtro- ende om personliga förhållanden. Om då psykologen av etiska eller andra skäl vägrar att lämna ut uppgifterna kan'läraren gå till rektor/skolchef som i sin tur kan ålägga psykologen att lämna ut uppgifterna.
Med nuvarande tillämpning av lagstiftningen kan dessutom en skolpsy- kolog utan att bryta mot sekretesslagen på eget initiativ lämna ut sekretess- belagda uppgifter till alla i skolan som på något sätt anses bedriva elevvård, dvs. till samtliga lärare, syokonsulenter, vaktmästare etc. som på något sätt har kommit i beröring med eleven.
Dessa uppgifter skyddas sedan endast gentemot allmänheten och andra myndigheter av den betydligt svagare sekretessen enligt Seer 7 kap. 95 2 st.
Det torde vara uppenbart för alla att uppgift hos psykolog om människor i kris eller andra svårigheter måste ha starkast möjliga sekretesskydd.
Åtgärder bör därför vidtas för att garantera sekretessskyddet även för uppgift om enskild hos skolpsykolog.
Förbundet har vid sammanträffande med skolöverstyrelsen generaldi- rektör Erland Ringborg 1986— 1 l — 18 redogjort för förbundets inställning
Bilaga 1
varvid Erland Ringborg för SÖs del uttalade en positiv förståelse för Prop. 1988/89:67 förbundets önskemål om förstärkt sekretesskydd samt angav propositions- uttalanden som en möjlig lösning. Kontakt i ärendet har även skett med utbildningsdepartementet.
Sveriges Psykologförbund hemställer således att åtgärder vidtas för att garantera sekretesskyddet för uppgift om enskild hos skolpsykolog.
Förbundet hemställer vidare att företrädare för organisationen bereds möjlighet att vid personligt besök hos Er ytterligare få utveckla våra synpunkteri denna för förbundet mycket angelägna fråga.
Med vänlig hälsning SVERIGES PSYKOLOGFÖRBUND
lnga Sylvander Förhundsordlörande
/Claes Oldin Förbundsjurist
"49
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig _ PTOP— 1988/89167
över framställningen från Sveriges psykologförbund Bilagaz om ändring i sekretesslagen
Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, kammarrätten i Sunds- vall, Malmö tingsrätt, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, justitieombuds- mannen Sigvard Holstad. Svenska kommunförbundet, Lidingö, Norrkö- pings, Hässleholms och Luleå kommuner. Tjänstemännens Centralorgani- sation, Centralorganisationen SACO/SR. Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, Sveriges socionomers personal- och förvaltnings- tjänstemäns riksförbund och Sveriges läkarförbund. Yttrande har dessutom inkommit från några enskilda personer.
AMU-styrelsen
Till regeringen och chefen förjustitiedepartementet
Hemxtällan om ändringar i .)"?kft'lt'å'SlagL'n
Inom AMU-Gruppen bedrivs en kurativ och hälsovårdande verksamhet. Sekretessbestämmelserna för denna verksamhet finns i 7 kap. 1 5 och 95 tredje stycket sekretesslagen. Kursdeltagarna är till största delen anvisade från länsarbetsnämnderna men AMU säljer även utbildning till t.ex. privata företag. För att denna verksamhet ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt måste den sjukvårdande personalen och kuratorn kun- na samarbeta med utbildningspersonalen. Detta gäller t.ex. vid disciplin- problem där läraren, för att förstå en kursdeltagares beteende. kan behöva känna till dennes bakgrund. Skapas en sådan förståelse kan pedagogiken förbättras genom att utbildningen anpassas till kursdeltagarens situation. För att en öppen diskussion skall kunna föras mellan å ena sidan sjuk- vårds- och kuratorspersonal och lärarna å andra sidan måste även lärarna ha tystnadsplikt. vilket de inte har i dag. Om lärarna hade tystnadsplikt skulle detta också bidra till att skapa större förtroende mellan lärare och kursdeltagare. Vid t.ex. ett personligt samtal dem emellan kan lärare behöva försäkra kursdeltagaren om att han har tystnadsplikt.
Det är inte endast .uppgifter hos utbildningspersonalen som bör kunna sekretessbeläggas. Uppgifter av känslig natur kan också finnas hos t.ex. administrativ personal..t. ex. läkarintyg och uppgifter som gäller en kurs- deltagares eventuella avskiljning från utbildningen. Över huvud taget är" det viktigt att kursdeltagarna kan anförtro sig åt AMU:s personal utan att riskera att uppgifterna förs vidare. Många av AMU:s kursdeltagare lever under socialt pressade förhållanden. AMU-Styrelsen hemställer därför att sekretesslagen ändras så att sekretess gäller inom AMU-Gruppen för upp- gifter som rör kursdeltagares personliga förhållanden om det kan antas att kursdeltagaren eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Kursdeltagarna inom AMU-Gruppen lever ibland under sådana sociala förhållanden att det kan vara en förutsättning, för att de skall kunna gå på AMU. att deras telefonnummer, adress m.m. inte lämnas ut till vem som helst. Även blotta uppgiften om att de går på AMU kan ibland behöva hemlighållas för att inte vederbörande skall riskera att utsättas för våld. Detta gäller bl. a. vid skilsmässor och vid bråk mellan olika ungdomsgäng. Frånskilda kvinnor kan t. ex. behöva vara-helt försäkrade om att deras före detta män inte kan finna dem. '
AMU-Styrelsen hemställer därför att även administrativa uppgifter om kursdeltagarna skall kunna sekretessbeläggas om det kan antas att en kursdeltagare eller någon närstående till honom utsätts för våld eller annat allvarligt men. "
Detta ärende har avgjorts av AMU-Styrelsens styrelse. Birger Sjöström Stl—generaldirektör
Marie Forssner
.51
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över framställningen från AMU-styrelsen om ändring i sekretesslagen
Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, kammarrätten i Jönkö- ping, Malmö tingsrätt. arbetsmarknadsstyrelsen. skolöverstyrelsen, justi- tieombudsmannen Hans Ragnemalm, Landsorganisationen, Tjänstemän- nens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR och Lärarnas riksförbund. '
Riksdagens ombudsmän (JO)
Regeringen
Framställning om ändring i 7 kap. 21 _5' sekretesslagen ( I 980: 100)
Under klagomålsprövningen här har gjorts vissa iakttagelser som enligt min mening kan motivera en ändring av sekretesslagen. '
Bakgrunden är följande. Sekretessen inom kriminalvården regleras hu- vudsakligen i 7 kap. 21 5 sekretesslagen. Föremålet för sekretessen är uppgifter om den som har dömts att undergå kriminalvård. Vid krimi- nalvårdsanstalterna förekommer emellertid också uppgifter om andra än de intagna. Enligt 29 5 andra stycket lagen (19741203) om kriminalvård i anstalt, vilket stycke tillkommit efter sekretesslagens ikraftträdande, skall inom kriminalvårdens utredningar göras rörande sådana personer som intagna vill motta besök av. Det skall undersökas om den tilltänkte besö- karen har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen kan ske skall upplysningar också inhämtas om hans personliga förhållanden i övrigt.
Bestämmelserna i 7 kap. 21 5 sekretesslagen torde inte kunna tillämpas på uppgifter om en besökare annat än om denne också är dömd till kriminalvård. vilket naturligtvis kan förekomma. Sekretess kan också i vissa fall, t. ex. i fråga om registeruppgifter, gälla på grund av andra bestämmelser. Det kan emellertid också förekomma att man inhämtar uppgifter som inte omfattas av någon sekretessbestämmelse.
Frågan om sekretess för uppgifter av detta slag berördes inte vid till- komsten av bestämmelsen i lagen om kriminalvård i anstalt. Med hänsyn till syftet med kriminalvårdens utredning i sammanhanget torde det dock stå klart att det ofta kan vara fråga om från integritetssynpunkt känsliga uppgifter.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att det behövs en sekretessbe- stämmelse som omfattar uppgifter av det nu aktuella slaget. I samråd med - de andra justitieombudsmännen har jag därför beslutat att genom denna framställning väcka frågan om utsträckning av sekretesskyddet. Erforder- lig författningsändring synes kunna göras i 7 kap. 21 5 sekretesslagen.
A. Wigelius Hans Tocklin
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över framställningen från justitieombudsmannen Anders Wigelius om ändring i sekretesslagen
Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, kammarrätten i Jönkö- ping, Malmö tingsrätt, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen. krimi- nalvårdsnämnden, Sveriges advokatsamfund, Svenska röda korset. Över- vakares och kontaktpersoners/familjers Riksförbund, Föreningen Styres- män och Assistenter m. tl. vid Kriminalvårdsanstalterna och Svenska fång- vårdssällskapet.
Kriminalvårdsstyrelsen har bifogat yttrande från styresmännen vid riks- anstalterna Hall, Kumla och Tidaholm.
Patent— och registreringsverket ' Prop-1938/39367
Angående sekretess i ärenden rörande PR V:s tillämpning av namnlagen
Frågor om byte av namn hanteras, förutom av allmänna domstolar, av pastorsämbeten och av patent- och registreringsverket. Invandrarverket, länsskattemyndigheterna, riksskatteverkets folkbokföringsenhet, polis- myndigheterna samt socialstyrelsen är också direkt eller indirekt berörda.
För vissa av dessa myndigheter finns uttryckliga bestämmelser om se- kretess i sekretesslagen. Patent— och registreringsverket har i sin handlägg- ning av namnärenden ansett 7 kap. 155 i denna lag tillämplig. I detta lagrum stadgas följande:
”Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.” Frågan om lagrummets tillämplighet har dock inte prövats av högre instans förrän helt nyligen, då en person till kammarrätten i Stockholm överklagade ett beslut, enligt vilket verket med hänvisning till nyssnämnda paragraf vägrade att utlämna handlingarna i ett namnärende. Kammarrät- ten fann i sitt beslut att det åberopade lagrummet inte kunde tillämpas i namnärenden vid verket. Kopia av beslutet bifogas.
Enligt kammarrättens beslut äger sålunda verket inte tillämpa 7 kap. 15 & sekretesslagen. I vissa fall torde 7 kap. 14 5 samma lag, som behandlar utlänningar som riskerar politisk förföljelse, kunna tillämpas i verkets handläggning av namnärenden. Härutöver har verket inte funnit något stöd för att hemlighålla uppgifteri sådana ärenden.
Enligt namnlagen skall sökande hos verket uppge skäl för sin ansökan om namnbyte. I vissa fall krävs särskilda skäl och i andra synnerliga skäl för att ansökan skall kunna bifallas. Till följd av dessa regler innehåller även skenbart enkla ärenden ofta uppgifter av ytterst privat och känslig natur. I många fall måste det vara till stor skada för den enskilde, om skälen till namnbytet kommer till andras kännedom.
Till de skäl som anförs i namnärenden hör sådana uppgifter som sökan- de lämnat till andra myndigheter, exempelvis polisen, sociala myndigheter och/eller folkbokföringsmyndigheten.
Eftersom sekretess endast kan överföras från en myndighet till en annan i vissa - här ej aktuella — fall innebär kammarrättens dom att även sådana uppgifter om en persons förhållanden, som hos andra myndigheter är hemligstämplade, skulle bli offentliga hos patent- och registreringsver- ket. '
Exempel på namnärenden där sådana uppgifter kan förekomma är namnbyten, som sammanhänger med beslut i socialstyrelsen om faststäl- lande av könstillhörighet. Vid socialstyrelsen är både diarier och akter för 55
Bilaga 7
deSsa ärenden sekretessbelagda (7 kap. 1 5 sekretesslagen, 6 5 sekretessför- ordningen, 29 5 verksinstruktionen för socialstyrelsen — SFS 1981:683).
Det är knappast troligt att en domstol skulle finna att det åberopade Iagrummet i sekretesslagen skulle kunna anses omfatta också namnären- dets handläggning enligt namnlagen vid PRV. Andra exempel hör samman med ärenden med polisiär anknytning. Ett vanligt exempel är att den sökande måste skaffa sig en ny identitet för att kunna undgå förföljelse och misshandel. Slutligen kan nämnas namnbyten, som invandrare vill ge- nomföra för att undgå politisk förföljelse. I samtliga nu nämnda fall kan länsskattemyndigheten förordna om hemligstämpling av uppgifter i olika dataregister.
Av hänsyn till individens integritet måste enligt verkets mening, uppgif- ter som rör personliga förhållanden kunna hemlighållas även så vitt avser namnärenden i verket.
Verket anser att det därför är nödvändigt att lagstiftningen kompletteras på lämpligt sätt med bestämmelser som gör det möjligt för verket att hemlighålla uppgifter i namnärenden. Först och främst måste sekretessen avse sådana uppgifter som redan är hemligstämplade av andra myndighe- ter. Därutöver bör möjlighet finnas att hemlighålla uppgifter i namnären- den hos verket 1 den omfattning som är möjlig för de myndigheter för vilka 7 kap. 15 5ärtillämpbar.
Mot denna bakgrund får verket hemställa att regeringen vidtar skynd- samma åtgärder för att komplettera sekretessbestämmelserna 1 namnären- den.
I underhandskontakter med socialstyrelsen. invandrarverket, riksskat- teverkets folkbokföringsavdelning och länsskattemyndigheten i Stock- holms län har dessa myndigheter uppmärksammats på förhållandena. med anledning av kammarrättens dom. Denna skrivelse har tillkommit i sam- råd med de nämnda myndigheterna och kopia tillställes dem för känne- dom och eventuella åtgärder.
Kopia av denna skrivelse har även tillställts industridep'artementet. I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sten Niklasson, avdelningschefen Kerstin Sundström samt avdelningsdirektö- ren Torsten Halen, föredragande.
Sten Niklasson
Torsten Halén
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över framställningen från patent- och registreringsverket om ändring i sekretesslagen Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, kammarrätten i Göte-
borg. Malmö tingsrätt, riksskatteverket, patentbesvärsrätten, rikspolissty- relsen, socialstyrelsen, statens invandrarverk och riksdagens ombudsmän.
Konsumentverket
Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM
Sekretessför uppgifter om enskilds personligaförhållanden i nom den kommunala konsumentverksamheten
Konsumentpolitiken är inriktad bl. a. på att stödja hushållen i deras strä- vanden att bättre utnyttja sina resurser (prop. 1985/86:121 s. 17). Detta sker bl. a. genom budgetrådgivning till enskilda i kommunal regi. En sådan rådgivning sker inom den kommunala konsumentverksamhetens ram (a prop. s. 56 och 60). Det förutsätts att samarbetet med socialtjänsten får en framträdande plats.
Utvecklingen mot ökad tonvikt vid budgetrådgivning aktualiserar frå- gan om sekretesskydd för uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Rådgivningen förutsätter att den enskilde med förtroende vågar lämna ut känsliga uppgifter om sig själv. Det kan röra sig om upplysningar av rent ekonomisk art (inkomst, skuldsättning, bidrag, osv.). Inte sällan har de ekonomiska problemen sitt ursprung i sjukdom, arbetslöshet eller person- liga förhållanden. Även sådana uppgifter måste ofta redovisas som under- lag för rådgivningen.
När budgetrådgivningen sker inom socialtjänstens ram gäller enligt 7 kap. 4 5 sekretesslagen (1980: 100) sekretess för uppgift om den enskildes personliga förhållande. om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. När samma uppgifter lämnas till den kommunala konsumentverksamheten ger dock inte lagen motsvarande sekretesskydd.
I ovan nämnda proposition betonas vikten av samverkan mellan social- tjänsten och kommunal konsumentverksamhet i budgetrådgivningsfrågor. Ett sådant samarbete kan innebära att en konsumentvägledare medverkar i budgetrådgivning hos socialtjänsten men i hög grad sker rådgivningen hos konsumentvägledningen. Uppgifter som inom socialtjänsten omfattas av sekretess, blir offentliga då de lämnas inom den kommunala konsu- mentverksamheten. Detta är oacceptabelt för den enskilde och försämrar förutsättningarna för rådgivningen. De hänsyn .till den enskildes personli- ga integritet som motiverar sekretesskyddet inom socialtjänsten gör sig även gällande inom den kommunala konsumentverksamheten.
Med hänvisning till det anförda hemställer Konsumentverket att sekre- tesslagen ändras så att sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden som lämnas inom den kommunala konsumentverksamheten.
Laila Freivalds
UrsulaCronsten
58-
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över framställningen från konsumentverket om
ändring i sekretesslagen
Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, kammarrätten i Sunds- vall, Malmö tingsrätt, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Li- dingö kommun. Norrköpings kommun, Hässleholms kommun, Luleå kommun och Konsumentvägledarnas förening.
Göteborgs biblioteksnämnd
Angående sekretess/ör låntagarregister inom det allmänna biblioteksväsendet
Göteborgs biblioteksnämnd behandlade vid sitt sammanträde 1987—06— 04 bilagda tjänsteutlåtande av stadsbibliotekarien. Nämnden biföll stads- bibliotekariens förslag. '
Med anledning härav får biblioteksnämnden med hänvisning till tjäns- teutlåtandet hemställa att justitiedepartementet tar initiativ till att i sekre- tesslagen införes en föreskrift av innebörd att sekretess skall gälla inom det allmänna biblioteksväsendet för uppgift som angår enskilds förbindelse med verksamheten.
Göteborg 1987 -— 06 — 2 GÖTEBORGS BIBLIOTEKSNÄMND
Berit Johannesson
Torgny Köningson
Tjänsteutlåtande
Bakgrund: Göteborgs stadsbibliotek är sedan 1974 anslutet till Biblioteks- tjänst AB:s datasystem BUMS. Detta system används för både katalog och cirkulationskontroll.
Bibliotekets register över låntagare är offentlig handling. Uppgiften om vad den enskilde låntagaren har lånat är också offentlig. Det gäller inte bara i datasystemen på landets bibliotek. Kortregister och filmer, som används i manuella utlåningssystem, är också Offentliga. I manuella sys- tem finns uppgifterna kvar under längre tid. I datasystemet BUMS rade- ras uppgiften om vad en enskild låntagare lånat ut så fort boken lämnats tillbaka.
Reklamköpare har ibland velat köpa utdrag ur registren. Det har också inträffat att journalister bett att få utdrag ur registren för att publicera vad t. ex. politiker har lånat på biblioteken i Göteborg. Det är emellertid mycket ovanligt.
Nuläge: På de bibliotek i Göteborg som har on-line förbindelse via terminal med Bibliotekstjänsts databas i Lund kan man i dag använda Låntagarsök. databasen för låntagare. De bibliotek som har denna möjlig- het är Huvudbiblioteket, Kortedala, Hisingen, Västra Frölunda, Angered och Gårdsten.
Användningen av Låntagarsök ger många serviceförbättringar: man kan snabbt reda ut fel, man kan undvika utskrift av dubblettkort, man kan se efter när en beställd bok skall lämnas igen.
Låntagarsök har hittills använts mycket restriktivt och enbart av biblio- tekets dataansvariga, Gunnel Atterfelt.
Bibliotek.sj/örvaltningens synpunkter: Inom förvaltningen har ofta fram- förts att låntagarregistren bör sekretessbeläggas.
Liknande synpunkter finns på andra bibliotek i landet. 1 Bilaga redovi- Prop. 1988/89:67' sas Malmös inställning. . Bilaga 11
Det förefaller orimligt att det kan finnas ett allmänt intresse av att ta del ' av enskilda personers boklån; det kan utgöra ett" hot mot den personliga _ integriteten.
I Sverige råder inte bara en vidsträckt yttrande- och opinionsfrihet utan - också en s. k. negativ opinionsfrihet. som innebär att den enskilde har rätt att inte tala om sin mening i olika frågor. Genom att gå igenom en låntagares hemlån av böcker kan intresseområden kartläggas. ,
Man kan t. ex. ta reda på om en make/maka lånat böcker om skilsmässor och vårdnadstvister. En låntagare kan känna sin integritet hotad om hon lånat böcker om abort eller fosterdiagnostik och någon annan person begärt uppgifter om hennes lån.
Även för forskare kan offentlighet skada, särskilt i ett inledande stadium i forskningen. _
Biblioteksförvaltningen i Göteborg kan inte finna att det finns något motstående starkt offentlighetsintresse. ,
[ sekretesslagen 9.8 behandlas enskilds förbindelse med t.ex. SJ och Televerket. Sådana mellanhavanden är enligt lagen sekretessbelagda. En- ligt förvaltningens mening borde enskilds förbindelse med det allmänna biblioteksväsendet som .handhar utlåning av böcker och andra media också vara sekretessbelagt.
Biblioteksförvaltningen har i, sitt dagliga administrativa arbete med cirkulationskontrollen god användning av Låntagarsök. Det nuvarande arbetssättet som är bundet till en enda person är tungrott och tar alltför mycket tid i anspråk. ,
I samarbete med Göteborgs kommuns jurister har förvaltningen tagit fram ett förslag till skrivelse tilljustitiedepartementet med hemställan om sekretessbeläggning av Låntagarsök.
Hemställes
attbiblioteksnämnden i Göteborg beslutaratt hosjustitiedepartemen- tet hemställa att departementet tar initiativ till att i sekretesslagen införes en föreskrift av innebörd att sekretess skall gälla inom det allmänna biblioteksväsendet för uppgift som angår enskilds förbin- delse med verksamheten.
GÖTEBORGS STADSBIBLIOTEK
Inger Eide-Jensen _ tfstadsbibliotekarie
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över framställningen från Göteborgs biblioteksnämnd om ändring i sekretesslagen
Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern. kammarrätten i Sunds- vall, Malmö tingsrätt, datainspektionen, justitieombudsmannen Hans Ragnemalm, data- och offentlighetskommittén, Statens kulturråd, Stifts- och landsbiblioteket i Linköping, Stiftelsen Jämtlands läns bibliotek, Universitets- och högskoleämbetet, Kungl. biblioteket, Svenska kommun- förbundet, Stockholms kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Karlstads kommun, DIK-Förbundet, Bibliotekstjänst AB, Svenska Tid- ningsutgivareföreningen och Svenska direktreklamföreningen.
UHÄ har bifogat yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg, Kungl. tekniska högskolans bibliotek, Karolinska institutets bibliotek och informationscentral och Tekniska Litteratursäll- skapet. Uppsala universitet har bifogat yttranden från biblioteksnämnden, juridiska fakulteten, avd. för litteratursociologi, institutionen för idé- och lärdomshistoria, historiska institutionen och litteraturvetenskapliga insti- tutionen. Lunds universitet har bifogat yttranden från biblioteksstyrelsen och juridiska fakulteten. '
Yttranden har dessutom inkommit från följande kommuner: Herrljunga kommun, Kristinehamns kommun, Mörbylånga kommun, Åtvidabergs kommun, Åstorps kommun, Dals-Eds kommun, Bodens kommun, Käv- linge kommun, Ystads kommun, Motala kommun, Uddevalla kommun, Värnamo kommun, Götene kommun, Svedala kommun, Vaggeryds kom- mun, Luleå kommun, Töreboda kommun, Danderyds kommun, Osby kommun. Karlskrona kommun, Nordmalings kommun, Strängnäs kom- mun, Täby kommun, Staffanstorps kommun, Bjuvs kommun, Vetlanda kommun, Grums kommun, Nybro kommun, Kungsörs kommun, Höganäs kommun. Forshaga kommun, Tranemo kommun, Stenungsunds kom- mun, Vänersborgs kommun, Tjörns kommun, Kungälvs kommun, Os- karshamns kommun, Kalix kommun, Nyköpings kommun, Upplands Väsby kommun, Mönsterås kommun, Grästorps kommun, Helsingborgs kommun, Höörs kommun, Norsjö kommun, Nacka kommun, Simris- hamns kommun, Mölndals kommun, Smedjebackens kommun, Hudiks- valls kommun, Avesta kommun, Vännäs kommun, Tomelilla kommun, Klippans kommun, Halmstads kommun, Köpings kommun, Lycksele kommun, Söderhamns kommun, Hallstahammars kommun, Härnösands kommun, Åmåls kommun, Falkenbergs kommun, Falköpings kommun, Karlsborgs kommun, Surahammars kommun, Eskilstuna kommun, Ham- marö kommun, Vallentuna kommun, Krokoms kommun, Ängelholms kommun, Ulricehamns kommun, Piteå kommun, Haninge kommun, Ar- boga kommun, Ovanåkers kommun, Borlänge kommun, Kramfors kom- mun. Skövde kommun, Solna kommun, Båstads kommun, Svalövs kom- mun, Södertälje kommun, Kalmar kommun, Skurups kommun, Kungs- backa kommun, Varbergs kommun. Vidare har yttranden avgetts av Lunds. Malmö, Ronneby, Västerås och Landskrona stadsbibliotek, stads-
och länsbiblioteket i Gävle, Gotlands länsbibliotek, delegationen för ve- Prop. 1988/89:67 tenskaplig och teknisk informationsförsörjning, Sveriges författarfond, Bilaga 12 Sveriges allmänna biblioteksförening, BUMS-rådet samt talboks- och punktskriftsbiblioteket.
Utredningens om barnens rätt lagförslagi SOU 1987:7
Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen att i lagen skall införas en ny paragraf. 14 kap. 4 a 5. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse F öres/agen lydelse
14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll.
4a5
Sekretess till skydd för ett barn gäller även iförhållande till vård- nadshavaren.
]. när det,)tnns särskild anledning att anta att barnet skulle lida men om uppgiften lämnas ut till vård- nadshavaren eller
2. när uppgiften rör ett barn som har fyllt tolv år och har lämnats av barnet i förtroende eller har inhäm- tats i samband med att barnet har hänvänt sig till en myndighet iför- troende.
Sekretess till skydd för ett barn kan helt eller delvis efterges av bar- net, om det har fyllt tolv år. Sekre- tessenfär efterges även av vårdnads- havaren, om det ärf'råga om en upp- gift som kan lämnas ut till denne.
Denna lag träder i kraft den
Utredningens om barnens rätt sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:7) Barnets rätt 3 Om barn i vårdnadstvister — talerätt för barn m.m. i här aktuell del
Sekretesskyddför barnet gentemot vårdnadshavaren
Barn åtnjuter i dag i princip samma sekretesskydd som vuxna. Skyddet gäller emellertid normalt inte i förhållande till den enskilde själv. Den enskilde kan därför samtycka till att en sekretesskyddad uppgift lämnas ut.
När det är fråga om barn leder dessa regler till att barnets vårdnadshava- re har rätt att ta del av sekretesskyddade uppgifter angående barnet, eftersom vårdnadshavaren i egenskap av barnets ställföreträdare i person- liga angelägenheter normalt utövar dess befogenheter. Detta är i de flesta fall en naturlig och rimlig ordning. För att vårdnadshavaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att ge barnet god omvårdnad och fostran måste han eller hon kunna få ta del av allehanda uppgifter rörande barnet vilka är skyddade av sekretess.
I speciella situationer bör det emellertid finnas möjlighet för en myndig- het att vägra att lämna ut sekretesskyddade uppgifter om ett barn även till vårdnadshavaren. Vi föreslår därför att sekretess skall gälla gentemot vårdnadshavaren. om det finns särskild anledning att anta att barnet skulle ta skada (lida men) om uppgiften lämnas ut till denne. Sekretessen skall här gälla oavsett barnets ålder. Sekretess bör gälla gentemot vårdnadshava— ren också i de fall då en ung människa har vänt sig i förtroende till en myndighet för att få råd och hjälp. Vi föreslår därför att uppgifter om den som har fyllt tolv år inte får lämnas ut till vårdnadshavaren utan den unges medgivande. om uppgiften har lämnats i förtroende eller inhämtats i samband med att den unge hänvänt sig till myndigheten i förtroende.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över utredningens om barnens rätt betänkande (SOU 1987:7) Barnets rätt 3 Om barni
vårdnadstvister — talerätt för barn m.m.
I här aktuell del av betänkandet har remissyttranden avgetts av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tings- rätt, Göteborgs tingsrätt, kammarrätten i Jönköping, länsrätten i Stock- holms län, domstolsverket, socialstyrelsen, Lunds universitet, justitieom- budsmannen Anders Wigelius, Sveriges advokatsamfund, Sveriges doma- reförbund, Allmänna advokatbyrån i Göteborg, Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomers, personal- & förvaltningstjänstemäns riksförbund, Föreningen BRIS — Barnens rätt i samhället, Riksförbundet Hem och Skola, Rädda Barnen och Umgängesrätts-Föräldrarnas-Riksförbund.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988 — 1 1— 2
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wiesland- , regeringsrådet Ulla Wadell,justitierådet Staffan Magnusson.
! Enligt protokoll vid regeringssammanträde den . _november 1988 har
. | . .. regeringen på hemställan av statsrådet Ingela TI le'n beslutat inhamta
lagrådets yttrande över förslag till lag om än :"ing i sekretesslagen
(1980: 100). . | Förslaget har inför lagrådet föredragits av kamma jättsassessorn Åsa Sy- de'n. .
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
