RÅ 2000 not 18
Beslut att anta detaljplan för bostäder (rättsprövning, avslag)
Not 18. Ansökan av Christer J. m.fl. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun beslutade den 12 maj 1998 att anta detaljplan för bostäder vid Stallvägen inom stadsdelen Björlanda i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Västra Götalands län den 1 juli 1998 att avslå överklagandena. - Christer J. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De yrkade i första hand att ärendet skulle återförvisas till kommunen för ny handläggning eftersom planförslaget innefattade tydliga intressekonflikter och känsliga miljöfrågor som hade principiell betydelse och var av större vikt. Byggnadsnämnden borde därför ha överlämnat planärendet till kommunfullmäktige för avgörande. I andra hand yrkade klagandena att ärendet skulle återförvisas till länsstyrelsen för förnyad prövning eftersom länsstyrelsen hade underlåtit att fullt ut pröva de materiella kravreglerna och inte företagit den allsidiga förvaltningsbesvärsprövning av planärendet som lagstiftningen kräver. I tredje hand yrkades att antagandebeslutet skulle upphävas då den föreslagna markanvändningen strider mot samtliga allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse m.m. enligt 2 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-11-05): Enligt 5 kap. 29 § PBL antas detaljplan av kommunfullmäktige. Fullmäktige får dock uppdra åt byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Detaljplanen innebär att ett obebyggt område mellan två villaområden tas i anspråk för bebyggelse med nio lägenheter. Detaljplanen kan inte få någon inverkan utanför den närmaste omgivningen eller vara av intresse för en större allmänhet. Regeringen finner att den är av sådan karaktär att byggnadsnämnden får anses ha haft befogenhet att anta planen. - Regeringen anser att länsstyrelsens prövning inte är behäftad med sådana brister att det föreligger skäl att upphäva länsstyrelsens beslut. - Regeringen finner att detaljplanens utformning inte kan anses innebära sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Sökandena anförde i ansökningen om rättsprövningen - utöver vad som anfördes hos regeringen - i huvudsak följande. Den principfråga som regeringsbeslutet aktualiserar är prövningens omfattning vid överprövning av kommunala detaljplanebeslut och konsekvensen av att underinstansen inte prövat alla frågor. PBL innehåller bestämmelser om överprövning av beslut meddelade enligt lagen. Ett kommunalt beslut om att anta en detaljplan kan överklagas genom förvaltningsbesvär och besvärsprövningen omfattar både beslutets laglighet och lämplighet. Besvärsmyndigheten kan dock endast fastställa eller upphäva planbeslutet i dess helhet. Besvärsprövningen måste givetvis innefatta ett ställningstagande till om kommunens beslut överensstämmer med de materiella kravregler som PBL innehåller men det finns ett visst handlingsutrymme för den kommunala instansen (jfr RÅ 1994 ref. 39). Länsstyrelsens prövning av det aktuella planärendet omfattar enligt vad länsstyrelsen själv skriver endast om ärendet handlagts på ett formellt riktigt sätt och om det gjorts en rimlig intresseavvägning. En väsentlig del av överklagandet har emellertid gällt den ökade miljöhänsynen gällande parker och grönområden vid nyexploatering (se prop. 1994/95:230). Denna prövning har länsstyrelsen uppenbarligen underlåtit. Det kan inte vara tillräckligt att enbart det förhållandet att en kommun fattar beslut om att anta en detaljplan i viktiga hänseenden skall anses innebära att beslutet ligger inom ramen för det handlingsutrymme som lagen medger. Konsekvensen av att länsstyrelsens prövning inte varit fullständig måste vara att regeringen skulle ha upphävt länsstyrelsens beslut och återförvisat ärendet till länsstyrelsen för förnyad prövning. Regeringens beslut strider därför mot allmänna rättsregler. - Regeringsrätten (2000-02-03, Werner, Swartling, Lindstam, Eliason, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Av 3 § lagen om rättsprövning framgår, såvitt nu är av intresse, att en ansökan om rättsprövning av ett regeringsbeslut skall ha kommit in till Regeringsrätten inom tre månader från dagen för beslutet. Regeringen meddelade det klandrade beslutet den 5 november 1998. Det innebär att en ansökan om rättsprövning skulle ha kommit in till Regeringsrätten senast den 5 februari 1999. Eftersom Lars H:s, Britta H:s, Paul J:s och Brita J:s ansökan om rättsprövning kom in först den 12 februari 1999, dvs. efter utgången av den tid som anges i nämnda lagrum skall deras ansökan avvisas. - Beträffande målet i övrigt har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för sitt handlingsutrymme eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan inte heller anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår vidare inte klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat satt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen från Lars H., Britta H., Paul J. och Brita J. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2000-01-11, Landelius)