RÅ 2000 not 40

Not 40. Ansökan av Curt M. och Birgitta P. om rättsprövning av beslut i fråga om överklagande av bygglov för tillfällig åtgärd. - Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beslutade den 25 november 1996 bl.a. dels att meddela bygglov för tillfällig åtgärd till den 1 september 2001 för mellanlager och krossverksamhet av berg- och schaktmassor från utbyggnaden av Norra Länken 2, dels att med stöd av 16 a § naturvårdslagen (1964:822) medge dispens från gällande strandskyddsbestämmelser för samma tid på Hjorthagen 1:3 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län den 11 februari 1998 att dels inte ta upp vissa angivna överklaganden till prövning, dels avvisa samtliga överklaganden såvitt de avsåg dispens från gällande strandskydd enligt naturvårdslagen, dels avslå överklagandena i övrigt. - Birgitta P. och ASW Marine & Service överklagade länsstyrelsens beslut. - Kammarrätten i Stockholm beslutade den 29 september 1998 med eget utlåtande att överlämna ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten anförde därvid bl.a. att kammarrätten finner att vad som framkommit i målen inte visar att de sökta åtgärderna skulle strida mot 3 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-12-10): Regeringen finner att länsstyrelsens beslut att avvisa överklagandena i fråga om dispens från gällande strandskyddsbestämmelser är riktigt. - Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, med hänsyn bl.a. till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Med hänsyn till verksamhetens tillfälliga karaktär finner regeringen att de åtgärder som omfattas av det aktuella bygglovet inte kan anses strida mot bestämmelserna i 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Vad Birgitta P., Kungl. Djurgårdens förvaltning och ASW Marine & Service anfört utgör enligt regeringens mening inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Sökandena ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. De anförde till stöd för sina ansökningar bl.a. följande. Regeringens beslut innebär att man medger tippning, deponering och krossning av bergmassor på en stor del av fastigheten Hjorthagen 1:3 i direkt anslutning till nationalstadsparken. Den mycket omfattande nya verksamhet som bygglovet medger skulle påtagligt kunna skada nationalstadsparken genom bullerstörningar och utsläpp av kemikalier som sprängämnesrester, kväveföreningar och eventuellt oljespill. De miljöförstörande verksamheterna riskerar att bli mycket långvariga, vilket ökar risken för bestående skador för både människor, natur och miljö samt innebär att det goda initiativet med en nationalstadspark helt förfelas. Detta strider mot hittills gällande strandskyddsbestämmelser - som genom bygglovet måste anses ha upphävts inom nationalstadsparksområdet då inget strandskydd föreligger på fastigheten Hjorthagen 1:3 eftersom denna fastighet redan är ianspråktagen ned till vattenlinjen - och måste också innebära ett brott mot de skyddsregler som gäller för nationalstadsparken. - Birgitta P. anförde för egen del att bygglovet för henne som närboende, med ett bostadshus som ligger mindre än 300 m från den tänkta anläggningen, skulle komma att medföra betydande olägenheter och att bygglovet även på grund härav stred mot de lokaliserings- och egenskapkrav som uppställs i PBL. - Curt M. påtalade att bygglovet för hans del kunde komma att innebära att han måste upphöra med den verksamhet han bedrev på området genom firma ASW Marin & Service. - Vägverket och Stockholms kommun - Stadsbyggnadsnämnden, Innerstaden (2), avstyrkte bifall till sökandenas yrkande. - Stadsbyggnadsnämnden anförde i målet bl.a. att frågan om gränsvärden för de immissioner som bygglovet kunde medföra skulle komma att prövas i samband med en prövning enligt miljöbalken rörande tillstånd för den tänkta verksamheten. Nämnden upplyste även att Curt M. var uppsagd från det arrende han haft för att på del av fastigheten Hjorthagen 1:3 bedriva verksamhet. - Regeringsrätten avslog i beslut den 21 april 1999 ett yrkande om inhibition av regeringens beslut samt en begäran att Regeringsrätten skulle företa syn i området. - Den 23 februari 2000 hölls muntlig förhandling i målet i närvaro av sökandena samt företrädare för Vägverket och stadsbyggnadsnämnden. - Regeringsrätten (2000-03-15, Werner, Eliason, Nilsson, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Stadsbyggnadsnämnden har i det nu klandrade beslutet dels meddelat bygglov för tillfällig åtgärd på del av fastigheten Hjorthagen 1:3, dels - såsom nämndens beslut är att förstå - med stöd av 15 och 16 §§naturvårdslagen medgett dispens från gällande strandskyddsbestämmelser i den mån sådan dispens var erforderlig på den del av fastigheten som skulle komma att ianspråktagas genom bygglovet. - Naturvårdslagen har numera upphävts men gällde fortfarande när regeringen fattade det klandrade beslutet. Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att det vid rättsprövningen av beslutet är bestämmelserna i naturvårdslagen som skall tillämpas. På motsvarande sätt gäller att det är den i regeringsbeslutet åberopade lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. som skall tillämpas i detta mål oaktat att även denna lag upphävts genom miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999. - Som länsstyrelsen uttalat kan i ärendet aktuella strandskyddsfrågor inte prövas på talan av sökandena. Regeringens beslut att fastställa länsstyrelsens avvisningsbeslut i vad det gällde överklagandet av stadsbyggnadsnämndens dispensbeslut var således riktigt. - Vad gäller målet i sak skall enligt 8 kap. 12 § PBL bygglov för sökt åtgärd inom områden som inte omfattas av detaljplan bifallas bl.a. om åtgärden uppfyller kraven i 2 och 3 kap. PBL samt om åtgärden inte skall föregås av detaljplaneläggning. Enligt bestämmelserna i 2 kap. PBL gäller bl.a. att naturresurslagen skall tillämpas i ärenden om bygglov (2 § i dess i målet tillämpliga lydelse) samt att bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga bullerstörningar (3 § 4). Av bestämmelserna i 3 kap. PBL framgår vidare att byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till kulturvärdena på platsen och att de skall placeras så att deras avsedda användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen (1 och 2 §§). - Kan bygglov inte lämnas på grund av bestämmelserna i 8 kap. 12 § PBL får enligt 8 kap. 14 § PBL bygglov för tillfällig åtgärd lämnas. Avsikten med bestämmelsen om lov för tillfällig åtgärd är bl.a. att mark skall kunna användas på något meningsfullt sätt i avvaktan på att den efter exempelvis detaljplaneläggning tas i anspråk för ett mer långsiktigt ändamål (jfr prop. 1985/86:1 s. 163). Genom att bygglov för tillfällig åtgärd utanför detaljplan kan ges med avvikelse från de lokaliserings- och egenskapskrav som uppställs i 2 och 3 kap. PBL innefattar prövningen av dylika frågor också med nödvändighet ett betydande mått av diskretionär prövning. - I målet har inte framkommit att regeringen i något av de hänseenden som sökandena tar upp har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som den i detta sammanhang aktuella lagstiftningen ger myndigheter i ärenden om bygglov för tillfällig åtgärd. Inte heller ger utredningen vid handen att det förekommit något fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet eller att beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Regeringens beslut strider därför inte mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel. - Av det anförda följer sammanfattningsvis att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2000-02-23, Bergquist)

*REGI

*INST