RÅ 2001 not 10

Skäl till eftergift ansågs inte föreligga i mål om inkomstskatt och mervärdesskatt

Not 10. Överklagande av Pentti K. ang. skattetillägg avseende inkomstskatt och mervärdesskatt. - Pentti K. köpte i december 1992 inventarier m.m. från ett konkursbo för 200 000 kr. Några månader senare sålde han utrustningen vidare. Skattemyndigheten beskattade Pentti K. för inkomst av näringsverksamhet, grundad på en försäljningsintäkt om 600 000 kr. Utgående mervärdesskatt bestämdes till 120 000 kr. Vidare påfördes skattetillägg. - Pentti K. överklagade och yrkade att försäljningsintäkten skulle bestämmas till 300 000 kr, att beskattning skulle ske i inkomstslaget kapital och att skattetillägget skulle undanröjas. Med anledning härav ändrade skattemyndigheten sitt beslut och godtog att försäljningsintäkten bestämdes till 300 000 kr varav 60 000 kr mervärdesskatt. Vidare sattes skattetillägget ned i enlighet därmed -Länsrätten i Stockholms län (1996-11-27, ordf. Nordwall)avslog överklagandet med följande motivering: Har privat såld egendom nära anknytning till näringsverksamhet som den skattskyldige bedriver kan försäljningen komma att beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Detta kan motiveras med att den skattskyldige inte säljer egendomen i sin egenskap av privatperson utan som yrkesman och därvid kan erhålla ett högre pris. Med hänsyn till att Pentti K. är delägare i bolag som bedriver likartad verksamhet och till att han köpt en hel rörelse anser länsrätten att försäljningen av rörelsens inventarier och lager skall såsom skett beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. - Skäl att ifrågasätta konkursförvaltarens uppgift om att köpeskillingen inte inkluderat mervärdesskatt föreligger inte. Pentti K. kan därför inte medges avdrag för ingående mervärdesskatt. - Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) skall skattskyldig som i deklarationen lämnat uppgift som befinns oriktig påföras skattetillägg. Med oriktig uppgift jämställs underlåtenhet att lämna uppgift. Pentti K. redovisade inte försäljningen förrän skattemyndigheten inlett sin utredning. Anledning att påföra skattetillägg föreligger därför. Såvitt framkommit föreligger inte något skäl att efterge avgiften. - Pentti K. överklagade och yrkade att skattetillägget skulle undanröjas. - Kammarrätten i Stockholm (1998-11-17, Jansson, Wahling Bexhed, Grape): Pentti K. har genom att inte redovisa ifrågavarande försäljning i deklarationen lämnat en oriktig uppgift som utgör skäl att påföra skattetillägg enligt taxeringslagen och den för den aktuella tiden gällande lagen (1968:430) om mervärdeskatt. - I målet har gjorts gällande att lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) utgör hinder för att påföra skattetilläggen. Lagen gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 utan särskilda övergångsbestämmelser. - Kammarrätten har, med hänsyn till den invändning Pentti K. gjort, till en början att ta ställning till om den svenska skattetilläggslagstiftningen omfattas av Europakonventionen. En bedömning skall således göras om de straffrättsliga rättssäkerhetsgarantier som finns i artikel 6 i konventionen är tillämpliga när det gäller det svenska skattetillägget eller, med andra ord, om det svenska skattetillägget är att anse som straff i konventionens mening. - Denna fråga har i Sverige varit föremål för delade meningar. En majoritet i skattekontrollutredningen fann således i betänkandet SOU 1996:116 Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen (jfr även SOU 1998:12 Självdeklaration och kontrolluppgifter - förenklade förfaranden) att den svenska skattetilläggslagstiftningen inte omfattas av artikel 6 i konventionen. Två experter reserverade sig emellertid mot denna uppfattning och hävdade dessutom att skattetillägget kunde stå i konflikt med den s.k. oskuldspresumtionen i andra punkten i artikel 6. - Frågan hur straffskatt och skattetillägg skall bedömas i förhållande till Europakonventionen har också prövats i ett par fall i Europadomstolen. Domstolen har därvid slagit fast att straffskatt vid tillämpning av konventionen är att anse som en påföljd för brott och att första punkten i artikel 6 därför är tillämplig (dom den 27 mars 1998 J.J. mot Nederländerna). Likaså har domstolen funnit att skattetillägg är att anse som straff i konventionens mening och att andra punkten i artikel 6 är tillämplig beträffande sådant tillägg (domar den 29 augusti 1997 A.P., M.P. och T.P. mot Schweiz samt EL.. R.L. och J.O.-L. mot Schweiz). - Mot bakgrund av dessa avgöranden finner kammarrätten att den svenska skattetilläggslagstiftningen i och för sig får anses falla inom tillämpningsområdet för artikel 6 i Europakonventionen. - Nästa fråga blir då om en rättslig presumtion, enligt vilken en person som befinner sig i en viss situation skall anses ha begått ett brott, kan accepteras enligt artikel 6 andra punkten. Oskuldspresumtionen i artikel 6 andra punkten innebär att ingen skall betraktas som skyldig till brott utan att domstol har konstaterat hans skuld efter ett förfarande där han fått tillfälle att försvara sig mot anklagelsen och som även i övrigt motsvarat kraven på en rättvis rättegång. - Denna fråga har prövats av Europadomstolen i målet Salabiaku mot Frankrike (dom den 7 oktober 1988, A 141). I domen uttalar Europadomstolen bl.a. följande. Faktiska och rättsliga presumtioner förekommer i alla rättssystem. Det är tydligt att konventionen inte i princip förbjuder sådana presumtioner. Den kräver emellertid att konventionsstaterna i detta hänseende, såvitt gäller den straffrättsliga bedömningen, håller sig inom vissa gränser. - I fallet Salabiaku fann Europadomstolen att de angivna gränserna för lagstiftaren inte hade överskridits. De franska domstolarna hade varit försiktiga i sin tillämpning av presumtionsregeln och de hade beaktat omständigheter som tytt på att personerna i fråga faktiskt hade handlat med uppsåt (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, Stockholm 1997, s. 203 f.). - Frågan är då om de i det nu aktuella målet påförda skattetilläggen strider mot de rättssäkerhetsgarantier som ställs upp i artikel 6 i Europakonventionen. Kammarrätten finner att den oriktiga uppgiftens beskaffenhet i detta fall, som avser underlåtenhet att redovisa en viss försäljningsintäkt, inte är sådan att påförandet av skattetilläggen strider mot artikel 6 i Europakonventionen. Några omständigheter som utgör skäl för eftergift, enligt 5 kap. 6 § taxeringslagen respektive 64 f § i den då gällande lagen om mervärdeskatt, har inte heller framkommit i målet. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Pentti K. fullföljde sin talan. Han anförde bl.a. att skattetillägget stred mot de rättssäkerhetsgarantier som har uppställts i artikel 6 i Europakonventionen dels genom att den myndighet som påfört skattetillägget i första instans inte var att betrakta som domstol i konventionens mening, dels genom att skattetillägget till sin konstruktion var att betrakta som en straffrättslig påföljd och Pentti K. inte haft möjlighet att - inom ramen för de rättssäkerhetsgarantier som erbjuds i artikel 6.2 Europakonventionen - argumentera och föra fram motbevisning. - Riksskatteverket bestred bifall till Pentti K:s talan. - Regeringsrätten (2000-01-23, Swartling, Baekkevold, Eliason, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den skattefråga som ligger till grund för underinstansernas beslut om skattetillägg gäller konsekvenserna av en av Pentti K. genomförd försäljning av verkstadsutrustning om 300 000 kr. Även om Pentti K. i kammarrätten och Regeringsrätten begränsat sin talan till frågan om påförande av skattetillägg är det nödvändigt att som ett led i bedömningen av om oriktig uppgift föreligger ta ställning till den materiella skattefrågan. Regeringsrätten ansluter sig till underinstansernas bedömning att försäljningen skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet och föranleda att mervärdesskatt påförs. - Pentti K. har i sin självdeklaration till ledning för 1994 års taxering inte lämnat några uppgifter rörande den aktuella försäljningen. Efter förfrågan från skattemyndigheten har han uppgivit att det var fråga om försäljning av lös egendom av honom som privatperson och han har så småningom också lämnat in en bilaga till deklarationen avseende avyttring av lös egendom (blankett K8). - Eftersom Pentti K. således inte omnämnt försäljningen i sin deklaration skall han anses ha lämnat en sådan oriktig uppgift som utgör grund för påförande av skattetillägg. - Regeringsrätten har i en dom den 15 december 2000 (RÅ 2000 ref. 66 I) funnit att bestämmelserna om skattetillägg i taxeringslagen omfattas av artikel 6 i Europakonventionen men att bestämmelserna inte är oförenliga med de krav på en rättvis rättegång som uppställs i artikeln. I samma dom har Regeringsrätten konstaterat att artikel 6 inte hindrar att skattetillägg påförs i första instans av en skattemyndighet under förutsättning att den enskilde har möjlighet att föra saken vidare till domstol. - Mot bakgrund av de bedömningar som har redovisats i nämnda dom finner Regeringsrätten att de invändningar som Pentti K. har gjort i målet med hänvisning till artikel 6 i Europakonventionen inte föranleder att det skattetillägg som påförts honom skall undanröjas eller efterges. - Pentti K. är enligt vad som framgår i målet delägare i ett aktiebolag som bedriver mekanisk verksamhet. Han är också verksam i bolaget. Pentti K. har på fakturan över försäljningen uppgivit att mervärdesskatt ingick med 60 000 kr. Enligt Regeringsrättens mening föreligger mot denna bakgrund inte något skäl att anse lämnandet av den felaktiga uppgiften ursäktligt på det sätt som fordras för eftergift. Inte heller framstår det som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget. Pentti K:s överklagande skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2000-12-14, Eriksson)

*REGI

*INST