SOU 1996:116

Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen : delbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar

1996: 1l 6

Finansdepartementet

6 Artikel

Europakonventionen

och skatteutrednin

gen

Delbetänkande av Skattekontrollutredningen

Stockholm 1996

A 2720M13

flea :or W

din

Statens offentliga utredningar

1996: 116

wii Finansdepartementet

6 Artikel

Europakonventionen

och

skatteutredningen

Delbetänkande av Skattekontrollutredningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 91 90

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrädsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB

ISBN 91-38-20329-4 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Thomas Östros

Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen

chefen för Finansdepartementet att tillkalla särskild utredare

huvudsakliga uppgift enligt direktiven är att göra en vars översyn lagen 1990:325 älvdeklaration och kontroll-

av om uppgifter. Utredaren skall också över reglerna skatte-

se om

tillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning grund av

utebliven deklaration.Utredaren skall slutligen analysera hur

den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller

sig till artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag som motiveras av analysen.

Med stöd detta bemyndigande tillkallades som särskild

av utredare generaldirektören Claes Ljungh från och med den 3

april 1995.

Till sakkunniga förordnades från och med den 1 maj 1995

regeringsrådet Anders Swartling, departementsrådet Karin Almgren samt departementsrådet Peter Kindlund, vilken

entledigades den 10 september 1995.

Till experter förordnades från och med den l maj 1995 kammarrättsassessom Christer Alexandersson, skattedirektören Gertrud Bågstam, hovrättsassessorn Lars Johan Eklund, skattejuristen Kerstin Nyquist, skattedirektören Leif Rosenfeld, kammarrsättsassessom Anita Saldén Enérus, från och med den

16 augusti 1995 juristen Cecilia Gunne samt från den 11 september 1995 kammarrättsassesorn Lars Bergendal.

Till sekreterare förordnades från och med den 1 1995

maj

rådmannen Rose Bergström,

departementssekreteraren Inge-

gerd Bolin och, från och med den 1 februari 1996 kammarättsassessorn Raymond Grankvist.

Utredningen har antagit namnet Skattekontrollutredningen. Efter att Europakonventionen inkorporerats i svensk har lag

det blivit oklart hur konventionen påverkar skatteutredningen.

Utredningen har behandlat frågan artikel 6 i Europa-

om konventionen med förtur och överlämnar härmed delbetänkan-

det Artikel 6 i Europakonventionen och

skatteutredningen.Vid

utarbetandet av delbetänkandet har Anita Saldén Enérus arbetat som sekreterare.

Särskilt yttrande har avgetts experterna Kerstin

av Nyquist

och Cecilia Gunne.

Stockholm i juni 1996

Claes Ljungh

Anita Saldén Enérus

Innehåll

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1¶F ‘irfattningsférslag 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Förslag till lag ändring i skattebrottsom

lagen 1971:69 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Förslag till lag ändring i taxerings-

lagen 1990:324 14

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3¶Förslag till förordning om ändring ändring i taxeringsförordningen 1990:1236 16

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.4¶Förslag till lag ändring i lagen

1941:416 arvsskatt och gåvoskatt 18

om . . .

1.5¶Förslag till lag ändring i lagen

1984: 151 punktskatter och

prisregleringsavgifter 20

. . . . . . . . . . . . . . . . .

1.6¶Förslag till förordning ändring i

förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter 22

. . . . . . . . 1.7 Förslag till lag ändring i mervärdesom

skattelagen 1994:200 23

. . . . . . . . . . . . . . . .

1.8¶Förslag till förordning ändring i

mervärdesskatteförordning 1994:223 25

en .

1.9¶Förslag till lag om ändring i lagen 1958:295 sjömansskatt 26

om . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning ändring i sjömans-

skattekungörelsen 1958:301 28

. . . . . . . . . . .

Förslag till lag ändring i uppbördslagen

1953:272 30

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning ändring i

uppbördsförordningen 1967:626 32

. . . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586

särskild inkomstskatt för utomlands om

bosatta 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.14¶Förslag till lag ändring i lagen 1991:591

6 Innehåll SOU 1996:1 16

om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.f1. 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.15¶Förslag till lag om ändring i lagen 1984:668 om uppbörd socialavgifter från

arbetsgivare 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.16¶Förslag till lag ändring i lagen 1990:325

om självdeklaration och kontrolluppgifter 39

1.17¶Förslag till lag om ändring i tullagen 1994:1550 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.18¶Förslag till lag ändring i lagen 1984:404

om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.19 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:466 särskilda tvångsåtgärder i beskattningsför-

om farandet 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1¶Bakgrund 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.1¶Inledning 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Direktiven 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.3¶Inkorporeringen av Europakonventionen 50

. .

1.4¶Artikel 6 i Europakonventionen 52

. . . . . . . . . 1.4.1 Allmänt 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.2¶Civila rättigheter och skyldigheter 54

. . . . . . . 1.4.3 Anklagelse för brott 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.4¶Tillgång till oavhängig och opartisk domstol 56

1.4.5 Rätten till rättvis och offentlig rättegång 57 . . .

1.4.6¶Rättegång inom skälig tid 59

. . . . . . . . . . . . . .

1.4.7¶Oskuldspresumtionen 60

. . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.8¶Minimirättigheterna i brottmål 60

. . . . . . . . . .

1.5¶Frågeställningar som utredningen skall

behandla 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2¶Skattetillägget och artikel 6 63

. . . . . . . . . . . . 2.1 Nuvarande ordning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Administrativa sanktioner i några andra

länder 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Brottsliga handlingar enligt Europa-

konventionen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

2.3.1 Rättsfall från Europadomstolen 70 . . . . . . . . . Engel m.fl. Holland 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Deweer mot Belgien 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Öztürk mot Tyskland 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . Lutz mot Tyskland 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Weber mot Schweiz 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Demicoli mot Malta 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bendenoun mot Frankrike 89 . . . . . . . . . . . . .

Ravnsborg mot Sverige 94

. . . . . . . . . . . . . . . Air Canada mot Storbritannien 99 . . . . . . . . . . Pramstaller mot Österrike 101 . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Ett fall från kommissionen 103 . . . . . . . . . . . . . 2.4 Utredningens överväganden och slutsatser i

anledning Europadomstolens praxis 108

av . . . .

2.4.1¶Europadomstolens tillvägagångssätt för att

bedöma om en gärning är en brottslig handling 108

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örseningsavgiften och artikel 6 121

. . . . . . . . .

3.1¶Bakgrund 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Gällande rätt 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 överväganden 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Oriktig uppgift vid eftertaxering

och efterbeskattning och Artikel 6 127 . . . . . . .

4.1¶Inledning 127

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 överväganden 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 131 . . . .

5.1¶Inledning 131

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Gällande ordning i huvuddrag 132 . . . . . . . . . .

5.2.1¶Skatteutredningen 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.2¶Skattebrottsutredningen 136

. . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Bevisbördans placering i skatteprocessen 139 . . 5.3 Skatteutredningar i vissa andra länder 141 . . . .

5.4 överväganden och förslag 145

. . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Skatteutredningen och artikel 6 145 . . . . . . . . .

5.4.2¶Rättssäkerhetsgarantier i artikel 6

8 Innehåll SOU 1996: 1 16

som måste beaktas i skatteutredningen när

brottsmisstanke uppkommit 146 . . . . . . . . . . . .

6¶Tvångsåtgärdslagen och artikel 6 157

. . . . . . . .

6.1¶Bakgrund 157

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande rätt 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 överväganden och förslag 159

. . . . . . . . . . . . .

7¶Författningskommentarer 161

. . . . . . . . . . . . . . 7.1 Förslaget till lag ändring i skattebrottsom

lagen 1971:69 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2¶Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3¶Förslaget till förordning ändring i

taxeringsförordningen 1990:1236 163

. . . . . .

7.4¶Förslaget till lag ändring i lagen

1990:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 164

. . . . . . . . . . . . . . .

7.5¶Övrig Författningsändringar 165

. . . . . . . . . . . .

Bilaga Särskilt yttrande 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna Europakonventionen har från och med den 1

januari 1995 inkorporerats i svensk rätt. Utredningen har bl.a. i uppdrag att analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i

skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventio-

samt lägga fram de förslag motiveras analysen. nen som av

Syftet med artikel 6 är att tillförsäkra den enskilde en

opartisk prövning av rättsliga anspråk. Artikeln omfattar inte

alla ärenden utan bara sådana, tvist civil

som avser en om en

rättighet eller skyldighet eller anklagelse för brott. I

en betänkandet redovisas först hur begreppen civila rättigheter och

skyldigheter tolkats vid tillämpning artikeln. Utredningen

redogör därefter kortfattat för de rättssäkerhetsgarantier som

omfattas av artikeln.

Skattetillägget är administrativ sanktion vars huvudsakli-

syfte är att förmå de skattskyldiga att dels fullgöra deklaraga

tionsskyldigheten, dels lämna korrekta uppgifter i övrigt det

sätt som är föreskrivet bl.a. i lagen 1990:325 om självdekla-

ration och kontrolluppgifter. Utredningen har undersökt om det

svenska förfarandet vid påförande skattetillägg kan anses

anklagelse för brott enligt artikel I betänkandet avse en

redovisas några avgöranden från Europadomstolen där domsto-

len tagit ställning till hur olika slag administrativa sanktio-

förhåller sig till artikel ner

Vid bedömningen gärning omfattas artikel 6

av om en av

tycks Europadomstolen tillämpa två olika tillvägagångssätt.

Domstolen har i fallet Engel m.fl. dom den 8 juni 1976 lyft fram tre rekvisit som den utmärkande för

anser vara en

kriminell handling vid tillämpning av artikeln, nämligen gärningens klassificering i den nationella rätten, gärningens art

och straffets natur och svårhetsgrad. När det gäller gärningar

traditionellt är kriminaliserade, såsom t.ex. trafikförseelsom ser, prövar domstolen de tre rekvisit medför att beivrandet

som av en gärning innefattar en anklagelse för brott vid tillämpning av artikel

När det åter gäller gärningar traditionellt inte är

som kriminaliserade och som hanteras i ett administrativt förfaran-

de gör domstolen en helhetsbedömning de omständigheter

av som framkommit.

Flera konventionsstater tillämpar administrativa sanktionssystem vid överträdelser mot skattelagstiftning. Av dessa har

Europadomstolen prövat endast det franska skattetillägget,

nämligen i fallet Bendenoun den 24 februari 1994.

dom

Domstolen fann vid helhetsbedömning att fyra faktorer

ledde till att det franska skattetilläggsförfarandet

var en

anklagelse för brott enligt artikel

Utredningen anser att en bedömning av om det svenska skattetilläggsförfarandet omfattas av artikel 6 i första hand bör göras mot bakgrund fallet Bendenoun. I betänkandet görs

av en

jämförelse mellan det svenska skattetilläggsförfarandet och det

franska. Därvid har framkommit att det svenska skattetilläggsförfarandet i flera väsentliga avseenden avviker från det

franska. Utredningen har vid helhetsbedömning hittills-

en av varande praxis och annat tillgängligt material funnit att

övervägande skäl talar för att det svenska skattetilläggsförfa-

randet inte omfattas artikeln. Utredningens slutsats är att de

av svenska skattetillläggsreglerna för närvarande inte kräver någon åtgärd grund av att de skulle stå i strid med artikel

Utredningen har skäl gjort bedömningen att inte

av samma heller reglerna om förseningsavgift står i strid med artikel

Lämnande oriktig uppgift kan också få till följd att

av en den skattskyldige blir eftertaxerad eller efterbeskattad. Eftertaxeringen är ingen sanktion utan endast en rättelse av taxe-

ringen. Utredningen anser att eftertaxeringsförfarandet inte kan

anklagelse för brott enligt artikel anses avse en

Lämnande oriktiga uppgifter kan slutligen leda till att

av den skattskyldige blir anklagad för skattebrott. Skattebrottsut-

redningen genomförs av polisen under ledning av åklagaren. Skattemyndigheten är enligt nuvarande 17 § skattebrottslagen

1971 :69 skyldig att till åklagaren anmäla misstanke om brott när det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. Vid

anmälan skall myndigheten de omständigheter som

ange

utgjort grund för brottsmisstanken. Gränsdragningen mellan

utredningarna kompliceras av att skatterevisom ofta anlitas

sakkunnig i brottsutredningen och att uppgifter

som som lämnas i skatteutredningen kan komma att lämnas över till

brottsutredningen. I skatteutredningen lämnas uppgifter under

straffansvar och uppgifter kan framtvingas genom hot om vite. Vid brottsutredningen har den som skäligen är misstänkt för brott rätt att tiga och behöver inte medverka i utredningen.

Eftersom myndigheterna samarbetar under utredningen

måste artikel 6 beaktas i skatteutredningen i sådan utsträckning att skattebrottsutredningen inte kommer i konflikt med artikel Utredningen anser att rätten att tiga i skattebrottsutredningen i vissa fall kan kränkas skyldigheten att

genom medverka i skatteutredningen. Av denna anledning föreslår

utredningen att det i taxeringslagen 1990:324 m.fl. skattela-

införs bestämmelser innebär att den skattskyldige inte gar som längre är skyldig att medverka i skatteutredningen när sådana omständigheter framkommit att han skäligen kan misstänkas för skattebrott. Denna rätt att förhålla sig passiv gäller bara när det är fråga sådana brott skall anmälas till åklagaren

om som och bara i utredningen av sådana frågor som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Skyldigheten att medverka återinträder åklagaren beslutar att inte inleda

förundersökning eller om den läggs ned. Det är från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att skattemyndig-

heten beaktar den skattskyldiges rätt att tiga om han skäligen

12 Sammanfattning SOU 1996: l 16

kan misstänkas för skattebrott eller annat brott myndighe-

som ten avser att anmäla till åklagaren. Utredningen har därför funnit att det är naturligt att tidpunkten för anmälan brottet

av till åklagaren knyts till den tidpunkt då rätten att tiga inträder.

Utredningen föreslår att anmälningstidpunkten i 17 § skatte-

brottslagen och andra lagar ändras så att anmälan senast skall ske när någon skäligen kan misstänkas för brott.

Rätten att tiga inträder enligt förslaget redan vid anmäl-

ningstidpunkten om skattemyndigheten anmält brottet vid en lägre grad misstanke.

I betänkandet diskuteras slutligen hur tvångsåtgärdema i

lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-

förfarandet förhåller sig till artikel Tvångsåtgärderna förutsätter i sig ingen medverkan från den skattskyldige och bör av den anledningen inte komma i konflikt med artikel

Emellertid grunderna för tillämpning tvångsåt-

är en av av

gärdslagen tredska. Utredningen att det kan ifrågasättas

anser

det är förenligt med syftet i artikel 6 att tillämpa tvång på

den grunden att den skattskyldige inte frivilligt medverkar i

utredning när det skäligen kan misstänkas att han gjort sig

skyldig till ett brott. Utredningen föreslår därför att grunden tredska inte f°ar tillämpas den skattskyldige kan misstänkas

om för skattebrott.

l Författningsförslag

1.1 till lag om ändring i

Förslag

971 :69 skattebrottslagen l

Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen 1971 :69

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvaltningsmyndigheter Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om som handlägger frågor om

skatter eller avgifter skall göra skatter eller avgifter skall göra anmälan till åklagaren så anmälan till åklagaren senast

snart det anledning anta vid den tidpunkt när någon

finns

brott enligt denna lag har skäligen kan misstänkas för att begåtts. Detta gäller dock inte brott enligt denna lag. Detta

det kan antas att brottet gäller dock inte om det kan om inte kommer att medföra på- antas att brottet inte kommer

följd enligt denna lag eller att medföra påföljd enligt

om anmälan annat skäl inte denna lag eller anmälan

av om behövs. annat skäl inte behövs.

Har i eller i förordning meddelats bestämmelse som

lag

avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

1 Senaste lydelse 1985: 105.

14 Färfattningsförslag

1.2 till i

Förslag lag om ändring taxeringslagen 1990:324

Härigenom föreskrivs att det i taxeringslagen 1990:324 skall införas paragraf, 3 kap. 19 samt närmast före 3 en ny kap. 19 § rubrik följande lydelse. en ny av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Upphörande av skyldigheten att medverka i skatteutredning

19 §

Har det vid utredningen framkommit omständigheter som medför att den skattskyldige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattslcyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71: 69 eller brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385, 2 kap. 6 § stiftelselagen 1994:1220 eller 11 § tredje stycket lagen 1967:531 om byggande av pensionsutfästelse eller

m.m. annat brott Skattemyndig-

som heten att anmäla till

avser åklagaren, är den skattskyldige eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en ficiga som

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse har samband med den gärning av brotts-

som omfattas

misstanken. Har skattemyn-

digheten redan dessförinnan

gjort anmälan misstanke

brottet till åklagaren inom träder rätten att inte medverka vid denna tidigare

tidpunkt. Skattemyndigheten får i dessa begära den

fall

skattskyldiges eller ställföre-

trädarens medverkan endast

denne upplysts om sin rätt om att inte medverka.

Första stycket gäller inte

anmälan inte behöver göom

enligt 17 § första stycket

ras

skattebrottslagen eller om

åklagaren beslut om att

fattat

inte inleda förundersökning

beträffande den aktuella gärningen eller att lägga ned så-

dan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

1.3 till i

Förslag förordning om ändring

990:

taxeringsförordningen l 1236

Härigenom föreskrivs att 22 § taxeringsförordningen 1990: 1236 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22§

Skattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall

göra anmälan till åklagaren så göra anmälan till åklagaren snart det finns anledning att senast vid den

tidpunkt när

anta att brott enligt skatte- någon skäligen kan misstän-

brottslagen 1971:69 eller kas för brott enligt skatteb-

brott mot 12 kap 7 § aktiebo- rottslagen eller

1971:69

lagslagen 1975:1385 eller brott mot 12 kap. 7 § aktiebo-

11 § tredje stycket lagen lagslagen 1975: 1385, 2 kap. 1967:531 om tryggande av 6 § stiftelselagen 1994:1220 pensionsutfästelse m.m. har eller 11 § tredje stycket lagen begåtts. Detta gäller dock inte 1967:531 tryggande

om av om det kan antas att brottet pensionsutfästelse Detta m.m. inte kommer att medföra på- dock inte det kan

gäller om

följd eller om anmälan antas att brottet inte kommer av annat skäl inte behövs. I anmä- att medföra eller

påföljd om

lan skall de omständig- anmälan skäl inte anges av annat heter som utgjort grund för behövs. I anmälan skall anges

misstanken brott. de omständigheter utgjort

om som grund för misstanken om brott.

På akten i taxeringsärendet

skall antecknas den tidpunkt då skälig misstanke brott om uppkommer eller anmälan

enligt första stycket annars

görs.

SOU 1996:xx F örfattningyörslag 17

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

1.4 till i

Förslag lag om ändring lagen

1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1941:416

om arvsskatt och géivoskatt‘ skall införas paragraf, 68 en ny av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om någon skäligen kan

misstänkas för brott enligt

skattebrottslagen 19 71: 69, är han inte längre skyldig att medverka utredning

i en av en fråga som har samband med

den gärning som omfattas

av brottsmisstanken. Har be-

skattningsmyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan

om misstanke om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidi-

gare tidpunkt. Beskattningsmyndigheten får i dessa fall

begära den enskildes medverkan endast denne upplysts om om sin rätt att inte medverka.

Första stycket gäller inte

om anmälan inte behöver gö-

ras enligt 17 § första stycket

skattebrottslagen eller

åklagaren fattat beslut att

inte inleda förundersökning

beträffande den aktuella gärningen eller att lägga ned så-

dan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Senaste lydelse lagens rubrik 1974:857.

av Förutvarande 68 §upphävd genom 1971:77.

20 F o"rfattning.sf6rslag

1.5 till om i

Förslag lag ändring lagen 1984:151 om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall införas en ny paragraf, 3 kap. 17 samt närmast före 3 kap. 17 § rubrik en ny av följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Upphörande av skyldigheten att medverka i skatteutredning

17 § Har det vid utredningen framkommit omständigheter som medför att den skattskyldige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare fo"r den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71:69, är den skattskyldige eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en fiéiga som har samband med den gärning som omfattas brottsav misstanken. Har beskattningsmyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan missom tanke brottet till åklagaom ren inträder rätten att inte

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse medverka vid denna tidigare

tidpunkt. Beskattningsmyndig-

heten får i dessa fall begära

den skattskyldiges eller ställföreträdarens medverkan en-

dast denne upplysts om sin

om rätt att inte medverka.

Första stycket gäller inte

anmälan inte behöver göom

enligt 17 § första stycket

ras

skattebrottslagen eller om

åklagaren fattat beslut om att

inte inleda förundersökning

betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned så-

dan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

22 F örfattningvörslag

1.6 till

Förslag förordning om ändring i förordningen 1984:247 om punktskatter

och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 23 § förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23§

Finns det anledning att

Beskattningsmyndigheten

anta att ett brott enligt författ- skall senast vid den

tidpunkt

ning som nämns i l kap. l när någon skäligen kan misseller 2 § § lagen 1984:151 tänkas för brott författ-

enligt om punktskatter och prisreg- ning nämns i l kap. 1

som

leringsavgifter har begåtts eller § lagen 1984:151

skall beskattningsmyndigheten punktskatter och

prisregle-

göra anmälan om detta till ringsavgifter göra anmälan åklagaren. Detta gäller dock detta till åklagaren. Detta om inte det kan antas att brot- gäller dock inte det kan om om tet inte kommer att medföra antas brottet inte kommer att påföljd eller anmälan att medföra eller

om av påföljd om

annat skäl inte behövs. anmälan skäl inte av annat behövs. På akten i ärendet skall antecknas den tidpunkt då skälig misstanke om brott uppkommer eller anmälan

enligt första stycket annars

görs.

Denna förordning träder i kraft den 1 1997.

juli

1.7¶Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 1994:200

Härigenom föreskrivs att det i mervärdesskattelagen 1994:200 skall införas paragraf, 17 kap. 8 av

en ny

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

8 §

Har det vid utredningen framkommit omständigheter medför att den skattskyl-

som

dige eller, om den skattslg/ldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldi-

skäligen kan misstänkas för ge

brott enligt skattebrottslagen

1971: 69, är den skattskyldieller ställföreträdaren inte

längre skyldig att medverka i

en utreahing av en fråga som

har samband med den gärning brotts-

som omfattas av

misstanken. Har skattemyn-

digheten redan dessförinnan

gjort anmälan misstanke om brottet till åklagaren inom träder rätten att inte medverka vid denna tidigare tid-

punkt. Skattemyndigheten får

i dessa begära den skatt-

fall

skyldiges eller ställföreträda-

medverkan endast om rens denne upplysts om sin rätt att inte medverka.

24 F örfattninggörslag SOU 1996:1 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller inte

om anmälan inte behöver gö-

ras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller

åklagaren fattat beslut att

inte inleda förundersökning

betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned så-

dan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1997.

1.8¶Förslag till förordning om ändring i mervärdesskatteförordningen 1994:223

Härigenom föreskrivs att 17 § mervärdesskatteförordningen 1994:223 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17§

Så snart det finns anled- Skattemyndigheten skall,

ning att anta att ett brott en- senast vid den tidpunkt när

ligt skattebrottslagen någon skäligen kan misstän-

1971 :69 begåtts, skall kas för brott enligt skattebrott-

Skattemyndigheten anmäla slagen 1971 269, anmäla detdetta till åklagaren. Detta gäl- ta till åklagaren. Detta gäller

ler dock inte det kan antas dock inte om det kan antas att

om att brottet inte kommer att brottet inte kommer att medmedföra påföljd eller om an- föra påföljd eller om anmälan mälan något annat skäl inte något annat skäl inte be-

av av behövs. I anmälan skall anges hövs. I anmälan skall anges de

de omständigheter som utgjort omständigheter som utgjort

grund för misstanken grund för misstanken om

om brott. brott.

På akten i ärendet skall

antecknas den tidpunkt då

skälig misstanke brott

uppkommer eller anmälan

enligt första stycket annars

görs.

Denna förordning träder i kraft den 1juli 1997.

26 F örfattningsförslag SOU 1996: 1 16

1.9 till

Förslag lag om ändring i lagen 1958:295 om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1958:295 sjö-

om mansskatt‘ skall införas paragraf, 19 följande en ny e av

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§ 19 e

Har det vid utredningen framkommit omständigheter

som medför att redaren eller, om redaren är juridisk

person, ställföreträdare för

redaren skäligen kan misstänkas för brott enligt

skattebrottslagen 19 71 :69,

är redaren eller ställföre-

trädaren inte längre skyldig

att medverka i en utredning

av en fråga som har samband

med den gärning

som omfattas av brottsmisstanken.

Har Skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan

om misstanke om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna

tidigare tidpunkt. Skattemyndigheten får i dessa fall

begära redarens eller ställ-

företrädarens medverkan

endast om denne upplysts

om sin rätt att inte medverka.

F örfattningyörslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller

åklagaren beslut

om fattat om

att inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

1.10 till om i

Förslag förordning ändring

ömansskattekungörelsen 195 8:301

Härigenom föreskrivs att 22 § sjömansskattekungörelsen 1958:301 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Så snart det finns anled- Skattemyndigheten skall,

ning att anta att brott enligt senast vid den tidpunkt när

skattebrottslagen 1971 :69 någon skäligen kan miss-

eller lagen 1958:295 tänkas för brott enligt skatte-

sjömansskatt begåtts, skall brottslagen 1971 :69 anmäla .sjömansskattekontoret anmäla detta till åklagaren. Detta

detta till åklagaren. Detta gäller dock inte det kan

om gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller

om att medföra påföljd eller anmälan något annat skäl

om av anmälan av något annat skäl inte behövs. I anmälan

som inte behövs. I anmälan i detta stycke skall

som avses avses i detta stycke skall de omständigheter

anges som

anges de omständigheter utgjort grund för misstanken

som utgjort grund för misstanken brott.

om om brott. På akten i ärendet skall

antecknas tidpunkten för anmälan enligt första stycket. Sjömansskattekontoret Skattemyndigheten skall

skall anmäla till Sjömans- anmäla till Sjömansskatteskattenämnden fall i vilka nämnden fall i vilka betal-

betalningsskyldighet enligt 17 ningsskyldighet enligt 17 § 1 § 1 mom. tredje stycket lagen mom. tredje stycket lagen

om sjömansskatt eller 21 § sjömansskatt eller 21 § lagen lagen 1984:668 om uppbörd 1984:668 om uppbörd av

av socialavgifter från arbets- socialavgifter från arbetsgivare kan komma ifråga. Kan givare kan komma i fråga. sådan betalningsskyldighet Kan sådan betalnings-

SOU 1996:1 16 F o"rfattning.y’0"rslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommaifrågaisamband med skyldighet komma i fråga i

ansvar för brott enligt första samband med för brott

ansvar stycket, skall nämnden enligt första stycket, skall anmäla detta till åklagare. nämnden anmäla detta till

åklagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

‘ Senaste lydelse 1984:950.

30 Förfatmingsförslag SOU 1996: l 16

1.11¶Förslag till lag om ändring i uppbördslagen 1953:272

Härigenom föreskrivs att det i uppbördslagen 1953:272‘ skall införas paragraf, 83 och närmast före 83 a § en en ny a ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Upphörande av skyldigheten att medverka i skatteutredning

§ 83 a

Har det vid utredningen framkommit omständigheter

medför att den som skattskyldige eller arbetsgivaren eller, den skatt-

om skyldige eller arbetsgivaren är juridisk person, ställföreträdare för honom skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 1971 :69, är den skattskyldige, arbetsgivaren eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i en utredning av en fråga har samband med

som

den gärning som omfattas av

brottsmisstanken. Har Skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan

misstanke brottet till om om åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skatte-

F 31

örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndigheten får i dessa fall begära den skattskyldiges, arbetsgivarens eller ställ-

företrädarens medverkan

endast denne upplysts

om om sin rätt att inte medverka.

Första stycket gäller inte

om anmälan inte behöver

göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller om åklagaren fattat beslut

om att inte inleda förunder-

sökning betraflande den

aktuella gärningen eller att

lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1997.

Lagen omtryckt 1991 :97.

1.12 till om i

Förslag förordning ändring

uppbördsförordningen 1967:626

Härigenom föreskrivs att 66 § uppbördsförordningen 1967:626‘ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66§

Så snart det finns Skattemyndigheten skall,

anledning att anta att brott senast vid den tidpunkt när

enligt skattebrottslagen någon skäligen kan miss-

197 1:69 eller uppbördslagen tänkas för brott enligt

1953 :272 begåtts, skall skattebrottslagen 1971 :69 Skattemyndigheten anmäla anmäla detta till åklagaren.

detta till åklagaren. Detta Detta gäller dock inte om det gäller dock inte om det kan kan antas att brottet inte antas att brottet inte kommer kommer att medföra påföljd att medföra påföljd eller eller anmälan annat

om om av anmälan av annat skäl inte skäl inte behövs. I anmälan behövs. I anmälan skall skall de omständigheter

anges anges

de omständigheter som utgjort som utgjort grund för

grund för misstanken om misstanken om brott. brott. På akten i ärendet skall

antecknas den tidpunkt då

skälig misstanke brott

uppkommer eller anmälan

enligt första stycket annars

görs.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1997.

Senaste lydelse förordningens rubrik 1984:919. Förordningen

av omtryckt 1992: 1676.

1.13¶Förslag till lag om ändring i lagen

om särskild inkomstskatt för

1991 86

utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen 1991:586 särskild

om inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga särskild I fråga om särskild in-

om inkomstskatt gäller i komstskatt gäller i tillämpliga tillämpliga delar vad sägs delar vad sägs

som som om

om överflyttning av överflyttning av beslutsbehörighet i 2 beslutsbehörighet i 2 a om

a om anstånd med inbetalning av anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, skatt i 49 och 51 §§, om

dröjsmålsavgift i 58 om dröjsmålsavgift i 58 om

indrivning i 59 om ansvar indrivning i 59 om ansvar för skatt påförts för skatt påförts

som en som en avliden eller ett dödsbo i 61 avliden eller ett dödsbo i 61

central tillsyn i 72 central tillsyn i 72 om m.m. om m.m.

rätt att ta del preliminär rätt att ta del av preliminär om av om

självdeklaration m.m. i 73 självdeklaration m.m. i 73 om arbetsgivares ansvarighet om arbetsgivares ansvarighet

för arbetstagares skatt, m.m. i för arbetstagares skatt, m.m. i

77, 77 77 och 78 §§, 77, 77 77 c och 78 §§, om

c om

vite i 83 om omprövning vite i 83 om upphörande av

i 84-94 §§, beslut skyldigheten att medverka i m.m. om

särskilda debite- skatteutredning om om i 83 a

ringsåtgärder i 95 § samt om omprövning m.m. i 84-94 §§,

överklagande i 96- beslut om särskilda

m.m. om

103 uppbördslagen debiteringsåtgärder i 95 §

1953:272. Beslut om an- samt om överklagande m.m. i stånd i 49 § den 96-103 uppbördslagen

som avses

2 16-0950

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen meddelas beskatt- 1953:272. Beslut

av om

ningsmyndigheten enligt anstånd som i 49 § den

avses denna lag. Beslut om anstånd lagen meddelas beskatt-

skall skyndsamt meddelas den ningsmyndigheten enligt

skattskyldige utan kostnad för denna lag. Beslut anstånd

om denne. skall skyndsamt meddelas den

skattskyldige utan kostnad för

denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

‘ Senaste lydelse 1996:678

1.14¶Förslag till lag om ändring i lagen

särskild inkomstskatt för

1991:591 om

utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga särskild I fråga särskild in-

om om

inkomstskatt gäller i tillämp- komstskatt gäller i tillämpliga

liga delar vad sägs om delar vad som sägs om an-

som anstånd skatt i 49 och stånd skatt i 49 och 51 §§,

av av

51 §§, dröjsmålsavgift i dröjsmålsavgift i 58 om

om om

58 indrivning i 59 indrivning i 59 om ansvar

för skatt för skatt påförs en om ansvar som som påförs avliden eller ett avliden eller ett dödsbo i 61

en dödsbo i 61 rätt att ta rätt att ta del av preliminär

om om

del preliminär självdeklaration m.m. i 73

självdeklaration m.m. i 73 om arbetsgivares ansvarighet arbetsgivares ansvarighet for arbetstagares skatt, i

om m.m. for arbetstagares skatt, i 77, 77 77 och 78 §§, om

m.m. c 77, 77 77 och 78 §§, vite i 83 om upphörande

c om

vite i 83 omprövning skyldigheten att medverka

om av m.m. i 84-94 §§, om beslut iskatteutredning i 83 a om

särskilda debite- omprövning i 84-94 §§, om m.m. ringsåtgärder i 95 § samt beslut särskilda

om om om

överklagande i 97, 99, debiteringsåtgärder i 95 §

m.m. 101 och 103 §§ samt överklagande i

om m.m.

uppbördslagen 1953 :272. 97, 99, 101 och 103 Vad som där sägs om uppbördslagen 1953:272.

arbetsgivare skall då gälla den Vad som där sägs om

är redovisningsskyldig arbetsgivare skall då gälla den

som

enligt 14 § denna lag och vad som är redovisningsskyldig

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse där skattemyndighet enligt 14 § denna lag och vad

sägs om

skall gälla Skattemyndigheten där skattemyndighet

sägs om

i Dalarnas län. Med uppbörds- skall gälla Skattemyndigheten

deklaration avses enligt denna i Dalarnas län. Med

lag redovisning enligt 14 uppbördsdeklaration avses

Beslut om anstånd skall enligt denna lag redovisning skyndsamt meddelas den enligt 14 Beslut anstånd

om skattskyldige utan kostnad för skall skyndsamt meddelas den denne. skattskyldige utan kostnad för

denne.

I 3 § lagen 1959:551 beräkning pensionsgrundande

om av

inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring finns

om bestämmelser om skyldighet for arbetsgivare att lämna särskild

kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

1 Senaste lydelse 1996:679 och prop. l995/96:224.

SOU 1996:1 16 F örfattningsförslag 37

1.15¶Förslag till lag om i lagen

ändring

1984:668 om uppbörd av socialavgifter

från

arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1984:668om uppbörd socialavgifter från arbetsgivare ‘ skall införas av en ny paragraf, 27 c av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 c §

Har det vid utredningen framkommit omständigheter som medför att arbetsgivaren eller ställföreträdare för arbetsgivaren skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 . 69, är arbetsgivaren eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en fråga som har samband med den gärning

omfattas brotts-

som av misstanken. Har skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan om misstanke om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skattemyndigheten fâr i dessa

fall

begära arbetsgivarens eller ställföre trädarens medverkan endast om denne upplysts om sin rätt att inte medverka.

38 F ofifattningsftirslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller åklagaren fattat beslut att

om inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

‘Lagen omtryckt 1991 :98.

Författningyörslag 39

1.16¶Förslag till lag om ändring i lagen

1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1990:325

om självdeklaration och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 3 kap. 65 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 65 §

Har det vid utredningen framkommit omständigheter

medför att den som uppgiftsslg/ldige eller, om den uppgiftsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den uppgifisskyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 : 69, är den uppgiftsslcyldige eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i en utredning av

fråga som har samband en med den gärning som omfattas brottsmisstanken.

av Har Skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan

misstanke brottet till om om åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skattemyndigheten får i dessa fall begära den uppgiftsskyldiges eller ställföreträdarens medverkan endast om denne upp-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lysts om sin rätt att inte medverka.

Första stycket gäller inte

om anmälan inte behöver

göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller om åklagaren fattat beslut

om att inte inleda förunder-

sökning betrdflande den

aktuella gärningen eller att lägga ned sådan för-

undersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

SOU 1996: l 16 F örfattningjörslag 41

1.17 till om i

Förslag lag ändring tullagen

1994:1550

Härigenom föreskrivs att det i tullagen 1994:1550 skall

införas en ny bestämmelse, 80 följande lydelse.

a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

80 a §

Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

som medför att den

tullskyldige eller, den

tullskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den tullslgøldige skäligen kan miss-

tänkas för brott enligt denna

lag är den tullskyldige eller ställföreträdaren inte skyldig

att medverka i utredning

en av

fråga har samband en som

med den gärning

som omfattas brottsmisstanken.

Tullmyndigheten får i dessa fall begära den tullskyldiges eller ställföreträdarens med-

verkan endast denne

om upplysts om sin rätt att inte medverka.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

42 Författningyörslag

1.18 till om i

Förslag lag ändring lagen

1984:404 om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall införas

en ny paragraf, 28 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§ 28 a

Har det vid utredningen framkommit omständigheter

medför att den som skattskyldige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 : 69, är den skattskyldige eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i utredning

en av

fiéiga har samband en som med den gärning som omfattas av brottsmisstanken. Har inskrivningsmyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan misstanke

om om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Inskrivningsmyndigheten får i dessa fall begära den skattskyldiges eller ställföreträdarens medverkan en-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dast denne upplysts sin

om om rätt att inte medverka.

Första stycket gäller inte om

anmälan inte behöver göras

enligt 17 § skattebrottslagen eller åklagaren fattat

om beslut om att inte inleda

förundersökning betraflande

den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan

förundersökning.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

1.19¶Förslag till om i

lag ändring lagen

om särskilda i

1994:466 tvångsåtgärder

beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 lagen 1994:466 om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Revision får genomföras i Revision får genomföras i den reviderades verk- den reviderades verksamhetslokaler även om den samhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt reviderade inte lämnat sitt

medgivande till det, medgivande till det,

om om revisionen inte utan svårighet revisionen inte utan svårighet

kan genomföras någon kan genomföras någon

annan plats. Detsamma gäller annan plats.

om den reviderade inte Detsamma gäller om medverkar på föreskrivet sätt, den reviderade inte medeller om det finns en påtaglig verkar på föreskrivet sätt eller risk att han kommer att det finns en påtaglig risk undanhålla eller förvanska att han kommer att det som får granskas, undanhålla eller förvanska

inventeras eller besiktigas. det som får granskas,

inventeras eller besiktigas.

Andra stycket 1 gäller inte

om den reviderade inte

behöver medverka i utredning

av en skattefråga på grund av

att denne eller ställföre-

trädare för denne skäligen

kan misstänkas brott.

SOU 1996:1 16 F örfattningsförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om det finns påtaglig risk att den reviderade kommer att

en undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras

eller besiktigas, får åtgärden genomföras utan att den

reviderade underrättats att revision skall ske.

7 §

När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får handling omfattas revisionen

som av eftersökas i verksamhetslokalerna och omhändertas för

granskning om föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller

2. det finns påtaglig risk för att handlingen undanhålls

en eller förvanskas.

Första stycket 1 gäller inte

den reviderade inte

behöver medverka i utredning

av en skattejråga på grund av

att hon eller han skäligen kan

misstänkas för brott.

Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får

åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.

9 §

I annat fall än i 7 eller 8 § får handlingar

som avses som omfattas av ett föreläggande enligt någon av de i 1 § nämnda lagarna eftersökas och omhändertas för granskning, om

föreläggandet inte följts och det finns särskild anledning att

anta att den begärda handlingen finns hos den som förelagts.

Vad nu sagts gäller inte om

den som förelagts inte

behöver medverka i utredning

av en skattefråga på grund av

att han eller hon skäligen kan

misstänkas för brott.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1997.

l Bakgrund

1.1¶Inledning

Det svenska systemet för beskattning av inkomst och förmö-

genhet bygger sedan början seklet uppgifter den

av som

skattskyldige lämnar i självdeklarationen. Kontrolluppgiftsskyldigheten, dvs. skyldigheten att lämna uppgifter till ledning

för taxering, har efter hand byggts ut och omfattar

annans

inte bara arbetsinkomster utan också bl.a. ränteintäkter numera

och ränteutgifter. Löntagarbeskattningen sker därför till stor

del grundval uppgifter från tredje Fr.o.m. 1995 års

av man.

taxering förtrycks uppgifter från kontrollupgifterna den förenklade självdeklarationen. Den skattskyldige älv ansvarar dock för att uppgifterna i självdeklarationen är riktiga.

Beskattningen av inkomstslaget näringsverksamhet bygger

till övervägande delen uppgifter den skattskyldige

som lämnar i deklarationen.

Uppgiftsskyldigheten upphör inte för den skattskyldige när

deklarationen lämnats in till skattemyndigheten. Han är också skyldig att medverka under eventuell efterföljande skatteut-

en redning att in de handlingar och lämna de uppgifter

genom ge

behövs för utredningen. För uppgifter lämnas till som som

Skattemyndigheten råder sanningsplikt. Skriftliga oriktiga uppgifter Skattemyndigheten inte kunnat rätta med stöd

som av

kontrolluppgift kan medföra skattetillägg enligt skatteförfattningarna samt, i grövre fall, påföljd enligt skattebrottslagen

1971 :69.

För effektiv och likformig beskattning skall kunna

att en

åstadkommas förutsätter beskattningssystemet ändamålsenliga regler för kontroll av att de skattskyldiga fullföljer sin uppgiftsskyldighet och att skattelagama efterlevs. Skattemyndigheten har därför tämligen vida kontrollbefogenheter.

Förfarandereglerna kan dock komma i konflikt med de åtaganden som följ er av de internationella konventioner som Sverige undertecknat och ratificierat. Sverige har tillträtt bl.a. den europeiska konventionen den

4 november 1950 angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen. I

artikel 6 i konventionen garanteras enskilda visst skydd och vissa rättigheter i brottmål och vid tvister civila rättigheter om eller skyldigheter. Konventionen är sedan den 1 januari 1995 inkorporerad i den svenska rätten.

1.2¶Direktiven

Utredningens huvudsakliga uppgift är enligt direktiven att göra

en översyn av lagen 1990:325 om älvdeklaration och

kontrolluppgifter. Utredningen skall vidare över reglerna

se om

skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning grund

utebliven deklaration. Utredningen skall slutligen analysera av

hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar

förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag kan motiveras analysen. som av I direktiven beträffande artikel 6 i Europakonventioanges

nen och uppgiftsskyldigheten vid skatteutredningar följ ande. Euuropakonventionen har från och med 1995 inkorpore-

rats i svensk rätt prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr.

1993/94:246, SFS 1994:1219.

I artikel 6 i Europakonventionen finns regler rätt till om

domstolsprövning och om rättssäkerhet. Europadomstolen har

i några avgöranden under tid utvecklat innebörden senare av artikel bl.a. vad gäller den enskildes rätt att i samband med

undersökningar, som företer likheter med brottsutredningar,

förhålla sig passiv och inte lämna upplysningar är belassom tande för honom själv.

Skyldigheten att lämna uppgifter i skatteutredningen kompliceras ibland av att skatteutredningen kan komma att ligga till grund för en brottsutredning. Skattemyndigheten skall

i anmäla till åklagare så snart det finns anled-

nämligen regel

ning att anta att brott enligt skattebrottslagen 1971 :69 begåtts.

I anmälan skall de omständigheter utgjort grund för

anges som misstanken. Utredningarna kan också komma att drivas

parallellt. Gränsdragningen mellan utredningarna kompliceras

skatterevisorn ofta anlitas sakkunnig i

ytterligare av att som polisutredningen. Uppgifter lämnas i skatteutredningen

som kan komma att användas mot den enskilde i

härigenom brottsutredningen. I skatteutredningar lämnas uppgifter i regel under straffan- Skattemyndigheten kan under hot vite framtvinga

svar. om uppgifter för kontroll att den är skyldig att lämna

av som

uppgiftsskyldigheten ett riktigt sätt. Vid uppgifter fullgjort brister i uppgiftslämnandet finns, som tidigare nämnts,

administrativa sanktioner i form av skattetillägg, avgiftstillägg

och förseningsavgift. I brottsutredningar gäller att den som är

skäligen misstänkt för brott har rätt att tiga och inte behöver bidra till utredningen. Den misstänkte underrättas om brottsmisstanken först när han hörs i brottsutredningen, utred-

då kommit så långt att han är skäligen misstänkt för

ningen

brott. Konflikter mellan den enskildes skyldighet att medverka

i skatteutredningen och hans rättighet att förhålla sig passiv i

brottsutredningen kan därför uppstå.

Utredaren skall analysera hur den enskildes uppgiftsskyldig-

het i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakon-

ventionen och den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar. Därvid skall utredaren givetvis beakta det

samhällsintresset effektiv myndighetssamverkan för stora av en

att förebygga och beivra ekonomisk brottslighet.

har, med hänsyn till den osäkerhet för

Utredningen som närvarande råder de skattskyldigas uppgiftsskyldighet i

om skatteutredningen och de konsekvenser denna osäkerhet får

såväl for de skattskyldiga som för skatteförvaltningens arbete,

beslutat att förtursbehandla frågan om hur artikel 6 i Europa-

konventionen påverkar skatteutredningen när den skattskyldige

är misstänkt för brott.

1.3¶Inkorporeringen av Europakonventionen

Efter andra världskriget påbörjades inom FN ett arbete som

syftade till att stärka de mänskliga rättigheterna. Den universelförklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs

generalförsamlingen 1948.

Vid sidan FN:s arbete med att stärka de

av mänskliga rättigheterna påbörjades ett motsvarande arbete i Europa.

Europakonventionen utarbetades och lades fram för undertecknande 1950. Konventionen trädde i kraft 1950 då tio stater hade undertecknat den. Sverige undertecknade konventionen det året och ratificerade den 1952. förklara-

Samtidigt

de sig Sverige erkänna kommissionens behörighet att ta emot

klagomål från enskilda. Sverige blev stat folkrättsligt

som

förpliktat att lojalt fullgöra de åtaganden följ konven-

som er av

tionen. Europakonventionen sådan blev dock inte gällande

som svensk rätt. Den 19 december 1991 beslutade den dåvarande

regeringen

att tillkalla kommitté för att bl.a. utreda det

en om var möjligt

och lämpligt att införliva Europakonventionen med svensk rätt. Kommittén, som antog namnet Fri- och rättighetskommittén, föreslog i sitt delbetänkande Fri- och rättighetsfrågor SOU

1993:40 att Europakonventionen skulle inkorporeras i svensk rätt genom grundlag. Utredningens förslag om inkorporeringen av Europakonventionen lades till grund för lagstiftning våren

1994 prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr.

l993/94:246, SFS 1994:1219.

Enligt vår interna rätt har författningar konstitutio-

av högre

nell valör företräde framför författningar med lägre konstitutionell valör. Regeringen framhöll i 1993/942117,

propositionen Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor 39, att det i 2 kap. regeringsformen finns en omfattande reglering fri- och rättigheter inspirerats

av som

av Europakonventionen. För att undvika en

dubb av

vissa rättigheter på konstitutionella nivå i

samma föreslogs

propositionen inkorporering av Europakonventionen

genom

vanlig lag.

Konventionen har lagen 1994: 1219 den genom om

europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna inkorporerats i

svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1995.

Regeringen uttalade i propositionen 37 att den omstän-

författning grundas internationell bestäm-

digheten att en en

melse inte i innebär att den har företräde framför andra

sig

författningar konstitutionella valör. Regeringen

av samma framhöll vidare att det även efter en inkorporering av Europakonventionen, såsom hittills, i första hand ankommer lagstiftaren till att den svenska rätten stämmer överens att se med konventionens bestämmelser. Konstitutionsutskottet delade regeringens uppfattning bet. 1993/94:KU24 s. 19. En svensk domstol eller myndighet kan emellertid ställas infor ett påstående att författning står i strid med en konvenen tionsbestämmelse. anförde att i det säkerligen fåtal

Regeringen

fall då svensk regel kan strida mot konventionen en anses domstolarna och förvaltningsmyndigheterna får avgöra hur konflikterna skall lösas. Myndigheterna kan enligt regeringen

göra följande överväganden.

Först och främst har rättstillämparen att förvissa sig om att

motstridighet verkligen föreligger. Om det är tveksamt har

en rättstillämparen att överväga den svenska regeln tolkningsom vis kan ett innehåll mot konventionens krav. En ges som svarar allmän är, framhöll utskottet, att våra

tolkningsprincip författningar är förenliga med våra internationella åtaganden

och de därför skall tolkas i fördragsvänlig anda, s.k. att

fördragskonform tolkning. Om det ändå visar sig att det är

mellan två hierarkiskt sidoord-

fråga om en verklig lagkonflikt

nade bestämmelser måste rättstillämparen välja vilka bestäm-

melser skall läggas till grund för avgörandet.

som

Regeringen redogjorde 37 ff. för olika tillämpliga tolkningsprinciper vid eventuell lagkonflikt och anförde

sammanfattningsvis följ ande. Om lagregeln utfärdats före inkorporeringen Europakonventionen kan rättstillämparen

av tillämpa lex posterior-principen innebärande att yngre lag ges företräde framför äldre. Rättstillämparen kan emellertid ibland

ha anledning att i stället tillämpa principen lex specialis,

52 Bakgrund SOU 1996:1 16

som innebär att specialregel går före allmänt hållen

en en regel.

Slutligen har Högsta domstolen i sitt remissvar över Fri- och

rättighetskommitténs betänkande pekat tredje princip,

nämligen att konventionen även om den enligt den inhemska

hierarkin inte har högre än vanlig ändå rang en lag, grund av sin speciella karaktär särskild vikt vid konflikt med ges en inhemska regler. I samband med att Europakonventionen införlivades med svensk lag infördes i regeringsformen bestämmelse en ny enligt vilken lag eller föreskrift inte får meddelas i strid annan

med konventionen, 2 kap. 23 § regeringsfonnen.

Konstitutionsutskottet underströk 20, rättstill-

att om en lämpare finner att en svensk bestämmelse bör tolkningsföges

reträde framför konventionsbestämmelse, bör en rättstillämparen enligt lagprövningsregeln i 11 kap. 14 § regeringsformen pröva den svenska regeln mot 2 kap. 23 § regeringsformen.

Om den svenska regeln uppenbart strider mot konventionsbestämmelsen bör den förstnämnda sättas sidan.

I propositionen 40 framhöll regeringen sammanfattningsvis att den svenska lagstiftningen vid en översiktlig

bedömning av rättsläget i allmänhet torde kunna sägas uppfylla

konventionens krav. Enligt departementschefen kunde tvek-

samhet dock råda hur väl Sverige uppfyller kravet om rätt

till domstolsprövning civila eller av rättigheter skyldigheter

enligt artikel 6 och därmed krav

sammanhängande tillgång

till inhemskt rättsmedel enligt artikel 13.

1.4¶Artikel 6 i

Europakonventionen

1.4.1¶Allmänt

Enligt artikel 6 i Europakonventionen skall frågor är

som av särskild vikt för den enskilde kunna bli föremål för dom-

stolsprövning. Rätten till domstolsprövning sådan

är som en

viktig rättssäkerhetsgaranti men det är också viktigt att den

enskilde under domstolsforfarandet tillförsäkras vissa

rättighe-

ter. Artikel 6 föreskriver följ ande.

Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter

och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara till opartisk och offentlig inom skälig

berättigadtid inför och opartisrättegångomstol,

oc en oavhängig som

upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men och allmänheten må utestängas från rätte pressen angen eller del därav hänsyn till sedligheten, den männa en av ordnin eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt en samh" eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas rivatlivs helgd så eller, i den mån domstolen så

kräva

nödvändigt, i fall då grund särskilda inner strängt av offentlighet skulle lända till skada för

omständigheter

rättvisans intresse. Envar, blivit för brottslig skall

som anklagad

betraktas intill dess hans lguärning,lagligen

som oskyldig s

fastställts.

Envar, blivit anklagad för brottslig gärning, skall

som

äga följande minimirättigheter:

ett språk, han förstår, och 1 a att som blivaofördröjligenunderrätta innebörden och orsaken till

detalj om av anklagelsen mot honom b åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda

att sitt örsvar;

försvara personligen eller rättegån sbi-

c att genom

träde, han sä utsett, eller att, fall då han s ar som v 1

erforderli för betalning av rättegångsbiträde

a me erhålla sadant utan kostnad, om rättvisans intresse sa

fordrar;

att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas

honom, samt att för räknin få vittnen inkallade emot egen och förhörda under förhål anden som vittnen samma

åberopade mot honom;

att utan kostnad åtnuta bistånd tolk, han icke e av om förstår eller talar det språ begagnas i domstolen. som

Artikelns syfte är således att den enskilde

övergripande ge en rättsliga anspråk. Reglerna i artikeln opartisk prövning av

ställer krav såväl domstolen I avsnitten 1.4.4 som processen.

1.4.6 närmare för de rättsäkerhetsgarantier den redogörs som

enskilde har rätt till vid prövning av rättsliga anspråk. Rätten till domstolsprövning enligt punkt l i artikel 6 gäller

ärenden där det är fråga tvist den enskildes civila om en om

eller skyldigheter eller anklagelse för brott. rättigheter om en Vad med civila rättigheter eller skyldigheter och

som avses för brott behandlas närmare i avsnitten 1.4.2 och

anklagelse

1.4.3.

54 Bakgrund SOU

1996:1 16

Den som är anklagad för brott skall vidare punkt 2 i

enligt

artikeln oskyldig tills han dömts för brottet anses som

avsnitt 1.4.7. Den anklagade skall alltid vissa garanteras

minimirättigheter under brottmålsforfarandet. De ifrågavarande

rättigheterna nämns särskilt i punkt 3 i artikel vidare se avsnitt 1.4.8.

1.4.2¶Civila och

rättigheter skyldigheter

Varje tvist rättighet eller omfattas inte

om en skyldighet av

artikelns tillämpningsområde. För att artikeln skall bli

tillämplig rättigheter och skyldigheter ställs tre krav.

Det måste for det första föreligga tvist mellan två

en verklig

enskilda eller mellan enskild och personer en person en

myndighet. För att det skall föreligga verklig tvist i

anses en konventionens mening måste den reell och seriös. Den vara enskilde måste på rimliga grunder kunna det

göra gällande att

föreligger en reell och seriös tvist. Vid uppenbart ogrundade

anspråk föreligger ingen verklig tvist enligt artikel Tvisten

kan avse rättighetens existens också dess eller

men omfång

sättet att utöva den. En annan förutsättning är att tvisten skall

gälla en rätttighet

som grundar sig den nationella rätten. Som

framgår av

föregående avsnitt är artikel 6 processuell bestämmelse en som syftar till att den enskilde opartisk

ge en prövning av rättsliga

anspråk. Artikel 6 syftar inte till att skapa materiella nya anspråk utöver dem följer den inhemska Med som av rätten. rättighet i konventionens mening även förmåner olika avses av slag som tillerkänns de enskilda individerna i den inhemska rätten

Tvisten måste slutligen gälla civil eller

en rättighet skyldig-

het. Huruvida rättighet eller kan karaktäriseras

en skyldighet

som en civil sådan och omfattas artikeln inte alltid av är

Beträffande av öranden i Euro hänvisas

adomstolen

bl.a. till Hans Dane sammanstäl i SvJT 1991 IUS ning s. 279 ff. och SvJT 1994 s. 346 ff.

Europadomstolen har uttalat att begreppet civil uppenbart.

eller skyldighet är autonomt och därför inte skall

rättighet

tolkas enligt någon nations inhemska rätt. Hur en rättighet klassificeras i inhemsk rätt, dvs. ett civilrättsligt eller ett som

förvaltningsrättsligt anspråk, har ingen avgörande betydelse.

Det är rättighetens materiella innehåll. Alla förfa-

avgörande randen är avgörande för utgången i en tvist om en privat

som rättighet eller skall civil rättighet eller skyldighet anses avse en oavsett denna är offentligrättslig karaktär

skyldighet om av

eller i den inhemska rätten. Europadomstolen har funnit att artikel 6 är tillämplig på flera förfaranden i staternas som

nationella rättsordning hänförts till förvaltningsrätten och inte

till civilrätten. Europadomstolens praxis betraktas som

Enligt

civila rättigheter bl.a. frågor enskild äganderätt, rätten att

om bedriva viss ekonomisk verksamhet, skadestånd, vissa sociala

förmåner och familj rättigheter.

Skyldigheten att betala skatt är inte civil skyldighet och en inte omfattad artikeln. Kommissionen har regelmäsanses av sigt avvisat ärenden som gäller älva skatteanspråket

1.4.3¶Anklagelse för brott

Artikel 6 åsyftar endast straffprocessuella förfaranden som

till avgöra den anklagade har gjort sig skyldig till syftar att om

brott eller inte. Sådana straffrättsliga förfaranden som t.ex.

tvångsåtgärder, inte anklagelser för straffprocessuella avser

brott enligt bestämmelserna i artikeln

Begreppet "anklagelse for brott" eller "anklagad for brottslig

är i artikel 6 autonomt precis begreppet "civil

gärning" som

rättighet". Begreppet "anklagelse för brott" skall således ges en

självständig innebörd. Det avgörande är inte om gärningen

bl.a. P. Dijk och G.J.H. Hoof, Theory and 2Se van van the European Convention on Human rights, s. practice03 och not 488 och Danelius, Mänskl angivna

5 uppl., avgöranden14

liga rättigheter, s.

3Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl., s. 146.

inom den nationella rättsordningen eller annat sätt klassifi-

ceras som en brottslig gärning. Disciplinära förfaranden faller

normalt utanför tillämpningsområdet för artikel Alla handlingar som nationen älv kriminaliserat omfattas normalt av artikel Artikeln omfattar vidare handlingar avkrimisom naliserats i den nationella rätten även efter avkrimimen som

naliseringen medför straffliknande påföljder. Slutligen

omfattar artikeln vissa andra handlingar i den nationella som rätten behandlas ett snarlikt sätt. Vid prövningen av om en

gärning skall anses utgöra brottslig handling enligt konven-

tionen gör Europadomstolen bedömning och en av gärningens

sanktionens egenskaper. Därvid beaktas bl.a. gämingens art, sanktionens syfte och sanktionen kan till

om omvandlas en

frihetsberövande påföljd Rättssäkerhetsgarantiema i artikeln aktualiseras vid den tidpunkt då någon är anklagad för

brottslig handling enligt artikel Denna tidpunkt kan inträda

redan innan den misstänkte har åtalats för brottet i

fråga. Rättssäkerhetsgarantiema gäller även i den överprövande

instansen vid ett eventuellt överklagande.

4¶Tillgång till och domstol

oavhängig opartisk

För att den enskilde skall kunna komma i åtnjutande den i av

konventionen garanterade rätten till opartisk och rättvis

rättegång "fair hearing" eller "entendue êquitablement" måste

det finnas enligt lag inrättad domstol, den enskilde kan en som vända sig till vid tvister. Finns det ingen möjlighet till dom-

stolsprövning enligt den nationella rätten föreligger ett brott mot konventionen Domstolsprövningen kan begränsad

vara

‘Se t.ex. m.fl. mot Nederländerna, dom den 8

juni

1976, A 2Engel

serie . 5 Frånvaron i Sveri möjli het till i

e av domstolsprövning vissa forvaltningsären har

en av ansetts vara brott mot konventionen, t.ex.urogadomstolenoch Lönnse porron roth, dom den 23 1982 serie B 52; odén, dom den 27 oktober 198septemberserie B dom den okto-

125; Pudas, 27

ber serie ,

1987, A 125, m.fl.

begränsningen tjänar ett legitimt ändamål och står i rimlig

proportion till ändamålet. Begränsningen får inte så långt-

vara gående att den urholkar det centrala innehållet i artikeln.

Domstolen skall oavhängig och opartisk. En domstol

vara får därför inte i sin dömande verksamhet vara beroende av statsmakterna eller parterna. För utomstående iakttagare

av en får det inte föreligga några tvivel domstolens opartiskhet.

om För att kravet opartiskhet skall uppfyllt får domaren

vara inte i mål eller i ett annat mål med part ha fattat

samma samma

ett beslut som kan föregripa hans ställningstagande. Domsto-

lens ledamöter får inte heller ha önskan att gynna den ena

parten.‘

Med domstol inte endast de domstolar ingår i ett

avses som lands domstolsorganisation. Även besvärsnämnder av olika slag med vissa intresseledarnöter har Europadomstolen

av ansetts domstolar i konventionens mening.7

vara

1.4.5¶Rätten till rättvis och oflentlig rättegång

Den enskilde garanteras artikel 6 en rättvis och offent-

genom

lig rättegång, "fair and public hearing". Av rätten till "rättvis

rättegång" följer flera krav rättegången: rättegången skall

opartisk, parterna måste ett uttömmande sätt få lägga vara fram sin sak inför domstolen och domstolsförfarandet måste uppfylla vissa krav rättssäkerhet.

Av ordalydelsen i artikel 6 framgår inget uttryckligt krav muntligt förfarande i domstolen. Enligt Europadomstolens

praxis är emellertid muntlighet huvudregeln Kravet

offentlig rättegång public hearing innebär således att parterna

skall träda fram direkt inför domstolen och att förhandlingen

Även är huvudprincipen enligt är offentlig. om muntlighet

‘ Se t.ex. Langborger mot Sverige, dom den 22 juni 1989, serie A 155.

7 Se Campbell och Fell mot Storbritannien, dom den

tex.

25 februari 1982, serie B 80.

Danelius, Mänskliga rättigheter,5 uppl., s. 157.

artikel 6 gäller inte kravet muntlig förhandling generellt. En

part kan avstå aktivt eller passivt från sin rätt till muntlighet.

Om part ha avstått från muntlighet föreligger inget

en anses brott mot konventionen ärendet handläggs skriftligt. om Europadomstolen har vidare funnit att det inte strider mot artikeln att vägra muntlig förhandling i överinstansen om

denna endast prövar rättsfrågor och muntlig förhandling hållits

i underinstansen. I fallen Håkansson och Sturesson9 hade den svenska hovrätten underlåtit att hålla huvudförhandling i mål om exekutiv auktion. Eftersom sådana mål vanligen avgjordes

handlingarna borde klagandena ha begärt huvudförhandling

de ansett det viktigt. Enligt Europadomstolen hade det

vara därför inte skett något brott mot konventionen. I fallet

Ekbatani borde emellertid, enligt Europadomstolen, den

svenska hovrätten ha hållit muntlig förhandling då sakomstän-

digheterna i målet stridiga.

var

Förhandlingen skall offentlig med de undantag

vara som framgår artikeln. Vidare skall domen avkunnas offentligt av även om det har funnits fog för att hålla förhandlingen inom stängda dörrar. Domen måste således offentliggöras. Det är dock inte nödvändigt att domen avkunnas muntligt domstoav len. En dom behöver inte heller offentliggöras i sin helhet om det finns skäl att sekretessbelägga vissa domskäl. Det avgörande är att domslutet är offentligt. För att en rättegång skall anses vara rättvis, "fair", krävs att

partema har likvärdiga processuella rättigheter inför domstolen

"equality of arms" eller "égalité des armes", vilket innebär att den enskilde skall beredas möjlighet att närvara vid rättegång-

Håkansson och Sturesson mot Sverige, dom den 21 februari 1990, serie A 163. Se vidare t.ex. Axen mot Tyskland, dom den8 december 1983,A 72 och Monell och Morris mot Storbritannien, dom den 2 1987, C 115. mars Ekbatani mot Sverige, dom den 26 maj 1988, A 134. 12 Se t.ex. En m.fl. Nederländerna, dom den 8

mot

A 22 och mot Belgien, dom den 30 november 1guni87,

113973,l

och ha rättegångsbiträde. I rätten till rättvis rättegång ingår

en ett krav kontradiktoriskt förfarande. Domstolen får inte till den enskildes nackdel grunda sitt avgörande utredningsmaterial den enskilde inte fått ta del Består bevisningen

som av.

vittnesförhör skall den enskilde möjlighet att hålla av ges motförhör med vittnet.

1.4. 6 Rättegång inom skälig tid

Rättegången skall hållas inom skälig tid. Vad som är en skälig tidsperiod enligt artikel 6 varierar från fall till fall. I tvistemål räknas tiden från den dag då målet anhängiggörs vid domstol

fram till dess slutlig dom föreligger. Tidsperioden räknas i

brottmål från det att den misstänkte underrättas misstanken

om och löper fram till dess att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i under- eller överinstans. Eftersom perioden börjar löpa från det att den misstänkte får kännedom om att han är misstänkt for brott inräknas även förundersökningen, i den del

ligger efter underrättelsen misstanken, i den relevanta som om

tidsperioden.

Vid bedömningen tidsperiodens skälighet tar Europa-

av domstolen i allmänhet hänsyn till målets komplexitet, parternas

agerande och myndigheternas och domstolarnas handläggning.

I brottmål f°ar däremot bristande samarbete från den tilltalades sida inte honom till last. Å andra sidan skall inte

läggas staten behöva stå till handläggningen fördröjts den

svars om genom

tilltalades överklaganden eller framställningar.

60 Bakgrund SOU 1996: l 16

7¶Oskuldspresum tionen

Den som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig tills hans skuld lagligen fastställts. I fallen Salabiaku

och Pham Hoang prövades frågan om rättsliga presumtioner

i strafflagstiftningen förenliga med artikel Klagandena

var hade i båda fallen dömts för smuggling narkotika i väska. av en Enligt fransk lag presumerades den gått förbi tullen med som förbjudet gods ha haft uppsåt. Eftersom den franska domstolen i det aktuella fallet tillämpat presumtionsregeln försiktigt och

tagit hänsyn till omständigheterna i de faktiska fallen ansågs oskuldspresumtionen inte ha kränkts.

1.4.8¶Minimirdttighetema i brottmål

I artikel 6 punkt 1 anges det allmänna kravet rättvis en

rättegång. De minimirättigheter enligt punkten tillkom-

3 som

den är anklagad för brottslig handling skall

mer som en ses som karaktäristiska och särskilt viktiga exempel villkor som

måste uppfyllda för att brottmålsrättegång skall

vara en uppfylla kravet i punkt 1 rättvis rättegång. Den som är anklagad för en brottslig handling har rätt att ofördröjligen och i detalj ett språk han förstår bli som underrättad grunden för anklagelsen mot honom. om Danelius har framhållit beträffande artikel 6 att den underrättelse som här avses måste precis och detalj vara mer erad än den underrättelse som skall lämnas till anhållen en enligt artikel 9 punkt 2 i Internationella konventionen person

om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5 punkt

2 i Europakonventionen. Den anklagas för brott skall

som

Salabiaku mot Frankrike, dom den 7 oktober 1988, A l 4

Pham Hoang mot Frankrike, dom den 25 september

1992, B 243. Enligt artikel 9 punkt 2 i Internationella konventionen

om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5

enligt artikel 6 inte bara underrättas om de gärningar som läggs

honom till last utan också den rättsliga klassificeringen

om av dessa gärningar. Underrättelsen kan vara muntlig eller skriftlig

skall så utförlig att den anklagade får möjlighet att

men vara förbereda sitt försvar ett tillfredsställande sätt.

Den misstänkte skall vidare tid och möjlighet att

ges förbereda sitt försvar. För att han skall kunna förbereda sitt försvar måste han få möjlighet att samråda med sin advokat. Den misstänkte har rätt att kostnadsfritt få rättegångsbiträde, om han saknar medel och ärendet är sådan beskaffenhet att

av rättvisans intresse kräver att han biträds ett rättegångsbiträ-

av de. Vidare har han rätt till kostnadsfri tolk han inte

en om

förstår språket. Slutligen har Europadomstolen i fallet Funke slagit fast att den som är anklagad för en brottslig handling har rätt att tiga och inte f°ar tvingas att producera bevis mot sig själv.

1.5¶Frågeställningar skall behandla som utredningen

Den skattskyldige lämnar i Sverige i regel uppgifter i skatteutredningar under straffansvar. Skattemyndigheten

kan genom att använda de tvångsmedel den har till sitt förfogande få

som

tillgång till uppgifter för att kontrollera att den skattskyldige fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter till skattemyndigheten kan myndigheten påföra honom administrativa

sanktioner i form skatte- eller avgiftstillägg. Är det fråga

av om misstanke om skattebrott skall Skattemyndigheten anmäla

misstanken till åklagarmyndigheten. De uppgifter den

som

punkt 2 i Europakonventionen skall den är arresterad

som

möjlr underrättas skälen för åtgärden och

snarast om om

varje anklage se mot honom.

Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl., s. 178.

Cambell och Fell mot Storbritannien, dom den 28 juni

1984, B 80.

mot Frankrike, dom den 25 februari 1993 serie A

256"‘Funke

skattskyldige lämnat till Skattemyndigheten kan överlämnas till

förundersökningsledaren och användas i skattebrottsutredning-

en.

Fråga uppkommer om ett förfarande som kan leda till att administrativa sanktioner påförs skall anklagelse

anses avse en för brott i konventionens mening. Svenska särskilda avgifter i

form av skattetillägg, förseningsavgift m.m. vid beskattningen

har inte varit föremål för Europadomstolens prövning. Om de administrativa sanktionerna i skatteförfarandet skall

anses omfattade artikel 6 måste det undersökas om våra skattepro-

cessuella regler tillgodoser rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6

eller reglerna måste till artikeln. Vi tar

om anpassas upp

skattetilläggsförfarandet i kapitel 2 och förfarandet med förseningsavgifter i kapitel Lämnande av en oriktig uppgift till Skattemyndigheten kan

leda till beslut om eftertaxering eller motsvarande beslut om

ändring i beskattningen. Utredningen undersöker i kapitel 4 om eftertaxerings- eller efterbeskattningsförfarandet kan

anses utgöra ett sådant förfarande straffrättslig karaktär som

av omfattas av artikel

Oriktiga uppgifter kan slutligen leda till åtal enligt skattebrottslagen 1971 :69. Skattemyndighetens utredning i skatteä-

rendet används ofta i förundersökningen och ligger i vissa fall till grund för åtalet. En viktig fråga är därför om även skatte-

myndigheten måste iaktta vissa rättssäkerhetsgarantierna i

av artikel 6 under skatteutredningen för att brottmålsförfarandet inte skall anses strida mot artikel Artikelns betydelse i skatteutredningar när misstanke om brott föreligger behandlas

i kapitel Skattemyndigheten kan i vissa fall tillämpa lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet tvångsåtgärdslagen om den skattskyldige inte medverkar

i utredningen föreskrivet sätt. I kapitel 6 diskuteras hur dessa tvångsåtgärder förhåller sig till artikel

2 och artikel 6

Skattetillägget

Utredningens bedömning: Utredningen anser vid en

sammantagen bedömning av hittillsvarande praxis och annat tillgängligt material att övervägande skäl talar för att

det svenska skattetilläggsförfarandet inte omfattas

av artikel Utredningens slutsats är att de svenska skattetill-

läggsreglerna för närvarande inte kräver någon åtgärd

grund av att de skulle stå i strid med artikel

2.1¶Nuvarande

ordning

Innan skattetillägget infördes 1972 kunde överträdelser

reglerna om uppgiftslämnande till Skattemyndigheten endast medföra straff enligt det straffrättsliga sanktionssystemet. Detta

system var tungrott och upplevdes som orättvist eftersom

endast ett fåtal skattskyldiga, slumpmässigt utvalda, blev

åtalade för skattebrott.

Administrativa sanktioner handläggs beskattningsmyn-

digheter och förvaltningsdomstolar vid sidan det straffrätts-

liga systemet. Skattetillägget påförs av beskattningsmyndighe-

ten genom ett administrativt förfarande. Tillägget påförs i princip objektiva grunder, dvs. utan krav oaktsamhet

eller uppsåt. Vid mindre felaktigheter är skattetillägg ofta den

enda reaktionen från samhällets sida. Skattetillägget ansågs

lagstiftaren vara ett betydelsefullt påtryckningsmedel mot felaktigt och ofullständigt uppgiftslämnande till skattemyndig-

heterna och en metod för att förmå skattskyldiga att fullgöra

sin deklarationsskyldighet så att skatteuttaget blir riktigt.

Systemet ansågs effektivt eftersom de uppgifter

vara som

tjänstemannen erhåller vid utredningen beskattningsfrågan

direkt kan läggas till grund för frågan påförande

om av

skattetillägg. Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen 1990:324, TL, skall skattetillägg påföras skattskyldig som skriftligen lämnat en

oriktig uppgift till ledning för sin taxering. Innan ett beslut om skattetillägg fattas skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig. För att tillägg skall påföras krävs det inte att den skattskyldige förfarit vårdslöst eller haft uppsåt att undandra skatt, utan det räcker att den skattskyldige objektivt sett lämnat en oriktig

uppgift. Tillägg skall dock enligt 5 kap. 4 § TL inte påföras vid uppenbara fel eller oriktiga yrkanden eller om den skattskyldifrivilligt rättat den oriktiga uppgiften. skattetillägg skall

ge inte heller påföras den oriktiga uppgiften hade kunnat rättas

med stöd kontrolluppgifter i inkomstslagen tjänst och

kapital. Tillägg utgår vid inkomsttaxeringen med 40 eller 20

procent den skatt skulle ha undandragits om den

av som

oriktiga uppgiften hade följts.

Skattetillägg skall också påföras avvikelse har skett från

deklaration Skönstaxering, 5 kap. 2 § första stycket

en genom TL. Skönstaxering kan ske skatt eller underlaget för skatt

inte kan beräknas tillförlitligt grundval lämnade uppgif-

ter. I dessa fall påförs skattetillägget inte grund av en oriktig

uppgift utan grund att deklarationen varit så bristfällig att

den inte kunnat läggas till grund för taxeringen.

Har den skattskyldige underlåtit att lämna deklaration trots att föreläggande att deklarera skickats ut till honom skönstaxe-

han och skattetillägg påförs honom med anledning av

ras skönstaxeringen. Inkommer deklaration inom viss i lagen

angiven tid skall emellertid skattetillägget undanröjas. Skatte-

tillägget är i detta fall ett medel för att förmå den skattskyldige

att över huvud taget fullgöra sin deklarationsskyldighet.

Även skattetillägget påförs objektiva grunder

innehåller skattetilläggsförfarandet subjektiva bedömningar eftergiftsgrunderna. Dessa skall beaktas självmant av

genom skattemyndigheten. Den skattskyldige har dock bevisbördan

för att eftergiftsgrund föreligger. Ett skattetillägg skall

enligt 5 kap. 6 § TL efterges grund personliga skäl om

den felaktiga uppgiften har samband med den skattskyldiges

ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande.

Ett skattetillägg skall vidare efterges om den oriktiga uppgiften kan ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet

anses eller särskild omständighet. Slutligen skall ett skattetil-

annan

lägg efterges det framstår uppenbart oskäligt att ta ut

om som

tillägget.

Bestämmelser om administrativa sanktioner med i princip samma uppbyggnad som i taxeringslagen finns i mervärdeskat-

telagen 1994:200, tullagen 1994:1550, lagen 1984: 15 l om punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen 1984:668 uppbörd socialavgifter från arbetsgivare.

om av

skattetillägg utgår oavsett om gämingen medför straff enligt skattebrottslagen eller inte. Vid straffmätningen för skattebrott

kan skattetillägget emellertid i vissa fall beaktas. Det är dock

inte förutsättning för att ådöma någon straff enligt

skattebrottslagen att skattefrågan är avgjord, jfr 15 § skattebrottslagen 1971 :69.

Eftersom påförandet skattetillägget är ett administrativt

av förfarande är skilt från det straffrättsliga förfarandet

som omfattas det inte rättegångsbalkens RB regler om förun-

av dersökning. Den skattskyldige tillförsäkras därför inte de rättigheter, nämligen rätten till advokat och rätten att förhålla

sig passiv, enligt RB:s regler inträder när någon skäligen

som är misstänkt för brott. Han har enligt 6 kap. 24 § TL däremot rätt till muntlig förhandling i länsrätt och kammarrätt han

om begär sådan skall hållas.

att en

Utredningen skall undersöka om ett oriktigt uppgiftslämnan-

de får till följd att skattetillägg påförs är brottslig

som en

handling i Europakonventionens mening. Frågan om det

svenska skattetilläggsförfarandet omfattas artikel 6 hänsköts

av till kommissionen redan 1985 av Max von Sydow. Han hävdade att det stred mot artikel 6 att han vid tillämpning då

gällande regler inte hade fått muntlig förhandling i förvalt-

ningsdomstolama trots att han begärt det. Efter det att kommissionen beslutat att ta upp ärendet till prövning förliktes emellertid Max Sydow och den svenska staten. Huruvida

von det svenska skattetillägget är ett straff enligt artikel 6 har således inte prövats av vare sig kommissionen eller Europadomstolen.

7 Application No. l 1464/ 1985.

3 I6-0950

66 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996:1 16

Såsom kommer att framgå redogörelsen i avsnitt 2.3.1 av är handlingens eller sanktionens rubricering i den nationella

rätten inte avgörande för klassificeringen enligt konventionen.

Inte heller har det någon betydelse hur människor i allmänhet

uppfattar en sanktion. I Europakonventionen har uttrycken "anklagelse för brott" och "anklagad för brottslig gärning"

autonom betydelse. Innebörden begreppen framgår

av av praxis. Europadomstolen och kommissionen har under årens lopp prövat hur olika slag administrativa sanktioner av förhåller sig till artikel I avsnitt 2.3.1 och 2.3.2 lämnas en

redogörelse for några viktigare rättsfall från Europadomstolen

och kommissionen.

2.2¶Administrativa sanktioner i

några andra

länder

I detta avsnitt redogör utredningen mycket översiktligt för

- administrativa sanktioner vid skatteöverträdelser i några andra

länder. Utredningen har inte gjort någon bedömning

av om artikel 6 beaktas eller borde beaktas i de olika administrativa

sanktionssystemen.

De flesta europeiska stater tillämpar ett administrativt

sanktionssystem parallellt med ett straffrättsligt förfarande vid

överträdelser skattelagstiftningen. Övriga länders sanktionsav system skilj sig dock från det svenska skattetillägget er genom förekomsten av subjektiva rekvisit och att sanktionens genom storlek är beroende den skattskyldiges skuld. av

Finland

I Finland har administrativa sanktioner i beskattningsförfaran-

det tillämpats sedan l920-talet. Enligt reglerna i beskattningslagen kan skatteförhöjning utgå den skattskyldige lämnat

bristfällig eller felaktig deklaration eller felaktiga handlingar. Skatteförhöj ningen beslutas Skattemyndigheten och påförs

av med viss procent den skatt föranleds den undanhållav som av

inkomsten. Om bristfälligheten endast gäller en del av den na

inkomster beräknas Skatteförhöjningen den

skattskyldiges

skatt belöper denna del. Vidare kan skatteförhöjning

som

den skattskyldige utan giltig orsak underlåtit att

påföras om

inge självdeklaration eller annan handling. Procentsatsens storlek är bl.a. beroende den skattskyldiges grad skuld.

av av

Om den skattskyldige uppsåtligt eller vårdslöshet

av grov

lämnat felaktig handling kan skatteförhöjning påföras med

det dubbla beloppet. Skatteförhöjningen kan i dessa fall uppgå

till högst 100 procent.

I förseningsfallen utgår förseningsavgift storlek är

vars beroende förseningens längd. Avgiften är till sin karaktär en

dröjsmålsränta.

I Finland är de skattskyldiga inte tillförsäkrade alla rättighe-

under förfarandet följer artikel Någon rätt till ter som av

muntlig förhandling i ett skatteförhöjningsärende föreligger

inte. Finland anslöt sig till Europakonventionen 1990. De administrativa sanktionemas förhållande till artikel 6 har, såvitt känt, inte väckt någon debatt i Finland.

Norge

Även i Norge tillämpas ett administrativt sanktionssystem för

att beivra skatteöverträdelser. Enligt skatteloven kan skattskyl-

dig, till ligningsmyndigheten har lämnat en oriktig eller

som

ofullständig uppgift är betydelse för att åsätta riktig

som av en taxering, påföras tilleggsskatt med 30 procent av den skatt som kunde ha dragits undan det allmänna. Om den skattskyldige har

förfarit grovt oaktsamt eller uppsåtligt kan tilleggsskatt påföras

med 60 procent. Tilleggskatten tas ut med bara 15 procent om

uppgiften går lätt att kontrollera, tex. mot kontrolluppgift. Tilleggsskatt skall inte påföras felaktigheten beror ett

om uppenbart räkne- eller skrivfel eller om den grund av

personliga skäl är ursäktlig.

Om den skattskyldige inte har inkommit med deklaration

skall han påföras avgift storlek beror förseningens

en vars

68 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

längd. Avgift påförs också han förelagts att inkomma med

handlingar och inte hörsammar föreläggandet. I Norge tillförsäkras de skattskyldiga inte alla rättigheter

som följer av artikel 6 under förfaranden tilleggsskatt. De om administrativa sanktionernas förhållande till artikel 6 har berörts i doktrinen men har såvitt känt inte föranlett lagstiftaren

att vidta några åtgärder.

Danmark

I Danmark finns ingen särskild administrativ sanktion för

överträdelser skattelagstiftningen. I stället kan beskattnings-

myndigheterna vid brott mot skattelagstiftningen besluta

om bötesstraff. Enligt skattekontrolloven kan den uppsåtligen som

lämnar oriktiga uppgifter till ledning för taxeringen bestraffas

för gärningen med böter eller med frihetsberövande. Om den undandragna skatten inte överstiger lOO 000 kronor och om den skattskyldige godtar böterna kan förfarandet avslutas vid sidan av ett straffrättsligt förfarande. Ligningsrådet får besluta att böterna fastställs i administrativ ordning. Straffsanktionerna berör i första hand näringsidkare eftersom uppgifter som kunnat rättas med stöd kontrolluppgifter normalt inte av medför någon påföljd. För de indirekta skatterna finns i stort motsvarande bestämmelser. I Danmark anses böterna vara ett straff och gärningen anses

sålunda brottslig handling. De

vara en skattskyldiga har t.ex.

rätt till rättegångsbiträde det kan bli fråga att påföra

om om honom böter.

Tyskland

Skatteöverträdelserna indelas i två Steuerstraftaten grupper,

och Steuerordnungswidrigkeiten. Den förra omfattar

gruppen

19 Se t.ex. Jörgen Aall, Rettergang menneskerettighe-

og ter s. 457.

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 69

grövre brott beivras genom ett straffrättsligt förfarande

som medan den omfattar överträdelser av lindrigare slag som

senare lagfors i administrativ ordning. Mindre allvarliga överträdelser är grovt oaktsamt undandragande skatt, förfaranden som

av innebär risk för skatteundandragande samt försök till skatteun-

dandragande. En särskild enhet inom beskattningsmyndigheten Straf- und Bussgeldsachenstellen påför penningbot Buss-

geld till sin storlek är beroende av gämingens farlighet

som

och den skuld som belastar gärningsmannen. Beskattningsmyn-

digheten får i stället för böter meddela varning.

Även i Tyskland kan överträdelsen medföra straffrättslig

påföljd den skattskyldige inte godtar böterna. Gärningen i

fråga anses vara en brottslig gärning.

Österrike

I Österrike finns inga administrativa sanktioner vid oriktig

motsvarande våra skattetillägg. överträdelser

uppgift av skattelagstiftningen beivras inom det straffrättsliga systemet.

Holland

I Holland finns administrativa sanktioner skatteområdet

som i stora drag påminner de svenska skattetilläggen. Endast

om grövre skattebrott lagförs i allmän domstol. Lindrigare förseel-

bestraffas de administrativa sanktioner påförs ser genom som

av Skattemyndigheten.

Den högsta domstolen i Holland slog i dom den 19 juni

en 1985 fast att de holländska reglerna skattetillägg stod i strid

med artikel 6 i Europakonventionen. skattetillägg utgick vid

oriktig uppgift med 100 procent den undanhållna inkomsten

den skattskyldige inte kunde visa att det förelåg om förmildrande omständigheter. Kunde han visa ursäktlighet sattes tillägget ned till lägst 10 procent. Förfarandet med administrativa sanktioner har efter högsta domstolens upp-

märksammade rättsfall omarbetats. Numera alla adminianses strativa sanktioner utgöra straff enligt den holländska lagstift-

ningen och vid förfarandet tillämpas straffprocessuella regler.

För påförande av en administrativ sanktion krävs att viss en grad av skuld har fastställts. Tillägg utgår med t.ex. 20, 50 eller

100 procent av den undandragna inkomsten. Skattemyndighe-

ten har bevisbördan för de subjektiva rekvisit krävs för som respektive procentsats. Under förfarandet tillämpas holländska

straffprocessuella regler. Rättssäkerhetsgarantierna beaktas av Skattemyndigheten så snart det föreligger "criminal charge".

en De administrativa sanktionerna kan inte omvandlas till frihetsberövande straff.

Frankrike

I Frankrike finns regler skattetillägg. Reglerna finns

om beskrivna i fallet Bendenoun i avsnitt 2.3.1. De franska reglerna synes inte ha ändrats grund fallet av Bendenoun.

2.3¶Brottsliga handlingar enligt Europakonventionen

2.3.1 Rättsfall från Europadomstolen

ENGEL m.fl. mot Holland, dom den 8 juni 1976

Engel, Schul, Dona och de Wit underofficerare i den var holländska armén. De hade vid olika tillfällen blivit dömda för diverse militära disciplinförseelser den militära rättsapparaav ten. Påföljden utgjordes av arrest som i olika grad inskränkte den fysiska friheten för de fyra berörda.

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 71

Europadomstolen anförde beträffande överträdelserna och

artikel 6 bl.a. följande.

82. Hence, the Court must specify, limiting itself to the sphere of military service, how will determine whether

a given "charge" vested b the State in question in the

— as present with character

case — a nonetheless

"criminal" withinisciplinarymeaning of Article counts as t e

In this connection, first to know whether

necessary

the provision defining the offence charged belong,

according legal system of the respondent State, to

to t e

criminal law, disciplinary law both concurrently. This

or however provides than startin point. The

no more a indications afforded have onl forma and relative

so a value and must be examined t light of the common

e denominator of the respective legislation of the various

Contracting States.

The nature of the offence a factor of reater

very import. When serviceman finds himself accused o an act

omission alle edly contravening legal rule governing

or a the eration of armed forces, the State may principle

o e

against him disciplinary law rather than criminal emp oy law. In this respect, the Court its agreement with

expresses the Government.

However, supervision by the Court does not stop there.

Such supervision would generally to be illusory

rove did not also take into consideration t degree of severit of

e the penalt that the concerned risks incurring. n a

person society scribing to the rule of law, there belong to the

"criminal" sphere deprivations of liberty liable to be

imposed punishment, except those which by their

as a nature duration of execution cannot be a preci-

or manner ably detrimental. The seriousness of what at st the traditions of the Contracting States and the importance attached the Convention to respect for the physical liberty of t all uire that this should be so see,

e person re

mutatis mutandis, the De ilde, Ooms and Versyp jud-

gment of 18 June 1971, Series A 12, 36, last sub-

no.

paragraph, and 42 in fine.

Europadomstolen konstaterade således att utgångspunkten är

hur brottet klassificeras i den nationella rätten. Därefter

framhöll domstolen emellertid att gärningens natur är av större

vikt än klassificeringen i den nationella rätten. Domstolen

godtog ordning som innebär att om en militär tjänsteman

en har gjort sig skyldig till överträdelse kan han ställas till

för den enligt administrativ lagstiftning i stället för ansvar en

en straffrättslig lagstiftning.

Domstolens överprövning skulle dock illusorisk vara om den inte också tar hänsyn till vilket straff i fråga som personen riskerar. Gärningar medför frihetsberövande påföljd hör som

normalt till kriminallagstiftningens sfar. Undantag utgör de fall

där frihetsberövandet varken pågrund sin varaktighet eller av grund av sättet att verkställa det medför märkbar skada för överträdaren. För ett sådant förhållningssätt talar allvaret det av ingrepp står spel, konventionsstaternas traditioner och som den vikt konventionen tillagt fysiska frihet. som personernas Mot bakgrund av dessa kriterier bedömde domstolen att frihetsberövande i två dagar, vilket Engel riskerade, inte ett var straff i konventionens mening. För Schul, Dona och de Wit var det fråga inskränkning friheten i 3-4 månader vilket om av utgjorde ett straff enligt artikel

DEWEER mot Belgien, dom den 27 februari 1980

Deweer som drev en livsmedelsaffär fick besök inspektör av en den 18 september 1974. Inspektören fann att Deweer genom prisättningen av kött i sin affär hade brutit mot livsmedelsbestämmelsema. Deweer erbjöds att inom åtta dagar betala en avgift 10 000 BEF. I annat fall skulle ärendet avgöras av domstol och affären stängas tills domstolen fällt sitt avgörande. Deweer betalade avgiften inom den angivna tidsfristen. Deweer gjorde i Europadomstolen gällande att förfarandet med böter under hot att hans affar skulle stängas omfattaom des av artikel Domstolen uttalade bl.a. följande.

45. When seen in this light, the relevant rovisions of the Belgian paragraphs 12-1 prove to

above

been legislationhe of the 1945/1971 Act

enlig tening. source a Legislative Decree published during the Second World War,

in the middle of time of rationing and the a "black market". Through seriesshortages, this a o drastic measures, Legislative Decree foot "the of offences set on repression

againstriiles relating to the countrys supplies". The return

to of has enabled its severity to be relaxed

conditions

and its title to tplenty but the still e changed, even existing text

carries the imprint of its origin. The wording employed

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 73

bears witness to this. Thus, para raphs 1 and 2 of section 11, the basis of the contested ecisions b the Louvain

du Roi, utilise terms such as offender" and

procureur

offence". In addition, who contravenes a Decree

anyone

assed of Part I of the Act, for instance the

ursuance as

9 August 1974, liable to the penalties listed

ecree o

section that imprisonment, fine, forfeitures,

to sa courtordered closure premises and publicising of the

o jud ment. The offer of settlement made 30 September

on 19 4 in effect substitute for at least certain of those

was a

penalties. Had the applicant rejected the offer, the accompa-

nying decision of provisional closure would have come into operation, need be until "the which udgment

date on

the offence" 11 § 2; would

was passed on section e

nsked imprisonment and a fine he had disregarded

ave the closure decision 9 § 5 and 11 § 2 read in

section b

congunction.the of 18 1974

imilarly, "pro-justitia" September

described Mr. Deweer being "in breach‘ "in overtre-

as din " of Articles 2 § 4 and 3 § 1 of the Decree of 9 August

19 4 see aragraph 8 above. In his decision of 30 September, t ouvain procureur du Roi also mentioned an

e "offence" "een inbreuk"; although he judged unnecessa-

to request imprisonment unishment for the offence r as dat geen hoofdgevangenisstra dient evorderd te worden ter beteugeling t e procureur du Roi

van gezegd

stressed its "de emst".misdrig",letter of the date,

y same he the"gravityicants attention the

drew ‘app especial to "heavy

penalties" stren straflen" under the Act for failure to

wit the osure order paragraph 9 above. com c see

order, the Government have well shown,

e closure as

was made "in the normal course of the criminal proceedings that had to be taken following the offence reported against Mr. Deweer". The order relude to "criminal procee-

was a

which the procureur du oi contemplated instituting dings""offender" refuse friendly settlement.

t e were to a

In addition, the Government stressed the a plicants

alleged "confession" to the inspector, Mr. Van erleyden,

and the "flagrant offence" whose commission they claimed Mr. Deweer "acknowledged on the spot". In their View in agreeing to "pay the fine by of settlement" "a kind of

way -

ensation to community for his reprehensible

com the

uct" the applicant had admitted his "guilt", "perhaps

con not ex licitl but in substance" see pa e 34 of the verbatim recor t e hearings of 9 ecem er 1977 before the

Commission.

Although fine not assimilated to penalty, its

such a a

payment had, in any event, to be mentioned in the informa-

extracts supplied by municipalities for inclusion in tion criminal files paragraph 15 above.

see

46. There accordin exists a combination of concor-

dant factors conclusive demonstrating that the has

y case a

criminal character under the Convention. The "charge"

could, for the of Article 6 be defined the

purposes as

official notification given to an indivi ual by the competent

authority of an alle ation that he has committed criminal

offence. In several ecisions and inions the Commission

has adopted test that to fairly closely related,

a appears e

namely whether "the situation of the suspect has been

substantiall affected" Neumeister Series

case, no.

of uber Austria, Yearbook of the Convention,

81; case v.

vol. 18, 356, § of Hätti Federal Republic of

67; case v.

Germany, ibid. vol. 19, 1064, 50 etc.. Under these

circumstances, theCourt considers t at as from 30

Septem-

ber 1974 the applicant was under "criminal charge

Article therefore .

47. 6 was fully applicable by virtue of

the last-mentioned phrase.

Europadomstolen konstaterade att överträdelse den ifråga-

varande förordningen beivrades med olika påfölj der, fängelse,

böter, beslag samt avstängning av verksamhetslokaler. Erbju-

dandet om förlikning till sin effekt ett alternativ till några

var

av påföljderna. Om Deweer inte hade godtagit förlikningen

hade affären stängts och han hade riskerat fängelse och böter.

Domstolen fann att det förelåg kombination faktorer

en av som ett avgörande sätt talade för att gärningen var av

kriminell karaktär enligt konventionen. Förfarandet omfattades

därför av artikel

ÖZTÖRK dom den 21 februari 1984

mot Tyskland,

Öztürk turkisk medborgare bosatt i Tyskland. Han körde

var en

den 27 januari 1978 parkerad bil med plåtskador till följd

en på båda bilarna. När polisen kom till platsen informerades

Öztürk sin rätt inte uttala och sin rätt konsultera

om att sig att

en advokat. En rapport översändes till den administrativa

myndigheten i Helibronn den 6 april 1978

Landesamt som

påförde Öztürk böter grund han hade gjort sig till

av skyldig

vårdslös körning. Öztürk invände han inte fått

att en offentlig

rättegång. Han hördes av Helibronn Amtsgericht och assistera-

des tolk. Han återkallade sin invändning omedelbart

av en därefter ålades att betala tolkkostnaden. Han överklagade

men

detta beslut och åberopade artikel 6 punkten Överklagandet

avslogs av Oberlandsgericht.

Enligt tysk rätt betraktades Överträdelsen "0rd-

som en

nungswidrigkeit". Därmed avsågs lagstridiga och klandervärda

handlingar medförde påföljd i form böter. Boten var

som av beroende av överträdelsens svårhetsgrad, graden av försummelse och överträdarens ekonomiska situation. Boten utgjorde ett alternativ till en straffrättslig åtgärd i den tyska rätten.

Tyska staten hävdade att artikel 6 inte tillämplig den

var

Öztürk inte anklagad för ett brott. Han hade

grunden att var gjort sig skyldig till en "Ordnungswidrigkeit". Dessa mindre

överträdelser skiljer sig från kriminella handlingar dels grund att de handläggs i ett administrativt förfarande, dels

grund deras juridiska karaktär och konsekvenser.

Reglernas syfte är att upprätthålla allmän ordning. Gärningen

inte omoralisk ett sådant sätt är karaktäristiskt för var som en brottslig handling. Den administrativa boten kunde inte

omvandlas till fängelsestraff men likväl kunde tidsbegränsat

frihetsberövande komma ifråga om personen inte betalade boten och han inte hade visat att han var oförmögen att betala den.

Överträdelsen infördes inte i kriminalregistret kunde

men

under vissa omständigheter föras i trafikregistret.

Domstolen anförde bl.a. följande.

47. According to French version of Article 6 § 3 e, the

the

right guaranteed applicable to accusé. The

lS an

corresponding English expression P erson "char ed a

with

criminal offence" and paragraph l of Article

charge"/"accusati0n matiêre this6i3cr1rn1n1:1lt

en — eing e

of which paragraphs fénaleand 3 represent ecific

basic text s

the Deweer udgment of Fe ruary

see

applicationsl Series A 35, 30, 5 - make clear that

no. quite

the "accusation" "c arge" referred to in the French

of Article 6 § 3 e must concern a "criminal

wording

offence see, mutatis mutan the Adolf judgment of 26

March 1982, Series A 49, 15, §30.

no.

Under German law, the misconduct committed b Mr.

Oztürk not treated as a criminal offence Stra at ut as

a "regulatory offence" Ordnungswidrigkeit. T e uestion

arises whether this Classification is the determining actor in

terms of the Convention.

76 Skattetilläggei och artikel 6 SOU 1996:1 16

48. The Court was confronted with a similar issue in the

of Engel others, which cited in argument by case and was the representatives. The facts of that case admittedly concerned enalties imposed on conscript servicemen and treated as isciplinary according to Netherlands law. In its judgment delivered on 8 June 1976 in Court

that case, the

careful to state that confinin its attention to the was was s here of military service Series A no. p.34, § 82. The

ourt nevertheless considers that the principles set forth in

that judgment ibid., 33-35, 80-82 are also relevant,

mutatis mutandis, in t e instant case.

49. The not opposed to States, in the

Convention

of guardians the public interest,

their taskas

performanceoth creatin maintaining distinction

or a betweendifferent

categories offences for the of their domestic law

o purposes and drawing the dividin line, but does that the

not follow

classification thus ma by the States is decisive for the

of Convention.

the

puigoses forms of conduct from the

y removin certain category of criminal o ences under domestic law, the law-maker may be able to serve the interests of the individual

see, mutatis mutandis, the above-mentioned Engel and ot

ers judgment, ibid., 33 § 80 as well as needs of the

the

justice, in particular far the

proper administration in so as

judicial thereby of the of

authorities are relieved task

and punishing contraventions which are

— prosecutingof importance of road traffic rules. numerous ut minor — The opposed to the towards

Convention not moves

"decriminalisation" which are taking place in extremely

— varied forms in the of the of

— member States Council

Europe. The quite rightly insisted on this point.

Government

Nevertheless, the Contracting States able at their

were

discretion, by classif ing an offence. as "regulatory" instead

of criminal, to exc ude the operation of the fundamental clauses of Articles 6 and the application of provi-

these

sions would be subordinated to their will. A

sovereign latitude extending thus far might lead to results incompatible with the object and of the Convention.

50. Havin thus puitposethe"autonomy" of the notion

reaffirme

of "crimina as conceived of under Article what the Court must determine whether or not the "regulatory offence" committed by the applicant was a "criminal" one within meaning of that Article. For this the

the purpose, Court will rel on the criteria adopted in the above-mentio-

ned Engel an others judgment ibid., pp. 34-35, § 82. The

first matter to be ascertained whether not the text

defining the offence issue belongs, according to the

system of the respondent State to criminal law next,

t e nature of the offence and, finally, the nature and degree of

severity of the penalty that the person concerned risked

incurring must be examined, having regard to the object and

of Article to the ordinary meaning of the terms ofpurposet at Article and to the laws of the Contracting States.

51. Under German law, the facts alleged a amst Mr. Oztürku non-observance of Re lation 1 2 the Road 0 - Traffic Regulations amounte to "regu atory offence" — a 49 § of the same Regulations. They no. gRegulationid not fall within the ambit of the criminal law but of

section 17 of the Ordnungswidrigkeitengesetz and section

24 sub-section 2 of the Road Traffic Act paragraph l 1

see

above. The 1968/1975 legislation marks im ortant step an in the of "decriminalisation" of pett of ences in the process

Federal Republic of Germany. Although egal commenta-

tors in Germany do not unanimous in considering

seem that

the law "regulatory offences" longer in reality

on no criminal the histo of thebelon6gs19 8/1975 Act

to law, drafting

nonetheless makes clear that the in question have o ences been removed from the criminal law s here by that Act

see

Deutscher Bundesta Drucksache / 1269 and, inter alia, , the Constitutional Court,

the judgment of 16 uly 1969 by des Bundesverfassungsgerichts, vol. 27, pp.

Entsc6/fieidungen18-3

. thus the Governments Whilst the Court accepts arguments this has nonetheless not lost sight

on ofthe

fact that ‘point,solute partition separates German criminal

no a

law from the law "regulatory offences", in particular

on where there exists close connection between criminal a a offence and "re ulatory offence" paragraph 20

a see

above. Nor has the ourt overlooked that the provisions of the ordinary law criminal procedure by

analo governing applly21

y to "regu atory" proceedings see paragrap

above in relation to the judicial stage, of

notably any,

such proceedings.

52. In event, the indications furnished by domes-

the

tic law of t State have only relative value.

e respondent a

The second criterion stated above the very nature of the — offence, considered also in relation to the nature of the

corresponding penalty represents factor of appreciation

—— a of reater weight. the opinion of the Commission with the exception of — five of its members and of Mr. Oztürk, the offence committed by the latter was criminal in character. For the Government in contrast, the offence in uestion beyond doubt of those contraventions o minor

was one

importance numbering five million each in the Federal Repubapproximatelyof Germany which

year ic — came within category of quite different order from that of a a criminal offences. The Governments submissions be can summarised follows. By means of criminal law, society as to safeguard foundations well the

endeavoured very as as

and interests essential for the life of the community.

rightsT law Ordnungswidrigkeiten, the other hand,

e on on

78 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: 116

above all to public order. As general rule

maintain a

soiäght event the instant of an in any in case, commission a "regulatory offence" did not involve degree of ethical a such as to merit for its perpetrator the moral

unworthiness

value-Judgment of reproach that characterised

penal unishment Strafe. T$UnuIerurteile difference between tory o ences" and offences found ression"reg1.ila-oth

criminal ex

in procedural terms and relation to the atten ant penalties in and other legal consequences. the place, so the Govemments argument continu-

first

ed, in removing "regulator offences" criminal law

from the

the German legislature had introduced lified procedua sim re of prosecution and punishment conducte before administrative authorities save in the event subsequent appeal to a court. Althou laws criminal procedure h on were in princi general the laid down

a p ica by analogy, procedure under 1 68/1975 Act distinguishable in

e was many

respects from criminal procedure. For example, prosecution

of Ordningswiaiigkeiten fell within the discretionary

power of the competent authorities and the 1968/1975 Act greatly

limited the possibilities of restricting the personal liberty of

the individual at the stage of the preliminary investigations

paragraphs 21, 22 and 24 above.

see

the place, instead of penal fine

second a Geldstrafe

and imprisonment the had substituted a mere

fine lebgislature 17 above

"regulatory" Geld usse see paragraph

alternative .

Imprisonment was not an Ersatzfieiheitsstra

to type of fine to the former and

the latter as was no

coercive imprisonment could be ordered

the Erzwingurggshaflaile to the due

unless person concernedhad pay sum

without having established his inability to see paragraph 33 pfayence"

above. Furthermore, a "regulatory o was not

entered in the Judicial criminal records but solely, in certain circumstances, on the central traffic register paragraph

see

39 above.

The reforms accomplished in 1968/1975 thus, the so Government concluded, reflected a concern to "decriminalise" minor offences to the benefit not only of the individual, who would no lon be answerable in criminal terms for er his act and who cou d avoid all court proceedings but even also of effective functionin of the courts, henceforth

the

in principle of the tas of dealing with the great

relieved

majorit of such offences. 53. he court does not the of

underestimate cogency this

argument. The court that the legislation recognises in question marks important stage in the history of the an of criminal law and that the innovations

reform German

introduced in 1968/1975 represent more than simple a change of terminolo

Nonetheless, the would firstly note that, according

ourt

to the ordinary of the terms, there generally meaning come

SOU 1996: l 16 Skattetilldgget och artikel 6 79

within the ambit of the criminal law offences that make

their perpetrator liable to penalties intended, inter alia, to be deterrent and usually of fines and of measures

consisting

the person of his liberty. deprivingIn ad ition, misconduct of the kind committed by Mr.

Oztürk. to be classified of the criminal

continues as part law

in the vast majority of the Contractin States, as was in the Federal Re ublic of Germany unti the ent into force of the 1968/1 75 legislation; in those other tates, such

misconduct, being regarded illegal and reprehensible,

punishable by criminal penalties.

Moreover, the chan resultin from the 1968/1975 es legislation relate essentia to ural matters and to the roce of sanctions, henceforth imited to Geldbussen. Whilst ran e the less burdensome in some respects

appears

than atterGe alstra has nonetheless retained punitive

en, a character, which the customary distingiishing feature criminal The rule of law infringed by the liap

has, penalties.its part, undergone change of content. t

cant or no rule that directed not towards a given grou possessing a

special status themanner, for example, o disciplina

a — law but towards all citizens in their ca acity as roa —, prescribes conduct of certain kin and makes the users; a resultant requirement subject sanction that punitive. to a Indeed, the sanction and this the Government did not — contest seeks to punish well to deter. matters little — as as whether the legal provision contravened by Mr. Oztürk

aimed at protectin the rights and interests of others or solely at meeting t demands of road traffic. These two e ends not mutually exclusive. Above all, the general are character of the rule and the of the penalty, being both deterrent and purposefice to show that the offence

punitive, su

in question terms of Article 6 of the Convention, was, 1n criminal in nature. The fact that admittedl minor offence hardly was a likely to harm the reputation of offender does not take

outside the ambit of Article There in fact nothing to suggest that the criminal offence referred to in the Convention necessarily implies certain degreee of seriousness. In a this connection, number of Contracting States still draw a a distinction, did the Federal Republic at the time when the as Convention for the signature of the Governments, was open between the most serious offences crimes, lesser offences

and etty offences contraventions, whilst quali-

gdélitsthem l criminal fences. Furthermore, would

ying a as o

be contrary to the object and purpose of Article which guarantees to "everyone charged with criminal offence" a the right to court and to fair trial the State were a a allowed to from the of this Article whole remove scope a category of offences merely on the round of regarding them petty. Nor does the Federal epublic deprive the as

presumed perpetrators of Ordnungswicirigkçiten of this right

since grants them the faculty of which the

— applicant

availed himself of appealing to court against the admini- - a strative decision. 54. As the contravention committed b Mr. Oztürk. was criminal for the of Article 6 the Convention, purposes 0 there need to examine also in the light of the final no criterion stated above paragraph 50. The relative lack of

seriousness of the enalty at stake paragraph 18

see above

cannot divest an o ence of its inherently criminal character.

Domstolen uttalade sålunda bl.a. konventionsstaterna att om genom klassificeringen i den nationella rätten kunde utesluta tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i konventionen skulle tillämpningen artiklarna bli underordnad staternas suveräna av vilja. Domstolen konstaterade att detta inte är förenligt med konventionens intentioner. Vid bedömningen av gärningen är kriminell i den om mening som avses i artikel 6 angav domstolen tre samma kriterier i fallet Engel m.fl., nämligen: som

Gärningens klassificering i den nationella rätten

Gärningens art

Påföljdens natur och stränghet

Domstolen godtog, med viss tvekan, tyska statens inställning att gärningen inte var ett brott enligt den tyska rätten. Domstolen uttalade därefter att punkt 2 är större vikt än av

punkt 1 och framhöll sammanfattningsvis följ Överträdel-

i fråga klassificerades ett brott i majoriteten sen som av

konventionsstaterna. Avkriminaliseringen "Ordnungswi-

av drigkeiten" i Tyskland ledde främst till processuella förändringar samt till ett straff mindre betungande för som var överträdaren. Domstolen menade emellertid att påföljden även efter avkriminaliseringen har kvar sin karaktär straff. av Domstolen lade särskild vikt vid att reglerna i fråga riktade sig till alla trafikanter och inte till med särskild status. en grupp Regeln beskrev viss överträdelse medförde påföljd en som en

med karaktär straff. Regelns generella karaktär och sanktioav syfte att såväl bestraffa avskräcka visade att gärningnens som i fråga, i konventionens mening, kriminell natur. en var av Domstolen slog därför fast att förfarandet omfattades av artikel

Att det fråga överträdelse mindre betydelse var om en av medförde inte att gämingen föll utanför artikelns tillämpnings-

område. Eftersom överträdelsen kriminell art enligt det andra var av kriteriet undersökte domstolen inte det tredje kriteriet om

beträffande påföljden var uppfyllt.

LUTZ mot Tyskland, dom den 25 augusti 1987

Den 10 oktober 1980 körde den tyska medborgaren Lutz en

bil med sin motorcykel. Polismyndigheten påförde honom

administrativa böter med 125 DM. Han motsatte sig beslutet vilket fick till följd att Helibronn Amtsgericht fick avbryta

eftersom brottet blev preskiberat. Lutz skulle dock processen enligt domstolen bära sina kostnader i ärendet. Han egna anförde i Europadomstolen att beslutet grund detta stod av i strid med artikel staten bestred att artikel 6 tillämplig eftersom det

Tyska var inte fråga ett brott utan om en "Ordnungswidrigkeit".

var om I fallet Öztürk hade det varit fråga rätten till fri tolk enligt om

artikel 6 punkten 3 Tyska den uppfattningen att

e. staten var av domstolen i Öztürk-fallet inte hade tagit ställning till nu

ifrågavarande fall som avsåg artikel 6 punkten

Domstolen anförde följ

51. The Court notes firstly that Mr. Lutz like Mr. Oztürk for breach of the requirements of, inter - had to answer a

alia, Regulations l 2 and 49 of the Road Traffic

ulations paragraph l and the Oztürk Re a ove ment of2 February 1984, Series A no. 73, p § 11 law, this not criminal offence Siraflat n erman was a

"regulatory offence". The question accordingly arises

but a whether this classification decisive for the of the purposes Convention. 52. In the Oztürk the Court held that the applicant case "charged with criminal offence" within the meaning was a

of Article 6 å Admittedly, the onl point determiwas ning ether 2 the was w gave a right to the free assistancesub-paragraph in theapâlicantomestic

0 an interpreter proceedings complained of. However, with regard to the

introductory sentence of h the Court referred to paragra paragraph 1 of the same Article, t being that had e reason consistently held raph 1 to embody the basic rule of

which paragraphs para3 represented specific

the Oztürk judgment previously cited, aplplications§

see ter affirming the "autonomy" of the concept of "crimina " Article the Court concluded that the contravention with which Mr. Oztürk charged "was criminal" for the was of that Article ibid., 18 and 21, 50 54.

pp. and

purposeshe Court thus proceeded the basis that in the on usin terms "criminal charge" accusation matiére pénalefand en "charged with criminal offence" accusé d’une

a accysé,

three raphsof Article 6 to

referred

igifracti0ntheentical situations. Iparaha similar

i t previously adopted a

approach to Article 6 § albeit in context that a was undeniably a criminal one under the domestic law the

see

Adolf jud merit of 26 March 1982, Series A 49, 15, no. § 30, and Minelli ud ment of 25 March 1983, Series A e

no. 62, 15, § 2 he Government, have

moreover, . accepted that the words "char ed with criminal offence" a the same meanin in all t paragraphs and must be

have ree

inter reted according 5 The raised the present therefore issue in case 1S . same as the already decided in the jud ment one broadly:theof 21 1984. The Court ebruary sees no reason to epart

from that decision, especially the Government, the

as Commission and counsel for the reiterated, else or referred to, the arguments applicantad forward in the

they put

Oztürk case. 54. In order to determine whether the "regulatory offence" committed by Mr. Oztürk "criminal" was a one, the Court referred to the criteria adopted in its of

udgment

8 June 1976 in the case of Engel and Others Series A no. 22, 34-35, § 82. summarised them follows: as ‘ he first matter to be ascertained whether riot the or text defining the offence in issue belongs, according to the legal system of the respondent State, to criminal law; next, the nature of the offence and, finally, the nature and de ree of severity of the penalty that the concerned ris ed person

incurring must be examined, having regard to the object and

of to the meaning the terms

Article

purploseof t at Article and the lawsordinaryof States."

to t e Contracting Oztürk judgment, Series A no. 73, 18, § 50. Havin roceeded according to those principles,

conclude t at the neral character of the provision g contravened b Mr. Oztürk and the legalthe

purpose 0 penalty,

which bo deterrent and punitive, sufficed to show that was

the offence in question for the of Article was, pur oses criminal in nature ibid., 20, § 53. It eld that there was consequently need to examine Mr. Oztürks contravenno tion "also in the light of the final criterion stated ...", for "the relative lack of seriousness of the penalty at stake divest offence of its inherently criminal charac- ...cannot an

ter" ibid., 21, §54.

These considerations apply in the instant case too. 55. The Government appeared, in fact, to be criticising the Oztürk judgment for not having considered the nature and of severity of the penalty that the person concerned deireeris ed They claimed that differed

incurriräg.Others of 8 Junetherebg1 76.

from the Engel an The Court thatjudgmentsecond and third criteria

points out t e

in the Judgments in the Engel and Others case and

adopted

the Oztürk alternative and not cumulative for case are ones: Article 6 to appl in virtue of the words "criminal charge", suffices that offence in uestion should by its nature t e be "criminal" from the point view of the Convention, as o in the instant should have made the person concercase, or ned liable sanction which, in its nature and degree of to a in general to the "criminal" here

severity, s see

also the Campbelongsell and Fell udgment of 28 une 1984,

Series A 80, 35-38, § 69-73. no. pp.

inledde Europadomstolen alltså med att

Sammanfattningsvis

konstatera uttrycken "criminal charge" och "charged with a att criminal offence" i de olika punkterna i artikel 6 har samma

innebörd. Domstolen konstaterade därefter att frågan var väsentligen

densamma i fallet Öztürk och att parterna hade upprepat som hänvisat till de framförts i fallet Öztürk. eller argument som Domstolen fann inga skäl att frångå sitt tidigare ställningsta-

gande i det fallet.

Vidare uppmärksammade domstolen att tyska staten

kritiserat fallet Öztürk med anledning att domstolen inte av tagit hänsyn till straffets natur och svårhetsgrad såsom i fallet

Engel m.fl. Domstolen påpekade att kriterierna i punkterna 2

och 3 är alternativa och inte kumulativa. Domstolen se s. xx inte det kriteriet i fallet Öztürk eftersom det

prövade tredje

andra kriteriet uppfyllt. Inte heller i fallet Lutz ansåg var domstolen sig behöva pröva det tredje kriteriet.

Artikel 6 förklarades tillämplig förfarandet.

84 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996:1 16

WEBER mot Schweiz, dom den 22 maj 1990

Weber var schweizisk journalist. Han hade stämt för en en man

ärekränkning. Vid presskonferens lämnade Weber vissa en ut fakta från brottsutredningen. På grund denna förseelse blev av han i summarisk rättegång påförd böter. Han vände till

en sig

Europadomstolen och åberopade att förfarandet stred mot artikel Han hävdade att han inte hade fått rättvis en rätte-

gång.

Schweiz bestred att artikel 6 tillämplig och framhöll var att förfarandet inte gällde straffsanktion utan administrativ en en

sanktion.

Domstolen anförde följ

29. The Government submitted that the present did case not come within the ambit of this because Vaud

provision,

law the roceedin taken the

s against applicant were not "crimina " but disciplinary

procee in s ones. A ma orit of the ommission agreed. 30. he ourt has already had to determine similar a issue in two concerning military disci line the cases see Engel and Others judgment of the 8 June 197 Series A no. 22 and the maintenance of order , the Cam

see -

bell and Fell judgment of 28 June lprisonsSeries A

984, no. 8

While the of States .

recognising right to distinguish between

criminal law and law, has reserved the power to satisfy itself thattdisciline drawn between these does

e not prejud1cethe and purpose of Article In the instant case will oblithe which have

ap y criteria beenconsistently

laid down int matter its earlier decisions from

e in apart

the two jud ments previously cited, other see, among authorities, t e Oztürk judgment of 21 February 1984, Series A no. 73.

31. must be ascertained whether the provisions defining the offence in issue belong, the

according to legal

system of the respondent State, to criminal law,

disciplinary

law or both concurrently. This of relative

factor weight

and serves only startin -p01nt. as a The legal basis of Mr ebers conviction

was provided

by Article 185 of the Vaud Code of Criminal Procedure

see

20 above and not by Article 293 of the Swiss

åaragraiphCode 21 In of

rimin aragraph above. its jud ment

16 November 98 the Federal Court that the recognise measure taken against the applicant could have been based on a combination of the two raph 19 but

see para above

added that this had not happened in t The word e event.

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 85

"peine" punishment in Article 185 gives indication but an not decisive. 32. The second, weightier criterion the nature of the

offence. In the Government’s submission, the impugned sentence desi ned to punish breach of a rule to

was a intended

protect efendants and ensure that proceedin s were

conducted objectively by shielding the in c arge of

e them from in particular media. The any pressure, y t e Commission considered that Article 185 applied limited to a number of who shared the characteristic of

people

in althou h takinädi

part a judicial investigation; thesepeople

not belon to the staff responsible for of

e administration

justice in "special relationship of obligation"

ey were a

with relevant authorities, which justified subjecting

t e

them ecial discipline.

to a s 33. The ourt does not accept this submission. Disciplisanctions generally desi that the nary are ned to ensure members of particular with the specific rules groups comp y governing their conduct. Furthermore, in the great maj ority the of an

Contractir_i Statesdisclosure information about

investigation sti pending constitutes an act incompatible with such rules and punishable under variety of a sions. As who above all others bound provi-the persons are y

confidentiality investi ation judges, lawyers and all

of an those closely associated wi the unctionin of the courts are in event, independently o any criminal

liable such an

to account of their

sanctions, disciplinary measures on

profession. The parties, the other hand, only take part in on

the proceedings people subject to the urisdiction the

as courts, and they do not Wi. the disciphna-

therefore come

sphere of the judicial system. As 185, however,

ry Article

potentially affects the whole population, the offence defines, and to which attaches a punitive sanction, a "criminal" for the of the second criterion. one purposes 34. As regards the third criterion the nature and the — degree of severity of the penalty incurred the Court notes — that the fine could amount to 500 Swiss francs para-

see

graph 20 and be converted into term of imprison-

above a

ment in certain circumstances paragraph 22 above.

see

What was at stake was thus sufficiently important to warrant classifying the offence with which the applicant was criminal one under the Convention. as a charged3 In conclusion, Article 6 applied to the instant case. .

Domstolen hänvisade alltså till sina tidigare avgöranden Engel,

Öztürk m.fl. och undersökte de tre rekvisit för att en handling

skall brottslig domstolen tidigare lyft fram.

anses vara som Domstolen konstaterade att den bestämmelse som åberopas,

artikel 185 i Vaud Code of Criminal Procedure, i och för sig

talar straff att detta förhållande inte är avgörande. om men Domstolen tillade att det andra kriteriet, gärningens natur, väger tyngre och fortsatte. De i fallet tillämpade reglernas syfte var att skydda svaranden och att tillförsäkra denne objektiv en rättegång genom att skydda domaren från påverkan från bl.a. massmedia. Disciplinära sanktioner vänder sig till viss en såsom åklagare, domare och advokater knutna grupp personer, till rättsapparaten. Parterna, å sin sida, tar del i förfarandet grund av att de hör till domstolens jurisdiktion och de faller därför inte under de disciplinära reglerna. Domstolen konstaterade att de regler i fråga vände som var

sig till hela befolkningen. Gärningen medförde sanktion

en av straffkaraktär. Gärningen därför i konventionens mening var av kriminell natur enligt det andra kriteriet. Beträffande det tredje kriteriet, straffets natur och svårhetsgrad konstaterade domstolen bl.a. att böterna hade kunnat uppgå till 500 schweiziska franc samt att böterna under vissa omständigheter hade kunnat omvandlas till fängelse.

Dessa omständigheter utgjorde enligt domstolen tillräckligt

stöd för att klassificera gärningen kriminell i konventiosom nens mening. Domstolens slutsats blev att artikel 6 tillämvar plig det ifrågavarande summariska förfarandet.

DEMICOLI mot Malta, dom den 27 augusti 1991

Demicoli var utgivare periodisk tidskrift. Han blev av en av "The House of Representatives" fälld till för i sin ansvar att tidskrift ha publicerat kränkande artikel några parlaen om mentsledamöter. Han blev påförd böter, 250 maltesiska lire, samt blev beordrad att publicera beslutet sin skuld. om

Demicoli överklagade till Europadomstolen och åberopade

att det var fråga anklagelse för brott och att han inte fått om en

en rättvis rättegång.

Enligt Maltas mening det inte fråga straffsanktion var om en utan om en disciplinär sanktion. Ändamålet med reglerna var

att upprätthålla respekten för "The House". Ärekränkning

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 87

kunde inte bara medföra straffsanktioner utan även civilrättsli-

anspråk skadestånd. ga

Europadomstolen anförde följ ande.

30. The Government submitted that in Maltese law the breach of taken the a plicant

proceedings against

for defamatoryprivilege not criminal but discip mary in were character. This view, contested by the applicant, was not su ported by the considered that the ings in

Commission. procee

involved the determination of "criminal charge"

question a

and that Article 6 § 1 therefore applicable. was 31. The Court has already had to determine similar issues in other the Weber judgment of 22 Ma 1990, cases see Series A 177, .17 § 30, and the gments no. hile recognized otherguthat tates have

to therein.

referred

the between criminal offences and

right to distinguish

disci lin offences domestic law, does not follow that assi ication thus made decisive from the viewpoint the c of the Convention. The notion of "criminal charge" in 6 has autonomous meaning and the Court must

Article an

itself that the line drawn in domestic law does not

satisf

the object and of Article ice purpose prefixorder determine whether the breach of privilege of to which Mr Demicoli found guilty to be arded as was re "criminal" within the meanin of Article the ourt will the three criteria whic first laid down in the a ply were and Others jud ment of 8 June 1976 Series A no. 22,

ngel

34-35 § 82 have been consistent applied in the an y ourts uent case-law see, art from the jud ments su se a referred to the Oztürk ment of 21 Fe mary a ove, 1984, Series A 73, and the Camp ell and Fell judgment no. of 28 June 1984 Series A no. 80. 32. must first be ascertained whether the provisions

defining the offence in issue belong, according the legal

system of the respondent State, to criminal law, disciplinary

law or both concurrently.

The basis of the proceedings taken against Mr

legal

Demicoli by section 11 of the

was Ordinancesee

20 providedThe applicant argued the origin

a ove that

paragréalph . found

the M tese law of arliamentary is to in United Kingdom law and that privilegereaches of privilege are

referred to crimes in certain textbooks English law. As as on noted the Commission and the Government, breach of

Parliamentary not formally classified as a crime

privilege

in Maltese law. In its L1d ment of 16 1986

May see

15 the Court ruled that the law that

paragraph above, ivi

rovides for the privile and contempt of the House es part the criminal law of the country". 179 not 0

gchapterhe Constitutional Court, its judgment of 13 October

1986, not find to "the

did necessary decidewhether act

constituting the contempt breach of privilege

or amounts to a crim1nal act not". or

33. However, as already noted the indication

above,

afforded b national law decisive the of not for purpose Article factor of greater ortance "the im is very nature of the offence" in question gee,inter the above-

alia,

mentioned Campbell and Fell judgment, A 80,

Series no.

36, § 71, and the above-mentioned Weber judgment, Series

A no. 177, 18, § 32.

In this context the applicant from the records of

the Parliamentary sittings of quoted18 and 19 March 1986

to highli ht the that certain the

fact Members House

equated e proceedings taken against him with

criminal

proceedin s. He pointed out that defamatory libel

is a fence under the Press Act 1974

o see paragraph

crlimgnal

a ove .

The government,the other hand, submitted

on that,

although some breaches of privilege constitute

may also

criminal offences, rivilege,

Parliamen being concerned

with respect for the t House, pursued diffe-

dignity o e a

rent aim from that of the criminal law. Moreover, defamato-

ry libel may not only constitute offence under the an criminal law, but also rise to civil claim for

may give a

damages, include punitive

which may Furthermo-

re, the non-criminal nature of ‘damages.

breacheso privilege was

illustrated by the fact the treats

that Ordinance perjury

before the as equivalent to before court House perjury a in civil and not criminal matters. in Mr Demicoli not Member of the House. In the was a Courts view, the proceedings taken him in the

against

present case an of this sort done outside the House

for act

to be from other types of of

are distinguished breach

privilege proceedings which said to be

may disciplinary

in nature in relate to the regulation and

that internal

theythe Section

fiinctioning o House. 11 1 k potenti-

ordeérllfyally ects the since lies whether the

whole a

alleged offender polplulationember of the

is a ouse or not and

irrespective whether in Malta the publication of the defamatory takes place. For thereby

libel the offence

defined the Ordinance for the of

imposition a penal

sanction and not civi providesclaim for From this

a damages. point of view, therefore, the breach of in particular privilege

uestion akin to criminal offence under the Press Act a 974 see, mutatis mutan the above-mentioned Weber

Judgment A 18, § 33, in

Series no. 177, ñne.

34. The third criterion the degree of of the

is severity

penalty the person concerned risks incurring. Court

that The

notes that the present whilst the House in case, imposed a fine of Maltese liri the which 25O on applicant has not yet been paid enforced, the maximum he risked

or penalty was

imprisonment for eriod not exceedin sixty days fine

a or a

not exceedin 500 altese liri or bot What was at stake

thus suf 1cientl important to warrant classifying the

was offence with which applicant was charged as a criminal

under the Convention the same judgment, 18, §

see

35. In conclusion, Article 6 applied in the present

case.

Sammanfattningsvis hänvisade Europadomstolen således till

fallet Weber och påpekade att även konventionsstatema har

om rätt att skilja mellan kriminella och disciplinära gärningar är

staternas klassificering inte avgörande vid tillämpningen

av konventionen. Gärningen var enligt maltesisk lag inte under-

kastad strafflagstiftningen.

Domstolen undersökte därefter det andra kriteriet som utmärker brott i konventionens mening, dvs. gärningens karaktär. Domstolen konstaterade att Demicoli inte var medlem

"The House" och bör skilja mellan förfaranden mot av att man sådana personer som inte är medlemmar "The House" från

av förfaranden medför disciplinära straff följer

som som av interna regler för medlemmarna av "The House". Domstolen uttalade att den ifrågavarande regeln riktade sig till hela

befolkningen. För den gärning beskrevs i regeln påfördes

som en straffsanktion. Sanktionen utgjorde inte ett civilrättsligt

anspråk ersättning för skada.

Därefter gick domstolen över till att behandla det tredje kriteriet. Det maximala straff som Demicoli riskerade var fängelse högst 60 dagar och/eller böter med 500 maltesiska lire. Straffet var av sådan karaktär att gärningen omfattades

av artikel

Domstolen fann därför att artikel 6 tillämplig i fallet

var Demicoli.

BENDENOUN mot Frankrike, dom den 24 februari 1994

Bendenoun var en fransk mynthandlare. Hans aktiviteter ledde till att tre utredningar och förfaranden beträffande lagöverträ-

delser företogs mot honom parallellt, nämligen avseende tull,

skatt och skattebrott.

På tullområdet förliktes tullmyndighetema och Bendenoun varvid han ålades att betala böter, 300 000 FRF.

Skattemyndigheten reviderade det bolag som ägdes

av Bendenoun, vilket ledde till tilläggstaxeringar för icke redovisade intäkter både for bolaget och för Bendenoun personligen. Bendenoun ålades att betala ytterligare 841 366 FRF

varav

422 534 FRF utgjorde ett franskt skattetillägg. Han överklaga-

de beslutet och begärde att de administrativa domstolarna skulle inhämta alla handlingar från tullmyndigheten. Domsto-

larna fick inte tillgång till handlingarna. Inspektören som genomförde revisionen upprättade en

promemoria avslutades med anhållan att

som en om en brottsutredning skulle inledas. Bendenoun blev fälld för

senare skattebrott och fick Villkorlig dom.

Enligt ifrågavarande dom gällde i fallet Bendenoun följ ande rättsregler.

Article 1728

"Where a natural or legal person or an association under

an obligation to make tax return other document

a or some indicating the amounts other in ormation needed for the

or calculation of the base for the assessment payment of

or or one of the taxes, duties, charges, dues or other sums established or collected by the De artment of Revenue

or causes to taxab e or tax infor-

declares a amount

mation that insu fiappearicient, inaccurate

or or makes insufficient payment, the amount of incomcpleteed shall

tax eva be increased either by the compensation for late payment provided for in Article 1727, the of the payments,

case taxes or char in that Article, by interest for

es listed or late

ca culated in the manner laid down in Article

payment734.

Article 1729 § 1

"... where cannot be accepted that the tax debtor acted in good faith, the taxes the offences defined

Article 1728 shall correspondin%tobe increased in

30 % the amount of tax evaded does not exceed half the

amount of tax actually payable;

50 % the amount of tax evaded greater than half the

tax actually payable; and

100 %, irrespective of amount the tax evaded, the

the

tax debtor has been guilty of decept1on."

Article 1731

"As ards turnover and similar taxes, registration fees,

re stamp uty, land registry fees and taxes similar to those fees and that duty, wa es tax, apprenticeship tax, employers contributions to financing of in—service vocational

t e

training and income-tax deductions, the shortcomings,

inaccuracies omissions referred to Article 1728 shall

or ln entail, where cannot be ted that the tax debtor acted

acce in good faith, a tax fine to double the amount of the

equa

surcharges provided for in Article 1729 and, like those surcharges, determined according to the amount of tax evaded.

The amount of that tax shall be assessed, where turnover and similar taxes are concerned, by treating separately each of the periods taken into account for the basis of income-tax assessment and, where appropriate, the inspected part of the current financial year."

Artikel L 271 i Code of Tax Procedure den l januari 1982 föreskrev

Failure to the taxes referred to Article 1844 bis

pay may,

notwithstanding any legal challenges or non-contentius

applications for remission or reduction, entail im rionment for default as laid down in Part VI of Book V o the Code of Criminal Procedure. The President of the tribunal de grande instance shall decide, where to order such

necessary, imprionment and shall determine its length. Imprisionment for default shall be enforceable immediately.

Bendenoun klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte fått rättvis rättegång i de administrativa domstolarna

såvitt avsåg tillägget.

Frankrike anförde bl.a. följ ande: I den franska lagstiftningen reglerades ifrågavarande tillägg under avsnittet "skattesanktioner" och inte under avsnittet "straffsanktioner". Conseil dEtat den högsta adminstrativa domstolen i Frankrike hänförde den överträdelse som Bendenoun var anklagad för, "deception", till skatteöverträdelser och inte till brott "evasion" ansågs däremot

92 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: 1 16

av den franska domstolen vara ett brott. Tilläggen påfördes av Skattemyndigheten under tillsyn administrativa domstolar.

De beräknades med tilläggstaxeringen som underlag och stod i direkt proportion till den undandragna skatten. Tilläggen var

inte ett alternativ till frihetsberövande straff. Om den skattskyl-

dige avled avskrevs inte tilläggen. De straffrättsliga reglerna om bl.a. medhjälp och reglerna om samtidigt löpande eller

konkurrerande straff inte tillämpliga dessa tillägg.

var

Europadomstolen anförde följande.

44. The applicant and the agreed in

Commission were

considering that Article 6 § applicable in the instant

1 was case.

45.. Government the posite. In their

The maintained o

submission, the in issue relate to a

proceedings not

"criminal charge as the tax surcharges imposed on

all hallmarks of an administrative

Bendenoun bore the

within the of the case—law the

meanin Courts see

Eenaltyand Others the etherlands Judgment of 8 June

n V. 19 6 and the Oztürk Germany judgment of 21 February

v. 1984, Series A nos. 22 and 73

This observation applied, irstly, to the classification in French law. The General Tax Code classed the increases in question with the "tax penalties" and not with the "criminal penalties" para aphs 33 and 34 above. The same was

see

true of the nature o the offence. The conduct of which the applicant stood accused was defined as " ma-

deception"

and not as "evasion s0ustracti0n fiauduneuvre.;frauduleuses"euse; the onseil dEtat regarded the former

offence tax offence and the latter criminal offence.

as a as a The nature and degreeof severity of penalty were not

the

such as to su gest a different conclusion. The surcharges were imposed the Revenue under the supervision of the

y administrative courts, and not a criminal court; they were calculated the of the supplement tax assessment

on bases

and were therefore directly proportional to t e tax originally

evaded; they were not an alternative to a penalty

custodial

and entailed loss of rights; they remained

never any by the heirs .in the event of the taxpayer’s death; pzâyablethey

not covered the rules reoffending, aiding and were on abetting, and concurrent sentences or the

consecutive

making of entries in the criminal records.

46. As regards the general aspects of the French system of tax surcharges where the taxpayer has not acted in faith, the Court considers that, having regard to the good

ar e number of offences of the kind referred to in Article 17 9 å 1 of General Tax Code h 34 above,

the see paragra

ontracting States must be free to empower t e Revenue to

prosecute and punish them, even the surcharges imposed as a penalty are large ones. Such a system is not incompatible with Article 6 of the Convention long the

so as taxpayer can brin any such decision affecting him before a court that affor s the safeguards of that provision.

47. In the instant the Court does not underestimate

case the importance of several of the oints raised by the Government. In the light, of its case- aw, and in particular of the previously cited Oztürk judgment, notes, however, that four factors point the opposite direction.

In the first place, the offence with which Mr Bendenoun was charged came under Article 1729 § 1 of the General

Tax Code paragraph 34 above. That provision see covers

all citizens in their capacity as taxpayers, and not a given group with particular status. lays down certain

a re uirements, to which attaches penalties in the event

o non-

compliance. Secondly, the tax surcharges intended not pecunia-

are as

ry compensation for damage but essentially punishment

as a

to deter reoffending. Thirdly, they are imposed under a general rule, whose

and punitive.

both deterrent

purlpose the instant the

astly, in case surcharges were ve

substantial, amounting to FRF 422,534 in respect of r Bendenoun personally and FRF 570,398 in res ect of his company paragraph 13 above; and he fai ed to

see pay, he was liable to be committed to prison by the criminal

courts paragraph 35 above.

see

Having weighed the various ects of the the

as case, Court notes the predominance those which have

o a criminal connotation. None of them decisive its

on own,

but taken together and cumulatively they made the "charge"

in issue a "criminal" one within the meaning of Article 6 §

which was therefore applicable.

Sammanfattningsvis uttalade Europadomstolen beträffande det franska systemet med skattetillägg då den skattskyldige inte

handlat i god tro och mot bakgrund att reglerna i fråga

av omfattade ett stort antal överträdelser att konventionsstaterna

måste fria att bemyndiga Skattemyndigheten att beivra

vara dem även om de tillägg påförs är stora. En sådan ordning

som

är inte oförenlig med artikel den skattskyldige har

möjlighet att få domstolsprövning med de skyddsgarantier

en som ges i artikel Domstolen anförde att den inte underskattade vikten flera de argument regeringen anfört mot

av av som artikelns tillämplighet förfarandet med tilläggen. Domstolen fann emellertid att fyra faktorer talade för motsatt ståndpunkt.

Domstolen konstaterade att den regel som tillämpats omfattade alla medborgare i deras egenskap av skattebetalare och inte särskild grupp med viss status. Reglerna uppställde

en vissa krav till vilka knöts särskilda påföljder om kraven inte

uppfylldes.

Domstolen påpekade att tillägget inte kunde betraktas

som

ersättning för skada utan väsentligen utgjorde ett straff för att

avskräcka från nya överträdelser.

Tillägget påfördes med stöd av en generell regel vars syfte

att såväl avskräcka bestraffa. var som

Tilläggen i fråga mycket betydande till beloppet, 422

var 534 FRF för Bendenoun och 570 398 FRF för bolaget och kunde omvandlas till fängelse de inte betalades.

Domstolen fann vid sammantagen bedömning att de

en omständigheter talade för att det var fråga om en brott-

som sanklagelse övervägde. Ingen av faktorerna var ensam avgörande sammantaget och kumulativt ledde de till att det

men

blev fråga anklagelse för brott enligt artikel

om en

RAVNSBORG mot Sverige den 23 mars1994

Ravnsborg hade vid tre tillfällen svenska domstolar

tingsrätt och hovrätt påförts böter enligt 9 kap. 5 § RB, l 000

kr tillfälle, för otillbörliga uttalanden i skriftlig form till

per domstolarna.

Ravnsborg gjorde gällande att de ifrågavarande domstolarna

brutit mot artikel 6 eftersom han inte hade fått bemöta

anklagelsen och inte fått muntlig förhandling. Ravnsborg

gjorde gällande att böter i sig är ett straff enligt brottsbalken. Vidare underströk han att böter kan omvandlas till fängelse samt att författare i doktrinen hänfört dessa böter till straffsanktionerna.

Europadomstolen anförde följ ande.

30. In order to determine whether Article 6 applicable

was under its "criminal" head, the Court will have regard to the three alternative criteria laid down in its case-law see, for example, the Engel and Others Netherlands judgment of

v. 8 June 1976, Series A no. 22, 35, §82; the Lutz

judgment of 25 August 1987, Series A 123,

no. Germany23, § 5 the Weber Switzerland

; v. udgment of 22 Ma 1990; Series A 17-18, §§31-34;the Demico i

no.

Malta jud ent of 27177,Xp.ugust 1991, Series A 210, v. no. pp.

15-17, 3 -35.

A, Legal glassifigatign ef the effenee under Swedish lm

31. must first be ascertained whether the provisions defining the offence in issue belong, according to the domestic legal system, to criminal law.

32. The applicant maintained that offences

mainly

by a fine er criminal, pursuant to the

were se

punishableenal Code, and that Artic 5 9 of the Code of

e in Chapter

Judicial Procedure, which itself referred to fines

"straft"; see paragra h 18-19 above, clearly

fpunisliment"ell the criminal Government and the

within sphere. e

mistakenly inferred from the preparatory

Commission had

work to this Article juridiskt arkiv II 1943, 91 that

p. the rule therein shouAfvttd be distinguished from the criminal

law; this merel provided description of the

a overlap

between Article and the relevant rules of the "Penal Code "allmänna strafllagen" in force at the material time. The correct distinction was that between the general criminal law, embodied in the Penal Code and the special criminal law, found in other statutes; Article 5 belonged to the latter category. He pointed to certain commentaries by legal

also

authors descnbing Article 5 offences of

as being a criminal

character. Moreover, the statutory provision governing which court had |1lI‘1SdlCt10I1 such matters laying

in and

down that these may be examined without there being

any

were to found in "Part II" of of

rosecution the Code

udicial Procedure, entitled "On the

procedure criminal cases" para raph 21 above. In his submission, the

see

a plicable proce ure was but a modified version of

ordinary criminal procedure, Slltfihtlyough the national

e courts in the by followed the rules in the 1946 Act

case had error on Handling Court Matters which did not to

the

questionsof punishment 21 applyhe see paragraph above.

applicant in placed emphasis on possibility of

addition the

converting fines imposed under Article 5 into term of

imprisonment paragraph 24 above. Consequently, in

see

his view Article 6 of the Convention to the

was criminal in which he fine applicable

proceedings was

33. The Court notes that some of the factors relied on by the licant mi ht be taken indicative of a criminal

a as classi ication un er Swedish law.

On the other hand, there also number of factors

are a

the As the Government and the

other way.

goingommission pointed out, when such conduct described

as in Article 5 for the court sitting in the particular

occurs,

to examine of its motion and without the case own involvement of the public prosecutor whether there has been

offence under that Article para raph 21 above.

an see

Moreover, the said Article 5 deals ony with

offences

against the good order of court proceedings, whilst

impro behaviour of serious character may be

er a more consi criminal offence under the relevant rules of the

ered a Penal Code. The proceedings relatin to the fines imposed

the applicant based t 1946 Act on the on were on e Handling of Court Matters see paragraph 21 above;

the plicability of t Act contestedby the

although a

the ourt cannot in this regard substitute its own

applicant,

for those of the Swedish courts mutatis mutandis, views see the Van der Leer the Netherlands jud ment of 21

v. February 1990, Series A 170-A, 12, 22; and the

no. Margareta and Ro Andersson Sweden Jud ment of 25

er v.

February 1992, eries A no. 226-A, pp. 2 -28, § 82.

Furthermore, unlike fines under the ordinary criminal law, the fines imposed under Article 5 were not income-based

paragraph 20 above. Although this not decisive,

see

since in criminal systems fines are not necessarily

many

based an indication that under Swedish law

on earnings, the fines question not viewed ordinary criminal-

are as an law sanction. Finally, contrast to such sanction, the fines

at issue not entered on the police register.

were

As from the above, the formal Classification

appears under Swedish law o en to differing interpretations; on the evidence adduced, Court cannot find established that the provisions concerning sanctions against disturbance of the order of court proceedings belong to criminal law goodthe domestic legal system.

un er

B, The nature of the offence

34. therefore to turn to the second criterion,

necessary namely the nature of the offence.

very

The Court notes that Chapter Article second

sentence, of the Code of Judicial Procedure applies to

improper statements made orally or in writing to a court by

attending or taking part in the proceedings, but not

a person to such statements made different context or by a

in a

falling outside the circle of people covered by that person

SOU 1996:1 16 Skattetillägget och artikel 6 97

aragraph above. for court sitting

provision see the

the particu which misconduct has

in ar proceedings in

occurred to of its accord, whether the examine, own misconduct falls foul of Article 5 aragra h 21 above.

see

In this respect the situation ferent rom those at issue in the of Weber and Demicoli, where the Court cases found Article 6 to be the above-mentioned

see

Weber p.1aåaplicable§ 33; and the above-mentioned

fudgment, , Rules enablin Demico i 17, § 33. a court to sanction åudgment,isorderl conduct in proceedings be ore are a feature legal systems of the Contracting States. common o Such rules and sanctions derive from the indispensable of court to the and orderly ower a ensure proper

unctioning of its proceedings. Measures ordered by

own under such rules to the of

courts are more akin exercise

disciplinary than to the imposition of punishment

powers a

for commission of criminal offence. of course, open a to States to bring what considered to be more serious are

examples of disorderly conduct within the sphere of

criminal law, but that has not been shown to be the in case the instance ards the fines imposed the as re upon

presenticant h 3 above.

app see paragra For these t Court reaches the conclusion that reasons e the kind of conduct for which the applicant was

proscribed

fined in principle falls outside the ambit of Article

The

courts need to respond to such conduct even may

neither practicable to bring a criminal charge

necessary nor against the person concerned.

gg. The nature and degree of severity of the penalty

35. Notwithstanding the non-criminal character of the

proscribed misconduct, the nature and de ree of severity of the penalty that the concerned ris ed incurring the person third criterion bring the matter into the "criminal" - may sphere. A fine imposed under Article 5 Chapter 9 could amount to 1 000 kronor and actually did in all three so instances in the resent Moreover, the ñne was case. convertible under wedish law into a term of imprisonment

20 and 24 above.

see

Pparagraphsin the Courts view the ossible amount of

owever, each fine did not attain leve to make a a suc as "criminal" sanction. Unlike ordinary ñnes, the kind at issue not to be entered the police register h was on see 22 above. A decision to convert the fines couldparagraon y

taken by the District Court in limited circumstances

see

paragraph 24 above. What would then have been more, to the to the summon applicant appear before Disrtictnecessaryourt for oral hearing in se arate proceedings. an Accordingly, the Court shares opinion of the t e Government and the Commission that what was at stake for

4 |6—095

the plicant not sufficiently important to warrant

a was

classi ying the offences as "criminal".

Europadomstolen undersökte således i detta fall såsom tidigare hur gärningen klassificerades i den interna rätten. Domstolen fann därvid att några av de faktorer som Ravnsborg pekat talade för att gärningen klassificerad kriminell

var som en handling i den svenska rätten. Å andra sidan fann domstolen

att flera faktorer talade mot detta och framhöll följande. Den svenska domstolen skall självmant och utan biträde

av åklagaren undersöka om det är fråga om ett sådant otillbörligt uttalande som i 9 kap. 5 § RB. Handläggningen

avses av ärendet sker med stöd lagen handläggning

av om av domstolsärenden vilken inte är tillämplig i brottmål. Böterna är inte inkomstbaserade utan maximerade till l 000 kr. Överträdelserna i fråga registreras inte i polisregistret.

Mot bakgrund härav konstaterade Europadomstolen att den

formella klassificeringen rättegångsförseelser inte är klar i

av den svenska rätten. Domstolen fann det inte visat att gärningen

i fråga är brottslig handling enligt den svenska

rättsordningen.

Europadomstolen undersökte därefter gärningens natur och anförde följande. Den sittande rätten i den rättegång där överträdelsen skett skall undersöka om överträdelsen omfattas av 9 kap. 5 § RB. I detta avseende skiljer sig förevarande fall från fallen Weber och Demicoli där domstolen fann att artikel

6 var tillämplig. Bestämmelser i syfte att upprätthålla ordning

under förhandlingen i domstolen fanns i många konventionsstater och hade karaktär disciplinära straff Mot

bakgrund härav fann Europadomstolen att gärningen inte

var

kriminell natur. av

Slutligen undersökte domstolen straffets natur och svårhetsgrad. Den fann att böternas storlek överträdelse

per inte uppnådde sådan nivå att det blev fråga

en om en straffsanktion. Vidare anförde domstolen att tingsrätten kunde

vissa omständigheter förelåg, besluta att omvandla böterna om till frihetsstraff. Inför ett sådant beslut skulle Ravnsborg ha kallats till muntlig förhandling. Domstolen fann att det

en ny Ravnsborg riskerade inte stöd för att klassificera gärningen

gav

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 99

kriminell handling enligt konventionen och att därför som en artikel 6 inte tillämplig förfarandet. var

AIR CANADA mot Storbritannien, dom den 5 maj 1995

Tullmyndigheterna i England tog i beslag ett Air Canada ägt

av flygplan grund att det i lasten fanns container som av en innehöll 331 kilo cannabis. Planet gick i reguljär trafik mellan Singapore och Toronto,

varvid mellanlandning ägde i Bombay och i London

rum

flygplatsen Heathrow. Bolaget hade tidigare av de engelska

tullmyndigheterna ombetts över sina rutiner eftersom att se narkotika till England hade upptäckts vid flera

smuggling av

tillfällen. Bolaget fick lösa ut planet mot en avgift om 50 000

pund. Syftet med avgiften var enligt de interna reglerna att

avskräcka flygbolagen från underlåtenhet att noggrant kontrollera lasten ombord.

gjorde i forsta hand gällande att äganderätten hade Bolaget

kränkts, dvs. att staten hade brutit mot artikel l i

tilläggsprotokoll Europadomstolen ansåg inte att det var fråga tvist äganderätten till flygplanet eftersom

om en om

bolaget inte avhänts äganderätten till planet under beslaget. Bolaget gjorde vidare gällande att avgiften i fråga var en

straffsanktion och att artikel 6 punkten l hade kränkts eftersom bolaget påförts avgiften utan att bolaget erhållit en rättvis

rättegång i enlighet med artikel Slutligen gjorde bolaget gällande att den överprövning som

fanns att tillgå inte uppfyllde kraven i artikel Det var

ostridigt i målet att frågan gällde civil rättighet.

Europadomstolen ansåg att den begränsade överprövningen

fanns att tillgå tillräcklig i förhållande till artikel som var

Europadomstolen anförde avseende frågan om avgiften var

ett straff i konventionens mening bl.a. följ ande.

50. Air Canada considered that had been, in effect, fined by the and that neither the condemnation

Commissioners

the theoretical ossibilit of judicial review nor proceedingssatisfied requirements of rticle 6 t e

100 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996:1 16

51. The Government, the other hand, with whom the on Commission agreed, pointed out that under domestic law no criminal charges had been brou ht and that the criminal

courts had not been involved int matter. e 52. The Court a rees with the Governments observation. also notewort y that the Court of ecifically s rejected the argument made the Appealfor Canada

counse that section 141 of the 197 Act tantamount to was a

criminal provision aragraph 16 above. In this

see

connection, the Court o Appeal pointed out that the

description of the relevant provisions being "civil" did

not preclude from finding that provision in effect,

a was, "criminal" nature. However, the matter resolved with was reference to earlier which decided that 141

cases section

provided process in rem against inter alia vehicle used a any in smug ling The ourt for the similarly persuaded. 1s, same reasons Moreover, the factors referred the of to a ove — absence criminal charge provision which "cr1minal" in a or a nature and the lack of involvment of the criminal courts taken to ether with the fact that there threat of was no any

crimina proceedings in the event of non-compliance,

are sufficient to distin uish the present from that of case Deweer v. Belgium ment of 27 February 1980, Series A no. 35 where the icant to of app was obliged ay a sum money constraint of the provisional of his under c osure business in order to avoid criminal proceedings from being

brought against him.

53. further recalled that similar ment had been a ar made by the ap licant in the AGOSI l0c.cit.. On that case occasion the ourt held that the forfeiture of the goods in

question by the national court consequential

were measures the act of committed by another part and upon that criminal chargessmugglingad been brought against AåvOSI not in ect of that act. The fact that the property hts of res AGO I were adversely affected could not of itself ead to the conclusion that "criminal charge" for the of a pur oses Article 6 could be considered having been ;brouht as

against the applicant loc.cit., 22, 65-66

com any 54. in mind unlike . Bearing t at, the AGO I case, the applicant company had been required to of pa a sum money and that its property had not been iscated, the con Court proposes to follow the approach. same 55. Accordingly the matters complained of did not involve "the determination of criminal charge".

Europadomstolen godtog således statens invändning att bolaget

enligt den inhemska rätten inte hade anklagats för brott och att

"criminal courts" inte involverade i saken. var

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 101

Domstolen pekade vidare att "the Court of Appeal" funnit att de aktuella reglerna inte straffrättsliga till sin

var natur. Den engelska domstolen hade funnit att reglerna avsåg processer om rätt till saker.

Domstolen fann att avsaknaden anklagelse för brott,

av en avsaknaden regler är straffrättsliga till sin natur och av

av som inblandning "criminal court" samt avsaknaden av hot om

av en

brottmålsprocess vid lagöverträdelse skilde förevarande fall

från Deweer mot Belgien, dom den 27 februari 1980, Serie A

35. I det fallet klaganden skyldig att betala en summa nr. var

"böter", for att undvika åtal för brott. Deweer innehade pengar,

livsmedelshandel och hade brutit mot en livsmedelslagstiftningen. Om han inte betalade "bötema" skulle hans affär ha stängts i avvaktan domstols beslut. Deweer gjorde gällande att han anklagad för brott och därför borde

var ha haft rätt till att få "böterna" prövade domstol.

Europadomstolen ansåg att Deweer var anklagad för brott och

att artikel 6 hade kränkts.

Europadomstolen hänvisade vidare till fallet Agosi mot Storbritannien, dom den 24 oktober 1986, Serie A 108, där

nr. beslag hade verkställts hos bolaget Agosi grund av att en av ägarna hade smugglat gods. Trots att bolaget fick vidkännas

inskränkningar i äganderätten, kunde beslaget inte anses

innebära att det förelåg anklagelse för brott mot bolaget

enligt artikel Ingen brottsprocess hade inletts mot bolaget.

Sammantaget fann Europadomstolen i fallet Air Canada att artikel 6 inte tillämplig förfarandet.

var

PRAMSTALLER Österrike mfl. domar den 23 oktober

mot 1995

Europadomstolen hari domar meddelade den 23 oktober 1995 funnit att artikel 6 tillämplig vid beivrandet ett antal

var av förseelser omfattades den administrativa sfären enligt

som av den inhemska rätten I den österrikiska lagstiftningen har överträdelserna betecknats administrativa förseelser och

som

102 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: 116

de handläggs i ett administrativt strafförfarande

V erwaltungsstraftaten.

Pramsteller hade brutit mot meddelat bygglov. Palaoro hade

gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse, Schautzer hade

brutit mot reglerna bilbälte, Pfarrmeier och Umlauft hade om

vägrat medverka vid trafiknykterhetskontroll och Gradinger hade gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott. I samtliga avgöranden använde domstolen

samma motivering. I det följande återges domstolens uttalande i fallet

Pramstaller.

31. Mr submission, the

Pramstallerfs administrative

offence of he was to

criminal which accusedgave rise a

criminal charge. This not disputed by the was Government. order to determine whether

32..In an offence qua11fies as criminal for thepu of the Convention,

oses lS first necessary to ascertain ether not the defining w or provision

the belongs, the system of the respondent

offence in legal

State, to criminal law; the ‘very nature the offence

and degree of severity of the risked, must be

the

other tiienaltyorities, the

considered see, au Qztürk v.

German amonglof Series A Ju ment t e 1984, no. 1 § 5 and DemicoliFebruaalta Jud ment of the

the v.

73, , ,

27 ugust 1991, A no. 210, pp. 15-17, 31-34.

Series

Like Commission, the Court notes that, the

the although

in issue the procedures followed the

offences and in case

the sphere, they

fall within administrative are nevertheless

in nature. This reflected the

criminal is moreover in

terminology employed. Thus Austrian law refers to

administrative oflences Verwaltungsstra aten and

administrative procedure erwaltun

criminal s-

In addition, the fine imposed

on e

straffverfahren. for his committal

app icant was accompanied an order to

prison in the event of his defaulting payment

on see

15 above.

paragraphT sufficient establish that the

ese considerationsare to

of the licant accused be

offence which ap was may

classified fort of the Convention. as criminal e purposes follows that Article 6 applies.

Domstolen hänvisade således till de tre kriterierna för

brottsliga handlingar som den tidigare lyft fram. Domstolen

fann att överträdelsen trots att den tillhörde den var, administrativa sfaren, kriminell till sin natur. I den inhemska

lagen användes begrepp stödde sådan tolkning.

som en

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 103

Domstolen lyfte fram att böterna kunde omvandlas till fängelse

den anklagade inte betalade dem. Domstolen ansåg att om Pramstaller fick anklagad för kriminell gärning

anses vara en i den mening avses i konventionen.

som

2.3.2¶Ett fall från kommissionen

SOCIETE STENUIT beslut den 27 februari

mot Frankrike,

Fallet Société Stenuit prövades inte av Europadomstolen utan avskrevs efter att bolaget återkallat sin talan.

Société Stenuit hade kommit överens med

Stenuit

konkurrenter fördelning offentliga kontrakt. Bolaget

om av misstänktes finansministern för att ha överträtt

av konkurrenslagstiftningen. Finansministern konsulterade lagenligt "the Competition Commission" uttalade att

som bolagets delaktighet hade bevisats och föreslog böter med 100 000 FRF. Finansministern påförde bolaget böter med 50 000 FRF den 16 oktober 1981. De administrativa böterna var alternativa till straffrättsliga böter eller fängelse.

Frankrike bestred att artikel 6 tillämplig. Frankrike

var menade att det inte fråga om en brottsanklagelse utan om

var

administrativ anklagelse mot bolaget. "The Competition en Commission" utlåtande ministern inhämtat var en

vars administrativ myndighet. Straffet innehöll alla komponenter

är utmärkande för administrativ sanktion. som en

Kommissionen uttalade bl.a. följ ande.

54. The Commission considers that the proceedings in

this did not concern a dispute about the applicant

case

"civil rights and obligations". to

com anys necessary

deci only whether the proceedings concerned a "crim1nal

charge" against within the meaning of Article 6 § 1 of the

Convention.

55. In its Neumeister judgment Eur. Court H. R.

Neumeister Austria udgment of 27 June 1968, Series A

8 41, § 18 the ourt has already held that the word

no.

"charge" must be understood "within the meanin of the

Convention". In its Deweer judgment the Court furt er took

the view that where person has not been arrested or

even a

charged there can in certain circumstances be "criminal

a charge". In that case held that the char could "for the

of Article 6 § be define the official

purposes as

notification given to an individual by competent

the

of an allegation that he has committed a criminal

authority

Eur. Court H. R. above-mentioned Deweer

offence

pp. 24-25, § 46. judgment,In its in the of Court

judgments cases Engel Eur. H.R.above-mentioned pp. 33-35, 80-

82, Oztürk Eur. CourtEnlglel.R.judgment,ove-mentioned ztürk

judgment, 20-21, 48-503,Campbell Fell Eur.

and

Court Campbel and Fell the United Kin dom

0 28 June 1984, Series A no.80, 35, 6 -69 judgmentWeber Eur. Court H. R., Weber Switzerland

an v. judgment of2 May 1990, Series A no. 177, pp. 17-18,

30-35, the Court established the following principles

concernin prosecutions classified as non-criminal under domestic aw:

The Convention not opposed to the Contracting

States creating or maintaining a distinction between criminal law and law and drawing the dividing line, but does notdisciplinarfo low t at the thus made

Classification

decisive for the purposes of the COIIVCIIUOH:

the Contracting States able at their discretion,

were

by bc assifying an offence as disciplinary instead of criminal,

to exclude the o eration of the fundamental clauses of Articles 6 and t e application of these provisions would be subordinated to their sovereign will. A latitude extending thus far might lead to incompatible with the object

results

and Convention.

the

5purIposedeciding whether criminal

n a given "charge" a

. the first

charge, Court refers to the provision defining the

a view to ascertaining whether the offence

offence with

question 1Sa criminal offence according to the legal system of respondent State, an affirmative

the answer applicability of Article 6 of the Convention Eur. Signlfyililfourt

. R., above-mentioned En jud ment, 34, § 81. then considers the nature o the o fence and the degree of severity of the penalty that the concerned risks

person incurrinxg58. gbid.regard to the last two criteria, the Court first of

all pointed out, the Deweer Eur. Court H. R.,

case above-mentioned Deweer judgment, p.23-24, 44-45

which concerned the ment of by composition in

pa a ine order to avoid the c osure of butchers shop for

infringement of Belgian regulations prices that the

on prominent place held democratic society the right to

in a

fair trial to prefer "substantive , rather than

a prompted a

"formal , conception of the "char e" contemplated

a Article 6 § Such a conception led to look behind

compe

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 105

the investigate the realities of the

a pearances and

proce ure in question.

59. In the light of this case-law the Commission considered whether the accusation levelled at the applicant

amounted to criminal char e.

a comgany6 notes, first of all, that in its Judgment of 22 June

. that fines im osed firms 1984 the Conseil dEtat ruled on or

rate bodies b the Minister for Economic co responsi

Financial Af airs were not criminal penalties. On the an other hand, number of ud aragraph 39 of

a ments see

the Commission’s report, e onstitutiona Council seems in substance to have ruled that penalties imposed by

"independent non-udicial" or "non-jurisdictional

administrative bodies including the penalties imposed

the Com etition Council, under transferred to

owers from the inister onsible for conomic and Financial

res Affairs by the Order 1 December 1986 and acting the

0 on recommendation of the Competition Commission where

in order to prevent and punish of free

necessary, restrictions

sphere of criminal law.

the

competition6 belontfiedsignificance of the taken

any case, e a proach in

. law relative. essentia certain

domestic only in cases

to the of the offence in uestion, which a

examine nature factor of reater importance Eur. ourt H.R., abovementioned ngel judgment, 35, § 82.

62. The observes in this connection that the

Commission

pursued by the impugned provisions of the Order of 30

aim June 1945 was to maintain free com etition within the

market. The Order thus affected general interests

French

of society normally protected by criminal law applications

7341/76 case of E gs v. Switzerland, Commissions no. report of 4 March 1978, ecisions and no. 15,

35, § 79. The penalties imposed byReportsáDRthe inister were

measures directed against firms or corporate bodies which had constitutin "infractions". The

committed acts

Commission further points out that t e Minister could refer

to ‘prosecutin ‘authorities with view to their

thecase the a

instituting criminal procee ings a ainst the "contrevenant". Furthermore, after t e ñle to the prosecutin authorities, the Ministertransmittirâgcoul longer impose fine.

no a fine therefore substitute for the the criminal

was a courts have imposed the Eenaltyad been referred to

might case

the rosecutmg authorities.

With regard to the nature and severity of the penalty to which those res onsible for infringements made

liable, the first of all that

themselves ommissionobserves

"according to the ordinary meaning of the terms, there generally within the ambit of the criminal law

come

that make their pe etrator liable to penalties

offences

intended’... to be an usually consisting of fines

deterrent

and of measures depriving the person of his liberty" Eur

106 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

Court H. R., above-mentioned Oztürk judgment, 20, §

53. However, that does not imply that penalty

every involving de rivation of libert or every fine necessarily belongs to t e criminal law Eur. Court H. R., abovementioned Engel Judgment, 36, § 85. 64. In the present the nalty im osed the case Minister fine of 50.000 FRIl:, ich, in itself, was a a sum w not negligible. But above all the fact that the maximum fine, i.e. the penalty to which those res onsible for infringements made themselves liable, was 5 A of the annual turnover for firm and 5.000.000 FRF for other a c0ntrevenants paragraph 32 of the report which

see

shows clearly that the penalty question was intende áiuiteto be deterrent.

65. In the Commissions view the criminal aspect of the case for the purposes of the Convention revealed by the combination of concordant factors unambiêuouslnoted he Commission that in certain a ove. points out circumstances a charge could, for the pur oses of Article 6 § 1 of the Convention, be defined as the o ficial notification given to an individual by the competent authority of an allegation that he has committed offence

a criminal

paragraph 55 of the Commissions opinion. This ad already taken lace in the resent when the Minister case consulted the ompetition ommission and when the latter recommended that the be fined 100.000 FRF. In

applicant

any case, the Ministers decision to impose fine a

constituted, for the pur oses of the Convention,

determination of criminal and the fine had all the a c arge, aspects of a criminal enalty. 66. However, the vemment seem to raise an objection, albeit indirectl by maintainin that corporate bodies , cannot be liab e under crimina law. The Commission observes in the first place that the Convention contains no provision to that effect. further observes that the question of the criminal liability of orate bodies dealt with in cor different in the various egal systems of the member ways countries of the Council of Europe.

Consequently, the question which arises under the Convention is whether the guarantees confers natural on persons may not afforded to corporate bodies

or may

which suffer a violation of its provisions. In this connection the Commission points out that the institutions of the Convention have already recognised in the past that corporate bodies can exercise a number of rights usually enjoyed by natural such the right to freedom of ersons, as expression Eur. ourt H.R., Sun Times v. the United

Kingdom judgment of 26 April 1 79, Series A no. 30;

plication no. 13 166/ 86, Times Newspapers Ltd and

ndrew Neil the United Kingdom, Commissi0ns ort

v. re

of 12 July or the rights set forth in Article 9 o the

Convention 1990ication 8118/77, decision of 19 March

app no.

1981, DR 25, 105-117. Lastly, the Commission points

pp.

out institutions of the Convention have consistently

thatthe

emphasised the importance of 6 of the Convention,

Article

which reflects "the fundamental principle of the rule of law"

Eur. Court H. R., above-mentioned Sunday Times

judgment, 34 § 55 and that a restrictive interpretation of

that article "would not be consonant with the object and

of the provision" Eur. Court H. R., De Cubber

Eurposeelgium jud ment of 26 October 1984, Series A 36,

no.

16, § 30. n the light of the above considerations, the

Commission considers that corporate bod can claim the

protection of Article 6 of the Convention "criminal

w en a

has been made against

char6 In conclusion, Article 6 was applicable in this case.

. Kommissionen inledde således med att redogöra för de av domstolen formulerade kriterierna. Kommissionen konstaterade att Conseil dEtat, den högsta administrativa domstolen i Frankrike, funnit att ifrågavarande böter inte är straffsanktioner. Å andra sidan har Constitutional Council funnit att dessa hör till kriminallagens sfar. Det avgörande fann kommissionen vara överträdelsens natur. Kommissionen konstaterade att åtgärden vidtogs mot bolag och andra som hade gjort sig skyldiga till "infractions". Ministern kunde i stället för att påföra böter hänskjuta ärendet till åklagare. Efter det att ärendet överlämnats till åklagaren kunde ministern inte

påföra påföljd.

Kommissionen konstaterade att de böter som hade kunnat påföras för ifrågavarande överträdelse hade kunnat uppgå till 5 000 000 FRF för bolag och till 5 % av omsättningen för andra näringsidkare. Beloppens storlek visade att sanktionens syfte att avskräcka. Kommissionen fann att sanktionen

var hade alla egenskaper är utmärkande för ett straff och att

som

artikel tillämplig.

6 var

Kommissionen fann vidare att det var fråga om "criminal charge" från det att ministern konsulterade "the Competition Commission".

2.4 och

Utredningens överväganden slutsatser i anledning av Europadomstolens

praxis

2.4.1 för att

Europadomstolens tillvägagångssätt

bedöma är

om en gärning en brottslig handling

Utgångspunkten vid Europadomstolens bedömning

av om en

gärning är en brottslig handling är hur gärningen klassificeras

i den inhemska rätten. Omfattas handlingen den nationella

straffrättsliga lagstiftningen blir också artikel 6 tillämplig.

Om en gärning inte klassificeras som brottslig i konventionsstatens lagstiftning eller det är osäkert hur den

om skall klassificeras, innebär detta dock inte tillämpning

att en av artikel 6 är utesluten. Även i de fall då omfattas

gärningen av

ett disciplinärt eller administrativt förfarande kan artikel 6

vara

tillämplig, se t.ex. Engel mfl. angående disciplinära

förfaranden och Deweer, Öztürk och Bendenoun angående administrativa förfaranden.

Criminal charge och charged with criminal offence är

a autonoma begrepp, dvs. de har en självständig betydelse i

Europakonventionen. I artikel 6 1 används begreppet

criminal charge medan i artikel 6 2 och 3 begreppet charged with a criminal offence används. Begreppen

avser

situationer Öztürk 47 och 50. samma se

Det påpekas i många Europadomstolens domar att det

av inte kan lämnas den enskilda konventionsstaten

att genom sin intema lagstiftning avgöra huruvida gärning omfattas

en av artikel 6 eller inte. Ett sådant handlingsutrymme för den

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 109

enskilda staten skulle kunna få resultat är oförenliga med

som konventionens syfte.

Vid bedömningen av om en gärning är en brottslig handling i konventionens mening tycks Europadomstolen tillämpa två

olika tillvägagångssätt.

fall undersöker domstolen normalt de rekvisit

I en grupp av

den lyfte fram i fallet Engel m.fl. Rekvisiten är förutom som den inledande undersökningen hur handlingen klassificeras

av i den nationella rättsordningen gärningens art samt straffets

natur och svårhetsgrad. Detta tillvägagångssätt har domstolen tillämpat när det gäller militära disciplinförseelser Engel

m.fl., trafikforseelser Öztürk, Lutz och Palaoro, utlämnande

hemliga uppgifter från en brottsutredning Weber,

publicerande kränkande uppgifter medlemmar i

av om

parlamentet Demicoli, otillbörliga skriftliga uttalanden till domstol Ravnsborg samt brott mot byggnadslov

Pramsteller.

I fallet Lutz § 55 framhöll domstolen att rekvisiten gärningens art och straffets natur och svårhetsgrad, som domstolen införde i målen Engel m.fl. och Öztürk, inte är kumulativa utan alternativa. I fall har domstolen dock

senare prövat rekvisitet straffets natur och svårhetsgrad trots att redan rekvisitet gärningens art varit uppfyllt, Weber § 34. Och

se i några fall tycks domstolen närmast ha gjort en helhetsbedömning utifrån gärningens art samt straffets natur och svårhetsgrad, Pramsteller, Palaoro och kanske också

se Demicoli.

Vid bedömningen rekvisitet gärningens art tar domstolen

av hänsyn till syftet med bestämmelserna. Domstolen lägger stor

vikt vid reglerna i fråga vänder sig till befolkningen i

om allmänhet, t.ex. alla trafikanter, eller viss begränsad krets av

för att skydda ett visst avgränsat intresse. Gärningar personer

omfattas disciplinära förfaranden anses inte i sig vara som av

kriminell natur Engel m.fl. 80-82. Domstolen tar

av se

också hänsyn till den terminologi används och hur

som gärningen behandlas i andra konventionsstater, se t.ex. Engel m.fl.

l 10 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

Vad gäller straflets natur och svårhetsgrad gärning

anses en som kan leda till frihetsberövande påföljd normalt vara kriminell vid tillämpning artikel 6 Engel m.fl. § 82.

av se

Dock har när frihetsberövandet varit mycket kortvarigt handlingen inte ansetts kriminell denna grund. Inte vara heller har en möjlighet till frihetsberövande ansetts vara

tillräcklig för att uppfylla detta kriterium när förvandling

av böter till frihetsberövande påföljd skulle prövas i ett separat en förfarande och kunde ske endast vissa särskilda rekvisit om var

uppfyllda Ravnsborg § 35.

Huruvida möjlighet till frihetsberövande är nödvändig en en förutsättning för att detta kriterium skall uppfyllt är inte vara helt klart. En sådan möjlighet har emellertid förelegat i samtliga de fall där domstolen funnit att det varit fråga om en anklagelse för ett brott i den i artikel Å mening som avses

andra sidan kan formulering i Ravnsborgfallet möjligen tyda

att även en betydande penningsanktion kan innebära att

sanktionen blir kriminell --- the possible amount of each fine did not attain level such to make criminal a as a

sanction. En ytterligare omständighet som ibland tycks ha vägts in i bedömningen är sanktionen registreras i ett polisregister

om e.d. Det hittills sagda har således avsett den fall där grupp av

Europadomstolen ganska strikt tillämpat de rekvisit som

formulerades i fallet Engel m.fl. I fall tycks en annan grupp av domstolen ha förhållit sig friare till dessa rekvisit och närmast

gjort en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid prövningen av om det är fråga anklagelse för brott enligt

om en artikel Exempel är avgift grund livsmedelsav

bestämmelser Deweer, skattetillägg och avgift

Bendenoun

grund av att ett bolag inte har uppmärksammat narkotikasmuggling Air Canada. De tidigare redovisade

kriterierna för brott har dock tillsammans med andra omständigheter varit aktuella även i denu nämnda fallen. - I fallet Bendenoun, gällde det franska som

skattetilläggsförfarandet, fann domstolen mot bakgrund sin

av praxis och särskilt fallet Öztürk, att fyra faktorer kumulativt

SOU 1996:1 16 Skattetillägget och artikel 6 111

ledde till att det franska skattetillägget omfattades artikel

av De kriterier domstolen lyfte fram i Bendenounmålet är i

som

allt väsentligt sådana omständigheter även i den tidigare

som redovisade gruppen av fall brukar inverka bedömningen om den aktuella gärningen omfattas artikel

Domstolen har inte uttryckligen förklarat vad som ligger bakom valet av de skilda metoderna. Vid en granskning av

sakfrågorna i målen kan dock spåra skiljelinje mellan

man en de två grupperna av fall. I den förra gruppen har det varit fråga

gärningar som traditionellt brukar vara kriminaliserade; om särskilt gäller detta fallen Engel m.fl., Öztürk, Lutz och Demicoli. I den har det varit fråga om

senare gruppen handlingar som visserligen brukar betraktas som klandervärda

traditionellt behandlas i administrativa förfaranden. men som Det kan konstateras att den senare gruppen tidsmässigt ligger efter den förra Det kan därför finnas fog för att

gruppen. uppfatta Bendenounfallet m.fl. som en vidareutveckling av domstolens praxis.

Det svenska skattetilläggsförfarandet är ett rent

administrativt förfarande som har stora likheter med det

franska skattetilläggsförfarandet. Det är därför naturligt att i

första hand bedöma det svenska skattetillägget mot bakgrund

Europadomstolens dom i fallet Bendenoun och med den av metod domstolen använt i detta fall alltså en

som -

helhetsbedömning alla omständigheter i målet. Utredningen

av utgår således i det följ ande från sådan metod och behandlar

en särskilt de fyra kriterier Europadomstolen vid sin

som

helhetsbedömning fann avgörande för att det franska

vara skattetilläggsförfarandet skulle omfattas av konventionen. Men

utredningen tar också andra omständigheter som bör vägas

upp in vid helhetsbedömning av det svenska

skattetilläggsförfarandet. Därvid kommer utredningen också in

de kriterier legat till grund för bedömningen i fallen

som Engel, Öztürk m.fl.

Innan den aviserade undersökningen genomförs finns det

nu dock anledning att separat behandla frågan om hur skattetillägget klassificeras i det svenska rättssystemet. Denna

klassificering bör nämligen vara lämplig utgångspunkt för

den fortsatta undersökningen oavsett denna utförs enligt

om den ena eller den andra de båda metoderna. Som tidigare

framgått gäller dessutom att klassificeringen enligt intern rätt under särskilda förutsättningar nämligen den skulle

- om innebära att skattetillägget internt behandlas

som en

brottspåföljd har avgörande betydelse för frågan artikel

- om

6 är tillämplig eller

Skattetilläggets klassificering i det svenska rättssystemet

Bestämmelserna om skattetillägg finns inte i den straffrättsliga

lagstiftningen utan i skattelagstiftningen och hänförs systematiskt till förvaltningsrätten. skattetillägg påförs när den skattskyldige lämnat oriktig uppgift eller om den skattskyldige

skönstaxeras i avsaknad deklaration. Skattetillägget har i det

av senare fallet en vitesfunktion det undanröjs deklaration

- om inkommer inom viss tid. Det oriktiga uppgiftslämnandet behöver inte ha skett uppsåtligen eller vårdslöshet.

Skattetillägget påförs av skattemyndigheterna och överprövas vid överklagande de allmänna förvaltningsdomstolarna.

av Skattetillägget står i direkt proportion till den skatt skulle

som

ha undandragits om den oriktiga uppgiften godtagits. Åklagare

och allmänna domstolar är inte involverade i

skattetilläggsförfarandet.

De nu anförda omständigheterna talar starkt för att skattetillägget.inte skall anses klassificerat som straff i svensk intern rätt. Det kan visserligen sägas att skattetillägget har verkningar som är straffliknande. Skattetillägget har också i

några avseenden i rättstillämpningen jämställts med straff. Reglerna om nåd enligt 11 kap. 13 § regeringsformen kan bli tillämpliga skattetillägg regeringens beslut dnr

Fi5850/88 och fann i RÅ 1987 ref 42

Regeringsrätten att omröstningsreglerna i 29 kap. RB som tillämpas i brottmål

Angående sanktionsavgiftemas konstitutionella status

Strömberg Juristtidning 1984, s. 229, och Wahrling-

Svensk

Nerep Förvaltningsrättslig Tidskrift 1994 100.

SOU 1996: 116 Skattetillägget och artikel 6 113

skall tillämpas de allmänna förvaltningsdomstolarna i mål

skattetillägg. Detta kan dock knappast ges den betydelsen

sådant skall klassiñcerat straff

att skattetillägget som anses som

i den inhemska rätten.

Skattetillägget iförhållande till fallet Bendenoun

Den franska staten anförde i Europadomstolen att det franska skattetilläggsförfarandet innehöll alla faktorer som var utmärkande för administrativ sanktion enligt domstolens

praxis. Tilläggen betraktades inte som en straffpåföljd utan

skattesanktion. Sanktionen påfördes av som en

Skattemyndigheten och överprövades de administrativa

av domstolarna och inte kriminaldomstol. Tilläggen

av en

påfördes proportionellt i förhållande till den undandragna

skatten och inte alternativ till ett straff. De kvarstod

var ett även den skattskyldige avled. De omfattades inte av t.ex.

om straffrättens regler medhjälp och infördes inte i

kriminalregister. Europadomstolen fann emellertid vid en sammanvägning av

i målet att fyra faktorer tillsammans

omständigheterna

medförde att Bendenoun skulle anklagad för en

anses vara

brottslig handling enligt artikel De fyra faktorerna var

följande.

skattetillägget omfattade alla medborgare i deras egenskap

skattebetalare och inte en grupp med speciell status. av

2. skattetillägget inte ett skadestånd utan väsentligen ett

var straff i att avskräcka från överträdelser.

syfte nya 3. Skattetillägget påfördes med stöd allmänna regler vars

av syfte att såväl avskräcka bestraffa.

var som

4. Skattetillägget väsentligt till sin storlek och kunde

var omvandlas till fängelse.

I det ande kommenteras först varje faktors förhållande till

följ det svenska skattetillägget varefter utredningens synpunkter

och slutsatser sammanfattas.

Det franska skattetillägget omfattar alla medborgare i deras

egenskap av skattebetalare och inte med speciell en grupp status.

Vid bedömningen ett forfarande omfattas artikel 6 av om av tar domstolen hänsyn till syftet med bestämmelserna. Domstolen

lägger stor vikt vid reglerna i fråga vänder sig till

befolkningen i allmänhet, alla trafikanter, eller vänder sig

ex. till viss begränsad krets för att skydda ett visst en av personer avgränsat intresse. I det fallet är det ofta fråga ett senare om disciplinärt förfarande. Disciplinära förfaranden omfattas normalt inte artikel av Det svenska skattetillägget omfattar i likhet med det franska tillägget alla skattskyldiga inte enbart viss med viss - en grupp status. Skattetillägget omfattar emellertid inte alla oriktiga

uppgifter. Tillägg påförs inte om uppgiften hade kunnat rättas med stöd kontrolluppgift och påförs med halva

av procentsatsen om felet kunnat rättas med stöd annat av kontrollmaterial. Två i övrigt objektivt har personer som sett gjort sig skyldiga till samma slags fel kan behandlas olika beroende att den oriktiga uppgift hade kunnat rättas enes med stöd av kontrolluppgifter inte den andres. men Skattetillägget är således inte avhängigt endast att den av

skattskyldige lämnat en oriktig uppgift utan också

skattemyndighetens kontrollmöjligheter. Denna omständighet

är ett uttryck för att tillägget är frikopplat från den

uppgiftsskyldiges subjektiva förhållanden och är därmed

ett av de argument kan anföras mot att betrakta som

skattetilläggsförfarandet som en anklagelse för brott enligt

artikel

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 115

Det skattetillägget är inte ett skadestånd utan

franska

väsentligen ett strafl i syfte att avskräcka från nya överträdelser.

Domstolen lägger vid bedömningen av om en gärning är av

kriminell natur stor vikt vid överträdelse av reglerna om en medför är avsedd att bestraffa och avskräcka

en påföljd som

och således inte att reparera skada. en Det svenska skattetillägget är inte ett skadestånd som syftar till ekonomisk skada. Möjligen skulle man att reparera en kunna ersättning för den risk för

se skattetillägget som en skattebortfall för det allmänna den oriktiga uppgiften

som inneburit. Det franska skattetillägget och det svenska synes dock konstruktion i denna del. ha samma

Det skattetillägget påförs med stöd av allmänna

franska

syfte är att såväl avskräcka som bestrafla.

regler vars

Det svenska skattetillägget påförs med stöd allmänna regler. av Syftet är dock inte enbart att avskräcka och bestraffa utan

också att tillförsäkra skattemyndigheterna ett riktigt underlag

for beskattningen. Inte minst reglerna om att en oriktig uppgift

kan rättas med stöd kontrolluppgift inte föranleder som av

skattetillägg och skattetillägget vid skönstaxering i avsaknad av

är ett uttryck för detta. Också det förhållandet

självdeklaration

det svenska skattetillägget till skillnad från det franska att - inte har rekvisit fråntar det svenska

något subjektivt

dess karaktär straff. Det franska

skattetillägget något av av

skattetillägget utgår med olika procensatser satta i förhållande

till den skattskyldiges försumlighet, vilket förstärker tilläggets

straffkaraktär.

Det är väsentligt till sin storlek och

franska skattetillägget

kan omvandlas till fängelse.

För skall ett straff i konventionens att påföljden anses vara mening måste sanktionen till påtagligt förfång för den vara drabbas Att gärning kan leda till

som av påföljden. en

frihetsberövande påföljd talar starkt för att den skall anses vara kriminell vid tillämpningen artikel Frihetsberövande av av

viss varaktighet dagar ansågs i ett fall inte fem vara tillräckligt

varaktigt anses normalt vara så ingripande att det blir fråga om straff i konventionens mening. Av fallet

Ravnsborg

framgår dock att en teoretisk möjlighet att i ett särskilt förfarande och under vissa förutsättningar förvandla böter till

fängelse, lägst 14 dagar och högst tre månader, inte betraktas

som så ingripande att påföljden grund härav blir betrakta att

som en brottspåföljd.

Huruvida en möjlighet till frihetsberövande är nödvändig en förutsättning för att artikel 6 skall tillämplig är dock vara oklart. Som framhållits har emellertid sådan möjlighet nyss en förelegat i samtliga de fall där domstolen funnit att det varit fråga om en anklagelse för ett brott i den mening i som avses artikel Som tidigare nämnts kan dock Europadomstolens uttalanden i fallet Ravnsborg möjligen tolkas som att frihetsberövande inte är nödvändigt. De franska skattetilläggen kunde utgå med till 100 upp procent av den undandragna skatten. Bendenoun blev

påförd skattetillägg med 100 procent. Skattetillägget till uppgick ca

422 000 FRF för Bendenoun personligen och med 570 000 ca FRF för hans bolag. Nivån skattetillägget emellertid var enligt domstolen inte ensamt tillräckligt för att karaktärisera det franska tillägget ett straff. som

De svenska skattetilläggen kan visserligen beloppsmässigt

bli stora, men de kan aldrig överstiga 40 procent den skatt av

som skulle ha undandragits den oriktiga om uppgiften

godtagits. Vidare kan det svenska skattetillägget i till motsats det franska aldrig omvandlas till

fängelse. Frågan om påförande av tillägget kan inte hänskjutas till

brottmålsprocess i allmän domstol den skattskyldige inte

godtar tillägget jfr Deweer. Inte heller är det möjligt att

beröva den skattskyldige friheten i syfte att

framtvinga betalning av tillägget. Skattetillägget är således enligt vår

interna rätt inte ett alternativ till eller

fängelse annat

frihetsberövande straff utan tas ut vid sidan eventuell av en

straffrättslig påföljd.

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 1 17

Utredningens sammanfattning och slutsatser

Europadomstolen gjorde i fallet Bendenoun en sammantagen

bedömning omständigheterna i målet. De omständigheter

av den franska staten mot att tillägget skulle

som åberopades av

omfattas artikel 6 gäller i stort även för det svenska av

tillägget. Därutöver kan redan framgått ytterligare

som åberopas talar mot att det svenska

omständigheter som skall anklagelse för skattetilläggsförfarandet anses avse en

brott enligt artikel

skattetillägg påförs oriktig uppgift lämnats utan att

om en det ställs krav oaktsamhet eller uppsåt. Enligt svensk rätt krävs, såsom i flertalet konventionsstater, normalt oaktsamhet eller uppsåt för att gärning skall utgöra ett brott. För en anses

det franska skattetillägget, prövades i fallet påförande av som

Bendenoun, krävdes oaktsamhet eller uppsåt.

Enbart den omständigheten att den skattskyldige har lämnat

kan leda till skattetillägg medför inte att

en oriktig uppgift som

eller de allmänna domstolarna blir

åklagarmyndigheten

involverade. Skattetilläggsforfarandet är ett förfarande helt vid

sidan det straffrättsliga systemet. skattetillägg utgår även i

av det fall då den skattskyldige åtalas för skattebrott vid allmän

domstol skattetillägget påförs även då

men av

skattemyndigheten. Skattetilläggets främsta syfte är som tidigare nämnts att

säkerställa lämnar ett sådant underlag till

att skattskyldiga att myndigheten grund härav kan fatta Skattemyndigheten

ett riktigt beskattningsbeslut. Det svenska skattetilläggets

repressiva karaktär gör sig inte lika starkt gällande som

skattetillägget i fallet Bendenoun, där tilläggets storlek var

beroende graden den skattskyldiges försumlighet. Det

av av svenska skattetillägget, utgår i proportion till den skatt som skulle ha kunnat undandras, kan närmast karaktäriseras som

skatt eller möjligen ersättning för som ytterligare en som en

den risk for skattebortfall den oriktiga uppgiften inneburit som

eller, vad skattetillägg vid skönstaxering i avsaknad

gäller av

118 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

älvdeklaration, ett påtryckningsmedel för att förmå den skattskyldige att deklarera.

Det förhållandet att den skattskyldige inte betalar

ett påfört skattetillägg eller inte godtar skattetillägget medför inte

- som enligt de franska reglerna att skattetillägget kan omvandlas till fängelse eller att ett brottmålsliknande förfarande mer

griper in. Inte heller registreras skattetillägget i polisregistret eller kriminalregistret.

Beträffande några de faktorer tillmättes avgörande av som betydelse i fallet Bendenoun skiljer sig det svenska skattetillägget således från det franska. Eftersom

Europadomstolen i fallet Bendenoun gjorde

sammanvägning av samtliga omständigheter är det vanskligt att

dra några slutsatser vad i ett enskilt fall krävs för om som att ett förfarande skall utgöra anklagelse för brott anses en enligt artikel Rättsfallet inte något säkert ger svar frågan om artikel 6 är tillämplig t.ex. bara tre kriterierna är om av uppfyllda eller om faktorerna bara delvis föreligger. Rättsfallet ger inte heller frågan ett förfarande svar om omfattas artikel 6 när något eller några eller kanske alla

av fyra

kriterierna är uppfyllda men det finns andra omständigheter

som talar i motsatt riktning. I fallet Air Canada ansåg domstolen att det inte fråga anklagelse för brott då var om en bolaget var tvunget att betala en avgift för att lösa ut sitt beslagtagna flygplan. Domstolen uttalade att avsaknaden av en formell anklagelse för brott och regler

av av straffrättslig

karaktäri förening med den omständigheten det inte

att förelåg

något hot brottsmålsförfarande för den händelse de om att

ifrågavarande reglerna inte efterfölj des, tillräckligt för

var att skilja fallet från ett tidigare fall, Deweer, där artikel 6 ansetts

tillämplig § 52. De omständigheter domstolen pekade

som i fallet Air Canada gäller även för det svenska

skattetillägget och är också omständigheter skiljer det svenska som tillägget

från det franska i Bendenounfallet. Det franska skattetillägget kunde omvandlas till fängelse ett

genom straffrättsligt

förfarande.

För fullständighetens skull bör slutligen nämnas

att Hollands högsta domstol i dom den 19 1985, en juli mot

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 119

fallet Öztürk och den betydelse gärningens art

bakgrund av

tillmäts i detta rättsfall, fann att det holländska skattetillägget omfattades artikel Det kan dock noteras att detta av ställningstagande låg i tiden före Bendenounfallet.

sammanfattningsvis mot bakgrund det Utredningen anser av

anförda att, även det svenska skattetillägget har stora om likheter med det franska tillägget, de två sanktionssystemen

skiljer sig i flera viktiga avseenden, främst att de

genom

svenska skattetilläggsreglerna saknar subjektiva rekvisit samt

de hanteras helt vid sidan det straffrättsliga systemet och att av inte omfattar någon påföljd kan omvandlas till som frihetsberövande. Avvikelserna är enligt utredningens mening sådana tillämpning den metod används i fallet att en av som Bendenoun leder till att det svenska skattetillägget inte kan omfattat artikel ståndpunkt är således

anses av Utredningens skattetilläggsreglerna för närvarande inte kräver någon

att att de skulle stå i konflikt med

lagstiftningsåtgärd grund av

artikel Däremot kan det från andra utgångspunkter finnas - anledning över skattetilläggen. Så kan t.ex. med visst fog att se

påstås att tilläggen kan uppgå till omotiverat höga belopp, särskilt de fall det är fråga tillägg påförs vid felaktig

om som

periodisering i mervärdesskatte- och punktskattedeklarationer.

Systemet innehåller visserligen ventil innebär numera en som ett tillägg kan efterges det framstår som uppenbart att om att ta ut det, det kan alltså ifrågasättas om inte

oskäligt men

denna ventil är otillräcklig.

Ekobrottsberedningen har nyligen i sin rapport Effektivare

ekobrottsbekärnpning 1996:1 föreslagit att skattebrotts-

skall handhas skattekriminalenheter inom

utredningar av skattemyndigheterna. Den närmare utformningen av den nya organisationen skall utredas ytterligare och ett förslag läggas

fram före 1996. Ekobrottsberedningen föreslår

utgången av " också att skattemyndigheten skall befogenhet att utfärda

ges Om förslagen genomförs kan det finnas skäl

strafföreläggande.

över och sanktionssystemen i övriga avseenden. att se anpassa

Vid sådan översyn är det naturligtvis av grundläggande

betydelse att rättssäkerhetsaspekterna i artikel 6 beaktas.

3¶F och artikel 6

örseningsavgiften

Utredningens bedömning: Förseningsavgiften är en

administrativ sanktion. Förseningsavgiften kan inte betraktas ett straff enligt vår inhemska rätt. De

som

faktorer Europadomstolen avgörande i fallet

som fann vara

Bendenoun föreligger inte i alla delar i förseningsavgifts-

förfarandet. Förfarandet omfattas därför inte av artikel

3.1¶Bakgrund

Innan förseningsavgifterna infördes år 1972 föreskrevs bötesstraff självdeklaration som skulle avges utan anma-

om ning inte hade lämnats inom föreskriven tid. I prop. 1971:10 s. 211 anfördes att bötesstraffet inte ett tillräckligt praktiskt

var och verksamt medel för att ge eftertryck skyldigheten att

deklaration. Förseningsavgiften enligt departements-

avge var chefen en sanktion mot en handling som hade karaktär av

ordningsförseelse. En förseningsavgift som till beloppet var

lika stor som det högsta bötesstraff, 300 kronor, som kunde utdömas enligt då gällande regler föreslogs ersätta bötesstraf-

fet. En dubbel förseningsavgift föreslogs som särskilt påtryck-

ningsmedel för att förmå den som anmanats att lämna deklaration att göra detta inom den i anmaningen föreskrivna tiden.

Förseningsavgift skulle också utgå om den skattskyldige efter

anmaning inte undertecknat sin deklaration. En förseningsav-

gift skulle kunna efterges det kunde obilligt att påföra

om anses

avgiften. Eftergiftsgmndema Var gemensamma för försenings-

avgiften och skattetillägget.

3.2¶Gällande rätt

Reglerna om förseningsavgift har ändrats vid ett flertal

tillfällen. Förseningsavgift utgår enligt gällande regler i 5

nu kap. 6 § TL för deklarationsskyldiga inte inkommer med

som

älvdeklaration inom föreskriven tid. Avgift utgår också

om deklarationen är så bristfällig att den uppenbarligen inte kan

läggas till grund för en taxering. Enkel förseningsavgift utgår enligt gällande regler när särskild självdeklaration inte har

inkommit senast den 31 2 maj och när förenklad

mars resp. deklaration inte inkommit senast den 2 maj under taxerings-

året. Enkel forseningsavgift utgår för aktiebolag med 1 000 kr

och för andra skattskyldiga med 500 kr. Enkel förseningsavgift

påförs också den lämnat förenklad deklaration i rätt tid

som

inte efter föreläggande inkommer med särskild men som deklaration samt den som efter föreläggande inte undertecknat deklarationen.

Förseningsavgift utgår för aktiebolag med 4 000 kr och för övriga skattskyldiga med 2 000 kr om skattskyldig som skall

lämna deklaration utan föreläggande inte inkommit med sådan senast den 1 augusti eller om den skattskyldige lämnat

självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarli-

gen inte kan läggas till grund för taxeringen.

Förseningsavgift tas också ut enligt 7 kap. 5 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter mfl. skatteförfattningar. Beslut om forseningsavgift kan omprövas begäran den

skattskyldige eller överklagas till förvaltningsdomstol. Om den skattskyldige begär det har han enligt 6 kap. 24 § TL rätt till muntlig förhandling i mål förseningsavgift.

SOU 1996: l 16 Oriktig uppgift vid eftertaxering 123

överväganden

Europadomstolen har inte uttalat sig hur artikel 6 förhåller

sig till någon sanktion motsvarande våra förseningsavgifter.

Kommissionen har i fallet M. mot Österrike, dom den 25 augusti 1987, funnit att den österrikiska förseningsavgiften omfattas av artikel Den österrikiska förseningsavgiften omfattades emellertid den österrikiska strafflagen och

av utgjorde ett straff enligt den nationella rätten. Kommissionen uttalade mot bakgrund härav att gämingen kriminell till sin

var natur och påföljden, 250 000 shilling, dessutom kännbar

var

för den skattskyldige.

I kapitel 2 har utredningen undersökt om det svenska

skattetillägget kan anses utgöra ett straff i Europakonventionens mening. Vid en sammantagen bedömning av Europadom-

stolens hittillsvarande praxis och annat tillgängligt material blev slutsatsen att övervägande skäl talade för att det svenska skattetillägget inte omfattas av artikeln. Domstolen har i fallen Engel m.f1., Öztürk m.fl. fram rekvisit den

lyft tre som ansett vara utmärkande för en brottslig handling.

Såsom tidigare nämnts omfattas alla handlingar artikel 6

av om de klassificeras som brott enligt den nationella rättsord-

ningen. Förseningsavgiften är ett administrativt påtryckningsmedel för att förmå de skattskyldiga att fullfölja sina skyldig-

heter inom föreskriven tid. Bestämmelserna finns i taxeringslagen och i andra skattelagar. Bestämmelserna hänförs enligt vår inhemska lagstiftning inte till straffrätten eller specialstraffrät-

ten. För påförande av förseningsavgift krävs inte att den

skattskyldige förfarit vårdslöst eller haft uppsåt att underlåta att

fullgöra sina skyldigheter. Förseningsavgift påförs om deklara-

tion inte kommit in i rätt tid någon eftergiftsgrund inte

om föreligger. Den är inte ett alternativ till straffrättslig

en sanktion utan påförs oavsett om den skattskyldige riskerar

straff enligt skattebrottslagen 1971 :69 eller inte. Även det

om är oklart hur de administrativa sanktionerna skall klassificeras i konstitutionellt hänseende talar, enligt utredningens mening, det nyss anförda för att förseningsavgiften inte kan betraktas som ett straff enligt vår inhemska rättsordning, vilket också

innebär att underlåtenhet att lämna deklaration i tid inte kan

betraktas som en brottslig handling.

Handlingar inte klassificeras brott enligt den

som som nationella rättsordningen kan vid tillämpningen av artikel 6 ändå kriminella.

anses vara

Såsom redovisats i föregående kapitel Europadomsto-

synes

len tillämpa olika tillvägagångssätt vid bedömningen av om en

gärning omfattas av artikeln eller inte. När det är fråga om adminstrativa förseelser domstolen göra helhetsbe-

synes en

dömning av omständigheterna i det enskilda fallet. I fråga om det franska skattetilläggsförfarandet lyfte

domstolen fram följ ande fyra faktorer kumulativt medför-

som de att det fråga anklagelse för brott i konventionens

var om en

mening.

Skattetillägget omfattade alla medborgare i deras egenskap

skattebetalare och inte med speciell status. av en grupp

Skattetillägget inte ett skadestånd utan väsentligen ett

var straff i syfte att avskräcka från överträdelser.

nya

Skattetillägget påfördes med stöd av allmänna regler vars

syfte att såväl avskräcka bestraffa.

var som

Skattetillägget var väsentligt till sin storlek och kunde

omvandlas till fängelse.

Förseningsavgiften omfattas, såsom det franska skattetilläg-

get, av alla medborgare i deras egenskap av skattebetalare och inte av en grupp människor med särskild status. Förseningsavgiftens främsta syfte är att tillförsäkra underlag för skattemyn-

dighetens beskattningsbeslut. I viss mån kan avgiften

anses

utgöra ersättning för kostnader Skattemyndigheten

som åsamkas genom sena deklarationer.

Förseningsavgifterna är inte väsentliga till beloppen. För

bolag kan de uppgå till högst 4 000 kr och för andra skattskyl-

diga till högst 2 000 kr. Förseningavgiften bör därför inte grund beloppens storlek så betungande att de är att

av vara betrakta straff enligt artikel Förseningavgiften kan inte

som

heller omvandlas till fängelse. Penningsanktioner som kan

omvandlas till frihetsberövande sanktioner brukar normalt

anses vara straff vid tillämpning artikel 6 enligt Europadom-

SOU 1996: l 16 Oriktig uppgift vid eflertaxering 125

stolens praxis utredningens redovisning praxis i kapitel

se av

2. Den omständigheten att det varken åligger åklagarmyndig-

heten eller allmänna domstolar att utreda och besluta i frågor

om förseningsavgifter bör vägas in i bedömningen förfa-

om randet anklagelse för brott enligt artikel Därtill kan

avser en nämnas att forseningsavgiften inte utgår i förhållande till den skattskyldiges inkomster vilken normalt gäller för straffsanktioner.

Vid sammantagen bedömning utredningen att

en anser underlåtenhet att lämna deklarationen i tid inte till sin art är

brottslig handling i den mening i artikel Utred-

som avses ningen föreslår därför ingen ändring reglerna förse-

av om

ningsavgiften.

4 vid

Oriktig uppgift eftertaxering och efterbeskattning och artikel 6

Utredningens bedömning: För eftertaxering eller efter-

beskattning krävs att den skattskyldige lämnat oriktig

uppgift som lett till ett felaktigt beskattningsbeslut. Ett beslut eftertaxering eller efterbeskattning är varken

om en straffrättslig eller administrativ sanktion, utan beslutet

syftar endast till att rätta till det felaktiga beskattningsbeslutet. Eftertaxeringsförfarandet och motsvarande

förfaranden uppfyller inte de rekvisit Europadomsto-

som len lyft fram utmärkande for ett straffrättsligt förfaran-

som

de. Utredningen anser därför att eftertaxeringsförfarandet

inte i sig anklagelse för brott enligt artikel

avser en

4.1¶Inledning

Eftertaxering infördes 1902. 1950 års skattelagssakkunniga

anförde i sitt betänkande Förslag till effektivare taxering SOU 1954:24, s. 154 ff. att eftertaxeringen endast syftar till

en rättelse av ett missförhållande och att det inte bör ibland

- som

skett- uppfattas straffåtgärd mot den skattskyldige.

som en

Genom 1990 års taxeringsreform ändrades reglerna för

eftertaxering och finns numera i 4 kap. taxeringslagen 1990:324, TL. Eftertaxeringssituationerna utvidgades till att

avse även beslut till den skattskyldiges nackdel omfattades

som av det allmännas extra ordinarie besvärsrätt enligt gamla

taxeringslagen 1956:623. Eftertaxeringen utgör inte längre ett

tillägg till den ordinarie taxeringen utan ändring taxe-

en av

ringsbeslutet. Rekvisitet for eftertaxering "oriktigt meddelande" ändrades till "oriktig uppgift". Någon ändring i sak avsågs

emellertid inte i denna del.

‘9Prop. 1989/90:74 s. 311 ff.

Eftertaxeringsreglerna har senast ändrats genom lagen 1991:1902 ändring i taxeringslagen. I 4 kap. 18 § TL

om infördes bestämmelse enligt vilken eftertaxering inte får ske en beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå om

uppenbart oskäligt. I 1991/92:43, 90, anförde

som prop. s.

departementschefen följ ande. "Det är viktigt att understryka att

eftertaxering inte är sanktion utan rättelse av ett felaktigt en en beslut innebär att den skattskyldige i efterhand påförs den som skatt han borde ha påförts vid ett tidigare tillfälle. Det kan

inte något sätt anmärkningsvärt eller regelmässigt anses

oskäligt utan tvärtom ett rättvisekrav de skattskyldiga som emellan att ett riktigt taxeringsbeslut fattas beträffande den skattskyldige." En säkerhetsventil infördes emellertid för de fall beslut olika skäl kan uppfattas stötande för där ett av som den allmänna rättskänslan. I mervärdeskattelagen och lagen om och prisregleringsavgifter fanns redan motsvaran-

punktskatter de krav för efterbeskattning.

överväganden

Iden allmänna debatten har ibland gjorts gällande att eftertaxering, efterbeskattning och motsvarande förfaranden omfattas av artikel I kapitel 2 har utredningen redogjort för i vilka situationer skall anklagad för brott enligt artikel 6 i någon anses vara

Europakonventionen. Begreppet "anklagelse för brott" och "anklagad för brottslig gärning" har, såsom framgått i avsnitt

1.4. 3 autonom betydelse, vilket innebär att det skall ges en en

självständig och allmängiltig tolkning och att det avgörande

inte är hur handlingen karaktäriseras i den nationella lagstiftningen. Av de rättsfall som redovisats i kapitel 2 framgår att i allmänhet undersöker tre rekvisit vid

Europadomstolen

bedömningen handling skall anses brottslig, nämligen

av om en

handlingens klassificering i den inhemska rätten, gärningens

och straffets natur och svårhetsgrad. I andra fall har art

domstolen gjort helhetsbedömning omständigheterna i

en av det enskilda fallet.

SOU 1996: 1 16 Oriktig uppgift vid efiertaxering 129

Om en skattskyldig lämnar en oriktig uppgift som leder till att Skattemyndigheten fattar ett felaktigt beskattningsbeslut kan han bli föremål för eftertaxering. Eftertaxeringsförfarandet

klassificeras inte som ett straffrättsligt förfarande i den svenska rätten utan som ett extraordinärt taxeringsförfarande. Gärningen, dvs. lämnandet av en oriktig uppgift som medför eftertaxering, är i sig inte av kriminell natur. För påförande av eftertax-

ering krävs varken oaktsamhet eller uppsåt. Eftertaxerings-

beslutet är ingen sanktion utan endast ett beslut åsättande

av en riktig taxering. Utredningens uppfattning är att lämnande av en oriktig uppgift leder till eftertaxering eller efterbeskattning inte

som

uppfyller något de tre rekvisit enligt Europadomstolen

av som är utmärkande för brott. Reglerna eftertaxering och

om efterbeskattning kan därför inte anses omfattade artikel

Utredningen föreslår därför ingen ändring reglerna

av om

eftertaxering och efterbeskattning.

5 l6—0950

5 vid

Skatteutredningar

brottsmisstanke

Utredningens fdrslagz Utredningen anser att artikel 6 i Europakonventionen måste beaktas i skatteutredningen när misstanke skattebrott uppkommit. Skattemyndigheten

om f°ar begära den skattskyldiges medverkan efter den tidpunkt då Skattemyndigheten funnit att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott. Detsamma gäller skattemyn-

om digheten redan dessförinnan anmält misstanke brott till

om åklagaren. En skyldighet för myndigheten bör införas att göra en anteckning i akten vid den tidpunkt då den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott.

Inledning

I Sverige bedrivs skatteutredningen och skattebrottsutredning-

ofta parallellt. Uppgiftsskyldigheten i skatteutredningen en kompliceras av att Skattemyndigheten samarbetar med de brottsutredande myndigheterna. Skattemyndigheten skall enligt bl.a. skattebrottslagen 1971 :69 anmäla misstanke brott.

om Uppgifter som den skattskyldige lämnat i skatteutredningen kan komma att överlämnas till polisutredningen. Skatterevisorn används ofta som sakkunnig i skattebrottsutredningen. I skattebrottsutredningen är den skattskyldige tillförsäkrad rättssäkerhetsgarantierna i artikel I detta kapitel undersöker utredningen vilka rättssäkerhetsgarantier som måste beaktas i skatteutredningen för att skattebrottsutredningen inte skall kunna komma i konflikt med artikel Vidare diskuteras vilken betydelse artikel 6 får för bevisvärderingen i skatteprocessen.

132 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

5.2¶Gällande ordning i huvuddrag

5.2.1¶Skatteutredningen

Av 2 kap. lagen 1990:325 älvdeklaration och kontroll-

uppgifter LSK framgår vilka skattskyldiga som är deklarationsskyldiga. Skyldigheten att lämna uppgifter i självdeklara-

tionen är omfattande. Deklarationen skall innehålla bl.a. uppgifter intäkter och kostnader är hänförliga till varje

om som

inkomstslag och den skattskyldiges tillgångar och skulder vid

slutet beskattningsåret. Näringsidkare är dessutom skyldiga

att lämna ytterligare uppgifter om näringsverksamheten en särskild blankett, räkenskapsschema. Uppgifterna grundar sig bokforingsskyldigheten framgår bl.a. bokföringsla-

som av

gen 1976:125. De skattskyldiga har omfattande uppgiftsskyldighet

en utöver vad framgår deklarationsformulären. Enligt 2

som av kap. 3 § LSK skall och utöver vad som framgår av

var en,

formulären, meddela de ytterligare upplysningar kan

som vara

betydelse for taxering. Av 4 kap. 1 § LSK framgår att

av egen

den är skyldig att lämna självdeklaration eller annan

som

uppgift till ledning för sin taxering också är skyldig att genom räkenskaper, anteckningar eller annat lämpligt sätt sörja för

att underlag finns för att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll den. Underlag skall bevaras i

efter utgången det underlaget avser. Enligt 3 kap.

sex av

5 § taxeringslagen 1990:324, TL, får Skattemyndigheten

förelägga den, är eller kan antas vara skyldig att lämna

som uppgift, att visa handling eller lämna över en kopia av

upp handling behövs för kontroll uppgifterna i deklaratio-

som av

eller for hans taxering. Föreläggandet kan avse

nen annars egen att få uppgifter den skattskyldiges levnadsförhållanden för

om att allmänt kontrollera riktigheten deklarationen prop.

av 1955:160 103. Skyldigheten är inte begränsad till beskatt-

ningsåret utan kan tidigare har betydelse för

avse som

aktuell taxering.

Motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns bl.a. i uppbördslagen 1953:272, sjömansskattelagen 1958:295, mervärdeskattelagen 1994:200, lagen 1984: 151

punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen 1984:668 om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och tullagen om 1994:1550.

Skattemyndighetens utredningsansvar

I förvaltningslagen 1986:223 finns ingen bestämmelse om utredningsansvar för förvaltningsmyndigheterna. I 4 § förvaltningslagen finns emellertid en bestämmelse om en allmän serviceskyldighet för myndigheterna vilken delvis motsvarar en regel om utredningsskyldighet.

Skattemyndighetens utredningsskyldighet i taxeringsärenden regleras i taxeringslagen. Enligt 3 kap. 1 § TL skall Skattemyndigheten till att ärendena blir tillräckligt utredda.

se Utredningsansvaret enligt taxeringslagen sträcker sig längre än den utredningsskyldighet som följer av förvaltningslagens regler. Även skattemyndighetens utredningsskyldighet är

om omfattande är den naturligtvis inte obegränsad. I de delar

som den skattskyldige har uppgifts- och upplysningsskyldighet, se föregående avsnitt, kan denna skyldighet ta över utredningsansvaret. Myndighetens ansvar begränsas när uppgiftsskyldighet föreligger för den skattskyldige till att vägleda honom och informera honom om hans skyldigheter. Vid införandet av den

taxeringslagen uttalade departementschefen i nya prop. 1989:90/74, s. 283, följande.

En av rundprinciperna i det förfarandet är att

nya

utredning all företas skattemyndighetsnivå. Ett ärende

skall innan det når domstol i princip färdigutrett. En

vara

handläggning innefattar grundlig utredning ska

som en ar

visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men an

å andra sidan bli så tidsödande att tidsaspekten framstår

som

nackdel rättssäkerhetssynpunkt.

en ur

jag sagt innebär att jag inte föreslår någon ändrin

Vad nu

1 den tämligen långt gående utredningsskyldigheten pa

134 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996:1 16

taxeringsområdet. Det ger emellertid i sakens natur att

det nya omprövningsfö arandet och skattemyndighetens utvidgade beslutsbehörighet kommer utredningssk

att ge

digheten delvis ett annat innehåll. Vad är tillräck

som

utredning får avgöras ärende för ärende.

Taxeringsrefonnen innebar att Skattemyndigheten även

numera

fattar beslut eftertaxering och efterbeskattning. Ett beslut

om eftertaxering eller efterbeskattning måste föregås

av en mer

ingående utredning av Skattemyndigheten än ett ordinarie beskattningsbeslut. Den skattskyldiges medverkan i utredningen är trots skattemyndighetens utredningsskyldighet av stor betydelse för att ett beskattningsbeslut skall bli riktigt. Den

skattskyldige känner bäst till sina förhållanden.

egna

Skattemyndighetens utredningsverksamhet

Beskattningsunderlaget fastställs i regel grundval

av avgivna deklarationer. Vid inkomsttaxeringen lämnar flertalet skattskyldiga en förenklad älvdeklaration granskas

som enbart maskinellt. Granskning utförd tjänstemän vid

av skattekontoret är det vanligaste sättet för skattemyndigheten att kontrollera inlämnade uppgifter i särskilda självdeklarationer och tilläggsuppgifter i förenklade deklarationer. Är uppgifterna

i deklarationen ofullständiga skall skattemyndigheten utreda

frågan innan taxeringsbeslutet fattas. Kontakter tas med den

skattskyldige skriftväxling eller telefon. Även

genom per

personliga besök hos skattemyndigheten förekommer. Skattemyndigheten får, såsom framgått, förelägga den skatt-

ovan

skyldige att komma in med behövliga upplysningar samt att

visa upp kvitton och liknande handlingar. Om det finns anledning att anta att den skattskyldige inte kommer att efterkomma föreläggandet får detta enligt 3 kap. 5 § TL förenas med vite.

Frågor aktualiseras den skattskyldiges uppgifter i

som av deklarationen kan, om han medger det, kontrolleras vid besök hos den skattskyldige eller vid annat personligt Sammanträffande.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 13 5

Övriga skatter, såsom mervärdesskatt och punktskatter, kontrolleras liknande sätt.

Skatterevisionen är den djupaste nivån för kontroll

uppgiftslämnandet. Syftet med revisionen är att klarlägga de

faktiska förhållanden är relevanta för beskattningen.

som Genom skatterevisionen kan myndigheten förbättra beslutsun-

derlaget för ett skatteområde, t.ex. mervärdesskatt, eller

kontrollera att ett företag fullgjort kontrolluppgiftsskyldighe-

ten. I flertalet revisioner kontrolleras flera skatter och avgifter samtidigt. Vid revisionen kontrolleras att ett företags ekonomiska transaktioner blivit korrekt redovisade och att den ekonomiska information som företaget lämnar ger en rättvisande bild av dess resultat for en viss tidsperiod och av ställningen

vid tidsperiodens utgång.

Revisionerna indelas i planmässiga revisioner och urvalsrevisioner. Syftet med planmässiga revisioner är att undersöka

beskattningen fungerar avsett sätt. Vid urvalsrevision om väljs de företag ut där sannolikheten för fel är störst. Ett viktigt syfte vid denna typ av revision är att öka lojaliteten mot

skattesystemet.

Vid skatterevisionen kan skatterevisorn granska alla handlingar har samband med verksamheten. Revisionen

som och granskningen får emellertid omfatta endast de handlingar som behövs för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Vid revisionen får revisorn inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten.

Huvudregeln är enligt 3 kap. 10 § TL att revision skall bedrivas i samverkan med den skattskyldige. Vid revisionen skall den reviderade ge den hjälp som behövs vid revisionen. Han skall tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar behövs för granskningen. Vidare skall han lämna

som tillträde till utrymmen om det behövs samt om möjligt ställa en

ändamålsenlig arbetsplats till förfogande. Om den reviderade

inte medverkar vid revisionen får Skattemyndigheten enligt 3 kap. 12 § sista stycket TL förelägga honom vid vite att bl.a. tillhandahålla handlingar.

136 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

Om den skattskyldige inte medverkar eller om det finns risk

att han undanröjer bevis kan skattemyndigheten vidta vissa tvångsåtgärder med stöd av lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet tvångsåtgärdslagen.

Lagen är tillämplig vid revision eller kontroll inom

annan

skatte- och avgiftsområdet. Enligt tvångsåtgärdslagen kan fyra olika tvångsåtgärder vidtas.

Revision i den reviderades lokaler

Eftersökande och omhändertagande handlingar

Granskning utan föregående föreläggande att lämna ut kontrolluppgift Försegling av lokal, förvaringsplats eller utrymme.

Skattebrottsutredningen

Skattebrotten regleras huvudsakligen i skattebrottslagen

1971 :69.

Ekonomiska brott är svåra att upptäcka. Den ekonomiska

brottsligheten upptäcks vanligen av andra myndigheter än

polisen i samband med deras verksamhet. Skattebrott kan

upptäckas skattemyndigheten. Enligt 17 § skattebrottslagen

och bl.a. 22 § taxeringsförordningen 1990: 1236 är skattemyndigheten skyldig att göra anmälan till åklagarmyndigheten så

snart det finns anledning att anta att ett brott mot skattelag-

som stiftningen har begåtts. Undantag härifrån görs för de fall då det kan antas att anmälan inte kommer att medföra påföljd enligt skattebrottslagen eller anmälan annan anledning inte behövs.

Reglerna tidpunkten för anmälningsskyldigheten överens-

stämmer med rättegångsbalkens regler om den tidpunkt vid vilken förundersökning skall inledas, 23 kap. 1 § RB.

Av Riksskatteverkets statistik framgår att skattemyndigheter-

gjorde sammanlagt 2 071 åtalsanmälningar under 1994. Av

dessa gjordes 45 stycken 2 procent före, 504 stycken 24

procent under samt l 522 stycken 74 procent således efter

revision eller utredning. I tre fjärdedelar av fallen har utredning-

gjorts klar fore anmälan. Av statistik kan utläsas en annan att var

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 137

femte urvalsrevision under 1993 ledde till åtalsanmälan. Under det året gjordes totalt i hela landet 10 283 urvalsrevisioner och 3 495 åtalsanmälningar. övervägande delen åtalsanmäl-

av ningarna ha föranletts revision.

synes av

Efter det att Skattemyndigheten anmält misstanke om skattebrott åligger det åklagaren att besluta om denna anmälan enligt 23 kap. 1 § RB skall föranleda att en förundersökning inleds eller inte. Åklagaren kan alternativt avvakta ytterligare

utredning från Skattemyndigheten innan han fattar beslut om förundersökning. Enligt 23 kap. 3 § RB inleds förundersökningpolis- eller åklagarmyndigheten. Har den inletts av

en av

polismyndighet skall den tas över åklagaren så snart någon

av skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren leder normalt förundersökningsarbetet vid misstänkta skattebrott.

Om åklagaren beslutar att inte inleda förundersökning är

ärendet avslutat hos åklagaren. När förundersökningsarbetet i ett

skattebrottsärende är avslutat beslutar åklagaren om åtal skall väckas eller inte.

När förundersökningen nått ett sådant skede att någon skäligen kan misstänkas för ett brott inträder enligt 23 kap. 18 § RB ett flertal rättigheter för den misstänkte. Den misstänkte skall, han hörs, delges misstanken brottet vilket innebär

om om att han inte bara skall informeras att han är skäligen miss-

om tänkt för ett brott utan också vilket brott misstanken avser. Tidpunkten för underrättelsen brottsmisstanken har valts

om grundval avvägning mellan den misstänktes intresse av

av en information och intresset av en effektiv spaningsverksamhet. Samtidigt som den misstänkte underrättas om brottsmisstanken

skall han enligt 12 § förundersökningskungörelsen 1947:948

underrättas om sin rätt till biträde av försvarare. Syftet med underrättelsen brottsmisstanken är att den misstänkte skall

om kunna nyttja sin rätt att anlita försvarare och i övrigt ta tillvara sina intressen. Den misstänkte skall således möjlighet att

ges rådgöra med sin försvarare. Han har rätt att ta del av utredningen samt att älv ange den utredning han anser vara behövlig. Han

är inte skyldig att medverka i brottsutredningen eller att "produ-

cera" bevis mot sig själv. Välj han att förhålla sig passiv skall

han inte riskera någon påföljd grund av sin passivitet.

13 8 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996: 1 16

Någon laglig skyldighet för förundersökningsledaren att

underrätta den misstänkte om hans rätt att passiv i utred-

vara

ningen föreligger inte. När någon skäligen kan misstänkas för brottet öppnas också möjligheter för forundersökningsledaren att tillgripa ett flertal tvångsmedel enligt rättegångsbalken.

Hur stark misstanke som krävs för att någon skall anses vara "skäligen misstänkt" är inte möjligt att med exakthet.

ange "Skälig misstanke for brott" förutsätter inte att det har slagits fast att ett brott har begåtts. JO har beträffande rekvisitet uttalat att det krävs konkreta omständigheter av viss styrka som pekar att den misstänkte begått det antagna brottet JO 1992/93 152.

Rena sannolikhetsantaganden bör inte godtas. För "skäligen

misstänkt" krävs att flera omständigheter talar för att den misstänkte förövat det antagna brottet även om det också finns omständigheter som talar mot att han begått detsamma. Ekelöf

har i ett sammanhang uttalat Rättegång V, 6 uppl. s. 100 att

bevisstyrkan vid "skälig misstanke" är densamma som avses med termen "antagligt".2° När det gäller skattebrott bör åklagaren vid

skälig misstanke kunna precisera vilka rättshandlingar, vilken tidsperiod och vilka beskattningsregler är i fråga.

som

När en förundersökning inletts kan förundersökningen och skatteutredningen löpa parallellt. Myndigheterna är ofta beroende av varandra för den utredningen. Förundersökningsleda-

egna ren är beroende av skattemyndighetens skattekompetens medan skattemyndigheten kan vara beroende av de mera effektiva tvångsmedel står till buds enligt RB.

som

Någon skyldighet att underrätta den skattskyldige om att en

anmälan om brott har gjorts föreligger inte för skattemyndighe-

ten. Även efter det att brottsanmälan har gjorts kan de utredande

myndighetema utbyta information. Informationsutbytet möjliggörs genom särskilda regler i sekretesslagen 1980: 100. Förhören utgör t.ex. viktig del förundersökningen.

en av

2° Se vidare Gullnäs, Fitger, Eklycke och Eksborg, Rätte-

gångsbalken 23:62, Suppl. 11 1993.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 139

Uppgifter som framkommer vid förhör under förundersökningen

får tas in i revisionspromemorian åklagaren samtycker.

Bestämmelserna skattesekretess finns i 9 kap. 1 och 2

om sekretesslagen. Enligt dessa regler gäller absolut sekretess i myndighets verksamhet beskattning. För det fall att

som avser förundersökning inletts finns bestämmelser sekretess för

om uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden

i 9 kap. 17 och 18 sekretesslagen. Enligt huvudregeln gäller

sekretessen även myndigheter emellan. Misstanke brott

om bryter dock sekretessen i vissa fall. I 14 kap. 1 § nämnda lag stadgas att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas ut till

annan myndighet om detta följer av lag. För skattebrott finns sådan

en bestämmelse i bl.a. 17 § skattebrottslagen och i 22 § taxerings-

forordningen. Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen får

uppgift som gäller misstanke brott lämnas ut till polis- eller

om åklagarmyndigheten om fängelse är föreskrivet för brottet och myndigheten har skäl att anta att brottet föranleder påföljd

annan

än böter. Slutligen får myndighet enligt 14 kap. 3 § sekretesslagen lämna uppgifter till en annan myndighet det är uppenbart

om att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Myndighet kan med stöd av denna bestämmelse i vissa fall anmäla brott för vilka endast är föreskrivet böter i straffskalan.

5.2.3 Bevisbördans i

placering skatteprocessen

Några generella regler vilken part bär ansvaret för att

om som relevant bevisning förebringas i en rättslig tvist finns inte.

I 35 kap. 1 § RB slås den fria bevisprövningens princip fast.

Rätten skall enligt nämnda lagrum efter samvetsgrann prövning

allt förekommit avgöra vad är bevisat i målet. I av som som

förvaltningsprocesslagen 1971:291 finns ingen motsvarande bestämmelse. Den fria bevisprövningens princip generellt

anses

vara tillämplig även i förvaltningsprocessen. Prövningen gäller också ärenden handläggs förvaltningsmyndigheterna.

som av

Med bevisbörda dels vad behöver fastställt för

avses som vara att ett yrkande skall kunna bifallas, dels bär ansvaret

vem som

140 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

för att så sker. Den part har bevisbördan har ingen

som

skyldighet att själv förebringa bevisning. Den erforderliga

bevisningen kan likaväl presenteras motparten eller rätten

av av

officio. Den har bevisbördan står däremot risken för att ex som ett visst faktum inte blir fastställt. Förhåller han sig passiv blir risken för att han tappar målet i regel större.

Reglerna bevisbördans fördelning har vuxit fram i praxis.

om I tvistemål läggs oftast bevisbördan den har lättast

part som att säkra bevisningen for ett faktum. I brottmål har emellertid

åklagaren bevisbördan för påstådda gärningar.

Den skattskyldige avlämnar en deklaration heder och samvete och under straffansvar. Deklarationen utgör ett bevis-

medel i skatteprocessen. Om Skattemyndigheten vill avvika från deklarationen uppstår frågan om bevisbördans placering när den

inte är reglerad i de materiella bestämmelserna. Det finns inte

heller inom skatteprocessen några bestämmelser som generellt reglerar bevisbördans placering. Syftet med de bevisbörderegler

ändå finns är att få till stånd materiellt riktiga beskattningssom beslut och att motivera den part som har bevisbördan att säkra

bevisning. Frågan bevisbördans fördelning har under årens

om lopp varit föremål för diskussioner i doktrinen.

Det hävdas numera generellt och i grova drag att det allmänna har bevisbördan i taxeringsprocessen för inkomstsidan medan

den skattskyldige har bevisbördan för sina avdragsyrkanden. På

kostnadssidan är det enklare för den skattskyldige att säkra bevisning om de kostnader som han har haft. På intäktssidan är det däremot svårt för den skattskyldige att visa påstådd

att en intäkt inte har förekommit. Det allmänna har därför bevisbördan för oredovisade intäkter.

Undantagen från denna schablonisering är emellertid

grova

många. Bland undantagen kan nämnas oriktig uppgift vid

eftertaxering och skattetillägg där det allmänna har bevisbördan för den oriktiga uppgiften även när den avser kostnader. Det

2°Leidhammar Börje, Bevisprövning i taxeringsmål, s. 61. Leidhammar Börje, Bevisprövning i taxeringsmål, s. 62

ff.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 141

innebär att bevisbördan är omkastad kostnadssidan i förhållande till den ordinarie taxeringen.

Avsaknaden generella regler i lagstiftningen bevisbör-

av om

dans placering kan diskuteras från rättssäkerhetssynpunkt

eftersom den kan leda till större risk för icke förutsebara beslut. Anledningen till att hittills avvisat tanken en generell

man

reglering bevisbördans placering och bevisstyrkekravet är att

av bevisbördereglerna skulle bli så allmänt hållna att de ändå inte

skulle till vara till någon större vägledning. Syftet med reglerna

varierar dessutom beroende vilket regelkomplex som är i

fråga.

5.3 i vissa andra länder

Skatteutredningar

Deklarationsskyldighet är allmänt införd i konventionsstaterna.

I flera länder upphör uppgiftsskyldigheten och upplysningsskyl-

digheten normalt inte när deklarationen lämnats till beskattnings-

myndigheten. Skyldigheten att medverka i skatteutredningen är

sanktionerad olika sätt i olika länder. Rätt att vara tyst inträder i allmänhet om brottsmisstanke uppkommit.

Den parallella myndighetsorganisation som vi har i Sverige

innebär att skatteutredningen görs av en myndighet och brotts-

utredningen Den tillämpas också i Norge och

av en annan. Finland. På kontinenten är det vanligare att såväl skatteutredningen som brottsutredningen utförs av en särskild avdelning

inom skatteförvaltningen.

Finland

I Finland har nyligen infört motsvarighet till den svenska

man en

modellen för skatteförvaltning. I varje län finns en skattemyn-

dighet med lokala kontor. Deklarationerna granskas av tjänstemän också utreder oklarheter innan beslut beskattning

som om

fattas myndigheten.

De skattskyldiga är under hela skatteutredningen skyldiga att

medverka oavsett brottsmisstanke föreligger eller inte.

142 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996: 1 16

Revisioner utförs i allmänhet skatteinspektörerna vid läns-

skatteverket. Tidigare hade vissa skatteinspektörer polisiära befogenheter. Numera utreder Skattemyndigheten beskattnings-

frågan medan brottsmisstankar utreds polis- och åklagarmyn-

av digheten. I Finland har samarbetet mellan myndigheterna, såvitt känt, inte föranlett några uttalanden hur skyldigheten att

medverka förhåller sig till Europakonventionen.

Norge

I Norge kontrolleras de skattskyldiga i första hand vid "kont0rkontroll" som innebär granskning ingivna deklarationer. De

skattskyldiga är skyldiga att medverka till att deras beskattningssituation blir klarlagd i rätt tid. Näringsidkare och juridiska

personer har en omfattande skyldighet att inkomma med

handlingar och lämna upplysningar skattemyndighetens begäran. Underlåter den skattskyldige att inkomma med begärda handlingar kan skattemyndigheten påföra sanktioner bötes-

och viteskaraktär, "tvangsmulkt" och "gebyr". Underlåtenhet att

medverka vid revision straffbar handling.

är en

I Norge utreder skattemyndigheterna beskattningsfrågorna.

Misstanke skattebrott utreds polismyndigheten. Anmälan

om av om brott skall göras när det föreligger skälig grund för misstanke. Efter att anmälan har gjorts har den skattskyldige rätt att inte medverka i utredningen brottet. I praktiken har löst det

av man

så sätt att skattemyndigheten inte därefter ställer några frågor om det straffbara förhållandet. Några begränsningar i samarbetet myndigheterna emellan föreligger inte för närvarande. I Norge

det i allmänhet inte ha ifrågasätts att de norska bestämmelsynes serna skulle kunna strida mot Europakonventionen.

Danmark

I Danmark utreds beskattningsfrågorna beskattningsmyndig-

av heten. Av "skattekontrolloven" framgår att de skattskyldiga är skyldiga att upplysa om sina inkomstförhållanden. Löntagare

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 143

inte uppfyllt upplysningsskyldigheten riskerar skönstaxe-

som

ring. För näringsidkare och juridiska personer föreligger en långtgående skyldighet att efter begäran inkomma till skattemyndigheten med räkenskapsmaterial och andra upplysningar som kan ha betydelse för beskattningen. Uppgiftsskyldigheten är sanktionerad med dagsböter. Skattemyndigheten kan utreda

skattebrott skatten och eventuella avgifter inte överstiger

om 100 000 kr. Utredningar avseende grövre brott överlämnas till

polismyndigheten. Den skattskyldige underrättas av skattemyn-

digheten att han är misstänkt för skattebrott. Han kallas till

om personligt besök myndigheten varvid han underrättas om misstanken samt om sina rättigheter. Underrättelsen om brottsmisstanken sker vid en låg grad av misstanke. Vid denna

tidpunkt upphör skyldigheten att medverka. Såvitt utredningen

känner till har inte i Danmark hävdats att den danska modellen skulle strida mot artikel

Tyskland

Beskattningsmyndigheten utreder och fastställer taxerad inkomst. När misstanke skattebrott föreligger övertas

om ansvaret för ärendet av en särskild enhet inom skatteförvaltningen, Straf- und Bussgeldsachenstelle, som är en myndighet under

det federala finansdepartementet. Utredningen görs av en skattekriminalenhet, Steuerfandungstelle, som har polisiära befogenheter. Organisationens uppgift är att utreda skattebrott och andra oegentligheter i samband med beskattningen. Skatte-

kriminalenheten utreder såväl beskattningsfrågan brottet.

som Den skattskyldige är inte skyldig att medverka i utredningen om han är misstänkt för brott.

Om brottet är mindre allvarligt kan den skattskyldige påföras böter Bussgeld Straf- und Bussgeldsachenstelle. I annat fall

av anmäler den sistnämnda myndigheten brottet till åklagarrnyndigheten som beslutar om åtal.

144 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996:1 16

Österrike

Även i Österrike utreds beskattningsfrågorna normalt

av skattemyndigheterna. Vid misstanke om skattebrott utreds

skattebrottet särskild avdelning inom Skattemyndigheten

av en

Finanzstrafbehörde. När den skattskyldige är misstänkt för

skattebrott har han rätt att vara passiv i skatteutredningen. I Österrike de inhemska står

anser man att reglerna i överensstämmelse med artikel

Holland

I Holland är de skattskyldiga tvungna att medverka i skatteutredningar fram till den tidpunkt då de är misstänkta för skattebrott eller för att ha gjort sig skyldiga till förseelse kan

en som medföra en administrativ sanktion.

Åklagarna ansvarar för alla brottsutredningar inklusive

skattebrottsutredningama. Brottsutredning inleds så fort det finns

en skälig misstanke om brott. Vid denna tidpunkt inträder vissa rättigheter for den misstänkte Vilka korresponderar med rättigheterna i artikel I den holländska strafflagstiftningen finns rätten att tyst inskriven. Den misstänkte skall underrättas

vara om denna rättighet inför varje förhör utredarna. Vid

av samma tidpunkt aktualiseras den brottsutredande myndighetens möjligheter att vidta vissa tvångsåtgärder.

I Holland finns en särskild avdelning inom skattemyndigheten, FIOD, med "skattepoliser". Vid misstanke om skattebrott skall Skattemyndigheten överlämna skattebrottsärendet till FIOD för bedömning det eventuella brottet skall leda till åtal eller

inte. FIOD tar inte över beskattningsfrågan såsom i Tyskland.

Om FIOD inte att skattebrottet skall leda till åtal lämnas

anser ärendet åter till Skattemyndigheten. I de fallen kan

senare överträdelsen innebära att den skattskyldige blir påförd en administrativ sanktion av skattemyndigheten.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 145

5.4 och

överväganden förslag

5.4.1 och artikel 6

Skatteutredningen

De utredningar som Skattemyndigheten genomför syftar således

till att fatta riktiga beskattningsbeslut och inte till att utreda

eventuella brott enligt skattebrottslagen. Skatteutredningen är ingen brottsutredning och omfattas därför enligt utredningens

mening normalt inte artikel Såsom framgått, avsnitt

av se 1.4.2, har skyldigheten att betala skatt kommissionen inte

av heller ansetts sådan civil skyldighet i artikel

vara en som avses

Såvitt känt har frågan inte prövats Europadomstolen.

Annorlunda förhåller det sig emellertid den skattskyldige

om är misstänkt för skattebrott. De uppgifter den skattskyldige

som

lämnar till Skattemyndigheten i skatteutredning där han är

en skyldig att medverka kan under utredningen överlämnas till

förundersökningsledaren i skattebrottsutredningen. Den av Skattemyndigheten upprättade revisionspromemorian ligger inte sällan till grund för åklagarens stämningsansökan. Skattemyn-

dighetens utredning utgör i dessa fall del förundersök-

en av ningsmaterialet och kan då också få betydelse för domstolens

prövning av ett åtal. Skattebrottsutredningen är brottsutred-

ning och omfattas av artikel 6 enligt Europakonventionen. Om material som den skattskyldige med stöd av taxeringslagens regler eller med stöd skattelagstiftning tvingas medver-

av annan ka till att ta fram utnyttjas i en samtidigt pågående brottsutredning finns det risk för att förfarandet kränker artikel

Europadomstolen har inte tagit ställning till artikel 6 är

tillämplig i en utredning i och för sig inte brott

som avser men som antingen sker i samarbete med eller resultat lämnas

vars över till en brottsutredande myndighet när misstanke brott

om uppkommit. Kommissionen har dock i fallet Saunders funnit att det strider mot artikel 6 fallande dom i brottmålet

att en

App No. 19187/91.

6 l6—0950

146 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

huvudsakligen bygger uppgifter som den skattskyldige

tvingats medverka till i en administrativ utredning.

Tillgängliga uppgifter pekar att de flesta länder i Europa

har accepterat att den skattskyldige har rätt att inte medverka i skatteutredningen om han är misstänkt för skattebrott, detta

oavsett om skatteutredningen och skattebrottsutredningen utförs

av en eller flera myndigheter.

I Sverige bedrivs skatteutredningen och skattebrottsutredning-

två separata utredningar med olika ändamål även de en som om utredande myndigheterna samarbetar. Utredningen vill därför understryka att det vid brottsmisstanke endast är skattebrottsut-

tredningen inte skatteutredningen som avser en anklagelse

- for brott enligt artikel Såsom tidigare framhållits är skyldigheten att betala skatt inte heller en sådan civil skyldighet som avses i artikeln. Eftersom utredningarna sker i samarbete mellan

Skattemyndigheten och den brottsutredande myndigheten

anser utredningen emellertid att artikel 6 måste beaktas i skatteutred-

ningen ett sådant sätt att skattebrottsutredningen inte kan

komma att kränka artikel De för skatteutredningen gällande

reglema bör således i erforderlig mån justeras för att uppnå detta

syfte.

5.4.2¶Rättssäkerhetsgarantier i artikel 6 som måste

beaktas i skatteutredningen när brottsmisstanke upp-

kommit

I föregående avsnitt har utredningen konstaterat att det finns viss risk for att de regler som styr det svenska utredningsförfarandet kan få till följd att skattebrottsutredningen kommer i konflikt med artikel

Enligt artikeln skall den som är misstänkt för en brottslig handling underrättas brottsmisstanken. Han har vidare rätt

om till tolk och rättegångsbiträde och rätt att höra vittnen, att betraktas som oskyldig tills hans skuld fastställts och att beredas tillfälle att försvara sig. Utredningen har i avsnitten 1.4.4 1.4.8

närmare redogjort for innehållet i artikel Rättssäkerhetsgaran-

tierna beaktas i vår inhemska rätt genom rättegångsbalkens

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 147

regler. Det åligger därför i första hand förundersökningsledaren

att till att dessa rättssäkerhetsgarantier beaktas i skattebrotts-

se utredningen och att den misstänkte tillerkänns de rättigheter som

följer av rättegångsbalkens regler.

Europadomstolen har vidare i fallet Funcke mot Frankrike, dom den 25 februari 1993, slagit fast att den är anklagad för

som

brott passiv under utredningen. Omständigheter-

har rätt att vara

i fallet Funke följande. Fransk tullpersonal hade fått na var

information från Skattemyndigheten och uppsökte med anledning

härav Funcke i hans hem i Frankrike för att inhämta närmare

upplysningar om hans tillgångar i utlandet. Funke medgav att

han hade eller hade haft tillgångar utomlands men påstod att han

inte hade några handlingar hemma dessa. Tullpersonalen

fann vid genomsökningen hemmet bl.a. kontoutdrag från

av utländska banker som tydde valutabrott. Fynden ledde inte till

åtal men gav upphov till ytterligare utredning. Tullpersonalen

anmodade Funke, misstänkt för valutabrott, att inge

som var vissa handlingar utvisande hans tillgodohavanden avseende de tre senaste åren i vissa namngivna banker. Funke efterkom inte

tullpersonalens begäran. Han ålades begäran av tullmyndighe-

ten av fransk domstol vid vite att förete de begärda handlingar-

Europadomstolen fann att utredningen omfattades artikel

na. av 6 samt att den som är misstänkt for brott har rätt att tiga och inte har någon skyldighet att framlägga bevis är belastande för

som honom själv. Det stred således mot artikel 6 att förelägga Funke

vid vite att lämna begärda handlingar.

Rätten att passiv innebär således att den misstänkte inte

vara

behöver medverka i skattebrottsutredningen.

Det finns risk att denna rätt att förhålla sig passiv i skattebrottsutredningen kränks genom skyldigheten att medverka i

skatteutredningen. Eftersom myndigheterna samarbetar under

utredningarna vid misstanke brott bör rätten att tyst

om vara

omfatta även skatteutredningen.

Rätten att tyst i skatteutredningen bör omfatta bara

vara sådana frågor har samband med den gärning som brotts-

som misstanken och kan bli föremål for en brottsutredning.

avser som Om sådan fråga berörs i olika skatteutredningar som avser

148 Skatleutredningar vid brottsmisstanke

period bör rätten att tyst gälla i alla utredningar där samma vara frågan aktualiseras.

Närmare om rätten att tiga i skatteutredningen

I Sverige har den som är skäligen misstänkt för brott rätt att inte medverka under förundersökningen. Han har rätt att tiga och han

har ingen sanningsplikt ifall han välj att lämna upplysningar.

Såsom tidigare har framhållits har artikel 6 till syfte den

att ge som i konventionens mening är anklagad för brottslig

handling vissa rättigheter under brottsutredningen och under brottmålsprocessen. Skattemyndighetens beslut att fastställa skatt

eller avgifter är inga beslut straff. Åklagarmyndigheten kan

om inte ta över skatteutredningen eller föra talan i ett skattemål.

Skatteprocessen i förvaltningsdomstolarna är följaktligen inte heller att betrakta brottmålsprocess. Det finns anledning

som en

att åter understryka att de särskilda rättssäkerhetsgarantierna vid

anklagelse för brott sålunda inte är avsedda att skydda den

skattskyldige under skatteprocessen. Om den skattskyldiges skyldighet att aktivt medverka i utredningen upphör grund att den skattskyldige är miss-

av tänkt för skattebrott bör följden bli att skattemyndighetens

utredningsansvar utökas brottsmisstanke föreligger. Den

när en

utökade utredningsskyldigheten för skattemyndigheten torde kunna leda till, skattemyndigheten inte fullgjort sin utred-

om ningsskyldighet, att utgången i ärendet blir till nackdel för det allmänna.

Det kan ifrågasättas skattemyndighetens utökade utred-

om ningsansvar bör beaktas också vid fördelningen bevisbördan.

av Såsom tidigare framhållits vilar bevisbördan i taxeringsprocessen i vissa fall den skattskyldige och i andra fall det allmänna. I brottmål vilar utredningsansvaret alltid åklagaren. Är utredningen bristfällig i någon del kan åtalet inte bifallas. Åklagaren har också bevisbördan för påstådda gärningar. Det kan möjligen hävdas att bevisbördan i skattemål motsvarande sätt skulle ligga helt hos det allmänna sedan brottsmisstanke uppkommit. Utredningen anser emellertid att bevisbördans

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 149

placering inte bör påverkas av rätten att vara tyst utan att

skattemyndighetens utvidgade utredningsansvar får vägas in vid bevisvärderingen. Har myndigheten inte fullgjort sin utrednings-

skyldighet kan resultatet bevisvärderingen bli till det allmän-

nackdel. nas

Såsom framgått finns inga generella regler om bevisbördans placering i svensk skattelagstiftning. Gällande bevisregler har utvecklats i praxis. Frågan lämpar sig knappast för lagreglering.

Den bör hittills överlämnas praxis.

som

Om innebörden rätten att inte medverka vill utredningen

av tillägga följ Det förhållandet att den misstänkte utnyttjar sin rätt att tyst bör inte ensamt kunna läggas till grund för en

vara fällande dom. Den omständigheten att den tilltalade har rätt att tiga har dock inte hindrat att det lagts honom till last att hans invändningar varit så oprecisa att de inte kunnat kontrolleras, se t.ex. NJA 1980 369 och NJA 1988 292. HD har vidare lagt

s. s. den tilltalade till last att han inte kunnat förklara sig när han

uppenbarligen brustit i sin redovisningsskyldighet. I NJA 1984

520 ansåg HD att det kunde ställas krav förklaring en s. enstaka stor post i bokföringen när denna var i hög grad bristfälligt redovisad. På motsvarande sätt kan det komma att läggas

den skattskyldige till last i skatteprocess att han inte fullgjort

sina primära åligganden enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, bokföringslagen eller skatteförfattningarna.

Tidpunkten för rättighetens inträde

I artikel 6 att den är anklagad för brottslig hand-

anges som en

har vissa rättigheter. Artikel 6 skall emellertid inte förstås

ling

så sätt att rättigheterna aktualiseras först när det föreligger en formell brottsmisstanke. Vissa av rättssäkerhetsgarantiema, såsom rätten att tyst, träder i funktion redan innan åtal

vara väcks mot den misstänkte. Varken innehållet i artikel 6 eller

Europadomstolens avgöranden framgår klart vilken grad av

av misstanke krävs för att någon skall vara anklagad för

som anses brott i konventionens mening eller vid vilken tidpunkt rättssäker-

hetsgarantiema aktualiseras.

150 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

Vid vilken tidpunkt någon skall anklagad för brott anses vara i konventionens mening har berörts i samband med frågan om rättegång inom skälig tid. Kommissionen har redan 1960-talet uttalat att den relevanta tidpunkten i dessa fall är när någon har påtagligt påverkats av en situation är ett resultat som av en misstanke mot honom.

Europadomstolens praxis har utvecklats under längre

en period. I fallet Neumeister ansåg domstolen att den relevanta tidpunkten inföll först när Neumeister formellt anklagats för brottet i fråga. I det fallet Deweer gjorde domstolen senare en definition innebär att den relevanta tidpunkten är den som officiella underrättelsen till den enskilde från den behöriga myndigheten att man misstänker att han har begått ett brott. I fallet Eckle hänvisade domstolen till denna definition och slog fast att definitionen också korresponderade med den kommisav sionen utpekade tidpunkten då den enskildes situation hade påtagligt berörts. Domstolen synes således ha preciserat sin tidigare definition och anslutit sig till kommissionens uppfattning. I fallet Foti uttalade Europadomstolen sätt att samma "anklagelse" i vissa fall kan ha form andra åtgärder av som

innefattar ett sådant påstående och påtagligt påverkar den

som misstänktes situation liknande sätt. Även dessa rättsfall från Europadomstolen

om rör spörsmålet

om den tilltalade hade erhållit rättegång inom rimlig tid, bör

vägledning kunna hämtas när det gäller frågan någon är

om anklagad för brott i den mening i artikel som avses

Enligt vår interna lagstiftning inträder rättigheterna enligt 23 kap. 18 § RB i brottsutredningar när det föreligger skälig

misstanke. Begreppet "skälig misstanke" har tidigare diskuterats i avsnittet 5.2.2.

Report of 26 May 1966, Neumeister B. 6 81. Dom den 27 februari 1980, A. 35 24. Dom den 15 juli 1982, A. 51 33. 2‘ Jfr dom den 10 december 1982, Foti mfl., A. 56 18. Se även Allenet de Ribemont mot Frankrike, dom den 10 februari 1995. och P.Van Dijk mfl. Theory and practice of the European Convention Human Rights. on

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 151

Någon gång har hävdats att skatteutredningar alltid är brottsutredningar i konventionens mening. Det har vidare

gjorts gällande att uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 5 § TL i

materiellt hänseende överensstämmer med det av Europadomstolen kritiserade förfarandet i fransk tullagstiftning i det tidigare nämnda fallet Funke och att uppgiftsskyldigheten i taxeringsla-

sålunda skulle strida mot artikel Själva deklarationsskylgen

dighetens förenlighet med Europakonventionen har emellertid inte ifrågasätts. Enligt utredningens mening står det klart att själva deklara-

tionsförfarandet och skyldigheten att lämna uppgifter i deklarationen inte kan strida mot konventionen. Även i de flesta

anses

andra länder föreligger deklarationsskyldighet för de skattskyldi-

trots att artikel 6 beaktas vid misstanke brott i skatteutredga om

ningen. Utredningen anser att Europadomstolens och kommissionens

uttalanden inte skall förstås så att enbart det förhållandet att

skatteförvaltningen med anledning deklarationen utför

av en

skatteutredning innebär att den skattskyldige är anklagad för en brottslig handling. Enligt våra gällande bestämmelser är den

skattskyldige skyldig att medverka under skatteutredningen även

om han är misstänkt för skattebrott. Gör han det inte frivilligt kan han tvingas till det genom föreläggande vid vite. De länder

utredningen har undersökt har ålagt sina skattskyldiga en

som motsvarande skyldighet att i någon form medverka i skatteutredningen. I vissa länder har lagstiftaren t.o.m. gått längre. Underlåtenhet att medverka är t.ex. i Holland och Norge en brottslig

handling.

Utredningens uppfattning är att det inte kan anses strida mot konventionen att den skattskyldige tvingas medverka så länge han inte är misstänkt för brott. Sålunda kan inte heller den ordinära kontrollen av uppgifter som lämnats i deklarationen falla under artikel Inte heller det förhållandet att skattemyndigheten beslutar om revision medför att den skattskyldige är misstänkt för brott. Som vi anfört i avsnitt 2.4 blir artikel 6

27Advokaten Claes Sjölin redovisar denna uppfattning i

sin artikel i Advokaten 6/94, Rätten att hålla tyst.

152 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

enligt vår mening inte heller tillämplig bara därför att skatte-

tillägg ifrågasätts. Artikel 6 bör endast anses bli tillämplig om

den skattskyldige är misstänkt för brott.

Någon tveksamhet råder enligt utredningens mening inte om att den skattskyldige i vart fall är anklagad för brott i konventio-

nens mening senast vid den tidpunkt då forundersökningsledaren

underrättat den misstänkte om misstanken. Förundersökningsledaren är enligt våra interna regler behörig att underrätta

brottsmisstanke. Vid denna tidpunkt inträder, såsom person om

tidigare anförts, rättssäkerhetsgarantierna i artikel

Enligt vår interna rätt skall Skattemyndigheten anmäla misstanke brott när det finns anledning att anta att brott har

begåtts. Tidpunkten korresponderar med den tidpunkt då förundersökning skall inledas enligt 23 kap. 1 § RB.

Frågan är nu om denna eller någon annan tidpunkt skall vara

avgörande för när rättssäkerhetsgarantierna inträder. I de övriga

nordiska länderna tycks rättssäkerhetsgarantiema i skatteutredningen inträda vid en relativt låg grad av misstanke. I Holland

inträder rättigheterna i skatteutredningen vid samma tidpunkt i brottsutredningar i övrigt, dvs. när det föreligger "reaso-

som nable suspicion". Denna grad av misstanke torde närmast att

vara jämföra med skälig misstanke i 23 kap. 18 § RB. Att jämföra tidpunkterna i olika länder är emellertid vanskligt eftersom varje land har juridiska termer och tolkningar dem.

egna av

I skattebrottsutredningen tillerkänns den misstänkte rättighe-

terna enligt 23 kap. 18 § RB när det föreligger en skälig misstanke for brott. Vid denna tidpunkt torde den misstänkte

även vara att betrakta som "anklagad" i den mening som avses i artikel Enligt utredningens mening bör artikel 6 beaktas i skatteutredningen när misstanken uppnått den grad avses i 23 kap. 18 §

som RB, dvs. när den skattskyldige är skäligen misstänkt för ett brott.

Vid denna tidpunkt bör följaktligen den skattskyldiges skyldig-

het att medverka normalt upphöra enligt artikel

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 153

Närmare om artikel 6 i förhållande till skatteutredningen

Såsom tidigare redovisats medför myndigheternas samarbete att

artikel 6 måste beaktas i skatteutredningen den skattskyldige

om är misstänkt för skattebrott. Utredningen har funnit att rätten att

tyst bör inträda när det föreligger skälig misstanke brott. vara om Artikel 6 tillförsäkrar den är anklagad för brott vissa

som

rättssäkerhetsgarantier. Skattemyndigheten f°ar underlåta att

anmäla brott brottet inte kommer att medföra påföljd eller

anmälan annat skäl inte behövs. I sådana fall bör den om av

skattskyldige inte anklagad för brott enligt artikel

anses vara Rätten att vara passiv i skatteutredningen bör därför inte omfatta sådana situationer.

Utredningen föreslår att när det framkommit sådana omstän-

digheter i skatteutredningen att någon skäligen kan misstänkas

för brott skall anmälas till åklagaren skall den skattskyldige

som inte längre behöva medverka i utredningen. Motsvarande föreslås gälla bl.a. för ställföreträdare den skattskyldige är

om en juridisk person. Rätten att vara tyst bör gälla bara de frågor

som har samband med den gärning som omfattas brottsmisstanken

av och bör upphöra åklagaren beslutar att inte inleda förunder-

om sökning beträffande den aktuella frågan eller att lägga ned densamma.

Rätten att vara tyst i skatteutredningen bör inträda även

misstanken inte uppkommit hos Skattemyndigheten utan i

polisutredning. Förundersökningsledaren bör därför underrätta Skattemyndigheten när misstanken uppnått sådan styrka att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott mot skattelagstiftningen. Eftersom Skattemyndigheten biträder förundersökningsledaren i skattebrottsutredningen underrättas skattemyndig-

heten i praktiken redan enligt nuvarande ordning eventuella

om brottsmisstankar. Utredningen har därför inte funnit skäl att föreslå en särskild regel härom.

En annan fråga som aktualiseras är hur tidpunkten för

skattemyndighetens skyldighet att anmäla misstanken brott

om förhåller sig till den tidpunkt då rätten att tyst inträder. Det

vara

är naturligt att anmälningstidpunkten knyts till den tidpunkt då

154 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

rätten att tyst inträder. Reglerna föreslås ändrade så att

vara anmälan skall ske senast när det föreligger skälig misstanke

brott. Om anmälan gjorts ett tidigare stadium än när om anmälan senast måste göras bör rätten att hålla tyst inträda redan

vid denna tidigare tidpunkt.

Anmälan skall enligt gällande regler i 17 § skattebrottsla-

1972:69 göras när det finns anledning att anta att ett brott gen har begåtts. Av den statistik redovisats under avsnitt 3.1.3

som framgår att myndigheten i tre fyra fall 1994 utrett skattefrå-

klart innan myndigheten gjort anmälan om brottsmisstangorna

ke till åklagarmyndigheten. Skattemyndigheten har i de flesta

fall avvaktat med anmälan hänsyn till den skattskyldige och

av för att inte onödigt belasta åklagarmyndigheten. Om anmälningstidpunkten kvarstår vid nuvarande låga grad av misstanke kommer det sannolikt att resultera i flera onödiga anmälningar

och därmed följande obehag for de skattskyldiga. En högre grad

misstanke för anmälan motiveras också av effektivitetsskäl. av Om den skattskyldige efter det att han erhållit sådan upplys-

ning inte vill lämna upplysningar kan Skattemyndigheten endast

erhålla dem att vidta tvångsåtgärder. Utredningen anser

genom därför att anmälningstidpunkten för skattebrott enligt 17 §

skattebrottslagen 1971 :69 m.fl. skattelagar bör skjutas fram.

Vid skälig misstanke för brott förändras den misstänktes

situation enligt rättegångsbalkens regler. Det finns inget som

hindrar att myndigheten anmäler misstanken innan skälig misstanke för brottet föreligger.

Förslaget föranleder ändringari 17 § skattebrottslagen, 22 § taxeringsförordningen mfl. skatteförfattningar. Utredningen har övervägt Skattemyndigheten skall

generellt åläggas skyldighet att upplysa den skattskyldige om

en att han har rätt att passiv när anmälan har gjorts till åklaga-

vara

En sådan underrättelse innebär att den misstänkte samtidigt ren. underrättas att han är misstänkt för ett brott. Enligt våra

straffprocessuella regler åligger det normalt åklagaren att

underrätta den misstänkte misstanken och hans rättigheter.

om Utredningen därför att sanktionerad skyldighet för

anser en

Skattemyndigheten att i alla lägen underrätta den skattskyldige

att anmälan har gjorts inte behövs. Innebörden den om av

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 155

föreslagna bestämmelsen bör i stället bli att Skattemyndigheten

inte får begära den skattskyldiges medverkan i de frågor

som brottsmisstanken avser efter det att brottsanmälan har gjorts

myndigheten inte upplyser den skattskyldige hans rätt att

om vara tyst. För att det skall kunna kontrolleras att den skattskyldige inte har tvingats samarbeta efter denna tidpunkt föreslår

utredningen att Skattemyndigheten skall anteckna anmälningstidpunkten i akten. Anteckningsskyldigheten bör föreskrivas i taxeringsförordningen m.fl. skatteförfattningar. Ibland beslutar åklagaren när han tagit del skattemyndig-

av hetens anmälan att någon förundersökning inte skall inledas eller att förundersökningen skall läggas ned. Beslutet tillställs

skattemyndigheten. Det rör sig om ett mindre antal anmälningar

som sålunda inte föranleder att förundersökning inleds. När

en ett sådant beslut fattats bör emellertid skyldigheten att medverka åter inträda. Den skattskyldige är då inte längre misstänkt för något brott. Detta bör framgå ett andra stycke i den

av nyss

nämnda föreslagna nya paragrafen i taxeringslagen och andra aktuella skatteförfattningar.

6 och artikel 6

Tvångsåtgärdslagen

Utredningens förslag En grunderna för tillämpning av

: av

tvångsåtgärdslagen är "tredska", dvs. att den skattskyldige

inte medverkar i revision eller att han inte efterkommer

föreläggande. För att rätten passiv skall upprätthållas

att vara

bör grunden tredska inte få åberopas den reviderade eller

den som förelagts inkomma med uppgifter

kan skäligen misstänkas för brott.

6.1¶Bakgrund

Skattemyndigheten kan enligt 3 kap. TL förelägga den som inte lämnat deklaration att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att

komma in med uppgifter eller visa handlingar. Om det finns

upp anledning att anta att föreläggandet inte kommer att efterkom-

kan Skattemyndigheten enligt 3 kap. 5 § TL förena föreläg-

mas gandet med vite. Vitet är det enda tvångsmedel som finns att

tillgå enligt TL för att förmå skattskyldiga att fullgöra sina

åligganden. Motsvarande bestämmelse finns i andra skatteförfattningar. Vitet befanns emellertid inte vara ett tillräckligt effektivt tvångsmedel, särskilt i de fall då den skattskyldige

tredskade med att ställa efterfrågade handlingar till förfogande

för revision, 1955: 160 123 ff. Det framhölls att en

prop. s

motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen husrannsa-

kan och borde införas i År 1961 lades

beslag taxeringsprocessen.

1961:62 med förslag till lag handräckning fram. Lagen prop. om

1961:332 handräckning vid taxeringsrevision trädde i kraft

den 1 juli 1962. Lagen handräckning vid taxeringsrevision

om ersattes 1975 bevissäkringslagen 1975:1027 för skatte- och

avgiftsprocessen.

Rättssäkerhetskommittén gjorde i sitt betänkande Rättssäker-

heten vid beskattningen SOU 1993:62 översyn tvångs-

en av

medlen i skatte- och avgiftskontrollen. Den gällande lagen

1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-

det tvångsåtgärdslagen trädde i kraft den 1juli 1994.

6.2¶Gällande rätt

Tvångsåtgärdslagen omfattar enligt 2 § följ ande åtgärder:

revision i den reviderades verksamhetslokaler 5

eftersökande och omhändertagande handlingar 6-9 §§,

granskning utan föreläggande av kontrolluppgift 10 § och försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme

13 §.

Huvudregeln är enligt 3 kap. 10 § TL att revision skall ske i samverkan med den reviderade.

Enligt 5 § tvångsåtgärdslagen får revision ske med tvång i

den reviderades verksamhetslokaler under vissa förutsättningar om revisionen inte utan svårighet kan genomföras

annan

plats. Svårighet att genomföra revisionen plats

annan föreligger t.ex. om handlingarna inte kan tas med eller om handlingarna är lagrade ADB-medium. Revision f°ar sålunda ske med tvång om den reviderade inte samtycker till revisionen eller om medgivande givits men att den reviderade ändå inte medverkar föreskrivet sätt. En alternativ förutsättning för

revision enligt nämnda lagrum är att det föreligger påtaglig

en risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska de

handlingar f°ar granskas vid revisionen sabotagerisk. Om

som revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med

stöd av 5 § tvångsåtgärdslagen får handling omfattas

som av revisionen eftersökas där och omhändertas handlingen inte

om tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller det finns sabotage-

om risk.

"Prop. 1993/94:151 153.

Om revision inte sker i den reviderades verksamhetslokaler

får enligt 7 § tvångsåtgärdslagen handlingar som omfattas av

revisionen eftersökas i den reviderades verksamhetslokaler och omhändertas den reviderade inte efterkommit föreläggande

att lämna ut handlingarna eller om det Föreligger

tredska

sabotagerisk. Enligt 8 § tvångsåtgärdslagen f°ar handlingar, om förutsättningarna i 7 § är uppfyllda, eftersökas i annat

som anges utrymme inte utgör den reviderades verksamhetslokaler om

som det finns särskild anledning att anta att handlingarna finns där.

Enligt 9 § tvångsåtgärdslagen får handlingar som omfattas av

föreläggande eftersökas och omhändertas för granskning om föreläggande att lämna ut handlingar inte följts eller om det finns särskild anledning att anta handlingarna finns hos den som förelagts att lämna ut dem.

6.3 och

överväganden förslag

Utredningen har i kapitel 5 funnit att artikel 6 i Europakonven-

tionen måste beaktas i skatteutredningen så sätt att uppgifter

i skatteutredningen inte kan framtvingas när skälig misstanke om brott framkommit. Utredningen har tidigare föreslagit ändringar i taxeringslagen och andra skatteförfattningar innebärande att

den skattskyldiges medverkan inte f°ar begäras efter det att den

skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott eller skattemyndigheten anmält misstanke brott enligt skattebrottslagen eller

skattelagstiftning. Anmälan måste göras av skattemyndig-

annan heten senast då det föreligger skälig misstanke brott. Om

Skattemyndigheten därefter vill att den skattskyldige skall

medverka i skatteutredningen måste den informera den skattskyldige att han inte är skyldig att medverka. Om den

skattskyldige är juridisk och den misstänkte är

en person ställföreträdare för denna upphör skyldigheten att medverka motsvarande sätt.

Artikel 6 syftar, såsom tidigare nämnts, till att tillförsäkra den

misstänkte vissa rättssäkerhetsgarantier under brottsutredningen. Tvångsåtgärdslagen är endast tillämplig i skatteutredningar.

Skatteutredningen omfattas normalt inte artikel Åtgärderna

i tvångsåtgärdslagen bör därför inte heller omfattas artikel

av Såsom tidigare framhållits förhåller det sig annorlunda i de fall

skatteutredningen och skattebrottsutredningen bedrivs

i samver-

kan mellan myndigheterna. Uppgifter Skattemyndigheten

som inhämtat i skatteutredningen med eller utan medverkan från den den skattskyldige kan komma att överlämnas till förundersök-

ningsledaren i skattebrottsutredningen.

Artikel 6 ger den som är misstänkt för brottslig gärning

rätt att inte medverka i brottsutredningen. Tvångsåtgärdema enligt tvångsåtgärdslagen kräver, i likhet med de straffrättsliga tvångsmedlen, ingen aktiv medverkan från den skattskyldige. Enligt utredningens mening kommer tvångsåtgärdema därför

inte i konflikt med artikel Tvångsåtgärdslagen utgår emellertid ifrån att vissa tvångsmedel kan tillämpas den grunden att

den skattskyldige inte medverkar i skatteutredningen föreskri-

vet sätt tredska eller om det finns en påtaglig risk att den

skattskyldige kommer att undanröja bevis sabotagerisk.

Eftersom den skattskyldige inte är skyldig att medverka i

skatteutredningen brottsanmälan har gjorts skattemyn-

när en av digheten eller om han skäligen kan misstänkas för brott kan tredska inte utgöra grund för revision enligt tvångsåtgärdslagen.

Skattemyndigheten kan enligt 7 och 9 tvångsåtgärdslagen

eftersöka och omhänderta handlingar hos den reviderade eller annan som kan antas inneha handlingar. Det kan i detta fall

göras gällande att en tvångsåtgärd som tillgrips grund av den

enskildes tredska inte är förenlig med artikel Enligt utredningens mening bör därför tredska i fortsättningen inte utgöra grund

för åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen den reviderade eller den

om som föreläggandet avser skäligen kan misstänkas för brott.

Förslaget innebär att en grund för tvångsåtgärder utmönstras för

de fall då någon skäligen kan misstänkas för brott eller anmälan

till åklagarmyndigheten har gjorts. Förslaget föranleder ändringar i 7 och 9 tvångsåtgärds-

lagen.

7¶Författningskommentarer

7.1¶Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen 1971 :69

17§

Bestämmelsen reglerar när Skattemyndigheten skall anmäla misstanke skattebrott till åklagaren. Anmälan om brott skall

om ske senast när den skattskyldige skäligen kan misstänkas för ett skattebrott. Tidpunkten när anmälan senast skall ske, sammanfaller med den tidpunkt i 23 kap. 18 § RB då den misstänkte skall underrättas misstanken brottet. Den misstänkte

om om

tillerkänns rättssäkerhetsgarantierna så snart han är skäligen

misstänkt för brott. Han är inte skyldig att medverka i utredning-

en osv. I de fall Skattemyndigheten anser att en förundersökning

bör inledas ett tidigare stadium kan anmälan göras vid

en lägre grad misstanke. Så kan fallet myndigheten

av vara om

att tvångsåtgärder enligt rättegångsbalken måste vidtas

anser

eller den skattskyldige även gjort sig skyldig till andra brott

är föremål för förundersökning.

som

I så fall inträder rättssäkerhetsgarantierna vid denna tidigare

tidpunkt.

7.2¶Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324

3 kap. 19 §

Huvudregeln är att den skattskyldige skall lämna de upplysningoch uppgifter till Skattemyndigheten behövs för att

ar som

Skattemyndigheten skall kunna fatta ett korrekt beskattnings-

beslut.

162 F örfattningskommentarer SOU 1996: 1 16

Enligt artikel 6 i Europakonventionen har den är

som

anklagad för en brottslig handling rätt att tiga i brottsutredningen. Skattemyndigheten och åklagarmyndigheten samarbetar under utredningarna, varvid uppgifter Skattemyndigheten

som

inhämtat i skatteutredningen lämnas till åklagarmyndigheten.

Skatteutredningen omfattas i och för sig inte rättsäkerhetsav garantiema i artikel Trots det måste, for att skatte- brottsutredningen inte skall komma i konflikt med artikel rätten att hålla tyst även beaktas i skatteutredningen så snart skälig misstanke

brott uppkommit. Orsaken till detta är det uppgiftslämnande

som sker mellan skattebrottsutredning och skatteutredning.

Rätten att vara tyst inträder inte bara den anledningen att av en granskare misstänker att deklarationen kan behäftad med vara fel. I de flesta fall torde den skattskyldige kunna förklara de redovisade uppgifterna utan att någon misstanke brott kan om riktas mot honom. Det är först när utredningen kommit så långt att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för ett

specifikt

brott denna rätt inträder. som Rätten att tyst i skatteutredningen skall ha vara samma

räckvidd som när polis- och åklagarmyndigheten utreder

en brottsmisstanke. Om skattskyldig misstänks för skattebedräen geri grund av att han inte redovisat realisationsvinst för

avyttrad egendom omfattas bara frågor har anknytning till

som den avyttrade egendomen rätten att tyst. Om brottet har av vara

begåtts i näringsverksamhet den skattskyldige bedriver

en som kan en misstanke brott medföra att hela verksamheten om omfattas av rätten att passiv. Så är fallet den skattskylvara om

dige skäligen kan misstänkas för bokföringsbrott. Rätten att

vara passiv omfattar inte hela verksamheten misstanken om riktas mot en begränsad del denna, t.ex. någon enstaka av faktura privata levnadskostnader. I det fallet som avser senare bör rätten att tyst normalt endast omfatta fakturorna vara som ifrågasatts. Om det kan misstänkas närmare granskning att en av verksamheten kan leda till att ytterligare oegentligheter kommer

i dagen bör Skattemyndigheten låta den skattskyldige välja om

han vill passiv eller medverka i utredningen. vara Mervärdesskattebrott uppmärksammas ofta att genom

Skattemyndigheten som begärt en faktura av köparen upptäck-

att sälj inte redovisat fakturan eller redovisat den till ett er aren för lågt belopp. I sådana fall torde den skattskyldige vara skäligen misstänkt för mervärdesskattebrott när skattemyndighe-

ten uppmärksammar den felaktiga redovisningen och rätten att

tyst inträder vid denna tidpunkt. Om det i övrigt kan vara misstänkas mervärdesskattedeklaration är behäftad med fel

att en

Skattemyndigheten inte vet vari felet ligger är den

men om skattskyldige inte skäligen misstänkt för brott och någon rätt att

passiv föreligger inte.

vara

Några exakta riktlinjer när rätten att vara passiv skall

inträda går inte att generellt. Omständigheterna i det

ange enskilda fallet måste beaktas vid bedömningen av om rätten att

tyst har inträtt. vara

Enligt den föreslagna nya lydelsen upphör skyldigheten att

medverka aldrig än när skälig misstanke brott

senare om föreligger. Har anmälan skett redan tidigare, dvs. vid en lägre

en grad misstanke, inträder rätten att vara passiv redan vid denna

tidigare tidpunkt.

I andra stycket bestämmelsen anges att rätten att vara

passiv i skatteutredningen upphör åklagaren beslutar att inte

inleda förundersökning eller den läggs ned. Den skattskyldi-

är då inte längre misstänkt för något brott. ge

7.3¶Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen 1990: 1236

22§

I paragrafen införs ett nytt tredje stycke som innebär att tidpunk-

ten för skattemyndighetens anmälan skall antecknas akten. Anteckningen skall göras för att garantera att den skattskyldige inte misstag tvingas medverka efter det att anmälan om ett

brott har Tjänstemännen Skattemyndigheten måste gjorts. vara uppmärksamma att de inte begär den skattskyldiges medver-

kan om myndigheten inte informerar honom att brottsanmä-

om lan har gjorts och att han har rätt att passiv. Genom att

vara anteckning om misstanken görs i akten blir det möjligt att

kontrollera att Skattemyndigheten iakttagit den skattskyldiges

rätt.

7.4 till om i

Förslaget lag ändring

om särskilda

lagen 1994:466 tvângsåtgärder i beskattningsförfarandet

5§

Såsom framhållits, avsnitt 6.3, kan när den reviderade är

misstänkt for brott tvångsåtgärder inte tillgripas enbart den

- av anledningen att den reviderade inte medverkar i utredningen. I ett nytt nytt stycke har i förtydligande syfte föreskrivits att

grunden tredska, dvs. att föreläggande inte följts, inte är tilläm-

plig om den reviderade skäligen kan misstänkas för brott.

7och9

Skälen till ändringarna framgår avsnitt 6.3.

7.4¶Övriga författningsändringar

Motsvarande ändringar i taxeringslagen och taxeringsför-

som ordningen har gjorts i övriga berörda skatteförfattningar.

Särskilt yttrande av experterna

Cecilia Gunne och Kerstin Nyquist

De svenska skattetilläggen och artikel 6

Utredningen har funnit att de svenska skattetilläggen har en

sådan karaktär att den skattskyldige under handläggningen inte behöver omfattas de rättigheter följer artikel 6 i

av som av

Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema, dvs rätten till a advokat, tolk och möjlighet till muntlig förhandling och rätt att tiga vid anklagelse för brott.

Utredningen har prövat skattetilläggen i förhållande till det franska fallet Bendenoun. Därvid har man funnit att det svenska skattetillägget skiljer sig från det franska främst genom att

de svenska reglerna saknar subjektiva rekvisit, dvs de påförs

oavsett uppsåt eller vårdslöshet, och genom att de inte kan omvandlas till fängelse.

Enligt vår uppfattning räcker detta inte för att de svenska skattetilläggen skall fria. Vi ställer därför inte bakom

oss

utredningens ställningstagande i denna fråga.

Vi att frågan subjektiva rekvisit eller saknar

anser om relevans i detta sammanhang.

I övriga europeiska länder är det Skattemyndigheten eller

motsvarande skall visa att den skattskyldige något sätt

som varit försumlig för att skattetillägg skall kunna dömas ut. I

däremot är det den skattskyldige skall kunna

Sverige som ursäkta sig för att undgå påföljden.

Det förhållandet att Sverige troligen även bryter mot den s

k oskuldspresumtionen i artikel 6 vid påförande av skattetillägg

förändrar knappast tilläggens karaktär avskräckande och

av bestraffande påföljd. En påföljd blir inte mindre avskräckande eller bestraffande för att bevisbördan läggs den skattskyldi-

Såvitt framkommit har inte heller över

ge. Europadomstolen

huvud taget berört frågan subjektiva rekvisit i detta om

sammanhang. Enligt vår mening skulle prövning det svenska

en av

skattetilläggsförfarandet enligt den modell tillämpades i

som Öztürkfallet leda till att artikel 6 skulle

anses tillämplig.

Skattetilläggen har avskräckande och bestraffande karaktär en och de tillämpas generellt och inte endast viss krets. en

Vi det liksom utredningen naturligt

anser - att numera -

pröva skattetilläggen enligt den modell som tillämpades i fallet

Bendenoun. En prövning dock såsom domstolen som påpekade skall ske särskilt mot bakgrund fallet Öztürk. - av

I fallet Bendenoun pekade Europadomstolen fyra

faktorer som ingen för sig är avgörande vid var men som en sammantagen bedömning leder till att man finner artikel 6

tillämplig. Vi anser att en motsvarande prövning skall göras av

det svenska skattetilläggsforfarandet. Vi finner därvid följ ande.

De svenska skattetilläggen omfattar liksom de franska -

tilläggen i fallet Bendenoun alla skattskyldiga och inte

endast någon speciell

grupp De svenska tilläggen utgör liksom de franska inte ~ skadestånd utan är väsentligen straff i syfte att avskräcka

från överträdelser nya De svenska tilläggen påförs -liksom de franska med stöd av allmänna regler syfte är att såväl avskräcka vars

som bestraffa

De svenska tilläggen kan -liksom de franska uppgå till -

mycket betydande belopp. De svenska Skattetilläggen

kan dock till skillnad från de franska inte omvandlas - -

till fängelse.

Den enda punkt där det enligt vår mening skiljer mellan de

svenska och franska tilläggen är punkt dvs frågan hur om

ingripande påföljden

Det är således den frågan prövningen främst handlar som om. Är de svenska skattetilläggen så ingripande natur att de av är avskräckande och bestraffande trots att de inte såsom de

franska skattetilläggen i vissa situationer kan omvandlas till

fängelse

Europadomstolen har i sina tidigare avgöranden liksom i

fallet Bendenoun bedömt såväl avgifternas storlek

som fängelsestraffens längd och utifrån detta bestämt det varit

om fråga om en avskräckande och bestraffande påföljd. I de hittillsvarande fall där domstolen funnit artikel 6 tillämplig har det i och för sig funnits möjlighet att omvandla till fängelse. Detta har dock inte något sätt framhållits nödvändig

som en förutsättning. I ett fall där Kommissionen för de mänskliga

rättigheterna funnit artikel 6 tillämplig, Sociéte Stenuit-fallet,

har trots att någon möjlighet till omvandling böterna inte

av förelegat dessa avskräckande och ha alla egenska-

ansetts vara per som utmärker ett straff. avskrevs efter återkallelse

Fallet

varför det inte prövades Europadomstolen. Att möjlighet

till omvandling till fängelse inte skulle ha någon självständig betydelse styrks också att även juridiska rättighe-

av personers ter t ex Air Canadafallet kan prövas och komma att omfattas av artikel

Vi således att avgörande för svenska skattetillägg

anser om skall omfattas av artikel 6 liksom de franska i fallet Bende-

noun är att de är så ingripande natur att de är avskräckan-

- av de och bestraffande. Vid sådan bedömning vi att

en anser avgifternas storlek har en avgörande betydelse. För de svenska

skattetilläggen finns i princip inte något maximibelopp, utan de

kan bli hur stora helst.

som

Förutom vad här anförts finns det flera andra omstän-

som

digheter som talar för att det svenska skattetilläggsförfarandet

skall omfattas artikel bl följande.

av a

En omständighet som bör tillmätas betydelse är den

historiska bakgrunden till de svenska skattetilläggen. När skattetilläggen infördes uttalade departementschefen prop.

1971:10 s. 199 ff. att detta skedde mot bakgrund att

av alternativet annars vore att vissa delar skattebrottsligheten

av helt skulle undgå påföljd till följd det dåvarande systemets

av brist effektivitet. Han uttalade vidare att ådömande straff

i stor utsträckning hade ersatts föreläggande bot och

av av

strafföreläggande. Förslaget om skatte- och avgiftstillägg

innebar en ytterligare förenkling sanktionsformerna.

170 Bilaga SOU 1996:1 16

Mot denna bakgrund kan det inte uteslutas att skattetillägg

många gånger påförs när det är fråga om gärningar som enligt

den tidigare ordningen skulle ha omfattats brottsutredningar.

av I sådana fall skall artikel 6 tillämpas.

Vi slutligen att de svenska tilläggen bör i belys-

anser ses ning av hur de skatteadministrativa förseelserna generellt betraktas i Europa. Detta då Europadomstolen flera gånger uttalat att man beaktar om en gärning tillhör det kriminaliserade området i andra konventionsstater.

Utredningen har inte kunnat framlägga någon komplett redovisning tillämpningen artikel 6 när det gäller

av av skattetillägg i andra europeiska länder. Såvitt vi har kunnat bedöma av de efterforskningar som har gjorts är det dock bara

två andra länder i Europa påföra skattetillägg utan

som synes att handläggningen dessa eller mindre har inlemmats i

av mer en brottmålsliknande process som innebär skydd enligt artikel

nämligen Norge och Finland.

I två fall har det prövats skattetillägg skall omfattas

om av artikel Det gäller dels Frankrike är det enda land

som vars skattetillägg -i Bendenounfallet- har prövats av Europadomstolen, dels Nederländerna vars Högsta Domstol har funnit att det holländska skattetillägget är sådan karaktär att vid

handläggningen skall beaktas rättigheterna i artikel Pröv-

ningen i Nederländerna skedde redan före det franska rättsfallet. Utslaget i Bendenounfallet får enligt vår mening ses som

bekräftelse att holländska HD gjorde riktig bedömen en ning och inte tvärtom utredningen

som synes anse.

Sammanfattningsvis anser vi att det svenska skattetilläggsförfarandet strider mot de krav som ställs i artikel åtminsto-

i de fall skattetilläggen är så höga att de går utöver vad ne som utgör någon fonn skadestånd för administrativa merkostna-

av der som förorsakas av den oriktigt lämnade uppgiften.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan hur går det U. 26.Ny kurs i trafikpolitiken+ Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering.U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön ochfördelningavfritidsresurser.C. 1990-talet.U.

Vem bestämmervad EU:sinternaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen1996.UD. 30.Borgenärsbrottenenöversynav 11 kap.

- Politikområdenunderlupp. FrågoromEU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 3 Attityder ochlagstiftningi samverkan

. Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU. UD.av 32. Mössochmänniskor.Exempelpå bra

Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och lT-användningblandbarnochungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33.Banverketsmyndighetsrollm.m. K.

Batterierna enladdadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.+ A. . - Omjärnvägenstrafikledningm.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . 10.Forskningför vår vardag.C. DNA-register.Ju.

ll. EU-mopeden.Alders-ochbehörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U.

två- ochtrehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:s familjeår. S.

Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparker.M. . svårigheter.Fi. 39. Rapportfrån klimatdelegationen1995.

.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelatcradforskning.M.

Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. . finansmaktensområde.Fi. 41. Statensmaritimaverksamhet.Fö.

Union för bådeöstochväst.Politiska,rättsliga 42. Demokratiochöppenhet.Om folkvaldaparlament . ochekonomiskaaspekter EU:s sjätteav ochoffentligheti EU. UD.

utvidgning.UD. 43.jämställdheteni EU. Spelregleroch

Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. . utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44.Översynavskatteflyktslagen.

rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi.

Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen.Ju. . ,Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier 46. Enskildavägar.K.

efter muck,bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar.Fö. individ ochlokalsamhälle.U.

Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing . bedömningarinför regeringskonferensenl996. World. SwedishNationalReportfor Habitatll. N.

UD. 49. Reglerför handelmedel. N.

20.Samordnadrollfördelninginom tekniskforskning. 50.Förbudmot vapen allmänplatsm.m.Ju.

U 51.Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk-

2 Reformochförändring.Organisationoch ring alternativochförslag.A. . verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering handelsändamåletav i detaljplan.M.

1993årsuniversitets-och högskolereform.U. 53. KalkningavsjöarochvattendragM.

2 Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54.Kooperativamöjligheteri storstadsomráden.S. . inflytande,delaktighetochansvar.U. 55.Sverige,framtidenoch mångfalden.A.

23.Kartläggningochanalysavdenoffentligasektorns 55. Pâvägmotegenföretagande.A.

upphandlingav varorochtjänstermed 55. Vägar i Sverige.A.

miljöpåverkan.N. 56. Hälftenvore nog omkvinnor och män

- 24. FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundochövriga 90-taletsarbetsmarknad.A.

EU-ländersförslagochdebattinför 57. Pensionssamordrtingför svenskari EU-tjänst.Fi.

regeringskonferensen1996.UD. 58. Finansieringenavdetcivilaförsvaret.Fö.

25.Från till

massmedia multimedia-

attdigitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59 Europapolitikenskunskapsgrund. 88.Kameraövervakning.Ju. . Enprincipdiskussionutifrån 89.Samverkanmellanhögskolanochdesmåoch EU96-kommitténserfarenheter.UD. medelstoraföretagen.N. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:smiljöregleroch 90.Sammanhålletstudiestöd.U. utvidgningenseffekter dengemensamma 91.Denprivatavårdensomfattningochframtida jordbrukspolitiken.UD. ersättningsformer En översynavdenationella - 6 .Olikaländer olikatakt.Om flexibel integration taxornaför läkareochsjukgymnaster.S. ochförhållandetmellanstoraoch småstateri EU. 92. lT i miljöarbetet.M. UD. 93.Ny yrkestrafiklagstiftning.K. 62. EU, konsumenternaochmaten 94.Nationellteleadresskatalog.K. Förväntningarochverklighet.Jo. 95.Botniabanan.K. - 63.Medicinskaundersökningariarbetslivet.A. 96.Strukturförândringochbesparing. 64.FörsäkringskassanSverige Översynav Enuppföljningavgenomfördaförändringar - Socialförsäkringensadministration.S. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. 65.Administrationen EU:sav jordbrukspolitik 97.Effektivareförsvarsfastigheter i Sverige.Jo. Utvärderingav enreform. Fö. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 98. Vemstyr försvaret Utvärderingav 67.Medborgerliginsyni kommunalaentreprenader. effekternaavLEMO-reforrnen.Fö. Fi. 99.Avveckling medinlärning. Erfarenheterfrån 68. Någrafolkbokföringsfrågor.Fi. LEMO-refonnensavvecklingavpersonal.Fö. 69.Kompetensochkapital+ bilaga.N. 100.Ett nytt systemför skattebetalningar.Del A. 70.Samverkanmellanhögskolanochnäringslivet.N. Ettnytt systemför skattebetalningar.Del B. 71. Lokaldemokratiochdelaktigheti Sverigesstäder Författningsförslag,författningskommentarer ochlandsbygd.ln. ochbilagor. Fi. 72.Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 10 .Kärnavfall teknikochplatsval.KASAMs - 73.SwedishNuclearRegulatoryActivities. yttrandeöverSKBsFUD-Program95. M. Volume l An Assessment.M. 102.TUFF Teckenspråksutbildningför föräldrar. U. - - 74.SwedishNuclearRegulatoryActivities. 103.Miljöbalken.En skärptochsamordnad Volume2 Descriptions.M. miljölagstiftningför enhållbarutveckling. - 75. Värdeni folkhögskolevärlden.U. Del 1 och M. 76. EU:sregeringskonferensprocedurer,aktörer, 104.Konsumentskydd elmarknaden.C. formalia.Sammanfattningavettseminariumi 105.Att främjadonationertill universitet april 1996.UD. ochhögskolor.U. 77.Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti 106.EU ochSverige frånKiruna till Malmö. - Sverige.Fi. Sammanfattning fyraav regionalamöten 78. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD. och finansiering.N. 107.Unionutangränser konsekvenser,möjligheter, - 79.Översynavrevisionsreglerna.Fi. problem.Sammanfattningavettseminariumi 80.Viktigt meddelande. november1995.UD. RadioochTV i Kris ochKrig. Ku. 108.Konsumenternaochmiljön. C. 81.Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.Fi. 109.Frånåkerlottertill Paradis ett delbetänkande - 82.En översynavluft- sjö- ochspårtrafikens frånUtredningenomuniversitetsfastigheterm.m. tillsynsmyndigheter.K. angåendeöverlåtelserochtomträttsupplåtelserav 83.Allmäntpensionssparande. vissahögskolefastigheter.Fi. 84.Ekobrottsforskning.Ju. llO. lnför ettSvensktkulturnät lT ochframtiden - 85. EgonJönsson enkartläggningavlokalasam- inom kulturområdet.Ku. verkansprojektinomrehabiliteringsområdet. lll. Bevakadövergång.Åldersgränserfor ungaupp 86. Utveckladsamordninginom detcivila försvaret till 30 år. C ochfredsräddningstjänsten.Kanläggning, övervägandenochförslag. Fö. 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

Statens offentliga 1996

utredningar

Kronologisk förteckning

113.En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch

rehabilitering.Del 1 och 114.En körkortsreform.K. 115.Barnkonventionenoch utlänningslagen.S. 116.Artikel 6 i Europakonventionenochskatte-

utredningen.Fi.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:sregeringskonferens procedurer,aktörer,

formalia.Sammanfattningavett seminariumi Mössochmänniskor.Exempel bra

april 1996.76 lT-användningblandbarnochungdomar.32

EU ochSverige frånKiruna till Malmö.

- Justitiedepartementet Sammanfattning fyraav regionalamöten

1995-96.106 Kriminalunderrättelseregister

Unionutangränser konsekvenser,möjligheter. DNA-register.35 -

problem.Sammanfattningavett seminariumi Elektroniskdokumenthantering.40

november1995. 107 Presumtionsregelni expropriationslagen.45

Förbudmotvapen allmänplatsm.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderatpersonval.66

Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier Ekobrottsforskning.84

efter muck,bostadsbidrag.dagpenning, Tredimensionellfastighetsindelning.87

försäkringar.18 Kameraövervakning.88

Statensmaritimaverksamhet.41

Utrikesdepartementet Finansieringen detav civila försvaret.58

Utveckladsamordninginom det civila försvaret Vembestämmervad EU:sinternaspelreglerinför

ochfredsräddningstjänsten.Kartläggning, regeringskonferensen1996.4

övervägandenochförslag. 86 Politikområdenunderlupp. FrågoromEU:sförsta

Strukturförändringochbesparing. pelareinför regeringskonferensen1996.5

Enuppföljningavgenomfördaförändringar Ett ärmedEU. Svenskastatstjänstemäns

inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 erfarenheter arbetetav i EU. 6

Effektivareförsvarsfastigheter Av vitalt intresse.EU:sutrikes-och

Utvärderingav enreform. 97 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7

Vem styrförsvaret Utvärderingav Union for bådeöstochväst.Politiska,rättsliga

effekternaavLEMO-reforrnen.98 ochekonomiskaaspekteravEU:ssjätte

Avvecklingmedinlärning.Erfarenheterfrån utvidgning.15

LEMO-reformensavvecklingavpersonal.99 Förankringochrättigheter.Om folkomröstningar,

utträdesrätt,medborgarskapochmänskliga Socialdepartementet

rättigheter EU.i 16

Sverigesmedverkan FN:si familjeär. 37 Sverige,EUochframtiden.EU 96-kommitténs

Kooperativamöjligheteri storstadsområden.54 bedömningarinför regeringskonferensen1996.19

FörsäkringskassanSverige Översynav Fran Maastrichttill Turin. Bakgrundochövriga -

socialförsäkringensadministration.64 EU-ländersförslagochdebattinför

Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 regeringskonferensen1996.24

Allmäntpensionssparande.83 Demokratiochöppenhet.Om folkvaldaparlament

EgonJönsson enkartläggningavlokala ochoffentligheti EU. 42 -

samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet.85 JämställdhetenEU. Spelreglerochi

Denprivatavärdensomfattningochframtida verklighetsbilder.43

ersättningsformer En översynavdenationella Europapolitikenskunskapsgrund. -

taxornaför läkareochsjukgymnaster.91 Enprincipdiskussionutifrån

En allmänochaktiv försäkringvid sjukdomoch EU96-kommitténserfarenheter.59

rehabilitering.Del och2.1 113 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregleroch

Barnkonventionenochutlänningslagen.115 utvidgningenseffekterpådengemensamma

jordbrukspolitiken.60 Kommunikationsdepartementet

Olika länder olikatakt.Om flexibelintegration

- Omjärnvägenstrafikledning 9 ochförhållandetmellan ochsmåstateri EU. m.m.

stora

EU-mopeden.Ålders-ochbehörighetskravför 6Il

tvä- ochtrehjuligamotorfordon.11

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bättretrafik medväginformatik.17 Det forskningspolitiskalandskapet Nordenpåi

Ny kurs i trafikpolitiken+ Bilagor. 26 l990-talet. 28

Banverketsmyndighetsrollm.m. 33 Forskningoch Pengar.29

Enskildavägar.46 Högskolai Malmö. 36

En översynavluft sjö-ochspartraftkens Cirkelsamhâllet.Studiecirklarsbetydelserför

tillsynsmyndigheter.82 individ och lokalsamhälle.47

Ny yrkestraftklagstiftning.93 Värdeni folkhögskolevärlden.75

Nationellteleadresskatalog.94 Sammanhálletstudiestöd.90

Botniabanan.95 TUFF Teckenspráksutbildningför föräldrar. 102

- En körkortsreforrn114 Att främjadonationertill universitet

ochhögskolor.105 Finansdepartementet

Kommuneroch landstingmedbetalnings- Jordbruksdepartementet

svärigheter.12 Offentlig djurskyddstillsyn.13

Budgetlag regeringensbefogenheterpå- EU, konsumenternaoch maten

ftnansmaktensområde.14 Förväntningaroch verklighet.62

- Borgenärsbrottenenöversynav kap. Administrationen EU:sjordbrukspolitik

- av brottsbalken.30 i Sverige.65 Översyn skatteflyktslagen.

av Reformeratförhandsbesked.44 Arbetsmarknadsdepartementet

Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.57 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34

+ Medborgerliginsyni kommunalaentreprenader.67 Grundläggandedragi arbetslöshetsförsäkring

en ny - Några folkbokföringsfrågor.68 alternativoch förslag.5l

Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti Sverige,framtidenoch mångfalden.55

Sverige.77 Pa vägmotegenföretagande.55 Översyn revisionsreglerna.79

av Vägarin i Sverige.55 Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.81 Hälftenvore nog omkvinnor ochmänpå

- Ett nytt systemför skattebetalningar.Del A. 90-taletsarbetsmarknad.56

Ett nytt systemför skattebetalningar.Del B. Medicinskaundersökningari arbetslivet.63

Författningsförslag,författningskommentarer och bilagor. 100 Kulturdepartementet

Franåkerlottertill Paradis ett delbetänkande Frånmassmediatill multimedia

- från Utredningenomuniversitetsfastigheterm.m.

attdigitaliserasvensktelevision.25 angåendeöverlátelseroch tomträttsupplåtelserav Viktigt meddelande. vissahögskolefastigheter.109

RadioochTV i Kris och Krig. 80 Artikel 6 i Europakonventionenochskatte- Inför

ett Svensktkulturnât IT och framtiden utredningen,116 -

inom kulturomrádet,110

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Dennyagymnasieskolanhur går det 1

- Kartläggningochanalysavdenoffentligasektorns Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering.

upphandlingav varoroch tjänstermed 21

miljöpåverkan.23 Samordnadrollfördelninginom tekniskforskning.

ShapingSustainableHomesin an Urbanizing 20

World. SwedishNationalReportfor Habitatll. 48 Reformoch förändring,Organisationoch verksamhet

Reglerför handelmedel. 49 vid universitetochhögskolorefter1993års Kompetensoch kapital

+ bilaga,69 universitets och högskolereform.21 Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70

Inflytande rikligt Om eleversrätttill Elberedskapen.

— Organisation,ansvarsfördelningoch intlytande,delaktighetochansvar.22 finansiering.78

En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande.27

Samverkanmellanhögskolanochde smäoch

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Samverkanmellanhögskolanochnäringslivet.70 Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch finansiering.78 Samverkanmellanhögskolanochdesmáoch medelstoraföretagen.89

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön ochfördelningavfritidsresurser.3 Forskningför var vardag.10 Attityder ochlagstiftningi samverkan + bilagedel.31 Konsumentskydd elmarknaden.104 Konsumenternaochmiljön. 108 Bevakadövergång.Åldersgränserför ungaupptill 30 ár. l 11

Inrikesdepartementet Lokaldemokratiochdelaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd.71

Miljödepartementet Batterierna enladdadfråga.8

- Nationalstadsparker.38 Rapportfrånklimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning.39 Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.52 Kalkningavsjöarochvattendrag53 SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume l AnAssessment.73

- SwedishNuclearRegulatoryActivities.

2 Descriptions.74 Volume lT i miljöarbetet.92 Kärnavfall teknikochplatsval.KASAMs

yttrandeöverSKBsFUD-Program95. 101 Miljöbalken. Enskärptochsamordnad miljölagstiñningför enhållbarutveckling. Del 1och 2. 103 Integreringavmiljöhänsyninomdenstatliga förvaltningen.112

.m v

l’osm1Ir:ss: 10647STOCKHOLM FAX Tl£I.tZl-‘ONo8—69o919o 08-20 5021, ISBN 91-38-20329-4 ISSN O375-250X