SOU 1998:12

Självdeklaration och kontrolluppgifter : förenklade förfaranden : slutbetänkande

Till statsrådet Thomas Östros

Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades numera statssekre- teraren Claes Ljungh som särskild utredare fr.o.m. den 3 april 1995.

Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 1 maj 1995 regeringsrå— det Anders Swartling, departementsrådet Karin Almgren och depar- tementsrådet Peter Kindlund, vilken entledigades den 10 september 1995.

Till experter i utredningen har förordnats fr.o.m. den 1 maj 1995 kammarrättsassessom Christer Alexandersson (t.o.m. den 30 juni 1997), skattedirektören Gertrud Bågstam, numera rådmannen Lars- Johan Eklund (t.o.m. den 5 juli 1996), skattejuristen Kerstin Nyquist, skattedirektören Leif Rosenfeld och kammarrättsassessorn Anita Saldén Enérus (t.o.m. den 31 mars 1997). Som ytterligare ex- perter förordnades fr.o.m. den 16 augusti 1995 skattejuristen Cecilia Gunne, fr.o.m. den 11 september 1995 numera departementsrådet Lars Bergendal (t.o.m. den 31 mars 1997), fr.o.m. den 1 november 1996 departementssekreteraren Ellen Bramness Arvidsson (t.o.m. den 31 mars 1997) och fr.o.m. den 24 april 1997 avdelningsdirek- tören Gösta Nilsson.

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 maj 1995 rådmannen Rose Bergström (t.o.m. den 17 november 1996) och kammarrätts— assessorn Ingegerd Bolin, fr.o.m. den 1 februari 1996 kammarrätts- assessom Raymond Grankvist (t.o.m. den 1 april 1997) samt fr.o.m. den 1 augusti 1996 jur. kand. Magnus Elfström (t.o.m. den 1 novem- ber 1997).

Utredningen, som har antagit namnet Skattekontrollutredningen, har avgett delbetänkandena Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen (SOU 1996:116) och Kontroll Reavinst Värde- papper (SOU 1997:27).

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Självdeklara- tion och kontrolluppgifter — förenklade förfaranden (SOU 1998: 12).

Särskilt yttrande beträffande vissa delfrågor har avgetts av exper- terna Cecilia Gunne och Kerstin Nyquist. Yttrandet har fogats till betänkandet.

Stockholm i februari 1998

Claes Ljungh

/Ingegerd Bolin

Innehåll Sammanfattning ............................... F örfattningsförslag ............................. 1 Förslag till lag (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter ..................... 2 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370) ......................... 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 4 Förslag till lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142) ............................. 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring ....... 6 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (19702624) ............................. 7 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) ............................ 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1979161 1) om upphovsmannakonto ...................... 9 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152) ........................ 10 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980z343) ............................. 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag ....... 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter . 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m. ............... 14 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:947)

om beskattning av utländska forskare vid till- fälligt arbete i Sverige ....................

13

21

21

51

58

59

60

62

64

66

67

68

74

76

78

79

15 16 17 18 19

20

21

22 23 24 25

26

27

28 29 30 31

32

Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt .................. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar .................... Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) ............................. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster . . Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta . . Förslag till lag om ändring i lagen (1992: 1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall ............... Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsför- farandet ............................... Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift ..................... Förslag till lag om ändring i lagen (1997:297) om försöksverksamhet med samtjänst ........ Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt .................. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997z483) ............................. Förslag till upphävande av kungörelsen (1955:671) om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrollupp- gifter för inkomsttaxeringen ................ Förslag till förordning om ändring i förordningen (1957:515) om fullgörande av deklarationsskyl- dighet för staten. landsting, kommun m.m. Förslag till förordning om ändring i skatteregister- förordningen (1980:556) .................. Förslag till förordning om ändring i taxeringsför- ordningen (199011236) .................... Förslag till förordning om ändring i alkoholför- ordningen (1994z2046) .................... Förslag till förordning om ändring i skattebetal— ningsförordningen (1997:750) .............. Förslag till förordning (1998:000) med bemyn- digande för Riksskatteverket att meddela vissa föreskrifter till lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt .......................

80

81

84

96

97

98

100

102

103

104

106

112

113

114

118

121

123

124

] Utredningsuppdraget och dess genomförande . . 125 1.1 Uppdraget .............................. 125 1 .2 Utredningsarbetet ........................ 126 2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter 129 2.1 Kort historik ............................ 129 2.2 Utredningens utgångspunkt ................ 130 3 Normgivningsmakten ..................... 1 3 3 4 Förenklingar av deklarationsförfarandet ...... 141 4.1 Det förenklade deklarationsförfarandet ....... 141 4.1.1 Deklarationsförfarandet i dag .......... 141

4.1.2 Deklarationsförfarandet i andra nordiska länder ............................. 145 4.1.3 Undantag från deklarationsplikten i Sverige 149 4.2 Förtryckning av alla kontrolluppgifter för fysiska personer och dödsbon ................ 152 4.2.1 Förfarandet i dag .................... 152 4.2.2 Problem med nu gällande deklarationstid- punkter och uppdelning mellan särskilda

och förenklade självdeklarationer ....... 153 4.2.3 Kategorier för vilka en utökad förtryckning är av intresse ....................... 154 4.2.4 Fördelar med en förtryckning av alla upp— gifter ............................. 155 . 4.2.5 Nackdelar med en förtryckning av alla uppgifter .......................... 157 4.2.6 Överväganden och förslag ............. 158 4.3 Ett reformerat deklarationsförfarande ........ 159 4.3.1 Inledning .......................... 160 4.3.2 Överväganden och förslag ............. 163 4.3.3 En alternativ lösning ................. 165 4.3.4 Straffansvaret enligt skattebrottslagen . . . 167 4.4 Nya deklarationstidpunkter ................ 171 4.4.1 Gällande rätt ....................... 171 4.4.2 Överväganden och förslag ............. 172 4.5 Underrättelse om taxeringsbeslut i samma handling som besked om slutlig skatt ................ 176 4.5.1 Taxeringsmeddelande i dag ............ 176

4.5.2 Överväganden och förslag ............. 176

4.6

4.7

4.8

4.9

5.2 5.3

5.4

6.1 6.2 6.3 6.4

7.1 7.2

8.1 8.2

9.1 9.2

Självdeklaration skall inte undertecknas på heder och samvete ............................. Deklarationsskyldighet för förmögenhet ...... 4.7.1 Gällande rätt ....................... 4.7.2 Överväganden och förslag ............. Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter ........ Familjestiftelser .........................

Att deklarera genom ombud ................ Gällande rätt inom taxeringsområdet ......... 5.1.1 Deklarationsskyldigheten ............. 5.1.2 Elektroniskt uppgiftslämnande inom skatte- förvaltningens område ................ Deklaration genom ombud på tullområdet ..... Ombudsförfarandet vid fullgörande av deklara- tionsskyldigheten i andra nordiska länder ..... Överväganden och förslag ................. 5.4.1 Behov av ett ombudsförfarande ........ 5.4.2 Ansvarsfrågan ...................... 5.4.3 Skattebetalningslagen ................

Några frågor rörande företagens uppgifts-

lämnande ............................... Inledning ............................... Om standardiserat räkenskapsutdrag m.m. . . . . Företagens kontrolluppgiftsskyldighet ........ Överväganden och förslag .................

Revisionsberättelse ....................... Bakgrund och gällande rätt ................. Överväganden och förslag .................

Om införandet av en utvidgad kontrolluppgifts- skyldighet för konkursförvaltare ............ Bakgrund och gällande rätt ................. Överväganden ...........................

Förvaltarregistrerade fondandelar .......... Bakgrund .............................. Överväganden ...........................

177 178 178 179

180 180

181 181 181

181 182

183 184 185 187 189

191 191 191 193 194

197 197 198

201 201 202

205 205 205

10 Uppgiftsskyldighet för s.k. kupongbolag m.m. . . . 209 10.1 Bakgrund och gällande rätt ................. 209 10.2 Något om antalet kupongbolag m.m .......... 210 10.3 Särskild uppgift om utdelning och ränta ...... 210 10.4 Överväganden och förslag ................. 21 1 1 ] Utländska kapital investeringar ............. 21 5 11.1 Inledning ............................... 215 1 1.2 Gällande rätt ............................ 216 1 1.2.1 Utländska inlåningskonton och innehav av utländska fondpapper m.m. ........ 216 11.2.2 Angående utländska företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Sverige 217 1 1.3 Riksrevisionsverkets granskning ............ 218 11.3.1 Allmänt .......................... 218 1 1.3.2 Av Riksrevisionsverket framförda förslag till åtgärder ....................... 219 1 1.4 Överväganden och förslag ................. 219 12 T redjemanskontrollen ..................... 223 12.1 Förelägganden .......................... 223 12.1.1 Inledning ......................... 223 12.1.2 Gällande rätt ...................... 224 12.1.3 Överväganden och förslag ............ 228 12.2 ADB-registrering av kontrolluppgifter m.m . . . 234 12.2.1 Bakgrund och gällande rätt ........... 234 12.2.2 Överväganden och förslag ............ 234 1 3 Utlandstransaktioner ..................... 23 7 13.1 Utlandsbetalningar ....................... 237 13.1.1 Kontrolluppgiftsskyldigheten ......... 237 13.1.2 Uppgifter om betalningar till eller från ut- landet som lämnas till Riksbanken ...... 238 13.1.3 Överväganden och förslag ............ 238 13.2 Uppgiftsskyldighet för personer bosatta i utlandet 241 13.2.1 Bakgrund och gällande rätt ........... 241 13.2.2 Överväganden och förslag ............ 243 13.3 Utländsk betalningsmottagares skatteregister- nummer ............................... 245 13.3.1 Bakgrund och gällande rätt ............ 245 13.3.2 OECD:s rekommendationer .......... 245 13.3.3 Riksskatteverkets förslag ............. 246

14

14.1 14.2

15 15.1 15.2

16 16.1

16.2

17

17.1 17.2 17.3 17.4 17.5

18 18.1 18.2

19 19.1 19.2

SOU 1998: 12 13.3.4 Överväganden och förslag ............ 248 Besked om kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning m.m. ......................... 251 Bakgrund och gällande rätt ................. 251 Överväganden och förslag ................. 253 14.2.1 Allmänna utgångspunkter ............ 253 14.2.2 Alternativa lösningar ................ 254 14.3.2 Utformningen av beskedsinstitutet ..... 255 Meddelande om kontrolluppgifter ........... 257 Bakgrund .............................. 257 Överväganden och förslag .................. 257 Administrativa sanktioner .................. 261 Förseningsavgift ......................... 261 16.1.1 Bakgrund ......................... 261 16.1.2 Överväganden och förslag ............ 262 16.1.3 Särskilt om anstånd ................. 268 Skattetillägg ............................ 269 16.2.1 Gällande rätt ...................... 269 16.2.2 Överväganden och förslag ............ 271

F örseningsavgift när kontrolluppgift inte har

lämnats i föreskriven tid ................... Inledning ............................... Förseningsavgift på andra områden .......... 1993 års skattebrottsutredning .............. Några statistiska uppgifter ................. Överväganden och förslag .................

Skatteavdrag ............................ Allmänt och gällande rätt .................. Överväganden ...........................

Förenkling av några beskattningsregler ....... Inledning ............................... Avdrag för vissa kostnader i inkomstslaget tjänst 19.2.1 Bakgrund och gällande rätt ........... 19.2.2 Statistik .......................... 19.2.3 Överväganden och förslag ............

279 279 280 280 281 282

287 287 288

291 291 293 293 295 295

19.3 Statlig fastighetsskatt ..................... 297 19.3.1 Bakgrund ......................... 297 19.3.2 Gällande rätt ...................... 298 19.3.3 Tidigare reformförslag .............. 299 19.3.4 Överväganden och förslag ............ 302 19.4 Förmögenhetsvärdering av personbilar m.m. . . . 305 19.4.1 Inledning ......................... 305 19.4.2 Överväganden och förslag ............ 306 19.5 Reseavdrag ............................. 308 19.5.1 Bakgrund och gällande rätt ........... 308 19.5.2 Tidigare reformförslag .............. 311 19.5.3 Möjliga reformvägar ................ 314 19.5.4 Efter vilka huvudspår kan de nuvarande avdragsreglerna ändras .............. 318 20 Ikraftträdande, ojentliga åtaganden m.m ....... 323 20.1 Ikraftträdande ........................... 323 20.2 Offentliga åtaganden ..................... 324 20.2.1 F örslagens konsekvenser och genom— förande ........................... 324 20.2.2 Deklarationsförfarandet .............. 324 20.2.3 Gemensam deklarationsdag för alla skattskyldiga ...................... 326 20.2.4 Kontrolluppgiftsskyldigheten ......... 327 20.2.5 Övrigt ............................ 328 20.2.6 Administrativa sanktioner ............ 329 20.2.7 Sammanfattning .................... 330 20.3 Jämställdhetspolitiska effekter .............. 330 21 Paragrafnyckel .......................... 33 1 22 F örfattningskommentar ................... 355 22.1 Lagen (1998:000) om självdeklaration och kontroll- uppgifter ............................... 355 22.2 Kommunalskattelagen (1928z370) ........... 397 22.3 Kupongskattelagen (19701624) .............. 398 22.4 Aktiebolagslagen (1975:1385) .............. 398 22.5 Skatteregisterlagen (1980z343) .............. 399 22.6 Lagen (1980: 1 103) om årsredovisning m.m. i vissa företag ............................ 399 22.7 Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt . . 399 22.8 Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar . . 400

Bilagor Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

SOU 1998: 12 22.9 Taxeringslagen (1990:325) ................. 400 22.10 Lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt 404 22.1 1 Skattebetalningslagen (19971483) ........... 404 22.12 Taxeringsförordningen (1990: 1236) ......... 405 22.13 Förordning med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela vissa föreskrifter till lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt ............... 406 Utredningens direktiv ............. 407 Utredningens lagförslag i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) .................. 419 Utredningens författningskommentar i del- betänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) .................. 433 Utkast till förordning om självdeklara- tion och kontrolluppgifter .......... 441 Särskilt yttrande ................. 447 Tabell över blanketter som sänds ut till en fysisk person under deklarations- och taxeringsförfarandet ............... 46 1

Sammanfattning

Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK) innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet till ledning för taxe- ringen. Uppgifter till ledning för egen taxering lämnas i dag i form av förenklad eller särskild självdeklaration. Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag lämnas i form av kontrolluppgift. Lagen innehåller även andra bestämmelser om viss uppgiftsskyldighet för närmare angivna fysiska ochjuridis- ka personer.

De bestämmelser som i dag finns i LSK har vuxit fram under he- la 1900-talet och har ofta tillkommit i samband med ändringar i den materiella skattelagstiftningen. Den senaste översynen skedde i sam- band med att bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyl- dighet år 1990 överfördes från taxeringslagen (1956:623) till LSK.

Utredningen har enligt direktiven flera huvuduppgifter varav två redan har redovisats i två delbetänkanden. I slutbetänkandet görs i första hand en systematisk översyn av reglerna om uppgiftsskyl- dighet i syfte att förenkla och effektivisera regelverket. Bl.a. föreslås ett förenklat deklarationsförfarande. Vidare görs en översyn av bestämmelserna om skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven självdeklaration.

Utredningen har i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) bl.a. lagt fram förslag om att skattemyndigheten för fysiska personer och dödsbon skall beräkna reavinst och reaförlust vid avyttring av marknadsnoterade aktier och realiserad värdeför- ändring vid avyttring av marknadsnoterade fordringar samt att upp- gifterna skall förtryckas på deklarationsblanketten. Eftersom utred- ningens huvudsakliga uppgift är att göra en översyn av LSK, i vilken förslagen är avsedda att föras in i, har utredningen i detta slutbe- tänkande även sett över dessa bestämmelser i redaktionellt hänseen- de och arbetat in dem i den nya lagen om självdeklaration och kon- trolluppgifter (NLSK).

Utredningen föreslår i huvudsak följande.

Ett nytt deklarationsförfarande

Nya deklarationsblanketter

Alla fysiska personer och svenska dödsbon som är deklarations- skyldiga lämnar en allmän självdeklaration. Blanketten för den all- männa självdeklarationen förtrycks med alla kontrolluppgifter samt med de uppgifter som i övrigt är kända för skattemyndigheten och som är av betydelse för taxeringen eller taxeringsarbetet. Förtryck- ningen omfattar därmed alla kontrolluppgifter i inkomstslagen tjänst och kapital samt allmänna avdrag. Förtryckning sker av underlaget för statlig fastighetsskatt och i vissa fall även underlaget för statlig förmögenhetsskatt.

En och samma blankett används därmed av alla fysiska personer och svenska dödsbon. Denna blankett innehåller de förtryckta upp- gifterna men fmns också tillgänglig utan förtryckta uppgifter.

FySisk person och svenskt dödsbo som redovisar inkomst av när- ingsverksamhet m.m. gör detta på bilaga till den allmänna självde- klarationen.

Den förtryckta blanketten sänds, som i dag, ut till alla som bedöms vara deklarationsskyldiga. Till denna fogas en kontrollupp- giftsspecifikation. Behörigheten att utforma specifikationen bör delegeras till Riksskatteverket. I vilken utsträckning förtryckning skall ske i de blanketter som Riksskatteverket i övrigt framställer bemyndigas verket att ta ställning till.

Värdepappersfonder och andra juridiska personer än svenska dödsbon, deklarerar genom att lämna en särskild självdeklaration.

Gemensam deklarationsdag

Det föreslås att den 2 maj taxeringsåret blir en gemensam deklara— tionsdag för alla deklarationsskyldiga, såväl fysiska som juridiska personer. Fysisk person som vistas utomlands annat än tillfälligt vid denna deklarationstidpunkt får dock lämna självdeklarationen senast den 31 maj taxeringsåret.

Undantag från skyldigheten att lämna självdeklaration

Fysisk person och svenskt dödsbo som endast har uppburit sådan inkomst av tjänst eller kapital som har förtryckts på blankett för all-

män självdeklaration är inte skyldig att deklarera om de förtryckta uppgiftema är korrekta samt han inte är deklarationsskyldig av annan anledning. Samma gäller om de uppgifter som har förtryckts till ledning för beräkning av den statliga fastighetsskatten är riktiga.

Stämmer inte en förtryckt uppgift, saknas någon uppgift eller är den skattskyldige deklarationsskyldig för annan inkomst än som än- ges ovan måste han därmed fylla i dessa uppgifter på blanketten och lämna in den.

Deklarationsskyldighet för förmögenhet

Den som har skattepliktiga förmögenhetstillgångar vilkas samman- lagda värde vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet skall redovisa alla tillgångar och skulder i självdeklarationen.

Deklarationsskyldigheten kan fullgöras genom ombud

En självdeklaration kan undertecknas av ett ombud om fullmakt bifogas den inlämnade deklarationen. Skattemyndigheten kan medge undantag från skyldigheten att ge in fullmakt.

Orena revisionsberättelser

Skyldigheten att foga s.k. orena revisionsberättelser till deklaratio- nen ersätts av en skyldighet för revisor att ge in sådan revisionsbe- rättelse direkt till skattemyndigheten. Revisors anmärkningsskyldig- het utvidgas till att även omfatta aktiebolag, företag som omfattas av lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag och eko- nomiska föreningar om dessa har underlåtit att i rätt tid lämna dek- laration för eller betala skatter och avgifter enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Byråanstånd

Kretsen av deklarationsskyldiga som kan omfattas av s.k. byråan- stånd utvidgas.

Kontrolluppgifter

Kontrolluppgiftsskyldigheten inskränks i flertalet fall till att omfatta enbart utbetalningar m.m. till fysiska personer och dödsbon. Flerta- let bestämmelser om näringsidkares skyldighet att lämna kontroll- uppgifter avseende utbetalningar till andra näringsidkare slopas. Uppgiftsskyldighet rörande utbetalda medel från s.k. upphovsman- nakonto införs.

Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift o cl. enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och skogskontolagen (1954: 142) blir införlivade med bestämmelserna i NLSK.

Uppgiftsskyldigheten för utdelning från bl.a. s.k. kupongbolag och ekonomiska föreningar i form av s.k. särskilda uppgifter ersätts av en kontrolluppgiftsskyldighet. Uppgiftsskyldigheten beträffande innehav av finansiella instrument utvidgas.

Kontrolluppgiftsskyldighet införs för förmögenhetsvärde av bo— stadsrätt m.m. Kretsen av uppgiftsskyldiga för inkomst- och utgifts— ränta respektive fordran och skuld utvidgas och uppgiftsskyldighet införs för vederlag vid återbetalning av lån i förtid.

Kontrolluppgiftsskyldigheten beträffande utdelning m.m. till del- ägare i samfälligheter begränsas.

Arbetsgivares uppgiftsskyldighet beträffande utgivna kostnads- ersättningar i tjänsten förenklas. Arbetsgivarens uppgiftsskyldighet angående utbetalda ersättningar för egendom som arbetstagaren upplåtit till arbetsgivaren utvidgas.

Bestämmelserna om skyldighet för utländska företag att i vissa fall lämna förbindelser om att lämna kontrolluppgifter för i Sverige bosatta personer behålls i huvudsak oförändrade.

Uppgiftsskyldigheten vid förmedling av betalning till och från ut- landet utvidgas till att omfatta förmedling som görs förjuridisk per- sons räkning.

Kontrolluppgiftsskyldigheten för utbetalningar till personer bo- satta i utlandet utvidgas och uppgiftslämnaren skall i sådana uppgif- ter även ange mottagarens utländska skatteregisternummer eller motsvarande.

Riksskatteverkets rätt att föreskriva att kontrolluppgifter skall lämnas för utbetalda ersättningar m.m. till utlandet upphävs.

Den som kan antas vara skyldig att lämna kontrolluppgift utan föregående föreläggande skall kunna begära förhandsbesked hos Riksskatteverket om uppgiftsskyldighetens räckvidd. Riksskatte—

verkets besked blir bindande för skattemyndigheten och kan över- klagas till allmän förvaltningsdomstol av sökanden.

Regeringen bemyndigas att föreskriva om undantag från skyldig- heten att lämna kontrolluppgift i vissa fall.

Skattemyndighetens möjlighet att genom förelägganden förmå den som är uppgiftsskyldig att fullgöra sin uppgiftsskyldighet ut- vidgas.

Bestämmelsema om s.k. tredjemansföreläggande i LSK omarbe- tas och förtydligas. Utredningen föreslår att flertalet bestämmelser om föreläggande att lämna kontrolluppgifter upphävs.

Utredningen betonar vikten av att skattemyndigheten vid s.k. tredjemanskontroller väljer den för uppgiftslämnaren minst ingri- pande åtgärden vid uppgiftsinsamlandet. Utredningen föreslår vidare att uppgifter från vissa typer av föreläggande om att lämna kontroll- uppgifter skall få tas in det centrala skatteregistret. Motsvarande föreslås för vissa uppgifter som inhämtas genom s.k. tredjemans- revision.

Förseningsavgift F örseningavgift på kontrolluppgifter

Kontrolluppgift skall enligt nuvarande regler ha kommit in till skat- temyndighet senast den 31 januari taxeringsåret. Utredningen före— slår ingen förändring härvidlag.

Anstånd att komma in med kontrolluppgift förslås, för den som av särskilda skäl är förhindrad att lämna uppgiften i föreskriven tid, kunna meddelas t.o.m. den 20 februari under taxeringsåret.

Det föreslås att förseningsavgift på kontrolluppgift införs. För den som inte kommer in med kontrolluppgift inom föreskriven tid utgår förseningavgift med 500 kr per försenad kontrolluppgift, efter påminnelse med 1 000 kr per kontrolluppgift, dock med högst 25 000 kr per uppgiftslämnare och år.

F örseningsavgift på självdeklarationer Förseningsavgiften på självdeklarationer blir mer differentierad

tidsmässigt och beloppets storlek görs beroende av vem den deklara- tionsskyldige är.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar påförs en förseningsavgift med 3 000 kr om deklarationen inte kommer in den 2 maj eller den senare dag som anstånd kan ha getts till. Kommer deklarationen inte in senast en månad därefter utgår i stället en förseningsavgift med 9 000 kr. Har deklarationen inte kommit in inom ytterligare tre må- nader utgår förseningsavgiften i stället med 18 000 kr.

För andra deklarationsskyldiga utgår förseningsavgiften efter samma principer med 1 000 kr, 3 000 kr resp. 6 000 kr. Undantag görs för den fysiska person och det svenska dödsbo som skall deklarera endast inkomst av tjänst eller kapital eller om underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas. I de fallen skall förseningsav- gift inte påföras även om deklarationen kommer in för sent.

Handelsbolag, rederi för registreringspliktig fartyg, stiftelse eller förening som inte lämnar uppgift enligt 4 kap. 1 och 2 åå NLSK påförs förseningsavgift enligt det lägre alternativet.

Skattetillägg

Undanröjande av skattetillägg som har påförts på grund av utebliven självdeklaration

En deklarationsskyldig som har underlåtit att lämna en självdekla- ration påförs i dag skattetillägg när skönstaxering sker om dekla- ration inte kommer in trots att föreläggande att deklarera har sänts ut. Det föreslås att sådant skattetillägg skall undanröjas om en deklaration kommer in senast den sista februari året efter det att skattetilläggsbeslutet fattades.

Skattetillägg vid rättelse av oriktig uppgift i självdeklaration avseende inkomstslagen tjänst och kapital

Det föreslås att skattetillägg påförs den som lämnar oriktig uppgift i sin självdeklaration i inkomstslagen tjänst och kapital även om det kommer in en kontrolluppgift med den rätta uppgiften. Det åligger därmed den deklarationsskyldige själv att rätta den uppgift som är felaktig i den förtryckta blanketten och att lämna korrekta uppgifter i övrigt till skattemyndigheten.

Skattetillägg för den som inte rättar uppgift som är felaktig eller som saknas i den förtryckta blanketten för allmän självdeklaration

Skattetillägg påförs den fysiska person och det svenska dödsbo som underlåter att lämna allmän självdeklaration trots att de förtryckta uppgifterna inte är riktiga eller fullständiga. Skattetillägg skall emellertid utgå endast på de uppgifter som saknas i den förtryckta blanketten för den allmänna självdeklarationen.

Övrigt

Utredning föreslår ändringar i reglerna om uttagande av statlig fastighetsskatt såvitt avser skattskyldighetens inträde vid överlåtel- se.

Avdragsbegränsningen för s.k. övriga kostnader i inkomstslaget tjänst föreslås höjd till 3 000 kr, dvs. avdrag för kostnaderna medges endast till den del de överstiger 3 000 kr. '

Utredningen förslår vidare att en schablonmässig värdering av personbilars förmögenhetsvärde införs.

Slutligen redovisar utredningen olika sätt att reformera avdrags- reglerna för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. I den delen lämnar utredningen dock inget förslag.

Författningsförslag

1. Förslag till lag (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 & I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna

1. uppgifter till ledning för egen taxering (självdeklaration),

2. uppgifter till ledning för taxering av delägare i handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg,

3. uppgifter för bedömning av vissa stiftelsers och föreningars skattskyldighet (särskild uppgift),

4. kontrolluppgifter till ledning för taxering av andra än upp- giftslämnaren själv, för registrering av skatteavdrag enligt skattebe— talningslagen (1997:483), för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt för beskattning enligt lagen (1991 :5 86) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

5. uppgifter till ledning för beskattning utomlands. Lagen innehåller också bestämmelser med anknytning till ovan angivna uppgiftsskyldigheter.

Definitioner

2 & Termer och uttryck som används i denna lag har samma inne- börd som i taxeringslagen (1990:324) och de lagar som anges i

1 kap. 1 & första stycket taxeringslagen samt i mervärdesskattelagen (1994:200) och skattebetalningslagen (1997:483).

Beslutande myndighet

3 5 Beslut enligt denna lag fattas av den skattemyndighet som enligt 2 kap. 1—3 och 5 55 skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut beträffande den som beslutet rör om inte annat har sär- skilt föreskrivits i denna lag.

Föreläggande att lämna uppgift beträffande namngiven persons förhållanden får också meddelas av den skattemyndighet som enligt första stycket är behörig att fatta beslut avseende den person som uppgift skall lämnas om.

4 & Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndighet att meddela föreläggande enligt denna lag.

2 kap. Skyldighet att lämna självdeklaration m.m. Självdeklaration

1 & Självdeklaration skall lämnas på blankett enligt fastställt for- mulär för allmän självdeklaration eller särskild självdeklaration. All- män självdeklaration skall lämnas av fysisk person och svenskt dödsbo. Särskild självdeklaration skall lämnas av annan juridisk per— son än svenskt dödsbo och för värdepappersfond.

Efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller skatte- myndighet som Riksskatteverket bestämmer får självdeklaration lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

2 & Självdeklaration skall, om inte annat anges i andra stycket, senast den 2 maj under taxeringsåret lämnas till skattemyndigheten eller till mottagningsställe som har godkänts av skattemyndigheten.

Fysisk person som annat än tillfälligt vistas utomlands vid dek- larationstidpunkten skall lämna självdeklaration senast den 31 maj under taxeringsåret.

3 & Skattemyndigheten skall, före den 15 april under taxeringsåret, till den som skall lämna en allmän självdeklaration sända en blankett för allmän självdeklaration som är förtryckt med uppgifter baserade på innehållet i inkomna kontrolluppgifter och övriga av myndig- heten kända uppgifter.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer beslutar vilka av de uppgifter som avses i 3 kap. 1 5 som skall förtryckas på deklarationsblanketten.

Skyldighet för fysisk person och svenskt dödsbo att lämna allmän självdeklaration

4 & Fysisk person skall, om inte annat anges i 7 eller 8 &, lämna all- män självdeklaration

1. om bruttointäktema av tjänst och av näringsverksamhet under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret, dock att i fråga om sådan intäkt av tjänst som avses i 32 & 1 mom. första stycket h eller i kommunalskattelagen (1928:370) och av passiv näringsverksamhet deklarationsskyldighet föreligger om bruttointäkten under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

2. om den skattskyldige har haft annan intäkt av kapital än sådan ränta och utdelning från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 & skattebetalningslagen (1997:483), och bruttointäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

3. om hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som överstiger 900 000 kronor,

4. om den skattskyldige inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret och skattepliktig bruttointäkt har uppgått till sam- manlagt minst 100 kronor,

5. om underlag för avkastningsskatt på pensionsmedel eller sär- skild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas för den skatt- skyldige, eller

6. om underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas för den skattskyldige.

5 & Skall sambeskattning av makar eller föräldrar och barn ske enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, skall vardera ma— kens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas

sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och hemmavarande, underåriga barns sammanlagda förmögenhet.

6 & Svenskt dödsbo skall, om inte annat anges i 7 eller 8 &, lämna självdeklaration,

1. om dess bruttointäkter av kapital, med undantag för sådana intäkter från vilka skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 & skattebe- talningslagen (1997:483), och av andra inkomstslag har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

2. om dess skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:323) om statlig förrnögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som överstiger 900 000 kronor,

3. om underlag för avkastningsskatt på pensionsmedel eller sär- skild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas för dödsboet, eller

4. om underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas för dödsboet.

Undantag från skyldighet att lämna allmän självdeklaration

7 & Fysisk person ärinte deklarationsskyldig enligt 4 5 första styck- et 1 om han under beskattningsåret inte har haft inkomst av aktiv nä- ringsverksamhet och den inkomst av tjänst som han har haft endast består av folkpension och pensionstillskott enligt 2 och 2 b åå lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som har medfört avräkning av sådant pensionstillskott och inkomsten inte har överstigit de belopp som framgår av andra stycket.

För undantag från deklarationsskyldigheten enligt första stycket gäller att pensionen för gift skattskyldig har uppgått till högst 134 procent och för annan skattskyldig till högst 151,5 procent av bas- beloppet enligt 1 kap. 6 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat med belopp som anges i tredje stycket nämnda bestäm- melse. Gränsen 15 1,5 procent av sistnämnda belopp gäller också för gift skattskyldig som under någon del av året har erhållit folkpension som ogift.

Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna para— graf räknas barnpension och vårdbidrag inte som folkpension.

Vad som i första—tredje styckena sägs om fysisk person gäller i tillämpliga delar också för svenskt dödsbo.

8 & Fysisk person är undantagen från skyldighet att lämna själv- deklaration om de uppgifter som har förtryckts på den till honom ut- sända allmänna självdeklarationen är korrekta. Undantaget gäller dock inte om han är

1. deklarationsskyldig enligt 4 5 1 eller 2 för andra intäkter än för dem som har förtryckts,

2. deklarationsskyldig enligt 4 5 3—5, eller

3. uppgiftsskyldig enligt 3 kap. 9 eller 10 5. Vad som i första stycket sägs om fysisk person gäller i till— lämpliga delar också för svenskt dödsbo.

Skyldighet för annan juridisk person än svenskt dödsbo och för värdepappersfond att lämna särskild självdeklaration

9 & Särskild självdeklaration skall lämnas

1. av aktiebolag, ekonomisk förening och sådan familjestiftelse som avses i 8 & tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögen— hetsskatt,

2. av ideell förening, som avses i 7 5 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under be- skattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 8 & andra stycket nämnda lag,

3. av annan juridisk person än som avses i 1 och 2 med undantag för svenskt dödsbo, om bruttointäkten under beskattningsåret har uppgått till minst 100 kronor,

4. för värdepappersfond,

5. av annan juridisk person än svenskt dödsbo, vars skattepliktiga tillgångar enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskatt- ningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som,

a) i fråga om familjestiftelse överstiger 900 000 kronor, eller

b) i fråga om annan juridisk person än svenskt dödsbo överstiger 25 000 kronor,

6. av annan juridisk person än svenskt dödsbo för vilken under— lag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas.

Inkomst eller förmögenhet som är undantagen från beskattning i Sverige

10 5 Vid bedömning av deklarationsskyldighet som enligt detta kapitel är beroende av att inkomst eller förmögenhet har uppgått till visst belopp skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmö- genhet, för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunal— skattelagen (1928z370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Det förhål- landet att inkomst eller förmögenhet enligt dubbelbeskattningsavtal skall helt eller delvis undantas från beskattning i Sverige föranleder däremot inte att hänsyn inte skall tas till inkomsten eller förmögen- heten vid bedömning av deklarationsskyldigheten.

3 kap. Självdeklarationens innehåll Gemensamma bestämmelser om självdeklaration

1 & En självdeklaration skall innehålla

1. nödvändiga identifikationsuppgifter

2. uppgifter om de intäkter och avdrag som är att hänföra till res- pektive inkomstslag,

3. uppgifter om de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar vid taxeringen,

4. de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatt om den skattskyldige enligt 10 kap. 31 5 skattebetalningslagen (1997:483) skall redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration,

5. uppgifter om den skattskyldiges tillgångar och skulder vid be- skattningsårets utgång under förutsättning att värdet av de tillgångar, som är skattepliktiga enligt lagen (1997:323) om statlig förmögen- hetsskatt och som tillhör honom och, i förekommande fall, dem med vilka han skall sambeskattas, tillsammans överstiger fribeloppet en- ligt 19 & nämnda lag,

6. de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, fastighets- skatt enligt lagen (198411052) om statlig fastighetsskatt, avkast- ningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions— medel, särskild löneskatt enligt lagen (1991 :687) om särskild löne— skatt på pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel,

7. de övriga uppgifter som behövs för att fatta riktiga taxerings— och beskattningsbeslut.

Skall den skattskyldige enligt lagen (1997:323) om statlig förmö- genhetsskatt sambeskattas med hemmavarande underårigt barn som inte skall lämna egen självdeklaration, skall den skattskyldige även deklarera barnets tillgångar och skulder. I fall som avses i 7 & nämn- da lag skall uppgifter lämnas endast i den utsträckning som skatt- skyldighet för förmögenhet föreligger.

Ändringar och tillägg i allmän självdeklaration

2 5 Är en uppgift på den förtryckta blanketten för allmän själv- deklaration felaktig eller saknas någon uppgift skall den skattskyldi- ge göra den ändring eller det tillägg som behövs och lämna deklara- tionen till skattemyndigheten.

Uppgift för beräkning av socialavgifter i form av egenavgifter

3 5 Har en överenskommelse enligt 3 kap. 2 a 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning från en ar- betsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk per- son skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, skall den som får ersättningen uppge detta i sin självdeklaration.

Särskild bestämmelse om inkomst av tjänst

4 5 I självdeklaration behöver uppgift inte lämnas om kostnads— ersättning som avses i 5 kap. 4 & andra meningen.

Särskild bestämmelse om inkomst av kapital

5 & En skattskyldig som yrkar avdrag för skuldränta vid beräkning av inkomst av kapital skall, om kontrolluppgift inte har lämnats en- ligt 6 kap. 5 &, i självdeklarationen lämna uppgift om skuldbeloppet och de uppgifter som behövs för att långivaren skall kunna identi- fleras.

Särskilda bestämmelser om inkomst av näringsverksamhet

6 5 Den som har inkomst av näringsverksamhet skall för varje för- värvskälla lämna de uppgifter som behövs för den egna eller, i fall som avses i 4 kap. 1 &, delägarens taxering. Uppgifter skall vidare lämnas om arten och omfattningen av verksamheten.

Följande skattskyldiga skall ge in sin årsredovisning till skatte- myndigheten:

1. företag som omfattas av lagen (1995: 1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,

2. företag som omfattas av årsredovisningslagen (1995: 1554) där antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal har uppgått till mer än tio eller tillgångamas nettovärde enligt fastställd balansräkning för de senaste två räkenskapsåren har uppgått till mer än 24 miljoner kronor.

Juridisk person som omfattas av 2 5 6 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om styrelsens förslag till utdelning eller, när sådant föreligger, den juridiska personens beslut om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst.

7 & Dotterföretag som redovisar inkomst av näringsverksamhet skall i självdeklarationen lämna uppgift om moderföretagets identifi— kationsuppgifter, aktie- eller andelsinnehav och innehavets röstvär- de samt, om moderföretaget i sin tur är ett dotterföretag, identifi- kationsuppgifter för hela koncernens gemensamma moderföretag. Ägaruppgiftema skall avse förhållandena vid utgången av det senast avslutade beskattningsåret.

Särskilda bestämmelser för fåmansföretag och företagsledare m.fl. i fåmansföretag m.m.

8 & Fåmansföretag och företag, som enligt 3 & 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, skall i självdeklarationen lämna uppgifter om 1. delägares och denne närstående persons identifikationsupp- gifter, samt 2. i förekommande fall, aktie- eller andelsinnehav, och när olika röstvärden för innehavet finns, uppgift om dessa.

Uppgifter enligt första stycket behöver inte lämnas för närstående person om denne inte har uppburit ersättning från, träffat avtal med eller ingått annan rättshandling med företaget.

9 & Företagsledare i företag som avses i 8 Ej första stycket och få- mansägt handelsbolag samt delägare i företaget och närstående till företagsledare eller delägare skall i självdeklarationen lämna de upp- gifter som behövs för att tillämpa bestämmelser som rör beräkning- en av den uppgiftsskyldiges inkomst från företaget och bestämmel- serna i 3 5 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Därvid skall uppgifter lämnas om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han har tillskjutit eller har uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader som företaget har betalat samt om avtal eller annan rättshandling mellan honom och företaget.

Skyldighet att lämna de uppgifter som behövs för att tillämpa reglerna i 3 € 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt gäller i fem beskattningsår efter det att företaget har upphört att vara ett företag som avses i 8 & första stycket.

10 5 Har ett företag som avses i 8 & första stycket, en delägare i ett fåmansägt handelsbolag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag vid" inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersättningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i själv- deklarationen lämnas uppgift om ersättningamas sammanlagda be- lopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättning som avser

1. ränta, med undantag för dröjsmålsränta,

2. royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller någon annan liknande rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt och konstnärligt verk.

11 & Fåmansföretag skall lämna förteckning som avses i 12 kap. 9 & aktiebolagslagen (1975:1385) och förteckning över utbetald rörlig ränta till personer som avses i 2 ä 9 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

4 kap. Särskilda bestämmelser för handelsbolag m.fl.

Uppgiftsskyldighet för handelsbolag och rederi för registrerings- pliktigt fartyg

1 & Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall till ledning för delägares taxering lämna

1. de uppgifter som avses i 3 kap. 6 & första stycket,

2. uppgift om annan inkomst än som avses i 1 som delägaren har erhållit av uppgiftslämnaren,

3. uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rede- riets inkomst av varje inkomstslag och förvärvskälla,

4. uppgift om värdet av delägarnas andel eller lott i bolaget eller rederiet,

5. delägares andel av avdrag från arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a 5 lagen (1981:691) om socialavgifter.

Uppgifterna skall lämnas i den ordning och på det sätt som före- skrivs beträffande självdeklaration i 2 kap. 1 och 2 55.

Särskild uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

2 5 Stiftelse eller förening som yrkar att bli frikallad från skattskyl- dighet för inkomst eller förmögenhet skall lämna särskild uppgift om

1. inkomster och utgifter under det räkenskapsår som har avslu- tats närmast före taxeringsåret,

2. tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut,

3. övriga omständigheter som är av betydelse för bedömande av frågan om frikallelse från skattskyldighet.

Särskild uppgift skall lämnas i den ordning och på det sätt som föreskrivs beträffande självdeklaration i 2 kap. 1 och 2 åå.

5 kap. Kontrolluppgift om intäkt av tjänst m.m.

1 & Kontrolluppgift skall lämnas om utgiven ersättning och förmån samt om annat utbetalt belopp som är att hänföra till intäkt av tjänst. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person eller dödsbo av den som har betalat ut beloppet eller har gett ut förmånen.

I fråga om rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet och utgör skattepliktig intäkt av tjänst för mottagaren

därför att annan än mottagaren har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, skall den som stått för kostnaden lämna kon- trolluppgiften.

I kontrolluppgiften skall redovisas belopp som har betalats ut eller värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut. Med ut- betalt belopp likställs

]. belopp som utgör intäkt av tjänst enligt 32 5 1 mom.j kom- munalskattelagen (1928c370),

2. kapital hänförligt till sådan persons försäkring som överlåts el- ler överförs på det sätt som avses i punkt 1 första stycket av anvis- ningarna till 31 & kommunalskattelagen,

3. belopp som utgör intäkt av tjänst och som enligt bestämmelse i kommunalskattelagen eller annan lag skall anses som utbetalt.

I kontrolluppgiften skall anges om den uppgiftsskyldige skall be- tala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981 :691) om socialavgifter för det belopp som omfattas av uppgiftsskyldigheten.

2 © Kontrolluppgift om ersättning som arbetsgivare har gett ut till anställd för att denne upplåtit privatbostadsfastighet eller annan egendom till arbetsgivaren, skall lämnas av arbetsgivaren.

3 & Kontrolluppgift enligt 1 eller 2 & behöver inte lämnas beträffan- de

1. ersättning eller förmån för tillfälligt arbete som fysisk person eller dödsbo har gett ut om

a) ersättningen eller förmånen inte utgör kostnad i närings- verksamhet,

b) skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:473) inte har gjorts samt

0) det som mottagaren har fått sammanlagt haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela kalenderåret,

2. utbetalt belopp eller förmån i annat fall än som avses i 1, om det som mottagaren har fått sammanlagt haft ett lägre värde än 100 kronor för hela kalenderåret och skatteavdrag enligt skattebetal- ningslagen inte har gjorts,

3. ersättning m.m. som enligt 3 kap. 9 5 första stycket skall redo- visas i självdeklaration.

4 å Har ersättning getts ut för kostnader i arbetet skall i kontroll- uppgift redovisas värdet av utgiven ersättning, om den uppgifts- skyldige enligt 8 kap. 19 och 20 55 skattebetalningslagen (1997:483) är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. Om den uppgifts-

skyldige inte är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen är det tillräckligt att det i kontrolluppgiften anges att sådan kostnadser- sättning har utgetts.

5 & Värdet av ersättning eller förmån som har utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunal- skattelagen (19231370). Vid beräkning av värde av bilförmån och kostförrnån får bestämmelserna i punkt 4 andra eller tredje styckena av anvisningarna till 42 & kommunalskattelagen tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 9 kap. 2 5 andra stycket skattebetalningslagen (1997:489). Värdet av annan bostadsförrnån här i landet än förmån av semesterbostad skall beräk- nas i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 15 och 16 55 skattebetal- ningslagen.

6 kap. Kontrolluppgift om avkastning på kapital m.m. Inkomstränta och fordran m.m.

] & Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av den som har gottskrivit eller betalat ut ränta till den som är fysisk person eller dödsbo.

Uppgiftsskyldig enligt första stycket är

1. annan juridisk person än dödsbo

2. fysisk person, om utbetald eller gottskriven ränta utgör om- kostnad i en av denne bedriven näringsverksamhet.

I kontrolluppgiften skall redovisas utbetald eller gottskriven ränta samt fordringsbeloppets storlek vid kalenderårets utgång.

Kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del av utbetalat be- lopp som utgör ränta skall det sammanlagda utbetalda beloppet re- dovisas i kontrolluppgiften.

2 & Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran enligt 1 & behöver inte lämnas,

1. om utbetald eller gottskriven ränta på ett konto, för vilket inte finns personnummer och som har öppnats före den 1 januari 1985, understiger 100 kronor under kalenderåret eller, om kontot innehas av mer än en person, räntan för var en av personerna understiger 100 kronor,

2. om den sammanlagda räntan i annat fall som än som avses i 1 understiger 100 kronor under kalenderåret.

3 5 Även om någon ränta inte har betalats ut eller har gottskrivits skall kontrolluppgift om fordran lämnas av

1. den som för avstämningsregister enligt aktiekontolagen (l989:927) i vilket fordringen är registrerad samt förvaltare som i sådan egenskap är införd i sådant register,

2. värdepappersinstitut, såvitt avser innehav i depå eller på konto som inte avses i 1,

3. den som i annat fall än som avses 1 och 2 för register eller på annat sätt har antecknat den som är innehavare av en fordran.

4 & Kontrolluppgift om statligt räntebidrag för bostadsändamål och eftergiven återbetalningsskyldighet av sådant bidrag skall lämnas av Boverket. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och döds- bo.

Utgiftsränta och skuld m.m.

5 & Kontrolluppgift om utgiftsränta och skuld skall lämnas av den till vilken gäldenär som är fysisk person eller dödsbo har erlagt ränta under kalenderåret.

Uppgiftsskyldig enligt första stycket är

1. annan juridisk person än dödsbo

2. fysisk person, om räntan utgör intäkt i en av denne bedriven näringsverksamhet.

Kontrolluppgift om skuld skall lämnas även om någon ränta inte har erlagts. Har erlagd ränta till någon del erlagts i förskott, skall i kontrolluppgiften endast redovisas den del av räntan som belöper på tid till och med den 31 januari taxeringsåret.

6 & Kontrolluppgift om tomträttsavgäld skall av den som har upp- låtit tomträtt lämnas för fysisk person och dödsbo.

Räntekompensation m.m.

7 5 Vad som sägs om ränta i detta kapitel gäller även för

1. räntekompensation som enligt 3 & 6 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall beskattas som ränteintäkt eller dras av som ränteutgift under beskattningsåret,

2. vederlag vid återbetalning av lån i förtid.

Utdelning och innehav av värdepapper m.m.

8 & Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1. den som har betalat ut utdelning

&) på aktie i svenskt aktiebolag,

b) på andel i svensk ekonomisk förening,

c) på andel i svensk eller utländsk värdepappersfond, eller

d) från utländsk juridisk person,

2. värdepappersinstitut eller annan hos vilken finansiellt instru- ment förvaras i depå eller på konto.

Kontrolluppgift om utdelning skall lämnas för fysisk person och dödsbo som för egen del får lyfta utdelningen vid utdelningstillfället.

Har utdelning utbetalats i förrn av marknadsnoterad aktie eller i förrn av rätt att förvärva sådan aktie skall detta samt tidpunkten för utdelningen redovisas i kontrolluppgiften. Sådan kontrolluppgift skall lämnas senast två månader efter utdelningen.

Kontrolluppgift om innehav skall lämnas för fysisk person eller dödsbo som har varit antecknad som innehavare av tillgången vid kalenderårets utgång. Beträffande marknadsnoterat finansiellt instru- ment som avses i första stycket skall kontrolluppgift om innehav lämnas även om någon utdelning inte betalats ut under kalenderåret. Värdet av innehav av utländskt fondpapper eller annat utländskt finansiellt instrument som avses i denna paragraf skall om det är känt för den uppgiftsskyldige anges i kontrolluppgiften.

9 & Den som är uppgiftsskyldig enligt 8 5 första stycket 2 skall för fysisk person och dödsbo som har varit antecknad som innehavare av depå eller konto för marknadsnoterad option, termin eller liknade slag av avtal lämna kontrolluppgift om förpliktelse som föreligger vid årets utgång på grund av sådant avtal.

7 kap. Kontrolluppgift om kapitalvinster m.m. Andel i värdepappersfond

] & Kontrolluppgift om skattepliktig realisationsvinst eller avdrags- gill realisationsförlust vid avyttring av andel i värdepappersfond skall lämnas av fondbolag som avses i 1 5 lagen (199011114) om Värdepappersfonder eller av annan som med tillstånd enligt 3 & nämnda lag bedriver sådan verksamhet som där avses.

Saknas uppgift om ersättning vid avyttring, får vid uppgifts- lämnandet i stället användas andelens marknadsvärde på avyttrings- dagen eller, om den inte är känd för uppgiftslämnaren, dagen då av- yttringen registrerades.

Saknas uppgift om anskaffningsvärde skall den uppgiftsskyldige i kontrolluppgift redovisa storleken av vederlaget vid avyttringen efter avdrag för avyttringskostnader.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

1 a & Kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument i annat fall än som avses i 1 5 skall lämnas av den som är skyldig att upp— rätta avräkningsnota vid byte eller försäljning eller som vid inlösen utbetalat likviden.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften skall redovisas den ersättning som över- enskommits vid avyttringen efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader.

Derivatinstrument

2 & Kontrolluppgift om realisationsvinst eller realisationsförlust skall lämnas

1. vid innehavarens avslutning av ett optionsavtal genom kvitt- ning, kontantavräkning eller förfall,

2. när utfärdaren av en option med en löptid av högst ett år fri- görs från sina åtaganden genom kvittning, kontantavräkning eller förfall,

3. när en option med längre löptid än ett år avslutas genom kvitt- ning samma år som den utfärdats,

4. vid avslut av en termin genom kontantavräkning. Kontrolluppgift enligt denna paragraf skall också lämnas vid av- slutning av avtal beträffande instrument liknande de slag som anges i första stycket 1 och 3—4.

Kontrolluppgift skall lämnas av det värdepappersinstitut hos vilket instrumentet kontoförs eller det värdepappersinstitut som har med- verkat vid avslutningen av avtal som avses i andra stycket. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo senast två månader efter det att avtalet har avslutats.

3 & Vid utfärdande av en option eller en förpliktelse av liknande slag skall, om avslut inte sker samma år som utfärdandet, kontrolluppgift

lämnas om den premie utfärdaren har erhållit vid ingåendet av för- pliktelsen samt, i de fall förpliktelsen avslutas genom kvittning eller kontantavräkning, det vederlag som utfärdaren har erlagt för upp- hörandet av förpliktelsen.

Kontrolluppgift skall lämnas av det värdepappersinstitut hos vil- ket optionen kontoförs respektive det värdepappersinstitut som har medverkat vid ingåendet av en förpliktelse av liknande slag.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

4 & I de fall option som avses i 2 och 3 55 avslutas genom lösen eller termin som avses i 2 & avslutas genom leverans, skall kontrollupp- gift lämnas enligt 5 &.

Annat marknadsnoterat finansiellt instrument än derivat- instrument

5 5 Kontrolluppgift om förvärv och avyttring av marknadsnoterat finansiellt instrument i annat fall än som avses 1—3 55 skall lämnas

1. av den som är skyldig att upprätta avräkningsnota vid förvärvet respektive avyttringen av instrumentet,

2. av kreditmarknadsföretag,

3. vid lån av sådant instrument i samband med blankningsaffär. Vid avyttring genom inlösen skall kontrolluppgift om avyttring lämnas av den som betalar ut inlösenbeloppet. Vid central försälj- ning skall kontrolluppgift lämnas av den som för det avstämningsre— gister enligt aktiekontolagen (1989z827) i vilket instrumentet är re- gistrerat eller av förvaltaren. Vid överföring från värdepapperskonto skall kontrolluppgift lämnas av den som på uppdrag av skattskyldig gör överföringen.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften skall redovisas överenskommen ersättning eller erlagd eller erhållen premie. Vid förvärv skall ersättningen eller premien redovisas inklusive inköpsprovision och liknande kost- nader. Vid avyttring skall ersättningen eller premien redovisas efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader.

Kontrolluppgift skall lämnas senast två månader efter det att för- värvet respektive överlåtelsen eller överföringen har ägt rum.

6 5 Vid nyemission eller fondemission i svenskt aktiebolag eller motsvarande utländskt bolag skall, om aktien är marknadsnoterad, kontrolluppgift lämnas om aktieägarens företrädesrätt att delta i

emissionen och, vid fondemission, ny aktie som överförs till aktie- ägaren. Detsamma gäller om aktiekapitalet delas upp på flera aktier än tidigare. .

Kontrolluppgift skall lämnas av den som för det avstämnings- register enligt aktiekontolagen (1989z827) i vilket instrumentet är re— gistrerat eller av förvaltaren.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo senast två månader efter det att förvärvet ägt rum.

Annat icke marknadsnoterat finansiellt instrument än derivat

7 & Kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument som inte är marknadsnoterat skall i annat fall än som avses 2 och 3 55 läm— nas av den som är skyldig att upprätta avräkningsnota vid försäljning och byte av instrumentet eller som vid inlösen har utbetalat likviden.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften skall redovisas den ersättning som överens- kommits vid avyttringen efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader.

Kontrolluppgift skall lämnas senast två månader efter det att av- yttringen ägt rum.

Bostadsrätt m.m.

8 5 Juridisk person som anges i 2 & 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna kontrolluppgift om avyttring av bostadsrätt eller andel i förening eller bolag. I kontrolluppgiften skall redovisas köpeskillingens storlek vid överlåtarens förvärv respektive vid dennes avyttring. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

8 kap. Skyldighet att lämna kontrolluppgift i andra fall Kontrolluppgift om avgift för pensionsförsäkring m.m. lå F örsäkringsföretag, understödsförening och pensionssparinstitut skall lämna kontrolluppgift om betald avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto.

Kontrolluppgift skall lämnas för försäkringstagare om avdrag för erlagd avgift kan medges enligt punkt 6 första stycket av anvis- ningarna till 46 & kommunalskattelagen (1928z370) respektive för den som gjort inbetalning på pensionssparkonto om avdrag för in- betalningen kan medges enligt punkt 7 av anvisningarna till nämnda paragraf.

Kontrolluppgift om utdelning m.m. till delägare i samfällighet

2 5 Juridisk person som förvaltar samfällighet skall för sådan sam- fällighet som anges i 6 5 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt lämna kontrolluppgift om utbetald utdelning till delägare.

För annan samfällighet än som avses i första stycket skall, om delägande fastighet är privatbostadsfastighet, kontrolluppgift lämnas beträffande delägarens andel av samfällighetens ränteintäkter och räntekostnader.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

Kontrolluppgift om livförsäkring

3 & Försäkringsföretag och understödsförening skall lämna kontroll- uppgift om värdet av sådan livförsäkring som är skattepliktig enligt lagen (1997:323) om statlig förrnögenhetsskatt eller som avses i 2 & första stycket 7 lagen (19901661) om avkastningsskatt på pensions- medel.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som är skattskyldig för för- säkringen.

Kontrolluppgift om förmögenhetsvärde av bostadsrätt m.m.

4 & Juridisk person som anges i 2 & 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall för fysisk person och döds- bo lämna kontrolluppgift om värdet av medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets förmögenhet vid kalenderårets ut-

gång.

Kontrolluppgift om betalning till näringsidkare

5 & Kontrolluppgift skall lämnas om utgiven ersättning m.m. till när- ingsidkare, om fråga är om

1. ersättning eller förmån som har utgetts för arbete utfört av näringsidkare, som antingen saknar F -skattsedel eller som innehar F-skattsedel med villkor att den endast får åberopas i näringsverk- samhet men inte skriftligen har åberopat F—skattsedeln, om det som mottagaren sammanlagt har fått från uppgiftslämnaren under kalen- deråret haft ett högre värde än 1 000 kronor,

2. sjukpenning, eller

3. utbetalt eller eftergivet näringsbidrag.

Kontrolluppgift skall lämnas av den som har betalat ut beloppet, eller i fall som avses i första stycket 3, har eftergett beloppet.

6 & Kontrolluppgift skall lämnas av den som har betalat ut medel från särskilt konto enligt skogskontolagen (19541142) eller enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.

Om kontoförande bank får kännedom om sådant avtal som avses i 9 & skogskontolagen eller i 11 5 lagen om upphovsmannakonto skall kontrolluppgift lämnas om det förhållandet.

9 kap. Om förbindelse att lämna kontrolluppgift m.m. Förbindelse att lämna kontrolluppgift

1 & Utländskt företag som driver bankverksamhet, värdepappers- rörelse, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sve- rige utan att inrätta filial eller motsvarande etablering här, skall innan verksamheten inleds till Finansinspektionen lämna en skriftlig förbindelse om att lämna kontrolluppgift i enlighet med bestäm- melserna i denna lag.

2 & Fysisk person som är bosatt i Sverige eller som flyttar in för att bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i ut- landet, skall till Riksskatteverket ge in en skriftlig förbindelse från den utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift om ränta och fordran avseende kontot. Vad som sägs om fysisk person gäller också för svenskt dödsbo.

Förbindelse enligt första stycket behöver inte lämnas om per- sonens sammanlagda behållning på ett eller flera konton utomlands inte överstiger ett värde som motsvarar 50 000 kronor.

3 & Fysisk person som är bosatt i Sverige och för vilken fondpapper eller annat finansiellt instrument förvaras i depå eller kontoförs i utlandet skall till Riksskatteverket ge in en skriftlig förbindelse från det utländska institutet som för depån eller kontot att lämna kontroll- uppgift enligt denna lag. Vad som sägs om fysisk person gäller ock- så för svenskt dödsbo.

Medgivande till insyn

4 & Den som har att ge in förbindelse enligt 2 och 3 åå skall till Riksskatteverket även ge in ett skriftligt medgivande till inhämtande av kontrolluppgifter samt till insyn i depån eller på kontot.

10 kap. Uppgiftsskyldighet m.m. vid utlandstransaktioner Uppgift om betalning till eller från utlandet

1 & Den som för juridisk eller fysisk person direkt eller indirekt har förmedlat betalning till eller från utlandet skall lämna kontrollupp- gift om det belopp som har förmedlats. Uppgiften skall avse varje betalning som överstiger 75 000 kronor, samt mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 75 000 kronor.

I kontrolluppgiften skall anges vad betalningen avser, det land till vilket betalningen verkställts eller från vilket den tas emot samt, vid betalning till utlandet, betalningsmottagarens namn.

Kontrolluppgift för person bosatt i utlandet

2 % Skyldigheten att lämna kontrolluppgift enligt 5 kap. 1 & och 6 kap. 1 5 omfattar även uppgift för fysisk person som är bosatt i utlandet. I sådan uppgift skall anges mottagarens utländska skatte— registernummer eller motsvarande.

Uppgift om förmedling av utländsk försäkring

3 & Förmedlar någon i Sverige utländsk försäkring som avses i 8 kap. 3 (5 skall denne för försäkringsavtal som har förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket lämna sådana uppgifter att försäk- ringsgivaren och försäkringstagaren kan identifieras.

11 kap. Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter m.m. Allmänna bestämmelser

l & Kontrolluppgift skall om inte annat har särskilt föreskrivits i denna lag lämnas för kalenderår senast den 31 januari närmast föl- jande kalenderår.

2 5 Kontrolluppgift skall lämnas till den skattemyndighet hos vil- ken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare om inte an— nat följer av andra eller tredje stycket.

Kontrolluppgift enligt 7 kap. 8 & och 8 kap. 4 & skall lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets fastighet är belägen.

Utländsk person som enligt 9 kap. har förbundit sig att lämna kontrolluppgift skall lämna sådan kontrolluppgift till Riksskattever- ket. Kontrolluppgift som avses i 10 kap. 1 5 skall lämnas till Riks— skatteverket.

3 5 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får beslu- ta att kontrolluppgift skall lämnas till annan myndighet än den som anges i 2 5.

4 5 Om det inte av 2 5 eller beslut enligt 3 & framgår till vilken myn- dighet kontrolluppgiften skall lämnas, skall den lämnas till den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut rörande den uppgiftsskyldige enligt 2 kap. 1 och 2 55 skattebetalningslagen (1997:483).

5 & Kontrolluppgift skall lämnas på medium för automatisk data- behandling eller på blankett enligt fastställt formulär.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer beslutar i vilken utsträckning det till kontrolluppgift skall fogas ett samman-

drag av de kontrolluppgifter den uppgiftsskyldige är skyldig att lämna.

Kontrolluppgifts innehåll

6 5 En kontrolluppgift skall, utöver vad som följer av bestäm- melserna i 5—10 kap., innehålla

1. identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den för vilken kontrolluppgift lämnas,

2. de uppgifter som behövs för att slag och sort av det skatte— pliktiga respektive avdragsgilla beloppet, den skattepliktiga för- månen eller den skattepliktiga tillgången respektive den avdragsgilla förpliktelsen skall kunna bedömas,

3. uppgift om avdragen skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) eller innehållen avräkningsbar utländsk källskatt.

Vad som sägs i första stycket gäller också i tillämpliga delar för sammandrag av kontrolluppgifter.

7 5 Om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige, skall i kontrolluppgift,

1. när ett konto innehas av mer än en person, inkomsträntan och fordringen fördelas lika mellan innehavama,

2. när fler än en person är betalningsansvariga för en skuld, ut- giftsräntan och skulden fördelas lika mellan gäldenärema, och

3. när en tomträtt innehas gemensamt av flera personer, avgälden fördelas lika mellan innehavama.

Om ett konto eller depå innehas av fler än fem personer och en person förfogar över kontot respektive depån, får kontrolluppgiften lämnas för den person som förfogar över kontot eller depån i stället för samtliga personer. Om ett lån är gemensamt för fler än fem per- soner, får kontrolluppgift lämnas för en person som ansvarar för lånet i stället för samtliga personer.

Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt av flera personer, får kontrolluppgift om avyttring eller inlösen lämnas för den som an- ges på avräkningsnota i stället för samtliga ägare.

8 5 Om värdet av tillgång eller skuld skall redovisas i kontroll— uppgift skall den värderas i enlighet med bestämmelserna i 9—19 55 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

12 kap. Övrig uppgiftsskyldighet Meddelande om uppgifter som lämnats till skattemyndigheten

l 5 Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt bestäm- melse i 5—7 kap. eller 8 kap. 1—4 åå skall senast den 31 januari under kalenderåret närmast efter det som kontrolluppgiften avser skrift— ligen meddela den uppgiften avser vilka uppgifter som har lämnats till skattemyndigheten.

Upplysningar till den skattskyldige

2 & Fåmansföretag och övriga företag som avses i 3 5 l a och 1 g mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna före- tagsledare och delägare i företaget samt dem närstående personer alla uppgifter som de behöver för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

3 & Juridisk person som anges i 2 5 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna den som avyttrat bo- stadsrätt m.m. de för den juridiska personen tillgängliga uppgifter den skattskyldige behöver för att kunna beräkna sin skattepliktiga vinst eller avdragsgilla förlust till följd av avyttringen.

Uppgifter som skall lämnas till den som är kontrolluppgifts- skyldig

4 5 Den som för egen eller annans räkning har ingått rättshandling med någon som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt bestäm- melse i kap. 5—8 kap. eller 10 kap. skall, på annat sätt än muntligen, till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de upplysningar denne behö— ver för att kunna fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet med anled- ning av rättshandlingen.

Den som åtnjutit sådan förmån som avses i 5 kap. l & andra stycket skall till den som är skyldig att lämna kontrolluppgift senast månaden efter det att förmånen åtnjutits lämna sådana upplysningar som avses i första stycket.

Fullgör inte den som ingått en rättshandling med den kontroll- uppgiftsskyldige sin skyldighet att lämna upplysningar enligt denna

paragraf, skall den kontrolluppgiftsskyldige snarast anmäla det för- hållandet till skattemyndigheten.

Anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt

5 & Har en skattskyldig från sin inkomstskatt eller förrnögenhetsskatt fått avräkning av utländsk skatt enligt bestämmelser i dubbel- beskattningsavtal eller enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts därefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten.

Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skatt- skyldige fick del av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsattes. Anmälan skall ske på blankett enligt fastställt formulär och till anmälan skall bifogas beslutet om nedsättningen av den utländska skatten i original eller i bestyrkt kopia.

13 kap. Anstånd

Anstånd med att lämna självdeklaration m.m.

] 5 Den, som av särskilda skäl är förhindrad att lämna självdek- laration inom föreskriven tid, kan efter ansökan hos skattemyndig- heten beviljas anstånd med att lämna in deklarationen. Anstånd att lämna in deklaration efter den 31 maj taxeringsåret får beviljas en- dast om det finns synnerliga skäl.

Vad som sägs i första stycket gäller även för sådan uppgifter som skall lämnas enligt 4 kap. 1 och 2 55.

2 & Den, som yrkesmässigt hjälper deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration, kan efter ansökan hos den skattemyndig- het som enligt 1 kap. 3 & är behörig att fatta beslut beträffande sök- anden, få anstånd med att lämna deklarationer enligt en tidsplan. Till ansökan skall bifogas en förteckning över de deklarations- skyldiga för vilka ansökan görs.

Beviljas anstånd skall deklarationerna lämnas enligt den av skattemyndigheten beslutade tidsplanen och den som är upptagen i förteckningen anses ha fått anstånd med att lämna deklarationen till och med den dag då deklarationen enligt tidsplanen senast får läm— nas. Anstånd enligt första stycket får inte beviljas längre än till och med den 15 juni under taxeringsåret.

3 9” Den, som av särskilda skäl är förhindrad att inom föreskriven tid lämna kontrolluppgift, kan efter ansökan beviljas anstånd med att lämna uppgiften. Anstånd att lämna kontrolluppgift får inte beviljas längre än till och med den 20 februari under taxeringsåret.

14 kap. Om föreläggande Allmänt

1 5 Uppgift, som skall lämnas efter föreläggande, skall lämnas på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet.

Självdeklaration som skall lämnas efter föreläggande behöver dock inte lämnas tidigare än vad som gäller för självdeklaration som skall lämnas utan föregående föreläggande.

2 5 Den, som inte har fullgjort föreskriven uppgiftsskyldighet enligt bestämmelse i denna lag, får föreläggas att lämna uppgiften eller komplettera en redan lämnad uppgift.

Särskilt om självdeklaration m.m.

3 5 Efter föreläggande av skattemyndighet är också den som inte är deklarationsskyldig enligt 2 kap. skyldig att lämna en självdekla- ration.

4 5 Efter föreläggande av skattemyndighet skall stiftelse eller före- ning lämna de upplysningar som skattemyndigheten behöver för att kunna bedöma stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Uppgifter till ledning för kontroll av annans taxering m.m.

5 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall fysisk person eller dödsbo lämna kontrolluppgift om

1. ersättning för utfört arbete som har betalats till namngiven när- ingsidkare,

2. ränta och fordran för namngiven gäldenär.

6 & Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125)

eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo, lämna uppgift som är av betydelse för kontroll av att

1. deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag fullgjorts riktigt och fullständigt för annan än den som föreläggs, eller

2. förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma enligt denna lag för annan än den som föreläggs.

Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna sådan uppgift.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får även avse skyldighet att visa upp handling eller lämna över en kopia av handlingen.

Föreläggande att avsluta utländskt konto m.m.

7 5 Den som innehar utländskt konto eller depå i utlandet och som inte har lämnat medgivande till insyn eller gett in sådan förbindelse som anges i 9 kap., får föreläggas att avsluta det utländska kontot eller depån. Detsamma gäller om den utländska kontoföraren eller det utländska institutet inte fullgör sitt åtagande enligt en sådan för- bindelse.

Undantag från föreläggande

8 & Allmän förvaltningsdomstol får på framställan av den, som en- ligt bestämmelserna i 5 och 6 åå har förelagts att lämna uppgift; be- sluta att uppgiften skall undantas från föreläggandet. Därvid gäller bestämmelserna i 3 kap. 13—14 c 55 taxeringslagen (1990:324) i till- lämpliga delar.

Vite

9 & Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.

Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

15 kap. Övriga bestämmelser Behörig företrädare m.m.

1 & Skyldighet att lämna uppgifter enligt denna lag skall fullgöras

1. för omyndig av förmyndare eller god man, som har förordnats enligt 11 kap. 1 & föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2. för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har för- ordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 & föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad denne har under sin förvaltning,

3. för avliden person och hans dödsbo, av dödsbodelägare eller testamentsexekutor som skall förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen har avträtts till förvaltning av boutredningsman, den- ne har att fullgöra deklarations- eller Uppgiftsskyldigheten,

4. för dödsbo som inte längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5. för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, för- valtare eller ombud, om inte regeringen bestämmer annat beträffan- de staten, landsting, kommun eller annan sådan menighet,

6. för värdepappersfond av det fondbolag som handhar förvalt- ningen av fonden eller, om förvaltningen har övergått till förvarings- institut, av detta, samt

7. för annan än här ovan angiven juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

2 & Uppgiftsskyldighet enligt bestämmelserna i denna lag får full— göras genom ombud. Fullgörs deklarationsskyldighet genom ombud skall fullmakt på blankett enligt fastställt formulär fogas till deklarationen. Skattemyndighet får efter ansökan medge undantag från be- stämmelsen i andra stycket.

Om förvar av utländskt fondpapper m.m.

3 & Fysisk person som är bosatt i Sverige och som innehar utländskt fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter som anknyter till så— dant fondpapper, skall, om det inte är frågan om fondpapper i ett kontobaserat system, förvara dem i depå hos värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysis-

ka personen innehar obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning som har emitterats av en svenskjuridisk person. om emissionen särskilt har riktats till utlandet. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i Sverige gäller också för svenskt döds- bo.

Skyldighet att bevara underlag m.m.

4 5 Den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i denna lag är skyldig att genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämp- ligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra uppgiftsskyldig- heten och för kontroll av den.

Undantag från uppgiftsskyldighet

5 & Regeringen får förordna om undantag från skyldigheten att läm- na kontrolluppgift enligt bestämmelse i 5—10 kap. om

1. undantaget inte kan antas komma att försvåra kontrollen av att deklarationsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt,

2. uppgiften saknar betydelse för uttagandet av skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

3. uppgiften inte är nödvändig för beräkning av pensionsgrundan- de inkomst enligt lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och

4. undantaget inte påverkar Sveriges åtaganden inom det inter- nationella skatteinforrnationsutbytet.

6 & Riksskatteverket får efter ansökan av enskild medge befrielse från skyldighet att ge in förbindelse att lämna kontrolluppgift enligt 9 kap. om det finns särskilda skäl.

7 & Skattemyndigheten kan efter ansökan av enskild medge befrielse för viss tid från skyldighet att lämna uppgift enligt 4 kap. 2 %. Sådant medgivande får återkallas.

Besked om skyldighet att lämna kontrolluppgift

8 5 Efter ansökan av den som är eller kan antas vara skyldig att läm- na kontrolluppgift enligt bestämmelse i 5—1 0 kap. skall Riks-

skatteverket lämna besked huruvida kontrolluppgift skall lämnas för visst belopp eller rättshandling samt om vilka uppgifter som i sådant fall skall redovisas i kontrolluppgiften.

Ett besked enligt första stycket är bindande för skattemyn- digheten.

Överklagande

9 & Riksskatteverkets beslut enligt 8 5 får överklagas till allmän för- valtningsdomstol av sökanden. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten.

Övriga beslut av Riksskatteverket eller skattemyndighet enligt denna lag får inte överklagas.

Formulär och blanketter

10 & Regeringen förordnar om vem som skall fastställa formulär en- ligt denna lag och bestämma på vilket sätt redovisning av kontroll- uppgifter m.m. på medium för automatisk databehandling skall full- göras.

Blanketter enligt denna lag skall tillhandahållas kostnadsfritt på det sätt regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, be- slutar.

Förvaring och gallring

l 1 & Självdeklaration och andra handlingar som enligt bestäm- melserna i denna lag eller taxeringslagen (1990:324) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning om- händertagits av myndighet för taxeringskontroll, skall förstöras sedan sex år eller, i fråga om handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening, tio år har förflutit efter taxeringsårets utgång.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får före- skriva att handlingarna skall bevaras under längre tid än som anges i första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 då bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter upphör att gälla.

2. Den upphävda lagen gäller fortfarande för 1999 och tidigare års taxeringar med undantag av bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter efter föreläggande i 3 kap. som ersätts av bestäm- melserna i 14 kap. 5 och 6 55 i den nya lagen.

3. Bestämmelserna i 14 kap. 5 och 6 åå i den nya lagen om själv- deklaration och kontrolluppgifter tillämpas även för uppgifter som skall lämnas fr.o.m. den 1 juli 1999 men avser förhållanden för tid dessförinnan.

4. Bestämmelsemai 1—8, 10—1 1, 13 och 15 kap. tillämpas första gången med avseende på 2000 års taxering, med följande undantag.

a) Kontrolluppgift enligt 10 kap. 1 5 för juridisk person skall första gången lämnas för kalenderåret 2000.

b) I kontrolluppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 2 & skall ut— ländskt skatteregisternummer redovisas i uppgift som lämnas av- seende förhållanden från och med kalenderåret 2000.

c) 7 kap. 1 a 5 skall endast gälla för uppgifter som skall lämnas avseende kalenderåret 1999.

d) Bestämmelserna i 6 kap. 8 & tredje stycket och 7 kap. 2—7 55 skall tillämpas första gången för uppgifter som lämnas avseende för- hållanden från och med kalenderåret 2000.

2. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrivs att 19 5, punkt 15 av anvisningarna till 22 &, punkt 20 (1 av anvisningarna till 23 å och 33 5 2 mom. kommu— nalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 5'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen ( 19763 80) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäk- rade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller sär— skild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäk— ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (l977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke ta— gits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån liv- räntan är skattepliktig enligt 32 5 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsför- säkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäk— ringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbets- givare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befatt- ningshavare i statens tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egen- dom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen av- ser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller ska- dade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest mot- svarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för när- ingsverksamhet;

ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs för- olyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 &;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av Skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättningjämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren en- ligt 20 5 eller punkt 5 av anvisningarna till 46 & icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier för mottagarens utbildning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973z349), inter- natbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra av- drag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av före— varande slag;

introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduk— tionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension en- ligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje må- nad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den må- nad pensionen avser samt sådan i 17 kap. 2 5 lagen (1962:381) om

allmän försäkring angiven livränta i förrn av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan för- anlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skatteplik- tig;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 åå lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a 55 samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a & samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbi- drag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstings kommunala medel till den vårdbehövande;

assistansersättning enligt lagen (1993 :3 89) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt la- gen (19933 87) om stöd och service till vissa funktionshindrade;

bostadstillägg enligt lagen (19941308) om bostadstillägg till pen- sionärer;

kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av ut- ländska barn;

bidrag enligt lagen (1992: 148) om särskilt bidrag till ensamståen- de med barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av all- männa medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser rese- ersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kost- nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 &;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders- mjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare upp— burit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna un- der ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hän- föras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller lik- nande förmån;

ränta enligt 61 5 lagen (1941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 & lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsav- gifter, 40 5 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyn— digheter, 33 å tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 åå skattebetalningslagen (1997:483);

ränta som enligt bestämmel- serna i 3 kap. 23 59 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redo- visas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;

ränta som enligt bestämmel- serna i 6 kap. 2 5 1 och 2 lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redo- visas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;

ränta enligt 22 & tredje stycket lagen (1993z73 7) om bostadsbi-

drag;

vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen

(1994200).

Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovis- ningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speci- ell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt den- na lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen , skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför- säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 ä 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 5.

(Se vidare anvisningarna)

till 22 &

15.2 Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgetts. Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av näringsverk- samhet räknas som intäkt. Redovisat arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pen- sionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräk- ning, skall han enligt 2 kap. 23 5 lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter, un- der den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas er- läggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 & denna lag. Är vad som så- lunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgång- en av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattnings- året, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse och av- dragsgill avgift under året för pensionsförsäkring - varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtagan-

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse rn. m. pen- sionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräk- ning, skall han, under den sär- skilda underrubriken Avdrags— gilla pensionsåtaganden, redovi- sa vad som avser sådana pen- sionsåtaganden för vilkas erläg- gande avdragsrätt föreligger en- ligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 & denna lag. Är vad som så- lunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgång- en av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattnings- året, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse och av- dragsgill avgift under året för pensionsförsäkring - varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtagan- den som redovisas under särskild underrubrik samt en tiondel av

den som redovisas under särskild underrubrik - samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid ut- gången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponib- la pensionsmedel som intäkt en- ligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild un- derrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponib- la pensionsmedel som intäkt en- ligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild un- derrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin verksamhet, räknas disponibla pen-

sionsmedel som intäkt det beskattningsår då verksamheten upp- hörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbets- givare, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskatt- ningsår då beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum. Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för be- skattningsårets ingång under särskild underrubrikjämte förmögen- heten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets ut- gång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av Stiftelses förmögenhet enligt lagen (194715 77) om statli g förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

till 23 g

20 d? Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balans— räkning och är vad som enligt 2 kap. 23 59 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter skall redovisas under

20 d. Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967z531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balans- räkning och är vad som skall redovisas under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pen- sionsåtaganden och avser såda—

den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden och avser sådana pensionsåta- ganden för vilkas tryggande av- dragsrätt föreligger enligt be- stämmelserna i e större än mot- svarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda beloppen.

na pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt bestämmelserna i e större än motsvarande belopp vid ut- gången av föregående beskatt— ningsår, får han avdrag för skill- naden mellan de båda beloppen.

335

2 mom.4 Avdrag för kostna- der som avses i punkt 4 av an- visningarna får göras endast till den del kostnaderna överstiger 6 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnader- na överstiger 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket, punkterna 3-3c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjäns- ten.

2 mom. Avdrag för kostnader som avses i punkt 4 av anvis- ningarna får göras endast till den del kosmadema överstiger 6 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnaderna översti— ger 3 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kost— nader som avses i 1 mom. tredje stycket, punktema 3-3c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjänsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

] Senaste lydelse 1997:507. 2 Senaste lydelse 1990:650. 3 Senaste lydelse 19962651. 4 Senaste lydelse 1994zl855.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1951:763) om statlig in- komstskatt på ackumulerad inkomstl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 52

Skattskyldig får ansöka om Skattskyldig får ansöka om skatteberäkning enligt 1 &. I frå- skatteberäkning enligt 1 &. I frå- ga om sådan ansökan och beslut ga om sådan ansökan och beslut i anledning därav gäller bestäm- i anledning därav gäller bestäm- melserna i lagen (1990:325) om melserna i lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontroll- självdeklaration och kontroll- uppgifter samt taxeringslagen uppgifter samt taxeringslagen (1990:324), om inte annat följer (1990:324), om inte annat följer av denna lag. av denna lag.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 199011431. 2 Senaste lydelse 1990343.

. 4 Förslag till lag om ändring i skogskontolagen

(1954:142)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogskontolagen (1954: 142)] dels att 9 a skall upphöra att gälla, dels att 5 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

552

Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har be- talats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter skall avlämna särskild självdeklara-

Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har be- talats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (I998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter skall avlämna självdeklaration.

tion.

Har den skattskyldige yrkat uppskov för insättning på Skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1 & fjärde stycket skall de medel, som betalats in på skogsskadekontot, anses inbetalade på Skogskonto den dag då betalningen på skogsskadekontot gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för insättning på skogskontot kom in till skattemyndigheten, gäller vad nu sagts dock endast om den skattskyldige fört över medlen på skogsskadekontot till Skogskonto. Överföring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då medlen enligt första stycket senast skall ha betalats in beaktas inte.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Lagen omtryckt 1982:325. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263. 2 Senaste lydelse 1994z490.

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (19592551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkringl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 52

Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen (19283 70), inkomst av anställ- ning, för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt lagen ( 1 991 :5 86) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta samt inkomst av anställning för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt lagen (1991:591) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. och för vil- ken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan upp— gift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som in- komsten avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 3 kap. 58 5 lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgif- ter. I uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress samt be- loppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tid- rymd som denna avser. Vidare

skall i uppgiften anges, om den försäkrade fått skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sän- das till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 5 första stycket m) lagen (1962z381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. 2 Senaste lydelse 1994zl864.

6. Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 14 och 17 55 kupongskattelagenl (1970:624) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 52

När uppgift om aktie- utdelning enligt 3 kap. 28 5

Den som för egen eller an- nans räkning mottar utdelning

lagen (1990:325) om självdek— på aktie iaktiebolag som inte är laration och kontrolluppgifter avges, Skall uppgiftslämnaren på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär besvara frågor till ledning för bedöm- ande om den utdelnings- berättigade är Skattskyldig. Är ej svaren sådana att därav uppen- barligen framgår att den utdel- ningsberättigade icke är skatt- skyldig för utdelningen, skall kupongskatt för utdelningen in- nehållas vid utbetalningen. Den som utbetalar utdelningen skall teckna erkännande att kupong- skatten innehållits och tillställa uppgiftslämnaren erkännandet.

avstämningsbolag skall till ut- betalaren på heder och samvete på blankett enligt fastställt for- mulär besvara frågor till ledning för bedömande om den utdel- ningsberättigade är skattskyldig. Är ej svaren sådana att därav uppenbarligen framgår att den utdelningsberättigade icke är skattskyldig för utdelningen, skall kupongskatt för utdelning- en innehållas vid utbetalningen. Den som utbetalar utdelningen skall teckna erkännande att ku- pongskatten innehållits och till- ställa uppgiftslämnaren erkän- nandet

Beskattningsmyndigheten får medge den, som är Skyldig att in- nehålla kupongskatt och som förutsättes kunna bedöma om skatt- skyldighet enligt 4 5 föreligger, att i det fall skattskyldighet upp- enbarligen icke föreligger utbetala utdelning utan att kupongskatt innehålles, även om svaren på frågorna skulle ge anledning till Så- dant innehållande. Vid utbetalning av utdelning i utlandet skall kupongskatt alltid innehållas.

1753

Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 5, skall vara ordnade enligt 3 kap. 58 5 tredje stycket lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Blanket- ter, vid vilkas avgivande ku- pongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanket- ter, och sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter avser skall an- ges särskilt.

Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 5, skall vara ordnade kom- munvis efter utdelningsmottaga- rens kommun. Vilken hemorts- kommun kontrolluppgifterna av- ser skall vara tydligt utmärkt. Blanketter, vid vilkas avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och sammanlagda beloppet av den utdelning upp- gifterna i dessa blanketter avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av beskattnings- myndigheten tillställas skattemyndigheten i det län, där den som av- ses med uppgiften enligt kommunalskattelagen (1928z370) har sin hemortskommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 1993z463. 3 Senaste lydelse 1993z463.

7. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 & aktiebolagslagen (1975:1385)l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 10 52

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrel- se senast två veckor före ordinarie bolagsstämma.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida års- redovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upp- lysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.

Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller för— summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelse- ledamot eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkställande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verk- ställande direktör. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen med- dela upplysningar som de önskar bringa till aktieägarnas kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2. att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 & skattebetal-

ningslagen,

3. att lämna skattedeklaration 3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 & skatte- enligt 10 kap. 9 eller 10 & skatte- betalningslagen, eller betalningslagen eller deklaration

enligt 2 kap. 1 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 55 skattebetal- nings lagen.

Om revisionsberättelsen inne- håller anmärkning om att bola- get inte har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast Sända in en avskrift av revisionsberättel- sen till skattemyndigheten.

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 55 skattebetal— ningslagen eller 1 kap. 1 5 lagen om punktskatter och prisregle- ringsavgifter.

Om revisionsberättelsen inne- håller upplysning, uttalande eller anmärkning enligt andra-fjärde styckena skall revisorerna genast sända in en kopia av revisions— berättelsen till skattemyndighe- ten. Revisionsberättelsen skall inte sändas in om den endast in— nehåller uttalande att årsredo— visningen har uppgjorts enligt aktiebolagslagen, att styrelsele- damöter och verkställande di- rektör bör beviljas ansvarsfrihet eller uttalande som avses i sjätte stycket.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteck- ning enligt 12 kap. 9 & upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen fast- ställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller för- lust.

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte Styckena äger motsvarande tillämpning.

Om anmälan har gjorts enligt 5 & tredje och femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången när revisionsberättelse skall upprättas för det räkenskapsår som avser taxeringsår 2000.

' Lagen omtryckt 1993:150. 2 Senaste lydelse 1997:519.

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:611) om

upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1979:61 1) om upphovsman— nakonto skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25'

Uppskov medges endast för den del av upphovsmannaintäk- ten, dock lägst 10 000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank (upphovsmanna- konto). För att medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 2 kap. 28, 32 eller 33 & lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrol- luppgifter skall ha avlämnat sär- skild självdeklaration för det be- skattningsår som inbetalningen avser.

Uppskov medges endast för den del av upphovsmannaintäk- ten, dock lägst 10 000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank (upphovsmanna— konto). För att medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 2 kap. 2 5 samt 13 kap. 1 5 första stycket och 2 5 lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrol- luppgifter skall ha avlämnat självdeklaration för det beskatt- ningsår som inbetalningen avser.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och medlemsbank.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och skall tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 199511583.

9. Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringsla- gen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 & fastighetstaxeringslagen (1979:1152)l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

16 52 Bestämmelserna i 3 kap. 17 & taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i fastighetsdeklarationer och andra handlingar, som enligt bestämmelserna i denna lag har av- lämnats till ledning för fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 & Bestämmelserna i 15 kap. lagen (1990:325) om'självdekla- 11 5 lagen (1998:000) om själv- ration och kontrolluppgifter till- deklaration och kontrolluppgifter lämpas på handlingar som avses tillämpas på handlingar som av- i första stycket. ses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Lagen omtryckt 19831143. 2 Senaste lydelse 199o:379.

10. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980z343)

Härigenom föreskrivs att 7 och 10 åå skatteregisterlagen (1980:343)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 ål

För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 åå, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

1. Sådana uppgifter om ägar- förhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 & 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 165 lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgif- ter, uppgift om företagsledare i dessa företag, samt uppgift om delägare i enkelt bolag och part- rederi.

]. Sådana uppgifter om ägar- förhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 5 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall be- handlas som fåmansföretag, få— mansägt handelsbolag och dot- terföretag som avses i 3 kap. 7 och 8 55 lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrol- luppgifter, uppgift om företags- ledare i dessa företag samt upp- gift om delägare i enkelt bolag och partrederi.

2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 & taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 & skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyl- dighet har fullgjorts.

3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för be- slutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebe- talningslagen (1997:483), lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen och lagen (1951 :763) om be- räkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt

uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om be— skattning.

5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra

deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskatt—

ningen.

7. Uppgifter som skall läm- nas i förenklad självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2 kap. 10 5 första stycket punk- terna 2-4 och andra stycket la- gen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 5 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

7. Uppgifter som skall läm- nas i allmän eller särskild själv— deklaration samt uppgifter som skall lämnas enligt 4 kap. 1 & lagen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter.

8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 & skattebetalningslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofog- demyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för enjuridisk person, uppgift om beslut om skuldsane- ring, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsin- ställelse. 10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 1 1. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedels— försändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud. 12. Uppgift från kontrollupp- gift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrol- luppgifter skall lämnas utan fö- reläggande samt från sådan sär- skild uppgift som avses i 3 59 lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst

12. Uppgift från

a) kontrolluppgift som enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande,

b) kontrolluppgift som enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas

enligt lagen (1962.'381) om all- efter föreläggande avRiksskatte— män försäkring. verket, eller efter bemyndigande av verket, av skattemyndighet, för ej namngivna personer, c) handling som granskats vid taxeringsrevision enligt 3 kap. 8 5 andra stycket taxe- ringslagen där revisionen beslu- tats av Riksskatteverket, eller ef- ter bemyndigande av verket, av skattemyndighet.

13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av per- sonen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 & taxeringslagen eller 14 kap. 6 & skattebetalningslagen. 15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ. 16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 & kommunalskat- telagen (1928:370). 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnads- kostnader. 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsav— gift, uppgifter enligt 6 é första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 & lagen (1995: 1623) om skattereduktion för risk—

kapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 5 första och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion.

21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland. 22. Uppgifter om antal årsan- ställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 & lagen om självdeklaration och kontrol— luppgifter, totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslutning för koncemmoderföretag.

22. Uppgifter om antal årsan- ställda i en koncern i fall som avses i 3 kap. 7 & lagen om självdeklaration och kontrol- luppgifter, totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslutning för koncemmoderföretag.

23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 5 lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, upp- skovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 & nämnda lag skall reducera omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 5 andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnummer och namn. 24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 5 första stycket 5 och andra stycket samt 33 & skattebetalningslagen. 25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruk- tion. 26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurang- rapport. 27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmark- nadspolitiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetal— ningen. 28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdes- skatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser.

29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenning- grundande inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäk- rades personnummer och datum för inkomstanmälan.

10 &] Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får finnas endast för de ändamål som anges i l ä och i den utsträckning

i övrigt som anges i andra - femte styckena.

Skattemyndigheten i länet får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6 åå, 7 5 1-6, 7, dock endast i fråga om upp- gifter som skall lämnas enligt 2 kap. 19 & lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter, 8, 9, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därut- över som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskatt- sedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst också till övriga uppgifter som avses i 7 & om de, för pågående eller annat beskatt— ningsår, hänför sig till länet eller avser skattskyldig som beskattas i länet. Vidare får skattemyndig- heten ha terminalåtkomst till uppgifter som behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.

Skattemyndigheten i länet får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6 åå, 7 & 1-6, 7, dock endast i fråga om upp— gifter som skall lämnas enligt 3 kap. 6 & lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontrol- luppgifter, 8, 9, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därut- över som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskatt- sedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst också till övriga uppgifter som avses i 7 5 om de, för pågående eller annat beskatt- ningsår, hänför sig till länet eller avser skattskyldig som beskattas i länet. Vidare får skattemyndig- heten ha terminalåtkomst till uppgifter som behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.

Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses

i5-7gg.

Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt 5 och 6 55 samt 7 5 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i den region där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt 7 & 7, 8, 12 och 13. Ter- minalåtkomsten får avse den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som

sambeskattas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 & 1 får terrninalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är delägare.

Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att behörig myn- dighet i ett annat EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rö- rande mervärdesskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före denna dag.

' Lagen omtryckt 1983:143. 2 Senaste lydelse 1997:524. 3 Senaste lydelse 1997354.

11. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 & lagen (1980:1103) om års- redovisning m.m i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 10 å'

Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekom- mande fall, annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte års- redovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt till— lämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummel- se som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revi- sorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att företaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2. att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 & skattebetal- ningslagen,

3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 & skatte- betalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 åå skattebetal- ningslagen.

3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 & skatte- betalningslagen eller deklara- tion enligt 2 kap. 1 5 lagen (1984:]51) om punktskatter och prisregleringsavgifter, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 55 skattebetal- ningslagen eller 1 kap. 1 5 lagen om punktskatter och prisregle-

Om revisionsberättelsen inne- håller anmärkning om att företa- get inte har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorn genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

ringsavgifter.

Om revisionsberättelsen inne— håller upplysning, uttalande eller anmärkning enligt andra-fjärde styckena, skall revisorn genast sända in en kopia av revisions- berättelsen till skattemyndighe- ten. Revisionsberättelsen skall inte sändas in om den endast innehåller uttalande att styrelse- ledamöter och verkställande di- rektör bör beviljas ansvarsfihet.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberätt- else beträffande koncernen. Härvid skall första—tredje styckena

tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 5 & tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången när revisionsberättelse skall upprättas för det räkenskapsår som avser taxeringsår 2000.

' Senaste lydelse 1997:525

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 ä, 3 kap. 5 5 och 9 kap. 3 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap. 10 51

Bestämmelserna i 4 kap. 2 5 lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter om vem som skall fullgöra deklara- tionsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i till- lämpliga delar.

Bestämmelsemai 15 kap. 1 5 lagen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter om vem som skall fullgöra deklara— tionsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i till- lämpliga delar.

Uppgift som lämnats för en skattskyldig som ärjuridisk person skall anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppen- bart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skatt-

skyldige.

3 kap. 5 52

Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig en- ligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rätt- shandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om

Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig en- ligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som har betydelse för beskattning enligt denna lag (kontrolluppgift).

kontrolluppgiften har betydelse för beskattning enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift. Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs.

9 kap. 3 53

Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är be- lägen. Har vite samtidigt före- lagts med stöd av en bestämmel- se i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrol- luppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och skattebetalnings- lagen (1997:483) görs prövning- en av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är be- lägen. Har vite samtidigt före- lagts med stöd av en bestämmel- se i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrol- luppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och skattebetalnings— lagen (1997:483) görs prövning- en av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets

lämplighet bedömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

] Senaste lydelse 1990:331. 2 Senaste lydelse 1997:492. 3 Senaste lydelse 1997:492.

13. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1984:533) om arbetsställe- nummer m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

45'

Sådana arbetsgivare som är skyldiga att lämna kontrollupp- gift enligt 3 kap. 4 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall, om de har tilldelats särskilda arbets- ställenummer, i kontrolluppgif— ten med ett sådant nummer ut- märka arbetsstället för den ar- betstagare kontrolluppgiften av- ser.

Sådana arbetsgivare som är skyldiga att lämna kontrollupp- gift enligt 5 kap. 1-3 55 och 8 kap. 5 59 första stycket 1 lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall, om de har tilldelats särskilda arbets- ställenummer, i kontrolluppgif- ten med ett sådant nummer ut- märka arbetsstället för den ar- betstagare kontrolluppgiften av- ser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gågnen vid 2000 års taxering.

1 Senaste lydelse 19901392.

14. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

Härigenom föreskrivs att 13 5 lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 g'

1 kontrolluppgift enligt 3 kap. 4 5 lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter skall arbetsgivaren lämna upp- gift även om sådan ersättning eller förmån som inte utgör skat- tepliktig intäkt på grund av be- stämmelserna i denna lag.

I kontrolluppgift enligt 5 kap. lagen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter skall arbetsgivaren lämna uppgift även om sådan ersättning eller förmån som inte utgör skatte- pliktig intäkt på grund av be- stämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

] Senaste lydelse 1990:670.

15. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:]052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (198411052) skall ha följande lydelse.

2 5'

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 & fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) skall an- ses som ägare.

Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i l å andra stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.

I det fall inkomst av eller fönnögenhetstillgång som består av sådan privatbostad som avses i 1 5 andra stycket är undantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt avseende sådan privatbostad inte tas ut.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar be- skattningsåret kortare eller läng- re tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyt- trats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighets- skatten jämkas med hänsyn här- till.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. När en fastighet övergår till ny ägare är färre ägaren skyldig att betala fastig- hetsskatt för tiden fram till till- trädesdagen och ny ägare för tiden fr.o.m. tillträdesdagen. Omfattar beskattningsåret korta- re eller längre tid än tolv måna- der skall underlaget för fastig- hetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Fastighetsskatten beräknas på grundval av det taxeringsvärde som gäller under beskattningsåret. Gäller olika värden för skilda de- lar av beskattningsåret beräknas skatten särskilt för varje sådan del med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 1996:1402.

16. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom förskrivs att 8 kap. 13 å lagen (1987:667) om ekono- miska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 13 å'

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberät- telse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till före— ningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstäm- man. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som av- ses i 9 kap. 15-17 åå, enligt tillämplig årsredovisningslag. Innehål- ler inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas en- ligt 9 kap. eller, i fall som avses i 9 kap. 15-17 åå, enligt tillämplig årsredovisningslag, skall revisorerna ange detta och lämna behövli- ga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en sty- relseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrel- seledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15-17 åå, mot till- lämplig årsredovisningslag eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2. att anmäla sig för registre- ring enligt 3 kap. 2 å skattebetal- ningslagen,

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2. att anmäla sig för registre- ring enligt 3 kap. 2 å skattebetal- ningslagen,

3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 å skatte- betalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 åå skattebetal- ningslagen.

Om revisionsberättelsen in- nehåller anmärkning om att före- ningen inte har fullgjort någon

3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 å skatte- betalningslagen eller deklaration enligt 2 kap. 1 59 lagen (1984:]51) om punktskatter och prisregleringsavgifter, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 åå skattebetal- ningslagen eller 1 kap. ] 5 lagen om punktskatter och prisregle- ringsavgifter.

Om revisionsberättelsen in— nehåller upplysning, utalande eller anmärkning enligt andra-

sådan skyldighet som avses i färde styckena, skall revisorerna

fjärde stycket 1-4, skall reviso- rerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.

genast sända in en kopia av revi- sionsberättelsen till skattemyn- digheten. Revisionsberättelsen skall inte sändas in om den en- dast innehåller uttalande att sty- relseledamöter och verkställan- de direktör bör beviljas ansvars-

frihet eller uttalande som avses

i sjätte stycket.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderförening skall revisorerna avge en särskild revisions- berättelse beträffande koncemen. Härvid skall första-tredje och sjät-

te styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 8 å tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången när revisionsberättelse skall upprättas för det räkenskapsår som avser taxeringsår 2000.

' Senaste lydelse 1997z914.

17. Förslag till lag om ändring i taxeringslagen

(1990:324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324) dels att 3 kap. 15 och 18 åå samt 4 kap. 4 å skall upphöra att

gälla,

dels att 1 kap. 4 å, 3 kap. 3, 8 och 17 åå, 4 kap. 2, 5 och 17 åå, 5 kap. 1, 2, 3—6 åå samt 7 kap. 3 å skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 5 a å, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 4 å'

I lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig— heten att lämna uppgifter till led— ning för taxering. I fråga om de- bitering, redovisning och betal- ning av skatt gäller bestämmel-

I lagen (1998.'000) om själv- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig- heten att lämna uppgifter till led- ning för taxering. I fråga om de- bitering, redovisning och betal- ning av skatt gäller bestämmel-

serna i skattebetalningslagen serna i skattebetalningslagen (1997:483). (1997:483).

3kap.

3å2

Kan det antas att den skatt- skyldige inte är deklarations- skyldig enligt bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdek- laration och kontrolluppgifter får beslut om taxering fattas på grundval av kontrolluppgift om inkomst av kapital utan att den skattskyldige underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften.

Kan det antas att den skatt- skyldige inte är deklarations— skyldig enligt 2 kap. 4-7 åå ]- agen (1998:000) om självdek- laration och kontrolluppgifter får beslut om taxering fattas på grundval av kontrolluppgift om inkomst av kapital utan att den skattskyldige underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften.

8å3

Skattemyndigheten får beslu- ta om taxeringsrevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter full- gjorts riktigt och fullständigt eller att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma.

Skattemyndigheten får beslu- ta om taxeringsrevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt lagen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter full- gjorts riktigt och fullständigt eller att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma.

Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Taxeringsrevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo.

17å

Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som utövar taxe- rings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamhe- ten. Detsamma gäller beträffan- de uppgifter i andra handlingar som har upprättats eller för gran- skning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för tax- ering enligt bestämmelsema i lä- gen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter.

Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som utövar taxe- rings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamhe- ten. Detsamma gäller beträffan- de uppgifter i andra handlingar som har upprättats eller för gran- skning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för tax- ering enligt bestämmelserna i lä- gen (1998.'000) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

4 kap. 2 å4

Skattemyndigheten skall var- je taxeringsår fatta taxeringsbe- slut före utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt framkommit vid utred- ning enligt 3 kap.

Skattemyndigheten skall var- je taxeringsår fatta taxeringsbe- slut före utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontrol- luppgifter samt vad som i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.

555

Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskatt- ning hos en skattskyldig för vil- ken grundläggande beslut om årlig taxering fattas senast den 15 augusti taxeringsåret om den skattskyldige gör sannolikt att det efter denna tidpunkt kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyl- dighet för inkomsten på grund av bestämmelserna i 54 å första stycket f kommunalskattelagen (1928:370). I det fall grundläg- gande beslut fattas efter den 15 augusti gäller motsvarande om den skattskyldige gör sannolikt att nämnda förutsättningar kom- mer att finnas efter utgången av november taxeringsåret.

Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskatt- ning hos en skattskyldig för vil- ken grundläggande beslut om årlig taxering fattas senast den 15 juni taxeringsåret om den skattskyldige gör sannolikt att det efter denna tidpunkt kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyl- dighet för inkomsten på grund av bestämmelserna i 54 å första stycket f kommunalskattelagen (1928:370). I det fall grundläg- gande beslut fattas efter den 15 juni gäller motsvarande om den skattskyldige gör sannolikt att nämnda förutsättningar kommer att finnas efter utgången av no- vember taxeringsåret.

1756

Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende,

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:325) om

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1998:000) om

självdeklaration och kontroll- uppgifter saknats eller varit fel- aktig,

självdeklaration och kontroll- uppgifter saknats eller varit fel- aktig,

3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 å andra stycket 1—4.

5 kap. 1 å7

Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en upp- gift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift (skatte- tillägg) tas ut. Detsamma gäller, om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgif- ten inte har godtagits efter pröv- ning i sak.

Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 å första stycket 1-6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits inte skulle ha påförts den skattskyl— dige eller hans make eller, i frå- ga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräk-

En särskild avgift (skattetill- lägg) skall påföras en skattskyl- dig som

1.under taxeringsförfarandet på något annat sätt än muntligen lämnar uppgift till ledning för sin taxering som befinns oriktig,

2. underlåter att lämna en allmän .y'älvdeklaration trots att de förtryckta uppgifterna i in- komstslaget tjänst eller kapital eller underlag för statlig fastig- hetsskatt inte är korrekta, eller

3. i ett mål om taxering på något annat sätt än muntligen lämnar uppgift som befinns orik- tig och uppgiften inte godtas ef— ter prövning i sak.

Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 å första stycket 1-6 och 8 som skulle ha undan- dragits om den oriktiga uppgif- ten hade godtagits eller på grund av att den skattskyldige underlå- tit att lämna allmän självdekla- ration enligt 3 kap. 2 5)" lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

nats honom. Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godta- gits, ha medfört sådant under— skott i förvärvskälla i inkomst- slaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxe- ringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgif- ten medfört.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med led— ning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skatte- myndigheten och som varit till- gängligt för myndigheten före

Med skatt som skulle ha un- dandragits avses

1. den skatt som inte skulle ha påförts den skattskyldige eller dennes make, eller i fråga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med denne,

2. den mervärdesskatt som felaktigt skulle ha tillgodoräk— nats den skattskyldige.

Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha med- fört sådant underskott i förvärvs- källa i inkomstslaget närings- verksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjär- dedel av den minskning av un- derskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften har medfört.

Skulle underlåtenheten att deklarera ha medfört att ett tidi- gare fastställt underskott hade kunnat komma att antingen ut- nyttjas med fel belopp eller över- föras till nästa taxeringsår med fel belopp, skall fjärde stycket tillämpas.

Avgiftsberäkning enligt and- ra—femte styckena sker efter tju- go procent, eller vad gäller mer- värdesskatt, tio procent av un- derlaget när den oriktiga upp- giften eller den uteblivna upp- giften har rättats eller hade kun- nat rättas med ledning av kon- trollmaterial som normalt är till- gängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för

utgången av november taxeringsåret.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tio procent eller, vad gäller mervärdesskatt, fem procent av underlaget, när den oriktiga uppgiften avser pe- riodisering eller därmed jäm- ställd fråga.

myndigheten före utgången av november taxeringsåret.

Avgiftsberäkning enligt and- ra—femte styckena sker efter tio procent eller, vad gäller mervär- desskatt, fem procent av under- laget, när den oriktiga uppgiften eller den uteblivna uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.

258

Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skön- staxering, påförs den skattskyldi- ge skattetillägg. Tillägget beräk- nas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant underskott i förvärvs- källa i inkomstslaget närings- verkamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället be- räknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxe- ringen medfört. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 å andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen innefat- tar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skat- tetillägg tas ut enligt bestämmel- semai 1 å.

Första stycket tillämpas ock- så om skönstaxering har skett på

Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, påförs den skatt- skyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha på- förts honom. Medför skönstaxe- ringen att sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall dessutom be- stämmelserna i ] å andra och tredje styckena tillämpas. Till den del skönstaxeringen innefat- tar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skat- tetillägg tas ut enligt bestämmel- semai 1 å.

Första stycket tillämpas ock- så om skönstaxering har skett på

grund av utebliven självdeklara- tion och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen kan ha lämnat till led- ning för taxeringen. Innefattar skönstaxeringen att ett vid tidi- gare taxering fastställt under- skott i förvärvskälla i inkomst- slaget näringsverksamhet eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett underlag som utgör en fjärde- del av den minskning av under- skottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige på annat sätt än muntligen till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i in— komstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret och medför skön- staxeringen att sådant underskott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den min- skning av underskottet som skönstaxeringen medfört.

grund av utebliven självdekla- ration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen kan ha lämnat till led- ning för taxeringen. Skattetillägg enligt detta stycke skall dock inte påföras till den del tillägg kan påföras enligt 1 59 första stycket 2 eller när skönstaxering grundas på kontrolluppgift som har förtryckts i blankett för allmän självdeklaration och som är korrekt. Innefattar skönstaxe- ringen att ett vid tidigare taxe- ring fastställt underskott i för— värvskälla i inkomstslaget när- ingsverksamhet eller tjänst ut- nyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett un- derlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige på annat sätt än muntligen till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret och medför skönstaxeringen att sådant underskott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av under-

skottet som skönstaxeringen medfört.

35

Beslut om skattetillägg enligt 2 å andra stycket skall undanröj- as om en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades.

Beslut om skattetillägg enligt 2 å andra stycket skall undanröj— as om en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol inom två månader efter utgången av det år då beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två måna- der före utgången av den tid som anges i första stycket fått känne— dom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon an- nan handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skatte- tillägget undanröjas om en självdeklaration har kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4å9

Skattetillägg tas inte ut

1. vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt,

2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit tillgänglig för skattemyn- digheten före november månads utgång taxeringsåret,

3. iden mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak,

2. i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak,

4. om den skattskyldige fri- villigt har rättat en oriktig

uppgift.

Första stycket 2 gäller inte i ffåga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c, 44 eller 45 5 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

3. om den skattskyldige fri- villigt har rättat en oriktig

uppgift.

5 glo

Om deklarationsskyldig inte har kommit in med själv— deklaration inom föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras ho- nom. Sådan avgift påförs aktie- bolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor.

Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna själv- deklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så

En deklarationsskyldig som skall lämna en självdeklaration utan föreläggande och som inte har kommit in med deklaration inom föreskriven tid eller som endast lämnat en själv- deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall påföras en särskild avgift (försenings- avgift). Sådan avgift påförs ak- tiebolag och ekonomisk förening med 3 000 kronor och annan skattskyldig med 1 000 kronor. F örseningsavgift påförs dock in- te en bisisk person eller ett svenskt dödsbo som endast skall deklarera inkomst av tjänst eller kapital eller för vilken underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna själv- deklaration, inte kommit in med deklaration inom en månad från den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats eller har han dessförinnan endast

bristfälligt innehåll att den upp-

enbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gång-

er det belopp som anges i första stycket.

F örseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskri— ven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

kommit in med en självdek- laration med så bristfälligt inne- håll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms försenings- avgiften till tre gånger det be— lopp som anges i första stycket. Har den skattskyldige inte kom- mit in med deklarationen inom

fyra månader ffån den tidpunkt

då deklarationen senast skulle ha lämnats eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till sex gånger det belopp som anges i första stycket.

Förseningsavgift enligt första stycket påförs den som inte är deklarationsskyldig enligt 2 kap. lagen (1998:000) om självdek- laration och kontrolluppgifter men som inte följt ett föreläg- gande att avge självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som inte är behörigen undertecknad eller som inte är i form av ett elektroniskt dokument, tas förseningsavgift ut endast om bristen inte avhjälps inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Vad som sägs om deklara- tionsskyldig och skattskyldig i första och andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig är skyldig

Vad som sägs om deklara- tionsskyldig, skattskyldig och självdeklaration i första och andra styckena gäller också för den som är skyldig att lämna

att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 5 lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap. 26 &" samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller särskild uppgift-

uppgift enligt 4 kap. lagen om självdeklaration och kontroll- uppgifter och för de uppgifter skyldigheten omfattar. Förse- ningsavgift utgår med samma avgift som för annan skattskyldig än aktiebolag och ekonomisk fö- rening.

5a5

Har den som skall lämna kontrolluppgift enligt lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte kom- mit in med denna inom föreskri- ven tid, skall han påföras en sär- skild avgift dörseningsavgift) med 500 kronor per kontroll- uppgift. Kommer uppgiften inte in trots påminnelse utgår en för- höjd förseningsavgift med 1 000 kronor per kontrollupp- gift. Förseningsavgift får tas ut med högst 25 000 kronor per uppgiftslämnare och år.

6511

Den skattskyldige skall En skattskyldig som har befrias helt från särskild avgift påförts särskild avgift som av-

ses i 1-2 559 och 5 5 skall helt befrias från sådan avgift och en uppgiftsskyldig som har påförts särskild avgift enligt 5 a 39 skall helt eller delvis befrias från sådan avgift

1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfaren- het eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,

2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständig— het, eller

3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda

avgiften.

Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undan- dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt.

En skattskyldig får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undan— dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt.

7 kap.

35

Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skattskyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 å lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter tillämpas.

Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skattskyldig enligt denna lag skall 15 kap. 1 å lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

! Senaste lydelse 1997:494. 2 Senaste lydelse 1992:1660. 3 Senaste lydelse 1997:494. 4 Senaste lydelse l996:654. 5 Senaste lydelse 1994:486 6 Senaste lydelse 1996: 1333. 7 Senaste lydelse 1997:1028 8 Senaste lydelse 1997:494. 9 Senaste lydelse 1997:494. 10 Senaste lydelse 1997:494. ” Senaste lydelse 1997:494.

18. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 3 å lagen (1990:659) om särskild löne- skatt på vissa förvärvsinkomster' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 å2

Ifråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författ- ningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1990:325) om själv- 2. lagen (1998:000) om Själv- deklaration och kontrolluppgif- deklaration och kontrolluppgif- ter, ter,

3. lagen (1979:61 1) om upphovsmannakonto.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668. 2 Senaste lydelse 19961676.

19. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom förskrivs att 18 å lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 å'

Den som har betalat ut be- Skyldigheten att lämna kon- lopp till någon som är skattskyl— trolluppgift framgår av lagen dig enligt denna lag är skyldig (1998:000) om självdeklaration att lämna kontrolluppgift. Kon- och kontrolluppgifter. trolluppgift skall i förekomman— de fall även uppta ersättning som anges i 6 5 2, 3, 5 och 6. För sådan uppgift gäller i övrigt bestämmelserna om kontroll- luppgift i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrol- luppgifter i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 1991 :1871.

20. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 å lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 å'

Överlåtaren får - i stället för vad som anges i 2 å - som inkomst av aktiv näringsverksamhet ta upp inkomst från handelsbolaget som belöper på antingen tiden före överlåtelsen eller tiden före tillträdes— dagen. Realisationsvinsten beräknas därefter enligt 28 å lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Första stycket gäller inte om överlåtaren eller någon närstående till honom - direkt eller indirekt - varit verksam i handelsbolaget efter den sluttidpunkt för inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt första stycket första meningen. Första stycket gäller inte heller om handelsbolaget, direkt eller genom förmedling av annan juridisk person, äger en aktie som om den ägts direkt av den fysiska per- sonen eller dödsboet hade utgjort en sådan kvalificerad aktie som avses i 3 å 12 a mom. lagen om statlig inkomstskatt. Med aktie lik- ställs andel och andra sådana av företaget utgivna finansiella instru- ment som avses i 27 å 1 mom. den nämnda lagen.

Till grund för inkomstberäk- ningen enligt första stycket skall ligga ett särskilt bokslut. Bokslu- tet skall ha upprättats som om handelsbolagets beskattningsår avslutats vid den tidpunkt som överlåtaren valt enligt första stycket första meningen. Bokslu- tet och sådana uppgifter till led- ning för taxering som avses i 2 kap. 19 å lagen (1990:325) om Självdeklaration och kontrol— luppgifter Skall ha godkänts skriftigen av förvärvaren.

Till grund för inkomstberäk- ningen enligt första stycket skall ligga ett särskilt bokslut. Bokslu- tet skall ha upprättats som om handelsbolagets beskattningsår avslutats vid den tidpunkt som överlåtaren valt enligt första stycket första meningen. Bokslu- tet och sådana uppgifter till led- ning för taxering som avses i 3 kap. 6 å första stycket lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha godkänts skriftligen av förvärva- ren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 1995:1630.

21

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466)

om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 1 och 10 åå lagen (1994:466) om sär- skilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 å' Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i 1. kupongskattelagen (1970:624), 2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 3. fordonsskattelagen (1988:327),

4. taxeringslagen (1990:324),

5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

6. skattebetalningslagen (1997:483).

Lagen tillämpas även vid revision enligt tullagen (1994: 1550) och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om Självdeklaration och kontrolluppgifter eller 69 å tullagen fullgjorts riktigt och fullständigt.

Lagen tillämpas även vid revision enligt tullagen ( 1994: 1550) och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 69 å tullagen fullgjorts riktigt och fullständigt.

1052

Hos den som inte kan bli fö- remål för revision enligt de i 1 å angivna lagarna, men som kan föreläggas att lämna kontroll- uppgift om rättshandling enligt 3 kap. 5 å lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, 69 å tullagen (1994:1550), 3 kap. 50 a å lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 14 kap. 4 å skattebetalningslagen

Hos den som inte kan bli fö- remål för revision enligt de i 1 å angivna lagarna, men som kan föreläggas att lämna uppgift. visa upp handling eller lämna över en kopia av handling enligt 3 kap. 5 å lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings— avgifter, 69 å tullagen (1994:1550), 14 kap. 6 å lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller

(1997:483), får handlingar som kan ha betydelse för kontrol- luppgiftsskyldigheten granskas utan föregående föreläggande. Granskningen får göras endast om det finns särskild anledning att anta att handlingar av bety- delse för kontrolluppgiftsskyl- digheten kommer att påträffas och det finns en påtaglig risk att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.

14 kap. 4 å skattebetalningsla— gen (1997z483), får handlingar som kan ha betydelse för kon- trolluppgiftsskyldigheten gran- skas utan föregående föreläggan- de. Granskningen får göras en- dast om det finns särskild anled- ning att anta att handlingar av betydelse för uppgiftsskyldighe- ten kommer att påträffas och det finns en påtaglig risk att utred- ningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.

Åtgärd enligt första Stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får granskas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 1997:504. 2 Senaste lydelse 1997z503.

22. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 4 å lagen (1994: 1920) om allmän löne- avgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 å'

I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författ- ningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1990:325) om själv- 2. lagen (1998.'000) om Själv- deklaration och kontrolluppgif- deklaration och kontrolluppgif- ter, ter,

3. lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 19962683.

23. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:297) om försöksverksamhet med samtjänst

Härigenom förskrivs att 7 å lagen (1997:297) om försöksverk- samhet med samtjänst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. S

En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 å får i respektive statlig myndighets och allmän försäkrings- kassas namn

1. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av bo- stadstillägg enligt lagen (1994z308) om bostadstillägg till pen- sionärer,

2. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av hustrutillägg enligt lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension,

3. besluta om jämkning under inkomståret av preliminär skatt för skolungdomar och andra studerande med enbart tjänsteinkomst,

4. i enklare fall medge an- 4. i enklare fall medge an- stånd med att ge in självdeklara- stånd med att ge in självdeklara- tion enligt bestämmelserna i tion enligt bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdekla- lagen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter, ration och kontrolluppgifter,

5. i enklare fall registrera anmälan om flyttning enligt folkbokfö- ringslagen(1991:481), eller

6. i enklare fall bevilja flyttningsbidrag i form av bidrag till sökanderesor enligt förordningen (1994:7) om flyttningsbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

24. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:323) om Statlig förmögenhetsskatt

dels att 21 å skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 17 a å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 a å

Värdet av personbil som av- ses i 6 5 första stycket 2 for- donsskattelagen ( 1 988: 32 7) skall beräknas enligt särskilda grunder med utgångspunkt i det för varje fordon fastställda ny- priset. Detta nypris bestäms för det år modellen första gången är tillgänglig för försäljning med ledning av årsmodell, märke och modell och förtecknas i en rikt- prislista.

Värdet av fordonet skall för det år modellen kom ut till för- säljning tas upp till 75 procent av nypriset enligt riktprislistan. För varje år därefter skall vär- det räknas ned med 10 procent av nypriset till som lägst 10pro- cent av nypriset (restvärde). Om beräknat värde enligt detta stycke understiger 25 000 kronor eller om restvärdet överstiger fordonets marknadsvärde skall det inte tas upp till beskattning.

Beräknat värde enligt andra stycket kan sättas ned om det finns synnerliga skäl.

215

Sambeskattning skall ske av makar som levt tillsammans under beskattningsåret samt av föräldrar och deras hemmavarande under-

åriga barn.

Den skattepliktiga förmögen- heten beräknas för var och en för sig. Om ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskatt- ningsåret enligt 2 kap. 4 å lagen (1990:325) om Självdeklaration och kontrolluppgifter, räknas dock barnets tillgångar och skul- der in i föräldrarnas skatteplik- tiga förmögenheter.

Den skattepliktiga förmögen- heten beräknas för var och en för sig. Om ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskatt- ningsåret enligt 2 kap. 4 å lagen (1998.'000) om självdeklaration och kontrolluppgifter, räknas dock barnets tillgångar och skul- der in i föräldrarnas skatteplik— tiga förmögenheter.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de

personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av tillgångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara för- mögenheten. Skatten beräknas och fördelas på dessa personer efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Vid sambeskattning tillämpas bestämmelserna i 65 å kommu- nalskattelagen (1928:370) och punkt 2 av anvisningarna till den paragrafen. Fosterbam anses dock inte som hemmavarande barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

25. Förslag till lag om ändring i skattebetalnings- lagen (1997:483)

Härigenom förskrivs att 4 kap. 13 å, 5 kap. 8 och 9 åå, 10 kap. 31 å, 14 kap. 4 å, 18 kap. 3 å, 23 kap. 2, 5 och 9 åå skattebetalnings- lagen (1997:483) Skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 13 å Skattemyndigheten skall återkalla en F—skattsedel, om innehava- ren

1. begär att skattsedeln skall återkallas,

2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 å eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,

4. inte följer ett föreläggande 4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklara- tion eller, i fråga om handelsbo- lag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 å lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgif- ter, eller endast lämnar en hand- ling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering,

att lämna Självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, upp- gifter som avses i 4 kap. ] å la- gen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering,

5. brister i redovisning eller betalning av Skatt enligt denna lag i en utsträckning som inte är obetydlig, 6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs,

8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett få- mansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F—skattsedel på grund av ett för- hållande som kan hänföras till företagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F—skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3-8.

5 kap. 8 &

Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 å, göras från sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som kon- trolluppgift skall lämnas för en— ligt 3 kap. 22 och 23 få eller en— ligt 3 kap. 27 59 lagen (1990:325)

Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 å, göras från så- dan ränta och utdelning som har betalats ut till eller gottskrivits fysisk person som är bosatt i landet eller svenskt dödsbo och som kontrolluppgift skall lämnas

om självdeklaration och kontrol- för enligt 6 kap. lagen luppgifter. (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter. 9 å'

Skatteavdrag skall inte göras från

1. ränta på ett konto, om rän- tan är mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undan- tag för svenska dödsbon,

3. ränta eller utdelning till jysiska personer som inte är bo- satta i Sverige,

4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige,

5. ränta på ett fötfogarkonto som avses i 3 kap. 57 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

6. ränta på ett konto för kli- entmedel,

7. ränta som betalas ut till- sammans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela

Skatteavdrag Skall inte göras från "

1. ränta på sådant konto som avses i 11 kap. 7 5 andra stycket lagen (1998:000) om självdek— laration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

2. ränta på ett konto för kli- entmedel,

3. ränta som betalas ut till- sammans med ett annat belopp, om utbetalaren inte kan ange hur stor del av utbetalt belopp som utgör ränta,

4. utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som inte är avstäm— ningsbolag,

5. ränta eller utdelning som betalas ut från utländskt företag som bedriver verksamhet här i landet utan att inrätta filial eller motsvarande etablering här,

6. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, eller

beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 59 sjätte stycket lagen om självdeklaration och kon- trolluppgifter, eller

8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b 5? lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

7. ränta eller utdelning för vilken regeringen med stöd av 15 kap. 5 5 lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrol— luppgifterföreskrivit att kontrol- luppgift inte skall lämnas.

IOkap. 31å

Den som bedriver en verk- samhet där beskattningsunderla- gen exklusive gemenskapsinter- na förvärv och import för be- skattningsåret beräknas samman- lagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt la- gen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, Skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skatte- myndigheten inte beslutat annat enligt 11 å.

Den som bedriver en verk- samhet är beskattningsunderla- gen exklusive gemenskapsinter- na förvärv och import för bes- kattningsåret beräknas samman- lagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt la- gen (1998.'000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skatte- myndigheten inte beslutat annat

enligt 11 å.

I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då be— stämmelserna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i skatte- deklaration.

14 kap. 4 S

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enlig bokfö- ringslagen (1976:125) eller Skyl- dig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara boföringsskyldig enlig bokfö- ringslagen (1976:125) eller Skyl- dig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen

(1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han har ingått rättshandlingen (kontrollupp- gift). Föreläggande fär medde- las, om kontrolluppgiften har be- tydelse för beskattning enligt denna lag.

(1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som har betydelse för beskattning enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämnakontrolluppgiftt.

18 kap. 3 %

Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp som motsvarar avdragen Skatt som ännu inte har tillgodoräk- nats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.

Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om den skattskyldige skall läm- na en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 59 lagen

Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning inte göras till Skattskyldig som i sin självdek- laration endast skall redovisa inkomst av tjänst eller kapital,

(1990:325) om självdeklaration skattepliktiga förmögenhetstill- och kontrolluppgifter eller om gångar eller för vilken underlag det finns synnerliga skäl. för statlig fastighetsskatt skall fastställas. Återbetalning får dock alltid ske om det finns syn- nerliga skäl.

Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till del- ägare. Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto. Annan återbetalning till handels- bolag får göras endast om det finns särskilda skäl.

Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28 å skall göras till konkursboet respektive krono- fogdemyndigheten.

Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om något annat följer av 7 å.

23 kap. 2 å2

Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Finns det anledning att anta att den deklarationsskyldige eller, om den deklarationsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den deklarationsskyldige har begått brott, får den deklarations- skyldige inte föreläggas enligt 14 kap. 3 å vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.

Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdek- laration och kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är be- hörig enligt dessa lagar.

Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1998:000) om självdek- laration och kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är be- hörig enligt dessa lagar.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets

lämplighet bedömas.

55

Bestämmelserna om skyldig— het för ställföreträdare att lämna självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 å lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrol- luppgifter gäller också för upp-

Bestämmelsema om skyldig- het för ställföreträdare att lämna självdeklaration eller uppgifter i 15 kap. 1 å lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrol— luppgifter gäller också för upp-

gifter som skall lämnas enligt denna lag.

Uppgiftsskyldighet enligt be— stämmelserna i denna lag får fullgöras genom ombud.

gifter som skall lämnas enligt denna lag.

Bestämmelserna om förva- ring och gallring i 4 kap. 13 å la- gen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter gäl- ler också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses

i 14 kap. 8 å.

Bestämmelserna om förva- ring och gallring i 15 kap. 11 å lagen (1998:000) om självdekla- ration och kontrolluppgifter gäl- ler också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses

i 14 kap. 8 å.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse 1997:1032. 2 Senaste lydelse 1997:1029.

26. Förslag till upphävande av kungörelsen (1955:671) om Skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen

Regeringen föreskriver att kungörelsen (1955:671) om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.

27. Förslag till förordning om ändring i förordning- en (l957:515) om fullgörande av deklarationsskyldig- het för staten, landsting, kommun m.m.

Regeringen föreskriver att 1 å 1 mom. förordningen (1957:515) om fullgörande av deklarationsskyldighet för staten, landsting, kommun m.m.l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

is

] mom.2 Där staten, lands- tingskommun, kommun eller an- nan dylik menighet enligt be- stämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrol- luppgifter är skyldig avgiva de- klaration till ledning för taxering skall - såvitt ej nedan annorlun- da stadgas - skyldigheten fullgö- ras av förvaltningsmyndighet eller annan, som utövar vården och inseendet över den fastighet eller som handhaft den rörelse, varom jfåga är. Åligger deklara- tionsskyldighet fond, som av statsmyndighet förvaltas, skall skyldigheten fullgöras av denna myndighet.

] mom. Där staten, lands- tingskommun, kommun eller an- nan dylik menighet enligt be- stämmelserna i lagen (1998.'000) om självdeklaration och kon- trolluppgifter är skyldig att läm- na deklaration till ledning för taxering skall - om inte annat sägs nedan - skyldigheten full- göras av förvaltningsmyndighet eller annan, som utövar vården och inseendet över den fastighet eller som har handhaft den rörel- se, som det gäller. Åligger de- klarationsskyldighet fond, som förvaltas av statsmyndighet, Skall skyldigheten fullgöras av denna myndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

' Senaste lydelse av förordningens rubrik 1989:250. 2 Senaste lydelse 199011248.

28. Förslag till förordning om ändring i skatteregis- terförordningen (1980 : 5 5 6)

Regeringen förskriver att 4 å skatteregisterförordningen (1980:556)' skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

4å2

Registeransvariga myndigheter skall för de ändamål och i den ut- sträckning som anges nedan på begäran lämna följande myndigheter uppgifter på medium för automatisk databehandling.

Myndighet Uppgifter

Centrala stu- Uppgifter om inkomst diestödsnämn- av tjänst, inkomst av nå- den

ringsverksamhet, in- komst av kapital och förmögenhet.

Uppgifter om inkomst av tjänst, inkomst av nä- ringsverksamhet, in- komst av kapital och om registrering i sjömans- registret

Ändamål

Kontroll av ansökningar om uppskov med betal- ningen av Studiemedels- avgifter i fråga om studiestöd och om av- skrivning av studieskuld som avser tid före den 1 januari 1989.

Kontroll av ansökningar om studiestöd, om ned- sättning av årsbelopp och om avskrivning av studielån samt fast- ställande av årsbelopp.

Kontroll av ansökningar om lån till hemutrust- ning för flyktingar och vissa andra utlänningar samt ärenden om åter— betalning av sådana lån.

Myndighet Kronofogde- myndighet

Riksförsäk- ringsverket

Uppgifter

Uppgifter om skatt och avgift som avses i 1 kap. 1 och 2 åå skatte- betalningslagen (1997:483) samt uppgif- ter om återbetalning av sådan skatt och avgift.

Uppgifter om bruttoin- täkt av tjänst och avdrag från intäkten samt upp- gifter om nettointäkt av förvärvskälla.

Uppgifter om pensions- grundande inkomst med delbelopp.

Uppgifter enligt 25 å samt 26 å 2 lagen (1996:1030) om under- hållsstöd.

Uppgifter om inkomst som anges i 4 och 7 åå lagen (1993:737) om bostadsbidrag, med un- dantag av 4 å andra stycket 1-3; uppgifter om förmögenhet.

Ändamål Indrivningsverksamhet samt avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal- ning av skatter och av- gifter.

Kontroll av sjukpen- ninggrundande inkomst.

Pensionsberäkning.

Fastställande av under- hållsstöd och återbetal- ningsskyldighet enligt lagen om underhålls- stöd.

Beräkning och kontroll av bostadsbidrag.

Myndighet Uppgifter

Riksrevisions— Uppgifter som skall an- verket

Stat i sti s k a centralbyrån

ges i taxeringsuppgifts— register. Uppgifterna får avse ett urval av högst 60 000 skattskyldiga och personer som är sambeskattade med dem.

Uppgifter som skall an— ges i taxeringsuppgifts- register, uppgifter om skatteavdrag, arbetsgi- varavgifter, mervärdes- skatt och preliminär skatt samt uppgifter om näringsverksamhet som avses i 3 kap. 6 å och 4 kap. 1 39 lagen (1998:000) om själv- deklaration och kon- trolluppgifter.

Uppgifter om kommu- nalt skatteunderlag.

Uppgifter enligt 5 å första stycket 1 och 2 och 6 å första stycket 1 och 2 skatteregisterla- gen (1980z343), uppgif-

Ändamål Årliga prognoser be- träffande statens in- komster.

Framställning av officiell statistik enligt lagen (1992:889) om den officiella sta- tistiken.

Beräkning av utjäm— ningsbidrag enligt 2å lagen (199511515) om utjämningsbidrag till kommuner och lands- ting och beräkning av utjämningsavgift enligt 2 å lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och lands- ting.

Förande av det centrala företagsregistret.

ter om telefonnummer, uppgifter om beslut om konkurs eller likvida— tion, uppgifter om antal lämnade kontrolluppgif- ter samt uppgifter om inkomst av andra för- värvskällor än tjänst.

Uppgifter från kontroll- Förande av registret uppgifter. över kontrolluppgifter.

Uppgifterna enligt första stycket skall förses med de identi- fieringsuppgifter samt tekniska och administrativa uppgifter som be- hövs.

Underlag för uppgiftsutlämnande enligt första stycket får hämtas in på medium för automatisk databehandling.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. I fråga om utlämnande av uppgifter som avser tid före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

' Förordningen omtryckt 1983:145. 2 Senaste lydelse 1997:1074.

29. Förslag till förordning om ändring i taxerings- förordningen (1990: 123 6)

Regeringen förskriver att 2, 7 och 10 åå taxeringsförordningen (1990:1236) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

25

Självdeklarationer och andra handlingar som har lämnats till ledning för taxering enligt be- stämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter eller upprättats eller för granskning omhänderta- gits av en myndighet vid taxe- ringskontroll, skall förvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem och om möjligt hållas skilda från andra hand- lingar.

Föreslagen lydelse

Självdeklarationer och andra handlingar som har lämnats till ledning för taxering enligt be- stämmelserna i lagen (1998.'000) om självdeklaration och kon- trolluppgifter eller upprättats eller för granskning omhänderta- gits av en myndighet vid taxe- ringskontroll, skall förvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem och om möjligt hållas skilda från andra hand— lingar.

75'

För skattskyldig, som endast haft inkomst av kapital från vil- ken det gjorts skatteavdrag enligt 5 kap. 8 å skattebetalningslagen (1997:483) och som inte är skyl- dig att lämna självdeklaration, skall utfärdas ett särskilt medde- lande om taxeringen (taxerings-

meddelande).

T axeringsmeddelandet Skall innehålla upplysning om

1. den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun,

2. kontrolluppgifter enligt 3 kap. 22 och 27 åå lagen

För skattskyldig, som endast haft inkomst av kapital från vil- ken det gjorts Skatteavdrag enligt 5 kap. 8 å skattebetalningslagen (1997:483) och som inte är Skyl- dig att lämna självdeklaration, skall underrättelse om taxerings- beslut lämnas i besked om slutlig skatt enligt 11 kap. 15 ; skatte- betalningslagen.

Underrättelsen skall innehål- la upplysning om kontrollupp- gifter enligt 6 kap. 1, 7 och 8 åå lagen (1998.'000) om självdekla- ration och kontrollupppgifter, såvitt avser utbetalarens namn, utbetalat belopp och skatteav-

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, såvitt av- ser utbetalarens namn, utbetalat belopp och belopp för prelimi- när skatt i fråga om varje kon- trolluppgift,

3. inkomst av kapital och beslutad skatt.

Riksskatteverket får bestäm- ma att ytterligare upplysningar skall lämnas i meddelandet.

drag i fråga om varje kontroll- uppgift samt inkomst av kapital.

Riksskatteverket får bestäm- ma att ytterligare upplysningar skall lämnas i underrättelsen.

10 å2 Underrättelse om taxeringsbeslut som innefattar avvikelse från en självdeklaration får ske genom anmärkning på beskedet om Slut- lig skatt, om avvikelsen leder till lägre taxering och avser uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdekla— rationen eller uppenbar felaktighet i fråga om intäkt som uppburits i form av pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid, under vilken den skattskyldige inte varit bosatt i landet.

Underrättelse om taxerings- beslut som innefattar avvikelse från en förenklad självdeklara- tion får ske genom anmärkning på beskedet om Slutlig skatt un- der förutsättning att

1. avvikelsen föranleds av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

Underrättelse om taxerings- beslut som innefattar avvikelse från uppgifter som har förtryckts enligt2 kap. 3 5 lagen om själv- deklaration och kontrolluppgif— ter får ske genom anmärkning på beskedet om slutlig skatt under förutsättning att

1. avvikelsen föranleds av kontrolluppgift som Skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1998:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

2. avvikelsen innebär rättelse av en uppgift som är förtryckt i deklarationen och

3. den skattskyldige getts tillfälle att yttra sig över innehållet i kontrolluppgiften och inte haft något att erinra mot denna.

Underrättelse enligt första eller andra stycket får inte ske om sär— skilda skäl talar emot det. Närmare föreskrifter om underrättelse får meddelas av Riksskatteverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999.

' Senaste lydelse 1997:803. 2 Senaste lydelse 1997z803.

30. Förslag till förordning om ändring i alkohol- förordningen (1994:2046)

Regeringen föreskriver att 7 å alkoholförordningen (1994:2046) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 å'

Uppgift som avses i 12 kap. 4 å första stycket 2 alkohollagen (1994:173 8) får registreras endast om tillståndshavaren eller sådan företrädare som nämns i 6 å i denna förordning har funnits skyldig till följande brott:

1. brott mot brottsbalken,

2. brott mot alkohollagen (1994:1738),

3. brott mot lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.,

4. brott mot lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.,

5. brott mot lagen (1977:293) om handel med drycker,

6. brott mot narkotikastrafflagen (1968:64),

7. brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

8. brott mot skattebrottslagen (1971 :69),

9. brott mot uppbördslagen ( 1953:272), 10. brott mot lagen (1986:436) om näringsförbud, 11. brott mot lagen (1991 : 1969) om förbud mot vissa dopnings- medel,

12. brott mot 1 å andra stycket, 4 eller 4 a å lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

13. brott mot vapenlagen (1996167), 14. brott mot vapenförordningen (1996:70), 15. brott mot livsmedelslagen (1971:511), 16. brott mot aktiebolagslagen (1975: 1385), 17. brott mot lotterilagen (1994: 1000), 18. brott mot lagen (1982:636) om anordnande av visst auto- matspel,

19. brott mot ordningslagen (1993: 1617),

20. brott mot lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter,

21. brott mot hälsoskyddslagen (1982: 1080),

22. brott mot lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker,

23. brott mot lagen 23. brott mot lagen (1962:120) om straffi vissa fall (1962:120) om straffi vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration för oriktig ursprungsdeklaration m.m., eller m.m.

24. brott mot lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1998.

' Senaste lydelse 1996:77

31

Förslag till förordning om ändring i Skattebetal—

ningsförordningen (1997:750)

Regringen föreskriver att 31 å skattebetalningförordningen (1997:750) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

315

Skattemyndigheten skall skicka ett besked enligt 11 kap. 15 å skattebetalningslagen (1997:483) till den skattskyldige senast den 15 september taxe- ringsåret, om ett grundläggande beslut om årlig taxering har fat- tats senast den 15 augusti på grundval av en förenklad själv- deklaration enligt 2 kap. 11 59 lagen (1990:325) om självdekla— ration och kontrolluppgifter.

Om det grundläggande beslu- tet om årlig taxering fattas efter den 15 augusti, skall skattemyn- digheten upplysa den skattskyl- dige om detta och om att sådant besked som avses i första styck- et kommer att skickas till honom senast den 15 december.

Skattemyndigheten skall skicka ett besked enligt 11 kap. 15 å skattebetalningslagen (1997:483) till den skattskyldige senast den 15 juli taxeringsåret, om ett grundläggande beslut om årlig taxering har fattats senast den 1 5 juni.

Fattas grundläggande beslut om årlig taxering efter den 15 juni taxeringsåret skall skatte- myndigheten snarast och senast den 15 december taxeringsåret sända sådant besked som avses i första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

32. Förslag till förordning (1998 :000) med bemyndi- gande för Riksskatteverket att meddela vissa före- skrifter till lagen (1997:323) om statlig förmögenhets- skatt

Regeringen föreskriver följande.

Regeringen bemyndigar Riksskatteverket att meddela sådana verkställighetsföreskrifter om värdering av fordon som avses i 17 a å lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

1. Utredningsuppdraget och dess genomförande

1.1. Uppdraget

Skattekontrollutredningens direktiv (dir. 1995:12) vilka återges i sin helhet i bilaga I , innefattar ett uppdrag som består av tre från var- andra avgränsbara delar. Den första delen har varit att analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag som kan moti— veras av analysen. Utredningen avgav i denna del ijuni 1996 delbe- tänkandet Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen (SOU 1996:116).

Den andra frågan har gällt att utforma en obligatorisk kontroll- uppgiftsskyldighet om reavinster och reaförluster vid avyttring av aktier och andra finansiella instrument. Utredningen har i denna frå- ga i mars 1997 överlämnat delbetänkandet Kontroll Reavinst Värde- papper (SOU 1997:27).

Skattekontrollutredningens huvudsakliga uppgift är att göra en översyn av lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp- gifter, LSK. Utredningen lägger i förevarande slutbetänkande fram förslag i denna del.

Utredningen har nu koncentrerat sig på de i direktivet anförda huvudfrågorna,

— att göra en systematisk översyn av nuvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet och att utarbeta så enkla och enhetliga regler som möjligt,

— att utvärdera reglerna om förbindelse att lämna kontrolluppgift om ränta på inlåningskonto i utlandet och utdelning på utländska fondpapper som förvaras i depå eller kontoförs i utlandet och föreslå de förbättringar som är motiverade och

att se över bestämmelserna om skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration.

Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bygger i dag på en självdeklaration som avlämnas under ansvar att uppgifterna är sanna

och fullständiga. För att möjliggöra en riktig taxering avlämnas ett stort antal kontrollupppgifter varje år. Det innebär att taxeringskon- trollen av löntagare allt mer har inriktats på att kontrollera att upp- giftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt. Kontrollupp- giftema är därmed numera den väsentligaste förutsättningen för att åsätta rätt taxering för det stora flertalet som skall deklarera genom att lämna en förenklad självdeklaration.

För näringsidkare lämnas inte några kontrolluppgifter. Ett sådant system skulle vara oöverskådligt och ohanterbart i taxeringssam- manhang. Näringsidkare skall lämna en självdeklaration och stan- dardiserade räkenskapsutdrag. Dessa utdrag tillkom för att få ett mer enhetligt uppgiftslämnande från företagen, för att anpassa upp- giftslämnandet till företagens bokföring och för att möjliggöra ett mer rationellt urval av kontrollobjekt.

Bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyldigheten i LSK har vuxit fram sedan början av detta århundrade. Lagstiftning— en har med tiden blivit allt mer svåröverskådlig och reglerad på de- taljnivå.

Utredningen har bemyndigats att ta upp frågor som har anknyt- ning tilll uppgiftsskyldigheten i självdeklaration och kontrollupp- gifter. Utredningen har mot bakgrund av detta bl.a. funnit anledning att se över möjligheten att förenkla deklarationsförfarandet och då såväl frågan om vem som skall lämna en självdeklaration, som vid vilken tidpunkt den senast skall lämnas. Ytterligare frågor som spe- ciellt kan nämnas är förtryckning av uppgifter i självdeklarationen och om självdeklaration skall kunna lämnas genom ombud.

Utredningen lägger i slutbetänkandet även fram förslag i frågor som har kommit upp under utredningens gång och som är väsentliga att ta upp till behandling i detta sammanhang. Härmed avses förslag om utländska betalningsmottagares skatteregisternummer o.dyl. samt om möjlighet för den som kan antas vara skyldig att lämna kontrolluppgift att hos Riksskatteverket kunna få besked om kon- trolIuppgiftsskyldighetens räckvidd.

1.2. Utredningsarbetet

Huvudarbetet i slutbetänkandet har varit att göra en teknisk översyn av lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Det- ta arbete kan indelas i två underavdelningar, deklarationsförfarandet och kontrolluppgiftslämnandet. Utredningen har i dessa frågor, och

i övriga frågor som berör skatteförvaltningen, samrått med en referensgrupp från Riksskatteverket.

Utredningen har vad gäller frågan om utvidgad uppgiftsskyldig- het i entreprenadförhållanden samrått med Branschsaneringsutred- ningen (dir. 1995:142, Ju 1995:11). En av sekretariatet i Skattekon- trollutredningen utarbetad promemoria i ärendet har överlämnats till Branschsaneringutredningen. Promemorian har därefter tagits in i dess slutbetänkande Branschsanering - och andra metoder mot eko- brott (SOU 1997:111) som bilaga 3.

2. Lagen om Självdeklaration och kontrolluppgifter

2.1. Kort historik

Med förordningen (1902:84) om inkomstskatt infördes i Sverige systemet med en progressiv inkomstskatt och en skyldighet att läm- na uppgifter till ledning för den egna taxeringen. För en stor del av dagens termer och synsätt på taxering och beskattning och till det som i dag utgör taxeringslagen (1990:324) och lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, lades grunden redan i början på detta århundrade.

Inkomstskatten var från början en extra skatt som togs ut på fast egendom, kapital och arbete. I förordningen angavs bl.a de avdrag som var tillåtna, var taxering skulle ske och för vem kontrolluppgift skulle lämnas. För att skatten skulle kunna tas ut måste de Skattskyl- diga själva lämna uppgifter.

Förordningens bestämmelser om taxeringsförfarandet och kon- trolluppgifter fördes redan år 1910 över till en förordning om taxe- ringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. Denna systematik behölls sedan genom 1928 års taxeringsförordning och 1956 års taxeringslag.

Kontrolluppgiftsskyldigheten i 1910 års förordning var i huvud- sak inriktad på den som hade erhållit lön, naturaförmån eller pension av en offentlig arbetsgivare och aktieutdelning. Inkomsten för än- ställda i privat verksamhet skulle redovisas först när antalet stadig- varande sysselsatta uppgick till minst fem. Efter anmaning skulle dock andra arbetsgivare lämna kontrolluppgifter.

Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter År 1991 genomfördes genomgripande förändringar av skatteorgani- sationen och de olika förfarandena på skatteområdet. Den gamla taxeringslagen (1956:623), GTL, upphävdes och ersattes av två la-

gar, en ny taxeringslag (1990:324), TL, och en lag (1990:325) om Självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK.

Till LSK har förts de bestämmelser i GTL som behandlade upp- giftsskyldigheten. I samband härmed gjordes också en redaktionell översyn av bestämmelserna. LSK innehåller i dag dels de bestäm- melser som reglerar vem som skall lämna en självdeklaration till ledning för den egna taxeringen och vad denna deklaration Skall in- nehålla för uppgifter, dels vem som skall lämna en kontrolluppgift till ledning för annans taxering och vad denne skall lämna för upp— gifter. Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser för uppgiftsskyldighetens fullgörande.

2.2. Utredningens utgångspunkt

LSK är i dag indelad i fyra kapitel. Utgångspunkten för utredningens arbete har varit att strukturera innehållet i lagen så att överskådlighe- ten ökas, att bearbeta lagtexten redaktionellt och att flytta de be- stämmelser som inte behöver vara i lagforrn till författning av lägre dignitet, alternativt att möjliggöra för myndighet att utfärda verk— ställighetsföreskrifter.

Antal kapitel

Utredningen har i sitt förslag till ny lag om självdeklaration och kön- trolluppgifter (härefter benämnd NLSK) disponerat de bestämmelser som förslås ingå i lagen i 15 kapitel. Utredningens ambition har varit att göra lagen lättöverskådlig och att i varje kapitel samla bestäm- melser som inriktas på ett specifikt område.

Bestämmelser om skyldigheten att lämna kontrolluppgifter

Även om regeringen vid införandet av LSK (prop l989/90:74) gjorde en genomgripande redaktionell översyn av kontrolluppgifts- bestämmelsema är flera bestämmelser i dag obsoleta eller obehöv- liga.

De bestämmelser i LSK som reglerar den obligatoriska kontroll- uppgiftsskyldigheten är i allmänhet uppbyggda på så sätt att det i varje enskild bestämmelse anges för vad kontrolluppgift skall läm- nas, vem som skall lämna sådan uppgift, för vem kontrolluppgift

skall lämnas och vad kontrolluppgiften skall innehålla. Dessutom är . det inte ovanligt att det i den enskilda bestämmelsen — eller i en kompletterande bestämmelse - föreskrivs om undantag avseende så- väl kretsen av uppgiftsskyldiga som för vissa slags uppgifter. Före- skrifter som behandlar vad kontrolluppgiftema skall innehålla i form av identifikationsuppgifter och liknande återges ofta såväl i de en- skilda bestämmelserna som i de gemensamma bestämmelserna om kontrolluppgiftema. Denna och andra typer av upprepningar är onö- diga och minskar överskådligheten i lagstiftningen. De bör därför tas bort.

En annan brist i lagstiftningen är att det för vissa fall av upp- giftsskyldighet i minsta detalj är reglerat vad uppgiften skall inne- hålla eller vem som skall lämna uppgiften, medan föreskrifter om uppgiftsskyldigheten i andra fall är mer allmänt hållna, i synnerhet avseende vilka uppgifter som skall redovisas i kontrolluppgiften. Vad gäller den nuvarande detaljnivån kan konstateras att flera av detaljfrågoma är av sådan typ att de typiskt sett borde kunna regleras genom tillämpningsföreskrifter - eller t.o.m genom Riksskattever- kets utformning av kontrolluppgiftsblanketten.

Uppräkningar av kretsen av uppgiftsskyldiga för vissa typer av utbetalningar borde kunna ersättas med bestämmelser som anger att den som har betalat ut ersättningen eller motsvarande skall lämna kontrolluppgiften, jfr utformningen av 3 kap. 4 å LSK.

Under hand har också inhämtas att Riksskatteverket på grund av detaljnivån i den nuvarande lagstiftningen anser att det inte är lämp- ligt att genom tillämpningsföreskrifter förordna vad en kontroll- uppgift i det enskilda fallet skall innehålla.

Mot bakgrund av det anförda bör en ansats vid översynen vara att bestämmelserna om skyldigheten att lämna kontrolluppgifter i större utsträckning än i den nuvarande lagstiftningen skall meddelas ge— nom verkställighetsföreskrifter av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Riksskatteverket.

Det finns ett stort antal bestämmelser i LSK som reglerar vilka uppgifter skattemyndigheten eller Riksskatteverket får inhämta hos tredje man efter föreläggande. Samtliga dessa bestämmelser fördes över från GTL till LSK vid den senare lagens tillkomst. Genom in- förandet av bestämmelsen om föreläggande om rättshandling i 3 kap. 50 a å LSK har flertalet av dessa äldre bestämmelser förlorat i betydelse. Det bör därför undersökas i vilken utsträckning be- stämmelserna om tredjemansföreläggande kan omarbetas och för- enklas.

En annan utgångspunkt vid översynen bör vara att skyldigheten att lämna kontrolluppgifter utan föregående föreläggande i första hand bör inriktas på sådana utbetalningar m.m. för vilka utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483) eller annan lagstiftning respektive andra uppgifter som är av betydelse för att fysiska personers och dödsbons inkomster och förmögenhet skall kunna förtryckas. Kontrolluppgifter om utbetal- ningar till näringsidkare bör i första hand inhämtas genom riktade kontroller.

Det bör vidare undersökas i vilken utsträckning olika regler om uppgiftsskyldighet som finns intagna i annan lagstiftning kan flyttas till NLSK.

Lagförslagets systematiska uppbyggnad Utredningen föreslår att NLSK disponeras på följande sätt

1 kap. Allmänna bestämmelser 2 kap. Skyldighet att lämna självdeklaration m.m. 3 kap. Självdeklarationens innehåll 4 kap. Särskilda bestämmelser för handelsbolag m.fl. 5 kap. Kontrolluppgift om intäkt av tjänst m.m. 6 kap. Kontrolluppgift om avkastning på kapital m.m 7 kap. Kontrolluppgift om kapitalvinster m. rn. 8 kap. Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 andra fall 9 kap. Om förbindelse att lämna kontrolluppgift m.m 10 kap. Uppgiftsskyldighet m.m. vid utlandstransaktioner 11 kap. Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter m.m. 12 kap. Övrig uppgiftsskyldighet 13 kap. Anstånd 14 kap. Om föreläggande

15 kap. Övriga bestämmelser

3. Normgivningsmakten

En sammanfattande beteckning för den verksamhet hos riksdagen, regeringen och andra offentliga organ som avser fastställande av bindande rättsregler i form av lagar, förordningar och andra före- skrifter är nonngivning. Tillkomsten av lagar och andra föreskrifter regleras i 8 kap. regeringsformen (RF). Utmärkande för föreskrif- terna är att de är bindande för myndigheter och enskilda samt att de har generell räckvidd (prop. 1973:9O s. 203). I 8 kap. RF fördelas norrngivningen mellan olika organ och anges i vilken form den skall ske. Normgivningsmakten har enligt RF i första hand anförtrotts riksdagen och regeringen men befogenheten att besluta föreskrifter kan i vissa fall överlämnas till förvaltningsmyndigheter, kommuner och kyrkliga organ.

Normgivningsmaktens fördelning

Den primära uppgiften i 8 kap. RF är att fördela normgivnings- kompetensen mellan riksdagen och regeringen. Utgångspunkten är att viktigare ämnesområden skall regleras av riksdagen genom lag (det primära lagområdet) medan mindre centrala områden har tilldelats regeringen (regeringens primärområde). Det primära lag- området kan indelas i det obligatoriska lagområdet och det fakul- tativa lagområdet. Det obligatoriska lagområdet omfattar sådana ämnen som måste regleras genom lag, vilket innebär att delegation till regering eller annan myndighet är utesluten. Inom det fakultativa lagområdet kan riksdagen delegera sin normgivningsmakt i första hand till regeringen. Riksdagen kan samtidigt föreskriva att rege- ringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att utfär— da föreskrifter i ämnet.

Utanför det primära lagområdet faller regeringens primärområde där regeringen enligt RF har anförtrotts en behörighet att besluta föreskrifter. Regeringens primärområde omfattar enligt 8 kap. 13 å

första stycket RF dels föreskrifter om verkställighet av lag, dels föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen. Föreskrifter om riksdagen, riksdagens myndigheter och den kommunala beskattningen är enligt andra stycket i paragrafen uttryckligen undantagna från regeringens kom- petens.

Beskattningsmakten

Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden skall enligt 8 kap. 3 å RF meddelas genom lag. Bestämmelsen omfattar endast betungande regler. De föreskrifter som avses skall gälla "åligganden för enskil- da”, varmed avses skyldighet att företa eller underlåta vissa hand- lingar, eller uingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska för- hållanden”, varmed avses ingrepp i den enskilda rättssfären. Till Så— dana förskrifter räknas bl.a. föreskrifter om skatt till staten (8 kap. 3 å andra stycket RF). Med det allmänna avses i första hand stat och kommun. Hit räknas också enskilda rättssubjekt till vilka förvalt- ningsuppgifter har överlämnats enligt 11 kap. 6 å tredje stycket RF (Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regerings- form, 1989, s. 66-67, hädanefter benämnd H 8).

Grunderna för den kommunala beskattningen skall bestämmas genom lag (8 kap. 5 å RF), medan kommunerna själva bestämmer skattesatsen (1 kap. 7 å RF).

De föreskrifter som avses i 8 kap. 3 å RF hör till stor del till det fakultativa området. Detta gäller dock inte föreskrifter om skatter. Av inledningen till 8 kap. 7 å RF framgår att föreskrifter om skatter inte får meddelas av något annat organ än riksdagen. Beskattnings- makten faller således in under det obligatoriska lagområdet. Mot- svarande gäller i fråga om föreskrifter som i något avseende begrän- sar omfattningen av ett tidigare ingrepp i enskildas förhållanden. Även en sådan begränsning skall således ske i lagforrn. I prop. l973:90 s. 301 ges som exempel en föreskrift som öppnar en ny möjlighet till avdrag vid beräkningen av beskattningsbar inkomst för bestämmande av statlig inkomstskatt.

Med föreskrifter om skatt avses inte bara de materiella skattereg- lerna (vem som är skattskyldig, underlaget för skatten, skattesats o.dyl. som direkt reglerar skattens tyngd och fördelning) utan även

de regler som avser grunderna för taxerings- och uppbördsförfa- randet (prop. 1973:90 s. 302).

Riksdagens delegationsmöjlighet på skatteområdet

Såsom tidigare framgått har riksdagen tillagts makten att besluta om skatt till staten. Riksdagens beskattningsmakt har ansetts så viktig att statlig skatt har uteslutits från det område för delegation som reg— leras i 8 kap. RF. Riksdagens behörighet att delegera till regeringen har i 8 kap. 8 å RF begränsats till frågor om anstånd med betalning av skatt, både statlig och kommunal. Delegationen skall ha form av en lag och regeringens föreskrifter skall ges i förordningsform. Riks- dagen kan också enligt 8 kap. 9 å RF till regeringen genom lag de- legera frågor om tull på införsel av varor och avgifter till det all- männa.

Regeringens primärområde - verkställighetsföreskrifter

Enligt 8 kap. 13 å första stycket 1 får regeringen besluta föreskrifter om verkställighet av lag. Med föreskrifter om verkställighet av lag avses enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 21 1) i första hand tillämp- ningsföreskrifter av rent administrativ karaktär, t.ex. formulär och tabeller eller föreskrifter om myndigheternas handläggningsrutiner. I propositionen anges dock att det i vissa fall är ofrånkomligt att till- låta att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställig- hetsföreskrifter i materiellt hänseende "fyller ut” en lag, även om lagen i och för sig befinner sig inom det obligatoriska lagområdet. En förutsättning är emellertid att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. Re- geringen är förhindrad att i en verkställighetsföreskrift besluta om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan uppfattas som ett nytt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En verkställighetsföreskrift får inte heller innehålla straffbestämmelser eller andra sanktionsregler (H S s. 133-134 och lagrådet i prop. 1987/88:3 s. 194 och 198). Om det är uppenbart att ett sådant överskridande har skett får föreskriften inte tillämpas (11 kap. 14 å RF).

Enligt formuleringen av 8 kap. 13 å kan regeringen meddela verkställighetsföreskrifter till lagar som hör till såväl det obliga- toriska som det fakultativa lagområdet. Ett behov av verkställighets-

föreskrifter föreligger dock bara inom det obligatoriska lagområdet och inom den del av det fakultativa området där delegation inte har skett. Den största betydelsen har verkställighetsföreskriftema fått inom den del av det obligatoriska området som avser betungande offentligrättsliga föreskrifter.

Riksdagen är oförhindrad att genom lag meddela föreskrifter i ett ämne som ligger inom regeringens behörighetsområde. Därige— nom kan riksdagen undandra regeringen beslutanderätten över en del frågor som annars faller under regeringens kompetens.

Regeringens delegationsmöjlighet inom det egna primärområdet

Regeringen kan i förordning med föreskrifter om verkställighet av lag delegera till underordnad statlig förvaltningsmyndighet att med- dela bestämmelser i det ämne som behandlas i förordningen. Rege- ringen har denna delegationsmöjlighet inom hela sitt primärområde. Med underordnad myndighet avses de statliga förvaltningsmyndig- hetema under regeringen, t.ex. Riksskatteverket (RSV).

Delegationen till underordnad myndighet är i första hand avsedd att vara partiell, innebärande att regeringen överlåter bara en del av sin normgivningskompetens (prop. 1973:90 s. 321).

De delegationsmöjligheter som har skrivits in i regeringsformen är avsedd att vara uttömmande (prop.l973:90 s. 209).

Verkställighetsföreskrifter inom skatterätten

De materiella skattereglerna skall meddelas i lagform och utrymmet för att meddela utfyllande normer i form av verkställighetsföreskrif- ter är begränsat. I fråga om förfaranderegler är däremot kravet på lagform enligt förarbetena begränsat till "grunderna” vilket ger regeringen en ganska omfattande behörighet att meddela närmare föreskrifter om förfarandet. En konsekvens av detta är att materiella verkställighetsföreskrifter i Stort sett har kommit till användning för att fylla ut lagregleringen på enstaka punkter och att allmänna tillämpningsförfattningar till de materiella skattelagarna inte förekommer. Skattelagar som innehåller förfaranderegler kom- pletteras däremot ofta med allmänna tillämpningsförordningar, t.ex. taxeringsförordningen (1990: 123 6), fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) och skattebetalningsförordningen (1997:750). I dessa

uppdrar regeringen åt viss förvaltningsmyndighet att meddela ytterligare verkställighetsförskrifter i ämnet.

Inom fastighetstaxeringsväsendet har ett system med materiella verkställighetsföreskrifter kommit till större användning. I RÅ 85 115 prövade Regeringsrätten om RSV i föreskrifter för fastighets- taxering angående beräkning av värdefaktom storlek för småhus gått utöver vad myndigheten kunnat föreskriva. Regeringsrätten anförde att begreppet bostadsyta inte hade bestämts närmare i 8 kap. 3 å FTL. Värdefaktom storlek kunde därför inte användas utan en när- mare precisering. Genom RSVs förskrifter hade bestämmelsen fått ett preciserat innehåll. Den utfyllnad av regeln som skett stred inte mot bestämmelsens ordalydelse. Regeringsrätten utredde därefter motiven till 8 kap. 3 å F TL men fann att inte heller dessa lämnade tillräckligt besked om hur begreppet bostadsyta skulle förstås. RSVS verkställighetsföreskrifter angående beräkning av värdefaktom stor- lek kunde därför inte anses ha tillfört lagregeln något sådant element att föreskrifterna inneburit att RSV hade överskridit sina befogen- heter.'

Regeringsrätten har i RÅ 1988 ref. 151 prövat frågan om giltig- heten av RSVS anvisningar till bestämmelserna i punkt 4 av anvis- ningarna till 33 å KL om tidsvinst vid resa med bil mellan bostad och arbetsplats. Regeringsrätten, som tydligen uppfattade RSV:s an— visningar som föreskrifter och inte som rekommendationer, ansåg att den uttolkning av KLs bestämmelser som RSV hade gjort, gick ut— över Sådana verkställighetsföreskrifter som verket kunde meddela med stöd av bemyndigande av regeringen. I stället innefattade de en föreskrift om skatt som enligt 8 kap 3 å RF endast fick meddelas ge- nom lag.

För tillämpning av den tidigare gällande lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. (AVGL) hade Riksförsäkringsverket meddelat verkställighetsföres- krifter för uppskattning av värdet av bilförmån. I RÅ 83 1:85 I upp- kom frågan om en förvaltningsdomstol kunde frångå föreskrifterna. Regeringsrätten anförde att det generellt torde gälla att verkställig- hetsföreskrifter inte avskär förvaltningsmyndighet från rätt och i vissa lägen - skyldighet att direkt tillämpa lagreglema. Här framgick dock av lag att schablon skulle tillämpas och detaljerade regler gavs i lag om faktorer som skulle beaktas vid schabloniseringen. Mot

'Sture Bergström ifrågasätter dock grundlagsenligheten av verkställighetsfö- reskriftema till fastighetstaxeringslagen i Skattenytt 1995 s. 418, RSV:s verkställighetsföreskrifter ur statsrättslig synvinkel.

denna bakgrund fann Regeringsrätten att det inte fanns utrymme för tolkning av lagen vid sidan om Riksförsäkringsverkets verkställig- hetsföreskrifter.

I RÅ 1986 ref. 158 var det fråga om grundlagsenligheten av Riks- försäkringsverkets föreskrifter angående uppskattningen av värdet av bostadsförrnån vid bestämmande av underlag enligt 4 å AVGL. Regeringsrätten konstaterade att de aktuella arbetsgivaravgiftema utgjorde skatter. Någon rätt för riksdagen att delegera beslutande- rätten enligt 8 kap. 7 å RF förelåg inte. Regeringen kunde dock be— sluta verkställighetsföreskrifter till lag och också överlåta denna be- fogenhet till underordnad myndighet. De uttalanden som hade gjorts under förarbetena till AVGL ansåg Regeringsrätten peka på att reg- lerna hade avsetts få ett innehåll som i princip var likartat det som tillämpades inom beskattningsområdet och andra närliggande om- råden. Till de normer som tillämpades inom dessa områden hörde att jämkning i vissa fall kunde ske. Riksförsäkringsverkets föreskrifter anvisade inte någon jämkningsmöjlighet. Vid en prövning enligt 11 kap. 14 å RF fann Regeringsrätten att föreskrifterna gick utöver vad lagen åsyftade och att värderingen därför inte kunde ske uteslu- tande med tillämpning av verkets föreskrifter.

Överväganden

Målet vad avser skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxeringen är att skapa en reglering som är överblickbar och som är uppbyggd av tydliga och lättillämpade bestämmelser. En inte ovan- lig inriktning i lagstiftningsarbetet är att anförtro rätten att meddela föreskrifter till myndighet på den lägsta tillåtna norrngivningsnivån. Som exempel kan nämnas skattebetalningslagen (1997:483). Vid be— dömningen av norrngivningsnivån måste emellertid också beaktas att vissa regler, som i och för sig skulle kunna hänföras till en lägre normgivningsnivå, ändå kan behövas i lagen för att regleringen skall bli tydlig.

Bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter (LSK) har i stor utsträckning samma utformning som motsvarande bestämmelser i gamla taxeringslagen (1956:623 ), GTL. Reglerna från GTL flyttades nämligen år 1990 i princip oförändrade över till LSK. Flertalet regler i LSK är mycket omfattande och anger i detalj uppgiftsskyldighetens omfattning, se t.ex. 2 kap. 17 å LSK. I andra fall har lagstiftaren valt att i LSK ange endast grunderna för uppgiftsskyldigheten och komplettera dessa med en hänvisning till

de materiella skattereglerna. I 2 kap. 10 å andra stycket LSK anges sålunda att självdeklarationen skall innehålla de uppgifter som be- hövs för att beräkna bl.a. fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993: 1537) om expansionsmedel.

Det är inte lätt att åstadkomma regler om uppgiftsskyldigheten som är tillräckligt detaljerade och samtidigt lättillgängliga och över- skådliga. Utredningen anser emellertid att det finns förutsättningar att i viss utsträckning förenkla lagstiftningen. Utgångspunkten för utredningens arbete är att begränsa detaljregleringen i lag samtidigt som lagreglema ges en mer lättfattlig utformning.

Mindre detaljerade eller uttömmande författningar leder i en del fall till ett ökat behov av föreskrifter. Regeringen har såsom tidigare redovisats möjlighet enligt 8 kap. 13 å första stycket RF att kom- plettera lag genom verkställighetsföreskrifter.

Om en lagstiftning är mycket detaljerad är behovet av verkställ- ighetsföreskrifter normalt ringa. Om en lagregel däremot är allmänt hållen och ger begränsad ledning i det enskilda fallet, ökar behovet. Å andra sidan blir det då ofta svårt att dra gränsen för vad som är en godtagbar verkställighetsföreskrift. Risken för att en utfyllande före- skrift skall underkännas av rättstillämpande organ ökar då. För att undvika tillämpningsproblem bör därför grunderna för utformningen av utfyllande verkställighetsföreskrifter tydligt anges i lag.

Syftet med skyldigheten att lämna uppgifter i självdeklarationen är att Skattemyndigheten skall kunna dels räkna ut korrekt skatt, dels kontrollera lämnade uppgifter. Allmänt kan sägas att de materiella skattereglerna är så utformade att det av reglerna framgår vilka uppgifter som behövs för deras tillämpning. Av reglerna i inkomst- slaget tjänst och kapital framgår sålunda vilka intäkter som är skatte- pliktiga och vilka kostnader som är avdragsgilla. Den skattskyldige skall i sin Självdeklaration lämna de uppgifter om dessa intäkter och utgifter som behövs för att skatten skall kunna beräknas.

Inkomst av näringsverksamhet skall enligt 24 å kommunal- skattelagen (1928:370) KL beräknas enligt bokföringsmässiga grun- der om inte annat anges i KL. Enligt punkt 1 av anvisningarna till paragrafen skall den skattemässiga inkomstberäkningen ske med ut- gångspunkt i bokföringen. Det bokförda resultatet justeras i den mån det föranleds av avvikande regler i KL. Bokföringsskyldig- hetens omfattning regleras i bokföringslagen (1976:125) BFL. Redo- visningskommittén har i sitt Slutbetänkande Översyn av redovis- ningslagstiftningen (SOU 1996:157) föreslagit en ny bokföringslag. l betänkandet anförs som skäl mot delegation av normgivningmak-

ten på redovisningsområdet, redovisningsreglemas betydelse för skatteuttaget. Kommittén är av den uppfattningen att redovisnings- regler inte får utfärdas i form av föreskrifter med lägre konstitutio- nell status än lag (5. 150). Även för näringsidkare följer således upp- gifternas innehåll av föreskrifter som lämnas i lagform.

Skattekontrollutredningen anser att det är obehövligt att i en lag som gäller självdeklaration ange att uppgifter skall lämnas om vissa förhållanden, om det av den materiella skatteregeln klart framgår att uppgiften behövs för tillämpningen av dessa regler. Det får därför anses vara tillräckligt i många fall att i NLSK använda samma ter- mer och uttryck som i de materiella lagarna. Närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras bör enligt utredningens mening kunna ges i form av verkställighetsföreskrifter.

För kontrolländamål måste skattskyldiga i vissa fall lämna upp- gifter som inte i behövs för att räkna ut skatten. Som exempel kan nämnas att, enligt 2 kap. 15 å LSK, skattskyldig som yrkar avdrag för skuldränta skall - när kontrolluppgift inte skall lämnas - i själv- deklarationen lämna uppgifter om skuldbeloppets storlek vid be- skattningsårets utgång och om långivarens namn. Uppgiften har ing- en betydelse för skatteuträkningen men väl för kontroll av att en av- dragsgill skuldränta föreligger. Uppgiftsskyldighet av nu nämnt slag bör enligt utredningens bedömning framgå av bestämmelserna i NLSK.

Det finns inga formella krav att det av en lagregel skall framgå att det förekommer verkställighetsföreskrifter. Inom vissa områden kan det dock vara lämpligt att, i inforrnationssyfte, låta lagtexten ge upplysning om att verkställighetsföreskrifter finns. De materiella skattereglerna är ständigt föremål för ändringar. Detta gäller särskilt inom de områden där uppgiftsskyldigheten är omfattande, t.ex. när- ingsverksamhet. Skatteförvaltningens behov av uppgifter och där- med också behovet av verkställighetsföreskrifter är till stor del bero- ende av de materiella reglernas innehåll. Utredningen har mot denna bakgrund valt att i förslaget till lagtext inte generellt upplysa om exi- stensen av Sådana föreskrifter.

4. Förenklingar av deklarations- , förfarandet

4.1. Det förenklade deklarationsförfarandet

4.1.1. Deklarationsförfarandet i dag

Den förenklade självdeklarationen infördes vid 1987 års taxering för att underlätta deklarationsförfarandet för det stora flertalet skattskyl- diga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Införandet av systemet med den förenklade självdeklarationen kom att påtagligt förenkla hanteringen av deklarationerna för både skatte- myndighetema och de skattskyldiga. Efter förslag av Riksskatte- verket i rapporten Vidareutveckling av den förenklade självdeklara— tionen (RSV Rapport 199213) infördes fr.o.m. 1995 års taxering be- stämmelser om ett ytterligare förenklat deklarationsförfarande för löntagare m.fl. (jfr prop. 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet).

Det nya förfarandet innebär att en förtryckt blankett för förenklad självdeklaration sänds ut före den 15 april taxeringsåret till samtliga berörda skattskyldiga, dvs. fysiska personer och dödsbon, som under beskattningsåret enbart har haft inkomst hänförlig till inkomstslagen tjänst eller kapital [2 kap. 1 1 å lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK].

Undantag från möjligheten att använda den förenklade dek— larationsblanketten har gjorts för skattskyldig som har inkomst av näringsverksamhet, är företagsledare eller delägare i fåmansföretag m.fl., skattskyldig som skall redovisa mervärdesskatt i sin själv- deklaration, som inte har varit bosatt i Sverige under hela beskatt- ningsåret samt den som inte har mottagit en förtryckt blankett för förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret (2 kap. 13 å LSK). De nu nämnda Skall deklarera genom att lämna en särskild självdeklaration.

Innehållet i den förtryckta blanketten för förenklad självdekla- ration är sådant att det för ett stort antal deklaranter inte krävs några

ytterligare uppgifter för att åsätta en riktig taxering, fastställa pen- sionsgrundande inkomst och göra en korrekt skatteberäkning. För- utom den förenklade självdeklarationsblanketten erhåller deklaran- ten en specifikation som visar de kontrolluppgifter som har kommit in till skattemyndigheten samt en preliminär skatteuträkning. Dek- laranten får därefter en viss tid på sig för att kontrollera uppgifterna och korrigera om någon uppgift är felaktig eller saknas. Dessa upp- gifter skall lämnas på blanketten som sedan undertecknas och läm- nas intill skattemyndigheten (2 kap. 12 5 LSK).

Det nya deklarationsförfarandet bygger på en utökad skyldighet att lämna kontrolluppgifter om bl.a. utgiftsräntor, avgifter för pen- sionsförsäkringar och tomträttsavgälder. ] 3 kap. LSK föreskrivs en omfattande skyldighet för arbetsgivare, sociala myndigheter, banker, kreditinstitut m.fl. att lämna kontrolluppgifter till ledning för in- komsttaxeringen. Uppgifterna avser i första hand inkomst av tjänst och kapital. Skyldigheten har utvecklats efter hand (jfr bl.a. prop. 1994/95:209 Kontrolluppgiftsskyldighet vid avyttring av värdepap- per m.m.) och kan, med undantag för realisationsvinster, anses vara nära nog heltäckande för tjänste- och kapitalinkomster.

Riksskatteverket föreslog i RSV Rapport 1992z3 att den skatt- skyldige skulle få en förtryckt blankett med en komprimerad sam- manställning av inkomst- och avdragsposter i respektive inkomst- slag (taxeringsförslag) och en preliminär skatteuträkning. Till detta skulle fogas bl.a. en specifikation över kontrolluppgiftema och en blankett för tilläggsuppgifter. Den som var nöjd med det taxerings- förslag som skattemyndigheten sände ut och som inte hade några tilläggsuppgifter att lämna skulle inte behöva göra något mer. Fram- kom inga nya uppgifter skulle det förtryckta förslaget läggas till grund för taxeringen, fastställandet av den pensionsgrundande in- komsten och den slutliga debiteringen av skatter och avgifter (s. 99- 100)

Riksskatteverkets förslag, som innebar att en skattskyldig som inte hade något att invända mot ett utsänt taxeringsförslag tyst skulle kunna godkänna detta, varefter deklarationen skulle anses avgiven på heder och samvete, mötte kritik i remissbehandlingen. Ett övervä- gande antal instanser som yttrade sig i frågan förordade ett system där den förtryckta förenklade deklarationsblanketten skall under- tecknas av den skattskyldige och lämnas in till skattemyndigheten. Man ansåg att det bl.a. av rättssäkerhetsskäl inte var acceptabelt att likställa passivitet med aktivt handlande i fråga om det rättsliga an- svaret för deklarationsuppgiftema. Ansvar för passivt skattebe- drägeri skulle med den föreslagna konstruktionen bli svårt att

utkräva, då det skulle bli nästan omöjligt för åklagaren att motbevisa en invändning från den skattskyldige att han inte hade tagit del av eller kunnat ta del av taxeringsförslaget. Den som förhöll sig totalt passiv skulle därmed vara svårare att straffa än den som lämnade en deklaration men med en oriktig uppgift. Det var redan direkt ovanligt med anmälningar om brott mot "vanliga löntagare", och det framlagda förslaget skulle göra utrymmet för straffansvar ännu mindre, anfördes det.

] prop. 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarations- förfarandet anförde föredragande statsrådet att det inte är acceptabelt att den skattskyldige genom passivitet skall godkänna det taxe- ringsförslag som skattemyndigheten har skickat ut. Den skattskyl- dige måste känna att det är han som står för uppgifterna i deklara— tionen, även till den del de är förtryckta. Detta åstadkoms genom att den skattskyldige, liksom tidigare, fullgör sin deklarationsskyldighet genom att underteckna blanketten och skicka tillbaka den till skatte- myndigheten även i de fall han inte har ändrat eller lagt till någon uppgift.

Statsrådet anförde vidare att detta förfarande emellertid medför vissa administrativa nackdelar. Systemet måste innehålla bl.a. ruti- ner för föreläggande att inkomma med den förenklade deklarationen i de fall någon underskriven deklarationsblankett inte skickas till- baka och för påförande av förseningsavgift i de fall blanketten skick- as in för sent. Rutinen innebär också en ökad hanteringskostnad eftersom den medför att mellan 3,5 och 4 miljoner deklarationer måste skickas in trots att den skattskyldige inte har någon tilläggs- uppgift att lämna. Samtidigt medför det att slutskattsedel inte kan skickas ut i juni utan först i augusti månad taxeringsåret (s. 39-40).

Skatteutskottet tillstyrkte förslaget i propositionen (bet. l992/93:SkUl ]) och lagstiftningen utformades så att även den som inte lämnar tilläggsuppgift i sin självdeklaration skall underteckna blanketten och lämna den till skattemyndigheten (SFS 1992: 1659). Vid frågans behandling i Skatteutskottet reserverade sig de socialde- mokratiska ledamöterna. De anförde att det nya förfarandet bör föl- jas upp noggrant och att man på basis av vunna erfarenheter ånyo skall granska möjligheten att införa ett system som innebär att det förtryckta deklarationsförslaget kan läggas till grund för taxeringen även utan att den skattskyldige har återsänt blanketten.

Riksskatteverket återkom till frågan i sin rapport Förslag till för- enklingar i skattelagstiftningen (RSV Rapport 1995:10) och föreslog att fysiska personer och dödsbon, som har rätt att lämna en förenklad självdeklaration och som godkänner det förtryckta taxeringsförslaget

i den förenklade självdeklarationsblanketten, skall befrias från skyl- digheten, och därmed också besväret, att lämna in deklarationen. Riksskatteverket föreslog, utan att förorda någon av dem, två alter- nativa lösningar. Antingen skulle förslaget kunna genomföras på sätt som Riksskatteverket tidigare hade framfört i sin rapport l992:3, så att de fysiska personer och dödsbon som godkänner ett taxerings- förslag och som inte skickar in blanketten till skattemyndigheten anses ha fullgjort sin deklarationsskyldighet. Alternativt skulle fysis- ka personer och dödsbon kunna befrias från deklarationsplikten om de endast har uppburit sådan inkomst som skatteförvaltningen har kännedom om genom obligatoriskt lämnade kontrolluppgifter och för vilka inkomster det skall betalas preliminär A-skatt enligt upp- bördslagen (1953:272), UBL. Det sistnämnda motsvarar, enligt Riksskatteverket, i princip den ordning som tillämpas i Danmark.

Vid 1995 års taxering var totalt 6,8 miljoner fysiska personer deklarationsskyldiga. Inför taxeringen ansågs 5 453 000 eller cirka 80 procent kunna lämna en förenklad självdeklaration. I mitten av augusti 1995 hade 5 420 000 förenklade deklarationer kommit in och grundregistrerats. Av de inkomna deklarationerna innehöll ca 40 procent någon form av tilläggsuppgift. Övriga förenklade självdekla- rationer innehöll inga nya uppgifter utan endast namnteckning. Riksskatteverket hade inför taxeringen räknat med att ca 50 procent av de inkomna deklarationerna skulle innehålla tilläggsuppgift (RSV Rapport 1995:10, s. 74).

Huvuddelen av tilläggsuppgiftema avsåg avdragsyrkanden, och då mest avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. I in- komstslaget kapital gjordes ändringar främst beträffande fördelning- en av ränteavdrag mellan makar samt redovisades realisationsvinster och realisationsförluster för avyttringar av fastigheter, bostadsrätter och värdepapper.

Fr.o.m. år 1995 har skattemyndigheten infört en ny rättelserutin avseende kontrolluppgifter. Har en kontrolluppgift ändrats eller har en ny kommit in efter förtryckningen och har deklaranten inte beak- tat den genom tilläggsuppgift i deklarationen, skickas en under— rättelse om ändring maskinellt till personen. Kommer han inte in med någon invändning läggs uppgiften till grund för taxeringen. Be- slutet meddelas genom en anmärkning på slutskattsedeln. Antalet ändringar uppgick vid 1995 års taxering till något över 100 000 och vid 1996 års taxering till ca 45 000.

Det totala antalet förtryckta kontrolluppgifter var samma år ca 43 miljoner. Enligt Riksskatteverkets uppfattning hade taxeringsförsla-

gen vid 1995 års taxering en hög kvalitet och en obetydlig fel- frekvens (RSV Rapport 1995:10 s. 74-77).

För taxeringsåret 1996 har antalet "rena" förenklade självdek- larationer ökat, främst beroende på att beloppsgränsen för avdrag för kostnader för resor till och från arbetet har höjts till 6 000 kr. Enligt uppgift från Riksskatteverket har tilläggs-eller ändringsuppgift läm- nats i endast 33 procentav de inkomna deklarationerna.

4.1.2. Deklarationsförfarandet i andra nordiska länder

Utredningen redovisar här hur deklarationsförfarandet är utformat i de andra nordiska länderna. Att just dessa har valts beror på att de- ras system ligger nära det svenska med avseende på såväl skattereg- lemas uppbyggnad som administrativa traditioner.

Danmark

Danmark har sedan inkömståret 1988 ett beskattningsförfarande med en förenklad självdeklaration som i likhet med det svenska systemet bygger på metoden att förtrycka och sända ut en blankett med ett färdigt taxeringsförslag. Till skillnad från vad som gäller i Sverige har man i Danmark från början utformat systemet på så sätt att den skattskyldige inte behöver skicka in blanketten om han inte har några kompletterande uppgifter att lämna. Det danska systemet inne- bär således att vissa skattskyldiga får en förtryckt blankett för själv- deklaration under april månad. För de skattskyldiga där skatte- myndigheten redan har tillgång till alla inkomstuppgifter sänds samtidigt en skattsedel (på danska årsopgörelse) ut med uppgift om skatten samt hur skattepliktig inkomst och förmögenhet räknats ut. Den som har överskjutande skatt får samtidigt en check på beloppet. Beträffande skattskyldiga där skattemyndigheten inte redan vid ut- sändandet av den förtryckta självdeklarationen har alla uppgifter för att rätt kunna ange den skattepliktiga inkomsten sänds årsopgörelsen ut senare. Avgränsningen görs så att de som föregående år inte läm- nade tilläggsuppgift får både självdeklarationsblankett och en årsop- görelse. Av 3,8 miljoner förenklade självdeklarationsblanketter sänds 2,3 miljoner ut med årsopgörelse och 1,5 miljoner utan årsop- görelse. Antalet utökade självdeklarationer (motsvarande den sär- skilda självdeklarationen) är 587 000.

Deklarationsskyldig fysisk person och dödsbo skall lämna in dek- larationen senast den 1 maj året efter inkomståret. Den som är bok- förings- eller räkenskapsskyldig och med denne samlevande make skall lämna deklarationen senast den 1 juli. Den som inte lämnar in deklarationen i rätt tid påförs en förseningsavgift (skattetillaeg) om 200 kr för varje dag som deklarationen inte har kommit in, dock maximalt 5 000 kr. Befrielse kan medges helt eller delvis om det finns särskilda skäl. Utöver förseningsavgiften kan den skattskyldige åläggas dagliga böter för att ge in deklarationen. Skönstaxering kan ske om deklaration inte lämnas in till myndigheten.

Rättelse och komplettering av den förtryckta självdeklarationen kan även göras per telefon med tonvalsfunktion genom att trycka på knapparna i enlighet med de anvisningar som ges. Den personliga koden som skall anges finns förtryckt på skattsedeln. Också dessa uppgifter lämnas under straffansvar.

En skattskyldig som inte har lämnat en självdeklaration men som får ett meddelande om taxering som är för låg, skall upplysa skatte- myndigheten om detta förhållande inom fyra veckor från mot- tagandet av meddelandet eller från deklarationstidens utgång. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter detta straffas med böter (& 16 andra stycket skattekontrolloven). Sker underlåten- heten med uppsåt att undandra det allmänna skatt, kan straffet bli häfte (en lindrigare form av fängelse) eller fängelse upp till två år (ålö tredje stycket skattekontrolloven). Även bolag kan åläggas bötesansvar (5 16 fjärde stycket skattekontrolloven). Dessa bestäm- melser gäller såväl den som har mottagit en förtryckt självdeklara- tionsblankett och felaktigt inte sänder in den, som den inte har fått någon blankett och som när han fått ett felaktigt skattebeslut inte meddelar skattemyndigheten dessa felaktigheter. Det gäller också i övrigt den som skönstaxeras till ett för lågt belopp. Den som i övrigt underlåter att deklarera med uppsåt att undgå att bli taxerad kan straffas med böter, häfte eller fängelse i upp till två år (& 15 skattekontrolloven).

Den som med uppsåt att undandra det allmänna skatt avger orik- tig eller vilseledande uppgift till ledning för beslut om en person är skattskyldig, taxering eller skatteberäkning straffas för skattebe- drägeri med böter, häfte eller fängelse upp till två år. Sker överträ- delsen av grov oaktsamhet är straffet böter eller, vid försvårande omständigheter, häfte (& 13 skattekontrolloven). Bötesansvar kan påföras ett företags ägare även om han själv inte har förfarit uppsåt- ligt eller varit oaktsam (5 18 skattekontrolloven). För skattebedräge-

ri av särskilt grov beskaffenhet är straffet fängelse upp till fyra år (& 289 borgerlig straffelov).

Befogenheten att utdöma straff ligger hos domstolarna, men i praxis fastställs de flesta böter på skatteområdet administrativt. Vid överträdelser av åå 13 och 16 skattekontrolloven kan den skattskyl- dige således påföras böter i administrativ ordning. Överträdelsen skall ha skett av uppsåt eller av grov oaktsamhet.

Bevisbördan för det straffbara åvilar i sådana fall skattemyn- digheten. En förutsättning är att den skattskyldige erkänner över— trädelsen och förklarar att han skall betala angivna böter inom en viss tid. Den som har godkänt ett förelagt förslag kan emellertid ångra sig inom sex månader. Målet förs då till domstol.

Straffbestämmelsen i 5 16 skattekontrolloven fick sin nuvarande lydelse 1988 i samband med att de nya deklarationsreglema inför- des. Bestämmelsen har kritiserats såväl av företrädare för den dans- ka skatteförvaltningen som av domare och advokater. Kritikerna har anfört att det råder stor osäkerhet om tillämpningen. En väsentlig del av kritiken gäller det förhållandet att den skattskyldige drabbas av straff om han inte inom viss tid reagerar mot ett meddelande som visar en för låg taxering. Bl.a. har pekats på att straffpåföljd kan undvikas beroende på vilken förklaring personen lämnar till sin underlåtenhet.

Det danska Retssikkerhedsudvalget, som har till uppgift att ge skatteministem råd i rättssäkerhetsfrågor, har i en redogörelse från 1996 kommenterat vissa domar i detta avseende och anfört bl.a. att deklarationsreformen år 1989 genomfördes för att underlätta för medborgarna att deklarera. Det förelåg en risk att reformens tanke skulle gå förlorad om ansvarsnonnen gjordes för sträng. Därför tycktes priset för deklarationsreformen vara att det kriminaliserade området i & 16 gjordes snävare i förhållande till bestämmelsens utgångspunkt. Genomgången av domarna synes också visa en ut- veckling i praxis i riktning mot en större försiktighet med att fälla annat än inom själva kämområdet för 5 16, dvs. klara bedrägerifall. Domstolarna har i högre grad än tidigare tillagt den omständigheten betydelse att skattemyndighetema har sådana upplysningar att de själva kan företa en riktig taxering.

Told- og Skattestyrelsen har i maj 1996 gett ut riktlinjer för tolk- ningen av ansvaret enligt 5 16 skattekontrolloven. Straffansvar skall först och främst göras gällande om det föreligger uppsåt att undan- dra skatt. En konkret bevisvärdering skall härvid företas, inklude— rande alla omständigheter med objektiva fakta och den skattskyldi- ges förklaring. Däremot bör det visas återhållsamhet med att väcka

talan med stöd av paragrafens andra stycke, särskilt när skattemyn- digheten har haft goda möjligheter att omedelbart konstatera felen eller när det i förväg kunde ha undersökts om en utbetalning av en stor summa överskjutande skatt var korrekt. Är en överträdelse av 5 16 andra stycket av mer ordningsmässig karaktär bör boten be- stämmas till ett (väsentligt) lägre belopp än norrnalboten.

Norge

Norge har en annan form av förenklad självdeklaration än Sverige och Danmark. Inga uppgifter är förtryckta, utan den som anser sig ha fått alla kontrolluppgifter från uppgiftslämnama skall bara sätta ett kryss i en ruta om uppgiftema är riktiga. Kontrolluppgift lämnas av arbetsgivare, banker, norska VPC, försäkringsbolag. Uppgift lämnas även om betalt underhållsbidrag, om fastighetsinnehav och bostadsrättsvärde. Den skattskyldige behöver därutöver bara fylla i yrkat avdrag för kostnader för resa mellan bostad och arbete samt uppgift om köpt eller såld bil under året. Därvid skall anges bilens listpris som ny. Detsamma gäller vid köp och försäljning av båtar. Självdeklarationen skall därefter undertecknas och sändas in till skattemyndigheten före den 31 januari under taxeringsåret. De som lämnat förenklad självdeklaration får i maj ett utkast till taxerings- meddelande. I detta finns angivet inkomster, förmögenhet i form av banktillgodohavanden, livförsäkring, fastigheter, bilar och båtar. Skatten har beräknats utifrån föreliggande uppgifter. De som inte kan använda den förenklade självdeklarationen är bl.a. de som har lösöre som överstiger 100 000 kr eller mer än 3 000 kr i kontanter, har yrkat avdrag för gåvor eller har yrkat avdrag med högre belopp än schablonavdraget.

Fr.o.m. 1998 års taxering införs successivt ett nytt förenklat dek— larationsförfarande med en förtryckt blankett av samma typ som den som i dag tillämpas i Sverige.

Finland

Finland har inte någon förtryckt självdeklaration i vår mening. En- bart personuppgiftema är förtryckta. Den som har haft skattepliktig inkomst eller som vid utgången av beskattningsåret har haft skatte- pliktig förmögenhet skall utan anmaning lämna självdeklaration. Den som enbart har haft pension eller olika sociala förmåner och

endast äger en stadigvarande bostad är inte deklarationsskyldig. Inte heller behöver den som enbart har haft inkomster som jämställs med löneinkomster såsom royalty, sjöarbetsinkomst, strejkunderstöd och liknande lämna självdeklaration under förutsättning att dessa in- komster har erhållits i Finland.

Enligt uppgift från Skattestyrelsen i Finland ändras det finska deklarationssystemet under senare delen av 1990-talet. Vanliga löntagare och pensionärer skall inte behöva deklarera. Detta görs möjligt genom att skattemyndigheten i de flesta fall kan räkna ut skatten på basis av kontrolluppgifter. Reformen skall minska kost- naderna för beskattningen och förbättra servicen.

4.1.3. Undantag från deklarationsplikten i Sverige

I dag föreligger enligt LSK undantag från deklarationsplikten vid in- komsttaxeringen för vissa inkomsttagare. I det följande redovisas-tre grupper som i dag är undantagna från deklarationsskyldigheten. Även vid fastighetstaxeringen har nyligen undantag från deklara- tionsplikten införts.

Kapitalinkomster

Genom 1990 års skattereform ändrades kapitalbeskattningen så att en proportionell statlig skatt på 30 procent tas ut på inkomst av kapital. Som en följd av denna konstruktion ändrades också upp- bördssystemet så att en preliminär skatt tas ut med 30 procent på ränte- och utdelningsinkomster för fysiska personer bosatta i Sverige och svenska dödsbon. Kapitalinkomster beskattas i princip fullt ut eftersom varken sparavdrag eller grundavdrag medges. För att undvika att inkomsttagama även skall vara skyldiga att deklarera och själva betala in skatten innehålls och betalas den preliminära skatten in av den som är skyldig att lämna kontrolluppgiften. Efter- som rätt inkomstskatt för dessa kommer att betalas automatiskt ansåg föredragande statsrådet det vara en stor fördel för dem som endast har kapitalinkomster att slippa avge en självdeklaration. Beslut om taxering bör kunna fattas enbart på grundval av kontroll- uppgifter och en underrättelse om taxeringen sändas ut (prop. 1990/91:5 s.112-113).

Kontrolluppgift skall enligt 3 kap. 22 och 23 55 LSK lämnas om fordran och inkomstränta när den sammanlagda räntan, oavsett om

den avser ett eller flera konton för kontohavaren hos uppgiftsläm- naren, uppgår till minst 100 kr. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger dock först när räntan på ett konto uppgår till minst 100 kr [5 kap. 9 5 l skattebetalningslagen (1997:483)].

Fysisk person och dödsbo som erhåller bruttointäkter av kapital av annat slag än som har angetts ovan är deklarationsskyldiga om bruttointäktema sammanlagt har uppgått till minst 100 kr. Dessa får ett besked om den slutliga skatten och resultatet av avstämningen av skattekontot (1 1 kap. 15 5 skattebetalningslagen). Den som endast har haft inkomst av kapital från vilken skatteavdrag har gjorts och som i övrigt inte är deklarationsskyldig erhåller endast ett taxerings- meddelande [7 & taxeringsförordningen (1990:1236)].

F olkpensionärer

Den som är folkpensionär är undantagen från deklarationsplikt om han endast har uppburit inkomst av tjänst som består av folkpension och pensionstillskott eller allmän tilläggspension som inte är större än pensionstillskottet. Folkpensionärer undantogs från deklara— tionsskyldigheten fr.o.m. år 1973. Motivet var då att deklarations- skyldigheten för denna grupp var helt onödig. Ett stort antal folkpen- sionärer hade visserligen pension som översteg deklarationsplikts- gränsen på 4 500 kr. Samtidigt hade de emellertid rätt till extra av- drag vid taxeringen med så stort belopp att någon beskattningsbar inkomst inte uppkom, varför de inte påfördes någon skatt. Själv- deklarationema var tämligen enkla att utföra och kontrollera men de medförde ändå besvär för inkomsttagarna och merarbete för myn- digheterna. De som hade sidoinkomster, förmögenhet eller fas- tighetsinnehav befriades inte från deklarationsskyldigheten (prop. 1972zl45 s. 21-23).

Inkomst av tjänst

Fysisk person vars bruttointäkt av tjänst och aktiv näringsverksam- het understiger 24 procent av basbeloppet (för närvarande ca 8 700 kr) är inte deklarationsskyldig. Undantaget har i första hand bety- delse för skolungdom.

F astighetstaxerin gen

Med början vid 1996 års allmänna fastighetstaxering sker fastighets- taxering genom en registerbaserad taxering grundad på det underlag som finns i befintliga register. Det innebär att den allmänna dek— larationsplikten i princip upphör. Förfarandet är utformat på följande sätt. I de fall ett tillfredsställande underlag finns tillställs fastighets- ägaren ett förslag till fastighetstaxering från skattemyndigheten. Den som inte har något att invända mot förslaget behöver inte vidta några åtgärder. Saknas erforderliga uppgifter sänder skattemyndigheten in- te ut något förslag och fastighetsägaren är då skyldig att lämna en allmän fastighetsdeklaration. Efter föreläggande är varje fastighetsä- gare skyldig att deklarera. För att taxeringen skall vara tillförlitlig måste förändringar i fråga om fastigheter och byggnader rapporteras till skattemyndigheten.

I prop. 1994/95z53 Omräkningsförfarande vid fastighetstaxe- ringen, m.m. framhöll föredragande statsrådet att det vid en jämfö- relse mellan inkomsttaxering och fastighetstaxering föreligger två väsentliga skillnader. Inkomsttaxeringen baseras på uppgifter som i större eller mindre utsträckning varierar från år till år. Taxeringen grundas också på uppgifter som lämnas av tredje man. Fastig- hetstaxeringen grundas på förhållanden som till stor del är konstanta över en längre tidsperiod. De uppgifter som utgör grunden för taxe- ringen lämnas av fastighetsägaren. En ny ägare har emellertid ett stort intresse av att granska dessa uppgifter och risken för fel till dennes nackdel är därför liten.

En underskrift av ägaren att han godtar de förtryckta uppgifterna i taxeringsförslaget beräknades medföra en hanteringskostnad för myndigheterna på ca 40 miljoner kronor bara för den allmänna fastighetstaxeringen 1996. I propositionen anfördes att nackdelen med att enstaka fastighetsägare kan få sina fastigheter för lågt taxe- rade får anses vägas upp av de vinster som görs med det förenklade förfarandet.

Flera remissinstanser var kritiska till det förenklade förfarandet att ett passivt godkännande skulle leda till fastighetstaxering. Data- inspektionen hade emellertid inte något att invända mot förslaget om ett förenklat förfarande såvitt gällde fastighetstaxeringen. Som be- stämmelserna kom att utformas kan straffansvar inte komma i fråga i de fall någon underlåter att invända mot en för låg taxering som skattemyndigheten har föreslagit i det utsända materialet. För att an- svar skall kunna utkrävas fordras att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar en handling med oriktig uppgift och

därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg. Det passiva godkännandet av det utsända taxeringsförslaget är således inte för- enat med straffansvar.

Förseningsavgift om 500 kr påförs den som inte kommer in med en allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller med en deklaration som är bristfällig så att den inte kan vara underlag för en taxering. Kommer deklaration från den som utan föreläggande skall lämna sådan inte in senast den 1 maj under taxeringsåret eller är den för bristfällig påförs förseningsavgift med 2 000 kr. Är blan- ketten inte behörigen undertecknad påförs förseningsavgift med 500 kr om den inte undertecknas i tid efter föreläggande (18 kap. 42 & FTL). Förseningsavgift påförs även för den som efter föreläggande skall lämna en särskild fastighetsdeklaration (26 kap. 4 & F TL).

4.2. F örtryckning av alla kontrolluppgifter för fysiska personer och dödsbon

Förslag: Förtryckning föreslås ske av kontrolluppgifter för alla fysiska personer och svenska dödsbon i en blankett för allmän självdeklaration.

4.2.1. Förfarandet i dag

Förtryckning sker i dag av ett stort antal uppgifter på blanketten för den förenklade självdeklarationen. Årligen lämnar runt 5,4 miljoner skattskyldiga fysiska personer och dödsbon den förenklade självde- klarationen till skatteförvaltningen.

På den blankett för den särskilda självdeklarationen som sänds ut finns däremot inte något belopp förtryckt. På den blanketten för- trycks endast personuppgifter, underlag för fastighetsskatt och vissa administrativa koder. Antalet skattskyldiga som lämnar den sär- skilda självdeklarationen är drygt 1 630 000. Dessa kan indelas i tre kategorier, varav fysiska personer utgör huvuddelen, eller 1 250 000 (SDl). Den särskilda självdeklarationen lämnas också av 310 000 aktiebolag, sparbanker, utländska juridiska personer, ekonomiska föreningar och hypoteksföreningar (SD2) och av 70 000 ideella före- ningar, stiftelser m.fl. (SD3).

Av de fysiska personer som lämnar SDI-blanketten redovisar drygt 650 000 inkomst eller underskott av näringsverksamhet i egen firma eller genom handelsbolag. Övriga fysiska personer lämnar en särskild självdeklaration bl.a. av den anledningen att de är före- tagsledare eller delägare i fåmansföretag eller att de har varit bosatta utomlands under hela eller någon del av året (jfr 2 kap. 13 å LSK).

Uppskattningsvis 400 000 av dem som redovisar näringsverk- samhet gör det utan årsbokslut (på bilaga Nl).

Med det system som finns i dag sker det första blanketturvalet redan i slutet avjanuari. Då avgörs vem som skall få blanketten för den särskilda självdeklarationen. Därvid utgår man från de uppgifter som finns i skatteregistret om bedriven näringsverksamhet, delägar- skap i fåmansföretag, utlandsbosättning, m.m. Grunden för urvalet är i första hand reglerna i 2 kap. 13 & LSK om vem som skall lämna en särskild självdeklaration.

Alla som finns med i skatteregistret och som är skatteregistrerade för inkomståret, dvs. i princip hela Sveriges befolkning, och som inte erhåller en särskild självdeklaration vid det första blanketturva- let, är presumtiva deklaranter med den förenklade självdeklaratio- nen. Det slutliga urvalet av vem som skall erhålla blanketten för den förenklade självdeklarationen sker i mars när alla kontrolluppgifter har lagts in i registret. Detta urval sker med beaktande av reglerna om deklarationsskyldigheten i 2 kap. 4-8 55 LSK. Hänsyn tas då till inkomst, förmögenhet m.m.

Kommer det in nya uppgifter efter förtryckningen av blanketterna för den förenklade självdeklarationen, vilka gör att någon som tidi- gare bedömdes inte vara deklarationsskyldig kommer över deklara- tionspliktsgränsen, kommer den personen att föreläggas att lämna en deklaration om han inte självmant senast den 2 maj har lämnat in den. I samband med föreläggandet kan han få en förtryckt laser- utskriven blankett från skattemyndigheten. Dessa blanketter finns nämligen inte att få oifyllda. De framställs bara förtryckta för varje deklarationsskyldig.

4.2.2. Problem med nu gällande deklarationstid- punkter och uppdelning mellan särskilda och förenklade sj älvdeklarationer

Den nuvarande ordningen har fört med sig problem för sådana fall där personer inom samma hushåll skall deklarera på blanketter av olika slag, t.ex. om ena maken bedriver näringsverksamhet och såle-

des skall lämna särskild självdeklaration, medan den andra maken enbart har inkomst av tjänst och kapital och får lämna förenklad självdeklaration. När den näringsdrivande maken skall lämna sin särskilda självdeklaration har normalt maken med enbart tjänste- och kapitalinkomst ännu inte fått sin förtryckta blankett för förenklad självdeklaration. Ofta behöver deklarationerna upprättas samtidigt, bl.a. för att få en riktig fördelning av ränteavdragen. Skatteberäk- ningen underlättas också om deklarationsuppgiftema för båda makarna finns samlade. I många fall har därför den senare maken bytt till en särskild självdeklarationsblankett, i andra fall har anstånd begärts av den make som skall lämna särskild självdeklaration senast den 31 mars.

Problem kan i dag uppstå vid förtryckningen så att fel blankett distribueras till den skattskyldige. En person som rätteligen skall er- hålla en särskild självdeklarationsblankett med senaste inlämnings- dag den 31 mars kan på grund av ofullständiga uppgifter i skattere- gistret ha erhållit en förenklad självdeklarationsblankett. Eftersom dessa distribueras så att de skall vara den skattskyldige till handa senast den 15 april är han kanske själv inte medveten om felet före detta senare datum. Riksskatteverket har i dessa fall godtagit att den särskilda självdeklarationen lämnas senast den 2 maj utan att för- seningsavgift påförs. Något formellt stöd för denna tolkning finns dock inte. Med hänsyn till dessa problem kan det i dag vara svårt att informera om när en deklaration skall vara inlämnad.

4.2.3. Kategorier för vilka en utökad förtryckning är av intresse

De kategorier för vilka en utökning av förtryckning av uppgifter i självdeklarationsblanketten är av intresse är de fysiska personer och svenska dödsbon som i dag redovisar inkomst på blankett SDl. För dessa finns det kontrolluppgifter avseende inkomst av tjänst och kapital, ränteutgifter, tomträttsavgälder, realisationsvinster och rea- lisationsförluster för Värdepappersfonder, pensionssparande, förmö- genhetsuppgifter och underlag för avkastningsskatt.

Vid 1996 års taxering erhöll skatteförvaltningen följande antal kontrolluppgifter för dem som lämnade en särskild självdeklaration: kontant lön m.m. 900 000, pension 275 000, inkomstränta m.m. 995 000, utgiftsräntor 820 000 och pensionssparande 270 000.

4.2.4. Fördelar med en förtryckning av alla uppgifter

Allmänt

Att förtrycka kontrolluppgiftema även för de fysiska personer och svenska dödsbon som i dag lämnar en särskild självdeklaration skulle innebära stora rationaliseringsvinster för skatteförvaltningen. I dag registreras först alla kontrolluppgifter i skatteregistret, den skattskyldige skriver i självdeklarationen av samma uppgifter från den kontrolluppgift han har erhållit, skatteförvaltningen registrerar den skattskyldiges uppgifter och jämför dem mot de som finns i det maskinella systemet. Eventuella differenser föranleder en kontroll- signal och utredning. En förtryckning skulle minska antalet registre- ringar och hanteringsåtgärder.

En förtryckning skulle även innebära fördelar från service- synpunkt för alla deklarationsskyldiga. Det enda deklaranten be- höver göra är att summera de kontrolluppgifter han själv har fått och kontrollera dessa mot de förtryckta uppgifterna. Det skulle därefter åligga honom att rätta de felaktigheter som eventuellt finns och att lägga till de uppgifter som saknas.

Antalet uppgifter som kan förtryckas ökar. Som framgår ovan finns det ett stort antal kontrolluppgifter som i dag inte kan förtryck- as av den anledningen att den deklarationsskyldige måste lämna en särskild självdeklaration. Många av dem som skall lämna den sär- skilda självdeklarationen är inte näringsidkare i egentlig mening. De kan ha sin huvudsakliga inkomst av anställning men därutöver ha en mindre inkomst som skall redovisas som näringsverksamhet.

En gemensam blankett

För att kunna förtrycka kontrolluppgifter för alla fysiska personer och svenska dödsbon måste en gemensam blankett som kan för- tryckas arbetas fram. Den förenklade självdeklarationsblanketten kan i dag inte användas av den som skall redovisa inkomst av nä- ringsverksamhet, mervärdesskatt, som är företagsledare eller deläga- re i fåmansföretag eller som har varit bosatt utomlands under någon del av året.

På den gemensamma blanketten bör förtryckas de uppgifter som i dag förtrycks på blanketten för den förenklade självdeklarationen, dvs. inkomst av tjänst och kapital, allmänna avdrag och underlag för fastighetsskatt.

En gemensam blankett innebär en stor fördel då den möjliggör för skatteförvaltningen att använda samma system vid kontroll av inkomstslagen tjänst och kapital avseende alla deklarationer som lämnas av fysiska personer och svenska dödsbon.

Det är också en fördel att det finns en blankett som är tillgänglig för alla och som inte innehåller några förtryckta uppgifter. Den som idag skall använda den förenklade självdeklarationsblanketten och inte har fått den hemsänd eller som skriver fel i den utsända blan- ketten måste vända sig till skatteförvaltningen och be att få en laser- utskriven blankett. Blanketten finns nämligen inte tillgänglig utan förtryckta uppgifter.

Näringsidkare

En fysisk person som är näringsidkare kan med utredningens förslag redovisa näringsverksamheten på bilaga till den allmänna självdek- larationen.

Riksskatteverket har till utredningen framfört att det i dag finns en principskiss för hur ett formulär kan se ut för skattskyldiga med mindre rörelser, lantbruk m.fl. utan årsbokslut. Blanketten har två si- dor. En sida motsvarar det som i dag utgör sidan fyra i den särskilda självdeklarationsblanketten för fysiska personer (SDl). Den andra sidan kan vara en bantad version av nuvarande formuläret Nl för redovisning av inkomst av näringsverksamhet.

Näringsidkare som skall redovisa inkomst av näringsverksamhet i enskild firma med årsbokslut eller inkomst av handelsbolag före- slås lämna den redovisningen som i dag dvs. på särskilda bilagor (NZ, N3A osv.) att bifogas huvudblanketten eller via datamedia.

Delägare i fåmansföretag

Delägare i fåmansföretag kan med utredningens förslag lämna den allmänna självdeklarationen med tillägg av de uppgifter som behövs enligt 2 kap. 24 & LSK för att tillämpa fåmansföretagsreglema (blan- kett K10).

4.2.5. Nackdelar med en förtryckning av alla uppgifter

Tidpunkten för utsändandet av blanketterna skjuts fram

Blanketten för den särskilda självdeklarationen sänds i dag ut under de två första veckorna i februari. Deklarationen skall var inlämnad senast den 31 mars, men i realiteten har upp till 50 procent av dem som skall lämna den särskilda självdeklarationen medgetts anstånd med att lämna in den. Anstånd kan ges dels individuellt, dels som byråanstånd längst t.o.m. den 15 juni.

Riksskatteverket beräknar att de förtryckta blanketterna för när- ingsidkare m.fl. kan börja sändas ut tidigast sista veckan i mars. Den senarelagda utsändningstidpunkten beror på att dessa blanketter skall förtryckas med kontrolluppgifter enligt samma procedur som nu gäller för de förenklade deklarationsblankettema. Även om dek- larationstidpunkten, som utredningen föreslår, flyttas fram till den 2 maj för alla deklarationsskyldiga, förkortas den tid som dekla— ranten och deklarationsmedhjälparen har på sig att upprätta huvud— blanketten med de förtryckta uppgifterna. Den som skall lämna en bilaga för att redovisa inkomst av näringsverksamhet kan dock fylla i bilagan även om han inte har fått den förtryckta huvudblanketten.

Omöjligt att i förväg avgöra till vilket inkomstslag ränta och förmögenhet m.m. här

Det går inte av kontrolluppgiften att avgöra till vilket inkomstslag den inkomst, ränta, pensionssparande samt tillgång eller skuld som redovisas skall hänföras. Redovisningen i kontrolluppgiften sker en- dast per person, inte uppdelad i olika inkomstslag. Det går inte heller att ålägga uppgiftslämnaren att göra en sådan bedömning. F örtryck- ning kan därför också endast ske med ett totalbelopp. Den dekla— rationsskyldige får därefter själv fördela om dessa mellan inkomst- slagen näringsverksamhet, tjänst och kapital.

Förtryckning bör kunna ske under antagande att all inkomst hör under tjänst, alla räntor samt tillgångar och skulder till kapital samt pensionssparande till allmänt avdrag. Den deklarationsskyldige skall sedan själv fördela beloppen till rätt inkomstslag. Det är inte helt tillfredsställande men ett nödvändigt förfarande om en förtryckning skall kunna ske på ett smidigt sätt.

4.2.6. Överväganden och förslag

Självdeklarationen

För att tillvarata alla rationaliseringsvinster bör en typ av blankett framställas för och fyllas i av alla fysiska personer och svenska dödsbon. Det föreslås att alla tillgängliga uppgifter i inkomstslagen tjänst och kapital samt allmänna avdrag, förmögenhet och underlag för statlig fastighetsskatt förtrycks på denna blankett.

De angivna nackdelarna uppvägs enligt utredningens mening av de fördelar det innebär att alla kontrolluppgifter kan förtryckas för alla fysiska personer och svenska dödsbon. I dag erhåller skatteför— valtningen nämligen en mängd information genom kontrolluppgifter som det inte är går att utnyttja beroende på att det inte förtrycks några uppgifter i den särskilda självdeklarationen.

Utredningen föreslår att den blankett som är avsedd för alla fysiska personer och svenska dödsbon skall kallas allmän själv- deklaration. Vidare föreslås att den särskilda självdeklarationen skall avges endast av juridiska personer med undantag av svenska döds- bon.

Utredningen föreslår att förtryckning för fysiska personer och svenska dödsbon sker under antagande att all annan inkomst än rän- ta hör till tjänst, alla räntor samt tillgångar och skulder till kapital samt pensionssparande till allmänt avdrag. Den deklarationsskyldige skall sedan själv fördela beloppen till rätt inkomstslag.

Fysisk person som vistas utomlands den 2 maj och där vistelsen inte endast är tillfällig, förslås kunna lämna självdeklarationen senast den 31 maj (2 kap. 2 5 andra stycket NLSK).

En fysisk person som är näringsidkare kan med utredningens förslag redovisa näringsverksamheten på bilaga till den allmänna självdeklarationen. Bilagan föreslås sändas med vid utsändandet av deklarationsblanketten men också finnas tillgänglig innan dess hos banker m.fl. I dag finns ett antal bilagor framställda där inkomst av näringsverksamhet med och utan årsbokslut och andel i handels- bolag skall redovisas. Med det förslag som utredningen lägger fram om förtryckning av den allmänna självdeklarationen kan ifyllandet av de olika bilagorna ske utan att den förtryckta blanketten har kommit.

F örtryckning av kontrolluppgiper på bilaga till självdeklarationen

Utredningen förslår att alla de uppgifter som skattemyndigheten er- håller från uppgiftslämnama i kontrolluppgifter som skall lämnas utan föreläggande skall förtryckas i en bilaga till den allmänna självdeklarationen (kontrolluppgiftsspecifikation). I självdeklara- tionen skall förtryckas identifikationsuppgifter, intäkter och avdrag för respektive inkomstslag, tillgångar och skulder enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, m.m. Förtryckning i självdeklarationen sker dock endast med den totala summan i respektive ruta. I rutan för lön förtrycks t.ex. den totala summan av lön från alla kontroll- uppgifter för respektive fysiska person och svenska dödsbo.

Därutöver bör alla skattskyldiga, som i dag, få en specifikation som visar de kontrolluppgifter som har kommit in till skattemyndig- heten. Det ankommer på skattemyndigheten att redovisa underlaget för de uppgifter som förtrycks i självdeklarationen.

Regeringen bör genom verkställighetsföreskrifter till Riksskatte- verket delegera behörigheten att närmare utforma specifikationen så att det av den framgår dels alla de uppgifter som ligger till grund för de förtryckta uppgifterna i självdeklarationen, dels övriga uppgifter som framgår av inkomna kontrolluppgifter som skall lämnas utan föreläggande.

Med hänsyn till vad utredningen anfört i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) ser utredningen positivt på en förtryckning av uppgifter i blanketten K4. Det bör ankomma på Riksskatteverket att utreda frågan ur kostnads- och effektivitetssyn— punkt och att därefter ta ställning till om, och i så fall hur, en för- tryckning bör ske.

4.3. Ett reformerat deklarationsförfarande

Förslag: Skattskyldig fysisk person och svenskt dödsbo som endast har uppburit sådan inkomst av tjänst eller kapital som har förtryckts på blankett för allmän självdeklaration är inte skyldig att deklarera om de förtryckta uppgifterna är riktiga och om den skattskyldige inte är deklarationsskyldig av annan anledning. Samma förhållande gäller för de uppgifter som har förtryckts till ledning för beräkning av fastighetsskatten.

Endast Värdepappersfonder och andrajuridiska personer än svenska dödsbon föreslås använda blanketten för den särskilda

självdeklarationen.

4.3.1. Inledning

Taxeringsförfarandet har under senare år i grunden förändrats såtill- vida att taxeringen för dem som lämnar en förenklad självdek- laration numera grundas på den skattskyldiges egna uppgifter endast till en mycket liten del. I stället bygger den i huvudsak på uppgifter från tredje man. Det kan därför finnas skäl att anlägga ett nytt syn— sätt på självdeklarationen. Utredningen har därvid funnit anledning att på nytt överväga att införa en ordning som innebär att ett av skattemyndigheten utsänt och av den skattskyldige godkänt taxe- ringsförslag inte behöver skickas tillbaka med en underskrift av den skattskyldige för att uppgifterna skall kunna läggas till grund för taxering. Utredningen anser dock att det finns skäl att ta fasta på den kritik som har riktats mot Riksskatteverkets ursprungliga förslag att den som är nöjd med det förtryckta taxeringsförslaget i den för- enklade självdeklarationsblanketten skulle anses ha fullgjort sin dek— larationsskyldighet genom ett tyst godkännande.

Skattemyndigheten har i dag ett stort antal uppgifter om de skatt— skyldigas förhållanden lagrade i egna register och erhåller därtill in— formation om deras inkomst- och förmögenhetsförhållanden genom kontrolluppgifter från arbetsgivare, banker m.fl. Det är väl känt att kontrolluppgiftema är tillförlitliga. Fr.o.m. 1995 års taxering har skattemyndighetema, som tidigare nämnts, även infört en ny rättelserutin för kontrolluppgifter. Systemet med kontrolluppgifter har löpande byggts ut och kommer dessutom, om utredningens öv- riga förslag godtas, att utökas ytterligare. De uppgifter som skatte- myndigheten kan förtrycka på deklarationsblanketten är för den övervägande delen av de fysiska personer och svenska dödsbon som är skattskyldiga de enda uppgifter som behövs för att åsätta en riktig taxering samt besluta om pensionsgrundande inkomst och debitering av skatter och avgifter.

Antalet skattskyldiga som lämnar förenklad självdeklaration upp- går för närvarande till cirka 5,4 miljoner. Taxeringsåret 1996 inkom 33 procent av dessa med någon tilläggsuppgift.

Skattemyndigheten erhåller även ett antal uppgifter som i sig inte är tillräckliga för att bestämma storleken av den skattepliktiga in- komsten. Exempelvis är ett meddelande om att en fastighet är såld

för ett visst pris inte tillräckligt för att få fram den skattepliktiga rea- lisationsvinsten. Det ger emellertid en upplysning om att ytterligare uppgifter behövs från den skattskyldige. Skattemyndigheten erhåller ett antal liknande indikationer på att den skattskyldige skall lämna kompletterande uppgifter.

Riksskatteverket har i sin rapport 1995: 10 framhållit att det stora antalet deklarationer utan tilläggsuppgifter har inneburit en bespa- ring av resurser för skattemyndighetema. Detta till trots fordrar des- sa deklarationer en avsevärd hantering. Deklarationema skall bl.a. sorteras, registreras och arkiveras. Kommer ingen deklaration in skall påminnelse och senare kanske också ett föreläggande att lämna in en deklaration sändas ut till den skattskyldige. Taxeringsåret 1995 sändes en påminnelse automatiskt ut till alla fysiska personer och dödsbon för vilka en deklaration inte hade registrerats senast den 31 maj. Totalt sändes ca 133 000 påminnelser ut. Av de berörda skatt- skyldiga hade ca 100 000 fått en förtryckt förenklad självdeklara- tionsblankett.

Hanteringen av deklarationerna sker manuellt. Om de som inte lämnar några tilläggsuppgifter undantas från skyldigheten att skicka in deklarationen till skattemyndigheten skulle hanteringen av en stor pappersvolym minska väsentligt och Skattemyndighetens arbete skulle kunna koncentreras till deklarationer där tilläggsuppgift har lämnats. Registreringen kan ske snabbare och granskningen av lämnade tilläggsuppgifter kan utföras tidigare. Skattemyndighetens arbete kan koncentreras på de uppgifter i deklarationerna som föranleder utredning. Det kommer också att bli möjligt att sända ut ett besked om den slutliga skatten tidigare.

Riksskatteverket har i sitt remissvar över betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) anfört bl.a. att om nu- varande krav på underskrift av deklarationen slopas skulle det inne- bära fördelar för såväl de skattskyldiga som för skatteförvaltningen. De skattskyldiga skulle kunna få beskedet om den slutliga skatten och överskjutande skatt tidigare än i dag samtidigt som de skulle slippa skicka in deklarationen. Enligt verket skulle beskedet om slut- lig skatt för dem som inte behöver skicka in deklarationen kunna sändas ut senast den 15 juli. Det förtjänar dock att nämnas, att för dem som får kvarstående skatt innebär den tidigare tidpunkten för utskicket av beskedet att kvarskatten kan komma att behöva betalas in redan i september samma år. Riksskatteverket anför vidare att om förslaget om en slopad underskrift på den förenklade självdeklaratio- nen inte genomförs, det innebär att tidpunkten för utskicket av be- skedet om den slutliga skatten måste skjutas fram ytterligare en må-

nad till den 30 september. Detta beror enligt verket på att samtliga förenklade deklarationer kontrolleras med ADB-stöd och att vissa av dessa deklarationer, i första hand sådana som innehåller tilläggsupp- gifter, därefter blir föremål för utredning. Utredningen innebär i re— gel kommunikation med den skattskyldige som, med hänsyn till tid- punkten för utsändandet av beskedet om den slutliga skatten, måste ske under sommarmånaderna. Under denna tid har de flesta skatt- skyldiga semester, vilket kan innebära att kommunikationen med den skattskyldige inte hinner slutföras innan den slutliga skatten skall beräknas.

Genom skattebetalningslagen (1997:483) som har trätt i kraft den 1 november 1997 har ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter införts. För de skatter som beslutas på grund- val av en självdeklaration skall lagen tillämpas för beskattningsåret 1998.

Skattemyndigheten skall löpande och så snart som möjligt räkna fram den skattskyldiges slutliga skatt. Den slutliga skatten skall se- dan debiteras löpande. Skattemyndigheten skall därefter sända ut ett meddelande om skattens storlek med en betalningsuppmaning i det fall ytterligare skatt skall betalas. De som deklarerar med en för- enklad självdeklaration får sina skattebesked i augusti under taxe- ringsåret. De som deklarerar med särskild självdeklaration får sina skattebesked därefter och successivt under hösten (prop. 1996/97:100 Del 1 s. 412-414).

Som tidigare har nämnts riktade flera remissinstanser kritik mot Riksskatteverkets tidigare förslag att den skattskyldige passivt skulle kunna godkänna det utsända taxeringsförslaget. Kritiken grundades till stor del på svårigheten att acceptera en ordning enligt vilken passivitet likställs med aktivt handlande i fråga om fullgörandet av deklarationsplikten och ansvaret för deklarationsuppgiftema. En lös- ning som utredningen har diskuterat skulle vara att, på liknande sätt som i dag gäller för vissa pensionärer, skolungdomar m.fl., utsträcka reglerna om befrielse från deklarationsskyldighet till inkomster som enligt lag omfattas av skyldigheten att lämna kontrolluppgift. En så- dan ordning förutsätter emellertid att den skattskyldige känner till omfattningen av kontrolluppgiftsskyldigheten för att kunna bedöma sin egen deklarationsskyldighet. Utredningen anser att en sådan be- stämmelse riskerar att leda till osäkerhet och oklarhet vid till- lämpningen. En bättre lösning skulle enligt utredningens mening vara att knyta deklarationsbefrielsen till en förtryckt blankett för allmän självdeklaration när de förtryckta uppgifterna för fysiska personer och svenska dödsbon är korrekta och fullständiga och den

skattskyldige inte är skyldig att lämna självdeklaration av annan anledning.

4.3.2. Överväganden och förslag

Utredningen föreslår att skattskyldig fysisk person och svenskt döds- bo, som under beskattningsåret endast har haft sådan inkomst av tjänst eller kapital som har förtryckts på blanketten för allmän själv— deklaration skall vara undantagen från skyldighet att lämna självde- klaration om de förtryckta uppgifterna på blanketten är riktiga och fullständiga och deklarationsskyldighet inte föreligger av annan anledning. Motsvarande föreslås gälla för förtryckta uppgifter som skall användas för beslut om fastighetsskatt.

Utredningens förslag innebär att den som inte har något att till— lägga till de förtryckta uppgifterna och som därför inte lämnar in en självdeklaration blir taxerad i enlighet med uppgifterna i det prelimi- nära taxeringsförslag som har sänts ut tillsammans med deklara- tionsblanketten och som grundar sig på inkomna kontrolluppgifter. Dessa uppgifter utgör underlaget för taxeringen.

Stämmer inte uppgift, saknas någon uppgift eller är den skatt- skyldige skyldig att lämna självdeklaration av annan anledning måste en undertecknad allmän självdeklaration med de komplette- rande uppgifterna lämnas. Vill den skattskyldige yrka avdrag som inte har förtryckts på blanketten får han på samma sätt göra detta ge— nom att lämna en allmän självdeklaration. I detta sammanhang bör nämnas att det förhållandet, att uppgift om försäljningslikvid av- seende t.ex. aktier har förtryckts men inte uppkommen realisations- vinst, inte innebär att den skattskyldige befrias från skyldigheten att redovisa realisationsvinsten.

Utredningens förslag innebär att den som är skyldig att redovisa inkomst av näringsverksamhet eller att lämna sådan uppgift som skall lämnas av företagsledare eller delägare i fåmansföretag eller som inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret och som har uppburit en skattepliktig bruttointäkt på minst 100 kronor alltid skall lämna en undertecknad allmän självdeklaration till skattemyndigheten.

Den som inte har fått en förtryckt blankett för allmän själv- deklaration hemsänd bör ha möjlighet att få en sådan blankett utskri- ven hos skattemyndigheten. Den som skall redovisa inkomst av tjänst eller kapital eller erlägga fastighetsskatt och som erhåller en förtryckt blankett för allmän självdeklaration genom utskrift hos

skattemyndigheten där uppgifterna är korrekta och fullständiga be- höver därefter inte göra något mer. Är uppgifterna inte riktiga, sak— nas någon uppgift eller är han deklarationsskyldig av annan anled- ning är han skyldig att lämna in en självdeklaration till skattemyn- digheten.

Alternativet till att få en utskriven blankett från skattemyndighe- ten är att själv fylla i en sådan blankett och lämna in den. Det med- för emellertid extra arbete för den deklarationsskyldige och även för skattemyndigheten som har att registrera uppgifterna. Vet den skatt- skyldige att han inte har andra uppgifter att lämna än den inkomst av tjänst och kapital som han har fått kontrolluppgifter på är det en för- del både för honom själv och för skattemyndigheten att han begär att få en utskriven blankett för allmän självdeklaration. Stämmer ut- skriften behöver han inte underteckna blanketten och lämna den till skattemyndigheten.

Den skattskyldige som inte får en förtryckt blankett för allmän självdeklaration hemsänd kan emellertid inte av den anledningen underlåta att lämna in en självdeklaration. Han är skyldig att anting- en begära att få en utskriven förtryckt blankett eller att själv dekla- rera genom att använda en blankett som inte är förtryckt. Underlåter han att deklarera fast han är skyldig att göra detta kan han, som framgår av avsnitt 16.2.2, komma att påföras skattetillägg. Han kan också göra sig skyldig till brott.

Utredningens förslag att den som inte har något att tillägga till de förtryckta uppgifterna inte skall behöva sända in en undertecknad allmän självdeklaration innebär, som tidigare har anförts, en bespa- ring för skattemyndigheten både i tid och kostnad. Riksskatteverket har beräknat att en inbesparing kan ske med 100 årsarbetskrafter vilket motsvarar en inbesparad kostnad om 20 miljoner kr. Denna summa kan i stället satsas på den personal som sätts in i granskning- en av andra självdeklarationer. Därmed kan i sin tur ökade skattein- täkter genereras.

Förslaget kommer även att innebära ytterligare besparingar för skatteförvaltningen i och med att utsändandet av anmaningar av- seende allmänna självdeklarationer kraftigt kommer att minska.

Troligtvis kommer antalet påförda förseningsavgifter i denna del också att bli lägre vilket i så fall kommer att innebära minskad intäkt för staten.

För de skattskyldigas del innebär förslaget om ett slopat krav att skicka in deklarationsblanketten i de flesta fall en lättnad. Genom ut- redningens övriga förslag om ett utökat antal uppgifter som kan för- tryckas har hanteringen också blivit mer överskådlig för den skatt-

skyldige. Det är också enkelt att avgöra om man är deklarationsskyl- dig eller inte. Förslaget innebär, som framgår av avsnitt 4.4.2, även att beskedet om den slutliga skatten kan skickas ut tidigare än i dag för denna grupp.

Det har hävdats att den årliga självdeklarationen hör till den typ av medborgerliga plikter mot samhället som av principiella skäl bör behållas. Som har nämnts inledningsvis kan det emellertid vara motiverat att anlägga ett nytt synsätt beträffande deklarationen mot bakgrund av att de flesta uppgifterna inte längre lämnas av den skattskyldige själv utan av tredje man. Frågan är om det från andra synpunkter finns intresse av att behålla ett system med obligatoriskt undertecknande av deklarationen.

Det kan inte uteslutas att känslan av ansvar från de skattskyldigas sida i vissa fall kan komma att minska till följd av det nya systemet. Mot detta får dock vägas de fördelar för såväl de skattskyldiga som för skatteadministrationen som förslaget för med sig i övrigt. Till detta skall läggas att den grundläggande skyldigheten att kontrollera riktigheten av de förtryckta uppgifterna och att i förekommande fall komplettera dessa alltjämt kvarstår.

Det kan vidare hävdas att möjligheten att upptäcka underlåtenhet att inkomma med rättelse av de förtryckta uppgifterna i en utsänd allmän självdeklarationsblankett, där uppgifterna grundas på obli- gatoriskt lämnade kontrolluppgifter, blir begränsad med den valda lösningen. Sådan underlåtenhet kan i princip upptäckas endast ge— nom revision hos den som har lämnat de felaktiga uppgifterna, under förutsättning att det rätta förhållandet är dokumenterat. Under- låtenhet att rätta felaktiga uppgifter kan också påvisas genom riktade kontroller eller genom upplysningar från andra myndigheter. Dessa problem finns dock redan med nuvarande regelsystem.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 2 kap. 1-3 och 8 && NLSK.

4.3.3. En alternativ lösning

Utredningen har även övervägt frågan om alla deklarationsplikts- gränser skall slopas för fysiska personer och svenska dödsbon. Ett sådant förslag skulle i princip förutsätta att alla skatteregistrerade fysiska personer och svenska dödsbon för vilka det finns kontroll-

uppgifter eller andra uppgifter i skatteregistret skulle erhålla en för- tryckt blankett för allmän självdeklaration. Blanketten skulle då komma att sändas till t.ex. de pensionärer som i dag inte är deklara- tionsskyldiga, dem som i dag erhåller ett taxeringsmeddelande för inkomst av kapital och de fysiska personer vilkas intäkter av tjänst och av aktiv näringsverksamhet inte når upp till 24 procent av basbeloppet. De för vilka alla förtryckta uppgifter är riktiga och fullständiga skulle därefter inte behöva sända tillbaka en underteck- nad blankett.

Den vinst som uppkommer av utredningens förslag, att de som inte har något att tillägga till de förtryckta uppgifterna inte behöver skicka tillbaka en undertecknad blankett, skulle motverkas av ett slo- pande av deklarationspliktsgränsema. För det fall att deklarations- pliktsgränsema skulle slopas för fysiska personer måste alla som har registrerats i skatteregistret erhålla en förtryckt blankett för självde- klaration. Antalet utsända förtryckta deklarationsblanketter skulle öka avsevärt. Ett stort antal pensionärer behöver sedan länge inte deklarera då de inte har inkomster som överstiger summan av folkpension och pensionstillskott och då de kan taxeras maskinellt för inkomst av kapital. Inte heller barn och skolungdom behöver deklarera i stor utsträckning i dag.

De grupper som i dag är undantagna från deklarationsplikten kan förväntas ha svårt att förstå systemet, att den som inte har något att tillägga eller ändra inte skall sända in deklarationen. Det kan för- väntas leda till en ansenlig mängd telefonsamtal och besök på skatte- kontoren. Antalet insända självdeklarationer där inget annat än un- derskriften har fyllts i likaså, vilket skulle minska rationaliserings- vinsten av förslaget.

Antalet uppgifter som skall förtryckas och sändas ut på en blan- kett för allmän självdeklaration skulle bli avsevärt mycket större än nu. Det innebär en tidspress på skatteförvaltningen att hinna regi— strera, förtrycka och sända ut dem så att de finns tillgängliga för alla senast den 15 april under taxeringsåret. Denna tidpunkt är nära nog orubblig för att deklarantema skall ha tid att hinna kontrollera sina egna uppgifter och de förtryckta uppgifterna samt fylla i de ytterli- gare uppgifter som behöver sändas in.

Det är knappast meningsfullt att personer som har förvärvsin- komster som är lägre än grundavdraget skall behöva komplettera uppgifter i blanketten och sända in den även i de fall det innebär att skatt inte kommer att utgå.

Fördelen med att sända ut en förtryckt blankett för allmän själv- deklaration till alla skulle vara att det i systemet inte behöver finnas

inlagt de beloppsgränser som behövs för att bestämma om dek— larationsplikt föreligger eller inte. Det kan också vara värdefullt från informationssynpunkt att alla får dessa lagrade uppgifter.

Utredningens ståndpunkt är dock att deklarationspliktsgränsema bör vara kvar i den form som de finns i dag. Förtryckning och distri- bution av de olika blanketterna för självdeklaration bör ske som i dag.

Utredningen föreslår att det i fortsättningen skall finnas en blan- kett för allmän självdeklaration och en blankett för särskild själv- deklaration.

Att uppgifterna kan förtryckas i den allmänna självdeklarationen medför att arbetet rationaliseras för alla parter.

4.3.4. Straffansvaret enligt skattebrottslagen

En fråga som bör penetreras är om utredningens förslag medför ett uttunnat straffansvar enligt skattebrottslagen (1971 :69) för den som befrias från deklarationsplikt jämfört med vad som är fallet i dag. Den huvudsakliga kritik som i det avseendet riktades mot Riks- skatteverkets tidigare förslag, nämligen att deklarationsskyldigheten skulle kunna fullgöras genom passivitet efter mottagandet av den förtryckta deklarationsblanketten, koncentrerades på svårigheten att lagföra skattebrott vid underlåtenhet att reagera på det utsända taxe— ringsförlaget. Passivt skattebrott (skattebrott vid underlåtenhet att lämna en självdeklaration) var före den 1. juli 1996 straffbart enbart när det förelåg avsikt (s.k. direkt uppsåt) att skatt eller avgift skulle utgå med för lågt belopp eller inte skulle påföras alls.

Den 1 juli 1996 trädde vissa ändringar i skattebrottslagen i kraft (jfr prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen). Skattebrottet har ändrats från att vara ett effektbrott till att bli ett farebrott. Skattebrottet fullbordas med andra ord numera redan när en oriktig uppgift uppsåtligen lämnas till myndighet eller när en föreskriven uppgiftsskyldighet uppsåtligen underlåts, om förfarandet ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt till- godoräknas eller återbetalas till någon. Vidare har uppsåtsreglema för det passiva brottet ändrats så att det inte längre krävs direkt uppsåt för straffansvar. Det innebär att det inte längre är nödvändigt att avsikten med underlåtenheten är just att undandra skatt, utan vanliga uppsåtsregler gäller. Det passiva Skattebrottet har genom denna ändring kommit att helt likställas med det aktiva Skattebrottet.

Även om svårigheterna att styrka uppsåt vid passivt brott kan anses ha minskat något genom ändringarna i skattebrottslagen, kvar- står de dock till viss del. Bevisbördan ligger i brottmålsprocessen på åklagaren som skall styrka att de objektiva och de subjektiva rek- visiten är uppfyllda för att den tilltalade skall kunna fällas till ansvar. Det skall med andra ord visas att den tilltalade har gjort sig skyldig till brott. I taxeringsmål är det i regel tillräckligt att det görs sannolikt att ett visst förhållande är för handen, t.ex. att den skatt- skyldige har haft en oredovisad inkomst. När det gäller bevisbördans placering i taxeringsmål är den avhängig av vad yrkandet avser. För deklarationens intäktssida ankommer det i princip på det allmänna att prestera bevisning för en intäkts förekomst och storlek. Den skattskyldige har å sin sida primärt ansvaret för ett yrkande om av— drag för kostnader.

På grund av dagens krav på undertecknande och inlämnande av deklarationen är det svårt att undandra sig deklarationsskyldigheten. Alla inkomna deklarationer registreras. Den som inte har lämnat in deklarationen får en påminnelse och därefter ett föreläggande att komma in med en deklaration. Har inte deklarationen kommit in i rätt tid påförs förseningsavgift. Kommer en deklaration inte in trots föreläggande kan skönstaxering ske och skattetillägg påföras (5 kap. 2 5 andra stycket TL).

Med det förslag som utredningen nu lägger fram kan en på- minnelse eller ett föreläggande inte skickas ut till den skattskyldige endast av den anledningen att han inte har lämnat en självdeklara- tion. Skattemyndigheten vet inte med säkerhet om den skattskyldige är deklarationsskyldig eller inte. Endast om skattemyndigheten har kännedom om att den skattskyldige har haft inkomster som inte har förtryckts och att han därför är deklarationsskyldig, kan påminnelse och föreläggande skickas ut. Skattemyndigheten kan dock förelägga även den som inte är deklarationsskyldig att inkomma med en själv- deklaration enligt 14 kap. 3 & NLSK.

En skattskyldig som, med utredningens förslag, underlåter att lämna en allmän självdeklaration i det fallet att viss inkomst inte har förtryckts eller när den har angetts med för lågt belopp, gör sig skyl- dig till passivt skattebrott. Det är emellertid svårt att bevisa uppsåt i sådant fall. Den skattskyldige kan påstå att han har mottagit blan- ketten och inte förstått den, men att han har utgått från att skatte- myndigheten har haft alla nödvändiga uppgifter eftersom de kon- trolluppgifter han tidigare har fått har varit riktiga. Däremot torde den skattskyldige inte kunna underlåta att lämna en självdeklaration

enbart av den anledningen eller med det påståendet att han inte har fått en självdeklarationsblankett hemsänd.

En annan invändning som den skattskyldige skulle kunna fram- föra, är att han har lämnat in en deklaration till skattemyndigheten med rätta inkomstuppgifter och att den måste ha förkommit hos myndigheten. En sådan invändning måste beaktas när åklagaren skall ta ställning till frågan om tillräcklig grund finns för att väcka åtal. Åklagaren kan tvingas avstå från att väcka åtal då det är svårt att motbevisa den skattskyldiges påstående. Denna svårighet förelig- ger emellertid även med nuvarande bestämmelser.

Även om problemen från straffprocessuell synpunkt inte bör un- derskattas, bör man hålla i minnet att det rör sig om ett begränsat an- tal fall där bevissvårigheter kan tänkas uppkomma om de föreslagna ändringarna införs. Antalet anmälda brott är få i förhållande till det antal deklarationer som lämnas varje år. Exempelvis anmäldes för 1995 års taxering 2 263 brott mot skattebrottslagen till åklagare. Av dessa avsåg 1 296 fall skattskyldiga som hade lämnat särskild dekla- ration, medan endast 184 fall avsåg skattskyldiga som hade lämnat förenklad deklaration (resterande 783 anmälningar avsåg uppbörds- eller mervärdesskattedeklarationer). Av de 184 fallen torde det stora flertalet enligt utredningens bedömning gälla försäljning av aktier och andra värdepapper, en grupp som numera har fångats in genom den tidigare nämnda utvidgningen av kontrolluppgiftsskyldigheten.

Det bör dock beaktas att kontrollintensiteten vad gäller löntagare har varit tämligen begränsad. Eftersom skattebrott så gott som ute- slutande upptäcks genom kontrollaktioner innebär inte ett lågt an- mälningstal automatiskt att brottsligheten är låg. Till de ovan redo- visade anmälda brotten skall läggas ett antal fall där åtal väcks under pågående polisutredning, i regel i samband med brottshärvor där svart arbetskraft är inblandad. Närmare uppgift om antalet saknas.

Skattemyndighetema har emellertid i dag, främst genom systemet med kontrolluppgifter, kännedom om de flesta inkomster etc. när det gäller den grupp skattskyldiga som nu får lämna en förenklad själv- deklaration. Antalet skattskyldiga som själva måste lämna en dek- laration med en tilläggsuppgift i framtiden kommer också som nämnts att minska ytterligare med hänsyn till den utökade kontroll- uppgiftsskyldighet som har införts att gälla fr.o.m. taxeringsåret 1997 beträffande avyttring av aktier och andra värdepapper. Även de förslag om ytterligare utökad kontrolluppgiftsskyldighet som ut- redningen har lagt fram i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värde- papper (SOU 1997z27) kommer, om de genomförs, att verka i sam- ma riktning.

De kategorier av skattskyldiga som kan tänkas undgå skatt och straffsanktioner genom att underlåta att lämna in en allmän självdek- laration, trots att de har haft inkomster som inte har förtryckts, kan enligt utredningens bedömning i första hand begränsas till dels s.k. svart arbetskraft, dels personer vilka har haft utlandsinkomster som inte har redovisats till de svenska skattemyndighetema. Problemet från skattekontrollsynpunkt blir dock i nu nämnda fall knappast an— norlunda mot i dag om man slopar kravet på ett obligatoriskt under- tecknande och inlämnande av deklarationen. De möjligheter som står till buds att upptäcka dessa fall är främst genom taxerings- revision hos företag i vissa branscher och kontantberäkning i det en- skilda fallet.

Det som avhåller en deklarationsskyldig från att åsidosätta dekla- rationsskyldigheten eller från att lämna oriktig uppgift är till viss del risken för upptäckt och det straff som följer därefter. Den preventiva effekten uppnås emellertid till stor del genom systemet med admini- strativa sanktioner.

En uppluckring av deklarationsskyldigheten kan komma att ändra bevissituationen. Uppsåt vid passivt skattebrott är ju som tidigare har anförts svårare att bevisa än vid aktivt brott och oaktsam under- låtenhet att deklarera är inte straffbar enligt skattebrottslagen (vårds- lös skatteuppgift enligt 5 & skattebrottslagen förutsätter att en oriktig uppgift har lämnats). Det har framförts tankar om att kriminalisera även den oaktsamma underlåtenheten. Utredningen finner dock att erfarenheter först måste vinnas av de tidigare nämnda ändringarna i skattebrottslagen innan ytterligare steg tas att kriminalisera den oaktsamma underlåtenheten att deklarera.

Enligt utredningens bedömning är det således inte osannolikt att ett genomförande av förslaget medför att möjligheterna till lagfö- ring av skattebrott för de aktuella grupperna i viss mån försämras. Å andra sidan utgör dessa grupper av skattskyldiga i dag endast en mycket liten del av de fall där anmälan om skattebrott sker och antalet kan därtill förväntas minska ytterligare i takt med att kon- trolluppgiftslämnandet byggs ut. De principiella olägenheter detta för med sig får anses väl uppvägda av de fördelar förslaget innebär såväl för skatteadministrationen som för de skattskyldiga. Det straff- rättsliga ansvaret för fel i själva kontrolluppgiften kan utkrävas av uppgiftslämnaren. Den som lämnar felaktig kontrolluppgift kan göra sig skyldig till skattebrott eller skatteförseelse enligt 2-4 55, vårdslös skatteuppgift enligt 5 &, skatteredovisningsbrott enligt 7 5 eller vårdslös skatteredovisning enligt 8 & skattebrottslagen, allt beroende på de hur de objektiva och subjektiva rekvisiten är uppfyllda.

4.4. Nya deklarationstidpunkter

Förslag: Alla deklarationsskyldiga, såväl fysiska som juridiska personer, skall lämna självdeklaration senast den 2 maj under taxeringsåret.

4.4.1. Gällande rätt

Enligt 2 kap. 11 & LSK får fysisk person och dödsbo, om inte annat följer av 2 kap. 13 & samma lag, lämna förenklad självdeklaration. Av sistnämnda lagrum följer att särskild självdeklaration skall lämnas om den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo, om den skattskyldige skall deklarera inkomst av näringsverksamhet, är företagsledare eller delägare i fåmansföretag, om han skall redovisa mervärdesskatt i självdeklarationen, om han inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han inte har mottagit förtryckt blankett för förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.

Förenklad självdeklaration skall lämnas senast den 2 maj under taxeringsåret medan särskild självdeklaration skall lämnas senast den 31 mars under taxeringsåret. Undantag föreligger dock för de fall då särskild självdeklaration skall lämnas endast på grund av att den deklarationsskyldige inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller inte har fått en förtryckt blankett för förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret. I dessa fall skall särskild självdeklaration lämnas senast den 2 maj under taxerings— året (2 kap. 28 & LSK).

Enligt 2 kap. 25 & LSK skall handelsbolag och rederi för regi- streringspliktigt fartyg varje år lämna vissa uppgifter till ledning för delägares taxering. Vidare skall vissa stiftelser och föreningar lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet som inte skall be- skattas (2 kap. 26 & LSK). Uppgifterna skall lämnas till skatte- myndigheten senast den 31 mars taxeringsåret.

Riksskatteverket har i sin rapport Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen (RSV Rapport 1995: 10) föreslagit att alla fysis- ka personer och dödsbon skall få lämna sin självdeklaration senast den 2 maj, även om de i deklarationen skall redovisa inkomst av nä- ringsverksamhet, mervärdesskatt eller är företagsledare i fåmans- företag m.m. och därför enligt nuvarande regler skall lämna en sär- skild självdeklaration.

Den 31 mars som senaste deklarationsdag för den särskilda själv- deklarationen infördes att gälla fr.o.m. 1995 års taxering enligt för- slag i prop. 1993/941152. Regeländringen skedde i samband med att den gamla deklarationstidpunkten den 15 februari ändrades till den 2 maj för flertalet deklaranter. För att göra reglerna enklare och mer enhetliga blev den 31 mars gemensam deklarationsdag för alla som har inkomst av näringsverksamhet eller av annan anledning skall lämna särskild självdeklaration.

4.4.2. Överväganden och förslag

Om utredningens förslag att alla fysiska personer och svenska döds- bon skall erhålla en förtryckt blankett för allmän självdeklaration in— förs, kommer det att innebära att dessa blanketter kan distribueras först i slutet av mars. De enda som inte får en blankett med förtryck- ta uppgifter är då andrajuridiska personer än svenska dödsbon.

Detta innebär att det blir nödvändigt att införa en deklarationstid- punkt som är gemensam åtminstone för alla fysiska personer och svenska dödsbon.

Utredningen föreslår att en gemensam deklarationstidpunkt införs för alla som skall lämna en självdeklaration, även de juridiska per- sonerna. Införandet av ett system med en gemensam deklarations- tidpunkt för alla skattskyldiga medför att reglerna förenklas och att risken för missförstånd minskar.

Att deklarationerna kan lämnas samtidigt för fåmansföretag samt delägare och företagsledare i sådana företag innebär en fördel såväl för skattemyndigheten, som då på ett effektivare sätt kan samordna granskningen, som för de skattskyldiga.

En annan fördel är att antalet s.k. byråanstånd skulle kunna kom- ma att minska. Möjligheten att få byråanstånd gäller i dag för vissa som skall lämna en särskild självdeklaration och som anlitar hjälp med upprättandet av denna. Vid byråanstånd medges t.ex. en revi- sionsbyrå anstånd med att lämna deklarationer enligt en leve- ransplan, vanligen med den 15juni som slutdag.

Under år 1996 lämnades 5 391 000 förenklade självdeklarationer. Samma år lämnades särskilda självdeklarationer av 1 256 000 fysiska personer och av 380 000 juridiska personer. Därutöver läm- nas ca 137 000 näringsuppgifter av handelsbolag. Under året fatta- des ca 867 000 beslut om anstånd med att lämna deklarationen, varav ca 706 000 var byråanstånd. Av de individuella anstånden av- såg den övervägande delen anstånd som löpte ut under maj månad.

Av siffrorna går inte att utläsa hur många anstånd som gavs till den som skulle lämna en förenklad självdeklaration. Antalet torde dock vara lågt.

Av antalet skattskyldiga som har lämnat en särskild självdek- laration, inklusive näringsuppgifter från handelsbolag, utgör antalet anstånd således nästan 50 procent. En del av dessa anstånd skulle troligen inte bli aktuella om deklarationstidpunkten för alla skjuts fram till den 2 maj.

Enligt vad utredningen har inhämtat från RSV kan, även om sista tidpunkten för att lämna självdeklarationen skulle vara den 2 maj, leveransplanen för dem som beviljas byråanstånd kunna starta tidi- gare än denna dag. Det förtjänar därvid att påpekas att det för den deklarationsskyldiges del i sådant fall är tidpunkten för leveranspla— nens slutdag, vanligen den 15 juni, som gäller som sista dag för in- lämnande av deklarationen. Anstånd meddelas för deklarationsskyl- dig men anståndet lämnas inte för varje individ, utan så att byrån skall lämna ett visst antal av deklarationerna vissa datum. Först om deklarationen lämnas efter den 15 juni kan således en deklara- tionsskyldig som omfattas av ett byråanstånd påföras förseningsav- gift.

Utomlands bosatt fysisk person som skall lämna självdeklaration skall i dag alltid använda en blankett för särskild självdeklaration. Skall han redovisa mervärdesskatt eller inkomst av näringsverk— samhet eller är han företagsledare m.m. i ett fåmansföretag o.d. skall han lämna deklarationen senast den 31 mars taxeringsåret. Annars skall han lämna deklarationen senast den 2 maj taxeringsåret.

Med utredningens förslag kommer blanketten för en utomlands bosatt fysisk person att sändas ut cirka en och en halv månad senare än som sker i dag, vilket kan förorsaka problem om adressen är fel- aktig. Genom förtryckningen av uppgifterna i blanketten kan dock de nackdelar som kan uppkomma genom det senarelagda utskicket neutraliseras för dem som endast skall redovisa innehav av fastighet i Sverige. Övriga utomlands bosatta kan förorsakas problem om dek- larationerna inte hinner komma tillbaka till skattemyndigheten i tid. Dessa skulle enligt utredningens mening kunna ges möjlighet att lämna självdeklarationen senast den 31 maj. Efter några är bör en ut- värdering ske av hur deklarationerna kommer in tidsmässigt.

T axeringsbeslut och besked om slutlig skatt

Genomförs utredningens förslag om undantag från skyldigheten att lämna självdeklaration så kan besked om den slutliga skatten för den som är befriad från att lämna in deklarationen skickas ut tidigare än vad som nu gäller. I och för sig skulle en maskinell taxering kunna ske automatiskt redan den 2 maj. Enligt utredningens mening skulle det emellertid ge fel signaler till den skattskyldige om ett definitivt taxeringsbeslut fattas så tidigt och det skulle kunna avhålla vissa från att ta ställning till de uppgifter som har förtryckts i blanketten. Ju senare den maskinella taxeringen sker, ju fler rättelser av kon- trolluppgifter kan också beaktas i taxeringen.

Ett annat och viktigare skäl som talar emot att välja den 2 maj som beslutstidpunkt är att de uppgifter som är inmatade i skatte— registret då skulle bli offentliga. Uppgifterna kan dock rent faktiskt inte tas ut ur registret eftersom registrering av inlämnade dekla- rationer fortfarande pågår, vilket hindrar åtkomsten i terminalen. Uppgifterna kan ju dessutom vara felaktiga eftersom registrering sker under hela maj månad.

Grundläggande taxeringsbeslut bör enligt utredningens mening anses ha fattats när taxeringsuppgiftema tas ut ur skatteregistret för att utgöra underlag för det grundläggande beslutet om den slutliga skatten enligt 11 kap. 9 & SBL. För en skattskyldig för vilken de för- tryckta uppgifterna i blanketten för allmän självdeklaration rörande inkomst av tjänst och kapital samt underlag för statlig fastighetsskatt är korrekta och som därför inte är deklarationsskyldig kan uttag ur ' skatteregistret ske och därmed taxeringsbeslut fattas under juni taxe- ringsåret. Detta kan, enligt vad Riksskatteverket har uppgett, ske i en särskild dataköming. Härefter skall kreditering och debitering av skatter och avgifter enligt 11 kap. 14 å andra stycket SBL ske. Det innebär att denna grupp kan få besked om den slutliga skatten tidigare än i dag. Det besked om slutlig skatt som skall sändas ut enligt 11 kap. 15 & SBL beräknas av Riksskatteverket kunna sändas ut senast den 15 juli taxeringsåret.

I de fall tilläggsuppgift har kommit in kan taxeringsbeslut fattas sedan eventuell erforderlig utredning har slutförts. Tilläggsuppgif- tema beräknas kunna vara registrerade i juni under taxeringsåret. För dessa och för övriga deklarationsskyldiga som skall lämna en allmän självdeklaration går det här inte att ange ett precist datum för taxe- ringsbeslutet och utsändandet av beskedet om slutlig skatt. Det är helt beroende av om utredning krävs och när uttag ur skatteregistret kan ske. Även för dessa skall skattemyndigheten fatta beslut om

skattens storlek enligt 11 kap. 9 & SBL. Efter detta skall skattemyn- digheten göra kreditering och debitering av skattekontot av de skat- ter och avgifter m.m. som har betalats in resp. som skall betalas tillbaka och som skall redovisas på skattekontotDärefter skall även dessa erhålla ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen (11 kap. 15 & SBL). Detta besked skall enligt lagrum- met sändas senast den 15 december taxeringsåret och skall ersätta bl.a. skattsedeln på slutlig skatt. Skattebeskedet skall emellertid sän- das ut löpande jämte betalningsuppmaning i det fall ytterligare skatt skall betalas.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 2 kap. 2 (j NLSK och 31 & skattebe- talningsförordningen (1997:750).

Särskilt beträfande handelsbolag m.fl.

I detta sammanhang vill utredningen ta upp några speciella frågor beträffande handelsbolag. Riksdagen har nyligen beslutat vissa justeringar av reglerna i inkomstslaget näringsverksamhet (jfr prop. 1996/97:12). Bl.a. skall handelsbolag vara skattskyldigt för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på pensionskostnader i stället för delägarna. Detta medför att handelsbolaget blir skyldigt att lämna särskild självdeklaration senast den 2 maj i förekommande fall.

De ovan under avsnitt 4.4.1 nämnda uppgifterna som skall läm- nas av handelsbolag, rederier, vissa stiftelser och föreningar skall enligt utredningens förslag även de lämnas senast den 2 maj under taxeringsåret.

Utredningens förslag framgår av 4 kap. 1 5 andra stycket och 2 & andra stycket NLSK.

4.5. Underrättelse om taxeringsbeslut i sam- ma handling som besked om slutlig skatt

Förslag: Den som erhåller inkomst av kapital från vilken skatteavdrag har gjorts enligt 5 kap. 8 & skattebetalningslagen (1997:483) och som inte är skyldig att lämna självdeklaration skall erhålla underrättelse om taxeringsbeslut på samma blankett som besked om slutlig skatt enligt 11 kap. 15 & skattebetalnings- lagen.

4.5.1. Taxeringsmeddelande i dag

En skattskyldig som endast har erhållit inkomst av kapital från vil- ken skatteavdrag har gjorts enligt 5 kap. 8 & skattebetalningslagen (1997:483) SBL och som inte är skyldig att lämna självdeklaration erhåller ett taxeringsmeddelande. I taxeringsmeddelandet specifice- ras alla kontrolluppgifter som har lämnats om inkomsträntor och ut- delningar, dvs utbetalarens namn, utbetalat belopp och den avdragna skatten. Av taxeringsmeddelandet framgår också inkomst av kapital och beslutad skatt [7 & taxeringsförordningen (1990:1236)].

Taxeringsmeddelandet sänds i dag ut i mitten av augusti, före slutskattsedlama. Antalet utsända taxeringsmeddelanden var vid 1996 års taxering närmare 1,2 miljoner.

4.5.2. Överväganden och förslag

Den som endast har haft sådan inkomst av kapital från vilken det har gjorts skatteavdrag enligt 5 kap. 8 & skattebetalningslagen och som inte är skyldig att lämna en självdeklaration skall i en och samma handling erhålla underrättelse om taxeringsbeslut och sådant besked om slutlig skatt som avses i 11 kap. 15 & SBL.

Genom skattebetalningslagen införs ett nytt system för redovis- ning och betalning av skatter och avgifter. Varje skatt- eller avgifts- skyldig skall ha ett skattekonto hos skattemyndigheten. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar skall registreras konti- nuerligt på kontot så att kontoställningen kan följas genom exempel- vis kontoutdrag.

Den som inte är deklarationsskyldig och som har haft sådan in- komst av kapital från vilken det görs skatteavdrag enligt 5 kap. 8 & SBL och för vilken det lämnas kontrolluppgift enligt 6 kap. 1, 7 och 8 55 NLSK kan taxeras på grundval av de uppgifter som finns i skatteregistret. Saknas det uppgift om skyldighet att av annan anled- ning lämna en självdeklaration kommer inte någon deklarationsblan- kett att sändas ut.

Utredningen föreslår att nuvarande system med två handlingar, en för taxeringsmeddelande och en för besked om slutlig skatt skall ersättas av en handling. Förslaget innebär en förenkling för den skattskyldige. Han får en handling av vilken framgår underlaget för taxeringen, skatteavdrag, kreditering och debitering av skatt och storleken av slutlig skatt. Förslaget innebär även att skatteför- valtningen sparar arbete samt kostnader för hantering, tryckning och porto. (Se bilaga 6 för en sammanställning över de blanketter som kommer att sändas ut.)

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 7 & taxeringsförordningen (1990:1236).

4.6. Självdeklarationen skall inte under- tecknas på heder och samvete

Förslag: Självdeklaration skall inte undertecknas på heder och

samvete.

Utredningen föreslår att uttrycket "på heder och samvete” utmöns- tras ur lagtexten. En skattskyldig som i en skriftlig handling, som enligt lag eller författning avges på heder och samvete, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen kan dömas för osann försäkran om åtgärden innebär fara i bevishänseende (15 kap. 10 & brottsbalken, BrB). Straffet kan bli böter eller fängelse högst sex månader. Anses brottet vara grovt kan straffet bli fängelse i högst två år. Dess straff- rättsliga värde torde i skattesammanhang vara av mindre betydelse.

Redan vid uppgiftsskyldighetens införande år 1903 föreskrevs att uppgifterna skulle lämnas på heder och samvete och på fastställt for- mulär. Departementschefen förde i prop. 1927:210 med förslag till taxeringsförordning en diskussion om uttrycket skulle kunna bytas ut mot exempelvis "under laga ansvar”. Han anförde att frågan hade varit på tal vid åtskilliga tillfällen. Uttrycket hade emellertid gällt allt sedan självdeklarationsinstitutet infördes i landet. Tillräckliga skäl syntes inte föreligga att frångå den hävdvunna formuleringen. Att laga ansvar följde med en oriktig deklaration var i författningen utsagt och säkerligen klart för alla deklaranter, den ifrågasatta for— muleringen förutan. Ett borttagande av orden "heder och samvete" skulle också måhända uppfattas som att det inte längre ansågs mora- liskt förkastligt att avge en oriktig deklaration, en missuppfattning som givetvis måste förebyggas. Departementschefen föreslog därför att formuleringen skulle behållas (s. 213).

Utredningen anser att uttrycket * på heder och samvete” kan ut- mönstras utan att insikten att felaktig eller utelämnad uppgift i en självdeklaration och andra handlingar under vissa förutsättningar är straffbar går förlorad. Den som lämnar en oriktig uppgift kan straf- fas om de objektiva och subjektiva rekvisiten är uppfyllda i respek- tive straffstadgande i skattebrottslagen. Det kan i skattesammanhang mer ses som en moralisk påminnelse att uppgifterna skall var kor- rekta om det står att uppgifterna skall avges på heder och samvete.

Vad som är aktuellt i deklarationssammanhang är att framhålla att oriktig uppgift, vilket avser antingen att lämnad uppgift är fel- aktig eller att uppgift har undanhållits, kan föranleda att skattetillägg utgår.

Kravet att självdeklarationen skall undertecknas framgår inte längre av lag. Att deklarationen skall undertecknas föreslår utred- ningen skall föreskrivas av regeringen eller, efter regeringens be- myndigande, av Riksskatteverket.

4.7. Deklarationsskyldighet för förmögenhet

4.7.1. Gällande rätt

Enligt 2 kap. 4 & första stycket 5 LSK är en fysisk person skyldig att lämna en självdeklaration när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, SFL vid beskatt- ningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som överstiger 900 000 kr. Däremot skall, enligt 2 kap. 10 & första stycket 4 LSK,

en självdeklaration inte innehålla uppgifter om tillgångar och skul- der om inte beskattningsbar förmögenhet uppkommer.

Motivet till att skyldigheten att i självdeklarationen redovisa för- mögenheten har begränsats till de fall då nettoförrnögenheten uppgår till ett skattepliktigt belopp är, enligt föredragande statsrådet, att för- mögenhetsskatten skulle avskaffas fr.o.m. 1996 års taxering. Han ansåg det rimligt att begränsa de skattskyldigas uppgiftsskyldighet på angivet sätt (prop. 1992/93z86 s. 54).

Statlig förmögenhetsskatt skall emellertid utgå även fortsätt- ningsvis varför den nuvarande lagtexten är inkonsekvent: den som har skattepliktiga förmögenhetstillgångar som överstiger 900 000 kr är på den grunden skyldig att lämna en självdeklaration men han skall inte uppge sina tillgångar och skulder i deklarationen förrän tillgångarna minus skulderna överstiger ett netto på 900 000 kr, dvs. gränsen för beskattningsbar förmögenhet.

4.7.2. Överväganden och förslag

Utredningen föreslår att den som har skattepliktiga förmögenhets- tillgångar vilkas värde sammanlagt överstiger 900 000 kr vid be- skattningsårets utgång skall lämna en självdeklaration och ange alla tillgångar och skulder i självdeklarationen (2 kap. 4 (j 3 NLSK). Motsvarande formulering föreslår utredningen även skall införas i 3 kap. 1 5 första stycket 5 NLSK (nuvarande 2 kap. 10 5 första stycket 4 LSK).

Utredningens förslag att alla tillgångar och skulder skall redo- visas om de skattepliktiga tillgångamas värde överstiger 900 000 kr bygger på tanken att det inte skall överlåtas till den skattskyldige att göra en avräkning mot skulderna. Det skall vara möjligt för skatte- myndigheten att kunna kontrollera att åberopade skulder existerar.

Det som har anförts ovan innebär att när de skattepliktiga för- mögenhetstillgångar för vilka en fysisk person är skattskyldig, till- sammans med de personers tillgångar som han i förekommande fall skall sambeskattas med enligt 21 & SFL, överstiger 900 000 kr, är han också skyldig att i deklarationen redovisa sina skattepliktiga för— mögenhetstillgångar och skulder (2 kap. 5 & NLSK). Är det ett barn han skall sambeskattas med skall han också redovisa barnets till- gångar och skulder i sin självdeklaration, om inte barnet skall lämna en egen självdeklaration (3 kap. 1 5 andra stycket NLSK).

Utredningen föreslår således att den som har skattepliktiga för- mögenhetstillgångar vilkas sammanlagda värde överstiger fribe-

loppet, alltid skall redovisa alla tillgångar och skulder i själv- deklarationen.

Lagtext

Skyldigheten att lämna självdeklaration för skattepliktiga förrnö- genhetstillgångar framgår av 2 kap. 4 & 3, 5 5, 6 & 2, 9 5 5 NLSK. De uppgifter som skall finnas i självdeklarationen framgår av 3 kap. 1 & första stycket 5 och andra stycket NLSK.

4.8. Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkrings- anstalter

Utredningen föreslår att den ovillkorliga deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag skall upp- hävas. Förslaget är en följd av att vinstdelningsskatten, som föran- ledde att dessa juridiska personer måste lämna en självdeklaration oavsett bruttointäktens storlek, har slopats. I praktiken kommer det inte att innebära någon förändring för dessa skattskyldiga.

Lagtext

Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeför- säkringsföretag kommer enligt utredningens förslag att framgå av 2 kap. 9 5 3 NLSK.

4.9. Familjestiftelser

Stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers eko- nomiska intressen är ovillkorligt deklarationsskyldiga.

Utredningen föreslår att termen familjestiftelse skall införas i stället för nuvarande uppräkning. Termen får sin definition genom en hänvisning i 2 kap. 9 5 1 NLSK till 8 & tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

5. Att deklarera genom ombud

5.1. Gällande rätt inom taxeringsområdet

5. 1 . 1 Deklarationsskyldigheten

Vem som är skyldig att lämna en självdeklaration framgår av 2 kap. 4—9 55 LSK (2 kap. 4-9 55 NLSK). Deklarationsskyldigheten på taxeringsområdet kan i dag inte fullgöras genom ombud. Har en självdeklaration undertecknats av annan än den skattskyldige själv eller legal ställföreträdare för denne anses deklarationsplikten inte fullgjord. Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet före- läggs att underteckna självdeklarationen. Kommer deklarationen inte in medför det att den skattskyldige skall skönstaxeras samt påföras skattetillägg och förseningsavgift.

Att deklarationsskyldigheten kan fullgöras genom legal ställföre- trädare är inte detsamma som att deklarationen kan lämnas på grund- val av en fullmakt. Ställföreträdaren lämnar deklarationen på grund av sin ställning, t.ex. som förmyndare eller god man för omyndig eller som företrädare för en juridisk person.

Beteckningen ombud i 4 kap. 2 5 5 LSK (15 kap. 1 5 5 NLSK) innebär inte heller att vederbörande företräder den juridiska perso- nen på grund av en fullmakt, utan att han gör det på grund av sin ställning inom organisationen.

5.1.2. Elektroniskt uppgiftslämnande inom skatteförvaltningens område

Näringsidkare skall i sin självdeklaration lämna uppgifter enligt 2 kap. 19 & LSK (3 kap. 6 & första stycket NLSK) om näringsverk- samheten. Deklarationen och därmed också uppgifterna kan efter särskild medgivande lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Uppgifterna har tidigare lämnats genom diskett eller magnetband.

Enligt en försöksverksamhet som Riksskatteverket bedriver kan dessa uppgifter även överföras såsom filer via telenätet till skatte- förvaltningen genom modem.

Även på mervärdesskatteområdet finns möjligheter att lämna uppgifter via ADB. Skattskyldig som är ansluten till tulldatasyste- met kan lämna uppgifterna dit, varifrån uppgifterna överförs till skatteförvaltningen.

Från och med 1998 års taxering är det alltså möjligt att lämna en självdeklaration i form av ett elektroniskt dokument. Detta kräver dock tillstånd av Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket bestämmer (2 kap. 2 & LSK och 2 kap. 1 & NLSK). Regeringen tog i prop. 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. Del 1 fasta på att SRU-uppgifter och kontrolluppgifter till stor del redan lämnas på elektronisk väg. Regeringen ansåg att ett system med elektroniskt uppgiftslämnande bör omfatta så stor del av skatte- området som möjligt, därmed även självdeklarationer. Det innebär en avsevärd förenkling för såväl skattemyndighet som ingivare. Den som ger in SRU-uppgifter på ADB-medium är annars tvingad att komplettera med en undertecknad deklarationsblankett för att kravet på skriftlighet skall vara uppfyllt.

Regeringen anförde att det finns olika tekniska metoder för att signera det elektroniska dokumentet, vilket gör att dokumentet kan knytas till en viss person. Det ankommer på Riksskatteverket att se till att den tekniska lösning väljs som garanterar att tillräcklig säker- het uppnås. Kan ett dokument knytas till en viss person på ett till- fredsställande sätt får de bevisfrågor i övrigt som kan uppkomma lö— sas i rättstillämpningen.

För att uppgifter skall få lämnas i ett elektroniskt dokument bör krävas att tillstånd till sådant uppgiftslämnande har getts. I dessa till- stånd kan parternas åtagande och ansvar för informationen och för- medlingen regleras närmare. Tillståndet skall också kunna återkallas (prop. 1996/97:100 Del 1 s. 457-461).

5.2. Deklaration genom ombud på tullområdet

Systemet med att lämna deklaration genom ombud tillämpas i dag på tullområdet. Genom tullagen (1973z670) infördes en deklara- tionsskyldighet och en möjlighet att anlita ombud vid avgivande av en tulldeklaration. En utvärdering av deklarationssystemet visade år

1985 att erfarenheterna i stort sett varit goda. Ombudsförfarandet ha- de kommit till användande i mycket större omfattning än vad man hade räknat med vid införandet av det nya systemet med tulldekla- rationer.

T ulltillägg - en sanktion på tullområdet

En möjlighet att påföra en administrativ avgift, tulltillägg, för den som lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter avseende tull-, skatte- eller avgiftsbeslut infördes år 1986. Det förhållandet att en tulldeklaration lämnas genom ett ombud föranleder, enligt departe- mentschefen, inte någon särreglering. Den tullskyldige är bunden av de uppgifter som ombudet har lämnat. Han är också skyldig att be- tala tulltillägg för fel i en sådan deklaration. Det straffrättsliga an- svaret bedöms på vanligt sätt mot bakgrund av den oaktsamhet eller det uppsåt som är att hänföra till den tullskyldige resp. ombudet. Det ligger därför i den tullskyldiges eget intresse, dels att lämna om- budet sådana direktiv och upplysningar att denne på riktigt sätt kan fylla i deklarationen, dels att så snart som möjligt kontrollera att uppdraget har blivit rätt utfört (prop. 1986/87:166 s. 47).

5.3. Ombudsförfarandet vid fullgörande av deklarationsskyldigheten i andra nordiska länder

Ombudsförfarandet kan användas i alla våra nordiska grannländer. Utredningen redovisar här möjligheten att använda ombud i deklara- tionsförfarandet i tre av dem.

Danmark

Möjligheten att använda ombud vid inlämnande av självdeklaration har i Danmark inte reglerats i lag. Det finns enligt praxis möjlighet att lämna självdeklarationen genom make, revisor och advokat. Eftersom möjligheten att använda ombud har vuxit fram genom praxis går det inte att klart avgränsa den personkrets som kan funge- ra som ombud i dessa fall.

Den som skriver under deklarationen behöver inte uppvisa någon fullmakt.

Norge

Den som är myndig skall själv lämna självdeklarationen och andra obligatoriska uppgifter. Föreligger det särskilda förhållanden som sjukdom, längre bortovaro m.m. som hindrar att han själv lämnar deklarationen skall han se till att den lämnas genom ombud när det är möjligt (5 4-5 nr. 1 andra punkten ligningsloven). Det anses sak- nas lagligt stöd att använda ombud i andra fall än de som sägs i la- gen.

Självdeklarationen och andra obligatoriska uppgifter skall skrivas under av den som enligt ovan är skyldig att lämna dem. Driver den skattskyldige näringsverksamhet eller hyr han ut fast egendom skall han även lämna en årsredovisning. Är han skyldig att ha en revisor skall även denne skriva under årsredovisningen (& 4-5 nr. 5).

Lämnar makar en gemensam självdeklaration skall båda skriva under den. En av dem kan undantas från skyldigheten när dennes in- komst och förmögenhet inte överstiger ett visst belopp (5 4-5 nr. 6).

Den som har befullmäktigats skall förete en skriftlig fullmakt när taxeringsmyndigheten begär det (5 3-3 nr. 1 och 2).

Finland

Den som skall lämna en skattedeklaration skall underteckna denna (17 & Finansministeriets beslut om deklarationsskyldighet). Skattedeklarationen kan lämnas genom ombud. Detta ombud skall förete fullmakt, om inte hans rätt att företräda huvudmannen är uppenbar även utan fullmakt (6 5 lagen om förvaltningsförfarande).

5.4. Överväganden och förslag

Förslag: Den som är skyldig att lämna en självdeklaration skall kunna lämna deklarationen genom ombud. En av ett ombud undertecknad deklaration skall godtas om fullmakt har bifogats deklarationen. Fullmakten skall lämnas på blankett enligt fast- ställt formulär. Skattemyndigheten får medge undantag från skyldigheten att inge fullmakt.

Skattedeklaration och annan redovisning av skatt eller avgift som skall lämnas enligt skattebetalningslagen skall också kunna lämnas genom ombud. Samma förslås gälla för de uppgifter som skall lämnas enligt NLSK i annan form än genom självdeklara- tron.

5.4.1. Behov av ett ombudsförfarande

Ett stort antal deklarationsskyldiga anlitar hjälp vid upprättandet av sin deklaration. Det gäller särskilt dem som skall lämna uppgift om inkomst av näringsverksamhet och när deklaration skall lämnas för en juridisk person som inte är ett dödsbo. För dessa och för skatt- skyldiga som är företagsledare eller delägare i fåmansföretag eller är skyldiga att redovisa mervärdesskatt i självdeklarationen kan den som hjälper till att upprätta deklarationen erhålla anstånd enligt en särskild plan att ge in deklarationerna till skattemyndigheten. På detta sätt kan arbetet planeras och deklarationerna avlämnas efter hand. Möjligheten att erhålla anstånd gäller endast den som yrkes- mässigt hjälper till vid upprättande av självdeklarationer (2 kap. 33 & LSK).

Såsom regeringen påpekade i prop. 1996/97:100 Del 1 sid. 459 kan SRU-uppgiftema lämnas elektroniskt av deklarationsbyråer och revisorer medan självdeklarationen måste undertecknas eller signe- ras av den skattskyldige själv. Utredningen anser att dessa byråer och revisorer även skall kunna ge in självdeklarationen såsom om- bud för den skattskyldige, antingen i pappersform eller som elektro- niskt dokument. Det skall finnas ett uppdrag från den skattskyldige att underteckna deklarationen eller signera det elektroniska doku- mentet och det skall framgå av en fullmakt.

Det är rationellt och bör vara av stort värde för de grupper som har räknats upp i inledningen att kunna anförtro upprättandet och in- sändandet av självdeklarationen åt personer eller företag med sär- skild erfarenhet och kompetens på området. De uppgifter som den deklarationsskyldige skriver under i självdeklarationen är ju också uppgifter som han till stora delar har erhållit från sin revisor eller deklarationsmedhjälpare. Dessa baseras i sin tur på de handlingar och uppgifter som den deklarationsskyldige ställer till förfogande vid deklarationens upprättande. Det blir därmed i grunden den dek— larationsskyldige som ansvarar för att de uppgifter som lämnas i självdeklarationen är riktiga och fullständiga.

Det är tidsbesparande om den som skall hjälpa till att upprätta en deklaration också har möjlighet att underteckna den och lämna den till skattemyndigheten. Det finns ett nära samarbete mellan den som bedriver näringsverksamhet och den som hjälper till med redo- visning och deklaration. Detta samarbete finns det anledning att till— varata. Genom utredningens förslag att alla, även den som bedriver näringsverksamhet, skall kunna lämna deklarationen senast den 2 maj finns det all anledning att göra deklarationsavlämnandet smidigare och snabbare. Genom denna möjlighet att anlita ombud kommer troligtvis behovet av att att erhålla anstånd med att lämna självdeklarationen att minska.

Behovet att anlita ombud för den som endast skall deklarera in— komst av tjänst och kapital kanske kan bedömas vara mindre, efter- som utredningen föreslår att endast den för vilken de förtryckta upp- gifterna är felaktiga eller ofullständiga skall lämna in en deklaration. Även här finns det dock personer som har behov av att anlita ombud t.ex. när de på grund av sjukdom eller resa vill överlåta till någon anhörig eller annan att deklarera.

Den sena tidpunkten för deklarationsskyldighetens fullgörande gör att den deklarationsskyldige får god tid på sig att samla in allt underlag. Den som har behov av att anlita ombud för att han av någon anledning är förhindrad att själv lämna in deklarationen har goda möjligheter att samla in och överlämna materialet till ombudet. Den förtryckta blanketten för självdeklarationen sänds ut så att den senast den 15 april skall ha kommit till alla deklarationsskyldiga. Hinner den deklarationsskyldige inte få den förtryckta blanketten skall ombudet ha möjlighet att få ut en laserutskriven deklarations- blankett hos skattemyndigheten. För detta fordras dock fullmakt. Fullmakten behöver inte uttryckligen omfatta behörigheten att få ut blanketten, denna behörighet får anses framgå av uppdraget att full- göra deklarationsskyldigheten.

Det är en fördel för alla att deklarationen kommer in till skatte- myndigheten i tid. Den deklarationsskyldige undviker som ovan har anförts därmed skönstaxering, skattetillägg och förseningsavgift. Skattemyndigheten kan koncentrera resurserna på att granska in- komna deklarationer.

Den som är i behov av hjälp att upprätta sin självdeklaration kan även behöva hjälp med att se till att den kommer in undertecknad till skattemyndigheten. Genom möjligheten att anlita ombud kan dekla- rationsskyldigheten fullgöras på ett snabbt, enkelt och effektivt sätt.

5 .4.2 Ansvarsfrågan

För den händelse att lämnade uppgifter befinns oriktiga bör det straffrättsliga ansvaret utkrävas av de inblandade parterna efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger var och en till last. I princip bör ansvaret åvila den ursprunglige uppgiftslämnaren och inte den som i god tro grundat sin uppfattning om sakförhållanden på dennes uppgift och därigenom kommit att avge en objektivt oriktig uppgift.

Den som är behjälplig vid upprättandet av deklarationen stöder sin redovisning på de handlingar han får från klienten. Den som samtidigt är ombud för den som skall deklarera en mer omfattande verksamhet kan numrera verifikaten så att de finns i en obruten serie och registrera dem i datasystemet. Därmed kan han visa grunden för de uppgifter som han har baserat deklarationen på.

Den som anlitar ett ombud ansvarar för att de uppgifter som läm- nas i deklarationen är korrekta och fullständiga. Lämnar den dekla- rationsskyldige oriktiga uppgifter till ombudet som denne lägger till grund för deklarationen kan den deklarationsskyldige straffas enligt skattebrottslagen om de subjektiva och objektiva rekvisiten är upp- fyllda. För att förhindra att den skattskyldige lämnar oriktiga upp- gifter finns bestämmelser om skattetillägg.

Lämnar den deklarationsskyldige oriktiga uppgifter till ombudet som i sin tur lägger dessa till grund för den deklaration som ges in är det alltså den deklarationsskyldige som drabbas av sanktioner och straff, inte ombudet. Samma förhållande råder i dag för den som an— litar ombud hos skattemyndighet eller i domstol.

En skattskyldig som upptäcker att han har lämnat oriktig uppgift till ombudet som grund för självdeklarationen kan göra en frivillig rättelse enligt 12 & skattebrottslagen och 5 kap. 4 5 första stycket 4 taxeringslagen.

En oriktig uppgift som lämnas av ett ombud kan föranleda eftertaxering av den skattskyldige. I taxeringshänseende behandlas en oriktig uppgift från ett ombud inte annorlunda än en oriktig uppgift som har lämnats av den skattskyldige själv (jfr prop. 1977/78:136 s. 160 och RÅ 1980 1:47). Det bör också påpekas att ett ombud inte kan påföras administrativa sanktioner. Dessa kan endast påföras den skattskyldige. Att så sker är dock skilt från frågan om vem som straffrättsligt bär anvaret för en oriktig uppgift.

Deklaration genom ombud skall kunna ske antingen genom att ombudet lämnar en deklaration på papper eller i form av ett elektro- niskt dokument. För att ombudet skall kunna lämna en deklaration i form av ett elektroniskt dokument måste ombudet ha tillstånd att

göra detta enligt förslaget till 2 kap. 1 & NLSK. Det förutsätter också att ombudet får en egen elektronisk signatur att använda i denna egenskap, så att den avlämnade deklarationen kan knytas till om- budet.

Utredningen föreslår att den som anlitar ett ombud för att fullgöra sin deklarationsskyldighet skall lämna en fullmakt som skall bifogas deklarationen enligt 15 kap. 2 & NLSK. Finns det ingen fullmakt skall den deklarationsskyldige föreläggas att komplettera uppgif- terna med sin egen underskrift. Fullständigas därefter inte deklara- tionen med en underskrift av den skattskyldige själv, eller genom att en fullmakt ges in, skall deklarationsskyldigheten inte anses full- gjord. Det innebär att skönstaxering skall ske, att skattetilllägg kan komma att påföras och att förseningsavgift skall utgå.

Anledningen till att det bör krävas att fullmakten företes är att det bör vara dokumenterat att den skattskyldige har anlitat någon att i sitt ställe underteckna och lämna in deklarationen. Samtidigt skall den skattskyldige vara medveten om att uppgifterna är bindande för honom själv. Uppställs inget krav på företeende av fullmakt kan en skattskyldig tänkas hävda att han inte vet vem som har sänt in dekla- rationen och att han inte har gett någon ett sådant uppdrag.

Utredningen föreslår att skattemyndigheten skall kunna medge undantag från ombudets skyldighet att lämna en fullmakt. Det blir aktuellt främst när ombudet lämnar en elektronisk deklaration. Även i andra fall skall skattemyndigheten kunna medge undantag från skyldigheten att ge in fullmakt eller att fullmakten skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Det är en uppgift för skattemyn- digheten att bedöma 1 vilka fall undantag kan medges.

Även övrig uppgiftsskyldighet enligt NLSK (uppgifter enligt 4 kap. m.m. ) bör få fullgöras av ombud. I de fallen behövs inte upp— ställas något krav på att fullmakten skall fogas till uppgiften. Däre- mot skall ombudet självfallet kunna styrka sin behörighet på förfrå- gan.

Utredningens förslag i detta kapitel om deklaration genom om- bud är också förenligt med utredningens förslag om förhöjd förse— ningsavgift.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 15 kap. 2 & NLSK.

5.4.3. Skattebetalningslagen

Vad som ovan anförts om ombud för den som skall lämna andra uppgifter än självdeklaration föreslås bli tillämpligt även för skatte— deklaration och annan redovisning av skatt eller avgift som skall lämnas enligt skattebetalningslagen. Inte heller i de fallen behöver således fullmakten bifogas uppgiften. Däremot skall ombudet, lik- som i fallet med uppgifter enligt bl.a. 4 kap. NLSK, självfallet kunna styrka sin behörighet med fullmakt om sådan efterfrågas.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 23 kap. 5 5 skattebetalningslagen.

6. Några frågor rörande företagens uppgiftslämnande

6.1. Inledning

Enligt direktiven skall utredningen bl.a. undersöka om bestämmel- serna om standardiserade räkenskapsutdrag i 2 kap. 19 & LSK är ändamålsenligt utformade och ger den kontrollinformation som be- hövs eller om det finns anledning att justera dem i något avseende. I direktiven uttalas särskilt att det bör undersökas om uppgiftsskyl- digheten för näringsidkare med liten omsättning kan fullgöras på ett enklare sätt utan att syftet med uppgiftslämnandet går förlorat.

Av direktiven följer vidare att kontrolluppgiftssystemet skall ut- formas så enkelt som möjligt.

Som utredningen ser det kan företagens uppgiftslämnande för- enklas och effektiviseras i två avseenden. Dels kan undersökas i Vi]- ken utsträckning den nuvarande skyldigheten för näringsidkare att utan föregående föreläggande lämna kontrolluppgifter avseende ut- betalning m.m. till andra näringsidkare bör behållas i nuvarande ut- formning, dels bör helt allmänt tillses att företagen inte åläggs att i deklarationen redovisa andra uppgifter än sådana som behövs för taxeringen.

6.2. Om standardiserat räkenskapsutdrag m.m.

Den centrala bestämmelsen i LSK om vilka uppgifter näringsidkare skall lämna i deklarationen återfinns i 2 kap. 19 Zj LSK. Bestämmel- sen är tillämplig oavsett om verksamheten bedrivs som enskild när- ingsverksamhet eller genom juridisk person.

Enligt 2 kap. 19 5 första stycket skall flertalet näringsidkare i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna upp- gifter om varje slag av intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner,

skatter och skattemässiga avsättningar. Vidare skall uppgifter läm- nas om tillgångar, skulder, avsättningar, Obeskattade reserver och eget kapital. Enligt andra stycket i samma paragraf skall uppgifter lämnas om bl.a. arten och omfattningen av verksamheten, hur värde- sättning på lager samt fordringar skett, osv. Sammanlagt har under sju punkter i andra stycket angetts vilka uppgifter som skall lämnas. Gemensamt för de föreskrivna uppgifterna är att de avser sådana uppgifter från bokföringen som behövs för taxeringen.

Vissa kategorier av skattskyldiga är enligt 2 kap. 20 & LSK un- dantagna från uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 & första stycket. Dessa skall i stället till deklarationen foga sin årsredovisning. I det fall att näringsverksamheten bedrivs genom handelsbolag eller rede- ri för registreringspliktigt fartyg åligger uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 & första och andra styckena handelsbolaget respektive re- deriet (2 kap. 25 & LSK).

De nuvarande reglerna om näringsidkares uppgiftsskyldighet in- fördes i anslutning till skattereformen (prop. 1990/9125). Syftet med reformen var dels att underlätta Skattemyndighetens urval av företag som bör bli föremål för en djupare granskning, dels att göra det möj- ligt att använda ADB-teknik för att upptäcka de deklarationer som kan tänkas innehålla väsentliga fel.

Vilka uppgifter som skall lämnas styrs i praktiken av utformning— en av deklarationsblankettema. Riksskatteverket har genom verk- ställighetsföreskrifter närmare angett vilka uppgifter som skall läm- nas. Enligt verkets föreskrifter skall uppgifterna lämnas enligt ett räkenskapsschema, därav namnet standardiserat räkenskapsutdrag (SRU). Baskontoplanen har lagts till grund för utformningen av räkenskapsschemat. Riksskatteverket har utfärdat två serier av verk- ställighetsföreskrifter avseende SRU-uppgiftema (RSF S 1990:27 och 1991235). För närvarande håller Riksskatteverket på att utarbeta nya föreskrifter.

Vid införandet av det nya uppgiftslämnandet anförde departe- mentschefen (prop. 1990/91:5 s. 83) att inget hindrar att Riksskatte— verket med hänsyn till företagens varierande storlek, branscher o.dyl. tar fram olika deklarationsblanketter.

Rikskatteverket har till utredningen uppgett att införandet av SRU inneburit fördelar både för företagen och skatteförvaltningen jämfört med tidigare regelsystem. Enligt verket har närmare 50 pro- cent av deklarationerna kunnat lämnas på ADB-medium. Vissa bris- ter har emellertid kunnat konstateras. Verket nämner bl.a. att många företag och företagare är osäkra på innebörden av de olika uppgif-

tema i räkenskapsschemat. Det har också uppmärksammats att vissa poster ofta placeras fel i schemat, då många företag av praktiska skäl i sin redovisning gör avsteg från baskontoplanen. Det stora antalet uppgifter i räkenskapsschemat har också medfört problem för före- tagen att hänföra uppgifterna från bokföringen till "rätt rad” på schemat. Avsaknaden av årsredovisning och dess notapparat medför också att skattemyndigheten kan gå miste om betydelsefull informa- tion. Vissa skattekontor har därför i praktiken regelmässigt begärt in årsredovisningar som komplement till företagens deklarationer. Det förekommer också att enskilda företag regelmässigt bifogar årsredovisningen i syfte att lämna information utöver vad som följer av räkenskapsschemat. Riksskatteverket har därför till utredningen lämnat ett förslag om att företag med större omsättning till deklara- tionen skall foga sin årsredovisning.

Från företrädare för skattemyndigheten har påtalats att de uppgif- ter som lämnas i deklarationen och indikerar olika kontrollvärda ut- landsanknytningar är få. För andra skattskyldiga än fåmansföretag begränsas uppgiftsskyldigheten till uppgifter som har betydelse för att bedöma arten och omfattningen av företagets verksamhet, t.ex. om verksamhet över huvudtaget har bedrivits i utlandet. Det har där- för framförts att någon form av utökad uppgiftsskyldighet avseende utlandstransaktioner bör komma i fråga.

6.3. Företagens kontrolluppgiftsskyldighet

Näringsidkare är enligt bestämmelser i LSK skyldiga att lämna kon— trolluppgifter om utbetalningar till andra näringsidkare enligt bl.a. bestämmelserna i 3 kap. 19 å och 3 kap. 37-43 55. Vidare har rege— ringen genom kungörelse l955:671 föreskrivit i vilka fall uppgifts- skydligheten enligt bestämmelserna i 3 kap. 39-41 55 skall fullgöras utan föregående föreläggande.

Flertalet av de bestämmelser som reglerar företagens obliga- toriska kontrolluppgiftsskyldighet avser utbetalningar till jord- och skogsbrukare. Dessa bestämmelser tillkom av kontrollskäl och har sin upprinnelse i tidigare gällande redovisningsregler för jord- och skogsbruk. Riksskatteverket har föreslagit att flertalet av dessa be- stämmelser slopas och att skatteförvaltningen vid behov i stället ge- nom riktade kontrollinsatser förelägger utbetalama att lämna kon- trolluppgifter.

6.4. Överväganden och förslag

Förslag: Nuvarande ordning för uppgiftslämnande som rör den egna verksamheten behålls i sak oförändrad. Riksskatteverket får liksom hittills genom tillämpningsföreskrifter närmare föreskriva vilka uppgifter som skall lämnas i deklarationen eller - i förekom- mande fall - i s.k. räkenskapsschema. Vissa större företag skall dessutom till deklarationen foga sin årsredovisning. Flertalet bestämmelser om näringsidkares skyldighet att lämna kontroll- uppgifter avseende utbetalningar till andra näringsidkare slopas.

Uppgifter i deklarationen

Utredningen har haft fortlöpande kontakter med Riksskatteverket angående behovet av att förenkla företagens uppgiftslämnande. F rå- gan om hur företagens deklarationsblanketter skall utformas och i konsekvens därav vilka uppgifter som skall lämnas genom det stan- dardiserade uppgiftslämnandet bör dock även fortsättningsvis i första hand ankomma på Riksskatteverket att bestämma i samråd med uppgiftslämnama. Riksskatteverket har också mot bakgrund av bl.a. nyligen genomförda ändringar på årsredovisningsområdet efter införandet av den nya årsredovisningslagen (1995:1554), arbe- tat med att modifiera de räkenskapsscheman som f.n. används samt undersökt vilka uppgifter företagen i framtiden skall behöva lämna till ledning för taxeringen.

Utredningen bedömer att flertalet av de problem som uppmärk- sammats i samband med det nuvarande uppgiftslämnandet kan lö- sas genom förenklade och tydligare blanketter. Utredningen vill er- inra om att departementschefen påtalat att inget hindrar att Riks- skatteverket tar fram olika blanketter med hänsyn till företagens varierande storlek, olika branscher o. dyl. Behovet av förbättringar i dessa avseenden får förutsättas bli tillgodosedda av Riksskatte- verket under det pågående arbetet med att utforma nya blanketter. Utredningen föreslår därför inga ändringar i sak av den nuvarande uppgiftsskyldigheten.

I redaktionellt hänseende bör dock de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 19 5 första och andra styckena begränsas till en föreskrift om att de uppgifter skall lämnas som behövs för taxeringen. Be- stämmelsen om att uppgifter om arten och omfattningen av verk-

samheten skall lämnas i deklarationen bör dock kvarstå. I övrigt bör den nuvarande uppräkningen av de uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 19 & slopas.

I vilken utsträckning olika kategorier av näringsidkare skall läm- na uppgifterna på deklarationsblanketten eller på särskilt räken- skapsschema fogat till deklarationen, får som hittills bestämmas av Riksskatteverket genom blankettutforrnningen.

För vissa kategorier av företag kanske endast ett fåtal uppgifter behövs för taxeringen, medan det för andra även i fortsättningen är nödvändigt att ett större antal uppgifter lämnas.

Vad gäller frågan om en eventuell utökad uppgiftsskyldighet i deklarationen för olika utlandstransaktioner har Riksskatteverket uppgett att man bör undersöka vilka uppgifter som är nödvändiga för att skatteförvaltningen skall få indikationer på om tillämpad pris- sättning gentemot utländska företag med vilka ekonomisk intresse- gemenskap kan anses föreligga (jfr 43 & kommunalskattelagen).

Utredningen har från Finansdepartementet inhämtat att bestäm- melserna i kommunalskattelagen om intemprissättning skall bli före- mål för översyn. Det får därför anses lämpligast att frågan om infö- randet av en utvidgad uppgiftsskyldighet i deklarationen avseende utlandstransaktioner tas under övervägande i det sammanhanget. I det sammanhanget bör också beaktas att de s.k. SRU-uppgiftema endast utgör ett komplement till övriga instrument som står till buds i kontroll- och granskningsarbetet.

I enlighet med vad Riksskatteverket uppgett synes behovet av att större företag lämnar in sina årsedovisningar i vissa fall kvarstå även efter införandet av räkenskapsschemat. Skattemyndighetens behov av att ha tillgång till större företags årsredovisningar accentueras av allt att döma av den nya årsredovisningslagstiftningen, enligt vilken företagen bl.a. i betydligt högre grad än tidigare är skyldiga att läm- na information i forrn av noter till årsredovisningen. Mot bakgrund härav bör för större företag återinföras en skyldighet att till dekla- rationen foga årsredovisningen.

Riksskatteverket har föreslagit att företag, som omfattas av års- redovisningslagen (1995:1554) och där antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal har uppgått till mer än tio eller tillgångamas nettovärde enligt fastställd balansräkning för de senas- te två räkenskapsåren har uppgått till mer än 24 miljoner kr, skall vara skyldiga att till deklarationen foga sin årsredovisning. Verkets förslag till avgränsning sammanfaller med de företag som enligt 3 kap. 6 & årsredovisningslagen är skyldiga att i årsredovisningen

specificera vissa större periodiseringsposter. Enligt utredningens be- dömning får avgränsningen betraktas som lämplig. Utredningen föreslår därför att Riksskatteverkets förslag genomförs.

Enligt 2 kap. 20 & LSK är vissa företag redan skyldiga att till deklarationen foga sin årsredovising. I den delen föreslår utredning- en ingen ändring av gällande rätt.

Kontrolluppgifter

Utredningen ansluter sig till Riksskatteverkets uppfattning att de be- stämmelser i LSK som reglerar företagens skyldighet att utan före- gående föreläggande lämna kontrolluppgifter om utbetalningar till andra näringsidkare i så stor utsträckning som möjligt bör slopas.

Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om att lämna kontrolluppgifter om utbetalad royalty och därmed jämförliga ersätt- ningar (3 kap. 19 5), om inköp avjordbruks- eller trädgårdsproduk- ter (3 kap. 39 å) och om utbetalda ersättningar för avverkningsrätter eller försäljning av skogseffekter (3 kap. 40 &) slopas. Utredningen föreslår också att kungörelsen l955:671 upphävs.

7 Revisionsberättelse

7.1. Bakgrund och gällande rätt

Fram till och med 1991 års taxering skulle aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag till deklarationen bifoga bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse som av- givits för beskattningsåret.

Från och med 1992 års taxering gäller enligt 2 kap. 22 & LSK att en kopia av revisionsberättelse för den som har inkomst av närings— verksamhet skall fogas till deklarationen om den innehåller upplys- ning, uttalande eller anmärkning enligt 10 kap. 10 & aktiebolags- lagen (1975:1385) eller 4 kap. 10 5 lagen (1980:1103) om årsredo- visning m.m. i vissa företag. Revisionsberättelsen behöver dock inte bifogas deklarationen, om den endast innehåller uttalanden att årsredovisningen uppgjorts enligt aktiebolagslagen, att styrelseleda- möter och verkställande direktör bör beviljas ansvarsfrihet eller utta- landen som avses i 10 kap. 10 & sjätte stycket aktiebolagslagen.

Enligt 10 kap. 10 & aktiebolagslagen respektive 4 kap. 10 5 lagen om årsredovisning i vissa företag m.m. skall revisor kontrollera bl.a. att företaget gör skatteavdrag enligt bestämmelserna i skattebetal- ningslagen samt betalar innehållna skatter i rätt tid. Om företaget har brustit i sina skyldigheter i dessa avseenden skall revisorn anmärka detta i revisionsberättelsen och sända in den till skattemyndigheten.

I samband med att kravet på att revisionsberättelse alltid skulle fogas till deklarationen slopades och ersattes med ett krav på att en- bart "oren” berättelse skulle bifogas anförde föredragande statsrådet (prop. 1990/91:5 s. 89) att det finns ett berättigat intresse för skatte- myndigheten att få kännedom om att en revisor har avlämnat en "oren” revisionsberättelse. Däremot finns det enligt statsrådet inte något skäl att kräva att alla företag skall ge in sina revisionsbe— rättelser. Statsrådet påtalade vidare att de "orena” berättelserna fyller en viktig funktion i den meningen att de riktar uppmärksamhet mot företag med bristfällig redovisning, men att det generellt krävs en

djupare granskning för att avgöra om revisionsanmärkningen har nå- gon skattemässig betydelse.

Utredningen har genom underhandskontakter med tjänstemän vid olika skattemyndigheter inhämtat att är det är ytterst ovanligt att ett företag fogar en oren revisionsberättelse till deklarationen, vilket en- ligt utredningens uppfattning inte bör tolkas som att detär lika ovan- ligt att revisorn faktiskt lämnar "oren” revisionsberättelse. Företrä- dare för Riksskatteverket har till utredningen påtalat att det i skatte- kontrollhänseende vore att föredra om revisor direkt till skatte- myndigheten skulle vara skyldig att ge in **orena” revisionsberättel- ser, dvs. inte enbart i de fall en revisor enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen respektive lagen om årsredovisning redan är skyl- dig att ge in revisionsberättelse till skattemyndigheten.

7.2. Överväganden och förslag

Förslag: Skyldigheten att enligt 2 kap. 22 & LSK foga "oren” revisionsberättelse till deklarationen slopas. I stället införs en skyldighet för revisor att ge in "oren” berättelse direkt till skatte- myndigheten. Revisoms anmärkningsskyldighet beträffande före- tag som har underlåtit att i rätt tid betala skatter och avgifter ut- vidgas till omfatta också redovisning av punktskatter.

En "oren” revisionsberättelse kan tyda på att det finns anledning att närmare granska ett företags redovisning. Det är därför av vikt att skattemyndigheten får kännedom om sådana berättelser. I enlighet med vad föredragande statsrådet anförde i samband med att det obli- gatoriska kravet på att bifoga revisionsberättelse till deklarationen slopades behöver inte förekomsten av en "oren” berättelse nödvän- digtvis innebära att den skattemässiga redovisningen är felaktig. En "oren” berättelse kan dock i sig eller tillsammans med andra signaler utgöra skäl för skattemyndigheten att granska företaget närmare.

Förutsätter en sådan granskning att ett revisionsförordnande mås- te tas ut saknas ofta tid och resurser att göra en fördjupad granskning under taxeringsarbetet. Företaget får i stället tas ut för en fördjupad kontroll efter att det ordinarie taxeringsarbetet har avslutats. Det är således inte nödvändigt att den "orena” berättelsen ges in till- sammans med deklarationen. Med hänsyn till att allt fler skattskyl-

diga kommer att lämna deklaration i form av ett elektroniskt doku— ment skulle det dessutom underlätta för dessa om de inte behövde ge in en kopia av revisionsberättelsen.

Enligt utredningens uppfattning ligger det i sakens natur att det kan finnas skattskyldiga som helst ser att skattemyndigheten inte får kännedom om "orena” revisionsberättelser, i synnerhet om revisorns anmärkningar är av sådan art att de kan föranleda skattemyndigheten att närmare granska företaget. För att säkerställa att skattemyndig- heten verkligen får in de "orena” revisionsberättelser som är av in- tresse i granskningsarbetet kan man antingen återgå till ordningen, att revisionsberättelse alltid skall bifogas deklarationen. Alternativt kan ansvaret för att en "oren” berättelse ges in till skattemyndig- heten läggas på revisorn.

Utredningen anser att en ordning enligt vilken revisionsberättelse alltid skall bifogas deklarationen skulle medföra ett alltför omfattan- de merarbete för såväl skattemyndigheten som en överväldigande majoritet av de skattskyldiga. Utredningen ansluter sig således till den av föredragande statsrådet uttalade uppfattningen i prop. 1990/91 :5, att det inte finns skäl att kräva alla företag skall ge in revisionsberättelse. Utredningen föreslår därför inte en sådan lös- ning.

Eftersom en revisor i vissa situationer redan är skyldig att ge in en "oren” berättelse till skattemyndigheten, kan det enligt utredning- ens uppfattning inte anses principiellt betänkligt att ålägga revisorn en utvidgad skyldighet i det avseendet. Med hänsyn härtill och då en sådan ordning enklast tillgodoser Skattemyndighetens intresse av att få kännedom om "orena” revisionsberättelser, anser utredningen att skyldigheten att foga "oren” revisionsberättelse till deklarationen kan slopas och ersättas av en skyldighet för revisorn att ge in sådana revisionsberättelser till skattemyndigheten.

Den utvidgade uppgiftsskyldigheten för revisorer bör lämpligast utformas på så sätt att bestämmelsen i 2 kap. 22 & LSK slopas och att en regel om revisorns uppgiftsskyldighet i stället tas in i 10 kap. 10 & aktiebolagslagen respektive 4 kap. 10 5 lagen om årsredovis- ning m.m. i vissa företag.

Utredningen har vidare uppmärksammats på att revisorns skyl- dighet att lämna anmärkning om att ett företag underlåtit att anmäla sig för registrering enligt skattebetalningslagen eller om att företaget underlåtit att betala skatter och avgifter i rätt tid inte omfattar sådana skatter och avgifter som avses i lagen (1984:151) om punktskatter om prisregleringsavgifter. Punktskattema är i dag betydande och ut—

gör en stor andel av statens skatteuppbörd. Några skäl till att inte även dessa skatter skall omfattas av revisorns gransknings- och anmälningsskyldighet kan inte anses föreligga. Utredningen föreslår därför att revisorns anmärkningsskyldighet utvidgas till att omfatta även punktskatter.

Anmälningsskyldigheten bör utvidgas även till ekonomiska före— ningar. Utredningen förslår därför att det även i 8 kap. 13 & lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar införs en skyldighet för revi- sor att i revisionsberättelsen anmärka om föreningen inte har full- gjort sin skyldighet att lämna deklaration enligt 2 kap. 1 & LPP eller att betala in skatter och avgifter enligt 1 kap. 1 & LPP. Kopia föreslås sändas in till skattemyndigheten även för de fall som vissa förhål- landen föranleder påpekanden av revisorerna i revisionsberättelsen. Den överensstämmelse som idag finns mellan de i detta avsnitt nämnda bestämmelserna bör även omfatta dessa förslag.

8. Om införandet av en utvidgad kontrolluppgiftsskyldighet för konkursförvaltare

8.1. Bakgrund och gällande rätt

När en arbetsgivare försätts i konkurs omhändertas hans samtliga tillgångar av konkursförvaltaren och han förlorar rådighet över egen- dom som hör till konkursboet. Det åligger dock konkursgäldenären i egenskap av utbetalare av löner, förmåner och andra ersättningar, att lämna kontrolluppgifter på utbetalningar för tid före konkurs— utbrottet. För lön m.m. som utbetalas av konkursboet, åligger det konkursförvaltaren att lämna kontrolluppgift. Om den anställde om- fattas av den statliga lönegarantin skall kontrolluppgift lämnas av ut- betalaren för den tid lönegaranti utgått. I 7 5 lönegarantiförordning- en (1992:501) har särskilt föreskrivits att denna kontrolluppgifts- skyldighet skall fullgöras av länsstyrelsen.

Erfarenheten har visat att konkursgäldenären ofta underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Skälen till detta varierar. I mån av tid och resurser kan konkursförvaltaren komma att bistå skatte- myndigheten med uppgifter om berörda anställda utifrån tillgängligt underlag i den omhändertagna bokföringen. Någon skyldighet i detta avseende åligger dock inte förvaltaren. Oftast anser sig förvaltaren varken ha tid eller resurser att fullgöra gäldenärens skyldigheter.

Regeringen har genom beslut den 14 september 1995 (dnr Fi 95/1809) överlämnat en skrivelse från KPMG Bohlins Revisions- byrå AB angående skyldigheten att lämna kontrolluppgift vid kon- kurs och uppdragit åt utredningen att överväga frågan under utred- ningsarbetet.

I den överlämnade skrivelsen påtalas problemet med att kon- kursgäldenären oftast inte fullgör sin kontrolluppgiftsskyldighet för tiden från årsskiftet närmast före konkursutbrottet fram till dagen för konkursutbrottet.

Skrivelsen har remissbehandlats. Remissyttrande har lämnats av Riksskatteverket, Sveriges advokatsamfund samt Föreningen Aukto- riserade Revisorer (FAR).

Riksskatteverket påtalar att problemet varit känt sedan länge och att det i och för sig vore angeläget att förvaltaren lämnade kontroll- uppgifter när så kan ske med rimlig arbetsinsats. Däremot kan enligt verkets mening förvaltaren inte åläggas någon absolut skyldighet att lämna kontrolluppgifter för tid före konkursutbrottet.

Sveriges advokatsamfund menar att det inte är rimligt att en— skilda borgenärer skall belastas med ökade förvaltningskostnader för sådant uppgiftslämnande. FAR påtalar att det är fråga om två olika juridiska personer och det inte kan vara lämpligt att göra förvaltaren ansvarig för händelser som inträffat före konkursutbrottet.

8.2. Överväganden

Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter avseende utbetalningar för tid före konkursutbrottet skall åligga utbetalaren. Enligt utredning- ens bedömning kan inte komma i fråga att överföra denna skyldighet på annan enbart av den anledningen att utbetalaren försätts i kon- kurs. Den fråga som bör besvaras är om det är möjligt och lämpligt att i någon form ålägga konkursboet ett solidariskt eller sekundärt ansvar för att gäldenärens uppgiftsskyldighet fullgörs.

Sett utifrån önskemålet att skattemyndigheten i så stor utsträck- ning som möjligt skall kunna förtrycka korrekta uppgifter i deklara- tionerna och beräkna rätt skatt vore naturligtvis att föredra om kon— kursförvaltaren vid behov kunde fullgöra gäldenärens skyldighet att lämna kontrolluppgift. Även utifrån deklarantemas behov av att få meddelande om vilka löner m.m. som erhållits är det angeläget att skapa förutsättningar för att kontrolluppgiftsskyldigheten fullgörs på ett korrekt sätt.

Enligt utredningens uppfattning måste det betraktas som princi- piellt felaktigt att ålägga en person ansvaret för att fullgöra en annan persons uppgiftsskyldighet, i synnerhet när han saknat möjlighet att påverka denna att själv fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Även andra omständigheter talar mot att ålägga konkursförvaltaren ett ansvar för att fullgöra konkursgäldenärens uppgiftsskyldighet. Bokförings— material och annat underlag kan vara så bristfälligt att förvaltaren omöjligen kan fullgöra uppgiftsskyldigheten. Skulle förvaltaren trots allt försöka sammanställa för vilka arbetstagare kontrolluppgift skall lämnas och med vilka belopp, kan varken han eller skattemyn- digheten med säkerhet veta om han haft tillgång till samtliga upp- gifter och att han fullgjort uppgiftsskyldigheten på ett korrekt sätt.

Det kan därför enligt utredningens bedömning inte komma i fråga att förena konkursförvaltares uppgiftsskyldighet med någon form av sanktion.

Visserligen är naturligtvis möjligt att införa någon form av osanktionerat uppgiftslämnande. Frågan är dock hur mycket resurser förvaltaren rimligen skall kunna åläggas att lägga ned på att fullgöra gäldenärens uppgiftsskyldighet samt när dessa utredningsåtgärder skall anses behövliga. Vad samfundet anfört om att förvaltaren inte bör åsamka boet onödiga förvaltningskostnader bör tillmätas vikt. Det kan således inte anses lämpligt att förvaltaren måste dra på boet ytterligare förvaltningskostnader för att fullgöra uppgifts- skyldigheten, i synnerhet som de arbetsinsatser som kanske måste läggas ned inte nödvändigtvis resulterar i att fullständiga och korrekta kontrolluppgifter kan lämnas. Troligen skulle också kon- kursgäldenärens benägenhet att lämna kontrolluppgifter minska än mer om han vet att konkursförvaltaren också skulle ha en sådan skyldighet.

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser utredningen att det inte är möjligt att utforma en enkel och lätthanterlig kontrolluppgifts- skyldighet för konkursförvaltare avseende händelser som inträffat före konkursutbrottet. Enligt utredningen kan också ifrågasättas om nyttan av en sådan uppgiftsskyldighet uppväger de kostnader boet skulle kunna åsamkas.

& .I _' | . .u' .t ' - "» ' _ | 1 .1. || l'_ 'i... ' -'-i-_- . - !- ':fl." ;: .., >... 1 .. . .- _ ' .r - (”I'll |"' " '" - -| __ '|'—'i 'p'! Pgiäi ",,-':. &; til-vrf" rak-"t' '"" .": "' A"!" "'.': . ' "'till'" ' Å " "'_L I'I' '.'-tl "gura" ii'lf"; lif "'.."- .1" '|" |__... "; Fil :'qu Wikin” ' "ti'lr !5'" '...51 p'rågtl |! "";-..är".w.41"'|' .1' 1'. .!I. J. _.. j . ..] _":Fl

'#'"hr' '"i"*'"**'ué'"| "WFL- ! mehr ""Få --: '.'llr'."l-E _. » Jil-:; | WWHFI l-r "l|'|| i...”! 52,3 '.

E "".ng . ...-.. | -. " '..- 1.3-m.,... ..."" 11.1

”. .. '.' r.-|.- '_'-E.T'mm.”'n-'.!L—nl "'-'l'"|_||'l".|L-.'.||.-I1:'. _E: " .F.'J'.. 1.51. ru. "_-"| | . 1_ ' mrbi .:...é'... " . guidar-"li; '.Ij'm' - u. n.:-' (hr-. En rm '"'L'd ute.. "&_ Tlf]! '"'P _ll| I|'_,_'|.',i'| " ".JL'-'_.| . | .," ." "Tillä— r.!

wah—m'a”.- .,'|'| '.'|"'|"l || '."'-|'l'f|_:'l_:lj_. ...i J"!" ”tömd j;1""w|f -'. äggula. - wind

qLih”: .."5 .:r |1-:|l'i- Äh.—|Em .'|.. * ." ,] mauer-523913. ......-.-..............

..1'. . __ ndfjfhhm'k ' I . '"'"J'L'u nu:". | " .' -'-"'l.'

__"... .- II.."

"i".. .'|- fr him.-==?

9. Förvaltarregistrerade fondandelar

9.1. Bakgrund

För att fondbolag, som skall lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 a & LSK om realisationsvinst och realisationsförlust vid avyttring av andel i värdepappersfond, skall kunna fullgöra sin uppgiftsskyl- dighet gäller från och med 1997 års taxering en skyldighet för för- valtare att lämna fondbolaget de uppgifter som behövs för uppgifts- lämnandet, om den skattskyldige haft andelen förvaltarregistrerad (prop. 1995/96:50).

Fondbolagens förening, Svenska Bankföreningen och Svenska F ondhandlarföreningen har i en gemensam skrivelse till utredningen påtalat att uppgiftsskyldigheten visat sig försvåra användandet av förvaltarregistrering. Enligt organisationerna framstår det i stället som naturligt och lämpligt att kontrolluppgiftsskyldigheten fullgörs av den auktoriserade förvaltaren direkt till skattemyndigheten. Det framhålls att i de fall kunder har såväl förvaltarregistrerade som direktregistrerade fondandelar i samma värdepappersfond kan det uppgiftslämnandet lösas genom tilläggsuppgifter i deklarationen.

9.2. Överväganden

Enligt utredningens förslag skall enligt 12 kap. 4 QNLSK den som för egen eller annans räkning har ingått rättshandling med någon som är skyldig att lämna kontrolluppgift till den kontrolluppgifts- skyldige lämna de upplysningar som denne behöver för att kunna fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet med anledning av rättshand- lingen. Bestämmelsen ersätter bl.a. den uppgiftsskyldighet i 3 kap. 32 a & LSK som ifrågasätts.

Enligt kritiken medför skyldigheten för en förvaltare att lämna uppgifter till fondbolaget att en bank måste lämna uppgifter om sina kunders ekonomiska förhållanden till en annan banks fondbolag, vil-

ket utgör ett avsteg från gällande sekretessregler. Uppgiftsskyl- digheten kritiseras även på den grunden att den skulle utgöra ett intrång i konkurrensen instituten emellan, då de skall lämna uppgifter till varandra om sina kunders identitet.

Utredningen har redan i delbetänkandet, Kontroll Reavinst Vär- depapper (s. 77) omnämnt den under remissbehandlingen av be- tänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU 1994:50) framför- da kritiken.

Den nu framförda kritiken mot förvaltarens skyldighet att lämna uppgifter till fondbolaget är i allt väsentligt densamma som fram- fördes under remissbehandlingen. Den beaktades av regeringen i samband med att uppgiftsskyldigheten infördes (prop. 1995/96:50 5.125), men enligt regeringen hade den framförda kritiken mindre tyngd.

Utredningen har underhand inhämtat synpunkter från Riksskatte- verket. Verket anser att uppgiftsskyldigheten enligt LSK bör vara kvar och anför bl.a. följande. Om uppgiftsskyldigheten slopas inne- bär det att de vinster respektive förluster som rapporteras på kon- trolluppgiften kan bli materiellt felaktiga eftersom reglerna om be- räkning av anskaffningskostnad enligt den s.k. genomsnittsmetoden inte kan iakttagas på rätt sätt av uppgiftslämnama. Den skattskyldige blir därför hänvisad till att lämna tilläggsuppgifter i deklarationen. Å andra sidan har bankföreträdare till utredningen uppgett att det torde bli mycket ovanligt att en skattskyldig har samma slags fond- andelar både hos en förvaltare och direktregistrerade hos fondbo- laget.

Enligt utredningens uppfattning är det naturligtvis inte bra om möjligheten till förvaltarregistrering motverkas av att berörda insti- tut av konkurrensskäl inte tillämpar förvaltarregistrering utanför den egna företagsgruppen. Ett av skälen att möjligheten till att förvaltar- registrera även sådana fondandelar som inte registreras enligt aktie- kontolagen infördes var att uppnå en så ändamålsenlig förvaltning av fondandelama som möjligt (prop. 1995/96:50 s. 120 f.). Mot bak- grund härav och med hänsyn till att förvaltarregistrering enligt branschföreträdama i praktiken inte kommit till användning kan hävdas att skäl för att se över bestämmelserna om förvaltarens upp- giftsskyldighet föreligger. Om kontrolluppgiftsskyldigheten läggs på förvaltamivå i de fall andelarna är förvaltarregistrerade finns två olika alternativ. "

Antingen så ändras de materiella reglerna så att den skattepliktiga vinsten utgörs av det belopp om vilket kontrolluppgift lämnas, eller

så åläggs den skattskyldige att för de fall att han har fondandelar hos annan förvaltare etc. skyldighet att komplettera deklarationen så att samtliga anskaffningsvärden beaktas vid vinstberäkningen. Risken med den sistnämnda metoden är dock att den kan leda till skatteun- dandragande genom att andelar med låga anskaffningsvärden behålls hos en förvaltare, medan nya fondandelar med högre anskaffnings- värden förvaras hos en annan förvaltare. Genom att sälja andelar hos den sistnämnda förvaltaren och inte redovisa samtliga anskaffnings- kostnader kan andelsägaren undandra sig skatt. En möjlig lösning på problemet som förts fram till utredningen skulle kunna vara att för- valtaren lämnar kontrolluppgift dels om innehavet, dels det genom- snittliga anskaffningsvärdet vid årets slut. Därigenom skulle skatte- myndigheten vid granskning kunna kontrollera om det utnyttjade an- skaffningsvärdet är högre än det genomsnittliga anskaffningsvärdet som gäller hos en annan förvaltare. Föreligger skillnader i anskaff- ningsvärden skulle det kunna vara en indikation på att transaktioner- na bör granskas. Fördelen med en sådan lösning skulle bl.a. vara att de materiella reglerna inte behöver ändras och att urvalskontrollen skulle kunna göras maskinellt.

I detta sammanhanget bör dock observeras att fondbolaget allt- jämt har, såväl för de fondandelar som förvaltarregistrerats enligt aktiekontolagens system som de fondandelar som förvaltnings— registreras direkt enligt lagen om Värdepappersfonder, rätt till insyn i frågan om vem som äger fondandelama och vilket antal andelar denna äger (31 & tredje stycket lagen om Värdepappersfonder res- pektive 9 kap. 9 % aktiekontolagen). Ett slopande av förvaltarens uppgiftsskyldighet enligt LSK skulle således inte säkerställa den av Fondhandlarföreningen m.fl. efterfrågade sekretessen hos förval- taren gentemot fondbolaget. I PM med förslag till lag om konto- föring av finansiella instrument (Ds 1997z76) föreslås bl.a. att skyl- digheten för utländska centrala kontoförare att rapportera de slutliga ägarna av aktierna till VPC skall slopas. Förslaget bereds för när- varande inom F inansdepartementet.

Utredningen har förståelse för att banker av bl.a. konkurrensskäl inte vill upplysa ett fondbolag som tillhör en annan bank om vilka kunder de har. Mot bakgrund av den upplysningsskyldighet som redan följer av bestämmelserna i bl.a. lagen om Värdepappersfonder kan det problemet dock inte avhjälpas enbart genom att slopa upp- giftsskyldigheten enligt LSK. Frågan om fondbolagets rätt till insyn enligt bestämmelserna i lagen om Värdepappersfonder skall behållas förutsätter närmare analyser. Bl.a. bör avvaktas regeringens ställ-

ningstaganden med anledning av förslagen i Ds 1997:76. Med hän- syn härtill och till att det även bör övervägas om detär lämpligt att göra ändringar i de materiella skattereglerna eller om kontrollbe- hovet kan klaras på annat sätt för att tillgodose behovet att få till stånd en väl fungerande förvaltarregistrering, är utredningen inte be- redd att föreslå en ändring av reglerna om fondbolagens skyldighet att lämna kontrolluppgifter om realisationsvinster respektive för— valtares skyldighet att lämna erforderliga upplysningar till fondbola- get. Utredningen anser dock att frågan bör tas upp till förnyad be- dömning om rapporteringsskyldigheten enligt lagen om värdepap- persfonder tas bort. Det ligger dock inte inom ramen för utredning- ens översyn av bestämmelserna i LSK att se över bestämmelserna om förvaltarregistrering i sig.

10. Uppgiftsskyldighet för s.k. kupongbolag m.m.

10.1. Bakgrund och gällande rätt

Utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar har in- komstbeskattats sedan början av detta århundrade. Ursprungligen låg skyldigheten att lämna kontrolluppgift angående utbetald utdelning på aktiebolaget respektive den ekonomiska föreningen. Uppgifts- skyldigheten fullgjordes i de flesta fall genom att delägaren lämnade en särskild uppgift till vinstutdelaren om namn, adress, mantals- skrivning och utdelningens belopp. Denna särskilda uppgift lämna- des i regel vidare i original till taxeringsmyndighetema. Uppgiften sorterades sedermera in i deklarationen och jämfördes med den dek- larerade intäkten av utdelning.

Uppgiftslämnandet har reformerats flera gånger. Senast vid infö- randet av den förenklade aktiehanteringen år 1971. Den förenklade aktiehanteringen innebär att aktiebolag fritt får välja mellan det system som rådde tidigare med aktiebrev och aktiebok eller att än- vända datateknik i hanteringen. 1 det nya systemet görs skillnad mellan avstämningsbolag och s.k. kupongbolag. Denna skillnad mel- lan bolagen har bl.a. betydelse för om källskatt skall dras från utdel- ningen, till vilken myndighet denna skatt skall inbetalas och hur uppgiftslämnandet om utbetald utdelning och innehållen skatt skall fullgöras.

För de aktiebolag som omfattas av den förenklade aktiehante- ringen skall enligt 3 kap. 27 & LSK Värdepapperscentralen VPC AB eller förvaltaren, om aktien är förvaltarregistrerad, lämna kontroll- uppgift om utdelning och innehav. För dem som är skattskyldiga i Sverige och för vilka aktierna inte är förvaltarregistrerade gör VPC skatteavdrag och sänder kontrolluppgift till Skattemyndigheten i Stockholms län. För förvaltarregistrerade aktier sänder VPC utdel- ningen till respektive förvaltare som i sin tur har att göra skatteav- drag och lämna kontrolluppgift.

För utländskt skattesubjekt skall VPC, förvaltare och förvarings- institut innehålla kupongskatt och lämna uppgift om denna till Skat-

temyndigheten i Dalarnas län [7 och 12 55 kupongskattelagen (1970:624)].

10.2. Något om antalet kupongbolag m.m.

Aktiebolag som har valt att behålla eller att ställa ut aktiebrev som är försedda med en kupong som skall företes för att erhålla utdel- ningen kallas kupongbolag.

Kupongbolagen uppgick under 1996 till cirka 280 000 stycken. Av dessa lämnade ungefär 17 000 bolag redovisning till Särskilda skattekontoret (1994 ca 70 000). Antalet särskilda uppgifter från skattskyldiga som skall taxeras i Sverige, och som själva skall lämna uppgift till utdelande bolag, uppgick under 1996 till cirka 100 000 (1994 ca 350 000). Dessa uppgifter vidarebefordrar Särskilda skatte- kontoret till skattemyndighetema i respektive län. Med hänsyn till de nyligen införda s.k. lättnadsreglema som tillämpas första gången vid 1998 års taxering (prop. 1996/97:45) kan förutsättas att antalet utdelningar från kupongbolagen kommer att öka.

Särskilda skattekontoret erhåller dessutom cirka 4 000 särskilda uppgifter per år avseende utdelningar från kupongbolag från vilka kupongskatt skall innehållas. Detta är förhållandevis få i jämförelse med antalet utdelningsuppgifter för avstämningsbolagen som årligen uppgår till närmare 400 000 stycken.

All rapportering av de särskilda uppgifterna sker på papper och hanteras manuellt. Även rapporteringen från förvaltare av aktier' 1 avstämningsbolag sker manuellt. Den enda rapporteringen som i dag sker via ADB är den som kommer från VPC för avstämningsbo- lagen.

10.3. Särskild uppgift om utdelning och ränta

Den som erhåller utdelning från ett svenskt kupongbolag skall själv alltid enligt 3 kap. 28 & LSK lämna en särskild uppgift om er- hållen utdelningen till den som betalar ut utdelningen, oavsett om den om erhåller utdelningen är svenskt eller utländskt skattesubjekt.

Uppgifterna skall lämnas på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär. Framgår det av uppgifterna att den utdelningsbe-

rättigade inte är skyldig att betala kupongskatt enligt kupongskatte- lagen (l970:624) skall inte heller någon annan skatt innehållas.

På utbetald utdelning från ett kupongbolag skall kupongskatt in- nehållas om den utdelningsberättigade är fysisk person som är in- skränkt skattskyldig i Sverige, dödsbo efter sådan person eller ut- ländsk juridisk person om utdelningen inte skall beskattas i närings- verksamhet i Sverige (14 & kupongskattelagen).

Kupongbolaget skall därefter till Skattemyndigheten i Dalarnas län, dels sända de blanketter med uppgifter om utdelning som har kommit in till bolaget, dels betala in kupongskatten (15-17 55 ku- pongskattelagen).

Särskild uppgift skall också lämnas av — den som i Sverige har fått utdelning på andelar i svensk eko- nomisk förening,

— den som i Sverige har fått utdelning från utländskjuridisk per- son om utdelningen inte betalas ut genom VPC eller där kontroll- uppgift redan lämnas enligt 3 kap. 27 & första stycket 4 LSK,

— den som i Sverige har fått ränta mot kupong eller kvitto på förskrivning avsedd för allmän omsättning, om räntan inte har be- talats ut genom VPC och där kontrolluppgift inte heller har lämnats enligt 3 kap. 22 5 första stycket 6 LSK.

10.4. Överväganden och förslag

Förslag: Bestämmelsema om särskild uppgift enligt 3 kap. 28 & LSK slopas och ersätts av en skyldighet för den som betalar ut utdelning eller ränta att lämna kontrolluppgift.

Systemet för hur uppgifter om utdelning från kupongbolag skall lämnas både ålderdomligt och krångligt. Detsamma får anses gälla för övriga uppgiftspliktiga utbetalningar som omfattas av skyldighe- ten att lämna särskild uppgift enligt 3 kap. 28 & LSK.

För närvarande pågår en översyn av kupongskattelagen. Översy- nen görs av Kupongskattelagsutredningen. Enligt dess direktiv (dir. 1996:76) skall bl.a. reglerna om särskild uppgift enligt 3 kap. 28 & LSK omfattas av översynen. Av direktiven följer att den särskilda uppgiften bör ersättas av en generell kontrolluppgiftsskyldighet för fåmansbolag och övriga bolag som i dag inte är skyldiga att lämna kontrolluppgift om utdelning.

Skattekontrollutredningen, som har haft underhandskontakter med Kupongskattelagsutredningen, anser att bestämmelserna om särskild uppgift i LSK bör slopas. Den uppgiftsskyldigheten bör i stället ersättas av en kontrolluppgiftsskyldighet. Enligt Skattekon- trollutredningens bedömning bör uppgiftsskyldigheten i likhet med vad som nu gäller för utdelning från bl.a. avstämningsbolag åligga utbetalaren av utdelningen eller räntan.

I ett första steg bör kontrolluppgiftsskyldigheten enligt NLSK ut— vidgas till de fall som nu omfattas av bestämmelserna om särskild uppgift, dvs. utdelning från kupongbolag, utdelning från svensk eko- nomisk förening samt sådan utdelning från utländsk juridisk person och utbetalad ränta som inte redan nu omfattas av kontrolluppgifts- skyldighet. På sikt bör dock även bestämmelserna om uppgiftsskyl- dighet för utbetalda utdelningar från avstämningsbolag som regleras i kupongskattelagen föras över till LSK. Med hänsyn till Kupong— skattelagsutredningens pågående översyn av det regelverket lämnar utredningen inga förslag i det senare avseendet.

Kontrolluppgift om utdelning från kupongbolagen bör i det fall att den utdelningsberättigade inte är skattskyldig för kupongskatt enligt huvudregeln lämnas till den skattemyndighet där bolaget är registrerat som arbetsgivare (se 3 kap. 58 & LSK, jfr 11 kap. 2 & NLSK). I de fall den utdelningsberättigade inte är skattskyldig för kupongskatt kan uppgiftsskyldigheten begränsas till fysisk person och dödsbo efter sådan person.

Eftersom det åligger den som betalar ut utdelningen att fullgöra kontrolluppgiftsskyldigheten kan det ibland vara oklart om den ut- delningsberättigade är skattskyldig till kupongskatt eller inte. Frågan på vilka grunder utbetalaren skall avgöra om kupongskatt skall in- nehållas eller inte bör i första hand lösas inom ramen för Kupong- skattelagsutredningens arbete. Skattekontrollutredningen har också inhämtat att Kupongskattelagsutredningen studerar frågan om skyl- dighet att göra skatteavdrag på utdelningar från kupongbolag till fy- siska personer som är oinskränkt skattskyldiga i Sverige. Även den omständigheten talar för att frågan hur det skall kunna bedömas om källskatt skall innehållas i samband med utbetalning av utdelning bör lösas av den utredningen. Skattekontrollutredningen vill dock fästa uppmärksamheten på att utredningen föreslår att det i NLSK (se 12 kap. 4 5 första stycket NLSK) skall tas in en bestämmelse, enligt vilken den som för egen eller annans räkning ingår eller har ingått en rättshandling med någon som är skyldig att lämna kontroll- uppgift, till den uppgiftsskyldige skall lämna de upplysningar denne behöver för att kunna fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet på

grund av rättshandlingen. Uppgifterna skall lämnas på annat sätt än muntligen. För det fall att den som är skyldig att lämna kontrollupp— gift är osäker om på vilken grund uppgiften skall lämnas, kan han således kräva att den till vilken han betalar ut utdelningen, lämnar erforderliga upplysningar i detta avseende.

Av tillgänglig statistik framgår att det varje år lämnas ca 6 000 särskilda uppgifter enligt vilka kupongskatt innehållits och skall re- dovisas. Med hänsyn härtill och då en överväldigande majoritet av kupongbolagen är fåmansföretag, torde det i regel inte råda någon tvekan om till vilken skattemyndighet kontrolluppgiften skall läm— nas respektive om kupongskatt skall innehållas eller inte. Uppstår osäkerhet får uppgiftslämnaren i enlighet med det ovan anförda krä- va besked från den som tar emot utdelningen. För det fall att den som lyfter utdelningen inte lämnar erforderliga uppgifter skall detta förhållande enligt 12 kap. 4 & tredje stycket NLSK anmälas till skattemyndigheten.

Utredningen har vidare haft kontakt med Bulvanutredningen. Den utredningen skall enligt sina direktiv (Dir. 1996:55) bl.a. ta ställning till om det finns skäl att införa ett register för information om ägare i fåmansföretag. Inrättandet av ett sådant register torde bl.a. underlätta för den uppgiftsskyldige att ta ställning till vilken sorts kontrolluppgift som skall lämnas.

Vad som ovan sagts angående utdelning från kupongbolag gäller i allt väsentligt även för kupongränta och utdelningar från ekonomis- ka föreningar och sådana utländska juridiska personer som inte re- dan omfattas av kontrolluppgiftsskyldigheten enligt LSK.

Utredningen föreslår sålunda att bestämmelserna om skyldighet att lämna särskild uppgift om utdelning och ränta slopas och ersätts av en skyldighet för den som betalar ut avkastningen att lämna kon- trolluppgift för i Sverige bosatta mottagare. Förslaget medför att be- stämmelserna i kupongskattelagen avseende utdelning från kupong- bolagen måste anpassas till det nya förfarandet. De ändringar som bör göras beträffande den som är bosatt i utlandet bör övervägas av Kupongskattelagsutredningen i dess fortsatta arbete.

'..'_i'-,| ' . ""-1411. "'."."V "

' ;._|1!|*|| ,..|,|||'..l._|,' ,.|,|_ då:—IJ" | .... .|

., __ ' | ' . . |_'|"." 'u- .. ". " |l"'-||'1" " ' "'” "

| | ',',"I"'_*'i'f-"' _ 'HH,|H"'17|'| . öl ." . .; ':ggi' r|t||,| , utr.-"5113 |. |" ' " fail ” , , | | ,i1.|.*' "511.171 , '| " ""| 'i 'i'. .L'53vli- " "lh ""f'qi' ”NHJ ÅT”: " "' "" _"'

.ä'jjuir.,.1_|' |"! |. någ . trä-'.? ha...-ml" .."" 'är ' .:.

* ligan.-rJ'i ut'-1.1 .|1Mafp-|"Z$h|c'l'|,"|||t'.n

,|""l'"'.,gr'f1|." . ." ...; "', nå't.... H" "..vL-n '&'"

lär-ff,, fan......meL- ..' ' "

' l

11 Utländska kapitalinvesteringar

1 1.1 Inledning

I samband med att lagen (1990:750) om betalningar till och från ut- landet (betalningslagen) upphävdes (prop. 1992/93:65), eftersom la- gens förmedlarkrav, depåkrav och förbud att använda eget inlånings- konto i utlandet ansågs strida mot EU:s regler om fri rörlighet för kapital och tjänster, infördes i LSK en skyldighet för fysiska per- soner och dödsbon som har inlåningskonto i utlandet att lämna ett medgivande till insyn på kontot och en förbindelse från den utländs- ka kontoföraren att till Riksskatteverket lämna kontrolluppgift om utbetald eller gottskriven ränta (3 kap. 22 a & LSK). Samtidigt in- fördes ett krav för fysiska personer och dödsbon som innehar ut- ländska fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter som anknyter till ett sådant fondpapper att lägga dem i depå i Sverige eller i utlan- det, såvida det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system (3 kap. 27 a 5 LSK). Om fondpapperen deponeras eller kontoförs i utlandet gäller motsvarande skyldighet beträffande medgivande till insyn på depån eller kontot samt skriftlig förbindelse att lämna kon- trolluppgift som gäller för utländska inlåningskonton.

Av en av Riksrevisionsverket genomförd granskning av skatte— förvaltningens kontroll av privatpersoners utländska kapitalinveste- ringar (RRV rapport 1997122) framgår att för år 1994 i september 1996 hade registrerats 31 utländska bankkonton och 158 utländska värdepappersdepåer och att endast 86 kontrolluppgifter kommit in till Riksskatteverket. Det kan således antas att endast ett fåtal av de personer som har utländska inlåningskonton m.m. fullgör sin anmäl- ningsskyldighet.

Företrädare för skatteförvaltningen har till utredningen framfört att införandet av någon form av sanktion i de fall den skattskyldige underlåter att lämna föreskriven förbindelse eller medgivande till in- syn borde införas.

Enligt direktiven skall utredningen utvärdera bestämmelserna om skyldigheten att lämna förbindelser m.m. avseende bl.a. utländska inlåningskonton och föreslå de förbättringar som är motiverade.

Riksrevisionsverket har i ovan nämnda rapport granskat skatte- förvaltningens tillämpning av nu berörda bestämmelser. I det följan- de återges därför i korthet verkets iakttagelser och slutsatser. Inled- ningsvis återges dock först gällande rätt på området.

1 1.2 Gällande rätt

11.2.1 Utländska inlåningskonton och innehav av utländska fondpapper m.m.

Enligt 3 kap. 22 a & LSK skall fysisk person som är bosatt i Sverige samt svenskt dödsbo som har öppnat eller öppnar inlåningskonto i utlandet till Riksskatteverket lämna förbindelse från den utländska kontoföraren att denne skall lämna kontrolluppgift till verket om gottskriven eller utbetald ränta samt behållning på kontot. Den skatt- skyldige skall också lämna ett medgivande till insyn på kontot.

Skyldigheten att lämna förbindelse gäller inte om behållningen på kontot utgör tillgång i näringsverksamhet. Om motvärdet på ett eller flera konton i ett och samma land inte överstiger 50 000 kr behöver förbindelse inte lämnas i bl.a. de fall då

1. kontot används till att betala drift- eller underhållskostnader för fastighet eller bostad i utlandet,

2. medlen på kontot används för betalning av kostnader i sam- band med vistelsen i det landet,

3. kontot endast avser deponering av medel under vistelsen i lan- det, eller

4. kontot innehas av utländsk medborgare och det används för deponering i hemlandet av inkomster intjänade i Sverige.

Riksskatteverket får i andra fall medge undantag från skyldighe- ten att ge in förbindelse om det finns särskilda skäl.

Enligt 3 kap. 27 a & LSK skall fysisk person som är bosatt i Sve— rige samt svenskt dödsbo förvara bl.a. utländska fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter som anknyter till sådant fondpapper i depå när det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system.

Om fondpapperen deponeras eller kontoförs i utlandet skall den skattskyldige till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande

till insyn i depån eller på kontot samt ge in en skriftlig förbindelse från det utländska institutet som för depån eller kontot att årligen lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket.

Förbindelse enligt 3 kap. 22 a och 27 a åå LSK skall inte lämnas om behörig myndighet i den främmande staten på grund av överen— skommelse årligen tillställer svensk skattemyndighet uppgifter om avkastning. Vidare får Riksskatteverket medge undantag från skyl- dighet att ge in förbindelse om det finns särskilda skäl.

Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria (Ds 199237) som låg till grund för propositionen om upphävande av betalningslagen var många remissinstanser kritiska till förslagen om skyldighet att ge in förbindelser m.m. och menade att den föreslagna ordningens effektivitet kunde ifrågasättas. Föredragande statsrådet anförde i lagstiftningsärendet (prop. 1992/93:65 s. 20 f.) att taxe- ringen av fysiska personer i hög grad bygger på kontrolluppgifter och att det ligger i sakens natur att man vad gäller kapitalinkomster från utlandet bör sträva efter att få uppgifter till ledning för taxering som så nära som möjligt överensstämmer med vad som lämnas be- träffande motsvarande inkomster i Sverige. Även om statsrådet hade förståelse för kritiken ansåg han att det var väsentligt att ordningen genomfördes. Lagrådet uttalade att de föreslagna bestämmelserna inte annat än marginellt kunde tillgodose det avsedda syftet att kon- trollera internationella förhållanden, men motsatte sig inte att be- stämmelserna infördes i avvaktan på att ett internationellt informa- tionsutbyte kommer till stånd.

11.2.2 Angående utländska företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Sverige

1995 infördes i LSK en skyldighet för utländska bankföretag och andra liknande företag inom EES-området som bedriver gränsöver- skridande verksamhet att till Finansinspektionen lämna en skriftlig förbindelse att lämna årlig kontrolluppgift om innehav, löpande av- kastning, utgiftsränta m.m. till Riksskatteverket (3 kap. 32 b & LSK, prop. 1994/95:50).

Fr.o.m. 1997 års taxering har denna skyldighet utvidgats till att även omfatta utländska försäkringsföretag inom EES (prop. 1995/96:97). De utländska försäkringsföretagen skall lämna kon- trolluppgift om värde på försäkringar som innehas av personer i Sverige. Samtidigt infördes i 3 kap. 15 å en skyldighet för den som

i Sverige förmedlar utländsk försäkring att lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket om avtalsparterna.

11.3. Riksrevisionsverkets granskning

11.3.1. Allmänt

I sin granskningsrapport framhåller Riksrevisionsverket att, trots att det inte är möjligt att beräkna storleken på de privata utlandsinveste- ringarna, det bedöms att dessa är av så stor omfattning att en effektiv kontroll är väsentlig. Antalet registrerade medgivanden till kontroll- uppgiftsinsamlande och förbindelser att lämna kontrolluppgifter är så få att de endast kan svara mot en mindre del av existerande kon- ton, depåer och försäkringar. Till följd därav bedömer verket att ris- ken för skattebortfall är stor.

Riksrevisionsverket anser att effektiviteten av systemet med medgivande begränsas av att det förutsätter att den skattskyldige själv initierar förfarandet samt att skatteförvaltningen saknar möj- lighet att kontrollera lämnade uppgifter på annat sätt än genom möj- ligheten till insyn genom att t.ex. begära att få ut kontoutdrag o.dyl. Detta till trots anser verket att regelverket har en styrka i preventivt hänseende genom att flertalet aktörer avhålls från att marknadsföra investeringar som syftar till att undandra skatt. Riksrevisionsverket framhåller att Riksskatteverket har en alltför låg ambitionsnivå för hanteringen av regelverket, vilket Riksrevisionsverket menar bl.a. lett till att det är oklart för skattemyndigheten vilken roll dessa har i kontrollarbetet samt att den externa informationen om bestämmel- serna brister. Slutligen anser verket att det brister i skattemyndig- hetens kompetens på området.

Vad avser den lagtekniska utformningen av bestämmelserna anser Riksrevisionsverket att det är svårt att motivera varför bestäm- melserna om undantag för vissa inlåningskonton som innehas för specifika ändamål skall behållas.

11.3.2. Av Riksrevisionsverket framförda förslag till åtgärder

Riksrevisionsverket anser att medgivandesystemet måste tillämpas mer aktivt och att Riksskatteverket bör vidta åtgärder för att få till stånd en aktivare tillämpning. I rapporten föreslås bl.a. bättre infor- mation och utbyte av uppgifter mellan Riksskatteverket och skatte- myndighetema. Enligt Riksrevisionsverket bör dessutom övervägas att flytta administrationen av medgivandesystemet från Riksskatte- verket till en skattemyndighet.

De undantag från uppgiftsskyldigheten som finns avseende ut- ländska inlåningskonton bör enligt Riksrevisionsverket utmönstras. Vidare anser verket att det i princip inte föreligger några hinder mot att införa en straffsanktion med avseende på en underlåtenhet att lämna in medgivande. Slutligen bör enligt verket en utvärdering av bestämmelserna komma till stånd när systemet tillämpats aktivt en tid.

Riksskatteverket har yttrat sig över Riksrevisionsverkets rapport (Beslut 1997-10-30, dnr 4692-97/91 1). I yttrandet anför Riksskatte- verket bl.a. följande. Riksskatteverket anser att det s.k. medgivande- systemet har viss preventiv effekt. Verket avser att satsa mer på in- formation och kompetenshöjande åtgärder inom utlandsområdet. Verket kommer vidare att verka för att informationsutbytet mellan Sverige och andra länder utökas och effektiviseras. Däremot kom- mer verket inte inom ramen för nuvarande resurser att intensifiera övervakningen av att medgivandesystemet efterlevs.

11.4. Överväganden och förslag

Förslag: Nuvarande ordning avseende skyldigheten att lämna medgivande till insyn i utländska konton m.m. respektive skyl- digheten för utländska företag, som bedriver gränsöverskridande verksamhet att till Finansinspektionen lämna förbindelse om att lämna kontrolluppgifter, behålls i huvudsak oförändrad.

Enligt direktiven skall utredningen föreslå de förbättringar av be- stämmelserna som är motiverade. Av Riksrevisionsverkets utvär- dering och av vad utredningen i övrigt erfarit framgår att regel—

systemet hittills tillämpats i sådan begränsad omfattning att under- lag saknas för att utvärdera regelsystemet i sig. Utredningen saknar dock anledning att ifrågasätta verkets slutsats att systemet bör till— lämpas mer aktivt. I sammanhanget är av intresse att notera att det danska regelsystemet, som i allt väsentligt överenstämmer med det svenska, synes generera betydligt fler kontrolluppgifter än det svens- ka systemet. Visserligen har det danska systemet i sin nuvarande ut- formning varit i kraft några år längre än motsvarande system i Sve- rige, men det kan inte vara den enda orsaken. Även detta talar för att tillämpningen av det svenska regelsystemet kan effektiviseras. Å andra sidan stod redan vid införandet av bestämmelserna klart att de knappast uppfyller de krav som normalt ställs på en rimlig kontroll- nivå.

Vad avser frågan om förbättrade sanktionsmöjligheter anser utredningen att den nuvarande möjligheten att genom vitesföreläg- gande förmå den skattskyldige att avsluta utländskt konto eller de— på, om förbindelse att lämna kontrolluppgifter inte ges in, i och för sig är ett kraftfullt sanktionsmedel. En förutsättning är naturligtvis att skattemyndigheten får kännedom om de utländska tillgångarna. Härvid förutsätts dock att det internationella skatteinfonnationsutby- tet byggs ut och utnyttjas bättre.

Vad gäller de företag som bedriver gränsöverskridande verksam- het och omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 32 b & LSK påtalas i förarbetena (prop. 1994/95:50 s. 335) beträffande sanktionsmöjlig- heter att varken vitesförelägganden eller andra skatteadministrativa sanktioner torde vara möjligt att tillgripa om det utländska företaget inte fullföljer sin uppgiftsskyldighet. Vad regeringen anför i det av— seendet synes alltjämt ha bärkraft.

Utredningen har informerats om att Finansinspektionen är av uppfattningen att skyldigheten att lämna förbindelse till inspektio- nen bör ersättas av en skyldighet att lämna förbindelse till Riksskat- teverket eller skattemyndighet. Vidare anser inspektionen att skyl— digheten bör begränsas till de fall det utländska företaget har fysiska personer som kunder.

Enligt utredningens uppfattning är den nuvarande ordningen att föredra, nämligen att förbindelse skall lämnas redan i samband med att det utländska företaget anmäler att det avser att bedriva verksam— het i Sverige. Härigenom uppmärksammas det utländska företaget på ett tidigt stadium om uppgiftsskyldigheten. Det ankommer dess— utom på inspektionen att informera tillsynsmyndigheten i hemlandet om det utländska företaget brister i sin uppgiftsskyldighet. Samarbe-

tet mellan Riksskatteverket och Finansinspektionen bör dock inten- sifieras på detta område. Om ett utländskt företag saknar kunder som är fysiska personer föreligger ingen skyldighet att lämna kontroll- uppgift. Eftersom det i efterhand är svårt att kontrollera om det ut- ländska företaget har kommit att anlitas av fysiska personer, är i kontrollhänseende att föredra att förbindelsen lämnas redan i sam— band med anmälan, oavsett om företaget vid påbörjande av verksam- heten har fysiska personer bosatta i Sverige som kunder eller inte.

Vid prövningen om detär lämpligt att i enlighet med t.ex. Riks- revisionsverkets förslag införa någon ytterligare form av sanktion mot en skattskyldig som underlåter att ge in förbindelse m.m., mås- te i enlighet med vad ovan påtalats vägas in att den skattskyldige enligt gällande rätt kan föreläggas med vite att avsluta kontot eller depån om förbindelse inte ges in eller uppgiftsskyldigheten inte full- görs. Vidare kan om avkastningen inte redovisas i deklarationen såväl skattetillägg som ansvar enligt skattebrottslagen aktualiseras.

En sanktion som skulle ta sikte på den skattskyldiges underlåten— het att ge in förbindelse e.dyl. torde behövas göras beroende av om avkastningen redovisas i deklarationen. I sådant fall skulle såvitt avser inlåningskonton och utländska värdepapper kunna aktualiseras upp till fyra olika sanktioner för i det närmaste samma gärning. En sådan ordning är inte acceptabel. Utredningen föreslår därför inga ytterligare sanktionsmöjligheter.

Däremot finns anledning att omarbeta bestämmelserna angåen- de i vilka fall behållning och ränta skall vara undantagna från skyl- digheten att ge in förbindelse om att lämna kontrolluppgifter. Enligt utredningen finns många skäl för att slopa undantagsreglema. Administrativa och praktiska skäl talar dock för att beloppsgränsen bör behållas. En och samma beloppsgräns bör dock gälla för samt— liga konton i utlandet. Det föreslås därför att förbindelse om att läm— na kontrolluppgift för behållning och avkastning på konto inte be- höver lämnas om den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton utomlands inte överstiger motvärdet av 50 000 kr. Övriga un— dantag föreslås slopas. Möjligheten att ansöka om dispens från skyl— dighet att lämna förbindelse bör dock kvarstå.

12 Tredjemanskontrollen

12.1. F örelägganden

12.1.1. Inledning

Tredjemanskontrollen av främst näringsidkare är ett väsentligt inslag i Skattemyndighetens kontrollarbete. I 3 kap. LSK finns en rad be- stämmelser som reglerar Skattemyndighetens respektive i några fall Riksskatteverkets befogenhet att förelägga annan än den skattskyl- dige att inkomma med kontrolluppgifter för annan (tredje man) i skilda avseenden. Bestämmelserna har vuxit fram under en längre tid. Flertalet av bestämmelserna avser specificerade uppgifter som skall lämnas av särskilt angivna uppgiftslämnare. Med tredjemans- kontroll avses således i detta sammanhang att skattemyndigheten i syfte att kontrollera om en skattskyldig fullgjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet inhämtar uppgifter från någon annan. Be- teckningen cctredje man” är således något missvisande eftersom det i allmänhet bara är fråga om den skattskyldige och en annan person. I undantagsfall är det även bokstavligen fråga om tredjemanskontroll i den meningen att uppgifter inhämtas hos någon om en annan per- sons förhållanden som har betydelse för en tredje persons taxering. Den senare formen av kontroll är dock ovanlig.

När Skattemyndighetens rätt att göra tredjemansrevision avskaf- fades den 1 juli 1994 (tredjemansrevisionsinstitutet återinfördes från och med den 1 november 1997, prop. 1996/971100) infördes i stället en befogenhet för skattemyndigheten att förelägga främst när- ingsidkare att lämna kontrolluppgift avseende rättshandlingar som den förelagde vidtagit med annan, se 3 kap. 50 a & LSK (prop. 1993/94:151).

Enligt direktiven skall utredningen sträva efter att utforma ett regelsystem som är så enkelt och enhetligt som möjligt. Regeringen påtalade, i samband med att den utvidgade möjligheten till tredje— mansföreläggande enligt 3 kap 50 a & LSK infördes, att detär nöd-

vändigt med en teknisk översyn av föreläggandebestämmelserna (prop. 1993/94:151, s. 92).

Skattemyndigheten har numera genom 3 kap. 50 a 5 en relativt omfattande befogenhet att förelägga någon att lämna uppgifter angå- ende annan. Flertalet av de äldre föreläggandeföreskriftema i LSK är efter införandet av 3 kap. 50 a Q att betrakta som obehövliga. Ut- vidgningar i den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten har dessutom medfört att vissa föreläggandeföreskrifter är mer eller mindre obsoleta, se t.ex. 3 kap. 33 och 34 && LSK.

Utredningen anser att bestämmelserna om tredjemanskontroll i LSK skulle vara enklare att tillämpa och mer lätthanterliga om de kunde samordnas till ett fåtal paragrafer. Det bör därför undersökas i vilken utsträckning de föreskrifter som reglerar skattemyndig- hetens möjlighet att förelägga annan att inkomma med kontrollupp- gifter m.m. kan slopas.

12.1.2. Gällande rätt

Med undantag för 3 kap. 50 a & LSK överfördes de bestämmelser som reglerar Skattemyndighetens befogenhet att förelägga någon att lämna uppgifter om annan i stort sett oförändrade från den gamla taxeringslagen (1956:623). Sammanlagt finns i LSK för närvarande ett tjugotal olika bestämmelser som reglerar skatteförvaltningens be- fogenhet att i olika avseenden förelägga någon att lämna kontroll- uppgift för annan person. I det följande återges bestämmelsemas huvudsakliga ändamål.

3 kap. 5 5. Den som är uppgiftsskyldig enligt 3 kap. 4 5 (den som har gett ut skattepliktig ersättning eller förmån som utgör skatte- pliktig intäkt av tjänst) skall efter föreläggande även lämna kontroll- uppgift om sådana ersättningar och förmåner som inte omfattas av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten, t.ex. ersättningar som inte överstiger beloppsgränsema om 100 kr resp. 1 000 kr samt vissa kostnadsersättningar.

3 kap. 18 &. Försäkringsföretag och understödsförenings skyldighet att lämna kontrolluppgift för namngiven person.

3 kap. 24 &. Bankers och andra penninginrättningars skyldighet att lämna kontrolluppgift om ränta och fordran för namngiven borgenär.

3 kap. 25 &. Skyldighet för andra uppgiftsskyldiga än den som avses i 3 kap. 24 5 att lämna kontrolluppgift för borgenär om erhållen rän- ta och borgenärens fordran.

3 kap. 26 &. Skyldighet för fysisk eller juridisk person som inte omfattas av bestämmelsen i 3 kap. 25 & a och som haft en fordran att efter föreläggande lämna kontrolluppgift om utgiftsränta och skuldbelopp för namngiven gäldenär.

3 kap. 33 5. Värdepappersinstituts skyldighet att lämna kontroll- uppgift för namngiven person avseende sådana uppgifter om av- yttring av finansiella instrument som tas in i avräkningsnota.

3 kap. 34 &. Valutahandlares och Värdepappersinstituts m.fl. skyl- dighet att lämna kontrolluppgift för namngiven person avseende ut- ländsk aktie eller annat utländskt värdepapper som förvaras i depå eller kontoförs hos den uppgiftsskyldige.

Riksskatteverket eller skattemyndigheten - efter Riksskatte- verkets bemyndigande - får även förelägga dem som är uppgifts- skyldiga enligt 3 kap. 33 och 34 55 att lämna kontrolluppgift för ej namngivna personer.

3 kap. 35 &. Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som uppburit ersättning för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna kontrolluppgift för medlem av gruppen.

3 kap. 37 5. Den som har betalat ut ersättning för arbete till den som innehar enbart en F—skattsedel eller innehar både en F-skatt- sedel och A-skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln skall efter föreläggande lämna kontrolluppgift för den som tagit emot er- sättningen.

3 kap. 38 5. Efter föreläggande skall slakteri lämna kontrolluppgift för den som fått prisstöd enligt lagen (1990:615) om avgifter på vis- sa jordbruksprodukter m.m.

3 kap. 41 & jämförd med 3 kap. 42 5. Den som i bedriven förmed- lingsverksamhet eller liknande verksamhet förmedlat arbete, uppdrag eller sålt egendom skall lämna kontrolluppgift för namngi- ven person avseende den ersättning eller dylikt som förmedlats.

3 kap. 43 å. Näringsidkare och den som innehaft privatbostadsfas- tighet eller privatbostad skall efter föreläggande lämna kontrollupp- gift för namngiven näringsidkare om ersättningar avseende köpta eller sålda varor respektive utbetalda eller mottagna ersättningar för utförda tjänster. Föreläggandet får också avse ej namngiven närings- idkare.

3 kap 44 &. Bostadsrättsförening, bostadsaktiebolag m.fl. skall efter föreläggande lämna kontrolluppgift om värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

3 kap. 45 &. Bostadsrättsförening skall utöver vad som följer av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten efter föreläggande lämna de ytterligare upplysningar som är av betydelse för beräkning av rea- lisationsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.

3 kap. 46 5. I 45 & föreskriven uppgiftsskyldighet efter föreläggande gäller även för annan ekonomisk förening än bostadsrättsförening och bostadsaktiebolag m.fl.

3 kap. 49 5. Efter föreläggande skall juridisk person som förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig till förmögenhet lämna kontrolluppgift till ledning för värdesättning av delarna i samfällig- heten.

3 kap. 50 a 5. Efter föreläggande skall den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper enligt jord- bruksbokföringslagen eller som är annan juridisk person än dödsbo, lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen. Om det finns särskil— da skäl får även annan än näringsidkare och juridisk person före- läggas.

3 kap. 51 5. Aktiebolag och ekonomisk förening skall efter före- läggande lämna särskild uppgift om tillgångar och skulder samt om andra omständigheter av betydelse för värdesättning av bolagets aktier eller föreningens andelar.

3 kap. 53 &. Fåmansföretag och handelsbolag skall efter föreläg- gande till skattemyndigheten lämna de uppgifter som de uppgifts— skyldiga är skyldiga att lämna företagsledare och delägare för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

3 kap. 64 5. En uppgiftsskyldig som inte fullgjort sin obligatoriska skyldighet att lämna kontrolluppgift eller sammandrag av kontroll- uppgifter får föreläggas att fullgöra uppgiftsskyldigheten.

Flertalet av bestämmelserna avser tredjemanskontroll av namngiven person. I bestämmelserna anges också i regel vem som får föreläg- gas och vilka uppgifter som får inhämtas genom föreläggandet. Exempelvis anges i 3 kap. 18 & LSK att försäkringsföretag och un- derstödsförening efter föreläggande skall lämna kontrolluppgift av- seende namngiven person. Kontrolluppgiften skall bl.a. avse arten av uppgiven försäkring, beloppet av premie eller någon annan avgift, tid då sådan mottagits samt utbetalt försäkringsbelopp. Jämför även t.ex. 3 kap. 24 & (bank eller annan penninginrättnings skyldighet att lämna kontrolluppgift efter föreläggande för namngiven borgenär) och 3 kap. 34 & (valutahandlares och Värdepappersinstituts skyldig— het att efter föreläggande lämna kontrolluppgift för namngiven konto- eller depåinnehavare). I några enstaka fall anges enbart att den som är uppgiftsskyldig får föreläggas att lämna de upplysningar som är av betydelse för kontrollarbetet, se t.ex. 3 kap. 45 & LSK.

Enligt 3 kap. 50 a & har skattemyndigheten befogenhet att före- lägga den uppgiftsskyldige att lämna kontrolluppgifter för ej namn- givna personer. Motsvarande befogenhet finns även enligt 3 kap. 33 och 34 55 samt 43 &. Med stöd av 3 kap. 33 och 34 åå kan Riks- skatteverket t.ex. förelägga tredje man i syfte att få in underlag för att bedöma vilka skattskyldiga ytterligare kontrollinsatser skall rik- tas mot. Genom föreläggandena kan inhämtas underlag för s.k. generella kontroller av vissa typer av rättshandlingar. Flertalet av bestämmelserna syftar dock till att ge skattemyndigheten befogenhet att kontrollera en bestämd uppgift som finns hos den uppgiftsskyl- dige eller en rättshandling som en namngiven person ingått med denne.

Något om 3 kap. 50 a 9" LSK

3 kap. 50 a & LSK ger skattemyndigheten befogenhet att förelägga den som är bokförings- eller räkenskapsskyldig eller annan juridisk person än dödsbo att lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den uppgiftsskyldige och annan person. Ett föreläggande enligt 3 kap. 50 a 5 får fr.o.m. 1 november 1997 uttryckligen avse det lö- pande beskattningsåret.

Med stöd av 3 kap. 50 a 5 får skattemyndigheten således före- lägga någon att lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den uppgiftsskyldige och annan person. Uppgiftsskyldigheten förutsätter att tredje man har ingått en rättshandling med annan.

En fysisk person som inte är näringsidkare och dödsbo kan före- läggas att lämna uppgifter om någon med vilken han ingått en rätts- handling om det föreligger särskilda skäl för ett föreläggande. Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1993/94: 151, s. 182 f.) avses bl.a. den situationen att en fysisk person sålt egendom för betydande belopp till en näringsidkare och fånget lagts till grund för avdrags- rätt för näringsidkaren.

Ett föreläggande enligt 3 kap. 50 a & kan formuleras så att den förelagde skall lämna uppgift om en viss typ av rättshandling eller rättshandlingar utan att skattemyndigheten anger berörda personer till namnet. Föreläggandet kan också formuleras så att uppgifter om rättshandlingar med en viss bestämd skattskyldig skall lämnas ut. Rättshandlingama behöver i det senare fallet inte specificeras.

Till skillnad från vad som gäller för de förelägganden skatte- myndigheten har befogenhet att utfärda med stöd av 3 kap. 33 och 34 åå behöver inte Riksskatteverkets bemyndigande inhämtas innan tredje man föreläggs att lämna kontrolluppgifter för ej namngivna personer.

12.1.3. Överväganden och förslag

Förslag: Flertalet föreläggandeföreskrifter i LSK upphävs och er- sätts av en generell föreskrift om föreläggande. Den generella föreskriften utformas med ledning av 3 kap. 50 a & LSK. Rek- visitet rättshandling slopas och ersätts med ett krav på att upp— giften skall vara av betydelse för kontroll av att deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet enligt N LSK fullgjorts riktigt och full- ständigt eller att uppgiften är av betydelse för kontroll av att för- utsättningama finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma enligt denna lag för annan än den som föreläggs. Andra fysiska personer än näringsidkare får föreläggas med stöd av den generella föreskriften endast om särskilda skäl föreligger. Därutöver får skattemyndigheten förelägga fysisk person och dödsbo att lämna kontrolluppgift om ersättning som betalats ut till namngiven näringsidkare eller ränta som erhållits från namngiven gäldenär.

Allmänt

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att upphäva de be- stämmelser som efter tillkomsten av 3 kap. 50 a & LSK får anses obehövliga. Vidare bör undersökas i vilken utsträckning 3 kap. 50 a 5 kan förtydligas eller på annat sätt omarbetas för att underlätta tillämpningen av bestämmelsen. Från skatteförvaltningen har påta- lats att efter tillkomsten av 3 kap. 50 a & saknar flera andra bestäm- melser som reglerar Skattemyndighetens befogenhet att förelägga annan än den skattskyldige betydelse. En del av bestämmelserna an- vänds sällan i kontrollarbetet och kan därför i det närmaste betraktas som obsoleta. Erfarenheterna från skatteförvaltningens kontroll- arbete visar också att i de flesta situationerna utfärdas förelägganden numera med stöd av 3 kap. 50 a &.

Vid tillämpningen av 3 kap. 50 a 5 har den som förelagts i några fall hävdat att föreläggandet enbart får omfatta kontrolluppgifter för att kontrollera den som ingått rättshandlingen med den förelagda. I ett avgörande från kammarrätten (Kammarrätten i Stockholm 1997- 06-03 i mål nr 4371-1996) ansåg majoriteten att bestämmelsen inte innefattar en befogenhet att inhämta uppgifter för annan än den som ingått rättshandlingen med den förelagda. Vidare har såväl skatte- förvaltningen som företrädare för näringslivet till utredningen på- talat att rekvisitet "rättshandling” i 3 kap. 50 a 5 har gett upphov till tillämpningsproblem. Från bankhåll har med hänsyn bl.a. till bank- sekretessen framhållits vikten av att det inte får råda någon oklarhet rörande vilka uppgifter skattemyndigheten har rätt att få ut med stöd av ett föreläggande.

En annan fråga som bör uppmärksammas är i vilken utsträckning ett föreläggande om kontrolluppgift skall få avse uppgift angående det löpande beskattningsåret. Skatteflyktskommittén föreslog i be- tänkandet Översyn av revisionsreglema (SOU 1996:79) att samtliga förelägganden enligt 3 kap. LSK skulle få avse uppgift om det lö- pande beskattningsåret. Regeringen uttalade dock att införandet av en sådan generell regel (om att samtliga förelägganden enligt 3 kap. LSK skall få avse löpande beskattningsår) inte bör införas utan en närmare analys (prop. 1996/97:100, s. 486).

Det kan vidare hävdas att det föreligger en diskrepans mellan 3 kap. 50 a 5 och övriga föreläggandeföreskrifter i den meningen att Skattemyndighetens befogenhet i flertalet bestämmelser är inskränkt till föreläggande avseende namngivna personer och specifika uppgif- ter, medan motsvarande begränsning inte föreligger i det fall ett föreläggande utfärdas med stöd av 3 kap. 50 a &.

En generell föreläggandeföreskriji

Enligt utredningens bedömning synes 3 kap. 50 a 5 LSK i stor ut- sträckning tillgodose skattemyndighetens behov av att kunna före- lägga tredje man att lämna uppgifter för annan. En ny generell före- läggandeföreskrift bör därför utformas med 3 kap. 50 a 5 som före- bild. Som ovan påtalats har dock vissa problem uppmärksammats rörande tillämpningen av 3 kap. 50 a &. Vidare måste behovet av skydd för den enskildes integritet beaktas. Det är nödvändigt att skattemyndigheten inte väljer en för den enskilde alltför ingripande kontrollåtgärd.

Om 3 kap. 50 a & behålls i sin nuvarande lydelse torde flertalet av de bestämmelser som ger skattemyndigheten befogenhet att inhämta uppgifter kunna slopas. I några fall är det dock tveksamt om de upp— gifter som kan inhämtas med stöd av andra bestämmelser i 3 kap. lika väl skulle kunna inhämtas med stöd av 3 kap. 50 a 5, se t.ex. 3 kap. 44 5, 45 &, 49 5, 51 å och 53 5. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av de problem rekvisitet "rättshandling” synes ge upphov till i tillämpningen bör förtydligas vilka uppgifter som skall kunna inhämtas med stöd av 3 kap. 50 a &.

Syftet med en bestämmelse, som ger skattemyndigheten befogen- het att efter föreläggande inhämta uppgifter till ledning för taxering av annan än den som föreläggs, är naturligtvis att få in uppgifter av betydelse för den andra personens taxering, dvs. att kontrollera att den lagstadgade deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt sätt. Eftersom en uppgift som är av betydelse för änn- ans taxering i regel - direkt eller indirekt - kan hänföras till en rätts— handling som den förelagde vidtagit är det således oftast fråga om kontroll av en rättshandling. Till saken hör också att det i flertalet fall när skattemyndigheten förelägger någon att komma in med upp- gifter, krävs att det anges vilken rättshandling som avses för att upp- giftslämnaren skall veta vilka uppgifter skattemyndigheten efter- frågar. Undantagsvis kan dock uppstå situationer där det är oklart vilken rättshandling som avses.

Kan skattemyndigheten i ett föreläggande tydliggöra vilka speci- fika uppgifter eller vilken typ av uppgifter som avses utan att hän- föra dem till en specifik rättshandling, torde inte föreläggandet ge upphov till några tolkningsproblem angående vad som efterfrågas. Tvärtom borde mot bakgrund av de tillämpningsproblem som påta- lats angående rekvisitet "rättshandling”, slopandet av rättshandlings- begreppet göra bestämmelsens innebörd tydligare. Härigenom tyd- liggörs också att den efterfrågade uppgiften inte nödvändigtvis

måste avse en specifik rättshandling.

En annan aspekt som bör beaktas är att tredjemansrevisions- institutet nu har återinförts. Skattemyndigheten har således återigen befogenhet att besluta om taxeringsrevision för att inhämta uppgifter om betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras.

Enligt utredningens mening får det i allmänhet anses mest prak— tiskt, för såväl skattemyndigheten som den som uppgiften inhämtas från, att kontrollen utförs med hjälp av förelägganden. Föreläggan- deföreskriften bör därför ges en sådan utformning att man kan und- vika situationer där skattemyndigheten på grund av osäkerhet om dess räckvidd anser sig tvungen att tillgripa revision för att inhämta uppgifter som lika väl skulle kunna inhämtas med hjälp av ett före- läggande. Föreläggandebestämmelsen bör därför utformas på så sätt att uppgifter som kan inhämtas genom tredjemansrevision alternativt skall kunna inhämtas genom ett föreläggande. En sådan utformning av bestämmelsen kan inte heller anses avvika från syftet med 3 kap. 50 a &. Dess syfte varju att ge skattemyndigheten befogenhet att genom föreläggande inhämta uppgifter som skattemyndigheten tidigare endast kunde få del av genom tredjemansrevision. Enligt utredningens bedömning skulle ett slopande av rekvisitet "rätts- handling” således i högre grad än i dag säkerställa att skattemyndig- heten inte behöver välja en för den enskilde mer ingripande kon- trollåtgärd än som är nödvändigt.

Mot bakgrund av vad som ovan har anförts och med hänsyn till att utredningen inte anser att rekvisitet "rättshandling” av annan an- ledning bör kvarstå, bör förutsättningen att uppgiften skall avse en rättshandling slopas i den nya utformningen av lagtexten.

Eftersom ändamålet med föreläggandeföreskriften är att skat- temyndigheten skall få inhämta uppgifter till ledning för kontroll av annans taxering än den som föreläggs bör detta framgå av lagtexten. Det är därför lämpligt att utforma lagtexten med ledning av den nu återinförda regeln om tredjemansrevision. Av lagtexten bör således framgå att uppgiften skall vara av betydelse för kontroll av annans taxering m.m. I enlighet med vad som ovan sagts kan lagtexten ut- formas på så sätt att det i den anges att den som föreläggs "skall lämna uppgift av betydelse för kontroll av att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag fullgjorts riktigt och full- ständigt av annan än den som föreläggs”.

I övrigt kan den nuvarande lydelsen av 3 kap. 50 a 5 i huvudsak läggas till grund för utformningen av den nya generella föreläggan- deföreskriften. I likhet med 3 kap. 50 a 5 kan bestämmelsen således

användas till såväl tredjemanskontroll av namngiven person som för kontroll av ej namngivna personer.

Under utredningsarbetet har från uppgiftslämnarhåll framförts att att den som föreläggs att lämna uppgifter kan få lägga ned betydande arbete för att kunna fullgöra uppgiftsskyldigheten och att det är oskäligt att uppgiftslämnaren skall få bära dessa kostnader. Det har bl.a. framförts att det vore lämpligt att domstol kunde ges befogen— het att pröva lämpligheten i ett utfärdat föreläggande i samband med en prövning om handling eller uppgift skall undantas från förelägg- andet.

Enligt utredningen får det förutsättas att skattemyndigheten inte använder förelägganden i större utsträckning än som är nödvändigt. Detta betonas också i lagtexten genom att det föreskrivs att uppgif- ten skall vara "av betydelse för kontroll av deklarations— och annan uppgiftsskyldighet”. I varje enskilt fall skall naturligtvis skatte- myndigheten överväga om ett föreläggande är en lämplig och nöd- vändig åtgärd. I fråga om mer ingripande tredjemanskontroller torde det såväl för skattemyndigheten som för tredje man vara att föredra att uppgifterna inhämtas genom revision. En avvägning får göras från fall till fall. I allmänhet torde dock ett föreläggande betraktas som mindre ingripande än en revision. Utredningen förutsätter i likhet med såväl skatteflyktskommittén som regeringen (se prop. 1996/97:100 s. 487 resp. SOU 1996:79, s. 78) att skattemyndigheten väljer att hämta in uppgifter genom revision om den som förelagts invänder att fullgörandet av föreläggandet skulle innebära betydande arbete eller kostnader.

Kompletterande föreskrifter om föreläggande

Det krävs särskilda skäl för att skattemyndigheten skall få förelägga andra än näringsidkare att lämna uppgifter med stöd av 3 kap. 50 a & LSK. Eftersom utredningen inte anser att det är lämpligt att utvidga den generella bestämmelsens tillämpningsområde i det avseendet, är det nödvändigt att behålla de bestämmelser i LSK som i dag ger skattemyndigheten befogenhet att inhämta uppgifter från personer som inte är näringsidkare,jämför t.ex. 3 kap. 26 , 37 och 43 åå LSK.

Den ovan föreslagna generella föreskriften rörande skattemyn- dighetens befogenhet att förelägga annan än den skattskyldige bör i enlighet med gällande rätt inskränkas till näringsidkare om inte särskilda skäl föreligger. Skäl att ändra förutsättningen för att få

förelägga andra personer än näringsidkare med stöd av den generella föreskriften kan inte anses föreligga. Det bör därför särskilt före- skrivas i vilka fall det inte krävs särskilda skäl för att förelägga fy— sisk person som inte bedriver näringsverksamhet och dödsbo att lämna uppgifter.

Enligt utredningens bedömning är det tillräckligt att sådana före- lägganden kan utfärdas avseende ersättning för utfört arbete som har betalats ut till näringsidkare samt uppgifter om ränta och fordran där den förelagda är borgenär. Dessa förelägganden bör endast få ut- färdas för namngivna personer.

Övriga bestämmelser som berör Skattemyndighetens befogenhet att förelägga tredje man att lämna kontrolluppgifter som inte omfat- tas av den obligatoriska uppgiftsskyldigheten bör enligt utredning- ens uppfattning slopas.

Med den nu föreslagna utformningen av den generella föreläg— gandeföreskriften bör den i likhet med 3 kap. 50 a & omfatta löpan— de beskattningsår, dock givetvis inte tidsperiod som ligger senare än föreläggandets datum. Bestämmelsen om rätt att utfärda föreläg- ganden om att lämna uppgifter om det löpande beskattningsåret in- fördes genom prop. 1996/972100. Regeringen anförde i den delen (s. 486) att det av utformningen av 3 kap. 50 a & LSK inte framgick att kontrolluppgiftsskyldigheten begränsats till avslutad period. En bestämmelse om att det är tillåtet togs dock in för att undanröja eventuella tveksamheter i det avseendet. Mot bakgrund därav bör föreskriften om rätten att förelägga avseende förhållanden om det löpande beskattningsåret kvarstå.

Med hänsyn till att kontrolluppgiftsbestämmelsema i NLSK inte enbart kommer att omfatta uppgifter som skall lämnas till ledning för taxering samt till att utredningen föreslår att begreppet rättshand- ling tas bort ur lagtexten, bör även föreskriften om rätten att inhämta uppgifter om det löpande beskattningsåret omarbetas. Enligt utred- ningen bör bestämmelsen även i denna del utformas med ledning av revisionsbestämmelserna (jfr. 3 kap. 8 © TL första stycket; SFS 1997:494). Utredningen föreslår därför att skattemyndigheten också får förelägga näringsidkare m.fl. att lämna uppgift som är av bety- delse för kontroll av att förutsättningar finns att fullgöra uppgifts- skyldighet som kan antas uppkomma enligt NLSK för annan än den som föreläggs. Skäl att utvidga personkretsen som får föreläggas att lämna kontrolluppgifter om det löpande beskattningsåret har inte ansetts föreligga.

12.2. ADB-registrering av kontrollupp gifter m.m.

12.2.1. Bakgrund och gällande rätt

Enligt skatteregisterlagen (l980:343) får för vissa i lagen angivna ändamål skatteregister föras med hjälp av automatisk databehand- ling. Riksskatteverket förfogar över ett centralt register som förs för hela riket. Skattemyndigheten i respektive län förfogar över ett re- gionalt skatteregister för just det länet. Respektive skattemyndighet förfogar vidare över uppgifter i det centrala registret som hänförs till det länet.

Skatteregistret används vid beskattning för bl.a. samordnad regis— terföring av identifieringsuppgifter, revisions- och annan kontroll- verksamhet och taxering. Registren skall underlätta planeringen, samordningen och uppföljningen av revisions- och kontrollverksam- heten. I det centrala skatteregistret tas bl.a. in uppgifter från kon— trolluppgifter som lämnats enligt LSK. Enligt 7 5 12 skatteregis- terlagen får i registret endast tas in uppgifter från sådana kontroll- uppgifter som skall lämnas utan föregående föreläggande.

Beträffande uppgifter från kontrolluppgifter har skattemyndig- heten terrninalåtkomst endast i den mån uppgiften hänför sig till länet eller rör skattskyldiga som beskattas i länet.

12.2.2. Överväganden och förslag

Förslag: Uppgift från kontrolluppgift som lämnats efter föreläg- gande utfärdat av Riksskatteverket eller, efter verkets bemyndi- gande, av skattemyndighet för ej namngivna personer får tas in i det centrala skatteregistret. Detsamma föreslås gälla för uppgift som inhämtats genom revision enligt 3 kap. 8 5 andra stycket TL, förutsatt att uppgiften är av betydelse för kontroll av taxering av annan än den som revideras.

En målsättning vid översynen av bestämmelserna i LSK som rör skyldighet att lämna kontrolluppgifter utan föregående föreläggande har varit att ta bort sådana bestämmelser som kan betraktas som obe- hövliga. Om uppgiftema i en kontrolluppgift inte behövs för regi-

strering av skatteavdrag och inte heller används aktivt i skatte- myndighetens taxerings- och kontrollarbete har utredningen utgått från att bestämmelsen skall kunna tas bort. Det är bl.a. därför utred- ningen föreslår att flertalet av de bestämmelser som rör närings- idkares skyldighet att lämna kontrolluppgift utan föregående före- läggande bör slopas. En förutsättning härför är dock att kontroll- behovet kan tillgodoses på andra sätt.

Skatteförvaltningen kan med stöd av 3 kap. 50 a 5 LSK (jfr 14 kap. 6 & NLSK) använda förelägganden som en förberedande åtgärd inför en allmän kontroll av skattskyldiga.

Enligt utredningens uppfattning tillgodoser föreläggandeinstitutet i vissa fall kontrollbehovet lika bra som en obligatorisk kontroll- uppgiftsskyldighet. För att de uppgifter som inhämtas med föreläg- ganden skall kunna handhas effektivt och utan alltför mycket admi- nistrativt merarbete, bör de kunna hanteras och behandlas på samma sätt som andra kontrolluppgifter. Även sådana kontrolluppgifter bör därför kunna tas in i det centrala skatteregistret.

Något behov av att kunna ta in samtliga kontrolluppgifter i skat- teregistret som hämtas in genom föreläggande finns dock inte. Uppgifter som inhämtas för kontroll av viss angiven person (s.k. tredjemanskontroll) behöver normalt inte hanteras med stöd av ADB. I andra fall, där det kan bli aktuellt att hämta in stora mängder uppgifter som berör skattskyldiga i flera olika län, är dock ADB- hanteringen en förutsättning för att uppgifterna skall kunna hanteras effektivt.

Utredningen föreslår därför att uppgifter från kontrolluppgifter som hämtats in som en föreberedande åtgärd för en allmän kontroll skall kunna tas in i det centrala skatteregistret. Effektivitetsskäl och integritetsskäl talar för att ett lämpligt urval görs av vilka uppgifter som på denna grund skall få tas in i det centrala skatteregistret. Detta kan lämpligen lösas på så sätt att endast uppgifter som in- hämtas genom riktade kontroller avseende icke namngivna personer efter förelägganden utfärdade av Riksskatteverket, eller efter verkets bemyndigande i det enskilda fallet, en skattemyndighet, får tas in i registret. Utredningen föreslår en sådan lösning. Med hänsyn till integritetsaspekter m.m. bör Skattemyndighetens terminalåtkomst - i likhet med uppgifter från andra kontrolluppgifter - begränsas till uppgifter som hänför sig till länet eller rör skattskyldiga som beskat- tas i länet. Syftet med den nu föreslagna ändringen i skatteregis- terlagen är i första hand - som inledningsvis påtalats - att skapa för- utsättningar för att skatteförvaltningen effektivt skall kunna hantera uppgifter som kan komma att inhämtas genom riktade kontroller o.d.

Eftersom avsikten är att tredjemansrevisionsinstitutet och föreläg- gandebestämmelsema skall ha samma räckvidd och med hänsyn till att skatteförvaltningen bör välja den för uppgiftslämnama minst betungande insamlingsmetoden, kan - som ovan nämnts - det bli aktuellt att inhämta aktuella uppgifter genom tredjemansrevision i stället för genom ett föreläggande. I normalfallet torde det dock vara enklast att inhämta den typ av uppgifter som kan bli aktuella vid en bred riktad kontroll genom förelägganden. För det fall att uppgifterna inhämtats genom tredjemansrevision bör det därför fin- nas motsvarande möjlighet att ta in dem i det centrala skatteregistret. Även i det senare fallet bör krävas att detär Riksskatteverket, eller efter verkets bemyndigande i det enskilda fallet, en skattemyndighet, som beslutat om revisionen för att uppgifter från de granskade hand- lingarna skall få tas in i registret. Utredningens förslag innebär änd- ring av 7 5 12 skatteregisterlagen.

13 Utlandstransaktioner

13.1. Utlandsbetalningar

1 3. 1 . 1 Kontrolluppgiftsskyldigheten

Enligt nu gällande lydelse av 3 kap. 50 & LSK skall kontrolluppgift lämnas av den som för fysisk person eller dödsbo förmedlat betal- ning till eller från Sverige, direkt eller indirekt, från respektive till utländsk juridisk person eller fysisk person som inte är bosatt i Sverige. Kontrolluppgiften skall avse varje betalning som överstiger 75 000 kr. Uppgiftsskyldighet föreligger även för mindre betalningar om dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 75 000 kr.

Har skattemyndigheten i kontrollarbetet behov av att få tillgång till uppgifter om betalning som annan juridisk person än dödsbo gjort till eller från utlandet kan skattemyndigheten förelägga betal- ningsförmedlaren att lämna kontrolluppgift om förmedlade belopp. Alternativt kan skattemyndigheten med stöd av 3 kap. 16 TL göra en framställan till Riksbanken om att den skall lämna ut uppgift som skattemyndigheten behöver för taxeringen.

Enligt 22 a & lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank skall Riks— banken lämna ut uppgiften om det inte föreligger särskilda skäl att underlåta att lämna ut den.

Riksbanken har beslutat att underlag för betalningsstatistiken ' fr.o.m. 1995 skall sparas i identifierbart skick per individ i två år och sedan gallras.

Skatteförvaltningen har behov av uppgifter om betalningar som förmedlats för juridisk person för betydligt längre tid tillbaka än två år. Företrädare för skatteförvaltningen har till utredningen framfört önskemål om att få inflytande över hur uppgifterna avseende för- medlade belopp skall specificeras. Vilka uppgifter som Riksbanken samlar in för statistikändamål fastställs nämligen genom av banken utfärdade föreskrifter. Med anledning härav bör undersökas hur

skatteförvaltningens behov av få in uppgifter om betalningar som förmedlats för juridiska personer bäst kan tillgodoses.

13.1.2. Uppgifter om betalningar till eller från utlandet som lämnas till Riksbanken

Enligt 22 5 lagen (l988zl385) om Sveriges riksbank är den som ut- för en valutatransaktion skyldig att till Riksbanken lämna uppgift om valutatransaktionen. Detsamma gäller den för vars räkning trans— aktionen utförs. Den senare är skyldig att till valutaförmedlaren bl.a. lämna identifieringsuppgifter om sig själv och betalningsmottagaren samt ange vad betalningen avser. Av de föreskrifter som Riksbanken har utfärdat följer att valutahandlare skall redovisa förmedlade betal- ningar som överstiger 75 000 kr. Annan betalningsförrnedlare skall anmäla förmedlade betalningar som överstiger 10 miljoner kr.

Enligt uppgift från Riksbanken förmedlas varje är ungefär 2 mil- joner betalningar till och från utlandet, varav ca 50 000 betalningar avser fysiska personer. Varje månad sänder Riksbanken ut ungefär 7 000 påminnelser för att få in korrekta uppgifter till utlandsbetal— ningsstatistiken. Riksbankens statistikinsamling sker huvudsakligen genom den s.k. BOK-rapporteringen. Bankerna lämnar två gånger per månad uppgifter till Riksbanken. Från större förmedlare överförs uppgifterna till Riksbanken via dataförbindelser.

13.1.3. Överväganden och förslag

Förslag: Betalningsförmedlares skyldighet att lämna kontroll- uppgift om förmedlade betalningar till och från utlandet utvidgas till att omfatta även förmedlingar för juridisk persons räkning.

Utredningen anser att det i kontrollhänseende är värdefullt att skatte— förvaltningen får tillgång till och ges möjlighet att bearbeta uppgif— ter om förmedlade betalningar till och från landet för juridiska per- soners räkning. Behovet av att uppgifterna tillställs skatteförvalt- ningen accentueras av att Riksbanken numera inte sparar uppgifterna längre än två år.

Enligt utredningens bedömning kan skatteförvaltningens behov av att få tillgång till uppgifterna tillgodoses på olika sätt. Ett alter- nativ är att Riksbanken åläggs att årligen till Riksskatteverket över— sända de uppgifter som insamlats för statistikändamål. En annan lös- ning är att den nuvarande ordningen bibehålls men Riksbanken att åläggs att bevara de insamlade uppgifterna i identifierbart skick i fem år efter transaktionsåret.

Företrädare för Riksbanken har till utredningen framhållit att en utvidgning av bankens skyldighet att rutinmässigt lämna uppgifter till skatteförvaltningen skulle urholka det gällande sekretesskyddet och att det uppgiftslämnande som redan sker inte är oproblematiskt. Det har vidare påtalats att möjligheten att lämna ut uppgifter med stöd av 22 a & riksbankslagen är en provisorisk lösning. Enligt Riks- banken är en ytterligare uppluckring av sekretesskyddet därför svår att försvara. Slutligen har framhållits att bankens statistiksystem är i stark förändring varför det är vanskligt att basera annan verksamhet på det systemet.

Utredningen anser att det inte är effektivt att bibehålla det nuva— rande systemet varigenom skatteförvaltningen dels inhämtar uppgif- ter via kontrolluppgifter, dels har att begära att få ut uppgifter från Riksbanken i det enskilda fallet. För att säkerställa att skattemyn- digheten får tillgång till de uppgifter som behövs i kontrollarbetet bör uppgiftsskyldigheten följa av bestämmelserna i LSK.

I valet mellan att ålägga Riksbanken en skyldighet enligt LSK att till Riksskatteverket vidarebefordra de statistikuppgifter som samlats in eller att utvidga betalningsförrnedlamas kontrolluppgiftsskyldig- het till att omfatta även förmedlingar förjuridiska personers räkning är i skattekontrollhänseende det senare alternativet att föredra. Häri- genom kan Riksskatteverket genom tillämpningsföreskrifter styra, dels vilka uppgifter som skall lämnas dels i vilken form uppgifterna skall lämnas. Skatteförvaltningens möjlighet att kontrollera att upp- giftsskyldigheten fullgörs på ett korrekt sätt underlättas också betyd— ligt. Alternativet att Riksbanken årligen skall tillställa skatteförvalt- ningen insamlade uppgifter kan dessutom kritiseras på den grunden att dessa uppgifter samlas in av Riksbanken för statistikändamål och inte för skattekontroll. Visserligen användes valutaregleringen i skattekontrollsyfte, men numera får Riksbankens roll på skattekon- trollområdet anses begränsad. Till saken hör också att eftersom Riksbanken genom bemyndigande i riksbankslagen får utfärda före- skrifter om beloppsgränser respektive vilken typ av uppgifter m.m. som skall lämnas i statistikhänseende, skulle Riksbanken därigenom

indirekt ges befogenhet att bestämma kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning. En sådan lösning är inte acceptabel. Uppgiftsskyldig- heten enligt LSK bör därför riktas direkt till betalningsförrnedlama.

Bankföreträdare har till utredningen framfört att det i admini- strativt och kostnadshänseende är önskvärt att samma uppgifter skall kunna lämnas till skatteförvaltningen och Riksbanken. Företrädare för skatteförvaltningen har framfört önskemål om att det i kontroll- hänseende vore att föredra om den nuvarande beloppsgränsen om 75 000 kr kunde sänkas.

De uppgifter som i dag lämnas i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 50 & LSK överensstämmer i allt väsentligt med de uppgifter som lämnas till Riksbanken. Enligt utredningens uppfattning bör med hänsyn till uppgiftslämnamas behov av att inte åsamkas alltför betungande administrativa rutiner eftersträvas att samma uppgifter lämnas till skatteförvaltningen som till Riksbanken. Eftersom Riks- banken, som nämnts, själv får bestämma bl.a. beloppsgränsen är det önskvärt att Riksbanken samråder med Riksskatteverket och berörda uppgiftslämnare om man överväger att ändra beloppsgränsen. Med hänsyn till uppgiftslämnamas intresse anser utredningen att belopps- gränsen enligt LSK bör ligga kvar på den nuvarande nivån om 75 000 kr. Utredningen förutsätter vidare att Riksbanken och Riks- skatteverket söker uppnå samsyn om vilka uppgifter som skall läm- nas. Från uppgiftslämnarhåll har framförts att en utvidgning av upp- giftsskyldigheten till att omfatta förmedling för juridisk persons räk- ning skulle medföra betydande merkostnader, bl.a. på grund av skyl- digheten att tillställa den som kontrolluppgift lämnats för meddela- nde om innehållet i lämnad kontrolluppgift.

Enligt utredningen saknas anledning att utsträcka den senare upp— giftsskyldigheten till att omfatta dessa kontrolluppgifter. Eftersom fråga i princip är om samma uppgifter som förmedlama redan läm- nar till Riksbanken torde inte merkostnaden att lämna motsvarande uppgifter till Riksskatteverket bli alltför betungande för betalnings- förmedlama.

Utredningens förslag medför att bestämmelsen om kontrollupp- gifter om betalning till och från utlandet utvidgas till att omfatta också förmedlingar för juridisk persons räkning.

Bestämmelsen bör vidare tydliggöras så att det framgår att kon- trolluppgift även skall lämnas i de fall förmedlingen sker till ett kon- to i utlandet som tillhör en i Sverige bosatt person. Regeln i 22 a & riksbankslagen bör dock alltjämt kvarstå eftersom det i kontrollhän-

seende kan vara av intresse för skattemyndigheten att kunna inhämta bl.a. uppgifter om s.k. nettning mellan koncemföretag eller i andra sammanhang. Med nettning avses t.ex. att ett svenskt företag gör sig fri från en skuld genom att kvitta skulden mot en fordran företaget har på ett utländsk företag. Rapporteringsskyldigheten till Riks- banken omfattar även s.k. nettningar. Eftersom nettningstransak- tionerna inte genererar några betalningar omfattas de inte av kon- trolluppgiftsskyldigheten i LSK.

13.2. Uppgiftsskyldighet för personer bosatta i utlandet

13.2.1. Bakgrund och gällande rätt

Uppgifter som lämnas enligt bestämmelserna i LSK lämnas till led- ning för taxering enligt taxeringslagen (1990:324) m.m. Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv lämnas i form av kontrolluppgifter (] kap. 1 åjfr. med 3 kap. l & LSK). I den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om kontrolluppgifts- skyldighet har, med hänsyn till systematiken i LSK samt till det för- hållandet att det av 3 kap. 63 & LSK följer att kontrolluppgift i vissa särskilt angivna fall skall lämnas för personer med skatterättsligt hemvist i utlandet, ansetts att skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK endast föreligger om mottagaren av ersättning e.dyl. är oinskränkt skattskyldig i landet, dvs. om han enligt bestämmelserna i 53 & kommunalskattelagen är att anses som bosatt i landet. Fysisk person som är bosatt utomlands är enligt bestämmelserna i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) skattskyldig för vissa inkomster. Den som har betalat ut ersättning eller motsvarande till någon som är skattskyldig för särskild inkomstskatt skall enligt 18 & nämnda lag lämna kontrolluppgift på utbetald ersättning. Den särskilda inkomstskatten är en källskatt. Ett av skälen till att kontrolluppgifter lämnas med stöd av bestäm- melserna i SINK är att skattemyndigheten skall ha möjlighet att taxera om det i efterhand visar sig att den skattskyldige skall be— traktas som oinskränkt skattskyldig här i landet. Om det visar sig att den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig här i landet kan skatte- myndigheten med stöd av kontrolluppgiften identifiera skatte-

beloppet och kreditera den skattskyldige den avdragna skatten som preliminär skatt.

Riksskatteverket får med stöd av 3 kap. 63 & LSK föreskriva om skyldighet att lämna kontrolluppgift för den som till någon i utlandet utbetalat belopp eller lämnat förmån som skulle ha föranlett skyldig- het att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mottagare i Sve- rige. I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna i 3 kap. 22-26 åå skall gälla även i fråga om uppgifter som avser fysiska personer som är bosatta utomlands, dvs. i fråga om inkomst- och utgiftsränta.

I RSFS 1992:4 har Riksskatteverket föreskrivit att kontroll- uppgift skall lämnas för vissa typer av betalningar till mottagare i främst de nordiska länderna samt ytterligare några andra länder. En- ligt RSFS 1992:4 gäller den av RSV föreskrivna uppgiftsskyldig- heten endast om skyldighet att lämna kontrolluppgift inte redan föl- jer av bestämmelserna i LSK eller SINK.

I de fall någon i Sverige betalar ut ersättning till fysisk person som inte vistas i landet har utbetalaren således att ta ställning till om personen enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen är att be- trakta som bosatt i landet eller om han är skattskyldig till särskild inkomstskatt eller om skyldighet att lämna kontrolluppgift ändå föreligger enligt de av Riksskatteverket utfärdade föreskrifterna.

Uppgiftsskyldighetema skiljer sig åt i den meningen att de två förstnämnda syftar till att täcka behovet av uppgifter som skall läm- nas för taxering av oinskränkt respektive inskränkt skattskyldiga här i landet samt för beskattning enligt SINK, medan den sistnämnda har till ändamål att fånga upp utbetalningar som inte är skatteplik- tiga i landet, men som på grund av t.ex. ömsesidigt avtal med ett an— nat land skall tillhandahållas vederbörande myndighet i det landet.

Ytterligare en form av uppgiftsskyldighet föreligger avseende så- dana inkomster som mottagaren inte är oinskränkt skattskyldig för här i landet. Enligt 3 & lagen (1959:551) om beräkning av pensions— grundande inkomst enligt lagen (19621381) om allmän försäkring skall arbetsgivare i samma ordning som gäller för kontrolluppgifter lämna särskild uppgift avseende inkomst av anställning för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla.

Uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. 63 & kan användas också i de fall då det råder tveksamhet om en viss inkomst skall beskattas här i landet eller inte. Hittills har Riksskatteverket dock uteslutande an- vänt sin befogenhet att föreskriva om skyldighet att lämna kontroll-

uppgift enbart i de fall uppgifterna omfattas av särskilda överens- kommelser om automatiskt uppgiftslämnande till andra länder.

Om någon i Sverige betalat ut ersättning för utfört arbete kan skyldighet att lämna kontrolluppgift sålunda föreligga på någon av nedan angivna grunder. 1. Om mottagaren är oinskränkt eller in- skränkt skattskyldig för inkomsten enligt bestämmelserna i kommu- nalskattelagen skall kontrolluppgift lämnas enligt bestämmelserna i LSK. 2. Om mottagaren är bosatt utomlands och skattskyldig till särskild inkomstskatt skall kontrolluppgift lämnas enligt bestäm- melserna i SINK. 3. Om mottagaren är bosatt utomlands och in- komsten enligt socialförsäkringskonvention skall beaktas vid beräk- ning av pensionsgrundande inkomst skall särskild uppgift lämnas enligt bestämmelserna i lag om beräkning av pensionsgrundande in- komst. 4. Även om kontrolluppgift eller särskild uppgift inte skall lämnas enligt någon av de under punkterna 1-3 angivna situationerna skall kontrolluppgift ändå lämnas om Riksskatteverket med stöd av bestämmelsen i 3 kap. 63 5 har föreskrivit att kontrolluppgift skall lämnas.

13.2.2. Överväganden och förslag

Förslag: Kontrolluppgift enligt NLSK skall lämnas för inkomst- ränta och ersättningar m.m. som är att hänföra till intäkt av tjänst oavsett om mottagaren är bosatt i landet eller inte.

Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter om utbetalningar m.m. till personer som antas inte vara bosatta i Sverige enligt interna svenska skatteregler regleras som ovan påtalats på flera ställen i lagstiftning- en. Överskådligheten i regelsystemet skulle kunna förbättras genom att bestämmelserna förs samman och tas in i NLSK.

En annan aspekt som bör beaktas är att bedömningen av om en person i skatterättsligt hänseende skall anses vara bosatt i landet eller inte, kan vara svår att göra i det enskilda fallet. Avgörandet i sådana frågor bör i första hand ligga på skattemyndigheten och inte utbetalaren. Det ligger naturligtvis i sakens natur att uppgiftsläm- naren ändå har att ta ställning till om den som uppgiften avser är att betrakta som bosatt i landet eftersom han måste bedöma om skatte- avdrag skall göras på utbetalningen. Genom att uppgiftsskyldigheten

är beroende av skyldigheten att göra skatteavdrag kan skatte— myndigheten därigenom kontrollera om utbetalaren fullgjort sin skyldighet att göra skatteavdrag.

Enligt 3 kap 63 5 skall kontrolluppgift enligt reglerna i 3 kap. 22-26 55 lämnas även för personer bosatta utomlands, härigenom omfattas också uppgifter om utgiftsränta av den utvidgade upp— giftsskyldigheten. I kontrollhänseende torde uppgifter om utgifts- ränta vara av mindre intresse. Uppgifter om utgiftsräntor synes inte heller ha nämnvärd betydelse för Sveriges informationsutbyte med andra länder inom skattekontrollområdet. Uppgifter om skulder och utgiftsräntor kan därför undantas från den utvidgade uppgiftsskyl— digheten.

Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten enligt LSK bör ut- vidgas till att gälla för samtliga ersättningar, förmåner m.m. som objektivt sett är att hänföra till intäkt av tjänst (se 5 kap. 1 & NLSK), oavsett om mottagaren är att anse som bosatt eller inte i landet. Upp- giftsskyldigheten för inkomsträntor bör kvarstå.

Vad gäller utdelning till fysisk person som inte är bosatt i landet på vilken kupongskatt skall innehållas enligt bestämmelserna i ku- pongskattelagen (1970:624) skall bl.a. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag och förvaltare innehålla kupongskatt och till skatte- myndigheten lämna uppgift om utdelningen. Kupongskattelagens bestämmelser är för närvarande föremål för översyn av Kupong- skattelagsutredningen (dir. 1996:76). Utredningen föreslår därför ingen utvidgning av uppgiftsskyldigheten enligt LSK avseende de uppgifter som VPC och förvaltare skall lämna enligt 7—12 55 ku- pongskattelagen. Behovet av en eventuell utvidgning av uppgifts- skyldigheten i NLSK för dessa utdelningar får undersökas i Ku- pongskattelagsutredningens fortsatta arbete.

Uppgiftsskyldigheten för utdelning från andra aktiebolag än av- stämningsbolag (s.k. kupongbolag) behandlas i avsnitt 10.

I konsekvens med att uppgiftsskyldigheten för inkomsträntor och sådana ersättningar m.m. som är att hänföra till intäkt av tjänst enligt NLSK skall gälla oberoende av mottagarens skatterättsliga hemvist, kan 3 kap. 63 & LSK slopas och kontrolluppgiftsskyl- digheten enligt bestämmelserna i SINK flyttas till NLSK. Härige- nom kan även den i 3 & lag om beräkning av pensionsgrundande inkomst föreskrivna skyldigheten att lämna särskild uppgift slopas och också den ersättas av den utvidgade kontrolluppgiftsskyldig- heten.

13.3. Utländsk betalningsmottagares skatteregisternummer

13.3.1. Bakgrund och gällande rätt

Riksskatteverket har i en hemställan till Finansdepartementet den 17 mars 1995 (Fi95/1809) föreslagit att uppgiftsskyldigheten enligt LSK utvidgas till att omfatta betalningsmottagarens skatteregister- nummer i det land där han är hemmahörande eller bosatt samt nam- net på detta land. Bakgrunden till Riksskatteverkets hemställan är att det enligt gällande bestämmelser i LSK inte föreligger någon skyl- dighet för uppgiftslämnaren att på kontrolluppgift ange utländskt skatteregisternummer för betalningsmottagaren. Framställan har re- missbehandlats men har inte lett fram till någon lagstiftningsåtgärd.

Av 3 kap. 57 & LSK följer att i varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnum- mer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den uppgiften avser skall enligt 3 kap. 57 å andra stycket i stället dennes födelsetid redovisas på kontrolluppgiften.

13 .2.3 OECD:s rekommendationer

Frågan om användningen av skatteregisternummer (Tax Identifi- cation Number) har sedan en tid diskuterats inom ramen för samar- betet i OECD. Rådet har i en rekommendation fastställd den 13 mars 1996 (C(97)29) konstaterat att det föreligger ett behov av att förbättra det internationella skatteinforrnationsutbytet för att undvika skatteundandragande. OECD rekommenderar därför medlemssta- terna att införa en skyldighet att ange utländskt skatteregistemum- mer vid utlandsbetalningar.

Members should encourage non-resident recipients of income to disclose their residence country Tax Identification Number (TIN). Members should consider making this disclosure mandatory. When it is mandatory for the recipent of income to disclose his residence country TIN to the payer of income, there should be a mandatory requirement for the payer to pass the TIN to the tax administration of the source country.

13 .3 .3 Riksskatteverkets förslag

Enligt Riksskatteverkets förslag bör i nuvarande 3 kap. 57 & LSK dels tas in en bestämmelse som föreskriver att om den kontrollupp— giften avser är bosatt eller hemmahörande i utlandet skall skattere- gisternummer eller motsvarande i bosättnings- eller hemviststäten liksom namnet på denna stat anges, dels att det föreskrivs att rege— ringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall kunna med- ge undantag från skyldigheten att uppge skatteregisternummer eller motsvarande. Riksskatteverket förutsätter vidare att det skall ankom- ma på verket att föreskriva vad som beträffande viss stat skall avses med skatteregisternummer eller motsvarande och vilka uppgifter som skall lämnas när en stat saknar någon form av skatteregis- ternummer eller dessa inte är offentliga eller tillgängliga för den skattskyldige.

Av praktiska skäl förordar Riksskatteverket att en övergångs- period på två år skall gälla beträffande skyldigheten att ange skatte— registernummer för avtalsförhållanden som har inletts före den före— slagna bestämmelsens ikraftträdande. Verket föreslår att uppgifts- lämnama efter utgången av övergångsperioden skall få söka dispens med stöd av ovan nämnd bestämmelse.

I framställan framhåller RSV bl.a. följande till stöd för behovet av att utvidga uppgiftsskyldigheten till att även omfatta utländsk betalningsmottagares skatteregisternummer.

Sverige har avtal om informationsutbyte med ett stort antal stater. Sådant informationsutbyte kan ske på begäran, spon- tant eller automatiskt. Föreliggande förslag syftar i första hand till att effektivisera den information som lämnas auto- matiskt.

Ett av de största praktiska problemen med utländsk informa- tion är att identifiera den som uppgiften avser. För att skapa möjligheter till en maskinell identifiering föreslår RSV att LSK ändras så att en skyldighet inträder att ange utländskt skatteregisternummer på svenska kontrolluppgifter som avser utlänningar. Avsikten är att Sverige med andra stater skall kunna avtala om att på motsvarande sätt få kontrolluppgifter med svenska personnummer.

Skyldigheten att ange skatteregisternummer föreslås bli ge- nerell och alltså oberoende av om den som uppgiften avser bor i ett avtalsland eller inte. Sannolikt innebär detta mindre

praktiska problem för uppgiftslämnaren än att ha olika rutiner beroende på var den uppgiften avser är bosatt. För att un- derlätta den maskinella hanteringen föreslår verket också att enhetliga landskoder skall användas.

Syftet med att ange person- eller organisationsnummer är att säkerställa identifieringen av den som uppgiften avser, att i görligaste mån undvika förväxling samt att underlätta maski- nell avstämning av kontrolluppgifter.

Vad gäller internationella förhållanden blir naturligen identi- fieringsproblemen än större. Det är därför en angelägen upp— gift för Sverige att verka för att uppgiftslämnandet staterna emellan är utformat på ett sätt som möjliggör en snabb och säker maskinell identifiering av den skattskyldige i den mot- tagande staten. För att underlätta sådana överenskommelser bör den svenska interna lagstiftningen utformas så att kon- trolluppgifter för utlänningar innehåller uppgift om det ut- ländska skatteregistemumret.

Remissutfallet

Vid remissbehandlingen avvisade flertalet remissinstanser Riksskat- teverkets förslag. Det grundläggande behovet av ett förbättrat och effektivare utbyte av information ifrågasattes inte, förslaget kritise- rades av andra skäl. Remissinstansemas kritik kan i huvudsak sam- manfattas enligt följande. — Sverige bör inte ensidigt gå fram med egna lösningar. Av principiella och tekniska skäl bör man avvakta den internationella utvecklingen och en standardisering på området. Om förslaget genomförs bör uppgiftsskyldigheten inskränkas till de fall där Sverige slutit särskilda avtal om utbyte av kontrollupp- gifter. — Den av RSV föreslagna övergångstiden om två är otillräcklig. — Det framgår inte hur man skall kunna kontrollera att rätt skatte- registernummer anges. _ Integritetsaspektema måste belysas.

Det är kostsamt och betungande för uppgiftslämnama att samla in informationen.

—— Det är tekniskt svårt att anpassa ADB-systemen till utländska skatteregisternummer.

13.3.4. Överväganden och förslag

Förslag: Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift för utbe- talad ersättning m.m. som är att hänföra till intäkt av tjänst eller till utbetalad eller gottskriven ränta skall, om mottagaren är bosatt i utlandet, ange mottagarens utländska skatteregisternummer eller motsvarande i uppgiften.

I fråga om identifieringsuppgifter av den skattskyldige som kontroll- uppgiften avser, föreslår utredningen att en kontrolluppgift skall in- nehålla de uppgifter som behövs för att identifiera den uppgiftsskyl— dige (11 kap. 6 & NLSK), dvs. uppgifter om namn, postadress samt person- eller organisationsnummer m.m. (jfr 3 kap 57 & LSK).

Införandet av en skyldighet att i en kontrolluppgift ange utländskt skatteregisternummer är av betydelse i två avseenden, dels för den interna kontrollen, dels för att öka möjligheten att få motsvarande uppgifter från andra länder.

Vad avser den interna kontrollen kan hävdas att om ett krav på att ange utländskt skatteregisternummer och i konsekvens därav även en skyldighet för den enskilde att till den uppgiftsskyldige uppge sitt registernummer införs, får det till följd att uppgiftslämnama med större säkerhet än i dag kan avgöra om skatteavdrag skall göras eller inte göras på en utbetalning. I och för sig skall det inte vara avgö- rande för bedömningen av skattskyldigheten. Å andra sidan skulle frånvaron av ett skatteregisternummer kunna utgöra ett incitament för skattemyndigheten att närmare undersöka personens eventuella skattskyldighet i Sverige.

Får skatteförvaltningen tillgång till den skattskyldiges utländska skatteregisternummer skulle vidare informations- och handräck- ningsåtgärder i andra länder kunna genomföras betydligt enklare, till gagn för såväl skattemyndigheten som den enskilde.

Företrädare för Riksskatteverket har till utredningen framfört att införandet av en skyldighet att ange utländskt skatteregisternummer skulle medföra att Sverige skulle kunna vara än mer pådrivande i frågan inom OECD. Enligt utredningens uppfattning bör fästas stor

' vikt vid vad OECD uttalat i sina rekommendationer. Införandet av en skyldighet att ange utländska skatteregisternummer är en förut- sättning för att informationsutbytet skall fungera effektivt inom OECD och Sverige bör enligt utredningens uppfattning även fort- sättningsvis agera pådrivande i det avseendet.

Den kritik som framfördes under remissbehandlingen har enligt utredningen viss bärkraft och då främst vad avser vilka skyldigheter uppgiftslämnama bör ha att i efterhand komplettera påbörjade en- gagemang med nya uppgifter.

Utredningen anser dock att det i principiellt hänseende inte skulle vara mer integritetskränkande att av en i utlandet bosatt per- son kräva att denne lämnar identifieringsuppgifter, än att kräva in motsvarande uppgifter för en i Sverige bosatt person.

Beträffande risken för att den enskilde inte anger korrekt identi- fikation respektive att ändringar inte anmäls till uppgiftslämnaren, kan anföras att flertalet av de personer som berörs torde ha eget in- tresse av att till banken, pensionsutbetalaren e.dyl. ange korrekta uppgifter. Banker m.fl. har dessutom redan i dag relativt långtgå- ende skyldigheter att kontrollera identitet m.m. för en person som öppnar ett konto. Det kan därför inte anses alltför omständligt att till dessa rutiner foga en rutin att efterfråga utländskt skatteregistemum- mer.

Mot bakgrund av vad ovan anförts och med hänsyn till vad Riks- skatteverket i övrigt anför i sin framställan angående behovet att in- föra en skyldighet att ange skatteregisternummer i lämnade kontroll- uppgifter anser utredningen att en sådan skyldighet bör införas. Med hänsyn bl.a. till de synpunkter som framfördes under remissbehand- lingen bör dock Riksskatteverkets förslag modifieras i några avseenden.

Enligt verkets förslag skulle en omedelbar uppgiftsskyldighet in- föras för nya konton m.m. För redan pågående engagemang föreslår verket en övergångsperiod på två år. Skulle beträffande visst konto eller viss skattskyldig uppgifterna inte kunna tas fram inom denna tid skall enligt förslaget uppgiftslämnaren få ansöka om dispens från bestämmelsen.

Under remissbehandlingen framförde några av remissinstansema att det borde räcka att den uppgiftsskyldige kunde visa att man för- sökt att få in nödvändiga uppgifter.

Enligt utredningens uppfattning bör i enlighet med Riksskatte- verkets förslag skyldigheten att ange identifikationsnummer gälla för samtliga konton m.m. som öppnas efter ikraftträdandet, naturligt-

vis under förutsättning att den skattskyldige har ett utländskt skatte- registernummer eller motsvarande. Vad gäller pågående engage— mang bör i enlighet med Riksskatteverkets förslag i första hand an- komma på den kontrolluppgiftsskyldige att komplettera kontroll— uppgiften med skatteregisternummer.

Om den enskilde - i strid med bestämmelsen i 12 kap. 4 & NLSK - vägrar lämna föreskriven uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige (avseende såväl nytt som pågående engagemang) skall detta förhål— lande anmälas till skattemyndigheten, se 12 kap. 4 & tredje stycket NLSK. Det är således tillräckligt att den uppgiftsskyldige försökt förmå den enskilde att lämna erforderliga uppgifter. Det får förut- sättas att det ligger i uppgiftslämnamas intresse att få in aktuella uppgifter. Det kan därför antas att skattemyndigheten inte i alltför många fall kommer att behöva förelägga den enskilde att ge in de uppgifter som uppgiftslämnama misslyckats med att införskaffa.

Den uppgiftsskyldige kan inte hållas ansvarig om den enskilde uppger felaktigt nummer. Eftersom uppgiften lämnas under straffan- svar [jfr 7 5 första stycket ] skattebrottslagen (1971 :69)] får förut- sättas att den enskilde anger korrekt nummer till den kontrollupp- giftsskyldige.

Den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten medför onekligen ett merarbete för uppgiftslämnama. Utredningen anser dock att det all- männas behov av att få in dessa uppgifter bör sättas i förgrunden.

Det bör uppdras åt Riksskatteverket att genom tillämpningsfö- reskrifter föreskriva vad som beträffande viss stat skall avses med skatteregisternummer eller motsvarande och vilka uppgifter som skall lämnas när en stat saknar någon form av skatteregisternummer eller dessa inte är offentliga eller inte tillgängliga för den skattskyl- dige.

14 Besked om kontrolluppgifts- skyldighetens omfattning m.m.

14.1. Bakgrund och gällande rätt

Beslut om förelägganden enligt bestämmelserna i LSK får inte över- klagas. Däremot kan den som föreläggs att lämna kontrolluppgift an- söka i allmän förvaltningsdomstol om att uppgift eller handling skall undantas från föreläggandet (3 kap. 3 & LSK). Därvid skall bestäm- melserna i 3 kap. 13-14 c 55 TL tillämpas.

Enligt 3 kap. 12 å TL skall från föreläggande undantas handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 & rättegångsbalken samt an- nan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens in- nehåll på grund av särskilda skäl inte bör komma till någon annans kännedom. I det senare fallet gäller att skyddsintresset skall vara större än handlingens betydelse för kontrollen. Vad som sägs om handling gäller i tillämpliga delar också föreläggande att lämna upp- gift. Av 3 kap. 14 b 5 andra stycket TL följer att enskild som anser att en uppgift inte omfattas av kontrollen även kan få den frågan prö- vad i samma ordning som en begäran om undantagande.

Den som förelagts att lämna kontrolluppgift kan således begära att uppgiften skall undantas på tre olika grunder: 1. om uppgiften är av sådan karaktär att den omfattas av bestämmelserna i 27 kap. 2 & rättegångsbalken. 2. om uppgiftens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. 3. om begärd uppgift inte omfattas av kön- trollen. Det finns däremot ingen möjlighet för en enskild att begära att uppgifter om honom inte skall lämnas efter föreläggande riktad mot annan.

Lagligheten i ett föreläggande kan även bli föremål för prövning av domstol i samband med utdömande av vite om skattemyndighe- ten förenat ett föreläggande med vite och den som förelagts inte efterkommit föreläggandet.

Eftersom bestämmelserna om undantagande från föreläggande enbart omfattar kontrolluppgifter som skall lämnas först efter före- läggande, torde en uppgiftslämnare inte kunna få till stånd en rättslig prövning av uppgiftsskyldighetens omfattning genom att underlåta

att lämna sådan kontrolluppgift som kan omfattas av den obligato- riska uppgiftsskyldigheten och därefter låta sig föreläggas att fullgö- ra uppgiftsskyldigheten. I de fallen synes en prövning av kontroll- uppgiftsskyldighetens omfattning enbart kunna komma under pröv— ning i domstol genom att skattemyndigheten ansöker om utdömande av vite.

Till utredningen har framförts att det är önskvärt att det införs en möjlighet för en eventuell uppgiftsskyldig att få ett överklagbart be- sked från skattemyndigheten när det gäller räckvidden av skyldig- heten att lämna sådana kontrolluppgifter som skall lämnas utan före- gående föreläggande.

Enligt gällande rätt fastställer Riksskatteverket vilka uppgifter som skall ingå i kontrolluppgiften genom att fastställa formulär för kontrolluppgift. Riksskatteverket får vidare besluta om att medge att kontrolluppgift får lämnas i annan ordning än på blankett enligt fastställt formulär.

Det förhållandet att Riksskatteverket enligt 3 & förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare har att samråda med organisation eller annan som kan anses företräda de näringsidkare som skall lämna uppgifterna innan beslut tas om ett nytt formulär till blankett medför att frågor om kontrolluppgiftemas utformning kan bli belysta, men säkerställer inte nödvändigtvis att samsyn om kontrolluppgiftens utformning och i praktiken kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning uppnås.

Ett beslut av Riksskatteverket i fråga om i vilken ordning en en- skild uppgiftslämnare får lämna kontrolluppgifter är att betrakta som ett förvaltningsbeslut som innefattar myndighetsutövning mot en- skild (med enskild avses i förvaltningsrättslig mening inte bara en- skilda individer utan också företag och andra privaträttsliga subjekt). I aktuellt hänseende kan myndighetsutövningen också komma att riktas mot offentligrättsliga subjekt.

De beslut av Riksskatteverket angående uppgiftsskyldigheten som fattas genom fastställandet av formulär för blankett för kontroll- uppgift får anses innefatta både en form av verkställighet av vad som föreskrivs i lagen och ett beslut med rättsverkningar för den en- skilde, under förutsättning att verket med stöd av sin föreskrivnings- rätt bestämmer att vissa uppgifter skall redovisas i kontrolluppgiften. Det kan hävdas att Riksskatteverkets beslut även i det senare avseen- det har inslag av myndighetsutövning.

Enligt utredningens uppfattning kan det inte anses tillfredsställ- ande att det inte finns någon annan möjlighet att få lagligheten i ett

ställningstagande från Riksskatteverkets sida angående kontrollupp- giftsskyldighetens räckvidd prövad än i en process om utdömande av vite.

Enligt utredningens förslag kommer NLSK i vissa avseenden att ges inslag av ramlagstiftning, bl.a. i den meningen att detaljföre- skrifter i större utsträckning än tidigare skall bestämmas genom till- lämpningsföreskrifter. Enligt utredningens uppfattning accentueras härigenom behovet av att kunna få kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd fastställd genom ett överklagbart beslut.

14.2. Överväganden och förslag

Förslag: Utredningen föreslår att det i NLSK införs en rätt för den som kan antas vara skyldig att lämna kontrolluppgift att hos Riksskatteverket begära besked om kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd. Riksskatteverkets besked skall kunna överklagas till all- män förvaltningsdomstol.

14.2.1. Allmänna utgångspunkter

Behovet av att kunna få till stånd någon form av rättslig prövning av beslut om kontrolluppgifter torde, utöver i de fall skattemyndig- heten fattat beslut om föreläggande, huvudsakligen aktualiseras när tveksamhet råder i något av tre avseenden: nämligen huruvida en ut- betalning eller rättshandling över huvud taget omfattas av kontroll- uppgiftsskyldigheten, vem som har att lämna kontrolluppgift samt vilka uppgifter som skall lämnas i kontrolluppgiften.

Vad gäller frågan om behovet av att få till stånd en prövning av om en utbetalning e.dyl. över huvud taget omfattas av den obliga- toriska kontrolluppgiftsskyldigheten, t.ex. om en ersättning är att hänföra till intäkt av tjänst (jfr 5 kap. 1 5 i utredningens förslag) eller om en utbetalning utgör ränta, kan följande anföras.

Frågeställningar av nyss nämnt slag får i första hand anses upp- komna på grund av oklarheter i det materiella rättsläget. Sådana oklarheter har inte sin upprinnelse i LSK och det kan därför hävdas att de bör lösas inom ramen för traditionell rättsskipning samt ge- nom utnyttjande av möjligheterna att ansöka om förhandsbesked enligt bl.a. enligt lagen (19511442) om förhandsbesked i taxerings-

frågor. Utredningen har också uppmärksammat att Skatteflyktskom- mittén i betänkandet Översyn av skatteflyktslagen (SOU 1996:44) föreslagit att det allmänna genom Riksskatteverket skall kunna initiera förhandsbeskedsprövningar. Regeringen föreslår i prop. 1997/98:65 att en sådan rätt för Riksskatteverket skall införas. Ge- nomförs förslaget torde oklarheter i den materiella rätten snabbare än i dag kunna få sin lösning.

Problemet är dock att den som är uppgiftsskyldig inte är part i taxeringsårendet och i princip saknar möjlighet att initiera en för- handsbeskedsprövning. Enligt utredningens uppfattning borde därför även en uppgiftslämnare kunna få till stånd en prövning av den materiella rättens innebörd om det är av betydelse för bedömningen av dennes skyldighet att lämna kontrolluppgift. I detta sammanhang bör nämnas att enligt 44 & uppbördslagen (1953:272), kunde skatte- myndigheten lämna besked om bl.a. skyldigheten att göra skatteav- drag. Med hänsyn till att frågan om skyldigheten att göra skatteav- drag i vissa fall har gjorts beroende av om skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK föreligger, kunde en uppgiftslämnare ge- nom att begära besked enligt 44 & uppbördslagen indirekt få till stånd prövningar av materiell karaktär (jfr Regeringsrättens avgöran- de 1997-06-27 i mål nr 2706—1996). Någon bestämmelse med mot- svarande innehåll har inte tagits in i skattebetalningslagen.

Som inledningsvis påtalats kan behovet av en rättslig prövning aktualiseras även i andra fall än i materiella frågor, t.ex. om en viss person har att lämna kontrolluppgift eller i frågan om Riksskattever- ket haft stöd i lag för att föreskriva att viss uppgift skall redovisas i kontrolluppgiften. Frågeställningama kan lösas på olika sätt. Den senare frågeställningen torde dock förutsätta ett beslut varigenom Riksskatteverket ger till känna en uppfattning om vilka uppgifter verket anser att kontrolluppgiften skall innehålla.

14.2.2. Alternativa lösningar

Mot bakgrund av vad ovan anförts kan följande lösningar komma ifråga för att förbättra den enskildes behov av att få räckvidden av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten fastställd. 1. En ut- vidgning av möjligheten att begära undantag från föreläggande görs. 2. En rätt att överklaga ett beslut av Riksskatteverket varigenom det fastställs vilka uppgifter som skall tas med i en kontrolluppgift införs. 3. Någon av form av överklagbart förhandsbesked införs.

Alternativet att ge den enskilde rätt att överklaga ett beslut vari- genom Riksskatteverkets fastställer vilka uppgifter som skall ingå i en kontrolluppgift skulle troligen få utformas på sådant sätt att det förfarande genom vilket verket fastställer utformningen av olika kontrolluppgifter skall utmynna i ett överklagbart beslut. Fråga upp- kommer dock hur ett sådant beslut skall ges tillkänna, vilka som skall få överklaga beslutet samt hur överklagandefristema skall be- räknas. Beslutet torde dessutom närmast vara att betrakta som en form av norrnbeslut. Det kan därför inte anses framkomligt att lösa behovet av att få till stånd rättsliga prövningar av kontrolluppgifts- skyldighetens räckvidd ' genom att införa ett beslutsinstitut i nu nämnt hänseende. Utredningen ställer sig därför avvisande till en sådan lösning.

En relativt enkel åtgärd, som skulle förbättra den enskildes rätts- säkerhet, är att utvidga möjligheten till att begära undantag från ett föreläggande. Om rätten att begära undantag utvidgas till att även omfatta förelägganden avseende kontrolluppgifter som skall lämnas utan föregående föreläggande kan lagligheten i en sådan kontroll- uppgift komma under prövning av domstol, utan att skattemyndig- heten behöver ansöka om utdömande av vite.

Ett sådant förfarande torde vara relativt enkelt att hantera, men förutsätter såväl att skattemyndigheten föreläggger den uppgiftsskyl- dige att fullgöra en enligt det allmännas uppfattning rådande obliga- torisk uppgiftsskyldighet samt att den förelagde begär undantag från föreläggandet. Enligt utredningens uppfattning är en sådan lösning varken tillräcklig eller särskilt effektiv.

Utredningen förordar i stället att det införs en ordning enligt vil- ken det allmänna genom Riksskatteverket på begäran av enskild lämnar ett överklagbart besked om kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd. En sådant institut skulle kunna utformas med ledning av den numera avskaffade möjligheten att begära besked enligt 44 & uppbördslagen.

14.3.2. Utformningen av beskedsinstitutet

På begäran av en sökande skall således besked kunna lämnas om uppgiftsskyldighetens räckvidd. I ett besked bör dels kunna besvaras om den som söker beskedet över huvud taget är uppgiftsskyldig, dels vilka uppgifter som skall redovisas i kontrolluppgiften. För att uppnå enhetlighet i tillämpningen bör beskeden lämnas av Riks-

skatteverket. Om beskeden lämnas av verket kan dessa dessutom gö- ras bindande för skattemyndigheten.

Eftersom besked bör lämnas endast på begäran av någon som frågan kan antas angå bör föreskrivas att besked endast skall lämnas på begäran av sökande som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig i aktuellt hänseende. I det fall då den som söker besked inte ens kan antas vara uppgiftsskyldig skall ansökan avvisas.

I valet av vilken myndighet beskeden skall kunna överklagas till får anses lämpligast att de, på samma sätt som gällde för ett beslut enligt bl.a. 44 & uppbördslagen, överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Skäl att frångå instansordningen s'aknas. Riksskatteverkets beslut bör därför kunna överklagas till länsrätt med krav på pröv- ningstillstånd i kammarrätten. Forum blir således Länsrätten i Stock- holms län. Förvaltningslagens bestämmelser om överklagandefrister m.m. blir tillämpliga. I en eventuell domstolsprocess blir Riks- skatteverket i enlighet med bestämmelsen i 7 a & förvaltnings- processlagen sökandes motpart.

Utredningens förslag framgår av 15 kap. 8 och 9 55 NLSK.

15 Meddelande om kontrolluppgifter

15.1. Bakgrund

Enligt 3 kap. 59 & LSK (12 kap. 1 åNLSK) skall den som är skyldig att lämna kontrolluppgift senast den 31 januari under taxeringsåret till den kontrolluppgiften avser skriftligen meddela vilka uppgifter som har lämnats till skattemyndigheten. Motsvarande tidpunkt gäller enligt 3 kap. 58 & LSK (11 kap. 1 åNLSK) för när kontrolluppgiften senast skall ha lämnats till skattemyndigheten.

Enligt utredningens förslag till NLSK omfattar meddelande- skyldigheten varken kontrolluppgift som har lämnats efter föreläg- gande eller sådana kontrolluppgifter som har lämnats till Riksskatte- verket avseende förmedling av betalningar till eller från utlandet.

Under utredningsarbetet har fråga väckts om det är möjligt att se- narelägga tidpunkten för när när den som kontrolluppgiften avser skall ha underrättats om innehållet i kontrolluppgiften.

15.2. Överväganden och förslag

Förslag: Den som är förhindrad att inom föreskriven tid lämna kontrolluppgift skall kunna beviljas anstånd med att lämna kon— trolluppgiften. För att anstånd skall medges krävs att särskilda skäl föreligger. Anstånd skall inte kunna beviljas längre än till och med den 20 februari taxeringsåret.

Utredningen har inhämtat Riksskatteverkets syn på frågan om det är lämpligt att senarelägga nämnda tidpunkt.

Riksskatteverket har med anledning därav uppgett följande:

1. Genom att den skattskyldige får del av innehållet i lämnad kontrolluppgift har han möjlighet att kontrollera att uppgiften är rik-

tig och om uppgiften är felaktig kontakta uppgiftslämnaren och be denne rätta uppgiften. För att skattemyndigheten skall hinna beakta rättade kontrolluppgifter vid förtryckningen av deklarationsblanket— ten måste rättelsen ha kommit in senast den första veckan i mars månad. Uppgiftslämnaren måste i sin tur ha tid på sig att göra erforderliga korrigeringar. Rör det genomgående fel för ett stort an- tal personer kan nya datakömingar krävas.

2. Beräkning av ränta på slutlig skatt görs enligt 19 kap. 5 & skat- tebetalningslagen med utgångspunkt från den 13 februari taxerings- året. På belopp som betalas senast den 13 februari beräknas ingen kostnadsränta. I det nya skattekontosystemet kommer det att vara av vikt för många att kunna göra en preliminär beräkning av den slutli- ga skatten för att de skall veta om de måste göra en kompletterande inbetalning av skatt före den 13 februari. Av det skälet behöver ko— pia av kontrolluppgift lämnas till den skattskyldige vid samma tid som för närvarande gäller för att den skattskyldige skall hinna göra en skatteberäkning. Från uppgiftslämnarhåll har framhållits att det inför uppgiftsläm- nandet avseende 1998 års taxering råder en mycket tidspressad situ- ation för uppgiftslämnama på den finansiella marknaden som enbart beror på den införda uppgiftsskyldigheten att vid förmögenhetsredo- visningen lämna uppgift om marknadsnoterade räntebärande värde- pappers marknadskurs vid årsskiftet. I detta sammanhang är varje senareläggning av tidpunkten för att lämna kontrolluppgift av betydelse. Mot bakgrund av vad Riksskatteverket har påtalat synes det inte vara möjligt att nämnvärt senarelägga tidpunkten för när de skatt- skyldiga skall ha underrättats om innehållet i en kontrolluppgift. Vad gäller tidpunkten för när kontrolluppgiften senast skall ha lämnats till skattemyndigheten föreslår utredningen att det införs en möj- lighet för uppgiftslämnaren att få anstånd med att lämna kontroll- uppgift. Den som av särskilda skäl är förhindrad att inom föreskri- ven tid lämna kontrolluppgift bör få anstånd med att lämna uppgif- ten, dock längst till och med den 20 februari under taxeringsåret. Det innebär dock inte nödvändigtvis att uppgiftslämnaren alltid är i be- hov av motsvarande förskjutning av tidpunkten för att lämna mot- svarande uppgifter till den skattskyldige. Med hänsyn härtill och den enskildes behov av att i tid få underlag för att kunna göra en pre- liminär beräkning av den slutliga skatten anser utredningen att tid- punkten för när den skattskyldige av uppgiftslämnaren senast skall ha underrättats om innehållet i kontrolluppgift inte bör ändras, med

mindre än att beräkningsgrundema för kostnadsränta enligt skattebe- talningslagen ses över.

16 Administrativa sanktioner

16.1. F örseningsavgift

16.1.1. Bakgrund

Bestämmelserna om förseningsavgift avseende självdeklaration finns i 5 kap. 5 & taxeringslagen (1990:324), TL. Förseningsavgiften är en administrativ sanktion som utgår om den deklarationsskyldige inte har kommit in med en självdeklaration inom föreskriven tid eller om han har lämnat en självdeklaration som har så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering. Enligt första stycket uppgår förseningsavgiften för aktiebolag till 1 000 kr och för andra skattskyldiga än aktiebolag till 500 kr (enkel avgift).

Har deklaration från skattskyldig som skall lämna sådan utan föreläggande inte kommit in senast den 1 augusti under taxerings- året, eller har deklaration kommit in men har den så bristfälligt in- nehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering påförs, enligt andra stycket, i stället en förhöjd förseningsavgift med 4 000 kr för aktiebolag och med 2 000 kr för övriga skattskyldiga.

Enligt tredje stycket skall den som har avgett en förenklad själv- deklaration inom föreskriven tid men som inte har följt ett föreläg- gande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som anges i föreläggandet påföras enkel förseningsavgift enligt bestämmelserna i första stycket.

Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en dekla- rationshandling som inte är behörigen undertecknad eller som inte är i form av ett elektroniskt dokument, föreskrivs i fjärde stycket att förseningsavgift skall tas ut endast om bristen inte avhjälps inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall tas endast enkel förseningsavgift ut.

Enligt femte stycket skall förseningsavgift påföras vid underlå- tenhet av handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg att

lämna uppgifter till ledning för delägares taxering enligt 2 kap. 25 & LSK och av stiftelser och föreningar att lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet som inte skall beskattas enligt 2 kap. 26 & LSK. Förseningsavgift kan utgå med enkel och förhöjd avgift.

Stiftelse och förening kan befrias för viss tid att lämna särskild uppgift. Blanketten för dessa deklarationsskyldiga är numera en kombinerad blankett så att den innehåller både den särskilda själv- deklarationen och den särskilda uppgiften.

Vid 1996 års taxering lämnade i runda tal 7 miljoner skattskyldi- ga självdeklaration medan handelsbolagen lämnade ca 137 000 nä- ringsuppgifter. 5,4 miljoner skattskyldiga redovisade inkomster på blankett för förenklad självdeklaration och 1 636 000 på blankett för särskild självdeklaration. Samma år påfördes totalt ca 80 000 skatt- skyldiga förseningsavgifter. Dessa fördelade sig enligt följande i runda tal: 15 700 avseende förenklad självdeklaration och 50 700 avseende särskild självdeklaration lämnade av fysiska personer och dödsbon. Vidare påfördes 8 800 aktiebolag, sparbanker och utländs- ka juridiska personer förseningsavgift, 350 ekonomiska föreningar förseningsavgift samt 4 600 ideella föreningar och handelsbolag för- seningsavgift.

16.1.2. Överväganden och förslag

Förslag: Förseningsavgift som påförs på grund av att den skatt- skyldige inte har lämnat självdeklaration senast den 2 maj taxe- ringsåret skall utgå med 3 000 kr för aktiebolag och ekonomiska föreningar och med 1 000 kr för övriga skattskyldiga. Vid ytterligare en månads dröjsmål utgår i stället en tredubblad förseningsavgift. Har deklarationen inte kommit in inom ytterligare tre månader utgår en sexdubblad förseningsavgift. Den maximala förseningsavgiften som kan utgå är således 18 000 kr för aktiebolag och ekonomiska föreningar och 6 000 kr för övriga deklarationsskyldiga.

Förseningsavgift skall inte påföras den fysiska person eller det svenska dödsbo som endast skall deklarera inkomst av tjänst eller kapital eller få underlag för statlig fastighetsskatt fastställt för sig även om deklarationen kommer in för sent. Förseningsavgift skall däremot utgå för andra deklarationsskyldiga om deklarationen inte kommer in i tid.

Förseningsavgift skall också utgå för handelsbolag, rederi för registreringspliktigt fartyg, stiftelse och förening som inte läm- nar uppgift enligt 4 kap. 1 och 2 55 NLSK i rätt tid.

För den som har fått anstånd föreslås samma möjlighet att påföras förseningsavgift om anståndstiden har gått ut utan att någon deklaration har kommit in.

F örseningsavgift för den som skall lämna självdeklaration

För skatteförvaltningen medför det betydande merarbete och försvå- rar granskningen att skattskyldiga lämnar självdeklaration för sent eller över huvud taget inte kommer in med en deklaration. Skatte- myndigheten får också kortare tid på sig att göra kompletterande utredningar. Det medför i sin tur mindre tid till andra utredningar, vilket leder till inkomstbortfall för det allmänna. Därtill kommer givetvis den principiella svagheten att rätt taxering blir svår att åsätta i det enskilda fallet.

Det system med administrativa sanktioner som finns motverkar visserligen till stor del att deklarationer lämnas för sent. Emellertid återstår, som framgått, ett antal fall där deklarationerna lämnas för sent eller där de inte alls kommer in. Att så många deklarationer lämnas för sent trots risken för den skattskyldige att drabbas av för- seningsavgift kan till viss del bero på storleken av avgiften. Belop- pen kanske i vissa fall upplevs som överkomliga av de skattskyldiga, det anses med andra ord vara värt kostnaden att inte lämna dek- larationen i tid eller att inte lämna den över huvud taget. Enligt ut- redningens mening får en höjning av förseningsavgiftema därför an- ses påkallad för att förmå fler skattskyldiga att lämna deklarationen i tid. Särskilt viktigt blir det om utredningens förslag, att alla skall kunna lämna sin självdeklaration senast den 2 maj, genomförs.

Avgiftsnivån bör sättas så att avgifterna fungerar som en effektiv påtryckning, samtidigt som nivån inte får sättas så högt att avgifter- na framstår som oskäliga. Utredningen återkommer nedan till frågan om förseningsavgiftemas storlek.

I samband med frågan om höjda avgifter har utredningen disku- terat om den differentiering med förhöjd avgift efter den 1 augusti taxeringsåret som nuvarande system innebär bör utvecklas vidare. Som har nämnts inledningsvis innebär nuvarande bestämmelser att förseningsavgiften utgår med fyrdubbelt belopp efter detta datum. Som en ytterligare påtryckning för att förmå de skattskyldiga att lämna deklarationen så snart som möjligt även efter att den fastställ-

da tidpunkten för inlämnande av deklarationen har passerats, bör enligt utredningens mening ännu en tidsgräns införas.

Enligt nuvarande bestämmelser i 5 kap. 5 & TL har uppdelningen av de skattskyldiga gjorts sådan, att aktiebolag påförs en högre av- gift än övriga skattskyldiga. Utredningen anser att även ekonomiska föreningar bör åsättas den högre avgiften. Det får anses väsentligt att aktiebolag och ekonomiska föreningar fullgör sin skyldighet i tid och på ett behörigt sätt. För den fysiska person och det svenska dödsbo som skall lämna allmän självdeklaration finns i stor utsträck- ning kontrolluppgifter från arbetsgivare, banker m.fl. När det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar finns inte detta material som grund. Därtill kommer att det material som deklarationen innehåller i dessa fall är väsentligt mer omfattande och därmed tidskrävande att granska. Det är således mycket viktigt att skattemyndigheten får in dessa deklarationer inom utsatt tid för att kunna utföra sitt arbete.

Det är också viktigt att de fysiska personer och dödsbon som i dag lämnar en särskild självdeklaration kommer in med den i tid. Utredningen lägger i detta betänkande fram förslag dels om en ge- mensam deklarationstidpunkt för alla, nämligen senast den 2 maj, dels om att alla fysiska personer och svenska dödsbon skall erhålla en förtryckt allmän självdeklaration. Det kan finnas anledning att utvärdera resultatet av dessa förslag innan det övervägs att även påföra dessa grupper den högre förseningsavgiften.

Såsom utredningen tidigare har nämnt i avsnitt 4.3.2. föreslås att den fysiska person och det svenska dödsbo som skall lämna allmän självdeklaration men där alla uppgifter som har förtryckts för in- komst av tjänst och kapital samt underlag för statlig fastighetsskatt är korrekta, skall bli undantagen från skyldigheten att lämna själv- deklaration. Kommer han inte in med någon deklaration taxeras han i enlighet med inkomna kontrolluppgifter och andra uppgifter som skattemyndigheten har tillgång till. Taxering anses ske när taxe- ringsuppgiftema tas ut ur skatteregistret för att bilda grundvalen för det grundläggande beslutet om slutlig skatt (11 kap. 9 & SBL). En deklarationsblankett eller annat meddelande som därefter kommer in från sådan skattskyldig skall behandlas som en begäran om om- prövning av taxeringen. För dessa fall torde därför inte någon sank- tion till följd av för sent inkommen deklaration vara aktuell. Någon sanktion bör inte heller påföras sådan skattskyldig som kommer in med ytterligare uppgifter efter den 2 maj men innan ett taxerings- beslut har fattats. Det finns risk att en sådan bestämmelse skulle ver- ka återhållande på den som har missat deklarationstidpunkten men vill göra rätt för sig.

Utredningen föreslår således att den fysiska person och det svens- ka dödsbo som endast skall deklarera inkomst av tjänst eller kapital eller få underlag för statlig fastighetsskatt fastställt för sig inte skall påföras förseningsavgift om det efter deklarationstidens utgång kommer in en deklaration. Förseningsavgift föreslås inte heller utgå om deklarationen inte kommer in i tid efter meddelat anstånd. Ut- redningen föreslår i stället i avsnitt 16.2.2 en möjlighet att påföra skattetillägg om en skattskyldig fysisk person och svenskt dödsbo inte kommer in med någon deklaration, trots att de förtryckta uppgifterna inte är korrekta såvitt avser de ovan angivna inkomstsla- gen.

Utredningen anser dock att förseningsavgift även framdeles skall kunna påföras den som är deklarationsskyldig endast efter föreläg- gande. Då skall förseningsavgift kunna påföras om en deklaration inte kommer in trots att ett föreläggande att deklarera har sänts ut.

För förslaget att förseningsavgift skall påföras vissa deklara- tionsskyldiga med högre belopp talar också att de belopp som kan komma i fråga som påtryckningsmedel för att förmå aktiebolag och ekonomiska föreningar att lämna deklarationer i tid kan framstå som oskäliga för fysiska personer med endast mindre inkomst av närings- verksamhet. Systemet med förseningsavgiftema är också lättöver- skådligt och lättadministrerat.

F örseningsavgiftens storlek

Beträffande avgiftemas storlek föreslår utredningen att aktiebolag och ekonomisk förening skall påföras förseningsavgift med 3 000 kr om självdeklaration inte har kommit in senast den 2 maj taxeringså- ret. Har deklarationen inte kommit in inom ytterligare en månad, dvs. senast den 2 juni, utgår i stället en tredubblad förseningsavgift eller 9 000 kr. Har deklarationen inte kommit in inom ytterligare tre månader, dvs. den senast den 2 september, utgår förseningsavgiften med sex gånger det ursprungliga beloppet eller 18 000 kr.

För övriga deklarationsskyldiga, med undantag för fysisk person och svenskt dödsbo som endast skall deklarera inkomst av tjänst eller kapital eller underlag för fastighetsskatt, skall förseningsavgift påföras med 1 000 kr om deklarationen inte har kommit in senast den 2 maj taxeringsåret. Kommer deklarationen inte in inom ytterli- gare en månad, dvs. senast den 2 juni, utgår i stället förseningsavgift med 3 000 kr. Har deklarationen inte kommit in inom ytterligare tre

månader, dvs. senast den 2 september, utgår förseningsavgift med sex gånger det ursprungliga beloppet eller 6 000 kr.

Förseningsavgift föreslås dock alltid utgå för den som skall lämna en självdeklaration efter föreläggande om en sådan inte kom— mer in.

Förhöjd förseningsavgift föreslås således påföras redan efter en månad. Skälet till detta är att ge den deklarationsskyldige ett incita- ment att lämna deklarationen så tidigt som möjligt. Ju senare dekla- rationen kommer in, desto högre blir således förseningsavgiften. Den avgift som totalt kan komma att påföras är 18 000 kr resp. 6 000 kr. Samtidigt som det maximala beloppet får anses ha en tillräckligt avhållande verkan bör det betonas att det i första hand beror på den deklarationsskyldige själv hur hög avgiften blir. Utredningen vill i detta sammanhang påminna om möjligheten till anstånd med att lämna deklaration. Utredningen återkommer till denna fråga längre fram i avsnitt 16.1.3.

F örseningsavgift för den som skall lämna vissa uppgifter

Uppgift som enligt 4 kap. 1 & NLSK skall lämnas till ledning för taxering av delägare i handelsbolag och rederi för registrerings- pliktigt fartyg skall enligt vad som tidigare har föreslagits vara in- kommen senast den 2 maj. Utredningen föreslår att förseningsavgift skall kunna påföras med 1 000 kr om uppgiften inte inkommer den- na dag. Kommer uppgiften inte in inom ytterligare en månad dvs. den 2 juni, utgår i stället tredubblad förseningsavgift, eller 3000 kr. Har uppgiften inte kommit in inom ytterligare tre månader, dvs. den 2 september, utgår förseningsavgiften med sex gånger det ursprung- liga beloppet, eller 6 000 kr.

Anledningen till att den lägre avgiftsnivån föreslås för denna grupp än den som följer huvudregeln för juridiska personer, är att det är de enskilda delägarna som beskattas för sin andel av verksam- heten. l förseningsavgiftsavseende bör denna grupp därför behandlas som fysiska personer även om andel i handelsbolag kan ägas av ett aktiebolag.

Stiftelse och förening som yrkar att bli frikallad från skattskyl- dighet skall enligt 4 kap. 2 & NLSK lämna särskild uppgift om in- komst och förmögenhet som de anser inte skall beskattas. Uppgiften skall, enligt vad utredningen tidigare har förslagit, lämnas senast den 2 maj. Utredningen föreslår att förseningsavgift skall kunna påföras enligt samma regler som gäller för handelsbolag och rederier. Är

stiftelsen eller föreningen även skyldig att lämna självdeklaration ingår den särskilda uppgiften i deklarationen. Inkommer inte dekla- rationen vari den särskild uppgiften skall lämnas bör dock endast en förseningsavgift tas ut, det är ju endast en handling som skall ges in.

Föreläggande att komma in med självdeklaration

Den som inte lämnar självdeklaration efter föreläggande föreslås bli påförd förseningsavgift i enlighet med huvudförslaget. Försenings- avgiften kommer då att trappas 'upp om deklarationen inte kommer in.

Inte behörigen undertecknad deklaration alternativt inte iform av ett elektroniskt dokument

Enkel förseningsavgift tas i dag ut för inlämnad men inte under- tecknad självdeklaration och för deklaration som inte uppfyller för- utsättningama för ett elektroniskt dokument, om bristen inte av- hjälps inom den tid som sägs i föreläggandet. Det kan emellertid hända att den deklarationsskyldige av misstag eller förbiseende har underlåtit att underteckna deklarationen eller avge ett fullständigt elektroniskt dokument.

För att enkel förseningsavgift skall kunna påföras bör därför, på samma sätt som gäller enligt nuvarande bestämmelser, ett förelägg- ande att avhjälpa bristen ha sänts ut och den uppgiftsskyldige ha un- derlåtit att göra detta inom den tid som anges i föreläggandet. Förhöjd förseningsavgift kan inte anses påkallad i dessa fall, efter- som skattemyndigheten har fått in inkomstuppgifter även om blan— ketten inte är undertecknad eller dokumentet fullständigt.

Deklarationsskyldighet efer föreläggande

Den som inte är obligatoriskt deklarationsskyldig enligt 2 kap. 4- 9 55 NLSK kan föreläggas att lämna en självdeklaration enligt 14 kap. 3 & NLSK. För den som i sådant fall skall lämna självdek- laration först efter föreläggande föreslås att förseningsavgift skall kunna påföras med 3 000 kr resp. 1 000 kr om deklarationen inte kommer in inom den tid som anges i föreläggandet. Utredningen föreslår inte att dessa skall påföras någon förhöjd förseningsavgift.

Lagrum

Utredningens förslag framgår av 5 kap. 5 & TL.

16.1.3. Särskilt om anstånd

Som utredningen tidigare har antytt är det inte ovanligt att den skatt- skyldige medges anstånd med att lämna självdeklaration. Särskilt vanligt är det i de fall den skattskyldige bedriver näringsverksamhet. S.k. byråanstånd meddelas regelmässigt, men även annan skattskyl- dig kan beviljas anstånd om han visar att han på grund av särskilda skäl är förhindrad att lämna självdeklaration inom föreskriven tid.

Det är minst lika angeläget att tidsgränsema följs i anståndsfallen som i de fall då något anstånd inte har beviljats, eftersom de tids- ramar skattemyndigheten har till sitt förfogande ytterligare inskränks genom anståndet. Samtidigt innebär anståndsinstitutet bättre förut- sättningar för att deklarationen blir riktig från början.

Utredningens förslag om höjda förseningsavgifter får motsvaran— de effekt även beträffande de fall där anstånd har meddelats. Den som har medgetts anstånd med att ge in en självdeklaration, skall så- ledes påföras förseningsavgift med utgångspunkt i den dag deklara- tionen skulle ha varit inlämnad till skattemyndigheten enligt beslutet om anstånd. Inkommer inte deklarationen inom föreskriven tid, dvs. ' senast den dag anståndet går ut, skall förseningsavgift påföras. Kommer deklarationen inte in därefter tillämpas de förhöjda förse— ningsavgiftema.

Exempel: Ett aktiebolag som har medgetts anstånd t.o.m. den 15 juni och som inte kommer in med sin självdeklaration senast denna dag påförs en förseningsavgift med 3 000 kr. Har deklarationen inte kommit in senast den 15 juli skall tredubblad förseningsavgift utgå. Har deklarationen inte kommit in senast den 15 oktober bestäms förseningsavgiften i stället till sex gånger det ursprungliga beloppet, eller 18 000 kr.

Beträffande handelsbolag och rederi som har medgetts anstånd med att inkomma med sådan uppgift som skall lämnas enligt 4 kap. 1 & NLSK skall förseningsavgift kunna påföras med 1 000 kr om uppgiften inte kommer in i tid. Därefter utgår förseningsavgift enligt huvudregeln, dvs. en tredubblad förseningsavgift om uppgifterna in- te har inkommit efter ytterligare efter en månad och det sexdubbla efter ytterligare tre månader. Motsvarande bestämmelser gäller av-

seende den särskilda uppgiftsskyldigheten som föreskrivs för stiftel- ser och föreningar i 4 kap. 2 & NLSK.

16.2. Skattetillägg

16.2.1. Gällande rätt

Skattetillägg skall, enligt 5 kap. l & taxeringslagen (1990:324), TL, påföras den som på annat sätt än muntligen lämnar oriktig uppgift till ledning för taxeringen. Med oriktig uppgift avses att lämnad upp- gift är felaktig eller att den skattskyldige i deklarationen eller i annat meddelande som inte sker muntligen har underlåtit att lämna uppgift eller upplysning som behövs för att åsätta en riktig taxering. Skat- tetillägg skall också utgå för en skattskyldig som lämnar oriktig upp- gift i mål om taxering om uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. För att skattetillägg skall påföras skall avvikelse ha skett från den oriktiga uppgiften. Det krävs vidare att den oriktiga uppgiften skulle ha medfört att skatteuttaget annars hade blivit för lågt eller att underskott i näringsverksamhet eller tjänst skulle ha fastställts till ett för högt belopp.

Skattetillägg påförs vidare enligt 5 kap. 2 5 första stycket TL om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen på— förs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom.

Enligt 5 kap. 2 5 andra stycket TL skall skattetillägg även påföras om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte har kommit in trots att föreläggande har sänts ut till den skattskyldige. Det krävs således inte att den skatt- skyldige har tagit del av föreläggandet utan det räcker att det har sänts ut. En taxering som sker på grundval av en icke undertecknad deklaration från den skattskyldige anses också vara en skönstaxering i avsaknad av självdeklaration, eftersom deklarationsskyldigheten inte har fullgjorts på ett riktigt sätt. Sådant skattetillägg utgår däre- mot inte på de uppgifter som han på annat sätt än muntligen lämnar till skattemyndigheten. Sker det formellt en skönstaxering i av- saknad av en undertecknad deklaration men till samma belopp som han har redovisat i den inte undertecknade blanketten, kan han därmed inte heller påföras något skattetillägg. Har den skattskyldige däremot lämnat oriktig uppgift i den inte undertecknade handlingen kan skattetillägg påföras i denna del.

Enligt 5 kap. 3 5 TL skall beslut om skattetillägg enligt 5 kap. 2 5 andra stycket TL undanröjas om en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol senast den 31 december året efter det år då beslutet fattades. Kan den skattskyldige göra sannolikt att han inte har fått kännedom om skattetilläggsbe- slutet, skattsedeln eller annan handling med uppgift om skattetilläg- gets storlek inom två månader före ovan nämnda tidpunkt, skall till- lägget undanröjas om han kommer in med en deklaration inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Skattetillägg tas enligt 5 kap. 4 & TL inte ut vid rättelse av fel- räkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdek- larationen eller av ett meddelande som inte är muntligt, inte heller vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller ka- pital som har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kön- trolluppgift som skall lämnas utan föreläggande och som varit till- gänglig för skattemyndigheten före november månads utgång under taxeringsåret. Det sistnämnda gäller dock inte kontrolluppgifter en- ligt 3 kap. 32 c, 44 eller 45 & LSK. Skattetillägg tas vidare inte ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak eller om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift.

Taxeringsåret 1996 påfördes totalt ca 45 600 fysiska personer och dödsbon skattetillägg. Av dessa hade ca 9 800 avgett en förenklad självdeklaration och ca 35 800 avgett en särskild självdeklaration eller skönstaxerats i avsaknad av självdeklaration. Påfört skattetill- lägg uppgick till runt 595,3 miljoner kr, varav ca 25,6 miljoner kr för dem som lämnade förenklad självdeklaration och 569,7 miljo- ner kr för de fysiska personer och dödsbon som lämnade särskild självdeklaration inkl. de som skönstaxerades.

Runt 5 500 juridiska personer påfördes 207 miljoner kr i skatte- tillägg taxeringsåret 1996. Huvuddelen av dessa lämnade den sär- skilda självdeklarationsblanketten för aktiebolag, ekonomiska före- ningar, sparbanker och utländskajuridiska personer (SD2).

16.2.2. Överväganden och förslag

Förslag: För att beslut om skattetillägg på grund av utebliven självdeklaration skall kunna undanröjas automatiskt skall en självdeklaration ha kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol inom två månader efter utgången av det år då beslutet fattades.

Den skattskyldige som kan göra sannolikt att han inte har fått kännedom om skattetilläggsbeslutet e.dyl. senast två månader före den sista februari året efter skattetilläggsbeslutet, skall fort- farande ha möjlighet att få beslutet undanröjt om han kommer in med en deklaration inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Skattetillägg skall tas ut vid rättelse av oriktig uppgift i själv- deklaration i fråga om inkomst av tjänst eller kapital oberoende av om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande och som kommer in t.o.m. november månads utgång.

Skattetillägg skall kunna påföras fysisk person och svenskt dödsbo som skall lämna en allmän självdeklaration på grund av att de förtryckta uppgifterna avseende inkomst av tjänst eller kapital eller underlag för statlig fastighetsskatt inte är korrekta, men som underlåter att lämna deklarationen.

Undanröjande av skattetillägg som har påförts vid skönstaxering i avsaknad av självdeklaration

En särskild fråga rör bestämmelserna i 5 kap. 3 & TL om undan- röjande av skattetillägg som har påförts vid skönstaxering i avsak- nad av självdeklaration. Bestämmelserna fick sin nuvarande utform- ning i samband med införandet av den nya taxeringslagen. Utform- ningen motiverades av att beslut om skattetillägg normalt skickas i lösbrev utan krav på delgivningserkännande från den skattskyldige. Reglerna har kritiserats för att de ger den skattskyldige utrymme att underlåta att deklarera i tid och i stället avvakta ett skönstaxerings- beslut innan en deklaration lämnas in.

Skattetillägget är i denna del, som en konsekvens av nuvarande regler och administrativa rutiner, ett trubbigt instrument mot dekla- rationsförsumlighet. Skattetillägg skall enligt första stycket undan- röjas automatiskt om deklarationen kommer in före utgången av året

efter det år då skattetillägget beslutades. Efter denna tidpunkt kan, enligt andra stycket, skattetillägget undanröjas om den skattskyldige kommer in med en självdeklaration och gör sannolikt att han inte har fått del av skattetilläggsbeslutet alls. Det kan också undanröjas om han gör sannolikt att han inte fick del av beslutet senast den 31 oktober året efter beslutsåret om han kommer in med deklarationen inom två månader från det att han faktiskt fick denna kännedom.

Det är som tidigare nämnts väsentligt att deklarationsskyldighe- ten fullgörs och att de uppgifter som lämnas är sanna och fullständi- ga. Skattetillägget är avsett att utöva en påtryckning på den skatt- skyldige att komma in med självdeklaration. Ett sätt att undvika att den skattskyldige felaktigt påstår att han inte har fått del av beslutet om skattetillägg skulle kunna vara att införa ett delgivningsförfaran- de. Bestämmelser som fordrar delgivning av beslut är dock krävande från administrativ synpunkt. Att lösa problemet genom att generellt skicka ut skattetilläggsbeslut i rekommenderat brev med mottag- ningsbevis är därför enligt vår mening inte en framkomlig väg.

Inom utredningen har diskuterats en modell som går ut på att, i stället för det skattetillägg som undanröjs, påföra den skattskyldige en särskild förseningsavgift räknat från dagen för beslutet om sköns- taxering till den dag självdeklarationen kommer in. Den särskilda förseningsavgiften skulle kunna utgå med visst belopp per påbörjad tremånadersperiod. Denna regel skulle då endast tillämpas på de fall där deklarationen faktiskt kommer in senast den 31 december året efter taxeringsåret. I de fall deklarationen kommer in senare skulle möjligheten till undanröjande av skattetillägget slopas. En sådan modell som nu beskrivits skulle dock kunna tyckas vara mindre till- talande då den inte tar hänsyn till storleken av det belopp som om- fattas av underlåtenheten att deklarera.

Inte heller skulle en modell som går ut på att skattetillägget i stället för att undanröjas sätts ned till t.ex. hälften i de fall själv- deklarationen kommer in innebära en hållbar lösning på problemet. Det skulle kunna anföras att beloppet blir oskäligt högt i de fall där endast en mindre försening ligger den skattskyldige till last. Vidare uppstår den olägenheten att skattetillägget aldrig kan undanröjas helt, inte ens då det är ostridigt att den skattskyldige inte har fått del av beslutet om skattetillägg förrän efter det att lång tid har förflutit.

Utredningen har slutligen diskuterat den modellen att deklara- tionen skall ha kommit in senast under februari månad året efter det då beslutet om skattetillägget fattades för att detta beslut skall kunna undanröjas. Den som har underlåtit att deklarera och som därför blir skönstaxerad skulle också vara tvungen att lämna deklarationen på

frivillig väg för att få skattetillägget undanröjt. Den som genom massmedia får reda på att en viss grupp är uttagen för revision eller på annat sätt får kännedom om att revision skall ske av honom eller att uppgifter begärs om honom och därför sänder in en deklaration skulle inte kunna få skattetillägget undanröjt. Utredningen tänker då på en parallell till frivilligt rättande av oriktig uppgift i 5 kap. 4 5 första stycket 4 TL.

Detta förslag vore praktiskt om alla skattemyndigheter hade sam- ma rutiner så att det fanns ett bestämt datum efter vilket alla skatte- myndigheter tar ställning till vem som skall bli föremål för revision och när den tidigast kan börja. Så fungerar det emellertid inte. Varje skattemyndighet bestämmer själv vid en tidpunkt som den själv anser lämplig när revision skall ske och vem som skall bli föremål för revisionen. Det är till nackdel för den skattskyldige att inte ha samma tid på sig var man än är bosatt under vilken avlämnandet kan anses vara frivilligt. Tidsfristen blir i stället beroende av varje skat- temyndighets agerande, hur snabbt den bestämmer vem som skall bli föremål för utredning och hur det meddelas.

Utredningen förordar att den tidsfrist, inom vilken den skatt- skyldige enligt 5 kap. 3 5 första stycket TL kan komma in med en självdeklaration med följd att beslutet om skattetillägg på grund av utebliven självdeklaration skall undanröjas förkortas, så att deklara- tionen skall ha kommit in till skattemyndighet eller allmän för- valtningsdomstol inom två månader efter utgången av det år då be- slutet fattades. Detta motsvarar i princip den ordning som gällde före taxeringsreforrnen enligt 1 16 d 5 första stycket taxeringslagen (1956:623), GTL. Kommer deklarationen in efter den sista februari året efter det skattetillägget beslutades, måste den skattskyldige på samma sätt som i dag göra sannolikt att han inte har fått kännedom om beslutet eller om skattetilläggets storlek inom den tid som anges i andra stycket. Utredningen föreslår att 5 kap. 3 5 första stycket TL ändras i överensstämmelse härmed.

Utredningen föreslår detta med beaktande av att det åligger den skattskyldige att agera. Han har inte lämnat in en självdeklaration och måste antas vara medveten om detta. Det skall inte gå att spe— kulera i att skattemyndigheten skönstaxerar och det till ett så lågt belopp att det tillsammans med skattetillägget innebär att den slut- liga summan därmed understiger den skatt han rätteligen borde betala.

Skattskyldig som taxeras skönsmässigt i avsaknad av självdekla- ration skall ha erhållit sitt besked om slutlig skatt senast den 15 december under taxeringsåret. Tiden som återstår, minst två måna-

der, får anses fullt tillräcklig. Det innebär ju trots allt en förlängning av deklarationstiden. Deklarationen skall ju egentligen vara inne den 2 maj.

I detta sammanhang vill utredningen betona det förslag om höjda och skärpta förseningsavgifter som utredningen presenterar i avsnitt 16.1.2 och som också kan förväntas inverka positivt på viljan hos de skattskyldiga att i högre utsträckning än i dag lämna deklarationen i tid.

Exempel: X underlåter år 2000 att deklarera inkomst av näringsverksamhet även efter föreläggande och blir därför skönstaxerad med 200 000 kr för taxeringsåret 2000. Han påförs också skattetillägg på detta belopp. För att X skall kunna få skattetillägget undanröjt måste han ha kommit in med en självdeklaration senast under februari månad är 2001.

Kan X göra sannolikt att han inte senast den 31 december 2000 har fått kän- nedom om skattetillägget har han två månader på sig från det att han fick denna kän- nedom att komma in med en självdeklaration för att få skattetillägget undanröjt.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 5 kap. 3 & TL.

Skattetillägg för den som inte rättar felaktig uppgift som har för— tryckts i den allmänna självdeklarationen eller underlåter att lämna uppgift som saknas

Utredningen föreslår att skattetillägg skall kunna påföras dels den som inte lämnar in en deklaration med en rättelse av en förtryckt uppgift i inkomstslaget tjänst eller kapital när den förtryckta uppgif- ten inte stämmer med det verkliga beloppet, dels den som inte läm- nar en deklaration om det är en uppgift som helt saknas. Samma för- hållande gäller uppgifter som har förtryckts som underlag för statlig fastighetsskatt.

Som har anförts i avsnitt 16.2.1 skall skattetillägg påföras den som lämnar en oriktig uppgift till skattemyndigheten, antingen den lämnade uppgiften är felaktig eller när den skattskyldige underlåter att lämna en uppgift eller upplysning i deklarationen som behövs för att åsätta rätt taxering. Detta tar då sikte på den som faktiskt lämnar in självdeklarationen.

Utredningen föreslår emellertid, som framgår av avsnitt 4.3.2, att den fysiska person som erhåller en förtryckt blankett för allmän självdeklaration inte skall behöva underteckna blanketten och lämna

den till skattemyndigheten om de förtryckta uppgifterna är korrekta avseende inkomstslaget tjänst eller kapital eller underlag för statlig fastighetsskatt och personen inte är deklarationsskyldig enligt 2 kap. 8 ÖNLSK. Är alla ovan nämnda uppgifter korrekta i den förtryckta blanketten är den skattskyldige undantagen från skyldigheten att lämna in en självdeklaration. Samma förhållande föreslås gälla svenskt dödsbo. _

Med dagens regler kan skattetillägg påföras den som underlåter att deklarera om förutsättningar för skönstaxering föreligger enligt 5 kap. 2 5 andra stycket TL. Påförandet av skattetillägg förutsätter att deklaration inte har kommit in, att skattemyndigheten har före- lagt den skattskyldige att deklarera, att deklaration ändå inte kom- mer in och att taxering sker därefter. Taxering av deklarationsskyl- dig som sker i avsaknad av självdeklaration är alltid en skönstaxe- ring.

Den som åsätts en skönstaxering i avsaknad av egna uppgifter på- förs skattetillägg på hela taxeringen (5 kap. 2 5 andra stycket TL). Detta skattetillägg kan undanröjas enligt 5 kap. 3 & TL.

Den som med utredningens förslag erhåller en förtryckt blankett för allmän självdeklaration där någon kontrolluppgift saknas och som underlåter att lämna in deklarationen skulle därmed enligt nuva- rande regler påföras skattetillägg på hela taxeringen om en deklara- tion inte kommer in efter föreläggande.

Utredningen föreslår emellertid att det skall införas en möjlighet att påföra skattetillägg och endast på grundval av det belopp som inte rättas eller kompletteras, inte på de belopp som finns förtryckta på blanketten för allmän självdeklaration och som är rätt.

Förslaget innebär vidare att skattemyndigheten inte skall före- lägga den skattskyldige att deklarera denna inkomst utan man meddelar att en ytterligare inkomst föreligger enligt t.ex. kontroll- uppgift och att man överväger att taxera honom för denna inkomst och påföra skattetillägg på grundval av samma inkomst.

Exempel: X har haft inkomst av två anställningar. En förtrycks på blanketten för den allmänna självdeklarationen och den uppgår till 150 000 kr. Den andra inkoms- ten uppgår till 50 000 kr men kontrolluppgift om den inkomsten har lämnats in så sent av arbetsgivaren att den inte hinner förtryckas på blanketten. X underlåter att lämna in en deklaration med de rätta uppgifterna. Genom att kontrolluppgiften kommer in blir det en signal till skattemyndigheten att meddela den skattskyldige att myndigheten har erhållit denna kontrolluppgift och att man överväger att påföra honom denna inkomst samt skattetillägg med anledning av denna inkomst.

Det bör dock noteras att i de fall underlåtenheten att lämna en uppgift i en självdeklaration framgår av kontrollmaterial som nor—

malt är tillgängligt för skattemyndigheten och som även varit till- gängligt före november månads utgång taxeringsåret, skall skattetill- lägget nedsättas till hälften med stöd av 5 kap. 1 & sjätte stycket TL i utredningens förslag.

Samma förhållande gäller i dag i de fall en oriktig uppgift har rät- tats eller hade kunnat rättas med sådant kontrollmaterial (nuvarande lydelsen av5 kap. l & tredje stycket TL). I den delen innebär utred- ningens förslag ingen förändring.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 5 kap. 1 & TL.

Rättelse med ledning av kontrolluppgift

Som tidigare har nämnts gäller enligt 5 kap. 4 5 första stycket 2 TL att när oriktig uppgift har lämnats i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, skall skattetillägg inte tas ut på skatt som belöper på det be- lopp som har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kon- trolluppgift som skall lämnas utan föreläggande och som är tillgäng- lig för skattemyndigheten senast den 30 november taxeringsåret.

Bestämmelsen i 5 kap. 4 5 första stycket 2 TL infördes i samband med att det förenklade deklarations- och taxeringsförfarandet för hu- vuddelen av landets löntagare och pensionärer infördes vid 1987 års taxering (1 16 f & GTL). Motivet till bestämmelsens införande är att risken för att den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt är obe- tydlig.

Det förenklade deklarationsförfarandet gick då ut på att den skattskyldige skulle markera med ett kryss i en ruta om de kontroll- uppgifter han fått var riktiga. I dag har förfarandet utvecklats så att alla uppgifter som omfattas av den obligatoriska kontrolluppgifts- skyldigheten enligt LSK förtrycks på den blankett för förenklad självdeklaration som sänds ut till den skattskyldige. Tillsammans med blanketten får den skattskyldige även en specifikation av kön- trolluppgiftema. Han har således i dag en väsentligt bättre möjlighet att ta ställning till om hans inkomster har redovisats korrekt än då regeln infördes. Deklarationsförfarandet förutsätter nu också att den skattskyldige kontrollerar de förtryckta uppgifternas riktighet.

Utredningen anser att den skattskyldige därför även bör ha ansva- ret att påtala om någon kontrolluppgift, vad gäller inkomst av tjänst

och kapital för vilken kontrolluppgift skall lämnas, saknas eller är felaktig.

Med utredningens förslag att fysiska personer och svenska döds- bon inte skall lämna en självdeklaration om de förtryckta uppgifter- na i inkomstslagen tjänst och kapital samt underlag för statlig fastig- hetskatt är korrekta är det ett rättvisekrav att den som har fått en för- tryckt blankett för allmän självdeklaration kontrollerar dessa och in- te förlitar sig på alt. inte bryr sig om att eventuella diskrepanser inte kommer till Skattemyndighetens kännedom. En skattskyldig som har vetskap om att de förtryckta uppgifterna inte är korrekta eller som underlåter att kontrollera uppgifterna bör påföras skattetillägg. En rättad kontrolluppgift som kommer in senast den 30 november under taxeringsåret bör inte medföra att skattetillägg inte skall påföras. Den skattskyldige skall inte förlita sig på att tredje man dels lämnar korrekta kontrolluppgifter, dels kontrollerar att lämnade kontroll- uppgifter är korrekta.

Även om taxeringsförfarandet har övergått till att baseras på ett stort antal lämnade kontrolluppgifter som till övervägande delen är korrekta måste det åligga den skattskyldige att kontrollera att de förtryckta uppgifterna är korrekta. Det är lika klandervärt att under- låta att rätta en felaktig uppgift som att lämna en oriktig uppgift. Det handlar också om att inskärpa för den skattskyldige att ansvaret för att uppgifterna är korrekta inte har gått över på den kontrollupp- giftsskyldige.

Mot utredningens förslag kan det anföras att den som har fått en kontrolluppgift skall kunna utgå från att den är rätt och att den som lämnar en felaktig kontrolluppgift inte gör det medvetet. Här kan dock det framföras att den skattskyldige som ser att en förtryckt uppgift i självdeklarationsblanketten väsentligt avviker från den rätta uppgiften kan frestas att underlåta att rätta uppgiften i förhoppning- en att ingen kommer att märka felaktigheten. Kommer rättelse in till skattemyndigheten senast den 30 november under taxeringsåret ris- kerar han i dag inte någon sanktion. Kommer den inte in har han undgått att betala skatt på den inte deklarerade inkomsten.

Att ett antal rättade kontrolluppgifter kommer in till skatte- myndigheten är positivt. Diskussionsvis kan den tanken framföras att vetskapen hos en deklarationsskyldig att en rättad kontrolluppgift som kommer in före november månads utgång inte medför skattetill- lägg kan göra honom mindre benägen att kontrollera den förtryckta blanketten för självdeklaration. Samtidigt kan det också för den som lämnar en rättad kontrolluppgift vara mindre obehagligt att rätta en

kontrolluppgift som är för låg om det inte medför någon sanktion för den skattskyldige.

Sett ur Skattemyndighetens perspektiv är det naturligtvis att före- dra att rättade kontrolluppgifter skall kunna lämnas utan att den skattskyldige riskerar att påföras skattetillägg för underlåtenheten att deklarera rätt belopp. Därigenom åsätts genom Skattemyndighetens service rätt taxering utan att någon drabbas av en sanktion.

Utredningens förslag om skattetillägg bygger på den tanken att det av dagens system klart framgår av specifikationen av kontroll- uppgiftema vilka inkomster som är förtryckta i blanketten för själv- deklaration och att det är den skattskyldige som skall ansvara för att uppgifterna är korrekta. Han skall inte förlita sig på att kontroll- uppgiftslämnaren i efterhand kontrollerar att uppgifterna är rätta.

Lagtext

Utredningens föreslår att 5 kap. 4 & första stycket 2 och andra styck— et TL upphävs.

17 Förseningsavgift när kontroll— uppgift inte har lämnats i före- skriven tid

17.1. Inledning

För att möjliggöra en riktig taxering avlämnas ett stort antal kon- trolluppgifter varje år. Kontrolluppgiftema är numera den väsentli- gaste förutsättningen för att rätt taxering skall kunna åsättas det stora flertalet skattskyldiga.

Det är väsentligt från skatteförvaltningens synpunkt att uppgif- terna kommer in i tid och att de då är korrekta eftersom taxerings- förfarandet, som tidigare nämnts, allt mera har kommit att baseras på uppgifter från tredje man. Med utredningens förslag att fysisk person eller dödsbo som inte har något att tillägga eller ändra i den förtryckta blanketten för den allmänna självdeklarationen inte skall behöva underteckna blanketten och lämna den till skattemyndig- heten är det än väsentligare att kontrolluppgiftema kommer in inom föreskriven tid.

Enligt gällande ordning saknas möjlighet att påföra en admi- nistrativ sanktion om en kontrolluppgift kommer in för sent eller om den inte kommer in alls. Den påtryckning som är möjlig att tillgripa är att förelägga den uppgiftsskyldige att inkomma med kontrollupp- gift enligt 3 kap. 64 & LSK (14 kap. 2 & NLSK) och förena detta föreläggande med vite enligt 4 kap. 5 & LSK (14 kap. 9 QNLSK).

Frågan om införandet av en sanktion i form av förseningsavgift beträffande sent avlämnade kontrolluppgifter har varit föremål för Överväganden i olika sammanhang (se bl.a. prop. 1984/85:180, prop. 1995/96:170 och Skattebrottsutredningens delbetänkande Översyn av skattebrottslagen, SOU 1995:10). Något förslag till lagstiftning har dock inte lagts fram.

I prop. 1995/96:170 om översyn av skattebrottslagen uttalar rege- ringen (s.145) att den vill avvakta denna utrednings förslag innan den tar ställning till frågan om förändringar i det administrativa sanktionssystemet på skatteområdet.

Frågan om införandet av någon form administrativ sanktion för den som lämnar kontrolluppgift för sent har således varit aktuell un-

der ett antal år men har ännu inte lett fram till något lagstiftnings- förslag. Enligt utredningen bör därför nu undersökas om det går att utforma en praktiskt hanterbar administrativ sanktion som kan an— vändas som påtryckningsmedel för att få in kontrolluppgifter i rätt tid.

17.2. Förseningsavgift på andra områden

Möjlighet att påföra förseningsavgift ges, förutom i taxeringslagen, i ett flertal andra lagar. Syftet med sanktionen är i samtliga fall är att den skall fungera som ett påtryckningsmedel för att få in en deklara— tion eller annan forrn av redovisning i rätt tid. Förseningsavgift kan påföras enligt bl.a. 7 kap. 5 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) , 18 kap. 42 å och 26 kap. 4 & fas- tighetstaxeringslagen (1979:1 152), 87 & tullagen (1994:1550) och 10 kap. 32 & skattebetalningslagen (1997:483). Förseningsavgiften tas ut med ett bestämt belopp. Avgiftens storlek varierar i de olika lagstiftningarna mellan 300 kr och 2 000 kr. I flertalet fall kan en förhöjd avgift tas ut om den uppgiftsskyldige inte efterkommit ett föreläggande eller anmodan att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Förse- ningsavgiften kan i samtliga fall efterges.

En annan form av förseningsavgift finns i årsredovisningslagen (1995:1554). Den avser att få in bestyrkta kopior av aktiebolags års- redovisning och revisionsberättelse. Aktiebolagens uppgiftsskyldig- het är sanktionerad med en förseningsavgift som kan uppgå till totalt 40 000 kr för ett publikt aktiebolag och till 20 000 kr för ett privat aktiebolag (8 kap. 5 och 6 55). Även förseningsavgift som påförs med stöd av årsredovisningslagen kan efterges.

17.3 1993 års skattebrottsutredning

Skattebrottsutredningen påtalade att vikten av att kontrolluppgifter kommer in inom föreskriven tid och att de är sanningsenliga har ökat. Mot detta ställde utredningen det förhållandet att Riksskatte- verket till utredningen hade framfört att ett system med försenings- avgift skulle innebära merarbete för skattemyndighetema eftersom ADB-stödet redan var hårt ansträngt och det inte fanns någon rutin för att ankomstregistrera kontrolluppgiftema.

Skattebrottsutredningen ansåg bl.a. under hänvisning till de be- tänkligheter Riksskatteverket fann, med hänsyn till att flertalet kon- trolluppgifter som kom in för sent ändå kom in under den tid då be- redningen av de uppgifter som kommit in i rätt tid pågick, inte skäl att föreslå införandet av någon form av förseningsavgift (se Skatte-

brottsutredningens delbetänkande SOU 1995:10 s. 297-299).

17.4. Några statistiska uppgifter

Varje år lämnar ungefär 315 000 uppgiftslämnare över 40 miljoner kontrolluppgifter. Hur många som kommer för sent, eller överhu- vudtaget inte lämnas, är mycket svårt att uppskatta.

Skattebrottsutredningen inhämtade genom Riksskatteverkets för- sorg uppgifter från två län (Södermanland och Örebro) samt från länsskattekontoret i Stockholm om hur många kontrolluppgifter som kom in för sent, dvs. efter den 31 januari taxeringsåret. De två länen ansågs representativa som normallän, medan Stockholmskontoret valdes ut på grund av att det hanterar flera av landets största upp— giftslämnare.

Antalet för sent inkomna kontrolluppgifter var vid Skattemyndig- heten i Örebro län ca 9 procent av antalet inkomna uppgifter och vid Skattemyndigheten i Södermanlands län cirka 5,8 procent. De flesta uppgifter i Örebro län kom dock in under perioden den 10-15 febru- ari. Vid länsskattekontoret i Stockholm kom ca 1 800 kontrollupp- gifter från åtta företag avseende löner (av dessa svarade två ingivare för 1 483 stycken) och ca 2 700 kontrolluppgifter från två uppgifts-' lämnare avseende ränta för sent.

På uppdrag av utredningen har Riksskatteverket tagit fram stati- stik över i hur många fall påminnelser att lämna kontrolluppgifter sänts ut till arbetsgivare, för vilka det efter avstämning av kontroll— uppgiftssystemet mot det system som hanterar inlämnade upp- bördsdeklarationer, kunnat konstateras att kontrolluppgifter saknats. 1995 skickades det ut ca 22 000 påminnelser, 1996 ca 24 000 påmin- nelser och 1997 närmare 40 000 påminnelser. Angående statistiken för 1997 har Riksskatteverket uppgett att den är missvisande på grund av att nya datarutiner togs i drift under 1996 och att en del uppgifter missades vid inläsningen.

Enligt Riksskatteverket kan antalet påminnelser som skickas ut ett normalår uppskattas till mellan 20 000 och 25 000. Detta bör sättas i relation till att det totala antalet uppgiftslämnare som lämnar kontrolluppgift på lön (arbetsgivare) är ca 300 000 stycken.

17.5. Överväganden och förslag

Förslag: Förseningsavgift skall påföras om en kontrolluppgift inte lämnas inom föreskriven tid. Avgiften skall vara 500 kr. Har kontrolluppgift inte lämnats trots att påminnelse sänts ut påförs en förhöjd avgift om 1 000 kr. Avgiften skall maximalt kunna be- stämmas till 25 000 kr per uppgiftskyldig. Förseningsavgiften skall helt eller delvis kunna efterges.

Allmänna utgångspunkter

Det bör inledningsvis framhållas att uppgiftslämnandet i stort sett fungerar tillfredsställande och att det är mycket vanskligt att upp- skatta hur många kontrolluppgifter som kommer in för sent. Stati- stiken över antalet påminnelser som skickats ut avser enbart sådana kontrolluppgifter som man med ledning av lämnade uppbördsdek- larationer kan sluta sig sig till att uppgiftslämnama inte lämnat. En överväldigande andel av kontrolluppgiftema lämnas av stora upp- giftslämnare via ADB-medium. I de fallen torde relativt sett ett fåtal kontrolluppgifter lämnas för sent. Tillgänglig statistik tyder dock på att antalet kontrolluppgifter som inte lämnas i rätt tid totalt sett upp- går till ett inte obetydligt antal per år. Troligtvis är också risken för att kontrolluppgifter lämnas för sent större bland de uppgiftslämnare som inte har att göra skatteavdrag på gjorda utbetalningar. _ Företrädare för Riksskatteverket har till utredningen uppgett att verket anser att befintliga påtryckningsmedel är otillräckliga. Ett införande av en förseningsavgift är dock förenat med vissa problem. Bl.a. har framhållits att det finns en risk för att uppgiftslämnama i större utsträckning än i dag kommer att lämna ofullständiga uppgif- ter för att efterkomma fristema. Vidare har påtalats att administra- tiva rutiner måste tillskapas.

Syftet med en förseningsavgift är att förmå samtliga uppgifts- skyldiga att fullgöra uppgiftsskyldigheten inom föreskriven tid, inte enbart de uppgiftslämnare skattemyndigheten har kännedom om ge- nom att de är registrerade hos skattemyndigheten på grund av de tidigare lämnat kontrolluppgifter. Uppgiftslämnandet fungerar i huvudsak bra när det gäller de uppgiftslämnare som har att lämna ett stort antal uppgifter, t.ex. större arbetsgivare, banker, och försäk- ringsbolag. Gentemot dessa uppgiftslämnare har skatteförvaltningen etablerat ett samarbete som innebär att skattemyndigheten vanligtvis

har god kontroll över läget och snabbt får information om något problem skulle uppstå som medför att kontrolluppgiftema blir något försenade. Skatteförvaltningen har påtalat att särskilda åtgärder i form av påminnelser och förelägganden främst kommit till använd- ning gentemot mindre arbetsgivare, bostadsrättsfören ingar och andra som inte lämnar kontrolluppgiftema via ADB-medium.

Lämnas inte föreskriven kontrolluppgift i rätt tid drabbas skatte- myndigheten av administrativa merkostnader i samband med utskick av påminnelser m.m. Förseningsavgiften är därför i första hand att se som ett påtryckningsmedel för att undvika administrativa mer- kostnader hos skattemyndigheten. Däremot är en förseningsavgift i regel ett för uddlöst påtryckningsmedel för att förmå den som inte vill lämna kontrolluppgift att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. I de situationerna har skattemyndigheten andra påtryckningsmedel till sitt förfogande.

Enligt utredningens uppfattning är det inte möjligt att utforma avgiften på så sätt att vissa grupper av potentiella uppgiftslämnare undantas från sanktionssystemet. Sanktionen måste således göras generell och oberoende av vem den uppgiftsskyldige är och hur kontrolluppgiften lämnas.

Förseningsavgiften kan utformas enligt två huvudmodeller. Alternativ A: Den som inte kommer in med en kontrolluppgift senast föreskrivet datum, enligt huvudregeln den 31 januari, eller se— nast den dag uppgiften skall ha kommit in enligt meddelat anstånd, skall påföras en förseningsavgift med ett bestämt belopp per kon- trolluppgift.

Alternativ B: En förseningsavgift påförs baserad på det underlag som skulle ha redovisats i kontrolluppgiftema. På den totala sum- man för alla kontrolluppgifter som är försenade från samma upp- giftslämnare tas ut en förseningsavgift med viss procentsats.

Den huvudsakliga invändingen mot den senare modellen är att hänsyn inte tas till antalet kontrolluppgifter som skall lämnas, utan enbart till den summa som förseningsavgiften baseras på.

En nackdel med alternativ A är den medför att den som skall lämna ett stort antal kontrolluppgifter kommer att bli påförd en avse- värd förseningsavgift även om de lämnas i ett sammanhang, t.ex. på ett datamedium.

I valet mellan de två modellerna förordar utredningen alternativ A. En sådan modell harmonierar också bäst med hur andra förse- ningsavgifter är utformade.

En variant av alternativ A är att förseningsavgiften enbart tas ut i de fall skattemyndigheten skickat ut en påminnelse att lämna kon—

trolluppgift. Nackdelen med ett sådan ordning är att man enbart fångar upp de uppgiftsskyldiga som man vet är skyldiga att lämna kontrolluppgift. Det kan dock vara lämpligt att kombinera alternativ A med en bestämmelse som ger skattemyndigheten möjlighet att på- föra förhöjd förseningsavgift om kontrolluppgiften inte har kommit in trots att har påminnelse sänts ut.

Den närmare utformningen av förseningsavgiften.

I enlighet med vad ovan sägs bör en förseningsavgift tas ut om kon- trolluppgift inte kommit in inom föreskriven tid. Har anstånd med att komma in med kontrolluppgift meddelats kommer försenings- avgift att påföras om kontrolluppgiften inte har kommit in innan fristen för anståndet löpt ut.

Enligt utredningens bedömning kan 500 kr betraktas som en lämplig nivå på förseningsavgiften. En förseningsavgift om 500 kr skall således tas ut för varje kontrolluppgift som inte har kommit in inom föreskriven tid. För att undvika att uppgiftslämnare som inte kommit in med kontrolluppgift i rätt tid skall sakna incitiament att lämna kontrolluppgift efter påminnelse bör en förhöjd försenings— avgift tas ut om kontrolluppgift inte lämnas trots att påminnelse har sänts ut. Den förhöjda avgiften bör bestämmas till 1 000 kr.

Förseningsavgiften skall tas ut om någon kontrolluppgift över huvd taget inte har lämnas. Vanligtvis har den uppgiftsskyldige en- bart att lämna en kontrolluppgift per person, exempelvis lämnar en arbetsgivare en kontrolluppgift för ersättningar och förmåner som tillhandahållits en anställd. En bank kan dock ha att lämna flera kon- trolluppgifter för en och samma person, exempelvis för inkoms- tränta, utgiftsränta och avyttring. Förseningsavgiften bör tas ut för varje för sent lämnad kontrolluppgift.

Förseningsavgift skall inte tas ut om en lämnad kontrolluppgift är bristfällig i något avseende. Uppgiftslämnaren riskerar således inte att påföras förseningsavgift om han i efterhand rättar en tidigare i rätt tid lämnad kontrolluppgift för den personen.

Avgörande för bedömningen om en lämnad kontrolluppgift är bristfällig eller om den över huvud taget inte skall anses ha lämnats, bör vara om det uppgiftspliktiga beloppet skulle ha redovisats i den kontrolluppgift som i och för sig har lämnats, men inte innehöll uppgiften, eller om kontrolluppgift över huvud taget har lämnats.

Vilka uppgifter som skall redovisas i en och samma kontroll-

uppgift bestäms enligt gällande ordning av Riksskatteverket efter samrådsförfarande med förträdare för uppgiftslämnama.

Den förhöjda avgiften skall endast kunna tas ut för sådana kon- trolluppgifter som omfattas av den obligatoriska kontrolluppgifts- skyldigheten. Kontrolluppgifter som inhämtas efter föreläggande skall i enlighet med gällande rätt endast kunna sanktioneras med v1te.

Som ovan har påtalats lämnar enskilda banker, försäkringsbolag, större arbetsgivare m.fl. en stor mängd kontrolluppgifter per år. För att dessa uppgiftslämnare inte skall drabbas av orimligt höga sank- tioner bör den totala förseningsavgiften som kan tas ut av en enskild uppgiftsskyldig bestämmas till ett högsta belopp. Enligt utredning- ens bedömning bör detta takbelopp bestämmas till 25 000 kr, vilket motsvarar 50 kontrolluppgifter.

Takregeln bör kompletteras med en möjlighet att jämka förse- ningsavgiften, t.ex. om kontrolluppgiftema har kommit in bara nå- gon eller några dagar för sent. En förseningsavgift som har påförts på grund av för sent lämnad kontrolluppgift bör, i likhet med övriga förseningsavgifter som påförs enligt taxeringslagen, kunna efterges. Enligt de nuvarande eftergiftsreglema kan en förseningsavgift enbart efterges helt. Eftergiftsreglema bör därför kompletteras med en möj- lighet att jämka en förseningsavgift som har påförts på grund av för sent lämnad kontrolluppgift. En sådan förseningsavgift bör med and- ra ord kunna efterges helt eller delvis. Jämkning bör i första hand komma i fråga när kontrolluppgiften kommit in någon eller några dagar för sent och förseningen framstår som ursäktlig. För hel be- frielse från påförd förseningsavgift gäller de grunder som anges i 5 kap. 6 & TL.

."”; — |? .. . | ' | | ."" F - |__, . . . _-'.- _ ' | , "| .::-|:- " "Äi- l', 'IILI'j 1"" '|' _: &; T",1""'."-”' 'I ' '.flff'f' . ll. _ . 1 || r- ' ' .' " ,. ". | | I L" |- =” 'qu ] I '='. ' .ll ' l,. |. där . | | '| - | . - ' . _ . .| | '|" ".'. '|_'_' |_ | J., |-| | || . "' .|'-Hå ' JLiL'. R',-'In "—" "" : | rlI'Jr'|' ' _ _. '| .' '_5 |, ';. | | .! . '. ...'..i ' '..|' '" ' | | . m I. ' ' _| _ ".!” . . . '.'5? | ""|-'. ":ntl ':!l'h'a |i....' |: | . -'l .. ... |: .i' F' .:. "virke-:F . ' '|' T1J'l1'l1'” |; |i|Tli . .. ' | .! IF.!JE-lh'gf Mål-T' -|-|..-.1| ”."'ll .J'LEJI'n-l HR." '! .'.-.'...rlu'. '.3. -'.'.

[_ : .'..llnl'grs1'a""'. "| "' ._. *-_| .|gi'-_ "I' '_j| ' , '| (_T'_".

I , | . |_||_ |”, r".'--I" -|_|l ”:E-fil ”jag lgu-l' | |. "I ".|' '.' | ' | .. Fyll-"II:” -':-'"l .'| Ik"|.'l"|'| |.'-'J1l.""a'l|I " .1""' T.'-.|.|_ _ ' ' fl:—El "E'- -äl."l':1ljlh'1|' .mh 'i'.. IE'.” -d'lutm. r”.-”- | - | '|"| 'art- ..311|"'E|" 'å' "IL-|||” ' -|.|"'| ||"" ' 'i' '.'-n fl:—'|' Hum 3:21. .:.f'. ""I I__ lif. .|' ':17', ...." ' .. ' |.- ' .|.gl:i_ |. . lra-f.|-'|_||"- ... . |-

'I_:" .._| ||| jp- nl”- ||.||| . ' .|||l';|'1i41|_. ||

. '|.:vf'.=-. rLi'HdFt'-_"1=':'|ll in | . |? ' .|. _ I-. ' kv.-VIJ "."||6""l".' ' ' _III' .|r|.| .' ' ,-*'l1i:i"nffeli |" .:-.n||'. '-'- -'c| _-|n-_._|.--.| ..:.

. "mm:-.!” 'I-ll'| '

Infall". [trimm-'i' & 1,3— ”'i—'_'"!

'MN - i"" '"'f'äh' "'U|'1£lu—'.'

18 Skatteavdrag

18.1. Allmänt och gällande rätt

Utredningens direktiv berör inte frågan om skatteavdrag. Enligt di- rektiven är dock utredningen oförhindrad att ta upp andra frågor med anknytning till kontrol[uppgiftsskyldighetens fullgörande. Skyldig- heten att göra skatteavdrag korresponderar i allt väsentligt med skyl- digheten att lämna kontrolluppgift om utbetalda ersättningar för ar- bete respektive lämnad ränta och utdelning.

Enligt 5 kap. l & skattebetalningslagen (SBL) är den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning skyldig att göra skatte- avdrag vid varje tillfälle då utbetalning sker. Någon skyldighet att göra skatteavdrag från utbetalda reavinster föreligger dock inte. I delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) över- vägde utredningen om det borde införas en skyldighet att göra skatteavdrag på reavinst vid avyttring av aktier och andra finansiella instrument. Utredningen ansåg dock att en sådan skyldighet inte bor- de införas (se delbetänkandet s. 165 f.)

Beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättningar och förmåner som är att hänföra till intäkt av tjänst för mottagaren anges i 5 kap. 2 & SBL att skatteavdrag skall göras från kontant er- sättning för arbete och andra i paragrafen angivna ersättningar som likställs med ersättning för arbete vad avser skyldigheten att göra skatteavdrag (sjukpenning, pension, livränta och vissa andra i 2 & angivna ersättningar). I 5 kap. 3—5 åå SBL anges i vilka fall skatte- avdrag inte skall göras från de i 2 & nämnda ersättningarna. Av 5 kap. 10-11 55 SBL följer slutligen att skattemyndigheten kan be- sluta om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag från ersätt- ning för arbete i vissa fall angivna fall. Skattemyndigheten har t.ex. befogenhet att medges befrielse från skyldigheten att göra skatte- avdrag om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges in- komst— eller anställningsförhållanden eller på grund av andra särskil-

da skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren (5 kap. 10 5 2).

Beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta och ut- delning följer av 5 kap. 8 & SBL att skatteavdrag skall göras från så- dan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som kontrollupp— gift skall lämnas för enligt 3 kap. 22 och 23 åå eller enligt 3 kap. 27 & LSK. Enligt 5 kap. 9 & SBL skall skatteavdrag inte göras från ränta eller utdelning i följande fall. För

1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska dödsbon,

3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige, I

4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige,

5. ränta på ett förfogandekonto, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

6. ränta på ett konto för klientmedel.

7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta, eller

8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kon- trolluppgift för enligt 3 kap. 32 b & LSK.

18.2. Överväganden

Bestämmelserna som reglerar i vilka fall den som betalar ut ersätt- ning för arbete, ränta eller utdelning skall innehålla och betala preli- minär skatt genom skatteavdrag sågs över och omarbetades vid till— komsten av skattebetalningslagen. Det får därför anses sakna skäl att nu föreslå andra ändringar av reglerna om skatteavdrag än de som är nödvändiga med anledning av utredningens förslag till ny lag om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Beträffande utredningens förslag om skyldighet att lämna kon- trolluppgift om intäkt av tjänst m.m. (5 kap. NLSK) anser utred- ningen att bestämmelserna som reglerar skyldigheten att göra skatte- avdrag från ersättningar för arbete och med ersättning för arbete lik- ställda ersättningar är utformade på sådant sätt att de inte behöver omarbetas med anledning av förslaget till ny LSK.

Eftersom bestämmelserna om skyldighet att göra skatteavdrag från lämnad ränta och utdelning direkt hänvisar till bestämmelserna

om skyldighet att lämna kontrolluppgift om ränta och utdelning och dessa bestämmelser har omarbetats och utvidgats i utredningens för— slag, krävs att vissa konsekvensändringar görs i dessa delar.

Utredningen föreslår att skyldigheten att lämna särskild uppgift enligt 3 kap. 28 & LSK skall slopas och ersättas av en kontrollupp- giftsskyldighet. I det avseendet kommer skyldigheten att göra skatte— avdrag att utvidgas. Vad beträffar utdelning på andelar i svensk eko- nomisk förening, s.k. kupongränta samt utdelning från utländsk juri- disk person som inte redan omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet, saknas skäl att inte låta dessa utbetalningar omfattas av skyldigheten att göra skatteavdrag. Däremot anser utredningen att en skyldighet att göra skatteavdrag från utdelning från s.k. kupongbolag inte kan genomföras utan en närmare analys. Tills vidare bör därför utdelning från s.k. kupongbolag undantas från skyldigheten att göra skatteav- drag.

Enligt förslaget till NLSK föreslås regeringen få befogenhet att föreskriva om undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift i vissa fall (15 kap. 5 & NLSK). För det fall en viss form av ränta eller utdelning undantas från kontrolluppgiftsskyldigheten bör mot- svarande undantag gälla beträffande skyldigheten att göra skatteav- drag.

Undantaget i 5 kap. 9 5 punkt 2 SBL beträffande ränta och utdelning som lämnas till andra juridiska personer än svenska dödsbon kan slopas. Detsamma gäller undantaget i 5 kap. 9 5 punkt 3 SBL beträffande ränta eller utdelning som lämnas till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige. I stället bör i 5 kap. 8 5 SBL förskrivas att skatteavdrag skall göras från ränta och utdelning som lämnas till fysisk person bosatt i Sverige och svenskt dödsbo. Enligt förslaget till NLSK skall kontrolluppgift inte lämnas för ränta om räntan understiger 100 kronor. Det är därför inte nödvändigt att ha motsvarande undantag beträffande skyldigheten att göra skatteav- drag.

19 Förenkling av några beskattningsregler

19.1. Inledning

Utredningens förslag i delbetänkandet rörande kontrolluppgiftsskyl- dighet om reavinst och reaförlust på aktier och andra finansiella in- strument och den i avsnitt 4 föreslagna ordningen att skattskyldiga som inte har något tillägga till de förtryckta uppgifterna i deklaratio- nen inte skall behöva sända in en undertecknad självdeklaration ska- par goda förutsättningar för ett förenklat deklarationsförfarande.

Enligt utredningen kan deklarationsförfarandet förenklas ytterli- gare genom förenklingar och schabloniseringar av sådana beskatt- ningsregler som genererar ett stort antal tilläggsuppgifter.

Utredningen anser vidare att det bör skapas förutsättningar för att sådana fönnögenhetsskattepliktiga tillgångar som innehas av breda grupper skattskyldiga skall kunna förtryckas i deklarationen. För att t.ex. värdet av innehav av personbil skall kunna förtryckas krävs därför att enhetliga och schablonmässiga värderingsregler införs.

Som tidigare har angetts uppgår antalet inlämnade förenklade självdeklarationer per år för närvarande till knappt 5,5 miljoner, varav ungefär 30 procent innehåller någon form av tilläggsuppgif- ter.

Det är ofrånkomligt att ett stort antal tilläggsuppgifter kommer att behöva lämnas även i framtiden. Enligt utredningens bedömning finns emellertid på bl.a. löntagarbeskattningens område utrymme för förenklingar av beskattningsreglema i syfte att bl.a. nedbringa antalet tilläggs- och ändringsuppgifter. En stor del av tilläggsuppgif- tema berör inkomst av tjänst och då främst två särskilda poster, nämligen avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen samt avdrag för övriga kostnader.

Taxeringsåret 1996 yrkade drygt 800 000 personer avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats i inkomstslaget tjänst, varav 633 000 på blankett för förenklad självdeklaration. Ijämförelse med taxeringsåret 1995, då totalt närmare 1 150 000 personer yrkade av- drag för resor mellan bostad och arbetsplats, har antalet tilläggs-

uppgifter minskat kraftigt. Minskningen av antalet avdragsyrkanden för resor mellan bostaden och arbetsplatsen beror i första hand på att avdragsbegränsningen för resor mellan bostad och arbetsplats fr.o.m. taxeringsåret 1996 höjts från 4 000 kr till 6 000 kr. I och med att av- dragsrätten för resor mellan bostad och arbetsplats fr.o.m. 1998 års taxering utvidgas till att omfatta även bilförmånsinnehavares resor kan antalet tilläggsuppgifter i inkomstslaget tjänst antas öka med 100 000- 150 000 stycken. Från och med 1999 års taxering gäller en avdragsbegränsning på 7 000 kr. Den höjningen medför visserligen att antalet tilläggsuppgifter kan komma att minska något, men kan inte närmelsevis uppväga den ökning som kommer att ske från och med 1998 års taxering.

Vad gäller posten avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst lämnade vid 1996 års taxering sammanlagt ca 357 000 perso- ner tilläggsuppgift i den delen, varav 282 000 deklarerade på blan- kett för förenklad självdeklaration.

Enbart ovan nämnda poster genererar årligen över 1 miljon till- läggsuppgifter, vilka till övervägande del redovisas av skattskyldiga som lämnar förenklad självdeklaration.

Riksskatteverket har i rapporten Förslag till förenklingar i skatte- lagstiftningen (RSV Rapport 1995:10) lämnat förslag till bl.a. hur reglerna för avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats och reg- lerna för avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst kan för- enklas.

En annan post som genererar ett stort antal tilläggsuppgifter är underlaget för fastighetsskatt i de fall fastighet förvärvats eller överlåtits under året. Antalet tilläggsuppgifter kan uppskattas till 250 000-300 000 per år. I nyssnämnda rapport har Riksskatteverket lämnat förslag till förenklingar på området i syfte att underlaget för fastighetsskatt skall kunna förtryckas även i de fall då fastighet för- värvats och överlåtits under året.

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att undersöka om det går att ändra beskattningsreglema på ovan nämnda områden. Förenkling och större grad av schablonisering av dessa beskattnings- regler skulle dels förenkla för de skattskyldiga, dels underlätta arbe- tet för skattemyndigheten.

I syfte att minska antalet tilläggsuppgifter föreslår utredningen ändringar som har betydelse för förtryckningen av underlaget för statlig fastighetsskatt, rätten till avdrag för kostnader i inkomstslaget tjänst samt värdering av innehav av privatbil. I frågan om rätten till avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats lägger utredningen inte fram något eget förslag. Utredningen har i den

delen valt att i stället beskriva problemområdet och peka på olika reformvägar.

19.2. Avdrag för vissa kostnaderi inkomstslaget tjänst

19.2.1. Bakgrund och gällande rätt

Enligt 20 & kommunalskattelagen (1928:370), KL skall från brutto- intäkten av viss förvärvskälla avdrag göras för alla omkostnader un- der beskattningsåret för intäktemas förvärvande och bibehållande.

För inkomstslaget tjänst gäller enligt 33 ä 1 mom. KL att från in- täkt av tjänst får avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som inte skall tas upp såsom in- täkt. I lagtexten görs sedan en uppräkning av sådana utgifter för vil- ka avdrag bl.a. medges. Uppräkningen är således inte uttömmande. Vad särskilt gäller avdrag för kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt krävs att kostnaden varit nödvändig för tjänstens fullgö- rande.

Från och med 1994 års taxering är schablonavdraget slopat och ersatt av en begränsning så att endast kostnader överstigande 1 000 kr är avdragsgilla (33 5 2 mom. KL).

Vid 1996 års taxering yrkade totalt drygt 357 000 personer av- drag för övriga kostnader, varav mer än 282 000 lämnade förenklad självdeklaration. Totalt medgavs vid 1996 års taxering avdrag för övriga kostnader med drygt 2,8 miljarder kr.

Hur många personer som har medgivits avdrag för övriga kost- nader och samtidigt erhållit kostnadsersättning för utgifterna av ar- betsgivaren framgår inte av tillgänglig statistik. Däremot är det känt att mer än 172 000 personer erhöll ersättning som avsåg att täcka sådana utgifter som är att betrakta som övriga kostnader, varav 137 000 personer lämnade förenklad självdeklaration.

Det är inte ovanligt att yrkade avdrag avser utgifter som inte är att betrakta som avdragsgilla. Vid 1994 års taxering ändrades över 88 000 deklarationer i det avseendet, vilket skall sättas i relation till att ca 380 000 personer medgavs avdrag för övriga kostnader.

Ett problem med den nuvarande utformningen av systemet är att det sällan är lönsamt för skattemyndigheten att utreda om förutsätt— ningama för avdragsrätt är uppfyllda. En stor del av yrkandena rör

nämligen förhållandevis obetydliga belopp. Exempelvis medgavs närmare 150 000 personer avdrag för övriga kostnader med ett be- lopp som understeg 2 000 kr, varav hälften medgavs avdrag med be— lopp som understeg 1 000 kr.

Mot bakgrund av vad ovan anförts föreligger skäl att undersöka om aktuella bestämmelser kan ändras för att förenkla för de skatt- skyldiga och underlätta skattemyndighetens arbete.

I Riksskatteverkets rapport 1995: 10 föreslår verket att avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst, i de fall arbetsgivaren inte utbetalat kostnadsersättning, endast skall medges till den del kostna- derna överstiger 6 000 kr. Har kostnadsersättning uppburits föreslår verket att avdrag får göras med belopp motsvarande ersättningen utan reducering. Kostnadsersättningen och motsvarande avdrag skall enligt förslaget förtryckas på deklarationen. I rapporten anför verket bl.a. följande.

Det kan enligt RSV:s mening ifrågasättas om inte övriga kostnader för intäktemas förvärvande borde betalas av ar- bets ivaren om de är nödvändiga för intäktemas förvär- van e. I vart fall torde presumtionen för att kostnaderna verkligen varit nödvändiga för att utföra arbetet öka kraftigt om ersättningen för kostnaderna ersatts av arbetsgivaren.

I de fall ersättning inte utbetalats kan man motsatsvis ifråga- sätta om kostnaderna varit nödvändiga för tjänsteutövning- en. I dessa fall kan det vara lämpligt att höja avdragsbe- gränsningen från 1 000 kr till en högre nivå. Nivån 6 000 kr korresponderar med avdragsbegränsningen för resor till och från arbetet. Avdrag under denna nivå kan normalt inte ge tillräckligt stora taxeringshöjningar för att vara värda att ut- reda. Detta i sin tur leder till att många avdrag som yrkas medges trots att det saknas författningsenligt stöd.

RSV föreslår därför att avdrag för övriga kostnader under inkomst av tjänst när ersättning inte har utbetalats av arbets- givaren endast medges till den del de överstiger 6 000 kr.

Denna utformning av avdragsrätten kan ställa till problem för vissa yrkesgrupper, t.ex. artister och andra med många uppdragsgivare. Dessa får oftast stå för sina kostnader själva. För anställda med många arbets- eller uppdragsgi- vare och som saknar huvudarbetsgivare bör nuvarande av- dragsrätt kvarstå. Gruppen behöver då definieras för att förhindra missbruk av avdragsrätten.

Enligt Riksskatteverket torde en höjning av avdragsbegränsningen till 6 000 kr för de fall kostnadsersättning inte utgått endast margi- nellt påverka skatteintäkterna.

19.2.2. Statistik

På uppdrag av utredningen har Riksskatteverket avseende 1996 års taxering tagit fram statistik på yrkade respektive medgivna avdrag, antals- och beloppsmässigt. Av tillgänglig statistik framgår inte i vil- ka fall som kostnadsersättning har betalats ut.

Intervall: storleken på avdraget FD: förenklad självdeklaration

kr yrk. belopp, tkr FD, tkr nal-__-

5001-6000 14 500 11 500 78 667 62 142 m 98 000 76 000 229 731 174 899

19.2.3. Överväganden och förslag

Förslag: Avdrag för övriga kostnader som för närvarande medges endast till den del de överstiger 1 000 kr skall medges endast till den del de överstiger 3 000 kr.

Avseende frågan om det i 33 ä 2 mom. KL är lämpligt att ta in en bestämmelse om att avdrag får göras med belopp motsvarande kost- nadsersättningens storlek kan följande anföras.

Om utbetalaren - i enlighet med Riksskatteverkets förslag - an- ger vad för slags kostnader som har ersatts torde inga andra invänd- ningar än rent fiskala kunna resas mot förslaget. I det sammanhanget bör noteras att utbetalaren i bl.a. uppbördshänseende har att ta ställ- ning till om ersättningen avser att täcka för mottagaren avdragsgilla kostnader vid taxeringen. Till saken hör också att skattemyndig-

heten numera endast undantagsvis kontrollerar avdragsyrkanden av förevarande slag om beloppen är "rimliga”.

Angående lämpligheten av att införa en regel som säger att av- drag endast medges om arbetsgivaren har betalat ut kostnadsersätt- ning för utgiften kan följande sägas. Att ta steget fullt ut och som förutsättning för avdrag föreskriva att uppdragsgivaren har betalat ut ersättning för utgiften med motiveringen att utbetalaren av allt att döma inte betraktat andra, ej ersatta kostnader som nödvändiga och att utgiften därmed inte skall betraktas som en kostnad för intäk- temas förvärvande eller bibehållande skulle strida mot sedan länge vedertagna principer inom skatterätten. Kostnader hänförliga till in- komstslaget tjänst skulle i ett sådant system ges en annan innebörd än motsvarande kostnader hänförliga till t.ex. inkomstslaget närings- verksamhet.

Med det av Riksskatteverket föreslagna systemet skulle utbetala— rens agerande utgöra en presumtion för att den mot ersättningen sva— rande utgiften är avdragsgill. Om det uppställs krav på att utgiften för att vara avdragsgill skall ha ersatts av arbetsgivaren skulle det i praktiken få till följd att detär utbetalaren och inte skattemyndighe— ten som har att avgöra om en utgift är avdragsgill. Vidare skulle det innebära ett missgynnande av de av verket åberopade grupperna (artister och andra med olika uppdragsgivare) samt av anställda vil- kas arbetsgivare inte anser sig ha råd att ersätta i och för sig nödvän- diga kostnader för tjänstens fullgörande. Att införa någon form av särlösning för dessa grupper torde inte vara praktiskt genomförbart.

Enligt utredningens bedömning bör i första hand komma i fråga att höja avdragsbegränsningen. Härigenom skulle antalet tilläggs- uppgifter kunna reduceras. Därutöver skulle en inte helt obetydlig positiv statsfinansiell effekt kunna räknas in. Till saken hör dess- utom att skattemyndigheten saknar resurser att i nämnvärd grad granska avdragsyrkanden av denna storlek. Mot en höjning av av- dragsbegränsningen kan bl.a. anföras att fråga är om en relativt be- gränsad minskning av antalet tilläggsuppgifter. Utredningen anser ändå att vid en samlad bedömning att det är lämpligast att höja av- dragsgränsen. Den bör därför skäligen höjas till i vart fall 3 000 kr.

En sådan regeländring skulle få betydelse vid beräkning av pen- sionsgrundande inkomst (PGI) av anställning. Vid beräkning av PGI skall nämligen enligt 4 & lagen (1959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962z38l) om allmän försäk- ring avdrag göras för kostnader arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1 000 kr.

En förutsättning för att en höjd avdragsbegränsning skall få ge- nomslag på antalet tilläggsuppgifter är naturligtvis att bestämmelser- na om beräkning av PGI anpassas till den höjda avdragsbegränsning— en vid inkomsttaxeringen. Hur bestämmelserna om beräkning av PGI tekniskt sett bör omarbetas för att anpassas till den höjda av- dragsbegränsningen får övervägas närmare i det fortsatta lagstift— ningsarbetet. Utredningen lämnar därför inget förslag i den delen.

19.3. Statlig fastighetsskatt

19.3.1. Bakgrund

Enbart på den förenklade självdeklarationen förtrycktes taxerings— året 1996 ca 2 050 000 uppgifter avseende underlag för fastighets— skatt.

I det nuvarande systemet förtrycks deklarationsblankettema med underlag för de fastigheter som den skattskyldige ägt under hela be- skattningsåret. I de fall fastigheten förvärvats eller överlåtits under beskattningsåret spärras förtryckningen. I stället anges på deklara- tionsblanketten att "Förvärvade/avyttrade fastigheter ingår ej i un- derlaget”. I de fallen krävs således att både överlåtaren och förvär- varen lämnar tilläggsuppgift i form av rätt underlag, beräknat för den tid de ägt fastigheten.

Anledningen till att förtryckning inte sker i förvärvs- och överlå- telsefallen är att uttaget av fastighetsskatten utgår från vem som är ägare av fastigheten (tidpunkten för köpekontraktet) medan de upp- gifter skattemyndigheten får från inskrivningsmyndighetemal van- ligtvis anger köpebrevets2 datum, eftersom lagfart i normalfallet ut- färdas på grundval av köpebrevet och uppgift om kontraktsdagen inte behöver anges i köpebrevet. Endast undantagsvis söks lagfarten på köpekontraktet3.

'I det nuvarande systemet får Riksskatteverket uppgifter om fastighetsöverlåtel- ser genom Centralnämnden för fastighetsdata. Nämnden hämtar i sin tur upp- gifterna från inskrivningsmyndighetema. 2 Utfärdas efter köpekontraktet och tjänar vanligtvis som bevis på att köparen fullgjort köpekontraktets bestämmelser om köpeskillingen. 3 Reglerar överlåtelsen och skall innehålla den s.k. överlåtelseförklaringen och uppgift om köpeskillingen (421 JB).

En förtryckning av underlaget för de fastigheter som har överlå- tits respektive har förvärvats under beskattningsåret skulle med nu- varande system medföra att fel underlag förtrycktes.

Den omständigheten att underlaget för fastighetsskatten inte för- trycks i de fall ägarbyte har skett under beskattningsåret ger upphov till problem för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheten. Den skattskyldige måste lämna tilläggsuppgift och skattemyndigheten måste kontrollera uppgiften och i förekommande fall rätta uppgiften.

Riksskatteverket uppskattar att antalet deklarationer som inte kan förtryckas med rätt underlag årligen uppgår till 250 000- 300 000.

Det är relativt vanligt att den skattskyldige inte lämnar tilläggs- uppgift i de fall fastigheten har överlåtits eller förvärvats under be- skattningsåret. Dessa deklarationer fångas visserligen upp vid den maskinella kontroll som utförs, men tar i anspråk resurser eftersom underlaget måste rättas manuellt.

Vid 1995 års taxering ändrades mer än 60 000 deklarationer på grund av att felaktigt underlag för fastighetsskatt angetts eller att nå- got underlag överhuvudtaget inte hade angetts, vilket bör sättas i relation till det totala antalet träffar vid kontrollen som översteg 135 000 deklarationer. Mer än hälften av de felaktiga underlagen än- drades således inte av skattemyndigheten. Enligt Riksskatteverket beror underlåtenheten i flertalet fall på att skattemyndigheten anser att felet i det enskilda fallet är av sådan beskaffenhet att det inte motiverar den tid och merarbete som krävs för att rätta uppgiften.

Om det vore möjligt att förtrycka underlaget för fastighetsskatt även i de fall fastigheten förvärvats eller överlåtits under beskattningsåret har Riksskatteverket uppskattat att motsvarande ungefär 15 årsarbetskrafter kan sparas in. De statsfinansiella effek— terna i form av ökade skatteintäkter uppskattas av Riksskatteverket till 50-100 miljoner kr per år avseende de deklarationer som faller ut vid den maskinella kontrollen, men som av olika skäl inte rättas.

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser utredningen att bestämmelserna om uttaget av fastighetsskatt bör ändras för att förenkla förfarandet för de skattskyldiga och underlätta skattemyn- dighetens arbete.

19.3 .2 Gällande rätt

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 & fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall an— ses som ägare (2 & första stycket lag (1984:1052) om statlig fastig-

hetsskatt). Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar be- skattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fas- tigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall un- derlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn till överlåtelsen eller förvärvet (2 & femte stycket).

Iskatterättslig mening sammanfaller i normalfallet äganderätts— övergången med dagen för köpekontraktets undertecknande. Om det i köpekontraktet (överlåtelseförklaringen) anges att äganderätten skall övergå vid en viss framtida tidpunkt gäller vanligtvis detta da- tum som dag för äganderättens övergång (se t.ex. RÅ 1993 ref 16). I realisationsvinstbeskattningshänseende inträder dock skattskyldig- het vid avyttringen (24 ä 4 mom första stycket SIL), dvs. vid under- tecknandet av överlåtelseavtalet.

Säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser enligt 4 kap. 10 och l 1 55 jordabalken avseende avkastning av fastigheten, avgif- ter m.m. som belöper på fastigheten, faran för fastigheten samt fas- tighetens omkostnader är beroende av tillträdet eller besittnings- övergången. Bestämmelserna är dispositiva.

19.3 .3 Tidigare reformförslag

Riksskatteverket har vid två tillfällen lämnat förslag på hur skatt- skyldighetens inträde vid uttaget av fastighetsskatt kan reformeras i syfte att förenkla förfarandet. Förslagen har lagts fram i rapporten Vidareutvecklingen av den förenklade självdeklarationen (RSV Rapport 19923) och rapporten Förslag till förenklingar i skattelag- stiftningen (RSV Rapport 1995:10).

RSV:s Rapport 1992.-3

I rapporten föreslår Riksskatteverket att jämkningsregeln i 2 & femte stycket lagen om statlig fastighetsskatt slopas. I stället föreslås en re- gel med den innebörden att fastighetsskatten skall betalas för helt kalenderår av den som var ägare till fastigheten vid ingången av ka— lenderåret. I konsekvens med förslaget förordar verket att regeln om att fastighetsskatten beräknas för beskattningsår ändras på så sätt att skatten i stället skall beräknas per kalenderår och anför bl.a. följan- de.

Förslaget får den effekten att den tidi are ägaren påförs skatten även för den tid som ligger efter örsäljningen. Detta

får regleras parterna emellan i samband med köpeavtalet och paverkar inte beskattningen. Ett motsvarande förhållande gäller för övrigt vid debitering av fordonsskatt enligt vägtra ikskattelagen (1988:327). Andras regeln på det sätt som nu sagts, kan ifrågasättas att i konsekvens härmed också göra den ändrilixi/[gen att fastig- hetsskatten alltid beräknas for kalenderår. ed nuvaran e ordnin , som innebär att skatten beräknas för beskattnings- år, är et svårt att utforma hanterbara regler för. de fall då fastighet överlåts mellan skattsk ldiga _med_ol|ka räken- skapsår. Detta berör | så fall norma t bara juridiska personer, eftersom fyS|ska personer endast undantagsvrs kan ha för- värvskälla med brutet räkenskapsår. Den nuvarande regeln har fördelen att den anknyter till företagens löpande redowsning och till avdragsrätten. En konse vens av att gå över till att beräkna för kalenderår är också att den som nu redovrsar skatten för_brutet rä- kenska sår under övergångsåret får betala fastighetsskatt fram ti l kalenderårets utgång.

Riksskatteverket förordar främst av hanteringsskäl och i förenklande syfte att regeln om beskattningsår andras så'att skatt beräknas för kalenderår. Nuvarande regel om jämkning av underla et om räkenskapsåret omfattar kortare eller läng- re tid än to v månader föreslås | konsekvens därav också ut- ga.

Förslaget remissbehandlades men avstyrktes av berörda remiss- instanser. Föredragande statsrådet uttalade (prop. 1992/93z86, s. 67) att någon ändring av reglerna inte borde ske f.n. och hänsköt frågan till Fastighetsbeskattningsutredningen.

Fastighetsbeskattningsutredningen som uttalade sig i frågan i sitt slutbetänkande Beskattning av fastigheter, del II (SOU 1994:57) an- förde bl.a. följande (5. 105 f.)4. En jämförelse med debitering av for- donsskatt, som RSV gjort, lämpar sig mindre bra eftersom det be- träffande schablonintäkten rör sig om betydligt större belopp. Det skulle således kunna uppkomma oskäliga effekter om skattefrågan av någon anledning inte reglerades vid överlåtelsen och schablonin- täkten sedan påförs den tidigare ägaren. Utredningens slutsats var att beskattningen av fastigheten skall motsvara den avkastning som den skattskyldige har av fastigheten, vilket innebär attjämkning bör ske

"' Utredningens förslag om schablonbeskattning (fastighetsskatten på bostäder föreslogs ersättas av en schablonintäkt beräknad till 5 % av taxeringsvärdet som skulle tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital [se vidare SOU l994:57]) har inte lett fram till några lagstittningsåtgärder. Vad som sägs i betänkandet i denna del torde i princip dock ha bärkraft oavsett om skatten tas ut som schablonintäkt eller i förrn av en statlig fastighetsskatt.

om ägarbyte har skett under året. I de fall där uppgifterna som för— trycks är felaktiga av någon anledning får den skattskyldige göra de ändringar eller tillägg som behövs.

RS V:s Rapport 1995:10

I rapport 1995: 10 för Riksskatteverket återigen fram det ovan redo- visade förslaget (alt 1).

Verket redovisar även ett alternativt förslag enligt vilket förvär- varen skall göras skattskyldig för fastighetsskatten från och med till- trädesdagen och överlåtaren fram till den dagen (alt II).

Rikskatteverket anför att det anser att båda alternativen är möjli- ga att genomföra och att de tillgodoser kravet på att skatteförvalt- ningen skall kunna förtrycka underlag för fastighetsskatt i nu aktuella fall på ett godtagbart sätt. Riksskatteverket anför att det förordar alternativ 11 eftersom det enligt verkets bedömning innebär minst förändring för de skattskyldiga och även är det alternativ som kräver minst ingrepp i den nuvarande lagstiftningen.

Till stöd för att anknyta skattskyldigheten till tillträdestidpunkten anför Rikskatteverket att man i förtryckningshänseende torde kunna utgå från att datumet för undertecknandet av köpebrevet överens- stämmer med datumet för tillträdet av fastigheten, d.v.s. det datum som i regel aviseras från inskrivningsmyndigheten. Vidare anför Riksskatteverket bl.a. följande.

Regeln om när skattskyldigheten för fastighetsskatt skall inträda kommer då inte att överensstämma med det som g"ller vid inkomstbeskattningen vid tillämpningen av rea— vinstreglema. RSV anser inte att detta i och för si har nå— gon större principiell betydelse. Full överenstämme se gäller ör övrigt inte heller med nuvarande re ler. Avytt— ringstidpunkten, som är den tidpunkt som gäl er för skatt— skyldighetens inträde vid reavinst, behöver inte sammanfalla med datum för äganderättens övergång. Så är inte fallet om det i köpekontraktet uttryckligen anges att äganderätten skall övergå vid någon annan tidpunkt, t.ex. vid tillträdet. Detta är i praktiken inte ovanligt.

En ändring skulle däremot innebära att det blir en överens- stämmelse med den civilrättsliga regleringen i 4 kap. 10 & jordabalken, vilket får anses vara en förde .

I de fall då tillträdesdagen avviker från det datum som anges i fångeshandlingen vid lagfartsansökan kommer det för- tryckta underlaget inte att stämma. Såväl överlåtare som för- värvare måste i så fall själva korrigera underlaget i deklara— tionen. RSV bedömer att dessa fall blir relativt fåtaliga.

Om lagfart inte skall sökas på fånget - vilket är fallet beträf- fande hus som är lös egendom - erhålls inga uppgifter till skatteregistret om att överlåtelse har skett. Förtryckning görs då på grundval av uppgifter i föregående års deklara- tion. Aven i dessa fall måste korrigering ske av parterna.

Motsvarande gäller om lagfartsansökan inte kommit in till inskrivningsmyndigheten före förtryckningen av deklaratio- nerna för det aktuella inkomståret.

19.3.4. Överväganden och förslag

Förslag: När en fastighet övergår till en ny ägare skall i fastig- hetsskattehänseende överlåtaren vara skattskyldig till fastighets- skatt för tid fram till tillträdet och förvärvaren för tid efter till- trädet.

Om målsättningen är att minska antalet tilläggsuppgifter existerar i praktiken fyra möjliga alternativ, varav två av alternativen (A och B enligt nedan) inte förutsätter några ändringar av den materiella rätten, medan de två andra alternativen (C och D) förutsätter sådana ändringar.

Alternativ A. Förtryckning sker utifrån tillgängliga uppgifter. I enlighet med vad ovan anförts skulle detta i flertalet fall medföra att underlaget blir felaktigt förtryckt. Antalet tilläggsuppgifter kan möjligen minska något (i de fall det av inskrivningsmyndigheten aviserade datumet är det "korrekta”). Å andra sidan kan förutses att ändringsuppgifter i stor utsträckning kommer att lämnas i de fall un- derlaget är till den skattskyldiges nackdel. Att spekulera i att de skattskyldiga inte skall rätta uppgifter som kan presumeras vara fel- aktiga synes inte särskilt tilltalande och kan på goda grunder förut- sättas undergräva allmänhetens förtroende för skatteförvaltningen.

Alternativ B. Inskrivningsmyndigheten åläggs i de fall det avi- serade datumet - vanligtvis tillträdesdatumet - inte överensstämmer

med datumet för äganderättens övergång att även anteckna det se- nare datumet.

En sådan ordning skulle utan tvekan förorsaka ett betydande mer- arbete, inte bara för inskrivningsmyndigheten utan även för sökanden. De resursbesparingar som skulle kunna uppnås hos skattemyndighetema kommer sannolikt klart att överskuggas av de resurser som måste tas i anspråk i inskrivningsväsendet. För de enskilda måste det dessutom anses effektivare att korrigera eventuella felaktigheter i deklarationen. Dessutom kan lämpligheten i att föreslå ändrade inskrivningsregler för att det inte anses möjligt att förtrycka korrekta underlag i deklarationen sättas i fråga. Till saken hör också att äganderätten i civilrättslig mening egentligen inte övergår vid en bestämd tidpunkt. Den övergår i stället successivt i den mening att olika rättigheter och skyldigheter överförs från säljaren till köparen vid olika tidpunkter. Behovet av eventuella ändringar bör således i första hands tillgodoses genom ändringar av den skatterättsliga lagstiftningen.

Således återstår de två alternativ Riksskatteverket förespråkar. Alternativ C (tidigare benämnt alt. 1). Om målsättningen är att antalet tilläggsuppgifter skall nedbringas i största möjliga utsträck- ning, är det alternativ enligt vilket äganderättsförhållandet vid in- gången av kalenderåret blir styrande att föredra. Ett sådant system är dock förenat med åtskilliga nackdelar. Förutom de nackdelar ver- ket själv har påtalat (bl.a. behovet av att ändra från beskattningsår till kalenderår vid beräkningen av skatten och de konsekvenser det skulle medföra, t.ex tröskeleffekter för skattskyldiga med brutet rä- kenskapsår vid omläggning till kalenderår) får vad Fastighets- beskattningsutredningen anfört anses ha bärkraft. Åtgärden att vältra över ansvaret på avtalsparterna att reglera vem skall betala skatten kan dessutom ifrågasättas på flera grunder, inte minst om en sådan ordning i princip enbart kan försvaras på den grunden att skattemyn- di gheten därigenom skulle spara resurser. Vidare skulle ett sådant system påtagligt aWika från vad som i övrigt gäller i skatterättsligt och civilrättsligt hänseende. Sammanfattningsvis får starka skäl an- ses tala mot en sådan lösning.

Enligt utredningens uppfattning är därför endast den modell en- ligt altemativ II som Riksskatteverket för fram i Rapport 1995: 10 praktiskt genomförbar.

Alternativ D (tidigare benämnt alt. II). Knyts skyldigheten att betala fastighetsskatten till tillträdet på det sätt verket förordar i detta alternativ garanteras inte att de uppgifter som aviseras från in- skrivningsmyndigheten är korrekta. Det saknas dock anledning att

tro att presumtionen att datumet för köpebrevet överenstämmer med tillträdesdagen inte leder till korrekta resultat i flertalet fall. I enlig- het med vad verket framhåller torde för **förtryckningsändamål,” den presumtionen kunna godtas.

Ett sådant system kommer antagligen att generera ett inte helt obetydligt antal ändringsuppgifter. Det kan dock på goda grunder förutsättas att omfattningen av mängden ändringsuppgiftema inte tillnärmelsevis kommer att uppgå till det antal tilläggsuppgifter som det nuvarande systemet genererar, eller snarare borde generera.

Frågan att låta tillträdestidpunkten vara avgörande har också en annan aspekt. Såsom Riksskatteverket påpekar skulle ett sådant sys- tem bättre stå i överenstämmelse med bestämmelserna i 4 kap. 10 & jordabalken. Det kan hävdas att den aspekten egentligen bör komma i förgrunden och förtryckningsfrågan ses som en positiv effekt av en sådan eventuell reform.

Vid införandet av 1970-års jordabalk (prop. l970:20 del A) före- slogs att även skatter som belöpte på fastigheten skulle fördelas med utgångspunkt från tillträdesdagen. Efter kritik från Lagrådet (a. prop. s. 214 f) drogs förslaget tillbaka. I det sammanhanget uttalade depar- tementschefen att frågan om fördelningen av skatter på en fastighet borde avgöras med ledning av skatterättslig lagstiftning och inte ge- nom civilrättslig lagstiftning. Även om en reform som knyter utta- gandet av fastighetsskatten till tillträdestidpunkten avviker från departementschefens då intagna ståndpunkt får det anses tilltalande att i likhet med andra fastighetspålagor knyta skatten till tillträdet. Departementschefens uttalande bör dessutom bl.a. ses inot bakgrund av hur den då gällande kommunala fastighetsskatten var utformad.

Mot en sådan ordning kan kritik riktas bl.a. på den grunden att olika moment (äganderättens övergång, tillträdet och undertecknan- det av överlåtelseavtalet) ges olika betydelse beroende på vilken beskattningsfråga som är i fråga (löpande beskattning, fastighets- skatt respektive reavinst vid avyttring).

Sammanfattningsvis anser utredningen dock att övervägande skäl talar för att alternativ D bör genomföras, dvs. att förvärvaren skall göras skattskyldig för fastighetsskatten från och med tillträdesdagen och överlåtaren fram till den dagen. Vad avser de olikheter som gäl- ler beroende på vilken beskattningsfråga som är aktuell anser utred- ningen att det finns anledning att närmare studerar den frågeställ- ningen. Den frågan ligger dock utanför detta utredningsuppdrag.

Utredningens förslag medför ändring av 2 & lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

19.4. Förmögenhetsvärdering av personbilar m.m.

19.4.1. Inledning

Personbil som innehas för personligt bruk skall vid beräkning av skattepliktig förmögenhet tas upp som tillgång. Från skatteplikt un- dantas bil vars värde understiger 10 000 kr samt sådana fordon som avses i 9 & första stycket fordonsskattelagen (1988:327), dvs. s.k. veteranfordon. En personbil skall enligt 9 5 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt tas upp till marknadsvärdet vid förmögen- hetstaxeringen.

Det är inte alltid lätt att uppskatta en bil till rätt värde. Utred- ningen anser därför att personbilars förmögenhetsvärde i så stor ut- sträckning som möjligt bör bestämmas på schablonmässiga grunder. Införandet av en schablonmässig värdering skapar också förutsätt- ningar för att personbilars förmögenhetsvärde skall kunna förtryckas i deklarationen. En sådan förtryckning bör i första hand betraktas som en serviceåtgärd åt den skattskyldige, men även skattemyn- dighetens arbete kan komma att underlättas, bl.a. genom att antalet tilläggsuppgifter kan nedbringas. Härigenom skulle antalet skattskyldiga som behöver lämna kompletterande tilläggsuppgifter i förmögenhetshänseende minska väsentligt. Vilka uppgifter som de facto skall förtryckas på deklarationsblanketten beslutas enligt utredningens förslag i 2 kap. 3 5 andra stycket NLSK av regeringen eller efter delegation från regeringen av Riksskatteverket.

För att en förtryckning skall aktualiseras förutsätts dels att skattemyndigheten får tillgång till uppgifterna, dels att någon form av schablonartad värderingsregel införs.

19.4.2. Överväganden och förslag

Förslag: En schablonmässig värderingsmodell för personbilar in— förs. Med ledning av uppgifter från bilregistret och en riktprislista som baseras på fordonets nypris och en årlig nedskrivning av ny- bilspriset skall fordonets skattepliktiga förmögenhetsvärde kunna förtryckas i deklarationen.

Personbilar

Ett fordon får inte användas utan att vara registrerat i det bilregister som förs av Vägverket enligt bilregisterkungörelsen (l972:599). Bil- registret innehåller bl.a. uppgifter som behövs för att identifiera for— donet och dess ägare. Uppgifter krävs om fordonsslag, fabrikat, typ, årsmodell och chassinummer samt ägarens namn, adress och person— eller organisationsnummer.

Rent tekniskt sett finns inte några problem med att förtrycka bil- innehavet i deklarationen. Uppgifter om fabrikat, årsmodell m.m. finns redan registrerade. Frågan är till vilket värde fordonet skall tas upp.

I Danmark, Norge och Finland har införts schablonmässiga vär— deringsmodeller.

I Danmark skrivs förmögenhetsvärdet beträffande bilar ned med 15 procent årligen i förhållande till nybilspriset för årsmodellen i fråga.

Värderingen i Norge sker utifrån nybilspriset för årsmodellen i fråga. Det första året upptas värdet till 75 % av nybilspriset, andra året 65 %, tredje året 55 %, fjärde året 45%, femte året 40 %, sjätte året 30 %, sjunde året 20 %, åttonde—sextonde åren 15 % och där- efter upptas ] 000 kronor. Veteranbilar, dvs de som är 30 år eller äldre värderas individuellt.

I Finland skall värdet av bilarna redovisas i procent av nybils- priset för årsmodellen i fråga. Första året 70 %, andra året 50 %, tredje året 35 %, fjärde året 25 %, femte året 15 % och sjätte året 10 %.

Utredningen föreslår att man även i Sverige inför en schablon- mässig värdering av den skattskyldiges bilinnehav.

Även för svenska förhållanden får anses lämpligt att den scha- blonmässiga värderingsmodellen utgår från bilens nybilspris med en viss årlig nedskrivning. Enligt utredningens bedömning ligger närmast till hand att införa en modell som liknar den som tillämpas

i Norge. Utredningen föreslår att värdet av fordonet redovisas i pro- cent av nybilspriset enligt följande. Bilens värde bör första året be- räknas till 75 procent av nybilspriset. Därefter bör värdet årligen sättas ned med 10 procent av nybilspriset till som lägst 10 procent av nypriset (restvärde). Understiger ett beräknat värde, eller restvär— det, 25 000 kr bör fordonet undantas från beskattning. Detsamma bör gälla om det framräknade restvärdet överstiger det verkliga marknadsvärdet.

En bil med ett beräknat nybilspris av 200 000 kr skall det år den är ny således tas upp till 150 000 kr och nästa år till 130 000 kr. Värderingsregeln bör kompletteras med en möjlighet att sätta ned framräknat värde om det föreligger synnerliga skäl. Synnerliga skäl kan anses föreligga till exempel om framräknat värde av någon an- ledning avsevärt överstiger bilens verkliga marknadsvärde.

Det bör uppdras åt Riksskatteverket att utforma en riktprislista som skall användas vid den schablonmässiga värderingen, baserad på årsmodell, märke och modell av fordonet.

Den schablonmässiga värderingsmodellen bör av praktiska skäl endast gälla för personbilar. Vad som förstås med personbil följer av fordonsskattelagens bestämmelser. För övriga fordon bör även fort- sättningsvis marknadsvärderingsregeln i 9 & lagen om statlig förmö- genhetskatt användas.

Det bör framhållas att det för utredningen inte är obekant att vår- det av bl.a. personbilar är något som många bilägare kan tänkas ha åsikter om. Syftet med den nu föreslagna värderingsmodellen är att undvika att tvister om värdet uppkommer. I det sammanhanget bör också beaktas att fönnögenhetsskatt betalas av ungefär 5 procent av deklarantema.

Utredningens förslag i denna del innebär dels att en schablon- mässig värderingsregel för personbilar införs i lagen om statlig för- mögenhetsskatt och att Riksskatteverket bemyndigas att utfärda verkställighetsföreskrifter på området.

Frågan om införandet av en kontrolluppgijtsskyldighet avseende fritidsbåtsinnehav

[ utredningen har diskuterats om det i likhet med vad som föreslås för personbilsinnehav skall införas en obligatorisk kontrolluppgifts- skyldighet för innehav av fritidsbåtar i syfte att även dessa tillgångar skall kunna förtryckas och hanteras i det förenklade deklarationsför- farandet.

1992 avvecklades det statliga fritidsbåtsregistret. Ändamålet med registret var att ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss och planering av trafiken med fritidsbåtar. När registret av- vecklades fanns ca 280 000 fritidsbåtar registrerade. Därefter har Svenska Stöldskyddsföreningen tagit initiativ till att driva ett frivil- ligt fritidsbåtsregister, vilket numera omfattar ca 160 000 fritids- båtar. Samarbete sker mellan försäkringsbolagen och Svenska Stöld— skyddsföreningen.

F ritidsbåtar kan representera betydande förmögenhetsvärden och det är därför enligt utredningen angeläget att försöka utforma ett system att så fritidsbåtars värde kan förtryckas i deklarationen.

För närvarande finns inte något obligatoriskt båtregister som kan tjäna som bas för uppgiftslämnandet. I betänkandet Fritidsbåten och samhället (SOU 1996:170) har frågan om återinförandet av ett obligatoriskt fritidsbåtregister berörts. Betänkandet bereds för närva- rande inom Kommunikationsdepartementet. I avvaktan på vilka ställningstaganden som görs i det arbetet anser utredningen inte att det är lämpligt att nu föreslå någon provisorisk lösning som till exempel att försäkringsbolagen skall lämna kontrolluppgift på sådan fritidsbåt som är försäkrad hos företaget. Frågan om införandet av en uppgiftsskyldighet avseende fritidsbåtsinnehav och hur en sådan uppgiftsskyldighet i sådant fall kan utformas bör därför anstå till dess att besked kan fås om ett obligatoriskt fritidsbåtregister skall återinrättas eller inte.

19.5. Reseavdrag

I detta kapitel beskriver utredningen huvuddragen i hur reseavdrags- reglerna är utformade och hur de möjligen kan reformeras i syfte bl.a. att minska antalet tilläggsuppgifter. Något eget förslag presen- teras inte.

19.5.1. Bakgrund och gällande rätt

Reglerna om avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen be- rör som inledningsvis påtalats ett stort antal skattskyldiga. Taxe- ringsåret 1995 uppgick det totala avdraget i inkomstslaget tjänst till knappt 9 miljarder kr. Taxeringsåret 1996 har i inkomstslaget tjänst avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats yrkats med 7,3 miljar- der kr, vilket motsvarar drygt 9 100 kr per person.

De nuvarande reglernas utformning ger årligen upphov till ett stort antal utredningar hos skattemyndighetema och tar i anspråk inte obetydliga kontrollresurser.

Enligt uppgift från Riksskatteverket ändrades vid 1994 års taxe- ring drygt 58 000 deklarationer vad avser resor mellan bostad och arbete. Totalt uppskattar Riksskatteverket att det för taxeringsåret 1994 gjordes knappt 120 000 utredningar i den delen.

Under senare år har skattemyndigheten i viss utsträckning saknat möjlighet att lägga ned tillräckliga resurser på att kontrollera yrkade avdrag. Det kan därför antas att betydande belopp medges utan att förutsättningama för avdrag är uppfyllda.

Ett allvarligt problem med de nuvarande reglernas utformning är att de kan ge upphov till stora tröskeleffekter eftersom några få minuters differens i tidsvinst kan medföra avdragsskillnader på åt- skilliga tusen kronor i det enskilda fallet.

Tre förslag om hur avdragsreglerna för resor mellan bostad och arbetsplats kan reformeras har lagts fram, varav två statliga ut- redningar (Reformerad inkomst beskattning, RINK, SOU l989:33 respektive Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen, SOU 1993:44) samt RSV:s rapport 1995:10. Genomgående föreslås att tidsvinstkravet utmönstras och att avdragets storlek i princip skall göras oberoende av vilket fortskaffningsmedel den skattskyldige väljer att utnyttja för resorna. Inget av förslagen har lett fram till ändrad lagstiftning.

Gällande rätt

Avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplats medges om arbetsplatsen varit belägen på sådant avstånd från bostaden att den skattskyldige behövt anlita och även har anlitat särskilt fort- skaffningsmedel (anvisningspunkt 4 till 33 & KL).

Är nedanstående förutsättningar uppfyllda medges avdrag för re— sor med egen bil mellan bostad och arbetsplats enligt s.k. schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader som är direkt beroende av körd vägsträcka (anvisningspunkt 4 andra stycket till 33 & KL):

1. Om vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst 5 kilometer och det av omständigheterna klart framgår att an- vändandet av bil i stället för allmänna kommunikationer regelmäs- sigt medför en tidsvinst på minst två timmar. Saknas tillgängligt all— mänt kommunikationsmedel för hela eller del av sträckan mellan bo-

staden och arbetsplatsen och uppgår sträckan till minst två kilo- meter, bör enligt Riksskatteverkets rekommendationer (RSV S 1995:15) avdrag för kostnaden beräknas för hela sträckan.

2. Om, oavsett avstånd och tidsvinst, bilen används i tjänsten an- tingen under minst 160 dagar för år räknat och minst 300 mil i tjäns- ten för år räknat eller under mindre än 160 dagar men minst 60 da- gar och minst 300 mil i tjänsten för år räknat, medges avdrag för de dagar som bilen används i tjänsten. Enligt särskild lagstiftning, lag (1993:1519) om avdrag för kost- nader för bilresor till och från arbetsplatsen skall avdraget medges med 13 kr per mil. Från och med 1998 års taxering anges i ovan angivna anvisningspunkt att avdrag medges med 13 kr. Fr.o.m 1999 års taxering medges avdrag med 15 kr per mil. I de fall den skattskyldige på grund av ålder, sjukdom eller handi- kapp är nödsakad att använda bil eller är tvingad att använda större bil på grund av skrymmande last medges avdrag i stället med skälig kostnad (anvisningspunkt 4 fjärde stycket till 33 & KL). Enligt Riks- skatteverkets rekommendationer bör avdrag i de fallen medges med den del av de faktiska, totala bilkostnadema under året, som belöper på körningar till och från arbetsplatsen. Den som är skattskyldig för bilförmån medges inte avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen under den tid förmånen åt- njutits (anvisningspunkt 4 sjätte stycket till 33 å KL). Fr.o.m. 1998 års taxering medges dock förrnånshavare, eller den som företagit resa med förrnånsbil för vilken närstående är skattskyldig, avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats under samma förutsättningar som om resan företagits med egen bil. I de fallen medges avdrag för kostnad för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kost- nad för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer (prop. 1996/97:19). Avdrag medges dessutom för faktiska kostnader för väg-, bro- och färjeavgift (anvisningspunkt 4 femte stycket till 33 & KL). Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats får fr.o.m. 1999 års taxering endast göras till den del kostnaderna över- stiger 7 000 kr (33 5 2 mom. KL). Ovan nämnda bestämmelser om avdrag för resor till och från ar- betet och begränsningen till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet (anvisningspunkt 23 till 23 & KL).

19.5.2. Tidigare reformförslag

SOU 1989.'33

RINK föreslog i betänkandet SOU l989c33 att avdrag för resor mel— lan bostad och arbetsplats skulle medges för den del av den samman- lagda sträckan som överstiger 60 kilometer per dag, varvid sträckan skulle beräknas efter närmaste färdväg. Enligt förslaget skulle av— dragets storlek inte påverkas av vilket kommunikationsmedel som användes. Avdragsbeloppets storlek knöts inte till bilkostnaden utan baserades på en avvägning med hänsyn till kostnader för den som använder allmänna kommunikationer och kostnaden för den som an- vänder bil. Avdrag skulle medges med 60 öre per kilometer dock högst 15 000 kr per år.

Enligt förslaget skulle den nuvarande ordningen med tidsvinst- jämförelser mellan allmänna kommunikationer och användandet av egen bil ersättas av en avståndsberäkning som gjordes oberoende av vilket fortskaffningsmedel som användes för resan mellan bostaden och arbetsplatsen. Vidare skulle avdragsrätten enligt 60-dagars och 160-dagars reglerna respektive särregleringen vad avser avdragsbe- loppets storlek för de skattskyldige som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp varit nödsakade att använda bil eller de skattskyldi- ga som varit tvungna att använda större bil på grund av skrymmande last slopas.

RINK menade att, eftersom resor mellan bostad och arbetsplats i princip är att betrakta som privata levnadskostnader, fanns anled- ning att ifrågasätta om inte avdragsrätten helt borde slopas. Mot bak- grund bl.a. av att det inte gick att bortse från att ett stort antal skatt- skyldiga har avsevärda kostnader för resor mellan bostad och arbets- plats, att avdragsrätten underlättar rörligheten på arbetsmarknaden och att det på vissa orter finns svårigheter att skaffa bostad nära ar- betsplatsen ansåg RINK att ett skäligt avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats trots allt borde medges.

Enligt RINK skulle en avdragsrätt som knyts enbart till avståndet framför allt medföra avsevärd förenkling men även mildra tröskel- effektema i det nuvarande systemet. Vidare ansåg RINK att försla- get skulle främja kollektivtrafiken och samåkning med bil. Å andra sidan påtalades att nackdelen med förslaget var att i framför allt storstadsregionema skulle skattskyldiga med långa avstånd till ar- betsplatsen, men med goda förutsättningar att resa kollektiv, kunna komma att få avdrag som överstiger de faktiska kostnaderna. Därför ansåg RINK att avdraget skulle maximeras till 15 000 kr.

Vid remissbehandlingen tillstyrkte eller lämnades förslaget utan erinran av flertalet remissinstanser. Ett relativt stort antal remissin- stanser var dock kritiska till förslaget.

RINK:s förslag ledde inte fram till någon ändrad lagstiftning. När förslaget anmäldes för riksdagen (prop. 1989/9021 10) framhöll föredragande statsrådet bl.a. att förslaget visserligen skulle leda till betydande förenklingar för både skattskyldiga och skatteadministra— tionen och att de nuvarande reglerna är till nackdel från miljösyn- punkt. Han konstaterade dock att den kraftiga minskningen av av- dragsmöjligheten som föreslogs skulle medföra avsevärda ekono- miska påfrestningar för de stora grupper skattskyldiga i framför allt glesbygds- och storstadsregionema, som är beroende av bil för att utan orimligt långa restider kunna ta sig mellan bostad och arbets- plats. Sammanfattningsvis ansåg statsrådet att det inte var möjligt att föreslå någon förändring av reglerna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.

SOU 1993.'44

Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen föreslog också inför- andet av en avståndsgräns i stället för den nuvarande tidsvinstregeln. I likhet med RINK:s förslag skulle avdragsrätten i princip vara obe- roende av vilket fortskaffningsmedel som användes.

Enligt direktiven (Dir. 1992z3) hade utredningen bl.a. till uppdrag att pröva om det gick att modifiera den av RINK föreslagna lösning- en på sådant sätt att personer med långa resor mellan bostad och ar- betsplats inte drabbas av någon försämring.

Utredningen diskuterade olika avdragsmodeller och konstaterade att det existerar två huvudaltemativ. Dels en modell i enlighet med vad RINK förordade som innebär att avdragets storlek inte görs be- roende av vilket färdmedel som används, dels en modell som inne- bär att olika avdragbelopp gäller för olika färdmedel, dvs. ett mil- anknutet avdrag för bilkostnader och ett avdrag för allmänna kom- munikationsmedel som grundas på de faktiska kostnaderna. Den modell som utredningen slutligen förordade, den s.k. modifierade RINK- modellen, ansågs av utredningen sammantaget något enklare än dagens system.

Enligt förslaget skulle avdragsrätten differentieras med hänsyn till avståndet: var avståndet mellan bostad och arbetsplats (enkel resa) högst 15 kilometer skulle avdrag inte medges. För längre av- stånd än 30 kilometer skulle avdrag medges enligt följande: för av-

stånd mellan 15-30 kilometer med 8 kr milen och till den del avstån- det översteg 30 kilometer enligt följande. Den som använder egen bil för resorna skulle medges avdrag med 14 kr milen, medan övriga skulle få avdrag med 4 kr per mil. För skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakade att använda bil skul- le avdrag medges med faktiska kostnader, dock högst med 23 kr milen. Utredningen föreslog vidare att undantagsregeln för den som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last skulle slopas.

Förslaget erhöll ett blandat mottagande av remissinstansema. Majoriteten av remissinstansema avstyrkte dock förslaget om att införa olika avståndsgränser. I huvudsak kritiserades förslaget för att det var för krångligt samt på grund av att det missgynnade dem som inte har tillgång till allmänna kommunikationer.

Förslaget föranledde ingen ändrad lagstiftning. I prop. 1993/94:90 anförde regeringen att utredningsförslaget sammantaget inte kunde anses innebära sådana fördelar i förhållande till dagens regler att det borde genomföras. Regeringen pekade särskilt på att de nackdelar ett genomförande av RINK:s förslag skulle ha medfört för till exempel glesbygdsbor med dåliga kommunikationer visserligen mildrades med utredningens förslag, men att de ändå fanns kvar. Enligt regeringen hade modifieringarna av RINK:s förslag dessutom fått ske till priset av ett betydligt mer invecklat regelsystem. Vidare påtalades att vissa skattskyldiga skulle kunna få avdrag med belopp som avsevärt översteg de faktiska kostnaderna. Slutligen påpekades att problemen med den nuvarande tidsgränsen synes ha minskat under senare år.

Riksskatteverkets förslag

1 Riksskatteverkets rapport Förslag till förenklingar i skattelagstift- ningen (RSV Rapport l995:10) föreslår RSV — i likhet med RINK och Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen att tidsvinst- regeln slopas och ersätts av en avståndsregel, enligt vilken avdrag skall medges med visst belopp per kilometer oavsett färdsätt. Enligt förslaget bör avdrag medges med det belopp som överstiger den nuvarande avdragsgränsen om 6 000 kr samt att ett avdragstak om 40 000 kr per år införs. Verket föreslår vidare att undantaget att skattskyldiga som på grund av handikapp m.m. medges avdrag för faktiska kostnader skall slopas. I förslaget har RSV inte preciserat avdragsbeloppets storlek.

Utgångspunkten för förslaget är att kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats är privata levnadskostnader. Enligt verket är den modell RINK föreslagit överlägsen om någon verklig förenkling skall komma till stånd. Det påtalas vidare att för skattemyndigheter- na skulle det förordade förslaget innebära en avsevärd bättre och enklare hantering och kontroll. Nackdelen är enligt Riksskatteverket att vid avdragsnivåer över ca 60 öre per kilometer kan skattskyldiga i vissa tätorter, där subventionerade månadskort för allmänna kom- munikationsmedel har vid geografisk omfattning, bli överkompense- rade för sina faktiska utgifter för resor. RSV uppskattar att förslaget är statsfinansiellt neutralt vid en avdragsnivå på ca 90 öre per kilo- meter.

19.5.3. Möjliga reformvägar

Enligt utredningen bör vid en eventuell reform av resavdragen ut- gångspunkten vara att den skall förenkla för de skattskyldiga och underlätta för skattemyndigheten vid granskning och kontroll.

Följande allmänna utgångspunkter bör gälla:

1. förslaget bör minska det totala antalet tilläggsuppgifter,

2. kostnadens karaktär av privat levnadskostnad bör beaktas,

3. det finns behov av att förenkla reglerna för de skattskyldiga,

4. de nuvarande reglernas tröskeleffekter bör reduceras,

5. avdragsrätten bör vara enkel att kontrollera,

6. förslaget bör i det närmaste vara statsfinansiellt neutralt,

7. omfördelningen av det totala avdragsbeloppet får inte slå allt för orättvist mellan olika grupper av resenärer,

8. behovet av schabloniseringar får inte leda till att vissa grupper av resenärer överkompenseras (faktiska kostnaden mindre än scha— blonavdraget) i allt för stor utsträckning.

]. Minskning av antalet tilläggsuppgifter

Som inledningsvis anförts generar de nuvarande avdragsreglerna ett stort antal tilläggsuppgifter. Antalet tilläggsuppgifter kommer dess- utom att öka genom bilförrnånsreforrnen.

En drastisk minskning av antalet tilläggsuppgifter är svår att åstadkomma. Höjningen av avdragsgränsen från 4 000 till 6 000 kr medförde att antalet tilläggsuppgifter minskade med ca 30 procent. Anledningen var att flertalet kollektivresenärer (månadskortsresenä-

rer i storstadsregionema) i stor utsträckning kom att undantas från avdragsrätten. Höjningen av avdragsbegränsningen från 6 000 kr till 7 000 kr kommer inte tillnärmelsevis att få motsvarande genomslag på antalet tilläggsuppgifter.

Skulle syftet med en eventuell reform enbart vara att minska an- talet tilläggsuppgifter bör antingen avdragsbegränsningen höjas eller en avståndsgräns införas.

2. Kostnadens karaktär m.m

I lagstiftningssammanhang har vid flera tillfällen uttalats att kost- naden för resor mellan bostad och arbetsplats närmast har karaktär av privata levnadskostnader (se bl.a. prop 1981 :1 18 s. 24 och prop. 1991/92:150, bilaga l:5). RINK, Utredningen om tjänsteinkomst- beskattningen och RSV har uttalat samma uppfattning.

Å andra sidan bör beaktas att uppfattningen att man skall ha möj- lighet att få avdrag för arbetsresor sedan länge är förankrad hos all- mänheten. Ett stort antal skattskyldiga är beroende av bilen för ar- betsresoma.

Regering och riksdag har visserligen uttalat sig i frågan om kost- nadens karaktär av privat levnadskostnad, men har ställt sig avvisan- de att på den grunden slopa avdragsrätten.

En annan principiellt viktig fråga är hur långt schabloniseringen av kostnadsavdraget rimligen kan sträckas. Redan de nuvarande be- stämmelserna för bilavdraget, 13 kr milen resp. den kommande höj- ning till 15 kr utgör ett avsteg från grundregeln att avdrag medges endast för faktiska kostnader. En modell genom vilken avdragsbe- loppets storlek görs oberoende av använt fortskaffningsmedel kom- mer i än högre grad att avvika från grundprincipen att avdrag endast skall medges för faktiska kostnader.

En eventuell reform bör därför i möjligaste mån förhindra alltför stora överkompenseringar i avdragsrätten för vissa grupper (huvud— sakligen skattskyldiga som har möjlighet att använda allmänna kom- munikationer).

3. Förenklingar för de skattskyldiga

För närvarande existerar en rad olika ersättningsnivåer beroende på använt transportmedel. Dessutom skall vid en tidsvinstberäkning

hänsyn tas till bl.a. gångtider till allmänna kommunikationer, vänte- tider, parkeringstider, trafikintensitet, flextid m.m.

En avdragsregel som görs oberoende av tidsvinstberäkningar res- pektive vilket fortskaffningsmedel den skattskyldige har utnyttjat för resorna medför betydande förenklingar och ökar förutsägbarheten för den enskilde.

4. De nuvarande reglernas tröskeleffekter

Som tidigare påtalats kan några få minuters differens i tidsvinst ge upphov till betydande skatteeffekter för den enskilde.

Ett exempel.

Både Kalle och Lotta, som bor i en region med relativt väl fun- gerande allmänna kommunikationer, har 3,5 mil till arbetet och an- vänder bilen eftersom de tidsmässigt tjänar ungefär 2 timmar per dag på att använda bilen jämfört med allmänna kommunikationer. Kalle uppnår en tidsvinst på drygt 120 minuter medan Lottas tidsvinst uppgår till 110 minuter. Nu gällande regler medför att Kalle medges avdrag med drygt 14 000 kr, medan Lotta inte medges något avdrag alls.

Tröskeleffektema bör i rättvisehänseende mildras. Å andra sidan ger även andra avdragsbegränsningar upphov till vissa tröskeleffek- ter.

5. Enkelt att kontrollera

Den enda verkningsfulla ändringen av betydelse i syfte att underlät- ta kontrollen av avdragsrätten är - som framgår av ovan återgivna reformförslag - att slopa tidsvinstberäkningsregeln.

Slopas tidsvinstberäkningen torde det i kontrollhänseende dock inte vara möjligt att i avdragshänseende göra åtskillnad mellan den som använder allmänna kommunikationer och den som använder andra fortskaffningsmedel.

Tidigare reformförslag utgår också ifrån att bil- och kollek- tivresenärema i princip skall likställas i avdragshänseende.

Tjänsteinkomstbeskattningsutredningen differentierade visser- ligen avdragsbeloppets storlek med hänsyn till valt fortskaffnings- medel vid större avstånd än 30 km. En sådan lösning kan dock ge upphov till kontrollproblem. I kontroll- och förenklingshänseende

bör därför avdragsrätten i princip göras oberoende av vilket fortskaffningsmedel den enskilde nyttjar för resorna.

6 Statsfinansiell konsekvens om tidsvinstregeln slopas

En eventuell reform får i jämförelse med nuvarande regler inte ge upphov till några ytterligare budgetbelastningar.

Resursinbesparingar och effektivare kontroll hos skattemyndig— hetema till följd av förenklade regler m.m. möjliggör visserligen att det totala avdragsbeloppet kan få vara något dyrare i statsfinansiellt hänseende, de positiva effekterna i det avseendet är dock relativt marginella. Högt räknat kan de varaktiga effekterna i det avseende troligen inte uppskattas till mer än 250-500 miljoner kr per år.

För att de nya avdragsreglerna skall uppfylla kravet på att vara statsfinansiellt neutrala måste följaktligen ett slopande av tidsvinst- regeln ersättas av någon annan begränsning av avdragsrätten.

Jämförelsevis kan nämnas att det förslag som utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen lade fram skulle ha medfört en bespa- ring på närmare 1,9 miljarder kr ijämförelse med då gällande reg- ler. Enligt preliminära beräkningar utredningen låtit göra skulle slo- pandet av tidsvinstregeln och införandet av en generell avdragsrätt som görs oberoende av vilket fortskaffningsmedel som används, med bibehållen avdragsnivå och avdragsbegränsning, medföra en ytterligare årlig belastning på statsbudgeten på 2,5-3 miljarder kr.

7-8 Omfördelningskonsekvens

Oavsett hur de eventuella nya avdragsreglerna utformas för att göra reformen statsfinansiellt neutral kommer den att ge upphov till en omfördelning av det totala avdragsbeloppet inom resenärskollektivet jämfört med dagens regler. Generellt kan följande antagande göras.

En förbättring i avdragshänseende för:

1 . resenärer med egen bil som i dag inte uppfyller tidsvinstkravet resp. 60 eller 160-dagars regeln.

2. resenärer som använder annat eget fortskaffningsmedel än bil.

3. resenärer som använder allmänna kommunikationer.

Försämring för:

1 . resenärer som i dag uppfyller förutsättningama för avdrag för resor med egen bil.

En utgångspunkt bör därför vara att resenärer i storstadsregio- nema med väl fungerade allmänna kommunikationer inte skall över— kompenseras i allt för hög grad på bekostnad av den som nu gör av- drag för resor med bil.

19.5.4 Efter vilka huvudspår kan de nuvarande avdragsreglerna ändras

Innan man studerar hur man lämpligen bör utforma avdragsrätten kan följande noteras vad avser den förvärvsarbetande befolkningens resvanor (SCB rapport, Våra dagliga resor avseende förhållanden 1982-1983. Underlaget är inte helt aktuellt men får i princip anses representativt även för dagens förhållanden med den skillnaden att kollektivtrafiken i vart fall i storstadsregionema har förbättrats).

29 procent av de förvärvsarbetande har mer än 10 km reseav- stånd till arbetsplatsen och 10 procent mer än 25 km. Drygt hälften av de förvärvsarbetande som har mellan 4-10 km avstånd till ar- betsplatsen färdades med bil. Vid avstånd på 11-25 km använde ca 65 procent bil för resorna och vid längre avstånd 75 procent.

Följande avdragsfaktorer kan användas och varieras i ett even- tuellt reformförslag:

A. Avdragsbegränsningens storlek (höja avdragsbegränsnings- beloppet).

B. Införa ett avdragstak (fastställa ett maximalt avdragsbelopp). C. Avdragsnivåns storlek (sänka milkostnaden). D. Införa en avståndsgräns (avdrag medges endast för den del av resan som överstiger ett visst avstånd).

De reformförslag som tidigare har presenterats har laborerat med kombinationer av faktorerna B—D.

Samtliga nedan diskuterade faktorer medför att de arbetsrese— närer som kan använda allmänna kommunikationer i flertalet situa— tioner kommer att bli överkompenserade jämfört med dagens sys- tem.

För den som i dag är berättigade till bilavdrag kommer avdrags- rätten beloppsmässigt att försämras. I vilken omfattning beror på vil- ken regulator som används eller hur de olika avdragsregulatorerna kombineras.

Ju högre ersättningsnivå desto mer överkompenseras de som kan utnyttja allmänna kommunikationer. Ju lägre ersättningsnivå desto mer underkompenseras de som använder bil. Differentierade ersätt- ningsnivåer mellan olika fortskaffningsmedel ger upphov till kon-

trollproblem. Däremot kan differentierade nivåer med hänsyn till avstånd bättre kompensera bilresenärer med långa avstånd till arbe- tet.

En lågt satt takgräns medför stora ekonomiska påfrestningar för dem som måste använda bil för resorna.

Man uppnår ungefär samma mål med en avståndsgräns som en höjd avdragsbegränsning. En avståndsgräns medför dock fler till- lämpningsproblem och ger upphov till tröskeleffekter, om än inte i samma omfattning som tidsvinstreglema.

Angående ett avdragstak

Eftersom det på goda grunder kan förutsättas att det inte är genom- förbart att lägga ett avdragstak på en så låg nivå som RINK förorda- de (15 000 kr) torde avdragstaksfaktom endast marginellt kunna bidra till att göra reformen statsfinansiellt neutral. Andra skäl, bl.a. kontrollskäl, talar dock för införandet av ett avdragstak. Det är nämligen inte ovanligt att skattskyldiga som arbetar på annan ort och tömt ut möjligheterna till avdrag för ökade levnadskostnader pga ett- och tvåårsreglema (anvisningspunkt 3 a till 33 & KL) yrkar avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats. Det kan på goda grunder antas att det i flera fall inte är så att den skattskyldige som tidigare haft dubbel bosättning, efter ett eller två år i stället börjar dagpendla till arbetsplatsen. Även andra former av fusk förekom- mer. Det kan också sättas i fråga om det är skäligt att skattesubven— tionera resor mellan bostad och arbetsplats där avståndet närmar sig 15-20 mil enkel resa. På vilken nivå man skulle lägga ett eventuellt avdragstak kan naturligtvis diskuteras.

Sänkning av ersättningsnivåns storlek

En sänkning av avdragsbeloppets storlek skulle troligen vara den mest kontroversiella lösningen.

Om den nuvarande avdragsbegränsningen behålls och någon av- ståndsgräns inte införs kan varje krona i sänkt ersättningsnivå grovt räknat i statsfinansiellt hänseende antas motsvara närmare 700 mil- joner kr.

RINK, Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen och Riks- skatteverket har i de inledningsvis återgivna utredningarna förordat relativt kraftiga sänkningar av ersättningsnivåns storlek.

Enligt Riksskatteverket kan kostnaden att använda allmänna kommunikationer grovt räknat i snitt uppskattas till ungefär 6 kr per mil. Ett avdragsbelopp som ligger över 6 kr per mil innebär således att de resenärer som kan nyttja allmänna kommunikationer över- kompenseras, medan ett avdragsbelopp som ligger under 12 kr innebär att de som använder egen bil underkompenseras för sin fak- tiska kostnader.

Det går också att överväga olika differentieringar av ersättnings- nivån. Till exempel i olika intervaller med hänsyn till avståndet. Eftersom flertalet arbetsresenärer med långa avstånd använder bil (jämför ovan återgiven statistik från SCB) skulle dessa bättre kunna kompenseras för sina faktiska kostnader. Däremot är det ur kontroll- hänseende antagligen mindre lämpligt att differentiera ersättnings- nivån med hänsyn till använt fortskaffningsmedel.

Höjning av avdragsbegränsningen

Som ovan har påtalats är en höjning av avdragsbegränsningens stor- lek tillsammans med införandet av en avståndsgräns den enda meto- den som verkningsfullt kan påverka antalet tilläggsuppgifter.

Fördelen med en höjd avdragsbegränsning är att den slår jämnt i den meningen att försämringen i avdragsrätten i absoluta tal blir lika stor för allajämfört med dagens regler. Å andra sidan drabbas de skattskyldiga proportionellt sett olika. Avdragsbegränsningen på 7 000 kr motsvarar för den som fr.o.m. den 1 juni 1998 gör bilav- drag en avståndsgräns på drygt en mil (7 000 kr : 15 kr : 2 : 220 dagar = 10 km).

En avdragsbegränsning ger inte upphov till några tröskeleffekter och torde vara den avdragsregulator som är enklast att administrera eftersom den inte skapar några kontrollproblem.

Införandet av en avståndsbegränsning

Används avståndsbegränsningen som avdragsregulator uppnås i stort sett samma effekt som vid en höjning av avdragsbegränsningen. En avståndsbegränsning ger till skillnad från en höjd avdrags- begränsning upphov till vissa tröskeleffekter. Den ger dessutom upp— hov till ett visst kontroll- och utredningsarbete. Enligt utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen torde det räcka med ca 15 kmjämfört med då gällande regler (12 kr/milen och

avståndsbegränsningen 4 000 kr) för att göra reformen statsfinan- siellt neutral.

20 Ikraftträdande, offentliga åtaganden m.m

20.1. Ikraftträdande

Utredningens förslag kommer, som anförs nedan, att innebära både administrativa och ekonomiska vinster för skatteförvaltningen. För- slagen kommer dock samtidigt att kräva en insats av Riksskattever— ket för att ta fram blanketter, administrativa rutiner samt dataut- rymme för de uppgifter som skall lagras. Därtill kommer att en avse- värd mängd uppgifter måste förtryckas för en avsevärt utökad krets. I viss mån har förberedelser redan startat genom att verket har på- börjat en översyn av utformningen av deklarationsblankettema.

Den nya lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter bör, för att redan nu utnyttja de ekonomiska vinster som förslagen som hel- het medför, träda i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas fr.o.m samma datum men med nedan angivna undantag.

När en förfaranderegel i lag ändras tillämpas den nya bestämmel— sen även för uppgifter som skall lämnas fr.o.m. bestämmelsens ikraftträdande men som avser förhållanden för tid dessförinnan. Be- stämmelsen att uppgifter som enligt 14 kap. 5 och 6 55 NLSK skall lämnas efter föreläggande till ledning för kontroll av annans taxering skall tillämpas även för uppgifter som lämnas fr.o.m. den 1 juli 1999 men som avser förhållanden för tid före denna dag är därmed endast en kodifiering av praxis.

Bestämmelserna i 1—6 kap., 7 kap. 1 &, 1 a & och 8 & samt 8, 10- 11, 13 och 15 kap. skall tillämpas första gången för uppgifter som lämnas om 2000 års taxering med vissa avvikelser.

För att alla som blir skyldiga att lämna kontrolluppgift om för- medlade betalningar till eller från utlandet för juridisk person (10 kap. 1 & NLSK) skall få tillfälle att förbereda rutiner för upp- giftslämnandet bör bestämmelserna i dessa delar tillämpas första gången för uppgifter som skall lämnas för kalenderår 2000.

Utländskt skatteregisternummer eller motsvarande skall i vissa fall redovisas i kontrolluppgiften när mottagaren av ersättningen är en fysisk person som är bosatt i utlandet. Med beaktande av att de uppgiftsskyldiga skall beredas tillfälle dels att anpassa sina data-

rutiner och annat till de uppgifter som måste registreras, dels att få inhämta aktuella nummer bör uppgiftsskyldigheten gälla först för uppgifter som avser förhållanden fr.o.m kalenderår 2000.

Såsom påpekades redan i delbetänkandet SOU 1997:27 kommer de förslag som framförs i delbetänkandet att kräva ett tidsödande förberedelsearbete inom skatteförvaltningen. Det kommer även att krävas anpassningar av olika slag av de uppgiftsskyldiga. Med hän- syn till de övriga förslag som utredningen för fram i detta betänkan- de och som även de kommer att kräva stora insatser av skatteförvalt- ningen, bör de förslag som har inarbetats från delbetänkandet (6 kap. 8 & tredje stycket och 7 kap. 2-7 && NLSK) tillämpas första gången för uppgifter som skall lämnas avseende förhållanden från och med kalenderår 2000. Bestämmelsen i 7 kap. 1 a & NLSK om kontroll- uppgift vid avyttring och inlösen i vissa fall av finansiella instru- ment skall därför tillämpas för uppgifter som avser förhållanden t.o.m. kalenderår 1999.

20.2. Offentliga åtaganden

20.2.1. Förslagens konsekvenser och genomförande

Utredningen gör sammanfattningsvis en genomgång av de förslag som är av större betydelse i ekonomiskt och administrativt hänse- ende. Syftet med förslagen är att vidareutveckla deklarationsförfa- randet på ett sådant sätt att det för det stora flertalet deklaranter un- derlättas ytterligare. De förändringar som föreslås i denna del omfat— tar såväl vanliga löntagare och pensionärer som dem som bedriver näringsverksamhet. De föreslagna ändringarna i förfarandet beräk- nas även leda till inte oväsentliga rationaliseringsvinster för skatte- förvaltningen.

20.2.2. Deklarationsförfarandet

Begränsningar i deklarationsplikten

Förslaget att fysiska personer och svenska dödsbon, för vilka alla förtryckta uppgifter avseende inkomstslagen tjänst och kapital, all- männa avdrag samt underlag för fastighetsskatt är korrekta och som