RÅ 2001 not 39

Not 39. Ansökan av R.E. m.fl. om resning i ärende ang. godkännande av miljökonsekvensbeskrivning. - Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 8 november 1999 att godkänna en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) till arbetsplan för Haningeleden 1 i länet. Beslutet överklagades av R.E. m.fl. Genom beslut den 16 mars 2000 avvisade regeringen (Näringsdepartementet) överklagandena, varvid regeringen - efter att ha redogjort för bl.a. de regler som ger möjligheter att framställa anmärkningar mot en arbetsplan och att överklaga en sådan plan - anförde följande skäl för avvisningsbeslutet. Länsstyrelsens godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning är en förberedande del i en arbetsplaneprocess som skall säkerställa att den arbetsplan som blir föremål för granskning i samband med utställelsen motsvarar de krav som lagstiftningen ställer och att relevanta miljöaspekter beaktas. Mot bakgrund av vad som anförts om möjligheterna att framställa anmärkningar mot och att överklaga en arbetsplan kan inte länsstyrelsens godkännande av en MKB anses medföra sådana rättsverkningar för den enskilde att det är att anse som ett överklagbart beslut. Regeringen tar därför inte upp ärendet till prövning. - R.E. m.fl. ansökte om resning och yrkade att Regeringsrätten skulle besluta att det till regeringen överklagade beslutet skulle anses överklagbart och förordna om fortsatt prövning hos regeringen. Sökandena anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen har fattat sitt beslut med stöd av 24 § andra stycket vägkungörelsen (1971:954) i dess lydelse före den 1 januari 1999. Beslutet är därför enligt sökandenas mening överklagbart. Av 57 § andra stycket vägkungörelsen följer nämligen att länsstyrelsens beslut enligt samma kungörelse får överklagas till regeringen. Regeringens beslut måste vara klart felaktigt redan på grund av denna uttryckliga bestämmelse. Beslutet att godkänna MKB:n är ett slutligt beslut som har positiv rättskraft. Länsstyrelsen har genom beslutet skilt sig från saken och beslutet utgör en nödvändig förutsättning för att MKB:n skulle kunna fogas till arbetsplanen. Det kan noteras att ett beslut om godkännande av en MKB som en länsstyrelse fattar enligt väglagen (1971:948) i dess lydelse efter den 1 januari 1999 inte får överklagas enligt 74 § i lagen. I förarbetena hävdas det inte att sådana beslut inte är överklagbara, vilket skulle göra ett överklagandeförbud onödigt. I stället hänvisas till vad som gäller enligt 6 kap. 9 § miljöbalken (se prop. 1997/98:90 s. 179). Anledningen till detta är att motsvarande förbud i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg har motiverats med tidigare gällande ordning enligt samma lag (se prop. 1997/98:90 s. 189; jfr prop. 1995/96:2 s. 51). Vidare har förbudet mot att överklaga länsstyrelsens beslut enligt 6 kap. 9 § miljöbalken ansetts böra anges i lagtext (se prop. 1997/98:45 s. 285). I sak anser sökandena att länsstyrelsen skulle ha prövat frågan om godkännande av MKB:n enligt väglagen och vägkungörelsen i deras lydelser efter den 1 januari 1999 eftersom den godkända MKB:n inkom till länsstyrelsen efter den 31 december 1998. -Regeringsrätten (2001-03-14, Swartling, Eliason, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Sökandena anför som skäl för resning att regeringen enligt deras mening felaktigt ansett länsstyrelsens beslut inte vara överklagbart. - Enligt 24 § andra stycket vägkungörelsen i dess lydelse före den 1 januari 1999 skulle en MKB som avsågs i 15 § väglagen innan den fogades till arbetsplanen godkännas av länsstyrelsen. Enligt 57 § andra stycket vägkungörelsen gäller att bl.a. länsstyrelsens beslut enligt kungörelsen får överklagas hos regeringen. - Med anledning av miljöbalken ändrades väglagen och vägkungörelsen i väsentliga avseenden med ikraftträdande den 1 januari 1999 (SFS 1998:832 respektive 1998:895). Bl.a. flyttades bestämmelsen om länsstyrelsens godkännande av en MKB ingående i en arbetsplan från kungörelsen till 15 § andra stycket väglagen. Samtidigt infördes i 74 § andra stycket samma lag ett uttryckligt förbud mot överklagande av länsstyrelsens beslut om godkännande enligt bl.a. 15 § andra stycket. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till ändringslagen skall ett ärende handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en MKB som vid lagens ikraftträdande har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande enligt 24 § vägkungörelsen. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i miljöbalken skall dock tillämpas omedelbart. - Enligt länsstyrelsens beslut den 8 november 1999 har den aktuella MKB:n lämnats in för godkännande den 22 oktober 1998. Länsstyrelsen har därför handlagt ärendet enligt den lagstiftning som gällde till utgången av år 1998. - I 22 § förvaltningslagen (1986:223) sägs att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Enligt 57 § andra stycket vägkungörelsen gäller, som redovisats, bl.a. att länsstyrelsens beslut enligt kungörelsen får överklagas hos regeringen. Bestämmelsen anger således rätt prövningsinstans i de fall då ett beslut är överklagbart. Enligt Regeringsrättens mening kan däremot en generell bestämmelse av detta slag inte ges den vida innebörden att varje slags beslut som den angivna myndigheten fattar inom ramen för författningen är överklagbart. Frågan om länsstyrelsens beslut den 8 november 1999 att godkänna MKB:n var överklagbart eller inte måste avgöras med ledning av de allmänna grundsatser om överklagbarhet som har vuxit fram i praxis. Det förhållandet att det i ett senare lagstiftningsärende införts ett uttryckligt förbud i väglagen mot överklagande av den aktuella typen av beslut ändrar inte denna bedömning. - Regeringen har med tillämpning av allmänna grundsatser funnit att länsstyrelsens godkännandebeslut inte var överklagbart och har därför avvisat sökandenas överklagande. Vad sökandena anfört hos Regeringsrätten innebär inte att det föreligger något sådant särskilt förhållande som utgör grund för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 2001-02-07, Hammarberg)

*REGI

*INST