RÅ 2001:36

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1999-03-31, Wennerholm, Westling, Lagebrant Thorén, referent) yttrade: Av 24 § första stycket RSL framgår bl.a. att beskattningsmyndigheten till skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i självständig periodisk publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress, återbetalar så stor del av den erlagda skatten för ett beskattningsår som svarar mot en skattepliktig omsättning om, såvitt gäller annan press än dagspress, högst 6 miljoner kr för helt år. Enligt 1 § andra stycket 4 samma lag avses med periodisk publikation en publikation som enligt utgivningsplan skall komma ut med normalt minst fyra nummer om året och som inte är att anse som reklamtrycksak. - Av utredningen i målet framgår att publikationen "Fest & Vänner" under 1989 kom ut med ett nummer, under 1990 med tre nummer och under 1991 med fyra nummer. Enligt kammarrättens mening kan tidningen under 1989 inte anses uppfylla kraven på en periodisk publikation, trots att den enligt utgivningsplan skulle komma ut med fyra nummer per år, då den varken under detta år eller under påföljande år kom ut med fyra nummer. Vad bolaget har anfört utgör inte skäl för en annan bedömning. Bolagets överklagande skall därför avslås. - Vid bedömning av vilken fullföljdshänvisning som skall meddelas anser sig kammarrätten bunden av Regeringsrättens beslut. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Bolaget fullföljde sin talan och anförde i huvudsak följande. Den rättstillämpning som ligger till grund för kammarrättens bedömning är uppenbart lagstridig. Beslutet grundar sig på ett kriterium vid bestämmande av om berörd tidskrift är en periodisk publikation som inte framgår av lagtexten. Något utrymme att skönsmässigt tolka vad som skall avses med periodisk förelåg inte då begreppet är definierat i RSL. Kammarrättens domskäl har inte heller stöd i lagens förarbeten och än mindre i dess syfte att det s.k. bottenavdraget skall utgöra en form av produktionsbidrag (presstöd) som inte tillkommer annonsblad och andra liknande reklamtrycksaker. Kammarrätten har således funnit att, utöver de kriterier RSL ger för bedömningen av vad som skall anses som periodisk publikation, det även skall beaktas huruvida en faktisk utgivning skett med minst fyra nummer året efter det år då utgivningen påbörjades. Detta är en inskränkning av det i RSL givna begreppet periodisk publikation. Det av RSV åberopade notisfallet RÅ 1982 Aa 211 saknar relevans i målet. Om antalet utgåvor året efter det år då utgivningen startades skall beaktas anser bolaget att kravet på att publikationen enligt utgivningsplan "normalt" skall komma ut med minst fyra nummer per år är uppfyllt, eftersom det var onormala händelser - personalförändringar till följd av omstruktureringar - som medförde att publikationen utkom med endast tre nummer under år 1990.

Prövningstillstånd meddelades.

RSV bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Enligt Riksskatteverkets handledning för punktskatter 1997 s. 300 förutsätts för att en publikation skulle anses periodisk att den enligt utgivningsplan skall komma ut med minst fyra nummer per år och att den under efterföljande år också rent faktiskt gör det. Den ifrågavarande tidningen hade under 1989 kommit ut med endast ett nummer och under närmast efterföljande år med mindre än fyra nummer. Det brister därför i förutsättningarna för att medge återbetalning av reklamskatten för år 1989. Denna uppfattning har stöd i Regeringsrättens praxis, RÅ 1982 Aa 211, där en tidning som lades ned efter det att endast två nummer hade kommit ut inte ansågs utgöra en periodisk publikation.

Regeringsrätten (2001-02-02, Swartling, Baekkevold, Nordborg, Schäder, Ersson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 24 § första stycket RSL har beskattningsmyndigheten att till skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i en självständig periodisk publikation som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress, återbetala så stor del av den erlagda skatten för ett beskattningsår som svarar mot en skattepliktig omsättning om, såvitt gäller annan press än dagspress, högst 6 miljoner kronor för helt år. Enligt 1 § andra stycket 4 samma lag förstås med periodisk publikation en publikation som "enligt utgivningsplan skall komma ut med normalt minst fyra nummer om året" och som inte är att anse som reklamtrycksak.

Av utredningen i målet framgår att den ifrågavarande publikationen, "Fest & Vänner", enligt utgivningsplan skulle utkomma en gång per kvartal, dvs. fyra gånger per år. Publikationen utkom under det första utgivningsåret (1989) med ett nummer, under det andra året (1990) med tre nummer och först under det tredje året (1991) med fyra nummer. Publikationen har av beskattningsmyndigheten behandlats som periodisk fr.o.m. år 1990.

Frågan i målet är om publikationen skall anses som periodisk även under år 1989. Kammarrätten har funnit att publikationen då inte varit periodisk, eftersom den varken under detta år eller under påföljande år kom ut med fyra nummer.

Definitionen av periodisk publikation i RSL är väsentligen hämtad från tryckfrihetsförordningen (TF) som bl.a. föreskriver (1 kap. 7 § TF) att med periodisk skrift förstås en tryckt skrift som "enligt utgivningsplanen är avsedd att under en bestämd titel utgivas minst med fyra 1/4 nummer eller häften årligen". Sedan utgivningsbevis för skriften meddelats skall denna, enligt samma lagrum, anses som periodisk till dess beviset återkallas eller förklaras förfallet. Av 5 kap. 5 § TF framgår att en periodisk skrift inte får utges innan ett utgivningsbevis meddelats av Patent- och registreringsverket och att det i ansökan om ett sådant bevis skall uppges bl.a. utgivningsplanen för skriften. Enligt 5 kap. 6 § TF får ett utgivningsbevis återkallas om skriften inte under något av de två senast förflutna kalenderåren utkommit med minst fyra nummer.

Det finns således vissa skillnader mellan TF och RSL i definitionen av periodisk publikation. Men även enligt RSL skall det avgörande för bedömningen av om en publikation är periodisk i princip vara den avsedda utgivningen enligt utgivningsplan och inte den faktiska utgivningen. Med utgivningsplan enligt RSL får normalt förstås den utgivningsplan som uppgetts till Patent- och registreringsverket. I förevarande fall har inte framkommit annat än att den av bolaget åberopade utgivningsplanen bör läggas till grund för bedömningen av om publikationen varit periodisk. Enligt denna utgivningsplan skulle publikationen utkomma en gång per kvartal. Publikationen uppfyllde således kraven på en periodisk publikation i RSL:s mening redan under 1989. Bolagets talan om återbetalning av reklamskatt skall därför bifallas.

Bolagets yrkande om ränta kan inte prövas av Regeringsrätten i förevarande ordning; det är i första hand beskattningsmyndigheten som, i samband med att återbetalning sker, har att ta ställning till om ränta skall utgå. Bolagets talan i denna del skall därför avvisas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar att Bonnier Media AB för år 1989 har rätt till återbetalning enligt 24 § första stycket RSL av reklamskatt avseende annonser i publikationen "Fest & Vänner".

Regeringsrätten avvisar bolagets yrkande om ränta.

Föredraget 2001-01-10, föredragande Perttu, målnummer 3604-1999