RÅ 2002 not 195

Not 195. Ansökan av C.N. och H.Ö. om rättsprövning av beslut ang. godkännande av utländskt adoptionsbeslut. - H.Ö., svensk medborgare med hemvist i USA, blev år 1997 adoptivfar till barnet L., medborgare i USA. Genom beslut av en domstol i Rhode Island, USA, adopterades L. av C.N., svensk medborgare med hemvist i Sverige, gemensamt med H.Ö. Kort därefter flyttade C.N. och H.Ö. till Sverige och registrerade partnerskap här. - I augusti 1998 begärde C.N. att Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) skulle godkänna beslutet om hans adoption av L. tillsammans med H.Ö. Genom beslut den 1 oktober 1998 avslog NIA C.N:s begäran. C.N. överklagade NIA:s beslut till regeringen. Regeringen avslog den 1 juli 1999 överklagandet. - C.N. och H.Ö. begärde ånyo i juni 2000 att NIA skulle godkänna deras gemensamma adoption av L. -NIA (2000-08-09) avslog ansökningen. - C.N. och H.Ö. överklagade NIA:s beslut. - Regeringen (Justitiedepartementet, 2001-01-25) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Ärendet rör ett utomlands meddelat beslut om adoption där en av adoptanterna varken var medborgare eller hade hemvist i beslutslandet när beslutet fattades. Ett sådant beslut blir inte automatiskt giltigt i Sverige. Lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption ger emellertid regeringen och NIA möjlighet att godkänna adoptionsbeslutet så att det blir gällande i Sverige. - De ärenden där godkännandefrågan aktualiseras är av olika slag. Det kan vara fråga om fall där adoptionen sker i barnets hemland på grund av att den staten som en förutsättning för att barnet skall få lämna landet kräver att adoptionen genomförs där. Det kan också vara så att adoptanterna först flera år efter adoptionsbeslutet flyttat till Sverige. Dessa båda typsituationer nämns i förarbetena som exempel på fall där adoptionsbeslut skall kunna godkännas (prop. 1971:113 s. 32 och SOU 1969:11 s. 41). - Det förekommer emellertid även situationer där ett godkännande av ett utländskt adoptionsbeslut skulle medföra att man sanktionerade vad som i praktiken innebär ett slags kringgående av svenska adoptionsregler. Så är fallet när adoptionen inte kan genomföras i Sverige på grund av bestämmelserna i 4 kap.föräldrabalken. Ett exempel på detta är att adoptanterna är sambor - heterosexuella eller homosexuella - och vill adoptera gemensamt (se 4 kap. 4 § föräldrabalken). I sådana situationer finns det enligt regeringens mening anledning att vara särskilt restriktiv med att godkänna ett utländskt adoptionsbeslut. Som regel bör det då för ett godkännande krävas att det föreligger ömmande förhållanden i det enskilda fallet. - Den i ärendet aktuella adoptionen hade inte kunnat genomföras i Sverige. Det har enligt regeringens mening inte framkommit några sådana omständigheter som gör att adoptionen trots det bör godkännas. Överklagandet skall därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde C.N. och H.Ö. bl.a. följande. Regeringens tolkning av 3 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption är felaktig. Beslutet strider vidare mot FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) och mot artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Adoptionen är i enlighet med gällande lagstiftning i USA och staten Rhode Island och är oåterkallelig. Beslutet överensstämmer med amerikansk praxis på området. Den allmänna uppfattningen är att denna praxis varit till de adopterade barnens bästa. Huvudprincipen för internationella adoptioner är numera att beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla här i riket. Den prövning som skall göras är dels en prövning av underlaget för själva beslutet utifrån barnets bästa, dels en prövning av att adoptivbarnet genom godkännandet av den utländska adoptionen får en rättsställning såsom barn till adoptanterna när det gäller bl.a. vårdnad, förmyndarskap, underhållsskyldighet, namn och arvsrätt. Däremot saknar det i svensk lag angivna hindret för gemensam adoption betydelse i detta fall. - Regeringsrätten (2002-12-06, Lavin, Nilsson, Melin, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som den aktuella lagregleringen ger eller att beslutet skulle strida mot bestämmelserna i Europakonventionen eller Barnkonventionen. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2002-11-13, I. Larsson)

*REGI

*INST