RÅ 2002 not 43

Not 43. Ansökan av C.L. m.fl. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - Stadsbyggnadsnämnden i Jönköpings kommun Stadsbyggnadsnämnden i Jönköpings kommun beslutade den 9 december 1999 att anta detaljplan för Puppan 4 inom Skänkeberg i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Jönköpings län den 7 april 2000 överklagandet och fastställde stadsbyggnadsnämndens beslut. - C.L. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut vad avsåg detaljplanen. De vidhöll vad de tidigare anfört i ärendet. Därutöver framhöll de att de ansåg att stadsbyggnadsnämnden inte iakttagit bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om kommunicering, att reglerna om enkelt planförfarande inre borde ha tillämpats i ärendet, att planen borde ha antagits av kommunfullmäktige och inte av stadsbyggnadsnämnden, att den utredning som krävs för att bedöma om Villa Fredholm (Puppan 4) skall ingå i kommunens bevarandeplan borde ha avvaktats innan detaljplanen behandlades slutgiltigt samt att planen inte tillgodoser och uppfyller alla krav i plan- och bygglagen (1987:10) och fastighetsbildningslagen (1970:988). -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-09-07): Regeringen konstaterar att planen syftar till att möjliggöra en delning av fastigheten Puppan 4. Regeringen finner att planen får anses vara av begränsad betydelse och sakna intresse för allmänheten. Det har därför inte förelegat hinder mot att tillämpa bestämmelserna om enkelt planförfarande. Inte heller kan stadsbyggnadsnämnden anses ha överskridit sin befogenhet genom att anta planen. - Regeringen finner att detaljplanens utformning inte kan anses medföra sådana olägenheter för C.L. m.fl. att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de anfört i övrigt, bl. a. om kommunens handläggning av frågan om bevarandeförklaring av befintliga byggnader på Puppan 4, utgör inte heller skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Hos Regeringsrätten ansökte sökandena om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Vidare yrkade de inhibition av regeringens beslut. Till stöd för sin talan anförde de sammanfattningsvis följande. Detaljplaneförslaget har antagits av stadsbyggnadsnämnden efter ett enkelt planförfarande utan att förutsättningar förelegat för ett sådant förfarande. Planförslaget var vidare av sådan beskaffenhet att kommunfullmäktige och inte stadsbyggnadsnämnden bort ta ställning till planen. Det förelåg även i övrigt i olika hänseenden brister i planärendets handläggning bl.a. genom att beslutsunderlaget varit ofullständigt och att kommunens kommunikationsskyldighet inte iakttagits. - Regeringsrätten (2002-04-11, Billum, Nordborg, Wennerström, Dexe, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Fråga i målet är om en detaljplan som antagits av stadsbyggnadsnämnden i Jönköpings kommun efter ett enkelt planförfarande och där några av huvudinvändningarna från sökandenas sida är att bestämmelserna om enkelt planförfarande inte har varit tillämpliga i planärendet och att planen bort behandlas av kommunfullmäktige och inte av en nämnd. - Enligt 5 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, antas detaljplan av kommunfullmäktige. Fullmäktige får dock uppdra åt byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. För att enkelt planförfarande skall få tillämpas vid upprättande och antagande av en detaljplan fordras vidare enligt 5 kap. 28 § första stycket PBL bl.a. att förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse och saknar intresse för allmänheten. I förevarande fall har ändringen av gällande detaljplan syftat till att, inom kvartersmark med oförändrat ändamål, möjliggöra en delning av en fastighet. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner Regeringsrätten att planen varit av sådan karaktär att stadsbyggnadsnämnden får anses ha haft befogenhet att anta planen och att kommunens beslut att tillämpa enkelt planförfarande inte heller varit oförenligt med bestämmelserna i 5 kap. 28 § PBL. - Vad sökandena i övrigt anfört visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2002-02-20, Liljeros)

*REGI

*INST