RÅ 2002 not 73
Ledamöter och föredragande: Se ovan
Uppslagsord: Byggnadsmål - detaljplanefrågor, rättsprövning - beslut att anta detaljplan - för värmekraftverk (intresseavvägning, bristfälligt underlag, felaktig handläggning, avslag); Rättsprövning - plan- och bygglagen - beslut att anta detaljplan - för värmeverk (intresseavvägning, bristfälligt underlag, felaktig handläggning, avslag); Rättsprövning - övriga frågor - beslut om avvisning av överklagande som kommit in för sent (avslag); Besvärstid - rättsprövning av beslut om avvisning av överklagande som kommit in för sent (avslag); Återställande av försutten tid - försenad postgång m.m. - rättsprövningsärende (avslag)
Lagrum:
1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut; 37 c § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
Not 73. Ansökan av Säby/Ekbackens villaägareförening m.fl. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan.- Kommunfullmäktige i Österåkers (1998-05-11, § 42/98) beslöt dels att anta detaljplan för värmeverk inom Säby industriområde i Åkersberga (Säby 1:7 m.fl.), dels att godkänna ett exploateringsavtal för värmeverket. - Antagande- och godkännandebesluten överklagades till såväl länsstyrelsen som länsrätten av bl.a. Bostadsrättsföreningen Slussen, Säby/Ekbacken villaägareförening, Åkersberga Bygg och Trä AB, A-C.A., R.T., I.L., E.J. och L.R. med yrkanden om att besluten skulle upphävas. - Till stöd för sina överklaganden anförde klagandena i huvudsak följande. Istället för nu vald placering bör värmeverket placeras i första hand i Skogen, i andra hand i ortens industriområde Runö, i tredje hand utanför Åkersberga och i fjärde hand i Arninge. En utredning om alternativa tekniska lösningar bör utföras. Avståndet mellan det planerade värmeverket och närmaste bostadsbebyggelse är för litet, endast 160 meter. Enligt Boverkets rekommendationer bör avståndet vara minst 200 meter, alternativt 500 meter. Vid en lokalisering bör hänsyn tas till eventuell framtida bebyggelse och eventuell framtida expansion av värmeverket. Så har inte skett. Byggnationen kommer att medföra bullernivåer som ligger över de nivåer som Boverket rekommenderar beträffande nyanlagd industri. Beslutet strider mot plan- och bygglagens bestämmelser. Samrådsförfarandet har inte genomförts i den ordning som förutsätts i plan- och bygglagen. De boende har inte informerats om det pågående detaljplanearbetet i tillräcklig utsträckning. Den planerade byggnationen kommer att medföra betydande olägenheter för de boende och stadsbilden kommer att väsentligt försämras. Beslutet strider mot miljöskyddslagen. Enligt denna lag skall vid lokalisering av miljöfarlig verksamhet sådan plats väljas att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Ett flertal andra lokaliseringsalternativ finns som medför mindre miljöpåverkan till kostnader som inte överskrider kostnaderna för valt alternativ. Eventuella skillnader i kostnader är marginella och då skall det miljömässigt bästa alternativet väljas. I planärendet bilagd miljökonsekvensbeskrivning innehåller felaktigheter och brister. Den jämförelse som gjorts i miljökonsekvensbeskrivning mellan "nollalternativet" och "Säby-alternativet" saknar relevans. Det saknas en analys av stoftutsläppets påverkan på tätbebyggelsen. Även relevanta mätningar avseende markinversioner och en miljöanalys av den prognostiserade fördubblingen av driften till år 2010 saknas. Den i miljökonsekvensbeskrivningen framförda slutsatsen att värden för naturvård, kulturvård och rekreation/friluftsliv ej påverkas är inte belagd. Beskrivningen innehåller sådana brister att beslut om placering inte kan fattas med den som grund, bl.a. saknas de alternativa placeringarna i Skogen och Runö. Länsstyrelsen avslog redan 1975 en begäran om förändring av en detaljplan för Säby, som skulle ha medfört att maximalt tillåtna bygghöjd skulle höjts från sex till tio meter, med hänsyn till det känsliga läget. Nu antagen detaljplan medför att en skorsten med en höjd av 46 meter kommer att uppföras och att andra byggnader med höjder upp mot 30 meter kommer att uppföras. 2 000 personer har skriftligen protesterat mot placeringen av värmeverket i Säby. - Länsstyrelsen i Stockholms län (1998-11-12) avslog överklagandena och fastställde med stöd av 13 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, antagandebeslutet med följande motivering. - Allmänt. Det ankommer på Länsrätten att pröva beslutet att godkänna exploateringsavtalet. Länsstyrelsen prövar därför endast beslutet att anta detaljplanen. - Tillstånd till verksamheten vid värmeverket prövas även i ett annat vid länsstyrelsen anhängigt ärende enligt miljöskyddslagen (1969:387), ML. Tillstånd enligt ML får inte meddelas i strid mot gällande detaljplan vilket medför att länsstyrelsens prövning av detaljplanen måste föregå länsstyrelsens prövning enligt ML. Länsstyrelsen är inte bunden att meddela tillstånd enligt ML om länsstyrelsen skulle fastställa detaljplanen. - När ett överklagande av ett beslut att anta en detaljplan prövas skall länsstyrelsen enligt 13 kap. 8 § PBL antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får endast ändringar av ringa betydelse göras. Mot nämnda bakgrund är länsstyrelsen förhindrad att ta ställning till de förslag som klagandena framfört om alternativa placeringar av värmeverket samt till klagandenas krav på att en utredning skall genomföras om alternativa tekniska lösningar. Dessa yrkanden omfattas således inte av följande prövning. - Genom detaljplan sker en prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning, 5 kap. 1 § PBL. Planläggningen skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Aven en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsande kommuner, 2 kap. 2 § PBL. Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till 1. de boendes och övrigas hälsa, 2. Jord-, berg- och vattenförhållandena, 3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice, 4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar. Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen, 2 kap. 3 § PBL. - En grundläggande princip i plan- och bygglagstiftningen är att kommunen själv inom vida ramar får avgöra, hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Stor vikt skall därför tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Praxis på området begränsar länsstyrelsens möjlighet att ingripa till fall då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda ock/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - Länsstyrelsens bedömning. Kommunens handläggning av detaljplaneärendet skall enligt klagandena ha varit felaktigt. Bestämmelser om förfarandet vid upprättande av detaljplaner finns i 5 kap. PBL. Av dessa bestämmelser. framgår bl.a. att kommunen under framtagandet av en detaljplan har en viss skyldighet att samråda med andra myndigheter och berörda, 5 kap. 20 § PBL. Resultatet av samrådet skall presenteras i en samrådsredogörelse, 5 kap. 21 § PBL. Förslaget till detaljplan skall också ställas ut och allmänheten skall då informeras, om att förslaget är utställt, 5 kap. 23-25 §§ PBL. Under utställningstiden har den som vill har möjlighet att lämna synpunkter på förslaget, 5 kap. 23 § PBL. Synpunkter som framförts och förslag som kommunen har med anledning av dessa skall kommunen presentera i ert utlåtande, 5 kap. 27 § PBL. Om kommunen ändrar sitt förslag till detaljplan väsentligt efter utställningstiden skall en ny utställning ske, 5 kap. 27 § PBL. Länsstyrelsen finner efter en genomgång av handlingarna i ärendet att kommunen genomfört lagstadgat samråd och bemött de synpunkter som framförts i en samrådsredogörelse. Kommunen har också ställt ut sitt förslag till detaljplan och fullgjort de formella skyldigheter som ålegat kommunen i samband härmed. Med anledning av att kommunen efter den första utställningen fann skäl att flytta accumulatortanken till andra sidan Sockenvägen skedde en ändring i förslaget samtidigt som planområdet också utvidgades. Eftersom detta innebar en förändring av förslaget ställdes det på nytt ut. De synpunkter som framfördes med anledning av detta förslag har kommunen bemött i ett utlåtande. Länsstyrelsen har efter en genomgång av handlingarna i ärendet funnit att kommunens handläggning av ärendet inte har varit felaktig. - Klagandena har anfört att värmeverket kommer att medföra betydande olägenheter. De olägenheter som kan komma i fråga är i huvudsak ljudnivåer, utsläpp och det visuella intryck som värmeverket kommer att ge. Klagandena har konkret anfört att värmeverket har lokaliserats på ett för litet avstånd till närmaste bostadsbebyggelse och att värmeverket kommer att alstra en hög bullernivå. Byggnader skall enligt 3 kap. 2 § PBL placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Boverket har utfärdat rekommendationer om minsta avstånd mellan industribyggnader och bebyggelse för boende. Av Boverkets allmänna råd 1995:5 "Bättre plats för arbete" framgår att skyddsavståndet bör vara minst 200 meter från en fastbränsleeldad förbränningsanläggning som har en tillförd effekt om 10 MW och att, vid en effekt om 50 MW, bör skyddsavståndet vara minst 400 meter. Av rekommendationerna framgår också att dessa avstånd kan minskas om inbyggnader sker så att hanteringen av fast bränsle inte alstrar störningar. Av handlingarna i ärendet framgår att närmaste bebyggelse är belägen mer än 200 meter från det planerade värmeverket och det planlagda bostadsområdet Säby Gård mer än 300 meter från det planerade värmeverket. Naturvårdsverket har utfärdat vägledande råd och riktlinjer om maximala ljudnivåer som industriverksamhet får alstra i närheten av bostadsbebyggelse. Enligt dessa riktlinjer får den ekvivalenta bullernivån vid omgivande bostäder inte överstiga 50 dBA kl. 07.00-18.00 och 40 dBA kl. 22.00-07.00. Den maximala bullernivån får inte överstiga 55 dBA kl. 22.00-07.00. I den antagna detaljplanen har denna Naturvårdsverkets rekommendation om maximal bullernivå medtagits som en särskild bestämmelse. Detta medför att tillstånd enligt ML och bygglov inte kan meddelas till verksamhet som inte uppfyller dessa krav. Den begränsning som kommunen gjort i detaljplanen av den bullernivå som värmeverket får alstra överensstämmer med Naturvårdsverkets råd och anvisningar. Med hänsyn till avståndet till närmast belägna bostäder bör, med tillämpning av modern teknik, den i planen angivna maximala bullernivån kunna hållas. Avstånden mellan det planerade värmeverket samt befintlig och planerad bebyggelse är tillfredsställande. Den olägenhet som det visuella intrycket av värmeverket kan utgöra och den olägenhet som utsläppen från värmeverket kan utgöra kommer att behandlas i det följande. - Den miljökonsekvensbeskrivning som fogats till detaljplanen är enligt klagandena bristfällig och dess bristfällighet gör den otillräcklig som underlag för ett beslut om lokalisering. Om en detaljplan medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) upprättas, 5 kap. 1 § PBL. En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser, 5 kap. 3 § NRL. Av 12 § förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar framgår att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en motiverad redovisning av alternativa lokaliseringar och urformningar samt uppgifter om konsekvenserna av att den sökta åtgärden inte vidtas. Om det är ändamålsenligt med hänsyn till syftet med miljökonsekvensbeskrivningen och exploateringsföretagets art behöver inte alternativa lokaliseringar redovisas. Till den aktuella detaljplanen har två miljökonsekvensbeskrivningar fogats. Av dessa framgår att kommunen gjort jämförelser mellan totalt sex alternativa placeringar av värmeverket. Som utgångspunkt för dessa jämförelser relateras till ett "nollalternativ" . Detta alternativ definieras som ett läge där gällande detaljplan för Säby bibehålls och där driften vid det befintliga Hackstacentralen kvarstår. Denna jämförelse är relevant och även helt i linje med det krav på innehåll i en miljökonsekvensbeskrivning som ställs i 12 § nämnda förordning. Miljökonsekvensbeskrivningarna visar bl.a. att den övergång till nytt bränsle, biopellets istället för eldningsolja, som det planerade värmeverket medför är positiv ur miljösynpunkt. De visar också att stoftutsläppen minskar med cirka 40 procent om driften vid Hackstacentralen ersätts med ert värmeverk vid Säby. Miljökonsekvensbeskrivningarna innehåller spridningsberäkningar som jämför spridningen av svaveldioxid och kväveoxider mellan det nuvarande Hackstaverket och det planerade värmeverket vid Säby. Dessa spridningsberäkningar utgår bl.a. från studier av den lokala meteorologin varvid hänsyn tagits till inversioner. Av beskrivningarna framgår också att utsläppen av svavel och kväve från värmeverket endast utgör en liten del av den totala förekomsten av dessa ämnen i luften i Åkersberga. Det framgår också av såväl miljökonsekvensbeskrivningarna som av ett av kommunens utlåtanden att det inte finns någon prognostiserad fördubbling av driften till år 2010. Årsproduktionen 1996 var 60 GWh och den förväntas öka till 70 GWh år 2010. Det krav som ställs i 5 kap. 18 § PBL på att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till detaljplanen är uppfyllt. Miljökonsekvensbeskrivningarna är godtagbara. - Driften vid värmeverket förutsätter tillstånd enligt ML. En ansökan om tillstånd enligt denna lag handläggs, som tidigare nämnts, vid länsstyrelsen för närvarande. Vid denna prövning kommer den tänkta verksamheten och dess miljöpåverkan, beträffande såväl buller som utsläpp, att prövas enligt ML. - Länsstyrelsen bör enligt klagandena upphäva antagandebeslutet eftersom länsstyrelsen 1975 avslog en ansökan om ändring av detaljplanen för Säby som skulle ha medfört att maximal byggnadshöjd skulle ha höjts från sex till tio meter. Ett bifall till den nämnda ansökan skulle ha inneburit att byggnadsvolymen inom Säby industriområde skulle kunna öka betydligt mer än vad nu antagen detaljplan innebär som endast omfattar värmeverket. Gällande detaljplan innebär inget hinder att till en byggnad foga en skorsten med betydande höjd. Nu antagen detaljplan innehåller en detaljreglering av bl.a. värmeverkets placering och dess olika byggnadsdelars höjder och ytor. Denna detalj reglering medför att höga krav kunnat ställas på värmeverkets gestaltning. Ett gestaltningsprogram har också fogats till detaljplanen. Länsstyrelsen anser att denna reglering av värmeverkets och dess närmiljös utseende är till fördel för det Säby-området. De höjder och byggnadsvolymer som detaljplanen medger kan godtas, särskilt med hänsyn till det gestaltningsprogram som fogats till detaljplanen. - Klagandena har också anfört att värmeverket kommer att medföra att stadsbilden kommer att försämras väsentligt. Enligt 3 kap. 1 § PBL skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Värmeverket kommer att visuellt påverka omgivningen. Det gestaltningsprogram som kommunen har framställt innebär att värmeverket får en färgsättning och en inramning som i viss mån kommer att minska dess visuella påverkan. Den tekniska utvecklingen innebär att landskapsbilden förändras över tiden. Höga byggnader och anläggningar såsom vattentorn, tv-master och mobiltelemaster utgör numer ett naturligt inslag i landskapsbilden. För intillboende kommer värmeverket att bli ett påtagligt inslag men länsstyrelsen anser att värmeverkets inverkan på stadsbilden, med hänsyn till behovet av anläggningen i nära anslutning till bebyggelse, inte blir sådan att planen inte kan godtas. - Som tidigare nämnts begränsar praxis på området länsstyrelsens möjlighet att ingripa till fall då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. Vid genomgången av klagandenas skäl har länsstyrelsen funnit att kommunens handläggning inte innehållit några felaktigheter. Länsstyrelsen har vidare funnit att klagandenas övriga skäl antingen inte är korrekta eller att de inte har sådan tyngd art de utgör skäl art upphäva detaljplanen. Att det planerade värmeverket kommer att medföra vissa nackdelar för klagandena är dock klart. Det kommer visuellt att vara mycket påtagligt. Det kommer också att avge ett visst ljud och vissa utsläpp. Några intillboende kan också komma att hysa en oro för vad denna påverkan på deras livsmiljö innebär för deras hälsa. Det planerade värmeverket medför också fördelar som berör både enskilda och samhället i stort. Värmeverket skall uppföras för att förbättra fjärrvärmen inom Åkersberga. De positiva konsekvenser som förväntas av en utbyggda fjärrvärme är bättre miljö och billigare värme. För närvarande används en oljeeldad anläggning som är belägen mer centralt i Åkersberga.. Det nya värmeverket skall främst eldas med biobränslen. Det är en mer teknisk modern anläggning som avger mindre utsläpp än befintlig anläggning. Det totala utsläppet som fjärrvärmedriften i Åkersberga. alstrar kommer därmed att minska. - Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att behovet av och fördelarna med värmeverket är så stora att de uppväger de miljömässiga nackdelarna av anläggningen samt att antagandebeslutet därför skall fastställas. - Länsstyrelsen (1998-11-27) beslutade härefter att inte vidta någon åtgärd med anledning av en begäran av Åkersberga Bygg och Trä AB m.fl. att yttrande från kommunen skall inhämtas. - Säby/Ekbackens villaägareförening, Åkersberga Bygg och Trä AB, A-C.A., I.L., E.J., R.T., L.R. samt Bostadsrättsföreningen Slussen överklagade länsstyrelsens beslut den 12 november 1998. De hänvisade till de invändningar som framförts tidigare och framhöll bl.a. att lokaliseringen till Säby var olämplig eftersom avståndet till närmaste bostadsbebyggelse inte var tillräckligt och anläggningen medförde olägenheter i form av buller och utsläpp och försämrad stadsbild. De anförde också att miljökonsekvensbeskrivningen var felaktig samt att planens genomförande medförde en avsevärd minskning av värdet på kringliggande fastigheter. De ansåg att alla bra konsekvenser, t.ex. bättre boendemiljö, skulle komma exploatören och boende i centrala Åkersberga till del medan alla dåliga konsekvenser, t.ex. förstörd boendemiljö, skulle drabba boende och företag i värmeverkets närhet. - Åkersberga Bygg och Trä AB samt L.R. överklagade också länsstyrelsens beslut den 27 november 1998. - Länsstyrelsen (1999-08-17) beslutade att avvisa Bostadsrättsföreningen Slussens överklagande av länsstyrelsens beslut den 12 november 998 eftersom överklagandet kommit in för sent. Bostadsrättsföreningen Slussen överklagade även det beslutet. Föreningen begärde att regeringen skulle besluta att föreningens överklagande till regeringen skulle anses ha kommit in i rätt tid. Föreningen anförde att överklagandet, som sänts den 7 december 1998, borde ha kommit in i rätt tid. - Boverket yttrade sig i ärendet den 3 juni 1999. Verket anförde bl.a. att det inte hade någon anledning att ifrågasätta kommunens bedömning att alternativet Säby industriområde sammantaget var det bästa läget. Eftersom den som ansvarar för verksamheten skall bekosta en miljökonsekvensbeskrivning var det naturligt att exploatören anlitade en konsult som i samråd med kommunen upprättar en miljökonsekvensbeskrivning. Enligt Boverket hade kommunen haft ett tillräckligt underlag för sitt planbeslut. Boverket ansåg dessutom att avståndet mellan det planerade värmeverket och befintlig bostadsbebyggelse var tillfredsställande och att värmeverkets inverkan på stadsbilden inte blev sådan att planen inte kunde godtas. - Olägenheterna för de klagande var enligt Boverket inte heller så betydande att planen av den anledningen inte kunde accepteras. - Klagandena inkom därefter med flera skrivelser. De vidhöll därvid sina invändningar mot planen. De krävde dessutom att regeringen inhämtade nytt aktuellt yttrande från kommunen innan regeringsbeslut om detaljplan för värmeverk i Säby fattades. De begärde också att få möjlighet att ytterligare komplettera sina yttranden. - Regeringen (Miljödepartementet, 1999-11-25) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra länsstyrelsens beslut den 27 november 1998. Överklagandet i den delen bör därför avslås. - Regeringen finner att vad Bostadsrättsföreningen Slussen anfört inte visar att föreningens överklagande av länsstyrelsens beslut den 12 november 1998 kommit in i rätt tid. Vad föreningen anfört utgör inte heller skäl för att överklagandet ändå skall tas upp till prövning. Föreningens överklagande av länsstyrelsens beslut den 17 augusti 1999 bör därför avslås. - Vid prövningen av övriga överklaganden anser regeringen att ärendet kan avgöras på det underlag som nu föreligger. Regeringen konstaterar därvid att Boverket funnit att planen inte innebär sådana betydande olägenheter för klagandena att planen av den anledningen inte kan accepteras. Vad klagandena anfört utgör inte skäl för regeringen att göra någon annan bedömning i denna fråga. - Lokaliseringen av ett värmeverk till Säby bör med hänsyn till vad som framkommit och vid den prövning som skall ske i planärendet kunna godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - Frågor om vilka närmare villkor och föreskrifter som behövs från miljösynpunkt behandlas vid den särskilda miljöprövningen av anläggningen. Det ankommer också på berörda tillsynsmyndigheter att utöva tillsyn över att verksamheten inom planområdet inte innebär sådana störningar för omgivningen som inte kan godtas. - Säby/Ekbackens villaägarförening m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut att avslå överklagandet i fråga om detaljplan för värmeverk inom Säby industriområde och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet. Bostadsrättsföreningen Slussen ansökte även om rättsprövning av regeringens beslut att avslå överklagandet av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 17 augusti 1999 att avvisa föreningens överklagande av kommunens beslut om detaljplan på grund av att överklagandet inte kommit in inom rätt tid. Vidare ansökte föreningen om återställande av försutten tid för att överklaga länsstyrelsens beslut den 12 november 1998 att fastställa detaljplanen. - Till stöd för ansökningen vad gäller beslutet om detaljplan anförde sökandena bl.a. följande. Kommunen har vid detaljplaneläggningen av värmeverket till Säby industriområde inte beaktat avståndet till bostadsbebyggelsen, vilket är ca 150 m eller, när hela området bebyggs med ytterligare pannor för att uppnå fördubblad effekt, endast 130 m. Detta är ett klart brott mot plan- och bygglagen (1987:10) och mot Boverkets regler om skyddsavstånd. I förslaget till detaljplan sägs nämligen i kommentarerna att fysiskt utrymme finns för en med nuvarande teknik fördubblad installerad effekt och att verksamheten även då skulle kunna bedrivas utan väsentlig olägenhet för omgivningen. Denna möjlighet till fördubblad kapacitet har det talats så lite om i planärendet att det kan sägas att befolkningen förts bakom ljuset av Graninge och kommunen. Värmeverket kommer att bli lika högt som en hötorgsskrapa och passar inte in i ett skärgårdssamhälle. Minst 2 000 personer har protesterat mot värmeverkets placering. En bättre placering vore 1 km upp i skogen. Genom att den platsen ligger högt behövde skorstenen inte bli så hög och ackumulatortanken kunde bli mindre. Jämförelsen som gjorts mellan olika lokaliseringsalternativ är emellertid inte objektivt utförd och de behandlade aspekterna är inte korrekt värderade. Anläggningen kommer att medföra buller och utsläpp och störa landskapsbilden. Miljökonsekvensbeskrivningen och de redovisade ekonomiska kalkylerna är partiska, felaktiga och ofullständiga. Planärendet har handlagts felaktigt. Sammantaget strider beslutet mot bl.a. förvaltningslagen, kommunallagen, plan- och bygglagen och miljöskyddslagen samt Boverkets regler. - Bostadsrättsföreningen Slussen anförde i fråga om det avvisade överklagandet bl.a. följande. Föreningen har, liksom övriga klagande, överklagat alla beslut rörande värmeverket i Säby till alla instanser. Överklagandet till länsstyrelsen utarbetade föreningen tillsammans med övriga klagande. Föreningens ordförande fick den 6 december 1998 en utskrift för undertecknande, vilken han nästa dag lade på postens brevlåda i Mörby centrum. Att skrivelsen med överklagande på något sätt förkommit blev klart när föreningen inte fick del av Boverkets yttrande till regeringen. - Regeringsrätten avslog den 27 juni 2000 framställt yrkande om inhibition och höll muntlig förhandling i målet den 6 mars 2002. Vid förhandlingen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle inhämta ett nytt yttrande från Boverket. - Regeringsrätten (2002-05-27, Lindstam, Nordborg, Nilsson, Ersson, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet visar inte att regeringens beslut att inte bifalla Bostadsrättsföreningen Slussens överklagande av länsstyrelsens avvisningsbeslut strider mot någon rättsregel. Beslutet i den delen skall därför stå fast. - Försutten tid får enligt 37 c § förvaltningsprocesslagen (1971:291) återställas om den har försuttits på grund av omständighet som utgör giltig ursäkt. Föreningen har inte visat att någon sådan omständighet föreligger. Ansökan om återställande av försutten tid skall därför avslås. - Av vad som nu sagts följer att Bostadsrättsföreningen Slussen inte varit part i ärendet om detaljplanen hos regeringen. Föreningens ansökan om rättsprövning i den delen skall därför avvisas. - Boverket har yttrat sig till regeringen den 3 juni 1999. Verket har gjort sina bedömningar med utgångspunkt i handlingarna i ärendet och bedömt förutsättningarna för att antaga planförslaget utifrån såväl befintlig som planerad bostadsbebyggelse. Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta ett nytt yttrande från Boverket. - När det gäller övriga sökandes ansökningar om rättsprövning ger vad som förekommit i målet inte vid handen att regeringen när den fattade sitt beslut rörande detaljplanen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som finns i ärenden enligt plan- och bygglagen. Utredningen i målet visar inte att det vid handläggningen av nu aktuellt planärende förekommit något förfarandefel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att regeringens klandrade avgörande på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut i vad det gäller detaljplanen skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast i vad det avser Bostadsrättsföreningen Slussens överklagande av länsstyrelsens avvisningsbeslut. - Regeringsrätten avslår föreningens ansökan om återställande av försutten tid och avvisar dess ansökan om rättsprövning, såvitt avser regeringens beslut i fråga om detaljplanen. - Regeringsrätten avslår sökandenas begäran om inhämtande av yttrande från Boverket. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast i vad det avser detaljplanen. (fd 2002-02-20, Hammarberg)