RÅ 2002 not 78

Not 78. Ansökan om rättsprövning av beslut ang. detaljplan av Stiftelsen Stolta Stad m.fl. -Kommunfullmäktige i Nacka (2000-12-11, § 213) beslöt att anta en detaljplan för Danviks Strand, del av fastigheterna Sicklaön 37:9, 37:13 m.fl. - Planområdet var beläget inom Danviken på nordöstra delen av Sicklaön och omfattade bl.a. byggnader såsom Gula huset, Linoljekokeriet, ateljén, Oljelagret och Gomanhuset samt del av Finnbodavägen. För området gällde en detaljplan från 1991, som medgav en utbyggnad av kontor och en mindre andel bostäder. Den antagna detaljplanen innebar att området bebyggdes med fem nya bostadshus om cirka 110 lägenheter samt att befintligt flerbostadshus (Dårhuset), Gomanhuset och befintliga ateljébyggnader behölls för nuvarande verksamheter och ändamål samt att det tidigare linoljelagret bevarades. - Beslutet överklagades av bostadsrättsföreningen Henriksborg, Henriksborgs samfällighetsförening, S.E., T.E., P.R., P.W. och T.S. m.fl. samt av P.L. m.fl. och ytterligare två personer. - Henriksborgs samfällighetsförening m.fl. yrkade att den antagna planen för Danviks Strand skulle upphävas. Som grund för deras överklaganden anförde de huvudsak följande. Samrådet har inte skett på sätt som plan- och bygglagen föreskriver. Områdesnämnden beslutade den 26 augusti 1997 att sända detaljplaneförslaget för samråd till berörda remissorgan. Områdesnämnden har därefter vid tre tillfällen återremitterat ärendet för komplettering och ytterligare bearbetning, nämligen den 17 februari 1998, den 31 augusti 1999 samt hösten 1999. Sedan 1997 har det inte kallats till något ytterligare samråd beträffande den antagna detaljplanen. Det har även förekommit felaktigheter under planprocessens gång. Det återfinns dessutom felaktigheter i miljökonsekvensbeskrivningen för Danviks Strand. .Den nu antagna detaljplanen kommer att beskära utsikten från Henriksborg så kraftigt att vattenspegeln mot Djurgården nästan försvinner. Vidare har kommunfullmäktige tillåtit stora avvikelser i förhållande till det kvalitetsprogram för Nackas norra kust som antagits av kommunfullmäktige. Det är märkligt att samma kommunfullmäktige som i juni 1999 antar ett ambitiöst kvalitetsprogram för Nackas norra kust flagrant desavuerar detsamma genom att anta aktuell detaljplan i december 2000. De byggnader som nu planeras vid Danviks Strand överstiger vida höjden (20 meter) på byggnaden Dårhuset. Enligt kvalitetsprogrammet skall vegetationspartiet öster om Gomanhuset fungera naturligt avgränsande och behövs som ett litet grönområde för tillkommande bostäder. Detaljplanen tillåter här trots detta den största byggnaden på Danviks Strand. Detaljplanen står dessutom i strid med utpekade riksintressen i området. Trafiksituationen är alltför dåligt utredd. Det råder vidare en bristande samordning av planeringen för Saltsjöqvarns-, Danviks Strands och Finnbodaområdena. Detaljplanen bör även upphävas med hänsyn till länsstyrelsens tidigare beslut i planärendet och med hänsyn till länsstyrelsens yttrande i juli 2000 över den nu antagna detaljplanen. Detaljplanen har efter detta yttrande endast ändrats obetydligt. Till överklagandena hade bifogats bl.a. ett alternativt förslag till detaljplan, Henriksborgs samfällighetsförenings m.fl. yttrande under utställningstiden, en jämförelse mellan den gällande detaljplanen från 1991 och den nu antagna planen samt en jämförelse mellan kvalitetsprogrammets ambitionsnivå och den antagna detaljplanen. - Bostadsrättsföreningen Henriksborg yrkade att detaljplanen för Danviks Strand omarbetades för att följa de riktlinjer som dragits upp i kvalitetsprogrammet för Nackas norra kust. Som grund för föreningens talan anfördes i huvudsak följande. Kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplan är felaktigt. Beslutet bygger på dåliga, inkompletta och direkt felaktiga beslutsunderlag. Planer, illustrationer och beskrivningar är missvisande och missledande. Detaljplaneförslaget följer på intet sätt riktlinjerna i kvalitetsprogrammet och har inte heller anpassats efter de krav som ställs i programbeslutet och besluten om återremisser. Inkomna synpunkter har inte beaktats i detaljplaneförslaget. Samråd har inte genomförts korrekt. Samrådsredogörelsen saknades när beslut om utställning av planen fattades. Detaljplanen ställdes ut i juni 2000. Länsstyrelsen ansåg i sitt yttrande den 6 juli 2000 att planförslaget stred mot kvalitetsprogrammet och ansåg att förslaget skulle omarbetas. I länsstyrelsens yttrande den 9 oktober 2000 påpekade länsstyrelsen att det är kommunen som själv har att utforma planer på ett sådant sätt att riksintresset inte skadas. Länsstyrelsen skriver dock ingenting om att det nu justerade förslaget inte längre strider mot kvalitetsprogrammet. Kommunen bemöter övriga under utställningstiden inkomna synpunkter kortfattat och oftast konstaterar blott kommunen att detaljplaneförslaget stämmer överens med kvalitetsprogram, översiktsplan m.m. De största problemen med den nu antagna detaljplanen är exploateringens storlek och avsaknaden av helhetssyn, okänsligheten när det gäller miljön och okunskapen när det gäller historien. I övrigt hänvisas till föreningens övriga skrivelser. - S.E. yrkade att länsstyrelsen inte godkände detaljplanen och anförde bl.a. följande. En ny detaljplan bör utarbetas med hänsynstagande till riksintresset och Nackas kvalitetsprogram för norra kusten. I övrigt hänvisar han till de synpunkter han tidigare framfört under handläggningen av ärendet och till reservationerna till Nackas kommunfullmäktiges beslut i samband med antagandet av detaljplanen. - K.P. yrkade att detaljplanen för Danviks Strand skulle upphävas. Som grund för sin talan anförde han i huvudsak följande. Utsikten från Henriksborg över inloppet försämras så kraftigt att vattenspegeln mot Djurgården nästan helt försvinner. Om detaljplanen vann laga kraft och förverkligades skulle en försämring av trafiksituationen uppstå. Stranden skulle förstöras och befintligt grönområde skulle försvinna. Dessa utgör en resurs för medborgarna i området. Ärendet är belastat med felaktigheter i samrådet, ritningarna och utfästelserna på grund av den bristfälliga hanteringen som förekommit under planeringstiden. Kommun, markägare och byggföretag har visat bristande hänsyn till områdets kulturhistoria, till dess riksangelägna position och till medborgarna som bor här eller har visat intresse för området. Vidare har Nacka kommun förlagt överklagandeperioden till en tidpunkt, då de flesta människor är bortresta eller har svårt att träffas för att bidra med sina erfarenheter och åsikter och myndigheter har svårt att få fram material som förklarar och stöder deras sak. I övrigt hänvisade han till överklagandet av Henriksborgs samfällighetsförening. - T.S. yrkade, så vitt kan förstås, att detaljplanen borde upphävas och återförvisas för vidare handläggning och anförde i huvudsak följande. Kvalitetsprogrammets rekommendationer för Nackas norra kust har inte beaktas eller följts. I programmet sägs bl.a. att den befintliga bebyggelsen i området (det s.k. Dårhuset) skall få dominera landskapsbilden. I det utställda planförslaget blir denna kulturhistoriska och värdefulla byggnad i det närmaste osynlig pga. den hårda och onyanserade exploateringen. Planförslagets hushöjdspresentationer är ohederligt redovisade. Kommunens tjänstemän i samråd alternativt samarbete med exploatören har utövat eventuell otillbörlig påverkan på länsstyrelsen. Inga solstudier som visar på hur den befintliga bebyggelsen drabbas har redovisats Ljusförhållandena för vissa av de boende i det så kallade Dårhuset blir starkt påverkade i det utställda planförslaget. Utsikten blir i det närmaste obefintlig. Strandskyddet och reglerna för nyexploatering av områden med riksintresse åsidosätts. Planförslaget är en miljöarkitektonisk och kulturhistorisk katastrof. Grönytorna blir starkt beskurna, nästintill obefintliga. Nuvarande sluttningar försvinner och förkastningsbranten blir osynlig. Detta i strid med gällande översiktsplan, med gällande planförslag och med kvalitetsprogrammets intentioner. Beslutet om att anta detaljplanen för Danviks Strand är fattat med en felaktig och bristfällig beskrivning av ärendet. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2001-04-05) avvisade överklagandena från P.L. m.fl. samt överklagandeskriften undertecknad av två personer som inte hade identifierats och avslog överklagandena från övriga klaganden och fastställde enligt 13 kap. 8 § första stycket PBL Nacka kommuns beslut att anta detaljplan för Danviks Strand, del av fastigheterna Sicklaön 37:9 och 37:13 m.fl. i Nacka kommun. - Som motivering till sitt beslut anförde länsstyrelsen följande. Länsstyrelsen tar först ställning till frågan om vilka som har rätt att överklaga det meddelade beslutet. - Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) och 5 kap. 30 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, får en kommuns beslut att anta detaljplan överklagas av den som beslutet angår, nämligen sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt hyresgästsammanslutningar. Vidare krävs enligt 13 kap. 5 § PBL att den klagande senast under utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. - P.L. m.fl. har inte tidigare lämnat skriftliga synpunkter i ärendet och har inte heller fått antagandebeslutet med hänvisning hur man överklagar kommunens beslut. Med hänsyn till vad som nu anförts skall deras överklaganden inte tas upp till prövning. - Därutöver har en överklagandeskrift, som synes härröra från fastighetsägarna till fastigheten Sicklaön 353:55, inkommit till länsstyrelsen. Skrivelsen är undertecknad av två personer. Länsstyrelsen har inte kunnat identifiera vilka personer som skrivit under överklagandet (endast förnamnen och del av efternamnet har identifierats) Vid kontroll med fastighetsregistret överstämmer inte de upptagna förnamnen med fastighetsägarna till den aktuella fastigheten. Länsstyrelsen har vidare varit kontakt med Telia, som har fått göra en bred sökning i det aktuella området, utan resultat. Länsstyrelsen har därefter kontaktat R.L., boende i området, för att få hjälp med identifieringen, men utan resultat. Med hänsyn till vad som nu anförts tar inte länsstyrelsen upp den aktuella överklagandeskriften till prövning. - En grundläggande princip inom plan- och byggnadslagstiftningen är att kommunen själv inom vida ramar får avgöra hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Frågor om byggnaders och miljöns utformning samt andra liknande kvalitetsfrågor är interna kommunala angelägenheter. Stor vikt bör således tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Överprövningsmyndigheter skall huvudsakligen endast ingripa då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen i planärendet. - Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. PBL på eget initiativ pröva kommunens beslut att anta en detaljplan, om det kan befaras bl.a. att beslutet innebär att ett riksintresse enligt 3 och 4 kap.miljöbalken inte tillgodoses. Länsstyrelsen har den 19 december 2000 beslutat att någon prövning enligt 12 kap. PBL inte skall ske. Vad klagandena har anfört medför inte någon ändrad bedömning av länsstyrelsen i fråga om detaljplanens inverkan på bl.a. riksintressen. - Enligt 5 kap. 18 § PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Utgångspunkten för bedömningen skall vara pågående markanvändning som utgörs av de åtgärder som en gällande detaljplan medger. I detta fall ersätts en detaljplan som antogs 1991 och som medgav en byggnadsrätt på 11 000 kvm. I den nya detaljplanen har byggrätten utökats till 14 000 kvm. Länsstyrelsen anser att den nya detaljplanen får anses ha en sådan påverkan på miljön att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas. Detta beroende på att projektet är omfattande, att området ingår i en kulturmiljö av riksintresse samt allmänhetens behov av information. I PBL finns - till skillnad från miljöbalken - inga formella regler för vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla och hur denna skall hanteras. Länsstyrelsen finner att den miljökonsekvensbeskrivning som upprättats av kommunen i planärendet på ett godtagbart sätt beskriver förhållandena och konsekvenserna för avsedd exploatering. - Vidare har i ärendet ifrågasatts om samrådsförfarandet ägt rum på erforderligt sätt. Enligt 5 kap. 20 § PBL skall kommunen samråda med länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd. Av 5 kap. 21 § PBL framgår att syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Under samrådet bör kommunen redovisa planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget. I förevarande fall har förslaget till detaljplan reviderats efter utfört samråd. Någon skyldighet för kommunen att genomföra ytterligare samråd på grund av att planförslaget förändrats under planprocessens gång föreligger inte. Vad gäller samrådsförfarandet i övrigt ger handlingarna i ärendet vid handen att samråd skett på sätt som föreskrivits i plan- och bygglagen. - Länsstyrelsen konstaterar vidare att den antagna planen inte står i strid med den fördjupade översiktsplanen för Nacka kommun från 1999. - I samband med antagandet av den fördjupade översiktsplanen antog kommunfullmäktige ett kvalitetsprogram för den norra kusten. Detta program finns ej reglerat i PBL och är inte bindande för den efterföljande detaljplaneringen. Det är kommunen själv som får avgöra i vilken omfattning man skall följa det. - I ärendet har även framförts synpunkter på byggnadernas höjd respektive placering i det aktuella området. Byggnaderna avses i huvudsak inrymma bostadslägenheter. Vid jämförelse med den gällande detaljplanen från 1991 och den nu aktuella planen konstaterar länsstyrelsen att de föreslagna byggnaderna blir några fler till antalet och att dessa även får en annan utformning och placering. Byggnaderna föreslås dessutom bli väsentligt högre än den angivna byggnadshöjden i planen från 1991. Den nu aktuella planen medför således vissa förändringar av de klagandes miljö som inte skulle bli följden av en bebyggelse enligt 1991 års plan bl.a. begränsas utsikten mer från det intilliggande bostadsområdet Henriksborg och från det s.k. Dårhuset utöver Saltsjön. De geologiska förhållandena i området med bl.a. stora höjdskillnader innebär emellertid att utsikten, framförallt från Henriksdalsberget, får anses påverkad endast i en begränsad omfattning i jämförelse med den gällande planen. Därutöver konstaterar länsstyrelsen att avskuggningen i området blir något större till följd av den antagna planen. Detaljplanen kan dock, mot bakgrund av vad som ovan framkommit, inte anses innebära en sådan negativ inverkan på klagandenas förhållanden att den inte kan godtas. - Av den antagna planen framgår att det nordost om Gomanhuset planeras att uppföras en byggnad avsedd för bostadsändamål. På den aktuella platsen finns i dag enligt den gällande planen från 1991 en byggrätt för uppförande av en byggnad avsedd för kontorsändamål. Den nu föreslagna byggnaden blir väsentligt högre jämfört med den tidigare föreslagna. Vidare framgår att byggnaden även får en annan utformning, men att dess omfattning i stort sett blir densamma. Platsen där byggnaden avses att placeras består i dag huvudsakligen av naturmark. På grund av byggnadens förändrade utformning och tänkta tillfartsvägar kommer grönområdet påverkas ytterligare något i jämförelse med den gällande planen. Det ökade intrång på grönområdet som en exploatering enligt den nu antagna planen får i förhållande till exploatering enligt 1991 års plan, får enligt länsstyrelsens mening, emellertid anses vara av begränsad omfattning. Vid en avvägning i förevarande fall mellan behovet av rekreationsytor för de boende och det allmänna intresset att bereda plats för ytterligare bostädet, finner länsstyrelsen att behovet av bostäder bör ges en större tyngd. Olägenheten i form av något minskade grönytor får således mot bakgrund av vad som ovan anförts inte anses gå utöver vad som skäligen får tålas. - Vad sedan gäller trafiksituationen i området får Nacka kommun anses ha utrett den i tillräcklig omfattning. Länsstyrelsen konstaterar att detaljplanen innebär en viss ökning av trafiken i området. Trafikökningen kan dock inte anses gå utöver vad som skäligen får tålas i en stad av större mått. - Vid en samlad bedömning finner länsstyrelsen att kommunens avvägning mellan berörda allmänna och enskilda intressen i detta fall inte medför så stora olägenheter för klagandena att detaljplanen skall upphävas. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som utgör skäl för att upphäva planen. Överklagandena skall mot bakgrund härav avslås. - Utöver vad som ovan anförts kan upplysningsvis nämnas att strandskyddet inom aktuellt område upphävdes i de delar som avsåg kvartersmark i samband med antagande av den gällande detaljplanen från 1991. Vidare har länsstyrelsen i beslut den 6 juli 2000 upphävt strandskyddet för den del av vattenområdet som får överbyggas med bryggor. - Länsstyrelsens beslut överklagades av Bostadsrättsföreningen Henriksborg, Henriksborgs samfällighetsförening, S.E., T.S., K.P., P.W. och P.R. m.fl. samt av P.L. m.fl. och Stiftelsen Stolta Stad och R.F. - S.E. vidhöll vad han tidigare framfört och framhöll bl.a. följande. I ärendet har inte de felaktigheter prövats som begåtts av kommunen vid planens framtagning och som påpekats i flera överklaganden. Riksintresset enligt 3 och 4 kap.miljöbalken har inte tillmätts tillbörlig vikt. Förändringen av siktförhållandena, som i första hand berör de närmast boende, har inte analyserats i ärendet. Konsekvenserna för trafikförhållandena av den exploatering som pågår eller planeras inom området har inte beaktats. Han framförde dessutom kritik mot kommunens och länsstyrelsens handläggning av ärendet. - Bostadsrättsföreningen Henriksborg vidhöll vad som tidigare framförts och framhöll bl.a. följande. De största problemen med den nu antagna detaljplanen är exploateringens storlek, avsaknaden av en helhetssyn, okänsligheten när det gäller miljön samt okunskapen när det gäller historien. Deras kritik mot exploateringens storlek rör inte främst förhållandena för dem själva utan kulturmiljön som ett allmänt intresse. Detaljplanen stämmer inte överens med kommunens kvalitetsprogram för Nackas norra kust. Trafiksituationen har inte utretts i tillräcklig omfattning och de har inte fått ta del av den trafikutredning som har gjorts. Frågorna kring tillfart till ateljén är liksom bussgata, vändplaner, tillfart till oljelager, trottoarer, infart till parkeringsgarage, nedfart till kaj osv. inte lösta i planen. Dessutom framförs kritik mot kommunens och länsstyrelsens handläggning. Som komplement till överklagandet redovisades också material som bl.a. innehöll historik och vissa illustrationer. - T.S. framhöll att detaljplanen i förhållande till gällande plan skulle medföra en negativ påverkan på hans boendemiljö genom bl.a. högre byggnader, annan utformning, annan placering, stora förändringar, sämre ljusinsläpp, starkt begränsad utsikt, stor avskuggning och trafikökning samt intrång på grönområden. Vidare anförde han att kommunen borde avbryta sitt nära samarbete med exploatören eller kräva av denne att fullfölja nuvarande godkänd detaljplan från år 1991 eller presentera ett annat mer mänskligt och miljöarkitektoniskt genomarbetat förslag till hur marken kunde användas. Han framförde också kritik mot kommunens och länsstyrelsens handläggning. -Henriksborgs samfällighetsförening hänvisade till vad föreningen tidigare framfört och framhöll bl.a. följande. Detaljplanen bör inte godtas med hänsyn till att samråd inte skett på det sätt PBL förutsätter. Felaktigheter har förekommit under planprocessens gång. Hänsyn har inte tagits till detaljplanen för Henriksborgsområdet. Den nu antagna detaljplanen beskär utsikten från Henriksborg så att vattenspegeln mot Djurgården försvinner. Kommunfullmäktige har tillåtit avvikelser i förhållande till kvalitetsprogrammet. Riksintresset har inte tillgodosetts. Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller felaktigheter. Trafiksituationen är dåligt utredd. Det brister i samordningen av planeringen för Saltsjöqvarns-, Danviks Strands- och Finnbodaområdena. Föreningen anförde också att länsstyrelsen fattat motsägelsefulla beslut i den berörda planfrågan. - K.P., P.W. och P.R. m.fl. hänvisade i likalydande skrivelser till vad samfällighetsföreningen framfört. - P.W. och P.R. framförde i egna skrivelser även följande. Detaljplanen medför förluster för deras närmiljö och för riksintressena kulturminnesvård och kust- och skärgårdsområden. Planen innebär en ökning av exploateringsgraden med 40 procent jämfört med gällande detaljplan. De fem nya husen utplånar ursprunglig mark och natur samt kulturvärden. Parkeringsanläggningarna som kringgärdar husen redovisas inte som sådana på den skiss som skall illustrera planen. Danviks strand blir privatiserad och natur och kultur byggs bort. Något alternativ till den nu överklagade planen har inte tagits fram. Föreningen har visat att det går att komplettera bebyggelsen på Danviks Strand utan att värdet av deras utsikt mot Djurgården och Stockholms inre vattenrum utplånas. Deras förslag bevarar även förkastningsbranten. En miljötonsekvensbeskrivning skall redovisa olika alternativ då risk finns för skada på riksintresset. Sådana undersökta alternativ saknas. Planen strider mot kommunens eget kvalitetsprogram. De framförde också kritik mot kommunens handläggning av detaljplanen bl.a. vad gäller samrådsförfarandet. Dessutom framfördes kritik mot länsstyrelsens handläggning av frågorna om riksintresse och strandskydd. - Regeringen (Miljödepartementet, 2001-11-15) tog inte upp överklagandena av Stiftelsen Stolta Stad och R.F. till prövning och avslog överklagandena i övrigt. - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen följande. Enligt handlingarna har R.F. och Stiftelsen Stolta Stad inte överklagat kommunens beslut att anta detaljplanen till länsstyrelsen. Deras överklagande till regeringen bör därför inte tas upp till prövning. P.L. m.fl. har avvisats av länsstyrelsen med hänvisning till att de inte senast under utställningstiden lämnat skriftliga synpunkter. Regeringen finner inte att det framkommit skäl att ändra länsstyrelsens beslut i denna del. - Vid prövningen av överklagandena i övrigt finner regeringen att vad de klagande framfört om länsstyrelsens handläggning inte utgör skäl att upphäva länsstyrelsens beslut. Vad gäller kommunens handläggning av samråds- och utställningsförfarandena konstaterar regeringen att det av handlingarna framgår att de klagande haft möjligheter att framföra synpunkter på detaljplanen innan denna antogs av kommunen. Av samråds- och utställningsutlåtandena över inkomna erinringar framgår också att de klagande framfört invändningar mot planförs laget. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. - Vid ärendets prövning i övrigt finner regeringen att de olägenheter i form av bl.a. minskad utsikt och ökad skugga som detaljplanen kan medföra för de klagande inte kan anses vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad som framförts om påverkan på riksintressena och andra allmänna intressen utgör enligt regeringens uppfattning inte tillräckliga skäl för att regeringen med anledning av överklagandena skall upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. Regeringen finner inte heller att vad de klagande framfört om trafikförhållandena, om samordning mellan olika planer, om kvalitetsprogrammet eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Stiftelsen Stolta Stad m.fl. samt J.P. och A.S. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten upphävde regeringens beslut. B.S. och K.H. yrkade också att Regeringsrätten skulle förordna att regeringens beslut tills vidare inte skulle gälla. - Sökandena anförde till stöd för sina ansökningar bl.a. följande. Länsstyrelsen i Stockholms län har den 7 juli 1982 och den 11 april 1988 med stöd av 15 § naturvårdslagen (1964:822) beslutat att strandskydd inte skall gälla inom områden som berörs av den nu aktuella detaljplanen. Naturvårdslagen har i berört avseende ersatts av bestämmelser i 7 kap.miljöbalken. Enligt 11 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, MP, skall förordnanden om undantag från strandskydd som har meddelats enligt 15 § andra stycket första meningen naturvårdslagen i dess lydelse före den 1 juli 1994 omprövas med tillämpning av 7 kap. 13 § miljöbalken senast den 30 juni 1999. Har ett förordnande inte omprövats innan dess, upphör förordnandet att gälla. Länsstyrelsens beslut från år 1982 och 1988 har inte omprövats. Därmed råder enligt miljöbalken strandskydd i nu aktuellt detaljplaneområde. Mot denna bakgrund strider regeringens beslut mot 7 kap. 16 § miljöbalken eftersom den aktuella detaljplanen medger omfattande byggnation i strid mot strandskyddet. - Regeringsrätten (2002-04-06, Lavin, Schäder, Almgren, Melin, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - J.P. och A.S. har inte varit parter i ärendet hos regeringen. Deras ansökningar skall därför avvisas. - Stiftelsen Stolta Stad och R.F. har inte överklagat kommunens beslut. Deras överklaganden har därför inte tagits upp till prövning av regeringen. Regeringen har vidare fastställt länsstyrelsens beslut att avvisa överklaganden av P.L. m.fl. Regeringens beslut har i dessa hänseenden inte visats vara felaktigt och skall därför stå fast. - Beträffande övriga sökandes talan gör Regeringsrätten följande bedömning. Övergångsbestämmelsen i 11 § MP avser förordnanden enligt 15 § andra stycket första meningen naturvårdslagen i dess lydelse före den 1 juli 1994. Dessa förordnanden innebar att strandområden som uppenbarligen saknade betydelse för bad och friluftsliv inte skulle omfattas av strandskydd. De i målet aktuella länsstyrelsebesluten avser förordnanden enligt 15 § tredje stycket naturvårdslagen, vilken bestämmelse före den 1 juli 1994 avsåg förordnanden om att strandområden som ingick i bl.a. en stadsplan inte skulle omfattas av strandskydd. Därav följer att 11 § MP inte är tillämplig på ifrågavarande beslut om upphävande av strandskydd. Regeringsrätten finner därför inte visat att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar J.P:s och A.S:s ansökningar. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-05-02, I. Larsson)

*REGI

*INST