RÅ 2002:26

På ansökan av E.Å. förordnade Länsrätten i Norrbottens län i dom den 17 april 2001 att E.C. vid vite av 5 000 kr per tillfälle skulle lämna ut parternas gemensamma barn, Mikael, för umgänge vid i domen angivna tillfällen under våren 2001. Vidare beslutade länsrätten att vardera parten skulle bära sina kostnader i målet. E.C. överklagade domen hos Kammarrätten i Sundsvall och begärde inhibition. Kammarrätten avslog inhibitionsyrkandet i beslut den 27 april 2001. Detta beslut jämte överklagandeskriften skickades för kännedom till E.Å:s ombud. Sedan E.C. återkallat sitt överklagande avskrev kammarrätten målet i beslut den 22 maj 2001. Kammarrätten bestämde att ersättning enligt rättshjälpslagen skulle betalas till E.C:s biträde med 5 000 kr för arbete med målet i kammarrätten.

E.Å. överklagade kammarrättens avskrivningsbeslut och hävdade att hans biträde inte beretts tillfälle att komma in med kostnadsräkning innan kammarrätten avskrev målet. Biträdet ingav en kostnadsräkning avseende 2 timmars arbete i kammarrätten och yrkade ersättning enligt denna. E.Å. yrkade vidare att motparten skulle förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader i kammarrätten.

Prövningstillstånd meddelades.

E.C. bestred bifall till överklagandet. Hennes biträde begärde ersättning för sitt arbete med målet i Regeringsrätten.

Regeringsrätten (2002-06-12, Ragnemalm, Schäder, Almgren, Melin, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 10 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, skall ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom mål anhängiggörs, och det som hör till den tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. I stadgandets andra stycke föreskrivs undantag från denna skyldighet 1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis, 2. om underrättelse annars är uppenbart onödig, 3. om motparten är en förvaltningsmyndighet och en underrättelse är onödig eller 4. om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet.

Den allmänna kommunikationsregeln, omfattande allt tillkommande material och inte endast handlingar varigenom mål anhängiggörs, återfinns i 18 § FPL. Enligt denna skall part, innan mål avgöres, ha fått kännedom om det som tillförts målet genom annan än honom själv och haft tillfälle att yttra sig över det, om det ej föreligger sådana skäl däremot som anges i 10 § andra stycket FPL.

Formlig kommunikation av överklagandehandlingen enligt 10 § första stycket FPL, inkluderande föreläggande att inkomma med svar, har i förevarande fall inte skett, vilket kan förklaras av att något av de i stadgandets andra stycke angivna undantagsfallen ansetts föreligga, t.ex. att kammarrätten inte funnit anledning anta att talan skulle komma att bifallas. Under förutsättning att ingen som helst kontakt etablerats med klagandens motpart hade kammarrätten också utan kommunikation av återkallelsehandlingen enligt 18 § FPL kunnat avskriva målet, eftersom det då vore uppenbart onödigt att över huvud uppmärksamma honom på ett material som väl tillförts målet men som inte fått några negativa konsekvenser för honom ( jfr de ovannämnda punkterna 1 och 2 i 10 § andra stycket FPL).

Om en överklagandehandling däremot tillställts motpart med föreläggande enligt 10 § första stycket FPL att svara, är det - särskilt i en situation där han företräds av ombud - tämligen givet att han kommer att åsamkas kostnader för sitt ålagda engagemang i saken, med följd att målet inte får avskrivas efter en återkallelse utan att han genom kommunikation enligt 18 § FPL av återkallelsehandlingen beretts tillfälle att yrka ersättning för dessa (se RÅ 1994 not. 232).

Även om motparten, som i förevarande fall, endast tillställts överklagandehandlingen för kännedom framstår det som naturligt och sannolikt att denna underrättelse föranleder åtgärder till bemötande av överklagandet och därmed kostnader. Genom att avskriva målet utan att ha kommunicerat återkallelsehandlingen med E.Å. har kammarrätten betagit honom möjligheten att få ett yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader prövat. Ett sådant förfarande strider mot 18 § FPL varför det överklagade beslutet skall upphävas och målet återförvisas till kammarrätten för ny handläggning. Kammarrätten skall också pröva de ersättningsanspråk som framförts i Regeringsrätten och frågan om parts skyldighet att ersätta rättegångskostnader (jfr RÅ 2000 ref. 30 och RÅ 1991 ref. 99).