RÅ 2002:48

L-O.Ö. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade sjukpenning motsvarande inkomstförlusten från Räddningstjänsten.

Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att den skulle upphävas och försäkringskassans beslut den 4 november 1998 fastställas. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Under den tid som är i fråga har L-O.Ö:s arbetsförmåga inte varit nedsatt med minst en fjärdedel av hans normala arbetstid. Länsrättens dom innebär en avvikelse från etablerad rättstillämpning när det gäller beräkningen av vad som ingår i en försäkrads normala arbetstid. Gällande lag och rättstillämpning medger inte att SGI, för den som har mer än en anställning, skall fastställas för varje anställning för sig. - Om en försäkrad på grund av sjukdom behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag skall hans arbetsförmåga anses vara nedsatt i minst motsvarande mån den dagen (3 kap. 7 § AFL). I prop. 1996/97:28 s. 23-24 utvecklas principer för lagtillämpningen när en sjukskriven person normalt arbetar mer än heltid. Det anges där att så länge den sjukskrivne beräknas kunna återgå till sitt vanliga arbete efter sjukskrivningstiden bör graden av arbetsförmågans nedsättning relateras till hans faktiska ordinarie arbetstid. Detta i motsats till när han inte beräknas kunna återgå i ordinarie arbete, då graden av nedsättning bör relateras till högst ett normalt heltidsarbete. Så långt föreligger inte någon skillnad mellan de tolkningar som gjorts av försäkringskassan och länsrätten. Däremot har frågan om vad som ingår i begreppet ordinarie arbetstid inte givits någon ny tillämpning i den nämnda propositionen. Vägledning får i stället sökas i principerna för beräkning av årsarbetstid (prop. 1986/87:69 s. 30-31). Där anges att årsarbetstid skall fastställas med ledning av den ordinarie arbetstid som anges i respektive avtal mellan arbetsmarknadens parter. Tid som avser regelbundet återkommande övertid och mertid, tid i jour och beredskap och liknande skall i princip inte inräknas i ordinarie arbetstid. Däremot skall inkomsten av sådant arbete ingå i SGI. För den som har två eller flera anställningar bör årsarbetstiden fastställas på grundval av den sammanlagda ordinarie arbetstiden. Enligt 3 kap. 5 § AFL skall av ett beslut om SGI framgå i vad mån SGI:n är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete (sistnämnda begrepp avser egenföretagare). Därav följer att SGI för den som har två eller flera arbeten såsom anställd skall fastställas endast som en sammanlagd årsinkomst och inte fördelas på respektive anställning. Enligt 3 kap. 12 a § AFL skall i vissa fall en SGI som består av två eller flera anställningsinkomster räknas isär. Det gäller i sådana fall där det för samma sjukskrivningsdag blir aktuellt med sjuklön från den ene arbetsgivaren och sjukpenning från försäkringskassan med avseende på bortfallet av inkomst från den andre arbetsgivaren. I dessa fall är ändå inte SGI:n fastställd på anställningarna var för sig, utan delningen av inkomsten görs först i utbetalningssituationen. Några andra situationer, där sådan delning av anställningsinkomster ska göras, framgår inte av 3 kap. AFL. - L-O.Ö:s arbetsförmåga har vid tidpunkten för försäkringskassans beslut om indragning av sjukpenning varit nedsatt på så vis att han har kunnat fullgöra sitt ordinarie heltidsarbete men varit tvungen att avstå från sitt arbete som deltidsbrandman. L-O.Ö. var sjukskriven fr.o.m. den 10 november 1997. Den tidpunkt som försäkringskassans beslut avser, den 7 september 1998, ligger långt efter den dåvarande 28-dagarsperiod då arbetsgivaren betalade ut sjuklön. Någon sådan situation som avses i 3 kap. 12 a § AFL föreligger alltså inte. L-O.Ö:s ordinarie arbetstid utgörs enligt utredningen av 260 dagar per år (5 dagar x 52 veckor) i hans

heltidsarbete på TGOJ samt ca 6 dagar per år övnings- och brinntid i hans anställning som deltidsbrandman hos Åmåls kommun. Därutöver fullgör han jourtid ca 17 veckor per år, heldygn i dessa fall. Mot bakgrund härav motsvarar nedsättningen av L-O.Ö:s arbetsförmåga kvoten 6 dagar av 266, alltså mindre än en fjärdedel. De timmar som avser jourtid skall inte medräknas som ett mått på ordinarie arbetstid. Däremot ingår inkomsten av jour i hans fastställda SGI fr.o.m. den 24 januari 1997 respektive den 28 september 1998. L-O.Ö:s SGI skall fastställas som hans sammanlagda årsinkomst och inte av inkomsterna från hans anställningar var för sig. De timmar som L-O.Ö. har jour som brandman är redan medräknade i hans årsarbetstid till den del de infaller samtidigt med hans ordinarie arbetstid hos TGOJ. - Sjukförsäkringen enligt 3 kap. AFL ger inte ekonomisk kompensation för varje grad av nedsatt arbetsförmåga. En lägsta gräns på en fjärdedels nedsättning har slagits fast i lag och därutöver är ersättningen graderad i trappsteg om en fjärdedel vardera. Beslut om SGI och årsarbetstid är ett annat beslut än bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Reglerna i sjukförsäkringen skall tillämpas så att dessa båda beslut fattas i konsekvens med varandra. Det är inte frågan om att relatera arbetsförmågans nedsättning till ett ordinarie arbete som omfattar mer än heltid som är tvistig mellan parterna utan frågan om jourtid skall räknas som arbetstid.

Prövningstillstånd meddelades.

L-O.Ö. ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet och anförde bl.a. följande. Frågan i målet är om hans arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel. - Syftet med sjukpenningen för de försäkrade som efter sjukfallet kan återgå till sitt vanliga arbete är att ge en kompensation för de försörjningsekonomiska konsekvenserna av sjukfallet bedömt efter det arbetsutbud den försäkrade presterade före sjukfallet. Detta är av väsentlig betydelse för tolkningen av arbetsförmågebegreppet i 3 kap. 7 § AFL och därmed också för hans rätt till sjukpenning. Försäkringskassan gör i målet gällande att bedömningen av hur stor nedsättningen av arbetsförmågan är i det enskilda fallet skall relateras till den försäkrades faktiska ordinarie arbetstid. Försäkringskassan hänvisar till prop. 1996/97:28 s. 23 f. För ordningens skull bör här påpekas att lagstiftaren i åberopade delar av propositionen inte använder begreppet "ordinarie arbetstid" utan de vidare begreppen "tidigare arbetsinsatsen" eller "arbetsutbudet". Försäkringskassan hävdar vidare att ledning för tolkningen av det av lagstiftaren inte använda begreppet "ordinarie arbetstid" bör sökas i principerna för beräkning av årsarbetstid (prop. 1986/87:69 s. 30 f.). Denna proposition utgör förarbeten till de nya bestämmelser vilka genom införandet av bl.a. 3 kap. 2 b och 10 a §§ AFL syftade till att komma till rätta med brister i kompensationsnivån i den obligatoriska sjukförsäkringen vid kortare sjukfall. - Den nya metod som infördes för beräkning av sjukpenning vid kortare sjukdomsfall innebar att en sjukpenning per timme räknades fram genom att 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delades med den försäkrades årsarbetstid uttryckt i timmar. Genom den valda metoden kom bestämmandet av årsarbetstid att bli av väsentlig betydelse. Då det gällde frågan huruvida jour- och beredskapstid skulle medräknas i årsarbetstiden konstaterade departementschefen att "ersättning för regelbundet återkommande övertid och mertid, tid i jour och beredskap och liknande räknas enligt gällande regler med vid fastställande av SGI. Sådan tid bör dock inte räknas in i årsarbetstiden vid timberäkning av sjukpenning. Ersättningen för jour och beredskap är ofta väsentligt lägre än genomsnittlig timersättning för ordinarie arbetstid". Såvitt kan förstås torde lagstiftarens motiv för att inte inkludera jour- och beredskapstid i årsarbetstiden stå att finna i sista meningen av det återgivna uttalandet. På grund av att ersättningen för sådan tid oftast väsentligen understiger ersättningen för ordinarie arbetstid skulle ett medräknande av jour- och beredskapstid få den konsekvensen att sjukpenningersättningen skulle komma att bli lägre vilket skulle strida mot det övergripande målet om 90 procent ersättningsnivå (jfr. här även sjukpenningens grundläggande syfte att utgöra en kompensation för de försörjningsekonomiska konsekvenserna av sjukfall). Mot bakgrund av lagstiftarens motiv för att beräkna årsarbetstiden utan hänsynstagande till jour- och beredskapstid och till sjukpenningens grundläggande syfte att utgöra en kompensation för de försörjningsekonomiska konsekvenserna av sjukfall är det direkt felaktigt att låta grunderna för beräkning av "årsarbetstid" tjäna till ledning för tolkningen av vad som skall förstås med "den tidigare arbetsinsatsen". Utgångspunkten bör i stället sökas i sjukpenningens grundläggande syfte att utgöra en kompensation för de försörjningsekonomiska konsekvenserna av sjukfall. Bedömningen av arbetsförmågan bör göras mot hans samlade arbetsutbud inklusive beredskapstjänst. En sådan tillämpning av lagen står i bättre överensstämmelse med lagstiftarens intentioner med sjukpenningsystemet än den som försäkringskassan har gjort. - När det gäller frågan om hel eller delad SGI kan man konstatera att varken lagstiftningen eller dess förarbeten ger någon ledning vad gäller tillämpningen i ett mål av detta slag. Viss vägledning kan dock sökas i tillämpningen i fall där sjuklön och sjukpenning betalas samtidigt. I Allmänna råd 1998:2 s. 83 sägs att "om en arbetsgivare skall svara för sjuklön enligt lagen om sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer i fråga, beräknas sjukpenningens storlek på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren". Enligt uppgift tillämpas detta stadgande analogt vid i vart fall en lokal försäkringskassa i ärenden av nu ifrågavarande slag. Sammanfattningsvis kan sägas att den fråga som skall bedömas inte synes vara övervägd av lagstiftaren. Vägledning får därför sökas i lagstiftningens allmänna grunder för att nå en ändamålsenlig lösning.