RÅ 2002:95

Plenimål. Ett mål som avser endast fråga om ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. utgör inte ett sådant mål om skatt som avses i nämnda lag.

I ett mål om ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (ersättningslagen) tillerkände Kammarrätten i Sundsvall (dom 2000-03-13) J.S. ersättning för kostnader för ombud i kammarrätten. Kammarrätten hänvisade därvid till rättsfallet NJA 1998 s. 598 i vilket Högsta domstolen fann att ett mål där om ersättning fick anses utgöra ett mål om skatt i ersättningslagens mening. J.S.överklagade kammarrättens dom och begärde även ersättning för sina kostnader för ombud i Regeringsrätten.

Regeringsrätten, avd. II, förordnade i protokoll den 13 maj 2002 att frågan om ersättning kan beviljas för kostnader i mål som avser endast ersättning enligt ersättningslagen skulle hänskjutas till avgörande av Regeringsrätten i dess helhet.

Regeringsrätten (Ragnemalm, Lindstam, Lavin, Nordborg, Sandström, Hulgaard, Nilsson, Ersson, Almgren, Dexe, Nord, Kindlund) fattade i protokoll den 16 oktober 2002 följande beslut: Ersättningslagens tillämpningsområde anges i dess första paragraf. Där framgår att lagen gäller ersättning för kostnader hos domstolar och andra myndigheter i ärenden och mål om skatter, tullar och avgifter samt taxering av fastighet. Vidare anges att lagen tillämpas i mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt i ärenden om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor om Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1993 ref. 24 uttalat att ett mål där endast frågan om rätt till ersättning prövas inte kan anses utgöra ett mål om skatt i vilket ersättning kan utgå. Med ikraftträdande den 1 juli 1994 företogs relativt omfattande ändringar i ersättningslagen (SFS 1994:470). Utan att lagens tillämpningsområde ändrades vidgades möjligheterna till ersättning väsentligt. Vidare innebar ändringarna att frågan om ersättning nu i princip alltid skall avgöras i samband med skattefrågan. Dessa ändringar motiverar emellertid inte ett annat ställningstagande än det som gjordes i rättsfallet RÅ 1993 ref. 24.

Regeringsrätten finner därför att ett mål som avser enbart ersättningsfrågan inte utgör ett mål om skatt i ersättningslagens mening. Ersättningslagen är därför inte tillämplig i ett sådant mål.

Målen överlämnas till avdelning av Regeringsrätten för fortsatt handläggning.

Regeringsråden Eliason, Schäder och Melin var av skiljaktig mening och anförde: Frågan om ersättning enligt ersättningslagen har väckts i ett mål om skatt i länsrätten. Om talan fullföljs endast beträffande den i skattemålet behandlade ersättningsfrågan, måste denna fråga anses stå i ett så nära samband med skattemålet och den bedömning i sak som gjorts i detta att också målet i den högre instansen får anses vara ett mål om skatt i ersättningslagens mening, trots att detta mål endast avser den del av målet i länsrätten som rörde ersättningsfrågan.

Föredraget 2002-10-16, föredragande Abrahamsson, målnummer 2178-- 2179-2000