RÅ 2003 not 107

Not 107. Överklagande av Riksskatteverket, X AB och A av förhandsbesked ang. inkomstskatt. - I sitt beslut antecknade Skatterättsnämnden inledningsvis att följande förutsättningar i huvudsak gällde för förhandsbeskedet. - Holdingbolaget hade bildat X AB. Holdingbolaget, som ägdes av Y, var delägare i X AB sedan några institutionella placerare trätt in som delägare. - X AB hade från forskare i huvudsak verksamma vid Y förvärvat rätten till ett 50-tal uppfinningar, varav de flesta var skyddade av patent eller patentansökningar. - Under år 1997 emitterade X AB ett optionslån med avskiljbara teckningsoptioner. Lånet tecknades av Holdingbolaget. Teckningsoptionerna hade avskiljts och överlåtits på marknadsmässiga villkor till hos X AB anställda forskare, däribland A. De gav rätt att teckna aktier i X AB under perioden den 27 oktober 1997 - den 27 oktober 2002 (löptiden). Optionerna var fritt överlåtbara efter den 27 oktober 1998, dock med skyldighet att senast två veckor före överlåtelsen anmäla den till Holdingbolaget. - X AB övervägde att ändra villkoren för teckningsoptionerna antingen (alternativ 1) på så sätt löptiden förlängdes med 3 år med oförändrad teckningskurs (varvid optionerna ökade i värde på grund av ökat tidsvärde) eller (alternativ 2) på så sätt att löptiden förlängdes med 3 år samtidigt som teckningskursen (lösenpriset) höjdes med ett belopp som motsvarade det ökade tidsvärdet på optionerna (dvs. optionernas värde förändrades sammantaget inte av villkorsförändringarna). - Innehavarna av teckningsoptionerna skulle komma att skriftligen godta de ändrade villkoren. Beslut om villkorsförändringar skulle ske enligt aktiebolagslagens beslutsregler för till anställda riktade emissioner. Det var inte fråga om "indragning" av befintliga optioner och utfärdande av "nya" optioner utan endast om villkorsförändring för befintliga optioner. Aktierna i X AB ägdes till 98,6 procent av företag som inte var fåmansföretag. Teckningsoptionerna motsvarade 17,4 procent av aktierna vid utnyttjande. Någon s.k. 3:12-beskattning av optionsinnehavarna aktualiserades inte. - Sökandena (X AB och A) ställde ett antal frågor om vad som skulle gälla i skattemässigt hänseende om villkoren för teckningsoptionerna ändrades i enlighet med ovan angivna alternativ. Frågorna hade formulerats på följande sätt. 1. Innebär en förlängning av optionens löptid att den befintliga optionen skall anses ha bytts ut mot en ny option, dvs. att en avyttring skett av den befintliga optionen och att ett förvärv av en ny option samtidigt ägt rum? 2. Ändras svaret på fråga 1 om förlängningen av löptiden sker samtidigt med en så stor ökning av lösenpriset som motsvarar ett enligt Black & Scholesmodellen ökat tidsvärde av optionen? 3. Hur skall vinsten eller förlusten beräknas om den befintliga optionen anses avyttrad på grund av villkorsändringen i fråga 1? Skall det ske med ledning av optionens marknadsvärde beräknat enligt Black & Scholesmodellen och med beaktande av återstående löptid eller den "nya" optionens marknadsvärde beräknat enligt samma modell men med beaktande av den nya löptiden eller med ledning av annat värde? 4. Ändras svaret på fråga 3 om förlängningen av löptiden sker samtidigt med en så stor ökning av lösenpriset som motsvarar ett enligt Black & Scholesmodellen ökat tidsvärde av optionen? - Sökandena anförde följande beträffande de båda alternativen. Alternativ 1 innebar endast en förändring av det obligationsrättsliga förhållandet mellan innehavare och optionsutfärdaren och inte en novation (jfr t.ex. Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 639 ff.). Om man accepterar att den förlängda löptiden inte är en novation så bör man inte heller för skatteändamål anse optionerna avyttrade, dvs. den ursprungliga förpliktelsen (optionen) bör anses bestå. Det föreligger inte heller beträffande alternativ 2 en novation och därmed inte någon avyttring i skattehänseende främst med tanke på att förlängningen av löptiden och höjningen av teckningskursen är kopplade och att parterna alltjämt inte avser att skapa ett nytt rättsförhållande. - Sökandena hänvisade vidare till att ett incitamentsprogram är ett med anställningsvillkoren intimt förknippat avtal, att en förmånsbeskattning i tjänst förutsätter värdeöverföring, att samtidigt företagna villkorsförändringar i ett optionsprogram skall vägas samman samt att - om ändringarna balanserar varandra, som i alternativ 2 - någon förmånsbeskattning inte borde ske (och därmed inte heller beskattning som vid avyttring). - Sökandena åberopade vidare följande. Ifrågavarande villkorsförändringar innebar inte någon ändring av underliggande egendom. Optionerna gav fortfarande rätt att teckna samma slags aktier i bolaget och alltså inte aktier med annan rätt till kapital eller utdelning (jfr RÅ 1964 not. Fi 431, RÅ84 1:1, RÅ 1997 ref. 81, RÅ 2000 ref. 44; de två förstnämnda gällde ändring av rösträtt för aktier, de två sistnämnda gällde aktier som gavs ändrad rätt till utdelning; allt genom ändring av bolagsordning). - Riksskatteverket, RSV, som ansåg att befintliga optioner skulle anses avyttrade, anförde att det avgörande för den skatterättsliga bedömningen var förändringarna i den primära delägarrätten (dvs. optionen) och att löptid och teckningskurs var för sig är grundläggande variabler i en option. Slutsatsen att optionerna skulle anses avyttrade påverkades enligt verket inte av att (i alternativ 2) ökningen av teckningskursen avsåg att motverka den värdeökning som en förlängning av löptiden medförde. -Skatterättsnämnden (2002-04-04, André, Björkman, Hallberg Eriksson, Silfverberg, Ståhl): Förhandsbesked - Frågorna 1 och 2.En förlängning av löptiden medför att den befintliga optionen skall anses avyttrad och en ny option förvärvad oavsett om lösenpriset ändras eller inte. - Frågorna 3 och 4. Vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust skall den befintliga optionen anses avyttrad för belopp motsvarande dess marknadsvärde före villkorsförändringen oavsett om lösenpriset ändras eller inte. - Motivering - Frågorna 1 och 2. Nämnden delar RSV:s uppfattning att man i detta fall bör se till förändringarna endast av den primära delägarrätten. Löptid och lösenpris torde i normalfallet vara de två viktigaste komponenterna i en option av ifrågavarande slag. Såvitt framgår finns inte några andra komponenter av samma betydelse för aktuella optioner. - Enbart den omständigheten att förändringarna sker i ett fortlöpande rättsförhållande mellan samma parter eller att partsväxling inte sker torde inte hindra att det kan bli fråga om en avyttring i skattehänseende (jfr ovan nämnda rättsfall samt även RÅ81 1:36, utbyte av premieobligationer). - Vid sidan av i skattelag givna uttryckliga undantag från avyttringsbegreppet vid utnyttjande av instrument för förvärv av andra har i vissa fall avyttring inte ansetts föreligga. Det har då varit fråga om t.ex. "byte" av instrument endast som ett led i ett "värdepapperiserat" förfarande [RÅ 1994 ref. 1, utnyttjande av s.k. teckningsaktier (interimsaktier) för förvärv av "vanliga" aktier och RÅ 1997 ref. 43 II, utnyttjande av s.k. inlösenrätter och aktier för förvärv av s.k. inlösenaktier]. - I andra fall har avyttring ansetts ske vid utnyttjande av instrument för förvärv av andra (RÅ 2000 not. 8 resp. 2001 ref. 21, byte av s.k. aktiekorgsbevis resp. s.k. omvänd konvertibel mot underliggande aktier). - I RÅ 1999 not. 285, "klyvning" av peruanskt dotterbolag, synes "regelrätt" avyttring inte anses ha skett; däremot överfördes del av anskaffningsvärdet på det "okluvna" bolaget till aktierna i det "avknoppade" bolaget. I RÅ 1998 ref. 19 har Regeringsrätten behandlat en (skattefri) "riktad" utdelning till en aktieägare som en (skattepliktig) "avyttringsintäkt" vid den vederlagsfria indragning av aktierna som följde efter den riktade utdelningen. - I förevarande fall är det fråga om en väsentlig förlängning av löptiden (alternativ 1 och 2). Även om en värdebalanserande ökning av teckningskursen sker är det fråga om en väsentlig förändring av villkoren (alternativ 2). Med hänsyn härtill finner nämnden att villkorsförändringarna i såväl alternativ 1 som alternativ 2 skall anses medföra att innehavaren skall anses avyttra sina teckningsoptioner. - Frågorna 3 och 4. I alternativ 1 kommer värdet av optionen att öka på grund av villkorsförändringen. Eftersom denna är en förmån i ett anställningsförhållande skall värdeökningen beskattas som inkomst av tjänst för optionsinnehavaren. Ett belopp motsvarande marknadsvärdet av den "gamla" optionen (före villkorsförändringen) skall av innehavaren tas upp såsom intäkt vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust vid avyttring av den "gamla" optionen. Ett belopp motsvarande summan av avyttringsintäkten och löneförmånsbeskattat belopp utgör skattemässig anskaffningsutgift för den "nya" optionen (efter villkorsförändringen). - Enligt givna förutsättningar kommer i alternativ 2 värdet av den "gamla" optionen att vid villkorsförändringen vara detsamma som värdet av den "nya" optionen. Någon beskattning såsom för löneförmån aktualiseras därför inte i detta alternativ utan endast beskattning såsom vid avyttring av den "gamla" optionen till belopp motsvarande dess marknadsvärde vid tidpunkten för villkorsförändringen. Den skattemässiga anskaffningsutgiften för den "nya" optionen utgörs av samma belopp. - Wingren och Virin var skiljaktiga och anförde. Med avyttring av tillgångar avses enligt huvudregeln i 44 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar. I de följande 4-10 §§ finns vissa särbestämmelser angående avyttringsbegreppet. Dessa får anses föreskriva avvikelser för där angivna fall som alltså inte följer av huvudregeln. Till avyttring skall således enligt 4 § första stycket 4 IL räknas att tiden för utnyttjandet av en option löper ut utan att optionen utnyttjas. Å andra sidan anses det enligt 10 § första stycket inte som en avyttring av det utnyttjade värdepapperet, om en option utnyttjas för att förvärva aktier och andra tillgångar. Enligt 20 § gäller därvid att i anskaffningsutgiften för tillgången skall det omkostnadsbelopp räknas in som skulle ha använts om den utnyttjade optionen hade avyttrats vid tidpunkten för utnyttjandet. Såvitt gäller avdrag för förlust föreskrivs vidare i 23 § att bara verkliga kapitalförluster skall anses som kapitalförluster. - Särreglerna innebär att avdrag medges för förlust, dvs. för omkostnadsbeloppet för optionen, om optionens giltighetstid löper ut samt att omkostnadsbeloppet i de fall då optionen utnyttjats för förvärv av tillgång får dras av först när den förvärvade tillgången avyttras. - Av den praxis som redovisats i motiveringen till förhandsbeskedet framgår att förändringar av andelsrätten i egendom som ett värdepapper representerar, t.ex. när det gäller förändringar i rätten till utdelning, leder till att värdepapperet anses avyttrat. När det däremot gällt förändring i ideella rättigheter som värdepapperet är bärare av, t.ex. rösträtten för en aktie, har förändringen inte behandlats som en avyttring. - I ärendet är avsikten att tiden för utnyttjande av optionen förlängs med tre år varvid antingen villkoren i övrigt behålls oförändrade eller att teckningskursen enligt optionen höjs med ett belopp som motsvarar en värdehöjning på optionen till följd av den förlängda utnyttjandetiden. - Vi gör följande bedömning. Fråga 1. Fråga är om förändring av villkoren för en teckningsoption som ingår i ett av ett aktiebolag emitterat optionslån. En förlängning av utnyttjandetiden men med i övrigt oförändrade villkor innebär i princip att de ursprungliga optionsvillkoren kvarstår t.o.m. den 27 oktober 2002 och att A således inte kan anses ha erhållit någon annan egendom som har trätt i denna options ställe före nämnda tidpunkt. Att rättigheten fysiskt förts över på en annan värdehandling som samtidigt är bärare av ytterligare rättigheter, t.ex. ett nytt optionsbevis, kan inte anses innebära ett sådant nytt egendomsförvärv i denna del. Frågan om eventuella kapitalbeskattningseffekter på grund av det ursprungliga optionsförvärvet aktualiseras således inte dessförinnan. Den effekt som det då kan bli fråga om är att optionen skall räknas som avyttrad på grund av att utnyttjandetiden har löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Eftersom A även efter utnyttjanderättstidens utgång fortfarande innehar en optionsrätt avseende förvärv av samma egendom får det emellertid anses stämma bäst överens med de särskilda bestämmelserna som gäller beskattningen vid optionsinnehav att göra en samlad bedömning av de skattemässiga effekterna först när rätten att teckna aktier definitivt upphör på grund av optionsrättens utslocknande eller när aktier som förvärvats på grund av optionen avyttras. - Ett sådant ställningstagande står också i överensstämmelse med Skatterättsnämndens bedömning i ett ej överklagat förhandsbesked som bl.a. avsåg förlängning av löptiden av ett konverteringslån, dvs. principiellt samma fråga som i förevarande fall. - Fråga 2. Även om teckningskursen höjs samtidigt som teckningsoptionens löptid förlängs, förändras inte A:s relativa rätt till andel i företaget. Endast den omständigheten att han accepterar att betala mera för rätten att bli aktieägare, bör inte anses innebära att A avyttrar sin option och förvärvat en ny. - Frågorna 3 och 4förfaller. - RSV begärde att Regeringsrätten skulle överpröva förhandsbeskedet och yrkade att det skulle fastställas. - X AB och A yrkade att Regeringsrätten, med ändring av det överklagade beslutet, skulle besvara frågorna 1 och 2 i enlighet med i ansökan om förhandsbesked framställda yrkanden. Beroende på Regeringsrättens svar på frågorna 1 och 2 kvarstod begäran om svar på frågorna 3 och 4. - Regeringsrätten (2003-06-05, Nordborg, Nilsson, Wennerström, Ersson, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. (fd I 2003-05-13, Heinefors)

*REGI

*INST