RÅ 2003 not 174

Not 174. Överklagande av Trygg-Hansa Försäkrings AB ang. rätt att ta del av allmän handling. - Trygg-Hansa Försäkrings AB begärde att få ta del av visst förundersökningsmaterial. -Polismyndigheten i Stockholms län (2002-03-22) avslog ansökningen och anförde bl.a. följande. Polismyndigheten noterar att samtliga utredningar är nedlagda med motiveringen att målsäganden vill ej medverka, ej spaningsresultat, spaningsuppslag saknas samt att brottet inte går att utreda. Enligt polismyndighetens bedömning är det sannolikt att en utredning som tillfälligt lagts ned av dessa skäl kan komma att återupptas om nya uppgifter framkommer som kan leda utredningen framåt. Ett utlämnande av de nu begärda handlingarna bedöms därför kunna försvåra ett återupptagande av en nedlagd utredning. - Bolaget överklagade och begärde att få ut det fullständiga förundersökningsmaterialet med undantag för bilder från eventuella fotokonfrontationer. - Kammarrätten i Stockholm (2002-05-24, Belfrage, Ganting) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt 5 kap. 1 § 1 och 4 sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som hänför sig till dels förundersökning i brottmål dels till bl.a. polismyndighetens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller framtida verksamhet skadas om uppgifterna röjs. - Kammarrätten finner med hänsyn till omständigheterna i de nedlagda förundersökningarna att sekretess enligt 5 kap. 1 § 1 och 4 sekretesslagen alltjämt får anses föreligga. Vid sådant förhållande finner kammarrätten att klaganden inte har rätt att ta del av de begärda uppgifterna utöver vad som redan utlämnats. Överklagandet skal1 därför avslås. - (Lindbäck var skiljaktig och ansåg att ett utlämnande inte skulle försvåra ett eventuellt återupptagande av de nedlagda förundersökningarna och att handlingarna, med undantag av förteckning och foton av personer vid en fotokonfrontation, kunde lämnas ut.) - Bolaget fullföljde sin talan och vidhöll sin begäran att få ta del av det fullständiga förundersökningsmaterialet - med undantag för bilder från eventuella fotokonfrontationer. Bolaget anförde bl.a. följande. En försäkringstagare hos Trygg-Hansa har till polisen och till bolaget anmält att hon utsatts för brott som kan föranleda utbetalning på hennes hemförsäkrings överfallsskydd. För att utreda om ett ersättningsbart försäkringsfall inträffat har bolaget begärt och fått fullmakt från försäkringstagaren att ta del av förundersökningsmaterialet hos polismyndigheten. Bolaget har därför samma rätt att ta del av materialet som försäkringstagaren. Polismyndigheten har motiverat avslagsbeslutet bl.a. med att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle försvåra ett återupptagande av en nedlagd förundersökning. Myndigheten har inte på något sätt konkretiserat hur ett utlämnande skulle kunna vara oförenligt med ett återupptagande av förundersökningarna. Det torde vara uppenbart att polisverksamheten i stort inte påverkas av om de omstridda handlingarna lämnas ut. Det är således enbart en eventuell skada vid ett återupptagande av den aktuella förundersökningen som skall beaktas. Polismyndigheten har inte angivit vilka beslutade åtgärder som skulle motverkas om förundersökningsmaterialet lämnas ut till bolaget. Inte heller har angivits vilka förutsedda åtgärder man menar skulle kunna motverkas av ett utlämnande av handlingarna. I detta avseende måste man beakta i vilket syfte handlingarna skall användas. Syftet är att försäkringsgivaren skall ta ställning till om försäkringstagaren gjort antagligt att försäkringsfall inträffat. Det måste krävas att polismyndigheten på något sätt kan konkretisera vilka förutsedda åtgärder som skulle kunna motverkas vid ett utlämnande av det omstridda materialet. Om polismyndighetens tolkning av 5 kap. 1 § sekretesslagen är riktig riskerar den lagändring som skedde genom införandet av 9 kap. 17 § tredje stycket sekretesslagen att bli helt verkningslös. - Regeringsrätten (2003-10-31, Billum, Almgren, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet rör utlämnande av uppgifter i fem förundersökningar som lagts ned med motiveringen "ej spaningsresultat" och där målsäganden givit sitt försäkringsbolag rätt att hos myndigheter inhämta de upplysningar som kan vara erforderliga för att bedöma hennes ersättningsanspråk. I målet aktualiseras främst tillämpning av 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 §sekretesslagen. - Enligt 5 kap. 1 § första stycket 1 och 4 sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål och till bl.a. polismyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. - Sekretess gäller enligt 9 kap. 17 § första stycket 1 sekretesslagen för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Av tredje stycket samma paragraf framgår att utan hinder av sekretessen får skadelidande, eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till, ta del av uppgift i en nedlagd förundersökning eller i en förundersökning som avslutats med ett beslut om att åtal inte skall väckas, om den skadelidande, eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till, behöver uppgiften för att kunna få ett anspråk på skadestånd eller på bättre rätt till viss egendom tillgodosett och det inte bedöms vara av synnerlig vikt för den som uppgiften rör eller någon närstående till honom att den inte lämnas ut. - Försäkringstagaren har givit bolaget rätt att ta del av förundersökningsmaterialet. Regeringsrätten finner på grund härav inte anledning att ifrågasätta bolagets rätt att föra talan om utlämnande av ifrågavarande uppgifter. - Polismyndigheten i Stockholms län har med hänvisning till 5 kap. 1 § första stycket 1 och 4 sekretesslagen avslagit en begäran från bolaget att få del av uppgifterna. Enligt polismyndighetens bedömning är det sannolikt att en utredning som tillfälligt lagts ned kan komma att återupptas om nya uppgifter framkommer som kan leda utredningen framåt. Ett utlämnande av de begärda uppgifterna bedöms därför försvåra ett återupptagande av en nedlagd utredning. - En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § rättegångsbalken läggas ned om det inte längre finns anledning att den fullföljs. Sekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen är tänkbar även beträffande en nedlagd förundersökning, om de i lagrummet angivna förutsättningarna är för handen (se RÅ 1992 ref. 15). Såsom skaderekvisitet i detta lagrum är utformat - sekretess gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna röjs - torde emellertid, sedan en förundersökning lagts ned, sekretess inte annat än undantagsvis komma i fråga för andra uppgifter än sådana som har generell betydelse för brottsutredning och brottsspaning (jfr prop. 1979/80:2 del A s. 140 f.). Enbart det förhållandet att en förundersökning, som lagts ned med motiveringen att den inte givit spaningsresultat, skulle kunna komma att återupptas om nya uppgifter kommer fram och att ett återupptagande av utredningen i sådant fall skulle kunna försvåras av ett utlämnande av uppgifterna, utgör inte tillräcklig grund för hemlighållande av uppgifterna med stöd av nu aktuell bestämmelse. Uppgifterna i förundersökningarna är inte av sådant slag att de omfattas av sekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. - Fråga är då om sekretess föreligger enligt 9 kap. 17 § första stycket sekretesslagen. Det kan först konstateras att uppgifterna i de begärda handlingarna nästan uteslutande avser försäkringstagaren som gett bolaget rätt att ta del av dem, varför frågan om sekretess enligt nämnda lagrum inte aktualiseras såvitt avser uppgifter om försäkringstagaren (jfr 14 kap. 4 § första stycket sekretesslagen). Vad gäller uppgifter om andra personer har bolaget förklarat att begäran inte avser fotografierna från en fotokonfrontation. I en särskild handling finns emellertid en förteckning över personnummer på personerna på fotografierna. Regeringsrätten finner att det inte står klart att dessa uppgifter kan röjas utan att dessa personer lider skada eller men. Beträffande övriga uppgifter om andra personer än försäkringstagaren står det enligt Regeringsrättens mening klart att de kan lämnas ut till bolaget utan att de berörda personerna lider skada eller men. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Polismyndighetens i Stockholms län beslut och förordnar att de begärda handlingarna, med undantag av förteckningen över personnummer på personerna vid fotokonfrontationen, skall lämnas ut till Trygg-Hansa Försäkrings AB. Det ankommer på polismyndigheten att lämna ut handlingarna. - (Regeringsrådet Hulgaard var skiljaktig i fråga om överklagandet skulle ha tagits upp till prövning och anförde: I 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, TF, föreskrivs att varje svensk medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 § TF begränsas om det är påkallat av vissa i lagrummet angivna skäl. Sådana begränsningar skall tas upp i en särskild lag och har tagits in i sekretesslagen. Om någon annan än riksdagen eller regeringen har avslagit en begäran om att få del av en allmän handling eller lämnat ut en allmän handling med förbehåll som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller eljest förfoga över den, får sökanden enligt 2 kap. 16 § TF föra talan mot beslutet. Närmare regler om hur detta sker finns i sekretesslagen. - Förevarande mål avser en prövning av rätten enligt 2 kap. 1 § TF. Denna rätt tillkommer "varje svensk medborgare". Endast fysiska personer kan vara svenska medborgare och endast fysiska personer kan i egentlig mening ta del av en handling. Regleringen i sekretesslagen av inskränkningarna i rätten att ta del av allmänna handlingar är också inriktad på att sökanden är en fysisk person. I åtskilliga fall skall en prövning göras om skada eller men kan uppkomma. För en sådan bedömning är det ofta av betydelse att ha kännedom om den fysiska person som önskar ta del av handlingen. Om en myndighet finner att det som utgör hinder för att lämna ut en uppgift till en enskild kan undanröjas genom ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, skall myndigheten enligt 14 kap. 9 § ställa upp ett sådant förbehåll när uppgiften lämnas ut till honom. Det framstår som oklart hur ett sådant förbehåll skulle kunna uppställas vid utlämnade till en juridisk person. - År 2001 genomfördes en ändring i sekretesslagen som syftade till att öka skadelidandes möjligheter att få del av uppgifter i avslutade brottsutredningar (SFS 2001:354). Innebörden är i huvudsak att bestämmelserna i 9 kap. 17 § om sekretess för uppgift om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inte skall hindra ett utlämnande av uppgifter i bl.a. nedlagda förundersökningar till den skadelidande eller den som denne överlåtit sin rätt till, om uppgiften behövs för framställande av ett anspråk på skadestånd eller talan om bättre rätt. Att undantag gjordes inte bara för den skadelidande utan även för den som övertagit hans rätt synes i huvudsak ha sin bakgrund i försäkringsföretagens intresse av att få ta del av uppgifter (prop. 2000/01:109 s. 18). Detta innebär emellertid inte att lagstiftningen måste vila på den förutsättningen att rätten att ta del av allmänna handlingar gäller även en juridisk person. En myndighet har ju möjlighet att lämna ut handlingar utöver vad TF kräver så länge det inte råder sekretess för uppgifter i handlingarna eller föreligger något annat hinder mot att lämna ut den. Bestämmelsen ger alltså polismyndigheten en möjlighet att lämna ut uppgifter i en avslutad förundersökning till ett försäkringsbolag som övertagit en skadelidandes rätt utan hinder av bestämmelserna i 9 kap. 17 § sekretesslagen men inte någon skyldighet enligt 2 kap. 1 § TF att göra detta. - Bolagets talan kan således inte prövas i den i TF och sekretesslagen föreskrivna ordningen för mål angående utlämnande av allmän handling på grundval av 2 kap. 1 § TF. - Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.). (fd I 2003-10-01, Liljeros)

*REGI

*INST