RÅ 2003 not 195

Not 195. Ansökan av C.T. om prövning av statsråds beslut om förvar enligt utlänningslagen (1989:529). - Göta hovrätt dömde den 13 maj 1998 C.T., medborgare i Burundi, för grovt rån m.m. till fängelse i åtta år samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit. - Göta hovrätt dömde den 21 september 1999 honom för övergrepp i rättssak till fängelse i sex månader. - Fängelsestraffen hade verkställts. - Chefen för Justitiedepartementet beslutade den 11 augusti 2003 att inhibera verkställigheten av utvisningsbeslutet för tiden till dess annat bestäms eller regeringen avgjorde ärendet. Statsrådet beslutade vidare att C.T. skulle tas i förvar enligt 6 kap 2 § första stycket 3 och andra stycket utlänningslagen i samband med den villkorliga frigivningen den 14 augusti 2003 eftersom det med hänsyn till hans personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt fanns anledning att anta att han kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. - Regeringsrätten beslutade den 2 oktober 2003 att förvarsbeslutet skulle bestå. - Förhandling i förvarsfrågan hölls vid Örebro tingsrätt den 3 oktober 2003. -Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Thomas Bodström (2003-10-13) beslutade vid förnyad prövning av förvaret enligt 6 kap. 6 § utlänningslagen att C.T. skulle kvarbli i förvar. - Som motivering till beslutet anfördes följande. Det finns fortfarande anledning att anta att C.T. kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige om han försätts på fri fot. Eftersom C.T:s identitet inte har kunnat styrkas och utredning pågår om vilket land som är villigt eller skyldigt att ta emot honom föreligger förutsättningar att hålla honom kvar i förvar enligt 6 kap.2 § första stycket 3 och andra stycket samt 4 § andra stycketutlänningslagen. - C.T. yrkade att Regeringsrätten skulle ändra beslutet om förvar och ställa honom under uppsikt. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Regeringens utredning i frågan om verkställighetshinder alternativt omprövning av utvisningsbeslutet är slutförd med undantag för den del som rör möjligheterna att utvisa honom till Tanzania. Ansträngningar görs för att försöka utverka ett burundiskt pass för honom. Det torde vara uppenbart att det föreligger hinder att utvisa honom till Burundi. Det framstår inte som sannolikt att utvisningen kommer att kunna verkställas. Han kommer inte att bedriva brottslig verksamhet i Sverige om han försätts på fri fot. Inte heller kommer han att avvika eller eljest försvåra en utvisning. - Regeringsrätten (2003-11-28, Ragnemalm, Sandström, Hulgaard, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bestämmelser om förvar finns i 6 kap.utlänningslagen (1989:529). En utlänning som har fyllt 18 år får enligt 6 kap. 2 § tas i förvar bl.a. om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om utvisning. Beslut om förvar på denna grund får enligt andra stycket i samma bestämmelse meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Enligt 6 kap. 4 § får - om ett beslut om utvisning har meddelats - en utlänning hållas i förvar i högst två månader om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Enligt 6 kap. 5 § kan en utlänning under de förutsättningar som anges i 2 § i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt om detta är tillräckligt. - Motivuttalandena till bestämmelserna om förvar ger vid handen att förvarsinstitutet bör tillämpas restriktivt. Frågan om det föreligger synnerliga skäl måste bedömas mot bakgrund av ändamålet med förvarsbestämmelserna, nämligen att utgöra ett led i ett förfarande som syftar till att utlänningen avlägsnas ur landet på grund av den meddelade domen. Ett sådant förfarande kan ta tid bl.a. på grund av att det gäller att utreda vilket land som är villigt eller skyldigt att ta emot utlänningen. Därvid måste också kunna beaktas i vad mån berörda myndigheter har handlat med tillräcklig målmedvetenhet och uthållighet eller om ärendet utan godtagbara skäl fått ligga obehandlat. En omständighet av betydelse är längden av den tid utlänningen suttit i förvar när fråga är om ytterligare förvarsbeslut. Riskerna för undanhållande och fortsatt brottslighet i landet ingår som ett väsentligt led i bedömningen (prop. 1975/76:18 s. 130-133, prop. 1988/89:86 s. 177 och RÅ 1994 ref. 98). - C.T. har hållits i förvar sedan den 14 augusti 2003. Det krävs således synnerliga skäl för att han fortsatt skall kunna hållas i förvar. Utredningen ger vid handen att hans identitet inte har kunnat styrkas och att undersökning pågår om vilket land som vid verkställighet av utvisningsbeslutet är villigt eller skyldigt att ta emot honom. Arten av den brottslighet som C.T. gjort sig skyldig till och hans personliga förhållanden i övrigt leder till bedömningen att det finns stark anledning att anta att han - om han friges - kommer att hålla sig undan eller bedriva fortsatt brottslig verksamhet i Sverige. Grund för fortsatt förvar enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen föreligger således. Med hänsyn till angivna omständigheter får det - även med beaktande av den långa tid som C.T. den 13 oktober 2003 (dagen för det klandrade avgörandet) redan hållits i förvar - anses att det då förelåg sådana synnerliga skäl för fortsatt förvar som avses i 6 kap. 4 § utlänningslagen. Vad som därefter förekommit leder inte till någon annan bedömning. Förvarsbeslutet skall följaktligen bestå. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att förvarsbeslutet skall bestå. (fd I 2003-11-26, Haggren)

*REGI

*INST