RÅ 1994:98
Fråga huruvida synnerliga skäl enligt 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen förelegat för att hålla utlänning i fortsatt förvar.
X har vistats i Sverige sedan 1978. Vid ett stort antal tillfällen har han dömts för brott, begångna under åren 1979 1992. Vid fyra tillfällen har han dömts för grov misshandel för gärningar begångna under åren 1979, 1986, 1990 och 1992. De övriga gärningar för vilka X dömts till ansvar har i huvudsak innefattat våldsrelaterad brottslighet och narkotikabrott. Senast dömdes han av Svea hovrätt genom dom den 19 februari 1993 för grov misshandel, våld mot tjänsteman, brott mot knivlagen och narkotikabrott till fängelse två år samt utvisning med förbud utan tidsbegränsning att återvända till riket. I domen angavs att X - trots att han vistats i riket sedan 1978 - har svag anknytning till Sverige och att beslutet om utvisning beaktats vid straffmätningen. Regeringen beslöt den 27 november 1994 att avslå en ansökan av X enligt 7 kap. 16 § utlänningslagen (1989:529) om upphävande av utvisningsbeslutet. - Polismyndigheten i Eskilstuna beslöt den 27 november 1993 att X skulle tas i förvar. Beslutet fattades av polismyndigheten sedan X villkorligt frigivits från det av Svea hovrätt genom domen den 19 februari 1993 ådömda straffet. Nya beslut om förvar har därefter fattats av polismyndighet den 26 januari 1994, den 25 mars 1994, den 24 maj 1994 och den 21 juli 1994.
Polismyndigheten i Eskilstuna (1994-09-20) beslutade att X skulle hållas kvar i fortsatt förvar.
Kammarrätten i Jönköping
I besvär hos kammarrätten yrkade X att förvarsbeslutet skulle upphävas. Han förklarade sig beredd att stå under uppsikt.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (1994-09-30, Lindgren, Lihuvudh, Thuren, referent) yttrade: Kammarrätten har senast den 29 juli 1994 fastställt ett beslut om fortsatt förvar av X. Regeringsrätten beslutade den 17 augusti 1994 att inte meddela prövningstillstånd till följd varav kammarrättens dom står fast.- I det nu föreliggande målet finns en av polismyndigheten den 15 september 1994 upprättad promemoria. Därav framgår bl.a. att Eritreas ambassad kontaktades den 6 september 1994 och att en namngiven handläggare av X:s ärende uppgav att problemet med återvändande eritreaner kommer att lösas genom att företrädare för regeringarna i Sverige och Eritrea möts efter det svenska valet. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Så 1ånga förvarstider som inemot 4 6 månader har i praxis accepterats endast undantagsvis. En allmän flyktfara eller mindre beredvillighet hos utlänningen att medverka för erhållande av resehandlingar utgör i sådant fall ej tillräckliga skäl för fortsatt förvar, se exv. Regeringsrättens dom den 15 januari 1993, mål nr 6077 1992. - X har hållits i förvar under cirka tio månader, vilket med hänsyn till den restriktivitet vid användning av förvarsinstitutet som förarbetena manar till, är en mycket lång tid. - X har dock gjort sig skyldig till grov brottslighet i Sverige och utredningen visar att han inte har för avsikt att frivilligt återvända till sitt hemland. Det finns därför en påtaglig risk för att han skulle hålla sig undan men även en beaktansvärd risk för fortsatt brottslig verksamhet. Mot bakgrund av utredningen finner kammarrätten att synnerliga skäl för fortsatt förvar föreligger. Beslut om uppsikt kan inte anses som en tillräcklig åtgärd. Förvarsbeslutet skall därför bestå. Kammarrätten lämnar X:s talan utan bifall.
I besvär hos Regeringsrätten fullföljde X sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1994-12-22, Dahlman, Berglöf, Werner, Lindstam, Lavin) yttrade, under rubriken Skälen för Regeringsrättens avgörande, efter att ha redogjort för de omständigheter som återgivits inledningsvis, följande: Vid tiden för kammarrättens dom den 30 september 1994 hade X hållits i förvar i mer än 10 månader.
Förutsättningarna för att ta en utlänning som fyllt 16 år i förvar regleras i 6 kap. 2 § utlänningslagen. I målet är den förvarsgrund som anges i första stycket under punkt 3 aktuell. Punkt 3 innebär såvitt här är av intresse att grund för förvar föreligger om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om utvisning. Det fordras dock enligt 6 kap. 2 § andra stycket att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Enligt 6 kap. 5 § gäller vidare att en utlänning under de förutsättningar som anges i 6 kap. 2 §, istället för att tas i förvar, kan ställas under uppsikt om detta är tillräckligt.
Enligt 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen gäller som huvudregel att en utlänning, om ett beslut om utvisning har meddelats, inte får hållas kvar i förvar mer än två månader. Den föreskrivna tidsgränsen får överskridas endast om det finns synnerliga skäl för en längre tid. Vidare gäller enligt 6 kap. 8 § att ett förvar skall upphävas omedelbart, om det inte längre finns skäl att hålla utlänningen i förvar.
Av de återgivna bestämmelserna framgår att en förlängning av den i 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen föreskrivna maximitiden för förvar kan komma ifråga endast under förutsättning att grund för förvar alltjämt föreligger enligt 6 kap. 2 §. Därutöver fordras att omständigheterna är sådana att det finns synnerliga skäl för en förlängning.
Motivuttalandena till bestämmelserna om förvar ger vid handen att förvarsinstitutet bör tillämpas restriktivt. Detta gäller självfallet även i fråga om en utlänning som på grund av brott dömts till utvisning. Motivuttalandena om vad som skall räknas som synnerliga skäl för förlängning av förvar ger mycket liten vägledning för ett sådant fall. Frågan om det föreligger synnerliga skäl måste bedömas mot bakgrund av ändamålet med förvarsbestämmelserna, nämligen att utgöra ett led i ett förfarande som syftar till att utlänningen avlägsnas ur landet på grund av den meddelade domen. Ett sådant förfarande kan ta tid bl.a på grund av att det gäller att utreda vilket land som är villigt eller skyldigt att ta emot utlänningen. Därvid måste också kunna beaktas i vad mån berörda myndigheter har handlat med tillräcklig målmedvetenhet och uthållighet eller om ärendet utan godtagbara skäl fått ligga obehandlat. En omständighet av stor vikt är naturligtvis om utlänningen själv avsiktligt försvårar handläggningen. Även längden av den tid han redan suttit i förvar är av betydelse när fråga är om ytterligare förvarsbeslut. Riskerna för undanhållande och fortsatt brottslighet i landet ingår självfallet också som ett väsentligt led i bedömningen. I sammanhanget måste beaktas att begreppet "synnerliga skäl" i lagstiftningssammanhang genomgående används endast när det gäller att peka ut förhållanden som klart avviker från vad som är allmänt förekommande. Avsikten är att peka ut undantagsfall.
Handlingarna i målet får anses ge vid handen att X inte medverkar till att beslutad utvisning skall kunna verkställas och att utredning fortfarande pågår i frågan om hur verkställighet skall ske. Arten av den brottslighet som X gjort sig skyldig till och hans personliga förhållanden i övrigt i förening med hans inställning i utvisningsfrågan leder till bedömningen att det finns stark anledning att anta att han - om han friges - kommer att hålla sig undan och bedriva fortsatt allvarlig brottslig verksamhet i Sverige. Grund för fortsatt förvar enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen föreligger därmed. De angivna omständigheterna får - också med beaktande av den långa tid som X redan hållits i förvar vid tiden för kammarrättens dom - vid en samlad bedömning anses utgöra sådana synnerliga skäl som avses i 6 kap. 4 § utlänningslagen. Vad som förekommit efter den 30 september 1994 och till och med den 20 november 1994, då den aktuella förvarstiden utgick, föranleder inte annan bedömning.
Vid angivna förhållanden skall överklagandet inte bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.