RÅ 2003 not 4

Ansökan om rättsprövning av P-O.F. m.fl. av ett beslut ang. detaljplan

Not 4. Ansökan om rättsprövning av P-O.F. m.fl. av ett beslut ang. detaljplan. - Stadsbyggnadsnämndens i Stockholm kommun beslutade den 2 november 2000 att anta detaljplan för fastigheten Smyrna 4 upphävdes av Länsstyrelsen i Stockholms län den 11 april 2001 varefter planen antogs avKommunfullmäktige i Stockholms kommun (2001-06-18). - Kommunfullmäktiges beslut överklagades av P-O.F. m.fl. Enligt klagandena hade det inför fullmäktigebeslutet inte funnits något av stadsbyggnadsnämnden godkänt planförslag att ta ställning till, samrådsskyldigheten inte fullgjorts på sätt som bort ske och utlåtandet efter utställningen varit bristfälligt och inte tillhandahållits klagandena före antagandebeslutet. Vidare medförde planen att ett naturområde i nationalstadsparkens randzon ödelades samtidigt som byggnationen medförde stora olägenheter för klagandena. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2001-09-07), som inte fann att det gjorts en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och allmänna intressen eller att det i övrigt framkommit någon omständighet som borde utgöra skäl att upphäva antagandebeslutet, avslog överklagandena. - P-O.F. m.fl. överklagade beslutet. - Regeringen (Miljödepartementet, 2002-03-27)avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen finner i likhet med länsstyrelsen att klagandenas invändningar mot kommunens handläggning av planärendet inte utgör tillräckliga skäl att upphäva kommunfullmäktiges beslut. - Regeringen finner att detaljplanen inte kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena i form av skuggverkan m.m. att planen av det skälet inte kan godtas. Klagandenas enskilda intressen kan inte heller i övrigt anses ha åsidosatts på ett sådant sätt att planen inte kan godtas. - Vad klagandena framfört om att olika allmänna intressen åsidosatts, bl.a. genom att naturmark tas i anspråk, utgör enligt regeringens mening inte skäl för att regeringen med anledning av överklagandena skall upphäva beslutet att anta planen. Vad som anförts utgör enligt regeringens mening inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - Överklagandena bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde P-O.F. m.fl. bl.a. följande. Varje nytt skede i planprocessen har syftat till att nå den förutbestämda högre exploateringsgraden om ca 15 000 m². Därigenom har de närmast boende successivt fått mera störande alternativ. Kommunen har brutit mot 5 kap. 27 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, på två sätt. I det utlåtande där kommunen skall sammanställa inkomna synpunkter och redovisa sina förslag med anledning av synpunkterna har kommunen undanhållit mycket väsentlig information som de lämnat. Vidare har kommunen gjort utlåtandet tillgängligt för dem först den 7 november 2000, trots att planen antogs av stadsbyggnadsnämnden den 2 november 2000. Efter det att länsstyrelsen upphävt stadsbyggnadsnämndens beslut behandlade inte stadsbyggnadsnämnden planärendet någon mer gång innan planen antogs av kommunfullmäktige den 18 juni 2001. Byggnader skall enligt 3 kap. 1 § PBL placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt bl.a. med hänsyn till naturvärdena på platsen och dessutom skall enligt 3 kap. 15 § PBL även tomten anordnas med hänsyn till naturvärdena på platsen. Detaljplanen strider mot dessa paragrafer, eftersom den helt föröder ett naturområde i nationalstadsparkens randzon. Enligt 3 kap. 2 § PBL skall byggnader placeras och utformas på sådant sätt att de inte utgör betydande olägenheter för omgivningen. Byggnadernas placering och utformning medför betydande olägenheter för dem som närboende i form av främst minskad solinstrålning, försämrad utsikt, inskränkning av naturmark och ökat buller. Enligt 2 kap. 1 § PBL skall bl.a. bestämmelserna i 3 kap.miljöbalken tillämpas. I 3 kap. 3 § miljöbalken sägs att markområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. Enligt 3 kap. 6 § skall markområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Planområdet utgör en del av spridningsvägen mellan två från ekologisk synpunkt särskilt känsliga områden. - Regeringsrätten höll den 27 november 2002 muntlig förhandling i målet. - Regeringsrätten (2003-01-10, Ragnemalm, Billum, Nordborg, Hulgaard, Dexe): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Flera av sökandenas invändningar tar sikte på vad de ansett vara brister i det samrådsförfarande som enligt PBL skall äga rum i samband med program- och detaljplanearbetet. - Förslaget till detaljplan har ändrats under planprocessens gång, bl.a. vad gäller byggnadernas utformning och den totala bruttoarea ovan mark som går att utnyttja enligt planen. Att vissa ändringar görs är enligt Regeringsrättens mening en naturlig följd av en process av det här slaget där ofta olika synpunkter lämnas och avvägningar mellan olika intressen måste göras. Det har inte framkommit att de nu aktuella åtgärderna går utöver de ramar som myndigheterna haft för sitt beslutsfattande. - Sökandena har hävdat att kommunen i utställningsutlåtandet har undanhållit väsentlig information som de lämnat. Eftersom kommunen i utlåtandet återger sökandenas skriftliga synpunkter i sammandrag och redovisar sina förslag med anledning av dem, anser emellertid Regeringsrätten att utlåtandet uppfyller kraven i PBL. - I målet har i och för sig lämnats olika uppgifter om när utställningsutlåtandet blev tillgängligt för sökandena i samband med att stadsbyggnadsnämnden den 2 november 2000 beslutade att anta planen. Länsstyrelsen upphävde emellertid senare med stöd av 5 kap. 29 § PBL nämndens beslut. Det avgörande beslutet att anta planen fattades i stället av kommunfullmäktige först den 18 juni 2001. Sökandena hade således tagit del av utställningsutlåtandet och haft möjlighet att inkomma med synpunkter på detta innan kommunfullmäktige fattade beslutet att anta planen. - Den aktuella detaljplanens syfte uppges vara att föra över mark för allmänt ändamål (vattenreservoar) och parkmark till område för bostadsändamål och synes ha motiverats främst av behovet av fler bostäder i Stockholm. - Detaljplanen kan komma att leda till olägenheter för sökandena som närboende såsom minskad solinstrålning, försämrad utsikt, inskränkning av naturmark och ökat buller. Vid en sammantagen bedömning av vad de anfört i målet kan Regeringsrätten emellertid inte finna att den skada som den enligt detaljplanen tillåtna bebyggelsen kan medföra för sökandena går över gränsen för vad de med hänsyn till förhållandena får tåla (jfr bl.a. rättsfallen RÅ 1996 not. 85 och RÅ 2001 not. 122). - Regeringsrätten finner inte heller att det framkommit annat än att naturvärdena på platsen skyddats i tillräcklig omfattning. - Vad som förekommit i målet ger således inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om detaljplan eller att det vid handläggningen av nu aktuellt ärende förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-11-13, Bäckström)

*REGI

*INST