RÅ 2003 not 87

Not 87. Överklagande av E.B-T. ang. beslut om förvar enligt utlänningslagen. - E.B-T., då kallad J.T., dömdes den 7 april 1997 för grovt rån till fem års fängelse och till utvisning med förbud att återvända till Sverige. Under avtjänandet av fängelsestraffet dömdes han till ytterligare ett års fängelse för grov skadegörelse. Han frigavs villkorligt den 25 november 2000 och blev samma dag av Polismyndigheten i Örebro län tagen i förvar. Förvarsbeslutet omprövades fortlöpande. Polismyndigheten beslutade den 20 september 2002 att E.B.-T. skulle hållas i fortsatt förvar. Som skäl för beslutet angavs bl.a. att E.B-T:s identitet ännu inte kunnat fastställas och att det fanns anledning anta han skulle hålla sig undan och även begå nya brott om han försattes på fri fot. - E.B-T. överklagade polismyndighetens förvarsbeslut den 20 september 2002 och yrkade att han i stället skulle ställas under uppsikt med anmälningsskyldighet. -Länsrätten i Örebro län (2002-10-10, ordf. Lundborg), som i särskilt beslut avslagit ett yrkande om muntlig förhandling, avslog överklagandet med följande motivering: E.B-T. har hållits i förvar sedan den 25 november 2000 och för att förvarstiden skall kunna förlängas måste synnerliga skäl föreligga. Av förarbetena till utlänningslagen framgår bland annat följande. Sådana (synnerliga) skäl kan vara att utlänningens identitet inte kan fastställas, till exempel på grund av att han lämnar felaktiga uppgifter om sig själv, eller att utredning pågår huruvida något land är villigt eller skyldigt att ta emot honom (prop. 1975/76:18 s. 132 f). - Av utredningen i målet framgår att det föreligger sådana omständigheter som utgör grund för förvar enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 utlänningslagen. E.B-T. har under utredningstiden lämnat olika uppgifter om sin identitet och bakgrund vid olika tillfållen och han har ännu inte velat genomgå språktest för att utröna sitt modersmål. Hans identitet har ännu inte kunnat fastställas trots att polismyndigheten arbetat intensivt med att fastställa E.B-T:s rätta identitet. Han kan inte anses, i någon större utsträckning, ha varit de svenska myndigheterna behjälplig i arbetet att fastställa hans identitet. Länsrätten finner med hänsyn till att E.B-T. har gjort sig skyldig till grov brottslighet och med beaktande av hans personliga förhållanden i övrigt att det finns anledning att anta att han, om han inte är tagen i förvar, kan komma att hålla sig undan för att försvåra verkställighet av utvisningsbeslutet och bedriva fortsatt brottslighet i Sverige. Det föreligger således synnerliga skäl för att hålla E.B-T. i fortsatt förvar, oaktat att han redan under lång tid hållits i förvar. Uppsikt kan inte anses vara en tillräcklig åtgärd. Vad E.B-T. anfört i länsrätten föranleder inte någon annan bedömning och överklagandet skall därför lämnas utan bifall. - E0.B-T. överklagade och yrkade i första hand att målet skulle återförvisas till länsrätten för hållande av muntlig förhandling. I andra hand yrkade han att kammarrätten omedelbart skulle upphäva förvarsbeslutet och att han i stället skulle ställas under uppsikt med anmälningsskyldighet. - Efter att ha meddelat prövningstillstånd fann Kammarrätten i Jönköping (2003-01-22, Velinder, von Strokirch, Lindström) att länsrätten haft fog för att inte hålla muntlig förhandling och för sitt beslut om fortsatt förvar. Såvitt gäller frågan om muntlig förhandling anförde kammarrätten följande. Enligt 6 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) skall varje ny prövning av beslut om förvar föregås av förhandling. Sådan sker enligt dess 12 § inför beslutande myndighet, i aktuellt ärende vid vederbörande polismyndighet. Enligt 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) är förfarandet vid allmänna förvaltningsdomstolar skriftligt med tilläggen att i handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan anses vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet samt att muntlig förhandling skall hållas, om enskild som för talan i målet begär det och förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Förvarsmål vid allmän förvaltningsdomstol är av sådant slag att det finns skäl för muntlig förhandling i någon instans om så begärs. Fråga om förvar av E.B-T. har dock prövats regelbundet sedan den 25 november 2000. Det har förekommit ett antal förhandlingar vid skilda länsrätter sedan dess. Av utredningen får anses framgå att förhållandena varit i stort likartade och att E.B-T:s inställning och den muntliga bevisupptagningen vid dessa förhandlingar inte lett till ändrad bedömning i förvarsfrågan eller i bakomliggande fråga om vart verkställighet av utvisning skall ske. Länsrätten i Värmlands län har hållit muntlig förhandling i det senaste målet. - E.B-T. överklagade och yrkade att han omedelbart skulle försättas på fri fot och att Regeringsrätten skulle ersätta förvarsåtgärden med att han ställdes under uppsikt med anmälningsskyldighet. Vidare yrkade han att målet sätts ut till muntlig förhandling. Han anförde bl.a. följande. Han har hållits i förvar sedan den 25 november 2000 efter avtjänat fängelsestraff. När Polismyndigheten i Örebro län den 20 september 2002 fattade det nu överklagade beslutet om förvar hade han redan hållits i förvar under 667 dagar. Det får anses fullständigt orimligt att hålla någon frihetsberövad under så lång tid på grund av att en utvisning inte kan verkställas. Detta särskilt mot bakgrund av att det i dag saknas möjlighet att överblicka när utvisningen kan komma att genomföras. Han kan inte på detta sätt lastas för att utredningen angående hans identitet, vilken pågått sedan sensommaren 2000, inte lett till något resultat. Han avser inte att begå brott eller att hålla sig undan verkställighet av utvisningen för det fall han försätts på fri fot. Det är inhumant samt oacceptabelt ur ett rättssäkerhetsperspektiv att hålla honom i fortsatt förvar. Under alla omständigheter står tillämpningen av förvarsbestämmelserna i strid med proportionalitetsprincipen. - Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att förvarsfrågan prövats fortlöpande av myndigheten och av olika domstolar och att inga nya skäl som motiverar en ändring av förvarsbeslutet har anförts. Ansträngningarna att fastställa E.B-T:s rätta identitet fortsätter. - Regeringsrätten (2003-05-16, Billum, Hulgaard, Schäder, Almgren, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 utlänningslagen (1989:529) får en utlänning som har fyllt 18 år tas i förvar bl.a. om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om utvisning. Beslut om förvar på denna grund får enligt andra stycket i samma paragraf meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Har ett beslut om utvisning meddelats får, enligt 6 kap. 4 § andra stycket, en utlänning hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Enligt 6 kap. 5 § kan en utlänning, under de förutsättningar som anges i 2 §, i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt. - Av de angivna bestämmelserna framgår att en förlängning av den i 6 kap. 4 § andra stycket föreskrivna maximitiden för förvar kan komma ifråga endast under förutsättning att grund för förvar alltjämt föreligger enligt 6 kap. 2 §. Därutöver fordras att omständigheterna är sådana att det föreligger synnerliga skäl för en längre tid. Regeringsrätten finner inte skäl att ifrågasätta underinstansernas bedömning att det i och för sig fortfarande föreligger sådana omständigheter i E.B-T:s fall som utgör grund för förvar. Frågan i målet gäller därför enbart om det kan anses föreligga synnerliga skäl att hålla honom i förvar under ytterligare tid. Regeringsrätten gör i denna del följande överväganden. - E.B-T. är dömd till utvisning efter avtjänat fängelsestraff. Han frigavs den 25 november 2000 och har sedan dess hållits i förvar. Hans identitet är fortfarande oklar, varför utvisning inte kunnat verkställas. E.B-T. har inte medverkat till utredningen om sin identitet utan tvärtom försvårat denna genom att lämna oriktiga eller motstridiga uppgifter. - E.B-T. har alltså varit frihetsberövad under avsevärd tid utan att utvisningen kunnat verkställas. Det är fortfarande ovisst när verkställighet kan ske. För en ytterligare förlängning av förvarstagandet måste i ett sådant fall krävas utomordentligt starka skäl. Enligt Regeringsrättens mening kan, även med beaktande av att tidsutdräkten i stor utsträckning kan tillskrivas att E.B-T. själv försvårat utredningen om sin identitet, en sådan åtgärd inte anses stå i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet av en framtida utvisning. Det föreligger därför inte längre synnerliga skäl för fortsatt förvar. - E.B-T. bör då han sätts på fri fot ställas under uppsikt. Det bör ankomma på polismyndigheten att besluta om hans anmälningsskyldighet och andra villkor. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling. - Regeringsrätten upphäver förvarsbeslutet och förordnar att E.B-T. omedelbart skall försättas på fri fot. - Regeringsrätten förordnar att E.B-T. skall stå under uppsikt enligt 6 kap. 5 § utlänningslagen. Polismyndigheten i Örebro län har att besluta om anmälningsskyldighet och andra villkor för E.B-T. Beslutet om uppsikt skall prövas på nytt inom sex månader från dagen för Regeringsrättens beslut. Om ny prövning inte sker inom denna tid upphör beslutet att gälla. (fd II 2003-05-14, Hedin)

*REGI

*INST