RÅ 2003:36

Ett moderbolag, som var skattskyldigt för omsättning av tjänster till dotterbolag, har inte ansetts ha rätt till avdrag för ingående skatt som hänförde sig till tjänster som av utomstående tillhandahållits bolaget avseende avyttring av aktier i dotterbolag. Förhandsbesked angående mervärdesskatt.

X AB (bolaget) är moderbolag i en koncern och tar del i koncernens verksamhet bl.a. genom att mot ersättning utföra koncerngemensamma funktioner åt sina dotterföretag. Skattemyndigheten beslutade i ett omprövningsbeslut, såvitt nu är i fråga, att inte medge bolaget avdrag för ingående mervärdesskatt avseende kostnader för administrativa, ekonomiska och juridiska konsulttjänster som tillhandahållits bolaget i samband med avyttring av dotterbolagsaktier.

Skatterättsnämnden

I en ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked ställde Riksskatteverket (RSV) frågan om avdragsrätt föreligger för bolaget för ingående mervärdesskatt som är direkt hänförlig till bolagets försäljning av aktier.

Skatterättsnämnden (2001-02-14, Wingren, ordförande, Nyström, Odéen, Ohlson, Rabe, Sjöberg) yttrade: Förhandsbesked. - Bolaget har inte rätt till avdrag för ingående skatt som är hänförlig till administrativa, ekonomiska eller juridiska konsulttjänster avseende försäljning av aktier i dotterbolag. - Beslut. - Bolaget tillerkänns ersättning av allmänna medel med 91 900 kr för sina kostnader i Skatterättsnämnden. - Motivering. - Mervärdesskatt skall enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, betalas vid sådan omsättning inom landet av varor och tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Med omsättning förstås enligt 2 kap. 1 § ML såvitt här är aktuellt att en vara överlåts mot ersättning och att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. En verksamhet är enligt huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 ML i dess nu aktuella lydelse yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. - Enligt huvudregeln i 8 kap. 3 § ML om avdragsrätt får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Med "verksamhet som medför skattskyldighet" förstås enligt 1 kap. 7 § andra stycket ML sådan verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 ML. Enligt sistnämnda bestämmelse, jämfört med samma kapitels 1 § första stycke, avser, med vissa här ej aktuella undantag, som ovan angetts skattskyldigheten sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Skattskyldigheten i materiellt hänseende avser således varje sådan omsättning och inte - såsom i formellt hänseende t.ex. vid registrering av skattskyldig - verksamheten i stort när skattepliktig omsättning förekommer i en verksamhet (jfr prop. 1993/94: 99 s. 128). Av huvudregeln framgår således att avdragsrätten begränsas till ingående skatt på förvärv i en verksamhet som medför skattskyldighet, dvs. i enlighet med det ovan sagda på förvärv för skattepliktiga omsättningar av varor och tjänster inom ramen för en yrkesmässig verksamhet. I förarbetena till ML uttalas beträffande den nu behandlade bestämmelsen bl.a. följande. Den föreslagna 3 § ger avdragsrätt endast för sådan ingående skatt som hänför sig till förvärv eller sådan införsel av varor eller tjänster i den verksamhet som medför skattskyldighet. En vara eller tjänst är införd i en sådan verksamhet endast i den mån varan eller tjänsten skall användas eller förbrukas i verksamheten (prop. 1993/94:99 s. 209). - I 8 kap. 13 § första stycket ML finns regler om uppdelning av den ingående skatten. Där stadgas bl.a. att i de fall den ingående skatten avser förvärv som görs gemensamt för flera verksamheter, av vilka någon inte medför skattskyldighet, eller görs för en verksamhet, som endast delvis medför skattskyldighet får avdrag göras endast för skatten på den del av ersättningen som hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet. - Bolaget har i ärendet anfört att bolagets försäljningar av aktier inte kan hänföras till ekonomisk aktivitet i det sjätte mervärdesskattedirektivets mening och att intäkterna från försäljningarna därför faller utanför ramen för ML:s tillämpningsområde. - Enligt artikel 2 i direktivet skall mervärdesskatt betalas för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot vederlag av en skattskyldig person i denna hans egenskap. Med "skattskyldig person" avses enligt artikel 4 varje person som självständigt bedriver någon form av ekonomisk verksamhet. De former av ekonomisk verksamhet som avses skall omfatta alla verksamheter som producenter, återförsäljare och personer som tillhandahåller tjänster, däribland gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamhet inom fria yrken. Utnyttjandet av materiella och immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav skall likaså betraktas som ekonomisk verksamhet. Mervärdesskatt skall således enligt direktivbestämmelserna tas ut om vederlag utgår för prestationen och den görs i en ekonomisk verksamhet. - Direktivbestämmelserna motsvaras i ML av reglerna om vad som är omsättning och vad som är yrkesmässig verksamhet. Som redovisats inledningsvis föreligger en omsättning enligt ML om ett tillhandahållande sker mot ersättning och en yrkesmässig verksamhet föreligger enligt huvudregeln om verksamheten utgör näringsverksamhet enligt KL. Att en aktie säljs utgör en omsättning av aktien. Försäljningen är således i detta hänseende inom ramen för såväl ML:s som direktivets tillämpningsområde. Fråga är då om försäljningen sker i en yrkesmässig verksamhet. Av handlingarna framgår att bolaget i sin "aktieägarroll" bedriver en omfattande verksamhet avseende tillhandahållanden av olika tjänster inom koncernen vilken verksamhet utgör näringsverksamhet enligt KL. Till aktieägarrollen torde höra administration, organisation och uppbyggnad av den koncern i vilken bolaget är moderbolag och till förvärv för denna verksamhet torde t.ex. kunna hänföras förvärv för bolagsstämmor, finansiering samt köp och försäljningar av dotterbolag. Denna verksamhet får anses yrkesmässig och medföra skyldighet att erlägga mervärdeskatt för sådana tillhandahållanden som utgör skattepliktiga omsättningar (jfr t.ex. RÅ85 1:40). - I RÅ 1995 not. 224 ansågs i ett förhandsbesked ett bolags koncerngemensamma verksamhet och dess verksamhet i aktieägarrollen utgöra en enda verksamhet. Därvid gjordes den bedömningen att en förutsättning för att en s.k. blandad verksamhet, där den ingående skatten skall uppdelas på en avdragsgill och en icke avdragsgill del i enlighet med bestämmelsen i 8 kap. 13 § ML, bör vara att verksamheten omfattar såväl en skattepliktig som en icke skattepliktig del, vilken situation enligt vad som angavs i förhandsbeskedet inte var för handen i det ärendet. Regeringsrätten ändrade inte förhandsbeskedet i annat hänseende än att dess giltighetstid, med hänsyn till ny lagstiftning (ML) som var av beskaffenhet att påverka bedömningen av den ställda frågan, begränsades att gälla vid tillämpningen av äldre bestämmelser. - Enbart ett innehav av aktier innebär enligt EG-domstolens praxis vid tillämpningen av det sjätte mervärdesskattedirektivet inte att en ekonomisk verksamhet bedrivs som medför att ägaren, oavsett om han är fysisk eller juridisk person, blir skattskyldig till mervärdesskatt (jfr mål C-60/90, Polysar Investments Netherlands BV mot Inspecteur der Invoerrechten en Accijnzen och mål C-80/95, Harnas & Helm CV mot Staatssecretaris van Financiën). Den som enbart förvaltar aktier i likhet med en privat investerare omfattas över huvud taget inte av mervärdesskattesystemet och därmed inte heller av den i systemet ingående rätten till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv och avyttringar för förvaltningen (jfr mål C-155/94, Wellcome Trust Ltd mot Commissioners of Customs and Excise). Skulle aktieägaren vara skattskyldig på grund av annan verksamhet behandlas innehavet av aktierna som en särskild del som inte omfattas av mervärdesskattesystemet, dvs. uppburna utdelningar påverkar inte omfattningen av avdragsrätten för ingående skatt sådan denna bestäms efter ett särskilt allmänt bråk enligt artikel 19.1 i direktivet (jfr mål C-333/91, Sofitam SA /tidigare Satam SA/ mot Ministre chargé du Budget och mål C-142/99, Floridienne SA och Berginvest SA mot Belgiska staten). - Vid tillämpningen av ML har inte någon klar praxis utvecklats såvitt gäller begreppet "värdepappershandel" som utgör skattefri omsättning enligt 3 kap. 9 § ML. Enligt nämnda bestämmelses tredje stycke 1 förstås därmed omsättning och förmedling av bl.a. aktier. Begreppet "omsättning ... av aktier" i denna bestämmelse får enligt nämndens mening anses ha samma innebörd som följer av den ovan redovisade grundläggande definitionen av omsättningsbegreppet i 2 kap. 1 § ML, dvs. att aktier överlåts mot ersättning. Detta får också anses följa av sjätte mervärdesskattedirektivet. - Enligt EG-domstolens praxis anses gälla att försäljning av aktier, även om det är fråga om enstaka försäljning av aktier i dotterbolag, är att anse som en transaktion mot ersättning och som för den som bedriver en ekonomisk verksamhet omfattas av mervärdesskattesystemet. Ingående skatt i ersättningen för tjänster som hänför sig till transaktionen - eftersom den är undantagen från skatteplikt - är därför inte avdragsgill (jfr mål C-4/94, BLP Group plc mot Commissioners of Customs and Excise). Eftersom fråga var om en försäljning av aktier av ett bolag som bedrev ekonomisk verksamhet skiljer sig detta fall från de tidigare ovan berörda, i vilka varit fråga om avdragsrätten vid aktieinnehav i icke ekonomiska verksamheter och, då ekonomisk verksamhet förekommit, om utdelningar - vilka inte utgör ersättningar ingående som led i omsättningar i direktivets mening - påverkar det allmänna bråk efter vilket den avdragsgilla delen av den ingående skatten bestäms enligt artikel 19.1. - Nämnden finner mot bakgrund av det anförda att det är på grund av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § ML om undantag från skatteplikt för omsättning av aktier (värdepappershandel) som mervärdesskatt inte utgår vid försäljningen om säljaren bedriver en yrkesmässig verksamhet. Mot bakgrund av det anförda finner nämnden att ingående skatt hänförlig till upphandlade tjänster för aktieförsäljningarna i enlighet med 8 kap. 13 § ML inte är avdragsgill. – Ersättning för ombudskostnader - Bolaget har yrkat ersättning för sina ombudskostnader enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med 91 900 kr avseende 26 timmar à 1 900 kr och 17 timmar à 2 500 kr. - Nämnden finner att bolaget bör medges ersättning med det yrkade beloppet.

Ledamoten Peterson var skiljaktig och anförde följande. EG-domstolen har i fallet BLP-Group fastslagit att ingående skatt för tjänster som hänför sig till en aktieförsäljning, i detta fall 95 procent av det totala antalet, inte är avdragsgill. Kommissionen anförde i sitt skriftliga yttrande att om transaktionen, dvs. aktieförsäljningen, omfattades av sjätte direktivet i det avseende att försäljningen av bolagsandelarna ansågs utgöra en tjänst som tillhandahållits BLP:s dotterbolag mot vederlag så borde frågan om den ingående skatten är avdragsgill bedömas enligt artikel 17 i detta direktiv. Härvid anförde kommissionen att åtskillnad borde göras mellan det fallet att försäljningen etiketterades såsom gjord av ett "holding"-bolag och det fallet att den gjordes av ett "förvaltnings"-bolag ("management company") i samband med och såsom del av samtliga förvaltningstjänster och andra tjänster som moderbolaget mot vederlag tillhandahåller sina dotterbolag (se generaladvokatens yttrande i BLP-målet). - Denna frågeställning aktualiserades inte i den slutliga domen eftersom parterna anslöt sin talan till att enbart gälla det som låg inom ramen för vad som framgick av frågorna i begäran om förhandsavgörande. - Bolaget har uppgett att man har vidarefakturerat samtliga sina kostnader för sina koncerngemensamma funktioner, även kostnader i samband med utförsäljning av bolag. Detta har å andra sidan bestritts av skattemyndigheten. Huruvida den reglering som myndigheten åsyftar enkom har att göra med inkomstskatterättsliga frågor eller inte är inte klarlagt. - Oaktat detta så anser jag att ett sådant integrerat ägande i form av total kontroll och tillsyn som föreligger i ärendet samt att det är fråga om att avyttra hel verksamhet måste tillmätas särskild betydelse (100 procent av aktierna och inte som i BLP 95 procent). Ifrågavarande tjänster måste till icke ringa del avse utredningar som resulterar i bindande förpliktelser avseende de avyttrade bolagens ekonomiska status. Sådana förpliktelser har ett sådant inre sammanhang att ifrågavarande tjänster som utförts i samband med aktieförsäljningarna på objektiva grunder borde anses ha ett direkt samband med bolagets mervärdesskattepliktiga verksamhet. - Härtill kommer att den svenska mervärdesskattelagstiftningen skiljer sig från EG-direktivet. ML:s 8 kap. 3 § är mer generellt utformad och har fått en hävdvunnen tillämpning där ifrågavarande tjänster ryms inom den generella avdragsrätten. Utifrån den gällande rätt såsom den hittills har tillämpats, genom tolkning av den svenska lagstiftningen, kan det ifrågasättas om EG-direktivet skall tillmätas s.k. direkt effekt. I synnerhet i ett fall där sådan företrädesrätt medför en försämring vid jämförelse till att göra bedömningen enligt ML. - Med hänsyn till det anförda anser jag att bolaget har rätt till avdrag för ingående skatt hänförlig till förvärv för försäljning av dotterbolagsaktier. I övrigt är jag ense med majoriteten.

Regeringsrätten

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att rätt till avdrag för ingående skatt förelåg. För det fall Regeringsrätten inte skulle dela bolagets uppfattning om att avdragsrätt förelåg i förevarande fall hemställde bolaget att förhandsavgörande skulle begäras från EG-domstolen. Bolaget yrkade att det skulle beviljas ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med 111 180 kr.

Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. En tillämpning av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 9 § ML för sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet förutsätter att fråga är om en försäljning av aktier i bolagets egenskap av skattskyldig person. Bolaget gjorde i första hand gällande att så inte är fallet, eftersom dess innehav av aktier i dotterbolag utgör en förvaltning av egna aktier som faller helt utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatten. Innehavet av dotterbolagsaktier är därför inte en ekonomisk aktivitet i mervärdesskatterättslig mening. Den ingående mervärdesskatt som hänför sig till kostnaderna för försäljningen av aktierna är vid sådant förhållande i sin helhet avdragsgill, då bolagets hela verksamhet består i omsättning av koncernledningstjänster som medför skattskyldighet för bolaget.

Bolaget hävdade i andra hand, för det fall att försäljningen av dotterbolagsaktier skulle anses som en ekonomisk aktivitet, att den ingående skatten på kostnaderna för försäljningen av dotterbolagsaktier ändå är avdragsgill. Det finns ett direkt och omedelbart samband mellan dessa kostnader och bolagets hela ekonomiska verksamhet. Försäljningen ingår också i de koncerngemensamma tjänster som bolaget mot ersättning utför åt andra koncernbolag. Omsättningen av dessa tjänster medför skattskyldighet för bolaget. Skatten på kostnaderna för försäljningen av dotterbolagsaktier är därför i sin helhet avdragsgill.

Bolaget anförde att EG-domstolens dom i mål C-4/94, BLP Group, REG 1995 s. I-983 förutsätter att en omsättning föreligger i mervärdesskattehänseende. I förevarande fall föreligger inte en sådan omsättning. Bolaget hävdade att det i stället är EG-domstolens dom i mål C-333/91, Sofitam, REG 1993 s. I-3513 som är av intresse i förevarande fall och att den domen ger stöd för bolagets bedömning att kostnaderna för försäljningen av aktier i dotterbolag inte påverkar omfattningen av avdragsrätten. Även EG-domstolens dom i mål C-142/99, Floridienne och Berginvest, REG 2000 s. I-9567 ger stöd för en sådan tolkning.

RSV hemställde att förhandsbeskedet skulle fastställas och avstyrkte bolagets begäran om att förhandsavgörande skulle inhämtas från EG- domstolen. RSV motsatte sig inte att bolaget skulle beviljas ersättning för kostnader men ansåg att bolagets ersättningsanspråk borde jämkas.

RSV anförde bl.a. följande. RSV delar Skatterättsnämndens uppfattning att försäljningen av aktier sker i den ekonomiska aktivitet som bolaget bedriver och att det är bestämmelsen i 3 kap. 9 § ML som medför att omsättningen inte skall beskattas. EG-domstolen har i mål C-4/94, BLP Group, fastslagit att det måste föreligga ett direkt och omedelbart samband mellan förvärv och skattepliktig transaktion för att avdragsrätt skall föreligga. Rätt till avdrag för ingående skatt föreligger därför inte för kostnader hänförliga till försäljning av aktier och andelar, eftersom dessa omsättningar är undantagna från skatteplikt. Enligt RSV:s uppfattning föreligger ett klart och direkt samband mellan bolagets kostnader för försäljningen av dotterbolagsaktier och denna från skatteplikt undantagna försäljning. Av EG-domstolens domar i mål C-98/98, Midland Bank, REG 2000 s. I-4177 och C-408/98, Abbey National, REG 2001 s. I-1361 framgår att mervärdesskatten på en utgift som saknar direkt och omedelbar koppling till en utgående skattepliktig transaktion, ändå skall vara avdragsgill i den mån den är hänförlig till den skattskyldiges hela ekonomiska verksamhet, eller en tydligt avgränsad del därav. I båda målen, liksom i mål C-16/00, Cibo Participations, REG 2001 s. I-6663 var fråga om utgifter som saknade direkt och omedelbar koppling till en utgående transaktion. I förevarande fall är det däremot fråga om utgifter som har en sådan koppling och som ingår som kostnadskomponenter för en transaktion, försäljning av aktier, som inte grundar avdragsrätt. Rätt till avdrag för den ingående skatt som hänför sig till dessa utgifter är därför utesluten, såväl enligt 8 kap. 3 § ML som enligt artikel 17 i det sjätte mervärdesskattedirektivet.

Regeringsrätten (2003-06-06, Lindstam, Melin, Stävberg, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

Bolaget är moderbolag i en koncern och tar enligt vad bolaget upplyst aktiv del i koncernens verksamhet bl.a. genom att mot ersättning utföra juridiska och administrativa m.fl. tjänster åt andra koncernbolag. Att bolaget är skattskyldigt för denna verksamhet och har rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den verksamheten får anses klart och är inte heller föremål för prövning i målet.

Den i målet aktuella frågan är i stället om den ingående mervärdesskatt som hänför sig till kostnader för tjänster som tillhandahållits bolaget avseende dess avyttring av aktier i dotterbolag är avdragsgill för bolaget eller inte.

Som Skatterättsnämnden funnit innebär bestämmelserna i ML att en försäljning av aktier utgör en omsättning av aktierna. Omsättningen av dotterbolagsaktier får anses ske i en av bolaget bedriven yrkesmässig verksamhet. Försäljningen är emellertid enligt 3 kap. 9 § ML en från skatteplikt undantagen omsättning. Någon rätt till avdrag för den ingående skatt som hänför sig till kostnaderna för försäljningen kan därför inte grundas direkt på bestämmelserna i ML.

Vid sådant förhållande uppkommer frågan om gemenskapsrättsliga bestämmelser leder till ett annat resultat.

Rätten till avdrag för ingående skatt regleras i rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 (om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter) och i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund). Av artikel 2 i det första direktivet framgår att avdrag får göras för ingående mervärdesskatt som burits direkt av de olika kostnadskomponenterna i en skattepliktig transaktion. Enligt artikel 17.2 a i det sjätte mervärdesskattedirektivet har en skattskyldig person rätt att från den skatt han skall betala dra av den mervärdesskatt som förfaller till betalning eller betalats inom landets territorium avseende varor eller tjänster som har tillhandahållits eller kommer att tillhandahållas honom av en annan skattskyldig person, allt i den mån de förvärvade varorna eller tjänsterna används för den skattskyldiga personens skattepliktiga transaktioner. Artikel 17.2 a anses tillerkänna den enskilde rättigheter som kan åberopas vid en nationell domstol för att ifrågasätta nationella regler som inte är förenliga med bestämmelsen (se t.ex. EG-domstolens dom i mål C-62/93, BP Soupergaz, REG 1995 s. I-1883, punkt 35).

Om man även vid tillämpning av det sjätte mervärdesskattedirektivets bestämmelser anser att försäljningen av dotterbolagsaktier utgör en transaktion som utförs av bolaget i egenskap av skattskyldig person och att transaktionen är undantagen från skatteplikt följer av artikel 17.2 a att den ingående skatt som hänför sig till försäljningen inte är avdragsgill, eftersom de förvärvade varorna eller tjänsterna inte används för bolagets skattepliktiga transaktioner.

Bolaget har emellertid i första hand hävdat att försäljning av aktier i dotterbolag inte är en ekonomisk aktivitet i mervärdesskatterättslig mening.

Av EG-domstolens praxis framgår att den som endast förvärvar och innehar värdepapper inte anses utöva en ekonomisk verksamhet (se t.ex. EG- domstolens dom i mål C-80/95, Harnas & Helm, REG 1997 s. I-745) medan motsatsen gäller då delägandet åtföljs av ett direkt eller indirekt deltagande i förvaltningen av de ägda bolagen, förutom vad gäller de rättigheter som delägaren har i egenskap av aktieägare eller bolagsman (se t.ex. EG-domstolens dom i mål C-142/99, Floridienne och Berginvest, p. 18).

I förevarande fall tar bolaget aktiv del i förvaltningen av koncernen bl.a. genom att utföra administrativa och andra tjänster åt dotterbolag. Det är därför klart att bolaget utövar en ekonomisk verksamhet i mervärdesskattehänseende. Grund för att betrakta bolagets försäljning av aktier i dotterbolag som något annat än transaktioner som har samband med en ekonomisk verksamhet i mervärdesskattehänseende föreligger inte.

Målet gäller rätten till avdrag för ingående skatt som hänför sig till administrativa, ekonomiska eller juridiska konsulttjänster avseende försäljning av aktier i dotterbolag. Försäljningen omfattas av undantaget för bl.a. transaktioner rörande aktier i 13 B d. 5 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. De angivna tjänsterna får anses ha ett direkt och omedelbart samband med den från skatteplikt undantagna försäljningen och kan därmed inte, som bolaget i andra hand hävdar, ha ett sådant samband med bolagets hela ekonomiska verksamhet. I de mål där EG-domstolen har funnit att avdragsrätt föreligger på grund av att de förvärvade tjänsterna utgör del av den skattskyldiges allmänna omkostnader för den ekonomiska verksamheten, har ett sådant direkt och omedelbart samband inte förelegat mellan de förvärvade tjänsterna och en eller flera utgående transaktioner (se t.ex. EG-domstolens dom i mål C-16/00, Cibo Participations, p. 32 och 33). Försäljningen av aktier i dotterbolag kan inte heller anses vara en tjänst som utförs av bolaget för andra dotterbolags räkning.

Regeringsrätten finner att bolaget inte har rätt till avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv som skett för försäljning av aktier i dotterbolag.

Bolagets talan skall alltså inte bifallas utan förhandsbeskedet skall som RSV yrkat fastställas.

Bolaget har yrkat ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med 111 180 kr för sina kostnader i Regeringsrätten. Bolaget har av Skatterättsnämnden medgetts ersättning för sina kostnader där med yrkade 91 900 kr och är berättigat till ersättning för kostnader även i Regeringsrätten. Vid bestämmande av ersättningens storlek får beaktas att bolaget har företrätts av samma ombud i Skatterättsnämnden och i Regeringsrätten och att både skriftväxlingen i Regeringsrätten och det nya processmaterial som presenterats här varit av relativt begränsad omfattning. Regeringsrätten finner att bolaget bör beviljas ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med skäliga 25 000 kr.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Regeringsrätten beviljar bolaget ersättning med 25 000 kr för kostnader för ombud i Regeringsrätten.

Föredraget 2003-05-14, föredragande Hogendoorn, målnummer 1438-2001