RÅ 2003:72
Undantaget från mervärdesskatteplikt för värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet omfattar inte mottagande och vidarebefordran av order till fondkommissionärer mot ersättning (s.k. courtagedelning).
Catella Kapitalförvaltning AB (bolaget) tillhandahöll tjänster i form av mottagande och vidarebefordran av order till fondkommissionärer mot ersättning (s.k. courtagedelning). Ersättningen uppgick i regel till 50 procent av det courtage fondkommissionärerna erhöll från kunderna.
Skattemyndigheten i Stockholm beslutade att för redovisningsperioden november-december 1994 höja bolagets utgående mervärdesskatt med 248 509 kr.
Länsrätten i Stockholms län
Bolaget överklagade skattemyndighetens beslut och yrkade att omsättningen av ifrågavarande tjänst skulle anses vara undantagen från skatteplikt.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1999-06-08, Diurson, ordförande) yttrade: Enligt 7 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, GML, (3 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML) är varor och tjänster skattepliktiga om inte annat följer av 8 § GML (3 kap. ML). Med tjänst förstås annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet än vara eller fastighet. Detta innebär att förmedlingstjänster är skattepliktiga oberoende av om de avser mervärdesskattepliktig eller mervärdesskattefri vara eller tjänst. - Enligt 8 § 3) GML (3 kap. 9 § första stycket ML) undantas från skatteplikt bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses enligt punkt 5 av anvisningarna till 8 § GML (3 kap. 9 § andra och tredje styckena ML) omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej. Undantaget för bank- och finansieringstjänster omfattar inte notariatverksamhet, inkassotjänst, uthyrning av förvaringsutrymmen eller finansieringsföretags omsättning av varor som enligt köpeavtal återtagits av företaget. - Frågan i målet är om den förmedlingsverksamhet bolaget bedrivit är undantagen från skatteplikt enligt mervärdesskattelagen. - Bolaget har övertagit förmedlingsverksamheten från moderbolaget Mariegården Investment AB. Av länsrättens dom den 18 juni 1997 (mål nr 3880--81-96) i mål avseende Mariegården Investment AB och fråga om skatteplikt för förmedlingstjänster framgår att sakförhållandena är likartade dem som föreligger i förevarande mål. Länsrätten fann att ifrågavarande tjänster var skattepliktiga och att EG-rätten inte stadgar annorlunda. - Länsrätten har vidare prövat frågan om skatteplikt på förmedlingstjänster i domar den 25 september 1997 (mål nr S 3882-96) och den 23 oktober 1998 (mål nr S 3715-97). Av domarna framgår dels att sakförhållandena är likartade dem som föreligger i förevarande mål, dels att ifrågavarande förmedlingstjänster enligt länsrättens bedömning inte är undantagna från skatteplikt. Domarna har överklagats till kammarrätten (mål nr 8487--90-1997 respektive 9499-1998). - Länsrätten finner, i likhet med skattemyndigheten, att bolagets här aktuella verksamhet utgjorts av kundförmedling och således inte av värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet i den mening som avses i mervärdesskattelagen. Då denna bedömning inte heller strider mot EG-rätten skall skattemyndighetens beslut inte ändras. - Länsrätten lämnar överklagandet utan bifall.
Hos kammarrätten fullföljde bolaget sin talan och anförde bl.a. följande. Bolagets verksamhet kan sägas bestå i att i samarbete med anlitade fondkommissioner sammanföra säljare och köpare av värdepapper. Bolaget upptar således order avseende olika finansiella instrument och genom fondkommissionärernas kontaktnät kan en avtalspart tas fram för att möta den köp- eller säljorder bolaget upptagit. Förenklat kan man därför säga att bolaget och fondkommissionärerna gör halva förmedlingsarbetet var och att båda parter är beroende av varandra för att verksamheten skall fungera. - Att förmedling av värdepapper är undantaget från mervärdesskatt framgår för det första av art. 13 B. d) 5. i det sjätte mervärdesskattedirektivet som talar om transaktioner och förhandlingar rörande aktier och andra värdepapper. Att gemenskapsbegreppet "förhandlingar" avser det vi i vanligt språkbruk benämner förmedling framgår av den engelska versionen av direktivet som talar om "negotiation". - Vidare framgår av EG-domstolens praxis att undantaget från skatteplikt för värdepappersförmedling inte på något sätt är knutet till vilket subjekt som utför förmedlingen.
Skattemyndigheten bestred bifall.
Kammarrätten i Stockholm (2001-09-18, Jansson, Avellan-Hultman, referent, Renman) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.
Regeringsrätten
Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att den av bolaget tillhandahållna förmedlingsverksamheten inte skulle utgöra skattepliktig omsättning. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Bolagets kund önskar utföra en aktieaffär. Bolaget har i uppdrag att se till att denna aktieaffär kommer till stånd och tar därför upp order från kunden. Bolaget väljer hur och av vem ordern skall utföras. Uppdraget ges därefter till den fondkommissionär som bolaget väljer. Fondkommissionären medverkar således i transaktionskedjan som den som utför affären. Det kan vara samma fondkommissionär som utför affären och är depåbank, men det kan också vara två olika fondkommissionärer där den ene effektuerar affären och den andre agerar depåbank. Den fondkommissionär som får uppdraget verkställer ordern genom att antingen leverera aktierna från eget lager eller köpa in efterfrågade aktier i eget namn på marknadsplatsen. Aktierna levereras slutligen av fondkommissionären till av bolaget anvisad depå. Bolaget tar hela eller del av den kreditrisk som uppkommer till följd av kundens värdepapperstransaktion. Att bolaget tar en sådan risk är ett uttryck för att bolaget aktivt agerar för att få till stånd en viss transaktion. Om bolaget endast skulle ha anvisat köpare eller säljare till en fondkommissionär hade bolaget inte tagit någon kreditrisk. I sådant fall skulle risken i sin helhet ha tagits av fondkommissionären. Bolaget yrkade vidare ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för ombudskostnader i Regeringsrätten med 81 700 kr exklusive mervärdesskatt.
Prövningstillstånd meddelades.
Riksskatteverket (RSV) bestred bifall till överklagandet. RSV anförde bl.a. följande. Den tjänst som bolaget mot ersättning utför åt fondkommissionärer utgör inte värdepappershandel i mervärdesskattelagens mening. Tjänsten inskränker sig till att finna personer som avser att sälja eller köpa värdepapper. Bolaget vidarebefordrar dessa intressenters instruktioner. Funktionen som "budbärare" medför ingen omedelbar effekt i form av rättsliga förändringar avseende värdepapper. Bolaget har inte förmedlat eller förhandlat avseende värdepapper. RSV avstyrkte bifall till yrkandet om kostnadsersättning men hade i och för sig ingen erinran mot beloppets storlek.
Regeringsrätten (2003-11-18, Lavin, Sandström, Hulgaard, Ersson, Nord) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås bl.a. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte (tredje stycket 1).
Frågan i målet är om bolagets tjänster för vilka bolaget erhållit s.k. förmedlingsprovision från fondkommissionärsbolag utgör sådan värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet som avses i nämnda bestämmelse.
Det angivna undantaget har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser om undantag från skatteplikt för vissa tjänster i EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (direktiv 77/388/EEG), närmare bestämt artikel 13 B. d 1-6. Som sådana tjänster anges i punkten 5, såvitt här är av intresse, transaktioner och förhandlingar med undantag av förvaltning och förvar rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper.
Av EG-domstolens praxis framgår att med uttrycket "transaktioner rörande värdepapper" avses transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper. Vidare har domstolen funnit att uttrycket "förhandlingar … rörande … värdepapper” inte avser tjänster som endast består i att tillhandahålla information om en finansiell produkt och i förekommande fall ta emot och handlägga ansökningar om att få teckna motsvarande värdepapper, utan att utfärda dessa (EG-domstolens dom i mål C-235/00, CSC Financial Services, REG 2001 s. I-10237, punkterna 33 och 41).
De åtgärder som bolaget vidtar genom att ta upp order från kunden, välja den fondkommissionär som skall ges uppdraget att utföra affären och vidarebefordra ordern till denne, påverkar i normalfallet inte de egentliga parternas, dvs. säljarens och köparens, rättigheter eller skyldigheter avseende de finansiella instrumenten. Den omständigheten att instrumenten i vissa fall levereras från kommissionärens eget lager, liksom det faktum att kommissionärer köper och säljer värdepapper i eget namn och därför i ML:s mening skall anses omsätta dessa, kan inte anses ändra detta förhållande.
Frågan är då om bolagets verksamhet kan anses utgöra förmedling av värdepapper. Bolaget tar visserligen emot och vidarebefordrar kundernas order att köpa eller att sälja värdepapper till de samverkande fondkommissionärsbolagen. Transaktionerna och förhandlingarna genomförs emellertid därefter av dessa utan medverkan av bolaget. Eftersom bolaget inte deltar i transaktionerna eller förhandlingarna är bolagets verksamhet, även om bolaget bär en viss kreditrisk, inte att betrakta som förmedling av värdepapper.
De tjänster som bolaget tillhandahåller utgör därmed inte sådan värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet som avses i 3 kap. 9 § ML eller motsvarande bestämmelse i direktivet. Omsättningen är således inte undantagen från skatteplikt. Bolagets överklagande skall därför avslås.
Bolaget yrkar ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för ombudskostnader i Regeringsrätten med 81 700 kr exklusive mervärdesskatt. Målet avser en fråga av betydelse för rättstillämpningen. Regeringsrätten finner att ersättning bör beviljas med skäliga 25 000 kr.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.
Regeringsrätten beviljar Catella Kapitalförvaltning AB ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 25 000 kr.