RÅ 2004 not 186

Not 186. Överklagande av Skatteverket och L.W. ang. förhandsbesked om inkomstskatt m.m. - I ansökan om förhandsbesked rörande inkomst- och förmögenhetstaxering avseende 2000 års taxering uppgav Riksskatteverket (RSV) följande. Skattemyndigheten i Linköping har efter begäran om omprövning av L.W. meddelat omprövningsbeslut den 10 maj 2001 avseende 2000 års inkomsttaxering, vilket beslut gått denne emot. - Av skattemyndighetens omprövningsbeslut framgick följande. Den skattskyldige har "lyft ut" en skuld som redovisats i näringsverksamheten till den privata sfären. Uttaget av skulden har redovisats som en insättning över det egna kapitalkontot. Den skattskyldige menar att han genom att ta över skulden privat gjort ett kapitaltillskott till den enskilda firman, och att tillskottet även ska få skatterättslig verkan. I enlighet härmed har låneräntorna avseende skulden dragits av i inkomstslaget kapital och skulden reducerat den privata förmögenheten. Dessutom har "tillskottet" påverkat underlaget för räntefördelning och takbeloppet för expansionsmedel. - Som stöd för sin uppfattning åberopade den skattskyldige ett utlåtande av Professor Claes Norberg, en artikel i Skattenytt 1995 s. 642 f. samt ett uttalande i "Skatt på kapital" (8:e uppl. s. 22) av Ulf Tivéus. - Det saknas lagregler avseende redovisningen av näringsskulder i den bokföringsmässiga redovisningen. Inom den kompletterande normgivningen har Bokföringsnämnden (BFN) utfärdat en rekommendation (BFN R 11) som avser att precisera innehållet i god redovisningssed när det gäller en enskild näringsidkares bokföring. Av punkt 4 framgår att "Alla tillgångar som hör till näringsverksamheten och som ägs av näringsidkaren skall tas med i bokföringen". Av punkt 10 framgår vidare att "Alla skulder som hör till näringsverksamheten skall tas med i bokföringen. Näringsidkarens privata skulder skall inte bokföras i verksamheten". I rekommendationen saknas det vägledning angående gränsdragningen mellan privata skulder och näringsskulder bortsett från skatteskulder. Vidare saknas det vägledning för bedömning under vilka förutsättningar en näringsskuld kan eller ska tas bort. - Enligt RSV:s uppfattning är utgångspunkten, för bedömningen om en skuld kan bokas ut ur näringsverksamheten, användningen av medlen. Någon fri allokeringsrätt avseende skulder finns inte. För att näringsidkaren ska kunna ta ut en skuld ur näringsverksamheten krävs det antingen att medlen inte längre används i den ifrågavarande näringsverksamheten, dvs. en ändrad användning, eller att medlen direkt kan hänföras till en specifik tillgång och att även denna tas ut ur verksamheten. - Om någon av dessa förutsättningar är uppfyllda är det i överensstämmelse med god redovisningssed att redovisa en skuldminskning i näringsverksamheten genom överföring av skulden till den privata sfären. Detta konstaterar även Norberg i sin skrivelse där han menar att det är användningen av det lånade kapitalet som bör styra redovisningen och att ett uttag av skuld kan ske vid en ändrad användning av lånat kapital. - Så är emellertid inte förhållandet i det nu aktuella fallet. Någon ändrad användning av det lånade kapitalet föreligger inte och därmed är det inte förenligt med god redovisningssed att redovisa skuldminskningen som ett kapitaltillskott i näringsverksamheten. Anledningen är att motsvarande tillgång inte samtidigt tagits ut ur verksamheten. Därmed tillhör skulden verksamheten och ska tas med i bokföringen. - Denna uppfattning stärks ytterligare av vad ledamöterna i Skatterättsnämnden Colvér, Johansson, Melz och Virin anför som skiljaktig mening i RÅ 1996 ref. 48. Frågan handlade om anskaffningsvärdet på en fastighet i räntefördelningssammanhang när fastigheten förvärvats benefikt men mot en vederlagsrevers som översteg givarens skattemässiga värde på fastigheten. Man ansåg att den skattskyldige skulle få använda sitt faktiska anskaffningsvärde för fastigheten eftersom det motsvarade hennes investering av beskattat kapital i näringsverksamheten. Vad som är intressant för det nu aktuella fallet är hur man ser på behandlingen av vederlagsreversen. Man anför "Det är motiverat även när kapitalet är upplånat eftersom skuldposten fortvarigt kommer att avräknas vid beräkning av räntefördelningsunderlaget, i den utsträckning den kvarstår efter amorteringar." Även detta uttalande indikerar att man inte kan "lyfta ut" en skuld hur som helst ur näringsverksamheten för att omvandla den till en privat skuld. - Även Riksskatteverkets referensgrupp i redovisningsfrågor framför samma synpunkt i en skrivelse den 8 mars 2001. Referensgruppen besvarar för RSV:s räkning såväl internt som externt uppkomna redovisningsfrågor som är kopplade till beskattningen och skattekontrollen. Vidare fungerar referensgruppen som ett rådgivande organ med anledning av skatteförvaltningens medverkan i framför allt Bokföringsnämndens arbete. Referensgruppen består av skatteexperter med inriktning på just redovisning och god redovisningssed. - I sin skrivelse jämför Norberg "uttaget" av en skuld ur den enskilda näringsverksamheten med motsvarande i ett aktiebolag. Dessutom påstår han att om den ur bolaget borttagna skulden är en skuld till aktieägaren skulle detta innebära en form av underhandsackord. Längre ner säger han att eftersom man kan ta över en skuld privat från ett aktiebolag måste man också kunna göra det år en enskild näringsverksamhet och därmed drar han slutsatsen att det är i överensstämmelse med god redovisningssed. - För det första är jämförelsen med ett aktiebolag irrellevant eftersom det då är fråga om en rättshandling mellan två personer. I det nu aktuella fallet är det en och samma person som enbart genom en bokföringsorder skaffar sig skattefördelar. För det andra är det inte med automatik så att bara för att ett visst förhållande gäller i bolagssfären gäller samma förhållande för enskilda näringsidkare. Bl.a. är just räntefördelningsreglerna inte jämförbara med vad som gäller inom bolagssfären. På många andra områden föreligger också en diskrepans mellan de olika företagsformerna, ibland till fördel och i andra fall till nackdel för en specifik företagsform. Exempel på detta är anskaffning av "onyttig" egendom och förbjudna lån. Att dessutom göra jämförelsen med ett underhandsackord måste vara direkt felaktigt eftersom ett sådant underhandsackord knappast skulle vara en skattefri inkomst för bolaget. I stället är fråga om ett kapitaltillskott när delägare efterskänker sin fordran på bolaget. - Sammanfattningsvis kan konstateras att det, enligt RSV:s uppfattning, inte är förenligt med god redovisningssed att bokföra bort en skuld i enlighet med det nu aktuella fallet. Tvärtom strider förfarandet mot god redovisningssed eftersom såväl ställning som resultat av verksamheten kommer att ges en helt felaktig bild. - Oavsett bokföringsåtgärden anser RSV att reglerna om räntefördelning och expansionsmedel delvis lever sitt eget liv utan beaktande av god redovisningssed. Så är fallet exempelvis när det gäller kapitalplaceringsaktier och skulder knutna till dessa. Sådana tillgångar och skulder ska inte ingå i räntefördelningsunderlaget oavsett vad god redovisningssed säger. Detta framgår också av RÅ 1997 ref. 5 II. Även ur detta perspektiv bör frågan prövas. - Ansökan om förhandsbesked avser 2000 års taxering. Från och med 2002 års taxering ska inkomstskattelagen (1999:1229), IL, tillämpas i stället för lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, RFL (jfr 33 kap. 8 § IL). Begreppet fördelningsunderlag har ändrat namn till kapitalunderlag för räntefördelning. Förändringarna bör dock, enligt RSV:s uppfattning, inte påverka förhandsbeskedet. - Med hänvisning till vad som ovan sagts hemställer RSV om förhandsbesked avseende följande frågor.1. Kan fördelningsunderlaget vid räntefördelning i 2 § RFL, ökas genom att en skuld, som är hänförlig till förvärv av näringsfastighet och bokförd som skuld i näringsverksamheten, omvandlas till en privat skuld och ses som ett kapitaltillskott genom att omboka den över kapitalkontot? Tillgångarna finns kvar i näringsverksamheten även efter omvandlingen av skulden. Räntan på skulden har efter omvandlingen redovisats i inkomstslaget kapital och inte i inkomstslaget näringsverksamhet. - 2. Kan en skuld enligt fråga 1, som använts för anskaffning av i förmögenhetssammanhang skattefri tillgång, ses som en avdragsgill skuld enligt 4 § lag (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt? - Enligt RSV:s mening bör frågorna besvaras nekande, dvs. att man inte kan öka sitt fördelningsunderlag på beskrivet sätt samt att skulden i förmögenhetssammanhang inte är att anse som en avdragsgill skuld. - Skatterättsnämnden (2002-11-12, André, ordf., Wingren, Hallberg Eriksson, Silfverberg, Ståhl): Förhandsbesked. Fråga 1. Den som tillskott betecknade bokföringsåtgärden varigenom den skattskyldige fört en skuld som bokförts i hans enskilda näringsverksamhet till den privata sfären föranleder inte att skulden inte skall beaktas vid beräkningen av fördelningsunderlaget vid räntefördelning enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, RFL. - Beslut. L.W. beviljas ersättning av allmänna medel med 12 000 kr. - Motivering. Den skattskyldige har i en ansökan om omprövning av taxeringen år 2000 med ändring av sin självdeklaration yrkat att en skuld som redovisats i inkomstslaget näringsverksamhet flyttas från hans enskilda näringsverksamhet och i stället tas upp som en privat skuld. Bakgrunden till skulden är att den skattskyldige tagit ett lån för att förvärva en näringsfastighet, en fastighet som fortfarande utgör en tillgång i den enskilda näringsverksamheten. Den skattskyldige hävdar att han genom att ta över skulden privat gjort ett tillskott till den enskilda näringsverksamheten. Åtgärden att boka bort skulden har bokförts som en insättning över eget kapital. I enlighet därmed har dels bl.a. underlaget för räntefördelning vid beräkningen av inkomst av näringsverksamhet påverkats, dels räntorna hänförliga till skulden dragits av i inkomstslaget kapital, dels skulden minskat förmögenheten vid beräkning av förmögenhetsskatt. Fråga är om denna överflyttning av skulden från den enskilda näringsverksamheten till den privata ekonomin kan godtas vid beskattningen. - Fråga 1. De särskilda reglerna om räntefördelning fanns tidigare i RFL. Dessa bestämmelser skall tillämpas vid den i ärendet aktuella taxeringen, taxeringen år 2000. Numera finns bestämmelserna i 33 kap. IL. Beträffande de regler som nu är i fråga motsvarar nuvarande och äldre regler varandra bortsett från vissa redaktionella justeringar som gjorts. - Principen för räntefördelningen är att resultatet av näringsverksamheten vid beskattningen kan komma att justeras beroende på. om fördelningsunderlaget (numera kapitalunderlaget) i näringsverksamheten är positivt eller negativt. Vid positiv räntefördelning dras fördelningsbeloppet av i inkomstslaget näringsverksamhet och tas upp i inkomstslaget kapital. Vid negativ räntefördelning gäller det omvända. Fördelningsbeloppet tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet och dras av i inkomstslaget kapital. Fördelningsunderlaget bestäms av skillnaden mellan tillgångar och skulder i näringsverksamheten vid utgången av närmast föregående beskattningsår (2 § första stycket RFL). Av 12 § sista ledet framgår att tillskott till verksamheten under beskattningsåret ökar fördelningsunderlaget bara om det gjorts i syfte att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. - Systemet innebär att inkomst av enskild näringsverksamhet i princip beräknas som om kapitalet i verksamheten utgjort noll kronor oberoende av hur kapitalet faktiskt fördelats mellan näringsverksamheten och privatekonomin (prop. 1993/94:50 s. 227). Beräkningen av kapitalunderlaget förutsätts dock ske på grundval av den skattskyldiges bokföring om den valda redovisningsmetoden står i överensstämmelse med god redovisningssed (jfr prop. s. 229). - Bokföringsnämnden, BFN, har för att klarlägga hur bokföringen skall ske i enskild näringsverksamhet utfärdat rekommendation BFN R 11 enskild näringsidkares bokföring. Rekommendationen har trätt i kraft den 1 januari 1999 och skall tillämpas senast i fråga om räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999 (punkten 28). Mot den bakgrunden torde den kunna tjäna som vägledning även för förhållanden som avser tid dessförinnan. - Rekommendationen innehåller utöver det inledande avsnittet bakgrund och omfattning, avsnitten redovisning av tillgångar, redovisning av skulder, obeskattade reserver, redovisning av eget kapital, resultaträkning och ikraftträdande. I det inledande avsnittet anges att rekommendationen är inriktad på speciella redovisningsfrågor som brukar förekomma i sådan verksamhet (punkten 2). - Avsnittet om tillgångar är uppdelat på underavsnitten allmänt (punkterna 4-7) och likvida medel (punkterna 8-9). Av punkten 4 framgår att alla tillgångar som hör till näringsverksamheten och som ägs av näringsidkaren skall tas med i bokföringen. Tillgångar som näringsidkaren äger men som inte hör till verksamheten (privata tillgångar) skall inte tas med i bokföringen. I avsnittet om likvida medel understryks vikten av att dra en klar gräns mellan näringsverksamheten och den privata sfären (punkten 8). Vidare anges i punkten 9 första meningen att näringsidkarens tillskott och uttag av likvida medel är affärshändelser som skall bokföras. - Den del av rekommendationen som behandlar skulder delas upp i avsnitten allmänt (punkten 10) och skatte- och avgiftsskulder (punkterna 11-13). På motsvarande sätt som i punkten 4 om tillgångar anges i punkten 10 att alla skulder som hör till näringsverksamheten skall tas med i bokföringen. Näringsidkarens privata skulder skall inte bokföras i verksamheten. I punkten 12 konstateras att näringsidkarens inkomstskatteskulder är privata skulder och skall inte bokföras i verksamheten. - Enligt punkten 15, i avsnittet om eget kapital, utgörs eget kapital i en enskild näringsverksamhet av skillnaden mellan å ena sidan verksamhetens tillgångar och å andra sidan verksamhetens skulder och i förekommande fall obeskattade reserver. Saldot påverkas av verksamhetens resultat och näringsidkarens insättningar och uttag. Posten visar den nettobehållning (positiv eller negativ) som näringsidkaren vid en viss tidpunkt har i verksamheten. Vidare gäller enligt punkten 16 att alla transaktioner mellan näringsverksamheten och näringsidkaren privat som påverkar näringsidkarens nettobehållning i verksamheten skall bokföras över eget kapital. Detta bör ske på ett sätt som möjliggör särredovisning av näringsidkarens insättningar och uttag. Av punkten 17 framgår bl.a. att om likvid reglering inte sker när näringsidkaren använt privata medel för betalning i näringsverksamhet skall utläggen bokföras direkt mot eget kapital. Vissa kompletterande bestämmelser finns i avsnittet resultaträkning under rubriken av näringsidkaren gjorda uttag (punkterna 21-22). I punkten 22 första meningen anges till vilka belopp uttag av varor, inventarier och andra liknande tillgångar ur verksamheten skall bokföras till. Av andra meningen framgår att om verksamhetens medel används för att betala tillgångar som inte hör till verksamheten skall detta bokföras som ett uttag av likvida medel. - Nämnden gör följande bedömning. - Av det anförda framgår att god redovisningssed förutsätter att en klar åtskillnad görs mellan den enskilda näringsverksamheten och den privata ekonomin när det gäller fördelningen av tillgångar och skulder. En näringsidkare kan emellertid genom egna tillskott och uttag i viss omfattning själv bestämma storleken av kapitalet i verksamheten. Det gäller särskilt genom insättningar och uttag av likvida medel. Däremot ges inget stöd för att det skulle vara i överensstämmelse med god redovisningssed att i samma syfte och på motsvarande satt kunna fördela skulder mellan näringsverksamheten och privatekonomin. - Enligt nämndens mening saknas det därför anledning att anta annat än att god redovisningssed förutsätter att en bedömning av om en skuld hör till näringsverksamheten eller ej grundas på användningen av de mot skulden svarande medlen. Den fråga som skall prövas i ärendet bör bedömas på grundval härav. - I förevarande fall har skulden bokförts i näringsverksamheten till följd av att medlen har använts för att förvärva en näringsfastighet (jfr punkt 1 första stycket av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen /1928:370/ och Melz, Skattenytt 1995 s. 230-232). Den skattskyldige har därefter genom en som tillskott betecknad handling fört skulden från näringsverksamheten till den privata sfären i syfte att stärka det egna kapitalet i verksamheten. Den genomförda åtgärden kan enligt nämndens mening inte anses innebära någon ändrad användning av ifrågavarande medel. - Med hänsyn härtill finner nämnden att den vidtagna bokföringsåtgärden inte kan läggas till grund för beskattningen. Skulden skall därför beaktas vid beräkning av fördelningsunderlaget vid taxeringen år 2000. - Fråga 2 förfaller. - Kostnadsersättning. L.W. har yrkat ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med sammanlagt 18 000 kr varav ombudskostnad 3 000 kr (3 timmar à 1 000 kr) och kostnad för expertutlåtande 15 000 kr. - RSV har inte ansett sig kunna tillstyrka mer än att ersättning medges för ombudskostnaden 3 000 kr. - Nämnden finner att L.W. bör beviljas ersättning med som skäliga ansedda 12 000 kr. - Ledamoten Virin var skiljaktig och ansåg att frågan hade bort besvaras jakande. - Han anförde följande. Jag anser att motiveringen fr.o.m. tredje meningen av första stycket efter rubriken Nämnden gör följande bedömning bort ha följande lydelse: Detta gäller särskilt genom insättningar och uttag av likvida medel, men gäller rimligen också andra tillgångar även om det då tillstöter värderingsproblem. Någon ekonomisk skillnad mellan att göra tillskott av positiva tillgångsvärden och uttag av negativa skuldvärden föreligger inte, varför en företagare inte utan tvingande lagstöd för en osymmetrisk tillämpning bör kunna hindras att göra en önskvärd förstärkning av företagets balansräkning genom övertagande av en företagets skuld. Inte heller föreligger några värderingssvårigheter. Reglerna har tillkommit för att reducera de problem som tidigare förelåg, då hänsyn i första hand skulle tas till omständigheterna vid förvärvet eller skuldsättningen. Numera finns ingen annan regel om fördelning av tillgångar och skulder och räntor mellan företaget och den privata ekonomin än den som följer av god redovisningssed. I den mån redovisningen inte strider mot god redovisningssed skall ingen annan justering göras vid taxeringen än den som följer av tillämpningen av reglerna om räntefördelning. Jag anser inte att bokföringen av uttaget av den ifrågavarande skulden skulle avvika från god redovisningssed; inte heller att det kapitaltillskott som skett genom det privata övertagandet av skulden gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. - Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa det. För det fall Regeringsrätten ändrade förhandsbeskedet yrkade Skatteverket att även fråga 2 i ansökan om förhandsbesked prövades. - L.W. yrkade i eget överklagande att Regeringsrätten med ändring av förhandsbeskedet skulle förklara att det kapitaltillskott varigenom en skuld som bokförts i enskild näringsverksamhet förts till den privata sfären skulle beaktas vid beräkning av räntefördelningsunderlag och vid förmögenhetsbeskattningen. Han anförde bl.a. att det aktuella kapitaltillskottet hade skett genom att skulden år 1997 avfördes från bokföringen. Den i bokföringen noterade åtgärden kvarstod oförändrad sedan dess. Skulden fanns således inte i redovisningen vid ingången av år 1999. - L.W. yrkade vidare att Regeringsrätten skulle tillerkänna honom ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för kostnader i ärendet hos nämnden med begärda 18 000 kr och för kostnader i målet hos Regeringsrätten med 62 850 kr, allt exklusive mervärdesskatt. - Skatteverket medgav att ersättning tillerkändes L.W. för rättegångskostnader i målet hos Regeringsrätten med 18 750 kr. - Bokföringsnämnden hade i yttrande till Regeringsrätten anfört bl.a. följande. Redovisningsfrågan gäller under vilka förutsättningar en fysisk persons skuld skall bokföras i dennes enskilda näringsverksamhet. Nämnden behandlar i rekommendationen BFN R 11, Enskild näringsidkares bokföring, hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i enskild näringsverksamhet. Rekommendationen trädde i kraft den 1 januari 1999 men blev inte tillämplig fullt ut förrän året därefter. Detta innebär att den aktuella frågan för räkenskapsår som inletts före den 1 januari 2000 skall besvaras med stöd av 1976 års bokföringslag (1976:125) och den goda redovisningssed som fanns före tillkomsten av BFN R 11. Det saknas såväl lagstiftning som etablerad företagspraxis i den aktuella frågan. Frågan är heller inte av en sådan karaktär att den auktoritativt kan besvaras med en tillämpning av grundläggande redovisningsprinciper. Därför måste det konstateras, att det inte finns grund för att påstå att det fram till och med inkomståret 1999 inte var oförenligt med god redovisningssed att underlåta att bokföra en skuld i enskild näringsverksamhet, även om de upplånade medlen används för att finansiera införskaffandet av en tillgång som bokförs i näringsverksamheten. - För tiden under vilken BFN R 11 skall tillämpas är det däremot inte i överensstämmelse med god redovisningssed att underlåta att bokföra en skuld i enskild näringsverksamhet om det kan klarläggas att de upplånade medlen används för att finansiera införskaffandet av en tillgång som bokförs i näringsverksamheten (näringstillgång). - Regeringsrätten (2004-10-25, Lavin, Eliason, Almgren, Nord, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vid 2000 års taxering, som är aktuell i målet, skall bestämmelserna i KL och RFL alltjämt tillämpas. - Enligt 24 § KL skall inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte strider mot särskilda bestämmelser i lagen. Av punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf framgår att inkomstberäkningen skall ske på grundval av den skattskyldiges bokföring och med iakttagande av god redovisningssed. - Enligt 2 § RFL utgörs det s.k. fördelningsunderlaget vid räntefördelning av skillnaden mellan tillgångar och skulder i verksamheten med beaktande av lagens 8-12 och 18-20 §§. Beräkningen av fördelningsunderlaget sker med utgångspunkt i de tillgångar och skulder som finns i verksamheten. Hur denna avgränsning skall gå till framgår inte av bestämmelserna i RFL. Av förarbetena till RFL (prop. 1993/94:50 s. 229) framgår dock att beräkningen av underlaget förutsätts ske på grundval av den skattskyldiges bokföring om redovisningen står i överensstämmelse med god redovisningssed. - Vad gäller frågan om innebörden av god redovisningssed har Bokföringsnämnden angett att det fram till och med år 1999 inte var oförenligt med god redovisningssed att underlåta att bokföra en skuld i en enskild näringsverksamhet, även om de upplånade medlen används för att finansiera införskaffandet av en tillgång som bokförs i näringsverksamheten. Regeringsrätten saknar anledning att ifrågasätta denna slutsats. - Av det anförda följer att L.W:s överklagande skall bifallas såvitt avser svaret på fråga 1. - Skatterättsnämnden har inte prövat fråga 2 i ansökan. Regeringsrätten är då förhindrad att nu pröva denna fråga. Yrkandena i denna del skall därför avvisas. - Med hänsyn till utgången i målet är L.W. berättigad till ersättning för kostnader som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt i målet. Regeringsrätten finner att det saknas anledning att tillerkänna L.W. ytterligare ersättning avseende kostnader i ärendet hos Skatterättsnämnden. Vad avser kostnaderna i målet hos Regeringsrätten framstår en ersättning om 20 000 kr som skälig. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar, med ändring av förhandsbeskedet, att den skuld som bokförts i L.W:s enskilda näringsverksamhet men som därefter förts till den privata sfären inte skall beaktas vid beräkning av räntefördelningsunderlaget. - Regeringsrätten avvisar överklagandena såvitt avser fråga 2. - Regeringsrätten avslår yrkandet om ytterligare ersättning för kostnader i ärendet hos Skatterättsnämnden. - Regeringsrätten tillerkänner L.W. ersättning av allmänna medel för kostnader i målet hos Regeringsrätten med 20 000 kr. (fd II 2004-09-29, Heinefors)

*REGI

*INST