RÅ 2004 not 210
Ansökan av S.J. om rättsprövning av beslut om bygglov
Not 210. Ansökan av S.J. om rättsprövning av beslut om bygglov. - Miljö- och byggnadsnämnden i Storumans kommun beslutade den 31 augusti 2001 att bevilja S.J. bygglov för nybyggnad av en fiskekoja med båthus på Kronoöverloppsmarken 3:1 vid sjön Ropen. - Beslutet överklagades av Vapstens sameby, som bl.a. anförde följande. S.J. var inte medlem av samebyn och bygglov kunde därför inte beviljas honom med stöd av bestämmelserna i 16 § rennäringslagen (1971:437). Samebyn motsätter sig att byggnader uppförs inom samebyns åretruntmarker. Platsen är olämplig för den aktuella byggnaden. Det finns mer än nog av byggnader runt Ropens strand som istället skulle kunna samutnyttjas. -Länsstyrelsen i Västerbottens län (2002-04-02) upphävde Miljö- och byggnadsnämndens beslut och anförde därvid följande. Mark- och vattenområden ska enligt 2 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Vid bl.a. ärenden om bygglov ska bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken, MB, tillämpas. Enligt 3 kap. 2 § MB gäller att stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. I 5 § i nämnda kapitel sägs att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. Områden som i likhet med detta område är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder av detta slag. I 6 § finns liknande bestämmelser till skydd för natur- och kulturmiljön. - Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan ska enligt 8 kap. 12 § PBL bifallas om åtgärden bl.a. uppfyller kraven i 2 kap. Bygglov krävs inte enligt 8 kap. 1 § 2 st. PBL för att uppföra ekonomibyggnader för rennäringens behov. - Kronoöverloppsmarken 3:1 är belägen på statens mark ovan odlingsgränsen och dessutom inom område som är av riksintresse för rennäringen enligt 3 kap. 5 § 2 st. MB. Vapstens sameby är sakägare och har rätt att överklaga Miljö- och byggnadsnämndens beslut. - Byggnaden ska uppföras i ett fjällområde som vid sjön Ropen är obetydligt påverkat av ingrepp i miljön. Enligt bestämmelserna i 3 kap. MB ska tillkomsten av ny bebyggelse inom sådana områden prövas restriktivt och rennäringen är ett intresse som ska prioriteras. Det förhållandet att det sedan tidigare finns båthus vid sjön är inget argument att tillåta ytterligare bebyggelse på platsen. Uppförande av byggnaden förutsätter att staten upplåter marken. I prop. 1994/95:100, bil. 10, om principer för upplåtelse av mark på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen, anges att upplåtelse av mark ska ske restriktivt. Prövningen av bygglov och upplåtelse bör ske på liknande grunder. S.J. bedriver renskötsel i farmad form. Fiskekojan med båthus behövs inte för hans renskötsel. - Samebyn har motsatt sig byggnationen och hävdar att platsen är olämplig för uppförande av byggnaden. Byn har dock inte närmare angett vilka olägenheter byggnaden skulle medföra för rennäringen. Länsstyrelsen anser att nybyggnation av en fiskekoja med båthus om ca 30 kvm i sig knappast skulle medföra några olägenheter av avgörande betydelse för den traditionellt bedrivna rennäringen. Det måste dock särskilt bedömas om ett bygglov för uppförande av byggnaden skulle få prejudicerande effekter för andra som vill uppföra byggnader i fjällområdet. Länsstyrelsen anser att ett medgivande av bygglov i detta fall skulle kunna medföra krav på godkännande av liknande åtgärder från andra som vill bygga på statens mark inom fjällområdena. En sådan utveckling är inte önskvärd. Detta talar mot uppförandet av den aktuella byggnaden. - Vid en sammanvägning av det allmänna intresset att bevara viktiga förutsättningar för rennäringen samt för att långsiktigt kunna bevara fjällområdenas karaktär och sökandens intresse att få uppföra byggnaden, väger allmänintresset enligt länsstyrelsens mening tyngre. Miljö- och byggnadsnämndens beslut att bevilja bygglov för fiskekojan med båthus inom Kronoöverloppsmarken 3:1 ska därför upphävas. - S.J. överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Ett stort antal medlemmar i Vapstens sameby har sedan tidigare byggnader för utövande av fiske (del av renskötselrätten) vid samma sjö. Länsstyrelsen har inte motsatt sig att andra medlemmar har fått bygglov för fiskekojor. Regeringsrätten har fastställt kammarrättens utslag att har är medlem i Vapstens sameby. Som sådan har han rätt att, med stöd av 16 § rennäringslagen, uppföra byggnader för utövande av de ingående rättigheterna i renskötselrätten. Samebyn har inte åberopat att platsen är olämplig med hänsyn till flyttleder. Länsstyrelsen uppfattar inte honom som medlem i samebyn, vilket strider mot Regeringsrättens beslut. Han behöver inte få upplåtelse av mark. Hans rätt styrs av 16 § rennäringslagen, vare sig samebyn gillar det eller inte. Länsstyrelsens beslut är att betrakta som negativ särbehandling av en enda medlem i Vapstens sameby. - Regeringen (2003-12-18, Miljödepartementet) avslog överklagandet med följande motivering. Regeringen har att i ärendet pröva om bygglov kan lämnas enligt bestämmelserna i 8 kap. 12 § PBL. - Den avsedda byggnadsplatsen är belägen i ett fjällområde som enligt hushållningsbestämmelser i 3 kap. och 4 kap. MB är av riksintresse med hänsyn till fritidslivet, rennäringen och de natur- och kulturvärden som finns i området. - Regeringen finner, vid en avvägning mellan de allmänna intressena och S.J:s enskilda intresse av att få bygglov för en fiskekoja på den avsedda byggnadsplatsen, att länsstyrelsens beslut bör stå fast. - S.J. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Fiskekojan skall användas vid övernattning i samband med fiske men kommer även att användas vid tillsyn av hans renar under vår, sommar och höst. Länsstyrelsen anser att den aktuella byggnaden knappast skulle medföra några olägenheter av avgörande betydelse för den traditionellt bedrivna rennäringen. Länsstyrelsen befarar dock ett beviljat bygglov skulle få prejudicerande effekt för andra som vill uppföra byggnader i fjällområdet. Detta skäl förefaller märkligt eftersom en befarad prejudicerande effekt aldrig kan utgöra en grund i ett förvaltningsbeslut och ett normativt prejudikat inte skapas av underordnade instanser. Länsstyrelsen konstaterar vidare att det allmänna intresset, i form av bevarandet av de viktiga förutsättningarna för rennäringen och möjligheten att långsiktigt bevara fjällområdenas karaktär, väger tyngre än hans intresse av att få uppföra byggnaden. Skäl borde tydligt kunna anges på vilket sätt de åberopade allmänintressena störs i förevarande fall. - Efter Kammarrättens i Sundsvall dom den 7 april 2000 (mål nr 816-1999) går hans renar fritt på bete inom Vapstens sameby under vår, sommar och höst. Under vinterhalvåret sker utfordringen inom hägn. - Regeringsrätten (2004-11-22, Nordborg, Dexe, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i bygglovsärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-11-02, Liljeros)