RÅ 2004 not 213

Not 213. Överklagande av C.A. i mål angående rätt till föräldrapenning. - Malmöhus läns allmänna försäkringskassa beslutade den 13 december 1996 att avregistrera C.A. som inskriven i svensk försäkringskassa fr.o.m. den 1 mars 1995. Vidare beslutade försäkringskassan att fastställa provisoriskt beslut från den 22 oktober 1996 om att innehålla C.A:s föräldrapenning från och med den 21 september 1996. - C.A. överklagade och yrkade att länsrätten skulle ändra försäkringskassans beslut till följd varav hon alltjämt skulle vara inskriven vid försäkringskassan samt att hon erhöll lagstadgad föräldrapenning från den 21 september 1996. - Hon anförde bl.a. följande till stöd för sin talan. Redan genom EES-avtalet införlivades EG:s förordning 1408/71 med svensk rätt. Med det svenska EU-medlemskapet följer att EG-rätten blir en del av den svenska rättsordningen. Således är förordningen 1408/71 direkt tillämplig i Sverige. Det innebär att i de fall svensk lagstiftning står i strid med ovan nämnda förordning skall förordningens regelverk tillämpas och inte svensk lagstiftning. Förordningen innebär en integration avseende social trygghet inom EG och den skall tillse att de grundläggande principerna i Romfördraget om fri rörlighet för personer inte inskränks. Det är självklart att olikbehandling av familjemedlemmar kan utgöra hinder mot den fria rörligheten inom EG. Möjligheten för en person att sändas ut i Europa försvåras naturligtvis avsevärt om inte frågor rörande socialförsäkring löses enhetligt för den utsände och hans familj. Det kan även noteras att på blanketten E 111 framgår det klart och tydligt att familjemedlemmar har rätt till vårdförmåner enligt sjuk- och moderskapsförsäkringen i det land som utfärdat intyget. Påståendet att hon skulle ha haft för avsikt att stanna längre i Belgien än sin make är helt felaktigt. Studierna i Belgien bedrev hon för att sysselsätta sig under den tid hennes make var utsänd. Självfallet hade hon åkt tillbaka till Sverige om hennes makes utsändningsperiod inte förlängts. Frågan om utförsäkring för henne kan inte aktualiseras så länge hennes make, med stöd av förordningen 1408/71 är försäkrad vid försäkringskassa i Sverige, eftersom hon då i egenskap av familjemedlem även omfattas av förordningen. Om försäkringskassans beslut skulle kvarstå innebär detta att hon inte kommer att omfattas av något lands försäkringssystem. Hon är utförsäkrad från Sverige och i Belgien kan hon inte försäkras eftersom hon inte arbetar där. Konsekvensen är således att hon blir oförsäkrad, vilket står i strid med gällande EG-regler. - Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås. -Länsrätten i Skåne län (1997-11-05, ordf. Hedesten Nordin): Domskäl - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. R.A. har sedan mars 1994 varit utsänd av advokatfirman X för arbete i Bryssel. C.A. har varit tjänstledig från sitt arbete i Sverige under perioden mars 1994 - februari 1997. Hon har varit bosatt tillsammans med sin make i Bryssel och under perioden mars 1994 - december 1995 studerat. Den 22 december 1995 födde hon barn och ansökte om föräldrapenning. Hon erhöll föräldrapenning enligt garantinivån under perioden den 3 januari - den 20 september 1996. Därefter drog försäkringskassan in hennes föräldrapenning. R.A. och C.A. har inte någon egen bostad i Sverige utan är skrivna hos anhöriga. - Genom Sveriges medlemskap i EU är rådets förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen direkt tillämplig i Sverige. Förordningen omfattar enligt artikel 2.1 anställda och egenföretagare samt deras familjemedlemmar. - EG-domstolen har i ett flertal rättsfall konstaterat att regeln i artikel 2.1 i förordningen 1408/71 innebär att familjemedlemmar endast kan begära sådana rättigheter som de kan härleda från den anställde. (Se bl.a. domstolens motivering i mål nr 40/76 och mål nr 243/91). - Generaladvokaten har i sitt yttrande till EG-domstolen i mål nr 111/91 (se 1993 ECR I - 817, § 33), Kommissionen mot Luxemburg, angående rätten till förmåner vid moderskap anfört bl.a. följande. Förordningen 1408/71 är tillämplig i fråga om förmåner till familjemedlemmar enbart om rätten till ifrågavarande förmåner är härledd från den anställde eller egenföretagaren men inte beträffande förmåner som ges direkt till familjemedlemmar. Då den i målet aktuella förmånen var en förmån som tillerkändes modern som en självständig rätt och inte som en förmån till henne i egenskap av familjemedlem var förordningen 1408/71 inte tillämplig. - Även om familjemedlemmar omfattas av förordningen 1408/71 är de inte självständigt försäkrade utan försäkrade endast i egenskap av familjemedlemmar. Detta innebär att de inte har en självständig rätt till förmåner utan endast rätt till sådana förmåner som enligt en medlemsstats lagstiftning är härledda från den anställde eller egenföretagaren. Föräldrapenning enligt svensk lagstiftning kan aldrig härledas från någon annan. (Se SOU 1993:115 s. 446 ff.). - C.A. kan endast omfattas av förordningen 1408/71 i sin egenskap av familjemedlem. Som familjemedlem har hon genom förordningens regler rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. För att erhålla sådana vårdförmåner behöver hon inte vara inskriven i svensk försäkringskassa utan hon kan härleda sin rätt genom förordningen. Förordningens regler tillåter dock inte att hon, i sin egenskap av familjemedlem, härleder rätt till sådana kontantförmåner, som föräldrapenning, genom sin make. - När det gäller föräldrapenning är således endast svenska regler tillämpliga. För att erhålla föräldrapenning krävs enligt reglerna i 4 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, att den försäkrade är inskriven hos allmän försäkringskassa. Vidare krävs att barnet är bosatt i riket. - I 10 § i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa föreskrivs att när den försäkrade från början har avsett att vistas i utlandet längst ett år, men förhållandena ändras så att vistelsen förlängs, skall försäkringskassan avregistrera honom med verkan från och med den tidpunkt det kan beräknas att vistelsen kommer att överstiga den tiden. - Av de uppgifter som framgår av utredningen har C.A:s avsikt vid utflyttningen den 1 mars 1994 varit att återvända till Sverige inom ett år. Efter förlängning av hennes makes arbete har vistelsen i Belgien kommit att överstiga ett år. C.A. har inte varit bosatt i Sverige sedan den 1 mars 1994. Försäkringskassan får därmed anses ha haft fog för att avregistrera henne med verkan från den 1 mars 1995. - Då C.A. inte uppfyller kravet i 4 kap. 1 § AFL om inskrivning hos allmän försäkringskassa och barnet inte är bosatt i Sverige har hon inte rätt till föräldrapenning. Överklagandet skall därför avslås. - Domslut. Länsrätten avslår överklagandet. - C.A. överklagade och anförde bl.a. följande. Hennes man har med stöd av artiklarna 14 a och b i förordningen 1408/71 varit inskriven i svensk försäkringskassa under tiden som han har arbetat i Belgien. Därigenom har han inte haft någon möjlighet att bli inskriven i belgisk försäkringskassa. Eftersom förordningen även är tillämplig på henne, i egenskap av familjemedlem, skall även hon vara inskriven i svensk försäkringskassa. Artiklarna 14 a och b i förordningen är ett undantag från huvudregeln att den stat i vilken arbetet utförs och vederbörande är bosatt skall tillhandahålla föräldrapenning. Länsrättens felaktiga tillämpning av bestämmelserna innebär att hon inte kan bli inskriven i någon försäkringskassa. Om familjemedlemmar kan hamna i en sådan situation hämmar det möjligheten att flytta inom EU, vilket strider mot regelsystemets syfte. C.A. yrkade vidare att kammarrätten, för det fall domstolen var tveksam om tolkningen av förordningen 1408/71 skulle inhämta förhandsavgörande hos EG-domstolen beträffande förordningens tillämplighet. - Försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet och anförde bl.a. följande. Beträffande familjemedlemmars rättigheter enligt förordningen 1408/71 gäller att de inte självständigt omfattas av denna utan endast i egenskap av familjemedlem. Detta innebär att de inte har en självständig rätt till förmåner utan endast rätt till sådana förmåner som enligt en medlemsstats lagstiftning är härledda från den anställde eller egenföretagaren, dvs. förmåner som tillerkänns familjemedlemmarna på grund av deras status just som familjemedlemmar. I den svenska lagstiftningen finns krav på inskrivning i svensk försäkringskassa för rätt till föräldrapenning. Det innebär att rätten till föräldrapenning inte utgör en sådan förmån som kan härledas från den anställde. - Kammarrätten i Göteborg (2000-03-06, Nilsson, Nyström, Treiberg Claesson) yttrade: Kammarrätten finner inte skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. - I sak finner kammarrätten att det inte framkommit några skäl att frångå länsrättens bedömning att C.A. inte har rätt till föräldrapenning. - C.A. har också invänt att försäkringskassan genom utfärdande av blankett E 111 fattat ett gynnande beslut av innebörd att såväl hon som maken för tid fram till den 1 mars 1996 omfattas av svensk socialförsäkring samt att ett sådant gynnande beslut enligt svensk förvaltningsrätt inte kan återkallas. Härtill anmärker kammarrätten följande. Utfärdandet av blankett E 111 visar endast att C.A. har rätt till sjukvårdsförmåner som familjemedlem till maken R.A. och kan inte ses som ett beslut om att hon skulle vara inskriven i försäkringskassan under utlandsvistelsen. Någon återkallelse av ett gynnande beslut har således inte skett. Invändningen föranleder således inte någon annan bedömning i sak. - Kammarrätten avslår överklagandet. - C.A. överklagade och yrkade att hon skulle vara inskriven i svensk försäkringskassa för tiden den 1 mars 1995 - den 31 december 1996 och att hon skulle få fortsatt föräldrapenning från den 1 september 1996. Hon anförde bl.a. att hon varit tjänstledig från sitt arbete som tingsnotarie vid Trelleborgs tingsrätt fr.o.m. mars 1994 fram till dess hon återvände till Sverige och återupptog sitt arbete i oktober 2000. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till överklagandet. Verket anförde bl.a. följande. En person, som är tjänstledig från sitt arbete i Sverige och vars avsikt är att återuppta sitt förvärvsarbete i Sverige, är i regel att betrakta som förvärvsarbetande i Sverige och omfattas på den grunden av den svenska socialförsäkringen, s.k. självständigt försäkrad. Vid sådant förhållande är personen berättigad till föräldrapenning med stöd av förordningen 1408/71. - Regeringsrätten (2004-11-22, Billum, Wennerström, Almgren, Nord, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. - Av utredningen i målet framgår följande. C.A:s make var fr.o.m. mars 1994 utsänd av sin arbetsgivare för arbete i Belgien medan C.A. var tjänstledig från sitt arbete i Sverige. Den 22 december 1995 födde hon barn och uppbar föräldrapenning från Sverige fr.o.m. den 3 januari 1996. Utsändningstiden för maken förlängdes först t.o.m. mars 1996 och därefter till den 1 mars 1997. Försäkringskassan beslutade i mars 1997 att avregistrera C.A. från allmän försäkringskassa fr.o.m. den 1 mars 1995 och fastställa ett provisoriskt beslut att innehålla föräldrapenning fr.o.m. den 21 september 1996. - Frågan i målet är om försäkringskassan på sätt som skett ägt avregistrera C.A. och innehålla hennes föräldrapenning. - Enligt 4 kap. 1 § AFL i tillämplig lydelse äger försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa rätt till föräldrapenning. Av 1 kap. 4 § första stycket AFL framgår att en person som är bosatt i riket skall vara inskriven i försäkringskassan. En försäkrad som lämnar Sverige skall enligt 3 § första stycket sistnämnda kapitel fortfarande anses bosatt i riket om en utlandsvistelse är avsedd att vara längst ett år. - Vid tillämpning av bestämmelserna i AFL och till dessa bestämmelser anslutande författningsbestämmelser i fråga om tillhörighet till det svenska socialförsäkringssystemet måste emellertid beaktas att dessa bestämmelser inte kan upprätthållas i den mån de kommer i konflikt med förordning nr 1408/71. - En grundläggande regel i förordningen är att tillhörigheten till ett lands lagstiftning styrs av i vilket land en anställd eller egenföretagare är verksam. - Enligt artikel 13.2 a i förordning 1408/71 skall således den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det företag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium. För bl.a. den som är att betrakta som utsänd av sin arbetsgivare för att utföra arbete i annat land, men även i övrigt, finns dock enligt vad som följer av artiklarna 14-17 möjlighet till undantag som kan medföra att den anställde skall omfattas inte av arbetslandets lagstiftning utan av den lagstiftning som gäller i det land där han eller hon normalt utför sina arbetsuppgifter. I artikel 13.2 f föreskrivs vidare att den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom skall omfattas av bosättningslandets lagstiftning. - Vad gäller klassificeringen av föräldrapenning i den form den utges enligt svenska regler har EG-domstolen i sin dom i mål nr C-275/96, Kuusijärvi, REG 1998 s. 1-3419, uttalat att denna förmån uppfyller de kriterier som förordningen uppställer för begreppet familjeförmån (domen punkt 61), det vill säga en förmån som kan härledas till en make via den andra makens tillhörighet till behörigt socialförsäkringssystem (jfr EG-domstolens dom i de förenade målen C-245/94 och C-312/94, Hoever och Zachow, REG 1996 s. I-04895, punkt 38, samt RÅ 2000 ref. 20 och RÅ 2003 ref. 65). - I målet skall dock i första hand prövas om C.A. kunde anses ha en självständig rätt att uppbära föräldrapenning. Genom den ovan nämnda Kuusijärvi-domen har EG-domstolen klarlagt att den situation som artikel 13.2 f i förordning 1408/71 är avsedd att reglera inte är begränsad endast till det fallet att en person slutgiltigt upphört att vara yrkesverksam utan i stället tar sikte på alla fall då en person helt har upphört att vara verksam i en medlemsstat och har flyttat till en annan stat (domen punkt 39-51). - C.A har under sin utlandsvistelse varit tjänstledig från sitt arbete i Sverige. Hon har sedermera återvänt till Sverige och återupptagit det tidigare arbetet. Mot denna bakgrund kan det inte anses att C.A. helt hade upphört att vara yrkesverksam i Sverige när hon avregistrerades hos allmän försäkringskassa eller när föräldrapenningen innehölls (jfr RÅ 1999 ref. 4 samt RÅ 1999 not. 88 och 174). Vid detta förhållande och då hon, såvitt framgår, inte genom arbete eller på annat sätt kommit att omfattas av något annat lands socialförsäkringssysten skall hon vid nu aktuella tidpunkter alltjämt anses omfattad av svensk lagstiftning på området. Underinstansernas avgöranden skall därför undanröjas och handlingarna i målet överlämnas till försäkringskassan för ny handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar att C.A. inte skall avregistreras hos allmän försäkringskassa den 1 mars 1995 eller få sin föräldrapenning innehållen fr.o.m. den 21 september 1996. -Regeringsrätten överlämnar handlingarna i målet till Skåne läns allmänna försäkringskassa för vidare åtgärd. (fd II 2004-10-27, Svens-Jonsson)

*REGI

*INST