RÅ 2004 not 236

Not 236. Ansökan av bostadsrättsföreningen Tömmen 1 om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Solna kommun (1999-05-31) antog detaljplan för del av kv. Tygeln inom stadsdelen Hagalund. Planen syftade bl.a. till att möjliggöra byggnader för kontor, småindustri, och hantverk; parkeringsfrågorna behandlades utförligt i planbeskrivningen. - Beslutet överklagades av Bostadsrättsföreningen Tömmen 1 men överklagandet avslogs av Länsstyrelsen i Stockholms län (1999-10-29).- Bostadsrättsföreningen överklagade och vände sig bl.a. mot det föreslagna parkeringshuset. - Regeringen (Miljödepartementet, 2002-09-12)avslog överklagandet och motiverade sitt beslut på följande sätt: Regeringen konstaterar att föreningens invändningar mot detaljplanen i huvudsak hänför sig till frågor som rör behovet av parkeringsanläggningen söder om fastigheten Tömmen 1, bostadsrättsföreningens olägenheter av anläggningen och inrättande av denna som en gemensamhetsanläggning. - Regeringen finner inte att det framkommit skäl att frångå kommunens bedömning vad gäller behovet av parkeringsanläggningen. Regeringen finner inte heller att detaljplanens utformning, bl.a. vad avser avståndet mellan byggnaden på Tömmen 1 och parkeringsanläggningen, kan anses medföra sådana olägenheter för bostadsrättsföreningen att planen inte kan godtas. Frågan huruvida en gemensamhetsanläggning skall inrättas och vilka som i så fall skall delta i denna sammanhänger med planens genomförande och prövas i samband därmed. Därvid kan konstateras att förutsättningarna för bildandet av en gemensamhetsanläggning prövas vid en förrättning varvid bl.a. krävs att de s.k. väsentlighets- och båtnadsvillkoren i 5 och 6 §§anläggningslagen (1973:1149) är uppfyllda. Vad bostadsrättsföreningen anfört utgör således inte skäl att upphäva kommunens beslut att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning yrkade bostadsrättsföreningen att regeringens beslut skulle upphävas. Föreningen anförde bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot 1 kap. 5 §, 3 kap. 15 § första stycket 2, 5 kap. 2 § och 6 kap. 1 §plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Avståndet mellan föreningens kontorshus och det planlagda parkeringshuset är femton meter mot det dubbla mellan andra kontorsbyggnader inom planområdet. Om granntomten tas i anspråk för ett parkeringshus blir kontorslokalerna på bottenvåningen och på första våningsplanet i föreningens fastighet så mörka att de inte går att hyra ut. I genomförandebeskrivningen anges inte om parkeringshuset skall ägas privat eller om det skall ingå i en gemensamhetsanläggning. Parkeringsbehovet för föreningens fastighet har lösts genom ytparkering. En båtnadsprövning enligt 6 § anläggningslagen borde ha skett innan detaljplanen antagits. Alternativt borde fastighetsplan ha upprättats parallellt med detaljplanen; båtnadsvillkoret hade då prövats samtidigt med gemensamhetsanläggningens placering och utformning i detaljplanen i enlighet med 5 kap. 7 § första stycket 12 PBL. - Bostadsrättsföreningen yrkade ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 7 000 kr avseende arbete. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet. - Regeringsrätten (2004-12-28, Nordborg, Sandström, Ersson, Dexe, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-5 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt PBL. När det gäller utformningen av en detaljplan preciseras detta krav i viss mån genom föreskriften i 5 kap. 2 § PBL att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. I målet aktualiseras också regleringen i 3 kap. PBL, närmare bestämt 2 §. Där föreskrivs bl.a. att byggnader skall placeras och utformas så att de inte medför betydande olägenheter för omgivningen. Vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som betydande olägenhet för omgivningen är det enligt förarbetena nödvändigt att beakta områdets karaktär och förhållandena på orten; toleransnivån förutsätts alltså kunna vara något högre i vissa fall (prop. 1985/86:1 s. 484). - De återgivna bestämmelserna är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet. Vad Regeringsrätten i första hand har att ta ställning till är om den skada som den enligt planen tillåtna byggnaden kan komma att medföra för bostadsrättsföreningen ryms inom eller går utöver vad bostadsrättsföreningen får anses skyldig att tåla. Enligt Regeringsrättens mening finns det i detta hänseende inte anledning att avvika från den bedömning som regeringen gjort, nämligen att bostadsrättsföreningens intressen inte åsidosatts på ett sådant sätt att planen inte kan godtas. - Enligt reglerna om plangenomförande i 6 kap. PBL kan i en fastighetsplan meddelas bestämmelser om bl.a. gemensamhetsanläggningar (6 kap. 3 §). Om så sker tillämpas 5 och 6 §§anläggningslagen. I det aktuella fallet har någon fastighetsplan inte upprättats och det har hållits öppet om man för parkeringsanläggningen skall välja lösningen med en gemensamhetsanläggning. Bestämmelserna i 6 kap. 1 § PBL om genomförandebeskrivning kräver inte att frågan regleras. - Av det anförda följer att regeringens avgörande i ärendet inte strider mot någon rättsregel på det sätt som bostadsrättsföreningen angett. Det framgår inte heller av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Bolagets yrkande om ersättning för kostnader i målet kan lagligen inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår bolagets yrkande om ersättning för kostnader i målet. (fd I 2004-11-24, Bäckström)

*REGI