RÅ 2005:19

Skatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra förhandsbeskedet och besluta att X AB var skattskyldigt till mervärdesskatt för omsättning av tjänster avseende teknisk och administrativ förvaltning av kommanditbolagens fastigheter. Verket anförde bl.a. följande. När det gäller tjänster som utförs av bolagsmän åt fastighetsägande handelsbolag (kommanditbolag) blir de personliga arbetsinsatserna inte lika avgörande som annars ofta är fallet. De ifrågavarande åtgärderna är omfattande och svarar mot vad som normalt kan förväntas bli utfört av en fristående näringsverksamhet. Detta talar för att omsättning och skattskyldighet uppkommer vid X AB:s tillhandahållande av tjänsterna åt kommanditbolagen. I samma riktning talar att bolaget bedriver fastighetsförvaltande verksamhet vid sidan av kommanditbolagen.

X AB bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Bolaget ansvarar för förvaltningen av verksamheten i kommanditbolagen. Detta ansvar grundar sig på bolagsavtalen och ytterst på bestämmelserna i 3 kap. 4 § HBL. På samma sätt som styrelsen i ett aktiebolag agerar komplementären i ett kommanditbolag inuti bolaget och för bolagets räkning. En bolagsman som verkar inom ramen för ett kommanditbolagsavtal kan i civilrättsligt hänseende inte anses agera självständigt gentemot kommanditbolaget. Detta gäller oberoende av vad för slags verksamhet det är fråga om, antalet anställda hos bolagsmannen och om denne också utför utåtriktade tjänster. Förhållandena är inte desamma som i det av EG- domstolen avgjorda målet C-23/98, J. Heerma, REG 2000 s. I-419; det var där fråga om en fysisk person som - i den mening som avses i artikel 4.1 i rådets sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) - ansågs agera självständigt när han hyrde ut en fastighet till ett bolag i vilket han var delägare. - X AB yrkade ersättning för kostnader med 32 000 kr.

Regeringsrätten (2005-02-17, Ragnemalm, Sandström, Ersson, Dexe, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om X AB genom de förvaltningsåtgärder som kommer kommanditbolagen till godo skall anses ha omsatt tjänster enligt 2 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

Av handlingarna framgår bl.a. följande. X AB är komplementär i ett antal kommanditbolag och avser att bedriva fastighetsförvaltning med egen anställd personal. Enligt till Skatterättsnämnden ingivna utkast till avtal mellan bolagsmännen i ett av kommanditbolagen skall X AB handha skötseln av kommanditbolagets fastigheter och bolagets administrativa göromål. Någon fakturering skall inte ske men X AB äger rätt till skäligt förvaltningsarvode enligt 2 kap. 6 § HBL. X AB kommer även att utföra fastighetsförvaltningstjänster åt utomstående.

Enligt de dispositiva reglerna i 2 kap. 6 § HBL skall en bolagsman i ett handelsbolag för varje räkenskapsår tillgodoräknas dels ränta på den insats han hade kvar i bolaget vid räkenskapsåret början, dels ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Vad som därefter återstår utgör räkenskapsårets resultat (2 kap. 7 §). Dessa regler gäller inte bara vanliga handelsbolag utan också kommanditbolag (jfr 3 kap. 1 §). Om annat inte avtalats, skall i fråga om vanliga handelsbolag resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen (2 kap. 8 §). Någon motsvarande regel finns inte i fråga om kommanditbolag; kan enighet inte nås avgör rätten efter skälighet (3 kap. 5 §).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Utgångspunkten för det av Skatterättsnämnden lämnade förhandsbeskedet är att de ingivna avtalen avseende ett av kommanditbolagen är representativa också i fråga om de andra bolagen. För samtliga kommanditbolag gäller således att bolaget fullgör sina åtaganden på grundval av avtal mellan X AB och övriga bolagsmän. Kommanditbolagen är inte parter i avtalen.

Innebörden av de återgivna reglerna i HBL kan sägas vara att bolagets bruttoöverskott, före ränta och arvode, skall delas upp mellan bolagsmännen så att rimlig hänsyn tas till vad dessa inom ramen för bolagsavtalet har bidragit med i form av kapital och arbete. Det är alltså fråga om beräknings- och fördelningsregler. Vid sidan av bolagsavtalet kan en bolagsman på vanligt sätt sluta uppdragsavtal med bolaget. För sådana avtal finns inga särskilda bestämmelser i HBL.

Slutsatsen är att regleringen i HBL inte ger stöd för att X AB:s fullföljande av sina åtaganden innefattar en omsättning av tjänster enligt 2 kap. 1 § tredje stycket ML. Någon annan grund för att anse sådan omsättning föreligga finns inte. Den här gjorda bedömningen påverkas inte av att X AB utför skattepliktiga tjänster åt utomstående.

Av det anförda följer att förhandsbeskedet skall fastställas.

X AB har yrkat ersättning för kostnader. Av 1 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. följer att ersättning kan komma i fråga endast om ansökningen om förhandsbesked har gjorts av Skatteverket. Eftersom denna förutsättning inte är uppfylld skall ersättningsyrkandet avslås.