RÅ 2005:84
En kommuns överklagande angående beräkningen av avgifter enligt 8 kap. socialtjänstlagen har ansetts böra sakprövas av kammarrätten utan hinder av att den som erlagt avgifterna avlidit.
Omsorgsnämnden i Trollhättans kommun fastställde H.S:s månadsavgift för s.k. särskilt boende till 7 020 kr, varav 4 620 kr avsåg hyra för bostad och 2 400 kr avsåg mat. Omvårdnadsavgiften bestämdes till 0 kr.
Länsrätten i Vänersborg
H.S. överklagade omsorgsnämndens beslut och yrkade att avgifterna skulle sänkas.
Omsorgsnämnden bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Länsrätten i Vänersborg (2003-01-30, ordförande Hanson) yttrade: För vissa s.k. sociala tjänster bland annat hemtjänst och vissa former av särskilt boende får en kommun ta ut avgifter. Bestämmelser om sådana avgifter finns i 8 kap.socialtjänstlagen (2001:453). Bestämmelserna innehåller bland annat regler om de högsta avgifter kommunen får ta ut. - Avgiften för särskilt boende - För en sådan bostad i särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen (12 kap.jordabalken) får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer (se 8 kap. 2 § socialtjänstlagen). Hyreslagen avser avtal genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning (se 12 kap. 1 § jordabalken). Hyreslagen innehåller bland annat bestämmelser om skälig hyra (se 12 kap. 55 § jordabalken). - I domstolspraxis har hyreslagen tillämpats vid upplåtelse av lägenhet eller enbäddsrum i servicehus, däremot inte vid upplåtelse av del av rum (se Bostadsdomstolens dom i rättsfallet RBD 1994:8 och Svea hovrätts dom i rättsfallet RH 1999:10). - Av handlingarna i målet framgår att H.S. bor i en enrumslägenhet med kokmöjlighet och har tillgång till ett gemensamt kök. Länsrätten finner därför att kommunens rätt till ersättning för upplåtelsen inte begränsas av socialtjänstlagens avgiftsbestämmelser utan av bestämmelserna om skälig hyra i hyreslagen. Det kan starkt ifrågasättas om den hyra som kommunen gör anspråk på är skälig i hyreslagens mening. Frågor om skälig hyra kan efter ansökan prövas av hyresnämnden däremot inte av länsrätten. Länsrätten tar därför inte upp H.S:s yrkande om sänkning av avgiften för det särskilda boendet till prövning. - Avgiften för mat - En kommuns avgifter för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård får uppgå till högst 1 516 kr per månad (en tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet, 37 900 kr för 2002, se 8 kap. 5 § socialtjänstlagen). Avgifterna får inte heller uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). Förbehållsbeloppet utgörs av summan av bostadskostnaden och ett s.k. minimibelopp. Minimibeloppet får i vissa fall ökas eller minskas (se 8 kap.6-8 §§socialtjänstlagen). - Avgiften för mat enligt det överklagade beslutet uppgår till 2 400 kr. Länsrätten antecknar emellertid att omsorgsnämnden vid beräkningen av det s.k. förbehållsbeloppet beaktade att H.S. har ökade kostnader för mat med 1 200 kr. Det måste antas att den kostnadsökningen motsvarar skillnaden mellan den kostnad för mat som han skulle ha haft om han själv svarat för sin mathållning och den avgift som han betalar för mat i det särskilda boendet. Denna skillnad, 1 200 kr, bör därför betraktas som en ersättning för den tjänst omsorgsnämnden utför genom att tillhandahålla och eventuellt även tillaga maten. Den resterande delen av avgiften för mat, 1 200 kr (2 400 kr - 1 200 kr), bör betraktas som en ersättning för själva matråvarorna. - Ersättning för matråvaror - Länsrätten överprövar beslut av förvaltningsmyndigheter. Förvaltningsmyndigheter fattar ofta beslut med stöd av regler som rör förhållandet mellan en myndighet i dess egenskap av myndighet och enskilda (s.k. offentligrättsliga regler). En myndighet fattar även beslut med stöd av sådana regler som gäller förhållandet mellan enskilda (s.k. privaträttsliga regler) exempelvis vid köp eller försäljning av varor och tjänster. Länsrätten överprövar endast sådana beslut som fattats med stöd av offentligrättsliga regler. - Omsorgsnämndens rätt till ersättning för de matråvaror m.m. som används i den kost H.S. tillhandahålls i det särskilda boendet begränsas inte av de nämnda avgiftsbestämmelserna i 8 kap.socialtjänstlagen eller av några andra offentligrättsliga regler som är av intresse i detta sammanhang. Länsrätten kan därför inte pröva H.S:s yrkande om sänkning av den del av avgiften för mat som uppgår till 1 200 kr. - Ersättning för tillhandahållande av mat - Som tidigare nämnts finner länsrätten att den delen av avgiften för mat som överstiger 1 200 kr bör betraktas som en ersättning för kommunens tillhandahållande av mat i H.S:s särskilda boende. - Enligt en mycket fast etablerad praxis inom socialtjänsten betraktas åtgärderna att inhandla och tillaga mat till personer som har ett eget ordinärt boende som hemtjänstinsatser. Enligt länsrättens mening bör sådana insatser inte behandlas på annat sätt när de ges åt personer i ett särskilt boende. Avgiften för att tillhandahålla mat åt den som har ett särskilt boende bör därför bestämmas enligt reglerna i 8 kap.socialtjänstlagen. - Denna uppfattning vinner stöd av uttalanden i förarbetena till den tidigare och den nu gällande socialtjänstlagen. Regeringen uttalar i förarbetena följande. Hemtjänst omfattar dels insatser av servicekaraktär, dels insatser som inriktas mot personlig omvårdnad. Med serviceinsatser avses praktisk hjälp med städning och tvätt, inköp, post- och bankärenden, tillredning av måltider, distribution av färdiglagad mat (se prop. 1996/97:124 s. 88). I många särskilda boenden tillhandahålls samtliga måltider av vårdgivaren. I sådana fall skall kostnaderna för kost rymmas inom den fastställda högsta avgiften för hemtjänst och dagverksamhet. Kostnaden för själva kosten (råvarorna eller redan färdiglagad mat) är dock en sådan utgift som den enskilde normalt sett har att bekosta via sitt förbehållsbelopp (se prop. 2000/01:149 s. 44). - Parterna är överens om att H.S:s inkomster uppgår till 6 588 kr per månad och att hans bostadskostnad uppgår till 4 620 kr per månad. Omsorgsnämnden bestämde hans minimibelopp till 3 737 kr, exklusive den ökning av hans kostnad för mat som tidigare nämnts. Med hänsyn till den bedömning som länsrätten gör när det gäller avgiften för mat bör kostnadsökningen för mat inte beaktas vid beräkningen av minimibeloppet. H.S:s förbehållsbelopp kan därför vid den prövning som länsrätten nu gör beräknas till 8 357 kr per månad (3 737 kr + 4 620 kr). - H.S. anför inte något som ger anledning att bestämma hans förbehållsbelopp till ett högre belopp. - Eftersom H.S:s förbehållsbelopp således är större än hans inkomster har omsorgsnämnden inte rätt att ta ut någon avgift för att tillhandahålla mat. Den del av avgiften för mat som överstiger 1 200 kr skall därför minskas till 0 kr. - Avgiften för omvårdnad - Avgiften för omvårdnad bestämdes genom det överklagade beslutet till 0 kr. Beslutet kan i den delen inte sägas ha gått H.S. emot. Länsrätten tar därför inte upp hans yrkande om sänkning av den avgiften till prövning. - Länsrätten tar inte upp överklagandet till prövning såvitt avser avgifterna för särskilt boende och för omvårdnad i det särskilda boendet samt den del av avgiften för mat som uppgår till 1 200 kr. - Länsrätten ändrar det överklagade beslutet på så sätt att den del av avgiften för mat som överstiger 1 200 kr bestäms till 0 kr.
Kammarrätten i Göteborg såvitt avsåg av länsrätten prövad fråga om avgift för mat
Omsorgsnämnden överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Göteborg såvitt avsåg av länsrätten prövad fråga om avgift för mat.
Kammarrätten meddelade prövningstillstånd genom beslut den 25 februari 2003 och förordnade samtidigt att den överklagade domen tills vidare inte skulle gälla.
Sedan det kommit till kammarrättens kännedom att H.S. avlidit yttrade Kammarrätten i Göteborg (2003-05-22, Wileke, Lundgren, referent, Almqvist): I målet är upplyst att H.S. avlidit den 1 februari 2003. Frågan om avgiften för H.S. skulle ha beräknats i enlighet med vad länsrätten bestämt har härigenom förfallit. - Kammarrätten avskriver målet.
Omsorgsnämnden överklagade kammarrättens beslut och yrkade att avgiftsfrågan skulle prövas i sak och anförde bl.a. följande. Eftersom kammarrätten inte tagit ställning i sak gäller länsrättens dom vilket innebär att H.S. skall anses ha betalat för höga matavgifter under perioden den 1 juli 2002 - den 31 januari 2003. Detta torde innebära att kommunen är återbetalningsskyldig gentemot H.S:s dödsbo för ifrågavarande avgifter. Nämnden har att beakta helt motstridiga domar från länsrätten när det gäller tillämpningen av avgiftssystemet enligt 8 kap.socialtjänstlagen. Det är därför av stor vikt att få klarlagt hur bestämmelserna skall tillämpas.
Regeringsrätten (2005-10-31, Eliason, Schäder, Almgren, Stävberg, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller i sak beräkningen och storleken av avgifter som omsorgsnämnden tagit ut av H.S. med stöd av bestämmelserna om avgifter enligt 8 kap.socialtjänstlagen. Frågan är om kammarrätten förfarit riktigt som efter det att H.S. avlidit avskrivit målet utan prövning i sak.
Nya bestämmelser om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen infördes i 8 kap.socialtjänstlagen år 2002. Genom det nya avgiftssystemet infördes ett s.k. högkostnadsskydd för den enskilde med angivande av den högsta avgift som kommunen får ta ut för bl.a. hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård (5 §). Avgifterna får inte uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel, ett s.k. förbehållsbelopp, för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader (6 §). I nämnda kapitel finns vidare bestämmelser om hur avgiftsunderlag och förbehållsbelopp närmare skall beräknas (4, 7 och 8 §§).
Länsrätten har med tillämpning av bestämmelserna i 8 kap.socialtjänstlagen funnit att H.S:s förbehållsbelopp varit större än hans inkomster och att omsorgsnämnden därför inte haft rätt att ta ut en avgift om 1 200 kr i månaden för tillhandahållandet av maten. Kammarrättens avskrivningsbeslut innebär att omsorgsnämnden, till följd av länsrättens dom, är återbetalningsskyldig gentemot dödsboet avseende de för högt uttagna avgifterna. Enligt Regeringsrättens mening framstår det som osäkert huruvida länsrätten i sitt avgörande kommit till ett riktigt slut. Regeringsrätten finner att omsorgsnämnden har haft ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av bestämmelserna om avgifter i 8 kap.socialtjänstlagen prövade, särskilt som en sådan prövning varit av vikt för nämndens framtida beslut om avgifter. Kammarrätten borde därför ha prövat överklagandet i sak. Det förhållandet att H.S. avlidit har således inte utgjort hinder för en prövning av de av honom erlagda avgifterna.
Kammarrättens beslut att avskriva målet skall därför upphävas och målet visas åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. Vid denna utgång gäller åter kammarrättens beslut den 25 februari 2003 om prövningstillstånd och inhibition av länsrättens dom.
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Kammarrätten i Göteborg för fortsatt handläggning.