RÅ 2006 not 109

Not 109. Ansökningar av U.S. och L.H. om rättsprövning av ett beslut att upphäva områdesbestämmelser. -Kommunfullmäktige i Huddinge kommun (2002-11-04) antog områdesbestämmelser för Vidja inom kommundelarna Vidja och Lissma i syfte att bibehålla området för fritidsboende. - Beslutet överklagades av bl.a. U.S. Hon gjorde bl.a. gällande att fastigheter undantagits från områdesbestämmelserna och, i strid mot kommunallagens likställighetsprincip, getts särskilda förmåner. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2003-11-04) avslog U.S:s överklagande. - Bl.a. U.S. överklagade beslutet hos regeringen. Boverket och kommunen yttrade sig. Boverket anförde bl.a. att den reglering av maximal byggnadsarea som angetts i områdesbestämmelserna var ägnad att leda till ett ökat åretruntboende och saknade stöd i översiktsplanen. Kommunen hävdade att bestämmelserna var förenliga med plan- och bygglagen (1987:10), PBL och översiktsplanen. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2005-04-14)upphävde kommunfullmäktiges antagandebeslut. Regeringen anförde bl.a. följande. Regeringen konstaterar att områdesbestämmelser, enligt 5 kap. 16 § PBL, kan antas bl.a. för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås. Med områdesbestämmelser får därvid bl.a. regleras största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus. Syftet med bestämmelserna om storleken på fritidshus är att ge kommunen möjlighet att motverka sådan omvandling av fritidsbebyggelse till helårsbostäder som kan ske t.ex. genom tillbyggnader. I PBL finns dock inte några regler som ger möjlighet att närmare ange hur bostäder får användas. - Regeringen konstaterar att områdesbestämmelserna innehåller en markanvändningsbestämmelse som anger att område betecknat med OB/OB1får användas för bostäder för fritidsändamål. Av beskrivningen framgår att bestämmelsen innebär att endast fritidsbebyggelse tillåts. Med hänsyn till vad som anförts ovan finner regeringen att markanvändningsbestämmelsen går längre än vad som är möjligt att reglera med områdesbestämmelser. Regeringen finner, mot bakgrund bl.a. härav och till vad Boverket anfört om tillåten storlek på fritidshus och om villkoret att fastighet skall anslutas till allmänt avloppsnät, att områdesbestämmelserna inte kan anses utformade på ett sätt som har stöd i 5 kap. 16 § PBL. Vad kommunen anfört utgör inte skäl till annat ställningstagande. - I sin ansökan om rättsprövning yrkade U.S. att regeringens beslut skulle fastställas medan L.H. i sin ansökan yrkade att beslutet skulle upphävas. L.H. anförde bl.a. följande. I sitt överklagande hos regeringen anförde U.S. i huvudsak att kommunfullmäktiges beslut stred mot kommunallagens likställighetsprincip genom att vissa byggnader inom området undantagits från områdesbestämmelserna. Regeringen har dock inte behandlat eller prövat U.S:s synpunkter utan upphävt områdesbestämmelserna på helt andra grunder. Regeringen skall vid sin prövning av ett överklagat beslut endast beakta de synpunkter som den klagande fört fram. - Regeringsrätten (2006-06-27, Nordborg, Eliason, Hamberg, Fernlund, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 3 § andra stycket rättsprövningslagen skall sökanden ange på vilket sätt han anser att avgörandet strider mot någon rättsregel och vilka omständigheter han vill åberopa till stöd för detta. U.S. har inte invänt mot beslutet utan endast yrkat att det skall fastställas. Regeringsrätten tar därför inte upp U.S:s ansökan till prövning i sak. - L.H. har inte formellt varit part i ärendet hos regeringen även om han hos regeringen påtalat att han motsätter sig att områdesbestämmelserna upphävs. Fråga uppkommer därför om han kan anses berättigad att påkalla rättsprövning av regeringens beslut. - Regeringsrätten har vid flera tillfällen uttalat att rättsprövningslagens partsbegrepp bör tolkas så vidsträckt att den som enligt Europakonventionen har rätt till domstolsprövning också kommer i åtnjutande av sådan. Rätten att ansöka om rättsprövning bör därför tillkomma inte bara den eller dem som av regeringen formellt behandlats som parter utan också andra som varit saklegitimerade i regeringsärendet (se bl.a. RÅ 1999 ref. 27). L.H. äger tillsammans med sin hustru fastigheten Vidja 1:183, som omfattas av de nu aktuella områdesbestämmelserna. Upphävandet av områdesbestämmelserna påverkar bl.a. hans möjligheter att bebygga sin fastighet. Han har tidigare inte haft någon anledning att föra talan i ärendet. Mot bakgrund av det nu anförda finner Regeringsrätten hinder inte möta att pröva L.H:s ansökan om rättsprövning av det skälet att han skulle ha saknat ställning som part i regeringsärendet (jfr RÅ 1994 not. 724). - Regeringen har tagit upp ärendet i sak på talan av U.S. Hennes överklagande är som länsstyrelsen och Boverket påpekat något oklart men det framgår att hon såsom boende i området är missnöjd med det förhållandet att fastigheterna i området i stor utsträckning utnyttjas för permanentboende och att hon anser att de antagna områdesbestämmelserna skall upphävas. Regeringen har bifallit hennes talan och upphävt bestämmelserna med motiveringen att de inte kan anses utformade på ett sätt som har stöd i 5 kap. 16 § PBL. - Regeringsrätten finner inte att regeringen vid beslutsfattandet har överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som finns i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som L.H. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar U.S:s ansökan. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-05-17, T. Lindvall)