RÅ 2006 not 138

Not 138. Ansökan om M.S. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. -Kommunfullmäktige i Hallstahammars kommun (2005-02-28, § 38) beslutade att anta detaljplan för del av Hallstahammar, Agnesdal, P1 180. - Syftet med den överklagade detaljplanen var enligt planbeskrivningen att ge de planmässiga förutsättningarna för att bygga två småhus. Vidare gav planen möjlighet för ägaren till fastigheten Ustersta 1:12 att utöka sin tomt. - Av planbeskrivningen framgick vidare bl.a. följande. Planområdet omfattar ca 1,1 ha och är beläget i östra delen av stadsdelen Agnesdal i Hallstahammar. I den fördjupade översiktsplanen för Hallstahammars tätort från 1991 är planområdet inte särskilt redovisat. Större delen av planområdet är redan ianspråktaget som tomtmark för småhusbebyggelse. En mindre del som brukas som åker tas i anspråk för småhusbebyggelse. Denna del saknar betydelse för jordbruket, men är värdefull för bebyggelse, eftersom gator och ledningar redan finns anordnade. Planen bedöms medföra en från allmän synpunkt god hushållning med markområden och bedöms förenlig med 3-5 kap.miljöbalken. Ett genomförande av planen skulle innebära små förändringar av markanvändningen och inte komma att medföra sådana konsekvenser för miljön att en miljökonsekvensbeskrivning behövs. Planområdet är beläget inom yttre skyddsområde för vattentäkt. Det innebär bl.a. att schaktningsarbeten inte får ske utan tillstånd av miljönämnden. Planen gränsar till ett större område längs ån och kanalen som utpekats som riksintresseområde för kulturmiljövården. Kända fornlämningar finns inte inom planområdet. - M.S. och andra hade i en skrivelse daterad den 21 mars 2005 överklagat kommunens beslut. Under 12 punkter tog klagandena upp olika frågeställningar i anslutning till planen. Klagandena ansåg i en sammanfattning bl.a. att man kände starkt för att närmiljön bibehölls i orört skick. Man var helt emot att äldre miljöer utplånades och landskapets historiska identitet förstördes och blev omöjlig att återskapa. Det var viktigt att äldre tiders kultur togs tillvara och gjordes levande. Klagandena ansåg vidare att det inte bara var de närmast boende utan alla boende utmed Agnesdalsvägen som var berörda. - Klagandena hade vidare den 6 april 2005 gett in en kompletterande skrivelse. - Byggnadsnämnden hade på länsstyrelsens anmodan yttrat sig den 27 april 2005 över vad klagandena anfört. Klagandena har därefter inkommit med ett yttrande daterat den 29 maj 2005. - Företrädare för länsstyrelsen hade den 16 juni 2005 besökt området. - Länsstyrelsen i Västmanlands län (2005-11-11) avslog överklagandena med följande motivering. Vid planläggning skall enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, mark- och vattenområden användas till det eller de ändamål för vilka de är mest lämpade med hänsyn tagen till beskaffenhet, läge och föreliggande behov. Grundtanken enligt PBL är att detaljplanen skall ge en samlad bild av markanvändningen och av hur miljön avses att förändras och bevaras. Vid planläggning skall 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. Vid detaljplaneläggning vägs även de allmänna intressena mot eventuellt motstående enskilda intressen. - I 1 kap. 2 § PBL läggs grundsatsen fast att fysisk planläggning är en kommunal angelägenhet. Det. s.k. kommunala planmonopolet är härigenom uttryckligen förankrat i lagen. Vad som omfattas av den kommunala ensamrätten är planläggningen, dvs. befogenheter att anta exempelvis detaljplaner och därigenom även befogenheten att bestämma huruvida planläggning skall komma till stånd eller inte. Enligt PBL skall med "planläggning" förstås åtgärder för beslut om mark- och vattenområdens användning och som i övrigt tillkommer i vissa fastlagda former. Huvudprincipen är att den generella inriktningen av de kommunala markanvändningsbesluten inte kan rubbas efter överklagande och mot bakgrund av det kommunala planmonopolets innebörd. Frågor om exploateringsgrad och plankvalitativa överväganden är att anse som kommunala angelägenheter. - Enligt 5 kap.18 § andra stycket PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Av planhandlingarna framgår att kommunen inte funnit att ett genomförande av detaljplanen skulle medföra en sådan miljöpåverkan att en miljökonsekvensbeskrivning är påkallad. Det föreligger inte skäl att nu göra någon annan bedömning. - Den aktuella detaljplanen är förenlig med den fördjupade översiktsplanen, antagen av kommunfullmäktige den 21 mars 1991. - Länsstyrelsen har vid besök på platsen kunnat konstatera att det område som överklagandet avser är ett mindre åkermarksområde. - Länsstyrelsen har i sitt samrådsyttrande den 3 november 2004 förklarat att i den mån kulturhistoriskt värdefull bebyggelse finns i planområdet, bör de förses med bestämmelser till skydd för dess karaktär. Västmanlands läns museum har i yttrande till kommunen den 10 mars 2005 påpekat att några byggnader inom området är kulturhistoriskt intressanta eller kulturhistoriskt värdefulla. Kommunen har emellertid inte funnit anledning att i detaljplanen förse bebyggelse inom området med särskilda skyddsbestämmelser. - Länsstyrelsen anser att kommunens bedömning är riktig i den meningen att ingen bebyggelse inom området är att anse som särskilt skyddsvärd enligt 3 kap. 12 § PBL. Däremot anser länsstyrelsen, i likhet med Västmanlands läns museum, att det finns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse inom området med lägre skyddsvärde. Sådan bebyggelse, liksom tillkommande bebyggelses utformning och placering, kan skyddas genom planbestämmelser. Länsstyrelsen anser dock att det i detta fall är tillräckligt att de skyddsvärda intressena bevakas av kommunen i samband med prövning av fråga om förhandsbesked och/eller bygglov. - Länsstyrelsen har den 15 mars 2005 beslutat att inte pröva kommunfullmäktiges antagandebeslut enligt 12 kap. 1 § PBL. Det innebär bl.a. att länsstyrelsen inte funnit att ett riksintresse enligt 3 och 4 kap.miljöbalken inte tillgodoses eller att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes eller övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Länsstyrelsen finner inte skäl med anledning av överklagandena att nu göra en annan bedömning. - Länsstyrelsen bedömer vidare att planärendet handlagts på ett formellt riktigt sätt. - Länsstyrelsen finner att ett genomförande av planen inte antas inverka menligt på något sådant för klagandena rättsskyddat intresse att planen inte kan godtas. Trafiksituationen och eventuell ombyggnad av väg kan inte bedömas påverka boende- och närmiljön i något väsentligt hänseende. - Länsstyrelsen finner sammantaget att det i detaljplanen i sak, och mot bakgrund av vad klagandena anfört, inte gjorts en sådan olämplig avvägning mellan de intressen planen skall tillgodose, att det föreligger grund för att bifalla överklagandena. Det överklagade beslutet är lagligen grundat. Överklagandena skall avslås och beslutet fastställas enligt reglerna i 13 kap. 8 § PBL. - M.S. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De hänvisade till vad de tidigare framfört och anförde bl.a. följande. Befintliga byggnader inom detaljplaneområdet är mycket gamla, t.ex. är byggnaden på Frössvi 4:138 enligt Västmanlands läns museum att betrakta som kulturhistoriskt värdefull. Vidare har fastigheterna Agnesdalsgatan 1B och 4 en karaktär som gör att de kan ses som kulturhistoriskt intressanta. Förtätningen innebär att en bit åkermark som nyttjas för vall tas i anspråk för uppförande av två byggnader. Behovet av att bygga två nya hus i kommunens äldsta område där det fortfarande bedrivs åkerbruk ifrågasätts eftersom det skall byggas ett hundratal villor på redan planerade platser inom kommunen. Detaljplanen innebär att områdets lantliga miljö kommer att försvinna och påverka de boendes livskvalitet. Utlovad detaljerad grundundersökning av marken saknas. Området ligger även inom vattenskyddsområde, alldeles i kanten av Strömsholmsåsen, som förser Hallstahammar, Störstafors och Kolbäck med vatten. Dessutom framförs kritik mot kommunens handläggning och länsstyrelsens prövning. - Regeringen (2006-05-04, Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen, som finner att det underlag som föreligger i ärendet är tillräckligt för den prövning som skall ske, har i förevarande ärende endast att pröva kommunens beslut den 28 februari 2005 att anta den nu aktuella detaljplanen. Frågor som rör grundläggning eller vilka närmare föreskrifter eller åtgärder i övrigt som kan behövas för att undvika skador som kan uppstå vid byggnation inom vattenskyddsområdet prövas i samband med planens genomförande. - Vad först gäller invändningen mot samråds- och utställningsförfarandet kan konstateras att det av planhandlingarna framgår att klagandena haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen innan denna antogs och att det av samrådsredogörelsen och utställningsutlåtandet också framgår att de framfört erinringar mot planförslaget. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Den omständigheten att klagandena inte fått gehör för sina synpunkter utgör inte skäl till annat ställningstagande. - De olägenheter i form av bl.a. påverkad närmiljö som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört om påverkan på områdets kulturvärden, om behovet av bebyggelsen eller om vald planutformning utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande skall upphäva kommunens beslut att anta planen. Regeringen finner inte heller att vad klagandena framfört om länsstyrelsens handläggning och prövning eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - M.S. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Vidare yrkade hon inhibition. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Detaljplanen innebär att högvärdig åkermark kommer att bli bebyggd. Åkrarna ingår i ett område som har klassats som riksintresse för kulturmiljövården. Den gamla lantliga miljön ger livskvalitet och den nya detaljplanen innebär för de närboende stor oro på grund av skaderisker och värdeminskning som en byggnation nära den äldre bebyggelsen kan komma att medföra. Vidare behövs en miljökonsekvensbeskrivning på grund av markens beskaffenhet, djurliv och kulturmiljön. Det kan inte finnas ett allmänintresse av denna byggnation. - Regeringsrätten (2006-10-10, Nordborg, Dexe, Nord, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i förevarande mål. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för skilda bedömningar. Av 5 kap. 18 § andra stycket PBL följer att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas om detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Med hänsyn till planområdets belägenhet och utformningen av planen samt de bedömningar som gjorts med avseende på den miljöpåverkan som ett genomförande av planen kan få, ger utredningen i målet enligt Regeringsrättens mening inte vid handen att det strider mot nämnda lagrum att en miljökonsekvensbeskrivning inte har genomförts. I målet har inte heller framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om detaljplan eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-09-12, Liljeros)