RÅ 2006 not 212

Not 212. Ansökan av M.T. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Järfälla kommun antog den 14 november 2005 detaljplan för Råstensvägen, del av Viksjö 2:4. Syftet med detaljplanen är att möjliggöra uppförande av 34 lägenheter i sju mindre flerbostadshus. - Antagandebeslutet överklagades gemensamt av M.T. m.fl. som anförde i huvudsak följande. Planområdet är ett litet träskområde som utgör parkmark och som nu fungerar som en del av ett rekreations- och strövområde för närboende på Avstyckningsvägen, Mantalsvägen samt norra delen av västra Jakobsberg. Planområdet utgör den gröna korridoren mellan grönytorna i centrala Viksjö och naturvårdsområdet vid Görväln. Miljömässigt utgör träsket början på Bällstaån. Planområdet befinner sig i Viksjös utkant långt från Viksjö centrum, vilket är olämpligt med tanke på att avsikten är att bygga bostäder för unga och gamla, vilka knappast kommer att ha tillgång till bil. Såsom sakägare har kommunen behandlat endast dem med tomtgräns mot parkområdet och besvärshänvisning har inte skickats till övriga som framfört synpunkter under planprocessen. Inte heller skickades kopior av reservationerna mot antagandebeslutet. Antagandebeslutet bör upphävas. -Länsstyrelsen i Stockholms län (2006-01-25) avslog överklagandena med följande motivering. Enligt 5 kap. 19 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall det, när förslag till detaljplan upprättas, finnas en fastighetsförteckning i vilken skall, i den mån de berörs av planen, redovisas fastigheter med ägare och rättighetsinnehavare. Enligt 5 kap. 30 § PBL skall vidare sakägare, som skriftligen avhörts under viss tid och som inte fått sina synpunkter tillgodosedda, få beslutet tillsänt i brev. Sådan underrättelse har sänts till många fastighetsägare, men den har varit försedd med besvärshänvisning endast beträffande ägarna till fastigheterna Viksjö 2:538-540, vilka också är upptagna i fastighetsförteckningen. Av dem som bor utmed Avstyckningsvägen kan endast ägarna till Viksjö 2:538-540, på grund av dessa fastigheters närhet till planområdet och till utfarten från planområdet, anses vara sakägare vilket innebär att endast dessa varit berättigade att få besvärshänvisning. Beslutet har sänts ut i form av ett protokollsutdrag som innehåller beslutet och hänvisning till två skriftliga reservationer enligt två bilagor. Underrättelseskyldigheten omfattar endast själva beslutet. Andra delar av protokollet vilka innehåller t.ex. uppräkning av deltagande ledamöter och bilagor till besluten omfattas inte av underrättelseskyldigheten. Den som önskar ta del av sådana andra delar av protokollet kan begära komplettering av beslutsutskicket. Beslutsutskicket har alltså utförts på ett riktigt sätt i de avseenden som påtalats av klagandena. - Området för detaljplanen omfattas delvis av stadsplan för Viksjö delplan I fastställd den 17 mars 1967, delvis av stadsplan för del av Viksjö delplan II fastställd den 25 februari 1969, delvis av stadsplan för del av Viksjö delområde I:1 fastställd den 2 maj 1972. I stadsplanerna är området för den överklagade detaljplanen utlagt som parkmark. - I kommunens Översiktsplan 2001 är planområdet utpekat som exempel på möjlig plats för komplettering av befintlig bebyggelse i ytterkanten av Viksjö. - Ianspråktagandet av parkmark för bebyggelse kommer att minska tillgången till gröna ytor för de närboende. Denna minskning blir dock av begränsad omfattning i förhållande till de återstående gröna ytorna i närområdet och får därför anses vara godtagbar. - Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att det som klagandena har anfört till stöd för sin talan inte utgör skäl att undanröja det överklagade antagandebeslutet. - M.T. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De hänvisade till vad de tidigare framfört och anförde bl.a. följande. Det aktuella parkområdet, som nu bebyggs, utgör ett litet sankt skogsparti intill deras bostadsområde. Detta lilla skogsparti, som ligger norr om en höjdplatå, används av många närboende för rekreation bl.a. som gångstråk mot naturreservatet utmed Mälaren. Parkområdet utgör en grön korridor för djur som därmed kan röra sig mellan bostadskvarteren i norra Viksjö. I kommunens översiktsplan är det aktuella området på karta över grönstruktur angivet som landskapsstråk. På kartan över bebyggelseutveckling finns ingen framtida utbyggnad av bostäder angiven för det aktuella området. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2006-08-31) avslog överklagandena och anförde. Av handlingarna framgår att klagandena haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen innan denna antogs av kommunen och att det av samrådsredogörelsen och utställningsutlåtandet över inkomna erinringar också framgår att klagandena framfört synpunkter på planförslaget. Vidare kan konstateras att länsstyrelsen inte avvisat någon klagande även om denne inte var upptagen i fastighetsförteckningen. Detaljplanen kan enligt regeringens mening inte anses strida mot intentionerna i kommunens översiktsplan. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens beslut att anta detaljplanen inte tillkommit i laga ordning. - Vid ärendets prövning i övrigt finner regeringen att de olägenheter i form av bl.a. påverkad närmiljö som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om påverkan på områdets natur- och kulturvärden, om vald markanvändning eller om behovet av grönområden utgör inte skäl för att regeringen skall upphäva planbeslutet. Regeringen finner inte heller att vad klagandena framfört om länsstyrelsens bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - M.T. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva det. Vidare yrkade de att Regeringsrätten skulle förordna om inhibition. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. I kommunens översiktsplan anges att det område som omfattas av detaljplanen skall vara landskapsstråk, närnatur och närpark. Den nu aktuella exploateringen strider således helt mot intentionerna i översiktsplanen. I planeringsprocessen har kommunen endast behandlat boende med tomtgräns mot det aktuella planområdet som sakägare. Alla som bor inom rimligt gångavstånd från närparken borde vara sakägare. Att bebygga ett träsk norr om en högplatå med flerfamiljshus strider mot 3 kap. 1 § miljöbalken. Avsikten är att det träsk som skall bebyggas skall ersättas av ett träsk som nyanläggs utanför byggnationen. Denna åtgärd är tillståndspliktig enligt miljöbalken och något sådant tillstånd finns inte såvitt de känner till. - Regeringsrätten (2006-12-22, Nordborg, Dexe, Nord, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § skall Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. (Jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234.) - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. Därmed förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-12-05, Liljeros)