RÅ 2006 not 5

Not 5. Ansökan av L.E. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om bygglov. -Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Sunne kommun (2003-03-19)meddelade bygglov för en telemast med tillhörande teknikbyggnad på fastigheten Öjervik 1:77 i Sunne kommun (Mbrn § 61). Innehavare av bygglovet var Svenska UTMS-nät AB/Avtalsbolaget AB, Falun. - Beslutet överklagades av L.E. m.fl. som samtidigt yrkade att inhibition skulle meddelas i avvaktan på slutligt beslut från länsstyrelsen. - Länsstyrelsen i Värmland (2003-05-16) avvisade överklagandena med följande motivering. Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, saknar bestämmelser om vem som får överklaga ett beslut enligt lagen. Förvaltningslagens (1986:223), FL, allmänna bestämmelser om överklagande är därför tillämpliga. - Enligt 22 § FL får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas: Någon allmän klagorätt för dem som är missnöjda med ett beslut finns däremot inte. - I princip får följande anses gälla om talerätt vid överklagande av bygglov. Ett beslut om bygglov anses vanligtvis ge rätt att överklaga för ägare till de fastigheter som direkt gränsar till den fastighet som bygglovet gäller. Denna talerätt torde dock inte vara absolut. I vissa fall bör det sålunda vara möjligt att undanta s.k. rågrannar från rätten att föra talan om avståndet till bygglovsobjektet är förhållandevis långt. Vidare brukar övriga ägare i nära grannskap och som är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av byggnationen och naturförhållandena på platsen kunna få överklaga ett bygglov. - Avståndet behöver inte nödvändigtvis gälla det som kan mätas mellan fastighetsgränser utan bör, om det krävs för göra mätningen meningsfull, avse avståndet mellan en bostad på klagandens fastighet och bygglovsobjektet. - Med hänsyn till att fastigheterna i det här fallet ligger utanför tätbebyggelse skall avståndet mellan bostaden på respektive fastighet och platsen för den planerade masten anses vara det avgörande måttet när det gäller avstånd. I överklagandet har också det måttet angetts i lämnade fullmakter. - Mot bakgrund av de uppgifter om avstånd till den tilltänkta telemasten som lämnats anser länsstyrelsen att ingen av fastighetsägarna kan uppträda som sakägare. Avståndet från fastigheterna/bostäderna till masten bedöms vara alltför långt - mer än 300 meter - för att deras ägare skall anses ha talerätt. Samtliga ägares överklaganden skall därför avvisas. Beslutet är slutligt, varför frågan om inhibition har förfallit. - L.E. och H.N. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De yrkade inhibition samt muntlig handläggning med syn på platsen. De anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen har felaktigt avvisat deras överklagande. Avståndet från masten till deras bostadshus varierar mellan 575 och 1 200 meter. H.N. äger förutom sin bostadsfastighet också ett antal fastigheter inom ramen för sin rörelseverksamhet. Masten kommer på grund av närhet, placering och höjd att vara synligt från deras bostadshus på ett störande sätt, vilket kommer att resultera i otrevnad och minskade fastighetsvärden. Möjligheten att avstycka fastigheter för bostads- och/eller sommarhus försvåras och medför negativa ekonomiska konsekvenser. Länsstyrelsen har tillämpat en generell regel i flera mastärenden innebärande att klaganden vars bostadshus är belägna mer än 300 meter från masten avvisas. Detta förfarande saknar rättslig grund och är i strid med gällande rättspraxis. Varje klagomål måste bedömas individuellt utifrån de speciella förhållanden som råder vad gäller boendemiljö, kultur- och naturmiljö, landskapsbild, topografi m.m. Klagorätt skall anses föreligga eftersom masten är inom synhåll från deras bostadshus. Som stöd för att de skall ha rätt att klaga åberopade de uttalanden i förarbeten och ett avgörande från Regeringsrätten. - Kammarrätten i Göteborg hade genom beslut den 15 december 2003 med eget utlåtande överlämnat ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten anförde därvid bl.a. följande. Kammarrätten har enbart att uttala sig om klagandena har rätt att föra talan mot beslutet om bygglov. Med hänsyn till det avstånd från mastplatsen som klagandenas fastigheter är belägna på och till att klagandena inte kan anses särskilt berörda av beslutet om bygglov gör kammarrätten den bedömningen att det överklagade beslutet inte angår klagandena på sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet om bygglov. Kammarrätten anser således att länsstyrelsens beslut inte bör ändras. - Klagandena hade därefter kommit in med ytterligare skrivelser. De framhöll utöver vad som tidigare framförts att flera av de klagande ägde fastigheter som gränsade till den fastighet som bygglovet avsåg. - Regeringen (2004-11-04, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag. - Regeringen har i detta ärende att pröva om länsstyrelsens beslut att avvisa klagandena är riktigt. Regeringen finner mot bakgrund av bl.a. vad kammarrätten anfört att vad klagandena anfört inte utgör skäl att göra annan bedömning av deras rätt att överklaga beslutet av miljö-, bygg- och räddningsnämnden. Överklagandet bör därför avslås. - Med hänsyn till att regeringen nu slutligt prövar överklagandet saknas det anledning att särskilt pröva frågan om inhibition. - L.E. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut samt länsstyrelsens beslut i ärendet och yrkade att dessa skulle upphävas. De anförde bl.a. att de alla ägde fastigheter som gränsade till den fastighet bygglovet gällde och att de enligt praxis därmed har talerätt. - Regeringen avgav yttrande i målet. - Regeringsrätten (2006-01-30, Schäder, Almgren, Stävberg, Lundin, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Underinstansernas beslut kan inte bli föremål för rättsprövning av Regeringsrätten. Ansökan om rättsprövning av länsstyrelsens beslut skall därför avvisas. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövning innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I det beslut som nu är föremål för rättsprövning har regeringen prövat länsstyrelsens beslut att avvisa grannars överklagande av ett beslut om bygglov för en telemast med tillhörande teknikbyggnad. Länsstyrelsen har i sitt beslut förklarat att ägare till fastigheter som direkt gränsar till den fastighet bygglovet gäller kan vara undantagna från rätten att föra talan om avståndet till bygglovsobjektet skulle vara förhållandevis långt. I fallet ansåg länsstyrelsen att avståndet från fastigheterna/bostäderna till masten var alltför långt - mer än 300 m - för att fastighetsägarna skulle anses ha talerätt. Regeringen fann i sitt beslut inte skäl att göra en annan bedömning än den länsstyrelsen gjort och avslog därför överklagandena. - Den rättsregel som länsstyrelsen haft att tillämpa och som regeringen också beaktat finns i 22 § FL. Regeln innebär att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. - Vad gäller beslut om beviljande av bygglov tillämpas enligt fast rättspraxis regeln så att ägare till fastigheter som direkt gränsar till den fastighet som bygglovet avser är berörda av beslutet på sådant sätt att klagorätt föreligger (RÅ 2005 ref. 36 och RÅ 1992 ref. 81). Frågan huruvida en byggnad eller annan anläggning som bygglovet omfattar kan medföra fara eller betydande olägenheter för grannar beaktas inom ramen för den materiella prövningen (3 kap. 2 och 14 §§ PBL jämförda med 8 kap. 2 § första stycket 5 samma lag). Vid denna prövning kan avståndet mellan den ifrågavarande anläggningen och en grannes bostad komma att tillmätas betydelse. - Eftersom sökandenas fastigheter gränsar direkt till den fastighet som bygglovet avser har sökandena haft rätt att överklaga beslutet om bygglov. Regeringens beslut är följaktligen inte lagligen grundat och skall därför upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökan om rättsprövning av länsstyrelsens beslut. - Regeringsrätten upphäver regeringens beslut och visar målet åter till regeringen för fortsatt handläggning. (fd I 2006-01-11, H. Larsson)